SQLite format 3@ {7*{7- ~`D~~`i%!indexverses_indexversesCREATE UNIQUE INDEX verses_index on "verses" (book_number, chapter, verse)wItableversesversesCREATE TABLE "verses" ("book_number" NUMERIC, "chapter" NUMERIC, "verse" NUMERIC, "text" TEXT){UtablebooksbooksCREATE TABLE "books" ("book_color" TEXT, "book_number" NUMERIC, "short_name" TEXT, "long_name" TEXT)=_tableinfoinfoCREATE TABLE info (name TEXT, value TEXT) Dv_D/chapter_string_psPsalm'right_to_leftfalse)strong_numbersfalse/russian_numberingfalse languagesv)chapter_stringKapitel,#IdescriptionSvenska Karl XII:s Bibel, 1873 BxqoX<'~~~~~g~P~6~~}}}}}u}[};} }||||||w|_|D|*|{{{{{{x{R{4{zzzzzizBzyyyyy~y`y?yxxxxxq"B/#ff7c80UppUppenbarelsebokenA!#00ff00JudJudas brev"@-#00ff003Joh3 Johannesbrevet"?-#00ff002Joh2 Johannesbrevet">-#00ff001Joh1 Johannesbrevet=)#00ff002Pe2 Petrusbrevet<)#00ff001Pe1 Petrusbrevet;##00ff00JakJakobs brev:'#ffff00HebrHebreerbrevet9#ffff00FlmFilemon8#ffff00vTitTitus#71#ffff00l2Ti2 Timoteusbrevetet#61#ffff00b1Ti1 Timoteusbrevetet%53#ffff00X2Tes2 Tessalonikebrevet%43#ffff00N1Tes1 Tessalonikebrevet3)#ffff00DKolKolosserbrevet2)#ffff00:FilFilipperbrevet1'#ffff000EfEfesierbrevet0'#ffff00&GalGalaterbrevet#//#ffff002Kor2 Korintierbrevet#./#ffff001Kor1 Korintierbrevet-##ffff00RomRomarbrevet$,3#00ffffApgApostlagärningarna+#ff6600JohJohannes*#ff6600LukLukas)#ff6600MarMarkus(#ff6600MatMatteus'#ffff99MalMalaki&#ffff99SakSakarja%#ffff99HagHaggai$#ffff99SefSefanja##ffff99HabHabackuk"#ffff99NahNahum!#ffff99MikMika #ffff99JonJona#ffff99|ObadObadja#ffff99rAmosAmos#ffff99hJoelJoel#ffff99^HosHosea#ff9fb4TDanDaniel#ff9fb4JHesHesekiel%#ff9fb46KlagKlagovisorna#ff9fb4,JerJeremia#ff9fb4"JesJesaja##66ff99HögHöga Visan!#66ff99PredPredikaren +#66ff99OrdOrdspråksboken#66ff99PsPsaltaren#66ff99JobJob#ffcc99EstEster#ffcc99NehNehemja#ffcc99EsrEsra +#ffcc992Kr2 Krönikeboken +#ffcc991Kr1 Krönikeboken %#ffcc99x2Ku2 Kungaboken %#ffcc99n1Ku1 Kungaboken )#ffcc99d2Sa2 Samuelsboken )#ffcc99Z1Sa1 Samuelsboken#ffcc99PRutRut!#ffcc99FDomDomarboken#ffcc99)=:>N>=l=<*))g((I''T'&k&%$$7##Y""L!!! 7>_ k;<t x5\;3 i  a  j k "r gH& X $ue Eber födde två söner, en het Peleg, derföre att i hans tid vardt verlden delad; hans broder het Jaketan.3c Arphachsad födde Salah, Salah födde Eber.7k Arams barn äro desse: Uz, Hul, Gether och Mas.I Och desse äro hans barn: Elam, Assur, Arphachsad, Lud och Aram.iM Men Sem, Japhets broder, den äldste, födde ock barn, hvilken en fader är till all Ebers barn.R Desse äro nu Hams barn i deras slägter, tungomålom, landom och folkom.~+ Och deras gränsor voro ifrå Zidon genom Gerar, allt intill Gaza, till dess man kommer intill Sodoma, Gomorra, Adama, Zeboim, och intill Lasa.Q} Arvadi, Semari och Hamathi. Af dem äro utspridde de Cananeers slägter.|1 Hivi, Archi, Sini,{; Jebusi, Emori, Girgasi,:zq Men Canaan födde Zidon sin första son, och Heth,Ty# Patrusim och Casluhim. Af hvilkom utkomne äro de Philistim och Caphthorim.9xo Mizraim födde Ludim, Anamim, Lehabim, Naphtuhim,Lw Och dertill Resen emellan Nineve och Calah: Detta är en stor stad._v9 Utaf det landet är sedan kommen Assur; och han byggde Nineve och Rehoboth, och Calah.Tu# Och hans rikes begynnelse var Babel, Erech, Acad och Calne uti Sinear land.t Och var en väldig jägare för Herranom. Deraf är det ordspråket: Det är en väldig jägare för Herranom, såsom Nimrod.Os Men Chus födde Nimrod; han begynte en väldig herre vara på jordene.sra Chus barn äro desse: Seba, Hawila, Sabtha, Raema och Sabthecha. Raemas barn äro desse: Scheba och Dedan.=qw Hams barn äro desse: Chus, Mizraim, Phut och Canaan.mpU Utaf dessom äro utspridde Hedningarnas öar i deras landom, hvar efter sitt mål, slägte och folk.Fo Javans barn äro desse: Elisa, Tharsis, Chitthim och Dodanim.Cn Men Gomers barn äro desse: Ascenas, Riphath och Thogarma.Xm+ Japhets barn äro desse: Gomer, Magog, Madaj, Javan, Thubal, Mesech och Thiras.[l 3 Detta är Noahs söners slägt: Sem, Ham, Japhet, och de födde barn efter flodena.Rk Så att hans hela ålder vardt niohundrade och femtio år, och blef död.@j} Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.\i3 Gud förvidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan vare hans träl.Uh% Och sade yttermera: Lofvad vare Herren Sems Gud, och Canaan vare hans träl.Zg/ Förbannad vare Canaan, och vare en träl under alla trälar ibland hans bröder.lfS Som nu Noah uppvaknade af sino vine, och fick veta hvad hans yngste son honom gjort hade, sade han:`e; Då togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges till, och öfvertäckte deras faders blygd, och deras ansigte var ifrå vändt, så att de deras faders blygd icke sågo.mdU Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute voro.Wc) Och då han drack af vinet, vardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo.Lb Och Noah begynte till och vardt en åkerman, och plantade vingård.Ga Dessa tre äro Noahs söner, af hvilkom all land besatt vordo.l`S Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren till Canaan._! Det samma sade ock Gud till Noah: Detta skall vara tecknet till det förbund, som jag gjort hafver emellan mig och allt kött på jordene.B^ Derföre skall min båge vara i skynom, att jag skall se uppå honom, och tänka uppå det eviga förbund emellan Gud och all lefvande djur i hvarjo och eno kötte, som på jordene är.@]{ Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefvande djur i hvart och ett kött, att icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfva skall.d\C Och när så sker, att jag förer skyn öfver jordena, så skall man se min båga i skynom.o[Y Min båga hafver jag satt i skynom, den skall vara tecknet till mitt förbund emellan mig och jordena.Z9 Och Gud sade: Detta är tecknet till mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder, och all lefvande djur med eder härefter till evig tid.WY) Och vill göra mitt förbund med eder i så måtto, att härefter skall nu icke mer allt kött förderfvadt varda med flodsens vatten, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfva skall.LX Och med allom lefvandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro; af allt det som utur arkenom gånget är, ehvad djur det är på jordene.JW Si, jag gör med eder ett förbund, och med edra säd efter eder;@V} Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:bU? Varer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, att I uppfyllen henne.T Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit varda. Förty Gud hafver gjort menniskona efter sitt beläte.*SO Förty, jag vill ock hämnas öfver edar kropps blod, och vill hämnat uppå all djur, och vill hämnas menniskones lif på hvarjo och ena mennisko, eho hon är.?R{ Allena äter icke kött, det ännu lefver i sinom blod.vQg Allt det som röres och lefver, det vare eder till mat; såsom gröna örter hafver jag allt det gifvit eder.DP Edor fruktan och rädsla vare öfver all djur på jordene, öfver alla foglar under himmelen, och öfver allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafvet vare gifne i edra hand.tO e Och Gud välsignade Noah och hans söner, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller jordena.N Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.,MS Och Herren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver.L% Och Noah byggde Herranom ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.%KE Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag.YJ- Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur.sIa Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene.\H3 Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.*GQ Då talade Gud till Noah och sade:eFE Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.OE  På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.tDc  Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.C+  Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.ZB/  Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom.HA  Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken.y@m Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet.s?a Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene.T># Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade.%=E Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen.a<= På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat.j;O Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar.n:W Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt.9 9 Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades.?8{ Och vattnet stod på jordene hundrade och femtio dagar.7y Så vardt då förgjordt allt det på jordene var, ifrå menniskone allt intill fänaden, intill kräkande djur, och intill foglarna under himmelen, allt vardt förgjordt utaf jordene. Allena Noah blef behållen, och hvad med honom var i arkenom.J6 Allt det som en lefvande anda hade på thy torra, det blef dödt.5 Då förgicks allt kött, som på jordene kräker, foglar, fänad, vilddjur, och allt det som sig rörer på jordene, och alla menniskor.P4 Femton alnar högt gick vattnet öfver bergen, som öfvertäckte vordo.3 Och vattnet fick öfverhand, och växte så svåra på jordene, att all hög berg under hela himmelen vordo öfvertäckte.k2Q Så fick då vattnet öfvermagt, och växte svårliga på jordene, så att arken dref på vattnet.1 Då kom floden fyratio dagar på jordene, och vattnet växte, och lyfte arken upp, och förde honom högt upp öfver jordena.0 Och det var mankön och qvinkön, utaf allahanda kött, och gingo derin, såsom Gud honom budit hade, och Herren lät igen efter honom.a/= Det gick allt till Noah in uti arken, parom af allt kött, der en lefvande ande uti var.Z./ Dertill allahanda djur efter sitt slag, allahanda fänad efter sitt slag, och allt det på jordene kräker efter sitt slag, och allahanda foglar efter sitt slag, allt det flyga kunde, och allt det vingar hade:-  Rätt på samma dagen gick Noah in i arken, med Sem, Ham och Japhet, sina söner, och med sine hustru, och med tre sina söners hustrur.J,  Och ett regn kom på jordene i fyratio dagar och fyratio nätter.F+  Uti de sjettehundrade årena i Noahs ålder, på sjuttonde dagenom, i den andra månadenom, det är den dagen, då uppbrusto alla stora djupsens källor, och himmelens fenster öppnade sig.P*  Och då de sju dagar framlidne voro, kom flodsens vatten uppå jordene.b)?  Gingo till honom in i arken, parom, ju mankön och qvinkön, såsom Gud honom budit hade.d(C Af den rena fänaden, och af den orena, af foglar, och af allt det som kräker på jordene,u'e Och han gick in i arken med sina söner, sine hustru, och sina söners hustrur, för flodenes vattens skull.V&' Och han var sexhundrade år gammal, då flodenes vatten flödade på jordene.3%c Och Noah gjorde allt det Herren böd honom.4$c Ty ännu efter sju dagar skall jag låta regna på jordene fyratio dagar och fyratio nätter, och förgöra utaf jordene allt det som varelse hafver, det jag gjort hafver. # Sammalunda af foglarna under himmelen, ju sju och sju, mankön och qvinkön, på det att säd må blifva lefvandes på hela jordene. " Af allahanda ren fänad tag till dig, ju sju och sju, mankön och qvinkön; men af orenom fänad, ju ett par, mankön och qvinkön.! Och Herren sade till Noah: Gack in uti arken, du och ditt hela hus, ty dig hafver jag sett rättfärdigan för mig i denna tid.0 ] Och Noah gjorde allt det Gud böd honom.  Och du skall till dig taga allahanda mat, som man tärer, och skall samka honom till dig, att han varder dig och dem till födo.X+ Af foglarna efter deras slag, af fänadenom efter sitt slag, och af allahanda kräkande djur på jordene efter deras slag. Af allo desso skall ju ett par ingå till dig, på det att de skola blifva lefvande.! Och du skall låta komma in i arken allahanda djur af allt kött, ju ett par, mankön och qvinkön, att de måga blifva lefvande när dig.  Men med dig vill jag göra ett förbund, och du skall gå in i arken med dina söner, med dine hustru, och med dina söners hustrur.=u Ty si, jag skall låta komma en vattuflod öfver jordena, till att förderfva allt kött, der en lefvande ande uti är, under himmelen, och allt det på jordene är skall förgås.B Ett fenster skall du göra der ofvan uppå, en aln stort. Dörrena skall du sätta midt på sidone; och skall han hafva tre bottnar, en nederst, den andra midt uti, den tredje öfverst.wi Och gör honom alltså: Trehundrade alnar skall vara längden, femtio alnar bredden, och tretio alnar höjden.`; Gör dig en ark utaf furuträ, och gör kamrar derinne, och becka honom utan och innan.7  Då sade Gud till Noah: Allt kötts ändalykt är kommen för mig, ty jorden är full med orätt af dem, och si, jag vill förderfva dem med jordene.tc  Då såg Gud på jordena, och si, hon var förderfvad, ty allt kött hade förderfvat sin väg på jordene.I  Men jorden var förderfvad för Guds åsyn, och full med orätt.0]  Och födde tre söner, Sem, Ham, Japhet.r_  Detta är Noahs slägt: Noah var en from man och fullkomlig, och förde ett gudeligit lefverne i sin tid.*Q Men Noah fann nåde för Herranom.fG Och Herren sade: Menniskona, som jag skapade, skall jag förgöra utaf jordene, ifrå mennisko allt intill fänaden, och intill matkar, och intill foglarna under himmelen; förty det ångrar mig, att jag dem gjort hafver.q] Då ångrade Herranom, att han hade gjort menniskona på jordene, och det bekymrade honom i hans hjerta./ Men då Herren såg, att menniskones ondska var stor på jordene, och all hennes hjertas uppsåt och tanke var alltid benägen till det ondt var:>w På den tiden voro ock tyranner på jordene, förty, sedan Guds söner ingingo till menniskors döttrar, och de födde barn, vordo deraf väldige och fast beryktade män i verldene. + Då sade Herren: Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. Jag vill ännu gifva dem hundrade och tjugu års dag.y m Då sågo Guds söner menniskornas döttrar, att de voro dägeliga, och togo till hustrur hvilka de helst ville.O   Då menniskorna begynte förökas på jordene, och födde sig döttrar:I   Noah var femhundrade år gammal, och födde Sem, Ham och Japhet.V ' Så att hans hela ålder vardt sjuhundrade sjutio och sju år, och blef död.[1 Derefter lefde han femhundrade niotio och fem år, och födde söner och döttrar; Och kallade honom Noah, och sade: Denne här varder oss tröstandes i våra mödo och arbete på jordene, den Herren förbannat hafver.K Lamech var hundrade åttatio och tu år gammal, och födde en son;V' Så att hans hela ålder vardt niohundrade sextio och nio år, och blef död.^7 Och lefde derefter i sjuhundrade åttatio och tu år, och födde söner och döttrar;P Methusalah var hundrade åttatio och sju år gammal, och födde Lamech;kQ Och efter han förde ett gudeligit lefverne, tog Gud honom bort, och han vardt sedan intet sedder.G Så att hans hela ålder vardt trehundrade sextio och fem år.fG Och förde ett gudeligit lefverne i trehundrade år derefter, och födde söner och döttrar.@} Henoch var sextio fem år gammal, och födde Methusalah.U~% Så att hans hela ålder vardt niohundrade sextio och tu år, och blef död.N} Och lefde derefter åttahundrade år, och födde söner och döttrar.H| Jared var hundrade tu och sextio år gammal, och födde Henoch;X{+ Så att hans hela ålder vardt åttahundrade fem och niotio år, och blef död.Vz' Och lefde sedan åttahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.Dy Mahalaleel var sextio och fem år gammal, och födde Jared.Ox Så att hans hela ålder vardt niohundrade och tio år, och blef död.Zw/  Och lefde derefter åttahundrade och fyratio år, och födde söner och döttrar.;vs  Kenan var sjutio år gammal, och födde Mahalaleel.Ou  Så att hans hela ålder vardt niohundrade och fem år, och blef död.Yt-  Och lefde derefter åttahundrade och femton år, och födde söner och döttrar;5sg  Enos var niotio år gammal, och födde Kenan;Wr) Och vardt tiden på allan hans ålder niohundrade och tolf år, och blef död.Vq' Och lefde derefter åttahundrade och sju år, och födde söner och döttrar;>py Seth var hundrade och fem år gammal, och födde Enos;Yo- Och vardt tiden på allan hans ålder niohundrade och tretio år, och blef död.pn[ Och vordo hans dagar, sedan han hade födt Seth, åttahundrade år, och han födde söner och döttrar.~mw Och Adam var hundrade och tretio år gammal, och han födde en son, som hans beläte lik var, och kallade honom Seth.l Till man och qvinno skapade han dem, och välsignade dem, och kallade deras namn menniska, på den tiden de vordo skapade.~k y Detta är boken af menniskones slägt, på den tiden, då Gud skapte menniskona, och gjorde henne efter Guds liknelse.{jq Vardt också Seth född en son, den han kallade Enos. Och på den samma tiden begynte man predika om Herrans namn.%iE Adam kände åter sina hustru, och hon födde en son, och kallade honom Seth, sägandes: Gud hafver satt mig en annor säd för Habel, som Cain ihjäl slog.Ih Cain skall varda hämnad sjufalt, men Lamech sju och sjutiofalt.Fg Och Lamech sade till sina hustrur Ada och Zilla: I Lamechs hustrur, hörer mina röst, och märker hvad jag säger: Jag hafver dräpit en man mig till sår, och en yngling mig till blånad.f Födde ock desslikes Zilla, nemliga Tubalkain, som var en mästare i allahanda koppars och jerns verk; och Tubalkains syster var Naema.Te# Och hans broder het Jubal, af honom kommo de, som brukade harpor och pipor.Yd- Och Ada födde Jabal; af honom kommo de som bodde under tjäll, och hade boskap.Kc Men Lamech tog sig två hustrur: Den ena het Ada, den andra Zilla.jbO Men Hanoch födde Yrad: Yrad födde Mahujael: Mahujael födde Methusael: Methusael födde Lamech.a Och Cain kände sina hustru, och hon aflade och födde Hanoch, och han byggde en stad, hvilken han nämnde efter sin sons namn Hanoch.j`O Och så gick Cain ifrå Herrans ansigte, och bodde i det landet Nod öster ut, på hinsidan Eden.S_! Men Herren sade till honom: Nej, utan den som slår Cain ihjäl, det skall sjufalt hämnadt varda. Och Herren satte ett tecken på Cain, att hvilken som helst honom funne, skulle icke slå honom ihjäl._^9 Si, du drifver mig i dag utaf landet, och jag måste gömma mig undan ditt ansigte, och måste ostadig och flyktig blifva på jordene. Så varder mig gående, att hvilken som helst mig finner, han slår mig ihjäl.f]G  Och Cain sade till Herran: Min missgerning är större, än att hon må mig förlåten varda.\  Då du brukar jordena, skall hon icke straxt gifva dig efter sin förmågo; ostadig och flyktig skall du blifva på jordene.z[o  Och nu, förbannad vare du på jordene, som sin mun öppnat hafver, och tagit dins broders blod utu dina händer.mZU  Och han sade till honom: Hvad hafver du gjort? Dins broders blods röst ropar till mig utaf jordene.Y}  Då sade Herren till Cain: Hvar är din broder Habel? Han svarade: Jag vet det icke; skall jag taga vara på min broder?X- Då talade Cain med sin broder Habel. Och det begaf sig, då de voro på markene, gaf Cain sig upp emot sin broder Habel, och slog honom ihjäl.EW Är det icke så? Om du äst from, så äst du tacknämlig; men äst du icke from, så blifver icke synden säker eller fördold; men städ henne icke hennes vilja, utan råd öfver henne.OV Sade Herren till Cain: Hvi äst du vred? Eller hvi förvandlas din hy?yUm Men till Cain och hans offer såg han icke täckeliga. Då vardt Cain svårliga vred, och hans hy förvandlades. T Och Habel offrade desslikes af förstlingene af sin får, och af deras talg: Och Herren såg täckeliga till Habel och hans offer.cSA Och det begaf sig efter några dagar, att Cain offrade Herranom gåfvor af jordenes frukt.oRY Och hon födde framdeles Habel hans broder. Och vardt Habel en fåraherde, men Cain vardt en åkerman.qQ _ Och Adam kände sina hustru Heva, och hon aflade och födde Cain, och sade: Jag hafver fått Herrans man.P Och dref Adam ut; och satte för lustgården Eden Cherubim, med ett bart huggande svärd, till att förvara vägen till lifsens trä.rO_ Då lät Herren Gud honom utu lustgårdenom Eden, på det han skulle bruka jordena, der han af tagen var.[N1 Och Herren Gud sade: Si, Adam är vorden såsom en af oss, och vet hvad godt och ondt är. Men nu, på det han icke uträcka skall sina hand, och taga desslikes af lifsens trä, och äta, och lefva evinnerliga;]M5 Och Herren Gud gjorde Adam och hans hustru kjortlar af skinn, och klädde uppå dem.dLC Och Adam kallade sine hustrus namn Heva, derföre att hon en moder är åt allom lefvandom.&KG Du skall äta ditt bröd i dins anletes svett, till dess du varder åter till jord igen, der du af tagen äst; ty du äst jord, och till jord skall du varda.VJ' Törne och tistlar skall hon bära dig, och du skall äta örter på markene.zIo Och till Adam sade han: Efter du lydde dine hustrus röst, och åt af trät, om hvilket jag dig böd och sade: Du skall icke äta deraf; förbannad vare marken för dina skull, med bekymmer skall du nära dig på henne i alla dina lifsdagar.QH Och till qvinnona sade han: Jag skall få dig mycken vedermödo, då du aflat hafver. Du skall föda din barn med sveda, och din vilje skall dinom manne undergifven vara, och han skall vara din herre.:Go Och jag skall sätta fiendskap emellan dig och qvinnona, och emellan dina säd och hennes säd. Den samme skall söndertrampa ditt hufvud, och du skall stinga honom i hans häl.XF+ Och Herren Gud sade till ormen: Efter du detta gjort hafver, förbannad vare du öfver allt det som lif hafver, och öfver all djur på markene; du skall gå på din buk, och äta jord i alla dina lifsdagar.uEe  Då sade Herren Gud till qvinnona: Hvi hafver du det gjort? Qvinnan sade: Ormen besvek mig, så att jag åt.bD?  Då sade Adam: Qvinnan, som du till mig gifvit hafver, gaf mig af trät, så att jag åt.&CG  Han sade: Ho hafver låtit dig förstå, att du äst naken? Hafver du icke ätit af det trä, om hvilket jag dig budit hafver, att du deraf icke äta skulle?|Bs  Och han sade: Jag hörde dina röst i lustgårdenom, och fruktade mig, ty jag är naken, derföre undstack jag mig.HA  Och Herren Gud kallade Adam, och sade till honom: Hvar äst du?;@q Och de hörde Herrans Guds röst gångandes i lustgårdenom, då dagen svalkades; och Adam undstack sig, med sine hustru, för Herrans Guds ansigte, ibland trän i lustgårdenom. ? Då öppnades bägges deras ögon, och de vordo varse, att de voro nakne; och de bundo tillhopa fikonalöf, och gjorde sig skörte.c>A Och qvinnan såg till, att trät var godt att äta af, och ljufligit uppå se, och att det ett lustigt trä var, efter det gaf förstånd; och tog utaf fruktene, och åt, och gaf desslikes sinom man deraf, och han åt. = Förty Gud vet, att på hvad dag I äten deraf, skola edor ögon öppnas, och I varden såsom Gud, vetandes hvad godt och ondt är.E< Då sade ormen till qvinnona: Ingalunda skolen I döden dö.;' Men af frukten af det trät, som är midt i lustgårdenom, hafver Gud sagt: Äter icke deraf, och kommer icke heller dervid, att I icke dön.Y:- Då sade qvinnan till ormen: Vi äte af de träs frukt, som är i lustgårdenom;=9 w Och ormen var listigare än all djur på jordene, som Herren Gud gjort hade, och sade till qvinnona: Ja, skulle Gud hafva sagt, I skolen icke äta af allahanda trä i lustgårdenom?R8 Och de voro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.{7q Fördenskull skall en man öfvergifva fader och moder, och blifva vid sina hustru, och skola varda till ett kött.6- Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre att hon är tagen utaf mannenom.z5o Och Herren Gud byggde ena Qvinno utaf refvet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.4 Då lät Herren Gud falla en tung sömn på menniskona, och vid han sof, tog han ett af hans sidoref, och uppfyllde kött i samma staden.F3 Och menniskan gaf hvart och ett fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone vardt icke funnen någon hjelp, den sig till honom hålla måtte. 2 Som nu Herren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, att han skulle se, huru han skulle nämna dem; ty, såsom menniskan allahanda lefvande djur nämnde, så skulle de heta. 1 Och Herren Gud sade: Det är icke godt, att menniskan är allena; jag vill göra honom ena hjelp, den sig till honom hålla må.0{ Men af kunskapsens trä på godt och ondt skall du icke äta; förty, på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö.c/A Och Herren Gud böd menniskona, och sade: Du skall äta af allahanda trä i lustgårdenom;w.i Och Herren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, att han honom bruka och bevara skulle.h-K Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.J,  Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.b+?  Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.W*)  Den förste kallas Pison, den löper om hela Havila land, och der finnes guld.j)O  Och utaf Eden gick en ström till att vattna lustgården, och han delade sig i fyra hufvudfloder.9(m  Och Herren Gud lät uppväxa af jordene allahanda trä, lustig till att se och god till att äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kunskapsens trä på godt och ondt.t'c Och Herren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.&' Och Herren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefvande anda, och så vardt menniskan en lefvande själ.E% Men en dimba gick upp af jordene, och vattnade alla markena.M$ Förra än någor stjelk var på markene, och förra än någor ört växte på jordene; förty Herren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska var, som brukade jordena.y#m Alltså är himmel och jord tillkommen, då de skapade vordo på den tid, då Herren Gud gjorde himmel och jord. " Och välsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre att han på honom hvilade af all sin verk, som Gud skapade och gjorde.! Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin verk, som han gjort hade, och hvilade på sjunde dagenom af all sin verk, som han gjort hade.@   Så vardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.  Och Gud såg på allt det han gjort hade, och si, det var allt ganska godt. Och vardt af afton och morgon den sjette dagen.K  Och allom djurom på jordene, och allom foglom under himmelen, och allo thy, som kräker på jordene, och lif hafver, att de skola hafva allahanda gröna örter till att äta. Och det skedde så.7 k Och Gud sade: Si, jag hafver gifvit eder allahanda örter, som frö hafva på hela jordene, och allahanda fruktsam trä, och trä, som frö hafva i sig sjelfvo, eder till mat.  Och Gud välsignade dem, och sade till dem: Varer fruktsamme, och föröker eder, och uppfyller jordena, och hafver henne under eder, och råder öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver all djur, som kräla på jordene.} w Och Gud skapade menniskona sig till ett beläte, till Guds beläte skapade han honom, Man och Qvinno skapade han dem.| u Och Gud sade: Låt oss göra Menniskona till ett beläte, det oss likt är, den råda skall öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver fänaden, och öfver hela jordena, och öfver allt det som kräker på jordene.+ S Och Gud gjorde vilddjur på jordene, hvart efter sin art, fänad efter sin art, allahanda kräkande djur på jordene efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.( M Och Gud sade: Göre jorden af sig lefvande djur, hvart efter sin art, fänad, kräkande djur, och vilddjur på jordene, hvart efter sin art. Och det skedde så.5 i Och vardt af afton och morgon den femte dagen.   Och välsignade dem, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller hafsens vatten, och foglarna föröke sig på jordene.P  Och Gud skapade stora hvalar, och allahanda lefvande och kräkande djur, som vattnet af sig gör, hvart efter sin art, och allahanda fjäderfoglar, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.  Och Gud sade: Göre vattnet af sig kräkande och lefvande djur, och foglar, som på jordene flyga under himmelens fäste.6 k Och vardt af afton och morgon den fjerde dagen.h M Och regera dagen och nattena, och åtskilja ljuset och mörkret. Och Gud såg, att det var godt.P  Och Gud satte dem uti himmelens fäste, att de skina skulle på jordena; } Och Gud gjorde tu stor ljus; ett stort ljus, som regerade dagen, och ett litet ljus, som regerade nattena; och stjernor.Z 1 Och vare för ljus uti himmelens fäste, och lyse på jordene. Och det skedde så.} w Och Gud sade: Varde Ljus uti himmelens fäste, och åtskilje dag och natt, och gifve tecken, månader, dagar och år.6  k Och vardt af afton och morgon den tredje dagen.C   Och jorden bar gräs och örter, som frö hade, hvart efter sin art, och trä, som frukt båro, och hade sitt eget frö i sig sjelfvo, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.L   Och Gud sade: Bäre jorden gräs och örter, som frö hafva, och fruktsam trä, att hvart och ett bär frukt efter sin art, och hafver sitt eget frö i sig sjelfvo på jordene. Och det skedde så.s  c Och Gud kallade det torra Jord, och vattnens församlingar kallade han Haf. Och Gud såg, att det var godt.   Och Gud sade: Församle sig vattnet, som är under himmelen, uti besynnerligit rum, att det torra må synas. Och det skedde så.V ) Och Gud kallade fästet Himmel. Och vardt af afton och morgon den andra dagen.  Och Gud gjorde fästet, och åtskilde det vattnet, som var under fästet, ifrå det vatten, som var ofvan fästet. Och det skedde så.Z 1 Och Gud sade: Varde ett Fäste emellan vattnen, och åtskilje vatten ifrå vatten.c C Och kallade ljuset Dag, och mörkret Natt. Och vardt af afton och morgon den första dagen.T % Och Gud såg ljuset, att det var godt. Då skilde Gud ljuset ifrå mörkret.4 g Och Gud sade: Varde Ljus, och det vardt Ljus.f I Och jorden var öde och tom, och mörker var på djupet, och Guds Ande sväfde öfver vattnet.1 c I begynnelsen skapade Gud Himmel och Jord. ~:~~}}}q||-{{zz(yy-xxx=xwwlwvvvBuuueu$ttt!ss-rrqqpooSnmm>=<3 Derföre skall jag fara ned och se till, om de allt gjort hafva efter ropet, som för mig kommet är; eller om det icke så är, att jag må vetat.n=W Och Herren sade: I Sodom och Gomorra är ett rop, det är stort, och deras synder äro ganska svåra.i<M Ty jag vet, att han befaller sinom barnom, och sino huse efter sig, att de skola hålla Herrans vägar, och göra hvad rätt och godt är, på det att Herren skall låta komma öfver Abraham allt det han honom lofvat hafver.z;o Efter han skall varda till ett stort och mägtigt folk, och all folk på jordene skola varda välsignade i honom.H: Och Herren sade: Huru kan jag dölja för Abraham det jag gör?m9U Då stodo männerne upp dädan, och vände sig åt Sodom, och Abraham följde dem och ledsagade dem.r8_ Då nekade Sara, och sade: Jag log intet, och vardt förfärad. Men han sade: Det är icke så, du logst. 7 Mån Herranom något vara omöjeligit? I sinom tid vill jag komma till dig igen, om man lefver, och då skall Sara hafva en son.6  Då sade Herren till Abraham: Hvi log Sara, sägandes: Menar du, att det kan vara, att jag ännu föda skall, så gammal som jag är?5  Derföre log hon vid sig sjelf, och sade: Nu jag gammal är, och min herre desslikes ålderstigen, skall jag ännu gifva mig till lusta?4  Och de voro, både Abraham och Sara, gamle och väl till ålders komne, så att Sara nu icke mer hade som qvinnor pläga hafva.39  Han sade: När jag igenkommer till dig, om man lefver, si, så skall Sara din hustru hafva en son. Detta hörde Sara, der hon stod bak tjälldörrena.[21  Då sade de till honom: Hvar är din hustru Sara? Han svarade: Derinne i tjället.1- Och han tog fram smör och mjölk, och af kalfvenom, som han tillredt hade, och satte för dem; och gick fram för dem under trät, och de åto.~0w Men han lopp bort till boskapen, och tog en god späd kalf, och fick drängenom; han skyndade sig, och tillredde det./ Abraham skyndade sig in i tjället till Sara, och sade henne: Skynda dig, och blanda tre mått semlomjöl, och baka kakor.J. Och jag vill lägga för eder ett stycke bröd, att I vederqvecken edor hjerta; sedan gån I då fram bätter, förty derföre ären I komne till edar tjenare. De sade: Gör som du hafver sagt.`-; Man vill hemta eder litet af vatten och två edra fötter, och hviler eder under trät.c,A Och sade: Herre, hafver jag funnit nåd för din ögon, så gack icke fram om din tjenare.2+_ Och som han upplyfte sin ögon och såg, då stodo tre män för honom. Och då han såg dem, lopp han emot dem ifrå sins tjälls dörr, och bugade sig ned på jordene.v* i Och Herren syntes honom i dem lundenom Mamre, der han satt vid sins tjälls dörr, då hetast var på dagenom. ) Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.O( Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;\'3 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.]&5 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.R% Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.@$} Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.p#[ Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.l"S Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.5!e Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.S ! Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.8k Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?,S Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.|s Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.*O Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.S!  Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.Y-  Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.zo  Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.)  Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.zo  Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom./Y Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.M Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.ue Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.  Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.gI Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.X+ Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:eE Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga. 1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.R Och Abram var sex och åttatio år gammal, då Hagar födde honom Ismael.d C Och Hagar födde Abram en son, och Abram kallade den sonen, som Hagar födde honom, Ismael.p [ Derföre kallade hon brunnen en brunn dens lefvandes, som mig ser, hvilken är emellan Kades och Bared. +  Och hon kallade Herrans namn, som talade med henne: Du Gud ser mig; ty hon sade: Visserliga hafver jag här sett ryggen på honom, som mig ser.   Han skall vara en grym man; hans hand emot hvar man, och hvars mans hand emot honom; och han skall bo emot alla sina bröder.9 m  Yttermera sade Herrans Ängel till henne: Si, du äst hafvande vorden, och skall föda en son; hans namn skall du kalla Ismael, derföre att Herren hafver sett dina vedermödo.  Och Herrans Ängel sade till henne: Jag skall så föröka dina säd, att för stor myckenhet skall hon icke kunna räknas.mU  Och Herrans Ängel sade till henne: Vänd om till dina fru igen, och ödmjuka dig under hennes hand. Och sade till henne: Hagar, Sarai tjensteqvinna, hvadan kommer du? Eller hvart vill du? Hon sade: Jag hafver flytt ifrå mine fru Sarai.}u Men Herrans Ängel fann henne vid en vattubrunn i öknene, nemliga vid den brunnen, som är på den vägen till Sur.)M Men Abram sade till Sarai: Si, din tjensteqvinna är under ditt våld, gör med henne, som dig täckes. Då nu Sarai ville späka henne, flydde hon ifrå henne.eE Då sade Sarai till Abram: Du gör orätt emot mig; jag hafver laggt mina tjensteqvinno när dig; nu, efter hon ser att hon är hafvande vorden, måste jag ringa aktad varda för henne: Herren dömme emellan mig och dig.y Och han lade sig när Hagar, och hon vardt hafvande. Då hon nu såg, att hon vardt hafvande, föraktade hon sina fru.#A Och Sarai, Abrams hustru, tog sina Egyptiska tjensteqvinno Hagar, och gaf henne Abram sinom man till hustru, sedan de hade bott i tio år i Canaans lande.Y- Och sade till Abram: Si, Herren hafver igenlyckt mig, att jag icke kan få barn: Käre, lägg dig när mina tjensteqvinno, att jag dock tilläfventyrs måtte uppbyggd varda af henne. Abram hörde Sarai röst.h M Sarai Abrams hustru födde honom intet; men hon hade ena Egyptiska tjensteqvinno, som het Hagar.;~s De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer.+}S De Hetheer, de Phereseer, de Reser,-|W De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer,2{_ På den dagen gjorde Herren ett förbund med Abram, och sade: Dine säd skall jag gifva detta landet, ifrå den älfvene i Egypten, allt intill den stora älfven Phrath:pz[ Då nu solen var nedergången, och mörker vordet, si, då rök en ugn, och en eld for emellan stycken.sya Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad.Zx/ Och du skall fara till dina fäder med frid, och i en god ålder begrafven varda.vwg Men öfver det folk, som de tjenande varda, skall jag domare vara; sedan skola de draga ut med stora håfvor.Tv#  Då sade han till Abram: Detta skall du veta, att din säd skall varda främmande uti ett land, det dem icke tillhörer, och man skall der göra dem till trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år.u  Då solen nedergången var, föll en svår sömn på Abram, och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfver honom.It  Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem.s'  Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hvart annat, och lade hvar delen tvärt emot den andra; men foglarne delade han intet.r  Och han sade till honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get, och en treåra vädur, och ena turturdufvo, och ena unga dufvo.Yq- Abram sade: Herre, Herre, hvaruppå skall jag märka, att jag skall besitta det?p# Och han sade till honom: Jag är Herren, som dig utfört hafver ifrån Ur utu Chaldeen, att jag dig detta land gifva skall till besittning.Po Abram trodde Herranom, och han räknade honom det till rättfärdighet.n/ Och han hade honom ut, och sade: Se upp till himmelen, och räkna stjernorna, om du kan räkna dem. Och sade till honom: Så skall din säd vara.m9 Och si, Herrans ord kom till honom, sägandes: Han skall icke vara din arfvinge, utan den, som utaf ditt lif komma skall, han skall vara din arfvinge.|ls Och Abram sade ytterligare: Men mig hafver du ingen säd gifvit. Och si, mins tjenares son skall vara min arfvinge. k Men Abram sade: Herre, Herre, hvad vill du mig gifva? Jag går barnlös, och min redesven, denne Eleasar af Damasco, hafver en son.+j S Sedan detta så skedt var, begaf sig, att Herrans ord i en syn kom till Abram, sägandes: Frukta dig intet, Abram, jag är ditt beskärm och din ganska stora lön.i Undantagno det de unge karlar förtärt hafva, och de män, som med mig drogo, Aner, Escol och Mamre, dem låt taga deras del.h{ Att jag af allo det ditt är icke en tråd eller en skorem taga vill, att du icke skall säga: Jag hafver riktat Abram.g Men Abram sade till Konungen af Sodom: Jag upphäfver mina händer till Herran den högsta Gud, som himmel och jord tillhörer;af= Då sade Konungen af Sodom till Abram: Gif mig folket, och ägodelarne behåll för dig.e{ Och lofvad vare Gud den högste, som dina fiender beslutit hafver i dina hand. Och honom gaf Abram tionde af allo byte.tdc Och välsignade honom, och sade: Välsignad vare du Abram dem högsta Gudi, den himmel och jord tillhörer.icM Men Melchisedech, Konung i Salem, bar fram bröd och vin. Och han var den högstes Guds Prester; b; Då han nu igen kom, och hade afslagit Kedor Laomer och de Konungar med honom, gick Konungen i Sodom emot honom på den planenom, som het Konungsdalen.pa[ Och tog alla ägodelar igen, och dertill Lot sin broder, och hans ägodelar, och qvinnorna, och folket..`W Delade sig, och föll till dem med sina tjenare om nattena, och slog dem, och fullföljde dem allt intill Hoba, som ligger på venstra handen vid den staden Damasco,!_= Som nu Abram hörde, att hans broder var fången, väpnade han sina egna hemfödda tjenare, trehundrade och aderton, och drog efter dem allt intill Dan;N^  Då kom en, som undsluppen var, och sade det för Abram, den en utländning var, och bodde i den lundenom Mamre, dens Amoreens, hvilken Escols och Aners broder var; desse voro i förbund med Abram.z]o  Och togo desslikes med sig Lot, Abrams broders son, och hans ägodelar, ty han bodde i Sodom, och drogo sin väg.a\=  Så togo de alla ägodelar i Sodom och Gomorra, och alla fetalia, och drogo sina färde.2[_  Och den dalen Siddim hade många lergropar. Men Konungen i Sodom och Gomorra vordo der slagne på flyktena och nederlagde, och de som öfverblefvo flydde upp på berget.5Ze  Med Kedor Laomer, Konungen i Elam, och med Thideal, Hedningarnas Konung, och med Amraphel, Konungenom i Sinear, och med Arioch Konungenom i Ellasar: Fyra Konungar emot fem.Ay Och Abram var ganska rik på boskap, silfver och guld.x@ m Så for då Abram upp utur Egypten med sine hustru, och med allt det han hade, och Lot ock med honom, söder ut.p?[ Och han befallte sina män om honom, att de skulle fordra honom och hans hustru, och allt det han hade.>1 Hvi sade du, att det var din syster? Fördenskull ville jag taga mig henne till hustru. Och si, nu hafver du här dina hustru, tag henne och gack.= Då kallade Pharao Abram till sig, och sade till honom: Hvi hafver du sådant gjort mig? Hvi sade du mig icke, att hon var din hustru?e<E Men Herren plågade Pharao med stora plågor, och hans hus, för Sarai Abrams hustrus skull.; Och Abram vederfors godt för hennes skull. Och han hade får, fä, åsnar, tjenare och tjenarinnor, åsninnor och camelar.r:_ Och Pharaos öfverstar sågo henne, och prisade henne för honom. Då vardt hon tagen in uti Pharaos hus.]95 Som han nu kom uti Egypten, sågo de Egyptier qvinnona, att hon var ganska dägelig.8 Kära, säg fördenskull, att du äst min syster, att mig måtte ske godt för dina skull, och att min själ må lefva för dina skull.s7a Då nu de Egyptier få se dig, skola de säga: Det är hans hustru, och slå mig ihjäl, och behålla dig.6 Och då han kom hardt in emot Egypten, talade han till sina hustru Sarai: Si, jag vet, att du äst en dägelig qvinna under ansigtet.%5E Då vardt en hård tid der i landet; derföre drog Abram neder uti Egypten, att han der en främling blifva måtte, förty tiden var ganska hård i landena.>4y Och for Abram dädan fram bätter, och drog söder ut.q3] Sedan drog han bätter fram dädan till ett berg, som låg öster ut ifrå BethEl, och slog der sitt tjäll upp, så att han hade BethEl vester ut, och Ay öster ut, och byggde der Herranom ett altare, och predikade om Herrans namn.2/ Då syntes Herren Abram och sade: Dine säd skall jag gifva detta land. Och han byggde dersammastädes ett altare Herranom, som honom synts hade.'1I Och som de komne voro in i landet, drog han derigenom allt intill det rummet Sichem, och intill den lunden More. På den tiden bodde de Cananeer der i landet.J0 Så tog Abram sina hustru Sarai, och Lot sin broderson, med alla deras håfvor, som de förvärfvat hade, och de själar, som de födt hade i Haran, och foro ut till att resa in i Canaans land./ Då for Abram ut, såsom Herren honom sagt hade, och Lot for med honom. Men Abram var sjutio och fem år gammal, då han for utaf Haran..% Jag skall välsigna dem som dig välsigna, och förbanna dem som dig förbanna; och i dig skola välsignade varda alla slägter på jordene.- Och jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig, och göra dig ett stort namn, och du skall vara en välsignelse., 1 Och Herren talade till Abram: Gack utu ditt fädernesland, och ifrå dine slägt, och ifrå dins faders huse, uti ett land, som jag dig visa vill.O+ Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.n*W Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.4)e Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.(% Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.X'+ Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.]&5 Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.I% Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.T$# Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.>#y Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.K" Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.6!i Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.S ! Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.<u Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.U% Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.5g Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.X+ Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.>y Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.U% Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.5g Salah var tretio år gammal, och födde Eber.U% Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.D Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.N Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.hK Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.  Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.]5 Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.ym Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.A} Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.a= Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.D Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.ym Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.T # Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.4  g Och all verlden hade enahanda tungo och mål.  Detta är nu Noahs barns afföda, uti deras slägter och folkom. Af hvilkom utspridt är folket på jordene efter floden.R  Dessa äro Sems barn, uti deras slägter, tungomålom, landom och folkom.] 5 Och deras boning var ifrå Mesa, intill man kommer till Sephar på berget öster ut.A Ophir, Hawila och Jobab. Alle desse äro Jaketans söner.5 Obal, Abimael, Seba,9 Hadoram, Usal, Dikela,?{ Och Jaketan födde Almodad, Saleph, Hazarmaveth, Jarah, 2w~~H}|{{(z*yy>xwwyw0vauuittt!sssrrqq pponnymllukk~k!jiiihwhggzffeeeUdd'cAbbEa``z__a^^P]]\\H[[!ZZ)YYyY!XXX WWVVUUTaSRRQQQ PfOOSNNLMMnLLvKKmJ\IIHH2GG/EE;D~DCC!BBA_@@x@?>>>D=_<<.;;y::,99/88776I544K3_211,00K//..--C,,8++**M))^((k(''['+&&=%%&$$)##9#"""!|!3 mD>\ WPB Wi  Mm` * !   Qt5x2a  Gack bort till hjorden, och hemta mig två goda kidlingar, att jag gör dinom fader deraf mat, såsom han gerna vill hafvat.<`u Så hör nu min son mina röst, hvad jag dig säger:{_q Hemta mig en villebråd, och gör mig mat, att jag må äta, och välsigna dig för Herranom, förra än jag dör.s^a Då sade Rebecka till sin son Jacob: Si, jag hafver hört din fader tala med dinom broder Esau, och säga:]1 Men Rebecka hörde sådana ord, som Isaac sade till sin son Esau. Och Esau gick ut i markena, att han skulle taga villebråd, och hafva henne hem.$\C Och gör mig en mat, så som jag gerna vill hafvat, och bär mig honom här in, att jag må äta; på det min själ må välsigna dig, förra än jag dör.^[7 Så tag nu din tyg, koger och båga, och gack ut i markena, och hemta mig villebråd;PZ Och han sade: Si, jag är vorden gammal, och vet ej när jag skall dö.>Y y Och det begaf sig, då Isaac var vorden gammal, att hans ögon vordo mörk till syn, kallade han Esau, sin större son, och sade till honom: Min son. Han svarade honom: Här är jag.;Xs #De voro båda emot Isaac och Rebecka ganska bittra.W "Då Esau var fyratio år gammal, tog han hustrur, Judith, Beeri dens Hetheens dotter, och Basmath, Elons dens Hetheens dotter.NV !Och han kallade honom Saba: Deraf heter den staden BerSaba än i dag.U  Samma dagen kommo Isaacs tjenare, och sade honom om brunnen, som de grafvit hade, och sade till honom: Vi hafvom funnit vatten.T Och om morgonen bittida stodo de upp, och svoro den ene dem andra: Och Isaac lät dem gå. Och de foro ifrå honom med frid.>Sy Då gjorde han dem en måltid, och de åto och drucko.eRE Att du icke gör oss någon skada, lika som vi icke heller hafve något afhändt dig, och såsom vi ej heller hafve gjort dig annat än godt, och låtit dig fara med frid; men nu äst du den som Herren välsignat hafver.$QC De sade: Vi se med seende ögon, att Herren är med dig, derföre sade vi: Det skall vara en ed emellan oss och dig, och viljom göra ett förbund med dig;nPW Men Isaac sade till dem: Hvi kommen I till mig? Haten I mig dock, och hafven drifvit mig ifrån eder.hOK Och Abimelech gick till honom af Gerar, och Ahusath hans vän, och Phicol hans härhöfvitsman.N% Då byggde han dersammastädes ett altare, och predikade om Herrans namn, och uppslog der sitt tjäll: Och hans tjenare grofvo der en brunn.UM% Och Herren syntes honom i den nattene, och sade: Jag är dins faders Abrahams Gud: Frukta dig intet, ty jag är med dig, och skall välsigna dig, och föröka dina säd, för mins tjenares Abrahams skull.-LW Derefter for han dädan till BerSaba.LK Då skyndade han sig dädan, och grof en annan brunn; der trätte de intet om; derföre kallade han honom Rehoboth, och sade: Nu hafver Herren gifvit oss rum, och låtit oss växa till i landena.cJA Då grofvo de en annan brunn, der trätte de ock öfver; derföre kallade han honom Sitna.,IS Men herdarne af Gerar trätte med Isaacs herdar, och sade: Detta vattnet är vårt. Då kallade han den brunnen Esek, derföre att de hade der gjort honom högmod.ZH/ Grofvo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefvandes vatten.\G3 Och lät uppgrafva igen de vattubrunnar, som de i hans faders Abrahams tid grafvit hade, hvilka de Philisteer efter Abrahams död igenfyllt hade: Och kallade dem vid samma namnet, som hans fader dem kallat hade.SF! Då for Isaac dädan, och slog upp sin tjäll i Gerars dal, och bodde der.cEA Så att ock Abimelech sade till honom: Far ifrån oss; ty du äst vorden oss för mägtig.D Och kastade igen alla de brunnar, som hans faders tjenare grafvit hade i hans faders Abrahams tid, och fyllde dem upp med jord:qC] Och hade mycket gods i får och fä, och mycket tjenstefolk; derföre afundades de Philisteer vid honom.]B5  Och han vardt en mägtig man, gick och växte till, till dess han vardt ganska stor.fAG  Och Isaac sådde der i landet, och fick det året hundradefaldt; ty Herren välsignade honom.@}  Då böd Abimelech allo folkena, och sade: Hvilken som kommer vid denna mannen, eller hans hustru, han skall döden dö.2?_  Abimelech sade: Hvi hafver du då gjort oss det? Måtte sakta hafva skett, att någon af folket hade lägrat sig med dine hustru, och så hade du kommit skuld uppå oss.V>'  Då kallade Abimelech Isaac, och sade: Si, det är din hustru; hvi hafver du sagt: Hon är min syster? Isaac svarade honom: Jag tänkte, att jag måtte tilläfventyrs varda slagen ihjäl för hennes skull.%=E Då han nu hade varit der en tid lång, såg Abimelech de Philisteers Konung ut genom fenstret, och vardt varse att Isaac skämtade med sine hustru Rebecka.< Och när folket i den landsändanom frågade honom om hans hustru, sade han: Hon är min syster; ty han fruktade att säga: Hon är min hustru; att de tilläfventyrs icke måtte slagit honom ihjäl för Rebeckas skull; ty hon var dägelig under ansigtet. ;= Så bodde Isaac i Gerar.:{ Derföre, att Abraham hafver varit mina röst hörig, och hafver hållit mina seder, min bud, mina stadgar och min lag.49c Och skall föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och skall gifva dine säd all denna landen; och igenom dina säd skola all folk på jordene välsignade varda.Y8- Blif en främling i desso landena, och jag skall vara med dig, och välsigna dig; förty dig dine säd skall jag gifva all denna landen, och skall stadfästa min ed, som jag dinom fader Abraham svurit hafver.v7g Då uppenbarade sig honom Herren, och sade: Far icke ned i Egypten; utan blif i det land, som jag säger dig.6  Så kom en dyr tid i landet, efter den förra, som var i Abrahams tid: Och Isaac for till Abimelech, de Philisteers Konung, till Gerar. 5; "Då gaf Jacob honom bröd och den grynvällingen, och han åt och drack, och stod upp, och gick dädan. Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt.j4O !Jacob sade: Så svär mig i dag. Och han svor honom: Och sålde så Jacob sin förstfödslorätt.`3;  Esau svarade: Si, jag måste dock dö: Hvad varder mig den förstfödslorätten nyttig??2{ Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt.o1Y Och sade till Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom, ty jag är trötter: Deraf heter han Edom.N0 Och Jacob kokade en rätt; då kom Esau af markene, och var trötter;b/? Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans vede; men Rebecka hade Jacob kär.z.o Och då drängarne vordo store, vardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll.#-A Straxt derefter kom hans broder ut, han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal var Isaac, då de vordo födde.\,3 Den förste, som utkom, var röd och luden som ett skin: Och de kallade honom Esau.W+) Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då voro tvillingar i hennes lifve.K* Och Herran sade till henne: Tu folk äro i dino lifve, och tveggehanda folk skola skiljas utaf dino lifve: Och det ena folket skall öfvervinna det andra, och den större skall tjena den mindre.+)Q Och barnen stötte sig med hvarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hvi är jag då vorden hafvandes? Och gick bort till att fråga Herran.( Men Isaac bad Herran för sine hustru, ty hon var ofruktsam; och Herren hörde honom, och Rebecka hans hustru vardt hafvande. ' Men Isaac var fyratio år gammal, då han tog Rebecka till hustru, Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster.F& Detta är Isaacs Abrahams sons slägte: Abraham födde Isaac.%{ Men han bodde ifrå Hevila in till Zur emot Egypten, när man går till Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder. $ Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och tretio år; och han vardt sjuk och dödde, och vardt samkad intill sitt folk.Y#- Desse äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer, tolf förstar./"[ Hadar, Thema, Jethur, Naphis och Kedma.!3 Misma, Duma, Massa, {  Och detta är Ismaels barns namn, der deras slägte hafva namn af: Ismaels förste son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam,iM  Detta är Ismaels Abrahams sons slägt, som Hagar, Saras tjensteqvinna af Egypten, födde honom.  Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isaac; och han bodde vid den brunnen, som kallades dens lefvandes och seendes.nW  I den markene, som Abraham köpt hade af Hets barnom: Der är Abraham begrafven med Sara sine hustru.   Och honom begrofvo hans söner, Isaac och Ismael, i den dubbelkulone, på Ephrons åker, Zoars Hetheens sons, som ligger emot Mamre; Och blef sjuk, och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och lefvande mätter var; och vardt samlad till sitt folk.M Men Abrahams ålder, som han lefde, var hundrade fem och sjutio år./ Men de barnen, som han hade af frillorna, gaf han skänker, och lät dem fara ifrå sin son Isaac, medan han än lefde, öster ut i österlanden.-W Men Abraham gaf allt sitt gods Isaac.]5 Midians barn voro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa; desse äro alle Ketura barn.Z/ Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn voro Assurim, Letusim och Leummim.P Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jisbak och Suah.4 g Abraham tog åter ena hustru, hon het Ketura.8k CDå förde Isaac henne in i sins moders Saras hyddo, och tog Rebecka, och hon vardt hans hustru, och han vardt kär åt henne: Och så vardt Isaac hugsvalad öfver sina moder.M BOch tjenaren förtäljde Isaac allt, huru han sakena uträttat hade.1 AOch sade till tjenaren: Hvad man är det, som kommer emot oss på markene? Tjenaren sade: Det är min herre. Då tog hon mantelen och höljde sig.P @Och Rebecka hof upp sin ögon, och såg Isaac; då steg hon af camelen,xk ?Och var utgången till att bedja i markene om aftonen; och hof upp sin ögon, och såg att camelarne kommo der.wi >Men Isaac kom ifrå den brunnen, som kallades dens lefvandes och seendes; ty han bodde i det landet söder ut. 9 =Så redde Rebecka sig till med sina pigor, och satte sig på camelarna, och följde mannen efter. Och tjenaren tog Rebecka till sig, och for sin väg. 3 } Och blef död i den hufvudstaden, som kallas Hebron i Canaans lande. Då kom Abraham till att sörja och begråta henne./= ] Sara lefde i hundrade sju och tjugu år:]<5 Och hans frilla benämnd Rehuma födde ock, nemliga Tebah, Gaham, Thahas och Maacha.U;% Men Bethuel födde Rebecka. Dessa åtta födde Milca Nahor, Abrahams broder.C: Och Kesed, och Haso, och Pildas, och Jidlaph, och Bethuel.g9I Nemliga Uz den förstfödda, och Bus hans broder, och Kemuel, af hvilkom de Syrier komne äro:y8m Då detta så skedt var, begaf sig, att Abraham vardt sagdt: Si, Milca hafver ock födt barn dinom broder Nahor;y7m Sedan gick Abraham till drängarna igen, och gjorde sig redo, och drogo tillsammans till BerSaba, och bodde der.p6[ Och i dine säd skall allt folk på jordene välsignadt varda; derföre, att du mine röst lydt hafver.05[ Att jag skall välsigna, och föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och såsom sanden på hafsens strand: Och dina säd skall besitta sina fiendars portar.x4k Och sade: Jag hafver svorit vid mig sjelf, säger Herren, efter du detta gjorde, och icke skonade din enda son,A3 Och Herrans Ängel ropade åter till Abraham af himmelen,z2o Och Abraham kallade det rummet, Herren ser; af hvilko man ännu i dag säger: På berget, der Herren sedd varder.H1  Då hof Abraham sin ögon upp, och såg en vädur bak sig, bekajad med hornen uti en törnebuska: Och gick dit, och tog den väduren, och offrade honom till ett bränneoffer i sins sons stad.09  Han sade: Kom intet dina hand vid pilten, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, och hafver icke skonat din enda son för mina skull.k/Q  Då ropade honom Herrans Ängel af himmelen och sade: Abraham, Abraham. Han svarade: Här är jag.V.'  Och uträckte sina hand, och tog till knifven, att han skulle slagta sin son.<-s  Och som de kommo till rummet, der Gud honom af sagt hade, byggde Abraham der ett altare, och lade veden deruppå; bandt sin son Isaac, och lade honom på altaret, ofvan på veden.n,W Abraham svarade: Gud förser väl fåret, min son, till bränneoffret: Och de gingo både tillsamman.5+e Då sade Isaac till sin fader Abraham: Min fader. Abraham svarade: Här är jag, min son. Och han sade: Si, här är elden och veden, hvar är nu fåret till bränneoffret?*5 Och Abraham tog veden till bränneoffret, och lade den på sin son Isaac: Men han tog elden och knifven i sina hand, och gingo så både tillsamman.#)A Och sade till sina drängar: Blifver I här med åsnanom, jag och pilten viljom gå dit bort, och när vi tillbedit hafvom, vilje vi komma igen till eder.R( På tredje dagen hof Abraham sin ögon upp, och såg rummet långt ifrå.b'? Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och sadlade sin åsna, och tog med sig två drängar, och sin son Isaac, och högg sönder ved till bränneoffer, stod upp och gick bort till det rum, som Gud honom sagt hade.6&g Och han sade: Tag Isaac din enda son, den du kär hafver, och gack bort uti Moria land, och offra honom der till ett bränneoffer på ett berg, det jag dig sägandes varder.q% _ Sedan det skedt var, försökte Gud Abraham, och sade till honom: Abraham. Och han svarade: Här är jag.D$ "Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.[#1 !Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;"+  Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.R! Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.  Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.`; Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?.Y Och Abraham ställde sju lamb afsides.fG Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.! Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.sa Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.+S Då sade Abraham: Jag vill svärja._9 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst. På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.Z/ Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.\3 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.# Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.kQ Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.=u Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.Q Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.U% Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.P Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.[1  Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.<s  Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.F   Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.   Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.t c  Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.t c Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.  Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?gI Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.O Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.G Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.\3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.{q Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.h M Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.xk Ty Herren hade tillförene hårdeliga tillyckt alla qveder i Abimelechs huse, för Sara Abrahams hustrus skull.zo Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelech, och hans hustru, och hans tjensteqvinnor, att de födde barn.K Och sade till Sara: Si, jag hafver gifvit dinom broder tusende silfverpenningar: Si, han skall vara dig till en ögnatäckelse för alla de, som när dig äro, ehvart du far, och en försvarare.F Och sade: Si, mitt land står dig öppet, bo var dig täckes.x~k Då tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.9}m  Och då Gud böd mig, att jag skulle vandra utu mins faders huse, sade jag till henne: Gör denna barmhertighet med mig, hvart vi kommom, att du säger, att jag är din broder. |  Och är hon sannerliga min syster; ty hon är min faders dotter, men icke mine moders dotter: Och jag tog mig henne till hustru.{  Abraham sade: Jag tänkte tilläfventyrs i desso rumme är ingen Gudsfruktan, och de slå mig ihjäl för mine hustrus skull._z9  Och Abimelech sade ytterligare till Abraham: Hvad hafver du ansett, att du så gjorde?zyo  Och Abimelech kallade också Abraham, och sade till honom: Hvi hafver du oss detta gjort? Och hvad hafver jag brutit dig emot, att du ville komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Du hafver icke så gjort emot oss, som man göra skulle.!x= Då stod Abimelech bittida upp om morgonen, och kallade alla sina tjenare, och sade allt detta i deras åhöro. Och de män alle fruktade sig svårliga.^w7 Så få nu mannenom sina hustru igen; ty han är en Prophet, och låt honom bedja för dig, så behåller du lifvet: Hvar du icke öfvergifver henne, så vet, att du måste döden dö, och allt det dig tillhörer.ivM Och Gud sade till honom i drömmen: Jag vet ock, att du det med enfaldigo hjerta gjort hafver: Derföre hafver jag ock bevarat dig, att du icke skulle synda emot mig, och hafver icke tillstadt, att du skulle komma vid henne.(uK Sade han icke till mig: Hon är min syster? Och hon sade desslikes: han är min broder. Hafver jag dock detta gjort med enfaldigt hjerta och oskyldiga händer.ytm Men Abimelech hade ännu intet kommit vid henne. Och han sade: Herre, vill du ock dräpa ett rättfärdigt folk?/sY Men Gud kom till Abimelech om nattena i dröm, och sade till honom: Si, du måste dö för den qvinnones skull, som du tagit hafver; ty hon är ens mans ägta hustru.r Och sade om sine hustru Sara: Det är min syster. Då sände Abimelech, Konungen i Gerar, efter henne, och lät hemta henne. T0~{}}u|||'{zzqyyaxxwwnvvOu}tt(srrCqpoodnn1mAlrlkjj%ihhgg>F=<;;b::98877Q66M55.44\33e2211.00&/y/..-- ,,>+++*t))%(Q''C&&K%% $s##"!!M ?kq3gW ~L BU]%g~  O ;  sbfxzeTDK ! Jacob svarade: Ack nej! hafver jag funnit nåd för dig, så tag min skänk af mine hand; förty jag såg ditt ansigte, lika som jag hade sett Guds ansigte; och tag det täckeliga af mig.FJ ! Esau sade: Jag hafver nog, min broder; behåll det du hafver.I !Och han sade: Hvad vill du med allan den skaran, som jag hafver mött? Han svarade: Att jag måtte finna nåd för minom herra.H !Lea gick ock fram med sin barn, och bugade sig för honom. Sedan gick Joseph och Rachel fram, och bugade sig ock för honom.SG! !Och tjensteqvinnorna gingo fram med deras barn, och bugade sig för honom.$FC !Och hof upp sin ögon, och såg qvinnorna med barnen, och sade: Ho äro desse med dig? Han svarade: Det äro barnen, som Gud dinom tjenare beskärt hafver.rE_ !Men Esau lopp emot honom, och tog honom i famn, och fick honom om halsen, och kysste honom; och de greto.vDg !Och han gick fram för dem, och bugade sig sju resor ned på jordena, till dess han kom fram till sin broder.Cy !Och skickade tjensteqvinnorna med deras barn främst; och Lea med hennes barn dernäst; och Rachel med Joseph efterst.&B I !Jacob hof upp sin ögon, och såg sin broder Esau komma med fyrahundrade män. Och skifte sin barn till Lea, och till Rachel, och till båda tjensteqvinnorna.oAY Fördenskull äta Israels barn inga höftsene ännu i dag, derföre, att Jacobs höftsena rörd vardt.[@1 Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen upp, och han haltade i sine höft.u?e Och Jacob kallade det rummet Pnuel; ty jag hafver sett Gud under ansigtet, och min själ är frälst vorden.>% Och Jacob frågade honom, och sade: Huru heter du? Men han sade: Hvi frågar du, huru jag heter? Och han välsignade honom der sammastädes. = Han sade: Du skall icke mer heta Jacob, utan Israel. Förty du hafver med Gud och menniskor kämpat, och hafver fått öfverhandena.4<e Han sade: Huru heter du? Han svarade: Jacob.; Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnen går upp; men han svarade: Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.: Och då han såg, att han icke kunde öfvervinna honom, rörde han hans höftes sena, och straxt förtvinade hans höftes sena.k9Q Och han blef på den sidone allena. Då brottades en man med honom till dess morgonrodnen uppgick.R8 Tog dem och förde dem öfver älfvena, så att det han hade, kom öfver. 7 Och stod upp om nattena, och tog sina två hustrur, och de två tjensteqvinnorna, och sin ellofva barn, och for till vadet Jabbok:W6) Så gingo skänkningarna fram före honom; men han blef den nattena i lägret.Q5 Och säger ju det med: Si, Jacob din tjenare är efter oss. Förty han tänkte, jag vill blidka honom med den skänken, som går för mig; sedan vill jag se honom; kan hända att han undfår mig väl.*4O Så böd han ock den andra, och den tredje, och allom dem som gingo efter hjorden, och sade: Som jag hafver sagt eder, så säger till Esau, när I finnen honom.y3m Skall du säga: Det hörer dinom tjenare Jacob till; han sände sinom herra Esau skänker, och kommer härefter.52e Och böd den första, och sade: När min broder Esau möter dig, och frågar dig: Hvem hörer du till, och hvart vill du, och hvem hörer det till, som du drifver för dig?01[ Och fick dem under sina tjenares händer, ju hvar hjorden för sig, och sade till dem: Går fram för mig, och låter vara rum emellan den ena hjorden efter den andra.o0Y Och tretio däggande camelar med deras föl, fyratio kor, och tio oxar; tjugu åsninnor, med tio föl;I/ Tuhundrade getter, tjugu bockar, tuhundrade får, tjugu vädrar;k.Q Och han blef der den nattena, och tog af thy han för handena hade, skänker till sin broder Esau.- Du hafver sagt: Jag vill göra dig godt, och göra din säd som sanden i hafvet, den så mycken är, att han ej kan räknas., Hjelp mig utu mins broders hand, utu Esaus hand; ty jag fruktar för honom; att han icke kommer, och står mig både mödrar och barn.i+M Jag är för ringa till all den barmhertighet och all den trohet, som du med dinom tjenare gjort hafver; förty jag hade icke mer än denna stafven, då jag gick öfver denna Jordanen, och nu är jag till två skarar vorden.=*u Ytterligare sade Jacob: Gud, mins faders Abrahams Gud, mins faders Isaacs, Herre, du som till mig sagt hafver: Far åter in i ditt land till dina fränder, jag vill göra dig godt;b)? Och sade: Om Esau kommer på den ena skaran, och står honom, så må den andre undkomma.( Då fruktade Jacob storliga, och var förfärad: Och skifte folket, som var när honom, och får, och fä, och camelar, i två skarar.}'u Boden kommo igen till Jacob, och sade: Vi kommom till din broder Esau, och han reser emot dig med fyrahundrade män.-&U Och hafver fä och åsnor, får, tjenare och tjenarinnor; och hafver utsändt, och låtit dig minom herra det bebåda, på det jag måtte finna nåd för din ögon.8%k Och befallte dem, och sade: Så säger minom herra Esau: Din tjenare Jacob låter säga dig, jag hafver varit ute när Laban, och hafver allt härtill varit ibland främmande;c$A Men Jacob sände båd fram för sig till sin broder Esau in uti Seirs land, i Edoms ängd.a#= Och då han såg dem, sade han: Detta äro Guds härar; och kallade det rummet Mahanaim.=" y Men Jacob for sin väg, och Guds Änglar mötte honom.! 7Men om morgonen stod Laban bittida upp, kysste sin barn och döttrar; välsignade dem, och for sina färde, och kom hem till sitt igen. / 6Och Jacob offrade offer på bergena, och böd sina bröder att de skulle äta bröd. Och då de hade ätit, blefvo de på bergena öfver nattena.  5Abrahams Gud och Nahors Gud, och deras fäders Gud, vare domare emellan oss. Och Jacob svor honom, vid Isaacs sins faders fruktan.5e 4Samma rösjan vare vittne, och vården vare desslikes vittne, om jag far här öfver till dig, eller du far öfver denna rösjan och vården till mig, till att göra skada.  3Och Laban sade ytterligare till Jacob: Si, detta är stenrösjan, och detta är vården, som jag upprest hafver emellan mig och dig.1 2Hvar du besvärar mina döttrar, eller tager andra hustrur deröfver: Här är ingen menniska med oss; men si, Gud är vittne emellan mig och dig.nW 1Och vare en vård; ty han sade: Herren se härtill emellan mig och dig, då vi komme ifrå hvarannan.vg 0Då sade Laban: Denna stenrösjan vare i dag vittnesbörd emellan mig och dig; deraf kallar man henne Gilead:P /Och Laban kallade henne Jegar Sahaduta; men Jacob kallade henne Gilead.y .Och sade till sina bröder: Hemter upp stenar; och de togo stenar, och gjorde ena rösjo, och åto uppå samma rösjo.A -Då tog Jacob en sten, och reste honom upp till en vård.ue ,Så kom nu och låt oss göra ett förbund, jag och du; som skall vara ett vittnesbörd emellan mig och dig.vg +Laban svarade, och sade till Jacob: Döttrarna äro mina döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mine hjordar, och allt det du ser är mitt: Hvad kan jag i dag göra minom döttrom, eller deras barnom, som de födt hafva?P *Hvar mins faders Abrahams Gud och Isaacs fruktan icke hade varit på mina sido, du hade låtit mig gå blottan ifrå dig. Men Gud hafver ansett min förtryckelse och arbete, och straffade dig i går.) )Så hafver jag i tjugu år tjent i ditt hus; fjorton för dina döttrar, och sex för din hjord: Och du hafver tio resor förvandlat min lön.p[ (Om dagen var jag vanmägtig för hetas skull, om nattena för köld; och min sömn vek ifrå min ögon.5 'Det af djuren rifvit var, hade jag icke till dig, jag måste det betala: Du äskade det af mine hand, ehvad det var dag eller natt mig ifrå stulit.  &Tjugu år hafver jag varit när dig; din får och getter hafva icke varit ofruktsamma, vädrarna af din hjord hafver jag icke ätit./ %Du hafver ransakat all min boting, hvad hafver du funnit af din boting? Lägg det der för mina och dina bröder, att de döma emellan oss båda.! $Och Jacob vardt vred, och kifvade med Laban, och sade till honom: Hvad hafver jag misshandlat eller syndat, att du äst så heter på mig?; q #Då sade hon till sin fader: Min herre, var icke vred; förty jag kan icke stå upp emot dig; förty det går med mig efter qvinno sätt. Så sökte han, och fann intet beläten.  "Då tog Rachel beläten, och lade dem under camelahalmen, och satte sig derpå. Men Laban ransakade öfver hela tjället, och fann intet.  !Då gick Laban in i Jacobs tjäll och Leas, och båda tjensteqvinnornas, och fann intet; och gick ut af Leas tjäll i Rachels tjäll., S  Men när hvilkom du finner dina gudar, han må dö här för våra bröder. Gör efter ditt när mig, och tag det. Men han visste icke, att Rachel hade stulit dem.m U Jacob svarade, och sade till Laban: Jag fruktade, att du skulle hafva tagit dina döttrar ifrå mig. Och medan du ju ville fara, och åstundade så mycket efter dins faders hus, hvarföre hafver du då stulit mig mina gudar?-U Och jag hade väl så mycken magt, att jag kunde göra eder ondt; men edars faders Gud sade till mig i går: Förvara dig, att du intet talar till Jacob, utan godt.Z/ Och hafver icke låtit mig kyssa min barn och döttrar? Du hafver dårliga gjort.P Hvarföre hafver du det fördolt, att du skulle fly, och hafver stulit dig ifrå mig, och hafver icke tillsagt, att jag måtte hafva ledsagat dig med fröjd, med sjungande, med bungande och harpande? ; Då sade Laban till Jacob: Hvad hafver du gjort, att du hafver stulit mitt hjerta, och bortfört mina döttrar, lika som de der med svärd gripna vore?'I Och Laban nalkades intill Jacob. Men Jacob hade uppslagit sin tjäll på bergena: Och Laban med sina bröder slog desslikes sin tjäll upp på bergena Gilead. Men Gud kom till Laban af Syrien i dröm om nattena, och sade till honom: Förvara dig, att du intet talar till Jacob annat än godt.xk Och han tog till sig sina bröder, och jagade efter honom sju dagsleder; och hinde honom på det berget Gilead.A På tredje dagen vardt det Laban sagdt, att Jacob flydde.vg Så flydde han, och allt det hans var gjorde sig redo, och for öfver älfvena, och stämde åt Gileads berg.a~= Alltså stal Jacob Laban af Syrien hjertat, att han honom icke tillsade, då han flydde.d}C Men Laban var gången bort till att klippa sin hjord. Och Rachel stal sins faders beläter.'|I Och förde bort all sin boskap, och alla sina håfvor, som han hade förvärfvat i Mesopotamien; på det han skulle komma till sin fader Isaac i Canaans land.O{ Så gjorde Jacob sig redo, och satte sin barn och hustrur på camelar;z Derföre hafver Gud frånvändt vårom fader hans rikedomar till oss och vår barn. Allt det Gud dig nu sagt hafver, det gör.qy] Hafver han dock hållit oss lika som främmande; förty han hafver sålt oss, och förtärt vårt värd.qx] Då svarade Rachel och Lea, och sade till honom: Vi hafve hvarken del eller arf i vårs faders huse mer.)wM  Jag är Gud i BethEl, der du hafver smort stenen, och gjort mig der ett löfte: Nu gör dig redo, och far utaf detta landet, och far in i ditt födsloland igen.'vI  Men han sade: Häf upp din ögon, och si, gumrarne springa på de spräcklota, fläckota och brokota fåren; förty jag hafver allt sett, hvad Laban gör dig.Zu/  Och Guds Ängel sade till mig i drömmenom: Jacob; och jag svarade: Här är jag.t'  Ty när aflotiden kom, hof jag upp min ögon, och såg i dröm, och si, gumrarne sprungo på de spräcklota, fläckota och brokota hjordarna.Qs  Så hafver Gud vändt edars faders gods ifrå honom, och gifvit det mig.,rS När han sade: De brokota skola vara din lön, så bar hela hjorden brokot; men när han sade: De spräcklota skola vara din lön, så bar hela hjorden spräcklot.q% Och han hafver besvikit mig, och nu tio resor förvandlat min lön; men Gud hafver honom det icke tillstadt, att han skulle göra mig skada.Kp Och I veten, att jag hafver tjent edar fader af alla mina krafter.%oE Och sade till dem: Jag ser edars faders ansigte, att det är icke sådana emot mig, såsom i går och i förrgår: Men mins faders Gud hafver varit med mig.Wn) Då sände Jacob, och lät kalla Rachel och Lea ut på markena till sin hjord;ume Och Herren sade till honom: Far åter in i dina fäders land, och till dina fränder: Jag vill vara med dig.nlW Och Jacob såg på Labans ansigte, och si, det var icke sådana emot honom, som i går och förrgår.*k Q Och kom för honom Labans barns tal, att de sade: Jacob hafver kommit allt vår faders gods till sig; och af vår faders gods hafver han sådana rikedomar samkat.{jq +Deraf vardt mannen öfvermåttan riker, så att han hade mycken får, tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.i *Men när de senfödda lupo, lade han dem intet deruti. Så vordo då de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.h )Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i hoar för hjordens ögon, så att de vordo hafvande öfver käpparna.3ga (Då afskiljde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det svart var, och lät dem in till Labans hjord, och gjorde sig en egen hjord, den lät han icke till Labans hjord.gfI 'Alltså vordo hjordarne hafvande öfver käpparna, och födde fläckot, spräcklot och brokot.-eU &Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehoar för hjordarna, som der komma måste och vattnas, att de skulle hafvande varda, när de kommo till att dricka.ddC %Men Jacob tog gröna aspekäppar, hassel och castaneen, och barkade hvita ränder deruppå;tcc $Och lät blifva tre dagsleder långe emellan sig och Jacob. Så bette Jacob det öfver var af Labans hjord.Qb #Och han skilde i den dagen ut spräcklota och brokota bockar, och all fläckot och brokot kid, der som ju något hvitt var uppå, och allt det svart var ibland lamben; och fick det sin barn i händer.Da "Då sade Laban: Jag är till frids, blifve som sagt hafver.` !Så varder mig min rättfärdighet betygandes i dag eller morgon, när dertill kommer, att jag skall taga min lön af dig, alltså, att hvad som icke fläckot eller brokot, eller ock hvad svart är ibland lamben och kiden, det vare en tjufnad med mig.Z_/  Jag vill i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån all fläckot och brokot får, och all svart får ibland lamben och kiden: Hvad nu sedan brokot och fläckot blifver, det skall vara min lön.3^a Laban sade: Hvad skall jag då gifva dig? Jacob sade: Du skall allsintet gifva mig; utan om du vill göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och vakta din får.3]a Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker vorden; och Herren hafver välsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag ock något bestyra till mitt hus?k\Q Men han sade till honom: Du vetst, huru jag hafver tjent dig, och hvad boskap du hafver under mig.,[U Säg, hvad lön jag skall gifva dig? Z Laban sade till honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag förnimmer, att Herren hafver välsignat mig för dina skull.Y1 Gif mig mina hustrur och min barn, som jag hafver tjent dig före, att jag må färdas; förty du vetst, hvad jag hafver gjort dig för en tjenst.{Xq Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob till Laban: Låt mig färdas, och resa hem till mitt, och i mitt land.TW# Och kallade honom Joseph, och sade: Herren gifve mig ännu en son härtill.eVE Då vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Gud hafver min smälek ifrå mig tagit.SU! Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne fruktsamma.?T{ Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.S1 Och sade: Gud hafver väl försett mig: Nu varder åter min man boendes när mig, ty jag hafver födt honom sex söner: Och kallade honom Sebulon.ER Åter vardt Lea hafvande, och födde Jacob den sjette sonen.wQi Och sade: Gud hafver lönt mig, för det jag gaf minom manne mina tjenstepigo; och hon kallade honom Isaschar.VP' Och Gud hörde Lea, och hon vardt hafvande, och födde Jacob den femte sonen.BO Då nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea ut emot honom, och sade: När mig skall du ligga; förty jag hafver köpt dig för mins sons liljor: Och han låg när henne de nattena.JN Hon svarade: Hafver du icke nog, att du hafver tagit min man bort, och vill desslikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu väl, låt honom denna nattena sofva när dig, för dins sons liljor.&MG Ruben gick ut om hveteandena, och fann liljor på markene, och hade dem hem till sina moder Lea. Då sade Rachel till Lea: Gif mig en del af din sons liljor.gLI  Då sade Lea: Väl mig; förty döttrarna skola säga mig saliga: Och hon kallade honom Asser.JK  Derefter födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob den andra sonen.4Je  Då sade Lea: Rustig; och kallade honom Gad.;Is  Så födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob en son.~Hw  Då nu Lea såg, att hon hade vändt igen att föda, tog hon sina tjenstepigo Silpa, och gaf henne Jacob till hustru.G Då sade Rachel: Gud hafver omvändt det med mig och mine syster, och jag får öfverhandena: Och hon kallade honom Naphthali.^F7 Åter vardt Bilha, Rachels tjensteqvinna, hafvande, och födde Jacob den andra sonen.E} Då sade Rachel: Gud hafver dömt mina sak, och hört mina röst, och gifvit mig en son: Derföre kallade hon honom Dan.>Dy Och så vardt Bilha hafvande, och födde Jacob en son._C9 Och gaf honom så Bilha, sina tjenstepigo, till hustru, och Jacob lade sig när henne.B- Men hon sade: Si, der är min tjenstepiga Bilha: lägg dig när henne, att hon må föda i mitt sköt, och jag varder dock uppbyggd genom henne.kAQ Jacob vardt ganska vred på Rachel, och sade: Icke är jag Gud, som dig förmenar dins lifs frukt?@  Då Rachel såg, att hon födde Jacob intet, afundades hon vid sina syster, och sade till Jacob: Skaffa mig ock barn, eljest dör jag.!?= #Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.7>i "Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.+=Q !Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.%<E  Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.j;O Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.x:k Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.E9 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.e8E Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.7 Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.l6S Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.#5A Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?C4 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.g3I Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.E2 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.i1M Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.n0W Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.]/5 Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.n.W Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.W-) Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.V,' Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.+ Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?* Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,>)w  Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.|(s  Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.8'm  Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.O&  Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.d%C  Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.$! De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.# Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet." Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.]!5 Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.] 5 Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.'I Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.D Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.P  Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.+ Och denne stenen, som jag upprest hafver till en vård, skall varda ett Guds hus: Och allt det du mig gifver, der vill jag gifva dig tionde af._9 Och förer mig med strid åter hem igen till min fader; så skall Herren vara min Gud.M Och Jacob gjorde ett löfte, och sade: Om så är, att Gud blifver med mig, och förvarar mig på denna vägen, som jag reser, och gifver mig bröd till att äta, och kläder till att klädas med;M Och kallade det rummet BethEl; men tillförene hette den staden Lus.&G Och Jacob stod upp om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufvud, och reste honom upp till en vård, och gjöt oljo der ofvan på. Och fruktade han sig, och sade: Detta måste vara ett heligt rum; ty här bor visserliga Gud, och här är himmelens port.q] Då nu Jacob vaknade upp af sin sömn, sade han: Visserliga är Herren i detta rum, och jag vistet icke.F Och si, jag är med dig, och skall förvara dig ehvart du far, och skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfvergifva dig, till des jag gör allt det jag dig sagt hafver.X+ Och din säd skall varda såsom stoftet på jordene; och du skall varda utspridder vester ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene varda välsignade.8k  Och Herren stod der öfverst uppå, och sade: Jag är Herren, Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifva dig och dine säd.+  Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog upp i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå upp och neder.D  Och kom på ett rum, der blef han öfver nattena, förty solen var bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufvud, och lade sig i samma rum till att sofva.=w  Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste till Haran.5  Gick han bort till Ismael, och tog, utöfver de hustrur han tillförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Nebajoths syster, till hustru.I Såg ock, att Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar:R  Och att Jacob var sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien:w i När nu Esau såg, att Isaac hade välsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, att han skulle der taga sig hustru; och att sedan han honom välsignat hade, böd han honom, och sade: Du skall ingen hustru taga af Canaans döttrar: / Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, att han for in i Mesopotamien till Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder var." ? Och gifve dig Abrahams välsignelse, dig och dine säd med dig; att du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifvit hafver.z o Men allsmägtig Gud välsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så att du varder en skare med folk;) Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien till Bethuel, dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar.   Då kallade Isaac sin son Jacob, och välsignade honom, och böd honom, och sade till honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;I .Och Rebecka sade till Isaac: Mig ledes vid att lefva, för Hets döttrars skull: Om Jacob tager hustru af Hets döttrar, hvilka äro såsom dessa landsens döttrar, efter hvad skall jag lefva?@{ -Och tilldess hans vrede vändes ifrå dig, och förgäter det du honom gjort hafver; så vill jag sedan sända, och låta hemta dig dädan: Hvi skulle jag mista eder båda på en dag?W) ,Och blif en tid lång när honom, till dess dins broders grymhet återvänder._9 +Och hör nu mina röst, min son, gör dig redo, och fly till min broder Laban i Haran.K *Då vardt Rebecka sagdt om dessa hennes större sons Esaus ord: Och sände bort, och lät kalla sin mindre son Jacob, och sade till honom: Si, din broder Esau hotar dig, att han vill dräpa dig.lS )Och Esau vardt vred uppå Jacob, för välsignelsens skull, der hans fader honom med välsignat hade, och sade i sitt hjerta: Den tiden varder snart kommandes, att min fader måste få sorg, ty jag vill dräpa min broder Jacob. ; (Med ditt svärd skall du nära dig, och skall tjena dinom broder: Och det skall ske, att du skall ock varda en herre, och rifva hans ok af dinom halse.  'Då svarade Isaac hans fader och sade till honom: Si, en fet boning skall du hafva på jordene, och af himmelens dagg ofvan efter.~% &Esau sade till sin fader: Hafver du då icke utan en välsignelse, min fader? Välsigna mig ock, min fader; och hof upp sina röst och gret.n}W %Isaac svarade, och sade till honom: Jag hafver satt honom till en herre öfver dig, och alla hans bröder hafver jag gjort honom till tjenare; med korn och vin hafver jag försett honom: Hvad skall jag dock nu göra dig, min son?t|c $Då sade han: Rätteliga heter han Jacob, ty han hafver nu två resor undertrampat mig: Min förstfödslorätt hafver han borta; och si, nu tager han ock min välsignelse bort. Och sade: Hafver du ingen välsignelse behållit för mig?Y{- #Men han sade: Din broder är kommen med list, och hafver din välsignelse borta.z7 "När Esau detta sins faders tal hörde, ropade han högt, och vardt öfvermåttan förbittrad, och sade till sin fader: Välsigna ock mig, min fader.Wy) !Då vardt Isaac öfvermåttan häpen, och sade: Ho? Och hvar är då den jägaren, som mig det burit hafver, och jag åt utaf allo, förra än du kom, och välsignade honom? Han skall ock välsignad blifva.exE  Då svarade honom Isaac hans fader: Ho äst du? Han sade: Jag är Esau din förstfödde son.*wO Och gjorde också en mat, och bar in till sin fader, och sade till honom: statt upp, min fader, och ät af dins sons vildebråd, att din själ må välsigna mig.#vA När nu Isaac lyktat hade välsignelsen öfver Jacob, och Jacob som nogast utgången var ifrå sinom fader Isaac, då kom Esau hans broder utaf sine jagt,Nu Folk tjene dig, och slägter falle dig till fota: Var en herre öfver dina bröder, och dins moders barn falle dig till fota: Förbannad vare den dig förbannar; välsignad vare den dig välsignar.[t1 Gud gifve dig af himmelens dagg, och af jordenes fetma, och rikeliga korn och vin.=su Han gick till, och kysste honom. Då kände han lukten af hans kläder, och välsignade honom och sade: Si, mins sons lukt är såsom ens åkers lukt, den Herren välsignat hafver.Nr Och Isaac hans fader sade till honom: Kom hit, och kyss mig, min son.Kq Då sade han: Så tag mig hit, min son, till att äta af dine villebråd, att min själ må välsigna dig. Då bar han det till honom, och han åt; och bar honom desslikes vin in, och han drack.Op Och sade till honom: Äst du min son Esau? Han svarade: Ja, jag äret.~ow Och kände honom intet, ty hans händer voro ludna, såsom Esaus hans broders händer; och så välsignade han honom.n) Så gick Jacob till sin fader Isaac, och då han hade tagit uppå honom, sade han: Rösten är Jacobs röst, men händerna äro Esaus händer.rm_ Då sade Isaac till Jacob: Gack hit, min son, att jag tager uppå dig, om du äst min son Esau, eller ej.l Men Isaac sade till sin son: Min son, huru hafver du så snart funnit? Han svarade: Herren din Gud hafver mig det bestyrt.8kk Jacob sade: Jag är Esau, din förstfödde son; jag hafver gjort som du hafver sagt mig: statt upp, sätt dig, och ät af mine villebråd, på det din själ må välsigna mig.pj[ Och han bar det in till sin fader, och sade: Min fader. Han svarade: Här är jag; ho äst du, min son?Xi+ Och fick så maten, med bröd, såsom hon redt hade, uti Jacobs sins sons hand.ehE Men skinnen af kidlingarna svepte hon om hans händer, och der han var släter på halsenom;g Och tog Esau, hennes större sons, kosteliga kläder, som hon när sig i huset hade, och klädde dem på Jacob sin mindre son.yfm Då gick han bort och tog, och bar till sina moder; då gjorde hans moder en mat, såsom hans fader gerna hadet.e  Då sade hans moder till honom: Den förbannelsen vare öfver mig, min son; hör man du mina röst, gack och tag mig det hit.1d]  Så kan tilläfventyrs min fader taga uppå mig, och måtte tänka, att jag vill bedraga honom: Och låter så öfver mig gå en förbannelse, och icke en välsignelse.\c3  Jacob sade till sina moder Rebecka: Si, min broder Esau är luden, och jag släter.nbW  Det skall du bära dinom fader in, att han äter; på det han må välsigna dig, förra än han dör. M~~3}|||{p{zz5yy7xxMwwvv9uuWttBss>rrWr!q{qp[oonimmll5kjjFihhgyffee}edccJbbXb a{``s`__J^^-]]]9\\o[[[&ZZZ:YSXXOWWWAVV_UUTSRRRIQQQAPPpP1OOOPNNVN MM]LL{L#KK&JJMJI`HGG`FF=EE\DCBBBIA@@q@?u>>> =<;;::S9888*77"66&5H44q433l322]100/..---,e++**)m((:'y&& %%4$$(##"!! P&k[{)-%<NG.?6(6 d >  ^0p<A )Och då de hade ätit dem upp, syntes intet på dem, att de hade ätit dem, och voro vanskapeliga såsom tillförene. Då vaknade jag.V@' )Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju första feta nöten.?# )Och efter dem såg jag sju annor nöt uppstiga, tunn och fast vanskapeliga och magra; jag hafver icke i hela Egypten sett så vanskapeliga.X>+ )Och såg uppstiga af älfvene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet;S=! )Pharao sade till Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene vid älfvena,t<c )Joseph svarade Pharao, och sade: Det står icke mig till; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är.9;m )Då sade Pharao till honom: Mig hafver drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafver hört af dig sägas, att när du hörer en dröm, då uttyder du honom.#:A )Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förvandla sin kläder, och kom in till Pharao.u9e ) Och som han oss uttydde, så är det gånget; ty jag är åter satt till mitt ämbete, och han är hängder.85 ) Då var när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde vi det, och han uttydde oss våra drömmar, hvarjom efter sinom dröm.e7E ) Då drömde oss bådom i ene natt, hvar sin dröm, hvars uttydning hvarjom för sig pågalt.~6w ) Då Pharao var förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfversta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus;d5C ) Då talade den öfverste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder.Z4/ )Och då det vardt morgon, var hans ande bedröfvad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla visa, och förtäljde dem sin dröm: Men der var ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.y3m )Och de sju magra axen uppslukte de sju stora och fulla axen. Då vaknade Pharao, och såg, att det var en dröm.82m )Derefter såg han sju tunn förvissen ax uppgå.t1c )Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, att sju ax full och tjock växte på enom stjelk.m0U )Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju sköna och feta nöten. Då vaknade Pharao. / )Sedan såg han annor sju nöt uppstiga af älfvene, vanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene vid älfvena.W.) )Och sett af älfvene uppstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet.X- - )Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit vid älfvena,Q, (Men den öfverste skänken tänkte intet på Joseph, utan förgat honom.Q+ (Men den öfversta bakaren lät han hänga; som Joseph hade uttydt honom.{*q (Och satte den öfversta skänken åter till sitt skänkeämbete, att han skulle få Pharao skänkekaret i handena;N) (Och det hände tredje dagen, då begick Pharao sin årsdag, och han gjorde alla sina tjenare ena måltid: Och upphof den öfversta skänkens hufvud, och den öfversta bakarens, ibland sina tjenare;( (Och efter tre dagar skall Pharao upphäfva ditt hufvud, och hänga dig i en galga; och foglarne skola äta ditt kött på dig.T'# (Joseph svarade, och sade: Detta är uttydningen: Tre korgar äro tre dagar.x&k (Och i öfversta korgenom allahanda bakad mat till Pharaos behof; och foglarne åto af korgenom på mitt hufvud.% (Då bakaren såg, att uttydningen var god, sade han till Joseph: Mig hafver ock drömt, att jag bar tre flätade korgar på mitt hufvud;{$q (Ty jag är hemliga bortstulen utaf de Ebreers lande: Så hafver jag ock här intet gjort, att de mig insatt hafva. # (Men tänk uppå mig, då dig går väl, och gör barmhertighet med mig, att du Pharao ingifver, att han tager mig utaf detta huset;;"q ( Efter tre dagar skall Pharao upphäfva ditt hufvud, och sätta dig åter till dit ämbete, att du får honom skänkekaret i hans hand, såsom tillförene, då du var hans skänk.G! ( Joseph sade: Detta är uttydningen: Tre grenar äro tre dagar.  ( Och jag hade Pharaos skänkekar i mine hand, och tog och kryste dem i skänkekaret, och fick Pharao skänkekaret i handena.dC ( Det hade tre grenar; det grönskades, växte och blomstrades, och dess drufvor vordo mogna:xk ( Då förtäljde skänken sin dröm för Joseph, och sade till honom: Mig drömde, att ett vinträ var för mig:/ (De svarade: Oss hafver drömt, och vi hafvom ingen, som oss det utlägger. Joseph sade: Utläggningen hörer Gudi till; dock förtäljer mig det.A (Frågade han dem, och sade: Hvi ären I så ångse i dag?H (Då nu Joseph kom om morgonen in till dem, och såg dem ångse,ue (Och både skänken och bakaren drömde om ena natt hvar sin dröm, och hvars deras dröm hade sin uttydelse.gI (Och hofmästaren satte Joseph öfver dem, att han skulle tjena dem; och de såto några dagar.V' (Och lät sätta dem i hofmästarens hus i fängelse, der Joseph låg fången.(M (Och Pharao vardt vred uppå dem,, U (Och det begaf sig derefter, att Konungens i Egypten höfvitsman öfver skänkerna, och höfvitsmannen öfver bakarena, bröto deras herra Konungenom i Egypten emot.6g 'Förty befallningsmannen öfver fängelset såg, att Herren var med honom i allt det som under hans händer var, och att Herren lät, det han gjorde, lyckosammeliga tillgå.|s 'Så att han befallte alla fångarna i fängelsena under hans hand, att allt det der skedde, måste ske genom honom.~w 'Men Herren var med honom, och var honom gunstig, och lät honom finna nåd för befallningsmannen öfver fångahuset. 'Då tog hans herre honom, och lade honom i fängelse, der Konungens fångar inne lågo: Och der låg han då i fängelset.9 'Då hans herre hörde sådana sine hustrus ord, som hon till honom talade, och sade: Så hafver mig din Ebreiske tjenare gjort; vardt han ganska vred.V' 'Men då jag skriade och ropade, lefde han sin mantel när mig, och flydde ut.!= 'Och talade till honom samma orden, och sade: Den Ebreiske tjenaren, som du hafver haft här in, kom här in till mig, att han skulle komma mig på skam.L 'Och hon lade hans mantel när sig, så länge hennes herre kom hem.t c 'Och då han hörde, att jag skriade och ropade, då lefde han sin mantel när mig, och flydde, och lopp ut.c A 'Kallade hon husfolket, och sade till dem: Si, han hafver fört oss här in en Ebreisk man, att han skulle komma oss på skam. Han kom här in till mig, på det han skulle ligga när mig; men jag ropade med höga röst.S ! ' Då hon nu såg, att han lät blifva mantelen i hennes hand, och rymde ut,  ' Och hon fick honom i hans mantel, och sade: Ligg när mig. Men han lät blifva mantelen i hennes hand, och rymde ut af huset.z o ' Det begaf sig en dag, att Joseph gick in i huset till att göra sina sysslo; och ingen af husfolket var der när. ' Men hon hade dageliga sådana ord till Joseph; men han lydde henne intet, att han skulle ligga när henne, eller vara något om henne.7i ' Och hafver intet så godt i sino huse, det han i mitt våld icke gifvit hafver, utan dig, ty du äst hans hustru. Hvi skulle jag nu så mycket ondt göra, och synda emot Gud?%E 'Men han vägrade det henne, och sade till henne: Si, min herre vet icke hvad i hans huse är, och allt det han hafver, hafver han gifvit under mina händer.~w 'Och det begaf sig, då detta var skedt, att hans herras hustru kastade sin ögon på Joseph, och sade: Ligg när mig.3a 'Derföre lät han det allt under Josephs händer, hvad han hade; och hade intet deraf, utan allena brödet, som han åt. Och Joseph var dägelig och fager under ansigtet.kQ 'Och ifrå den tiden, då han hade satt honom öfver sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren den Egyptiens hus för Josephs skull: Och var alltsammans Herrans välsignelse i allo de han hade, hemma och på markene.3 'Så att han fann nåd för sinom herra, och vardt hans tjenare: Han satte honom öfver sitt hus, och allt det han hade lät han under hans händer.{q 'Och hans herre såg, att Herren var med honom; ty allt det han gjorde, lät Herren gå lyckosamlig till med honom:q] 'Och Herren var med Joseph, så att han vardt en lyckosam man: Och var i sins herras dens Egyptiens huse. 5 'Joseph vardt förd neder i Egypten: Och Potiphar, en Egyptisk man, Pharaos hofmästare, köpte honom af de Ismaeliter, som honom hade fört der ned.k~Q &Derefter kom hans broder ut, som hade den röda tråden om sina hand; och man kallade honom Serah.}/ &Men då han drog sina hand åter in, kom hans broder ut, och hon sade: Hvi är hinnan för dina skull sönderremnad? Och man kallade honom Perez. | &Och som hon nu födde, gaf sig en hand ut; då tog Jordgumman och band der en rödan tråd om, och sade: Denne skall först utkomma.D{ &Och då hon skulle föda, funnos tvillingar i hennes lifve.z! &Juda kände det, och sade: Hon är rättfärdigare än jag; ty jag hafver icke gifvit henne min son Sela. Dock belåg han henne intet mer.Ry &Och då hon hades fram, sände hon till sin svär och sade: Af denna mannen är jag hafvande, som detta tillhörer. Och sade: Känner du ock, hvem denne ringen och hufvudbonaden och stafven tillhörer?=xu &Tre månader derefter vardt det Juda sagdt: Din sonahustru Thamar hafver bolat; och si, i boleri är hon vorden hafvande: Juda sade: Hafver henne här fram, att hon skall brännas.w &Juda sade: Hafve sig det, att vi icke tilläfventyrs skulle komma på skam; ty jag hafver sändt bocken, men du hafver icke funnit henne.v- &Och då han kom åter till Juda, och sade: Jag hafver intet funnit henne; dertill säger folket, som der bor, att der hafver ingen sköka varit.$uC &Då frågade han folket, som bodde vid det rummet, och sade: Hvarest är den skökan, som satt ute på vägenom? De svarade: Ingen sköka hafver der varit.t &Men Juda sände bocken med sin herde af Adullam, att han skulle taga igen panten ifrå qvinnone; och han fann henne intet.bs? &Och hon stod upp, och gick dädan, och lade doken af, och tog sin enkokläder uppå igen._r9 &Han sade: Hvad vill du jag skall gifva dig för en pant? Hon svarade: Din ring, och din hufvudbonad, och din staf, som du hafver i händerna. Det gaf han henne, och låg när henne, och hon vardt hafvande af honom.~qw &Han sade: Jag vill sända dig en bock ifrå hjordenom. Hon svarade: Gif mig en pant, så länge du sänder mig honom.Dp &Och han vek af vägenom till henne, och sade: Käre, låt mig ligga när dig; ty han visste icke, att det var hans sonahustru. Hon svarade: Hvad vill du gifva mig, att du ligger när mig?moU &Då nu Juda såg henne, mente han det hade varit en sköka; förty hon hade förhöljt sitt ansigte.enE &Då lade hon af sin enkokläder, som hon drog, dokade sig, och förhöljde sig, och satte sig ut för porten på vägen emot Thimnath; förty hon såg, att Sela var stor vorden, och hon var icke gifven honom till hustru._m9 & Då vardt Thamar sagdt: Si, din svär går upp till Thimnath till att klippa sin får.} %Och detta är Jacobs slägt: Joseph var sjutton år gammal, då han vardt en herde öfver hjorden med sina bröder; och pilten var när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom; och han sade för deras fader, hvilket ondt rykte öfver dem var.c= C %Men Jacob bodde i de landena, der hans fader var en främling uti, nemliga i Canaans lande. <; $+Den Försten Magdiel, den Försten Iram. Desse äro de Förstar i Edom, såsom de bott hafva uti deras arfvelande. Och Esau är fadren till de Edomeer.F; $*Den Försten Kenas, den Försten Theman, den Försten Mibzar,F: $)Den Försten Aholibama, den Försten Ela, den Försten Pinon, 9 $(Alltså heta de Förstar af Esau i deras slägter, rummom och namnom: Den Försten Thimna, den Försten Alva, den Försten Jetheth,*8O $'Då Baalhanan Achbors son blef död, vardt Hadar Konung i hans stad: Och hans stad het Pagu; och hans hustru het Mehetabeel, Matreds dotter, och Mesahabs dotter.L7 $&Då Saul blef död, vardt Baalhanan Achbors son Konung i hans stad.U6% $%Då Samla blef död, vardt Konung i hans stad Saul af Rehoboth vid älfvena.H5 $$Då Hadad blef död, vardt Samla af Masreka Konung i hans stad.4! $#Då Husam blef död, vardt Konung i hans stad Hadad Bedads son, den som slog de Midianiter på de Moabiters mark; och hans stad het Avith.V3' $"Då Jobab blef död, vardt Husam utaf de Themaneers lande Konung i hans stad.T2# $!Och då Bela blef död, vardt Jobab Konung i hans stad, Seras son af Bozra.F1 $ Bela var Konung i Edom, Beors son; och hans stad het Dinhaba.h0K $Men de Konungar, som i Edoms lande regerade, förra än Israels barn Konungar hade, äro desse: / $Den Försten Dison, den Försten Ezer, den Försten Disan. Desse äro de Förstar ibland de Horeer, de som regerade i Seirs lande..{ $Desse äro de Förstar ibland de Horeer: Den Försten Lotan, den Försten Sobal, den Försten Zibeon, den Försten Ana.&-I $Disans barn voro: Uz och Aran.1,_ $Ezers barn voro: Bilhan, Saavan och Akan.<+u $Disons barn voro: Hemdan, Esban, Jithran och Cheran.F* $Men Anas barn voro: Dison och Aholibama, det är Anas dotter.) $Zibeons barn voro: Aja och Ana: Denne är den Ana, som i öknene påfann mular, då han vaktade sins faders Zibeons åsnar.F( $Sobals barn voro desse: Alvan, Manahat, Ebal, Sepho och Onam.R' $Men Lotans barn voro desse: Hori och Hemam; och Lotans syster het Thimna.g&I $Dison, Ezer och Disan. Desse äro de Förstar ibland de Horeer, alle Seirs barn i Edoms lande.d%C $Men de barn af Seir den Horeen, som i landena bodde, äro desse: Lotan, Sobal, Zibeon, Ana,@$} $Desse äro Esaus barn, och deras Förstar; han är Edom./#Y $Desse äro barn af Aholibama, Esaus hustru: Den Försten Jeus, den Försten Jaelam, den Försten Korah. Desse äro de Förstar af Aholibama Anas dotter, Esaus hustru.a"= $Och desse äro Reguels barn, Esau sons: Den Försten Nahath, den Försten Serah, den Försten Samma, den Försten Missa. Desse äro de Förstar af Reguel uti de Edomeers lande; och äro barn af Basmath, Esaus hustru. ! $Den Försten Korah, den Försten Gatham, den Försten Amalek. Desse äro de Förstar af Eliphas i Edoms lande; och äro barn af Ada.4 c $Desse äro de Förstar ibland Esaus barn: Eliphas barn, den första Esaus sons, voro desse: den Försten Theman, den Försten Omar, den Försten Zepho, den Försten Kenas, $Men de barn af Aholibama, Esaus hustru, Anas dotter, Zibeons dotters, äro desse, dem hon födde Esau: Jeus, Jaelam och Korah.oY $ Men Reguels barn äro desse: Nahath, Serah, Samma, Missa. Desse äro de barn af Basmath, Esaus hustru.mU $ Och Thimna var Eliphas Esau sons frilla; hon födde Amalek. Desse äro de barn af Ada, Esaus hustru.N $ Men Eliphas söner voro desse: Theman, Omar, Zepho, Gatham och Kenas.eE $ Och så heta Esaus barn: Eliphas Ada son, Esaus hustrus; Reguel Basmaths son, Esaus hustrus.R $ Detta är Esaus slägte, af hvilkom de Edomeer komne äro på Seirs berg.D $Så bodde då Esau på Seirs berg: Och denne Esau är Edom.9m $Förty deras ägodelar voro så stora, att de kunde icke bo med hvarannan: Och landet, der de uti främlingar voro, kunde icke fördraga dem, för deras stora ägodelars skull.cA $Och Esau tog sina hustrur, söner och döttrar, och alla sins huses själar; sina håfvor, och allan boskapen med alla ägodelar, som han förvärfvat hade i Canaans lande: Och for uti ett land, ifrå sin broder Jacob.oY $Aholibama födde Jeus, Jaelam och Korah. Desse äro Esaus barn, som honom födde voro i Canaans lande.?{ $Och Ada födde Esau Eliphas. Men Basmath födde Reguel.5g $Och Basmath Ismaels dotter, Nebajoths syster.}u $Esau tog hustrur af Canaans döttrar: Ada Elons Hetheens dotter, och Aholibama Anas dotter, Zibeons Heveens dotters.0 _ $Detta är Esaus slägte, som kallas Edom. #Och vardt sjuk, och dödde, och vardt samlad till sitt folk, gammal och mätt af lefvande: Och hans söner Esau och Jacob begrofvo honom.9o #Och Isaac vardt hundrade och åttatio år gammal.  #Och Jacob kom till sin fader Isaac till Mamre i hufvudstaden, som heter Hebron, der Abraham och Isaac hade varit främlingar uti.zo #Silpas Leas tjensteqvinnos söner: Gad och Asser. Desse äro Jacobs söner, som honom födde voro i Mesopotamien.@ } #Bilhas Rachels tjensteqvinnos söner: Dan och Naphthali.1 _ #Rachels söner voro: Joseph och BenJamin.j O #Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon., S #Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner.U % #Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder.kQ #Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag.`; #Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem.ue #Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin.  #Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva.  #Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår.L #Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl. #Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo.Y- # Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade.y # Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig.7i # Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder. ~ # Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel.c}A # Och Gud syntes åter Jacob, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och välsignade honom:||s #Då dödde Debora Rebeckas amma, och vardt begrafven nedanför BethEl, under ena ek, hvilken vardt kallad gråtoek.{ #Och byggde der ett altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter det Gud vardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder.hzK #Så kom Jacob till Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt det folk, som med honom var:{yq #Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfver de städer, som lågo der omkring, att de icke foro efter Jacobs söner.x7 #Då fingo de honom alla de främmande gudar, som voro under deras händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som stod vid Sichem.Cw #Och görom oss redo att fara till BethEl, att jag må göra der ett altare Gudi, den mig hört hafver i min bedröfvelses tid, och hafver varit med mig på vägenom, som jag rest hafver.9vm #Då sade Jacob till sitt hus, och till alla de som med honom voro: Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förvandler edor kläder:#u C #Och Gud sade till Jacob: Gör dig redo, och far till BethEl, och bo der, och bygg der ett altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom broder Esau.Vt' "Men de svarade: Skulle de då handla med våra syster, såsom med ene sköko?!s= "Och Jacob sade till Simeon och Levi: I hafven åstadkommit, att jag blifver illa känder för alla dessa lands inbyggare, de Cananeer och Phereseer: Och jag är en ringa hop; när de nu församla sig öfver mig, så slå de mig ihjäl, så varder jag om intet gjord med mino huse.nrW "Och alla deras håfvor; all barn och qvinnor togo de till fångar, och skinnade allt det i husen var.Sq! "Och togo deras får, fä, åsnar, och hvad i stadenom och på markene var:rp_ "Då kommo Jacobs söner öfver de slagna, och skinnade staden, derföre, att de skämt hade deras syster. o "Och slogo också ihjäl Hemor och hans son Sichem med svärds ägg, och togo sina syster Dina utaf Sichems huse, och gingo sin väg.Tn# "Och på tredje dagenom, då det värkte dem, togo de två Jacobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hvardera sitt svärd, och gingo dristeliga in i staden, och slogo ihjäl allt det som var mankön..mW "Och de lydde Hemor och Sichem hans sone, alle de som genom hans stadsport ut och in gingo, och omskoro allt det som mankön var, det som i deras stad ut och in gick.l "Deras boskap och ägodelar, och allt det de hafva, blifver vårt, om vi eljest blifvom dem till viljes, så att de bo när oss.0k[ "Men då vilja de vara oss till viljes, så att de bo när oss, och varda ett folk med oss, om vi omskäre allt det som mankön är ibland oss, såsom de omskorne äro./jY "Desse män äro fridsamme när oss, och vilja bygga och bo i landena. Så är nu landet vidt begripet; vi vilje taga oss deras döttrar, och gifva dem våra döttrar.jiO "Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadsporten, och talade med borgarena i stadenom, och sade:"h? "Och den unge mannen fördröjde intet att göra så; förty han hade lust till Jacobs dotter, och han var härlig hållen öfver alla i hans faders huse.3gc "Det talet behagade Hemer och hans son väl.pf[ "Men hvar I icke viljen lyda oss, och omskära eder, så vilje vi taga våra dotter, och fara vår väg.qe] "Då vilje vi gifva eder våra döttrar, och taga oss edra döttrar, och bo när eder, och vara ett folk.ydm "Dock likväl vilje vi vara eder till viljes, om I varden oss like, och allt mankön ibland eder varder omskoret.c "Och sade till dem: Vi kunne det icke göra, att vi skole gifva våra syster enom oomskornom manne; ty det vore oss en skam.b " Då svarade Jacobs söner Sichem, och hans fader Hemor, och talade bedrägeliga, derföre, att deras syster Dina var skämd:a " Begärer man troliga af mig morgongåfvor och skänker, jag vill gifva, som I begären; gifver mig allenast pigona till hustru.`y " Och Sichem sade till hennes fader och bröder: Låter mig finna nåd när eder, hvad I mig sägen, det vill jag gifva.]_5 " Och bor när oss: Landet skall stå eder öppet; bygger och bruker, och bor derinne.V^' " Befrynder eder med oss; gifver oss edra döttrar, och tager I våra döttrar. ] "Då talade Hemor med dem, och sade: Mins sons Sichems hjerta trängtar efter edra dotter; käre, gifver honom henne till hustru.Z\/ "I det kommo Jacobs söner af markene; och då de det hörde, förtröt det männerna, och vordo ganska vrede, att han hade gjort en dårskap i Israel, och belägrat Jacobs dotter; ty det var icke rätt gjordt.M[ "Då gick Hemor Sichems fader ut till Jacob, till att tala med honom.Z% "Och Jacob förnam, att hans dotter Dina var skämd, och hans söner voro med boskapenom ute på markene: Och Jacob tigde till dess de kommo.NY "Och Sichem sade till sin fader Hemor: Tag mig den pigona till hustru.iXM "Och hon låg honom hårdt på hjertat, och han hade pigona kära, och talade ljufliga med henne.W "Då Sichem, Hemors Heveens son, som var dess landsens herre, såg henne, tog han henne, och belägrade henne, och förkränkte henne.eV G "Men Dina Leas dotter, den hon Jacob födt hade, gick ut till att bese dess landsens döttrar.oUY !Der slog han upp sin tjäll, och uppreste der ett altare, och åkallade dens starka Israels Guds namn.^T7 !Och köpte ett stycke åker af Hemors Sichems faders barnom, för hundrade penningar.)SM !Derefter kom Jacob till Salem, till den staden Sichem, som ligger i Canaans lande, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och gjorde sitt lägre för stadenom.Ry !Och Jacob for till Succoth, och byggde sig ett hus, och gjorde hyddor till sin boskap. Deraf heter det rummet Succoth.:Qq !Så for Esau den dagen tillbaka sin väg åt Seir.+PQ !Esau sade: Så vill jag dock låta blifva när dig något af folket, som med mig är. Han svarade: Hvad görs det behof? Låt mig man finna nåd för minom herra.$OC !Min herre fare fram före åt för sin tjenare: Jag vill sakta följa, efter som boskapen och barnen gå kunna, till dess jag kommer till min herra i Seir.EN ! Men han sade till honom: Min herre, du vetst att jag hafver späd barn när mig, dertill får och fä, som än äro unge; när de en dag för hastigt drifne vordo, dödde mig hela hjorden.NM ! Och han sade: Låt oss fara framåt, och resa, jag vill fara med dig./LY ! Tag den välsignelsen, som jag hafver fört till dig; ty Gud hafver mig det beskärt, och jag hafver all ting nog. Så nödgade han honom, till dess han anammade det. Am~~r}}V||{{bzzz ydxxx)wwvv.uutvssrrXqqGpppoRnn&mm@lllkk3jhj"iyihhSggYfeeeVdd6c_bbha```_L^^d^]}\\[CZYXXX'W~WVbUTT9SpSRQYQ PAONNMgLLKK7JkII{HHqGG+FF&E:DD CGBB{AAAA@??\>>y> ==+<;;9:: 9F88f77736_55s44\322i1100/..:-,,+***));((-'&&&%$$$;#""[!!v g&@t&H,= /'bd+ @ 6 asAt(c /Så bodde Israel i Egypten, i det landet Gosen, och hadet inne, och växte till, och förökades svårliga.7'i /Så gjorde Joseph dem en lag allt intill denna dag, öfver de Egyptiers åker, till att gifva Pharao den femte delen, undantagnom Prestaåkrenom, den vardt icke Pharaos egen.r&_ /De sade: Allenast låt oss lefva, och finna nåd för dig vårom herra, vi vilje gerna vara Pharaos egne.#%A /Och af växtenom skolen I gifva Pharao den femte delen; fyra delar skola vara edre till att så åkren med till edor spisning, och till edor hus och barn. $ /Då sade Joseph till folket: Si, jag hafver i dag intagit eder och edar åker till Pharao: Si, der hafven I säd, och sår åkren.U#% /Undantagen Presternas åker, den tog han icke in; ty det var förskickadt af Pharao till Presterna, att de äta skulle det dem benämndt var, det han dem gaf; derföre behöfde de icke sälja sina åkrar.g"I /Med folket, som i hans städer ut och ingick, ifrå den ena ändan i Egypten intill den andra.5!e /Så tog Joseph hela Egypti land in till Pharao; ty de Egyptier sålde hvar sin åker; ty den hårde tiden var allt för stark öfver dem. Och vardt så landet Pharaos eget,R  /Hvi låter du både oss och vår åker dö? Tag oss till dig, och vårt land, för bröd, att vi och vårt land måge vara Pharaos egne; gif oss säd, att vi må lefva och icke åkren icke förlägges.3 /Då året var omlidet, kommo de till honom på andra året, och sade till honom: Vi vilje icke döljat för vår herra, att icke allena penningarne, utan ock all vår boskap är borto när vår herra, och är intet mer qvart för vår herra, utan allena vår kropp och åker.,S /Då hade de deras boskap till Joseph, och han gaf dem bröd för deras hästar, får, fä och åsnar: Så födde han dem det året med bröd för all deras boskap.sa /Joseph sade: Skaffer hit edar boskap, så vill jag gifva eder för boskapen, medan I ären utan penningar.A} /Då nu penningarne fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle Egyptier till Joseph, och sade: Skaffa oss bröd; hvi låter du oss dö för dig, derföre att vi hafve inga penningar?)M /Och Joseph samkade alla de penningar tillhopa, som funnos i Egypten och Canaan, för mälning, som de köpte; och han lät alla penningarna komma i Pharaos hus.# / Men i all land var intet bröd; ty att den dyre tiden var ganska svår, så att Egypten och Canaans land svolte för den dyra tidens skull.1 / Och han försörjde sin fader och sina bröder, och hela sins faders hus, hvarjom och enom sin del bröd, allt ifrå de gamla intill de unga barn.A} / Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf dem en besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena, nemliga i det landet Rameses, såsom Pharao budit hade.>y / Och Jacob välsignade Pharao, och gick ut ifrå honom.1 / Jacob sade: Mins eländes tid är hundrade och tretio år; liten och onder är min eländes tid, och räcker intet till mina fäders eländes tid.7k /Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal äst du:jO /Joseph hade ock sin fader Jacob in, och ställde honom för Pharao: Och Jacob välsignade Pharao.K /Egypti land står dig öppet; låt dem bo på bästa platsen i landena, att de må bo i det landet Gosen. Och om du vetst några män ibland dem, som dogse äro, så sätt dem öfver min boskap.gI /Pharao sade till Joseph: Det är din fader, och det äro dine bröder, de äro komne till dig.zo /Och sade ytterligare till Pharao: Vi äre komne till att bor med eder i landena; ty dine tjenare hafva ingen bet till deras boskap, så hårdt tvingar den hårde tiden Canaans land: Så gör väl, och låt dina tjenare bo i det landet Gosen.|s /Då sade Pharao till hans bröder: Hvad är edar handel? De svarade: Dine tjenare äro herdar, vi och våre fäder.C /Och han tog fem fina bröder och ställde dem för Pharao.A  /Då kom Joseph och förkunnade det Pharao, och sade: Min fader och mine bröder, deras får och fä, och hvad de hafva, är kommet utu Canaans lande; och si, de äro i det landet Gosen.m U ."Så skolen I säga: Dine tjenare äro folk, som med boskap umgå ifrå vår barndom allt härtill, både vi och våre fäder, på det I må få bo i det landet Gosen; förty alle herdar äro såsom en styggelse för de Egyptier.O  .!Då nu Pharao varder eder kallandes, och säger: Hvad är edar handel? ! . Och äro herdar, ty det är sådana folk, som med boskap umgå plägar; deras får och fä, och allt det de hafva, hafva de fört med sig.D  .Joseph sade till sina bröder och sin faders hus: Jag vill fara upp, och undervisa der Pharao, och säga till honom: Mine broder och mins faders hus är kommit till mig utaf Canaans land;y m .Då sade Israel till Joseph: Nu vill jag gerna dö, efter det jag hafver sett ditt ansigte, att du ännu lefver.-U .Då spände Joseph före sin vagn, och for ut emot Israel sin fader till Gosen. Och då han fick se honom, föll han om hans hals, och gret svårliga på hans hals.y .Och han sände Juda för sig till Joseph, att han skulle visa honom vägen till Gosen; och de kommo in i landet Gosen.% .Och Josephs barn, som honom vordo födde i Egypten, voro två själar: Så att alla Jacobs hus själar, som kommo in i Egypten, voro sjutio.&G .Alla själar som kommo med Jacob in i Egypten, som utgångne voro af hans länd, undantagande hans barnahustrur, äro alle tillsamman sex och sextio själar.nW .Desse äro Bilhas barn, som Laban hade gifvit sine dotter Rachel, och födde Jacob dessa sju själar.8m .Naphthali barn: Jahzeel, Guni, Jezer och Sillem./ .Dans barn: Husim.[1 .Desse äro barnen af Rachel, som Jacob födde äro; alle tillhopa fjorton själar.]5 .BenJamins barn: Bela, Becher, Asbel, Gera, Naaman, Ehi, Ros, Muppim, Huppim och Ard.xk .Och Joseph vordo födde i Egypten, Manasse och Ephraim, som honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.9~o .Rachels Jacobs hustrus barn: Joseph och BenJamin.f}G .Desse äro Silpas barn, som Laban gaf Lea sine dotter, och födde Jacob dessa sexton själar.m|U .Assers barn: Jimna, Jisua, Jisui, Brya; och Serah, deras syster. Men Bryas barn: Heber och Malchiel.F{ .Gads barn: Ziphion, Haggi, Suni, Ezbon, Eri, Arodi och Areli.&zG .Desse äro barnen af Lea, som hon födde Jacob i Mesopotamien, med sine dotter Dina: De göra tillhopa alle, med söner och döttrar, tre och tretio själar./y[ .Sebulons barn: Sered, Elon och Jahleel.5xg . Isaschars barn: Thola, Phuva, Job och Simron.~ww . Juda barn: Er, Onan, Sela, Perez och Serah. Men Er och Onan dödde i Canaans lande. Men Perez barn: Hezron och Hamul.,vU . Levi barn: Gerson, Kehat och Merari.au= . Simeons barn: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zohar, och Saul den Cananeiske qvinnones son.6ti . Rubens barn: Hanoch, Pallu, Hezron och Charmi.use .Desse äro Israels barns namn, de som kommo i Egypten: Jacob och hans söner. Jacobs förstfödde son Ruben.krQ .Hans barn och hans barnabarn med honom, hans döttrar, och hans barns döttrar, och all hans säd.q# .Och togo sin boskap och håfvor, som de förvärfvat hade i Canaans lande, och kommo så in uti Egypten, Jacob och all hans säd med honom:%pE .Då for Jacob ifrå BerSaba. Och Israels barn förde Jacob sin fader, med sin barn och hustrur, på vagnomen, som Pharao hade sändt till att föra dem med.vog .Jag vill fara dit med dig, och vill åter föra dig derut. Och Joseph skall lägga sina hand uppå din ögon.n .Och han sade: Jag är Gud, dins faders Gud, frukta dig icke att fara in i Egypten; förty, der vill jag göra dig till ett mägtigt folk.\m3 .Och Gud sade till honom om nattena i ene syn: Jacob, Jacob. Han sade: Här är jag.l  .Israel for dit med allt det honom tillhörde. Och då han kom till BerSaba, offrade han ett offer sins faders Isaacs Gudi.ykm -Och sade: Jag hafver nog, att min son Joseph lefver ännu. Jag vill fara bort och se honom, förra än jag dör.0j[ -Då sade de honom all Josephs ord, som han till dem sagt hade. Och då han såg vagnarna, som Joseph utsändt hade till att föra honom med, vardt hans ande lefvandes.,iS -Och förkunnade honom det, och sade: Din son Joseph lefver ännu, och är en herre i hela Egypti lande. Men honom föll det icke i sinnet, ty han trodde dem intet.Sh! -Så foro de utaf Egypten, och kommo uti Canaans land till sin fader Jacob;Yg- -Och så lät han sina bröder fara, och sade till dem: Kifver icke på vägenom.f+ -Men fadrenom sände han tio åsnar, ladda med gods utaf Egypten, och tio åsninnor med mälning och bröd och spisning, sinom fader på vägen. e -Och gaf dem allom, hvarjom för sig, högtidskläder; men BenJamin och han trehundrad silfverpenningar, gaf fem högtidsklädningar.sda -Israels barn gjorde så, och Joseph fick dem vagnar, efter Pharaos befallning, och förtäring på vägen.ecE -Och skoner icke edor bohags ting; förty allt det goda i hela Egypten skall höra eder till. b -Och bjud dem: Görer alltså: Tager edor utaf Egypti lande vagnar till edor barn och hustrur, och förer edar fader, och kommer.$aC -Så tager edar fader och edart folk, och kommer till mig, jag vill gifva eder af allt det goda, som i Egypti land är, att I skolen äta märgen i landena.` -Och Pharao sade till Joseph: Säg dina bröder: Detta görer; ladder edor djur; farer bort, och när I kommen i Canaans land,_{ -Och när det ryktet kom i Pharaos hus, att Josephs bröder voro komne, behagade det Pharao väl, och alla hans tjenare.d^C -Och han kysste alla sina bröder, och gret öfver dem. Sedan talade hans bröder med honom.c]A -Och han fick sin broder BenJamin om halsen, och gret; och BenJamin gret ock vid hans hals.\ - Förkunner minom fader alla mina härligheter i Egypten, och allt det I sett hafven. Skynder eder, och kommer hit ned med minom fader._[9 - Si, edor ögon se, och mins broders BenJamins ögon, att jag talar munteliga med eder. Z - Jag vill der försörja dig; ty det är ännu fem åra dyr tid att du icke varder förderfvad med ditt hus, och allt det ditt är.Y - Du skall bo i det landet Gosen, och vara hardt när mig, du och din barn, och din barnabarn, din får och fä, och allt det ditt är.JX - Skynder eder nu, och farer upp till min fader, och säger honom: Det låter din son Joseph säga dig: Gud hafver satt mig till en herra i hela Egypti land; kom ned till mig, försumma dig icke.9Wm -Så hafven icke nu I sändt mig hit, utan Gud: Han hafver gjort mig såsom en fader till Pharao, och till en herra öfver allt hans hus, och till en Första i hela Egypti land. V -Men Gud hafver sändt mig hit för eder, att han vill låta eder blifva qvara på jordene, och hålla eder vid lif genom stor under. U -Ty det är nu tu år, att dyr tid hafver varit i landena; och äro ännu fem år, att ingen plöjning eller uppskörd skall varda.8Tk -Och nu låter det icke bekymra eder, och tänker icke att jag derföre är vred, att I hafven sålt mig hit; ty för edra välfärds skull hafver Gud sändt mig hit för eder.S# -Men han sade: Går dock hit till mig. Och de gingo till honom, och han sade: Jag är Joseph edar broder, den I hafven sålt in uti Egypten."R? -Och han sade sina bröder: Jag är Joseph; lefver min fader ännu? Och hans bröder kunde intet svara honom; så förskräckte voro de för hans ansigte.VQ' -Och han gret öfverljudt, så att de Egyptier och Pharaos tjenare det hörde.9P o -Då kunde icke Joseph hålla sig för allom dem, som omkring stodo, och han ropade: Går alle ut ifrå mig. Och stod ingen när honom, då Joseph bekände sig för sina bröder: O ,"Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme. N ,!Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.&MG , Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.8Lk ,Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena.K ,Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ; J ,Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena.I ,Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.bH? ,Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:PG ,Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.OF ,Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.WE) ,Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.D ,Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.uCe ,Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.eBE ,Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.VA' ,Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.\@3 ,Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?6?g ,Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.'>I ,Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.J= ,Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.v<g ,Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?z;o ,Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.^:7 , Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.m9U , Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.i8M , Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.t7c , Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.x6k , När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.;5q ,Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?h4K ,De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.=3w ,Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.]25 ,Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.V1' ,Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?O0 ,Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.w/i ,Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.A.  ,Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:- +"Och man bar dem besynnerliga rätter af hans bord: Men BenJamin fem sinom mer än de andra; och de drucko, och vordo druckne med honom.,' +!Och de sattes för honom, den förstfödde efter sina förstfödslo, och den yngste efter sin ungdom. Der förundrade de sig uppå inbördes.h+K + Och der bars fram, besynnerliga för honom, och besynnerliga för dem, och för de Egyptier, som med honom åto, ock besynnerliga; förty de Egyptier töras icke äta bröd med de Ebreer, det är en vederstyggelse för dem.m*U +Och då han hade tvagit sitt ansigte, gick han ut, och höll sig fast, och sade: Lägger bröd fram.) +Och Joseph hastade, ty hans hjerta var brinnande öfver sin broder, och sökte rum till att gråta; och gick i sin kammar, och gret der.D( +Och han lyfte upp sin ögon, och såg sin broder BenJamin, sine moders son, och sade: Är det edar yngste broder, som I saden mig af? Och sade ytterligare: Gud vare dig nådelig, min son.{'q +De svarade: Vårom fader dinom tjenare går väl, och han lefver ännu: Och bugade sig, och föllo ned för honom.&y +Men han tackade dem kärliga, och sade: Går det väl med edrom fader den gamla, der I mig af saden? Lefver han ännu?% +Då nu Joseph gick in i huset, båro de honom skänkerna i huset på sina händer, och föllo för honom neder på jordena.y$m +Men de redde till skänkerna, tilldess Joseph kom till middagen; ty de hade hört, att de skulle der äta bröd.q#] +Och hade dem i Josephs hus: Gaf dem vatten, att de skulle två sina fötter, och gaf deras åsnar foder.H" +Men han sade: Varer till frids, frukter eder icke, edar Gud, och edar faders Gud, hafver gifvit eder en skatt i edra säckar; edra penningar hafver jag fått. Och han hade Simeon ut till dem.!9 +Hafvom också fört andra penningar med oss, till att köpa spisning med. Men vi vete icke, ho som hafver stungit oss våra penningar i våra säckar.8 k +Och då vi kommo i herberget, och löste upp våra säckar, si, då voro hvars och ens penningar ofvan i hans säck, med fulla vigt; derföre hafve vi åter fört dem med oss.V' +Och sade: Min herre, vi vorom tillförene här nedre till att köpa spisning:ue +Derföre gingo de till mannen, som var öfver Josephs hus, och talade med honom utanför dörrena af husena:!= +Men de fruktade sig, att de vordo hafde i Josephs hus, och sade: Vi äre här införde för penningarnas skull, som vi tillförene funnom i våra säckar, att han vill komma oss det uppå, och låta en dom gå öfver oss, der han oss med tager till sina trälar, med våra åsnar.^7 +Och mannen gjorde såsom Joseph honom sagt hade, och hade männerna in i Josephs hus.9m +Då såg Joseph dem med BenJamin, och sade till honom, som var öfver hans hus: Haf dessa männerna in i huset, och slagta, och red till; förty de skola äta med mig i middag.! +Då togo de dessa skänker, och penningar dubbelt med sig, och BenJamin; gjorde sig redo, och foro in i Egypten, och gingo in för Joseph.E +Men allsmägtig Gud gifve eder barmhertighet för den mannenom, att han måtte eder fri låta den andra broderen och BenJamin. Men jag måste vara, som den der sin barn slätt mist hafver.L + Dertill tager edar broder; görer eder redo, och farer till mannen.7i + Tager ock andra penningar med eder, och de penningar, som I hafven fått igen ofvan i edra säckar, förer också med eder; tilläfventyrs der är någon villa ibland kommen.zo + Då sade Israel deras fader till dem: Måste det ju så vara, så görer det, och tager af landsens bästa frukt i edra säckar, och förer mannenom skänker dit neder, något balsam och hannog, och örter, och myrrham, och dadel och mandel.[1 + Ty hvar vi icke hade fördröjt, hade vi väl allaredo två resor varit igenkomne.E + Jag vill vara god för honom; utaf mina händer skall du äska honom: Förer jag dig icke honom igen, och sätter honom fram för din ögon, så vill jag hafva skuld så länge jag lefver..W +Då sade Juda till Israel sin fader: Låt pilten fara med mig, att vi må göra oss redo och färdas, och mågom lefva, och icke dö, både vi och du, och vår barn.zo +De svarade: Den mannen frågade så grant om oss och våra slägt, och sade: Lefver edar fader än? Hafven I ännu en broder? Då sade vi honom, som han frågade: Huru kunde vi veta, att han skulle säga: Hafver edar broder hit ned med eder?vg +Israel sade: Hvi hafven I så illa gjort emot mig, att I hafven det sagt mannenom, att I haden än en broder?*O +Men är det så, att du icke sänder honom, så fare vi icke neder; ty mannen hafver sagt oss: I skolen icke komma för min ögon, utan edar broder är med eder.kQ +Är det nu så, att du sänder vår broder med oss, så vilje vi fara ned, och köpa dig spisning.%E +Då svarade honom Juda, och sade: Den mannen vederlade oss det högeliga, och sade: I skolen icke komma för min ögon, med mindre edar broder är med eder.  +Och det vardt allt, som de hade fört utaf Egypten, sade deras fader Jacob till dem: Farer åter dit, och köper oss någon spisning.*  S +Men den dyre tiden tvingade landet.f G *&Han sade: Min son skall icke fara ned med eder; ty hans broder är död, och han är allena igenblifven: Om honom vederfores något ondt i vägen, der I resten, vorden I drifvandes min grå hår med sorg neder i grafvena.4 c *%Ruben svarade sinom fader, och sade: Om jag icke förer dig honom hem igen, så dräp båda mina söner: Allenast gif honom i mina hand, jag vill föra dig honom hem igen.7 i *$Då sade Jacob deras fader: I hafven gjort mig barnlös; Joseph är icke mera till, Simeon är ock icke mera till, BenJamin viljen I taga ifrå mig: Det går allt öfver mig.:o *#Och då de slogo ut af säckarna, fann hvar och en sitt penningaknyte i sinom säck: Och då de sågo, att det var deras penningaknyte, vordo de, med deras fader, förskräckte.P *"Och hemter edar yngsta broder hit till mig, så kan jag märka, att I icke ären spejare, utan redelige män; så vill jag ock gifva eder edar broder igen, och så må I bruka edart bästa i landena.$C *!Sade han till oss: Deruppå vill jag märkat, att I ären redelige: En edar broder låter när mig qvar, och tager nödtorft till edor hus, och farer bort: * Utan ärom tolf bröder, vårs faders söner; en är icke mer till, och den yngste är ännu i denna dag när vår fader i Canaans lande;N *Och då vi svarade: Vi äre redelige, och hafve aldrig varit spejare;iM *Den mannen, som är herre i landet, talade skarpt till oss, och höll oss för landsens spejare.ym *Då de nu kommo hem till deras fader Jacob i Canaans lande, sade de honom allt det dem vederfaret var, och sade:J *Och sade till sina bröder: Jag hafver fått mina penningar igen; si, de äro i minom säck. Då förföll dem deras hjerta och förskräcktes inbördes, och sade: Hvi hafver Gud gjort oss så?# *Men då endera lät upp sin säck, att han skulle fodra sin åsna i herberget, vardt han varse sina penningar, som lågo ofvan i säckenom;@} *Och de lade sina varor på sina åsnar, och foro dädan.F~ *Och gaf befallningen, att deras säckar skulle fyllas med mälning, och gifvas deras penningar igen, hvars i hans säck; dertill ock hvarjom sina täring på resone. Och man gjorde dem så.%}E *Och han vände sig ifrå dem, och gret. Då han nu vände sig åter till dem, och talade med dem, tog han Simeon utaf dem, och bandt honom för deras ögon.X|+ *Men de visste icke, att Joseph förstod det; ty han talade med dem med en tolk.{+ *Ruben svarade dem, och sade: Sade jag icke eder, då jag talade: Synder icke på pilten; och I villen icke hörat? Nu varder hans blod utkrafd.Sz! *Men de talade inbördes: Detta hafve vi förskyllat på vår broder, att vi såge hans själs ångest, då han bad oss, och vi ville intet höra honom; derföre kommer nu denna bedröfvelsen öfver oss.}yu *Och förer edar yngsta broder hit till mig, så vill jag tro edor ord, på det I icke skolen dö. Och de gjorde så.x3 *Ären I redelige, så låter en edar broder ligga bunden i edart fängelse; men I farer bort, och förer hem hvad som I köpt hafven emot hungeren;cwA *Om tredje dagen sade han till dem: Viljen I lefva, så görer alltså; ty jag fruktar Gud.=vw *Och han lät dem allesamman i förvaring i tre dagar.Wu) *Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder: Men I skolen vara fångne. Så vill jag pröfva edart tal, om I faren med sanningene eller icke. Ty hvar så icke, så ären I, vid Pharaos lif, spejare.ty *De uppå vill jag pröfva eder: Vid Pharaos lif, I skolen icke komma hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit.Ss! *Joseph sade till dem: Detta är det jag hafver sagt eder, spejare ären I. r; * De svarade honom: Vi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och den yngste är när vår fader, men den ene är icke mer till.]q5 * Han sade till dem: Nej, utan I ären komne till att bese, hvarest landet är öppet.epE * Vi äre alle ens mans söner; vi äre redelige, och dine tjenare hafva aldrig varit spejare.[o1 * De svarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne till att köpa spisning.%nE * Och Joseph tänkte på drömmen, som honom hade drömt om dem, och sade till dem: I ären spejare, och ären komne till att bese, hvarest landet är öppet.Cm *Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom.Gl *Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts vara främmande emot dem, och talade skarpt med dem, och sade till dem: Hvadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land till att köpa spisning.1k] *Men Joseph var rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i landena. Då nu hans bröder kommo till honom, föllo de ned på jordene för honom på sitt ansigte.j{ *Så foro Israels barn åstad till att köpa säd med androm, som kommo med dem; ty det var ock dyr tid i Canaans lande.|is *Ty BenJamin Josephs broder lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt vederkomma.Rh *Så foro då tio Josephs bröder ned, att de skulle köpa säd i Egypten.ygm *Si, jag hörer, att uti Egypten är säd nog, farer der ned, och köper oss säd, att vi må lefva och icke dö.gf K *Men då Jacob såg, att säd var fal i Egypten, sade han till sina söner: Hvi sen I icke till?zeo )9Och all land kommo till Egypten, till att köpa när Joseph; förty den dyre tiden fick öfverhandena i all land.+dQ )8När nu dyr tid var öfver allt landet, slog Joseph kornhusen upp allestäds, och sålde de Egyptier; förty som dyre tiden vardt ju längre ju större i landena.,cS )7Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket till Pharao om bröd. Men Pharao sade till alla Egyptier: Går bort till Joseph, hvad han säger eder, det görer.b )6Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och vardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande var bröd.:aq )5Då nu de sju rika åren voro framliden i Egypten,q`] )4Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafver låtit mig växa till i mins eländes lande._ )3Och kallade den första Manasse; förty, sade han, Gud hafver låtit mig förgäta alla mina olycko, och mins faders hus.^ )2Och Joseph vordo födde två söner, förra än den dyre tiden kom, hvilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.]/ )1Så lade Joseph tillhopa sädena öfver måtto mycket, som sandkornen i hafvet, så att han vände igen att räkna; ty man kunde det icke räkna.C\ )0Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto det i städerna: Ehvad spisning som växte på markene vid hvar och en stad allt omkring, det läto de komma der in.7[k )/Och landet gjorde allt så i de sju rika åren.|Zs ).Och han var tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land.Y9 )-Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom till hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut till att bese Egypti land.X{ ),Och Pharao sade till Joseph: Jag är Pharao; utan din vilja skall ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot. W )+Och lät honom sitta på den andra vagnen, och lät utropa honom: Denne är landsens fader: Och satte honom öfver hela Egypti land.V1 )*Och tog sin ring af sine hand, och gaf honom Joseph på sina hand, och klädde honom Joseph i hvitt silke, och hängde en guldkedjo på hans hals;CU ))Och sade: Si, jag hafver satt dig öfver hela Egypti land.T) )(Du skall vara öfver mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt folk lydigt vara: Allena i mitt Konungsliga säte vill jag vara mer än du.xSk )'Och sade till Joseph: Efter Gud hafver allt sådant kundgjort dig, är ingen så klok och förståndig, som du.fRG )&Och Pharao sade till sina tjenare: Huru kunne vi finna en sådana man, som Guds Ande är uti?=Qw )%Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare väl.P )$På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma skola öfver Egypti land; att landet icke förderfvas af hunger."O? )#Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, att de låta inkomma säd uti Pharaos kornhus till förråd i städerna, och förvara det:|Ns )"Och skaffa, att han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den femte delen i Egypti lande i de sju rika åren.cMA )!Nu må Pharao se efter en förståndig och vis man, den han sätta må öfver Egypti land;pL[ ) Men det Pharao hafver andra resona drömt betyder, att Gud skall sådant visserliga och snarliga göra.K )Att man intet skall veta af den ymnoghetene i landena, för den dyra tidens skull, som efter kommer; förty han skall varda ganska svår.&JG )Och efter dem varda sju hård år kommande, att man varder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden varder förtärandes landet;JI )Si, sju år varda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande.dHC )Det är nu det jag sagt hafver till Pharao, att Gud undervisar Pharao, hvad han göra vill. G; )De sju magra nöten och vanskapeliga, som efter de andra uppstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förvissnade axen skola vara sju hård år.uFe )De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm.oEY )Joseph svarade Pharao: Båda drömmarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hvad han göra vill.D )Och de sju tunna axen uppslöko de sju torra axen. Och jag hafver sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut.;Cs )Derefter gingo upp sju torr ax tunn och förvissen.RB )Och såg åter i minom dröm sju ax vuxen på enom stjelk full och tjock. 9~}}u||u| {Rzz$yJyxqww@vv/u]tsrrwqpp2oonnEmm/likk4jlii$hhghgpgffQfeerddccb'aa`k__<^^d^]]\t[[OZZ"YYX@XWQVUUTT'SSNRRqQQ+PP,OOOmOHNNjMMMKLyKKaK JHIIAHHSGGAFFqF,EDDvCBB\BAs@@?o>==_<<\;;;:9888L77'668554k3V22T110P/.-,++d**T)) (('g&&8%$$ #&"h" ! T$CLa]  mr'cJ    @OZ*d9Simeons barn äro desse: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zoar och Saul, den Cananeiska qvinnones son; det är Simeons slägte.9Desse äro hufvuden till deras fäders hus. Rubens, dens första Israels sons, barn äro desse: Hanoch, Pallu, Hezron, Charmi; det är Rubens slägte.7i Och så talade då Herren till Mose och Aaron, och gaf dem befallning till Israels barn, och till Pharao, Konungen i Egypten, att de skulle utföra Israels barn utur Egypten.- Men Mose talade för Herranom och sade: Si, Israels barn höra mig intet, huru skall då Pharao höra mig? Dertill hafver jag oomskorna läppar.kQ Gack in, och tala med Pharao, Konungenom i Egypten, att han släpper Israels barn ut af sitt land.-W Då talade Herren med Mose, och sade: Sådant allt sade Mose Israels barnom; men de hörde honom intet, för andans ångests skull, och för hårdt arbetes skull.:oOch fört eder in uti det land, öfver hvilket jag hafver upphäfvit mina hand, att jag skulle det gifva Abraham, Isaac och Jacob; det vill jag gifva eder till eget, Jag Herren.*OOch vill anamma eder för mitt folk, och vill vara edar Gud; att I förnimma skolen, att jag är Herren edar Gud, den eder utfört hafver utu de Egyptiers tunga;G~ Derföre säg Israels barnom: Jag är Herren, och vill taga eder utur edar tunga i Egypten, och förlossa eder ifrån edar träldom; och vill frälsa eder med uträcktom arme och storom dom;}Och hafver jag hört Israels barns suckan, hvilka de Egyptier med arbete förtunga; och hafver ihågkommit mitt förbund.|3Och gjorde jag mitt förbund med dem, att jag skulle gifva dem Canaans land; det land, der de uti vandrat hafva, der de främmande uti varit hafva.{Och hafver synts Abraham, Isaac och Jacob, att jag vill vara deras allsmägtige Gud; men mitt Namn Herre gjorde jag dem icke kunnigt.Gz Och Gud talade till Mose, och sade till honom: Jag är Herren;Iy Herren sade till Mose: Nu skall du se hvad jag skall göra med Pharao; ty genom en väldig hand måste han släppa dem; han måste ännu genom en starka hand drifva dem ifrå sig utu sitt land.x3Ty ifrå den tiden jag ingick till att tala med Pharao i ditt Namn, hafver han ännu hårdare plågat folket; och du hafver icke frälst ditt folk.vwgMose kom igen till Herran, och sade: Herre, hvi gör du så illa emot detta folket? Hvi hafver du sändt mig?CvOch sade till dem: Herren se uppå eder, och döme det, att I hafven gjort vår lukt illa luktandes för Pharao och hans tjenarom, och fått dem svärdet i händerna till att dräpa oss.RuOch då Mose och Aaron gingo ifrå Pharao, stodo de i vägenom före dem;t/Då sågo ämbetsmännerne af Israels barn, att det vardt intet bättre, efter sagdt vardt: I skolen intet förminska af dagsarbetena på teglet. sSå går nu bort, och görer edor dagsarbete. Strå skall eder intet gifvas; men talet på teglet måsten I leverera ifrån eder.pr[Pharao sade: I ären fåfänge, fåfänge ären I; derföre sägen I: Vi viljom gå och offra Herranom."q?Dinom tjenarom gifves intet strå, och skola dock göra det tegel, som oss förelagdt är; och si, dine tjenare varda slagne, och syndas uppå ditt folk.npWDå gingo de ämbetsmän af Israels barn in, och ropade till Pharao: Hvi far du så med dina tjenare?ioMOch de ämbetsmän af Israels barn, hvilka Pharaos fogdar öfver dem satt hade, vordo slagne, och vardt sagdt till dem: Hvi hafven I icke hvarken i dag eller i går fullkomnat edart förelagda dagsarbete, såsom tillförene?cnA Och fogdarne drefvo dem, och sade: Fyller upp edart dagsarbete, lika såsom I haden strå.omY Då förströdde sig folket kringom hela Egypti land, till att hemta sig stybbe, att de ju strå hade.sla Går sjelfve bort och hemter eder strå, hvar I det finna kunnen; men af edart arbete skall intet afslås. k Då gingo fogdarne öfver folket och deras ämbetsmän ut, och sade till folket: Så säger Pharao: Man skall intet strå få eder.ojY Man må väl förtunga dem med arbete, att de något hafva till skaffa, och icke akta lögnaktigt tal.EiOch samma talet på teglet skolen I likväl lägga dem uppå, såsom tillförene, och intet mindre; förty de gå fåfänge. Derföre ropa de, och säga: Vi vilje gå och offra vårom Gud.$hCI skolen icke härefter hemta strå tillhopa, och få folkena till att bränna teglet, såsom tillförene; låter dem sjelfva gå bort och hemta sig strå.dgCDerefter böd Pharao på samma dag fogdomen öfver folket, och deras ämbetsmän, och sade:fYtterligare sade Pharao: Si, folket är allaredo för mycket i landena; och I viljen ännu låta dem hålla upp af arbetena.e1Då sade Konungen i Egypten till dem: Hvi gören I så, du Mose och Aaron, att detta folket öfvergifver sitt arbete? Går bort till edart arbete.;dqDe sade: De Ebreers Gud hafver kallat oss; så låt nu gå oss tre dagsresor in uti öknena, och offra Herranom vårom Gud, att oss icke öfvergå skall pestilentie eller svärd.c-Pharao svarade: Ho är Herren, hvilkens röst jag höra skall, och släppa Israel? Jag vet intet af Herranom, och vill ej heller släppa Israel.b 5Derefter gingo Mose och Aaron in, och sade till Pharao: Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, att de må hålla mig högtid uti öknene.aOch folket trodde. Och då de hörde, att Herren hade sökt Israels barn, och sett uppå deras jämmer, föllo de neder, och tillbådo.f`GOch Aaron talade all de ord, som Herren med Mose talat hade, och gjorde tecknen för folkena.P_Och de gingo åstad, och församlade alla de äldsta af Israels barnom.t^cOch Mose sade Aaron all Herrans ord, den honom sändt hade, och alla de tecken, som han honom befallt hade. ] Och Herren sade till Aaron: Gack ut emot Mose i öknena. Och han gick åstad, och mötte honom på Guds berge, och kysste honom.`\;Och så vände han igen af honom. Men hon sade blodbrudgumme, för omskärelsens skull.[Då tog Zipora en sten, och skar sinom son förhudena af, och tog på hans fötter, och sade: Du äst mig en blodbrudgumme.bZ?Och vid han var på resone uti ett herberge, mötte honom Herren, och ville dräpa honom.YJag bjuder dig, att du låter min son fara, att han må tjena mig: Förvägrar du mig det, så skall jag dräpa din förstfödda son.[X1Och du skall säga till honom: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son.gWIOch Herren sade till Mose: Se till, när du åter kommer in uti Egypten, att du gör all de under för Pharao, som jag under dina hand gifvit hafver. Men jag skall förstocka hans hjerta, att han icke skall släppa folket.V#Och så tog Mose sina hustru, och sina söner, och satte dem på en åsna, och for åter in uti Egypti land; och tog Guds staf i sina hand.UOch sade Herren till honom i Midian: Gack, och far åter in uti Egypten; förty de äro alle döde, som gingo efter ditt lif.qT]Så gick då Mose dädan, och kom igen till sin svär Jethro, och sade till honom: Käre, låt mig gå, att jag åter må komma till mina bröder, som äro uti Egypten, och se, om de ännu lefva. Jethro sade till honom: Gack i frid.FSOch denna staf tag i dina hand, dermed du tecken göra skall.eREOch han skall tala för dig till folket; han skall vara din mun, och du skall vara hans gud.Q/Du skall tala till honom, och sätta orden i munnen på honom; och jag skall vara i dinom, och i hans munne, och lära eder, hvad I göra skolen.YP-Då vardt Herren mycket vred öfver Mose, och sade: Vet jag icke, att din broder Aaron af Levi slägte är talande? Och si, han skall utgå emot dig, och då han får se dig, skall han glädja sig af hjertat.8Om Mose sade: Min Herre, sänd hvem du sända vill.[N1 Så gack nu åstad, jag vill vara i dinom mun, och lära dig, hvad du säga skall.:Mo Herren sade till honom: Ho hafver skapat menniskone munnen? Eller ho hafver gjort dumban, eller den döfva, eller den seende, eller den blinda? Hafver icke jag Herren gjort dem?aL= Då sade Mose till Herran: Ack Herre! Jag är en sådan man som icke talande är, allt från i går och förrgår, och ifrå den tid du med din tjenare talat hafver; ty jag hafver ett tungt mål och ena svåra tungo.eKE Om de icke tro dessa tu tecknen, icke heller höra dina röst, så tag vattnet utur älfvene, och gjut det ut på torra landet, så skall det samma vattnet, som du utur älfvene tagit hafver, varda blod på torra landet.J#Om de icke vilja tro dig, eller lyda hvad du säger af det ena tecknet, så varda de dock troende, när du säger dem af det andra tecknet.(IKOch han sade: Stick henne åter in i din barm. Och han stack henne åter in i barmen, och drog henne ut igen, si, så vardt hon åter som det andra hans kött.0H[Och Herren sade ytterligare till honom: Stick dina hand in i din barm. Och han stack henne i sin barm, och då han drog henne ut, si, då var hon spitelsk som en snö.xGkDerföre skola de tro, att Herren hafver synts dig, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud.+FQMen Herren sade till honom: Räck dina hand ut, och tag honom om stjerten. Då räckte han sina hand ut, och höll honom; och han vändes uti en staf i hans hand.%EEHan sade: En staf. Han sade: Kasta honom ifrå dig på markena. Och han kastade honom ifrå sig, och han vardt vänd uti en orm; och Mose flydde för honom.HD Herren sade till honom: Hvad är det som du hafver i dine hand?C Mose svarade, och sade: Si, de tro mig intet, ej heller höra mina röst, utan skola säga: Herren hafver intet synts dig.@B{Utan hvar och en qvinna skall bedas af hennes grannqvinno och värdinno silfver och gyldene tyg, och kläder; dem skolen I lägga på edra söner och döttrar, och blotta de Egyptier.|AsOch jag vill gifva desso folkena nåde för de Egyptier, att när I utfaren, skolen I icke utgå med tomma händer; @Ty jag skall uträcka mina hand, och slå Egypten med allahanda under, som jag derinne göra skall; sedan skall han låta fara eder.`?;Men jag vet, att Konungen i Egypten icke skall låta eder fara, utan genom stark under.~>wOch då de höra dina röst, skall du och de äldste af Israel gå in till Konungen i Egypten, och säga till honom: Herren, de Ebreers Gud, hafver kallat oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in uti öknena, till att offra Herranom vårom Gud.K=Och hafver sagt: Jag skall föra eder utu den Egyptiska jämmeren in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, uti det land, der mjölk och hannog uti flyter.z<oDerföre gack åstad, och församla de äldsta af Israel, och säg till dem: Herren, edra fäders Gud, hafver synts mig, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, och sagt: Jag hafver sökt eder, och sett hvad eder vederfaret är uti Egypten;;Och Gud sade ytterligare till Mose: Så skall du säga till Israels barn: Herren, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, hafver sändt mig till eder: Detta Namnet är mig evinnerliga; det skall vara min åminnelse ifrå barn och till barnabarn.!:=Sade Gud till Mose: Jag skall vara den jag vara skall; och sade: Så skall du säga till Israels barn: Jag skall varat, han hafver sändt mig till eder.K9 Mose sade till Gud: Si, när jag kommer till Israels barn, och säger till dem: Edra fäders Gud hafver sändt mig till eder; och de säga till mig: Hvad är hans namn? hvad skall jag säga dem?A8} Han sade: Jag vill vara med dig, och detta skall vara dig för ett tecken, att jag hafver sändt dig; då du hafver fört mitt folk utur Egypten, skolen I offra Gudi på desso bergena.m7U Mose sade till Gud: Ho är jag, att jag gå skulle till Pharao, och föra Israels barn utur Egypten?n6W Så gack nu, jag vill sända dig till Pharao, att du skall föra mitt folk Israels barn utur Egypten. 5 Så efter nu Israels barnas rop är kommet före mig, och jag dertill hafver skådat deras tvång, der de Egyptier dem med betvinga;4Och är nederstigen till att frälsa dem utu de Egyptiers våld; och föra dem utu det landet, in uti ett godt och vidt land, som flytandes är med mjölk och hannog, såsom är på den platsen, som de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer bo.,3SOch Herren sade: Jag hafver sett mins folks jämmer uti Egypten, och jag hafver hört deras rop öfver dem, som drifva dem; jag hafver förnummit deras vedermödo; 2;Och han sade ytterligare: Jag är dins faders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud. Och Mose skylde sitt ansigte; ty han fruktade se uppå Gud.v1gHan sade: Träd icke hit, drag dina skor af dina fötter; ty rummet, der du står uppå, är ett heligt land. 0Då Herren såg, att han gick åstad till att se, kallade Gud honom utu buskanom, och sade: Mose, Mose. Han svarade: Här är jag.]/5Och sade: Jag vill gå dit, och bese denna stora synena, hvi busken icke uppbrinner..%Och Herrans Ängel syntes honom uti en brinnande låga utu buskanom. Och han såg, att busken brann af elden, och vardt dock icke förtärd.- Men Mose vaktade sins svärs Jethro får, Prestens i Midian; och han dref fåren bak in i öknena, och kom till Guds berg Horeb.9,oOch han såg dertill, och lät sig vårda om dem.a+=Och Gud hörde deras klagan, och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isaac och Jacob.%*ENågon tid derefter blef Konungen i Egypten död. Och Israels barn suckade öfver deras arbete, och ropade, och deras rop kom till Gud öfver deras släpan. )Hon födde honom en son, och han kallade honom Gerson; ty han sade: Jag är en utländning vorden i främmande lande. Och hon födde ännu en son, den kallade han Elieser, och sade: Mins faders Gud är min hjelpare, och hafver frälst mig utu Pharaos händer.^(7Och Mose belefvade att blifva när den mannenom; och han gaf Mose sina dotter Zipora.'}Han sade till sina döttrar: Hvar är han? Hvi läten I så blifva mannen, och icke båden honom komma och äta med oss?g&IDe sade: En Egyptisk man halp oss för herdarna, och vand med oss vatten, och vattnade fåren.d%COch då de kommo till sin fader Reguel, sade han: Hvi kommen I i dag snarare än I plägen?t$cDå kommo någre herdar, och drefvo dem ifrå; men Mose gaf sig upp, och halp dem, och vattnade deras får.# Men Presten i Midian hade sju döttrar; de kommo till att vinda vatten, och de uppfyllde hoar till att vattna sins faders får."'Och det kom för Pharao, och han sökte efter att dräpa Mose. Men Mose flydde för Pharao, och blef i Midians lande, och bodde vid en brunn.U!%Han svarade: Ho hafver gjort dig till höfvitsman eller domare öfver oss? Vill du ock slå mig ihjäl, såsom du hafver slagit den Egyptiska mannen? Då fruktade Mose, och sade: Huru är detta uppkommet? - I den andra dagen gick han ock ut, och såg två Ebreiska män träta sinsemellan, och sade till den som orätt gjorde: Hvi slår du din nästa?  Och han vände sig hit och dit, och då han såg, att der ingen menniska var, slog han den Egyptiska, och begrof honom uti sandenom.1] På den tiden, när Mose var stor vorden, gick han ut till sina bröder, och såg deras tunga; och vardt varse, att en Egyptisk man slog hans broder, en af de Ebreiska.:o Och då barnet var stort vordet, antvardade hon det Pharaos dotter, och hon anammade honom för sin son, och kallade honom Mose, ty hon sade: Utu vattnet hafver jag tagit honom.  Då sade Pharaos dotter till henne: Tag detta barnet, och amma mig det upp, jag vill löna dig. Qvinnan tog barnet, och ammade det.V'Pharaos dotter sade till henne: Gack. Pigan gick, och kallade barnsens moder.9Då sade hans syster till Pharaos dotter: Vill du, att jag går och kallar till dig ena Ebreiska qvinno, som dia gifver, att hon ammar dig barnet upp?3Och då hon upplyckte henne, fick hon se barnet, och si, barnet gret. Då ömkade hon sig deröfver, och sade: Detta är ett af de Ebreiska barnen.S!Och Pharaos dotter kom ned, och skulle två sig i älfvene, och hennes jungfrur gingo utmed bräddene af älfvene; och då hon fick se kistona i vassenom, sände hon sina pigo dit, och lät hemta henne;eEOch hans syster stod långt ifrå, på det hon skulle se huru honom skulle varda gångandes.DOch då hon icke längre kunde fördölja det, tog hon ena kisto af rör, och beströk henne med ler och beck, och lade barnet deruti, och hof henne ut i vassen vid strandena af älfvene.Och qvinnan aflade, och födde en son. Och då hon såg att det var ett dägeligt barn, fördolde hon det i tre månader.B Och en man gick bort af Levi hus, och tog ena Levi dotter.  Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.? }Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.d EDerföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.' KJordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.z qDå kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?n YMen jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.  När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.v  iOch Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:A  Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.Q   Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;{  s Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske. ) Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.N  Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.T % Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.N Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.t eVäxte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.a ?Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;w kOch alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten." CDan, Naphthali, Gad, Asser.# EIsaschar, Zebulon, BenJamin,! ARuben, Simeon, Levi, Juda,r~ cDesse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:}} 2Så dödde Joseph, då han var hundrade och tio år gammal. Och de smorde honom, och lade honom uti ena kisto i Egypten.w|i 2Derföre tog han en ed af Israels barnom, och sade: När Gud varder eder sökandes, så förer min ben hädan.8{k 2Och Joseph sade till sina bröder: Jag dör, och Gud varder eder sökandes, och förandes utaf detta landet, in uti det landet, som han hafver svorit Abraham, Isaac och Jacob.z 2Och såg Ephraims barn till tredje led: Föddes också barn på Josephs sköte, utaf Machirs barnom, hvilken Manasse son var.Yy- 2Så bodde Joseph i Egypten med sins faders huse, och lefde hundrade och tio år.~xw 2Så frukter eder nu intet, jag vill försörja eder och edro barn. Och han stärkte dem, och talade vänliga med dem. w 2I tänkten ondt öfver mig, men Gud hafver vändt det till godo, att han gjorde som för ögon är, till att frälsa mycket folk.Hv 2Joseph sade till dem: Frukter eder icke, ty jag är under Gudi.duC 2Och hans bröder gingo till, och föllo ned för honom, och sade: Si, vi äre dine tjenare.t 2Så skolen I säga till Joseph: Käre, förlåt dina bröder deras missgerning och synd, att de så illa hafva gjort emot dig. Käre, förlåt oss nu, som ärom dins faders Guds tjenare, denna missgerning. Men Joseph gret, då de sådant talade med honom.Ys- 2Derföre läto de säga honom: Din fader gaf befallning för sin död, och sade:+rQ 2Men Josephs bröder fruktade sig, då deras fader var död, och sade: Kanske, att Joseph är oss gramse, och måtte vedergälla oss det onda vi honom gjort hafve.(qK 2Så for Joseph åter in i Egypten med sina bröder, och med allom dem, som voro farne upp med honom till att begrafva hans fader; när de hade begrafvit honom.2p_ 2 Och förde honom i Canaans land, och begrofvo honom i den dubbelkulone af åkren, som Abraham med åkrenom köpt hade till arfgrift af Ephron Hetheen, tvärt emot Mamre.6oi 2 Och hans barn gjorde som han dem befallt hade.Ln 2 Och då folket i landet, de Cananeer, sågo det sörjandet på den planen Atad, sade de: De Egyptier sörja der fast. Deraf kallar man det rummet de Egyptiers sorg; hvilket ligger in emot Jordan.-mU 2 Då de nu kommo in på den planen Atad, som ligger in emot Jordan, då höllo de en ganska stor och bitter dödklagan; och han sörjde öfver sin fader i sju dagar.^l7 2 Och foro desslikes upp med honom vagnar och resenärer, och var en ganska stor skare.k 2Dertill allt Josephs folk, och hans bröder, och hans faders folk; allena deras barn, får och fä lefde de i det landet Gosen.j5 2Så for Joseph upp till att begrafva sin fader: Oh med honom foro alle Pharaos tjenare, de äldste af hans folk, och alle de äldste i Egypti lande;Ti# 2Pharao sade: Far dit upp, och begraf din fader, som du honom svorit hafver.Jh 2Min fader hafver tagit en ed af mig, och sagt: Si, jag dör; begraf mig i mine graf, som jag hafver grafvit mig i Canaans lande. Så vill jag nu fara upp och begrafva min fader, och komma igen.g1 2Då nu sörjedagarne ute voro, talade Joseph med Pharaos gårdsfolk, och sade: Hafver jag funnit nåd för eder, så taler med Pharao, och säger:f 2Tilldess fyratio dagar voro förgångne; ty så länge varade smörjedagarna. Och de Egyptier begreto honom i sjutio dagar.sea 2Och Joseph befallte sina tjenare läkarena, att de skulle smörja hans fader: Och läkarena smorde Israel;Pd  2Då föll Joseph in på sins faders ansigte, och gret, och kysste honom. c 1!Och när Jacob hade lyktat buden till sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och vardt samkad till sitt folk.Eb 1 I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är.a- 1Der hafva de begrafvit Abraham och Sara hans hustru: Der hafva de ock begrafvit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafver jag ock begrafvit Lea;` 1I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hvilka Abraham köpte till en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen._) 1Och han böd dem, och sade till dem: Jag skall samkas till mitt folk; begrafver mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker.*^O 1Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafver talat med dem, då han välsignade dem, hvar med sin besynnerliga välsignelse.p][ 1BenJamin är en glupande ulf. Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofvet.]\5 1Den välsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofvad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i verldene. Utaf Joseph skola hufvuden varda, och de öfverste Nazareer ibland sina bröder.][5 1Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du välsignad med välsignelse ofvan efter af himlenom; med välsignelse af djupet, som under ligger; med välsignelse på bröst och qved.+ZQ 1Så är dock hans båge blifven fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel.\Y3 1Och ändock skyttarne voro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom:xXk 1Joseph skall tillväxa; han skall tillväxa likavisst som vid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet.?W{ 1Naphthali är en snar hjort, och gifver kosteligit tal.WV) 1Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifva Konungenom kräselig mat.@U} 1Gud, väpnad, skall föra hären, och åter igen föran.,TU 1Herre, jag väntar efter dina helso.S 1Dan skall varda en orm på vägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, att den derpå rider, skall till rygga falla.WR) 1Dan skall varda en domare ibland sitt folk, såsom ett annat slägte i Israel.$QC 1Och han såg rolighetena, att hon är god, och landet, att det är lustigt, och böjde sina härdar till att bära, och är vorden en skattskyldig tjenare.LP 1Isaschar skall vara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna._O9 1 Sebulon skall bo vid hafshamnena, och vid skepphamnena, och sträcka sig intill Sidon.XN+ 1 Hans ögon äro rödaktigare än vin, och hans tänder äro hvitare än mjölk.(MK 1 Han varder bindandes sin fåla vid vinträt, och sine åsninnos son vid den ädla vinqvisten. Han skall två sin kläder i vin, och sin mantel i vinbärs blod.L+ 1 Spiran skall icke varda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, tilldess Hjelten kommer; och honom skola folken tillfalla.DK 1 Juda är ett ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafver nederböjt sig, och lägrat sig som ett lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig upp emot honom? J 1Juda, du äret, dig skola dine bröder lofva, din hand skall vara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig. I; 1Förbannad vare deras vrede, att hon så styf är, och deras grymhet, att hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel.BH 1Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet vare icke i deras förbund; förty uti deras vrede hafva de dödat mannen, och uti deras öfverdådighet hafva de förderfvat oxan.YG- 1De bröder Simeon och Levi, de hafva handlat orättfärdiga med deras mordvapen.6Fg 1Han utlöper med hast som vatten: Du skall icke vara den öfverste; ty du hafver uppstigit i dins faders lägre, och der hafver du med det uppstigandet besmittat mina säng.{Eq 1Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfverste i offret, och den öfverste i riket.SD! 1Kommer tillhopa, och hörer till, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel. C  1Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, att jag må förkunna eder, hvad eder skall hända i den yttersta tiden.B 0Jag hafver gifvit dig ett stycke land utan dina bröder, som jag med mitt svärd och båga utaf de Amoreers hand tagit hafver.A{ 0Och Israel sade till Joseph: Si, jag dör, och Gud skall vara med eder, och skall föra eder åter i edra fäders land.J@ 0Så välsignade han dem i den dagen och sade: Varde Israel välsignad efter ditt sätt, så att man må säga: Gud sätte dig såsom Ephraim och Manasse: Och så satte han Ephraim för Manasse.o?Y 0Men hans fader nekade det, och sade: Jag vet väl, min son, jag vet det väl; denne skall ock varda till folk, och skall varda stor, men hans yngre broder skall varda större än han, och hans säd skall varda till ett stort folk.v>g 0Och sade till honom: Icke så, min fader; denne är den förstfödde, lägg dina högra hand på hans hufvud.\=3 0Men då Joseph såg, att hans fader lade sina högra hand på Ephraims hufvud, behagade det honom illa, och fattade uti sins faders hand, att han skulle vända sina hand af Ephraims hufvud in på Manasse hufvud;W<) 0Ängelen, som mig frälst hafver af allo ondo, han välsigne dessa piltarna, att de må efter mitt, och mina fäders, Abrahams och Isaacs, namn nämnde varda, så att de må växa och förökas på jordene..;W 0Och han välsignade Joseph, och sade: Gud, för hvilkom mine fäder Abraham och Isaac vandrat hafva; Gud, som mig födt hafver utaf min ungdom allt intill denna dag.N: 0Men Israel räckte ut sina högra hand, och lade henne på Ephraims dens yngstes hufvud, och sina venstra hand på Manasse hufvud, och omskifte händerna med vilja; ty Manasse var den förstfödde.'9I 0 Då tog Joseph dem båda, Ephraim i sin högra hand, emot Israels venstra hand, och Manasse i sina venstra hand, emot Israels högra hand, och dem till honom.c8A 0 Och Joseph tog dem utaf hans sköte, och han böjde sig ned på jordena för hans ansigte. 7 0 Och sade till Joseph: Si, jag hafver sett ditt ansigte, det jag icke förmodat hade: Och si, Gud hafver ock låtit mig se dina säd.63 0 Ty Israels ögon voro mörk vorden för ålders skull, och kunde icke väl se. Och han hade dem till honom: Och han kysste dem, och tog dem i famn.5 0 Joseph svarade sinom fader: Det äro mine söner, som Gud hafver mig här gifvit. Han sade: Haf dem hit till mig, att jag välsignar dem.@4} 0Och Israel såg Josephs söner, och sade: Ho äro desse?V3' 0Och då jag kom utaf Mesopotamien, dödde mig Rachel i Canaans lande på vägenom, då ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath; Och jag begrof henne på vägenom till Ephrath, det nu heter BethLehem.2} 0Men de, som du föder efter dem, skola vara dine: men desse skola vara nämnde med deras bröders namn i deras arfvedel.%1E 0Så skola nu dine två söner, Ephraim och Manasse, som dig i Egypten födde äro, förra än jag kom hit in till dig, vara mine, lika som Ruben och Simeon.30a 0Och sade till mig: Si, jag skall låta dig växa och förökas, och göra dig till mycket folk, och skall gifva dine säd efter dig detta landet till egendom evinnerliga.i/M 0Och sade till Joseph: Den allsmägtige Gud syntes mig i Lus i Canaans land, och välsignade mig,.} 0Då vardt Jacob sagdt: Si, din son Joseph kommer till dig. Och Israel tog styrko till sig, och satte sig upp i sängene.x- m 0Derefter vardt Joseph sagdt: Si, din fader är sjuk. Och han tog båda sina söner med sig, Manasse och Ephraim.m,U /Och han sade: Så svär mig. Och han svor honom. Då böjde Israel sig intill sängenes hufvudgärd.!+= /Utan jag vill ligga när mina fäder, och du skall föra mig ut af Egypten, och begraf mig i deras grifter. Han sade: Jag vill göra som du hafver sagt.{*q /Då nu tiden kom, att Israel dö skulle, kallade han sin son Joseph, och sade till honom: Hafver jag funnit nåd för dig, så lägg dina hand under mina länd, att du gör barmhertighet och trohet med mig, och begrafver mig icke uti Egypten.t)c /Och Jacob lefde sjutton år i Egypti land, så att hans hela ålder vardt hundrade och sju och fyratio år. >|5~~d}}}V||v{{Xzzzyy'xxwqvvv0uu`tt&ssQrr3qfppnn!mzllrkkkjiihhSggf2ee'dd.ccBbaa-`_^^ ]\\[[=ZYY]XXXWWVV(UU5TSSmRR&QPP=OO;NNHMdLLKKJiIIdHH$GJFFF8EDDeCBB!A@?? >g==B<;;:`9W88W87i7665v44^3352261i00&%$$#k"v!x EM:eKY|u| v p[m  q > t :CY?>\`3 Så drogo de ut ifrå Succoth, och slogo deras lägre i Etam, närmast vid öknena._7 Och Mose tog med sig Josephs ben; ty han hade tagit en ed af Israels barnom, och sagt: Gud varder eder sökandes, så förer min ben hädan med eder. ^ Derföre förde han folket omkring på den vägen genom öknena åt röda hafvet; och Israels barn foro väpnade utur Egypti land.i]M Då nu Pharao hade släppt folket, förde icke Gud dem på den vägen genom de Philisteers land, den genast var; ty han tänkte att folket måtte ångra sig, när de sågo örlig emot sig, och så omvända igen till Egypten.\/ Och det skall vara dig för ett tecken i dine hand, och en åminnelse för din ögon, att Herren hafver fört oss med väldiga hand utur Egypten.0[[ Ty då Pharao var trög till att släppa oss, slog Herren allt det förstfödt var i Egypti lande, ifrå menniskones förstfödda, intill boskapens förstfödda; derföre offrar jag Herranom allt det som moderlifvet öppnar, det mankön är; och det, som förstfödt är af min barn, löser jag.2Z_ Och när ditt barn frågar dig i dag eller i morgon: Hvad är detta? skall du säga thy: Herren hafver fört oss med väldiga hand utur Egypten, ifrå träldomsens huse.;Yq Det förstfödda af åsnanom skall du lösa med ett får; om du icke löser det, så bryt halsen sönder på thy; men allt förstfödt af mennisko ibland din barn skall du lösa.X7 Så skall du afskilja Herranom allt det som öppnar moderlifvet, och förstfödt är ibland boskapen; det som mankön är, skall höra Herranom till.W När nu Herren hafver låtit dig komma in uti de Cananeers land, såsom han dig och dina fäder svorit hafver, och hafver dig det gifvit;7Vk Derföre håll denna seden i sinom tid årliga.FU Derföre skall dig vara ett tecken i dine hand, och en åminnelse för din ögon; på det att Herrans lag skall vara i dinom mun, att Herren hafver utfört dig af Egypten med väldiga hand.T% Och du skall säga dinom son på den tiden: Sådant hålle vi fördenskull, att Herren så hafver gjort med oss, då vi drogom utur Egypten.S' Derföre skall du i sju dagar äta osyradt bröd; så att när dig ingen surdeg, ej heller syradt bröd skall finnas i alla dina landsändar.]R5 I sju dagar skall du äta osyradt bröd, och på sjunde dagenom är Herrans högtid.Q När nu Herren låter komma dig in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Heveers och Jebuseers land, hvilket han dina fäder svorit hafver, att han ville gifva dig ett land, der mjölk och hannog uti flyter; så skall du denna tjenstena hålla i denna månadenom.6Pi I dag ären I utgångne i den månadenom Abib.\O3 Då sade Mose till folket: Tänker uppå denna dagen, på hvilken I utgångne ären af Egypten, utu träldomsens huse; att Herren hafver eder hädan utfört med väldiga hand; derföre skall du icke äta surdeg.N Helga mig allt förstfödt; det som allehanda moderlif öppnar när Israels barnom, både ibland menniskor och boskap; ty de äro min.,M W Och Herren talade med Mose, och sade:ZL/ 3Och så förde Herren på en dag Israels barn utur Egypti land, med deras härar.MK 2Och all Israels barn gjorde såsom Herren hade budit Mose och Aaron.NJ 1Samma lagen vare dem inländska, och utländska, som bor ibland eder.^I7 0Om någon främling bor när dig, och vill hålla Herranom Passah, han omskäre allt det mankön är, sedan gånge härtill, att han detta gör, och vare såsom en inländsker; ty ingen oomskoren skall äta deraf.1H_ /Hela menigheten i Israel skall så göra.G .Uti eno huse skall man ätat. I skolen intet af dess kött bära ut för huset, och I skolen intet ben sönderslå af thy.;Fs -En husman, och en dagakarl, skola intet äta deraf.XE+ ,Den som en köpter träl är, den skall man omskära, och sedan äte han deraf.yDm +Och Herren sade till Mose och Aaron: Detta är sättet till att hålla Passah; ingen främling skall äta deraf.,CS *Derföre varder denna natten hållen Herranom, att han hafver fört dem utur Egypti land. Och Israels barn skola hålla henne Herranom, de och deras efterkommande.SB! )Då de förlidne voro, gick hela Herrans här på en dag utur Egypti land.XA+ (Tiden, i hvilkom Israels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och tretio år.S@! 'Och de bakade af den råa degen, som de utur Egypten förde, osyrade kakor; ty han var icke syrad, efter de vordo utdrefne utur Egypten, och kunde icke förtöfva, och hade eljest ingen kost beredt sig.`?; &Och mycket gement folk drog också med dem; och får och fä, och ganska mycken boskap.n>W %Så drogo Israels barn ut ifrå Rameses till Succoth, sexhundradetusend män till fot, förutan barn.r=_ $Och Herren hade gifvit folkena nåd för de Egyptier, så att de lånte dem; och de blottade de Egyptier.<{ #Och Israels barn hade gjort såsom Mose sagt hade; och hade bedts af de Egyptier silfver, och gyldene tyg, och kläder.|;s "Och folket bar råan deg, förra än han försyrad vardt, till deras mat, bundnan i deras kläder, på deras axlar.: !Och de Egyptier trängde fast uppå folket, att de måste med hast drifva dem ut af landet; ty de sade: Vi dö hvar och en.i9M Tager ock med eder edor får och fä, såsom I sagt hafven; går åstad, och välsigner mig med.98m Och han kallade Mose och Aaron om nattene, och sade: Görer eder redo, och farer ut ifrå mitt folk, I och Israels barn; går åstad, och tjener Herranom, såsom I sagt hafven.07[ Då stod Pharao upp, och alle hans tjenare på den nattene, och alle Egyptier, och ett stort rop vardt uti Egypten; ty der var intet hus, der icke en döder inne låg.n6W Och om midnattstid slog Herren allt det förstfödt var i Egypti lande, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol satt, allt intill dens förstfödda son, som fången satt i fängelset, och allt förstfödt af boskapenom.Y5- Och Israels barn gingo bort, och gjorde såsom Herren Mose och Aaron budit hade.:4o Skolen I säga: Det är Herrans Passahoffer, den der gick framom Israels barn i Egypten, då han plågade de Egyptier, och frälste vår hus. Då bugade sig folket, och tillbad.N3 Och när edor barn säga till eder: Hvad hafven I der för en tjenst?2{ Och när I kommen in uti landet, det Herren eder gifvandes varder, såsom han sagt hafver, så håller denna tjenstena.H1  Derföre håll denna seden för dig och din barn till evig tid.{0q Förty Herren varder gångandes der framom, och skall plåga de Egyptier. Och när han får se blodet på öfra dörrträt och på de tu sidoträn, går Herren framom dörrena, och icke låter förderfvaren komma uti edor hus till att plåga.E/ Och tager ett knippe isop, och dopper i blodet i bäckenet, och stryker dermed på öfra dörrträt, och båda sidoträn; och ingen menniska gånge ut genom sins hus dörr intill morgonen.. Och Mose kallade alla de äldsta i Israel, och sade till dem: Leter ut och tager får, hvar och en för sitt husfolk, och slagter Passah._-9 Derföre äter intet syradt bröd, utan allenast osyradt bröd uti alla edra boningar.A,} Så att man i sju dagar intet syradt bröd finner i edor hus; ty den som syradt bröd äter, hans själ skall förgöras utur Israels menighet, ehvad han är utländsk eller inländsk.+) På fjortonde dagen i första månadenom, om aftonen, skolen I äta osyradt bröd, intill en och tjugonde dagen i samma månadenom om aftonen;O* Och håller eder vid osyradt bröd; förty på den samma dagen hafver jag utfört edra härar utur Egypti land; derföre skolen I, och alle edre efterkommande, hålla denna dagen i en evig brukning.z)o Den förste dagen skall vara helig, att I sammankommen, och den sjunde skall ock vara helig, att I sammankommen; intet arbete skolen I göra på dem, utan det som till maten hörer för allahanda själar, det allena mågen I göra för eder.q(] I sju dagar skolen I äta osyradt bröd, nämliga, på första dagenom skolen I upphålla med syradt bröd uti edor hus. Den som syradt bröd äter, ifrå första dagen, allt intill den sjunde, hans själ skall förgöras af Israel.)'M Och I skolen hafva denna dagen till åminnelse; och I skolen hålla honom högtideligan Herranom till en fest; I och alle edra efterkommande i en evig brukning._&9 Och blodet skall vara eder ett tecken på husen, der I uti ären, att, när jag ser blodet, skall jag gå framom eder; och eder icke vederfaras skall den plåga, som eder förderfva må, när jag slår Egypti land.T%# Förty jag vill i den samma nattene gå genom Egypti land, och slå allt det förstfödt är i Egypti lande, både af menniskor och boskap, och bevisa mitt straff på alla de Egyptiers gudar, Jag Herren.]$5 Men så skolen I ätat: I skolen vara gjordade kringom edra länder, och hafva edra skor på edra fötter, och stafrar i edra händer; och I skolen ätat såsom de der hasta till vägs; ty det är Herrans Passah.# Och I skolen intet låta qvart blifva till morgonen; om något blifver qvart till morgonen, skolen I det uppbränna med elde."} I skolen icke ätat rått, eller med vattne sudet; utan allena stekt vid eld, dess hufvud med dess fötter och inelfver.~!w Och skolen så äta köttet i den samma nattene, stekt vid eld, och osyradt bröd, och skolen ätat med bitter salso.  Och skolen taga af dess blod och stryka på båda sidoträn åt dörrene, och öfra dörrträt i husen, der de äta det uti; Och I skolen behållat intill fjortonde dagen i denna månadenom. Och hvar hopen i hela Israel skall slagtat till aftonen;|s Och det skall vara ett får, som ingen vank hafver, en gummar och årsgammal. Af lambom eller kidom skolen I tagat."? Men der ett hus är för klent till ett får, så tage sin nästa granna vid sitt hus efter själarnas tal, som nog kunde vara till att förtära fåret."? Taler till hela Israels menighet, och säger: På tionde dagen i denna månadenom tage hvar och en ett får, den en husfader är, ju ett får till huset.ue Denne månaden skall vara när eder den förste månaden; och af honom skolen I begynna månaderna om året.6 k Herren sade till Mose och Aaron i Egypti lande:#A Och Mose och Aaron gjorde all dessa under inför Pharao; men Herren förstockade honom hans hjerta, att han icke ville släppa Israels barn utu sitt land.lS Men Herren sade till Mose: Pharao hörer eder intet, på det mycken under skola ske i Egypti lande.P Då skola alle desse dine tjenare gå ned till mig, och falla mig till fota, och säga: Far ut, du och allt folket, som under dig är. Sedan vill jag fara ut. Och han gick ifrå Pharao ganska vreder.9m Men när Israels barnom skall icke en hund krätta med sine tungo, ifrå menniskom, allt intill boskapen; på det I skolen förnimma, huru Herren åtskiljer Egypten och Israel.mU Och ett stort rop skall vara i hela Egypti lande, hvilkets like icke varit hafver, ej heller varder.tc Och allt det förstfödt är i Egypti land skall blifva dödt, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol sitter, allt intill tjensteqvinnones förstfödda son, som är vid qvarnena; och allt det förstfödt är ibland boskapen.Z/ Och Mose sade: Detta säger Herren: Jag vill på midnattstid utgå i Egypti land.1 Ty Herren varder gifvandes folkena nåd för de Egyptier. Och Mose var en ganska myndig man i Egypti land, för Pharaos tjenare, och för folkena.  Så säg nu till folket, att hvar och en man bedes af sin nästa, och hvar och en qvinna af sine nästo, silfver och gyldene tyg;I  Och Herren sade till Mose: Jag vill ännu låta komma ena plågo öfver Pharao och Egypten, sedan skall han släppa eder hädan; och skall ej allenast släppa eder, utan ock drifva eder hädan.S! Mose svarade: Såsom du sagt hafver; jag vill ej mer komma för din ögon.%E Och Pharao sade till honom: Gack ifrå mig, och tag dig vara, att du icke mer kommer för min ögon; ty hvilken dag du för mina ögon kommer, skall du dö.P  Men Herren förstockade Pharaos hjerta, att han icke ville släppa dem.R  Vår boskap skall gå med oss, och icke en klöf tillbakablifva; förty af våro skole vi taga Herranom vårom Gudi till tjenst; ty vi vete icke, hvarmed vi skole tjena Herranom, tilldess vi komme dit.r _ Mose sade: Du måste ock låta oss hafva offer och bränneoffer, det vi Herranom vårom Gud göra skolom. 9 Då kallade Pharao Mose, och sade: Går åstad, och tjener Herranom, allenast låter edor får och fä blifva här; låter ock edor barn gå med eder. + Så att ingen såg den andra, ej heller uppstod af det rummet, der han var, i de tre dagar. Men när alla Israels barn var ljust, der de bodde.sa Och Mose räckte sina hand upp åt himmelen; då vardt ett tjockt mörker i hela Egypti lande i tre dagar; Herren sade till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det varder så mörkt i Egypti land, att man må taga uppå det.T# Men Herren förstockade Pharaos hjerta, att han icke släppte Israels barn.2_ Då vände Herren ett ganska starkt vestanväder, och upptog gräshopporna, och förde dem i röda hafvet; så att der icke blef en qvar någorstäds i hela Egypti land.5g Och han gick ut ifrå Pharao, och bad Herran. Förlåter mig mina synder ännu i denna resone, och beder Herran edar Gud, att han dock borttager denna döden ifrå mig.vg Då kallade Pharao hasteliga Mose och Aaron, och sade: Jag hafver syndat emot Herran edar Gud, och emot eder. Förty de öfvertäckte landet, och gjorde det svart. Och de åto upp allan grödan i landena, och all frukt på trän, som qvar var blifven efter haglet, och läto intet grönt blifva qvart på trän, och uppå grödan på markene i hela Egypti lande.2_ Och de kommo öfver hela Egypti land, och gåfvo sig ned allestäds i Egypten, så ganska många, att tillförene deras like intet varit hade ej heller härefter varder.E Mose räckte sin staf öfver Egypti land, och Herren dref ett östanväder i landet i den hela dagenom, och i den hela nattene. Och om morgonen förde det östanvädret gräshopporna fram.T~# Då sade Herren till Mose: Räck ut dina hand öfver Egypti land om de gräshoppor, att de komma öfver Egypti land, och äta allan grödan upp i landena, med allt det som qvart blifvet är efter haglet.}  Icke så, utan I män går åstad, och tjener Herranom; ty det samma hafven I ock begärat. Och de drefvo dem ut ifrå Pharao.|9 Han sade till dem: Rätt så, Herren vare med eder. Skulle jag släppa eder och edor barn dertill? Ser der, om I icke hafven något ondt för händer?{y Mose sade: Vi vilje gå med unga och gamla, med söner och döttrar, med får och fä; ty vi hafve en Herrans högtid.z9 Så vordo Mose och Aaron igen kallade till Pharao, och han sade till dem: Går åstad, och tjener Herranom edrom Gud. Hvilke äro nu de som gå skola?@y{ Då sade Pharaos tjenare till honom: Huru länge skole vi lida dessa plågor? Låt folket gå, att de måga tjena Herranom sinom Gud; vetst du icke ännu, att Egypten är förderfvad?x Och skola uppfylla all din hus, och alla dina tjenares hus, och alla Egyptiers hus, hvilkas like dine fäder, och dina fäders fäder icke sett hafva, ifrå den tid de på jordena kommo, intill denna dag. Och han vände sig, och gick ut ifrå Pharao.Rw Så att de skola öfvertäcka landet, så att man icke skall se landet, och de skola uppäta hvad eder qvart blifvet och undsatt är för haglena, och skola uppäta all edor grödande trä på markene;sva Vill du icke släppa mitt folk, si, så vill jag i morgon låta komma gräshoppor i alla dina landsändar;Hu  Så gingo Mose och Aaron in till Pharao, och sade till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Huru länge vill du icke ödmjuka dig för mig, att du släpper mitt folk till att tjena mig?Kt Och att du skall förkunna i din barnas öron, och din barnabarnas, hvad jag bedrifvit hafver i Egypten; och huru jag hafver bevisat min tecken ibland dem, att I skolen veta, att jag är Herren.%s G Och Herren sade till Mose: Gack in till Pharao; ty jag hafver förhärdat hans och hans tjenares hjerta, på det jag skall göra dessa min tecken ibland dem;{rq #Alltså vardt Pharaos hjerta förstockadt, att han icke släppte Israels barn, såsom Herren sagt hade genom Mose.!q= "Då nu Pharao såg, att regnet, och dundret, och haglet vände igen, syndade han ändå ytterligare, och förhärdade sitt hjerta, han och hans tjenare.,pS !Så gick då Mose ifrå Pharao ut af stadenom, och räckte sina händer ut till Herran; och dundret och haglet vände igen, och regnet dröp intet mer på jordena.Io  Men hvetet och rågen vardt icke slaget; förty det var sensäd.inM Så vardt då slaget linet och bjugget; ty bjugget var i ax gånget, och linet hade knoppat sig.Wm) Dock vet jag väl, att du och dine tjenare icke ännu frukten för Herran Gud.Vl' Mose sade till honom: När jag kommer utu stadenom, vill jag uträcka mina händer till Herran, så skall dundret återvända, och intet hagel mera vara; på det du skall förnimma, att jorden är Herrans.k Derföre beder Herran, att Guds dunder och hagel återvänder, så vill jag släppa eder, och icke länger förhålla eder.4jc Då sände Pharao bort, och lät kalla Mose och Aaron, och sade till dem: Jag hafver i denna resone syndat; Herren är rättfärdig, men jag och mitt folk äre ogudaktige.Ri Utan allena i det landet Gosen, der Israels barn voro, der haglade intet.,hS Och haglet slog i hela Egypti lande allt det på markene var, både menniskor och boskap, och slog allan grödan på markene, och sönderslog all trä på markene;!g= Att hagel och eld foro ibland hvartannat så grufveliga, att dess like icke varit hade i hela Egypti lande, ifrå den tid att det med folk besatt vardt.,fS Så räckte Mose sin staf upp emot himmelen, och Herren lät dundra och hagla, så att elden flög på jordene. Alltså lät Herren komma hagel öfver Egypti land;@e{ Då sade Herren till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det haglar öfver hela Egypti land; öfver menniskor, öfver boskap, och öfver all gröda på markene i Egypti lande.kdQ Men hvilkas hjerta intet aktade Herrans ord, de läto deras tjenare och boskap blifva på markene.qc] Den som nu ibland Pharaos tjenare fruktade Herrans ord, han lät sina tjenare och boskap fly in i husen;`b; Så sänd nu bort, och förvara din boskap, och allt det du på markene hafver; ty alla menniskor och boskap, som på markene funnen varder, och icke inhemtad är i husen, och haglet faller på dem, de blifva döde.-aU Si, jag vill i morgon på denna tiden låta komma ett mägtigt stort hagel, hvilkets like icke varit hafver i Egypten, ifrå den tid det funderadt vardt, intill nu.?`{ Du förhåller ännu mitt folk, och vill icke släppat._y Dock fördenskull hafver jag uppväckt dig, att min kraft skall synas på dig, och mitt Namn kunnigt varda i all land.}^u Förty nu vill jag uträcka mina hand, och slå dig och ditt folk med pestilentie, att du skall förgås af jordene.2]_ Annars vill jag i denna resone sända alla mina plågor öfver dig, öfver dina tjenare, och öfver ditt folk; att du skall förnimma, att i all land är ingen min like.@\{ Då sade Herren till Mose: Statt bittida upp om morgonen, och gack fram för Pharao, och säg till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.l[S Men Herren förstockade Pharaos hjerta, så att han intet hörde dem, såsom Herren Mose sagt hade.Z+ Så att trollkarlarne icke kunde stå för Mose, för de bölders skull; ty på trollkarlarne voro ock så väl bölder, som på alla Egyptier.'YI Och de togo sotet utaf skorstenen, och stodo för Pharao, och Mose stänktet upp åt himmelen. Då vordo bölder och ond sår på menniskom, och på boskapen; X  Att stoft skall komma öfver hela Egypti land, och bölder och ond sår varda på menniskor, och på boskap i hela Egypti lande.W Då sade Herren till Mose och Aaron: Tager edra händer fulla med sot utaf skorstenen, och Mose stänke det upp åt himmelen för Pharao;!V= Och Pharao sände derefter, och si, der var icke ett blifvet dödt utaf Israels boskap. Men Pharaos hjerta vardt förstockadt, och släppte icke folket. U Och Herren gjorde så om morgonen, och allahanda boskap blef död för de Egyptier; men af Israels barns boskap blef icke ett dödt._T9 Och Herren lade en tid före, och sade: I morgon skall Herren göra detta på jordene. S; Och Herren skall göra ett besynnerligit emellan de Israeliters boskap, och de Egyptiers; så att intet skall dö utaf allt det som Israels barn hafva.3Ra Si, så skall Herrans hand varda utöfver din boskap på markene; öfver hästar, öfver åsnar, öfver camelar, öfver oxar, öfver får, med en ganska stor pestilentie.8Qm Hvar du icke vill, utan förhåller dem länger;P ) Herren sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.aO= Men Pharao förhärdade sitt hjerta ännu i denna resone, och ville icke släppa folket.N5Och Herren gjorde, såsom Mose sagt hade, och tog de ohyrona bort ifrå Pharao, ifrå hans tjenare, och ifrå hans folke, så att icke en blef qvar.6MiOch Mose gick ut ifrå Pharao, och bad Herran. LMose sade: Si, när jag härut ifrå dig kommer, så vill jag bedja Herran, att denna ohyran må blifva borttagen ifrå Pharao, och hans tjenare, och hans folke, i morgon; allenast förhala mig icke länger, att du icke släpper folket till att offra Herranom.KPharao sade: Jag vill släppa eder, att I må offra Herranom edrom Gud i öknene, allenast att I icke fjerran faren; och bedjen för mig.nJWTre dagsresor vilje vi gå in uti öknena, och offra Herranom vårom Gud, såsom han oss sagt hafver.YI-Mose sade: Det betämmer sig icke, att vi så göre; förty vi offre Herranom vårom Gud de Egyptiers styggelse. Si, när vi nu de Egyptiers styggelse offrade för deras ögon, månde de icke skola stena oss?gHIDå kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Går åstad, och offrer edrom Gud här i landena.)GMOch Herren gjorde så. Och der kom mycken ohyra uti Pharaos hus, i hans tjenares hus, och öfver hela Egypti land, och landet vardt förderfvadt af den ohyrone.dFCOch vill en förlösning sätta emellan mitt folk och ditt. I morgon skall det tecknet ske.REOch vill jag på den dagen göra ett besynnerligit med den landsändan Gosen, der mitt folk uti är, att der skall ingen ohyra komma, på det du skall förnimma, att jag är Herren öfver hela jordena;ODHvar icke, si, så vill jag låta komma allehanda ohyra öfver dig, dina tjenare, ditt folk, och ditt hus, så att all de Egyptiers hus, och marken, och hvad deruppå är, skola varda full af ohyro.VC'Och Herren sade till Mose: Statt upp bittida om morgonen, och gack för Pharao. Si, han varder utgångandes till vattnet, och säg till honom: Detta säger Herren: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.B5Då sade trollkarlarne till Pharao: Detta är Guds finger. Men Pharaos hjerta vardt förstockadt, och han hörde dem intet, såsom Herren sagt hade.&AGTrollkarlarne gjorde ock sammalunda med deras besvärjningar, att de skulle göra löss, men de kunde icke. Och lössen voro på menniskom, och på boskapen.W@)De gjorde ock så. Och Aaron räckte ut sina hand med sin staf, och slog i stoftet uppå jordene, och der vordo löss på menniskom, och på boskapen. Allt stoft på markene vardt löss i hela Egypti lande. ?Och Herren sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut din staf, och slå i stoftet på jordene, att löss varda i hela Egypti lande.>Då Pharao såg, att han hade fått rolighet, vardt hans hjerta förhärdadt, och hörde dem intet, såsom Herren sagt hade.`=;Och de kastade dem tillsamman, här en hop, och der en hop, och marken luktade derutaf.p<[ Och Herren gjorde, som Mose sagt hade. Och paddorna blefvo döda i husen, i gårdarna, och på markene.; Så gingo Mose och Aaron ifrå Pharao. Och Mose ropade till Herran för paddornas skull, såsom han Pharao tillsagt hade.: Så skola paddorna varda tagna ifrå dig, ifrå ditt hus, ifrå dina tjenare, ifrå ditt folk, och allena blifva i älfvene.9y Han sade: I morgon. Han sade: Såsom du sagt hafver, på det du skall förnimma, att ingen är såsom Herren vår Gud;d8C Mose sade: Haf du den ärona, och lägg mig före, när jag skall bedja för dig, för dina tjenare, och för ditt folk; att paddorna skola fördrefna varda ifrå dig, och ifrå ditt hus, och allenast blifva i älfvene.=7uDå kallade Pharao Mose och Aaron, och sade: Beder Herren för mig, att han tager paddorna ifrå mig, och ifrå mitt folk; så vill jag släppa folket, att de måga offra Herranom.u6eDå gjorde ock trollkarlarne sammalunda med deras besvärjningar; och läto komma paddor öfver Egypti land.~5wOch Aaron räckte sina hand öfver vattnen i Egypten; och paddor kommo derut, så att Egypti land vardt öfvertäckt.)4MOch Herren sade till Mose: Säg till Aaron: Räck ut dina hand med din staf öfver älfver, och strömmar, och sjöar, och låt paddor komma öfver Egypti land.\33Och paddor skola stiga uppå dig, och uppå ditt folk, och uppå alla dina tjenare.c2ASå att älfven skall uppvälla paddor; de skola uppstiga, och komma in i din hus, in i din kammar, in i ditt lägre, in i din säng, och in i dina tjenares hus, ibland ditt folk, in uti dina bakugnar, och uti din deg.U1%Hvar du icke vill, si, så vill jag plåga alla dina landsändar med paddor;0 Herren sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger Herren: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.G/ Och det varade i sju dagar långt, sedan Herren slog älfvena.{.qMen alle Egyptier grofvo efter vatten utmed älfvene till att dricka; ty vattnet af älfvene kunde de icke dricka.R-Och Pharao vände om, och gick hem, och lade det ännu intet på hjertat./,YOch de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda med deras besvärjningar; men Pharaos hjerta vardt förstockadt, och han hörde dem intet, såsom Herren sagt hade.#+AOch fiskarne i flodene dogo, och älfven vardt luktandes, så att de Egyptier icke kunde dricka vattnet utur älfvene; och vardt blod i hela Egypti lande.I* Mose och Aaron gjorde, såsom Herren dem budit hade, och hof upp stafven, och slog i vattnet, som i älfvene var, för Pharao och hans tjenare; och allt vattnet i älfvene vardt vändt i blod;)!Och Herren sade till Mose: Säg till Aaron: Tag din staf, och räck ut dina hand öfver vattnen i Egypten, öfver deras älfver, och strömmar, och sjöar, och öfver all vattukärr, att de varda blod; och vare blod i hela Egypti land, både i träkar och i stenkar.(Så att fiskarne i älfvene skola dö, och älfven lukta; och de Egyptier skola vämja, när de dricka af vattnet i älfvene.S'!Derföre säger Herren alltså: Deruppå skall du förnimma, att jag är Herren; si, jag vill med den stafven, som jag hafver i mine hand, slå vattnet, som i älfvene är, och det skall vändas i blod;I& Och säg till honom: Herren, de Ebreers Gud, hafver sändt mig till dig, och låter säga dig: Släpp mitt folk, att de må tjena mig uti öknene; men du hafver härtilldags intet velat höra.;%qGack till Pharao bittida om morgonen, si, han varder utgångandes till älfvena; så gack emot honom på strandena af älfvene, och tag stafven i dina hand, den som en orm vardt;\$3Och Herren sade till Mose: Pharaos hjerta är hårdt, och vill icke släppa folket.^#7 Så vardt Pharaos hjerta förstockadt, och hörde dem intet, såsom Herren sagt hade.q"] Och hvardera kastade sin staf ifrå sig, och vordo ormar deraf; men Aarons staf uppslukte deras stafrar.! Då lät Pharao kalla visa och svartkonstiga; och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda med deras besvärjningar./ Y Då gingo Mose och Aaron in till Pharao, och gjorde såsom Herren hade budit dem. Och Aaron kastade sin staf för Pharao, och för hans tjenare; och han vardt en orm./ När Pharao säger till eder: Beviser edor under; så skall du säga till Aaron: Tag din staf och kasta honom för Pharao, att han varder en orm./[Och Herren talade till Mose, och Aaron:kQOch Mose var åttatio år gammal, och Aaron tre och åttatio år gammal, då de talade med Pharao.;sMose och Aaron gjorde såsom Herren hade budit dem.Och de Egyptier skola förnimma att jag är Herren, när jag nu uträcker mina hand öfver Egypten, och utförer Israels barn ifrå dem.*OOch Pharao skall intet höra eder, på det jag skall bevisa mina hand uti Egypten; och föra min här, mitt folk Israels barn utur Egypti land genom stora domar.tcMen jag vill förhärda Pharaos hjerta, på det jag skall göra min tecken och under mång uti Egypti land. Du skall tala allt det jag bjuder dig; men Aaron din broder skall tala det för Pharao, att han släpper Israels barn utu sitt land.~ yHerren sade till Mose: Si, jag hafver satt dig till en gud öfver Pharao; och Aaron din broder skall vara din Prophet.fGOch han svarade för Herranom: Si, jag hafver oomskorna läppar, huru skall Pharao höra mig?kQOch Herren sade: Jag är Herren; tala till Pharao, Konungen i Egypten, allt det jag talar med dig.AOch på den dagen talade Herren med Mose uti Egypti land;De samme äro de, som talade med Pharao, Konungenom i Egypten, att de måtte utföra Israels barn utur Egypten, nämliga Mose och Aaron.saDesse äro Aaron och Mose, till hvilka Herren sade: Förer Israels barn utur Egypti land med deras härar.$CMen Eleazar, Aarons son, tog sig hustru af Putiels döttrar; den födde honom Pinehas. Desse äro nu hufvuden ibland fäderna till de Levitiska slägterna.]5Korahs barn äro desse: Assir, Elkana, Abiassaph. Det äro nu de Korhiters slägter.}uAaron tog sig hustru, Elizeba, Amminadabs dotter, Nahessons syster; den födde honom Nadab, Abihu, Eleazar, Ithamar.9oUsiels barn äro desse: Misael, Elzaphan, Sithri.7 kJizears barn äro desse: Korah, Nepheg, Sichri. #Och Amram tog sina faders syster Jochebed till hustru; den födde honom Aaron och Mose. Och vardt Amram hundrade tretio och sju år gammal.Y -Merari barn äro desse: Maheli och Musi. Det är nu Levi slägte i deras ätter.r _Kehats barn äro desse: Amram, Jizear, Hebron, Usiel. Men Kehat vardt hundrade tretio och tre år gammal.D Gersons barn äro desse: Libni och Simei, i deras slägter.{Desse äro Levi barnas namn i deras slägter: Gerson, Kehat, Merari. Men Levi vardt hundrade tretio och sju år gammal. A0~~}}|{{zzgyxx6wvvdvultt0srrqqpyoo/nfmm8ll&kljjj iiUhh8ggffOeebddcZcbsaaQ``/__3^]\\z[pZZYYWWXVVUU[TTSJRR$QQPONNEMMkM LKKK&J2II9HHhGGF=EED5CCFBBA@@M??@>> ==[<<@;;1:k99A88'766555"443+2a1100g0&//.u--g,,^+***)>(\''&&h%%P$$%##"A"!!w!B a8u1+iBYGBGn_oCBQ W k =vb10AC )Om någor stjäl en oxa eller ett får, och slagtar det, eller säljer, han skall igengifva fem oxar för en oxa, och fyra får för ett får.-BU$Var det vetterligit, att oxen var tillförene van att stångas, och hans herre icke bevarade honom; då skall han gifva en oxa för den andra, och behålla kroppen. A;#Om någors mans oxe stångar ens annars oxa, så att han dör; då skola de sälja den lefvande oxan, och byta penningarna, och desslikes byta kroppen.v@g"Då skall gropenes herre lösa det med penningar, och gifva dem dess herra igen; men kroppen skall vara hans.?!Om någor öppnar ena grop, eller gräfver ena grop, och täcker henne icke till, och en oxe eller åsne faller så deruti;>y Stångar han en träl eller trälinno, så skall han gifva deras herra tretio silfversiklar, och oxan skall man stena.X=+Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar.{<qVarda honom penningar pålagde, så skall han gifva till att lösa sitt lif så mycket, som honom pålagdt varder.R;Var oxen tillförene van att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bevarade honom, och deröfver dräper en man eller qvinno; så skall man stena den oxan, och hans herre skall dö.:1Om en oxe stångar en man eller qvinna, så att han dör, så skall man den oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre ursaker.r9_Sammalunda, om han slår sin träl eller trälinno en tand ut, skall han dem fri lös låta för tandena.w8iDen som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfvar det, han skall låta dem fri lös för ögat.J7Brännande för brännande, sår för sår, blånad för blånad.F6Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,C5Skader henne något, då skall han gifva själ för själ,$4COm män kifva tillhopa, och någondera stöter någon qvinno, som hafvandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qvinnones man honom pålägger; och skall det utgifva efter mäklares känning.t3cLefver han öfver en eller två dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.2yDen sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före.I1 Fås han vid, så att han utgår vid sin staf, så skall han, som slog honom, vara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hvad han försummat hafver, och gifva honom hans läkarelön.0-Der som någre män kifva tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfvan, så att han icke dör, utan ligger på sängene;?/{Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö.o.YDen som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö.C-Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö.,-Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom.*+O Hafver han det icke gjort med vilja, utan Gud hafver låtit henne oförvarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall.L* Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö.T)# Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala.s(a Gifver han honom ena andra, så skall han icke förvägra desso hennes kost, kläder och äktenskapsplikt.S'! Gifver han henne sinom son, då skall han låta henne njuta dotters rätt.L&Behagar hon icke sinom herra, och han hafver ingom förlofvat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafver han ingen magt att sälja henne, efter han hafver försmått henne.b%?Om någor säljer sina dotter till en trälinno, så skall hon icke utgå såsom trälar.8$kSå hafve hans herra honom bort för gudarna, och hålle honom intill dörrena eller dörraträn; och borre honom igenom örat med en syl; och han vare hans träl evärdeliga.m#UOm trälen säger: Jag hafver min herra, och min hustru, och min barn kär; jag vill icke varda fri;*"OHafver hans herre gifvit honom hustru, och hon hafver födt söner eller döttrar, så skall hustrun och barnen höra herranom till, och han skall gå allena ut.}!uÄr han allena kommen, så skall han ock allena utgå; är han kommen gifter, så skall hans hustru utgå med honom.| sOm du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år; på sjunde årena skall han utgå fri och ledig.@ Dessa äro de rätter, som du skall ditt folk föregifva:oYDu skall ock icke uppstiga på trappor till mitt altare, att din skam icke skall der blifva upptäckt.-Och om du vill göra mig ett stenaltare, skall du icke göra det af huggen sten; förty om du far deråt med din knif, så gör du det oskärdt.U%Ett altare af jord gör mig, der du uppå ditt bränneoffer, och tackoffer, din får och fä offra skall; ty på hvad rum jag stiftar mins Namns åminnelse, der vill jag komma till dig, och välsigna dig.saDerföre skolen I ingen ting hålla lika vid mig; silfvergudar och gyldene gudar skolen I icke göra eder.}Och Herren sade till honom: Så skall du säga Israels barnom: I hafven sett, att jag af himmelen hafver talat med eder.Z/Och folket trädde långt ifrå; men Mose gick in till mörkret, der Gud uti var.$CMose talade till folket: Frukter eder intet; ty Gud är kommen till att försöka eder; och att hans fruktan skall vara för edor ögon, att I icke synden.|sOch sade till Mose: Tala du med oss, vi vilje höra dertill; och låt icke Gud tala med oss, att vi icke skole dö.Och allt folket såg dundret och ljungelden, och basunens ljud, och berget rykandes; och fruktade sig, och flydde, trädandes fjerran;eEDu skall icke hafva lust till dins nästas hus. Du skall icke begära dins nästas hustru, ej heller hans tjenare, eller hans tjenarinno, ej heller hans oxa, ej heller hans åsna, ej heller något, det din näste hafver.@}Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.9Du skall icke stjäla. =Du skall icke göra hor.7 Du skall icke dräpa.}u Du skall ära din fader och dina moder; på det du skall länge lefva i landena, som Herren din Gud dig gifva skall.>w Ty uti sex dagar hafver Herren gjort himmel och jord, och hafvet, och hvad derinne är, och hvilade på sjunde dagenom. Derföre välsignade Herren Sabbathsdagen, och helgade honom. Men på sjunde dagenom är Herrans dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, ej heller din son, ej heller din dotter, ej heller din tjenare, ej heller din tjenarinna, ej heller din ök, ej heller din främling, som innan din stadsport är.A  Sex dagar skall du arbeta, och göra alla dina gerningar.7 kTänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar honom. Du skall icke missbruka Herrans dins Guds Namn; ty Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar.\ 3Och gör barmhertighet uppå mång tusende, som mig hafva kär, och hålla min bud.F Bed icke till dem, och tjena dem icke; ty jag, Herren din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning, inpå barnen, allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata;]5Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofvantill är i himlenom, eller efter det nedre är på jordene; ej heller efter det, som i vattnena är under jordene.2aDu skall inga andra gudar hafva jemte mig._9Jag är Herren din Gud, den dig utfört hafver af Egypti lande, utu träldomsens huse.& KOch Gud talade all dessa orden:<uOch Mose steg neder till folket, och sade dem detta.RHerren sade till honom: Gack, stig ned; du och Aaron med dig skolen uppstiga. Men Presterna, och folket, skola icke träda intill, så att de uppstiga till Herran; på det han icke skall förgöra dem.9Mose sade till Herran: Folket kan icke stiga upp på berget Sinai; ty du hafver betygat oss, och sagt: Sätt tecken upp omkring berget, och helga det.hKDesslikes Presterna, som nalkas Herranom, de skola ock helga sig, att Herren icke förgör dem.-Då sade Herren till honom: Gack neder, och betyga folkena, att de icke träda fram till Herran, att de skola se honom, och månge falla af dem. Då nu Herren nederkommen var uppå Sinai berg ofvan uppå kullen, kallade Herren Mose upp på bergskullen; och Mose steg ditupp.g~IOch basunens ljud gick, och vardt ju starkare. Mose talade, och Gud svarade honom öfverljudt.*}OOch hela Sinai berg dambade deraf, att Herren steg neder uppå det i eld; och dess rök gick upp såsom röken af en ugn, så att hela berget bäfvade svårliga.S|!Och Mose förde folket utu lägret emot Gud; och de gingo in under berget.]{5Som nu den tredje dagen kom, och morgonen vardt, då hof sig upp ett dunder och ljungeld, och en tjock molnsky på bergena, och ett ljud af en ganska skarp basun; och folket, som i lägret var, vardt förfäradt.]z5Och han sade till dem: Varer redo på tredje dagen; och ingen komme vid sina hustru.Zy/Mose steg ned af berget till folket, och helgade dem, och de tvådde sin kläder.^x7 Ingen hand skall komma vid honom, utan han skall varda stenad, eller med skott genomskjuten; ehvad det är djur eller menniska, skall det icke lefva. När man hörer ett långsamt ljud, skola de gå intill berget.Aw} Och uppsätt tecken omkring folket, och säg till dem: Vakter eder, att I icke gån upp på berget, eller kommen vid ändan på thy; ty den som kommer vid berget, han skall döden dö.}vu Och äro redo på tredje dagen; ty på tredje dagen varder Herren nederstigandes uppå Sinai berg för allo folkena.qu] Herren sade till Mose: Gack bort till folket, och helga dem i dag och i morgon, att de två sin kläder;Qt Och Herren sade till Mose: Si, jag vill komma till dig uti en tjock molnsky, att folket skall höra min ord, som jag talar med dig, och tro dig evärdeliga. Och Mose förkunnade Herranom folksens ord.sOch allt folket svarade tillsammans, och sade: Allt det Herren sagt hafver, vilje vi göra. Och Mose sade folksens ord Herranom igen.{rqMose kom, och sammankallade de äldsta i folket, och framsatte all dessa orden för dem, såsom Herren budit hade.q Och I skolen vara mig ett Presterligit Konungsrike, och ett heligt folk. Desse äro de ord, som du skall säga Israels barnom.pOm I nu hören mina röst, och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom för allt folk; ty hela jorden är min.oI hafven sett hvad jag hafver gjort de Egyptier; och huru jag hafver burit eder på örnavingar, och tagit eder till mig.n1Och Mose steg upp till Gud. Och Herren ropade till honom af bergena, och sade: Detta skall du säga till Jacobs hus, och förkunna Israels barnom:mFörty de voro utdragne ifrå Rephidim, och ville in uti den öknen Sinai, och lägrade sig der i öknene, tvärtemot berget.l Uti tredje månadenom, sedan Israels barn utgångne voro utur Egypti land, kommo de på denna dagen in uti den öknen Sinai;>kyOch så lät Mose sin svär fara hem i sitt land igen.~jwAtt de alltid skulle döma folket; men hvad svåra saker voro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.*iOOch utvalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfver folket; somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;OhMose hörde sins svärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;vggOm du det gör, kan du bestå hvad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.FfDe som alltid måga döma folket; men när någon svår sak är, att de må hafva henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så varder det dig lättare, och de dragat med dig.We)Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud, sannfärdiga, och de som hata girighetena; dem sätt öfver dem, somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;dOch förse dem med rätt och lag, att du visar dem den väg, der de uti vandra skola, och de gerningar, som de göra skola.cMen hör mina röst; jag vill gifva dig råd, och Gud skall vara med dig. Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;b{Du gör ovisliga; så ock folket, som med dig är. Detta ärendet är dig för svårt, du kan icke uträtta det allena.CaHans svär sade till honom: Det är icke godt som du gör.`7Ty då de hafva något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hvar och en och hans nästa; och visa dem Guds rätt, och hans lag.M_Mose svarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;E^Då hans svär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hvad är det du gör med folkena? Hvi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?}]u Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.#\A Och Jethro, Mose svär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose svär.p[[ Nu vet jag, att Herren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafva.Z1 Och Jethro sade: Lofvad vare Herren, den eder frälst hafver ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.Y  Och Jethro fröjdade sig öfver allt det goda, som Herren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.BXDå förtäljde Mose sinom svär allt det Herren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på vägenom haft hade, och att Herren hade hulpit dem. WDå gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kysste honom. Och då de hade helsat hvarannan, gingo de in i tjället.|VsLät han säga Mose: Jag Jethro, din svär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.UDå nu Jethro, Mose svär, och hans söner, och hans hustru kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;TOch den andre Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafver varit min hjelp, och hafver frälst mig ifrå Pharaos svärde.~SwSamt med hennes två söner; af hvilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är vorden en utländning i främmande lande;ARTog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;Q 9Och då Jethro, Presten i Midian, Mose svär, hörde allt det Gud gjort hade med Mose och hans folk Israel, att Herren hade fört Israel utur Egypten;{PqTy han sade: Herrans strid skall vara emot Amalek genom ena hand, under Guds beskärm ifrå barn intill barnabarn.AOOch Mose byggde ett altare, och kallade det Herren Nissi;ENOch Herren sade till Mose: Skrif detta till en åminnelse uti en bok, och befall det i Josua öron; ty jag skall förgöra Amalek undan himmelen, att man icke mer skall tänka uppå honom.EM Och Josua nederlade Amalek, och hans folk, genom svärdsegg.kLQ Men Mose händer voro tunga, derföre togo de en sten, och lade under honom, att han satte sig deruppå. Aaron och Hur höllo under hans händer, hvar på sine sido; så vordo hans händer stadiga, intilldess solen gick neder. K Och så länge Mose upphöll sina händer, hade Israel öfverhandena; men när han lät händerna ned, hade Amalek öfverhandena. J Och Josua gjorde såsom Mose honom sade, att han stridde emot Amalek. Men Mose, och Aaron, och Hur stego upp öfverst på högen."I? Och Mose sade till Josua: Utvälj oss män; far ut, och strid emot Amalek; i morgon vill jag stå öfverst på högenom, och hafva Guds staf i mine hand.;HsDå kom Amalek, och stridde emot Israel i Rephidim.-GUDerföre kallar man det rummet Massa och Meriba; för det Israels barnas kifs skull, och för det, att de försökte Herran, och sade: Är Herren med oss, eller ej?MFSi, jag vill stå der före dig på ett hälleberg i Horeb; der skall du slå hälleberget, och der skall utlöpa vatten, så att folket får dricka. Mose gjorde ock så för de äldsta af Israel.$ECHerren sade till honom: Gack för folket, och tag några de äldsta af Israel med dig; och tag din staf i dina hand, med hvilkom du slog vattnet, och gack. DMose ropade till Herran, och sade: Huru skall jag göra med detta folket? Det fattas icke mycket, att de varda mig ännu stenande.MCDå nu folket dersammastäds törste efter vatten, knorrade de emot Mose, och sade: Hvi hafver du låtit oss fara utur Egypten, på det att du oss, vår barn och boskap, skulle låta dö i törst?B#Och de kifvade med Mose, och sade: Gifver oss vatten, att vi må dricka. Mose sade till dem: Hvi kifven I med mig? Hvi försöken I Herran?>A yOch hela menigheten af Israels barn drog ut af den öknene Sin deras dagsresor, såsom Herren befallde dem; och lägrade sig i Rephidim; der hade folket intet vatten till att dricka.0@]$Och är gomer tionde parten af ett epha.?/#Och Israels barn åto Man i fyratio år, intilldess de kommo till det land, der de bo skulle; allt intill gränsona på Canaans land åto de Man.^>7"Såsom Herren hade budit Mose, så lät Aaron förvara det der inför vittnesbördet.=#!Och Mose sade till Aaron: Tag ett käril och låt der in ett gomer fullt med Man; och förvara det inför Herranom till edra efterkommande.p<[ Och Mose sade: Detta är det som Herren budit hafver; uppfyll ett gomer deraf, till att förvara för edra efterkommande; på det man må se det bröd, der jag eder med spisat hafver i öknene, då jag förde eder utur Egypti land.;{Och Israels hus kallade det Man; och det var såsom corianderfrö, och hvitt, och hade en smak såsom semla med hannog.0:]Så skonade då folket den sjunde dagen.P9Si, Herren hafver gifvit eder Sabbath, och derföre hafver han gifvit eder på sjette dagenom tveggedaga bröd; så blifve nu hvar och en hemma, och ingen gånge ut ifrå sitt rum på sjunde dagenom.U8%Då sade Herren till Mose: Huru länge viljen I icke hålla min bud och lag?_79Men på sjunde dagenom gingo somlige ut af folket till att församla, och funno intet.c6AI sex dagar skolen I församlat; men sjunde dagen är Sabbath, på honom varder det intet.q5]Då sade Mose: Äter det i dag; ty i dag är Herrans Sabbath; I varden i dag intet finnande på markene.4Och de läto blifvat till morgonen, såsom Mose budit hade; då vardt det intet luktande, och ingen matk vardt derutinnan. 3Och han sade till dem: Detta är det som Herren sagt hafver: I morgon är Sabbath, den helga hvilan Herranom. Hvad I baka viljen, det baker, och hvad I koka viljen, det koker; men hvad öfver är, det låter blifva, att det varder förvaradt intill morgons.&2GOch på sjette dagenom församlade de dubbelt af det brödet, ju tu gomer för en. Och alle de öfverste för menighetene kommo in, och förkunnade det Mose.1Så församlade de deraf hvar morgon så mycket, som hvar och en förmådde äta för sig; men när solen vardt het, så försmälte det..0WMen de hörde Mosen intet, utan somlige läto något qvart blifva deraf intill morgonen; då växte der matkar uti, och vardt luktande; och Mose blef vred uppå dem.U/%Och Mose sade till dem: Ingen låte något qvart blifva deraf till morgonen.H. Men då man mätte det ut med gomer, vardt dem, som mycket hade, intet öfverlöpse, och dem som litet hade, fattades intet; utan hvar och en hade församlat så mycket, som han åt för sig.W-)Och Israels barn gjorde så, och församlade, den ene mycket, den andre litet.I, Det är det samma, om hvilket Herren budit hafver: Hvar och en församle deraf så mycket han äter för sig; och tage ett gomer till hvart och ett hufvud, efter själarnas tal i deras tjäll.I+ Och då Israels barn sågo det, sade de till hvarannan: Detta är Man; ty de visste icke hvad det var. Men Mose sade till dem: Det är det brödet, som Herren eder gifvit hafver till att äta.t*cOch som daggen fallen var, si, då låg der något i öknene rundt och smått, såsom rimfrost på jordene.s)a Och om aftonen kommo åkerhöns upp, och öfvertäckte lägret; och om morgonen låg dagg omkring lägret.E( Jag hafver hört Israels barns knorran; säg dem: Om aftonen skolen I hafva kött till att äta, och om morgonen varda mättade af bröd; och skolen förnimma, att jag är Herren edar Gud."'A Och Herren sade till Mose:&% Och då Aaron så sagt hade till hela menighetena af Israels barn, vände de sig emot öknena; och si, Herrans härlighet syntes uti en sky. % Och Mose sade till Aaron: Säg till hela menighetena af Israels barn: Går hit fram till Herran; ty han hafver hört edar knorran.$%Ytterligare sade Mose: Herren varder eder gifvandes om aftonen kött till att äta, och om morgonen bröd tillfyllest; derföre att Herren hafver hört edor knorran, der I emot honom knorrat hafven. Ty hvad äre vi? Edart knorrande är icke emot oss, utan emot Herran.#Och om morgonen skolen I få se Herrans härlighet; ty han hafver hört edor knorran emot Herran. Hvad äre vi, att I knorren emot oss?}"uMose och Aaron sade till Israels barn: Om aftonen skolen I förnimma, att Herren hafver fört eder utur Egypti land.j!OPå sjette dagenom skola de bereda sig till att församla dubbelt, öfver det de dageliga pläga.k QDå sade Herren till Mose: Si, jag vill låta regna eder bröd neder af himmelen; och folket skall gå ut och församla hvar dag så mycket som behöfves, på det att jag må försöka, om de vilja vandra uti min lag eller ej.Och sade till dem: Gud gifve, att vi hade dött uti Egypti lande genom Herrans hand, der vi såto vid köttgrytorna, och hade bröd nog till att äta; ty I hafven fördenskull fört oss i denna öknena, att I skolen låta denna hela hopen dö af hunger.V'Och hela menigheten af Israels barn knorrade emot Mose och Aaron uti öknene;L Ifrån Elim drogo de, och kom hele hopen Israels barn uti den öknena Sin, hvilken ligger emellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i den andra månadenom, sedan de utur Egypti land gångne voro.r_Och de kommo till Elim, der voro tolf vattubrunnar, och sjutio palmträ; der lägrade de sig vid vattnet.)Och han sade: Vill du höra Herrans dins Guds röst, och göra hvad som rätt är för honom, och fatta hans bud i din öron, och hålla alla hans lag; så skall jag ingen den krankhet lägga uppå dig, som jag på de Egyptier lagt hafver; ty jag är Herren din läkare..WHan ropade till Herran; och Herren viste honom ett trä, det satte han i vattnet, och så vardt det sött. Der satte han dem före lag och rätt, och försökte dem;G Der knorrade folket emot Mose, och sade: Hvad skole vi dricka?  Då kommo de till Mara; men de kunde icke dricka det vattnet i Mara; ty det var mycket bittert; af hvilko det rummet heter Mara.Så lät Mose Israels barn draga ifrå röda hafvet, ut åt den öknen Sur; och de vandrade tre dagar i öknene, och funno intet vatten.Och MirJam söng före dem: Låt oss sjunga Herranom, han hafver gjort ena härliga gerning; man och häst hafver han stört i hafvet. Och MirJam den Prophetissan, Aarons syster, tog ena trummo uti sina hand; och alla qvinnor följde henne efter i dans med trummor.'ITy Pharao for in i hafvet med hästar och vagnar och resenärer, och Herren lät hafvet igenfalla öfver dem; men Israels barn gingo torre midt igenom hafvet.9oHerren varder rådandes i evighet och utan ända.'ILed dem in, och plantera dem på dins arfvedels berge, hvilket du, Herre, till dina boning gjort hafver; till din helgedom, Herre, det din hand beredt hafver._9Låt kalla förskräckelse öfver dem, och fruktan, genom din stora arm, att de blifva orörlige såsom stenar; tilldess, Herre, ditt folk kommer igenom; tilldess ditt folk igenomkommer, det du förvärfvat hafver.wiDå förfärades de Förstar i Edom, bäfvan kom öfver de mägtiga i Moab; alle Canaans inbyggare gåfvo sig.KDå folken det hörde, bäfvade de; på de Philisteer kom ångest;1 Du hafver i barmhertighet varit ledsagare åt dino folke, det du förlossat hafver; och hafver fört dem uti dine starkhet till dina helga boning.8 m Då du uträckte dina hand, uppsvalg dem jorden.   Herre, ho är din like ibland gudarna? Ho är dig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och under görandes?p [ Då blåste ditt väder, och hafvet öfvertäckte dem; och de sönko ned såsom bly uti mägtig vatten.+ Q Fienden sade: Jag vill jaga efter dem, och gripa dem, och byta rof, och släcka mitt mod på dem; jag vill draga ut mitt svärd, och min hand skall förgöra dem. Genom ditt blåsande gåfvo sig vattnen upp, flytande vattnet stod ihop; djupen svallade ifrå hvartannat midt i hafvena.!Och med dine stora härlighet hafver du förstört dina motståndare; ty när du lät utgå dina grymhet, förtärde hon dem såsom strå.^7Herre, din högra hand gör stor under; Herre, din högra hand hafver slagit fiendan.QDjupet hafver öfvertäckt dem; och de föllo åt bottnen såsom stenar.ymPharaos vagnar och hans magt kastade han i hafvet; hans utkorade höfvitsmän äro fördränkte i röda hafvena.?{Herren är den rätte krigsmannen; Herre är hans namn. ;Herren är min starkhet och lofsång, och är min salighet; han är min Gud, jag vill ära honom; han är mins faders Gud, och jag vill upphöja honom;6 iDå söng Mose och Israels barn Herranom denna visona, och sade: Jag vill sjunga Herranom; ty han hafver ena härliga gerning gjort; häst och man hafver han stört i hafvet. Och den stora hand, som Herren hade bevisat på de Egyptier. Och folket fruktade Herran, och trodde Herranom, och hans tjenare Mose.~wOch så halp Herren Israel på den dagenom ifrå de Egyptiers hand; och de sågo de Egyptier döda på hafsstrandene;}uMen Israels barn gingo torre midt igenom hafvet; och vattnet var dem för en mur på högra sidone, och den venstra.*~OSå att vattnet kom igen, och gick utöfver vagnar och resenärer, och alla Pharaos magt, som dem efterföljt hade in i hafvet; så att icke en af dem blef igen.E}Då räckte Mose sina hand ut öfver hafvet, och hafvet kom åter för morgonen i sin ström igen; och då de Egyptier flydde, mötte dem vattnet; och Herren inhvärfde dem midt i hafvena;|#Men Herren sade till Mose: Räck ut dina hand öfver hafvet, att vattnet igenfaller öfver de Egyptier; öfver deras vagnar och resenärer..{WOch stötte hjulen ifrå deras vagnar, och störte dem väldeliga omkull. Då sade de Egyptier: Låt oss fly ifrån Israel; Herren strider för dem emot de Egyptier.z!Som nu morgonväkten kom, såg Herren uppå de Egyptiers lägre utur eldstodene och molnena; och gjorde en förskräckelse i deras lägre;{yqOch de Egyptier följde, och gingo in efter dem, alle Pharaos hästar och vagnar och resenärer, midt in i hafvet. xOch Israels barn gingo derin, midt i hafvet på det torra; och vattnet var dem för en mur på den högra sidone, och den venstra.5weDå nu Mose räckte sin hand öfver hafvet, lät Herren drifva det bort genom ett starkt östanväder i den hela nattene, och gjorde hafvet torrt; och vattnet skiljdes åt.3vaOch kom emellan de Egyptiers och Israels lägre; och det var ett mörkt moln, och upplyste nattena, så att desse och hine i den hela nattene icke kunde komma tillsamman.u9Då upphof sig Guds Ängel, den som för Israels lägre gick, och gaf sig bakom dem; och molnstoden gaf sig ock utu deras ansigte, och gick bakom dem;tOch de Egyptier skola förnimma, att jag är Herren; när jag hafver pris vunnit på Pharao, och hans vagnar och resenärer./sYSi, jag vill förstocka de Egyptiers hjerta, att de skola följa efter eder; så vill jag vinna pris på Pharao, och alla hans magt, uppå hans vagnar och resenärer.rMen du häf din staf upp, och räck dina hand öfver hafvet, och skilj det åt, att Israels barn måga gå der midt igenom på det torra._q9Herren sade till Mose: Hvad ropar du till mig? Säg Israels barnom, att de draga fram.NpHerren varder stridandes för eder, och I skolen stå stilla dertill.Oo Mose sade till folket: Frukter eder intet, står och ser till, hvilken en salighet Herren varder görandes i dag med eder; ty dessa Egyptier, som I sen i dag, dem skolen I aldrig mera se i evig tid.*nO Är icke nu detta det, som vi sade dig i Egypten: Låt blifva oss, att vi må tjena de Egyptier? Ty det vore oss ju bättre tjena de Egyptier, än dö i öknene.6mg Och sade till Mose: Voro icke grafvar i Egypten, att du måste bortföra oss, att vi skulle dö i öknene? Hvi hafver du så gjort oss, att du hafver fört oss utur Egypten?"l? Och då Pharao nalkades dem, hofvo Israels barn sin ögon upp, och si, de Egyptier kommo efter dem; och de fruktade sig storliga, och ropade till Herran;Mk Och de Egyptier jagade efter dem, och hinde dem der de sig lägrat hade vid hafvet, med hästar och vagnar och resenärer, och med all Pharaos här, uti den dalenom Hyroth, tvärt emot BaalZephon.j#Ty Herren förstockade Pharaos hjerta, Konungens i Egypten, att han jagade efter Israels barn, hvilke dock voro genom höga hand utgångne.iOch tog sexhundrade utvalda vagnar, och hvad der eljest var för vagnar i Egypten, och höfvitsmän öfver allan sin här.@h}Och han gjorde redo sin vagn, och tog sitt folk med sig;jgOOch då det vardt sagdt för Konungenom i Egypten, att folket flydde, vardt hans och hans tjenares hjerta förvandladt emot folket, och sade: Hvi hafvom vi så gjort, att vi hafvom släppt Israel, att de icke skola tjena oss?FfOch jag vill förstocka hans hjerta, att han skall jaga efter dem, och vill vinna pris på Pharao och alla hans magt; och de Egyptier skola förnimma, att jag är Herren. Och de gjorde så.meUFörty Pharao varder sägandes om Israels barn: De fara ville i landena; öknen hafver beslutit dem.Hd Tala med Israels barn, och säg att de vända om, och slå deras lägre tvärtemot den dalen Hyroth, emellan Migdol och hafvet, emot BaalZephon, och der tvärt öfver slå lägret vid hafvet.,c WOch Herren talade med Mose, och sade:Ab Den molnstoden och eldstoden skiljdes intet ifrå folket.La Och Herren gick före dem om dagen uti en molnstod, på det han skulle föra dem den rätta vägen; och om nattene uti en eldstod, på det han skulle lysa dem; till att vandra både dag och natt. v~~G}||{z{yxxx1ww"v}uuuwu+ttxtsrroqqsqp}oofnnn.mmlllskkjii[ih!gegfee]ddcwbbEaa.``;_^^^ ]{\\G[[ZZ YoYXX"WiWVfVU|UTT\SS|S.RRR_RQQPPOOjO'NNQMMaLLKEJJbJII4HHNHG|G,FF.EEE.DDDBCC!BB.AA>@@a??H>>=== <SyDertill tu bräder bak i de tu hörnen af tabernaklet;ERMen bak i tabernaklet, vesterut, skall du göra sex bräder;IQ Och fyratio silfverfötter, ju två fötter under hvart brädet.OPSammalunda på den andra sidone, norrut, skola ock stå tjugu bräder;vOgDe skola hafva fyratio silfverfötter nedan under, ju två fötter under hvart brädet på sina två nåckor.'NKTjugu af dem skola stå söder.MTvå nåckor skall hvart brädet hafva, så att det ena må sättas vid det andra; alltså skall du göra all bräden till tabernaklet.LLTio alnar långt skall hvart brädet vara, och halfannor aln bredt.UK%Du skall ock göra bräder till tabernaklet, af furoträ, hvilka stå skola.JUtöfver denna täckelse skall du göra en annor öfvertäckelse af rödlett vädurskinn; och dertill en öfvertäckelse af tackskinn.I På båda sidor en aln långt; så att det öfver är, blifver på sidomen af tabernaklet, och betäcker det på båda sidor.zHo Men det öfver är, i längdene af tapeten på tabernaklet, skall du hälftena låta hänga utöfver tabernaklet, G Och skall du göra femtio kopparhäkte, och knäppa häkten in uti lyckorna, att tapeten tillsammanfogas, och varda en täckelse.uFe Och du skall göra femtio lyckor på stadet, af hvart tapetet, att de måga tillhopaknäppas med hvartannat.E5 Fem skall du med hvartannat tillhopafoga, och sedan sex tillhopa med hvartannat, så att du gör det sjette tapetet dubbelt frammanför tabernaklet.vDgLängden af hvart tapetet skall vara tretio alnar, bredden fyra alnar; och skola alla ellofva vara lika stor.aC=Du skall ock göra ellofva tapeter af getahår, till öfvertäckelse öfver tabernaklet.B-Och du skall göra femtio gyldene häkte, der man de tapeter med tillsammanknäpper, det ena vid det andra, tilldess det blifver ett tabernakel.PAFemtio lyckor på hvart tapetet, att det ena må fästas vid det andra.)@MOch du skall göra lyckor af gult silke, allestädes på stadet på tapeten, att de måga tillhopafogas, att ju tu och tu på sitt stad kunna tillsammanfästas;C?Och skola ju vara fem tillhopafogd, det ena vid det andra.v>gLängden på hvart tapetet skall vara åtta och tjugu alnar, bredden fyra alnar; och skola alla tio vara ens;$= ETabernaklet skall du göra af tio tapeter, af hvitt tvinnadt silke, af gult silke, af skarlakan och rosenrödt; Cherubim skall du göra deruppå konsteliga.Z</(Och se till, att du allt gör efter den eftersyn, som du på bergena sett hafver.M;'Utaf en centener klart guld skall du göra honom, med all desse tyg.<:u&Och ljusanäpor, och släcketyg, allt af klart guld.R9%Och du skall göra sju lampor ofvanuppå, så att de lysa emot hvarandra;V8'$Ty både knöpar och rör skola gå derutaf; och alltsamman klart tätt guld.O7#Och ju en knöp under två rör af de sex, som gå utaf ljusastakanom.`6;"Men läggen af ljusastakanom skall hafva fyra skålar, och dertill knöpar och blommor;5)!Hvar och en rör skall hafva tre skålar, såsom mandelnötter, knöpar och blommor. Detta skola vara de sex rör, som utgå af ljusastakanom.M4 Sex rör skola utgå på sidorna af ljusastakan, af hvarjo tre rör.3Du skall ock göra en ljusastaka af klart tätt guld; läggen deruppå skall vara med rör, skålar, knöpar och blommor.I2 Och skall du alltid lägga skådobröd fram för mig på bordet.p1[Du skall ock göra dess fat, skedar, kannor, skålar, af klart guld, att man dermed ut och in skänker.p0[Och du skall göra stängerna af furoträ, och bedraga dem med guld, att bordet må dermed varda buret.f/GHardt under listone skola ringarna vara, att man må stinga stänger derin, och bära bordet.f.GOch du skall göra der fyra gyldene ringar till, uppå de fyra hörnen på dess fyra fötter.Y--Och ena listo omkring, en hand bredt hög, och en gyldene krans omkring listona.Y,-Och du skall bedraga det med klart guld, och göra en gyldene krans omkring det;+Du skall ock göra ett bord af furoträ; två alnar skall dess längd vara, och en aln bredden, och halfannor aln höjden.K*Och dädan vill jag betyga dig, och tala med dig, nämliga utaf nådastolenom, emellan de två Cherubim, som äro uppå vittnesbördsens ark, allt det som jag vill befalla dig till Israels barn.v)gOch du skall sätta nådastolen ofvanuppå arken; och lägga i arken det vittnesbörd, som jag skall få dig.P(Och de Cherubim skola uträcka sina vingar ofvan öfver, så att de öfvertäcka nådastolen med sina vingar, och hvarsannars anlete stå emot hvartannat; och deras anlete skola se uppå nådastolen. 'Så att en Cherub är på denna ändanom, den andra på den andra ändanom; och alltså äro två Cherubim på nådastolens ändom.]&5Och du skall göra två Cherubim af tätt guld, på båda ändarna af nådastolenom;%{Du skall ock göra en nådastol af klart guld; halftredje aln skall vara längden på honom, och halfannor aln bredden.O$Och du skall lägga uti arken det vittnesbörd, som jag skall få dig.@#}Och skola de blifva i ringomen, och icke varda utdragna;Y"-Och stick dem in i ringarna på sidone af arken, att man må bära honom dermed.?!{ Och gör stänger af furoträ, och bedrag dem med guld; 1 Och gjut fyra ringar af guld; dem skall du sätta i alla fyra hörnen, så att två ringar äro på den ena sidone, och två på den andra sidone.kQ Och du skall bedraga honom med godt guld, innan och utan; och gör en gyldene krans ofvan omkring.ym Görer en ark af furoträ; halftredje aln skall vara längden, halfannor aln bredden, och halfannor aln höjden.{ Efter som jag vill visa dig en eftersyn till tabernaklet, och till allt det som dertill hörer, så skolen I göra det.G Och de skola göra mig en helgedom, att jag må bo ibland dem.NOnichsten, och infattade stenar till lifkjortelen, och till skölden.FOljo till lampor, speceri till smörjelse, och godt rökverk;2aRödlett vädurskinn, tackskinn, furoträ;KGult silke, skarlakan, rosenrödt, hvitt tvinnadt silke, getahår;S!Och detta är häfoffret, som I skolen taga af dem: Guld, silfver, koppar;Säg Israels barnom, att de gifva mig ett häfoffer; och tager det af hvar man, den som dertill ett frivilligt hjerta hafver., WOch Herren talade med Mose, och sade:xkOch Mose gick midt in i skyn, och steg på berget; och blef uppå bergena i fyratio dagar, och fyratio nätter.saOch Herrans härlighets anseende var såsom en förtärande eld öfverst på bergena, för Israels barnom.7Och Herrans härlighet bodde uppå bergena Sinai, och öfvertäckte det med molnskyn i sex dagar. Och han kallade Mose på sjunde dagenom utu skynom.EDå nu Mose kom på berget, öfvertäckte en molnsky berget;.WOch sade till de äldsta: Blifver här, tilldess vi komme igen till eder; si, Aaron och Hur äro när eder; kommer någon sak på färde, den må I hafva inför dem.N Då stod Mose upp och hans tjenare Josua, och steg upp på Guds berg.5e Och Herren sade till Mose: Kom upp till mig på berget, och blif der, att jag gifver dig stentaflor, och lag, och budord, de jag skrifvit hafver, hvilka du dem lära skall.y m Och han lät icke sina hand komma öfver de yppersta af Israel. Och då de hade skådat Gud, åto de och drucko.v g Och sågo Israels Gud. Under hans fötter var såsom en skön saphir, och såsom en himmel, då han klar är.U % Då stego Mose, Aaron, Nadab och Abihu, och de sjutio äldste af Israel upp; -Då tog Mose blodet, och stänkte folket dermed, och sade: Si, detta är förbundsens blod, hvilket Herren med eder gör öfver all dessa orden. Och tog förbundsens bok, och las henne för folksens öron. Och då de sade: Allt det Herren sagt hafver, vilje vi göra och efterlyda;xkOch Mose tog hälftena af blodet, och lät det uti ett bäcken; den andra hälftena stänkte han uppå altaret.{Och sände dit unga män af Israels barnom, att de skulle offra deruppå bränneoffer och tackoffer Herranom af stutar.#ADå skref Mose all Herrans ord, och stod om morgonen bittida upp, och byggde ett altare nedan vid berget, med tolf stodar, efter de tolf Israels slägter;2_Mose kom, och förtäljde folkena all Herrans ord, och alla rätter. Då svarade allt folket med ena röst, och sade: All de ord, som Herren sagt hafver, vilje vi göra.{qOch Mose nalke sig allena intill Herran, och låt de andra intet nalkas; och folket komme ej heller med honom upp.  Och till Mose sade han: Stig upp till Herran, du och Aaron, Nadab och Abihu, och de sjutio äldste i Israel, och tillbeder fjerran.7!Utan låt icke bo dem i dino lande, att de icke komma dig till att synda emot mig; förty, om du tjenar deras gudar, kommer det dig till förargelse.F Du skall intet förbund göra med dem; eller med deras gudar;Z/Och skall jag sätta ditt landamäre, det röda hafvet, till de Philisteers haf, och ifrån öknene allt intill älfvena; ty jag skall gifva landsens inbyggare i dina hand, att du skall utdrifva dem före dig.eETågliga skall jag drifva dem ut för dig, intilldess du må växa till, och besitta landet.~{Jag skall icke utdrifva dem på ett år för dig, att landet icke skall öde varda, och vilddjur föröka sig emot dig.l}SJag skall sända getingar framföre dig, som skola för dig utjaga de Heveer, Cananeer och Hetheer.,|SJag skall sända min förskräckelse framföre dig, och göra allt folk förtvifladt, dit du kommer; och skall låta alla dina fiendar komma på flyktena för dig.d{CIngen ensam eller ofruktsam skall vara i dino lande; och jag skall låta dig blifva gamlan. zMen Herranom edrom Gud skolen I tjena, så skall han välsigna ditt bröd och ditt vatten; och skall alla krankhet taga dig ifrå.y9Då skall du icke tillbedja deras gudar, ej heller tjena dem, och icke göra såsom de göra; utan skall deras afgudar bortkasta, och sönderslå dem.x-När nu min Ängel går framföre dig, och förer dig till de Amoreer, Hetheer, Phereseer, Cananeer, Heveer, och Jebuseer, och jag förgör dem;wHörer du hans röst, och gör allt det jag säger dig, så skall jag vara dina fiendars fiende, och dina motståndares motståndare.3vaDerföre tag dig vara för hans ansigte, och hör hans röst, och förbittra honom icke; ty han skall icke skona eder, när I brottslige ären; och mitt Namn är i honom.uSi, jag sänder en Ängel framföre dig, den dig skall bevara på vägen, och föra dig till det rum, som jag beredt hafver.)tMFörstlingen af första frukten på dine mark skall du föra in uti Herrans dins Guds hus; och skall icke koka kidet, så länge det på sine moders mjölk är.zsoDu skall icke offra mitt offers blod med surdeg; och mins högtides feta skall icke blifva qvart intill morgonen.RrTre resor om året skall allt det mankön är komma fram för Herran Gud.8qkOch den högtiden, när du först begynner berga det du på markene sått hafver; och insamlingens högtid i årsens utgång, när du ditt arbete utaf markene insamlat hafver.zpoNämliga de osyrade bröds högtid skall du hålla, att du i sju dagar osyradt bröd äter, såsom jag dig budit hafver, i den tiden i Abibs månad; förty uti honom äst du utfaren utur Egypten; men kom icke med tomma händer fram för mig;9ooI tre resor om året skolen I hålla mig högtid;n Allt det jag eder sagt hafver, det håller. Och andra gudars namn skolen I icke ihågkomma; och af edar mun skola de icke hörde varda.;mq I sex dagar skall du göra ditt arbete, men den sjunde dagen skall du skona; på det din oxe och åsne måga hvila sig, och dine tjenarinnos son, och främlingen vederqvicka sig.elE På sjunde årena skall du låta det hvilas och ligga, att de fattige af ditt folk måga äta deraf; och hvad öfver blifver, låt vilddjuren på markene äta det. Så skall du ock göra med dinom vingård och oljoberge.Ak I sex år skall du så ditt land, och insamla dess frukt.j# Du skall icke undertrycka främlingar; ty I veten huru de främlingar i hjertat likar, efter I hafven ock främlingar varit i Egypti lande.miUDu skall icke taga mutor; förty mutor förblinda de seende, och förvända de rättfärdigas saker.hVar fjerran ifrå falska saker. Den oskyldiga och rättfärdiga skall du icke dräpa; ty jag gifver ingom ogudaktigom rätt.;gsDu skall icke böja dins fattigas rätt i hans sak.f{När du finner hans åsna, som dig hatar, ligga under bördone, skall du icke låta honom ligga, utan hjelpa honom upp.neWNär du finner dins oväns oxa eller åsna, att han far vill, så skall du ledan hem till honom igen.5dgDu skall icke bepryda den fattiga i hans sak. cDu skall icke följa hopen efter till det ondt är; och icke svara för rätten, så att du efter hopen viker ifrå det rätt är.tb eDu skall icke tro lögnaktigt tal, så att du gör enom ogudaktigom bistånd, och varder ett vrångt vittne.a3I skolen vara ett heligt folk för mig; derföre skolen I intet kött äta, det som på markene af djurom rifvet är, utan kasta det för hundarna.`Så skall du ock göra med dinom oxa och får; i sju dagar låt det blifva när sine moder; på åttonde dagenom skall du gifva mig det.^_7Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifva mig.X^+Gudarna skall du icke banna, och den öfversta i ditt folk skall du icke lasta.]5Förty hans klädnad är hans huds endesta öfvertäckelse, der han uti sofver. Ropar han till mig, så vill jag höra honom; ty jag är barmhertig.s\aNär du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom det igen, förra än solen går ned.![=När du lånar mino folke penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafva dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifva.ZOch min vrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med svärd, och edra hustrur skola varda enkor, och edor barn faderlös.YY-Bedröfvar du dem, så varda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop;9XoI skolen ingen enko och faderlös barn bedröfva.tWcFrämlingar skall du icke beröfva eller undertrycka; förty I hafven ock varit främlingar i Egypti lande.IV Den som offrar gudom, utan Herranom allena, han vare förbannad.JUDen som hafver värdskap med någon boskap, han skall döden dö./T[En trollkona skall du icke låta lefva.SOm hennes fader försön honom henne, skall han då utgifva penningar, så mycket som jungfruers morgongåfvor tillhörer.!R=Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofvad är, och lägrar henne; han skall gifva henne hennes morgongåfvor, och hafva henne till hustru.sQaÄr dess herre der när, då skall han icke gifva det igen; medan han det för sina penningar lejt hafver.P%Om någor lånar af sin nästa, och det varder förderfvadt, eller dör, så att dess herre der icke när är, då skall han gifva det igen.ZO/ Varder det rifvet, skall han hafva fram vittne deruppå, och så intet igengifva.UN% Om en tjuf stjäl honom det ifrå, skall han då betala det ägandenom igen.@M{ Så skall det komma till en ed dem emellan vid Herran, att han icke hafver låtit komma sina hand vid hans nästas ting. Och äganden skall den anamma, att hin icke skall gifvat igen.ML Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller får, eller hvad boskap det kan vara, och det dör, eller eljest får skada, eller varder honom bortdrifvet, så att ingen ser det;K Och om en den andra skyller för någon orätt, vare sig om oxa, eller åsna, eller får, eller kläder, eller hvad som helst bortkommet är, då skall begges deras sak komma inför gudarna; hvilken gudarne fördöma, han skall betala sinom nästa dubbelt igen.JFinner man icke tjufven, så skall man hafva husvärden fram för gudarna; om han icke hafver kommit sina hand vid sins nästas ting.0I[Om någor får sinom nästa penningar, eller tyg till att gömma, och dem samma varder det stulet utu huset; finner man tjufven, då skall han gifva det tvefaldt igen.7HiOm en eld uppkommer, och fånger i törne, så att skylarne eller säden, som ännu står, eller åkren uppbränd varder; det skall han betala igen, som elden släppt hafver.5GeOm någor gör skada på åker eller vingård, så att han låter sin boskap skada göra uti ens annars åker; han skall af det bästa i sin åker och vingård igen betala.xFkFinner man tjufnaden när honom lefvande, det vare sig oxe, åsne eller får, så skall han gifva dubbelt igen.0E[Men är solen öfver honom uppgången, då skall man blodsrätten gå låta. En tjuf skall igen betala. Hafver han intet, så skall man sälja honom för hans tjufnad.DOm en tjuf beslagen varder, att han bryter sig in, och får hugg till döds; så skall ingen blodsrätt gå öfver dråparen. c*~}}||f{{7zyyyKxx&wrwvvkuuu9tt$ss'rrqppoonnm llkkjkj;ii0hhhNggg-ffeedccc&bbb/aa|``A___"^^]\\S[[2ZYXXWW]VV'U9TT`SRQ~Q,PPTOOYNMMMLKKfJIIbHH"GG.FF EDDgCCEBTBA@d??[>=<##o"!!^ h r)Pt5Ct2bHd^?< R ' 2 E 9^X$Q|)gcv*g$#Och gjorde Cherubim på förlåten konsteliga af gult silke, skarlakan, rosenrödt, och hvitt tvinnadt silke;) $"Och öfverdrog bräden med guld. Men deras ringar gjorde han af guld till skottstängerna, och öfverdrog stängerna med guld;(y$!Och gjorde skottstångena, så att hon öfver bräden allt bortåt skjuten vardt, ifrå den ena ändan till den andra;='w$ Och fem på den andra sidone; och fem bak vestantill;f&G$Och gjorde han skottstänger af furoträ; fem till bräden på den ena sidone af tabernaklet;\%3$Så att bräden vordo åtta, och silfverfötterna sexton; under hvart två fötter.$ $Så att hvartdera af de båda parade sig med sitt hörnebräde ifrå nedan uppåt, och kommo tillhopa ofvantill med en krampo;>#y$Och tu annor på de tu hörnen af tabernaklet baktill;H" $Men bak i tabernaklet på vestra sidone gjorde han sex bräder;F!$Med fyratio silfverfötter; under hvart brädet två fötter._ 9$På den andra sidone af tabernaklet, som var nordantill, gjorde han ock tjugu bräder,nW$Och gjorde fyratio silfverfötter derunder; under hvart brädet två fötter, till två sina nåckor.1_$Att tjugu af dem stodo på södra sidone;wi$Och uppå hvartdera två nåckor, der de med vordo tillhopasatte; så gjorde han all bräden till tabernaklet,<u$Hvartdera tio alnar långt, och halfannor aln bredt;J$Och gjorde bräder till tabernaklet af furoträ, som stå skulle;$Och gjorde ett täckelse öfver detta täckelset af rödlett vädurskinn; och öfver det ännu ett täckelse af tackskinn;Q$Och gjorde ju femtio kopparhäkte, der samma tapeter med tillhopafogdes; $Och sex tillhopa på den andra delen; och gjorde ju femtio lyckor på hvart tapetet vid stadet, dermed de vordo tillsammanknäppte;1_$Och fogde fem af dem tillhopa på en del;E$Tretio alnar lång, och fyra alnar bred; all vid ena måtto;\3$Och han gjorde ellofva tapeter af getahår till öfvertäckelse öfver tabernaklet; $ Och gjorde femtio gyldene häkte, och tillhopafogade det ena tapetet med det andra med häkten; så att det vardt ett tabernakel.O$ Ju femtio lyckor på hvart tapetet, der det ena det andra med fattade;T#$ Och gjorde gula lyckor på hvart tapetens stad, der de vordo tillhopafogde;I $ Och han häktade tillhopa ju fem tapeter, det ena vid det andra;ue$ Längden af hvart tapetet var åtta och tjugu alnar, och bredden fyra alnar, och de voro all vid ena måtto./Y$Och så gjorde alle vise män ibland arbetarena på verket, tabernaklet, tio tapeter, af hvitt tvinnadt silke, gult silke, skarlakan, rosenrödt, Cherubim konsteliga.]5$Ty der var allaredo nog till allahanda verk, som görandes var, och ändå utöfver. $Då böd Mose, att utropas skulle i lägren: Ingen gifve mer till helgedomens häfning. Så vände folket igen att frambära. $Och sade till Mose: Folket bär allt för mycket till, mer än till denna tjenstenes verk behöfves, som Herren budit hafver att göra.l S$Då kommo alle de vise, som arbetade på helgedomens verk, hvar och en af sitt verk, som de gjorde;T #$Och de togo till sig af Mose alla häfningar, som Israels barn frambåro, till den tjenst, som helgedomen tillkrafde, att det skulle blifva gjordt; ty de båro hvar morgon deras viljoga hjelp till honom.R $Och Mose kallade Bezaleel och Aholiab, och alla visa män, dem Herren hade gifvit vishet i deras hjerta; nämliga alla de som välviljeliga tillbödo sig, och gingo dertill, till att arbeta på verket.t e$Då arbetade Bezaleel och Aholiab, och alle vise män, de som Herren hade gifvit vishet och förstånd till att veta, huru de allahanda verk göra skulle, till den tjenst, som helgedomen tillhörde, efter allt det som Herren budit hade.##Han hafver uppfyllt deras hjerta med vishet, till att göra allahanda verk, till att snida, virka och sticka, med gult silke, skarlakan, rosenrödt, och hvitt silke, och med väfvande, så att de göra allahanda verk, och konsteligit arbete påfinna.oY#"Och hafver gifvit honom undervisning i hans hjerta; samt med Aholiab, Ahisamachs son, af Dans slägte.kQ#!Snida, och insätta ädla stenar; till att timbra af trä; till att göra allt konsteligit arbete;@}# Till att konsteliga arbeta på guld, silfver och koppar;sa#Och hafver uppfyllt honom med Guds Anda, att han är vis, förståndig, och skickelig till allahanda verk;{q#Och Mose sade till Israels barn: Ser, Herren hafver kallat Bezaleel vid namn, Uri son, Hurs sons, af Juda slägte;9#Alltså båro Israels barn fram Herranom friviljoge, både män och qvinnor, till allahanda verk, som Herren budit hade genom Mose, att göras skulle.U%#Och speceri och oljo till lysning, och till smörjo, och till godt rökverk.cA#Men förstarna båro fram onich, och infattade stenar till lifkjortelen och till skölden;A~#Och de qvinnor, som skickeliga voro, de virkade getahår.}3#Och de der förståndiga qvinnor voro, de virkade med sina händer, och båro sitt verk fram af gult silke, skarlakan, rosenrödt, och hvitt silke.0|[#Och den som silfver eller koppar hof, han bar det fram Herranom till häfoffer. Och den som fann furoträ när sig, han bar det fram till allahanda Gudstjenstens verk.{#Och den som när sig fann gult silke, skarlakan, rosenrödt, hvitt silke, getahår, rödlett vädurskinn och tackskinn, han bar det fram.Lz#Både man och qvinna båro fram, hvilken som helst dertill hade vilja, spänner, örnaringar, ringar och spann, och allahanda gyldene redskap; bar ock hvar man fram guld, till veftoffer Herranom.Ly#Och alle de som gerna och välviljeliga gåfvo, kommo och båro det fram till ett häfoffer Herranom, till vittnesbördsens tabernakels verk, och till all dess tjenste, och till de helga kläden.?x{#Då gick hela menigheten af Israels barn ut ifrå Mose.w#Ämbetskläden till tjensten i det helga; de helga kläder till Presten Aaron, med hans söners kläder till Presterskapet.Dv#Pålarna till tabernaklet och till gården, med deras tåg;euE#Bonaden till gården, med sina stolpar och fötter; och klädet till dörrena åt gårdenom;mtU#Bränneoffersaltaret med dess koppargallrar, stänger och all sin redskap; tvättekaret med sin fot;qs]#Rökaltaret med sina stänger, smörjooljan, och speceri till rökverk; klädet för tabernaklets dörr;]r5#Ljusastakan till att lysa, och hans redskap, och hans lampor, och oljo till lysning;Cq# Bordet med sina stänger, och all dess tyg och förlåten;Sw"Osyradt bröds högtid skall du hålla; i sju dagar skall du äta osyradt bröd, såsom jag dig budit hafver, i Abibs månads tid; ty uti Abibs månad äst du utdragen utur Egypten.-RW"Du skall inga gjutna gudar göra dig.)QM"Och tager dinom sönom deras döttrar till hustrur, hvilka i horeri löpa efter deras gudar, och komma dina söner ock till att löpa i horeri efter sina gudar.?Py"På det att, om du gör något förbund med landsens inbyggare, och när de i horeri löpa efter sina gudar, och offra sina gudar, att de icke bjuda dig, och du äter af deras offer;{Oq"Ty du skall icke tillbedja en annan gud; ty Herren heter en nitälskare, derföre att han är en nitälskande Gud;kNQ" Utan deras altare skall du omstörta, och slå sönder deras beläter, och deras lundar hugga ned;M!" Tag dig vara, att du icke gör något förbund med landsens inbyggare, der du inkommer; att de icke varda dig till förargelse ibland dig; L" Håll det som jag bjuder dig i dag; si, jag vill utdrifva för dig de Amoreer, Cananeer, Hetheer, Phereseer, Heveer och Jebuseer.$KC" Och han sade: Si, jag vill göra ett förbund för allo dino folke, och vill göra undertecken, hvilkas like icke skapade äro i all land, och ibland all folk. Och allt folk, der du ibland äst, skall se Herrans verk; ty förskräckeligit skall det vara, som jag göra skall med dig.\J3" Och sade: Hafver jag, Herre, funnit nåd för din ögon, så gånge Herren med oss, förty det är ett hårdnackadt folk; att du varder vårom missgerningom och syndom nådelig, och låter oss vara ditt arfgods.MI"Och Mose böjde sig hasteliga neder på jordena, och bad till honom,rH_"Du som bevarar nåde till tusende leder, och förlåter missgerningar, öfverträdelser och synder; och för hvilkom ingen är oskyldig, du som söker fädernas missgerningar på barn och barnabarn, allt intill tredje och fjerde led.G5"Och då Herren gick framom för hans ansigte, ropade han: Herre, Herre Gud, barmhertig och nådelig, och långmodig, och af stor nåde, och trofast.kFQ"Då kom Herren neder uti ett moln. Och han trädde ditfram till honom, och åkallade Herrans Namn.RE"Och Mose uthögg sig två stentaflor, sådana som de första voro, och stod bittida upp om morgonen, och steg upp på Sinai berg, såsom Herren honom budit hade, och tog de två stentaflor i sina hand.D!"Och låt ingen stiga ditupp, med dig, att ingen varder sedder kringom hela berget; och låt ingen får eller fä beta in mot detta berget.{Cq"Och var redo i morgon, att du bittida stiger upp på Sinai berg, och träder der upp till mig öfverst på berget.,B U"Och Herren sade till Mose: Uthugg dig två stentaflor, sådana som de första voro, att jag skrifver de ord deruti, som i första taflomen voro, som du sönderslog.nAW!Och när jag tager mina hand af dig, skall du få se mig på baken; men mitt ansigte kan man icke se.@'!När då min härlighet går framom, vill jag sätta dig in i stenklyftona; och min hand skall hålla öfver dig, tilldess jag kommer framom.i?M!Och Herren sade ytterligare: Si, här är ett rum när mig; der skall du stiga upp på klippona.j>O!Och sade ytterligare: Du kan icke se mitt ansigte; förty ingen menniska, som mig ser, kan lefva.r=_!Och han sade: Jag vill låta allt mitt goda gå framföre ditt ansigte, och vill låta predika Herrans Namn för dig. Men hvem jag är gunstig, honom är jag gunstig, och öfver hvem jag mig förbarmar, den förbarmar jag mig öfver.6<i!Men han sade: Låt mig då se dina härlighet.;!Herren sade till Mose: Såsom du nu sade, så vill jag ock göra; ty du hafver funnit nåde för min ögon, och jag känner dig vid namn.k:Q!Ty hvarpå skall det dock förnummet varda, att jag och ditt folk hafva funnit nåde för din ögon, utan då du går med oss; på det att jag och ditt folk måga varda något besynnerligit för allt folk, som på jordene är?f9G!Han sade till honom: Om ditt ansigte icke går, så låt oss intet komma hädan af detta rum.J8!Han sade: Mitt ansigte varder gåendes, dermed vill jag leda dig.D7! Hafver jag då funnit nåde för din ögon, så låt mig veta din väg, der jag af förnimma må, att jag finner nåde för din ögon; och se dock dertill, att detta folket är ditt folk.|6s! Och Mose sade till Herran: Si, du säger till mig: För mig detta folket upp; och du låter mig icke veta, hvem du vill sända med mig, och besynnerliga efter du sagt hafver: Jag känner dig vid namn, och du hafver funnit nåde för min ögon.O5! Och Herren talade med Mose, ansigte mot ansigte, såsom en man talar med sin vän. Och när han vände om igen till lägret, gick icke hans tjenare, den unge mannen Josua, Nuns son, utu tabernaklet.4! Och allt folket såg molnstodena stå uti tabernaklens dörr; och stodo upp, och bugade sig hvar och en i sins tjälls dörr.|3s! Och när Mose kom in uti tabernaklet, så kom molnstoden neder, och stod i tabernaklens dörr, och talade med Mose.42c!Och när Mose gick ut till tabernaklet, så stod allt folket upp, och hvar och en trädde i sins tjälls dörr, och sågo efter honom, tilldess han kom in uti tabernaklet.h1K!Så tog Mose tabernaklet, och slog det upp ute, långt ifrå lägret, och kallade det vittnesbördsens tabernakel. Och hvilken der något ville fråga Herran, han måste gå till vittnesbördsens tabernakel ut för lägret.I0 !Så lade Israels barn deras prydning af sig, inför Horebs berg.m/U!Och Herren sade till Mose: Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackadt folk; jag varder en gång kommandes med hast öfver dig, och förgör dig. Och nu lägg dina prydning af dig, att jag må veta hvad jag skall göra dig.b.?!Då folket detta onda talet hörde, vordo de ångse; och ingen drog sin prydning på sig.9-m!In uti det land, der mjölk och hannog uti flyter; ty jag vill icke draga upp med dig, förty du äst ett hårdnackadt folk; jag måtte tilläfventyrs i vägenom uppfräta dig.{,q!Och vill sända min Ängel före dig, och utdrifva de Cananeer, Amoreer, Hetheer, Phereseer, Heveer, och Jebuseer;R+ !!Herren sade till Mose: Gack, drag hädan, du, och folket, som du utur Egypti land fört hafver, in uti det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver, och sagt: Dine säd vill jag gifva det;b*? #Alltså plågade Herren folket, derföre att de hade gjort kalfven, hvilken Aaron gjorde.))M "Så gack nu, och för folket dit, som jag hafver sagt dig; si, min Ängel skall gå före dig. Men på min sökningsdag skall jag söka deras synder öfver dem.^(7 !Herren sade till Mose: Huru? Den vill jag utskrapa utu mine bok, som syndar emot mig.h'K Nu förlåt dem deras synd; hvar icke, så skrapa mig ock utu dine bok, som du skrifvit hafver.& Som nu Mose åter kom till Herran, sade han: Ack! detta folket hafver gjort en stor synd, och hafva gjort sig gyldene gudar.$%C Om morgonen derefter sade Mose till folket: I hafven gjort en stor synd. Nu, jag vill uppstiga till Herran, om jag tilläfventyrs kan försona edra synder.$# Då sade Mose: Fyller i dag edra händer Herranom, hvar och en på sin son och broder, att i dag må öfver eder välsignelse gifven varda.d#C Levi barn gjorde såsom Mose dem sade. Och föll i den dagen af folkena vid tretusend män.t"c Och han sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Binde hvar och en sitt svärd på sina länder; och går igenom lägret fram och åter, ifrå den ena porten till den andra, och dräpe hvar och en sin broder, frända och nästa.!!= Trädde han in i porten åt lägrena, och sade: Kommer hit till mig hvar och en, som Herranom tillhörer. Då församlade sig till honom alle Levi barn.   Då nu Mose såg, att folket var fritt (ty Aaron hade gjort dem fri, och dermed han dem förhöja ville, kom han dem på skam),  Jag sade till dem: Den som guld hafver, han rifve det af, och få mig; och jag kastade det i eld, deraf är denne kalfven vorden. De sade till mig: Gör oss gudar, som oss föregå; ty vi vete icke huru denna mannenom Mose går, den oss fört hafver utur Egypti land.hK Aaron sade: Min herre låte sina vrede icke förgrymma sig; du vetst att detta folket är ondt.lS Och sade till Aaron: Hvad hafver folket gjort dig, att du hafver kommit dem en så stor synd uppå?/Y Och tog kalfven, som de gjort hade, och brände honom upp i eld, och gjorde honom till pulfver, och strödde det i vatten, och gaf det Israels barnom till att dricka;2_ Som han nu kom intill lägret, och fick se kalfven, och dansen, förgrymmade han sig i vrede, och kastade taflorna utu sine hand, och slog dem sönder nedanför bergena; Svarade han: Det är icke ett skriande såsom af dem der vinna eller tappa; utan jag hörer ett skriande af qvädedansar.r_ Då nu Josua hörde folkens skri, att de jubilerade, sade han till Mose: Ett krigsskriande är i lägret.K Och Gud hade sjelf gjort dem, och sjelf skrifvit skriftena deruti. Mose vände sig, och steg ned af bergena, och hade två vittnesbördsens taflor i sine hand; de voro skrifna på båda sidor.O Så ångrade då Herren det onda, som han hotade att göra sino folke.3 Tänk uppå dina tjenare Abraham, Isaac och Israel, hvilkom du vid dig sjelf svorit hafver, och sagt dem: Jag skall föröka edra säd, såsom stjernorna i himlenom; och allt det landet, der jag om talat hafver, vill jag gifva edro säd, och de skola besitta det evinnerliga.r_ Hvi skulle de Egyptier tala, och säga: Han hafver fört dem ut till deras ofärd, på det han skulle dräpa dem i bergomen, och utskrapa dem af jordene? Vänd dig ifrå dine vredes grymhet, och var nådelig öfver dins folks ondsko.H  Men Mose bad allvarliga inför Herran sin Gud, och sade: Ack! Herre, hvi vill din vrede förgrymma sig öfver ditt folk, det du med stora magt och väldiga hand utur Egypti land fört hafver? Och nu låt mig, att min vrede förgrymmar sig öfver dem, och uppfräter dem, så vill jag göra dig till ett stort folk.O Och Herren sade till Mose: Jag ser, att det är ett hårdnackadt folk.jO De äro snarliga trädde ifrå de vägar, som jag dem budit hafver. De hafva gjort sig en gjuten kalf; och hafva tillbedit honom, och offrat honom och sagt: Desse äro dina gudar, Israel, som dig hafva fört utur Egypti land.y Då sade Herren till Mose: Gack, stig ned; ty ditt folk, som du utur Egypti land fört hafver, hafver förderfvat det.0 [ Och de stodo om morgonen bittida upp, och offrade bränneoffer, och båro fram tackoffer. Sedan satte sig folket till att äta och dricka, och stodo upp till att leka.x k Då Aaron såg det, byggde han ett altare för honom, och lät utropa, och säga: I morgon är Herrans högtid.= u Och han tog dem af deras händer, och utkastade det med en grafstickel, och gjorde en gjuten kalf. Och de sade: Desse äro dine gudar, Israel, som dig utur Egypti land fört hafva.a = Då ref allt folket deras gyldene örnaringar utu deras öron, och båro dem till Aaron.  Aaron sade till dem: Rifver de gyldene örnaringar utur edra hustrurs öron, edra söners och edra döttrars, och bärer dem till mig.  Då folket såg, att Mose fördröjde komma neder af bergena, församlade de sig emot Aaron, och sade till honom: Upp, och gör oss gudar, de som gå före oss; ty vi vete icke hvad dessom manne Mose vederfaret är, den oss fört hafver utur Egypti land.#Och då han hade uttalat med Mose på Sinai berg, gaf han honom två vittnesbördsens taflor; de voro af sten, och skrifna med Guds finger.!=Han är ett evigt tecken emellan mig och Israels barn. Ty i sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen höll han upp, och hvilte sig.ymDerföre skola Israels barn hålla Sabbath, att de med deras efterkommande hålla honom till ett evigt förbund.9Sex dagar skall man arbeta; men på sjunde dagen är Sabbath, Herrans helga hvila. Den som något arbete gör på Sabbathsdagen, han skall döden dö.EDerföre håller min Sabbath; ty han skall vara eder helig. Den som ohelgar honom, han skall döden dö; den som gör något arbete på honom, hans själ skall utrotad varda utu hans folk.>w Tala till Israels barn, och säg: Håller min Sabbath; ty han är ett tecken emellan mig och eder, intill edra efterkommande, att I skolen veta, att jag är Herren, den eder helgar.-W Och Herren talade med Mose, och sade:nW Smörjooljona och rökverk af speceri till helgedomen. Allt det jag hafver budit dig, skola de göra.ym Ämbetskläden, och de helga kläden Prestens Aarons, och hans söners kläder, till att tjena i Presterskapena;J~ Bränneoffersaltaret med all sin tyg; tvättekaret med sinom fot;S}!Bordet och dess tyg; den sköna ljusastakan och all hans tyg; rökaltaret;k|QVittnesbördsens tabernakel, vittnesbördsens ark, nådastolen deruppå, och all tabernaklens tyg;I{ Och si, jag hafver fått honom till hjelp Aholiab, Ahisamachs son, af Dans slägte; och hafver hvarjom och enom visom gifvit visdom i hjertat, att de göra skola allt det jag dig budit hafver:pz[Konsteliga utskära och insätta stenar, och konsteliga timbra på trä; till att göra allahanda verk.=ywKonsteliga till att arbeta på guld, silfver, koppar;lxSOch hafver fyllt honom med Guds Anda; med vishet och förstånd, och konst, och med allahanda verk;Vw'Si, jag hafver vid namn kallat Bezaleel, Uri son, Hurs sons, af Juda slägte;,v WOch Herren talade med Mose, och sade:`u;&Den som ett sådant gör, till att röka dermed, den skall utrotad varda utu sitt folk.dtC%Och ett sådant rökverk skolen I icke göra eder; utan det skall vara dig heligt Herranom.;sq$Och stöt det till pulfver, och du skall lägga det inför vittnesbördet, in uti vittnesbördsens tabernakel; dädan jag dig betyga skall. Det skall vara eder det aldrahelgasta.grI#Och gör der rökverk af efter apothekarekonst bemängdt, så att det är klart till helighet.q "Och Herren sade till Mose: Tag dig speceri, balsam, stacten, galban, och rent rökelse, så mycket af det ena som af det andra;gpI!Den som gör en sådana eller gifver enom androm deraf, han skall utrotad varda utu sitt folk.o+ På menniskokropp skall hon icke gjuten varda, och skall ej heller någon sådana göras; ty hon är helig, derföre skall hon vara eder helig.nyOch du skall tala med Israels barn, och säga: Denna oljan skall vara mig en helig smörjelse när edra efterkommande.Sm!Aaron och hans söner skall du ock smörja, och viga dem mig till Prester.ylmOch skall alltså viga dem, att de blifva det aldrahelgasta; ty den som vill komma dervid, han måste vara vigd.LkBränneoffersaltaret med all sin tyg; och tvättekaret med sin fot;FjBordet med all sin tyg; ljusastakan med sin tyg; rökaltaret;Wi)Och du skall dermed smörja vittnesbördsens tabernakel; vittnesbördsens ark;Men Aarons helga kläder skola hans söner hafva efter honom, att de derutinnan skola varda smorde, och deras händer fyllda.R=Och det skall vara Aarons och hans söners, till ett evigt sätt af Israels barnom; ty det är ett häfoffer; och häfoffren skola höra Herranom till af Israels barnom i deras tackoffer och häfoffer. b~~W}}}1|||+{{zzvzyyDxx}wwwAvvvOvuufttWsss*rrQqqUpppJooCnnEmmm=ll_lk3jjONNPMM[LLL:KK(JJaIIHHH:GG>FF?EEmDDDeDCC)BBMAA@???#>>,=< yOm en själ syndar, så att hon hörer några bannor, och hon är dess vittne, eller det sett eller förfarit hafver, och icke hafver tillsagt, hon är brottslig till en missgerning.}#Men allt dess feta skall man aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrets fåre, och skall det uppbränna på altaret till ett Herrans offer. Och alltså skall Presten försona hans synd, den han gjort hafver, och honom varder det förlåtet.+"Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och gjuta allt blodet på bottnen af altaret.  !Och lägge sina hand på syndoffrens hufvud, och slagte det till ett syndoffer, på det rummet, der man slagtar bränneoffret.R  Men bär han fram ett får till syndoffer, så bäre en gymmer utan vank;_ 9Allt hennes feta skall han aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrena, och skall uppbränna på altaret till en söt lukt Herranom. Och alltså skall Presten försona henne, och det varder henne förlåtet. +Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrens altare, och allt blodet gjuta på bottnen af altaret.b ?Och skall lägga sina hand på syndoffrens hufvud, och slagta det på bränneoffrens rum.%Eller förnimmer sina synd, som hon gjort hafver; hon skall bära fram för ett offer ena get utan vank, för syndena, som hon gjort hafver;!=Om en själ af meniga folket syndar ovetandes, så att hon ovetandes gör emot något Herrans bud, det hon icke göra skulle, och blifver så brottslig;1]Men allt hans feta skall han uppbränna på altaret, lika såsom det feta af tackoffrena; och alltså skall Presten försona hans synd, och det varder honom förlåtet.=uSedan skall då Presten taga af syndoffrens blod med sitt finger, och stryka det på hornen af bränneoffersaltaret, och det andra blodet gjuta på hornen af bränneoffrens altare.%Och lägga sina hand på bocksens hufvud, och slagta honom på det rum, der man slagtar bränneoffer för Herranom; det vare hans syndoffer.saOch förnimmer sina synd, som han gjort hafver; han skall frambära till offers en getabock utan all vank;Om en Förste syndar, och något gör emot Herrans sins Guds bud, det han icke göra skulle, och varder brottslig ovetandes;1Och skall han föra stuten utu lägret och bränna honom upp, såsom han uppbrände den förra stuten. Det skall vara syndoffret för menighetene.1Och skall göra med denna stuten, såsom han gjorde med syndoffersstutenom. Och alltså skall Presten försona dem, och det varder dem förlåtet.H Allt hans feta skall han häfoffra, och uppbränna på altaret;p~[Och skall stryka af blodet på hornen af altaret, som står för Herranom uti vittnesbördsens tabernakel, och allt det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffersaltaret, som står för dörrene af vittnesbördsens tabernakel.`};Och doppa derin med sitt finger, och sju resor stänka för Herranom inför förlåten;e|EOch Presten, som smord är, skall bära bloden af stuten in uti vittnesbördsens tabernakel;{Och de äldste af menighetene skola lägga deras händer på hans hufvud för Herranom, och slagta den stuten för Herranom.2z_Och förnumme så sedan sina synd, som de gjort hade; så skola de hafva en ung stut fram till syndoffer, och ställa honom för dörrena af vittnesbördsens tabernakel.Dy Om en hel menighet i Israel försåge sig, och gerningen vore fördold för deras ögon, så att de gjort hade emot något Herrans bud, det de icke göra skulle, och vorde så brottslige;~xw Det skall han allt utföra utu lägret, på ett rent rum, dit man slår askona, och skall uppbrännat på ved i elde.mwU Men hudena af stuten med allt köttet, samt med hufvudet, och fötterna, och inelfverna, och gåret,gvI Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxanom; och skall uppbrännat på bränneoffrens altare.ouY Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet öfver lefrena med njurarna;tOch allt det feta af syndoffret skall han häfoffra, nämliga det feta, som är öfver inelfverna, och allt det feta, som invärtes är;ssaOch skall af samma blod stryka på hornen af rökaltaret, som står för Herranom inuti vittnesbördsens tabernakel, och gjuta allt blodet på bottnen af bränneoffrens altare, som står för dörrene till vittnesbördsens tabernakel.zroOch skall doppa sitt finger uti blodet, och stänka dermed sju resor för Herranom inför förlåten i det helga;kqQOch Presten, som smord är, skall taga af hans blod, och bära in uti vittnesbördsens tabernakel;&pGOch skall hafva stuten fram för Herran inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och lägga sina hand på hans hufvud, och slagta honom för Herranom.LoNämliga, om en Prest, som smord är, syndar, så att han förargar folket, han skall för sina synd, som han gjort hafver, bära fram en ung stut, den utan vank är, Herranom till ett syndoffer;}nuTala med Israels barn, och säg: Om en själ syndar af ovetenhet emot något Herrans bud, som hon icke göra skulle;,m WOch Herren talade med Mose, och sade:olYDet vare en evig sed med edra efterkommande uti alla edra boningar, att I intet fett eller blod äten.|ksOch Presten skall uppbrännat på altaret till offrens spis, till en söt lukt. Allt det feta hörer Herranom till.kjQBåda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och nätet öfver lefrena med njurarna.iOch skall deraf offra ett offer Herranom, nämliga det feta som är omkring inelfverna, och allt det feta som invärtes är;/hY Skall han lägga sina hand på hennes hufvud, och slagta henne för vittnesbördsens tabernakel; och Aarons söner skola stänka hennes blod på altaret allt omkring;?g{ Är hans offer en get, och bär henne fram för Herran;Rf Och Presten skall uppbränna det på altaret, till offrens spis Herranom.tec Och båda njurarna med allt det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet om lefrena och njurarna./dY Och alltså offra Herranom af tackoffrena, nämliga dess feta; hela stjerten med ryggenom, det feta som är öfver inelfven, samt med allt det feta som invärtes är;+cQOch skall lägga sina hand på dess hufvud, och slagta det inför vittnesbördsens tabernakel; och Aarons söner skola stänka dess blod på altaret allt omkring;DbÄr det ett lamb, så skall han hafva det fram för Herran;aMen vill han göra Herranom ett tackoffer af små boskap, antingen gummar eller gymmer, så skall det vara utan all vank.(`KOch Aarons söner skola det uppbränna på altaret för ett bränneoffer på vedenom, som ligger på eldenom. Det är ett offer, som väl luktar för Herranom.s_aOch båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet öfver lefrena med njurarna.[^1Och skall offra af det tackoffret Herranom, nämliga allt det feta på inelfverna;>]wOch skall lägga sina hand på dess hufvud, och slagta det för dörrene af vittnesbördsens tabernakel; och Presterna, Aarons söner, skola stänka blodet på altaret allt omkring;x\ mOm hans offer är ett tackoffer, af fä, antingen oxe eller ko, skall han offra för Herranom det utan vank är;[#Och Presten skall taga af det stötta, och af oljone med allt rökelset, och uppbränna det till en åminnelse. Det är Herranom ett offer.aZ=Och skall låta der oljo uppå, och lägga rökelse deruppå; så är det ett spisoffer.0Y[Vill du göra ett spisoffer Herranom af första frukterna, skall du torka de gröna axen vid eld, och stöta dem små, och så offra spisoffer af dina första frukter;X3 Allt ditt spisoffer skall du salta. Och ditt spisoffer skall aldrig vara utan dins Guds förbunds salt; ty uti allt ditt offer skall du offra salt.sWa Men till en förstling skolen I offra dem Herranom; men på intet altare skola de komma till en söt lukt.#VA Allt spisoffer, som I viljen offra Herranom, skolen I göra utan surdeg; ty ingen surdeg eller hannog skall deribland uppbränd varda Herranom för offer.sUa Det öfver är, skall höra Aaron och hans söner till. Det skall vara det aldrahelgasta af Herrans offer.T Och häfoffra det samma spisoffret till en åminnelse, och bränna det upp på altaret. Det är ett offer, som väl luktar för Herranom. SOch det spisoffer, som du af sådana vill göra Herranom, det skall du bära till Presten; han skall hafva det fram till altaret;qR]Är ock ditt spisoffer något det på halster bakadt är, så skall du göra det af semlomjöl med oljo.[Q1Och du skall delat i stycker, och gjuta der oljo uppå; så är det ett spisoffer.PMen är ditt spisoffer af något det som bakadt är i panno, så skall det vara af osyradt semlomjöl, beblandadt med oljo.!O=Men vill han göra ett spisoffer af det i ugn bakas, så tage kakor af semlomjöl, osyrade, beblandade med oljo, och osyrade tunnkakor, smorda med oljo.N}Det öfver är af spisoffret, skall höra Aaron och hans söner till. Det skall vara det aldrahelgasta af Herrans offer.M Och bära det så till Presterna, Aarons söner. Då skall Presten taga sina hand fulla af det samma semlomjölet och oljone, samt med allt rökelset, och bränna det upp på altaret till en åminnelse. Detta är ett offer, som väl luktar för Herranom.L #Vill en själ göra Herranom ett spisoffer, så skall det vara af semlomjöl; och skall gjuta der oljo uppå, och lägga rökelse deruppå;[K 3Och skall bryta dess vingar sönder, men icke rifva dem ifrå. Och alltså skall Presten uppbränna det på altaret, på vedenom och eldenom, till ett bränneoffer. Detta är ett offer, som väl luktar Herranom.[J 3Och dess kräfvo med fjädrarna skall man kasta vid altaret österut på askohopen;&I IOch Presten skall hafvat fram till altaret, och först vrida thy halsen af, att det må uppbrännas på altaret, och låta utblöda blodet på altarens vägg.tH eVill han ock göra Herranom ett bränneoffer af foglar, så göre det af turturdufvor, eller af unga dufvor.BG  Men inelfverna och fötterna skall man två med vatten. Och Presten skall allt det offra och uppbränna på altaret till bränneoffer. Detta är ett offer, som väl luktar för Herranom.F  Och man skall hugga det i stycke. Och Presten skall lägga hufvudet och kroppen på veden och elden, som på altaret är.#E C Och skall slagta det utmed sidone af altaret, som norrut är för Herranom. Och Presterna, Aarons söner, skola stänka dess blod på altaret allt omkring.lD U Vill han göra bränneoffer af får eller getter, så offre det mankön är, det ingen brist hafver;>C y Men inelfverna och fötterna skall man två med vatten, och Presten skall allt detta uppbränna på altaret till ett bränneoffer. Detta är ett offer, som väl luktar för Herranom.pB ]Och skola lägga stycken, nämliga hufvudet och kroppen uppå veden, som ligger på eldenom på altaret.\A 5Och Prestens Aarons söner skola göra en eld på altaret, och lägga der ved uppå.O@ Och huden skall bränneoffrena aftagas, och det skall huggas i stycker.D? Och skall slagta den stuten för Herranom. Och Presterna, Aarons söner, skola bära blodet fram och stänka allt omkring på altaret, som är för dörrene af vittnesbördsens tabernakel.j> QOch lägge sina hand på bränneoffrets hufvud, så varder det tacknämligit, och försonar honom;D= Vill han göra ett bränneoffer af oxar, så offre en stutkalf, den ingen brist hafver, inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel, att det skall varda Herranom tacknämligit af honom;< !Tala med Israels barn, och säg till dem: Hvilken ibland eder vill göra Herranom ett offer, han göre det af boskape; af fä och af får._; =Och Herren kallade Mose, och talade med honom utu vittnesbördsens tabernakel, och sade::(&Förty Herrans molnsky var om dagen öfver tabernaklet, och om natten var eld derinne, för hela Israels hus ögon, så länge de reste.a9=(%När molnskyn icke gaf sig upp, då foro de intet, allt intill den dagen han sig uppgaf.g8I($Och när molnskyn gaf sig upp ifrå tabernaklet, så foro Israels barn, så ofta som de reste.7/(#Och Mose kunde icke gå in uti vittnesbördsens tabernakel, så länge som molnskyn blef deröfver, och Herrans härlighet uppfyllde tabernaklet.t6c("Och så öfvertäckte en molnsky vittnesbördsens tabernakel; och Herrans härlighet uppfyllde tabernaklet.,5S(!Och gjorde han gården redo, kringom tabernaklet, och omkring altaret, och hängde klädet i ingången på gårdenom. Och alltså fullkomnade Mose det hela verket.4!( Förty de måste två sig, när de gingo in uti vittnesbördsens tabernakel, eller framträdde till altaret, såsom Herren dem budit hade.S3!(Och Mose, Aaron och hans söner tvådde deras händer och fötter derutur.2(Och tvättekaret satte han emellan vittnesbördsens tabernakel och altaret, och lät vatten derin, till att två sig med.*1O(Men bränneoffersaltaret satte han för dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och offrade deruppå bränneoffer och spisoffer, såsom Herren honom budit hade.90o(Och hängde klädet in i dörrena af tabernaklet.O/(Och rökte deruppå med godt rökverk, såsom Herren honom budit hade;8.m(Och satte gyldene altaret derin för förlåten;X-+(Och lät komma lamporna deruppå för Herranom, såsom Herren honom budit hade;o,Y(Och satte desslikes ljusastakan derin tvärtöfver ifrå bordet, på den sidon i tabernaklet söderut;V+'(Och gjorde bröd redo deruppå för Herranom, såsom Herren honom budit hade;v*g(Och satte bordet in uti vittnesbördsens tabernakel, på den sidon i tabernaklet norrut, utanför förlåten;z)o(Och bar arken in i tabernaklet, och hängde förlåten för vittnesbördsens ark, såsom Herren honom budit hade;(y(Och tog vittnesbördet, och lade det in i arken, och satte stängerna på arken, och satte nådastolen ofvanpå arken;'(Och sträckte ut öfvertäckelset till ett tabernakel, och lade dess täckelse ofvanuppå, såsom Herren honom budit hade;r&_(Och då Mose uppsatte det, satte han fötterna och bräden, och skottstängerna, och reste upp stolparna;d%C(Så vardt tabernaklet uppsatt i de andra årena på första dagenom i den första månaden.9$o(Och Mose gjorde allt det Herren honom budit hade.7#i(Och smörja dem, såsom du hafver smort deras fader, att de skola vara mine Prester. Och denna smörjelsen skola de hafva till ett evigt Presterskap när deras efterkommande.Z"/(Och hafva desslikes hans söner fram, och kläda uppå dem de trånga kjortlarna;i!M( Och kläda på Aaron de helga kläden, och smörja och viga honom, att han skall vara min Prest;} u( Och du skall hafva Aaron och hans söner fram för dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och två dem med vatten;D( Skall du också smörja och viga tvättekaret med dess fot.p[( Och skall smörja bränneoffersaltaret med all sin redskap, och vigat, att det skall vara aldrahelgast.1( Och skall taga smörjooljo, och smörja tabernaklet, och allt det derinne är; och skall viga det med all dess redskap, att det skall vara heligt;T#(Och göra gården omkring, och upphänga klädet i ingången på gårdenom;cA(Och tvättekaret emellan vittnesbördsens tabernakel och altaret, och låta der vatten in;a=(Och bränneoffersaltaret skall du sätta inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel;}u(Och skall sätta det gyldene rökaltaret för vittnesbördsens ark, och upphänga klädet i dörrene af tabernaklet.r_(Och skall bära bordet dit, och reda det till, och ställa der ljusastakan, och lamporna sätta deruppå;X+(Och skall deruti sätta vittnesbördsens ark, och hänga förlåten för arken;a=(På första dagen i den första månaden skall du uppsätta vittnesbördsens tabernakel;, W(Och Herren talade med Mose, och sade:jO'+Och Mose såg på allt detta verket, att de gjorde såsom Herren budit hade, och välsignade dem.`;'*All ting, såsom Herren hade budit Mose, gjorde Israels barn till alla denna tjenstena.  ')Aarons Prestens ämbetskläder till att tjena i helgedomenom; och hans söners kläder, till att de skulle göra Prestaämbetet.M'(Bonaden till gården med sina stolpar och fötter, klädet till ingången åt gårdenom med sin tåg och pålar, och all redskap som behöfdes till boningenes tjenst, vittnesbördsens tabernakels;p[''Kopparaltaret och dess koppargallrar, med sina stänger, och all sin redskap; tvättekaret med sin fot;Z/'&Gyldene altaret och smörjelsen, och godt rökverk; klädet i tabernaklets dörr;eE'%Den sköna ljusastakan, tillreddan med lamporna, och all sin redskap, och oljo till lysning;7 k'$Bordet med all dess redskap, och skådobröden;< u'#Vittnesbördsens ark med sina stänger; nådastolen;U %'"Täckelset af rödlett vädurskinn; täckelset af tackskinn, och förlåten;{ q'!Och hade boningen till Mose, tabernaklet och all dess redskap, spänner, bräder, skottstänger, stolpar, fötter; ' Alltså vardt fullbordadt hela verket till vittnesbördsens tabernakels boning. Och Israels barn gjorde allt det Herren hade budit Mose;r_'Och bundo ett gult snöre dervid, att det måtte knäppas ofvanpå hatten; såsom Herren hade budit Mose.vg'De gjorde ock ännespannet på den helga kronona af klart guld, och grofvo skrift deruppå: Herrans HELIGHET;|s'Och det stickade bältet af tvinnadt hvitt silke, gult silke, skarlakan, rosenrödt; såsom Herren hade budit Mose.oY'Och hatten af hvitt silke, och sköna hufvor af hvitt silke, och nederklädet af tvinnadt hvitt linne;gI'Och gjorde desslikes den trånga kjortelen, virkad af hvitt silke, till Aaron och hans söner;oY'Ju ett granatäple, och en bjellra allt omkring, till att tjena deruti; såsom Herren hade budit Mose;}'Och gjorde bjellror af klart guld; dem satte de emellan de granatäplen allt omkring på fållen af den silkeskjortelen;q]'Och de gjorde på hans fåll granatäple af gult silke, skarlakan, rosenrödt, och tvinnadt hvitt silke:ym'Och hans hufvudsmog midt ofvanuppå, och en borda omkring hufvudsmoget fållad, att det icke skulle gå sönder.^7'Och han gjorde silkeskjortelen under lifkjortelen, den all virkad var med gult silke;V~''Och vardt skölden med sina ringar knäppt intill lifkjortelens ringar med ett gult snöre, så att det låg hardt intill lifkjortelen, och icke for löst ifrå lifkjortelen; såsom Herren hade budit Mose.$}C'Och gjorde två andra gyldene ringar; dem gjorde de på tu hörnen nedantill på lifkjortelen, tvärtemot hvarannan, der lifkjortelen nedantill sammangår.|-'Och gjorde två andra gyldene ringar, och knäppte dem vid de andra tu hörnen af skölden nedantill, så att han låg hardt inpå lifkjortelen;{1'Men de två ändar af de gyldene kedjor läto de komma intill de tu spännen; och hakade dem intill hörnen af lifkjortelen tvärtemot hvartannat;Zz/'Och de två gyldene kedjorna satte de uti de två ringar på hörnen af skölden.py['Och tu gyldene spänner, och två gyldene ringar; och fäste de två ringar vid tu hörnen af skölden.@x}'Och de gjorde till skölden kedjor uppåt af klart guld;w'Och stenarna stodo grafne af stensnidarena, efter de tolf Israels barnas namn; hvardera af sitt namn, efter de tolf slägten.Tv#' Den fjerde, en turkos, onicher och jaspis; omfattade i guld i alla radarna.4ue' Den tredje, en lyncurer, achat och amethist;0t]' Den andra, en rubin, saphir och diamant;dsC' Och fyllde honom med fyra radar stenar. Den första raden var en sarder, topaz och smaragd;Fr' Så att han var fyrakant och tvefald, en hand lång och bred;q%'Och de gjorde skölden efter den konst och verk, som lifkjortelen var, af guld, gult silke, skarlakan, rosenrödt, och tvinnadt hvitt silke; p'Och fäste dem på axlarna af lifkjortelen, att de skulle vara åminnelsestenar till Israels barn; såsom Herren Mose budit hade.ro_'Och de tillredde två onichinerstenar, omfattade i guld; utgrafna af stensnidare med Israels barnas namn;n''Och bältet var af samma konst och verk, af guld, gult silke, skarlakan, rosenrödt, och tvinnadt hvitt silke; såsom Herren hade budit Mose.mmU'Och gjorde så, att man sammanfogade honom på båda axlar, och band honom tillhopa på båda sidor.l1'Och utslog guldet, och skar det i trådar, så att man kunde konsteliga virka det in med det gula silket, skarlakan, rosenrödt, och hvita silket;jkO'Och han gjorde lifkjortelen af guld, gult silke, skarlakan, rosenrödt, och tvinnadt hvitt silke;j /'Men af det gula silket, skarlakanet och rosenrödt, gjorde de Aaron ämbetskläder, till att tjena i helgedomenom; såsom Herren hade budit Mose.+iQ&Dertill fötterna till gården allt omkring, och fötterna i ingången på gårdenom; alle pålarna till tabernaklet, och alle pålarna till gården allt omkring."h?&Deraf vordo gjorde fötterna uti dörrene till vittnesbördsens tabernakel, och kopparaltaret, och koppargallret dertill; och all redskapen till altaret;Tg#&Veftoffret af koppar var sjutio centener; tutusend och fyrahundrade siklar.f5&Men utaf de tusend, sjuhundrade och fem och sjutio siklar, vordo gjorde knapparna till stolparna; och deras knöpar öfverdragne, och deras gjordar.1e]&Utaf de hundrade centener silfver göt man fötterna till helgedomen, och fötterna till förlåten; hundrade fötter utaf hundrade centener, ju en centener till foten.Bd&Så mång hufvud, så många halfva siklar, efter helgedomens sikel, af alla dem som räknade vordo, ifrå tjugu år och deröfver, sexhundradetusend, tretusend, femhundrade och femtio. c&Men silfret, som kom ifrå menighetene, var hundrade centener; tusende, sjuhundrade fem och sjutio siklar, efter helgedomens sikel.Bb&Allt det guld, som förarbetadt vardt i detta hela helgedomens verk, det till veftoffer gifvet vardt, var nio och tjugu centener, sjuhundrade och tretio siklar, efter helgedomens sikel.+aQ&Och med honom Aholiab, Ahisamachs son, af Dans slägte, en mästare till snida, till virka och till sticka med gult silke, skarlakan, rosenrödt, och hvitt silke.k`Q&Hvilket Bezaleel, Uri son, Hurs sons, af Juda slägte, gjorde, allt såsom Herren hade budit Mose;I_ &Detta är nu summan af det, som vittnesbördsens tabernakel tillhörde, det förtäljdt är, såsom Mose sagt hade, till Leviternas Gudstjenst under Ithamars hand, som var Prestens Aarons son;[^1&Och alla pålarna till tabernaklet, och till gården allt omkring, voro af koppar.]%&Dertill fyra stolpar och fyra fötter af koppar; och deras knappar af silfver, och deras knöpar öfverdragne; och deras gjordar af silfver.]\5&Och klädet till ingången på gårdenom gjorde han stickadt af gult silke, skarlakan, rosenrödt, och tvinnadt hvitt silke; tjugu alnar långt, och fem alnar högt, efter det mått, som bonaden var till gården;H[ &Men deras gjordar voro af silfver på alla stolparna i gården.Z&Och fötterna till stolparna af koppar, och deras knappar och gjordar af silfver; så att deras knappar voro öfverdragne med silfver.HY &Så att aller bonaden till gården var af tvinnadt hvitt silke;eXE&Femton alnar på hvarjo sidone vid porten af gårdenom; ju med tre stolpar, och tre fötter;'WK& På östra sidone femtio alnar;sVa& På vestra sidone femtio alnar, med tio stolpar och tio fötter; men deras knappar och gjordar af silfver;U& Sammalunda ock på norra sidone hundrade alnar, med tjugu stolpar och tjugu fötter af koppar; men deras knappar och gjordar af silfver;fTG& Med hans tjugu stolpar och tjugu fötter af koppar; men deras knappar och gjordar af silfver;lSS& Och gjorde han en gård, på södra sidone en bonad, hundrade alnar lång, af tvinnadt hvitt silke;R#&Och gjorde tvättekaret af koppar, och dess fot ock af koppar, tvärtemot härarna, som för dörrene af vittnesbördsens tabernakel lågo.lQS&Och satte dem in uti ringarna på sidone af altaret, att man bar det dermed; och gjorde det ihålt;CP&Dem gjorde han af furoträ, och öfverdrog dem med koppar;SO!&Och göt fyra ringar på de fyra hörnen af koppargallret till stängerna.N&Och gjorde på altaret ett galler, såsom ett nät omkring, af koppar, ifrå nedan uppåt, intill halfväges på altaret;sMa&Och gjorde allahanda redskap till altaret, tråg, skoflar, bäcken, eldgafflar, kolpannor; allt af koppar;ZL/&Och gjorde fyra horn, som utgingo af fyra hörnen, och öfverdrog dem med koppar;yK o&Och han gjorde bränneoffersaltaret af furoträ, fem alnar långt och bredt, rätt fyrakant, och tre alnar högt;`J;%Och gjorde den helga smörjooljan, och rökverk af rent speceri, efter apothekarekonst.LI%Men stängerna gjorde han af furoträ, och öfverdrog dem med guld;xHk%Och två gyldene ringar under kransen på båda sidor, så att man satte stängerna deruti, och bar det dermed. G%Och öfverdrog det med klart guld, dess tak och väggar allt omkring, och dess horn, och gjorde der en krans omkring af klart guld;|Fs%Han gjorde ock rökaltaret af furoträ, en aln långt och bredt, rätt fyrakant, och två alnar högt med sin horn;>Ey%Af en centner guld gjorde han honom, och all hans tyg.WD)%Och gjorde de sju lampor, med deras ljusanäpor och släcketyg, af klart guld.KC%Och hans knöpar och rör deruppå; och var allt klart tätt guld;HB %Inunder två rör en knöp, så att sex rör gingo ut af honom;IA %Men på ljusastakanom voro fyra skålar med knöpar och blommor;X@+%Tre skålar, såsom mandelnötter, voro på hvar rör, med knöpar och blommor;A?%Sex rör gingo ut af sidorna, på hvarjo sidone tre rör;m>U%Och gjorde ljusastakan af klart tätt guld; derpå voro läggen, rör, skålar, knöpar och blommor;=%Och gjorde desslikes, af klart guld, redskapen på bordet, fat, skedar, kannor och skålar, der man med ut och in skänkte;l<S%Och gjorde stängerna af furoträ, och öfverdrog dem med guld, att man skulle bära bordet dermed;U;%%Hardt under listone, så att stängerna voro deruti, der man bordet med bar;i:M% Och göt dertill fyra gyldene ringar; och satte dem på de fyra hörnen uppå dess fyra fötter;l9S% Och gjorde der ena listo omkring; ena hand bredt hög, och gjorde en gyldene krans omkring listona;T8#% Och öfverdrog det med klart guld, och gjorde der en gyldene krans omkring.e7E% Och han gjorde bordet af furoträ, två alnar långt, en aln bredt, och halfannor aln högt;+6Q% Och de Cherubim uträckte sina vingar ofvan öfver, och öfverskylde dermed nådastolen, och deras anlete stodo tvärtemot hvarsannars; och sågo på nådastolen.C5%En Cherub på denna ändan; en annan på den andra ändan.U4%%Och gjorde två Cherubim af tätt guld, på båda ändarna af nådastolenom;`3;%Och han gjorde nådastolen af klart guld, halftredje aln lång, och halfannor aln bred;W2)%Och satte dem uti ringarna på sidone af arken, så att man kunde bära honom.F1%Och gjorde stänger af furoträ, och öfverdrog dem med guld;U0%%Och göt fyra gyldene ringar till hans fyra hörner; på hvarje sidone två;g/I%Och öfverdrog honom med klart guld innan och utan; och gjorde honom en gyldene krans omkring;a. ?%Och Bezaleel gjorde arken af furoträ, halftredje aln lång, halfannor aln bred och hög;-$&Och fem stolpar dertill med deras knappar, och öfverdrog deras knappar och gjordar med guld; och fem kopparfötter dertill.,y$%Och gjorde ett kläde uti tabernaklets dörr, stickadt af gult silke, skarlakan, rosenrödt, och hvitt tvinnadt silke;+/$$Och gjorde till den samma fyra stolpar af furoträ, och öfverdrog dem med guld, och deras knappar af guld, och göt dertill fyra silfverfötter; d!~~}}|6{gzz[z+y[xxwJwvuu-ttssrr6qq9q p>G==d<Ay Att I icke äten af dess kött, och skyr vid deras as;=@u Men allt det som icke hafver spol och fjäll i hafvena och i bäckom, ibland allt det som röres i vattnen, och allt det som lefver i vattne, det skall vara eder en vederstyggelse;?' Detta skolen I äta ibland det som i vattnena är: allt det som spol och fjäll hafver i floder, i hafvena, och i bäckom, det skolen I äta._>9 Af desses kött skolen I icke äta, och icke komma vid deras as; ty de äro eder oren.Z=/ Och svinet är väl klöfvadt, men det idislar icke; derföre är det eder orent.U<% Haren idislar ock, men han är icke tveklöfvad; derföre är han eder oren.T;# Cuniler idisla väl, men de äro icke tveklöfvade; derföre äro de orene.: Men det som idislar, och är klöfvadt, dock icke tveklöfvadt, såsom camelen, det är eder orent, och I skolen icke ätat.U9% Allt det som ibland djuren tveklöfvadt är, och idislar, det skolen I äta.p8[ Taler med Israels barn, och säger: Dessa äro de djur, som I äta skolen, ibland all djur på jordene.?7 } Och Herren talade med Mose och Aaron, och sade till dem:/6[ Då Mose det hörde, var han tillfrids.`5; Men Aaron sade till Mose: Si, i dag hafva de offrat deras syndoffer, och deras bränneoffer för Herranom, och mig är så gånget som du ser. Skulle jag i dag äta af syndoffer, och vara vid godt mod för Herranom?x4k Si, hans blod är icke kommen in uti det helga; I skullen hafva ätit det in i det helga, såsom mig budet är.O3 Hvi hafven I icke ätit syndoffret på heligt rum, efter det är det aldrahelgasta, och han hafver gifvit eder det, på det I skolen bära menighetenes missgerningar, och försona dem för Herranom?22_ Och Mose sökte efter syndoffrens bock; och fann honom vara uppbrändan. Och han vardt vred öfver Eleazar och Ithamar, Aarons söner, de ännu igenlefde voro; och sade:^17 Ty häfvebogen och veftebröstet, med dess fetas offer, skola inbäras, att de skola varda veftad till veftoffer för Herranom. Derföre är det ditt och dina barnas till en evig rätt; såsom Herren budit hafver.=0u Veftebröstet och häfvebogen skall du och dine söner, och dina döttrar med dig, äta på rent rum; ty denne rätten är dig och dina söner gifven till Israels barnas tackoffer./ Och I skolen ätat på ett heligt rum, ty det är din rätt, och dina söners rätt af Herrans offer; ty så är mig budet.Y.- Och Mose talade med Aaron, och med hans återlefda söner, Eleazar och Ithamar: Tager det öfverblifvet är af spisoffret och af Herrans offer, och äter det osyradt vid altaret; ty det är det aldrahelgasta.g-I Och att I mågen lära Israels barn alla rätter, som Herren till eder genom Mose sagt hafver.Q, Att I mågen åtskilja hvad heligt och oheligt, hvad rent och orent är;J+ Du och dine söner med dig skolen icke dricka vin eller starka drycker, när I gån in uti vittnesbördsens tabernakel, att I icke skolen dö. Det vare en evig rätt allom edrom efterkommandom;.*Y Men Herren talade med Aaron, och sade:,)S Men I skolen intet gå ut igenom dörrena af vittnesbördsens tabernakel; annars kunden I dö; ty Herrans smörjoolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose sade.!(= Då sade Mose till Aaron och hans söner, Eleazar och Ithamar: I skolen icke blotta edor hufvud, icke eller rifva edor kläder, att I icke dön, och vrede kommer öfver hela menighetena; låter edra bröder af hela Israels hus gråta öfver denna branden, som Herren gjort hafver.i'M Och de gingo fram, och båro dem med deras linnekjortlar ut för lägret; såsom Mose sagt hade.:&o Men Mose kallade till sig Misael och Elzaphan, Usiels söner, Aarons faderbroders, och sade till dem: Går fram, och bärer edra bröder härut af helgedomenom, ut för lägret.B% Då sade Mose till Aaron: Detta är det Herren sagt hafver: Jag skall varda helgader på dem som nalkas mig, och för allo folke skall jag härlig hållen varda. Och Aaron tigde stilla.e$E Då kom en eld ut ifrå Herranom, och förtärde dem, så att de blefvo döde för Herranom.@# } Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hvar sitt rökelsekar, och lade eld deruti, och lade rökverk deruppå, och båro främmande eld fram för Herran, det han dem icke budit hade.)"M Ty eld kom ut ifrå Herranom, och förtärde bränneoffret, och det feta på altaret. Då allt folket såg detta, fröjdade de sig, och föllo på deras anlete.-!U Och Mose och Aaron gingo in uti vittnesbördsens tabernakel. Och då de gingo åter ut igen, välsignade de folket. Då lät Herrans härlighet se sig allo folkena. % Och Aaron hof sina hand upp till folket, och välsignade dem; och gick neder, sedan han syndoffret, bränneoffret och tackoffret gjort hade.r_ Men bröstet och den högra bogen veftade Aaron till ett veftoffer för Herranom; såsom Mose budit hade.T# Allt detta feta lade de på bröstet, och brände det feta upp på altaret.   Men det feta af oxanom och vädrenom, stjerten, och det feta som var öfver inelfverna, och njurarna, och nätet öfver lefrena;# Sedan slagtade han oxan och väduren till folkens tackoffer; och hans söner båro honom blodet, det stänkte han på altaret allt omkring. Och bar fram spisoffret dertill, och tog sina hand full, och brände det upp på altaret, förutan morgonens bränneoffer.E Och bar bränneoffret fram, och gjorde såsom det sig borde;) Derefter bar han fram folkens offer, och tog bocken, folkens syndoffer, och slagtade honom, och gjorde ett syndoffer deraf, såsom det förra;jO Och han tvådde inelfverna och fötterna, och brände det upp ofvanpå bränneoffret på altaret.kQ Och de båro bränneoffret till honom styckadt, och hufvudet; och han brände det upp på altaret. Sedan slagtade han bränneoffret, och Aarons söner båro blodet till honom, och han stänkte det på altaret allt omkring.K Och köttet och skinnet brände han upp på elde utanför lägret.  Men det feta, och njurarna, och det nätet på lefrene af syndoffrena brände han upp på altaret; såsom Herren hade budit Mose.%E Och hans söner båro blodet till honom, och han doppade med sitt finger i blodet, och strök på hornen af altaret, och göt blodet på bottnen af altaret.T# Och Aaron gick fram till altaret, och slagtade kalfven till sitt syndoffer.\3 Och Mose sade till Aaron: Gack fram till altaret, och gör ditt syndoffer, och ditt bränneoffer, och försona dig och folket. Derefter gör folkens offer, och försona desslikes dem; såsom Herren budit hafver.~w Då sade Mose: Detta är det Herren budit hafver, att I göra skolen; så varder Herrans härlighet sig se låtandes. Och de togo det Mose budit hade inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel; och hela menigheten gick fram och stod för Herranom.9 Och en oxa och en vädur till tackoffer, att vi offre för Herranom; och ett spisoffer blandadt med oljo; förty i dag skall Herren låta eder se sig. 5 Och tala med Israels barn, och säg: Tager en getabock till syndoffer, och en kalf, och ett får, båda årsgamla, och utan vank, till bränneoffer; ' Och sade till Aaron: Tag till dig en ung kalf till syndoffer, och en vädur till bränneoffer, båda utan vank, och haf dem fram för Herran.[  3 Och på åttonde dagen kallade Mose Aaron och hans söner, och de äldsta i Israel.P $Och Aaron med hans söner gjorde allt det Herren genom Mose budit hade.8 k#Och I skolen blifva för dörrene af vittnesbördsens tabernakel dag och natt i sju dagar långt; och skolen taga vara på Herrans vakt, att I icke dön; ty så är mig budet.q]"Såsom det på denna dag skedt är: Herren hafver så budit att göra, på det I skolen vara försonade.@{!Och I skolen icke utgå i sju dagar ifrå dörrene af vittnesbördsens tabernakel, allt intill den dagen, då edra fyllooffers dagar äro ute; ty i sju dagar äro edra händer fyllda;V' Hvad öfver blifver af köttet och brödet, det skolen I uppbränna på elde.mUOch sade till Aaron och hans söner: Koker köttet för dörrene af vittnesbördsens tabernakel; och äter det der, dertill med brödet i fyllooffrens korg, såsom mig budet är och sagdt, att Aaron och hans söner skulle ätat.]5Och Mose tog af smörjooljone, och af blodet på altaret, och stänkte på Aaron och hans kläder, på hans söner och deras kläder, och vigde så Aaron och hans kläder, hans söner och deras kläder med honom;#AOch Mose tog bröstet, och veftade det till ett veftoffer för Herranom af fyllooffrens vädur, den kom Mose på hans del; såsom Herren honom budit hade.'IOch tog det allt igen af deras händer, och brände det upp på altaret ofvanuppå bränneoffret; ty det är fyllooffer till en söt lukt, ett offer Herranom.saOch fick allt detta Aaron och hans söner på händerna, och veftade det för ett veftoffer för Herranom;ODertill tog han utaf korgenom, der det osyrade brödet uti var för Herranom, ena osyrada kako, och ena kako af det oljade brödet, och ena tunnkako, och lade det på det feta, och på högra bogen;!=Och tog det feta och stjerten, och allt det feta på inelfverna, och nätet på lefrena, båda njurarna med det feta deruppå är, och den högra bogen.V~'Och hade fram Aarons söner, och strök af blodet på deras högra örnatimp, och på tumman af deras högra hand, och på största tåna af deras högra fot; och stänkte blodet på altaret rundt omkring;7}iSedan slagtades han. Och Mose tog af hans blod, och strök på högra örnatimpen af Aaron, och uppå tumman af högra handene, och på den största tåna af hans högra fot;|}Han hade ock fram den andra väduren, som är fyllooffrens. Och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufvud.I{ Och tvådde inelfverna och fötterna med vatten, och brände så hela väduren upp på altarena. Det var ett bränneoffer till en söt lukt, ett offer Herranom; såsom Herren honom budit hade.Hz Högg väduren i stycker, och brände upp hufvudet och stycken;Sy!Sedan slagtades han. Och Mose stänkte af blodet på altaret allt omkring;px[Och hade en vädur fram till bränneoffer; och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufvud.|wsMen stuten med hans hud, kött och träck, brände han upp i elde utanför lägret; såsom Herren honom budit hade.vOch tog allt det feta af inelfverna; nätet öfver lefrena, och båda njurarna dem det feta derpå är, och uppbrände det på altaret.Su!Sedan slagtades han. Och Mose tog af blodet, och strök med fingret på hornen af altaret allt omkring, och skärde altaret, och göt blodet på altarens botten, och vigde det, att han skulle försonat;ztoOch lät hafva fram till sig en stut till syndoffer. Och Aaron och hans söner lade sina händer på hans hufvud.!s= Och hade Aarons söner fram, och drog dem linna kjortlar uppå, och gjordade dem med bälter, och band dem hufvor uppå; såsom Herren honom budit hade;br? Och göt af smörjooljone på Aarons hufvud, och smorde honom, att han skulle varda vigd;q! Och stänkte dermed sju resor på altaret, och smorde altaret med all sin redskap, tvättekaret med sinom fot, att det skulle varda vigdt;bp? Och Mose tog smörjooljon, och smorde tabernaklet med allt det deruti var, och vigde det;#oA Och satte honom hatten på hans hufvud, och satte på hatten ofvanför hans änne, ett gyldene spann på den helga kronona; såsom Herren Mose budit hade.MnOch satte på honom skölden, och i skölden Ljus och Fullkomlighet;MmOch drog honom den linna kjortelen uppå, och band bältet omkring honom, och klädde på honom den gula silkeskjortelen, och fick honom lifkjortelen uppå, och gjordade honom öfver lifkjortelen;ClOch tog Aaron och hans söner, och tvådde dem med vatten;LkOch sade till dem: Detta är det som Herren budit hafver att göra;zjoMose gjorde såsom Herren honom böd, och församlade menighetena inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel;Wi)Och församla alla menighetena inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel. h;Tag Aaron och hans söner med honom, samt med deras kläder, och smörjooljon, och en stut till syndoffer; två vädrar, och en korg med osyradt bröd;,g WOch Herren talade med Mose, och sade:f5&Det Herren på Sinai berg Mose böd, den dagen då han böd honom till Israels barn, att de skulle offra deras offer Herranom uti den öknene Sinai.pe[%Och detta är bränneoffrens lag, spisoffrens, syndoffrens, skuldoffrens, fyllooffrens och tackoffrens;d%$Då Herren böd, på den dagen, då han dem vigde, hvad dem af Israels barnom gifvas skulle, till en evig rätt, allom deras efterkommandom.c#Detta är Aarons och hans söners vigelse af Herrans offer, på den dagen då de öfverantvardade vordo till att vara Herranom Prester;*bO"Ty veftebröstet och häfvebogen hafver jag tagit af Israels barn, af deras tackoffer, och hafver gifvit det Prestenom Aaron och hans söner, till en evig rätt.a!Och hvilken ibland Aarons söner offrar blodet af tackoffret, och det feta, han skall ock hafva den högra bogen på sin del.Y`- Och den högra bogen skola de gifva Prestenom till häfoffer af deras tackoffer.q_]Och Presten skall uppbränna det feta på altaret. Och bröstet skall höra Aaron till, och hans söner.8^kHan skall med sine hand bärat fram till Herrans offer, nämliga det feta på bröstena skall han frambära, samt med bröstet, att de skola varda ett veftoffer för Herranom.]7Tala med Israels barn, och säg: Den som Herranom sitt tackoffer göra vill, han skall ock bära med hvad som Herranom till ett tackoffer tillhörer.-\WOch Herren talade med Mose, och sade:U[%Hvilken själ, som äter något blod, hon skall utrotad varda utu sitt folk.VZ'I skolen ock intet blod äta, antingen af boskap, eller af foglar, der I bon. YTy den som äter det feta af den boskap, som Herranom till offer gifven är, den samma själen skall utrotad varda utu sitt folk.|XsMen det feta af ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, bruker eder till allahanda nytto; men icke skolen I ätat.\W3Tala med Israels barn, och säg: I skolen intet fett äta af fä, lambom och getom.-VWOch Herren talade med Mose, och sade:bU?Och om en själ kommer vid något det orent är, vare sig oren menniska, boskap, eller hvad eljest styggeligit är, eller ock äter af tackoffrens kött, det Herranom tillhörer, den skall utrotad varda utu sitt folk.T5Och den själ, som äter af tackoffrens kött, det Herranom tillhörer, hennes orenhet vare öfver henne, och hon skall varda utrotad utu sitt folk."S?Och det kött, som kommer vid något orent, det skall icke varda ätet, utan uppbrändt i elde. Den der ren är till lekamen, han skall äta det köttet.&RGOch om någor äter på tredje dagen af det offrade köttet af hans tackoffer, så blifver han icke tacknämlig, som det offrat hafver, det skall icke heller varda honom tillräknadt, utan det blifver en styggelse. Och hvad själ som deraf äter, hon är brottslig till en missgerning.cQAMen hvad qvart blifver af offradt kött intill tredje dagen, det skall uppbrännas i elde.CPOch ehvad det är ett löfte eller friviljogt offer, så skall det på samma dagen ätet varda, som det offradt är; om något qvart blifver till den andra dagen, skall man ändå ätat. OOch lofoffrens kött, i sitt tackoffer, skall ätas på samma dagen, som det offradt varder, och intet låtas qvart intill morgonen.N}Och ett af thy allo skall offras Herranom till häfoffer, och skall höra Prestenom till, som stänker tackoffrens blod.dMC Och sådana offer skola de göra på en kako af syradt bröd till sitt tackoffers lofoffer.7Li Vilja de göra ett lofoffer, så skola de offra osyrade kakor, blandade med oljo, och osyrade tunnkakor, bestrukna med oljo, och i panno bakade semlokakor, blandade med oljo.>Ky Och detta är tackoffers lag, det man Herranom offrar.J  Och allt spisoffer, som med oljo blandadt eller torrt är, det skall allom Aarons barnom tillhöra, så thy eno som thy andro.I Och allt spisoffer, som i ugn, eller på halster, eller uti panno bakadt varder, skall höra Prestenom till, som det offrar.sHaDen Prest något bränneoffer offrar, honom skall tillhöra huden af bränneoffret, som han offrat hafver.G#Såsom syndoffret, så skall ock skuldoffret vara; begges deras skall en lag vara; och skall höra Prestenom till, som derigenom försonar.gFIDet mankön är ibland Presterna, skola det äta på heligt rum; ty det är det aldrahelgasta.fEGOch Presten skall uppbränna det på altaret Herranom till ett offer; det är ett skuldoffer.kDQBåda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och nätet öfver lefrena med njurarna.[C1Och allt dess feta skall man offra, stjerten och det feta, som är på inelfverna; B På det rummet, der man slagtar bränneoffret, skall man ock slagta skuldoffret, och stänka dess blod på altaret allt omkring.FA Och detta är skuldoffrens lag, och det är det aldrahelgasta..@WMen allt det syndoffer, hvars blod buret varder in uti vittnesbördsens tabernakel till försoning i thy helga, det skall man icke äta, utan uppbränna det med eld.]?5Det mankön är ibland Presterna, de skola äta deraf; ty det är det aldrahelgasta. >Och krukan, der det uti kokadt är, skall sönderslås. Är det en koppargryta, så skall man skura henne, och skölja med vatten.=Ingen skall komma vid dess kött, utan han är vigd. Och den som en klädnad stänker af dess blod, han skall två sig på heligt rum.w<iPresten, som syndoffret offrar, skall det äta på heligt rum, uti gårdenom till vittnesbördsens tabernakel.I; Tala till Aaron och hans söner, och säg: Detta är syndoffrens lag: På den staden, der du slagtar bränneoffret, der skall du ock slagta syndoffret för Herranom; det är det aldrahelgasta.-:WOch Herren talade med Mose, och sade:\93Ty allt spisoffer, som för en Prest sker, skall förtäras af eld, och icke ätas.8/Och Presten, som af hans söner i hans stad smord varder, han skall göra det. Detta är en evig rätt Herranom. Det skall allt uppbrändt varda;7 Uti panno skall du göra det med oljo, och bära det bakadt fram, och i stycker skall du det offra Herranom till en söt lukt.T6#Detta skall vara Aarons och hans söners offer, som de skola offra Herranom på deras vigelsedag: Tiondedelen af ett epha semlomjöl till evigt spisoffer, hälftena om morgonen, och hälftena om aftonen.-5WOch Herren talade med Mose, och sade:'4IDet mankön är ibland Aarons barn, skola det äta. Det vare edrom efterkommandom en evig rätt om Herrans offer. Ingen skall komma dervid, utan han är vigd.53eDe skola intet baka med surdeg; ty det är deras del, den jag dem af mitt offer gifvit hafver; det skall vara dem det aldrahelgasta, lika såsom syndoffret och skuldoffret.2%Det öfver är, skall Aaron och hans söner förtära, och skola ätat osyradt på heligt rum, i gårdenom till vittnesbördsens tabernakel.T1#Man skall häfoffra sin hand full af semlomjöl, af spisoffret och dess oljo, och allt rökelset, som ligger på spisoffret, och skall upptändat på altarena till en söt lukt, Herranom till åminnelse.`0;Och detta är spisoffrens lag, det Aarons söner offra skola för Herranom på altaret.F/ Alltid skall elden brinna på altaret, och aldrig utsläckas.D. Elden på altaret skall brinna, och aldrig utsläckas. Presten skall hvar morgon upptända veden deruppå, och ställa bränneoffret deruppå, och bränna deruppå det feta af tackoffret.p-[ Och skall kläda sig af, och kläda sig i annor kläde, och bära askona utom lägret på ett rent rum.R, Och Presten skall kläda på sig sin linna kjortel, och det linna nederklädet på sin kropp; och skall upptaga askona, som af bränneoffrets eld kommer uppå altaret, och lägga den jemte vid altaret;L+ Bjud Aaron och hans söner, och säg: Detta är bränneoffrets lag. Bränneoffret skall brinna på altarens eldstad, och alla nattena intill morgonen; och allena altarens eld skall derpå brinna.-*WOch Herren talade med Mose, och sade:)Så skall Presten försona honom för Herranom; så varder honom förlåtet allt det han gjorde, der han sig med förbröt.({Men för sina skuld skall han bära Herranom till Presten en vädur af hjorden utan vank, den ett skuldoffer värd är.K'Eller der han den falska eden öfver gjort hafver; det skall han alltsammans igengifva, och ändå gifva femtedelen deröfver, honom som det tillhörde, på den dagen han sitt skuldoffer gifver.Y&-När nu sker, att han så syndar, och sig förbryter, så skall han igengifva, hvad han så med våld tagit hafver, eller med orätt under sig slagit, eller det honom befaldt var, eller det han funnit hafver;%1Eller det tappadt var funnit hafver, och säger der nej till med en falsk ed, och hvad det helst kan vara, det en menniska emot sin nästa bryter;s$aOm en själ syndar, och förtager sig för Herranom, så att han nekar sinom nästa det han honom befallt hafver, eller det han honom i godo tro handfått hafver, eller det han med våld tagit eller med orätt under sig slagit hafver;,# WOch Herren talade med Mose, och sade:F"Det är skuldoffret, till hvilket han Herranom brottslig är.[!1Och skall bära en vädur af hjordenom utan vank, den ett skuldoffer värd är, till Presten. Han skall försona honom hans ovetenhet, den han gjort hafver, och visste det icke, så varder det honom förlåtet. ~~}{|~|,{1zyyTxUx wevvWuuxutnss-rr%qqNppo/nImmKlJkjj8iiXhhggffTedcckbba]a`v__ ^^&]7\\[ZZZ'Y[XXPWW[W!VUUT`TSSRRQPPROONNlN M`LL9KKKK>KJJ$IIHHH>GGFEEDDC|BBrBAc@@Z??E>=<< ;;:`99>8857<655844]3322o1120w/.-- ,+**N)((''4&%%d$$#{"""0! 0pqq#[>N{:a-1B  JdSPX)}buDu skall icke vara en bakdantare ibland ditt folk. Du skall ock icke stå emot dins nästas blod; ty jag är Herren. aI skolen icke handla orätt i dome, och skall icke skona dem ringa, och icke ära den mägtiga; utan skall döma dinom nästa rätt.#`ADu skall icke banna dem döfva. Du skall icke sätta för den blinda något der han kan stöta sig uppå; utan du skall frukta din Gud; ty jag är Herren._ Du skall icke göra dinom nästa orätt, eller röfva honom. Din dagakarls lön skall icke blifva när dig intill morgonen.b^? I skolen icke svärja falskt vid mitt Namn, och ohelga dins Guds Namn; ty jag är Herren.Z]/ I skolen icke stjäla eller ljuga, eller handla falskeliga den ene med den andra.;\q Sammalunda skall du ej heller noga berga din vingård, eller upphemta de affallna bären; utan skall det blifva låta för de fattiga och främlingar: ty jag är Herren edar Gud.t[c När du uppskär af ditt land, skall du icke skära intill ändan allt omkring, och icke noga allt afhemta.Z)Och den samme ätaren skall bära sin missgerning, att han Herrans helgedom hafver ohelgat; och den själen skall utrotad varda utu sitt folk.eYEÄter der någor af på tredje dagen, så är han en styggelse, och varder icke tacknämlig;X9Och skolen det äta på samma dagen, då I offren det, och på den andra dagen. Hvad qvart blifver till tredje dagen, det skall man bränna upp i eld.kWQOch när I viljen göra Herranom tackoffer, så skolen I offra det, att det må vara honom täckt;uVeI skolen icke vända eder till afgudar, och skolen icke göra eder gjutna gudar; ty jag är Herren edar Gud.kUQHvar och en frukte sina moder, och sin fader. Håller mina helgedagar; ty jag är Herren edar Gud.TyTala med hela menighetene af Israels barn, och säg till dem: I skolen vara helige; ty jag är helig, Herren edar Gud.,S WOch Herren talade med Mose, och sade:&RGDerföre håller mina stadgar, att I icke gören efter de styggeliga seder, som för eder voro, att I icke dermed orenade varden; ty jag är Herren edar Gud.aQ=Förty de som göra denna styggelsen, deras själar skola utrotade varda utu deras folk.P{På det att landet ock icke utspyr eder, då I det orenen, lika som det hafver utspytt Hedningarna, som för eder voro.iOMTy all sådana styggelse hafva landsens folk gjort, som för eder voro, och hafva orenat landet; NDerföre håller mina stadgar och rätter, och görer intet af denna styggelsen, antingen inländske eller utländske ibland eder;MOch landet är derigenom orenadt; och jag skall söka deras missgerningar på dem, så att landet skall utspy sina inbyggare.LI skolen uti intet af detta orena eder; förty uti allt detta hafva Hedningarna orenat sig, hvilka jag skall här utdrifva för eder.K/Du skall ock icke ligga när något djur, att du dermed orenar dig; och ingen qvinna skall skaffa hafva med något djur; ty det är en styggelse.\J3Du skall icke ligga när dränger, såsom när ena qvinno; ty det är en styggelse. IDu skall ock icke gifva af dine säd, att det skall uppbrännas för Molech, att du icke ohelgar dins Guds Namn; ty jag är Herren.{HqDu skall ock icke ligga när dins nästas hustru, till att beblanda dig med henne, dermed du orenar dig på henne.{GqDu skall icke gå in till qvinnona, så länge hon hafver sina sjuko i sine orenhet, till att blotta hennes blygd.vFgDu skall ock icke taga dine hustrus syster, till att blotta hennes blygd, henne emot, medan hon ännu lefver.[E1Du skall icke blotta dine hustrus, samt med hennes dotters blygd; ej heller taga hennes sons dotter, eller dotterdotter, till att blotta hennes blygd; ty hon är hennes nästa blodsfränka; och det är en last.XD+Du skall icke blotta dins broders hustrus blygd; ty hon är dins broders blygd.~CwDu skall icke blotta dine sonahustrus blygd; ty hon är dins sons hustru, derföre skall du icke blotta hennes blygd.oBYDu skall icke blotta dins faderbroders blygd, så att du tager hans hustru; ty hon är din svägerska.dAC Du skall icke blotta dine moders systers blygd; ty hon är dine moders nästa blodsfränka.d@C Du skall icke blotta dins faders systers blygd; ty det är dins faders nästa blodsfränka.o?Y Du skall icke blotta dins faders hustrus dotters blygd, den dinom fader född är, och din syster är.e>E Du skall icke blotta dine sonadotters, eller dine dotterdotters blygd; ty det är din blygd.w=i Du skall icke blotta dine systers blygd, den dins faders, eller dine moders dotter är, hemma eller ute född.V<'Du skall icke blotta dins faders hustrus blygd; ty det är dins faders blygd.;yDu skall dins faders och dine moders blygd icke blotta; hon är din moder, derföre skall du icke blotta hennes blygd.k:QIngen skall gå in till sina nästa blodsfränko, till att blotta hennes blygd; ty jag är Herren. 9Derföre skolen I hålla mina stadgar, och mina rätter; ty hvilken menniska dem gör, han skall derigenom lefva; ty jag är Herren.8 Utan efter mina rätter skolen I göra, och mina stadgar skolen I hålla, att I vandren derutinnan; ty jag är Herren edar Gud.D7I skolen icke göra efter som görs i Egypti land, der I bott hafven; och icke efter som görs i Canaans land, der jag dig införa skall; I skolen icke heller hålla eder vid deras sätt;K6Tala med Israels barn, och säg till dem: Jag är Herren edar Gud.,5 WOch Herren talade med Mose, och sade:_49Om han icke tvår sin kläder, eller sig icke badar, skall han bära sina missgerning.\33Och hvilken själ som äter ett as, eller det af vilddjur rifvet är, vare sig en inländsk eller utländsk, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen, så varder han ren.;2qTy kroppsens lif är i sinom blod. Och jag hafver sagt Israels barnom: I skolen ingen kropps blod äta; ty kroppsens lif är i sinom blod. Den det äter, han skall utrotad varda.L1 Och hvilken menniska, vare sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, som tager ett djur eller fogel i jagt, det man äter, han skall utgjuta dess blod, och öfvertäcka honom med jord;0 Derföre hafver jag sagt Israels barnom: Ingen själ ibland eder skall äta blod, och ingen främling, som ibland eder bor.0/[ Ty kroppsens lif är uti blodet, och jag hafver gifvit eder det till altaret, att edra själar skola dermed försonade varda; förty blodet är försoning för lifvet.?.y Och hvilken menniska, vare sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, äter något blod; emot honom skall jag sätta mitt anlete, och skall utrota honom midt utu hans folk; - Och bär det icke inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, att han gör det Herranom, den skall utrotad varda utu hans folk.,1Derföre skall du säga dem: Hvilken menniska af Israels huse, eller ock en främling, den ibland eder är, som gör ett offer eller bränneoffer, +Och ingalunda mer offra djeflomen deras offer, med hvilkom de hor bedrifva. Det skall dem vara en evig rätt i deras efterkommandom."*?Och Presten skall stänka blodet på Herrans altare inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel, och bränna upp det feta, Herranom till en söt lukt;S)!Derföre skola Israels barn deras offer, som de på fria markene offra vilja, bära fram för Herran, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel till Presten, och der offra deras tackoffer Herranom;(Och intet bär fram för dörrena af vittnesbördsens tabernakel det som Herranom för ett offer buret varder inför Herrans boning, han skall för blod brottslig vara, såsom den som blod utgjutit hafver; och sådana menniska skall utrotad varda utu sitt folk.n'WHvilken af Israels hus, som i lägret, eller utanför lägret, slagtar en oxa, eller lamb, eller get;t&cTala med Aaron och hans söner, och all Israels barn, och säg till dem: Detta är det Herren budit hafver:,% WOch Herren talade med Mose, och sade:!$="Det skall vara eder en evig rätt, att I försonen Israels barn af alla deras synder, ena reso om året. Och Mose gjorde såsom Herren honom budit hade.#'!Och skall alltså försona den helga helgedomen, och vittnesbördsens tabernakel, och altaret, och Presterna, och allt folket af menighetene.S"! Men den försoningen skall en Prest göra, den man vigt hafver, och hvilkens hand man fyllt hafver till en Prest i hans faders stad; och skall kläda på sig de linna kläder, som äro de helga kläden;u!eDerföre skall det vara eder den störste Sabbath, och I skolen späka edra kroppar; en evig rätt vare det.  Förty på den dagen sker eder försoning, så att I varden rengjorde; ifrån alla edra synder varden I rengjorde för Herranom.?yOch skall detta vara eder en evig rätt: På tionde dagenom i sjunde månadenom skolen I späka edra kroppar, och ingen gerning göra, vare sig inländsk eller utländsk ibland eder;}uOch den som bränner det upp, han skall två sin kläder, och bada sitt kött med vatten, och sedan komma i lägret.A}Syndoffrens stut och syndoffrens bock, hvilkas blod till försoning buret vardt in i helgedomen, skall man föra utom lägret, och uppbränna i elde, både deras hud, kött och träck.Men den, som förde fribocken ut, skall två sin kläder, och bada sitt kött med vatten, och sedan komma igen i lägret.<uOch bränna upp det feta af syndoffret på altarena.H Och skall bada sitt kött med vatten på heligt rum, och kläda sin egen kläder uppå, och gå derut, och göra sitt bränneoffer och folkens bränneoffer, och försona både sig och folket;@{Och Aaron skall gå in uti vittnesbördsens tabernakel, och afkläda sig de linna kläden, som han på sig klädt hade, då han gick in uti helgedomen, och skall der låta blifva dem;p[Att bocken skall bortbära alla deras missgerningar på sig uti vildmarkena; och låta honom i öknene..WOch skall då Aaron lägga båda sina händer på hans hufvud, och bekänna öfver honom alla Israels barnas missgerningar, och all deras öfverträdelse i alla deras synder, och skall lägga dem på bockens hufvud, och låta honom löpa genom någon mans hjelp, som förhanden är, i öknena;)Och när han fullkomnat hafver helgedomens och vittnesbördsens tabernakels och altarens försoning, skall han hafva fram den lefvande bocken;|sOch skall stänka af blodet med sitt finger sju resor deruppå, och rensa, och helga det af Israels barnas orenhet.;qOch när han utgår till altaret, som står för Herranom, skall han försona det; och skall taga af stutens blod, och af bockens blod, och stryka på altarens horn allt omkring;^7Ingen menniska skall vara inuti vittnesbördsens tabernakel, när han går derin till att försona i helgedomenom, tilldess han går ut igen; och skall alltså försona sig och sitt hus, och hela Israels menighet.[1Och skall alltså försona helgedomen af Israels barnas orenhet, och ifrå deras öfverträdelse i alla deras synder. Sammalunda skall han göra vittnesbördsens tabernakel; ty de äro orene, som omkring ligga.fGSedan skall han slagta bocken, folkens syndoffer, och bära af hans blod derinom förlåten, och skall göra med hans blod såsom han gjorde med stutens blod, och stänka desslikes dermed frammantill, upp åt nådastolen;7iOch skall taga blodet af stutenom, och stänka med sitt finger upp åt nådastolen, frammantill. Sju resor skall han så stänka af blodet för nådastolenom med hans finger.- Och lägga rökverket på elden inför Herranom, så att dambet af rökverket skyler nådastolen, som är på vittnesbördet, att han icke dör;3 Och skall taga ena panno, full med glöd af altaret, som står för Herranom, och handena fulla med stött rökverk, och bära det inom förlåten;v g Och så skall han då hafva fram sins syndoffers stut, och försona sig och sitt hus, och skall slagta honom;. W Men den bocken, öfver hvilken dess frias lott föll, skall han ställa lefvande fram för Herran, att han skall försona honom, och släppa den fribocken i öknena.W ) Och skall offra den bocken till ett syndoffer, på hvilken Herrans lott föll.f GOch skall kasta lott öfver de två bockarna; den ena lotten Herranom, den andra fribockenom;{ qOch sedan taga de två bockarna, och ställa dem fram för Herran, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel;Z/Och Aaron skall hafva fram stuten, sitt syndoffer, och försona sig och sitt hus;{qOch skall taga utaf menighetene af Israels barnom två getabockar till syndoffer, och en vädur till bränneoffer.!Och skall kläda den helga linna kjortelen uppå, och hafva det linna nederklädet uppå sitt kött, och gjorda sig med ett linnet bälte, och hafva den linna hatten uppå; förty det äro de helga kläden; och skall bada sitt kött med vatten, och lägga dem uppå;lSUtan härmed skall han gå in: Med en ung stut till syndoffer, och med en vädur till bränneoffer;ueOch Herren sade: Säg dinom broder Aaron, att han icke i alla tider ingår uti den innersta helgedomen, inom förlåten inför nådastolen, som på arkenom är, att han icke dör; ty jag vill låta se mig uti ett moln på nådastolenom;i OOch Herren talade med Mose, sedan de två Aarons söner döde voro, då de offrade för Herranom.-!Och öfver henne som hafver sina blodsflöd, och den som en flöd hafver, ehvad det är man eller qvinna, och när en man ligger när ena oreno.{q Detta är lagen om den som hafver en flöd, och den som i sömnen hans säd flyter, så att han varder deraf oren; ;Så skolen I förvara Israels barn för deras orenlighet, att de icke dö uti deras orenlighet, om de göra mitt tabernakel orent, det ibland eder är.3Och Presten skall göra ett syndoffer af den ena; af den andra ett bränneoffer, och försona henne för Herranom, öfver hennes orenlighets flöd.$~COch på åttonde dagen skall hon taga två turturdufvor, eller två unga dufvor, och bära dem till Presten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.b}?Varder hon ren af hennes flöd, så skall hon räkna sju dagar, sedan skall hon vara ren.|Den som kommer vid något deraf, han skall vara oren, och skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.c{AAll den säng, der hon uppå ligger, så länge hon då flyter, skall vara såsom den säng i hennes rätta flöds tid. Och allt det hon sitter uppå skall vara orent, såsom i den orenheten i hennes rätta flöds tid.zOm en qvinna hafver sin blodflöd i långan tid, icke allenast i så lång tid som vant är, utan ock utöfver den tiden som vant är, skall hon vara oren så länge hon flyter; såsom hon är i hennes rätta flöds tid, så skall hon ock vara oren i denna tiden.$yCOch om en man ligger när henne, den stund hon afsides satt är, han skall vara oren i sju dagar; och sängen, der han uppå legat hafver, skall vara oren.xxkHvad som kommer vid hennes säng, eller det hon sitter på, den det rörer, han skall vara oren intill aftonen.w'Och den som kommer vid något, der hon hafver sutit uppå, den skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.v{Och den som kommer vid hennes säng, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.u}Och allt det hon ligger uppå, så länge hon afsides är, skall vara orent; och det hon sitter uppå, skall vara orent.t1När en qvinna hafver sins kötts blodflöd, hon skall vara afsides i sju dagar. Och den som kommer vid henne, han skall vara oren intill aftonen.msUEn qvinna, när hvilko en sådana ligger, hon skall bada sig i vattne, och vara oren intill aftonen.rOch allt kläde, och allt skinn, som med sådana säd befläckadt är, skall tvås med vatten, och vara orent intill aftonen.}quNär enom manne hans säd utgår i sömnen, han skall bada sitt hela kött med vatten, och vara oren intill aftonen.p/Och Presten skall göra af den ena ett syndoffer, och af den andra ett bränneoffer; och försona honom för Herranom, för hans flytandes skull.7oiOch på åttonde dagen skall han taga två turturdufvor, eller två unga dufvor, och bära fram för Herran inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och få Prestenom.2n_ Och när han varder ren af hans flytande, skall han räkna sju dagar sedan han vardt ren, och två sin kläder, och bada sitt kött med rinnande vatten, så är han ren.nmW Kommer han vid ett lerkäril, skall man det sönderslå; men träkäril skall man skölja med vatten.)lM Och den som han vederkommer, och hafver tillförene icke tvagit sina händer, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.Rk Och den som kommer vid något, som under honom varit hafver, han skall vara oren intill aftonen. Och den sådant bär, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.:jq Och sadelen, der han rider uppå, skall vara oren.iyOm han spottar på den som ren är, skall han två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.zhoDen som kommer vid hans kött, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen. g Och den som sätter sig der han sutit hafver, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.~fwOch den som kommer vid hans säng, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen.Xe+All säng, der han på ligger, och allt det han sitter uppå, skall vara orent.&dGOm enom manne flyter hans kötts flöd, han är oren. Och då är han oren af denna flödene, när hans kött förrötes, eller bortfrätes af det flytandet.4ceTaler med Israels barn, och säger till dem:6b kOch Herren talade med Mose och Aaron, och sade:`a;9På det man skall veta, när något orent eller rent är. Detta är lagen om spitelsko.)`O8Om blemmor, skabb och etterhvitt;)_O7Om kläders spitelsko, och huses;=^w6Detta är lagen om all spitelskos och skabbs sårnad;w]i5Och skall låta den lefvande foglen flyga ut för staden i fria markena, och försona huset; så är det rent.)\M4Och skall alltså skära huset med foglens blod, och med det rinnande vattnet, med den lefvande foglen, med cedreträt, med isopen, och med rosenfärgada ullen;<[s3Och skall taga det cederträt, rosenfärgada ullen, isopen och den lefvande foglen, och doppa honom uti den slagtada foglens blod vid rinnande vatten, och stänka huset sju resor;IZ 2Och slagta den ena foglen uti ett lerkäril vid rinnande vatten;jYO1Och skall taga till syndoffer för huset, två foglar, cedreträ, och rosenfärgad ull, och isop;=Xu0Hvar nu Presten ser, då han går derin, att sårnaden icke vidare hafver ätit sig på huset, sedan huset bestruket är; så skall han säga det rent; ty sårnaden är hel vorden;QW/Och den derinne ligger, eller äter derinne, han skall två sin kläder.aV=.Och den som går in i huset, så länge det tillslutet är, han är oren intill aftonen.U-Derföre skall man bryta huset ned, både sten och trä, och allt stoftet af husena föra ut för staden på ett orent rum.0T[,Så skall Presten gå derin. Och när han ser att sårnaden hafver vidare ätit sig på husena, så är det visserliga en frätande spitelska på huset; och är orent. S+Om då sårnaden igenkommer, och brister ut på huset, sedan man hafver uttagit stenarna, skrapat huset, och bestrukit det på nytt;kRQ*Och taga andra stenar, och sätta dem i samma staden; och taga annan kalk, och bestryka huset med.~Qw)Och huset skall man skrapa innantill allt omkring, och kasta det afskrapade stoftet ut för staden på ett orent rum;}Pu(Så skall han bjuda dem utbryta stenarna, der den sårnaden uti är, och kasta det ut för staden på ett orent rum.wOi'Och när han på sjunde dagen igenkommer, och ser att sårnaden hafver ätit sig vidare på väggene af huset;UN%&Så skall han gå utu huset genom dörrena, och igenlycka huset i sju dagar.!M=%När han nu ser sårnaden, och finner att på husens väggar gula eller rödletta gropar äro, och deras anseende djupare in är än väggen eljest är;eLE$Då skall Presten säga dem, att de skola rymma utu huset förra än Presten går derin, till att bese sårnaden; på det att allt, det i huset är, icke skall varda orent. Sedan skall Presten gå in till att bese huset.K#Så skall han, som huset tillhörer, komma, undervisa det Prestenom, och säga: Det synes såsom en spitelskosårnad är i mino huse.J5"När I kommen in uti Canaans land, det jag eder till besittning gifva skall, och jag der i någro edor besittninges huse en spitelskosårnad gifver;7Ik!Och Herren talade med Mose och Aaron, och sade:sHa Detta vare lagen för den spitelska, som icke kan med sine hand förvärfva det till hans renselse hörer.|GsUtaf den andra ett bränneoffer, samt med spisoffret. Och alltså skall Presten försona den rensada för Herranom.FOch sedan göra ett syndoffer utaf den ena turturdufvone, eller unga dufvone, såsom hans hand hafver kunnat förvärfva;E}Det qvart är i hans hand af oljone, skall han låta på hufvudet af den rensada, till att försona honom för Herranom;HD Det qvart blifver i hans hand, skall han låta på högra örnatimpen af den rensada, och på tumman af hans högra hand, och på stora tåna af hans högra fot, ofvanuppå skuldoffrens blod.iCMOch stänka med sitt högra finger oljona, som i hans venstra hand är, sju resor för Herranom.-BWOch gjuta oljona i sina venstra hand;LAOch slagta skuldoffrens lamb, och taga af samma skuldoffers blod, och stryka den rensada på hans högra örnatimp, och på tumman af hans högra hand, och på den stora tåna af hans högra fot;p@[Då skall Presten taga skuldoffrens lamb, och den log oljo, och skall det allt veftoffra för Herranom; ?Och bäre dem till Presten, på åttonde dagen efter hans renselse, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel för Herranom.>9Och två turturdufvor, eller två unga dufvor, de han med sine hand förvärfva kan; den ena vare till ett syndoffer, den andra till ett bränneoffer;k=QÄr han fattig, och icke så mycket förvärfvar med sine hand, så tage ett lamb för sitt skuldoffer, till att veftoffra, till att försona honom, och en tiung af semlomjöl, blandad med oljo till spisoffer, och en log oljo;b<?Och skall offra det på altaret samt med spisoffret, och försona honom, så är han ren.;yOch skall göra syndoffer, och försona den rensada för hans orenlighets skull; och skall sedan slagta bränneoffret;:}Det qvart är af oljone i hans hand, skall han slå på hans hufvud, som rensader är, och försona honom för Herranom;`9;Men det öfver blifver af oljone i hans hand, skall han gjuta på den högra örnatimpen af honom, som rensad är, och på den högra tumman, och på den stora tåna af hans högra fot, ofvanuppå skuldoffrens blod. 8Och doppa med sitt högra finger i oljona, den i hans venstra hand är, och stänka oljona med sitt finger sju resor för Herranom.T7#Sedan skall han taga af oljone utu logen, och gjuta den i sin venstra hand;66gOch Presten skall taga af skuldoffrens blod, och stryka på högra örnatimpen af den rensada, och på tumman af hans högra hand, och på största tåna af hans högra fot.F5 Och sedan slagta lambet, der man slagtar syndoffret och bränneoffret, som är på heligt rum; ty såsom syndoffret, så hörer ock skuldoffret Prestenom till; ty det är det aldrahelgasta.4 Och skall taga det ena lambet, och offra det till ett skuldoffer med den log oljo, och skall sådant veftoffra för Herranom;}3u Då skall Presten ställa den rensada och dessa ting fram för Herran, för dörrena af vittnesbördsens tabernakel;=2u Och på åttonde dagen skall han taga tu lamb, de utan vank äro, och ett årsgammalt får utan vank, och tre tiungar semlomjöl till spisoffer, blandadt med oljo, och en log oljo.U1% Och på sjunde dagen skall han raka allt sitt hår af hufvudet, skägget och ögonbrynen, så att allt hår blifver afrakadt; och skall två sin kläder, och bada sitt kött i vattne, och så är han ren.K0Men den rensade skall två sin kläder, och raka allt sitt hår af, och bada sig i vattne, och så är han ren; sedan gånge han in i lägret, dock skall han blifva utan sitt tjäll i sju dagar./+Och stänka på honom, som af spitelskone rensas skall, sju resor; och rensa honom alltså, och låta den lefvande foglen flyga i fria markena..'Och skall taga den lefvande foglen med cederträt, rosenfärgoullen, och isopen, och doppa uti den slagtade foglens blod vid rinnande vatten;Z-/Och skall bjuda att slagta den ena foglen uti ett lerkärile vid rinnande vatten;,#Och skall bjuda honom, som rensas skall, att han tager två lefvande foglar, de som rene äro, och cederträ, och rosenfärgoull, och isop;n+WOch Presten skall gå utu lägret, och bese huru spitelskosårnaden är på dem spitelsko hel vorden;e*EDetta är lagen om den spitelska, när han skall rensad varda: Han skall komma till Presten;,) WOch Herren talade med Mose, och sade:-(U ;Detta är lagen om spitelskosårnad på kläder, ehvad de äro ullen eller linnen; på varp eller väft, och allahanda skinnverk, till att säga dem ren eller oren.('K :Men klädet eller varpen, eller väftet, eller allahanda skinnverk, som tvaget är, och sårnaden afgången är, skall man på nytt två, och så är det rent.:&o 9Synes det ändå sedan på klädena, på varpenom, på väftena, eller allahanda skinnverk; så är det en fläck, och skall det uppbrännas med elde, der den sårnaden uti är.$%C 8Om Presten ser, att sårnaden något försvunnen är, sedan han vardt tvagen; så skall han rifva det af klädena, af skinnena, af varpenom eller väftena.}$u 7Och när Presten ser, sedan sårnaden tvagen är, att sårnaden intet förvandlad är för hans ögon, och ej heller hafver vidare ätit sig, så är det orent, och skall uppbrännas på elde; ty det är djupt inätet, och hafver befrätit det.j#O 6Så skall han bjuda, att man tvår der sårnaden är, och skall sluta det inne i andra sju dagar. " 5Om Presten ser att sårnaden icke hafver vidare ätit sig på klädet eller på varpenom, eller väftena, eller allahanda skinnverk;b!? 4Och klädet skall brännas upp, eller varpen, eller väftet, ehvad det är ullet eller linnet, eller allahanda skinnverk, der sådana sårnad uppå är; ty det är en spitelskosårnad, och skall brännas upp på elde.b ? 3Och om han på sjunde dagen ser, att sårnaden hafver vidare ätit sig på klädet, på varpenom eller väftena, på skinne, eller hvad af skinne gjordt är; så är det en inbiten spitelskosårnad, och det är orent.kQ 2Derföre skall Presten bese det, och när han ser sårnaden, skall han sluta det inne i sju dagar.G  1Och när den sårnaden varder blek eller rödlig, på kläde eller på skinne, eller på varpe eller väfte, eller på något ting som af skinn gjordt är, det är visst en spitelskosårnad.~w 0På varp eller väft, ehvad det är, linnet eller ullet, eller på ett skinn, eller på allt det af skinn gjordt är;S! /Om på ett kläde kommer en spitelskosårnad, vare sig ullet eller linnet;}u .Och så länge den sårnaden på honom är, skall han vara oren, bo allena, och hans boning skall vara utan lägret. -Den som spitelsk är, hans kläder skola vara rifven, och hufvudet blott, munnen skylder; och skall allstinges oren kallas.wi ,Så är han spitelsk och oren; och Presten skall säga honom oren för sådana sårnads skull på hans hufvud.C +Derföre skall Presten bese honom, och när han finner den hvita eller rödliga sårnaden upplupen på hans skallota eller framskallota, att det synes såsom eljest spitelska på hudene;(K *Men varder der någor hvit eller rödlig sårnad uppå det skallota eller framskallota, så är det spitelska uppgången på samma skallota eller framskallota.[1 )Faller det honom framman af hufvudet, så är det en framskallot; och han är ren.V' (Om enom manne hufvudhåret affaller, så att han varder skallot, han är ren. 'Och Presten ser, att det etterhvita något försvinner, så är det en hvit skabb, uppkommen på hudena; och han är ren.Q &Om enom manne eller qvinno något etterhvitt kommer på hans kötts hud;6g %Är det ock för ögonen, att skabben hafver ståndit stilla, och der äro black hår uppgångne, så är skabben läkt, och han är ren; ty skall Presten säga honom renan.#A $Och Presten ser och finner, att skabben hafver ätit sig vidare på hudene, så skall han icke mer fråga efter, om håren äro gulaktig; ty han är oren.F #Om skabben äter sig vidare i hudena, sedan han ren sagd var;{q "Och när han på sjunde dagen beser honom, och finner att skabben hafver icke vidare ätit sig i hudene, och är icke lägre till anseende än den andra huden, så skall Presten säga honom ren, och han skall två sin kläder; ty han är ren.sa !Skall han raka sig, dock att han icke rakar skabben; och Presten skall åter sluta honom inne i sju dagar.C  Och när han på sjunde dagen ser och finner, att skabben icke hafver ätit sig vidare, och intet gult hår på färde är, och skabben är icke lägre till anseende än den andra huden; 3 Men ser Presten, att skabben icke är lägre till anseende än den andra huden, och håret icke är blackt; skall han sluta honom inne i sju dagar.w i Och Presten beser sårnaden, och finner att det är lägre till anseende än den andra huden, och håret dersammastäds varder gulaktigt och tunnt, så skall han döma honom oren; ty det är en spitelskoskabb på hufvudet eller skäggena.O  Om en man eller qvinna varder skabbot på hufvudet eller på skägget;y m Men är det blifvet ståndande på bränningene, och icke hafver vidare ätit sig ut på hudene, och är dertill försvunnet, så är det ett sår efter bränningene, och Presten skall döma honom ren; ty det är ett ärr efter bränningen.# Och på sjunde dagen skall han bese honom. Hafver det vidare ätit sig ut på hudene, så skall han döma honom oren; ty det är spitelska.N Men ser Presten och finner, att håret på bränningene icke är förvandladt till hvitnad, och icke lägre än den andra huden, och är dertill försvunnet; skall han sluta honom inne i sju dagar.) Och Presten beser honom, och finner håret förvandladt till hvitnad, der bränningen var, och är lägre till anseende än den andra huden; så är visserliga spitelska vorden af den bränningene; derföre skall Presten döma honom oren; ty det är en spitelskosårnad. 5s~}||g{zzz+yy\xxPww`vvuutttXsrrBqppmpo}nn3mm lWkk-jiNhhgkff&eYdacc:bba{``~__S^^D]Q\\J\[[ZZQYYXXWVVVgUTTSRR|QQRPP[OONN4MMLL-KJJ%IHH&GG4FFxFEE4DDD C=BBBA@@???>>=A<o0Så skall han rätt hafva, sedan han såld är, att varda löst igen; och någor af hans bröder må lösa honom;>=w/Om en främling eller en husman växer till när dig, och din broder varder fattig när honom, och säljer sig enom främling, eller husmanne när dig, eller någrom af sine slägt;D<.Och skolen äga dem, och edor barn efter eder till en evig ägo; dem skolen I låta vara trälar. Men öfver edra bröder, Israels barn, skall ingen öfver den andra råda med stränghet.;%-Af husmän, som främlingar ibland eder äro, och af deras afkommandom, som de när eder uti edro lande föda, dem skolen I hafva till egna;p:[,Men vill du hafva trälar och trälinnor, så skall du köpa dem af Hedningarna, som omkring eder äro;P9+Och skall du icke med stränghet råda öfver dem, utan frukta din Gud.~8w*Förty de äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafver; ty skall man icke sälja dem efter trälars sätt. 7)Då skall han gå lös ut ifrå dig, och hans barn med honom; och skall komma till sitt slägte igen, och till sina fäders ägor.i6M(Utan han skall vara när dig, såsom en dagakarl och en husman, och tjena dig intill klangåret.x5k'Om din broder varder fattig när dig, och säljer sig dig, så skall du icke låta honom göra trälars arbete; 4&Ty jag är Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle gifva eder det landet Canaan, och vara edar Gud.b3?%Ty du skall icke få honom dina penningar på ocker, och icke utfå din spis på fördel.2{$Och du skall icke taga ocker af honom, eller vinning; utan skall frukta din Gud, att din broder må lefva bredevid dig.19#Om din broder varder fattig, och afsigkommer när dig, så skall du taga honom till dig, såsom en främling eller husman, att han må lefva när dig.h0K"Men markena för deras städer skall man icke sälja; förty det är deras egendom evinnerliga.S/!!Den som något löser ifrå de Leviter, den skall gå derifrån i klangårena; vare sig hus eller stad, som han besutit hafver; förty husen uti de Leviters städer äro deras ägor ibland Israels barn.j.O De Leviters städer, och husen i städerna, der deras ägor inne äro, måga alltid löste varda.'-IMen är det ett hus i sådana by, der ingen mur om är, det skall man räkna lika med markene i landena; och skall varda löst, och i klangårena fritt utgå.-,UOm han icke löser det förra än hela året ute är, så skall köparen behålla det evinnerliga, och hans efterkommande; och skall icke löst utgå i klangårena.,+SHo som säljer bort ett boningahus innan stadsmuren, han hafver ett helt års frist till att lösa det igen; det skall vara tiden, innan hvilken han det lösa må.^*7Om hans hand icke kan finna så mycket, att han kan få någon del igen, så skall det, som han sålt hafver, vara i köparens händer intill klangåret; då skall det vara ute, och han komme till sina ägor igen.)%Då skall man räkna åratalet sedan han såldet, och hvad igenstår, gifve honom, som köpt hafver, att han må komma till sina ägor igen.w(iOm någor vore, som ingen lösare hafver, och kan med sine hand så mycket åstadkomma, att han löser en del;0'[Om din broder varder fattig, och säljer dig sina ägor, och hans näste skyldman kommer till honom, och vill lösat, så skall han lösa det hans broder sålt hafver.@&}Och I skolen i allt edart land låta landet till lösen.|%sDerföre skolen I icke sälja landet evinnerliga; ty landet är mitt, och I ären främmande och gäster före mig./$YDet I sån på de åttonde årena, och af den gamla årsväxten, der äter af intill nionde året, så att I äten af det gamla, intilldess åter ny årsväxt kommer.u#eSå vill jag bjuda min välsignelse i sjette årena öfver eder, så att det skall göra eder treåra växt.{"qOch om du vorde sägandes: Hvad skole vi äta på sjunde årena; ty vi så intet, och församle ingen årsväxten?p![Ty landet skall gifva eder sina frukt, att I skolen hafva nog till att äta, och bo tryggeliga derinne. Derföre görer efter mina stadgar, och håller mina rätter, att I dem gören, på det I mågen tryggeliga bo i landena;Z/Så besnike nu ingen sin nästa, utan frukta din Gud; ty Jag är Herren edar Gud.;qEfter som åren äro mång till, så skall du låta risa köpet, och efter som de äro få till, skall du låta köpet falla; ty han skall sälja dig det efter som det draga kan.Men efter klangårens tal skall du köpa det af honom, och hvad åren sedan draga kunna, derefter skall han sälja dig det.iMOm du något säljer dinom nästa, eller något köper af honom, skall ingen besnika sin broder;J Det är klangåret, i hvilko hvar man skall komma till sitt igen.eE Förty klangåret skall vara heligt ibland eder. Men I skolen äta allt det som marken bär.5e Ty det femtionde året är edart klangår. I skolen intet så, ej heller uppskära det af sig sjelfvo växt är, ej heller afhemta i vingårdenom det utan arbete växt är.b? Och I skolen helga det femtionde året, och skolen kalla det ett friår i landena, allom dem som bo derinne; ty det är edart klangår. Så skall hvar och en när eder komma till sina ägor igen, och till sina slägt. Då skall du låta blåsa i basunen öfver allt edart land, på tionde dagen i sjunde månadenom, rätt på Försonedagen.Och du skall räkna sju sådana helgår, så att sju år skola sju resor tald varda, och den sju helgårs tiden gör nio och fyratio år.V'Din boskap, och djuren i ditt land, allt det der växer skall vara till mats.$CUtan landsens helgår skall du fördenskull hålla, att du skall äta deraf, din tjenare, din tjenarinna, din dagakarl, din husman, din främling när dig;?yOch hvad af sig sjelfvo växer, efter din afbergning, skall du icke berga; och de vindrufvor, som utan ditt arbete växte äro, skall du icke afhemta, efter det är landsens helgår; Men på sjunde årena skall landet hålla Herranom sina stora helg, i hvilko du icke skall så din åker, eller berga din vingård.gISå att du i sex år sår din åker, och i sex år skär din vingård, och samlar in fruktena;+Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, som jag eder gifvandes varder, skolen I hålla landsens helg Herranom;; uOch Herren talade med Mose på Sinai berg, och sade:9mOch Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom Herren Mose budit hade.z oSamma rätten skall vara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är Herren edar Gud.o YSå att den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö. Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafver gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen;V 'Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde:M Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp;;sOm någor slår ena mennisko, han skall döden dö;I Hvilken som Herrans Namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen vara; om han nämner det Namnet, så skall han dö.X+Och säg Israels barnom: Hvilken som bannar sin Gud, han skall bära sina synd.%EFör honom ut för lägret, som bannats hafver, och låt alla dem som det hörde, lägga sina händer på hans hufvud, och låt hela menigheten stena honom.-W Och Herren talade med Mose, och sade:^7 Och de lade honom i fängelse, tilldess dem vorde viss svar gifven genom Herrans mun.  Och nämnde Namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter, af Dans slägte.1 Och en man utgick, enes Israelitiska qvinnos son, den ens Egyptisk mans son var ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret;- Och skola höra Aaron och hans söner till, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af Herrans offer till en evig rätt.p[På hvar Sabbathsdag skall han pynta dem till Herranom alltid, af Israels barn till ett evigt förbund;l~SOch skall lägga på dem rent rökelse, att det skall vara åminnelsebröd till ett offer Herranom.V}'Och skall lägga dem, ju sex i hvar hop, på det sköna bordet för Herranom;d|COch du skall taga semlomjöl, och baka deraf tolf kakor; en kaka skall hålla två tiungar;^{7Och skall han pynta till lamporna på den sköna ljusastakanom för Herranom dagliga.Hz Utanför vittnesbördsens förlåt i vittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för Herranom dagliga. Det skall vara en evig rätt med edra efterkommande.yBjud Israels barnom, att de bära till dig klara stötta bomoljo till lysning, hvilken dagliga skall slås upp i lamporna,,x WOch Herren talade med Mose, och sade:;ws,Och Mose sade Israels barnom om denna Herrans helg.v/+Att edra efterkommande skola veta, huru jag hafver låtit Israels barn bo i hyddor, då jag förde dem utur Egypti land. Jag är Herren edar Gud.huK*Sju dagar skolen I bo i löfhyddor. Den en inländning är i Israel, han skall bo i löfhyddor;;tq)Och skolen alltså hålla Herranom den högtiden om året i sju dagar; det skall vara en evig rätt till edra efterkommande, att de så skola hålla helg uti den sjunde månaden.6sg(Och I skolen på första dagenom taga frukt af skön trä, palmtelningar, och qvistar af tjockqvistadt trä, och pilträ; och vara glade i sju dagar för Herranom edrom Gud;br?'Så skolen I nu på femtonde dagen i sjunde månadenom, när I hafven i hus samlat årsväxten af landena, hålla Herrans högtid i sju dagar. På första dagenom är Sabbath, och på åttonde dagenom är ock Sabbath.wqi&Förutan det Herrans Sabbath, och edra gåfvor och löfte, och friviljoga gåfvor äro, som I gifven Herranom;EwNär en kalf, eller lamb, eller get födt är, så skall det vara när sine moder i sju dagar; på åttonde dagen och derefter må man offra det Herranom, så är det tacknämligit.-DWOch Herren talade med Mose, och sade:7CiDu skall ock icke offra något sådant af ens främlings hand, med edars Guds bröd; ty det doger intet, och hafver en vank; derföre varder det icke tacknämligit för eder.%BEDu skall ock icke offra Herranom något det förkramadt, eller förstött, eller förslitet, eller utskuret är; och skolen sådant icke göra i edro lande.A)En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafver, må du offra af en fri vilja; men icke varder det tacknämligit för ett löfte.A@}Är det blindt, eller brutet, eller sargadt, eller förtvinadt, eller maslogt, eller skabbogt; så skola de icke sådant offra Herranom, och intet offer deraf gifva på Herrans altare.O?Och hvilken ett tackoffer Herranom göra vill, ett besynnerligit löfte, eller af fri vilja, af fä eller får, det skall vara utan vank, att det må varda tacknämligit. Det skall hafva ingen vank.m>UAllt det som något fel hafver, skolen I icke offra; förty det varder icke tacknämligit för eder.O=Det skall vara ett mankön, och utan vank, af fä, lambom eller getom.}<uSäg Aaron och hans söner, och all Israels barn: Hvilken Israelit eller främling i Israel vill göra sitt offer, vare sig af löfte, eller af fri vilja, att de vilja göra Herranom ett bränneoffer, det honom skall vara tacknämligit af eder;-;WOch Herren talade med Mose, och sade::{Att de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är Herren, som dem helgar.Z9/På det att de icke skola ohelga Israels barnas helga, som de häfoffra Herranom;8yHvilken som eljest äter af de helgo ovetandes, han skall lägga femtedelen dertill, och gifva Prestenom med de helgo;Y7- Varder hon en enka, eller utdrifven, och hafver ingen säd, och kommer igen till sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga var; men ingen främmande skall äta deraf.h6K Om Prestens dotter varder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.5 När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.b4? Ingen annar skall äta af de helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl."3? Derföre skola de hålla mina stadgar, att de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfver, när de ohelga sig; ty jag är Herren, som dem helgar.2{Ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, skolen I icke äta, att I icke skolen varda orene deruppå; ty jag är Herren.o1YOch när solen är nedergången, och han ren vorden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.0/Hvilken själ kommer vid något deraf, den är oren intill aftonen, och skall icke äta af de helgo; utan skall först bada sin kropp med vatten./{Eller den som kommer vid en matk, den honom oren är, eller en mennisko, som honom oren är, och allt det honom orenar;O.Hvilken af Aarons säd är spitelsk, eller hafver ena flöd, den skall icke äta af de helgo, tilldess han varder ren. Den som kommer vid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen;_-9Säg dem nu till, och deras efterkommandom: Hvilken af edor säd går till det helga, som Israels barn helga Herranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad varda för mitt anlete; ty jag är Herren.,5Säg Aaron och hans söner, att de hålla sig ifrån Israels barnas helgo, hvilket de mig helga, och icke ohelga mitt helga Namn; ty jag är Herren.,+ WOch Herren talade med Mose, och sade:Y*-Och Mose sade detta till Aaron, och till hans söner, och till all Israels barn.B)Men dock skall han icke komma in till förlåten, ej heller nalkas altarena, så länge sådana vank på honom är, att han icke ohelgar min helgedom; ty jag är Herren, som helgar dem.a(=Dock skall han äta af sins Guds bröde, både af de helgo, så ock af de aldrahelgasto.^'7Den som nu af Prestens Aarons säd hafver en vank uppå sig, han skall icke gå fram till att offra Herrans offer; ty han hafver en vank, derföre skall han intet nalkas intill sins Guds bröd, att han dem offrar.&yEller kroppog är, eller hinno på ögonen hafver, eller vindögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är.=%wEller den som hafver en sönderbruten fot eller hand, $Förty hvar och en, den någon vank hafver, skall icke gå fram, vare sig blind, halt, med ene stygga näso, med oskickeliga lemmar.#/Tala med Aaron, och säg: Om någor vank är på någrom af dine säd uti edart slägte, den skall icke gå fram, att han offrar sins Guds bröd;-"WOch Herren talade med Mose, och sade:g!IPå det han icke skall ohelga sina säd ibland sitt folk; ty jag är Herren, som honom helgar.  Men inga enko, eller bortdrefna, eller förkränkta, eller sköko; utan ena jungfru, af sitt folk, skall han taga till hustru;3c Ena jungfru skall han taga sig till hustru;- Utu helgedomenom skall han icke gå, att han icke ohelgar sins Guds helgedom; ty vigelsen, hans Guds smörjoolja, är på honom. Jag är Herren.gI Och skall till ingen dödan komma, och skall icke orena sig, hvarken öfver fader eller moder.oY Hvilken öfverste Prest är ibland hans bröder, på hvilkens hufvud smörjooljan gjuten är, och hans hand fylld är, så att han med kläden iklädd varder, den skall icke blotta sitt hufvud, och icke skära sin kläder sönder;vg Om ens Prests dotter begynner till att bola, den skall man uppbränna i elde; ty hon hafver skämt sin fader.Derföre skall du räkna honom helig; ty han offrar dins Guds bröd. Han skall vara dig helig; ty jag är helig, Herren, som eder helgar. Han skall icke taga någon sköko, eller ena förkränkta, eller den som af sin man bortdrifven är; ty han är helig sinom Gudi.-De skola sinom Gudi helige vara, och icke ohelga sins Guds Namn; förty de offra Herrans offer, deras Guds bröd; derföre skola de vara helige.|sHan skall ock ingen plätt göra på sitt hufvud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märke skära.{qEljest skall han icke orena sig på någon, som honom är vederkommande ibland hans folk, så att han sig ohelgar.Och på sin syster, den ännu en jungfru och ingens mans hustru varit hafver; den hans nästa skyldman är, på dem må han orena sig. Utan på sin skyldman, den honom näst tillkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder; +Och Herren sade till Mose: Tala till Presterna, Aarons söner, och säg till dem: En Prest skall icke orena sig på någon dödan af sitt folk;Om någor man eller qvinna varda en spåman, eller en tecknatydare, de skola döden dö. Man skall stena dem; deras blod vare öfver dem. Derföre skolen I vara mig helige; ty jag Herren är helig, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk, att I skolen höra mig till.tcAtt I ock skilja skolen den rena boskapen ifrå den orena; och orena foglar ifrå de rena; och icke orena edra själar på boskap, och foglar, och på allt det på jordene kryper, det jag eder afskiljt hafver, att det skall vara orent.I Men eder säger jag: I skolen besitta deras land; ty jag skall gifva eder ett land i arf, der mjölk och hannog uti flyter. Jag är Herren edar Gud, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk;"?Och vandrer icke uti Hedningarnas stadgar, hvilka jag skall utdrifva för eder; ty allt sådant hafva de gjort, och jag hafver haft en styggelse vid dem. 1Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och görer dem, på det landet icke utspyr eder, der jag eder införer, att I deruti bo skolen. 'Om någor tager sins broders hustru, det är en skamlig gerning; de skola vara utan barn, derföre att han hafver sins broders blygd blottat. )Om någor ligger när sins faderbroders hustru, den hafver sins faderbroders blygd blottat; de skola bära deras synd; utan barn skola de dö.* ODine modersysters blygd, och dine fadersysters blygd skall du icke blotta; ty en sådana hafver sina nästa blodsfränko blottat; och de skola bära deras skuld.I  Om en man ligger när ena qvinno i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och upplåter hennes brunn, och hon blottar sins blods brunn; de skola både förgjorde varda utu deras folk.Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk; ty han hafver blottat sine systers blygd. Han skall bära sina skuld.=uOm en qvinna låter sig in till något oskäligt djur, så att hon dermed hafver skaffa, den skall du dräpa, och djuret desslikes, Döden skola de dö; deras blod vare öfver dem.fGOm någor hafver skaffa med oskälig djur, han skall döden dö; och djuret skall man dräpa.1]Om någor tager en hustru, och hennes moder dertill, han hafver gjort en last; man skall bränna honom upp i elde, och de båda med, att ingen last blifver ibland eder.% Om någor ligger när en dräng, såsom när ena qvinno, de hafva gjort en stygghet, och skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.  Om någor ligger när sina sonahustru, så skola de både döden dö; förty de hafva gjort ena skam; deras blod vare öfver dem.) Om någor ligger när sins faders hustru, så att han sins faders blygd blottat hafver, de skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.+Q Den som hor bedrifver med någors mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan; derföre, att han med sins nästas hustru hor bedrifvit hafver.! Den som bannar sin fader eller sina moder, han skall döden dö; hans blod vare öfver honom, att han sin fader eller moder bannat hafver.V'Och håller mina stadgar, och görer dem; ty jag är Herren, den eder helgar.L~Derföre helger eder, och varer helige; ty jag är Herren edar Gud.D}Om en själ vänder sig till spåmän och tecknatydare, så att hon hor bedrifver efter dem; så vill jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och vill utrota henne utu hennes folk.:|oSå vill jag dock sätta mitt anlete emot den menniskon och emot hans slägt, och skall utrota honom, och alla de som efter honom med Molech hor bedrifvit hafva, utu deras folk.{ Och om folket i landet se genom finger med de menniskone, som af sine säd hafver gifvit Molech, så att de icke dräpa honom;QzOch jag skall sätta mitt anlete emot sådana mennisko, och skall utrota honom utu hans folk; derföre, att han af sine säd gifvit hafver Molech, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga Namn.2y_Säg Israels barnom: Hvilken af Israels barn, eller en främling, som bor i Israel, gifver af sine säd Molech, han skall döden dö; folket i landena skall stena honom.,x WOch Herren talade med Mose, och sade:cwA%Att I skolen hålla och göra alla mina stadgar, och alla mina rätter; ty jag är Herren.v%$Rätt våg, rätt pund, rätt skäppa, rätt kanna skall vara när eder; ty jag är Herren edar Gud, som hafver fört eder utur Egypti land;Ju#I skolen intet olika handla, i dom, med aln, med vigt, med mått.2t_"Han skall bo när eder såsom en inländsk ibland eder; och du skall älskan såsom dig sjelfvan; förty I voren ock främlingar i Egypti lande. Jag är Herren edar Gud.^s7!Om en främling varder boendes när eder i edro lande, den skolen I icke öfverfalla.sra För ett grått hufvud skall du uppstå, och ära de gamla; ty du skall frukta din Gud; ty jag är Herren.q'I skolen icke vända eder till spåmän, och fråger intet af de tecknatydare, att I icke varden orenade på dem; ty jag är Herren edar Gud.Sp!Håller mina helgedagar, och frukter för min helgedom; ty Jag är Herren.o}Du skall icke hålla dina dotter till boleri; på det att landet icke skall bedrifva boleri, och varda fullt med laster.nI skolen icke skära något märke på edar kropp öfver en dödan; eller skrifva bokstäfver på eder; ty jag är Herren.gmII skolen icke skära någon plätt på edart hufvud, och icke allstinges raka edart skägg af.bl?I skolen intet äta med blod. I skolen icke akte på foglarop; eller välja några dagar._k9I femte årena skolen I äta fruktena, och samla henne in; ty jag är Herren edar Gud.Sj!Men i fjerde årena skall all deras frukt vara helgad och prisad Herranom.Ii När I kommen i landet, och planteren allahanda trä, der man af äter, skolen I afskära deras förhud med deras frukt; i tre år skolen I hålla dem för oomskorna, så att I icke äten dem.3haOch Presten skall försona honom med skuldoffret för Herranom, för den synd, som han gjort hafver; så varder honom Gud nådelig öfver hans synd, som han gjort hafver.gMen han skall frambära Herranom för sina skuld en vädur till skuldoffer, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.f}Om en man ligger när ena qvinno, och beblandar sig med henne, och hon är en trälinna, och är af enom androm kränkt, dock är icke löst, eller frihet fått hafver, det skall straffadt varda; men icke skola de dö; ty hon hafver icke varit fri._e9Mina stadgar skolen I hålla, att du icke låter din boskap hafva beblandning med annor djur; och icke sår din åker med blandad säd; och att ingen klädnad kommer på dig, som af ull och lin tillhopa kommen är.d+Du skall icke hämnas, och icke behålla någon ovilja emot dins folks barn. Du skall älska din nästa såsom dig sjelfvan; ty jag är Herren. c Du skall icke hata din broder i dino hjerta; utan du skall straffa din nästa, på det du icke skall lida skuld för hans skull. ~~}}8||D{{zzyxx1ww'vuuUutsrrr&qqBpp`oontmll}kkZjihhgVfffeteFddcwbb6aya ``E_^^!]] \l\[g[ZXYYXX4WSVVuV(UUTSSZRRbQQQQuQMPPPPnPFPOOCNUN M"LLKK"JJ;IIVHHlHGyG+FFHEE^DDCCC BB#AAT@@@j?>>i==K=<~<;;e;::99l9,888<77%6e555F5 44|33j3,222@21P00M//G..f--^,,+++ **4)M) ((E(''g&&&4%%$$3##:"""!a!" ;0A;#[V!*:8 i C b P ~CLn7Dk($Och summan var tutusend, sjuhundrad och femtio.C/(#Ifrå tretio år och derutöfver, intill femtionde året, alla de som till ämbete dogde, till att hafva ämbete uti vittnesbördsens tabernakel; B("Och Mose och Aaron, samt med höfvitsmännerna öfver menighetena, talde de Kehatiters barn, efter deras slägte och fäders hus;A3(!Detta vare Merari barnas slägtes ämbete, af allt det de sköta skola uti vittnesbördsens tabernakel, under Ithamars, Prestens Aarons sons, hand.k@Q( Och dertillmed stolparna till gården allt omkring, och fötterna och pålarna, och tågen med all deras redskap, efter allt deras ämbete. Hvar och en skolen I tillskicka sin del af tunganom, till att taga vara på redskapen.=?u(På denna tungan skola de vakta, efter allt deras ämbete uti vittnesbördsens tabernakel, att de bära bräden till tabernaklet, och skottstängerna, och stolparna, och fötterna;!>=(Ifrå tretio år och derutöfver, intill det femtionde året, alla de som till ämbete doga, att de skola hafva ämbete uti vittnesbördsens tabernakel.O=(Merari barn, efter deras slägte och fäders hus, skall du ock skicka,'<I(Detta skall vara de Gersoniters barnas slägtes ämbete uti vittnesbördsens tabernakel. Och deras vakt skall vara under Ithamars, Prestens Aarons sons, hand.3;a(Efter Aarons och hans söners ord skall allt Gersons barnas ämbete gå, allt det de bära och sköta skola; och I skolen se till, att de taga vara på allan deras tunga.U:%(Och den bonaden i gårdenom, och klädet i ingången åt gårdenom, som går omkring tabernaklet och altaret, och deras tåg, och all redskap till deras ämbete, och allt det som deras ämbete tillhörer.N9(De skola bära boningenes tapeter, och vittnesbördsens tabernakel, och dess täckelse, och det täckelset af tackskinn, som ofvan öfver är, och klädet i dörrene af vittnesbördsens tabernakel;]85(Och detta skall vara de Gersoniters slägtes ämbete, det de skola sköta och bära..7W(Ifrå tretio år och derutöfver, intill femtionde året, och skicka dem alla, som till ämbete dogse äro, att de skola hafva ämbete i vittnesbördsens tabernakel.T6#(Tag desslikes summon af Gersons barn, efter deras fäders hus och slägter;-5W(Och Herren talade med Mose, och sade:W4)(Men icke skola de gå derin, och skåda helgedomen ohöljdan, att de icke dö.E3(Utan det skolen I göra med dem, att de måga lefva och icke dö, om de komma vid det aldrahelgasta: Aaron och hans söner skola gå in, och skicka hvar och en till sitt ämbete och tunga;Z2/(I skolen icke låta de Kehatiters slägtes ätt förderfva sig ibland de Leviter;;1s(Och Herren talade med Mose och med Aaron, och sade:0+(Och Eleazar, Prestens Aarons son, skall hafva detta ämbetet, att han skickar oljona till lysning, och speceri till rökverk, och det dagliga spisoffret, och smörjooljan, så att han beskickar hela tabernaklet och allt det deruti är, uti helgedomenom, och hans redskap.,/S(När nu Aaron och hans söner sådant gjort hafva, och betäckt helgedomen, och all dess redskap, när hären drager af stad, då skola Kehats barn gå in till att bära det, och skola icke komma vid helgedomen, att de icke dö. Detta är Kehats barnas tunge vid vittnesbördsens tabernakel.e.E(Och all dess tyg lägga dertill, der de med skaffa hafva deruppå, kolpannor, gafflar, skoflar, bäcken med all redskap till altaret; och skola breda deröfver ett täckelse af tackskinn, och lägga dess stänger dervid.Y--( De skola ock sopa askona utaf altaret, och breda ett skarlakanskläde deröfver;4,c( All tyg, som de skola med tjena i helgedomen, skola de taga och lägga ett gult kläde deröfver, och täcka det med ett täckelse af tackskinn, och lägga uppå stänger.+5( Sammalunda skola de ock breda öfver gyldene altaret ett gult kläde, och betäcka det med täckelset af tackskinn, och lägga dess stänger dervid.f*G( Och skola lägga om allt detta ett täckelse af tackskinn, och skola lägga dem på stänger.+)Q( Och skola taga ett gult kläde, och svepa ljusens ljusastaka deruti, och hans lampor med hans ljusanäpor och släcketyg, och all oljokar, som ämbetet tillhöra; ((Och skola breda deröfver ett rosenrödt kläde, och betäcka det med ett täckelse af tackskinn, och lägga dess stänger der när;D'(Och breda desslikes öfver skådobordet ett gult kläde, och sätta deruppå fat, skedar, skålar och kannor, der man med ut och in skänker; och det dagliga brödet skall ligga der när;& (Och lägga täckelset deröfver af tackskinn, och breda deruppå ett kläde alltsammans gult, och lägga hans stänger dervid; %(När hären drager af stad, så skola Aaron och hans söner gå in, och taga ned förlåten, och svepa vittnesbördsens ark deruti;k$Q(Och detta skall vara Kehats söners ämbete uti vittnesbördsens tabernakel, det aldrahelgast är.#1(Ifrå tretio år och derutöfver, allt intill femtionde året, alla de som doga till ämbetet, att de göra de verk i vittnesbördsens tabernakel.Z"/(Tag summon af Kehats barn utaf Levi söner, efter deras slägter och fäders hus;6! k(Och Herren talade med Mose och Aaron, och sade:^ 7(3Och fick dem Aaron och hans söner, efter Herrans ord, såsom Herren hade budit Mose.sa(2Af Israels barnas förstfödingar, tusende trehundrad, och fem och sextio siklar, efter helgedomens sikel;S!(1Då tog Mose de lösepenningarna, som öfverriste utöfver Leviternas tal,fG(0Och skall de samma penningar, som öfverrisa utöfver deras tal, gifva Aaron och hans sönom.tc(/Skall du taga ju fem siklar ifrå hufvud till hufvud, efter helgedomens sikel; tjugu gera gäller en sikel; (.Men de lösepenningar för de tuhundrade tre och sjutio, som öfverlöpa i Israels barnas förstföding, utöfver Leviternas tal,#(-Tag de Leviter för all förstföding ibland Israels barn, och Leviternas boskap för deras boskap, att Leviterna skola vara mine, Herrans.-W(,Och Herren talade med Mose, och sade:2_(+Och vardt funnet namnens tal, af all förstföding, det mankön var, månade gammalt, och derutöfver, i deras summo, tu och tjugu tusend, tuhundrad, och tre och sjutio._9(*Och Mose talde, såsom Herren honom budit hade, all förstföding ibland Israels barn.9()Och skall uttaga Leviterna mig Herranom för all Israels barnas förstföding; och Leviternas boskap, för all förstföding af Israels barnas boskap.#A((Och Herren talade till Mose: Räkna all förstföding, det mankön är ibland Israels barn, månade gammalt, och derutöfver och tag talet på deras namn;8k('Alle Leviterna uti en summo, som Mose och Aaron talde efter deras slägter, efter Herrans ord, alltsammans mankön, månade gammalt, och derutöfver, voro tu och tjugu tusend.kQ(&Men framför boningena och vittnesbördsens tabernakel österut skola sig lägra Mose och Aaron, och hans söner, att de skola vakta på helgedomen, och på Israels barn. Om någor främmande bjuder sig dertill, han skall dö.X+(%Så ock på stolparna kringom gården, med fötterna, och pålarna, och tågen.,S($Och deras ämbete skall vara, att vakta uppå bräden, skottstängerna, och stolparna, och fötterna åt tabernaklet, och all tyg, som till den tjensten tillhöra;q](#Deras öfverste skall vara Zuriel, Abihails son; och skola lägra sig vid sidona af tabernaklet, norrut.p[("Hvilke till talet voro sextusend och tuhundrad, allt det mankön var, månade gammalt, och derutöfver.<u(!Desse äro Merari slägte: De Maheliter och Musiter;+ Q( Men den öfverste öfver alla Leviternas öfverstar skall vara Eleazar, Prestens Aarons son, öfver dem som skickade äro till att taga vara på helgedomens vakt.& G(Och de skola vakta arken, bordet, ljusastakan, altaren, och all helgedomens tyg, der de tjena med; och på förlåten, och hvad till dess tjenste tillhörer.9 o(Deras öfverste skall vara Elizaphan, Usiels son.A (Och skola lägra sig vid sidona af tabernaklet, söderut. #(Allt det som mankön var, och månade gammalt, och derutöfver, vid tal åttatusend och sexhundrad, de som akta skola på helgedomens vakt;^7(Desse äro Kehats slägter: De Amramiter, de Jizeariter, de Hebroniter och Usieliter;2_(På bonaden åt gårdenom, och på klädet i gårdsens ingång, hvilken går omkring boningena och altaret, och på dess tåg, och allt det som till dess tjenste hörer./Y(Och de skola vakta på vittnesbördsens tabernakel, på boningena och täckelset, och dess öfvertäckelse, och på klädet i dörrene af vittnesbördsens tabernakel;7k(Deras öfverste skall vara Eliasaph, Laels son.[1(Och de samma Gersoniters slägter skola lägra sig bakföre tabernaklet, vesterut.y(Summan af talet vardt funnen sjutusend och femhundrad, allt det som mankön var, och månade gammalt, och derutöfver.>y(Desse äro Gersons slägter: De Libniter och Simeiter.mU(Merari barn i deras slägter voro: Maheli och Musi. Det äro Levi slägter, efter deras fäders hus.L(Kehats barn i deras slägter voro: Amram, Jizear, Hebron och Usiel.H (Men Gersons barnas namn i deras slägter voro: Libni och Simei.A~(Och voro desse Levi barn vid namn: Gerson, Kehat, Merari.I} (Och så talde Mose dem efter Herrans ord, såsom han budit hade.y|m(Räkna Levi söner efter deras fäders hus och slägter, allt det mankön är, månade gammalt, och derutöfver.={w(Och Herren talade med Mose uti Sinai öken, och sade:czA( Förty de förstfödingar äro mine, ifrå den tid jag slog all förstföding i Egypti land; då helgade jag mig all förstföding i Israel, ifrå mennisko allt intill boskapen, att de skola höra mig till: Jag Herren.!y=( Si, jag hafver tagit de Leviter ibland Israels barn, för allt förstfödt, som moderlif öppnar ibland Israels barn, så att Leviterna skola vara mine.-xW( Och Herren talade med Mose, och sade:w( Men Aaron och hans söner skall du sätta, att de vakta på deras Presterskap. Om någor främmande bjuder sig dertill, han skall dö.Wv)( Och skall gifva Aaron och hans sönom Leviterna till gåfvo af Israels barnom;u (Och vakta all tyg, som vittnesbördsens tabernakel tillhörer, och Israels barnas vakt, till att tjena i tabernaklets tjenste.ytm(Och hålla hans och hela menighetenes vakt inför vittnesbördsens tabernakel, och tjena i tabernaklets tjenste;^s7(Haf fram Levi slägte, och ställ dem inför Presten Aaron, att de skola tjena honom;-rW(Och Herren talade med Mose, och sade:Tq#(Men Nadab och Abihu blefvo döde för Herranom, då de offrade främmande eld för Herranom, uti Sinai öken, och hade inga söner. Men Eleazar och Ithamar skötte Prestaämbetet under deras fader Aaron.spa(Det äro namn till Aarons söner, som till Prester smorde voro, och deras händer fyllde till Presterskap.hoK(Och detta är Aarons söners namn: Den förstfödde Nadab, dernäst Abihu, Eleazar och Ithamar.an ?(Detta är Aarons och Mose slägt, i den tiden, då Herren talade med Mose på Sinai berg.m7("Och Israels barn gjorde allt det Herren hade budit Mose; och lägrade sig under deras baner, och drogo ut hvar i sine slägt efter deras fäders hus.elE(!Men de Leviter vordo intet talde i summan med Israels barnom; såsom Herren hade budit Mose.k)( Detta är summan af Israels barn, efter deras fäders hus och lägre med deras härar: sexhundradtusend, och tretusend, femhundrad och femtio.,jS(Så att alle de, som höra till Dans lägre, skola vara hundrade sju och femtio tusend, och sexhundrad; och skola vara de ytterste i utdragningene med deras baner.=iw(Hans här, de tre och femtio tusend, och fyrahundrad;Gh (Dertill Naphthali slägte; deras höfvitsman Ahira, Enans son;=gw(Hans här, de ett och fyratio tusend, och femhundrad:_f9(Bredovid honom skall lägra sig Assers slägte; deras höfvitsman Pagiel, Ochrans son;;es(Hans här, de tu och sextio tusend, och sjuhundrad.\d3(Norrut skall ligga Dans lägre och baner; deras höfvitsman Ahieser, AmmiSadai son;/cY(Så att alle de som Ephraims lägre tillhöra, skola vara hundrade och åtta tusend, och etthundrad, de hans här tillhöra; och skola vara de tredje i utdragningene. !()Vordo talde intill Assers slägte, ett och fyratio tusend, och femhundrad. = ((Assers barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde.N< ('Vordo talde intill Dans slägte, tu och sextio tusend, och sjuhundrad. ; (&Dans barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,U: '(%Vordo talde intill BenJamins slägte, fem och tretio tusend, och fyrahundrad.9 ($BenJamins barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,P8 (#Vordo talde intill Manasse slägte, tu och tretio tusend, och tuhundrad. 7 ("Manasse barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,K6 (!Vordo talde intill Ephraims slägte, fyratiotusend, och femhundrad.5 -( Josephs barn, af Ephraim, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,T4 %(Vordo talde intill Sebulons slägte, sju och femtio tusend, och fyrahundrad. 3 (Sebulons barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,V2 )(Vordo talde intill Isaschars slägte, fyra och femtio tusend, och fyrahundrad.1 (Isaschars barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,P0 (Vordo talde intill Juda slägte, fyra och sjutio tusend, och sexhundrad. / (Juda barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det i här draga dogde,W. +(Vordo talde intill Gads slägte, fem och fyratio tusend, sexhundrad och femtio. - (Gads barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, allt det som i här draga dogde,R, !(Vordo talde intill Simeons slägte, nio och femtio tusend, och trehundrad.;+ s(Simeons barn, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå hufvud till hufvud, allt det som mankön var, ifrå tjugu år och derutöfver, och i här draga dogde,X* -(De vordo räknade intill Rubens slägte, sex och fyratio tusend, och femhundrad.g) K(Rubens barn, som var den förste Israels son, efter deras börd, slägter, deras fäders hus och namn, ifrå hufvud till hufvud, allt det mankön var, ifrå tjugu år och derutöfver, och de som dogde till att draga i här,E( (Såsom Herren hade budit Mose; och talde dem uti Sinai öken.j' Q(Och församlade desslikes hela menighetena på första dagen i den andra månadenom, och räknade dem efter deras börd, efter deras slägter och fäders hus och namn, ifrå tjugu år och derutöfver, ifrå hufvud till hufvud;R& !(Och Mose och Aaron togo dem till sig, såsom de vid namn uppräknade voro;% (Desse äro de namnkunnigaste i menighetene, höfvitsmän i deras fäders slägter, som voro hufvud och Förstar i Israel.&$ K(Af Naphthali: Ahira, Enans son.%# I(Af Gad: Eliasaph, Deguels son.%" I( Af Asser: Pagiel, Ochrans son.'! M( Af Dan: Ahieser, Ammi Sadai son.(  O( Af BenJamin: Abidan, Gideoni son._ ;( Af Josephs barn: Af Ephraim, Elisama, Ammihuds son: Af Manasse, Gamliel, Pedahzurs son.% I( Af Sebulon: Eliab, Helons son.) Q(Af Isaschar: Nethaneel, Zuars son.) Q(Af Juda: Nahesson, Amminadabs son.* S(Af Simeon: Selumiel, ZuriSadai son.e G(Desse äro namnen af de höfvitsmän, som med eder stå skola. Af Ruben: Elizur, Sedeurs son.\ 5(Och skolen taga till eder af hvarjo slägtene en höfvitsman öfver hans faders hus. '(Ifrå tjugu år och derutöfver, allt det som doger till att draga i här i Israel. Och I skolen tälja dem efter deras härar, du och Aaron;! ?(Tager en summo af hela Israels barnas menighet, efter deras slägter, och deras fäders hus och namn, allt det som mankön är, ifrå hufvud till hufvud;B (Och Herren talade med Mose, i Sinai öken, uti vittnesbördsens tabernakel, på första dagen, i den andra månadenom, i de andra årena, sedan de voro gångne utur Egypti land, och sade:R"Desse äro de bud, som Herren böd Mose till Israels barn på Sinai berg."?!Man skall icke fråga, om det är godt eller ondt; man skall icke heller vexlat. Om någor vexlar det, så skall både vara heligt, och icke löst varda.eE Och all tiond af fä och får, och allt det under ris går, det är en helig tiond Herranom,JVill någor lösa sin tiond, han skall gifva femtedelen utöfver.All tionde i landet, både af landsens säd, och af frukten af trän, höra Herranom till, och skola vara helig Herranom.U%Man skall icke lösa någon spillgifven mennisko; utan hon skall döden dö.]5Man skall intet spillgifvet sälja eller lösa, det någor Herranom tillspillogifver, af allt det hans ägodelar är, vare sig menniska, boskap, eller arfåker; ty allt spillgifvet är det aldrahelgasta Herranom.9mÄr något orent på boskapen, så skall man lösa det efter sitt värde, och derutöfver gifva den femte delen. Vill han icke lösa det, så må det säljas efter sitt värde. Det förstfödda ibland boskapen, det Herranom eljest tillhörer, skall ingen helga, vare sig oxe eller får; ty det är Herrans.W )All skattning skall ske efter helgedomens sikel; men en sikel gör tjugu gera.| sMen på klangåret skall han komma till honom igen, som honom sålt hade, att han blifver hans arfvegods i landena.) MSå skall Presten räkna honom hvad han gälla kan intill klangåret, och han skall på samma dagen gifva den skattningen ut, att hon skall vara Herranom helig._ 9Om någor helgar Herranom en åker, den han köpt hafver, och icke hans arfvegods är;3Utan den samme åkren, när han i klangåret lös utgår, skall vara helig Herranom, såsom en förspilld åker, och skall vara Prestens arfvegods.b?Vill han icke lösan, utan säljer honom enom androm, så skall han icke mer lösa honom;/Vill han, som honom helgat hafver, lösa åkren, så skall han gifva femtedelen i silfver, mer än han skattad är, och så skall han varda hans..WHafver han helgat honom efter klangåret, så skall Presten räkna honom efter de åren, som tillbakastå intill klangåret, och derefter skatta honom desto ringare.b?Men helgar han sin åker straxt ifrå klangåret, så skall han gälla efter hans värde.9mOm någor helgar Herranom ett stycke åker af sitt arfvegods, så skall den skattad varda efter som han bär. Bär han en homer korn, så skall han gälla femtio silfversiklar.!=Men om han, som det helgat hafver, vill det lösa, skall han gifva den femte delen i silfver mer än som det skattadt är, och så skall det varda hans.>wOm någor helgar sitt hus, så att det skall vara Herranom heligt, så skall Presten skatta det, om det är godt eller ondt. Och efter som Presten skattar det, så skall det blifva.Q Vill någor lösa det, han skall gifva femtedelen utöfver skattningena.oY Och Presten skall skatta det, om det är godt eller ondt. Och det skall blifva vid Prestens skattning.k~Q Är det djuret orent, det man icke bör offra Herranom, så skall man hafva det fram för Presten;9}m Man skall icke vexla det, eller förvandlat, ett godt för ett ondt, eller ett ondt för ett godt. Om någor vexlar det, ett djur för det andra, så skola de båda vara helig.h|K Om det är af boskap, det man Herranom offra må, allt det man Herranom gifver, det är heligt.R{Om han är för fattig till sådana skattning, så skall han gå för Presten, och Presten skall skatta honom; och han skall skatta honom efter som hans hand, som löftet gjort hafver, förvärfva kan.z/Men är det sextioåra gammalt, och derutöfver, och är en mansperson, skall du skatta honom på femton silfversiklar; en qvinno på tio siklar.y-Är det en månad gammalt, intill fem år, om det är en mansperson, skall du skatta det på fem silfversiklar; en qvinno på tre silfversiklar.xMen ifrå fem år in till tjugu år, om det är en mansperson, skall du skatta honom på tjugu siklar; en qvinnosperson på tio siklar.+wSEn qvinnosperson på tretio siklar. v;Så skall detta vara skattningen: en mansperson tjuguåra gammal, intill sextio år, skall du skatta på femtio silfversiklar, efter helgedomens sikel;}uuTala med Israels barn, och säg till dem: Om någor gör Herranom ett besynnerligit löfte, så att han skattar sig;,t WOch Herren talade med Mose, och sade: s.Dessa äro de stadgar, och rätter, och lag, som Herren emellan sig och Israels barn satt hafver, på Sinai berg, genom Mose hand.)rM-Och jag skall för dem ihågkomma mitt första förbund, då jag förde dem utur Egypti land för Hedningarnas ögon, att jag skulle vara deras Gud: Jag Herren.`q;,Och om de än i fiendaland äro, hafver jag likväl icke förkastat dem, och icke så vämjat vid dem, att det skulle vara ute med dem, och mitt förbund med dem skulle intet mer gälla; ty jag är Herren deras Gud.p +Som af dem öfvergifvet är, och hafver haft ett behag till sina helg, medan det öde ligger ifrå dem, och dem behagar deras missgerningars straff; derföre, att de hafva föraktat mina rätter, och deras själ hafver haft en vämjelse till mina stadgar.o%*Och jag skall ihågkomma mitt förbund med Jacob, och mitt förbund med Isaac, och mitt förbund med Abraham; och skall tänka uppå landet,Jn)Derföre vill jag ock vandra emot dem, och skall drifva dem bort i deras fiendaland. Då varder ju deras oomskorna hjerta sig ödmjukandes. Och då skall dem behaga deras missgerningars straff. m(Så skola de då bekänna sina missgerning, och sina fäders missgerning, i hvilkom de sig förtagit, och emot mig vandrat hafva.l'De som återlefvas, skola försmäktas i deras missgerningar uti fiendalande; och uti deras fäders missgerningar skola de försmäktas.ak=&Och I skolen förfaras ibland Hedningarna, och edra fiendars land skall fräta eder upp.j1%Och den ene skall falla på den andra, lika såsom för svärd, och dock ingen jagar dem. Och I skolen icke töra duka eder upp för edra fiendar.pi[$Och de som återlefvas af eder, dem skall jag göra ett bäfvande hjerta uti deras fiendars lande, så att ett ruskande löf skall jaga dem; och skola fly derföre, lika som ett svärd jagade dem, och falla der som ingen jagar dem. h;#Så länge det öde ligger, skall det hålla helg; derföre, att det icke kunde heligt hålla, då I skullen låtat heligt hålla, då I deruti bodden."g?"Så skall då landena behaga sin helg, så länge det öde ligger, och I ären i fiendalande. Ja, då skall landet hålla helg, och dess helg thy behaga.f7!Men eder skall jag förskingra ibland Hedningarna, och draga ut svärdet efter eder, att edart land skall blifva öde, och edra städer omkullslagne.ieM Alltså skall jag göra landet öde, att edra fiender, som bo deruti, skola grufva sig derföre.sdaOch skall göra edra städer öde, och edra kyrkor förlägga, och skall icke vilja lukta edra söta lukt.c7Och jag skall borthäfva edra höjder, och edor beläte utrota, och skall kasta edra kroppar uppå edra afgudar, och min själ skall vämja vid eder;?b{Så att I skolen äta edra söners och döttrars kött.ra_Så skall jag ock i grymhet vandra emot eder, och skall sjufaldt mer näpsa eder för edra synders skull;?`{Om I dermed än icke hören mig, utan vandren mig emot;L_Så skall jag ock förderfva edars bröds tillråd, så att tio qvinnor skola baka sitt bröd i enom ugn, och edart bröd skall man utväga med vigt; och när I äten, skolen I icke varda mätte.g^IOch skall låta komma öfver eder ett hämndesvärd, det mitt förbund hämna skall. Och om I församlen eder uti edra städer, skall jag dock sända pestilentie ibland eder, och skall gifva eder uti edra fiendars händer.m]USå skall jag ock vandra emot eder, och skall ännu slå eder sju resor mer för edra synders skull;J\Om I ändå icke dermed låten rätta eder, och vandren mig emot;[7Och skall sända vilddjur ibland eder; de skola uppäta edor barn, och förderfva edar boskap, och förminska eder; och edra vägar skola varda öde.Z%Och om I vandren mig emot, och icke viljen höra mig, så skall jag ändå görat sju resor mer, till att slå eder för edra synders skull;Y!Och edor möda och arbete skall förtappadt vara, så att edart land icke skall gifva sin växt, och trän i landet icke bära sina frukt. XAtt jag edra högfärd och genstörtighet nederslå skall. Och jag skall göra edar himmel såsom jern, och edra jord såsom koppar.vWgOm I ändå icke hören mig, så skall jag ännu sju resor mer görat, till att näpsa eder för edra synder;7ViOch jag skall ställa mitt anlete emot eder, och I skolen varda slagne för edra fiendar. Och de som hata eder, skola råda öfver eder, och skolen fly, då ingen jagar eder.zUoSå skall jag ock då göra eder detta: Jag skall hemsöka eder med förskräckelse, svullnad, och skälfvo, att edor ansigte förfalla, och edra kroppar försmäkta skola; I skolen fåfängt så edra säd, och edre fiender skola äta henne.T#Utan förakten mina stadgar, och edra själar förkasta mina rätter, så att I icke gören all min bud, och låten mitt förbund tillbaka;CSMen om I icke hören mig, och icke gören dessa buden all;9Rm Ty jag är Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att I icke skullen vara deras trälar; och hafver sönderbrutit edart ok, och hafver låtit eder gå rätta.`Q; Och jag skall vandra ibland eder, och skall vara edar Gud, så skolen I vara mitt folk.YP- Jag skall hafva min boning ibland eder, och min själ skall icke förkasta eder.\O3 Och I skolen äta af det gamla, så att I skolen låta det gamla fara för det nya.N Och jag skall vända mig till eder; jag skall föröka eder, och låta eder växa till, och jag skall göra mitt förbund fast med eder. M Fem af eder skola jaga hundrade, och hundrade af eder skola jaga tiotusende; ty edra fiender skola falla för eder genom svärd.OLI skolen jaga edra fiendar, och de skola falla för eder genom svärd.:KoJag skall gifva frid i edro lande, att I skolen sofva, och ingen förfära eder. Jag skall låta komma de onda djur utur edro lande, och intet svärd skall gå genom edart land.+JQOch tröskotiden skall räcka intill vinandena, och vinanden skall räcka intill sädestiden. Och I skolen hafva bröd nog, och skolen tryggeliga bo i edro lande.yImSå skall jag gifva eder regn i sinom tid; landet skall gifva sin växt, och trän på markene bära sina frukt. RW ~l~2}}A||n|{}zzzyy?xxJxwZvuuu tt`ssqqq>pfoon'mm&llkhj6iiahhAhgff,eVdd[dc\baa`n__^]]7\o[ZZZYZ)YYY;XWW1W VV?UUhTT\SSRRpRQQnQPMOOOONMMMPM*LLWKKKJJJPII3HHHtGGFFF;FEE9DtD.CCC1BBAAyAS@@w??k?>>p>=V=<<<;:::^:899c88W877`655432221000//@..N--,,U++.**6)((']'-&&,%c$$$##."!!y!I ~w<f!fR`p| [v#: H T  4 TgqLNx&RR&CG( Då nu Mose hörde folket gråta i deras slägter, hvar och en i sins tjälls dörr, då förgrymmade sig Herrans vrede svårliga. Och Mose vardt ock ångse.SB!( Och när daggen föll om nattena öfver lägret, så föll ock Man dermed.PA( Och folket lopp hit och dit, och samkade tillhopa, molo det på qvarn, och stötte det sönder i mortare, och kokade det i grytor och gjorde sig der kakor af; och det hade en smak såsom en oljokaka.O@( Och var Man såsom coriandersfrö, och så till seendes som bedellion.M?( Men nu är vår själ borttorkad; vår ögon se intet annat än Man.>( Vi komme ihåg den fisk, som vi åto till gäfves uti Egypten, och de cucumerer, meloner, purlök, rödlök och hvitlök;=( Ty det meniga folk ibland dem hade fått lusta, och såto och greto samt med Israels barn, och sade: Ho kan fly oss kött till att äta?f<G( Och det rummet kallade man Thabeera; derföre, att Herrans eld hade sig upptändt ibland dem.O;( Då ropade folket till Mose. Och Mose bad Herran; så försvann elden.O: ( Och som folket gjordes otåligt, misshagade det för Herrans öron. Och då Herren hörde det, förgrymmade sig hans vrede, och Herrans eld fängde ibland dem, hvilken förtärde de yttersta lägren.[91( $Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.8#( #Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.P7( "Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.6'( !Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.^57( Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.|4s( Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.U3%( Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.r2_( Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt./1[( Så foro Israels barn med deras härar.M0( Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.M/( Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;.5( Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;P-( Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.Q,( Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.}+u( Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.{*q( Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.E)( Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.U(%( Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.u'e( Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.n&W( Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.P%( Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.T$#( Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son. #( Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.D"( Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;h!K( Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.{ q( På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.mU( Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.p[( När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.( Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.Y-( Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.%( Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.V'( Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.( När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel. ( När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel. ( Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall., W( Och Herren talade med Mose, och sade: ( Ty efter Herrans mun lågo de, och efter Herrans mun foro de; så att de togo vara på Herrans vakt, efter Herrans ord genom Mose.2_( Men när han två dagar, eller en månad, eller eljest länge blef öfver tabernaklet, så lågo Israels barn, och foro intet. Och när han då gaf sig upp, så foro de.(K( När molnskyn der var ifrån aftonen allt intill morgonen, och så hof sig upp, så foro de; eller när han sig om dagen eller nattena upphof, så foro de ock.-( Och när så skedde, att molnskyn var på tabernaklet till några dagars tal, så lägrade de sig efter Herrans ord, och foro efter Herrans ord.  ( Och när molnskyn i flera dagar dvaldes öfver tabernaklet, så togo Israels barn vara uppå Herrans vakt, och foro ingen vägs.5( Efter Herrans ord foro Israels barn, och efter Herrans ord lägrade de sig. Så länge molnskyn blef öfver tabernaklet, så länge lågo de stilla.'( Och efter som molnskyn hof sig upp ifrå tabernaklet, så foro Israels barn; och uppå hvad rum molnskyn blef, der lägrade sig Israels barn.kQ( Så skedde det allestädes, att molnskyn öfvertäckte det om dagen, och om nattena såsom en eld.E ( Och på den dagen, då tabernaklet uppsatt vardt, öfvertäckte det en molnsky på vittnesbördsens tabernakel. Om aftonen, och sedan intill morgonen, var öfver tabernaklet såsom en eld.e E( Och om en främling bor när eder, han skall ock hålla Herranom Passah, och skall hållat efter de stadgar och sätt, som Passah kräfver. Detta sättet skall vara eder allom ens, så dem utländska, som dem inländska.c A( Men den som ren är, och icke är på markene, och försummar hålla Passah, hans själ skall utrotad varda utu hans folk; derföre, att han icke hafver burit Herranom sina gåfvo i sinom tid; han skall bära sin synd. ( Och skola intet låta deraf blifva qvart till morgonen, och intet ben sönderbryta deraf; och skola hållat efter allt Passah sätt.w i( Dock uti den andra månaden, på fjortonde dagenom om aftonen; och de skola ätat med osyradt bröd och salso;<s( Tala till Israels barn, och säg: Om någor orenas på någon dödan, eller fjerran är ifrån eder på markene, eller ibland edra slägt, han skall ändå hålla Herranom Passah;-W( Och Herren talade med Mose, och sade:K( Mose sade till dem: Bider, jag vill höra hvad Herren bjuder eder.<s( Och de sade till honom: Vi äre orene öfver ena döda mennisko; hvi skulle vi så föraktelige vara, att vi icke måge bära Herranom våra gåfvo i sin tid, ibland Israels barn?#A( Då voro der någre män orene öfver ena döda mennisko, så att de icke kunde hålla Passah på den dagen; de gingo på samma dagen till Mose och Aaron; ;( Och de höllo Passah på fjortonde dagen i första månadenom om aftonen, uti Sinai öken. Allt såsom Herren hade budit Mose, så gjorde Israels barn.G ( Och Mose talade med Israels barn, att de skulle hålla Passah.y( På fjortonde dagen i denna månadenom om aftonen, i sinom tid, skola de hållat, efter alla dess stadgar och rätter.4e( Låt Israels barn hålla Passah i sinom tid.  ( Och Herren talade med Mose uti Sinai öken, i andra årena, sedan de voro dragne utur Egypti land, i första månadenom, och sade:E~(Utan taga vara på deras bröders tjenst uti vittnesbördsens tabernakel; men ämbetet skola de icke sköta. Alltså skall du göra med Leviterna, att hvar och en tager vara på sina vakt.k}Q(Men ifrå femtionde året skola de vara löse ifrå tjenstenes ämbete, och skola icke mera tjena;|(Detta är det Leviterna bör: Ifrå fem och tjugu år, och derutöfver, doga de till ämbete och tjenst i vittnesbördsens tabernakel.-{W(Och Herren talade med Mose, och sade:1z](Sedan gingo de in att göra sitt ämbete uti vittnesbördsens tabernakel, för Aaron och hans söner. Såsom Herren hade budit Mose om Leviterna, så gjorde de med dem. y(Och Leviterna renade sig, och tvådde sin kläder; och Aaron veftoffrade dem för Herranom, och försonade dem, att de vordo rene.zxo(Och Mose, med Aaron och hela menigheten af Israels barn, gjorde med Leviterna allt såsom Herren Mose budit hade.w#(Och gaf dem Aaron och hans söner för en gåfvo utur Israels barn, att de tjena skola i Israels barnas ämbete uti vittnesbördsens tabernakel, till att försona Israels barn; på det att ibland Israels barn icke skall komma en plåga, om de ville nalkas helgedomen.Ov(Och tog Leviterna mig till för all förstföding ibland Israels barn;"u?(Förty all förstföding i Israels barn är min, både af menniskor och af fänad; den tid jag slog all förstföding i Egypti land, helgade jag dem mig;)tM(Ty de äro min gåfva utaf Israels barn; och jag hafver tagit dem till mig för allt det som öppnar moderlif, nämliga för förstfödingen i all Israels barn.wsi(Sedan skola de ingå till att tjena ut i vittnesbördsens tabernakel. Alltså skall du rena och veftoffra dem;Ur%(Och skall således afskilja dem ifrån Israels barn, att de skola vara mine.aq=( Och du skall ställa Leviterna inför Aaron och hans söner, och veftoffra dem Herranom;Cp( Och Leviterna skola lägga sina händer på stutarnas hufvud; och den ene skall Herranom till ett syndoffer, och den andre till ett bränneoffer gjord varda, till att försona Leviterna.soa( Och Aaron skall veftoffra Leviterna för Herranom utaf Israels barn, att de tjena skola i Herrans ämbete.hnK( Och hafva Leviterna fram för Herran; och Israels barn skola lägga sina händer på Leviterna.m( Och skall hafva Leviterna in för dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och församla hela menighetena af Israels barn;l(Sedan skola de taga en ung stut, och hans spisoffer, semlomjöl, blandadt med oljo; och en annan ung stut skall du taga till syndoffer;6kg(Och alltså skall du göra med dem, att du dem renar: Du skall stänka skärvatten på dem, och allt slätt afraka allt deras hår, och två deras kläder, så äro de rene.6ji(Tag Leviterna utur Israels barn, och rena dem.-iW(Och Herren talade med Mose, och sade:h-(Men ljusastaken var af tätt guld, både hans lägg och hans blommor; efter den eftersyn, som Herren hade vist Mose, så gjorde han ljusastakan.ygm(Och Aaron gjorde så, och satte lamporna upp till att lysa framföre ljusastakan; såsom Herren hade budit Mose.f(Tala med Aaron, och säg till honom: När du uppsätter lamporna, skall du så sätta dem, att de alla sju lysa framföre ljusastakan.,e W(Och Herren talade med Mose, och sade:tdc(YOch när Mose gick in uti vittnesbördsens tabernakel, att med honom skulle taladt varda, så hörde han röstena med sig tala af nådastolenom, som var på vittnesbördsens ark, emellan de två Cherubim; dädan vardt med honom taladt.2c_(XOch summan af boskapen till tackoffret var fyra och tjugu oxar, sextio vädrar, sextio bockar, sextio årsgamla lamb. Detta är nu altarets vigning, då det vigdt vardt.b1(WSumman af boskapen till bränneoffret var tolf stutar, tolf vädrar, tolf årsgamla lamb, med deras spisoffer; och tolf getabockar till syndoffer.6ag(VOch af de tolf gyldene skedar, fulla med rökverk, höll ju en tio siklar, efter helgedomens sikel; så att summan af guldet i skedarne riste till hundrade och tjugu siklar.L`(USå att ju ett fat höll hundrade och tretio siklar silfver, och ju en skål sjutio siklar; så att summan af allt silfret i faten riste till tutusendfyrahundrade siklar, efter helgedomens sikel.3_a(TDetta är nu altarets vigning, på den tiden, då det vigdt vardt, till hvilket de Israels höfvitsmän offrade dessa tolf silffat, tolf silfskålar, tolf gyldene skedar;{^q(SOch till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Ahira, Enans sons, gåfva.#]C(REn getabock till syndoffer;P\(QEn stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;C[(PEn gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;BZ(OHans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;PY(NPå tolfte dagen, höfvitsmannen för Naphthali barn, Ahira, Enans son.Xy(MOch till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Pagiels, Ochrans sons, gåfva.#WC(LEn getabock till syndoffer;PV(KEn stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;CU(JEn gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;BT(IHans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;QS(HPå ellofte dagen, höfvitsmannen för Assers barn, Pagiel, Ochrans son.R(GOch till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Ahiesers, AmmiSadai sons, gåfva.#QC(FEn getabock till syndoffer;PP(EEn stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;CO(DEn gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;BN(CHans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;QM(BPå tionde dagen, höfvitsmannen för Dans barn, Ahieser, AmmiSadai son.Ly(AOch till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Abidans, Gideoni sons, gåfva.#KC(@En getabock till syndoffer;PJ(?En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;CI(>En gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;BH(=Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;SG!((3En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;C=(2En gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;A<}(1Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl blandadt med oljo till spisoffer;T;#(0På sjunde dagen, höfvitsmannen för Ephraims barn, Elisama, Ammihuds son.:}(/Och till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Eliasaphs, Deguels sons, gåfva.#9C(.En getabock till syndoffer;P8(-En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer.C7(,En gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;B6(+Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;P5(*På sjette dagen, höfvitsmannen för Gads barn, Eliasaph, Deguels son.4()Och till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Selumiels, ZuriSadai sons, gåfva.#3C((En getabock till syndoffer;P2('En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;C1(&En gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;B0(%Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;T/#($På femte dagen, höfvitsmannen för Simeons barn, Selumiel, ZuriSadai son..y(#Och till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Elizurs, Sedeurs sons, gåfva.#-C("En getabock till syndoffer;P,(!En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;C+( En gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;B*(Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;P)(På fjerde dagen, höfvitsmannen för Rubens barn, Elizur, Sedeurs son.}(u(Och till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Eliabs, Helons sons, gåfva.#'C(En getabock till syndoffer;P&(En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;C%(En gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;B$(Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;P#(På tredje dagen, höfvitsmannen för Sebulons barn, Eliab, Helons son."{(Och till tackoffer två oxar, fem vädrar, fem bockar och fem årsgamla lamb. Detta är Nethaneels, Zuars sons, gåfva.#!C(En getabock till syndoffer;P (En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;K(Dertill en gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;B(Hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;X+(På den andra dagen offrade Nethaneel, Zuars son, höfvitsmannen för Isaschar.(Och två oxar till tackoffer, fem vädrar, fem bockar, och fem årsgamla lamb. Detta är Nahessons, Amminadabs sons, gåfva.#C(En getabock till syndoffer;P(En stut af boskapen, en vädur, ett årsgammalt lamb till bränneoffer;K(Dertill en gyldene sked, tio siklar guld värd, full med rökverk;F( Och hans gåfva var: Ett silffat, hundrade och tretio siklar värdt; en silfskål, sjutio siklar värd, efter helgedomens sikel, både full med semlomjöl, blandadt med oljo till spisoffer;Y-( På första dagen offrade Nahesson sina gåfvo, Amminadabs son, af Juda slägte.ue( Och Herren sade till Mose: Låt hvar höfvitsmannen bära sitt offer fram på sin dag till altarets vigning. ( Och höfvitsmännerna offrade till altarets vigning, på den dagen, då det vigdt vardt, och offrade sina gåfvor inför altaret.{q( Men Kehats barnom fick han intet; derföre att de ett heligt ämbete på sig hade och måste bära på sina axlar.{(Och fyra vagnar och åtta oxar fick han Merari barnom, efter deras ämbete, under Ithamars, Prestens Aarons sons, hand.P(Två vagnar och fyra oxar fick han Gersons barnom, efter deras ämbete.A(Då tog Mose vagnarna och oxarna, och fick dem Leviterna.(Tag det af dem, att det må tjena i vittnesbördsens tabernakels tjenste, och få det Leviterna, hvarjom efter sitt ämbete."A(Och Herren sade till Mose:<s(Och de båro sitt offer fram för Herran, sex öfvertäckta vagnar, och tolf oxar, ju en vagn för två höfvitsmän, och en oxa för hvardera; och hade dem fram för tabernaklet.1 ](Så offrade höfvitsmännerna i Israel, de som ypperst voro i deras fäders hus; förty de voro höfvitsmän i slägterna, och stodo öfverst ibland dem som talde voro.  (Och då Mose hade upprest tabernaklet, smort det, och helgat det med all dess tyg; dertill ock smort och helgat altaret med all dess tyg;V '(Ty I skolen sätta mitt Namn uppå Israels barn, att jag skall välsigna dem.E (Herren upplyfte sitt ansigte öfver dig, och gifve dig frid.J (Herren låte sitt ansigte lysa öfver dig, och vare dig nådelig.-W(Herren välsigne dig, och bevare dig.p[(Tala till Aaron och hans söner, och säg: Så skolen I säga till Israels barn, när I välsignen dem:-W(Och Herren talade med Mose, och sade:G (Detta är dens förlofvades lag, som sitt offer lofvar Herranom för sitt löfte, förutan det han eljest förmår. Såsom han lofvat hafver, så skall han ock göra, efter hans löftes lag.$C(Och skall veftoffra det för Herranom. Det är heligt Prestenom, samt med veftoffersbröstena, och häfoffersbogenom. Sedan må den förlofvade dricka vin.D(Och skall taga bogen af väduren sudnan, och en osyrad kako utu korgenom, och en osyrad tunnkako; och skall läggat dem förlofvade på hans händer, sedan han hans löfte afrakat hafver;D(Och skall raka dens förlofvades löftes hufvud inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel; och skall taga hans löftes hufvudhår, och kasta det på elden, som under tackoffrena är;7(Och väduren skall han göra till ett tackoffer Herranom till den osyrade brödkorgen; och skall desslikes göra hans spisoffer, och hans drickoffer;kQ(Och Presten skall bära det in för Herran, och skall göra hans syndoffer, och hans bränneoffer.#(Och en korg med osyrade kakor af semlomjöl, blandadt med oljo, och osyrade tunnkakor, smorda med oljo, och deras spisoffer och drickoffer.C~(Och han skall bära fram sitt offer Herranom, ett årsgammalt lamb utan vank till bränneoffer, och ett årsgammalt får utan vank till syndoffer; och en vädur utan vank till tackoffer;}9( Detta är hans lag, som sig förlofvat hafver: När hans löftes tid ute är, skall man hafva honom fram för dörrena af vittnesbördsens tabernakel.V|'( Att han skall uthålla Herranom tiden till sitt löfte; och skall bära fram ett årsgammalt lamb till ett skuldoffer. Dock skola de förra dagarna vara förgäfves, derföre att hans löfte vardt orenadt.M{( Och Presten skall göra den ena till ett syndoffer, den andra till ett bränneoffer, och försona honom, derföre att han syndade öfver en dödan; och alltså på samma dagenom helga hans hufvud;z3( Och på åttonde dagen skall han bära fram två turturdufvor, eller två unga dufvor, till Presten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.5ye( Och om någor oförvarandes bråddör när honom, då varder hans löftes hufvud orent. Derföre skall han raka sitt hufvud på hans renselsedag, det är, på sjunde dagen.Cx(Och i hela hans löftes tid skall han vara Herranom helig.w1(Han skall ej heller orena sig på sins faders död, sine moders, sins broders, eller sine systers; förty hans Guds löfte är öfver hans hufvud.Yv-(I hela tidenom, den han Herranom lofvat hafver, skall han till ingen dödan gå.Ru(Så länge hans löftes tid varar, skall icke rakoknif komma på hans hufvud, tilldess tiden är ute, den han Herranom lofvat hafver; ty han är helig, och skall låta fri växa håret på sitt hufvud.t(Så länge som hans löfte varar, skall han icke äta det af vinträ gjordt är, hvarken vinbärskärnarna eller skalena.Ws)(Han skall hålla sig ifrå vin och starka drycker; vinättiko och starka dryckers ättiko skall han ock icke dricka, ej heller det af vinbär gjordt varder; han skall hvarken färsk eller torr vinbär äta.r}(Tala till Israels barn, och säg till dem: Om en man eller qvinna gör Herranom ett besynnerligt löfte till återhåll;,q W(Och Herren talade med Mose, och sade:bp?(Och mannen skall vara utan skuld för den missgerning, men qvinnan skall bära sin skuld.7oi(Eller när en misstankoande upptänder en man, att han misstänker sina hustru, att han skall ställa henne inför Herran; och Presten göre med henne allt efter denna lagen.Un%(Detta är misstankas lag, när en qvinna förlöper sin man och varder oren;zmo(Är samma qvinna intet orenad, utan är ren; så skall det intet skada henne, så att hon ju må varda hafvandes..lW(Och när hon hafver druckit vattnet, om hon är oren, och hafver sig emot sin man förbrutit; så skall det förbannade vattnet gå in i henne, och vara henne bittert, så att buken sväller på henne, och länderna förfalla; och den qvinna skall vara till en förbannelse ibland hennes folk.k)(Han skall taga en hand full af spisoffret till hennes åminnelse, och bränna det upp på altaret, och derefter gifva qvinnone dricka vattnet.j(Då skall Presten taga det misstankaoffret af hennes hand, och veftoffra det för Herranom till ett spisoffer, och offrat uppå altaret. i(Och skall gifva qvinnone dricka af det bittra förbannade vattnet; och när det bittra förbannade vattnet är gånget uti henne;ehE(Och så skall Presten skrifva denna förbannelsen på en sedel, och två det af med vattnet;g%(Så gånge nu det förbannade vattnet i ditt lif, så att din buk sväller, och dina länder förfalla. Och qvinnan skall säga: Amen, amen.hfK(Så skall Presten besvärja qvinnona med sådana förbannelse, och skall säga till henne: Herren sätte dig i förbannelse och till en ed ibland ditt folk; så att Herren låter förfalla dina länder, och din buk svälla.qe](Men hafver du förlupit din man, så att du äst oren, och någor hafver belägrat dig förutan din man;[d1(Han skall besvärja qvinnan, och säga till henne: Hafver ingen man belägrat dig, och du icke hafver förlupit din man, så att du hafver orenat dig, så skall detta bittra förbannade vattnet intet skada dig.Tc#(Och skall ställa qvinnona inför Herran, och blotta hennes hufvud, och lägga röjelseoffret, det ett misstankaoffer är, på hennes hand; och Presten skall hafva i sine hand bittert förbannadt vatten.gbI(Och taga af det helga vattnet uti ett lerkar, och lägga stoft af tabernaklets golf i vattnet;Ka(Då skall Presten hafva henne fram, och ställa henne för Herran;`)(Så skall han hafva henne fram för Presten, och bära fram ett offer öfver henne, tiondeparten af ett epha bjuggmjöl, och skall ingen oljo gjuta deruppå, ej heller lägga der rökelse på; ty det är ett misstankaoffer, och ett röjelseoffer, som missgerning röjer.q_](Och misstankoanden upptänder honom, att han sina hustru misstänker, ehvad hon är oren, eller ej oren;W^)( Och någor köttsliga belägrar henne, och varder dock mannenom fördoldt för hans ögon, och varder förskyldt att hon oren vorden är, och han kan icke öfvertygat henne; ty hon är icke beslagen dermed;v]g( Tala till Israels barn, och säg till dem: Om en mans hustru förlöper honom, och förbryter sig emot honom;-\W( Och Herren talade med Mose, och sade:w[i( Och hvilken något helgar, det skall ock vara hans; och hvad någor gifver Prestenom, det skall ock vara hans.kZQ( Desslikes skall allt häfoffer af allo thy, som Israels barn helga och offra Prestenom, vara hans.!Y=(Om ingen är, hvilkom man betala skulle, så skall man gifvat Herranom inför Prestenom, undantagen försoningenes vädur, der han med försonad varder.@X{(Och de skola bekänna deras synd, som de gjort hafva, och skola försona deras skuld med lika värd, och derutöfver lägga femtedelen till, och gifva honom, som de emot syndat hafva.kk:jji|i+hih,gggff^f.eeeege5dddddd7cc3bba>``_q_ ^]]M\\<[[YYHXWWiVVVUqTTSNRR@Q)PP!ONN>MMLLAKxJJJIIHOGGyFEEIDDNCCrBBUAA1@@%??r>==_<(Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder.=)(Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin;a<=(Och viljen göra Herranom offer, vare sig bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friviljeoffer, eller edor högtidsoffer; på det I skolen göra Herranom en söt lukt, af fä eller får;;{(Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifva skall;,: W(Och Herren talade med Mose, och sade:9}(-Så kommo de Amalekiter och Cananeer, som på bergen bodde, neder, och slogo dem, och förföljde dem allt intill Horma.8(,Men de voro förblindade till att draga upp på bergshöjdena; men Herrans förbunds ark och Mose kommo intet utu lägret.67g(+Ty de Amalekiter och Cananeer äro der för eder; och I varden fallande för svärd, derföre, att I hafven vändt eder ifrå Herranom; och Herren skall intet vara med eder.g6I(*Drager icke upp; förty Herren är icke med eder; att I icke blifven slagne för edra fiendar.^57()Men Mose sade: Hvi gån I så utöfver Herrans ord? Det skall icke väl bekomma eder.84k((Och stodo om morgonen bittida upp, och drogo upp på bergshöjdena, och sade: Här äre vi, och vilje draga upp till de rum, der Herren oss af sagt hafver; ty vi hafve syndat.Y3-('Och Mose talade dessa orden till all Israels barn; då sörjde folket svårliga;}2u(&Men Josua, Nuns son, och Caleb, Jephunne son, blefvo lefvande, af de män, som gångne voro till att bespeja landet.A1(%Dermed att de gåfvo landena ett rykte, att det var ondt.30a($Alltså dödde af Herrans plågo alle de män, som Mose sändt hade till att bespeja landet, och igenkomne voro, och hade kommit hela menighetena till att knorra deremot;,/S(#Jag Herren hafver det sagt, det vill jag ock så göra allom dessom onda hopenom, som sig emot mig upphäfvit hafver; uti denna öken skola de åtgå, och der dö.f.G("Efter talet af de fyratio dagarna, i hvilkom I landet bespejaden, ju ett år för hvar dagen, att de skola umgälla edor missgerning i fyratio år; på det I skolen förnimma, hvad det är, när jag tager mina hand ifrå.-(!Och edor barn skola varda herdar i öknene, i fyratio år, och umgälla edart horeri, intilldess edra kroppar varda åtgångne i öknene;<,u( Men I, med edra kroppar, skolen falla i denna öken.+!(Men edor barn, der I om saden, att de skulle varda till ett rof, dem vill jag föra derin, att de skola få se det land, som I förkasten.-*U(Skolen intet komma in uti det land, der jag mina hand på upphäfvit hafver, att jag skulle låta eder deruti bo, förutan Caleb, Jephunne son, och Josua, Nuns son.)(Edra kroppar skola falla i denna öknene; och alle I, som räknade ären ifrå tjugu år och derutöfver, I som emot mig knorrat hafven,((Derföre säg till dem: Så visst som jag lefver, säger Herren, skall jag göra eder såsom I för min öron sagt hafven.' (Huru länge skall denna onda hopen knorra emot mig? Ty jag hafver hört Israels barnas knorran, som de emot mig knorrat hafva.7&k(Och Herren talade med Mose och Aaron, och sade:%!(Dertill ock de Amalekiter och Cananeer, som i dalarna bo. I morgon vänder om, och drager in uti öknena, på den vägen åt röda hafvet.E$(Men min tjenare Caleb, derföre, att en annar Anda med honom är, och hafver troliga följt mig efter, honom skall jag föra in i det landet, der han inkom; och hans säd skall intaga det;#(Ingen af dem skall få se det landet, som jag deras fäder svorit hafver; och ingen skall se det, den mig försmädat hafver.<"s(Ty alle de män, som hafva sett mina härlighet, och min tecken, som jag gjort hafver uti Egypten, och uti öknene, och nu tio resor försökt mig, och icke hafva lydt mine röst;^!7(Men så visst som jag lefver, så skall all verlden varda full af Herrans härlighet;O (Och Herren sade: Jag hafver förlåtit dem det, såsom du sagt hafver.,S(Så var nu nådelig öfver detta folks missgerning, efter dina stora barmhertighet, såsom du ock desso folke förlåtit hafver, allt ifrån Egypten, och härtill.]5(Herren är långmodig, och af stora barmhertighet, och förlåter missgerning och öfverträdelse, och låter ingen vara ostraffad, utan söker fädernas missgerningar öfver barnen, intill tredje och fjerde led.O(Så låt nu Herrans kraft stor varda, såsom du talat hafver och sagt:(Herren förmådde icke föra det folket in uti det land, som han dem svorit hade; derföre hafver han dräpit dem i öknene.|s(Och du dräpte detta folket, såsom en man; så skulle Hedningarna, som sådana rop på dig hörde, tala och säga:!(Och man varder sägandes till detta lands inbyggare, som hört hafva, att du, Herre, äst ibland detta folket, att du ansigte mot ansigte sedd varder, och din molnsky står öfver dem, och du, Herre, går för dem i molnstodene om dagen, och i eldstodene om nattene;( Men Mose sade till Herran: Så få de Egyptier det höra; ty du hafver fört detta folket med dine kraft midt ut ifrå dem;( Jag skall slå dem med pestilentie, och förgöra dem, och göra dig till ett större och mägtigare folk, än detta är.5e( Och Herren sade till Mose: Huru länge skall detta folket försmäda mig? Och huru länge vilja de icke tro på mig genom allahanda tecken, som jag ibland dem gjort hafver? ( Då sade hela folket, att man skulle stena dem. Så syntes Herrans härlighet på vittnesbördsens tabernakel för all Israels barn.U%( Faller icke ifrå Herran, och frukter eder intet för detta landsens folk; ty vi vilje äta dem upp såsom bröd. Deras beskärm är gånget ifrå dem, och Herren är med oss; frukter eder intet för dem./(Hafver Herren vilja till oss, så förer han oss väl uti det landet, och gifver oss det; hvilket ett land är, som mjölk och hannog uti flyter.(Och sade till alla menighetena af Israels barn: Landet, som vi igenomvandrat hafve till att bespeja det, är ganska godt.fG(Och Josua, Nuns son, och Caleb, Jephunne son, de ock landet bespejat hade, refvo sin kläder;hK(Men Mose och Aaron föllo uppå sin ansigte för hela menighetenes församling af Israels barn.oY(Och den ene sade till den andra: Låt oss häfva oss upp en höfvitsman, och fara in uti Egypten igen..W(Hvi förer Herren oss i detta landet, att vi skole falla för svärd, och våra hustrur och barn varda till rofs? Är icke bättre, att vi drage in uti Egypten igen?7i(Och all Israels barn knorrade emot Mose och Aaron, och hela menigheten sade till dem: Ack! att vi dock hade mått dött i Egypti land, eller ännu dö måtte i denna öknene.L  (Då tog hela menigheten till att skria; och folket gret den nattena.y m( !Och de förtalade landet, som de skådat hade, för Israels barnom, och sade: Landet, som vi igenomgångit hafve till att bespeja det, uppfräter sina inbyggare; och allt det folk, som vi derinne sågo, är ganska långt folk. Vi såge der ock tyranner, Enaks barn af de tyranner; och vi vorom för vår ögon såsom gräshoppor, och så vorom vi ock för deras ögon.  ( Men de män, som hade varit med honom uppfarne, sade: Vi förmåge icke draga ditupp emot det folk; ty de äro oss för starke. +( Men Caleb stillte folket för Mose, och sade till dem: Låt oss draga ditupp, och taga landet in; förty vi kunne väl vara dem öfvermägtige. ( De Amalekiter bo söderut i landena; de Hetheer, och Jebuseer, och Amoreer bo uppå bergen; de Cananeer bo vid hafvet och vid Jordan.|s( Förutan att der bor starkt folk uti, och der äro ganska faste och store städer; och vi såge der ock Enaks barn.( Och förtäljde dem, och sade: Vi vore in uti det land, dit I oss sänden, der mjölk och hannog uti flyter; och detta är dess frukt;Y-( Gingo och kommo till Mose och Aaron till hela menigheten af Israels barn, uti den öknene Paran till Kades; och sade honom igen, och hela menighetene, huruledes det stod till, och läto dem se landsens frukt;M( Och de vände om, när de hade bespejat landet, efter fyratio dagar;a=( Det rummet kallas Escols bäck, för den vinklasans skull, som Israels barn der afskoro.(K( Och de kommo intill den bäcken Escol, och skoro der en vinqvist af med en vinklasa, och läto två bära den på en stång, och dertill granatäple och fikon.+Q( De gingo också upp söderut, och kommo till Hebron; der var Ahiman, Sesai och Thalmai, Enaks barn. Och Hebron var uppbygdt i sju år förra än Zoan uti Egypten.oY( De gingo upp, och bespejade landet, ifrå den öknene Zin allt intill Rehob, der man går till Hamath.P( Och hurudana landet är, fett eller magert, och om trä deruti äro, eller ej; varer vid en god tröst, och tager af landsens frukt. Och det var rätt på den tiden, då första vinbären voro mogne.#A( Och hurudana land det är, der de uti bo, om det är godt eller ondt; och hurudana städer äro, der de uti bo, om de äro förvarade med murar, eller ej;w~i( Och beser landet, huru det är, och folket, som deruti bor, om det är starkt eller svagt, litet eller mycket;}}( Då nu Mose utsände dem till att bespeja landet Canaan, sade han till dem: Farer upp söderut, och går upp på bergen;||s( Desse äro namnen af männerna, som Mose utsände till att bespeja landet. Och Hosea, Nuns son, kallade Mose Josua.*{Q( Geuel, Machi son, af Gads slägte.1z_( Nahebi, Vaphsi son, af Naphthali slägte.0y]( Sethur, Michaels son, af Assers slägte.-xW( Ammiel, Gemalli son, af Dans slägte.7wk( Gaddi, Susi son, af Josephs slägte af Manasse./v[( Gaddiel, Sodi son, af Sebulons slägte./u[( Palti, Raphu son, af BenJamins slägte.-tW( Hosea, Nuns son, af Ephraims slägte.2sa( Jigeal, Josephs son, af Isaschars slägte.-rW( Caleb, Jephunne son, af Juda slägte.-qW( Saphat, Hori son, af Simeons slägte.Ap( Och heto alltså: Sammua, Zaccurs son, af Rubens slägte.woi( Mose sände dem ut af den öknene Paran, efter Herrans ord, de som alle voro myndige män ibland Israels barn;n ( Sänd ut män, de som må bespeja landet Canaan, det jag Israels barn gifva vill; af hvarjo deras fäders slägt en myndig man.-mW( Och Herren talade med Mose, och sade:Ql ( Sedan drog folket ifrå Hazeroth, och lägrade sig uti den öknene Paran.:kq( *** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***>jw( Herren sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utan lägret; sedan låt åter taga henne igen.Ni( Då ropade Mose till Herran, och sade: Ack Gud! gör henne helbregda.h( Att denna icke blifver såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifvet; det hafver allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött.xgk( Han sade till Mose: Ack min herre! lägg icke denna syndena på oss, i det vi hafve ovisliga gjort, och syndat;,fS( Dertill gaf ock molnskyn sig ifrå tabernaklet. Och si, då var MirJam spitelsk såsom en snö; och Aaron vände sig till MirJam, och fick se att hon var spitelsk.Pe( Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver dem, och han vände sig bort;-dU( Munteliga talar jag med honom, och han ser Herran såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse. Hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose?Mc( Men icke så min tjenare Mose, hvilken uti mitt hela hus trogen är.)bM( Och han sade: Hörer min ord; om någor är ibland eder en Herrans Prophet, honom vill jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm vill jag tala med honom.a ( Då kom Herren neder i molnstodene, och steg in i dörrena af tabernaklet, och kallade Aaron och MirJam; och de gingo både ut.`'( Och strax sade Herren till Mose, och till Aaron, och till MirJam: Går ut I tre intill vittnesbördsens tabernakel. Och de gingo alle tre ut.Q_( Men Mose var en ganska saktmodig man, öfver alla menniskor på jordene.j^O( Och sade: Talar nu Herren allena genom Mose? Talar han ock icke genom oss? Och Herren hörde det..] Y( Och MirJam och Aaron talade emot Mose för hans hustrus skull, den Ethiopissan, som han till hustru tagit hade; derföre att han en Ethiopisso hade till hustru tagit;Q\( #Ifrå Lustgrifterna drog folket ut till Hazeroth; och blefvo i Hazeroth.b[?( "Deraf heter det samma rummet Lustgrifter; derföre, att man der begrof det lustna folket.2Z_( !Som ännu köttet var under deras tänder, och förr än det åtgånget var, förgrymmade sig Herrans vrede öfver folket, och Herren slog dem med en ganska stor plågo.ZY/( Då stod folket upp på den samma hela dagen och den hela natten, och på allan den dagen derefter, och samkade åkerhöns, och den som minst samkade, han samkade tio homer; och de torkade dem kringom lägret.cXA( Då kom ett väder ut ifrå Herranom, och lät komma åkerhöns ifrå hafvet, och förströdde dem öfver lägret, den ena dagen såsom den andra, i två dagar långt kringom lägret, två alnar högt uppifrå jordene.>Wy( Och så gingo Mose och de äldste af Israel i lägret.V9( Men Mose sade till honom: Hvi äst du så nitisk för mig? Gåfve Gud, att allt Herrans folk propheterade, och Herren läte sin Anda komma öfver dem.tUc( Då svarade Josua, Nuns son, Mose tjenare, den han utvalt hade, och sade: Min herre Mose, förbjud dem det.kTQ( Då lopp en dräng af stad, och bådade det Mose, och sade: Eldad och Medad prophetera i lägrena.nSW( Och så hade ännu två män blifvit qvare i lägrena, den ene het Eldad, den andre Medad. Och Anden hvilades öfver dem; ty de voro ock uppskrefne, ändock de icke utgångne voro till tabernaklet; och de propheterade i lägrena.bR?( Då kom Herren neder i molnskyn, och talade med honom, och tog af Andanom, som öfver honom var, och gaf de sjutio äldsta männerna. Och när Anden hvilades utöfver dem, propheterade de, och vände sedan intet igen.Q-( Och Mose gick ut, och sade till folket Herrans ord, och församlade de sjutio män af de äldsta i folket, och ställde dem omkring tabernaklet.P( Men Herren sade till Mose: Är då Herrans hand förkortad? Men du skall nu se, om min ord dig något värd äro, eller ej. O( Skall man slagta får och fä, att man må mätta dem, eller alla fiskar i hafvet församla dertill, att de måga blifva mättade?N'( Och Mose sade: Sexhundradtusend män fotfolk är, der jag ibland är, och du säger: Jag vill gifva eder kött, att I äten en månad långt.nMW( Utan en månad långt, tilldess att det skall gå eder utaf näsorna, och varda eder en vämjelse; derföre, att I hafven bortkastat Herran, den ibland eder är, och gråtit för honom, och sagt: Hvi äre vi gångne utur Egypten?PL( Icke i en dag, icke i två, icke i fem, icke i tio, icke i tjugu dagar;K/( Och till folket skall du säga: Helger eder till morgons, att I mågen få äta kött; förty eder gråt är kommen inför Herrans öron; ty I sägen: Ho gifver oss kött till att äta; förty vi mådde väl uti Egypten? Derföre skall Herren gifva eder kött, att I äten;CJ( Så vill jag komma neder, och der tala med dig, och taga af dinom Anda, som öfver dig är, och få dem, att de måga draga tungan öfver folket med dig, att du icke drager honom allena.fIG( Och Herren sade till Mose: Församla mig sjutio män utaf de äldsta i Israel, de som du vetst att de äro de äldste och förmän i folkena, och haf dem fram för vittnesbördsens tabernakel, och ställ dem der när dig;H3( Och vill du så göra emot mig, så slå mig heldre ihjäl, om jag eljest hafver funnit nåd för din ögon, att jag icke så skall se min jämmer.[G1( Jag förmår icke allt detta folket uppehålla allena; ty det är mig för svårt. F( Hvar skulle jag nu taga kött, det jag allo desso folkena gifva skulle? De gråta för mig, och säga: Gif oss kött till att äta.DE( Hafver nu jag allt detta folket aflat eller födt, att du må säga till mig: Bär dem på dinom armom, såsom en amma bär ett barn, in uti det landet, som du deras fäder svorit hafver?D1( Och Mose sade till Herran: Hvi bekymrar du din tjenare; och hvi finner jag icke nåd för din ögon, att du så lägger på mig all folkens tunga? ;~~3}}W|O{zzYydxxwvuutt~ssKrrqqPppoonnmlkkjii1hhgfedd"cbbba``&_^^]]N\y\[_ZZXXWWLLL>>!=9<$;7:999$8|8 7j666544G332R110|//I..5-{,,+^**)d(()''{&&&%7$$?## "!!A H?ayYFSZ{Eugn + @ i @ )g0|`0;'I( Och han och hans säd efter honom skall hafva ett evigt Presterskaps förbund; derföre, att han för sin Gud hafver nitisk varit, och Israels barn försonat.G ( Derföre säger jag: Si, jag gifver honom mins frids förbund.;q( Pinehas, Eleazars son, Prestens Aarons sons, hafver afvändt mina grymhet ifrån Israels barn, i det han nitisk var om mig, att jag i mitt nit icke skulle förgöra Israels barn.-W( Och Herren talade med Mose, och sade:>y( Och i de plågone vordo dräpne fyra och tjugu tusend.7i(Och gick efter den Israelitiska mannen in uti horohuset, och stack dem, både den Israelitiska mannen och qvinnona, igenom deras buk. Så vände plågan igen af Israels barn.}~u(Då Pinehas det såg, Eleazars son, Prestens Aarons sons, stod han upp utu menighetene, och tog en knif i sina hand;]}5(Och si, en man utaf Israels barn kom, och hade in ibland sina bröder ena Midianitiska qvinno; och lät Mose se det, och hela menighetena af Israels barn, som greto inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.r|_(Och Mose sade till de domare i Israel: Hvar och en dräpe sina män, som sig till BaalPeor hållit hafva..{W(Och Herren sade till Mose: Tag alla öfverstarna för folket, och häng dem upp Herranom i solene, på det den grymme Herrans vrede måtte varda vänd ifrån Israel. z (Och folket åt, och tillbad deras gudar, och Israel höll sig intill BaalPeor; då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel.4ye(Hvilka bödo folket till deras gudars offer.Ux '(Och Israel bodde i Sittim, och folket begynte bola med de Moabiters döttrar,gwI(Och Bileam stod upp, och drog sina färde, och kom igen till sitt rum; och Balak for sin väg.[v1(Och skepp utu Chittim skola förderfva Assur och Eber; men han skall ock förgås.au=(Och han hof åter upp sitt tal, och sade: Ack! ho må lefva, när Gud detta göra skall?Rt(Men du, Kain, skall varda förbränd, när Assur dig fångnan bortförer. s(Och då han såg de Keniter, hof han upp sitt tal, och sade: Fast är din boning, och du hafver lagt ditt näste, i hällebergena.r'(Och då han såg de Amalekiter, hof han upp sitt tal, och sade: Amalek de förste ibland Hedningarna; men på sistone blifver du platt borta.dqC(Utur Jacob varder kommandes den som råda skall, och omkullslå hvad igen är af städerna.mpU(Han skall intaga Edom, och Seir skall komma under sina fiendars våld, men Israel skall vinna seger.goI(Jag skall få se honom, men icke nu; jag skall skåda honom, men icke när: En stjerna skall uppgå utaf Jacob, och en spira uppkomma af Israel, och skall sönderkrossa de Moabiters Förstar, och ödelägga all Seths barn.=nu(Det säger den som hörer Guds tal, och den som dens Högstas kunskap hafver; den som ser dens Allsmägtigas uppenbarelse, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:my(Och han hof sitt tal upp, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Det säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;l(Och nu, si, när jag far till mitt folk, så kom, jag skall råda dig, hvad detta folk med dino folke göra skall, på yttersta tiden.mkU( Om Balak gåfve mig sitt hus fullt med silfver och guld, så kunde jag dock icke gå utöfver Herrans ord, antingen till att göra ondt eller godt efter mitt sinne; utan hvad som Herren sägandes vorde, det skulle jag ock säga?rj_( Bileam svarade honom: Hafver jag ock icke talat med din sändningabåd, som du sände till mig, och sagt:qi]( Far nu hem till ditt. Jag tänkte, att jag skulle ärat dig; men Herren hafver den ärona förtagit dig.Zh/( Då förgrymmade sig Balak i vrede emot Bileam, och slog händerna tillsamman, och sade till honom: Jag hafver kallat dig, att du skulle förbanna mina fiendar; och si, du hafver nu tre gånger välsignat dem.8gk( Han hafver sig nederlagt såsom ett lejon, och såsom ett ungt lejon. Ho vill sätta sig emot honom? Välsignad vare den som dig välsignar, och förbannad den dig förbannar.Lf(Gud hafver honom fört utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings; han skall uppfräta sina motståndare Hedningarna, och deras ben sönderkrossa, och med sina pilar sönderbråka.)eM(Vatten skola flyta utu hans ämbar, och hans säd skall varda till ett stort vatten. Hans Konung skall varda högre än Agag, och hans rike skall upphäfva sig.d(Såsom bäcker utvidga sig, såsom örtagårdar vid vatten, såsom tjäll de Herren uppsätter, såsom cedreträ vid vatten.Cc(Huru skön äro din tjäll, Jacob, och din boning, Israel!b%(Detta säger den som hörer Guds tal; den som dens Allsmägtigas uppenbarelse ser, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:a}(Och han hof upp sitt tal, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Detta säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;q`](Hof sin ögon upp, och såg Israel såsom de lågo efter deras slägter; och Guds Ande kom öfver honom.B_ (Då nu Bileam såg, att Herranom täcktes, att han skulle välsigna Israel, gick han intet, såsom tillförene, bort till att söka trolldom, utan vände sitt ansigte rätt emot öknena;c^A(Balak gjorde såsom Bileam sade, och offrade ju uppå hvart altaret en stut och en vädur.k]Q(Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få sju stutar och sju vädrar.V\'(Och han tog honom upp på kullen af det berget Peor, hvilket vet åt öknena. [(Balak sade till honom: Kom, jag vill hafva dig på en annan plats; om tilläfventyrs Gudi må täckas, att du förbannar dem der.Z}(Bileam svarade, och sade till Balak: Hafver jag icke sagt dig, att allt det Herren talandes vorde, det måste jag göra?YY-(Då sade Balak till Bileam: Du skall hvarken förbanna dem, eller välsigna dem.MX(Si, det folket varder uppståndandes såsom ett ungt lejon, och varder sig uppresandes såsom ett lejon; det skall icke lägga sig, tilldess det äter rof, och dricker deras blod, som slagne äro.W(Ty ingen trollkarl är i Jacob, och ingen spåman i Israel. I sin tid varder man sägandes om Jacob och om Israel, hvilka under Gud gör.ZV/(Gud hafver fört honom utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings.U (Man ser ingen mödo i Jacob, och intet arbete i Israel; Herren hans Gud är när honom, och Konungens trummetning ibland honom.YT-(Si, till att välsigna är jag hit hafd; jag välsignar, och kan icke omvändat.:So(Gud är icke en menniska, att han kan ljuga; eller menniskobarn, att honom något kan ångra. Skulle han säga något, och icke görat? Skulle han något tala, och icke hållat?xRk(Och han hof upp sitt tal, och sade: Statt upp, Balak, och hör; fatta i öronen hvad jag säger, du Zipors son:!Q=(Och då han kom igen till honom, si, då stod han när sitt bränneoffer, med de Moabiters Förstar. Och Balak sade till honom: Hvad hafver Herren sagt?vPg(Och Herren kom emot Bileam, och gaf honom ordet i hans mun, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.TO#(Och sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; jag vill vänta derborta.N+(Och tog han honom på en fri plan, uppå kullen af berget Pisga, och byggde sju altare, och offrade ju på hvart altaret en stut och en vädur;M-( Balak sade till honom: Kom då med mig på en annan plats, dädan du hans ända ser, och dock icke allansamman ser; och förbanna mig honom der.dLC( Han svarade, och sade: Skulle jag icke det hålla och tala, som Herren gifver mig i munnen?K( Då sade Balak till Bileam: Hvad gör du mig? Jag hafver låtit hemta dig till att förbanna mina fiendar, och si, du välsignar dem.J3( Ho kan räkna Jacobs stoft, och talet på fjerdedelen af Israel? Min själ dö med de rättfärdigas död, och min ände varde såsom dessas ände.(IK( Ty af bergshöjden ser jag honom väl, och af högarna skådar jag honom. Si, det folket varder allena boendes, och icke skall räknadt varda ibland Hedningar.zHo(Huru skall jag förbanna den Gud icke förbannar? Huru skall jag tala ondt emot den Herren intet ondt emot talar?=Gu(Då hof han sitt tal upp, och sade: Utaf Syrien hafver Balak, de Moabiters Konung, låtit hemta mig, ifrå bergen österut: Kom och förbanna mig Jacob; kom, tala ondt emot Israel.qF](Och då han kom igen till honom, si då stod han när sitt bränneoffer, med alla de Moabiters Förstar.`E;(Och Herren gaf Bileam ordet i munnen, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.D(Och Gud kom emot Bileam. Men han sade till honom: Sju altare hafver jag tillredt, och ju på hvart altaret en stut och en vädur offrat.LC(Och Bileam sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; och jag vill gå bort; om tilläfventyrs Herren kan komma emot mig, och undervisa mig hvad jag skall säga dig. Och gick åstad hasteliga.{Bq(Balak gjorde som Bileam honom sade. Och både Balak och Bileam offrade, ju på hvart altare en stut och en vädur.nA Y(Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få hit sju stutar och sju vädrar.@}()Om morgonen tog Balak Bileam, och hade honom upp på Baals höjder, att han dädan af måtte se intill ändan af folket.l?S((Och Balak offrade fä och får, och sände efter Bileam, och efter de Förstar som när honom voro.<>u('Så for Bileam med Balak, och kommo in i gatustaden.='(&Bileam svarade honom: Si, jag är kommen till dig; men huru kan jag något annat tala, utan det Gud gifver mig i munnen, det måste jag tala?<5(%Och sade till honom: Hafver jag icke sändt efter dig, och låtit kalla dig? Hvi äst du då icke kommen till mig? Menar du jag kunde icke ära dig? ;;($Då Balak hörde, att Bileam kom, for han ut emot honom uti de Moabiters stad, som ligger i gränsone vid Arnon, hvilken är vid den yttersta gränson;:5(#Herrans Ängel sade till honom: Far med dessa männerna; men intet annat skall du tala, utan det jag säger dig. Så följde Bileam Balaks Förstar.19]("Då sade Bileam till Herrans Ängel: Jag hafver syndat; ty jag visste icke, att du stod emot mig i vägenom. Och nu, om det är icke din vilje, vill jag vända om igen.58e(!Och åsninnan såg mig, och vek undan för mig i tre gånger; eljest, hvar hon icke undanvikit hade, så hade jag nu slagit dig ihjäl, och åsninnan hade lefvande blifvit.17]( Och Herrans Ängel sade till honom: Hvi hafver du slagit dina åsninno nu tre gånger? Si, jag är utgången, att jag skall stå dig emot; ty denne vägen är mig emot.+6Q(Då öppnade Herren Bileams ögon, att han såg Herrans Ängel stå i vägenom, och ett draget svärd uti hans hand, och han neg, och bugade sig med sitt ansigte.65g(Åsninnan sade till Bileam: Är jag icke din åsninna, der du på ridit hafver i dina dagar intill denna tid? Hafver jag någon tid så plägat göra med dig? Han sade: Nej.4}(Bileam sade till åsninnan: Förty du gjorde gäck af mig; ack! hade jag nu ett svärd i handene, jag skulle dräpa dig. 3(Då öppnade Herren åsninnones mun, och hon sade till Bileam: Hvad hafver jag gjort dig, att du hafver slagit mig nu tre gånger?2-(Och då åsninnan såg Herrans Ängel, föll hon på knä under Bileam. Då förgrymmade sig Bileams vrede, och han slog åsninnona med stafven.1(Då gick Herrans Ängel ytterligare in på ett trångt rum, der ingen väg var till att afvika, antingen på högra eller venstra sidona.0/(Och då åsninnan såg Herrans Ängel, trängde hon sig intill gården, och klämde foten af Bileam in mot gården; och han slog henne ännu mer.m/U(Då trädde Herrans Ängel uti ett trångt tä emellan vingårdar, der på båda sidor gårdar voro.D.(Och åsninnan såg Herrans Ängel stå i vägenom, och ett draget svärd i hans hand. Och åsninnan vek af vägenom in på markena; men Bileam slog henne, att hon skulle gå på vägenom.E-(Men Guds vrede förgrymmade sig, att han for dit. Och Herrans Ängel trädde fram i vägen, att han skulle stå honom emot. Men han red på sine åsninno, och två dränger voro med honom.g,I(Då stod Bileam om morgonen upp, och sadlade sina åsninno, och följde de Moabiters Förstar.>+w(Då kom Gud om nattena till Bileam, och sade till honom: Äro desse männerne komne till att kalla dig, så statt upp, och far med dem; dock hvad jag säger dig, det skall du göra.{*q(Så blifver ock ännu I här i denna natten, att jag må förfara hvad Herren ytterligare med mig talandes varder.L)(Bileam svarade, och sade till Balaks tjenare: Om Balak gåfve mig sitt hus fullt med silfver och guld, så kunde jag dock icke gå öfver Herrans mins Guds ord, litet eller mycket till att göra.({(Ty jag vill högeliga ära dig, och hvad du säger mig, det vill jag göra: Käre, kom, och förbanna mig detta folket. '(Då de kommo till Bileam, sade de till honom: Så låter Balak, Zipors son, säga dig: Låt dig icke förtryta att komma till mig;M&(Då sände Balak ännu yppare och härligare Förstar än hine voro.o%Y(Och de Moabiters Förstar stodo upp, kommo till Balak, och sade: Bileam nekar sig vilja komma med oss.$9( Då stod Bileam bittida upp om morgonen, och sade till Balaks Förstar: Går i edart land; förty Herren vill icke tillstädja, att jag går med eder.l#S( Men Gud sade till Bileam: Gack intet med dem, förbanna icke heller folket; ty det är välsignadt.$"C( Si, ett folk är utdraget utur Egypten, och öfvertäcker jordenes ansigte; så kom nu, och förbanna dem; om jag kunde strida med dem, och fördrifva dem.^!7( Bileam sade till Gud: Balak, Zipors son, de Moabiters Konung, hafver sändt till mig:O ( Och Gud kom till Bileam, och sade: Ho äro de män, som när dig äro?*O(Och han sade till dem: Blifver här öfver nattena, så vill jag säga eder igen, hvad Herren mig sägandes varder. Så blefvo de Moabiters Förstar när Bileam..W(Och de äldste af de Moabiter gingo bort med de äldsta af de Midianiter, och hade spådomslön i deras händer; och gingo in till Bileam, och sade honom Balaks ord.iM(Så kom nu, och förbanna mig det folket; ty det är mig för mägtigt; om jag kunde slå dem, och fördrifva dem utu landet; förty jag vet, hvem du välsignar, han är välsignad, och den du förbannar, han är förbannad.(Och han sände ut båd till Bileam, Beors son, den en spåman var; han bodde vid älfvena i hans folks barnas lande; att de skulle kalla honom, och lät säga honom: Si, ett folk är draget utur Egypten, det öfvertäcker jordenes ansigte, och det ligger emot mig.dC(Då sade de Moabiter till de äldsta af de Midianiter: Nu varder denne hopen uppgnagandes allt det omkring oss är, såsom en oxe uppfräter gräset på markene. Och var Balak, Zipors son, den tiden de Moabiters Konung.(Och att de Moabiter mycket fruktade för det folket, som så mycket var; och att de Moabiter grufvade sig för Israels barn;O(Och då Balak, Zipors son, såg allt det Israel gjort hade de Amoreer;^ 9(Sedan foro Israels barn ut, och lägrade sig i Moabs mark, vid Jordan, in mot Jericho.ue(#Och de slogo honom och hans söner, och allt hans folk, tilldess att ingen var igen; och togo det landet in.gI("Och Herren sade till Mose: Frukta dig intet för honom; ty jag hafver gifvit honom i dina hand med land och folk; och du skall göra med honom, såsom du med Sihon, de Amoreers Konung, gjort hafver, hvilken i Hesbon bodde.)(!Och vände om, och drogo uppåt den vägen till Basan. Då drog Og, Konungen i Basan, ut emot dem med allt sitt folk, till att strida i Edrei.ue( Och Mose sände ut spejare till Jaeser, och de vunno dess döttrar, och togo de Amoreer in, som deruti voro;/[(Så bodde Israel uti de Amoreers lande.(Deras härlighet är vorden omintet, ifrå Hesbon intill Dibon; hon är förstörd allt intill Nopha, hvilken räcker allt intill Medeba.#A(Ve dig, Moab; du Chemos folk äst förgånget. Man hafver hans söner slagit på flyktena, och fört hans döttrar fångna till Sihon, de Amoreers Konung.(Ty en eld är utgången af Hesbon, en låge af den staden Sihon; han hafver uppfrätit Ar de Moabiters; och de der bo i de höjder Arnon.lS(Deraf säger man i ordspråket: Kommer till Hesbon, att man bygger och upprättar den staden Sihon.,S(Ty staden Hesbon hörde Sihon Amoreers Konunge till, och han hade tillförene stridt med de Moabiters Konung, och vunnit honom af all hans land, allt intill Arnon.y m(Alltså tog Israel alla dessa städerna, och bodde i alla de Amoreers städer, i Hesbon, och alla hans döttrar.( K(Men Israel slog honom med svärdsegg, och tog hans land in, ifrån Arnon allt intill Jabbok, och allt intill Ammons barn; förty Ammons landsändar voro faste.B (Men Sihon tillstadde icke Israels barn gå igenom sina landsändar; utan församlade allt sitt folk, och drog emot Israel i öknena. Och som han kom till Jahza, stridde han emot Israel.V '(Låt mig draga igenom ditt land; vi vilje intet vika in på åkrar, eller in på vingårdar; vi vilje icke heller dricka brunnvattnet; landstråtena vilje vi fara, tilldess vi komme genom dina landsändar.U %(Och Israel sände båd till Sihon, de Amoreers Konung, och lät säga honom:sa(Och ifrå Bamoth till den dalen, som ligger i Moabs mark, vid det höga berget Pisga, som vet åt öknene.I (Och ifrå Mattana till Nahaliel, och ifrå Nahaliel till Bamoth;2_(Denna är den brunnen, som de Förstar grafvit hafva; de ädle i folket hafva grafvit honom, genom läraren och deras stafrar. Ifrå denne öknene drogo de till Mattana;Q(Då söng Israel denna visona, och söngo emot hvarannan öfver brunnen: (Och dädan drogo de till brunnen; det är den brunnen, der Herren af sade till Mose: Församla folket, jag vill gifva dem vatten.wi(Och intill bäcksens källo, hvilken räcker allt intill den staden Ar, och böjer sig, och är Moabs gränsa.}u(Deraf säger man uti den bokene om Herrans strider: Den höga bergklippan allt intill skyn, och intill Arnons bäck;M( Dädan drogo de, och lägrade sig på denna sidone vid Arnon, hvilket i öknene är, och sträcker sig ut ifrå de Amoreers landsändar; ty Arnon är Moabs landamäre, emellan Moab och de Amoreer.@}( Dädan drogo de, och lägrade sig vid den bäcken Sared.}u( Och ifrån Oboth drogo de ut, och lägrade sig i Ijim vid berget Abarim, uti den öknene tvärtöfver Moab österut.<~u( Och Israels barn drogo ut, och lägrade sig i Oboth."}?( Så gjorde Mose en kopparorm, och reste honom upp för ett tecken, och om någor vardt biten af orme, så såg han på den kopparormen, och blef vid lif.|/(Då sade Herren till Mose: Gör dig en kopparorm, och res honom upp för ett tecken; hvilken som biten är, och ser uppå honom, han skall lefva.2{_(Så kommo de till Mose, och sade: Vi hafve syndat, att vi emot Herran och emot dig talat hafve; bed Herran, att han tager dessa ormarna ifrån oss. Mose bad för folket.sza(Då sände Herren ibland folket brännande ormar; de beto folket, så att mycket folk i Israel blef dödt.Oy(Och folket talade emot Gud, och emot Mose: Hvi hafver du fört oss utur Egypten, att vi skulle dö i öknene? Ty här är hvarken bröd eller vatten, och vår själ vämjar öfver denna lösa maten.x1(Sedan drogo de ifrå berget Hor, på den vägen åt röda hafvet, att de skulle draga omkring de Edomeers land. Och folket vardt ledse på vägen.w(Och Herren hörde Israels bön, och gaf dem de Cananeer, och de gjorde dem tillspillo med deras städer; och kallade det rummet Horma.v!(Då lofvade Israel Herranom ett löfte, och sade: Om du gifver detta folket under mina hand, så skall jag gifva deras städer tillspillo.(u M(Och då den Cananeen, Konungen i Arad, som söderut bor, hörde att Israel inkom genom spejares väg, stridde han emot Israel, och förde några af dem fångna.ltS(Och då hela menigheten såg att Aaron var död, begreto de honom i tretio dagar, hela Israels hus.*sO(Och Mose afklädde Aaron hans kläder, och klädde dem på hans son Eleazar. Och Aaron blef der död uppå berget; men Mose och Eleazar stego neder utaf bergena.frG(Mose gjorde såsom Herren honom böd; och de stego upp på berget Hor, för hela menighetene.qq](Och afkläd Aaron hans kläder, och kläd dem på hans son Eleazar; och Aaron skall der samlas, och dö.Op(Så tag nu Aaron och hans son Eleazar, och haf dem upp på berget Hor;7oi(Låt Aaron samla sig till sitt folk; ty han skall icke komma i det landet, som jag Israels barnom gifvit hafver, derföre, att I voren minom mun ohörsamme vid trätovattnet.knQ(Och Herren talade med Mose och Aaron på bergena Hor, vid gränsen åt de Edomeers land, och sade:bm?(Och Israels barn drogo ifrå Kades, och kommo med hela menighetene intill det berget Hor.ilM(Alltså förvägrade de Edomeer Israel draga igenom deras landsändar. Och Israel vek ifrå dem.{kq(Men han sade: Du skall icke draga härigenom. Och de Edomeer drogo ut emot dem med mägtigt folk, och starka hand.Kj(Israels barn sade till dem: Vi vilje draga den meniga stråtena; och om vi dricke af ditt vatten, vi och vår boskap, så vilje vi det betala; vi vilje icke utan allenast gå till fot derigenom.hiK(De Edomeer sade till dem: Du skall icke draga härigenom, eller jag skall möta dig med svärd.h(Låt oss draga igenom ditt land; vi vilje icke fara öfver åker eller vingårdar, och icke dricka vattnet utu brunnarna; vi vilje draga rätta landsstråtena, hvarken vikande på den högra sidona eller på den venstra, tilldess vi komme igenom dina landsändar.6gg(Och vi ropade till Herran, och han hörde våra röst, och utsände en Ängel, och förde oss utur Egypten: och si, vi äre i Kades, i den staden, som vid dina gränsor är.f-(Att våre fäder voro nederfarne in uti Egypten, och vi i långan tid bodde uti Egypten, och de Egyptier handlade illa med oss och våra fäder. e;(Och Mose sände bådskap ut ifrå Kades till de Edomeers Konung: Så låter din broder Israel säga dig: Du vetst all den mödo, som oss påkommen är;sda( Detta är det trätovattnet, öfver hvilket Israels barn trätte med Herranom, och han vardt helgad i dem.Qc( Och Herren sade till Mose och Aaron: Derföre, att I icke trodden uppå mig, att I måtten helgat mig för Israels barnom, skolen I icke föra denna menighetena in i det land, som jag dem gifva skall.*bO( Och Mose hof upp sina hand, och slog på hälleberget med sin staf två gånger; då gick der ut mycket vatten, så att menigheten fick dricka, och deras boskap.-aU( Och Mose och Aaron församlade menighetena inför hälleberget, och sade till dem: Hörer, I olydige; månne vi ock skole skaffa eder vatten utu detta hälleberget?I` ( Då tog Mose stafven för Herranom, såsom han honom budit hade.y_m(Tag stafven, och församla menighetena, du och din broder Aaron, och taler till hälleberget för deras ögon; det skall gifva sitt vatten. Alltså skall du skaffa dem vatten utu hälleberget, och gifva menighetene dricka, och deras boskap.-^W(Och Herren talade med Mose, och sade:#]A(Då gingo Mose och Aaron ifrå menighetene intill dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och föllo på sitt ansigte; och Herrans härlighet syntes dem.P\(Och hvi hafven I fört oss utur Egypten intill denna onda platsen, der man intet så kan; der hvarken äro fikon eller vinträ, ej heller granatäple; och är dertillmed intet vatten till att dricka?n[W(Hvi hafven I fört denna Herrans menighet uti denna öknena, att vi här dö skole med vårom boskap?zZo(Och folket trätte med Mose, och sade: Ack! det vi hade förgångits, der våre bröder förgingos för Herranom.VY'(Och menigheten hade intet vatten; och de församlade sig emot Mose och Aaron.+X S(Och Israels barn kommo med hela menighetene in uti den öknena Zin, i första månaden; och folket blef i Kades. Och MirJam blef der död, och vardt der begrafven.W (Och allt det han kommer vid, det skall vara orent. Och hvilken själ, som han vederkommer, hon skall vara oren intill aftonen.AV}(Och detta skall varda dem en evig rätt. Skall också den som med stänkevattnena stänkte, två sin kläder; och den som kommer vid stänkevattnet, han skall vara oren intill aftonen.WU)(Men hvilken som varder oren, och icke vill rena sig, hans själ skall utrotad varda utu menighetene; förty han hafver orenat Herrans helgedom, och icke är med stänkevattne stänkt; derföre är han oren.HT (Och den rene skall stänka den orena på tredje dagen, och på sjunde dagen, och rena honom på sjunde dagen; och skall två sin kläder, och bada sig i vatten, så varder han ren om aftonen.xSk(Och en ren man skall taga isop, och doppa i vattnet, och stänka tjället, och alla botyg, och alla de själar, som derinne äro; sammalunda ock den som hafver kommit vid ens döds ben, eller en slagnan, eller en dödan, eller någon graf.R(Så skola de nu för den orena taga af desso uppbrända syndoffers asko, och låta deruppå rinnande vatten uti ett käril.+QQ(Desslikes den som på markene kommer vid någon, som slagen är med svärd, eller eljest en dödan, eller ene menniskos ben, eller graf, den är oren i sju dagar.mPU(Och hvart och ett botyg, som öppet är, det intet öfvertäckelse eller band hafver, det är orent.O#(Detta är lagen, om en menniska dör i tjället: Den som går in i tjället, och allt det som i tjället är, skall vara orent i sju dagar.N( Men om någor kommer vid ena döda mennisko, och icke vill rena sig, den orenar Herrans tabernakel, och sådana själ skall utrotad varda utur Israel; derföre, att stänkevattnet icke är stänkt öfver honom, så är han oren, så länge han sig icke rena låter.(Utaf allt, det eder gifvet varder, skolen I gifva Herranom allahanda häfoffer, af allt det bästa, som deraf helgadt varder.%=E(Alltså skolen I ock gifva Herranom häfoffer af allo edro tiond, som I tagen af Israels barnom; så att I sådant Herrans häfoffer gifven Prestenom Aaron.i<M(Och skolen sådana edart häfoffer hålla såsom I gåfven korn af ladone, och fyllo af pressen.S;!(Tala till de Leviter, och säg till dem: När I tagen tionden af Israels barn, den jag eder af dem gifvit hafver till edart arfvegods, så skolen I göra Herranom deraf ett häfoffer, ju tiond af tiond;-:W(Och Herren talade med Mose, och sade:E9(Ty Israels barnas tiond, som de häfoffra Herranom, hafver jag gifvit Leviterna till arfvegods; derföre hafver jag sagt till dem, att de ibland Israels barn intet arfvegods besitta skola.V8'(Utan Leviterna skola akta på ämbetet vid vittnesbördsens tabernakel, och de skola bära deras synder till en evig rätt till edra efterkommande; och de skola intet arfvegods besitta ibland Israels barn.7}(Så att härefter Israels barn intet skola nalkas intill vittnesbördsens tabernakel, till att komma sig i synd och dö;6'(Men Levi barn hafver jag gifvit all tionde i Israel till ett arfvegods, för deras ämbete, som de göra mig vid vittnesbördsens tabernakel;-5U(Och Herren sade till Aaron: Du skall ingen besittning hafva i deras land, och ingen lott hafva med dem; ty jag är din lott, och ditt arfvegods ibland Israels barn.q4](Allt häfoffer, som Israels barn helga Herranom, hafver jag gifvit dig och dinom sönom, och dinom döttrom med dig till en evig rätt; det skall vara ett oförgängeligit och evigt förbund för Herranom, dig och dine säd med dig.Y3-(Deras kött skall vara ditt, såsom ock veftebröstet, och högre bogen din är.`2;(Men den första frukten af fä eller får, eller get, skall du icke till lösen gifva; ty de äro helig. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras feta skall du uppbränna till en söt lukts offer Herranom.21_(Och skola de lösa det, när det är en månad gammalt; och skall gifvat till lösen för penningar, för fem siklar efter helgedomens sikel, hvilken tjugu gera gäller.0(Allt det som moderlif öppnar ibland allt kött, det som de bära Herranom, vare sig menniska eller fänad, skall vara ditt; dock så, att du den första fruktena af mennisko låter lösa, och den första frukten af en oren fänad också lösa låter;;/s(Allt det spillgifvet är i Israel, skall vara ditt../( Den första frukten af allt det i deras lande är, det som de bära Herranom, skall vara ditt; den som ren är i dino huse, han skall äta deraf.-y( Alla bästa oljo, och all bästa vinmust, och deras förstlingskorn, det som de gifva Herranom, hafver jag gifvit dig.Q,( Jag hafver ock gifvit dig och dinom sönom, och dinom döttrom med dig, deras gåfvors häfoffer, i allo Israels barnas veftoffre till en evig rätt: Den som ren är i dino huse, han skall äta deraf.s+a( På aldrahelgasta rum skall du äta det; hvad mankön är, skall deraf äta; ty det skall vara dig heligt. td~~~w}})||{zzzzyyxex8w{wvvuuYuttss.rr;qq*ppp oo*nnCmm)llOkk-jjeii|hhIh"gg5ff`eee{eddGcbbFaa``a__^^]]@\\s\M[[=ZZYYTXXWWWVVUTTKSSSRwRAQQDPP"OO"NMMKLKKKCJJaIII_HHHGGFFEEED`CCiC2BBAh@@}@B?>>O==n<<<;;<::G99t888'77P66Z655 44$33622261t00/.-,,i,+V*H)('''b&&r&%%$K##X""!! +@ct?~SJ)zT8Z4`[  * C / WhM?Zt  ( Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.>w( Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.!( Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;a=( Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;~w( Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.S!( Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;4~c( Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.{}q( Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;|-( Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket..{W( Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.?zy( Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.wyi( Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.Tx#( Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;Rw( Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:;vq( Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.fuG( Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;{tq( Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?Zs/( Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?r#( Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.rq_( Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;Xp+( Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,ioM( Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:n +( Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.Nm(6Och Mose med Prestenom Eleazar tog guldet af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade, och båro det in uti vittnesbördsens tabernakel, Israels barnom till en åminnelse för Herranom.=lw(5Förty krigsfolket hade röfvat hvar och en för sig.)kM(4Och allt gulds häfoffer, som de Herranom häfoffrade, var sextontusend, sjuhundrade och femtio siklar, af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade.Jj(3Och Mose med Prestenom Eleazar tog af dem guldet i allahanda tyg.Hi (2Derföre bäre vi Herranom gåfvor, hvad som hvar och en funnit hafver af gyldene tyg, kedjor, armsmide, ringar, örnaringar och spann, att våra själar måga varda försonada för Herranom.h(1Och de sade till honom: Dine tjenare hafva tagit summona af krigsfolket, som under våra händer varit hafva, och der fattas icke en. g(0Och de som höfvitsmännerna voro öfver de tusend i krigsfolket, nämliga öfver tusend, och öfver hundrade, gingo fram till Mose;af=(/Och Mose tog af denna hälftene, som Israels barnas var, ju ett stycke af femtio, både af fänaden och af menniskor, och fick det Leviterna, som togo vara på Herrans tabernakels vakt; såsom Herren hade budit Mose.,eU(.Och sextontusend menniskors själar.,dU(-Tretiotusend och femhundrade åsnar;#cC(,Sex och tretio tusend nöt;|bs(+Nämliga den hälften, som menighetene tillkom, var ock trehundradetusend, sju och tretio tusend, femhundrade får;\a3(*Men den andra hälften, som Mose Israels barnom tillbytt hade ifrå krigsmännerna;``;()Och Mose fick det Herrans häfoffret Prestenom Eleazar, såsom Herren honom budit hade.]_5((Item menniskors själar, sextontusend själar; deraf vordo Herranom två och tretio.V^'('Item tretiotusend och femhundrade åsnar; deraf vordo Herranom en och sextio.M](&Item sex och tretio tusend nöt; deraf vordo Herranom tu och sjutio.=\w(%Deraf vordo Herranom sexhundrade fem och sjutio får.[($Och den hälften, som dem tillkom, som i stridene varit hade, var i talet trehundradetusend, sju och tretio tusend, och femhundrade får;_Z9(#Och qvinnfolk, som icke hade känt man eller när legat, tu och tretio tusend själar.%YG("Ett och sextio tusend åsnar;"XA(!Tu och sjutio tusend nöt;pW[( Och det öfriga bytet, som krigsfolket röfvat hade, var sexhundradetusend, fem och sjutio tusend får;MV(Och Mose, och Eleazar Presten, gjorde såsom Herren hade budit Mose.kUQ(Men af den hälften, som Israels barn tillkommer, skall du ju af femtio taga ett stycke, både af menniskor, fä, åsnar och får, och af allom fänad, och skall gifva det Leviterna, som taga vara på Herrans tabernakels vakt.lTS(Af deras hälfte skall du taga det, och få det Prestenom Eleazar, till att häfoffra det Herranom.S/(Och du skall häfoffra Herranom af stridsmännernas del, som i hären voro, ju af femhundrade ena själ, både i menniskor, fä, åsnar och får.hRK(Och gif dem hälftena, som utgingo i hären, och stridt hafva, och andra hälftena menighetene. Q(Tag summona af fångarnas rof, både af menniskor och af boskap, du och Eleazar Presten, och de öfverste fäderna i menighetene;-PW(Och Herren talade med Mose, och sade:jOO(Och skolen två eder kläder på sjunde dagen, så varden I rene; sedan skolen I komma i lägret.=Nu(Och allt det som eld lider, skolen I gå låta genom eld, och rena det, att det med stänkevattnena skärt varder; men allt det som icke lider eld, skolen I låta gå genom vatten;2Ma(Guld, silfver, koppar, jern, tenn och bly;}Lu(Och Presten Eleazar sade till krigsfolket, som i stridene varit hade: Detta är lagen, som Herren hafver budit Mose:lKS(Och all kläder, och all tyg af skinn, och allt skinnverk, och all träkäril skolen I skär göra.YJ-(Och ligger utanför lägret i sju dagar, alle som någon slagit, eller den slagen var vederkommit hafven, på det I skolen rena eder på tredje och sjunde dagen; samt med dem som I till fångar gripit hafven.hIK(Men all pigobarn, som icke ännu man känt, eller när legat hafva, dem låter för eder lefva.}Hu(Så slår nu ihjäl allt det som mankön är ibland barnen, och alla de qvinnor, som man känt och när legat hafva.G)(Si, hafva icke de förvändt Israels barn, genom Bileams råd, till att synda emot Herran på Peor; och en plåga öfvergick Herrans menighet?>Fy(Och sade till dem: Hafven I låtit alla qvinnor lefva?E#(Och Mose vardt vred på härens höfvitsmän, som höfvitsmän voro öfver tusende, och öfver hundrade, och kommo utu hären och stridene;lDS( Och Mose och Eleazar Presten, och alle Förstarna för menighetene, gingo emot dem ut för lägret.lCS( Och hade det till Mose, och till Presten Eleazar, och till menighetena af Israels barn, nämliga de fångar och den tagna boskapen, och det skinnade godset, uti lägret på de Moabiters mark, som ligger vid Jordan emot Jericho.WB)( Och togo allt rof, och allt det till tagandes var, både menniskor och boskap;SA!( Och uppbrände med eld alla deras städer, deras boningar och alla borger;@-( Och Israels barn togo till fångar de Midianiters qvinnor med deras barn; all deras boskap, alla deras håfvor, och allt deras gods skinnade de;5?e(Dertill slogo de de Midianiters Konungar, med deras slagna, nämliga Evi, Rekem, Zur, Hur och Reba, de fem Midianiters Konungar; Bileam, Beors son, slogo de ock med svärd.{>q(Och de förde hären emot de Midianiter, såsom Herren hade budit Mose; och slogo ihjäl allt det som mankön var.=}(Och Mose skickade dem med Pinehas, Prestens Eleazars son, i här, och de helga tygen, och de klangtrummeter i hans hand.h<K(Och de togo af Israels tusender, ju tusende af hvart slägtet, tolftusende väpnade till härs.[;1(Utu hvart slägte ett tusend, så att I skicken i hären af alla Israels slägter.:(Så talade Mose med folket, och sade: Väpner män af eder till härs emot de Midianiter, att de hämnas Herran öfver de Midianiter;^97(Hämna Israels barn öfver de Midianiter, att du sedan församkar dig till ditt folk.,8 W(Och Herren talade med Mose, och sade:t7c(Om han efteråt ryggar det, sedan han det hört hafver, så skall han bära missgerningena. Desse äro de stadgar, som Herren hafver budit Mose emellan man och hustru, emellan fader och dotter, medan hon en piga är i sins faders huse.T6#(Om han tiger dertill ifrå den ena dagen till den andra; så gifver han allo hans löfte och förpligtelse magt, som han hafver på sig; derföre, att han hafver tegat, på den dagen, då han hörde det.5(Och allt löfte, och eder, som bepligta till att späka kroppen, må husbonden vidmagthålla, eller omintetgöra alltså. 4( Om husbonden gör det löst, den dagen, då han det hörer; så gäller det intet, hvad utaf hans mun gånget är, och han lofvat, eller sig förpligtat hafver öfver sina själ; förty husbonden hafver gjort det löst; och Herren skall vara honom nådelig.-3U( Och husbonden hörer det, och tiger dertill, och säger der intet nej till; så gäller allt det löftet, och allt det han sig förpligtat hafver öfver sina själ._29( Om någons mans tjenstehjon lofvar, eller sig med en ed förpligtar öfver sina själ;1( Enes enkos löfte, och enes, som bortdrifven är, allt det hon förpligtar sig öfver sina själ, det gäller öfver henne.s0a( Men om hennes man säger der nej till, på den dagen han det hörer; så är hennes löfte löst, som hon hafver på sig, och den bepligtelsen, som af hennes mun öfver hennes själ utgången är; och Herren skall vara henne nådelig./9(Och mannen hörer det, och tiger den dagen stilla; så gäller hennes löfte och bepligtelse, med hvilko hon sig öfver sina själ förpligtat hafver.x.k(Hafver hon man, och hafver ett löfte uppå sig, eller af hennes mun utgår en bepligtelse öfver hennes själ;|-s(Men om hennes fader säger der nej till, på den dagen han det hörer; så gäller intet löfte eller bepligtelse, der hon sig med öfver sina själ förpligtat hafver; och Herren skall vara henne nådelig, efter fadren hafver det nekat henne.o,Y(Och hennes löfte om förpligtelse, som hon gör öfver sina själ, kommer för hennes fader, och han tiger dertill; så gäller allt hennes löfte, och all hennes bepligtelse, som hon sig med öfver sina själ förpligtat hafver.x+k(Om en qvinna gör Herranom ett löfte, och förpligtar sig, medan hon är i sins faders huse och i sin pigodom;>*w(Om någor gör Herranom ett löfte, eller svär honom en ed, så att han förpligtar sina själ; han skall icke göra sin ord omyndig, utan göra allt det af hans mun utgånget är.w)i(Och Mose talade med de Förstar i slägterna af Israels barn, och sade: Detta är det som Herren budit hafver:F( (Och Mose sade Israels barnom allt det Herren honom budit hade.:'q('*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***t&c(&Dertill en bock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret, med sitt spisoffer och sitt drickoffer.t%c(%Med deras spisoffer och drickoffer, till stuten, till väduren, och till lamben, i deras tal efter sättet.|$s($Och skolen offra bränneoffer till en söt lukts offer Herranom; en stut, en vädur, sju årsgamla lamb, utan vank;f#G(#På den åttonde skall vara församlingenes dag; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå;y"m("Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret, med sitt spisoffer, och sitt drickoffer.w!i(!Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till vädrarna, och till lamben, i deras tal efter sättet.U %( På sjunde dagen sju stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;ym(Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret, med sitt spisoffer, och sitt drickoffer.wi(Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till vädrarna, och till lamben, i deras tal efter sättet.X+(På sjette dagen, åtta stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;ym(Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret, med sitt spisoffer, och sitt drickoffer.wi(Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till vädrarna, och till lamben, i deras tal efter sättet.U%(På femte dagen, nio stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;xk(Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer, och sitt drickoffer.wi(Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till vädrarna, och till lamben, i deras tal efter sättet.V'(På fjerde dagen, tio stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;xk(Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret, med sitt spisoffer och sitt drickoffer.wi(Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till vädrarna, och till lamben, i deras tal efter sättet.Z/(På tredje dagen, ellofva stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;}u(Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer, och med deras drickoffer.vg(Med deras spisoffer och drickoffer, till stutarna, till vädrarna och till lamben, i deras tal efter sättet._9(På den andra dagen, tolf unga stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;wi(Dertill en getabock till syndoffer, förutan det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer och sitt drickoffer.>y(Och en tiung uppå hvart och ett af de fjorton lamben.3(Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, till hvar och en af de tretton stutar, två tiungar uppå hvar väduren af de två; ( Och skolen göra bränneoffer till en söt lukts offer Herranom, tretton unga stutar, två vädrar, fjorton årsgamla lamb utan vank;? y( Den femtonde dagen i den sjunde månaden skall kallas helig när eder, att I sammankommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå, och I skolen hålla Herranom helg i sju dagar; /( Dertill en getabock till syndoffer, förutan försoningens syndoffer, och det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer, och med deras drickoffer.8 m( Och en tiung på hvart och ett af de sju lamben.q ]( Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandade med oljo, till stuten, två tiungar till väduren;tc(Utan offra bränneoffer Herranom till en söt lukt, en ungan stut, en vädur, sju årsgamla lamb utan vank;,S(Den tionde dagen i denna sjunde månadenom skall ock när eder kallas helig, att I sammankommen; och I skolen späka edra kroppar, och intet arbete deruppå göra;T#(Förutan månadens bränneoffer, och dess spisoffer, och förutan det dagliga bränneoffret med dess spisoffer, och med deras drickoffer, efter deras sätt, till en söt lukt; det är ett offer Herranom.?{(Och en getabock till syndoffer, till att försona eder;4e(En tiung på hvart och ett af de sju lamben;ue(Dertill deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, till stuten, två tiungar till väduren;|s(Och I skolen göra bränneoffer till en söt lukt Herranom, en ungan stut, en vädur, sju årsgamla lamb utan vank.1 _(Och den förste dagen i sjunde månadenom skall ibland eder kallas helig, att I sammankommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå; det är eder trummetandes dag.  (Detta skolen I göra, förutan det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer; utan vank skall det vara; dertill deras drickoffer./[(Och en getabock till att försona eder.<~u(Och ju en tiung till hvart och ett af de sju lamben;v}g(Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, till hvar stuten, två tiungar till väduren;u|e(Och skolen I göra Herranom bränneoffer till en söt lukt, två unga stutar, en vädur, sju årsgamla lamb;?{y(Och förstlingens dag, då I offren det nya spisoffret Herranom, när edra veckor äro framledna, skall helig kallas, att I sammankommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå.~zw(Och den sjunde dagen skall kallas helig ibland eder, att I sammankommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå.%yE(Efter detta sättet skolen I hvar dag i de sju dagar offra bröd till en söt lukts offer Herranom, till det dagliga bränneoffret, dertill dess drickoffer.kxQ(Och det skolen I göra om morgonen, förutan det bränneoffret, som ett dagligit bränneoffer är.Kw(Dertill en bock till syndoffer, på det I skolen försonade varda.4ve(Och ju en tiung till hvart af de sju lamben.zuo(Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, till hvar stuten, och två tiungar till väduren;mtU(Och skolen I göra Herranom bränneoffer, två unga stutar, en vädur, sju årsgamla lamb utan vank;osY(Den förste dagen skall kallas helig, att I sammankommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå.krQ(Och uppå femtonde dagenom i samma månaden är högtid; i sju dagar skall man äta osyradt bröd.Jq(Men på fjortonde dagenom i första månaden är Passah Herranom.p{(Dertill skall man göra en getabock till ett syndoffer Herranom, öfver det dagliga bränneoffret, och dess drickoffer.Eo(Och deras drickoffer skall vara, ett halft hin vin till stuten, en tredjedel af ett hin till väduren, en fjerdedel af ett hin till lambet; det är bränneoffret till hvar månad om året.n( Och ju en tiung semlomjöl till spisoffer, med oljo blandadt, till ett lamb; det är bränneoffret till en söt lukt, ett offer Herranom.&mG( Och ju tre tiungar semlomjöl till spisoffer, blandadt med oljo, till en stut, och två tiungar semlomjöl till spisoffer, blandadt med oljo, till en vädur;l!( Men på första dagen i edra månader skolen I offra Herranom ett bränneoffer, två unga stutar, en vädur, sju årsgamla lamb utan vank;hkK( Det är hvars Sabbathens bränneoffer, utöfver det dagliga bränneoffret, med sitt drickoffer.j( Men om Sabbathsdagen tu årsgamla lamb utan vank, och två tiungar af semlomjöl till spisoffer, blandadt med oljo, och dess drickoffer. i(Det andra lambet skall du göra om aftonen, såsom spisoffret om morgonen, och dess drickoffer till en söt lukts offer Herranom.h(Dertill dess drickoffer, ju till hvart lambet en fjerdedel af ett hin; och det skall offradt varda i helgedomenom, obemängdt Herranom.uge(Det är ett dagligit bränneoffer, det I uppå Sinai berg offraden, till en söt lukt af ett offer Herranom.f}(Dertill tiondeparten af ett epha semlomjöl till spisoffer, blandadt med oljo, den stött är, en fjerdepart af ett hin.3ec(Ett lamb om morgonen, det andra om aftonen.d1(Och säg till dem: Dessa äro de offer, som I offra skolen Herranom: årsgamla lamb, de som utan vank äro, dagliga tu till dagligit bränneoffer;$cC(Bjud Israels barnom, och säg till dem: Mitt bröds offer, hvilket mitt offer är till en söt lukt, skolen I hålla i sinom tid, så att I mig det offren.,b W(Och Herren talade med Mose, och sade:[a1(Och lade sina hand uppå honom, och böd honom, såsom Herren med Mose talat hade.`(Mose gjorde såsom Herren honom böd; och tog Josua, och ställde honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena;]_5(Och han skall gå fram för Presten Eleazar; han skall rådfråga för honom genom Ljusens sätt inför Herranom. Efter hans mun skola ut och in gå, både han och all Israels barn med honom, och hela menigheten.d^C(Och lägg dina härlighet uppå honom, att hela menigheten af Israels barn är honom lydig.m]U(Och haf honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena; och bjud honom för deras ögon; \(Och Herren sade till Mose: Tag Josua till dig, Nuns son, hvilken en man är, der Anden uti är, och lägg dina händer på honom.|[s(Som för dem ut och in går, och förer dem ut och in, att Herrans menighet icke skall vara såsom får utan herda.PZ(Herren Gud öfver allt lefvande kött sätte en man öfver menighetena,/Y[(Och Mose talade med Herranom, och sade:BX(Efter det I min ord olydige voren uti den öknene Zin, öfver menighetenes träto, då I mig helga skullen genom vattnet för dem. Det är det trätovattnet i Kades uti den öknene Zin.lWS( Och när du det sett hafver, skall du samka dig till ditt folk, såsom din broder Aaron samkad är;rV_( Och Herren sade till Mose: Stig upp på berget Abarim, och bese landet, som jag Israels barn gifva skall;]U5( Hafver han icke faderbroder, skolen I gifva det hans nästa fränder, som honom skylde äro i hans slägt, att de taga det in. Det skall vara Israels barnom för en lag och rätt, såsom Herren budit hafver Mose.JT( Hafver han inga bröder, så skolen I gifva det hans faderbroder.CS( Hafver han inga döttrar, skolen I gifva det hans bröder.sRa(Och säg Israels barnom: Om någor dör och hafver inga söner, så skolen I hans arf gifva hans döttrar.Q'(Zelaphehads döttrar hafva rätt sagt; du skall ock gifva dem arfvegods med deras faders bröder, och skall deras faders arf vända dem till.#PC(Och Herren sade till honom:,OU(Mose förde deras sak inför Herran.N/(Hvi skall då vår faders namn borto blifva utu hans slägt, ändock att han ingen son hade? Gifver oss ock arfvegods ibland vår faders bröder.9Mm(Vår fader är döder i öknene, och han var icke med i den menighetene, som uppsatte sig emot Herran i Korahs upplopp; utan är i sine synd död blefven, och hade inga söner.!L=(Och de trädde för Mose, och för Presten Eleazar, och för Förstarna, och hela menighetena, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och sade:8K m(Och Zelaphehads döttrar, Hephers sons, Gileads sons, Machirs sons, Manasse sons, utaf Manasse slägt, Josephs sons, benämnda Mahela, Noa, Hogla, Milca och Thirza, kommo fram; J(AFörty Herren hade sagt dem, att de skulle döden dö i öknene. Och ingen blef qvar, utan Caleb, Jephunne son, och Josua, Nuns son.oIY(@Ibland hvilka var ingen utaf den summo, då Mose och Presten Aaron talde Israels barn uti Sinai öken.Hy(?Detta är summan af Israels barn, som Mose och Presten Eleazar talde på de Moabiters mark vid Jordan, in mot Jericho;>Gw(>Och deras tal var tre och tjugu tusend, allt mankön ifrå en månad och derutöfver; ty de vordo icke räknade ibland Israels barn; förty man gaf dem icke arf ibland Israels barn.WF)(=Men Nadab och Abihu blefvo döde, då de offrade främmande eld för Herranom.DE((5Dessom skall du utskifta landet till arfs, efter namnens tal.-=W(4Och Herren talade med Mose, och sade:i<M(3Detta är summan af Israels barn, sex gånger hundradetusend, ett tusend, sjuhundrad och tretio.k;Q(2Dessa äro Naphthali slägter i deras slägter: deras tal fem och fyratio tusend, och fyrahundrad.d:C(1Jezer, af honom kommer de Jezeriters slägt: Sillem, af honom kommer de Sillemiters slägt. 9 (0Naphthali barn i deras slägter voro: Jahzeel, af honom kommer de Jahzeeliters slägt: Guni, af honom kommer de Guniters slägt:]85(/Dessa äro Assers barnas slägter; deras tal tre och femtio tusend, och fyrahundrad.$7E(.Och Assers dotter het Sarah.}6u(-Men Beria barn voro: Heber, af honom kommer de Heberiters slägt: Malchiel, af honom kommer de Malchieliters slägt./5Y(,Assers barn i deras slägter voro: Jimna, af honom kommer de Jimniters slägt: Jisvi, af honom kommer de Jisviters slägt: Beria, af honom kommer de Beriiters slägt.a4=(+Och alle de Suhamiters slägte i deras tal voro fyra och sextio tusend, och fyrahundrad.3}(*Dans barn i deras slägter voro: Suham, af honom kommer de Suhamiters slägt. Dessa äro Dans slägter i deras slägter.f2G()Dessa äro BenJamins barn i deras slägter; deras tal fem och fyratio tusend, och sexhundrad.\13((Men Bela barn voro: Ard och Naaman, af dem kommer de Arditers och Naamiters slägt.f0G('Supham, af honom kommer de Suphamiters slägt: Hupham, af honom kommer de Huphamiters slägt.5/e(&BenJamins barn i deras slägter voro: Bela, af honom kommer de Belaiters slägt: Asbel, af honom kommer de Asbeliters slägt: Ahiram, af honom kommer de Ahiramiters slägt:. (%Dessa äro Ephraims barnas slägter, deras tal tu och tretio tusend, och femhundrad. Dessa äro Josephs barn i deras slägter.L-($Men Suthelahs barn voro: Eran, af honom kommer de Eraniters slägt.>,w(#Ephraims barn i deras slägter voro: Suthelah, af honom kommer de Suthelahiters slägt: Becher, af honom kommer de Becheriters slägt: Thahan, af honom kommer de Thahaniters slägt.U+%("Dessa äro Manasse slägter; deras tal tu och femtio tusend, och sjuhundrad.|*s(!Men Zelaphehad var Hephers son, och hade inga söner, utan döttrar; de heto: Mahela, Noa, Hogla, Milca och Thirza.e)E( Semida, af honom kommer de Semiditers slägt: Hepher, af honom kommer de Hepheriters slägt.f(G(Asriel, af honom kommer de Asrieliters slägt: Sichem, af honom kommer de Sichemiters slägt.u'e(Gileads barn äro: Jeser, af honom kommer de Jeseriters slägt: Helek, af honom kommer de Helekiters slägt:& (Manasse barn voro: Machir, af honom kommer de Machiriters slägt: Machir födde Gilead, af honom kommer de Gileaditers slägt.@%}(Josephs barn i deras slägter voro: Manasse och Ephraim.N$(Dessa äro Sebulons slägter; deras tal sextiotusend, och femhundrad.5#e(Sebulons barn i deras slägter voro: Sered, af honom kommer de Sarditers slägt: Elon, af honom kommer de Eloniters slägt: Jahleel, af honom kommer de Jahleeliters slägt.U"%(Dessa äro Isaschars slägter; deras tal fyra och sextio tusend, trehundrad.d!C(Jasub, af honom kommer de Jasubiters slägt: Simron, af honom kommer de Simroniters slägt.  (Isaschars barn i deras slägter voro: Thola, af honom kommer de Tholaiters slägt: Phuva, af honom kommer de Phuvaiters slägt:S!(Dessa äro Juda slägter; deras tal sex och sjutio tusend, och femhundrad.ym(Men Perez barn voro: Hezron, af honom kommer de Hezroniters slägt: Hamul, af honom kommer de Hamuliters slägt.3a(Och voro Juda barn i deras slägter: Sela, af honom kommer de Selaniters slägt: Perez, af honom kommer de Pereziters slägt: Serah, af honom kommer de Serahiters slägt.K(Juda barn: Er och Onan, hvilke både blefvo döde i Canaans lande.Q(Dessa äro Gads barnas slägter: deras tal fyratiotusend och femhundrad._9(Arod, af honom kommer de Aroditers slägt: Areli, af honom kommer de Areliters slägt.Z/(Osni, af honom kommer de Osniters slägt: Eri, af honom kommer de Eriters slägt:0[(Gads barn uti deras slägter voro: Zephon, af honom kommer de Zephoniters slägt: Haggi, af honom kommer de Haggiters slägt: Suni, af honom kommer de Suniters slägt:I (Dessa äro Simeons slägter, tu och tjugu tusend, och tuhundrad.`;( Serah, af honom kommer de Serahiters slägt: Saul, af honom kommer de Sauliters slägt.9m( Simeons barn uti deras slägter voro: Nemuel, af honom kommer de Nemueliters slägt: Jamin, af honom kommer de Jaminiters slägt: Jachin, af honom kommer de Jachiniters slägt:*Q( Men Korahs barn blefvo icke döde.)M( Och jorden öppnade sin mun, och uppsvalg dem med Korah, då det partiet blefvo döde, och elden förtärde tuhundrad och femtio män; och voro till ett tecken.V'( Och Eliabs barn voro: Remuel; och Dathan, och Abiram. Desse äro Dathan och Abiram, myndige män i den menighetene, som satte sig upp emot Mose och Aaron uti Korahs parti, då de satte sig upp emot Herran;#C(Men Pallu barn voro: Eliab.eE(Dessa äro Rubens slägter; och deras tal var tre och fyratio tusend, sjuhundrad och tretio.iM(Hezron, af hvilkom de Hezroniters slägt kommer: Charmi, af hvilkom de Charmiters slägt kommer.7(Ruben, den förstfödde Israels son. Rubens barn voro: Hanoch, af hvilkom de Hanochiters slägt kommer: Pallu, af hvilkom de Palliters slägt kommer: (Med dem, som tjugu åra gamle voro, och derutöfver, såsom Herren hade budit Mose och Israels barnom, som utur Egypti land dragne voro.g I(Och Mose, samt med Eleazar Prestenom, talade på de Moabiters mark, vid Jordan in mot Jericho, 7(Tag summona af hela menighetene af Israels barn, ifrå tjugu år och derutöfver, efter deras fäders hus, alla de som förmå draga i här i Israel.o  [(Och skedde efter denna plågona, att Herren talade med Mose och Eleazar, Prestens Aarons son, och sade:X +(Förty de hafva gjort eder ondt med deras list, den de eder beställt hafva med Peor, och med deras syster Cosbi, den Midianitiska Förstans dotter, hvilken slagen vardt, på plågones dag, för Peors skull..Y(Gör de Midianiter ondt, och slå dem;-W(Och Herren talade med Mose, och sade: (Den Midianitiska qvinnan, som ock slagen vardt, het Cosbi, Zurs dotter, den en Förste var för en slägt ibland de Midianiter.+(Men den Israelitiska mannen, som slagen vardt med den Midianitiska qvinnone, het Simri, Salu son, en Förste öfver de Simeoniters fäders hus. P#~~T}|||{zzzbzyy~yxxZww|vvhuuu%ttss=rrrhqqqhqpppVpoooEonnnBnmm{m4lllklkjjj%iiieihhyhggBffseeNd_c~cbbAa``U__h^^a^]V\\ [\ZZZ5YYYWY!XXXAWWWjW VVOUU:TSRRhQQgQPOOO0NNMLLxLKKJJ:IHHH GgGFFEpDDC4BBAV@@ ?|>==_=<)z)+(w()'&&&%C$$#x""[!!! H!V8iz3TS;pL ` o - 0aF!PM~2Och de Rubeniter och Gaditer gaf jag en del af Gilead, allt intill bäcken vid Arnon, midt i bäcken, der landamäret är, och allt intill den bäcken Jabbok, der landamäret är för Ammons barn;"}A2Men Machir gaf jag Gilead.-|U2Jair, Manasse son, fick den hela ängden Argob, allt intill Gessuri och Maachathi landsändar; och kallade Basan efter sitt namn, HavothJair, allt intill denna dag.){M2 Men det öfver var i Gilead, och hela Basan af Ogs rike, gaf jag den halfva slägtene Manasse; den hela ängden Argob med hela Basan, som kallas de Resars land.9zm2 Så toge vi då landet in på den tiden, ifrån Aroer, som ligger när bäcken vid Arnon; och halfva landet af Gileads berg, med dess städer, gaf jag de Rubeniter och Gaditer.Ky2 Ty allena Konung Og i Basan var ännu igen utaf de Resar. Si, hans säng af jern är här i Rabbath, som hörer Ammons barnom till, nio alnar lång, och fyra alnar bred, efter ens mans armbåga. x2 Alla de städer på slättene, och hela Gilead, och hela Basan, allt intill Salcha och Edrei, som äro städer i Ogs rike i Basan.Jw2 Hvilket de Sidonier Sirion kalla; men de Amoreer kalla det Senir;#vA2Alltså toge vi i den tiden landet utu de två Amoreers Konungars händer på hinsidon Jordan, ifrå den bäcken vid Arnon, allt intill det berget Hermon;Fu2Men allan boskapen, och rofvet af städerna toge vi för oss. t;2Och gåfvom dem tillspillo, såsom vi, med Sihon, Konungenom i Hesbon, gjort hade; alla städer gåfve vi tillspillo, både med män, qvinnor och barn. s 2Alle desse städer voro faste med höga murar, portar och bommar, förutan andra ganska många små städer, som ingen mur hade;$rC2På samma tid vunne vi alla hans städer, och var ingen stad den vi honom icke aftogom; sextio städer, hela den ängden Argob i Ogs rike, som var i Basan;q'2Alltså gaf Herren vår Gud ock Konung Og i Basan i våra händer, med allt hans folk, så att vi sloge honom, tilldess honom intet igenblef.mpU2Men Herren sade till mig: Frukta dig intet för honom; ty jag hafver gifvit honom i dina händer, och allt hans folk med hans land, och du skall göra med honom, såsom du gjorde med Sihon, de Amoreers Konung, den i Hesbon satt.o /2Och vi vände om, och drogo upp, den vägen till Basan. Och Og, Konungen i Basan, drog ut emot oss med allt sitt folk, till att strida vid Edrei.En2%Utan till Ammons barnas land kom du icke, eller till något det som var vid den bäcken Jabbok, eller till de städer på bergena, eller till något det Herren vår Gud oss förbudit hade.Ym-2$Ifrån Aroer, som ligger på strandene utmed den bäcken vid Arnon, och ifrå den staden i dalenom allt intill Gilead, ingen stad var, som sig kunde beskydda för oss; Herren vår Gud gaf alltsamman för oss;Ql2#Utan boskapen toge vi för oss, och det byte af städerna, som vi vunne.k)2"Så vunne vi på samma tiden alla hans städer, och tillspillogåfvom alla städer, både män, qvinnor och barn, och lätom ingen igenblifva;fjG2!Men Herren vår Gud gaf honom för oss, att vi slogo honom med hans barn, och allt hans folk.Ni2 Och Sihon drog ut emot oss med allt sitt folk till strid, till Jahza.h2Och Herren sade till mig: Si, jag hafver begynt att gifva för dig Sihon och hans land; begynn till att intaga och besitta hans land.Xg+2Men Sihon, Konungen i Hesbon, ville icke att vi skulle draga derigenom; ty Herren din Gud förhärde hans sinne, och förstockade hans hjerta, på det han skulle gifva honom i dina händer, såsom du nu ser.2f_2Såsom Esau barn mig gjort hafva, som bo i Seir, och de Moabiter, som bo i Ar; tilldess jag må komma öfver Jordan, uti det landet, som Herren vår Gud oss gifva skall.)eM2Mat skall du sälja mig för penningar, att jag äter; och vatten skall du sälja mig för penningar, att jag dricker; jag vill allenast till fot gå derigenom;d12Jag vill draga genom ditt land, och såsom vägen löper, så vill jag draga; jag vill icke vika antingen på den högra eller den venstra sidona.|cs2Då sände jag båd utaf öknene östanefter, till Sihon, Konungen i Hesbon, med fridsam ord, och lät säga honom::bo2I dag vill jag begynna, att all folk under himmelen skola frukta och förskräckas för dig, så att, när de höra om dig, skola de bäfva och sorg hafva för din tillkommelse.Ma2Varer redo, och drager ut, och går öfver den bäcken vid Arnon. Si, jag hafver gifvit i dina händer Sihon, de Amoreers Konung i Hesbon, med hans land; begynn att intaga det, och strid emot dem.`2Och de Caphthorim drogo utu Caphthor, och förgjorde de Avim, som bodde i Hazerim, allt intill Gaza, och bodde i deras stad.A_}2Såsom han gjort hade med Esau barn, som på Seirs berg bo, då han förgjorde för dem de Horiter, och lät dem besitta dem, så att de hafva bott i deras stad, allt intill denna dag."^?2De voro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim; och Herren förgjorde dem för dem, och lät dem besitta dem, så att de skulle bo i deras stad;]2Det hafver ock räknadt varit för Resars land; och hafva desslikes i förtiden Resar bott derinne. Och de Ammoniter kalla dem Samsummim.[\12Och skall komma in mot Ammons barn, dem skall du ingen skada göra, eller slå på dem; ty jag vill icke gifva dig Ammons barnas land till att besitta; förty jag hafver gifvit det Lots barnom till att besitta.D[2I dag skall du draga genom de Moabiters landsändar vid Ar;(ZM2Talade Herren med mig, och sade:SY!2Då alle stridsmännerna åtgångne voro, att de döde voro ibland folket;kXQ2Dertill var ock Herrans hand emot dem, att de förgingos utu lägret, tilldess de voro åtgångne.KW2Men tiden medan vi droge ifrå KadesBarnea, intilldess vi komme öfver den bäcken Sared, var åtta och tretio år, tilldess alle stridsmän döde voro i lägrena, såsom Herren dem svorit hade.XV+2 Så varer nu redo, och drager öfver den bäcken Sared. Och vi droge deröfver.?Uy2 Bodde ock i förtiden de Horiter i Seir, och Esau barn fördrefvo och förlade dem för sig, och bodde i deras stad, såsom Israel sins besittninges lande gjorde, det Herren dem gaf.YT-2 Man höll dem ock för Resar, såsom Enakim; och de Moabiter kalla dem ock Emim.lSS2 De Emim hafva i förtiden bott deruti, hvilke voro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim.TR#2 Då sade Herren till mig: Du skall ingen skada göra de Moabiter, eller slå uppå dem; ty jag vill intet gifva dig af deras land till att besitta; förty Lots barn hafver jag gifvit Ar till att besitta.NQ2Då vi nu ifrå våra bröder Esau barn dragne voro, som på Seirs berg bodde, på den vägen den markenes ifrån Elath och EzionGaber, vände vi om, och gingom den vägen genom de Moabiters öken.nPW2Ty Herren din Gud hafver välsignat dig i alla dina händers gerningar; han hafver lagt på hjertat ditt resande genom denna stora öknena; och Herren din Gud hafver i fyratio år varit när dig, så att dig intet hafver fattats.O 2Maten skolen I köpa af dem för edra penningar, den I äten; och vattnet skolen I köpa af dem för penningar, som I dricken.N+2Slår icke uppå dem; ty jag skall icke gifva eder en fot bredt uti deras land; förty Esau barn hafver jag gifvit Seirs berg till att besitta.*MO2Och bjud folkena, och säg: I skolen draga genom edra bröders Esau barnas gränsor, som bo i Seir, och de skola frukta för eder; men förvarer eder granneliga.JL2I hafven nu nog dragit kringom detta berget; vänder eder norrut.!K?2Och Herren sade till mig:J ;2Då vände vi om, och drogo ut i öknena, på den vägen till röda hafvet, såsom Herren sade till mig; och drogom omkring Seirs berg, en långan tid..I [2.Så blefven I uti Kades en långan tid.H }2-Då I nu igenkommen, och greten för Herranom, ville Herren icke höra edra röst, och böjde sin öron intet till eder. G 2,Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, och slogo eder i Seir allt intill Horma.F  2+Då jag detta sade eder, lydden I intet, och vorden Herrans ord ohörsamme, och vorden öfverdådige, och drogen upp på berget.E /2*Sade Herren till mig: Säg dem, att de icke draga ditupp, ej heller strida; ty jag är icke med eder; att I icke varden slagne för edra fiendar.YD /2)Då svaraden I, och saden till mig: Vi hafve syndat emot Herran; vi vilje ditupp och strida, såsom Herren vår Gud oss budit hafver. Som I nu redo voren, hvar i sitt harnesk, och skullen draga upp på berget,NC 2(Men vänder I om, och drager åt öknena, den vägen åt röda hafvet.QB 2'Och edor barn, om hvilka I saden: De skola blifva till ett rof; och edra söner, som på denna dag hvarken veta godt eller ondt; de skola komma derin, dem skall jag gifva det, och de skola taga det in.zA q2&Men Josua, Nuns son, som din tjenare är, han skall komma derin; styrk honom; ty han skall utskifta Israel arfvet.b@ A2%Och vardt Herren vred på mig för edra skull, och sade: Du skall icke heller komma derin.8? m2$Förutan Caleb, Jephunne son, han skall se det; honom vill jag gifva det landet, der han på stigit hafver, och hans barnom; derföre att han hafver troliga efterföljt Herran.p> ]2#Ingen af detta onda slägtet skall få se det goda landet, som jag svorit hafver att gifva deras fäder;K= 2"Då nu Herren hörde edart rop, vardt han vred, och svor, och sade:0< ]2!Den för eder gick, till att visa eder de rum, der I eder lägra skullen, om nattena i eld, att han skulle visa eder vägen, den I gå skullen, och om dagen i molnskyn.L; 2 Men I skötten der intet om, att I måtten trott Herranom edrom Gud;@: }2Och i öknene, der du sett hafver, huru Herren din Gud dig burit hafver, såsom en man bär sin son, i allom dem väg, der I vandrat hafven, intilldess I till detta rummet komne ären.9 2Herren edar Gud drager för eder, och han skall strida för eder, såsom han hafver gjort med eder i Egypten för edor ögon;S8 #2Och jag sade till eder: Grufver eder icke, och frukter eder intet för dem.]7 72Hvad skulle vi deruppe? Våra bröder hafva förfärat vårt hjerta, och sagt: Det folket är större och högre än vi; städerna äro store och bemurade upp till himmelen; dertill hafve vi sett der Enakims barn.A6 2Och knorraden i edor tjäll, och saden: Herren är oss hätsk, derföre hafver han fört oss utur Egypti land, på det han skall gifva oss i de Amoreers händer, till att förgöra oss.V5 )2Men I villen icke draga ditupp, och blefven Herrans edor Guds orde ohörsamme;4 12Och togo landsens frukt med sig, och båro neder till oss, och bådade oss igen, och sade: Landet är godt, som Herren vår Gud oss gifvit hafver.s3 c2Då de samme gingo åstad, och drogo upp på berget, och kommo till den bäcken Escol, så skådade de det;Q2 2Det nöjde mig väl; och tog utaf eder tolf män, utaf hvart slägtet en.O1 2Så kommen I till mig alle, och saden: Låt oss sända några män framför oss, som bespeja oss landet, och säga oss igen, hvilken vägen vi skole draga derin, och de städer, der vi inkomma skole.<0 u2Si, landet före dig, hvilket Herren din Gud dig gifvit hafver! Drag ditupp, och tag det in, såsom Herren dina fäders Gud dig sagt hafver; frukta dig intet, och grufva dig intet.k/ S2Då sade jag till eder: I ären komne intill de Amoreers berg, det Herren vår Gud oss gifva skall.h. M2Så drogo vi ut ifrå Horeb, och vandrade genom den hela öknena, den stor och grufvelig är, såsom I sett hafven, uppå den vägen till de Amoreers berg, såsom Herren vår Gud oss budit hade; och kommo intill KadesBarnea.E- 2Alltså böd jag eder på den tiden allt det I göra skullen., 2I skolen ingen person anse i domen; utan skolen höra den litsla såsom den stora, och icke hafva försyn för någons mans person; ty domsämbetet hörer Gudi till. Om någor sak varder eder för svår, den låter komma till mig, att jag må den höra.+ !2Och böd edra domare på samma tid, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hvar man och hans broder, och främlingen.S* #2Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;_) ;2Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.( 2 Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.Q' 2 Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?s& c2 Herren edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.x% m2 Förty Herren edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.Y$ /2 Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;Y# /2Si, jag hafver gifvit eder landet, som för eder ligger; går derin, och intager det, såsom Herren edra fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, att han dem, och deras säd efter dem, det gifva ville." }2Vänder eder, och drager åstad, att I mån komma till de Amoreers berg, och till alla deras grannar, till mark, på berg och i dalar, söderut, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och till berget Libanon, allt intill den stora älfvena Phrath.m! W2Herren vår Gud talade med oss på Horebs berg, och sade: I hafven länge nog varit vid detta berget._  ;2På hinsidon Jordan, i de Moabiters lande, begynte Mose utlägga denna lagen, och sade: 2Sedan att han hade slagit Sihon, de Amoreers Konung, som i Hesbon bodde; dertill Og, Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.$ E2Och det skedde i fyrationde årena, på första dagen i den ellofte månadenom; då talade Mose med Israels barn, allt det Herren honom till dem budit hade;S #2Ellofva dagsresor ifrå Horeb, den vägen om Seirs berg intill KadesBarnea.3 e2Desse äro de ord, som Mose talade till hela Israel på hinsidon Jordan i öknene, på den markene emot röda hafvet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth och Disahab;($ Desse äro de bud och rätter, som Herren genom Mose böd Israels barnom, på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho.sa($ Af Manasse barnas slägte, Josephs sons; alltså blef deras arfvedel vid ättena och deras faders slägte.Y-($ Mahela, Thirza, Hogla, Milca och Noa, och gifte sig vid deras faderbroders barn,A($ Såsom Herren böd Mose, så gjorde Zelaphehads döttrar:-($ Och en arfvedel icke skall falla ifrå den ena slägtene till den andra; utan hvar och en hänge intill sitt arf ibland Israels barnas slägter.@{($Och alla döttrar, som äga arfvedel i Israels barnas slägter, skola gifta sig enom af sins faders slägts ätt; på det hvar och en ibland Israels barn må behålla sins faders arf;8k($På det att Israels barnas arfvedel icke skall falla ifrå den ena slägten till den andra; ty hvar och en ibland Israels barn skall hänga intill sitt fädernes slägtes arf. ;($Detta är det som Herren bjuder Zelaphehads döttrar, och säger: Gifte sig hvem de vilja; allenast att de gifta sig in i sina ätt och faders slägte;tc($Så böd Mose Israels barnom, efter Herrans befallning, och sade: Josephs barnas slägt hafver talat rätt.;q($När nu Israels barnas klangår kommer, så kommer deras arfvedel till den slägtenes arfvedel, der de äro; så varder vår faders arfvedel förminskad, så mycket som de hafva.hK($Om någor af Israels slägte tager dem till hustru, så varder vår faders arfvedel mindre, och så mycket som de hafva, kommer den slägtenes arfvedel till, dit som de komma; och så varder vår arfvedels lott förminskad.nW($Och sade: Käre herre, Herren hafver budit, att man skall utskifta landet Israels barnom till arfvedel genom lott; och du, min herre, hafver budit genom Herran, att man vår broders Zelaphehads arfvedel hans döttrar gifva skall.] 7($Och de öfverste fäderna till Gileads barnas slägte, Machirs sons, hvilken Manasse son var, af Josephs barnas slägte, gingo fram, och talade för Mose, och för Förstarna, öfversta fäderna till Israels barn;p[(#"Orener icke landet, som I bon uti, der jag ock uti bor; ty jag är Herren, som bor ibland Israels barn.d C(#!Och skämmer icke landet, der I uti bon; ty den som blodssaker är, han skämmer landet; och landet kan icke försonadt varda för det blod, som der utgjutet varder, annars utan genom hans blod, som det utgjutit hafver. 3(# Och skolen ingen försoning taga öfver den, som till fristaden flydder var, så att han igenkommer till att bo i landena, intill att Presten dör. {(#Och I skolen ingen försoning taga för en mandråpares själ, ty han är saker till döden; utan han skall döden dö;x k(#Mandråparen skall man dräpa efter tvegga vittnes mun; ett vittne skall icke svara öfver en själ till döds.U %(#Detta skall vara eder en rätt med edra efterkommande, i alla edra boningar.7(#Ty han skulle blifva i sinom fristad intill den öfversta Prestens död; och efter öfversta Prestens död åter komma till sins arfvegods land igen. (#Och blodhämnaren finner honom utanför hans fristads råmärke, och slår honom ihjäl; han skall för det blod intet saker vara;M(#Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är,mU(#Och menigheten skall fria mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dit han flydder var; och der skall han blifva, tilldess öfverste Presten dör, den man med den helga oljone smort hafver.^7(#Så skall menigheten döma, emellan honom som slog och blodhämnaren, i denna sakene.3(#Eller kastar en sten på honom oförvarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han är icke hans ovän, och ville honom heller intet ondt.nW(#Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;F(#Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.`;(#Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;p[(#Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.~!(#Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.}'(#Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.n|W(#Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.{9(#Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.Mz(#Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.Gy (# Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;=xu(# Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.swa(# Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.cvA(# Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,-uW(# Och Herren talade med Mose, och sade:Mt(#Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.fsG(#Så att alle städer, som I gifven Leviterna, blifva åtta och fyratio med deras förstäder;Cr(#Och ibland de städer, som I gifven Leviterna, skolen I gifva sex fristäder, att den som någon ihjälslår må fly derin; derutöfver skolen I ännu gifva dem två och fyratio städer; q;(#Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidone österut, tutusend alnar; och på den sidone söderut, tutusend alnar; och på den sidone vesterut, tutusend alnar; och på den sidone norrut, tutusend alnar; att staden skall vara midt uti. Det skall vara deras förstäder.{pq(#Vidden till förstäderna, som de skola gifva Leviterna, skall vara tusende alnar utifrå stadsmuren allt omkring.doC(#Att de skola bo i städerna, och hafva sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.*nO(#Bjud Israels barnom, att de gifva Leviterna städer utaf sitt arfvegods, der de måga uti bo; dertill förstäder omkring städerna skolen I ock gifva Leviterna;_m ;(#Och Herren talade med Mose på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho, och sade:llS("Desse äro de som Herren budit hafver, att de skulle utskifta Israels barnom arfvet i Canaans land.Gk ("Pedahel, Ammihuds son, Försten för Naphthali barnas slägte.@j}("Ahihud, Selomi son, Försten för Assers barnas slägte.Fi("Palthiel, Assans son, Försten för Isaschars barnas slägte.Hh ("Elizaphan, Parnachs son, Försten för Sebulons barnas slägte.Eg("Kemuel, Siphtans son, Försten för Ephraims barnas slägte.Vf'("Hanniel, Ephods son, Försten för Manasse barnas slägte, af Josephs barnom.\w(" Och Mose böd Israels barnom, och sade: Detta är landet, som I skolen skifta emellan eder med lott, hvilket Herren budit hafver att gifva de nio slägter, och den halfva slägtene.[(" Och komme neder åt Jordan, så att dess ände blifver salthafvet; det skall vara edart land med sin landamäre allt omkring..ZW(" Och det landamäret gånge nederåt ifrå Sepham intill Ribla, till Ain östanefter; sedan gånge nederåt, och drage sig uppmed sidone af hafvet Cinnereth österut;VY'(" Och skolen mäta eder landamäret österut, ifrå den byn Enan intill Sepham.X(" Och samma landamärens ände inåt Ziphron, och dess ände vare vid den byn Enan; det skall vara edart landamäre norrut;~Ww("Och ifrå berget Hor mäta intilldess man kommer till Hamath; så att dess utgång skall vara det landamäret Zedada;kVQ("Det landamäret norrut skall vara detta: I skolen mäta ifrå stora hafvet allt intill berget Hor;|Us("Men det landamäret vesterut skall vara detta, nämliga det stora hafvet; det skall vara edart landamäre vesterut.eTE("Och skall sträcka sig ifrån Azmon allt intill Egypti bäck; och dess ände vare i hafvena.US%("Och att det landamäret skall sträcka sig ifrå sunnan uppåt intill Akrabbim, och gå igenom Zinna; och dess ända ifrå sunnan intill KadesBarnea, och räcka intill den byn Addar, och gå igenom Azmon;'RI("Den sidan söderut skall begynna af den öknene Zin vid Edom, så att edart landamäre söderut skall vara ifrån ändanom af salthafvet, det österut ligger;*QO("Bjud Israels barnom, och säg till dem: När I uti Canaans land kommen, så skall det landet, som eder till arfvedel faller i Canaans lande, hafva sin landamär.,P W("Och Herren talade med Mose, och sade:]O5(!8Så skall då ske, att jag så varder görandes eder, som jag emot dem göra aktade.]N5(!7Om I landsens inbyggare icke fördrifven för edart ansigte, så skola de, som återlefde äro, vara eder som törne i edor ögon, och såsom spjut i edra sidor; och skola tränga eder på landena, der I uti bon.kMQ(!6Och skolen utskifta landet genom lott ibland edra slägter; dem som månge äro, skolen I mer gifva, och dem som få äro, mindre; efter som lotten faller till hvar och en, så skall han hafva det, efter edra fäders slägter.rL_(!5Så att I tagen landet in, och bon deruti; förty eder hafver jag gifvit landet, att I skolen det intaga;,KS(!4Så skolen I fördrifva alla dess inbyggare för edart ansigte, och alla deras stodar, och alla deras gjutna beläten förgöra, och alla deras höjder förderfva;iJM(!3Tala med Israels barn, och säg till dem: När I öfver Jordan komne ären, in uti Canaans land;`I;(!2Och Herren talade med Mose på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho, och sade:hHK(!1Och de lägrade sig ifrå BethJesimoth allt intill den slättena Sittim, på de Moabiters mark.lGS(!0Ifrå berget Abarim drogo de ut, och lägrade sig på de Moabiters mark, vid Jordan in mot Jericho.ZF/(!/Ifrån AlmonDiblathaim drogo de ut, och lägrade sig på berget Abarim emot Nebo.HE (!.Ifrå DibonGad drogo de ut, och lägrade sig i AlmonDiblathaim.=Dw(!-Ifrån Ijim drogo de ut, och lägrade sig i DibonGad.^C7(!,Ifrån Oboth drogo de ut, och lägrade sig i Ijim vid Abarim, i de Moabiters gränso.:Bq(!+Ifrå Punon drogo de ut, och lägrade sig i Oboth.k(!'Då han var hundrade tre och tjugu åra gammal.O=(!&Der gick Presten Aaron upp på berget Hor, efter Herrans befallning, och blef der död på fyrationde årena, sedan Israels barn voro utdragne utur Egypti land, på första dagen i femte månadenom;l<S(!%Ifrå Kades drogo de ut, och lägrade sig på det berget Hor, som är på gränsone vid Edoms land.Z;/(!$Ifrån EzionGaber drogo de ut, och lägrade sig i den öknene Zin, det är Kades.A:(!#Ifrån Abrona drogo de ut, och lägrade sig i EzionGaber.>9y(!"Ifrå Jotbatha drogo de ut, och lägrade sig i Abrona.A8(!!Ifrå HorGidgad drogo de ut, och lägrade sig i Jotbatha.D7(! Ifrå BeneJaakan drogo de ut, och lägrade sig i HorGidgad.C6(!Ifrå Moseroth drogo de ut, och lägrade sig i BeneJaakan.?5{(!Ifrå Hasmona drogo de ut, och lägrade sig i Moseroth.<4u(!Ifrå Mitka drogo de ut, och lägrade sig i Hasmona.;3s(!Ifrå Tharah drogo de ut, och lägrade sig i Mitka.=2w(!Ifrå Thahath drogo de ut, och lägrade sig i Tharah.@1}(!Ifrå Makheloth drogo de ut, och lägrade sig i Thahath.?0{(!Ifrå Harada drogo de ut, och lägrade sig i Makheloth.D/(!Ifrå berget Sapher drogo de ut, och lägrade sig i Harada.I. (!Ifrå Kehelatha drogo de ut, och lägrade sig på berget Sapher.>-y(!Ifrå Rissa drogo de ut, och lägrade sig i Kehelatha.:,q(!Ifrå Libna drogo de ut, och lägrade sig i Rissa.@+}(!Ifrå RimmonParez drogo de ut, och lägrade sig i Libna.A*(!Ifrå Rithma drogo de ut, och lägrade sig i RimmonParez.>)y(!Ifrå Hazeroth drogo de ut, och lägrade sig i Rithma.G( (!Ifrå de Lustgrifter drogo de ut, och lägrade sig i Hazeroth.D'(!Ifrå Sinai drogo de ut, och lägrade sig i de Lustgrifter.L&(!Ifrå Rephidim drogo de ut, och lägrade sig uti den öknene Sinai.g%I(!Ifrån Alus drogo de ut, och lägrade sig i Rephidim; der hade folket intet vatten att dricka.:$q(! Ifrå Daphka drogo de ut, och lägrade sig i Alus.F#(! Ifrå den öknene Sin drogo de ut, och lägrade sig i Daphka.L"(! Ifrå röda hafvet drogo de ut, och lägrade sig i den öknene Sin.F!(! Ifrån Elim drogo de ut, och lägrade sig invid röda hafvet.} u(! Ifrå Marah drogo de ut, och kommo till Elim; der voro tolf vattubrunnar och sjutio palmträd; och lägrade sig der.'(!Ifrå Hyroth drogo de ut, och gingo midt igenom hafvet in uti öknena, och reste tre dagsresor in uti Ethams öken, och lägrade sig i Marah.}(!Ifrån Etham drogo de ut, och blefvo i den dalen Hyroth, hvilken ligger emot BaalZephon; och lägrade sig inför Migdol.hK(!Och de drogo ut ifrå Succoth, och lägrade sig i Etham, hvilket ligger vid ändan på öknene.F(!När de dragne voro ifrå Rameses, lägrade de sig i Succoth. (!Då de Egyptier begrofvo sina förstfödingar, som Herren ibland dem slagit hade; ty Herren hade ock gjort dom öfver deras gudar.(!De drogo ut ifrå Rameses på femtonde dagen i den första månadenom, på annandag Påska, genom höga hand, i alla de Egyptiers åsyn;|s(!Och Mose beskref deras utresande, såsom de drogo efter Herrans befallning; och äro desse de resande som de reste:s c(!Detta är Israels barnas resande, hvilke utur Egypti land dragne voro i deras härar, genom Mose och Aaron.eE( *Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.[1( )Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.I ( (Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.wi( 'Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.eE( &Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.6i( %Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,@}( $Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.(M( #Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,3c( "Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,Z/( !Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.x k( Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.w i( Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.[ 1( Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.T #( Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget; ( Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;nW( Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.[1( Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.jO( Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.mU( Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven. R~}||&{{zzyyyxxx>w~vv-uu)t.ssr%q4pp"onnVmmmNlJkjjRii1h[gdffWW`VVEVUkTT@SSPSQPPOOOO^NMM1LVKKNJII9IH=GFFIEDDsDCC$BBcA@@S???>>4==(<;;;:T9877g66 5a433(2r21E0J// .`.-,,+**`)(''&%3$$T##P""-!! OMIp}o4ZuRVZ k 5 P h ({mJ2 Derföre skulle de Leviter ingen del eller arf hafva med sina bröder; ty Herren är deras arf, såsom Herren din Gud dem sagt hafver.>Iw2 På den tiden afskiljde Herren Levi slägte, till att bära Herrans förbunds ark, och till att stå för Herranom, till att tjena honom, och lofva hans Namn, allt intill denna dag.aH=2 Dädan drogo de ut till Gudgoda; ifrå Gudgoda till Jothbath, ett land der bäcker äro.&GG2 Och Israels barn drogo ut ifrå Beeroth BeneJaakan till Moserah; der blef Aaron död, och vardt der begrafven; och hans son Eleazar vardt Prester för honom.F'2 Och jag vände om, och gick af berget, och lade taflorna i arken, som jag gjort hade, att de skulle der blifva, såsom Herren mig budit hade.8Ek2 Då skref han på taflorna, såsom den första skriften var, de tio ord, som Herren talade till eder utur eldenom på berget, på församlingenes dag; och Herren fick mig dem.,DS2 Så gjorde jag då en ark af furoträ, och uthögg två stentaflor, sådana som de första voro, och gick upp på berget, och hade de två taflorna i mina händer. C2 Så vill jag skrifva på taflorna de ord, som på de första voro, hvilka du sönderslagit hafver; och du skall lägga dem i arken.B '2 På samma tiden sade Herren till mig: Uthugg dig två stentaflor såsom de första, och kom till mig på berget, och gör dig en ark af trä;{Aq2 Förty de äro ditt folk, och din arfvedel, som du med dine stora magt, och med din uträckta arm, utfört hafver.p@[2 Att det landet, der du oss utfört hafver, icke skall säga: Herren kunde icke föra dem uti det land, som han dem lofvat hade, och hafver fördenskull fört dem derut, att han var vred på dem, att han skulle dräpa dem i öknene.?2 Kom ihåg dina tjenare Abraham, Isaac och Jacob; se icke på detta folkets hårdhet, och detta folkets ogudaktighet och synd;>>w2 Men jag bad Herran, och sade: Herre, Herre, förderfva icke ditt folk och din arfvedel, hvilket du genom dina stora magt förlossat, och med mägtiga hand utur Egypten fört hafver. =2 Då föll jag neder för Herran fyratio dagar, och fyratio nätter, som jag der låg; ty Herren sade, att han ville förgöra eder.U<%2 Ty I hafven varit Herranom ohörsamme, så länge som jag eder känt hafver.a;=2 Och då Herren sände eder ifrå KadesBarnea, och sade: Går ditupp, och tager landet in, som jag eder gifvit hafver; voren I Herrans edars Guds mun ohörsamme, och trodden icke på honom, och lydden icke hans röst;_:92 Sammalunda förtörnaden I ock Herran i Thabeera, och i Massa, och vid de Lustgrifter.P92 Men edor synd, kalfven som I gjort haden, tog jag och brände upp i elde, och slog sönder honom, och sönderstötte, tilldess han vardt stoft; och kastade stoftet i bäcken, som flyter utaf bergena.8y2 Var ock Herren storliga vred på Aaron, så att han ville förgöra honom; men jag bad ock för Aaron på samma tiden.(7K2 Ty jag fruktade för den vrede och grymhet, der Herren på eder med förtörnad var, så att han ville förgöra eder. Och Herren hörde mig än i den gången.62 Och föll ned för Herran, såsom tillförene, i fyratio dagar, och fyratio nätter; och åt intet bröd, och drack intet vatten, för alla edra synders skull, som I gjort haden; i det I sådant ondt gjorden för Herranom, till att förtörna honom.t5c2 Så tog jag båda taflorna, och kastade dem bort utu båda händerna, och slog dem sönder för edor ögon;64g2 Då såg jag, och si, då haden I syndat emot Herran edar Gud, så att I haden gjort en gjuten kalf, och voren snarliga trädde ifrå den vägen, den Herren eder budit hade.32 Och som jag omvände mig, och gick ned af berget, som brann i eld, och hade de två förbundsens taflor i båda mina händer;!2=2 Låt mig betämma, att jag förgör dem, och utskrapar deras namn under himmelen. Jag vill göra ett starkare och mägtigare folk af dig, än detta är.T1#2 Och Herren sade till mig: Jag ser, att detta folket är ett halsstyft folk.x0k2 Och Herren sade till mig: Statt upp, gack snart ned hädan; ty ditt folk, som du utfört hafver af Egypten, hafver förderfvat det; de äro snarliga trädde ifrå den vägen, som jag hafver budit dem; de hafva gjort sig ett gjutet beläte.h/K2 Och efter de fyratio dagar och fyratio nätter fick mig Herren de två förbundsens stentaflor.4.c2 Och Herren fick mig de två stentaflorna, beskrefna med Guds finger, och derutinnan all ord, som Herren med eder utur elden på berget talat hade, på församlingenes dag.a-=2 Då jag gången var på berget, till att anamma de stentaflor, förbundsens taflor, som Herren gjorde med eder, och jag blef på bergena fyratio dagar, och fyratio nätter, och åt intet bröd och drack intet vatten.f,G2 Förty i Horeb förtörnaden I Herran, så att Herren för vredes skull ville förgöra eder;L+2 Kom ihåg, och förgät icke, huru du Herran din Gud förtörnade i öknene; ifrå den dag att du drog utur Egypti land, tilldess I komne ären till detta rum, hafven I varit Herranom ohörsamme.*52 Så vet nu, att Herren din Gud icke gifver dig detta goda landet till att intaga för dina rättfärdighets skull; efter du äst ett halsstyft folk.7)i2 Ty du kommer icke in i landet till att besitta det, för dina rättfärdighet, eller för dins hjertas fromhets skull; utan Herren din Gud fördrifver dessa Hedningarna för deras ogudaktighets skull, på det han skall fullkomna det ord, som Herren dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver. (2 Då nu Herren din Gud dem utdrifvit hafver för dig, så säg icke i dino hjerta: Herren hafver mig här infört, till att intaga detta landet för mina rättfärdighets skull; ändock Herren fördrifver Hedningarna för dig, för deras ogudaktighets skull.o'Y2 Så skall du veta i dag, att Herren din Gud går framför dig, en förtärande eld; han varder dem förgörandes och nederläggandes för dig, och skall fördrifva dem, och omintetgöra dem snarliga, såsom Herren dig sagt hafver.~&w2 Ett stort högt folk, Enakims barn, som du känt hafver, af hvilkom du ock hört hafver: Ho kan stå emot Enaks barn?/% [2 Hör, Israel: I dag skall du gå öfver Jordan, att du inkommer till att intaga de folk, som större och starkare äro än du; stora städer, murade upp till himmelen;!$=2Lika som Hedningarna, hvilka Herren förgör för edart ansigte, så skolen ock I förgås; derföre, att I icke ären Herrans edars Guds röst hörige.0#[2Men om du förgäter Herran din Gud, och följer andra gudar efter, och tjenar dem, och tillbeder dem; så betygar jag i dag öfver eder, att I skolen slätt förgås.R"2Utan tänk på Herran din Gud; ty han är den som kraft gifver till att komma detta åstad; på det han skulle fullkomna sitt förbund, som han dina fäder svorit hade, såsom det tillgår i denna dag.w!i2Annars måtte du säga i dino hjerta: Min kraft och mina händers starkhet hafver mig denna förmågona gjort; ;2Och spisade dig med Man i öknene, der dine fäder intet af vetat hade; på det han skulle späka och försöka dig, och framdeles göra väl emot dig;K2Och hafver ledt dig igenom denna stora och förskräckeliga öknen, der brännande ormar, och scorpion, och torrhet, och platt intet vatten var, och lät dig utgå vatten ur hårda hälleberget; 2Att ditt hjerta då icke upphäfves, och du förgäter Herran din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus;X+2 Och ditt fä och får, och silfver och guld, och allt det du hafver, förökas;X+2 Att när du ätit hafver, och äst mätt, och bygger skön hus, der du uti bor;72 Så tag dig nu vara, att du icke förgäter Herran din Gud, dermed, att du icke håller hans bud, och hans lag och rätter, som jag bjuder dig i dag;2 Och när du ätit hafver och äst mätt, att du då lofvar Herran din Gud, för det goda land, som han dig gifvit hafver;72 Ett land, der du skall hafva bröd nog till att äta, der ock intet fattas; ett land, hvilkets stenar äro jern; der du ock koppar utu bergen hugger.~w2Ett land, der hvete, korn, vinträ, fikonträ och granatäple uti äro; ett land, der oljoträ och hannog uti växer; ;2Ty Herren din Gud förer dig uti ett godt land; i ett land, der bäcker, och brunnar, och djup uti äro, hvilke utmed bergen och inpå slättena flyta;]52Så håll nu Herrans dins Guds bud, att du vandrar i hans vägar, och fruktar honom.kQ2Så finner du ju i dino hjerta, att Herren din Gud dig lärt hafver, såsom en man lärer sin son.nW2Din kläder äro intet förslitne på dig, och dine fötter äro intet svullnade i dessa fyratio år.eE2Han späkte dig och lät dig hungra, och spisade dig med Man, det du och dine fäder intet känt hade; på det han skulle låta dig veta, att menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af allt det af Herrans mun går.zo2Och skall tänka på allan den väg, genom hvilken Herren din Gud dig ledt hafver, i dessa fyratio åren i öknene; på det han skulle späka och försöka dig, att kunnigt skulle varda hvad i dino hjerta var; om du hölle hans bud eller ej.D 2All de bud, som jag bjuder dig i dag, skolen I hålla, att I gören derefter; på det I mågen lefva och förökas, och komma in, och intaga det land, som Herren edra fäder svorit hafver;R2Derföre skall du icke föra den styggelsen in uti ditt hus, att du icke varder tillspillogifven, såsom ock det är; utan du skall hafva en vämjelse och styggelse dervid; ty det är tillspillogifvet.}u2Deras afgudars beläte skall du bränna upp i elde; och skall intet begära utaf silfret eller guldet, som deruppå är, eller taga det till dig, på det att du icke skall förtaga dig derutinnan: ty sådant är Herranom dinom Gud en styggelse.#A2Och skall gifva deras Konungar i dina händer, och du skall förgöra deras namn under himmelen; ingen skall kunna dig emotstå, tilldess du förgör dem.q ]2Herren din Gud skall gifva dem för dig, och skall slå dem med stort slag, intilldess han förgör dem;F 2Han, Herren din Gud, skall utrota dessa folken för dig, med tiden, det ena efter det andra; du kan icke hastigt förgöra dem, på det att djuren icke skola förökas emot dig på markene.g I2Grufva dig intet för dem; ty Herren din Gud är ibland dig, den store och förfärlige Guden. 2Dertill skall Herren din Gud sända ibland dem getingar, intilldess förgjordt varder hvad som qvart är, och sig för dig förgömmer.t c2Med stor försökelse, som du med ögonen sett hafver, och med tecken och under, och genom mägtiga hand och uträcktom arm, med hvilko Herren din Gud dig utförde. Alltså skall Herren din Gud göra allom folkom, som du fruktar före.iM2Så frukta dig intet för dem; tänk uppå hvad Herren din Gud gjorde Pharao, och alla Egyptier;]52Om du säger i ditt hjerta: Detta folk är mer än jag; huru kan jag fördrifva dem?(K2Du skall uppfräta allt det folk, som Herren din Gud dig gifvandes varder; du skall icke skona dem, och icke tjena deras gudar; ty det vorde dig till en snaro.C2Herren skall taga ifrå dig all krankhet, och skall icke kasta dig någon de Egyptiers onda sjukdom uppå, hvilka du förnummit hafver; men han skall kasta dem på alla dem som dig hata.tc2Välsignad varder du utöfver all folk; ingen ibland dig skall vara ofruktsam, ej heller ibland din boskap.wi2 Han skall älska dig, välsigna och föröka; och skall välsigna dins lifs frukt, och dins lands frukt, dina säd, vin och oljo, fruktena af dina kor, och fruktena af din får, på landet, som han dina fäder svorit hafver att gifva dig.;q2 Och när I dessa rätter hören, och hållen dem, och gören derefter, så varder Herren din Gud ock hållandes det förbund och barmhertighet, som han dina fäder svorit hafver.kQ2 Så behåll nu de bud, och lag, och rätter, som jag dig bjuder i denna dag, att du gör derefter.2_2 Och vedergäller dem som hata honom, för sitt ansigte, så att han förgör dem; och skall icke fördröjat, att han dem vedergäller för sitt ansigte, som hata honom./Y2 Så skall du nu veta, att Herren din Gud är en Gud, en trofast Gud, hållandes förbund och barmhertighet dem som älska honom, och hålla hans bud, i tusende leder;u~e2Utan derföre, att Herren älskade eder, och att han skulle hålla sin ed, som han edra fäder svorit hade, hafver Herren utfört eder med mägtiga hand; och hafver frälst dig utu träldomens hus, utu Pharaos hand, Konungens i Egypten. } 2Icke hafver Herren upptagit och utvalt eder derföre, att I större på talet ären än annat folk; ty du äst minst i all folk;&|G2Ty du äst ett heligt folk Herranom dinom Gud; dig hafver Herren din Gud utvalt till att du skall vara hans eget folk, utaf all de folk som på jordene äro.%{E2Utan alltså skolen I göra med dem: Deras altare skolen I nederrifva, deras stodar nederbryta, deras lundar afhugga, och deras afgudar uppbränna med elde./zY2Förty de varda dragande edra söner ifrå mig, så att de tjena andra gudar; så varder då Herrans vrede förgrymmandes sig öfver eder, och snarliga förgör eder;y2Och skall intet befrynda dig med dem; edra döttrar skall du icke gifva deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom;+xQ2Och när Herren din Gud gifver dem för dig, att du slår dem, så skall du gifva dem tillspillo, och intet förbund med dem göra, eller någon gunst bevisa dem; w 2När Herren din Gud förer dig in uti det land, der du inkomma skall, till att intaga det, och nederlägger mycket folk för dig; de Hetheer, Girgaseer, Amoreer, Cananeer, Pheriseer, Heveer och Jebuseer, sjuhanda folk, de som större äro och mägtigare än du;v!2Och det skall vara oss till rättfärdighet för Herranom vårom Gud, om vi hålle och göre all dessa buden, såsom han oss budit hafver.0u[2Och böd Herren oss att göra efter alla dessa rätter, att vi skole frukta Herran vår Gud, att oss väl går i alla våra lifsdagar, såsom det tillgår i denna dag.ytm2Och förde oss dädan, på det han skulle införa oss, och gifva oss det land, som han våra fäder svorit hade.wsi2Och Herren gjorde stor och ond tecken och under öfver Egypten och Pharao, och allt hans hus, för vår ögon;r{2Så skall du säga dinom son: Vi vorom Pharaos trälar i Egypten; och Herren förde oss utur Egypten med mägtiga hand."q?2När nu din son i dag eller i morgon frågar dig, och säger: Hvad är detta för vittnesbörder, bud och rätter, som Herren vår Gud eder budit hafver?Xp+2Att han skall fördrifva alla dina fiendar för dig, såsom Herren sagt hafver.-oU2Att du gör det rätt och godt är för Herrans ögon, på det dig må gå väl, och du inkommer, och intager det goda landet, som Herren svorit hafver dina fäder;tnc2Utan skolen hålla Herrans edars Guds bud, och hans vittnesbörder, och hans rätter, som han budit hafver;Um%2I skolen icke försöka Herran edar Gud, såsom I försökten honom i Massa;l72Ty Herren din Gud är en nitälskande Gud ibland dig; att Herrans dins Guds vrede icke skall förgrymma sig öfver dig, och förgöra dig af jordene.Rk2Och skall icke följa andra gudar efter, dess folks, som omkring eder bo;Vj'2 Utan skall frukta Herran din Gud, och tjena honom, och svärja vid hans Namn;vig2 Så tag dig vara, att du icke förgäter Herran, som dig utur Egypti land, utu träldomens hus, fört hafver;Rh2 Och hus full med allt godt, de du intet uppfyllt hafver; och uthuggna brunnar, som du intet uthuggit hafver; och vingårdar och oljoberg, som du intet planterat hafver, att du må äta och mätt varda;=gu2 När nu Herren din Gud låter dig komma uti landet, som han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, dig att gifva stora och sköna städer, som du intet byggt hafver;Jf2 Och skall skrifva dem på dins hus dörrträ, och uppå dörrena.qe]2Och skall binda dem för ett tecken på dine hand, och skola vara dig till en åminnelse för din ögon;d/2Och skall skärpa dem dinom barnom, och derom tala, när du sitter i ditt hus, eller går uppå vägen; när du nederlägger dig, eller uppstår;Nc2Och dessa ord, som jag bjuder dig i dag, skall du lägga på hjertat;]b52Och du skall älska Herran din Gud af allo hjerta, af allo själ, af allo förmågo.8am2Hör, Israel: Herren vår Gud är en enig Herre.W`)2Israel, du skall höra, och behållat, så att du gör ock så, att dig väl går, och varder mycket förökad, såsom Herren dina fäders Gud dig tillsagt hafver ett land, der mjölk och hannog uti flyter.<_s2Att du fruktar Herran din Gud, och håller alla hans rätter och bud, som jag bjuder dig; du och din barn, och din barnabarn, i alla edra lifsdagar, på det I skolen länge lefva.%^ G2Desse äro nu de lag, och bud, och rätter, som Herren edar Gud budit hafver, att I dem lära och göra skolen i landena, dit I indragen till att intaga det;3]a2!Utan vandrer i alla de vägar, som Herren edar Gud eder budit hafver; på det I mågen lefva, och eder skall väl gå, och I länge lefven i landena, som I intaga skolen.\2 Så behåller det nu, att I mån göra såsom Herren edar Gud eder budit hafver; och viker icke hvarken på högra sidon eller venstra;B[2Men du skall stå här för mig, att jag talar med dig all lag, och bud, och rätter, som du dem lära skall, att de göra derefter uti landena, som jag dem gifva skall till att intaga.3Zc2Gack, och säg dem: Går hem i edor tjäll.1Y]2Ack! det de ett sådant hjerta hade till att frukta mig, och till att hålla all min bud i deras lifsdagar; på det att dem måtte gå väl, och deras barn evinnerliga.@X{2Då Herren hörde rösten af edor ord, som I taladen med mig, sade Herren till mig: Jag hafver hört detta folks ord, som de med dig talat hafva; det är allt godt, som de sagt hafva.W+2Gack du fram, och hör allt det Herren vår Gud säger; och säg oss det. Allt det Herren vår Gud med dig talar, det vilje vi höra och göra.xVk2Förty hvad är allt kött, att det höra må lefvandes Guds röst tala utur eldenom, såsom vi, och kan lefva? U 2Och nu, hvi skole vi dö, så att den store elden förtärer oss? Om vi oftare höre Herrans vår Guds röst, så måste vi dö.WT)2Och saden: Si, Herren vår Gud hafver låtit oss se sina härlighet, och sitt majestät, och vi hafve hört hans röst utur eldenom; i dag hafve vi sett, att Gud talade med menniskom, och de blefvo i lifve.S!2När I hörden röstena utu mörkret, och berget brinna i elde, gingen I fram till mig, alle öfverstar i edra slägter, och edre äldste;\R32Desse äro de ord, som Herren talade till alla edra menighet uppå berget, utur eldenom, och molnena, och töcknene, med stora röst; och lade der intet till; och skref dem på två stentaflor, och fick mig dem.2Q_2Du skall icke hafva lust till dins nästas hustru; du skall icke begära dins nästas hus, åker, tjenare, tjenarinno, oxa, åsna, eller hvad som helst honom tillhörer.@P}2Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.O92Du skall icke stjäla. N=2Du skall icke göra hor.M72Du skall icke dräpa.EL2Du skall hedra din fader och dina moder, såsom Herren din Gud dig budit hafver; på det att du må länge lefva, och att dig må väl gå uti de lande, som Herren din Gud dig gifva skall.fKG2Förty du skall ihågkomma, att du vast ock en träl uti Egypti land, och Herren din Gud förde dig derut med mägtiga hand och uträcktom arme; derföre hafver Herren din Gud budit dig, att du skall hålla Sabbathsdagen.WJ)2Men på sjunde dagen är Herrans dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, icke heller din son, eller din dotter, eller din tjenare, eller din tjenarinna, eller din oxe, eller din åsne, eller all din boskap, eller främlingen som innan dina portar är; på det att din tjenare och tjenarinna måga hafva ro så väl som du.:Iq2 Sex dagar skall du arbeta, och göra all din verk;dHC2 Sabbathsdagen skall du hålla, att du honom helgar; såsom Herren din Gud dig budit hafver.G2 Du skall icke missbruka Herrans dins Guds Namn; ty Herren skall icke låta blifva honom ostraffad, som hans Namn missbrukar.WF)2 Och beviser barmhertighet på mång tusend, som mig älska och min bud hålla.ME2 Du skall icke tillbedja dem, eller tjena dem; ty jag är Herren din Gud, en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgerningar öfver barnen, intill tredje och fjerde led, deras som mig hata;"D?2Du skall intet beläte göra dig, efter någrahanda liknelse, antingen det ofvan i himmelen är, eller nedre på jordene, eller i vattnena under jordene.1C_2Du skall inga andra gudar hafva för mig.\B32Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus.8Ak2Jag stod på den tiden emellan Herran och eder, att jag skulle föra Herrans ord till eder; förty I fruktaden eder för eldenom, och gingen icke upp på berget; och han sade:Q@2Ansigte mot ansigte hafver Herren talat med oss utur eldenom på berget.?2Och Herren hafver icke gjort detta förbundet med våra fäder, utan med oss, som nu här äre på denna dag, och alle lefve.C>2Herren vår Gud hafver gjort ett förbund med oss i Horeb;9= o2Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: Hör, Israel, de bud och rätter, som jag i dag talar för edor öron, och lärer dem, och behåller dem, att I gören derefter.u<e21Och allt släta landet hinsidon Jordan, österut, allt intill hafvet, på slättene, nedanför berget Pisga.l;S20Ifrån Aroer, hvilken på den bäckens strand vid Arnon ligger, intill berget Sion, det är Hermon;: 2/Och togo hans land in; dertill Ogs land, Konungens i Basan, de två Amoreers Konungars, som på hinsidon Jordan voro, österut;:9o2.Hinsidon Jordan uti den dalenom in mot Peors hus, uti Sihons lande, de Amoreers Konungs, som i Hesbon bodde, hvilken Mose och Israels barn slogo, då de utur Egypten komne voro,{8q2-Och detta är vittnesbördet, och bud, och rätter, som Mose sade Israels barnom, då de utur Egypten dragne voro;<7u2,Detta är den lag, som Mose Israels barnom föregaf;62+Bezer i öknene på den slättmarkene ibland de Rubeniter, och Ramoth i Gilead ibland de Gaditer, och Golan i Basan ibland de Manassiter.;5q2*Att dit fly skulle ho som sin nästa ihjälsloge med våda, och tillförene icke hade varit hans ovän; den skulle fly in uti en af de städer, på det han måtte blifva vid lif;A42)Då afskiljde Mose tre städer hinsidon Jordan, österut;U3%2(Att du håller hans rätter och bud, som jag i dag bjuder dig, så varder dig och dinom barnom efter dig väl gåendes, att ditt lif skall länge vara i landena, som Herren din Gud dig gifver evärdeliga.2!2'Så skall du nu veta i dag, och lägga det på hjertat, att Herren är en Gud, ofvan i himmelen, och nedre uppå jordene, och ingen annan;31a2&På det han skulle för dig fördrifva stor folk, och starkare än du äst, och föra dig derin, och gifva dig deras land till arfvedel, såsom det tillstår i denna dag.012%Derföre, att han dina fäder älskat, och deras säd efter dem utvalt hafver; och fört dig utur Egypten med sitt ansigte, genom sina stora magt;7/i2$Af himmelen hafver han låtit dig höra sina röst, att han skulle lära dig; och på jordene hafver han låtit dig se sin stora eld, och utur elden hafver du hört hans ord;_.92#Du hafver sett det, på det du skall veta, att Herren är allena Gud, och ingen annan.4-c2"Eller om Gud försökt hafver att ingå, och taga sig ett folk midt utur eno folke, genom frestelse, genom tecken, genom under, genom strid, och genom mägtiga hand, och genom uträcktan arm, och genom stora syner, såsom Herren edar Gud allt detta med eder gjort hafver, för din ögon uti Egypten?o,Y2!Att något folk hade hört Guds röst talandes utur elden, såsom du hört hafver, och likväl lefver?p+[2 Befråga efter förtiden, som för dig varit hafver, ifrå den dagen då Gud skop menniskona på jordene, ifrå den ena himmelens ända till den andra, om någon tid en sådana stor ting skedd, eller dess like någon tid hörd är;F*2Förty Herren din Gud är en barmhertig Gud; han varder dig icke öfvergifvandes, eller förderfvandes; och skall han icke förgäta det förbund med dina fäder, som han dem svorit hafver.%)E2När du bedröfvad varder, och dig all denna tingen uppåkomma i de yttersta dagar, så skall du vända dig till Herran din Gud, och skall höra hans röst;}(u2Om du då der söker Herran din Gud, så skall du finna honom; om du söker honom af allo hjerta, och af allo själ.' 2Der skall du tjena afgudom, som menniskohandaverk äro, stock och sten, hvilke hvarken se eller höra, eller äta, eller lukta.&+2Och Herren skall förströ eder ibland folk, och I varden ett fögo folk qvart blifvande ibland Hedningarna, dit Herren eder drifvandes varder.s%a2Så kallar jag i denna dag himmel och jord till vittne öfver eder, att I skolen snart förgås utaf landena, uti hvilket I ingån öfver Jordanen, till att intaga det. I skolen icke länge blifva deruti; utan skolen förgjorde varda;R$2När I nu föden barn, och barnabarn, och bon på landena, och förderfven eder, och gören eder beläte till någrahanda liknelse, så att I gören illa för Herranom edrom Gud, och förtörnen honom;M#2Förty Herren din Gud är en frätande eld, och en nitälskande Gud.M"2Så tager eder nu vara, att I Herrans edars Guds förbund icke förgäten, det han med eder gjort hafver; och icke görer beläte till någrahanda liknelse, såsom Herren din Gud dig budit hafver.!2Utan jag måste dö i detta land, och skall icke gå öfver Jordanen; men I skolen gå deröfver, och intaga det goda landet.J 2Och Herren vardt vred på mig för edra gerningars skull, så att han svor, att jag icke skulle komma öfver Jordanen, eller i det goda landet, som Herren din Gud dig till arfvedel gifva skall;32Men eder hafver Herren upptagit, och fört eder utu jernugnen, nämliga utur Egypten, att I skullen vara hans arffolk, som det ock är i denna dag.{2Och att du icke heller upphäfver din ögon till himmelen, och ser solen, och månan, och stjernorna, hela himmelens här, och faller af, och tillbeder dem, och tjenar dem, hvilka Herren din Gud förskickat hafver allom folkom under hela himmelen.T#2Eller matke, som kräker på jordene, eller fiske i vattnena under jordene;<u2Eller djure på jordene, eller fogle under himmelen;oY2På det I icke skolen förderfva eder och göra eder något beläte, det en man likt är eller qvinno;#2Så förvarer nu edra själar väl; ty I hafven ingen liknelse sett på den dagen, då Herren talade med eder utur elden på bergena Horeb;'I2Och Herren böd mig på samma tiden, att jag skulle lära eder bud och rätter, att I derefter göra skullen uti de lande, der I indragen till att intaga det.2 Och han förkunnade eder sitt förbund, det han eder böd att göra; nämliga de tio ord, och skref dem på två stentaflor.{q2 Och Herren talade med eder midt utur elden; hans ords röst hörden I, men ingen liknelse sågen I, utan röstena.2 Och I gingen fram, och stoden neder under berget, och berget brann halfväges upp till himmelen; och der var mörker, moln och töckna.mU2 Den dagen, då du stod för Herranom dinom Gud vid berget Horeb, och Herren till mig sade: Församla mig folket, att jag skall låta dem höra min ord, och lära frukta mig i alla deras lifsdagar på jordene, och lära sin barn.fG2 Så förvara dig nu och dina själ granneliga, att du icke förgäter hvad för din ögon skedt är, och att det icke gånger utu dino hjerta i alla dina lifsdagar; och skall förkunna dinom barnom, och dinom barnabarnom,72Och hvar är något så härligit folk, som så rättfärdiga seder och bud hafver, såsom all denna lagen, som jag eder på denna dagen föregifver?zo2Ty hvad folk är så härligit, hvilko gudarna så nalkas, såsom Herren vår Gud, så ofta som vi åkalle honom?wi2Så behåller det nu, och görer det; ty så varder edor vishet och förstånd berömd för all folk, när de hörande varda all denna bud, så att de skola säga: Si, hvilket vist och förståndigt folk detta är, och ett härligit folk.)M2Si, jag hafver lärt eder bud och rätter, såsom Herren min Gud mig budit hafver, att I så göra skolen i landet, der I inkommande varden till att intaga det.T#2Men I som höllen eder intill Herran edar Gud, I lefven alle på denna dag.32Edor ögon hafva sett hvad Herren gjort hafver med BaalPeor; ty alla de som efterföljde BaalPeor, dem hafver Herren din Gud förgjort ibland eder.- U2I skolen intet lägga dertill, som jag eder bjuder; och skolen ej heller taga der något ifrå; på det I mågen bevara Herrans edars Guds bud, som jag bjuder eder.<  u2Och nu hör, Israel, de bud och rätter, som jag eder lärer, att I dem göra skolen, på det I män lefva, och inkomma, och intaga landet, som Herren edra fäders Gud eder gifver.7 k2Så blefvo vi då i den dalen in mot Peors hus. ;2Utan bjud Josua, att han är tröst och frimodig; förty han skall gå öfver Jordan för folket, och skall utskifta dem landet, som du seendes varder.< s2Stig upp på höjden af berget Pisga, och häf din ögon upp vesterut, och norrut, och söderut, och österut, och se det med ögonen; ty du skall intet gå utöfver denna Jordan;-2Men Herren vardt vred på mig för edra skull, och bönhörde mig intet; utan Herren sade till mig: Låt blifvat: tala intet mer derom för mig.]52Låt mig gå och se det goda landet, på hinsidon Jordan; de goda berg, och Libanon.E2Herre, Herre, du hafver begynt visa dinom tjenare dina härlighet och dina starka hand; ty hvilken är den Gud i himmelen eller på jordene, som förmår efter din verk och din magt göra?3c2Och jag bad Herran på den tiden, och sade:K2Frukter eder intet för dem; ty Herren edar Gud strider för eder.J2Och jag böd Josua på samma tiden, och sade: Din ögon hafva sett allt det som Herren edar Gud dessa två Konungar gjort hafver; så varder Herren ock görandes all Konungarike, dit du drager.q]2Tilldess Herren låter ock edra bröder komma till rolighet såsom eder, att de ock intaga det land, som Herren deras Gud dem gifva skall på hinsidon Jordan; sedan skolen I omvända till edor besittning, den jag eder gifvit hafver.+2Förutan edra hustrur, barn och boskap; ty jag vet, att I hafven mycken boskap; låter dem blifva uti edra städer, som jag eder gifvit hafver;I 2Och jag böd eder på samma tiden, och sade: Herren edar Gud hafver gifvit eder detta landet att intaga det; så drager nu väpnade för edra bröder Israels barn, alle I som stridsamme ären;*O2Dertill den slättmarkena, och Jordan, den landamäret är, ifrå Cinnereth intill hafvet vid slättmarkena; nämliga salthafvet nedan vid berget Pisga österut. -Q~}}Q|| {{zz yy%xxwfvv uttss+rrrq~ppgpoxnmmTm lgkk)jfiisihggg fhfe:dcccbIaa>`_^^]]"\9[ZYYWXyWmWVVHUU$TuSS R(QLPPTONN\LKKSJJ-IIHGGTFEDDCBBBsB3AA=@@???9?>>>p>H>==<<(; :988D76655Z44%332l2000/z..x--@,,+D*^))F((''T&T%%$L##("" edQ-M9{fHE 4 > 4 u  h2E} }JIH-oY2Och den som min ord icke hörer, som han i mitt Namn talandes varder, af honom vill jag utkräfva det.%E2Jag skall uppväcka dem en Prophet, såsom du äst, utaf deras bröder, och gifva min ord i hans mun; han skall tala till dem allt det jag honom bjuda vill.5g2Och Herren sade till mig: De hafva väl sagt.E2Såsom du beddes af Herranom dinom Gud i Horeb, på församlingenes dag, och sade: Jag vill icke mer höra Herrans mins Guds röst, och icke mer se den stora elden, att jag icke skall dö.zo2En Prophet, såsom mig, skall Herren din Gud uppväcka dig, utaf dig, och utaf dina bröder; honom skolen I lyda.{2Ty detta folket, som du intaga skall, lyda de dagväljare och spåmän; men du skall icke så göra Herranom dinom Gud.0]2 Var utan vank inför Herranom dinom Gud. 2 Ty den som sådant gör, han är Herranom en styggelse; och för sådana styggelses skull fördrifver dem Herren din Gud för dig.nW2 Eller besvärjare, eller en svartkonstig, eller en tecknatydare, eller den der någon dödan frågar.D2 Att ingen ibland dig varder funnen, som sin son eller dotter låter gå igenom eld, eller den som är en spåman, eller en dagväljare, eller den som på foglalåt aktar, eller trollkarl;2 När du kommer uti landet, som Herren din Gud dig gifvandes varder, så skall du icke lära göra dens folksens styggelse;cA2De skola få lika del till att äta, förutan det han hafver af sina fäders sålda godse.ue2Att han vill tjena i Herrans sins Guds Namn, såsom alle hans bröder Leviterna, som der stå för Herranom;: o2Om en Levit kommer utaf någon dina städer, eller eljest af hela Israel, der han en gäst är, och kommer af allo hans själs begärelse, till det rum som Herren utvalt hafver; )2Förty Herren din Gud hafver utvalt honom utur alla dina slägter, att han stå skall i tjenstene i Herrans Namn, och hans söner evärdeliga.o Y2Och förstlingen af ditt korn, och dinom must, och dine oljo; och förstlingen af din fårs klippning.; q2Och detta skall vara Presternas rättighet af folkena, och af dem som offra, ehvad det är fä eller får, att man skall gifva Prestenom bogen, och båda kindbenen, och våmbena;u e2Derföre skola de intet arf hafva ibland deras bröder; ty Herren är deras arf, såsom han dem sagt hafver. 2Presterna Leviterna, och hela Levi slägt, skola ingen lott eller arf hafva med Israel; Herrans offer och hans arfvedel skola de äta.r_2Han skall icke förhäfva sitt hjerta utöfver sina bröder; och skall icke vika ifrå budet, hvarken på den högra sidona, eller på den venstra; på det han skall förlänga sina dagar i sitt regemente, han och hans barn i Israel.Y-2Hon skall vara när honom, och han skall deruti läsa i alla sina lifsdagar; på det att han skall lära frukta Herran sin Gud, att han håller all denna lagsens ord, och dessa rätter, att han gör derefter.-2Och när han nu sittandes varder på sins rikes stol, skall han taga denna andra lagen af Prestomen Levitomen, och låta den skrifva uti en bok.!2Han skall ock icke taga sig många hustrur, att hans hjerta varder icke afvändt; och skall ej heller mycket silfver eller guld församla.J2Allenast att han icke håller många hästar, och förer folket åter in i Egypten, för de många hästars skull; efter Herren eder sagt hafver, att I icke mer genom denna vägen komma skolen.W)2Så skall du den sätta för Konung öfver dig, som Herren din Gud utväljer. Du skall en af dina bröder sätta öfver dig för Konung; du kan icke sätta en främmande öfver dig, den icke din broder är;E2När du kommer uti landet, som Herren din Gud dig gifva skall, och tager det in, och bor der, och varder sägandes: Jag vill sätta en Konung öfver mig, såsom all folk omkring mig hafva;U%2 Att allt folket skall höra det, och rädas och icke mer öfverdådige vara.E2 Och om någor vore öfverdådig, så att han icke ville lyda Prestenom, som der i Herrans dins Guds ämbete står, eller domarenom, han skall dö; och du skall borttaga den onda af Israel;=~u2 Efter lagen, som de lära dig, och efter rätten, som de säga dig före, skall du hålla dig, så att du icke viker derifrå, antingen på den högra sidon, eller på den venstra.+}Q2 Och du skall göra efter som de säga dig före i de rumme, som Herren utväljandes varder; och skall hålla det så, att du gör efter allt det som de dig lära.||s2 Och till Presterna, Leviterna, och till domaren, som den tiden är, och fråga af dem; de skola säga dig domen af. {2Om någor sak i rätta varder dig för svår, emellan blod och blod, emellan handel och handel, emellan skada och skada, och hvad tvedrägtiga saker äro i dinom portom, så skall du stå upp, och gå upp till det rum, som Herren din Gud utväljandes varder; z2Vittnens hand skall den första vara till att dräpa honom, och sedan allt folksens hand; på det att du låter den onda ifrå dig.zyo2Efter tu eller tre vittnes mun skall den dö, som döden värd är; men efter ett vittnes mun skall han icke dö.x#2Så skall du utföra den samma mannen eller den samma qvinnona, som sådana ondt gjort hafva, till dina portar, och skall stena dem ihjäl.:wo2Och det varder dig sagdt, och du hörer det, så skall du granneligen fråga derefter; och när du finner, att det visserliga sant är, att sådana styggelse skedd är i Israel;v2Och går bort, och tjenar andra gudar, och tillbeder dem, vare sig sol eller måne, eller någor himmels här, det jag icke budit hafver;Mu2Om någor funnen varder i någon af dina portar, som Herren din Gud dig gifvandes varder, man eller qvinna, den som illa gör för Herrans dins Guds ögon, så att han öfverträder hans förbund;)t O2Du skall icke offra Herranom dinom Gud något nöt eller får, det någon brist eller något ondt på sig hafver; förty det är Herranom dinom Gud en styggelse.Cs2Du skall ingen stod uppresa, hvilket Herren din Gud hatar.nrW2Du skall icke någon lund af någrahanda trä plantera vid Herrans dins Guds altare, som du dig gör.q{2Du skall fara efter det rätt är; på det du må lefva, och besitta det land, som Herren din Gud dig gifvandes varder.!p=2Du skall icke böja rätten, och skall ock ingen person anse, eller mutor taga; förty mutor förblinda de visa, och förvända de rättfärdigas saker.2o_2Domare och ämbetsmän skall du sätta dig i allom dinom portom, som Herren din Gud dig gifvandes varder ibland dina slägter, att de måga döma folket med rättom dom.knQ2Hvar och en efter sine hands gåfvo, efter den välsignelse, som Herren din Gud dig gifvit hafver.m2Tre resor om året skall allt det mankön är ibland dig, komma fram för Herran din Gud, på det rum som han utväljandes varder, på osyrade bröds högtidene, på veckohögtidene, och på löfhyddohögtidene; icke skall han tomhändter komma fram för Herran;}lu2I sju dagar skall du hålla den högtiden Herranom dinom Gud, på det rum som Herren din Gud dig utväljandes varder; ty Herren din Gud skall välsigna dig i allt det du inbergar, och i alla dina händers gerningar; derföre skall du vara glad./kY2Och skall vara glad på dine högtid, du och din son, din dotter, din tjenare, din tjenarinna, Leviten, främlingen, den faderlöse och enkan, som i dina portar äro.qj]2 Löfhyddohögtid skall du hålla i sju dagar, när du hafver insamlat af dinom loga, och af dinom press;liS2 Och tänk uppå, att du hafver varit en träl i Egypten, att du håller och gör efter dessa buden. h;2 Och du skall vara glad för Herranom dinom Gud, du och din son, din dotter, din tjenare, din tjenarinna, och Leviten som är i dina portar, främlingen, den faderlöse och enkan, som ibland dig äro, på det rum som Herren din Gud utväljandes varder, att hans Namn der bo skall.g'2 Och skall hålla veckohögtid Herranom dinom Gud, att du gifver dina hands friviljoga gåfvo, efter som Herren din Gud dig välsignat hafver.lfS2 Sju veckor skall du räkna dig, och begynna räkna ifrå den dagen, när man kastar lian i sädena;e2I sex dagar skall du äta osyradt, och på sjunde dagen är Herrans dins Guds församling, då skall du intet arbete göra.d+2Och du skall kokat, och ätat på det rum, som Herren din Gud utväljandes varder; och sedan om morgonen vända dig, och gå hem i dina hyddor.Lc2Utan på det rum, som Herren din Gud utväljandes varder, att hans Namn der bo skall, der skall du slagta Passah, om aftonen när solen nedergången är, vid den tiden som du utur Egypten drogst.fbG2Du kan icke slagta Passah någorstädes i dinom portom, som Herren din Gud dig gifvit hafver;Ka2I sju dagar skall intet syradt bröd sedt varda i alla dina landsändar; och skall intet af köttet, som på första dagen om aftonen slagtadt vardt, blifva qvart öfver nattena intill morgonen.|`s2Du skall intet syradt bröd äta i de högtidene. I sju dagar skall du äta osyradt bedröfvelsens bröd; förty med hast gick du utur Egypti land; på det att du skall ihågkomma den dagen, som du drog utur Egypti land, i alla dina lifsdagar._2Och du skall slagta Herranom dinom Gud Passah, får och fä, på det rum, som Herren utväljandes varder, att hans Namn der bo skall.^ +2Håll den månaden Abib, att du gör Herranom dinom Gud Passah; förty uti Abibs månad hafver Herren din Gud fört dig utur Egypten om natten.\]32Allenast att du icke äter af dess blod, utan gjuter det på jordena såsom vatten.c\A2Utan i dinom port skall du ätat, ehvad du äst ren eller oren, såsom en rå eller hjort;[92Om det hafver någon brist, så att det haltar, eller är blindt, eller eljest någon ond vank hafver, så skall du icke offra det Herranom dinom Gud.rZ_2För Herranom dinom Gud skall du äta dem årliga, på det rum som Herren utvalt hafver, du och ditt hus.bY?2Allt förstfödt, som ibland ditt fä och får födt varder, det mankön är, det skall du helga Herranom dinom Gud; du skall icke arbeta med förstfödningen af dino fä, och icke klippa förstfödningen af din får.IX 2Och låt dig icke tycka tungt vara, att du gifver honom fri lös; förty han hafver tjent dig såsom en dubbel legodräng, i sex år; så skall Herren din Gud välsigna dig i allt det du gör.&WG2Så tag en syl, och borra honom genom hans öra, vid dins huses dörr, och låt honom blifva din träl i evig tid; med dine trälinno skall du ock så göra.V}2Säger han till dig: Jag vill icke fara ut ifrå dig; ty jag unner dig och dino huse godt, efter han mår väl när dig;U2Och tänk uppå, att du ock vast en träl i Egypti land, och Herren din Gud förlossade dig; derföre bjuder jag dig detta i denna dag. T;2Utan du skall få honom med sig af din får, af dine lado, af dinom press, så att du gifver honom af det som Herren din Gud dig med välsignat hafver.fSG2 Och när du gifver honom fri lös, skall du icke låta honom gå med tomma händer ifrå dig;R%2 Om din broder, en Ebreisk eller Ebreiska, säljer sig dig, så skall han tjena dig i sex år; i sjunde årena skall du gifva honom fri lös.2Q_2 Fattige skola väl alltid vara i landena; derföre bjuder jag dig, och säger, att du skall upplycka dina hand dinom broder, som trängder och fattiger är i dino lande.IP 2 Utan du skall låtan fåt, och ditt hjerta skall icke förtrytat, att du får honom det; ty fördenskull skall Herren din Gud välsigna dig i alla dina gerningar, och i allt det du företager.O'2 Vakta dig, att i ditt hjerta icke ligger ett Belials ord, så att du säger: Det kommer snart sjunde året, som är friåret, och ser så illa ut på din fattiga broder, och får honom intet; så varder han ropandes öfver dig till Herran, och det varder dig till synd;RN2Utan skall upplycka henne honom, och låna honom, efter som honom fattas.CM2Om din broder i någon stad är fattig i dino lande, som Herren din Gud dig gifvandes varder, så skall du icke förhärda ditt hjerta eller tillycka dina hand för dinom fattiga broder;nLW2Ty Herren din Gud skall välsigna dig, såsom han dig sagt hafver: Så skall du låna myckno folke; men af ingom skall du till låns taga; du skall blifva rådandes öfver mycket folk; men öfver dig skall ingen rådandes blifva. K2Allenast att du lyder Herrans dins Guds röst, och håller all dessa buden, som jag bjuder dig i denna dag, att du gör derefter.#JA2Och skall allsingen fattig vara ibland eder; ty Herren varder dig välsignande uti landena, som Herren din Gud dig till arfs gifva skall, till att intaga;WI)2Utaf en främmande må du det inkräfva; men dinom broder skall du tillgifvat.[H12Och så skall det tillgå med samma friår: Hvilken man något ifrå sine hand sinom nästa borgat hafver, han skall icke kräfva det in af sinom nästa, eller af sinom broder; förty det heter friår Herranom.0G _2Efter sju år skall du hålla ett friår.F2Så skall Leviten komma, som ingen lott eller arf hafver med dig; och främlingen, och den faderlöse, och enkan, som i dina portar äro, och äta, och mätta sig; på det Herren din Gud dig välsigna skall i alla dina händers gerningar, som du gör.sEa2Efter tre år skall du afsöndra all tiond af dine säd i det året, och skall lägga henne i dina portar.{Dq2Och Leviten, som i dina portar är, honom skall du icke förlåta; förty han hafver ingen lott eller arf med dig.NC2Och köp för penningarna allt det din själ lyster, vare sig fä, får, vin, stark dryck, eller allt det din själ begärar; och ät det der för Herranom dinom Gud, och var glad, du och ditt hus.B2Så sälj det allt för penningar, och tag penningarna i dina hand, och gack till det rum, som Herren din Gud utvalt hafver;hAK2Om vägen är dig för lång, att du icke kan komma det dit, derföre att det rummet är dig för långt ifrå, som Herren din Gud utvalt hafver, att han vill låta sitt Namn bo der; ty Herren din Gud hafver välsignat dig;@12Och skall äta den för Herranom dinom Gud, på det rum som han utväljer, att hans Namn der bo skall; nämliga af tionden utaf din säd, dino vine, dine oljo, och förstfödningen af ditt fä och din får; på det du skall lära frukta Herran din Gud i alla dina lifsdagar.a?=2Du skall all år afskilja tionden af allo dine säds frukt, som utaf dinom åker kommer;u>e2I skolen intet as äta. Främlingenom, som i dinom porte är, må du gifva det, att han det äter, eller sälj det enom främmande; ty du äst ett heligt folk Herranom dinom Gud. Du skall icke koka kidet, medan det ännu dir sina moder.%=G2De rena foglar skolen I äta.W<)2Och alle foglar, som krypa, skola vara eder orene, och I skolen icke äta dem.>;y2Hägren, skrikan med sine art, vidhöfden, och svalan.%:G2Rördrommen, storken, svanen,(9M2Stenugglan, ufven, flädermusen,?8{2Strutsfoglen, ugglan, göken, sparfhöken med sine art,&7I2Och alla korpar med deras art,06]2 Fiskagjusen, gladan, gamen med sine art,M52 Desse af dem äro de som I icke äta skolen: örnen, höken, falken,4;2 Alla rena foglar äter.c3A2 Men det som intet spol eller fjäll hafver, det skolen I icke äta; ty det är eder orent.z2o2 Detta är det I äta skolen, utaf allt det i vattnet är: allt det som spol och fjäll hafver, det skolen I äta;+1Q2Svinet, ändock det tveklöfvadt är, så idislar det dock icke, det skall vara eder orent; af dess kött skolen I icke äta, och vid dess as skolen I icke komma.(0K2Men det skolen I icke äta, som idislar, och icke tveklöfvadt är: camelen, haran, cunilen. De som idisla, och icke tveklöfvad äro, de skola vara eder oren.G/ 2Och all djur, som tveklöfvad äro, och idisla, skolen I äta.=.w2Rå, buffel, stenbock, enhörning, urnöt, och elgen.J-2Men desse äro de djur, som I äta skolen: Fä, får, get, hjort,&,I2Du skall ingen styggelse äta.+'2Ty du äst ett heligt folk Herranom dinom Gud, och Herren hafver utvalt dig, att du skall vara hans eget, utaf all folk som på jordene äro.* }2I ären Herrans edars Guds barn; skärer eder icke, och görer eder icke skallota öfver edart änne för någon dödan.A)}2 Derföre, att du Herrans dins Guds röst lydt hafver, till att hålla all hans bud, som jag dig bjuder på denna dag, att du skall göra det som rätt är för Herrans dins Guds ögon.z(o2 Och låt intet blifva i dine hand af det som tillspillogifvet är; på det att Herren skall vändas ifrå sine vredes grymhet, och gifva dig barmhertighet, och förbarma sig öfver dig, och föröka dig, såsom han dina fäder svorit hafver;m'U2 Och allt deras rof skall du tillhopabära midt uppå gatona, och bränna upp i elde, både staden och allt hans rof, det ena med det andra, Herranom dinom Gud; att han till en hög blifver i evig tid, och aldrig uppbyggd varder.&%2 Så skall du slå den stadsens inbyggare med svärdsegg, och dem tillspillogifva, med allt som derinne är, och deras boskap med svärdsegg.%2 Så skall du granneliga söka, ransaka och befråga, om sanningen finnes, att så visst är, att denna styggelsen ibland eder skedd är.&$G2 Någre Belials barn äro utgångne ibland dig, och hafva förfört deras stads inbyggare, och sagt: Låt oss gå, och tjena andra gudar, som I intet kännen;n#W2 Om du får höra i någon stad, som Herren din Gud dig gifvit hafver till att bo uti, att man säger:y"m2 På det att hela Israel skall det höra, och befrukta sig, och icke mer taga sig sådana ondt före ibland eder.)!M2 Man skall stena honom ihjäl; ty han for efter att han skulle komma dig ifrå Herranom dinom Gud, den dig utur Egypti land, ifrå träldomens hus, fört hafver; {2 Utan skall dräpa honom; din hand skall vara den första öfver honom, att han dräpes; och dernäst hela folkens hand.72 Så samtyck det icke, ej heller lyd honom; och skall ditt öga intet skona honom, och skall intet förbarma dig öfver honom, eller fördölja honom; 2 De gudar, som ibland folken allt omkring eder äro, ehvad de äro när eller fjerran, ifrå den ena jordenes ända intill den andra;!2 Om din broder, dins moders son, eller din son, eller din dotter, eller hustrun, som är i dinom famn, eller din vän, den dig är såsom ditt hjerta, råder dig hemliga, och säger: Låt oss gå, och tjena andra gudar, hvilka du intet känner, ej heller dine fäder;]52 Men den Propheten eller drömmaren skall dö, derföre att han lärde afträdelse ifrå Herranom edrom Gud, som eder utur Egypti land fört, och dig utu träldomens hus förlossat hafver: på det han skulle komma dig utaf den vägen, som Herren din Gud budit hafver, till att vandra deruppå; på det att du skall skilja den onda ifrå dig.+2 Ty Herran edar Gud skolen I följa, och frukta honom, och hålla hans bud, och höra hans röst, och honom tjena, och hålla eder intill honom.@{2 Så skall du icke höra den Prophetens eller drömmarens ord; ty Herren din Gud försöker eder, att han må förfara, om I af allo hjerta, och af allo själ, älsken Herran edar Gud.#2 Och det tecken eller under sker, der han dig af sade, och säger: Låt oss vandra efter andra gudar, de som I icke kännen, och tjenom dem;g K2 Om en Prophet eller drömmare uppkommer ibland eder, och han gifver dig ett tecken eller under; 2 Allt det jag bjuder eder, det skolen I hålla, så att I gören derefter. I skolen intet lägga dertill, och intet taga derifrå.X+2 Du skall icke således göra Herranom dinom Gud; förty de hafva gjort sinom gudom allt det Herranom stygges vid, och det han hatar; ty de hafva ock uppbränt i elde sina söner och döttrar till sina gudar.`;2 Så tag dig vara, att du icke faller i snarona efter dem, sedan de fördrefne äro för dig; och att du intet söker efter deras gudar, och säger: Såsom detta folk hafver tjent deras gudar, så vill jag ock göra.2 När Herren din Gud utrotar Hedningarna för dig, der du inkommer till att intaga dem, och du dem intagit hafver, och bor i deras land;Q2 Se till, och hör alla dessa orden, som jag bjuder dig; på det dig må väl gå, och dinom barnom efter dig till evig tid, deraf att du gjort hafver det rätt är, och Herranom dinom Gud behageligit.+Q2 Och göra ditt bränneoffer, med kött och blod, på Herrans dins Guds altare; blodet af ditt offer skall du gjuta på Herrans dins Guds altare, och äta köttet.2 Men när du helgar något det ditt är, eller lofvar, så skall du tagat, och bära till det rum, som Herren utvalt hafver;+2 Och skall fördenskull icke ätat, att dig må väl gå, och dinom barnom efter dig, deraf att du gjort hafver det som rätt är för Herranom.7k2 Utan skall gjuta det på jordena såsom vatten;{q2 Allenast vakta, att du icke äter blodet; ty blodet är själen, derföre skall du icke äta själena med köttet;j O2 Såsom man äter en rå eller en hjort, må du ätat; både rene och orene måga lika väl ätat.  2 Är rummet långt ifrå dig, som Herren din Gud utvalt hafver, att han der vill låta bo sitt Namn, så slagta af ditt fä eller får, som Herren dig gifvit hafver, såsom jag dig budit hafver, och ät det i dinom portom, efter all dine själs begärelse.Z /2 När nu Herren din Gud varder förvidgandes dina landsändar, såsom han dig sagt hafver, och du säger: Jag vill äta kött; efter din själ lyster äta kött, så ät kött efter alla dine själs begärelse.^ 72 Och tag dig vara, att du icke öfvergifver Leviten, så länge du lefver på jordene. 72 Utan för Herranom dinom Gud skall du sådant äta på de rumme, som Herren din Gud utväljer, du och dine söner, dina döttrar, dine tjenare, dina tjenarinnor, och Leviten, som i dina portar är; och skall vara glad för Herranom dinom Gud, öfver allt det du dig företager. 2 Men icke må du äta i dina portar utaf tionden af din säd, dino vine, dine oljo, ej heller af den förstfödning af dino fä, af din får, eller af något ditt löfte, som du lofvat hafver, eller af ditt friviljoge offer, eller af dine hands häfoffer;Q2 Men blodet skall du icke äta; utan gjuta det på jordena såsom vatten.eE2 Dock må du slagta, och äta kött i alla dina portar, efter all dine själs begärelse, efter Herrans dins Guds välsignelse, som han dig gifvit hafver; både rene och orene måga det äta, såsom en rå eller en hjort.#2 Utan i det rum, som Herren utväljer, uti någro af dina slägter, der skall du offra ditt bränneoffer, och göra allt det jag bjuder dig.T#2 Tag dig vara, att du icke offrar ditt bränneoffer i all de rum som du ser;`;2 Och skolen vara glade för Herranom edrom Gud, I och edre söner, och edra döttrar, och edre tjenare, och edra tjenarinnor, och Leviterna, som i edra portar äro; förty de hafva ingen lott eller arfvedel med eder.vg2 När nu Herren din Gud utväljer ett rum, att hans Namn der bo skall, dit skolen I bära allt det jag bjuder eder: edart bränneoffer, edor annor offer, edor tiond, edra händers häfoffer, och all edor fri löfte, som I Herranom lofven;S!2 Men I måsten gå öfver Jordan, och bo i de landena, som Herren edar Gud eder till arfs utskiftandes varder; och han skall låta eder få ro för alla edra fiendar omkring eder, och I skolen bo trygge.ue2 Ty I ären ännu härtilldags icke komne till ro, eller till arfvedelen, som Herren din Gud dig gifva skall;cA2 I skolen intet göra af det vi i dag här görom, hvar och en som honom tycker rätt vara;!~=2 Och der skolen I äta för Herranom edrom Gud, och vara glade öfver allt det I och edor hus förvärfven, der Herren din Gud dig uti välsignat hafver.B}2 Och göra edart bränneoffer, och edor annor offer, och edor tiond, och edra händers häfoffer, och edor löfte, och edor friviljoga offer, och förstfödningena af edart fä och får.|/2 Utan på det rum, som Herren edar Gud utväljer af allom edrom slägtom, att han vill låta sitt Namn der bo, der skolen I fråga, och dit komma;3{c2 I skolen icke så göra Herranom edrom Gud;>==-< c2När du kommer in i landet, som Herren din Gud dig till arfs gifva skall, och du tager det in, och bor der;t=c2När nu Herren din Gud låter dig komma till ro ifrån alla dina fiendar omkring dig i landena, som Herren din Gud dig gifver till arfs till att intaga, så skall du utskrapa de Amalekiters åminnelse under himmelen; det förgät icke. <;2Huru de kommo emot dig på vägenom, och slogo dina eftersta, alla de svaga som efterst drogo, när du mödd och trött vast, och de fruktade icke Gud.[;12Kom ihåg hvad de Amalekiter gjorde dig uppå vägenom, då I drogen utur Egypten;k:Q2Ty den som detta gör, han är Herranom dinom Gud en styggelse; såsom ock alle de som illa göra.'9I2Du skall hafva ena fulla och rätta vigt, och ena fulla och rätta skäppo; på det att du skall länge lefva på landena, som Herren din Gud dig gifva skall.Q82Och i dino huse skall icke vara tveggehanda skäppa, större och mindre.P72 Du skall icke hafva tveggehanda vigt i dinom säck, större och mindre;S6!2 Så skall du hugga henne handena af, och ditt öga skall icke skona henne.G5 2 Om två män träta tillhopa, och ensderas hustru löper till, att hon vill undsätta sin man ifrå hans hand som honom slår, och räcker sina hand ut, och fatter honom om hans hemlig ting;?4{2 Och hans namn skall heta i Israel: Dens barföttes hus.q3]2 Så skall hans svägerska träda till honom inför de äldsta, och draga honom en sko af hans fötter, och spotta uppå honom, och skall svara och säga: Så skall man göra hvarjom och enom, som sins broders hus icke uppbygga vill.2'2Så skola de äldste i stadenom låta kalla honom, och tala med honom. Om han då står, och säger: Mig faller icke i sinnet att taga henne;q1]2Om mannenom icke täckes, att han tager sina svägersko, så skall hans svägerska uppgå till porten för de äldsta, och säga: Min svåger nekar sig vilja uppväcka sinom broder namn i Israel, och vill icke hafva mig till hustru.0{2Och den förste sonen, som hon föder, skall nämnas efter hans döda broder; att hans namn icke nederlägges i Israel.\/32När bröder bo tillhopa, och en dör utan barn, så skall dens dödas hustru icke taga någon främmande man utantill; utan hennes svåger skall ingå till henne, och taga henne till hustru, och befrynda henne.A.2Du skall icke binda munnen till på oxanom, som tröskar.?-y2När man honom fyratio slag gifvit hafver, skall man icke mer slå; på det, om man mer slår, han icke skall förmycket slagen varda, och din broder styggelig varder för din ögon.7,i2Och om den ogudaktige hafver förtjent hugg, skall domaren bjuda honom falla neder, och de skola inför honom slå honom, efter det mått och tal, som missgerningen kräfver.)+ O2Om en träta är emellan män, så skall man hafva dem fram för rätten, och döma emellan dem, och gifva dem rättfärdiga rätt, och den ogudaktiga fördöma.v*g2Och skall ihågkomma, att du hafver varit en träl i Egypti land; derföre bjuder jag dig, att du detta gör.)%2När du din vingård afbergat hafver, så skall du icke sedan på nytt hemta; det skall höra främlingenom, dem faderlösa och enkone till;(-2När du afrist hafver af ditt oljoträ, så skall du icke sedan på nytt afrista; det skall höra främlingenom, dem faderlösa och enkone till.')2När du hafver bergat af dinom åker, och du en kärfva förgätit hafver på åkrenom, så skall du icke omvända och taga honom; utan han skall höra främlingenom, dem faderlösa och enkone till; på det att Herren din Gud skall välsigna dig i all din händers verk. &;2Ty du skall ihågkomma, att du hafver varit en träl i Egypten, och Herren din Gud hafver dig dädan löst; derföre bjuder jag dig, att du detta gör.%{2Du skall icke böja främlingens, eller dens faderlösas rätt; och skall icke taga enkone hennes kläder af till pant.w$i2Fäderna skola icke dö för barnen, ej eller barnen för fäderna; utan hvar och en skall dö för sina synd.f#G2Utan skall gifva honom samma dagen sin lön, att solen dermed icke nedergår, efter han nödställd är, och dermed uppehåller sina själ; på det han icke skall ropa till Herran öfver dig, och det varder dig till synd.%"E2Du skall icke förhålla lönen för den som torftig och fattig är ibland dina bröder; eller för främlingenom, som i dino lande eller i dina portar är;?!y2 Utan skall gifva honom hans pant igen, när solen nedergår, att han må sofva i sin kläder, och välsigna dig; det varder dig räknadt för Herranom dinom Gud till rättfärdighet.W )2 Är han nödställd, så skall du icke gå och lägga dig sofva med hans pant;fG2 Utan du skall stå utanföre, och den som du borgat hafver, skall bära sin pant ut till dig.gI2 Om du något borgar dinom nästa, så skall du icke gå i hans hus, och taga honom en pant af;a=2 Kom ihåg hvad Herren din Gud gjorde med MirJam på vägenom, då I drogen utur Egypten.C2Tag dig vara för den plågon spitelskona, att du med flit håller och gör allt det som Presterna Leviterna lära dig, och jag dem budit hafver; det skolen I hålla, och göra derefter.C2Om någor varder funnen den som stjäl ena själ utaf sina bröder utaf Israels barnom, och försätter eller säljer henne, den tjufven skall dräpas; att du skiljer det onda ifrå dig.zo2Du skall intet till pant taga understenen och öfverstenen i qvarnene; ty han hafver satt dig själena till pant.kQ2Om någor hafver nyliga tagit sig hustru, han skall icke draga ut i härfärd, och man skall intet lägga honom uppå; han skall vara fri i sino huse ett år igenom, att han må vara glad med sine hustru, som han tagit hafver.  2Så kan hennes förste man, som henne utdref, icke taga henne igen, att hon blifver hans hustru, efter det att hon är oren; ty det är en styggelse för Herranom; på det att du icke skall komma landet i synd, som Herren din Gud dig till arfs gifva skall.T#2Och den samme andre mannen varder henne ock ogunstig, och skrifver ett skiljobref och får henne i handena, och låter henne utu sitt hus; eller om den samme andre mannen dör, som henne till hustru tog;]52När hon utu hans hus gången är, och går till och blifver ens annars mans hustru;X -2Om någor tager sig hustru, och äktar henne, och hon icke finner ynnest för hans ögon, för någon olusts skull, så skall han skrifva ett skiljobref, och få henne i handena, och låta henne utu sitt hus.jO2När du går i dins nästas säd, så må du afplocka ax; men med lian skall du icke gå dertill..W2När du går i dins nästas vingård, så må du äta af vinbären så mycket dig täckes, tilldess du blifver mätt; men du skall intet taga med dig i dino kärile.2_2Hvad af dina läppar utgånget är, det skall du hålla, och göra derefter, såsom du Herranom dinom Gud med fri vilja lofvat hafver, det du med dinom mun talat hafver.>y2Om du intet löfte lofvar, så är det dig ingen synd.<s2När du gör Herranom dinom Gud ett löfte, så skall du icke fördröja att hålla det; ty Herren din Gud varder det utkräfvandes af dig; och det blifver dig räknadt till synd.6g2På dem främmande må du ockra, men icke på dinom broder; på det Herren din Gud skall välsigna dig i allt det du företager i landena, dit du kommer till att intaga det.2Du skall icke ockra på dinom broder, antingen med penningar eller fetalia, eller med någon ting, der man med ockra kan. 52Du skall icke bära skökolön eller hundapenningar uti Herrans dins Guds hus, af någrahanda löfte; ty både äro Herranom dinom Gud en styggelse.a =2Ingen sköka skall vara ibland Israels döttrar, och ingen bolare ibland Israels söner.  2Han skall blifva när dig på det rum, som honom täckes i någon af dina portar, sig till godo, och skall icke bedröfva honom.Y -2Du skall icke igen antvarda husbondanom tjenaren, som ifrå honom flyr till dig._ 92Ty Herren din Gud vandrar i dino lägre, att han skall frälsa dig, och gifva dina fiendar för dig; derföre skall ditt lägre vara heligt, att ingen skam skall sedd vara ibland dig, och han vänder sig ifrå dig.=u2 Och skall hafva en staka vid bältet, och när du dig derute sätta vill, skall du grafva dermed; och när du sutit hafver, skall du med mullene öfverskyla det af dig gånget är.Z/2 Utanför lägret skall du hafva en plats, der du ut uppå går till dina tarfver;~w2 Förra än han mot aftonen tvår sig i vatten; och när solen nedergången är, skall han åter komma i lägret igen.2 Är någor ibland dig, som icke är ren, att honom om natten något vederfaret är, han skall gå ut för lägret, och icke igen inkomma;Y-2 När du utdrager utu lägret emot dina fiendar, så tag dig vara för allt ondt.b?2De barn, som af dem födde varda i tredje led, de måga komma in uti Herrans församling.,S2Edomeen skall du icke för styggelse hålla; ty han är din broder. Egyptien skall du ej heller hålla för styggelse; ty du hafver varit en främling i hans land.W)2Du skall dem hvarken godt eller äro bevisa i alla dina lifsdagar evinnerliga.&G2Men Herren din Gud ville icke höra Bileam; och Herren din Gud förvände dig den förbannelsen uti välsignelse; derföre, att Herren din Gud hade dig kär.Y-2Derföre, att de icke ville möta dig med bröd och vatten på vägen, då I drogen utur Egypten; och dertill lejde emot eder Bileam, Beors son, den spåmannen utaf Mesopotamien, att han skulle förbanna dig.~'2De Ammoniter och Moabiter skola icke komma in i Herrans församling; ja ock efter tionde led; aldrig skola de komma in i Herrans församling; }2Skall ock ingen skökoson komma i Herrans församling, ja ock efter tionde led; utan skall platt intet komma i Herrans församling.L| 2Ingen förbråken eller snöpt skall komma in i Herrans församling.W{)2Ingen skall taga sins faders hustru, och icke upptäcka sins faders täckelse.Tz#2Så skall han, som när henne låg, gifva hennes fader femtio siklar silfver, och skall hafva henne till hustru, derföre att han hafver förnedrat henne; han må icke öfvergifva henne i hans lifsdagar.y2Om någor kommer till en jungfru som intet trolofvad är, och får henne fatt och ligger när henne, och det varder funnet;gxI2Ty han fann henne på markene, och den förlofvade pigan ropade, och ingen var som henne halp.Cw2Och pigone skall du intet göra; ty hon hafver ingen synd gjort, som döden värd är; utan lika som någor hofve sig upp emot sin nästa, och sloge hans själ ihjäl, så är detta ock;v32Om någor finner en förlofvad pigo på markene, och tager henne fatt, och ligger när henne; så skall mannen allena dräpas, som låg när henne; u2Så skall du föra dem båda ut till stadsporten, och skall stena dem båda till döds; pigona fördenskull, att hon icke ropade, efter hon var i stadenom; mannen fördenskull, att han sins nästas hustru skämt hafver; och skall kasta det onda bort ifrå dig.ttc2Om en piga är enom manne trolofvad, och någor kommer i färd med henne i stadenom, och ligger när henne;Ns2Om någor varder befunnen, att han ligger när en hustru, som en äkta man hafver, så skola de både dräpas, mannen och qvinnan, som han när legat hafver; och skall taga bort det onda af Israel.{rq2Så skall man föra henne ut för hennes faders husdörr, och folket i staden skola stena henne till döds, derföre att hon hafver bedrifvit en galenskap i Israel, och hafver bolat i hennes faders hus; och skall bortkasta det onda ifrå dig.>qy2Är det ock sant, att qvinnan icke är funnen jungfru;wpi2Och sakfälla honom till hundrade siklar silfver, och gifva dem qvinnones fader, derföre att han hafver beryktat ena jungfru i Israel; och han skall hafva henne till hustru, så att han icke skall öfvergifva henne i alla sina lifsdagar.Fo2Så skola de äldste i stadenom taga mannen och näpsa honom;Bn2Och kastar henne skamlig ting före, och säger: Jag hafver icke funnit dina dotter jungfru; detta är mina dotters jungfruskap. Och de skola utbreda klädet för de äldsta i stadenom.m!2Och qvinnones fader skall säga till de äldsta: Jag hafver gifvit denna mannenom mina dotter till hustru; nu är han henne vorden hätsk;l2Så skola fader och moder åt qvinnone taga henne, och bära fram qvinnones jungfruskap inför de äldsta i stadenom, som i porten sitta.?ky2Och kastar henne något slemt före, och förer henne ett rykte uppå, och säger: Denna qvinnona hafver jag tagit, och när jag ingick till henne, fann jag att hon icke var jungfru;`j;2 Om någor tager ena hustru, och sedan han henne belägrat hafver, får ledo till henne;Xi+2 Du skall göra dig klutar i fyra hörnen på din mantel, som du hafver på dig.]h52 Du skall icke utikläda dig en klädning, som af ull och lin tillsammans kommen är.Cg2 Du skall icke plöja tillhopa med en oxa och med en åsna.f'2 Du skall icke så din vingård med mångahanda, att du icke helgar till fyllelse sådana säd, som du sått hafver ibland vingårdsens frukt.e'2När du bygger ett nytt hus, så gör såsom en värn ofvanomkring på taket, att du icke indrager blod på ditt hus, om någon faller deraf.hdK2Utan skall låta modren flyga, och taga ungarna; att dig må gå väl, och du må länge lefva.Bc2Om du råkar på vägen ett foglabo, på eno trä eller på jordene, med ungar eller med ägg, och modren sitter på ungarna eller på äggen, så skall du icke taga modren med ungarna;b+2En qvinna skall icke bära mans tyg, och en man skall icke draga qvinnokläder uppå; ty den som det gör, är Herranom dinom Gud en styggelse.a 2Om du ser dins broders åsna eller oxa falla på vägenom, så skall du icke draga dig derifrån; utan skall hjelpa honom upp.,`S2Sammalunda skall du göra med hans åsna, med hans kläde, och med allt det som tappadt är, det din broder mist hafver, och du finner det; drag dig icke derifrå.E_2Om din broder icke bor när, och du känner honom icke, så skall du taga dem in uti ditt hus, att de blifva när dig, tilldess din broder söker efter dem, och då får du honom dem igen. ^ 2När du dins broders oxa eller får ser vilsefara, så skall du icke draga dig derifrån; utan skall drifva dem till din broder igen.}]u2Så skall hans lekamen icke blifva på trät öfver nattena; utan I skolen begrafva honom på den samma dagen; ty förbannad är den för Gud, som hängder är; på det att du icke skall orena ditt land, som Herren din Gud gifver dig till arfs.}\u2När någor hafver bedrifvit en synd, den döden värd är, och varder så dödad, att man hängre honom upp i trä;[)2Så skall allt folket i staden stena honom ihjäl; och alltså skall du skilja den onda ifrå dig, att hela Israel skall det höra och rädas.Z92Och säga till de äldsta i staden: Denne vår son är en sjelfsvörding och ohörsam, och lyder intet våra röst, och är en fråssare och drinkare.Y2Så skola hans fader och moder taga honom fatt, och hafva honom fram för de äldsta i staden, och till porten åt samma rum;X'2Om någor hafver en sjelfsvörding och ohörsamman son, som faders och moders röst icke lyder, och när de tukta honom, lyder han dem intet;[W12Utan han skall bekänna den okäres son för förstfödda sonen, så att han gifver honom dubbelt af allt det på färde är; förty den samme är hans första kraft, och honom hörer förstfödslorätten till.'VI2Och tiden kommer, att han skall sinom barnom utskifta arfvet, så kan han icke göra dess käres son till förstfödda son, för den okäres förstfödda son;9Um2Om någor hafver två hustrur, ena som han kär hafver, och ena som han hatar, och de föda honom barn, både den kära och den okära, så att det förstfödda är de okäres;GT 2Om du sedan icke hafver lust till henne, så skall du låta henne fara hvart hon vill, och icke sälja henne för penningar, eller försätta henne; derföre, att du hafver förnedrat henne.^S72 Och lägga de kläder af, der hon uti fången var, och låt henne sitta i dino huse, och gråta i en månad sin fader och sina moder; sedan sof när henne, och tag henne till äkta, och låt henne vara din hustru.^R72 Så för henne i ditt hus, och låt raka henne håret af, och omskära hennes naglar;Qy2 Och du ser ibland de fångar en dägelig qvinno, och dig faller lust till henne, att du måtte taga henne till hustru;P{2 När du drager i strid emot dina fiendar, och Herren din Gud gifver dem i dina händer, att du förer dem fångna bort;oOY2 Alltså skall du lägga ifrå dig oskyldigt blod, att du skall göra det rätt är för Herrans ögon.0N[2Var nådelig dino folke Israel, som du, Herre, förlossat hafver; lägg icke detta oskyldiga blodet på ditt folk Israel. Så skola de vara försonade för det blodet.xMk2Och skola svara och säga: Våra händer hafva detta blodet icke utgjutit; hafva ej heller vår ögon sett det.L2Och alle äldste af den staden skola gå fram till den dräpna, och två sina händer öfver den unga kon, som i dalenom halshuggen är;QK2Så skola Presterna gå fram, Levi söner, ty Herren din Gud hafver utvalt dem, att de skola tjena honom, och lofva Herrans Namn, och efter deras mun skola alla saker och all slags mål handlad varda.J2Och de skola leda henne in på en stenogan dal, den intet hafver brukad varit, ej heller besådd, och der i dalen hugga henne halsen af. I;2Hvilken staden, som der näst är, hans äldste skola taga af boskapenom ena unga ko, der man intet med arbetat hafver, och den intet ok hafver dragit;|Hs2Så skola dine äldste och domare gå der ut, och mäla ifrå den dräpna, intill de städer, som deromkring ligga.%G G2Om någon dräpen man finnes i landena, som Herren din Gud dig gifva skall till att intaga, och ligger på markene, och man icke vet ho honom dräpit hafver;=Fu2Men de trä, som du vetst att man icke äter deraf, dem skall du förderfva och afhugga, och gör bålverk emot staden som med dig örligar, tilldess du honom öfvermägtig varder.BE2Om du måste länge ligga för en stad, emot hvilken du strider, till att intagan, så skall du icke förderfva trän, så att du låter yxena komma på dem; förty du kan äta deraf, derföre skall du icke afhugga dem. Är det dock ett trä på markene, och icke menniska, och kan icke komma i bålverk emot dig.D2På det att de icke skola lära eder göra all den styggelse, som de göra deras gudar, och I synden emot Herran edar Gud.C-2Utan skall gifva det tillspillo, nämliga de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, såsom Herren din Gud dig budit hafver;B{2Men i desso folks städer, som Herren din Gud dig till arf gifva skall, skall du intet låta lefva det som anda hafver;xAk2Alltså skall du göra med alla städer, som fast långt ifrå dig ligga, och icke äro af desso folks städer.;@q2Utan qvinnfolk, barn och boskap, och allt det i staden är, och allt rofvet skall du byta emellan dig, och skall äta af dina fiendars byte, som Herren din Gud dig gifvit hafver.{?q2 Och när Herren din Gud gifver dem dig i händer, så skall du slå allt mankön, som derinne är, med svärdsegg;_>92 Men vilja de icke fridliga handla med dig, och vilja örliga med dig, så belägg dem. =2 Svara de dig fridliga, och låta upp för dig, så skall allt det folk, som derinne är, vara dig skattskyldigt och underdånigt;g<I2 När du drager för en stad, till att bestrida honom, så skall du först bjuda dem frid till.;2 Och när ämbetsmännerna uttalat hafva med folkena, så skola de skicka höfvitsmännerna för folket främst i spetsen. :2Och ämbetsmännerna skola ytterligare tala med folket, och säga: Hvilken som rädder är, och förskräckt hjerta hafver, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han ock icke skall göra sina bröders hjerta förskräckt, såsom hans hjerta är.?9y2Hvilken sig en hustru trolofvat hafver, och hafver icke ännu hemtat henne hem, den gånge sina färde, och blifve hemma; att han icke dör i stridene, och en annar hemtar henne hem.R82Hvilken som hafver plantat en vingård, och hafver icke ännu gjort honom menligan, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han icke blifver död i stridene, och en annan gör honom menligan.w7i2Men ämbetsmännerna skola tala med folket, och säga: Hvilken som ett nytt hus byggt hafver, och hafver icke ännu vigt det, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han icke skall blifva död i stridene, och en annar viger det.l6S2Ty Herren edar Gud går med eder, att han skall strida för eder mot edra fiendar, och hjelpa eder.C52Och säga till dem: Israel, hör härtill; I gån i dag i stridena emot edra fiendar. Edart hjerta vare icke blödigt; frukter eder intet, bäfver intet, och grufver eder intet för dem;[412När I nu kommen till strids, så skall Presten träda fram, och tala med folkena,b3 A2När du drager till örlig emot dina fiendar, och får se hästar och vagnar, dess folks som är större än du, så frukta dig intet för dem; ty Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, han är med dig.z2o2Ditt öga skall icke skona honom: själ för själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.p1[2Och andre skola det höra och rädas, och icke mer taga sig före sådana ondt stycke göra ibland dig.|0s2Så skolen I göra honom, såsom han hade aktat göra sinom broder; på det att du skall skilja den onda ifrå dig;v/g2Och domarena skola väl ransakat. Och om det falska vittnet hafver burit falskt vittnesbörd emot sin broder; . 2Så skola de både männerna, som saken på gäller, stå för Herranom framför Presterna och domarena, som på den tiden äro;j-O2Om ett vrångt vittne går fram emot någon, till att vittna öfver honom någon öfverträdning;F,2Intet vittne skall ensamt framträda emot någon om någor missgerning eller synd, ehvad missgerning det är som man göra kan; utan i tvegge eller tregge vittnes mun skola alla saker stå.1+]2Du skall icke dins nästas råmärke flytta, hvilka förfäderna satt hafva i dinom arfvedel, den du ärfver i landena, som Herren din Gud dig gifvit hafver att intaga.v*g2 Din ögon skola intet skona honom, och skall borttaga oskyldigt blod af Israel, på det att dig må väl gå.)2 Så skola de äldste i hans stad sända dit, och låta hemta honom dädan, och få honom i blodhämnarens händer, att han skall dräpas.$(C2 Men om någor hafver hat emot sin nästa, och vaktar efter honom, och han går åstad, och slår honom hans själ ihjäl, och flyr uti en af dessa städer;')2 På det oskyldigt blod icke skall utgjutet varda i dino lande, som Herren din Gud dig till arfs gifva skall, och blodskulder komma öfver dig.m&U2 Om du annars håller all dessa buden, att du gör derefter, som jag dig bjuder i denna dag, att du älskar Herran din Gud, och vandrar i hans vägar i dina lifsdagar, så skall du ännu tre städer lägga till dessa tre städer;6%g2Och om Herren din Gud dina landsändar utvidgandes varder, såsom han dina fäder svorit hafver, och gifver dig allt det landet, som han dina fäder lofvat hafver att gifva;>$y2Derföre bjuder jag dig, att du afskiljer tre städer.#2På det blodhämnaren icke skall fara efter dråparen, medan hans hjerta förbittradt är, och få fatt på honom, om vägen är lång, och slå hans själ; ändock han till döds icke brutit hafver, efter han tillförene intet hat till honom haft hade. "2Utan såsom någor ginge med sin nästa i skogen till att hugga ved, och hofve med handene yxena upp till att hugga veden och jernet fölle af skaftet, och råkade hans nästa, så att han blefve död; den skall uti en af dessa städerna fly, och få lefva;H! 2Och det skall vara saken, att dit skall fly den som ett mandråp gjort hafver, att han må lefva. Om någor slår sina nästa icke med vilja, och hafver tillförene intet hat haft till honom;3 a2Och skall utvälja belägna rum, och skifta dins lands gränsor, som Herren din Gud dig utdelandes varder, i tre delar; att dit må fly den som ett mandråp gjort hafver.mU2Så skall du afskilja dig tre städer i landena, som Herren din Gud dig gifva skall till att intaga; +2När Herren din Gud hafver utrotat folket, hvilkets land Herren din Gud dig gifva skall, att du dem intager, och bor i deras städer och husom;nW2När den Propheten talar i Herrans Namn, och der varder intet af, och sker intet, så är det det ord, som Herren icke talat hafver. Den Propheten hafver det talat af öfverdådighet: derföre skall du icke frukta dig för honom.gI2Om du nu säga ville i ditt hjerta: Huru kan jag märka, hvilket ord Herren icke talat hafver?'I2Dock om någor Prophete djerfves tala i mitt Namn, det jag honom icke befallt hafver att tala, och den som talar i andra gudars namn, den Propheten skall dö. k~}}B||k|.{{> =Q<<;:l9978877G6B55*4X3`32a11 0/..#-->,+*))X(H' &p%$##M""X" !f 6g^r'F&61C j  ~ = L1MXAka2 ?2!Detta är välsignelsen, der Mose, Guds man, med välsignade Israels barn för hans död,o1Y2 4Ty du skall få se landet tvärtifrå dig, det jag Israels barn gifver; men du skall icke komma derin.092 3Derföre, att I hafven brutit emot mig ibland Israels barn, vid trätovattnet i Kades, i den öknene Zin, att I icke helgaden mig ibland Israels barn.-y2 0Och Herren talade till Mose på samma dagen, och sade:0,[2 /Förty det är intet fåfängt ord till eder, utan det är edart lif; och det ord skall förlänga edart lif på landena, dit I gån öfver Jordan till att intaga det. +;2 .Sade han till dem: Lägger på hjertat all de ord, som jag betygar eder i dag, att I befallen edor barn, att de hålla och göra all dessa lagsens ord.=*w2 -Då nu Mose allt detta uttalat hade till hela Israel,d)C2 ,Och Mose kom, och talade all denna visones ord för folkens öron, han och Josua, Nuns son.0([2 +Fröjdens alle I som ären hans folk; ty han varder hämnandes sina tjenares blod; och varder hämnandes öfver sina fiendar; och skall nådelig vara sins folks lande.*'O2 *Jag skall göra mina pilar druckna af blod, och mitt svärd skall äta kött, öfver de slagnas blod, och öfver fängelset, och öfver fiendens blottade hufvud.!&=2 )När jag mins svärds ljungande hvetter, och min hand tager till straffa; så skall jag hämnas igen på mina fiendar, och vedergälla dem som mig hata.\%32 (Ty jag vill lyfta mina hand upp i himmelen, och vill säga: Jag lefver evinnerliga.2$_2 'Sen I nu, att jag allena äret, och ingen Gud är förutan mig; jag kan döda, och lefvande göra; jag kan slå, och kan hela, och ingen är, som utu mine hand kan fria.#2 &Af hvilkas offer de åto det feta, och drucko vin af deras drickoffer; lät dem uppstå och hjelpa eder, och beskärma eder.e"E2 %Och man varder sägandes: Hvar äro deras gudar; deras klippa, der de förtröste sig uppå?U!%2 $Ty Herren varder dömandes sitt folk, och öfver sina tjenare skall han förbarma sig; ty han varder anseendes, att de äro slätt förgångne, och hvarken de beslutne, eller någon man är öfverblifven. )2 #Hämnden är min; jag skall vedergällat. På sin tid skall deras fot slinta; deras ofärds tid är när, och det dem tillstundar skyndar sig.N2 "Är icke sådant fördoldt när mig, och försegladt i minom håfvom?>y2 !Deras vin är drakaetter, och grymma huggormars galle.q]2 Deras vinträ är Sodoms vinträ, och af Gomorres åker; deras drufvor äro galle, de hafva bitter bär;cA2 Förty vår klippa är icke såsom deras klippa; våre fiender äro der sjelfve domare om.:o2 Huru kommer det till, att en skall jaga tusende af dem, och två skola komma tiotusend på flyktena? Månn icke deras klippa hafva sålt dem, och Herren hafver öfvergifvit dem?X+2 O! att de vise vore, och de måtte besinna, hvad dem framdeles öfvergå skall.U%2 Ty det är ett folk, der intet råd uti är, och intet förstånd är i dem.)M2 Om jag icke skydde för fiendernas vrede, att deras fiender icke skola varda stolte, och måtte säga: Vår höga hand hafver allt detta gjort, och icke Herren.^72 Jag skall säga: Hvar äro de? Jag skall borttaga deras åminnelse ifrå menniskomen;  2 Utvärtes skall svärdet föröda dem, och invärtes förskräckelse; både dränger och pigor, den som dir med dem gråhårota.32 För hunger skola de försmäkta, och förtärde varda af skälfvo och ond sår; jag skall låta komma till dem vilddjurs tänder och grymma ormar.Y-2 Jag skall samka olycko öfver dem; jag skall förskjuta alla mina pilar på dem.%E2 Elden är upptänd i mine vrede, och skall brinna intill det nedersta helvetet; och skall förtära landet med sin växt, och skall uppbränna bergsgrunden.F2 De hafva rett mig på det som icke är Gud; med deras afguderi hafva de förtörnat mig; och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk; med ett galet folk skall jag förtörna dem.:o2 Och han sade: Jag skall förskyla mitt ansigte för dem, och vill se hvad dem på sistone vederfaras kan; ty det är ett afvogt slägte, och sådana barn, der ingen tro uti är.S!2 Och då Herren det såg, vardt han vreder öfver sina söner och döttrar;iM2 Dina klippo, den dig födt hafver, den öfvergaf du, och förgat den Gud, som dig skapat hafver."?2 De offrade djeflom, och icke sinom Gud; dem gudom, som de intet kände; dem nyom, som icke tillförene varit hade, hvilka deras fäder intet dyrkat hade.a =2 Och rette honom genom främmande gudar till nit; genom styggelse förtörnade han honom.8 k2 Och då han vardt fet och mätt, vardt han kåter; han är fet, tjock och stark vorden; och hafver öfvergifvit Gud, den honom gjort hade; sine helsos klippo aktade han ringa;3 a2 Smör af korna, och mjölk af fåren, samt med det feta af lamben, och fetesta vädrar, och bockar med feta njurar, och hvete; och lät honom dricka goda vindrufvos blod.! =2 Han lät honom fara högt uppe på jordene, och födde honom med åkrens frukt; och lät honom suga hannog utu hälleberget, och oljo utu hårda stenen;K 2 Herren allena ledde honom, och ingen främmande gud var med honom. 2 Såsom en örn utförer sina ungar, och flyger öfver dem; så räckte han sina vingar ut, tog dem, och bar dem uppå sina vingar.$C2 Han fann honom i vildmarkene; uti torro öknene, der styggeligit är; han förde honom omkring, och gaf honom lag, och bevarade honom såsom sin ögnasten.H 2 Ty Herrans lott är hans folk; Jacob är snöret till hans arf. 2 När den Högste utskifte folken, och utströdde menniskors barn, då satte han landamäre till folken, efter Israels barnas tal.?y2 Tänk uppå den förra tiden allt härtill, och betrakta hvad han gjort hafver med de gamla fäder; fråga din fader, han skall förkunnat dig; dina äldsta, och de skola sägat dig.)2 Tackar du så Herranom dinom Gud, du galna och ovisa folk? Är han icke din Fader, och din Herre? Hafver han icke allena gjort och beredt dig?fG2 Den afvoga och onda slägten är honom ifråfallen; skamfläcker äro de, och icke hans barn.32 Han är en klippa; hans verk äro ostraffelig; ty allt det han gör, det är rätt. Trofast är Gud, och utan allt argt; rättvis och from är han.J2 Ty jag vill prisa Herrans Namn; gifvom vårom Gudi allena ärona.y2 Min lära drype såsom regn, och mitt tal flyte såsom dagg; såsom regn uppå gräs, och såsom droppar uppå örter.M~ 2 Akter uppå, I himlar, jag vill tala; och jorden höre mins muns ord.\}32Alltså talade Mose denna visones ord all ut, för hela Israels församlings öron.|2Ty jag vet, att I efter min död skolen förderfvat, och gå utaf vägenom, den jag eder budit hafver; så skall eder vederfaras olycka derefter, derföre, att I hafven illa gjort för Herrans ögon, och förtörnat honom genom edra händers gerningar.D{2Så låter nu tillhopakomma för mig alla de äldsta i edra slägter, och edra ämbetsmän, att jag må tala dessa orden för deras öron, och taga himmel och jord till vittne öfver dem.,zS2Förty jag känner dina olydighet och halsstyfhet; si, medan jag ännu i dag lefver med eder, hafven I olydige varit emot Herranom; huru mycket mer efter min död? y;2Tager denna lagsens bok, och lägger henne vid sidon på förbundsens ark, Herrans edars Guds; på det att han skall vara der till ett vittne emot dig.Kx2Böd han Leviterna, som Herrans vittnesbörds ark båro, och sade:@w}2Då Mose hade all denna lagsens ord utskrifvit i en bok,.vW2Och befallde Josua, Nuns sone, och sade: Var tröst och frimodig; förty du skall föra Israels barn i landet, som jag dem svorit hafver, och jag skall vara med dig.Tu#2Så skref Mose denna visona på samma tiden, och lärde henne Israels barn;t)2Och när dem då mycken olycka och ångest påkommer, så skall denna visan vara dem för ett vittnesbörd, den de icke skola förgäta utu deras säds mun; ty jag vet deras tankar, som de nu allaredo med omgå, förra än jag förer dem i landet, som jag svorit hafver.s2Ty jag vill föra dem i landet, som jag deras fäder svorit hafver, der mjölk och hannog uti flyter; och när de äta och varda mätte och fete, så varda de sig vändande till andra gudar, och tjena dem och förhäda mig, och låta mitt förbund fara.#rA2Så skrifver eder nu denna visona, och lärer henne Israels barn; och sätter henne i deras mun, att den visan blifver mig ett vittne ibland Israels barn;q%2Men jag skall på den tiden förskyla mitt ansigte, för allt det ondas skull, som de gjort hafva, att de hafva vändt sig till andra gudar.;pq2Så skall min vrede förgrymma sig öfver dem på samma tiden, och jag skall öfvergifva dem, och fördölja mitt ansigte för dem, att de skola upptärde varda. Och när dem då mycken olycka och ångest öfverkommer, skola de säga: Hafver icke allt detta onda råkat på mig, efter Gud icke är med mig? o2Och Herren sade till Mose: Si, du skall afsomna med dina fäder, och detta folket skall uppkomma, och skall löpa i horeri efter landsens främmande gudar, der de inkomma, och skola öfvergifva mig, och omintetgöra det förbund, som jag med dem gjort hafver.mnU2Och Herren syntes i tabernaklet uti en molnstod, och samma molnstod stod i dörrene på tabernaklet.fmG2Och Herren sade till Mose: Si, din dödstid är kommen; kalla Josua, och går in i vittnesbördsens tabernakel, att jag må gifva honom befallning. Mose gick åstad med Josua, och trädde in i vittnesbördsens tabernakel.Nl2 Och att deras barn, som icke vetat, måga ock höra och lära, huru de skola frukta Herran edar Gud i alla edra lifsdagar, som I på landena lefven, dit I öfver Jordan ingån, till att intaga det.xkk2 Nämliga för folkens församling, både för män och qvinnor, barn, och dinom främling som i dina portar är; på det att de skola höra och lära, huru de skola frukta Herran sin Gud, och akta uppå, att de göra all denna lagsens ord;:jo2 Då hela Israel kommer till att bete sig för Herranom dinom Gud, på det rum, som han utväljandes varder, skall du denna lagen låta utropa för hela Israel, för deras öron;\i32 Och böd dem, och sade: Ju efter sju år, då friåret är, på löfhyddohögtiden,h2 Och Mose skref denna lagen, och fick Presterna, Levi söner, som båro Herrans förbunds ark, och allom Israels äldstom;/gY2Men Herren, som sjelfver går för eder, han skall vara med dig, och icke draga handena ifrå, icke heller förlåta dig; frukta dig intet, och förskräck dig intet.mfU2Och Mose kallade Josua, och sade till honom för hela Israels ögon: Var tröst, och vid godt mod; ty du skall föra detta folket i landet, som Herren deras fäder svorit hafver dem att gifva; och skall utskifta det emellan dem.Le2Varer tröste, och vid godt mod; frukter eder intet, och grufver eder intet för dem; ty Herren din Gud skall sjelfver vandra med dig, och skall icke draga handena ifrå, ej heller förlåta dig.qd]2När nu Herren gifver dem för eder, så skolen I göra dem efter all de bud, som jag eder budit hafver.c2Och Herren skall göra dem, såsom han gjort hafver Sihon och Og, de Amoreers Konungar, och deras lande, hvilka han förgjort hafver.@b{2Herren din Gud skall sjelfver gå för dig; han skall sjelf förgöra dessa folk för dig, så att du skall taga dem in; Josua skall gå för dig deröfver, såsom Herren sagt hafver.5ae2Och sade till dem: Jag är i dag hundrade och tjugu åra gammal; jag kan icke mer ut och in gå; dertill hafver Herren sagt till mig: Du skall icke gå öfver denna Jordan.C` 2Och Mose gick bort, och talade dessa orden med hela Israel;t_c2Att I skolen älska Herran edar Gud, och lyda hans röst, och hålla eder intill honom; ty det är ditt lif, och din långa ålder, att du må bo i landena, som Herren dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver dem att gifva.N^2Jag tager i dag himmel och jord till vittne öfver eder, jag hafver satt eder före lifvet och döden, välsignelse och förbannelse, att du skall utvälja lifvet, och du och din säd mågen lefva;]2Så förkunnar jag eder i dag, att I skolen förgås, och icke länge blifva i landena, der du indrager öfver Jordan, det att intaga.\}2Men vänder du ditt hjerta, och lyder icke, utan låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar, och tjenar dem;[}2Det jag bjuder dig i dag, att du skall älska Herran din Gud, och vandra i hans vägar, och hålla hans bud, lag och rätter, och få lefva, och varda förökad; och Herren din Gud skall välsigna dig i landena, der du indrager till att intaga det.XZ+2Si, jag hafver i dag satt dig före lifvet, och det goda; döden, och det onda;bY?2Ty ordet är ganska hardt när dig, i dinom mun, och i dino hjerta, att du det göra må.X52 Det är icke heller på hinsidon hafvet, så att du måtte säga: Ho vill fara oss öfver hafvet, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat? W2 Ej heller i himmelen, så att du måtte säga: Ho vill fara oss upp i himmelen, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?`V;2 Ty det budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt, ej heller för fjerran;NU2 Derföre, att du Herrans dins Guds röst lyder, till att hålla hans bud och rätter, som skrifne äro i desso lagbok; såframt du vänder dig till Herran din Gud af allo hjerta, och af allo själ.4Tc2 Och Herren din Gud skall gifva dig lycko i alla dina händers gerningar; i dins lifs frukt, i dins boskaps frukt, i dins lands frukt, att det kommer dig till godo; ty Herren skall vända sig, så att han skall fröjda sig öfver dig, dig till godo, såsom han sig öfver dina fäder fröjdat hafver;oSY2Men du skall omvända dig, och lyda Herrans röst, att du gör all hans bud, som jag bjuder dig i dag.R2Men denna förbannelsen skall Herren din Gud alla låta komma uppå dina fiendar, och uppå dem som dig hata och förfölja..QW2Och Herren din Gud skall omskära ditt hjerta, och dine säds hjerta, att du Herran din Gud älska skall af allo hjerta, och af allo själ; på det att du må lefva.8Pk2Och Herren din Gud skall låta dig komma i det land, som dine fäder besutit hafva; och du skall det intaga, och han skall göra dig godt, och föröka dig öfver dina fäder.O2Om du vore bortdrifven allt intill himmelens ända, så skall dock Herren din Gud församla dig dädan, och hemta dig dädan./NY2Så skall Herren din Gud vända ditt fängelse, och förbarma sig öfver dig, och skall åter församla dig utur all folk, dit Herren din Gud dig förskingrat hafver..MW2Och du omvänder dig till Herran din Gud, så att du lyder hans röst, du och din barn, af allo hjerta, och af allo själ, i allt det som jag bjuder dig i denna dag;eL G2När nu allt detta kommer öfver dig, antingen välsignelsen eller förbannelsen, som jag dig föresatt hafver, och du begynner lägga på hjertat, huru du äst ibland Hedningar, dit Herren din Gud dig fördrifvit hafver;K2Herrans vår Guds hemlighet är uppenbarad oss och vårom barnom till evig tid, att vi all dessa lagsens ord göra skole.J72Och Herren hafver drifvit dem utu deras land med stora vrede, grymhet och ogunst, och kastat dem uti ett annat land, såsom det i denna dag befinnes.(IK2Derföre hafver Herrans vrede förgrymmat sig öfver detta land, så att han hafver låtit komma öfver dem all de förbannelser, som i denna bok skrifne stå.H2Och de äro bortgångne, och hafva tjent andra gudar, och tillbedit dem; sådana gudar, som de intet kände, och dem de intet tillhörde;&GG2Då skall man säga: Derföre, att de hafva gått ifrå Herrans deras fäders Guds förbund, som han med dem gjort hade, då han förde dem utur Egypti land,uFe2Så skola all folk säga: Hvi hafver Herren så gjort desso landena? Hvad är denna hans stora grymma vrede?E 2Att han allt deras land med svafvel och salt förbränt hafver, så att det icke kan sådt varda, ej heller växer, ej heller någon ört uppgår, lika som Sodom, Gomorra, Adama och Zeboim omstörte äro, hvilka Herren i sine vrede och grymhet omstörte.\D32Och så skall då edor afföda säga edor barn, som efter eder uppkomma, och de främmande, som fjerran långvägs komma, när de se detta landsens plågo, och de krankheter, som Herren dem med besvärat hafver;C32Och Herren skall afskilja honom till det ondt är, utur all Israels slägter, efter all förbundsens förbannelse, som i desso lagbok skrifne äro.B{2Då skall Herren icke vara honom nådelig; utan då skall Herrans vrede och nit hämnas öfver den mannen, och på honom skola all denna förbannelsen lägga sig, som i denna bokene skrifne äro; och Herren skall utskrapa hans namn under himmelen;yAm2Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, välsignar han sig likaväl i sino hjerta, och säger: Det varder icke än så ondt; jag vill vandra såsom mitt hjerta täckes; och varda alltså de druckne med de törstiga förtappade.'@I2Att tilläfventyrs icke någor är ibland eder, man eller qvinna, eller en slägt, eller ätt, som sitt hjerta i dag vändt hafver ifrå Herranom vårom Gud, så att han vill bortgå, och tjena dessa folks gudar, och varder tilläfventyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär;k?Q2Och sågen deras styggelse, och deras afgudar, stock och sten, silfver och guld, som när dem var;m>U2Förty I veten huru vi bodde i Egypti land, och droge midt igenom Hedningarna, genom hvilka I foren;=2Utan både med eder, som i dag här ären, och stån här med oss för Herranom vårom Gud, och med dem som i dag här icke med oss äro.J<2Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena;@;{2 På det han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och han skall vara din Gud, såsom han dig sagt hafver, och såsom han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.o:Y2 Att du skall ingå uti Herrans dins Guds förbund, och i den ed som Herren din Gud med dig gör i dag;q9]2 Edra barn, edra qvinnor, främlingen som i ditt lägre är, både din vedahuggare, och din vattudragare;8 2 I stån alle i dag för Herranom edrom Gud; de öfverste i edra slägter, edre äldste, edre ämbetsmän, hvar och en i Israel;v7g2 Så håller nu detta förbunds ord, och görer derefter, på det I skolen visliga handla i allt det I gören.62Och toge deras land in, och gåfvom det de Rubeniter och Gaditer, och den halfve slägtene af de Manassiter till arfvedel.52Och då I kommen på detta rummet, drog ut Sihon, Konungen i Hesbon, och Og, Konungen i Basan, till att strida med oss, och vi sloge dem;42I åten intet bröd, och intet vin drucken, eller starka drycker, på det att du skulle veta, att jag är Herren edar Gud.)3M2Han hafver låtit eder vandra i öknene i fyratio år; edor kläder äro icke förslitne vordne på eder, och dina skor äro icke föråldrade på dina fötter.2'2Och Herren hafver ännu intill denna dag icke gifvit dig ett hjerta, som förståndigt vore; ögon, som se kunde, och öron, som höra kunde.Z1/2De stora frestelser, som din ögon sett hafva; och det var stor tecken och under.20_2Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: I hafven sett allt det Herren för edor ögon gjort hafver i Egypten, Pharao, med alla hans tjenare, och hela hans land;+/ S2Desse äro förbundsens ord, som Herren böd Mose att göra med Israels barnom, uti de Moabiters land, annan gång, sedan han det samma med dem gjort hade i Horeb.s.a2DOch Herren skall föra dig skeppom full åter in uti Egypten på den vägen, om hvilken jag sade: Du skall icke mer se honom; och skolen varda sålde edrom fiendom till trälar och trälinnor, och der skall ingen vara, som köpa vill.-{2COm morgonen skall du säga: Ack! det jag måtte lefva till aftonen; och om aftonen skall du säga: Ack! det jag måtte lefva till morgonen, för dins hjertas stora räddhåga, som dig förskräcka skall, och för det som du med din ögon se skall.~,w2BSå att ditt lif skall vara hängandes för dig; dag och natt skall du rädas, och skall icke vara viss på ditt lif.L+2AOch ibland de folk skall du intet visst hemman hafva, och din fotbjelle skola ingen hvilo få; ty Herren skall gifva dig der ett bäfvande hjerta, och vanmägtig ögon, och en förvissnada själ;E*2@Ty Herren skall förskingra eder ibland all folk, ifrå den ena verldenes ända till den andra; och der skall du tjena andra gudar, som du intet känner, eller dine fäder, stock och sten.)%2?Och såsom Herren tillförene fröjdade sig öfver eder, att han gjorde eder godt, och förökade eder; så skall Herren fröjda sig öfver eder, att han förderfvar eder, och omintetgör; och I varden förstörde ifrå landena, der du nu indrager till att intaga det.;(q2>Och fögo folk skall öfverblifva af eder, som tillförene voren såsom stjernorna på himmelen, för myckenhets skull; derföre, att du icke lydt hafver Herrans dins Guds röst.'52=Dertill alla krankheter, och alla plågor, som icke skrifne äro i denna lagbok, skall Herren låta komma öfver dig, tilldess att han förgör dig.p&[2w2$Herren skall drifva dig och din Konung, som du öfver dig satt hafver, till ett folk, som du intet känner eller dina fäder; och der skall du tjena andra gudar, stockar och stenar; 2#Herren skall slå dig med en ond böld på knän, och uppå benkalfvana, att du icke skall kunna helas ifrå fotbjellet intill hjessan.L 2"Och skall ursinnig blifva för sådana syn, som din ögon se skola.& G2!Frukten af dino lande, och allt ditt arbete skall ett folk förtära, som du intet känner; och du skall orätt lida, och förtryckt varda i alla dina dagar;: o2 Dine söner och dina döttrar skola andro folke gifne varda, så att din ögon skola se deruppå, och uppgifvas öfver dem dagliga; och ingen starkhet skall vara i dina händer.| s2Din oxe skall för din ögon slagtad varda, men du skall intet få äta af honom; din åsne skall för din ögon med våld tagen varda, och skall dig intet igengifven varda; din får skola varda gifne dinom fiendom, och ingen skall hjelpa dig.7i2Du skall trolofva dig hustru, men en annar skall sofva när henne; du skall bygga dig hus, men en annar skall bo deruti; du skall plantera vingård, men du skall icke bergan.L2Och du skall famla om middagen, såsom en blinder famlar i mörkret, och skall ingen lycko hafva på dina vägar; och skall lida våld och orätt så länge du lefver, och ingen skall hjelpa dig.O2Herren skall slå dig med ursinnighet, blindhet, och hjertans rasande.~w2Herren skall slå dig med Egyptes böld, med fikbölder, med skabb och klåda, så att du icke skall kunna varda hel. 2Din lekamen skall till mat vara allom himmelens foglom, och allom vilddjurom på jordene, och ingen skall vara, som dem afdrifver,D2Herren skall låta slå dig för dina fiendar; på en väg skall du draga ut till dem, och på sju vägar skall du fly ifrå dem; och skall varda förströdd kringom all rike på jordene.r_2Herren skall gifva dino lande stoft och asko för regn af himmelen öfver dig, tilldess han förgör dig.gI2Himmelen, som öfver ditt hufvud är, skall vara som koppar; och jorden under dig såsom jern.2Herren skall slå dig med svullnad, skälfvo, hetta, bränno, torrhet och blekhet; och skall förfölja dig, tilldess han förgör dig.2Herren skall låta pestilentie låda vid dig, tilldess han gör ända med dig på landena, dit du kommer till att intaga det.g~I2Herren skall sända ibland dig armod, ofrid och oråd, öfver allt det du tager dig före att göra, tilldess han förgör dig, och förderfvar dig snarliga, för dina onda gerningars skull, att du mig öfvergifvit hafver.N}2Förbannad skall du vara, när du ingår: förbannad, när du utgår.k|Q2Förbannad skall vara dins lifs frukt, dins lands frukt, frukten af ditt fä, frukten af din får;>{y2Förbannad skall vara din korg, och dina öfverlefvor;Fz2Förbannad skall du vara i stadenom; förbannad på åkrenom;Ny2Om du ock icke lyder Herrans dins Guds röst, så att du håller och gör all hans bud och rätter, som jag bjuder dig i dag, så skola all denna förbannelsen komma öfver dig, och drabba på dig.d=<<;;;:::I9a88v7766G5 44C321{00//[..-,9++#**V)(('v&&%%3$$t##""W! u>ry  K  }z#Iv w <Att de draga ut efter oss, så länge vi komme dem ut ifrå staden; ty de skola tänka, att vi fly för dem, såsom tillförene.v1<Men jag, och allt folket, som med mig är, viljom draga till staden; och när de draga ut emot oss, såsom tillförene, så vilje vi fly för dem;u'<Och böd dem, och sade: Ser till, I skolen vara i bakhåll, afsides vid staden; och varer icke för långt ifrå staden, och varer alle redo.t'<Då gjorde Josua redo, och allt krigsfolket, till att draga upp till Aj; och Josua utvalde tretiotusend stridsmän, och sände ut om nattena;Vs'<Och du skall göra med Aj och dess Konung, såsom du med Jericho och dess Konung gjort hafver; undantagno, att dess rof och dess boskap skolen I byta eder emellan. Beställ ett bakhåll afsides vid staden.jr Q<Och Herren sade till Josua: Frukta dig intet, och var intet förfärad. Tag med dig allt krigsfolket, och gör redo, och drag upp till Aj. Si, jag hafver gifvit Konungen i Aj, med hans folk, hans stad och land, i dina händer.cqA<Och då de hade stenat dem, gjorde de ena stora stenrösjo öfver dem, hvilken ännu varar allt intill denna dag. Så vände då Herren sig ifrå sine vredes grymhet; deraf heter det rummet Achors dal intill denna dag.p<Och Josua sade: Efter du hafver plågat oss, så plåge dig Herren på denna dag! Och hela Israel stenade dem, och brände dem upp i eld.hoK<Då tog Josua och hela Israel med honom Achan, Serahs son, med silfret, mantelen och gyldene tungone, hans söner och döttrar, hans oxar och åsnar, och får, hans tjäll, och allt det han hade; och förde ut i Achors dal.|ns<Och de togo det utu tjället, och båro till Josua, och till all Israels barn, och kastade det der ned för Herran.m{<Då sände Josua dit båd; de lupo till tjället, och si, der var det nedergrafvet i hans tjäll, och silfret derunder.l<Jag såg ibland rofvet en kostelig Babylonisk mantel, och tuhundrade siklar silfver, och en gyldene tungo, femtio siklar värd till vigt; der fick jag lust till, och tog det; och si, det är nedergrafvet i jordene i mitt tjäll, och silfret derunder.k{<Då svarade Achan Josua, och sade: Sannerliga, jag hafver syndat emot Herran Israels Gud; så och så hafver jag gjort: j;<Och Josua sade till Achan: Min son, gif Herranom Israels Gudi ärona, och gif honom prisen; och säg mig hvad du gjort hafver, och ljug intet för mig.i1<Och då han hade hans hus fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, utaf Juda slägte.8hk<Och då han hade Juda slägte fram, drabbade det inpå de Serahiters ätt; och då han hade de Serahiters ätt fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Sabdi. g<Så stod Josua bittida upp om morgonen, och hade fram Israel, den ena slägten efter den andra; och det drabbade inpå Juda slägte.]f5<Och hvilken som befunnen varder med någon spillgifven ting, honom skall man uppbränna i eld, med allt det han hafver; derföre, att han hafver gångit emot Herrans förbund, och bedrifvit en galenskap i Israel.Xe+<Och I skolen bittida gå fram, den ena slägten efter den andra; och på hvilken slägten Herren drabbar, der skall gå fram den ena ätten efter den andra; och på hvilken ätten Herren drabbar, der skall gå fram det ena huset efter det andra; och på hvilket hus Herren drabbar, der skall gå fram den ene husbonden efter den andra.d{< Statt upp, och helga folket, och säg: Helger eder till morgons; ty så säger Herren Israels Gud: En spillning är ibland dig, Israel; derföre kan du icke blifva ståndandes för dina fiendar, tilldess I låten den spillningen komma ifrån eder.icM< Israels barn kunna icke blifva ståndande för sina fiendar; utan måste vända ryggen till sina fiendar; förty de äro tillspillo vordne. Jag skall icke vara mera med eder, om I icke låten komma den spillning ifrån eder.Eb< Israel hafver syndat, och de hafva gångit öfver mitt förbund, som jag dem budit hafver; och hafva tagit af det som tillspillogifvet var, och stulit, och ljugit, och lagt ibland sin tyg.Sa!< Då sade Herren till Josua: Statt upp, hvi ligger du så på ditt ansigte?0`[< När de Cananeer och alle landsens inbyggare det höra, så varda de oss omkringhvärfvande, och utrota vårt namn af jordene; hvad vill du då göra dino stora Namne?]_5<Ack! min Herre, hvad skall jag säga, medan Israel vänder ryggen till sina fiendar?n^W<Och Josua sade: Ack! Herre, Herre, hvi hafver du fört detta folket öfver Jordan, att du skulle gifva oss uti de Amoreers händer, till att förgöra oss? Ack! det vi dock hade blifvit på hinsidon Jordan, såsom vi begynt hade.B]<Och Josua ref sina kläder sönder, och föll uppå sitt ansigte till jordena för Herrans ark, allt intill aftonen, samt med de äldsta af Israel, och de strödde stoft på sin hufvud.O\<Och de af Aj slogo af dem vid sex och tretio män, och jagade dem allt ifrå porten intill Sebarim, och slogo dem den vägen nederåt. Då vardt folkens hjerta förtvifladt, och vardt såsom vatten.Z[/<Så drogo ditupp af folkena vid tretusend män, och de flydde för de män af Aj.`Z;<Kommo de igen till Josua, och sade till honom: Låt icke allt folket draga ditupp; utan vid tu eller tre tusend män, att de draga ditupp, och slå Aj, att icke allt folket gör sig der mödo om; förty de äro få.KY<Och Josua utsände af Jericho några män in mot Aj, som ligger vid BethAven österut ifrå BethEl, och sade till dem: Går upp, och bespejer landet. Och då de hade uppgångit, och bespejat Aj,kX S<Men Israels barn förtogo sig på det som tillspillogifvet var; ty Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, af Juda slägte, tog något af det som tillspillogifvet var; då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israels barn.KW<Och var Herren med Josua, så att han vardt namnkunnig i all land.V<På den tiden svor Josua, och sade: Förbannad vare den man för Herranom, som upprättar och bygger denna staden Jericho. När han lägger hans grund, det koste honom hans första son; och när han uppsätter hans port, det koste honom hans yngsta son.kUQ<Men den skökan Rahab, med hennes faders hus, och allo thy hon hade, lät Josua lefva; och hon bodde i Israel intill denna dag; derföre att hon hade fördolt de bådskap, som Josua till att bespeja utsändt hade till Jericho.$TC<Men staden brände de upp med eld, och allt det deruti var; allenast silfver och guld, och koppars och jerns tyg, lade de för en skatt in uti Herrans hus.HS <Då gingo de unge män spejarena ditin, och hade Rahab ut med hennes fader och moder, och bröder, och allt det hon hade, och alla hennes slägt, och läto dem blifva utanför Israels lägre.9Rm<Och Josua sade till de två män, som hade bespejat landet: Går uti den skökones hus, och hafver qvinnona dädan hitut, med allt det hon hafver, såsom I hafven svorit henne.Q<Och tillspillogjorde allt det i stadenom var, med svärdsegg, både man och qvinno, ung och gammal, fä, får och åsnar.pP[<Då gaf folket upp ett härskri, och blåste i basunerna; ty allt folket, som hörde basunernas ljud, gaf upp ett stort härskri, och murarna föllo omkull, och folket besteg staden, hvar och en rätt för sig. Så vunno de staden;{Oq<Men allt silfver och guld, och koppars och jerns tyg, skall vara helgadt Herranom, och bevaras till Herrans skatt.iNM<Allenast tager eder vara för det som tillspillogifvet är, att I icke gifven eder sjelf tillspillo, om I något tagen af det som tillspillogifvet är, och gören så Israels lägre tillspillo, och låten det komma i olycko.WM)<Men staden, och allt det deruti är, skall tillspillogifvas Herranom; allenast den skökan Rahab skall blifva lefvandes, och alla de som med henne äro i huse; ty hon fördolde de bådskap, som vi utsände.L+<Och på sjunde resone, då Presterna blåste i basunerna, sade Josua till folket: Gifver upp ett härskri; ty Herren hafver gifvit eder staden.GK <Men på sjunde dagen, då morgonrodnen uppgick, voro de bittida uppe, och gingo vid samma sättet sju resor kringom staden; så att de på den samma ena dagen kommo sju resor kringom staden.rJ_<På den andra dagen gingo de ock en gång om staden, och kommo i lägret igen; så gjorde de i sex dagar.YI-< Så båro de sju Presterna de sju klangårens basuner för Herrans ark, och gingo och blåste i basunerna; och hvilken som väpnad var, han gick för dem, och hopen följde Herrans ark, och blåste i basuner.^H7< Förty Josua plägade vara bittida uppe om morgonen; och Presterna båro Herrans ark.[G1< Så gick Herrans ark kringom staden en gång; och kommo i lägret, och blefvo der.nFW< Men Josua böd folkena, och sade: I skolen intet härskri göra, eller låta höra edra röst, eller något ord låta gå utaf edar mun, intill den dagen jag säger till eder: Gifver upp ett härskri; då gifver ett härskri upp.E< Och hvilken som väpnader var, han gick för Presterna, som i basunerna blåste, och hopen följde efter arken, och blåste i basuner.:Do<Då Josua detta folkena sagt hade, togo de sju Prester sju klangårens basuner, och gingo för Herrans ark, och blåste i basunerna; och Herrans förbunds ark följde efter dem. C<Men till folket sade han: Drager åstad, och går omkring staden, och hvilken som väpnader är, han gånge fram för Herrans ark.#BA<Då kallade Josua, Nuns son, Presterna, och sade till dem: Bärer förbundsens ark, och låter sju Prester bära sju klangårens basuner för Herrans ark.ZA/<Och då man blås i klangårshornet långsamt, så att I hören basunerna, då skall folket göra ett stort skri, och så skola stadsmurarna falla, och folket skall falla derin, hvar och en rätt framför sig.H@ <På sjunde dagen låt Presterna taga sju klangårens basuner, och gå dermed för arken; och går på den samma sjunde dagenom sju resor kringom staden, och låt Presterna blåsa i basunerna.X?+<Låt alla krigsmännerna gå en gång kringom staden; och gör så i sex dagar.o>Y<Men Herren sade till Josua: Si, jag hafver gifvit Jericho, med dess Konung och krigsfolk, i dina hand.t= e<Och Jericho var tillstängdt och förvaradt för Israels barns skull, så att ingen kunde komma ut eller in.<1<Och Försten öfver Herrans här sade till Josua: Drag dina skor af dina fötter; ty rummet, som du står uppå, är heligt. Och Josua gjorde så.X;+<Han sade: Nej; utan jag är Förste öfver Herrans här, och är rätt nu kommen. Då föll Josua neder på jordena på sitt ansigte, och tillbad, och sade till honom: Hvad säger min Herre till sin tjenare?:< Och det begaf sig, då Josua var vid Jericho, att han upplyfte sin ögon, och vardt varse att en man stod der för honom, och hade ett draget svärd i sine hand; och Josua gick till honom, och sade till honom: Hörer du oss, eller våra fiendar till?<9s< Och Man vände åter på den andra dagen, sedan de hade ätit af landsens säd, så att Israels barn intet Man mera hade, utan åto af landsens Canaans säd, utaf det samma året.|8s< Och åto af landsens säd på annan dagen i Passah, nämliga osyradt bröd, och torkad ax, rätt uppå samma dagen.7%< Och som Israels barn så hade deras lägre i Gilgal, höllo de Passah, på fjortonde dagen i den månadenom, om aftonen, uppå Jericho mark;6< Och Herren sade till Josua: I denna dag hafver jag vändt ifrån eder Egypti skam; och det rummet vardt kalladt Gilgal, intill denna dag.f5G<Och då hela folket omskoret var, blefvo de på sitt rum i lägrena, tilldess de voro läkte.4<Deras barn, som i deras stad uppkomne voro, dem omskar Josua; förty de hade förhud, och voro intet omskorne på vägenom._39<Förty Israels barn vandrade i fyratio år i öknene, tilldess allt folket af krigsmännerna, som utur Egypten dragne voro, förgingos; derföre, att de icke lydde Herrans röst, såsom Herren dem svorit hade, att de icke skulle få se det landet, som Herren deras fäder svorit hade, att gifva oss ett land, der mjölk och hannog uti flyter.25<Ty allt det folk, som utdrog, var omskoret; men allt det folk, som i öknene föddes på vägenom, då de drogo utur Egypten, det var icke omskoret.@1{<Och detta är saken, hvarföre Josua omskar allt folket, som utur Egypten draget var, mankön; ty allt krigsfolket var dödt blifvet i öknene på vägenom, då de drogo utur Egypten;Z0/<Då gjorde Josua sig stenknifvar, och omskar Israels barn på den högen Araloth.j/O<På den tiden sade Herren till Josua: Gör dig stenknifvar, och omskär Israels barn annan gång.6. i<Då nu alla de Amoreers Konungar, som på den sidan Jordan vesterut bodde, och alla de Cananeers Konungar vid hafvet, hörde huru Herren hade förtorkat Jordans vatten för Israels barn, så länge de gingo deröfver, vardt deras hjerta bäfvande, och intet mod var mer i dem, för Israels barns skull.-<På det all folk på jordene skola känna Herrans hand, huru mägtig hon är; och att I skolen frukta Herran edar Gud alltid.P,<Då Herren edar Gud förtorkade Jordans vatten för eder, så länge I gingen deröfver, lika som Herren edar Gud gjorde i röda hafvet, hvilket han torrt gjorde för oss, så att vi ginge derigenom;O+<Så skolen I undervisa dem, och säga: Israel gick torr igenom Jordan,|*s<Och sade till Israels barn: När nu i framtiden edor barn fråga sina fäder, och säga: Hvad skola desse stenarna?U)%<Och de tolf stenar, som de utur Jordan tagit hade, reste Josua upp i Gilgal;(<Och det var den tionde dagen i den första månadenom, då folket uppsteg utur Jordan, och lägrade sig i Gilgal, östan för Jericho.d'C<Och då Presterna, som Herrans förbunds ark båro, stego upp utur Jordan, och trädde med deras fotbjelle på torra landet, kom Jordans vatten återigen i sin stad, och flöt såsom tillförene till alla sina brädder.H& <Alltså böd Josua Prestomen, och sade: Stiger upp utur Jordan.W%)<Bjud Presterna, som bära vittnesbördsens ark, att de träda upp utur Jordan.#$C<Och Herren sade till Josua:#<På den dagen gjorde Herren Josua stor för hela Israel; och de fruktade honom, såsom de fruktade Mose, medan han lefde.`";< Vid fyratiotusend väpnade till härs gingo för Herranom till strids på Jericho mark.! < Och de Rubeniter, och de Gaditer, och den halfva Manasse slägt, gingo väpnade för Israels barnom, såsom Mose dem sagt hade;j O< Då nu folket allt öfvergånget var, så gick ock Herrans ark öfver, och Presterna för folket.E< Ty Presterna, som arken båro, stodo midt i Jordan, tilldess allt bestäldt vardt, som Herren böd Josua säga folkena, och Mose Josua budit hade; och folket skyndade sig, och gick öfver.!=< Och Josua reste upp tolf stenar midt i Jordan, der Presternas fötter ståndit hade, som förbundsens ark båro, och de äro der ännu intill denna dag.vg<Då gjorde Israels barn såsom Josua böd dem; och båro tolf stenar midt utur Jordan, såsom Herren hade sagt Josua, efter talet af Israels barnas slägte; och båro dem med sig till det rummet, der de lägrade sig, och der lade de dem.H <Att I då mågen säga dem, huru Jordans vatten sig åtskiljde för Herrans förbunds ark, då han gick genom Jordan; så att desse stenarna skola vara Israels barnom till en evig åminnelse. <Att de skola vara ett tecken ibland eder, när edor barn i framtiden fråga sina fäder, och säga: Hvad göra desse stenarna här?9<Och sade till dem: Går fram för Herrans edars Guds ark midt i Jordan, och hvar lyfte en sten på sina axlar, efter talet af Israels barnas slägter;cA<Då kallade Josua tolf män, som tillskickade voro af Israels barn, utaf hvart slägte en;[1<Och bjuder dem, och säger: Lyfter upp utur Jordan tolf stenar, af det rummet der Presternas fötter stilla stå, och hafver dem öfver med eder, att I lefven dem i lägrena, der I eder i denna nattene lägren.5g<Tager eder tolf män, utaf hvart slägtet en;" C<Och Herren sade till Josua:%E<Och Presterna, som båro Herrans förbunds ark, stodo stilla, torre midt i Jordan, och hela Israel gick torr igenom, tilldess allt folket kom öfver Jordan.%<Då stod det vattnet, som ofvanefter flöt, upprest i en hop, ganska långt ifrå dens stadsens folk, som ligger utmed Zarthan; men det vattnet, som nederlopp åt hafvet, som är salthafvet, det förminskades, och förlopp. Så gick då folket deröfver inåt Jericho.+<Och kommo intill Jordanen, och deras fötter först trädde i vattnet, och Jordan var full till alla sina brädder af allahanda andenes vatten; <Då nu folket drog ut af sin tjäll, att de skulle gå utöfver Jordan, och Presterna båro förbundsens ark fram för folket;fG< När då Presternas fotbjelle, som bära Herrans ark, den en Herre är öfver alla verldena, komma in uti Jordans vatten, så skall vattnet, som ofvanefter flyter, i Jordan afskilja sig, så att det skall stå i enom hop.M< Så tager nu tolf män utaf Israels slägter, utaf hvart slägte en.lS< Si, hans förbunds ark, som en Herre är öfver alla verldena, skall gå för eder in uti Jordanen.=u< Och sade: Deruppå skolen I märka, att en lefvandes Gud är ibland eder, och han för eder utdrifva skall de Cananeer, Hetheer, Heveer, Phereseer, Girgaseer, Amoreer och Jebuseer.X +< Och Josua sade till Israels barn: Går fram, och hörer Herrans edars Guds ord; {<Och du bjud Presterna, som förbundsens ark bära, och säg: Som I kommen först i vattnet af Jordan, så står stilla./ Y<Och Herren sade till Josua: I dag skall jag begynna göra dig stor för hela Israel, att de skola veta att, såsom jag hafver varit med Mose, så är jag ock med dig. <Och till Presterna sade han: Tager förbundsens ark, och går framför folket. Och de togo förbundsens ark, och gingo för folket.v g<Och Josua sade till folket: Helger eder; ty i morgon varder Herren görandes ett underligit ting ibland eder.jO<Dock så, att emellan eder och honom är rum vid tutusende alnar långt. I skolen ock icke komma hardt intill honom, på det I mågen veta, på hvilken vägen I gå skolen; förty I hafven den vägen tillförene icke gångit./Y<Och bödo folkena, och sade: När I sen Herrans edars Guds förbunds ark, och Presterna Leviterna bära honom, så drager ut ifrån edor rum, och följer honom efter;A<Efter tre dagar gingo befallningsmännerna genom lägret;/ [<Och Josua stod bittida upp, och de drogo ut ifrå Sittim, och kommo till Jordan, han och all Israels barn, och blefvo der öfver nattena, förra än de drogo utöfver. <Och sade till Josua: Herren hafver gifvit oss allt landet i våra händer, alle landsens inbyggare äro förskräckte för oss..W<Så vände de två männerna tillbaka, gingo ned af berget, och foro utöfver, och kommo till Josua, Nuns son, och förtäljde honom allt, såsom de det funnit hade;B<Och de gingo sin väg, och kommo upp på berget, och blefvo der i tre dagar, tilldess de kommo igen, som efter dem foro: ty de hade sökt dem på alla vägar, och dock intet funnit dem.}u<Hon sade: Vare som I sägen: och lät gå dem; och de gingo sin väg, och hon band det rosenröda tåget i fenstret.xk<Och om du något af denna vår ärende utröjer, så vilje vi vara den eden qvitte, som du af oss tagit hafver.Y-<Och hvilken som går utom dörrena af ditt hus, hans blod vare öfver hans hufvud, och vi oskyldige; men alle de som i dino huse äro, om en hand kommer vid dem, så skall deras blod vara öfver vårt hufvud.d~C<När vi komme i landet, och du icke binder detta rosenröda tåget i fenstret, med hvilko du oss nedersläppt hafver: och hafver församlat till dig i huset din fader, dina moder, dina bröder, och hela dins faders hus;`};<Männerna sade till henne: Vi vilje vara denna eden qvitte, som du af oss tagit hafver;I| <Och hon sade till dem: Går uppåt berget, att de, som söka efter eder, icke möta eder, och gömmer eder der i tre dagar, så länge de komma igen, som efter eder fara; sedan går edar väg. {<Så släppte hon dem neder med ett tåg genom ett fenster; ty hennes hus var i stadsmurenom; och hon bodde desslikes på murenom.Sz!<Männerna sade till henne: Om vi icke göre barmhertighet och trohet med dig, då Herren gifver oss landet, så skall vår själ vara döden skyldig för eder, såframt du icke förråder vårt ärende.y< Att I låten lefva min fader, mina moder, mina bröder, och mina systrar, och allt det de hafva; och frälser våra själar ifrå döden.+xQ< Så svärjer mig nu vid Herran, efter jag hafver gjort barmhertighet med eder, att I ock gören barmhertighet med mins faders hus, och gifver mig ett vårdtecken;Kw< Och sedan vi det hörde, vardt vårt hjerta förtvifladt, och intet mod är mer i någon man för edor tillkommelse; ty Herren edar Gud han är Gud, både uppe i himmelen, och nedre på jordene.cvA< Ty vi hafve hört, huru Herren uttorkade vattnet i röda hafvet för eder, då I drogen utur Egypten; och hvad I gjort hafven de två Amoreers Konungar, Sihon och Og, på hinsidon Jordan, huru I gåfven dem tillspillo.Qu< Och sade till dem: Jag vet, att Herren hafver gifvit eder detta landet; ty en förskräckelse för eder är fallen öfver oss, och alle landsens inbyggare äro bäfvande vordne för edor tillkommelse.Nt<Och förra än männerna lade sig till sofva, steg hon upp på taket;'sI<Men männerna sökte efter dem på den vägen till Jordan, allt intill färjostaden; och porten vardt tilläster straxt de utkomne voro, som efter dem jagade.yrm<Men hon lät dem stiga upp på taket, och öfvertäckte dem med linstjelkar, som hon der på taket utbredt hade.$qC<Och då jag ville låta dörrena igen, då mörkt vardt, gingo de ut, så att jag icke vet hvart de gingo; söker med hast efter dem, I fån dem väl fatt. p<Men qvinnan fördolde de två männerna, och sade: Här äro väl två män inkomne till mig; men jag visste icke hvadan de voro./oY<Då sände Konungen i Jericho till Rahab, och lät säga henne: Få oss ut de män, som till dig i ditt hus komne äro; ty de äro komne till att bespeja allt landet. n <Då vardt Konungenom i Jericho sagdt: Si, i denna nattene äro någre män inkomne ifrån Israels barn, till att bespeja landet.Km <Josua, Nuns son, sände hemliga ut två spejare ifrå Sittim, och sade dem: Går och beser landet, och Jericho. De gingo åstad, och kommo in uti ene skökos hus, som het Rahab, och der lågo de.l <Hvilken som din mun emotstår, och icke lyder din ord i allt det du bjuder oss, han skall dö; allenast var du tröst, och vid godt mod. k <Såsom vi hafve varit Mose lydige, så vilje vi ock vara dig lydige; allenast vare Herren din Gud med dig, såsom han var med Mose.j <Och de svarade Josua, och sade: Allt det du oss budit hafver, det vilje vi göra, och hvart du sänder oss, dit vilje vi gå.,i U<Intilldess Herren låter ock edra bröder komma till ro, så väl som eder, att de ock måga intaga det land, som Herren edar Gud dem gifva skall. Sedan skolen I vända om igen till edart land, att I det besitten, som Mose Herrans tjenare eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan österut.Sh #<Edra hustrur, barn och boskap låter blifva i landena, som Mose eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan; men I skolen gå för edra bröder väpnade, alle de som väraktige män äro, och hjelpa dem;g 5< Tänker uppå det ord, som Mose Herrans tjenare eder böd, och sade: Herren edar Gud hafver låtit eder komma till ro, och gifvit eder detta landet.Xf -< Och sade Josua till de Rubeniter, Gaditer, och till de halfva slägtena Manasse:]e 7< Går igenom lägret, och bjuder folkena, och säger: Bereder eder spisning; ty efter tre dagar skolen I gå öfver denna Jordanen, att I mågen inkomma till att intaga landet, som Herren edar Gud eder gifva skall.@d < Då böd Josua höfvitsmännerna öfver folket, och sade:3c c< Si, jag hafver budit dig, att du skall vara tröst, och vid godt mod; grufva dig för ingen ting, och frukta intet; ty Herren din Gud är med dig i allt det du företager.b <Och låt denna lagbokena icke komma utu dinom mun; utan haf dina tankar deruti dag och natt, på det att du skall hålla och göra all ting derefter, som deruti skrifvet står; så skall dig lyckas i allt det du gör, och du skall kunna handla visliga.}a w<Var nu tröst och ganska frimodig, att du håller och gör all ting efter lagen, som Mose min tjenare dig budit hafver; vik icke derifrån, antingen på högra sidon eller den venstra, på det att du må handla visliga i allt det du göra skall. ` <Var tröst och frimodig; ty du skall utskifta desso folkena landet, som jag deras fäder svorit hafver, att jag dem det gifva skulle.%_ G<Ingen skall stå emot dig i dina lifsdagar; såsom jag hafver varit med Mose, så skall jag ock vara med dig; jag skall icke öfvergifva eller förgäta dig.^ 7<Ifrån öknene och denna Libanon, intill den stora älfvena Phrath, hela Hetheers land, intill det stora hafvet vesterut, skola edor landamäre vara.q] _<Allt rum, der edart fotbjelle på trädandes varder, hafver jag gifvit eder, såsom jag Mose sagt hafver;5\ g<Min tjenare Mose är död; så gör dig nu redo och drag öfver denna Jordan, du och allt detta folket, in uti det land, som jag dem, nämliga Israels barnom, gifvit hafver.Y[ 132! Och till Joseph sade han: Hans land ligger i Herrans välsignelse; der äro ädla frukter af himmelen, af daggene, och af djupet, som under ligger; =2! Och till BenJamin sade han: Herrans kärkomne skola bo säkert: alltid skall han akta uppå honom, och skall bo emellan hans axlar.P<2! Herre, välsigna hans förmågo, och låt hans händers gerningar behaga dig; slå deras rygg sönder, som sätta sig upp emot honom, och deras som hata honom, att de icke skola kunna rätta sig upp. ;2! De skola lära Jacob dina rätter, och Israel din lag; de skola bära rökverk fram för dina näso, och heloffer på ditt altare.Z:/2! Den som till sin fader, och till sina moder säger: Jag ser dem intet; och till sina bröder: Jag känner dem intet; och till sin son: Jag vet intet af honom; de samma hålla din ord, och bevara ditt förbund.92!Och till Levi sade han: Din rätt och ditt ljus vare när dinom helga Man, den du försökte i Massa, der I trätten vid trätovattnet.A8}2!Detta är Juda välsignelse; och han sade: Herre, hör Juda röst, och gör honom till en regent i sitt folk, och låt hans magt varda stora, och honom varde hulpet ifrå hans fiendar.<7u2!Ruben lefve, och dö icke, och hans folk vare fögo.o6Y2!Och han var i Konungavälde, och Förstarna för folket höll han tillhopa, samt med Israels slägter.:5q2!Mose hafver budit oss lagen, Jacobs menighets arf.42!O! huru kär hafver han folken; alle hans helige äro i dine hand, de skola sätta sig till dina fötter, och skola lära af dinom ordom.U3%2!Och sade: Herren är kommen af Sinai, och är dem uppgången af Seir; han är framkommen ifrå det berget Paran, och är kommen med mång tusend heliga; på hans högra hand är en brinnande lag för dem. +j~~A}} |{zztsssrr"qpoonmlkkk-jiiShhdggf1eddccebb.aa`l__5^]]4\w[cZZYXWW$VV%U_TXSRR!QQuQPOO(NN=MLrKKP==<)(((k("'',&%%q$$#""5!!< G30ul=H7'X:7 3  E 6*/uv+jJO<Då vann det Athniel, Kenas son, Calebs broders; och han gaf honom sina dotter Achsa till hustru.yIm<Och Caleb sade: Den som slår KiriathSepher, och vinner det, honom vill jag gifva mina dotter Achsa till hustru._H9<Och drog dädan uppåt till Debirs inbyggare; och Debir het tillförene KiriathSepher.aG=<Och Caleb fördref dädan de tre Enaks söner, Sesai, Ahiman och Thalmai, Enaks afföda;"F?< Men Caleb, Jephunne son, vardt gifvet hans del ibland Juda barn, efter som Herren hade befallt Josua; nämliga KiriathArba, Enaks faders, det är Hebron.sEa< Den gränsan vesterut är det stora hafvet. Detta är nu Juda barnas gränsor allt omkring i deras ätter.1D]< Och kommer ut vid sidona af Ekron norrut, och drager sig inåt Sichron, och går öfver det berget Baala, och kommer ut vid Jabneel; så att hennes yttersta är hafvet.FC< Och går omkring ifrå Baala vesterut intill berget Seir, och går utmed sidone af det berget Jearim ifrå nordan, det är Chesalon, och kommer neder till BethSemes, och går igenom Thimna;6Bg< Sedan går hon ifrå den samma bergsklinten, intill den vattubrunnen Nephtoah, och går ut till de städer vid Ephrons berg, och böjer sig åt Baala, det är KiriathJearim;wAi<Sedan går hon uppåt till Hinnoms sons dal, vid den Jebuseens sido, som bor söderut, det är Jerusalem; och går uppåt öfver bergsklinten, som ligger för den dalen Hinnom vesterut, hvilken stöter inpå sidona af Rephaims dal norrut.@ <Och går uppåt till Debir ifrån Achors dal, och ifrå norra sidone, som vet åt Gilgal, det tvärtöfver ligger vid Adummim uppåt, hvilket sunnantill ligger vid bäcken; sedan går hon uppåt till det vattnet EnSemes, och går ut vid den brunnen Rogel.? <Och går uppåt intill BethHogla, och drager sig ifrå nordan intill BethAraba, och går uppåt till Bohans sten, Rubens sons;>{<Men östergränsen är salthafvet intill Jordans ända. Den norra gränsan är ifrå hafsens tungo, som är vid Jordan;=!<Och går igenom Azmon, och kommer ut vid Egypti bäck, så att änden af den gränson varder hafvet. Detta äro nu edra gränsor söderut.<<s<Och går dädan uppåt Akrabbim, och går igenom Zin, och går uppåt ifrå sunnan intill KadesBarnea; och går igenom Hezron, och går uppåt Adar, och böjer sig omkring Karkaa;z;o<Så att deras södergränsor voro ifrån ändanom af salthafvet, det är, ifrå den tungone som drager söderåt;: !<Juda barnas slägtes lott, efter deras ätter, var in emot Edoms landsändar, vid den öknen Zin, som söderut stöter inpå söderlanden;9{<Men Hebron kallades i förtiden KiriathArba, den en stor man var ibland de Enakim. Och landet hade återvändt örliga.!8=<Deraf vardt Hebron Calebs, Jephunne sons, den Kenisitens arfvedel, allt intill denna dag; derföre, att han hade troliga efterföljt Herran Israels Gud.\73< Då välsignade Josua honom, och gaf så Caleb, Jephunne son, Hebron till arfvedel.6y< Så gif mig nu detta berget, om hvilket Herren sade på den dagen; ty du hörde det på den tiden, att de Enakim bo deruppå, och äro store och faste städer, om Herren ville vara med mig, att jag kunde fördrifva dem, såsom Herren sagt hafver.<5s< Och är ännu i dag så stark, som jag var på den dagen, då Mose sände mig ut; såsom min magt var på den tiden, så är hon ännu, till att strida och till att gå ut och in.k4Q< Och nu, si, Herren hafver låtit mig lefva, såsom han sagt hade; det är nu fem och fyratio år, sedan Herren detta sade till Mose, då Israel vandrade i öknene; och si, jag är nu på denna dag fem och åttatio åra gammal;Z3/< Då svor Mose på den samma dagen, och sade: Det landet, som du på trädt hafver med din fot, skall vara din och dina barnas arfvedel till evig tid; derföre, att du Herran min Gud troliga efterföljt hafver. 2<Men mine bröder, som med mig uppgångne voro, gjorde folkena ett förskräckt hjerta; men jag följde Herran min Gud troliga efter.#1A<Jag var fyratio åra gammal, när Mose Herrans tjenare mig utsände ifrå KadesBarnea, till att bespeja landet; och jag sade honom igen efter mitt samvet.N0<Då gingo Juda barn fram till Josua i Gilgal; och Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, sade till honom: Du vetst hvad Herren sade till den Guds mannen Mose, på mina och dina vägnar, i KadesBarnea.S/!<Såsom Herren hade budit Mose, så gjorde Israels barn, och skifte landet.H. <Ty Josephs barn vordo två slägter, Manasse och Ephraim; derföre gåfvo de Leviterna ingen del i landena, utan städer, der de skulle bo uti, och förstäder för deras boskap, och håfvor.-!<Ty de två slägterna, och den halfva, hade Mose gifvit arfvedel hinsidon Jordan; men Leviterna hade han ingen arfvedel gifvit ibland dem.w,i<Och de skifte det emellan sig med lott, såsom Herren budit hade genom Mose, att gifva de halftionde slägter.6+ i<Detta är nu det som Israels barn intogo i Canaans lande, hvilket dem emellan utskifte Presten Eleazar och Josua, Nuns son, och de öfverste fäder i Israels barnas slägter.v*g< !Men Levi slägte gaf Mose ingen arfvedel; ty Herren Israels Gud är deras arfvedel, såsom han dem sagt hade.d)C< Detta är det som Mose utskifte uppå Moabs mark, hinsidon Jordan in mot Jericho, österut.&(G< Och halfva Gilead, Astaroth, Edrei, Ogs rikes städer i Basan, gaf han Machirs Manasse sons barnom, det är, hälftena af Machirs barnom, efter deras ätter.&'G< Så att deras landsändar voro ifrå Mahanaim, hela Basan; hela Ogs rike, Konungens i Basan, och alla Jairs byar, som i Basan ligga, nämliga sextio städer;H& < Den halfva Manasse barnas slägt, efter deras ätter, gaf Mose,M%< Detta är nu Gads barnas arfvedel, i deras ätter, städer och byar.[$1< Men i dalenom, BethHaram, BethNimra, Succoth och Zaphon, som qvart var af Sihons rike, Konungens i Hesbon, hvilkets gränsa var Jordan, allt intill ändan af hafvet Cinnereth, på denna sidone Jordan, österut.l#S< Och ifrå Hesbon intill RamathMizpe och Betonim; och ifrå Mahanaim allt intill Debirs landsändar;"'< Så att deras landsändar voro Jaeser, och alla de städer i Gilead, och halft Ammons barnas land, allt intill Aroer, som ligger för Rabbah;:!q< Gads barnas slägte, efter deras ätter, gaf Mose,{ q< Och landamäret till Rubens barn var Jordan. Detta är nu Rubens barnas arfvedel i deras ätter, städer och byar.mU< Dertill Bileam, Beors son, den spåmannen, slogo Israels barn med svärd, samt med de andra dräpna.r_< Och alla de städer på slättmarkene; och hela Sihons, de Amoreers Konungs, rike, som satt i Hesbon, den Mose slog med de Förstar i Midian, Evi, Rekem, Zur, Hur och Reba, hvilke Konung Sihons höfvitsmän voro, som i landena bodde.9o< BethPeor, de bäcker vid Pisga, och BethJesimoth,9o< Kiriathaim, Sibma, SerethSahar uppå berget Emek,"A< Jahza, Kedemoth, Mephaath,hK< Hesbon och alla dess städer, som ligga på slättmarkene, Dibon, BamothBaal, och BethBaalMeon,%E< Så att deras landsändar voro ifrån Aroer, som ligger på bäcksens strand vid Arnon, och den staden midt i bäcken, med alla slättmarkene intill Medeba;?{< Så gaf Mose Rubens barnas slägte, efter deras ätter;< Men de Leviters slägte gaf han ingen arfvedel; ty Herrans Israels Guds offer är deras arfvedel, såsom han dem sagt hade.3< Men Israels barn fördrefvo icke dem i Gessur, och i Maachath; utan de bodde, både Gessur och Maachath, ibland Israels barn allt intill denna dag. < Hela Ogs rike i Basan, den i Astaroth och Edrei satt, hvilken ännu igen var af de Resar; men Mose slog dem, och fördref dem.}< Dertill Gilead, och de landsändar vid Gessuri och Maachati, och hela berget Hermon, och hela Basan, allt intill Salcha,q]< Och alla Sihons, de Amoreers Konungs, städer, som satt i Hesbon, allt intill Ammons barnas landsändar;#< Ifrån Aroer, som ligger på bäcksens strand vid Arnon, och ifrå den staden midt i bäcken, och all den ängden Medeba allt intill Dibon;B< Ty de Rubeniter och Gaditer hafva med den andra halfva Manasse undfått deras arfvedel, som Mose dem gaf på hinsidon Jordan österut, såsom Herrans tjenare Mose dem det gifvit hafver.nW< Så skift nu denna landen emellan de nio slägter till arfs, och emellan den halfva slägten Manasse._9< Alle de som på bergen bo, ifrå Libanon intill det varma vattnet, och alle Zidonier; jag skall fördrifva dem för Israels barn; kasta lott derom, till att utskifta dem emellan Israel, såsom jag hafver budit dig.< Dertill de Gibliters land, och hela Libanon österut, ifrå BaalGad nedanför berget Hermon, tilldess man kommer till Hamath; < Men ifrå söder är hela de Cananeers land, och Mearah de Zidoniers, allt intill Aphek, och till de Amoreers landsändar;p [< Ifrå Sichor, som löper framom Egypten, allt intill Ekrons landsändar norrut, hvilka de Cananeer tillräknas; fem de Philisteers herrar, nämliga de Gasiter, de Asdoditer, de Askaloniter, de Gittiter, de Ekroniter, och de Aviter.= w< Nämliga hela landet de Philisteers och hela Gessuri,5  g< Då nu Josua vardt gammal, och väl till ålders, sade Herren till honom: Du äst gammal vorden, och väl till ålders, och landet är ännu mycket qvart, som intagas skall:: q< Konungen i Tirza. Det äro en och tretio Konungar.F< Konungen i DorNaphotDor, Konungen för de Hedningar i Gilgal;9o< Konungen i Kedes, Konungen i Jokneam på Charmel;0]< Konungen i Thaanach, Konungen i Megiddo;3c< Konungen i SimronMeron, Konungen i Achsaph;+S< Konungen i Madon, Konungen i Hazor;-W< Konungen i Aphek, Konungen i Lasaron;.Y< Konungen i Tappnah, Konungen i Hepher;.Y< Konungen i Makkeda, Konungen i BethEl;-W< Konungen i Libna, Konungen i Adullam;*Q< Konungen i Horma, Konungen i Arad;+~S< Konungen i Debir, Konungen i Geder;+}S< Konungen i Eglon, Konungen i Geser;.|Y< Konungen i Jarmuth, Konungen i Lachis;0{]< Konungen i Jerusalem, Konungen i Hebron;Lz< Konungen i Jericho, Konungen i Aj, som vid sidona ligger af BethEl;y9< Det som uppå bergen, dalomen, slättmarkene, vid bäcker, i öknene, och söderut var, de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer:$xC< Men desse äro de Konungar i landena, som Josua slog, och Israels barn, på denna sidone Jordan, vesterut, ifrå BaalGad på Libanons bergs slätt, intill det berget som åtskiljer landet uppåt emot Seir, och det Josua Israels slägter gaf till att intaga, hvarjom och enom sin del;$wC< Mose Herrans tjenare, och Israels barn slogo dem; och Mose Herrans tjenare gaf dem de Rubeniter, Gaditer, och den halfva slägtene Manasse till att intaga.Gv < Och var rådandes öfver berget Hermon, öfver Salcha, och öfver hela Basan, allt intill Gessuri och Maachathi gränsor, och i halfva Gilead, hvilket var Sihons gränsa, Konungens i Hesbon.xuk< Dertill Ogs gränso, Konungens i Basan, den ännu af de Resar qvar blifven var, och bodde i Astaroth och Edrei,`t;< Och öfver den slättmarkena allt intill hafvet Cinneroth österut, och intill hafvet i slättmarkene, som är salthafvet österut, den vägen åt BethJesimoth; och ifrå sunnan neder utmed bäcken vid berget Pisga;use< Sihon, de Amoreers Konung, som bodde i Hesbon, och var rådandes ifrån Aroer, som på strandene ligger vid den bäcken vid Arnon, och midt i bäcken, och öfver halft Gilead, intill den bäcken Jabbok, der Ammons barnas landamäre är;:r q< Desse äro de Konungar i landena, som Israels barn slogo, och togo deras land in på hinsidon Jordan, österut: ifrån Arnons bäck intill Hermons berg, och hela marken österut::qo< Alltså tog Josua allt landet in, alldeles såsom Herren hade sagt till Mose; och gaf det Israels barnom till arfs, hvarjo slägtene sin del. Och landet vände åter att strida.zpo< Och lät ingen Enakim igenblifva i Israels barnas land, förutan i Gasa, i Gath, och i Asdod; der blefvo de igen.7oi< På den tiden kom Josua, och utrotade de Enakim utaf bergen af Hebron, af Debir, af Anab, af all Juda berg, och af all Israels berg, och gaf dem tillspillo med deras städer;gnI< Och det skedde så af Herranom, att deras hjerta vardt förstockadt, till att möta Israels barn med strid; på det de skulle tillspillo komma, och dem ingen nåd vederfaras, utan förgöras, såsom Herren hade budit Mose.m< Och var ingen stad, som sig gaf med frid under Israels barn, undantagna de Heveer, som bodde i Gibeon; utan de vunno dem alla med strid.Al< Men han förde örlig med dessa Konungarna i långan tid.Ak}< Allt ifrå berget, som åtskiljer landet uppåt emot Seir intill BaalGad, på bergsens Libanons slätt nedan vid Hermons berg; alla deras Konungar vann han, och slog dem, och drap dem./jY< Alltså intog Josua all denna landen på bergen, och allt det söderut ligger, och allt landet Gosen, och dalarna, och slättmarkena, och Israels berg med dess dalar;i!< Såsom Herren sinom tjenare Mose, och Mose Josua budit hade, så gjorde Josua, att intet blef tillbaka af allt det Herren hade budit Mose.Mh< Och allt rofvet af dessa städerna, och boskapen, bytte Israels barn emellan sig; men alla menniskor slogo de med svärdsegg, tilldess de förgjorde dem, och läto intet igenblifva, som anda hade.~gw< Dock uppbrände Israels barn inga städer med eld, som högt uppe lågo, förutan Hazor allena; det uppbrände Josua.,fS< Dertill alla dessa Konungarnas städer vann Josua, med deras Konungar; och slog dem med svärdsegg, och gaf dem tillspillo, såsom Mose Herrans tjenare budit hade.%eE< Och slog alla de själar, som derinne voro, med svärdsegg, och gaf dem tillspillo; och lät intet igenblifva, som anda hade; och brände upp Hazor med eld.d3< Och vände om på samma tiden, och vann Hazor, och slog dess Konung med svärd; ty Hazor var tillförene hufvudstaden för alla dessa Konungariken;uce< Då gjorde Josua dem såsom Herren honom budit hade, och hasade deras hästar, och brände upp deras vagnar;Yb-< Och Herren gaf dem i Israels händer; och de slogo dem, och jagade dem allt intill det stora Zidon, och intill det varma vattnet; och intill slätten i Mizpe österut, och slogo dem tilldess icke en igenblef.qa]< Och Josua kom hasteliga på dem, och allt krigsfolket med honom, vid vattnet Merom, och öfverföll dem.K`< Och Herren sade till Josua: Frukta dig intet för dem; ty i morgon på denna tiden skall jag gifva dem alla slagna för Israels barn; deras hästar skall du hasa, och bränna deras vagnar i eld._}< Alle desse Konungar församlade sig, och kommo, och lägrade sig ihop vid det vattnet Merom, till att strida med Israel. ^< Desse drogo ut med alla deras härar, dråpeliga mycket folk, såsom sanden i hafsstrandene; och ganska många hästar och vagnar.,]S< Till de Cananeer österut och vesterut, till de Amoreer, Hetheer, Phereseer, och Jebuseer uppå bergen; så ock till de Heveer nedanför Hermons berg i Mizpa land.\+< Och till de Konungar, som bodde norrut uppå bergen, och uppå slättmarkene, söderut Cinneroth; och i dalarna, och i NaphotDor, utmed hafvet;x[ m< Då Jabin, Konungen i Hazor, detta hörde, sände han till Jobab, Konungen i Madon, och till Konungen i Achsaph,DZ< +Och Josua drog åter i lägret till Gilgal med hela Israel.tYc< *Och vann alla dessa Konungarna med deras land, allt med en ryck; ty Herren Israels Gud stridde för Israel.^X7< )Och slog dem allt ifrå KadesBarnea intill Gasa; och hela landet Gosen intill Gibeon;jWO< (Alltså slog Josua allt landet på bergen, och söderut, och i dalarna, och vid bäckerna, med alla deras Konungar; och lät icke en igenblifva; och gaf tillspillo allt det som anda hade, såsom Herren Israels Gud budit hade;)VM< 'Och vann det med dess Konung, och alla dess städer, och slogo dem med svärdsegg, och gåfvo tillspillo alla de själar som derinne voro; och lät icke en igenblifva. Såsom han hade gjort Hebron, så gjorde han ock Debir och dess Konung, och såsom han hade gjort Libna och dess Konung.NU< &Då vände Josua igen med hela Israel inåt Debir, och bestridde det;T< %Och vann det, och slog det med svärdsegg, och dess Konung med alla dess städer, och alla de själar, som derinne voro; och lät icke en igenblifva, alldeles såsom han hade gjort Eglon; och gaf det tillspillo, och alla de själar som derinne voro.ZS/< $Sedan drog Josua med hela Israel ifrån Eglon upp till Hebron, och bestridde det;.RW< #Och vann det på samma dag, och slog det med svärdsegg, och gaf tillspillo alla de själar, som derinne voro på samma dagen, alldeles såsom han hade gjort Lachis.aQ=< "Och Josua drog ifrå Lachis med hela Israel, intill Eglon, och belade och bestridde det;P#< !På samma tiden drog Horam, Konungen i Geser, upp till att hjelpa Lachis; men Josua slog honom med allt hans folk, tilldess ingen igenblef.JO< Och Herren gaf desslikes Lachis i Israels händer, så att de vunno det på annan dagen, och slogo det med svärdsegg, och alla de själar som derinne voro, alldeles som han hade gjort i Libna.hNK< Sedan drog Josua, och hela Israel med honom, ifrå Libna till Lachis; belade och bestridde det.sMa< Och Herren gaf det också i Israels hand, med dess Konung; och han slog det med svärdsegg, och alla de själar, som derinne voro, och lät ingen blifva igen derinne; och gjorde dess Konung, såsom han hade gjort Konungenom i Jericho.bL?< Så drog Josua, och hela Israel med honom, ifrå Makkeda till Libna, och stridde deremot.K< På den samma dagen vann ock Josua Makkeda, och slog det med svärdsegg, med dess Konung, och gaf det tillspillo, och alla de själar, som derinne voro, och lät ingen blifva igen; och gjorde dem Konungenom i Makkeda, såsom han hade gjort Konungenom i Jericho.^J7< Då solen var nedergången, böd han, att man skulle taga dem ned af trän, och kasta dem in i kulona, der de sig uti fördolt hade; och lade stora stenar för gapet af kulone, hvilke der ännu äro på denna dag.xIk< Och Josua slog dem sedan, och drap dem, och hängde dem i fem trä; och de hängde i trän allt intill aftonen.7Hi< Och Josua sade till dem: Frukter eder intet, och grufver eder intet; varer tröste och vid ett fritt mod; ty alltså skall Herren göra alla edra fiendar, som I emot striden.G'< Då nu desse Konungar voro framledde till honom, kallade Josua hela Israel, och sade till de öfversta af krigsfolket, som med honom drogo: Kommer hit, och träder dessa Konungarna på halsen med fötterna; och de kommo fram, och trädde på deras halsar med fötterna.-FU< De gjorde ock så, och hade de fem Konungar till honom utu kulone: Konungen i Jerusalem, Konungen i Hebron, Konungen i Jarmuth, Konungen i Lachis, Konungen i Eglon.`E;< Men Josua sade: Låter upp gapet för kulone, och drager fram de fem Konungar till mig.D< Så kom allt folket åter i lägret igen till Josua i Makkeda med frid; och ingen torde röra sina tungo för Israels barn..CW< Och då Josua och Israels barn hade lyktat den mägtiga stora slagtningen på dem, och platt slagit dem, hvad sedan qvart blef af dem, det kom in i de fasta städer.:Bo< Men I står icke stilla, utan jager efter edra fiendar, och slår deras eftersta, och låter icke komma dem i deras städer; ty Herren edar Gud hafver gifvit dem i edra händer.xAk< Josua sade: Så välter stora stenar för gapet af kulone; och befaller några män, som taga der vara på dem._@9< Då vardt Josua sagdt: Vi hafve funnit de fem Konungar fördolda i ene kulo i Makkeda.R?< Men de fem Konungar voro flydde, och undstungo sig uti en kulo i Makkeda.T>#< Och Josua drog åter i lägret igen till Gilgal; och hela Israel med honom. =< Och hafver ingen dag varit lik vid denna, hvarken förr eller sedan, då Herren lydde ens mans röst; ty Herren stridde för Israel.g<I< Då stod solen stilla, och månen desslikes, tilldess att folket hämnade sig på sina fiendar. Är icke detta skrifvet i dens frommas bok? Så stod solen midt på himmelen, och fördröjde gå neder, sånär en helan dag.7;i< Då talade Josua med Herranom, på den dagen, när Herren gaf de Amoreer för Israels barn, och sade i Israels närvaro: Sol, statt stilla i Gibeon, och måne, i Ajalons dal.:< Och då de flydde för Israel den vägen nederåt till BethHoron, lät Herren falla af himmelen stora hagelstenar på dem intill Aseka, så att de blefvo döde; och mycket flere af dem blefvo döde af hagelstenarna, än Israels barn slogo med svärd.B9< Men Herren förskräckte dem för Israel, så att de slogo dem en stor slagtning af i Gibeon; och jagade efter dem på den vägen till BethHoron, och slogo dem intill Aseka och Makkeda.Z8/< Alltså kom Josua hasteliga på dem; ty han drog i hela nattene upp ifrå Gilgal.77< Och Herren sade till Josua: Frukta dig intet för dem; ty jag hafver gifvit dem i dina händer; ingen af dem skall kunna blifva ståndandes för dig.b6?< Josua drog ditupp ifrå Gilgal, och allt krigsfolket med honom, och alle gode stridsmän. 5< Men de af Gibeon sände till Josua i lägret i Gilgal, och läto säga honom: Drag icke dina hand ifrå dina tjenare; kom hitupp till oss snarliga, undsätt och hjelp oss; ty alla de Amoreers Konungar, som bo uppå bergen, hafva samkat sig tillhopa emot oss.l4S< Då kommo tillhopa, och drogo uppåt, de fem Amoreers Konungar: Konungen i Jerusalem, Konungen i Hebron, Konungen i Jarmuth, Konungen i Lachis, Konungen i Eglon, med all deras härlägre, och belade Gibeon, och stridde deremot.3< Kommer hitupp till mig, och hjelper mig, att vi må slå Gibeon; förty de hafva gjort frid med Josua och Israels barnom.42c< Och han sände till Hoham, Konungen i Hebron, och till Piram, Konungen i Jarmuth, och till Japhia, Konungen i Lachis, och till Debir, Konungen i Eglon, och lät säga dem:1-< Fruktade de svårliga; förty Gibeon var en stor stad, såsom en af Konungastäderna, och större än Aj, och alle hans borgare gode stridsmän.0 < Då nu AdoniZedech, Konungen i Jerusalem, hörde att Josua hade vunnit Aj, och gifvit det tillspillo, och hade gjort Aj och dess Konung lika såsom han hade gjort Jericho och dess Konung, och att de Gibeoniter hade gjort frid med Israel, och voro komne ibland dem,9/m< Så gjorde Josua dem på samma dagen till vedahuggare och vattudragare för menighetene, och till Herrans altare, allt intill denna dag, på det rum som han utväljandes vorde.i.M< Och han gjorde dem så, och friade dem ifrån Israels barnas hand, att de icke slogo dem ihjäl.m-U< Men nu, si, vi äre i dina händer; hvad dig tycker godt och rätt vara att göra med oss, det gör.!,=< De svarade Josua, och sade: Det hafver varit sagdt dina tjenare, att Herren din Gud hafver budit sinom tjenare Mose, att han skall gifva eder detta hela landet, och förgöra för eder alla landsens inbyggare; då fruktade vi om våra själar för eder storliga, och gjorde detta.+< Derföre skolen I vara förbannade, så att af eder icke skall återvända trälar, som ved hugga, och vatten draga, till mins Guds hus.*7< Då kallade dem Josua, och talade med dem, och sade: Hvi hafven I bedragit oss, och sagt: I ären ganska långt ifrån oss; ändock I bon ibland oss?$)C< Och de öfverste sade till dem: Låtom dem lefva, att de måga vara vedahuggare och vattudragare för hela menighetene, såsom öfverstarna dem sagt hafva.(< Men det vilje vi göra dem; låtom dem lefva, att en vrede icke kommer öfver oss för edens skull, den vi dem gjort hafvom. '< Då sade alle de öfverste för hela menighetene: Vi hafve svorit dem vid Herran Israels Gud; derföre kunne vi intet komma vid dem.&%< Och de slogo dem intet, ty de öfverste för menighetene hade svorit vid Herran Israels Gud; och hela menigheten knorrade emot de öfversta.%/< Ty då Israels barn drogo framåt, kommo de tredje dagen till deras städer, hvilke så voro nämnde: Gibeon, Cephira, Beeroth och KiriathJearim. $ < Men efter tre dagar, sedan de hade gjort förbundet med dem, kom för dem, att de voro hardt när dem, och skulle bo ibland dem.##< Och Josua gjorde frid med dem, och ingick ett förbund med dem, att de skulle blifva lefvande; och de öfverste för menighetene svoro dem.V"'< Då togo höfvitsmännerna af deras spisning, och frågade intet Herrans mun. !;< Och dessa vinläglarna fyllde vi nya; och si, de äro slitne; och denna vår kläder och skor äro gamla vordna för denna ganska långa resonas skull.& G< Detta vårt bröd, som vi togo med oss till spisning utu vår hus, var ännu färskt, då vi åstad forom till eder; men nu, si, det är hårdt och mögladt.R< Derföre sade våre äldste; och alle vårt lands inbyggare: Tager spisning med eder på resona, och går åstad emot dem, och säger till dem: Vi äre edre tjenare; så görer nu ett förbund med oss.#A< Och allt det han de två Amoreers Konungar på hinsidon Jordan gjort hafver, Sihon, Konungenom i Hesbon, och Og, Konungenom i Basan, som bodde i Astaroth.2_< De sade: Dine tjenare äro ganska fjerran komne af annor land, för Herrans dins Guds Namns skull; ty vi hafve hört hans rykte, och allt det han i Egypten gjort hafver;jO< De sade till Josua: Vi äre dine tjenare. Josua sade till dem: Ho ären I; eller hvadan kommen I?y< Då sade hela Israel till de Heveer: Kan hända, att du bor här ibland oss, huru kunne vi då göra förbund med dig?'I< Och gingo till Josua i lägret vid Gilgal, och sade till honom, och till hela Israel: Vi äre komne fjerran af annor land; så görer nu ett förbund med oss.3< Och gamla lappade skor på sina fötter, och drogo gamla och rifna kläder uppå; och allt det bröd, som de togo med sig, var hårdt och mögladt; < Upptänkte de en list, gingo till och sände bådskap åstad, och togo gamla säcker på sina åsnar, och gamla slitna vinläglar,W)< Men Gibeons inbyggare, då de hörde hvad Josua gjort hade med Jericho och Aj,a=< Samkade de sig tillhopa endrägteliga, att de skulle strida emot Josua, och emot Israel. }< Då nu detta hördes intill alla de Konungar, som voro på den sidon Jordan, på bergom och i dalom, och i alla stora hafsens hamner, och när dem som voro invid Libanons berg, nämliga de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer;'I<#Det var icke ett ord, som Mose budit hade, det Josua icke lät utropa för hela Israels menighet; för qvinnor och barn, och främlingom, som ibland dem voro.q]<"Sedan lät han utropa all lagsens ord, om välsignelsen och förbannelsen, som skrifne stå i lagbokene.wi<!Och hela Israel med deras äldsta, och ämbetsmän och domare, stodo på båda sidor vid arken inför Presterna af Levi, som båro Herrans förbunds ark; de främlingar, så väl som de infödde; hälften af dem invid det berget Grisim, och den andra hälften invid det berget Ebal; såsom Mose Herrans tjenare tillförene budit hade till att välsigna Israels folk.`;< Och skref der på stenarna den andra lagen, som Mose Israels barnom föreskrifvit hade.X+<Såsom Mose Herrans tjenare Israels barnom budit hade, såsom skrifvet står i Mose lagbok, ett altare af hela stenar, der intet jern på kommet var; och offrade deruppå Herranom bränneoffer och tackoffer;O<Då byggde Josua Herranom Israels Gud ett altare, på det berget Ebal,<Och lät upphänga Konungen af Aj i ett trä intill aftonen. Då solen var nedergången, befallde han, att man skulle taga hans kropp utu trät; och de kastaden i stadsporten, och hofvo en stor stenhop deruppå, hvilken ännu der är intill denna dag.k Q<Och Josua brände upp Aj, och gjorde en hög deraf till evig tid, den ännu der är på denna dag;{ q<Utan boskapen, och rofvet af stadenom, utbytte Israel emellan sig, efter Herrans ord, såsom han Josua budit hade.~ w<Och Josua drog icke handena igen, med hvilko han uträckte spetsen, tilldess han tillspillogjorde alla Ajs inbyggare;j O<Och alle de som föllo på den dagen, både män och qvinnor, de voro tolftusend, allt folk i Aj.r _<Och då Israel hade ihjälslagit alla Ajs inbyggare på markene, och i öknene, som hade jagat efter dem, och de föllo alle genom svärdsegg, tilldess de voro ändade; då vände sig hela Israel åt Aj, och slogo det med svärdsegg.I <Och grepo Konungen af Aj lefvandes, och förde honom till Josua.5e<Och de i staden drogo också ut emot dem, så att de kommo midt ibland Israel på båda sidor; och de slogo dem, tilldess ingen af dem öfverblef lefvandes, eller undslapp;-<Då nu Josua och hela Israel sågo, att bakhållet hade vunnit staden, efter röken gick upp af stadenom, vände de om, och slogo de män af Aj.sa<Och de män af Aj vände sig, och sågo tillbaka, och fingo se röken af staden gå upp i himmelen, och hade intet rum till att fly, hvarken hit eller dit: och det folket, som flydde åt öknena, vände sig om till att jaga efter dem.7i<Då gaf sig bakhållet upp med hast utaf sitt rum, och lupo, sedan han räckte ut sina hand, och kommo i staden, och vunno honom, och hastade sig, och tände elden på honom.=u<Då sade Herren till Josua: Räck ut spetsen, som du hafver i dine hand, emot Aj; ty jag vill gifva det i dina hand. Och Josua räckte ut spetsen, som i hans hand var, emot staden.#A<Så att icke en man blef qvar i Aj och BethEl, den icke utdrog, och förföljde Israel; och läto staden stå öppen, på det de skulle jaga efter Israel. <Då skriade allt folket af stadenom, att man skulle förfölja dem; och de jagade desslikes efter Josua, och föllo utu stadenom;}u<Men Josua och hela Israel ställde sig, såsom de hade varit slagne för dem, och flydde på den vägen åt öknene.!<Som nu Konungen i Aj såg det, skyndade de sig, och gjorde bittida redo; och männerna af stadenom drogo ut, till att möta Israel i strid med allt sitt folk, på ett förelagdt rum emot slättmarkene; ty han visste icke, att ett bakhåll var på honom bakom staden.4~c< Och folket af hela lägret, som norrut ifrå stadenom var, ställdes så, att dess yttersta räckte vester om staden; så drog då Josua i den nattene midt in uppå dalen.{}q< Men han hade tagit vid femtusend män, och ställt dem till bakhåll emellan BethEl och Aj, vesterut ifrå staden.2|_< Och allt krigsfolket, som när honom var, drogo upp, och trädde fram, och kommo in mot staden, och lägrade sig norrut ifrån Aj; så att en dal var emellan dem och Aj.{y< Och om morgonen var han bittida uppe, och skickade folket, och drog upp med de äldsta af Israel för folkena till Aj.&zG< Så sände Josua dem åstad, och de gingo ditupp i bakhåll, och höllo emellan BethEl och Aj, vesterut ifrån Aj; men Josua blef i den nattene när folkena.|ys<När I hafven intagit staden, så tänder elden på honom; efter Herrans ord görer: si, jag hafver det budit eder.x<Och medan vi fly för dem, skolen I redo vara i bakhållena, och taga staden in; förty Herren edar Gud skall gifva eder honom i händer. R~~x}}}}}G})}||||q|{{{{3{zzzzMz/zyyy=<)<Och I hafven sett allt det Herren edar Gud gjort hafver på all dessa folken här för eder; ty Herren edar Gud hafver sjelf stridt för eder.=3<Kallade han till sig hela Israel, och deras äldsta, höfvitsmän, domare och ämbetsmän, och sade till dem: Jag är gammal och väl till ålders;!< ?<Efter lång tid, sedan Herren hade låtit Israel komma till ro för alla deras fiendar omkring sig; och Josua nu gammal och väl till ålders kommen var;y;m<"Och Rubens och Gads barn kallade det altaret, att det skall vara ett vittne emellan oss, och att Herren är Gud.N:<!Då behagade det Israels barnom väl, och lofvade Israels barnas Gud; och sade intet mer, att de ville draga upp emot dem till slags, till att förderfva landet, som Rubens och Gads barn uti bodde.69g< Så drog Pinehas, Prestens Eleazars son, och de öfverste, utu Gileads land, ifrå Rubens och Gads barn, åter in uti Canaans land, till Israels barn, och sade dem det igen.l8S<Och Pinehas, Prestens Eleazars son, sade till Rubens, Gads, och Manasse barn: I dag förstå vi, att Herren är med oss, att I icke hafven syndat emot Herran med denna gerning; nu hafven I frälst Israels barn utu Herrans hand.B7<Då nu Pinehas Presten, och de öfverste för menighetene, Israels Förstar, som med honom voro, detta hörde, täcktes dem väl Rubens barnas, Gads, och den halfva Manasse slägts ord.6<Bort det ifrån oss, att vi skulle träda ifrå Herranom, så att vi i dag skulle vända oss ifrå Herranom, och bygga ett altare till bränneoffer, och till spisoffer, och annor offer, förutan Herrans vårs Guds altare, som står för hans tabernakel.5 <När de nu vordo sägande till oss, eller våra efterkommande i dag eller morgon, så kunna de säga: Ser liknelsen till Herrans altare, hvilket våre fäder gjort hafva; icke till offer eller bränneoffer, utan till ett vittnesbörd emellan oss och eder.&4G<Utan på det att det må vara ett vittnesbörd emellan oss och eder, och våra efterkommande, att vi måge tjena Herranom för honom med vårt bränneoffer, tackoffer och annor offer; och edor barn icke behöfva i dag eller morgon säga till vår barn: I hafven ingen del med Herranom.`3;<Derföre sade vi: Låt oss bygga ett altare, icke till något offer eller bränneoffer;E2<Herren hafver satt Jordan till ett landamäre emellan oss och eder; I Rubens och Gads barn, I hafven ingen del med Herranom; och så måtte edor barn komma vår barn ifrå Herrans fruktan.;1q<Och om vi icke det mycket heldre för denna sakens skull gjorde, och sade: I dag eller morgon måtte edor barn säga till vår barn: Hvad hafven I göra med Herranom Israels Gud?@0{<Och om vi altaret fördenskull byggt hafve, att vi vilje vända oss ifrå Herranom, offra deruppå bränneoffer och spisoffer, eller göra der tackoffer uppå, så hämnes det Herren;"/?<Herren den starke Gud, Herren den starke Gud vet det, och Israel desslikes; är detta afträdning eller synd emot Herran, så hjelpe han oss intet i dag.. <Då svarade Rubens barn, och Gads barn, och den halfva slägten Manasse, och sade till de höfvitsmän och Förstar af Israel:-%<Förbröt icke Achan, Serahs son, sig på det spillgifna; och vreden kom öfver hela Israels menighet, och han umgalt icke sina synd allena?,<Tycker eder, att edart arfs land är orent, så kommer hitöfver i det land, som Herren hafver, der Herrans tabernakel är, och tager arf ibland oss; och träder icke ifrå Herranom, och ifrån oss, att I byggen eder ett altare, förutan Herrans vårs Guds altare.3+a<Och I vänden eder i dag bort ifrå Herranom, och ären i dag affällige vordne ifrå Herranom; på det han i dag eller morgon skall vredgas öfver hela Israels menighet. * <Är oss icke nog med Peors missgerning, af hvilko vi ännu på denna dag icke renade äre; och en plåga kom i Herrans menighet??)y<Så låter hela Herrans menighet säga eder: Hvi synden I så emot Israels Gud; och vänden eder i dag ifrå Herranom, dermed att I byggen eder ett altare, och fallen ifrå Herranom?Q(<Och när de kommo till dem i landet Gilead, talade de med dem, och sade:d'C<Och med honom tio öfversta Förstar ibland deras fäders hus, af hvarjo Israels slägt en.Q&< Och sände till dem in uti Gileads land, Pinehas, Eleazars Prestens son;i%M< Församlade de sig hela menigheten i Silo, att de skulle draga upp till dem, och strida med dem;E$< Då Israels barn hörde sägas: Si, Rubens barn, Gads barn, och den halfva slägten Manasse hafva byggt ett altare emot Canaans land, vid Jordans högar, på desso sidone vid Israels barn;5#e< Och då de kommo till de högar vid Jordan, som i Canaans land ligga, byggde de samme Rubeniter, Gaditer, och halfva Manasse slägt, der vid Jordan ett stort skönt altare.")< Och så vände de Rubeniter och Gaditer, och den halfva slägten Manasse, om igen, och gingo ifrån Israels barn af Silo, som i Canaans land ligger, att de skulle draga in i Gileads land till deras arfs land, det de till arfs fått hade af Herrans befallning genom Mose.I! <Sade han till dem: I kommen hem igen med stora ägodelar till edra hyddor, med ganska mycken boskap, silfver, guld, koppar, jern och kläder; så skifter nu edra fiendars rof med edra bröder.\ 3<Den halfva slägtene Manasse hade Mose gifvit i Basan; den andra hälftene gaf Josua ibland deras bröder på desso sidone Jordan, vestantill. Och då han lät dem gå till deras hyddor, och hade välsignat dem,U%<Så välsignade Josua dem, och lät gå dem; och de gingo till deras hyddor.-U<Allenast tager der vara uppå granneliga, att I gören efter de bud och lag, som Mose Herrans tjenare eder budit hafver; att I älsken Herran edar Gud, och vandren uppå alla hans vägar, och hållen hans bud, och hållen eder intill honom, och tjenen honom af allo hjerta, och af allo själ.mU<Efter nu Herren edar Gud hafver låtit edra bröder komma till ro, såsom han dem sagt hade; så vänder nu om igen, och drager till edra hyddor i edars arfs land, som Mose Herrans tjenare eder gifvit hafver på hinsidon Jordan;  <I hafven icke öfvergifvit edra bröder nu i en lång tid, allt intill denna dag; och hafven blifvit vid Herrans edars Guds bud.!<Och sade till dem: I hafven hållit allt det Mose Herrans tjenare eder budit hafver, och lydt mine röst i allt det jag hafver budit eder.^ 9<Då kallade Josua till sig de Rubeniter och Gaditer, och den halfva slägtena Manasse.fG<-Och felade intet af det goda, som Herren Israels hus tillsagt hade; utan det skedde så allt.@{<,Och Herren lät dem hafva ro för allom omkring dem, såsom han deras fäder svorit hade. Och ingen af deras fiendar stod emot dem; utan alla deras fiendar gaf Herren i deras händer.  <+Alltså gaf Herren Israels barnom allt landet, som han svorit hade deras fäder att gifva; och de togo det in, och bodde deruti.R<*Och hvar och en af dessa hade sin förstad om sig; den ene som den andre.kQ<)Alle Leviternas städer, ibland Israels barnas arf, voro åtta och fyratio, med deras förstäder.sa<(Så att alle Merari barnas, de andra Leviternas städer, ibland deras ätter, efter deras lott, voro tolf.D<'Hesbon, och dess förstäder; Jaeser, och dess förstäder; <&Af Gads slägte fyra städer: den mandråpares fristaden Ramoth i Gilead, och dess förstäder; Mahanaim, och dess förstäder;H <%Kedemoth, och dess förstäder; Mephaath, och dess förstäder.b?<$Af Rubens slägte fyra städer: Bezer, och dess förstäder; Jahza, och dess förstäder;D<#Dimna, och dess förstäder; Nahalal, och dess förstäder. ;<"Men Merari barnom, de andra Leviterna vardt gifvet, af den slägten Sebulon, fyra städer: Jokneam, och dess förstäder; Kartha, och dess förstäder;T #<!Så att alle Gersoniters ätts städer voro tretton, med deras förstäder., S< Af Naphthali slägte tre städer: den mandråpares fristaden Kedes i Galilea, och dess förstäder; HamothDor, och dess förstäder; Karthan, och dess förstäder;D <Helkath, och dess förstäder; Rehob, och dess förstäder;c A<Af Assers slägte fyra städer: Miseal, och dess förstäder; Abdon, och dess förstäder;G  <Jarmuth, och dess förstäder; EnGannim, och dess förstäder.hK<Af Isaschars slägte fyra städer: Kision, och dess förstäder; Dabrath, och dess förstäder;L<Men Gersons barnom af de Leviters ätter vordo gifne af den halfva slägtene Manasse, två städer, den mandråpares fristaden Golan i Basan, med dess förstäder; Beestera, och dess förstäder.[1<Så att alla de andra Kehats ätts barnas städer voro tio, med deras förstäder.xk<Af den halfva slägtene Manasse två städer: Thaenach, och dess förstäder; GathRimmon, och dess förstäder;H <Ajalon, och dess förstäder; GathRimmon, och dess förstäder;fG<Af Dans slägte fyra städer: Eltheke, och dess förstäder; Gibbethon, och dess förstäder;H <Kibzaim, och dess förstäder; BethHoron, och dess förstäder.<Och de gåfvo dem den mandråpares fristaden Sechem, och hans förstäder på Ephraims berg; Geser, och dess förstäder;tc<Men de andra Kehats Levitens barnas ätter kommo fyra städer till, igenom deras lott, af Ephraims slägte.Y-<Så att alle Aarons Prestens barnas städer voro tretton, med deras förstäder.E~<Anathoth, och dess förstäder; Almon, och dess förstäder;n}W<Af BenJamins slägte gåfvo de fyra städer: Gibeon, och dess förstäder; Geba och dess förstäder;| <Ain, och dess förstäder; Jutta, och dess förstäder; BethSemes, och dess förstäder; nio städer af dessa två slägterna.A{<Holon, och dess förstäder; Debir, och dess förstäder;Ez<Jathir, och dess förstäder; Estemoa, och dess förstäder;y}< Så gåfvo de Prestens Aarons barnom den mandråpares fristad Hebron, och hans förstäder; Libna, och dess förstäder;Yx-< Men stadsens åker, och hans byar, gåfvo de Caleb, Jephunne son, till hans arf.w}< Så gåfvo de dem nu KiriathArba, den Enaks fader var, det är Hebron, på Juda berg, och dess förstäder allt omkring.[v1< Aarons barnom af de Kehathiters ätt, af Levi barnom; ty förste lotten var deras;~uw< Af Juda barnas slägte, och af Simeons barnas slägte, gåfvo de dessa städerna, hvilka de nämnde efter deras namn;t <Alltså gåfvo Israels barn Leviterna igenom lotten dessa städer, och deras förstäder, såsom Herren genom Mose budit hade.~sw<Merari barnom till deras ätter kommo tolf städer till; af Rubens slägte, af Gads slägte, och af Sebulons slägte.Dr<Men Gersons barnom af samma ätt kommo tretton städer till, igenom lotten; af Isaschars slägte, af Assers slägte, och af Naphthali slägte, och af den halfva slägtene Manasse i Basan.#qA<Men de andra Kehats barnom af samma ätt kommo tio städer till, igenom lotten; af Ephraims slägte, af Dans slägte, och af den halfva slägtene Manasse.Fp<Och lotten föll uppå de Kehathiters ätt; och kommo Aarons barnom Prestens af Leviterna tretton städer till, igenom lotten; af Juda slägte, af Simeons slägte, och af BenJamins slägte.o<Så gåfvo då Israels barn Leviterna utaf deras arfvedelar, efter Herrans befallning, dessa städer och deras förstäder.6ng<Och talade med dem i Silo i Canaans land, och sade: Herren hafver budit genom Mose, att man skulle gifva oss städer till att bo uti, och deras förstäder till vår boskap.)m O<Då trädde de öfverste fäder ibland Leviterna fram för Presten Eleazar, och för Josua, Nuns son, och för de öfversta fäder ibland Israels barnas slägte;l < Det voro då de städer, som Israels barnom förelagde voro, och främlingomen som ibland dem bodde, att dit skulle fly den som en själ oförvarandes sloge; att han icke skulle ihjälslås af blodhämnaren, intilldess han hade ståndit för menighetene.Dk<Och på hinsidon Jordan vid Jericho österut skickade de Bezer i öknene på slättmarkene, af Rubens slägte; och Ramoth i Gilead, af Gads slägte, och Golan i Basan, af Manasse slägte. j <Då helgade de Kedes i Galilea på Naphthali berg, och Sechem på Ephraims berg, och KariathArba, det är Hebron, på Juda berg;uie<Så skall han bo i stadenom, tilldess han står för menighetene till rätta, allt intilldess öfverste Presten dör, som på den tiden är; då skall dråparen komma till sin stad igen, och i sitt hus i stadenom, der han utflydder var.6hg<Och om blodhämnaren kommer efter honom, skola de icke öfverantvarda dråparen i hans händer, efter han oförvarandes slog sin nästa, och var icke tillförene hans ovän.dgC<Och den som flyr till någon af de städer, han skall stå utanför stadsporten, och för de äldsta i staden förtälja sin sak; så skola de taga honom in i staden till sig, och få honom rum, att han må bo när dem. f<Att dit må fly en mandråpare, som slår en själ oförvarandes och ovetandes; att de må ibland eder fri vara för blodhämnaren.pe[<Säg Israels barnom: Skicker ibland eder några fristäder, om hvilka jag eder genom Mosen sagt hafver;-d Y<Och Herren talade med Josua, och sade:c<3Desse äro nu de arfvedelar, som Eleazar Presten, och Josua, Nuns son, och de öfverste af fäderna ibland slägterna, genom lott utskifte Israels barnom i Silo för Herranom, inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel; och lyktade så landsens utskiftning.#bA<2Och gåfvo honom efter Herrans befallning den stad, som han begärade, som var ThimnathSerah uppå Ephraims berg; den staden byggde han, och bodde deruti.ay<1Och då de hade lyktat utskifta landet med dess gränsor, gåfvo Israels barn Josua, Nuns son, en arfvedel ibland sig;U`%<0Detta är nu Dans barnas slägtes arfvedel i deras ätter, städer och byar.[_1</Och der går Dans barnas gränsa ut. Och Dans barn drogo upp, och stridde emot Lesem och vunno det, och slogo det med svärdsegg; och togo det in, och bodde deruti, och kallade det Dan, efter deras faders namn.5^g<.MeJarkon, Rakkon med den gränsona vid Japho:%]G<-Jehud, Benebarak, GathRimmon,$\E<,Eltheke, Gibbethon, Baalath,[9<+Elon, Timnatha, Ekron,"ZA<*Saalabbin, Ajalon, Jithla,EY<)Och gränsan af deras arfvedel var: Zorga, Esthaol, IrSames,DX<(Sjunde lotten föll på Dans barnas slägte i deras ätter.^W7<'Detta är nu Naphthali barnas slägters arfvedel till deras ätter, städer och byar.WV)<&Jireon, MigdalEl, Horem, BethAnath, BethSames; nitton städer, och deras byar.U9<%Kedes, Edrei, EnHazor,T3<$Adama, Rama, Hazor,MS<#Och hafver fasta städer, Ziddim, Zer, Hammath, Rakkath, Chinnareth,Py< Sjette lotten föll på Naphthali barn i deras ätter.[O1<Detta är nu Assers barnas slägters arfvedel till deras ätter, städer och byar.DN<Umma, Aphek, Rehob; två och tjugu städer, och deras byar.M<Och vänder sig inåt Rama, allt intill den fasta staden Zor; och vänder sig åt Hosa, och går ut vid hafvet efter snöret åt Achsib;@L}<Ebron, Rehob, Hammon, Kana, allt intill det stora Zidon;0K[<Och vänder sig österut till BethDagon, och stöter inpå Sebulon, och till den dalen JiphthahEl norrut, BethEmek, Negiel, och kommer ut vid Cabul på venstra sidone;_J9<Alammelech, Amead, Miseal; och stöter inpå Carmel vid hafvet, och till SihorLibnath;:Iq<Och deras gränsa var Helkath, Hali, BetenAchsaph,EH<Femte lotten föll på Assers barnas slägte i deras ätter.^G7<Detta är nu Isaschars barnas slägters arfvedel till deras ätter, städer och byar.Fy<Och stöter inpå Thabor, Sahazima, BethSemes, och utgången deraf var inuppå Jordan; sexton städer, och deras byar..EY<Remeth, EnGannim, EnHadda, BethPazzez;D9<Rabbith, Kisjon, Abez.#CC<Hapharaim, Sion, Anaharath,9Bo<Och deras gränsa var Jisreel, Chesulloth, Sunem,CA<Fjerde lotten föll på Isaschars barn efter deras ätter.g@I<Detta är nu Sebulons barnas arfvedel till deras ätter; och detta är deras städer och byar.`?;<Kattath, Nahalal, Simron, Jideala och BethLehem. Det äro tolf städer, och deras byar.b>?<Och böjer sig omkring ifrå nordan inåt Nathon; och utgången är i den dalen JiphtaEl;r=_< Och löper dädan österåt igenom GittaHepher, IttaKazin, och kommer ut till Rimmon, Hammethoar, Hannea;<< Och vänder sig ifrå Sarid österut, allt intill den gränsan CislothThabor; och går ut till Dabberath, och räcker upp till Japhia;;}< Och går uppåt vesterut till Marala, och stöter inpå Dabbaseth, och stöter inpå bäcken, som löper framom Jokneam;u:e< Tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras ätter; och deras arfvedels gränsa var allt intill Sarid;)9M< Ty Simeons barnas arfvedel är ibland Juda barnas snöre; efter Juda barnom var deras arfvedel för stor; derföre fingo Simeons barn del ibland deras arfvedel.8-<Dertill alla byar, som ligga omkring dessa städerna, allt intill BaalathBer, Ramath söderut. Detta är Simeons barnas arfvedel i deras ätter.H7 <Ain, Rimmon, Ether, Asan. Det äro fyra städer och deras byar.H6 <BethLebaoth, Saruhen. Det äro tretton städer, och deras byar.)5O<Ziklag, BethMarkaboth, HazarSusa,4;<Eltolad, Bethul, Horma,39<HazarSual, Bala, Azem,92o<Och kom på deras arfvedel BerSeba, Seba, Molada,1 <Sedan föll den andre lotten Simeons barnas slägtes, efter deras ätter; och deras arfvedel var ibland Juda barnas arfvedel.#0A<Zela, Eleph, och de Jebuseer, det är Jerusalem, Gibeath, Kiriath; fjorton städer, och deras byar. Detta är nu BenJamins barnas arfvedel i deras ätter.!/?<Rekem, Jirpeel, Thareala,.7<Mizpe, Cephira, Moza,-9<Gibeon, Rama, Beeroth,K,<CepharAmmonai, Ophni, Gaba. Det äro tolf städer, och deras byar.+1<Avim, Para, Ophra,$*E<BethAraba, Zemaraim, BethEl,r)_<Men städerna BenJamins barnas slägters, ibland deras ätter, äro desse: Jericho, BethHogla, EmekKeziz, (<Men till den östra sidan skall Jordan vara änden. Detta är nu BenJamins arfvedel i deras gränsor allt omkring, i deras ätter.3'a<Och drager utmed den sidone vid BethHogla, som ligger norrut, och änden deraf vid salthafsens tungo norrut, inpå Jordans södra ända. Detta är nu den södra gränsan.h&K<Och går utmed sidone vid slättmarkena, som ligger norrut, och kommer neder på slättmarkena;*%O<Och drager sig ifrå nordan, och kommer ut till EnSemes, och kommer ut till de högar, som ligga uppe emot Adummim, och kommer ned till Bohens sten, Rubens sons;b$?<Och går neder vid ändan på berget, som ligger för Hinnoms sons dal, den der ligger i Naphaims dal norrut, och går neder genom Hinnoms dal på de Jebuseers sido, sunnantill, och kommer neder vid den brunnen Rogel;{#q<Men den sidan söderut är ifrå KiriathJearim, och går ut emot vester, och kommer ut till vattubrunnen Nephtoah:d"C<Och går neder, och böjer sig omkring till vestra sidona söderut ifrå berget, som ligger för BethHoron söderut; och går ut vid KiriathBaal, det är KiriathJearim, Juda barnas stad. Detta är nu den sidan vesterut.0![< Och går dädan intill Lus, utmed sidone på Lus söderut, det är BethEl; och går nederåt intill AtharothAdar vid berget, som ligger sunnan vid det nedra BethHoron;= u< Och deras gränsa var på sidone norrut ifrå Jordan, och går uppåt utmed Jericho på norra sidone, och kommer upp på berget vesterut; och utgången är vid den öknen BethAven; < Och föll BenJamins barnas slägtes lott efter deras ätter, och vardt deras lotts gränsa emellan Juda barn och Josephs barn. < Då kastade Josua lotten öfver dem i Silo för Herranom, och skifte der landet ut ibland Israels barn, hvarjom och enom sin del.&G< Så gingo männerna åstad, och drogo landet igenom, och beskrefvo det på en skrift efter städerna i sju delar; och kommo till Josua i lägret igen i Silo.q]<Då stodo de män upp, och foro åstad; och Josua böd dem, då de gå ville till att beskrifva landet, och sade: Vandrer igenom landet, och beskrifver det, och kommer igen till mig, att jag må kasta eder lott för Herranom i Silo.gI<Ty Leviterna hafva ingen del ibland eder, utan Herrans Presterskap är deras arfvedel; men Gad och Ruben, och den halfva slägten Manasse, hafva tagit sin del på hinsidon Jordan österut, den Mose Herrans tjenare dem gaf.<Men I, beskrifver de sju delars land, och bärer det hit till mig, så vill jag kasta eder lott för Herranom vårom Gud.<Skifter landet i sju delar: Juda skall blifva vid sina gränsor sunnanefter; och Josephs hus skall blifva vid sina gränsor nordanefter.4c<Tager eder af hvarjo slägtene tre män, att jag må sända dem, och de stå upp, och gå igenom landet, och beskrifva det efter deras arfvedelar, och komma till mig igen.+Q<Och Josua sade till Israels barn: Huru länge viljen I vara så late, att I icke gån åstad, och tagen landet in, som Herren edra fäders Gud eder gifvit hafver?Y-<Och voro ännu sju slägter af Israels barn, hvilkom deras del icke utskift var. %<Och hela menigheten af Israels barn församlade sig i Silo, och der uppsatte de vittnesbördsens tabernakel; och landet var dem undergifvet.7i<Utan berget skall höra dig till, der skogen är; der rödj om dig, så blifver det dins lotts ände, när du fördrifver de Cananeer, som jernvagnar hafva och mägtige äro.<Josua sade till Josephs hus, Ephraim och Manasse: Du äst ett mycket folk; och efter du så mycket äst, måste du icke hafva en lott;<s<Då sade Josephs barn: Berget kunne vi icke få; ty de Cananeer bruka alle jernvagnar, som i de landena Emek bo, när hvilko ligger BethSean och dess döttrar, och Jisreel i Emek.:o<Då sade Josua till dem: Efter du äst ett mycket folk, så gack upp i skogen, och rödj dig der rum uti de Phereseers och Resars land, efter Ephraims berg är dig för trångt.L<Då talade Josephs barn till Josua, och sade: Hvi hafver du icke gifvit mig mer än en lott, och ett snöre af arfvedelenom, och jag är dock ett mycket folk, såsom Herren hafver välsignat mig?kQ< Men då Israels barn vordo mägtige, gjorde de de Cananeer skattskyldiga, och fördrefvo dem icke.mU< Och Manasse barn kunde icke intaga de städer; utan de Cananeer begynte till att bo i dessa landena. '< Så hade nu Manasse ibland Isaschar och Asser, BethSean och dess döttrar, Jibleam och dess döttrar, och dem i Dor och dess döttrar, och dem i Endor och dess döttrar, och dem i Thaanach och dess döttrar, och dem i Megiddo och dess döttrar, och tredje delen Naphet. )< Ephraims söderut, och Manasse norrut, och hafvet är hans landamäre, och stöter inpå Asser ifrå nordan, och inpå Isaschar ifrån östan.E < Sedan går hon neder till NahalKana söderut till bäckstäderna, hvilka Ephraim tillhöra ibland Manasse städer; men ifrå nordan är Manasse gränsa inpå bäcken, och går ut i hafvet;] 5<Ty det landet Tappuah kom Manasse till, och är Manasse gränsa invid Ephraims barn. <Och Manasse gränsa var ifrån Asser till Michmethath, som ligger för Sechem, och går ut på högra handena intill dem af EnTappuah.q]<Ty Manasse döttrar togo arfvedel med hans söner; och det landet Gilead kom de andra Manasse barn till.r_<Men Manasse föllo tio snöre till, förutan det landet Gilead och Basan, som på hinsidon Jordan ligger.  <Och de gingo fram för Presten Eleazar, och för Josua, Nuns son, och för de öfversta, och sade: Herren böd Mose, att han skulle gifva oss arfvedel ibland våra bröder; så gaf han dem ock arfvedel ibland deras faders bröder, efter Herrans befallning..W<Men Zelaphehad, Hephers son, Gileads sons, Machirs sons, Manasse sons, hade inga söner, utan döttrar; och deras namn äro desse: Mahela, Noa, Hogla, Milca, Thirza.{q<Dem androm Manasse barnom uti deras ätter föll också till, nämliga: Abiesers barnom, Heleks barnom, Asriels barnom, Sechems barnom, Hephers barnom, och Semida barnom. Desse äro Manasse barn, Josephs sons, som mankön voro i deras ätter.G <Och lotten föll till Manasse slägte, den Josephs förste son var, och föll till Machir, Manasse första son, Gileads fader; ty han var en god stridsman, derföre fick han Gilead och Basan.-< Och de fördrefvo icke de Cananeer, som bodde i Gaser; så blefvo då de Cananeer ibland Ephraim allt intill denna dag, och vordo skattskyldige.sa< Och alle Ephraims barnas gränsostäder med deras byar, lågo förströdde ibland Manasse barnas arfvedel.3<Ifrå Tappuah går hon vesterut till NahalKana, och hennes utgång är i hafvet. Detta är nu Ephraims barnas slägtes arfvedel, till deras ätter.ue<Och kommer neder ifrå Janoha till Ataroth, och Naaratha, och stöter inpå Jericho, och går ut vid Jordan.%~E<Och går ut vesteråt vid Michmethath, som norrut ligger, der böjer det sig omkring öster om den staden ThaanathSilo; och går ifrån östan inåt Janoha;}<Ephraims barnas gränsa i deras ätter till deras arfvedel ifrån östan var AtarothAddar, allt intill det öfra BethHoron;H| <Detta fingo nu Josephs barn till arfvedel, Manasse och Ephraim.&{G<Och drager sig nederåt vesterut, till den gränson Japhleti, allt intill den nedra BethHorons gränso, och allt intill Gaser; och dess ände är vid hafvet.Vz'<Och går ut ifrå BethEl till Lus, och går igenom den gränson ArchiAtaroth;8y m<Och Josephs barnom föll lotten till ifrå Jordan, in mot Jericho, allt intill vattnet vid Jericho ifrån östan, och öknen, som går uppifrå Jericho genom det berget BethEl;"x?<?Men de Jebuseer bodde i Jerusalem, och Juda barn kunde icke fördrifva dem; alltså blefvo de Jebuseer med Juda barnom i Jerusalem allt intill denna dag.Vw'<>Nibsan, och den saltstaden, och EnGedi. Det äro sex städer, och deras byar.8vm<=Men i öknene voro, BethAraba, Middin, Sechacha,Qu<zSyxxcwvv,ult`srrTqpppoo8nn3mLmlwkk.jNiiLhh9ggLfeeYddMcc}c bRa``W__H^^>]]]\q[ZZIYYEXXUWW!VVUTjSSmS*RQQQ&P`PO>8=q<<];;X:99h877h66j65j44322@100n//i.--5,++*h)((''$&&j%%Q%$w$#w#"!!r O.CqRWGH+N[i% / + " /];xkF Ifrå den dagen kallade man honom JerubBaal, och sade: Baal hämne sig sjelf, att hans altare omkullslaget är.xkFMen Joas sade till alla dem som när honom stodo: Viljen I lägga eder ut för Baal? Viljen I fria honom? Den som lägger sig ut för honom, han skall dö i denna morgon. Är han gud, så hämne sig sjelf, att hans altare omkullslaget är.'IFDå talade folket i staden till Joas: Få oss hitut din son; han måste dö, derföre, att han hafver omkullslagit Baals altare, och afhuggit lunden der när.1FOch den ene sade till den andra: Ho hafver detta gjort? Och då de sökte, och frågade derefter, vardt sagdt: Gideon, Joas son, hafver det gjort.W)FDå nu folket i staden stodo upp bittida om morgonen, si, då var Baals altare sönderslaget, och lunden der när afhuggen; och den andre stuten för ett bränneoffer lagd på det altaret, som uppbygdt var.eEFDå tog Gideon tio män utaf sina tjenare, och gjorde såsom Herren honom sagt hade; men han fruktade sig göra det om dagen, för sins faders hus skull, och för folkens skull i stadenom; utan om nattena gjorde han det.JFOch bygg Herranom dinom Gud ett altare öfverst på desso hällebergena, och red det till; och tag den andra stuten, och offra ett bränneoffer, med veden af lundenom, som du borthuggit hafver.{qFOch i den samma nattene sade Herren till honom: Tag en stut ibland oxarna, som dinom fader tillhöra, och en annan stut som sju åra gammal är, och slå sönder Baals altare, som är dins faders, och hugg bort den lunden, som der när står.7FDå byggde Gideon dersammastäds Herranom ett altare, och kallade det fridsens Herre. Det står der ännu på denna dag, i Ophra, de Esriters faders.\3FMen Herren sade till honom: Frid vare med dig; frukta dig intet, du skall icke dö.FDå nu Gideon såg, att det var en Herrans Ängel, sade han: O! Herre, Herre, hafver jag nu sett en Herrans Ängel ansigte mot ansigte?FDå räckte Herrans Ängel käppen ut, som han hade i handene, och kom vid köttet och det osyrada mjölet med käppsändanom; och elden kom utu hällebergena, och förtärde köttet och det osyrada mjölet. Och Herrans Ängel försvann utu hans ögon.5FMen Guds Ängel sade till honom: Tag köttet, och det osyrada, och lägg det på hälleberget, som här är, och gjut sådet ut. Och han gjorde så.<sFOch Gideon gick, och slagtade ett kid, och tog ett epha osyradt mjöl; och lade kött uti en korg, och lät sådet uti ena kruko, och bar ut till honom under ekena, och gick fram.9FGack icke hädan, tilldess jag kommer till dig, och bär mitt spisoffer, och lägger det för dig. Han sade: Jag vill blifva, tilldess du kommer igen.FMen han sade till honom: Käre, hafver jag funnit nåd för dig, så gif mig ett tecken, att det är du, som talar med mig.k QFHerren sade till honom: Jag vill vara med dig, så att du skall slå de Midianiter, såsom en man. 3FHan sade till honom: Min Herre, hvarmed skall jag fria Israel? Si, min slägt är den minsta i Manasse, och jag är den svagaste i mins faders hus. ;FDå vände Herren sig till honom, och sade: Gack åstad i denna dine kraft; du skall fria Israel utu de Midianiters händer; si, jag hafver sändt dig." ?F Gideon sade till honom: Min Herre, är Herren med oss, hvi vederfars oss då allt detta? Och hvar äro all hans under, som våre fäder hafva förtäljt oss, och sagt: Herren hafver fört oss utur Egypten? Herren hafver nu öfvergifvit oss, och gifvit oss i de Midianiters händer.i MF Då syntes honom Herrans Ängel, och sade till honom: Herren vare med dig, du stridsamme hjelte.MF Och en Herrans Ängel kom, och satte sig under ena ek i Ophra, hvilken Joas tillhörde, de Esriters fader; och hans son Gideon tröskade hvete i pressen, på det han skulle fly för de Midianiter. F Och sade till eder: Jag är Herren edar Gud; frukter intet de Amoreers gudar, i hvilkas land I bon. Och I lydden mine röst intet.%EF Och hafver frälst eder utu de Egyptiers hand, och utur alla deras hand, som eder tvingade, och hafver drifvit dem ut för eder, och gifvit eder deras land;3FSände Herren till dem en Prophet; han sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Jag hafver fört eder utur Egypten, och utu träldomens hus;@}FSom de nu ropade till Herran, för de Midianiters skull,dCFSå vardt Israel mycket försvagad för de Midianiter. Då ropade Israels barn till Herran.Y-FFörty de kommo ditupp med sinom boskap och tjäll, såsom ett stort tal gräshoppor, så att hvarken de eller deras cameler stodo till att räkna; och de föllo in i landet, på det de skulle förderfva det.'IFOch lägrade sig emot dem, och förderfvade växten på landet, allt intill Gasa, och läto ingen boskap blifva qvar i Israel, hvarken får, fä eller åsnar.oYFOch när Israel något sådde, så kommo de Midianiter upp, och de Amalekiter, och de af österlanden;FOch då de Midianiters hand vardt för stark öfver Israel, gjorde Israels barn sig klyfter i bergen, och kulor, och fäste.s~ cFOch då Israels barn gjorde det ondt var för Herranom, gaf Herren dem under de Midianiters hand i sju år.&}GFAlltså, Herre, förgånge alle dine fiender; men de som honom kär hafva, de vare såsom uppgångande solen i sine magt. Och landet hade frid i fyratio år.4|cFSkulle de icke finna och byta rof, hvarjom manne en ung pigo eller två till byte; och Sisera brokot stickad kläder till byte, stickad brokot kläder om halsen till byte?R{FDe visesta ibland hennes qvinnor svarade, då hon så jämmerliga qvidde:!z=FSisera moder såg genom fenstret ut, och gret igenom gallren: Hvi förtöfvar hans vagn så länge, att han icke kommer? Hvi fördröja hans vagns hjul?0y[FTill hennes fötter krökte han sig, föll neder, och lade sig; han krökte sig, och föll neder till hennes fötter; såsom han krökte sig, så låg han förderfvad.x7FHon tog naglan med sin hand, och smedshammaren i sina högra hand, och slog Sisera genom hans hufvud; sönderkrossade, och genomstack hans tinningar.Vw'FMjölk gaf hon, då han vatten beddes, och bar smör in uti en härlig skål.xvkFVälsignad vare ibland qvinnor Jael, Hebers den Kenitens hustru; välsignad vare hon i hyddomen ibland qvinnor. u;FFörbanner den staden Meros, sade Herrans Ängel; förbanner hans borgare, att de icke kommo Herranom till hjelp; till hjelp Herranom, till de hjeltar.Zt/FDå darrade hästarnas fötter, för deras starka åsittares förfärelses skull.rs_FDen bäcken Kison vältrade dem, den bäcken Kedumim, den bäcken Kison. Träd, min själ, på de starka.Vr'FAf himmelen var stridt emot dem; stjernorna i deras lopp stridde emot Sisera.qFKonungarna kommo och stridde. Då stridde de Cananeers Konungar i Thaanach, vid det vattnet Megiddo; men de hade ingen vinning deraf.dpCFMen Sebulons folk vågade sina själ i döden; Naphthali desslikes på höjdene af markene.o}FGilead blef hinsidon Jordan. Och hvi bor Dan ibland skeppen? Asser satt i hafsens hamn, och blef i sina förfallna byar.nFHvi blefst du i dinom fårahyddom, till att höra hjordarnas bräkande; och höll mycket af dig, och skiljde dig ifrån oss?(mKFIsaschars Förstar voro med Debora, och Isaschar var såsom Barak i dalenom, utsänder med sitt fotfolk. Ruben höll mycket af sig, och skiljde sig ifrån oss.+lQFUtaf Ephraim var deras rot emot Amalek; och efter dig BenJamin i ditt folk. Af Machir äro komne regenter; och af Sebulon äro regerare vordne igenom skrifpennan.qk]F Då vordo de förlåtne rådande öfver de mägtiga; Herren vardt rådandes genom mig öfver de hjeltar.ojYF Upp, upp, Debora, upp, upp, och sjung ena viso; upp, Barak, och fånga dina fångare, du AbiNoams son.8ikF Der skyttarna ropa ibland dem som vatten hemta, der säge man om Herrans rättfärdighet, om hans bönders rättfärdighet i Israel; då drog Herrans folk neder till portarna.yhmF Lofver Herran, I som riden på sköna åsninnor, I som sitten för rätta; och sjunger, I som gån på vägomen.Xg+F Mitt hjerta faller till Israels regenter, hvilke friviljoge äro ibland folket.fFEtt nytt hafver Gud utvalt, portarna hafver han bestridt; ingen sköld eller spets vardt sedd ibland fyratiotusend i Israel.tecFDet fattades, bönder fattades i Israel, tilldess jag Debora uppkom, tilldess jag uppkom en moder i Israel. dFI Samgars, Anaths sons, tid, i Jaels tid, voro vägarna förgångne; och de som på stigarna gå skulle, de vandrade krokota vägar.FcFBergen smulto för Herranom, Sinai för Herranom Israels Gud. b FHerre, då du utdrogst ifrå Seir, och gick fram ifrån Edoms mark, då skalf jorden, himmelen dröp, och skyarna dröpo vatten.a FHörer till, I Konungar, och akter uppå, I Förstar: jag vill, Herranom vill jag sjunga, Herranom Israels Gudi vill jag spela.b`?FLofver Herran, att Israel är åter fri vorden, och folket hafver varit der viljogt till.R_ !FDå söngo Deborah och Barak, AbiNoams son, på den samma tiden, och sade:z^oFOch Israels barnas hand fullföljde, och vardt stark emot Jabin, de Cananeers Konung, tilldess de utrotade honom.\]3FAlltså nederlade Gud, på den tiden, Jabin, de Cananeers Konung för Israels barn._\9FDå Barak jagade efter Sisera, gick Jael ut emot honom, och sade till honom: Kom hit, jag vill visa dig den man, som du söker efter. Och då han kom in till henne, låg Sisera död, och naglen fast i hans tinning.r[_FSå tog Jael, Hebers hustru, en nagla af tjället, och en hammar i sina hand, och gick sakta in till honom, och slog honom naglan genom tinningen, så att han sank neder till jordena; ty han var sömnig och vanmägtig, och blef död. ZFOch han sade till henne: Gack fram i dörrena på tjället, och om någor kommer och frågar, om någor är här, så säg: Ingen.)YMFOch han sade till henne: Kära, gif mig litet vatten till att dricka, ty mig törster. Då tog hon en bytto mjölk, och gaf honom dricka, och höljde på honom.KXFOch Jael gick ut emot Sisera, och sade till honom: Kom, min herre, kom in till mig, och frukta dig intet; och han gaf sig in till henne uti hennes tjäll, och hon höljde öfver honom en mantel.*WOFMen Sisera flydde till fot in uti Jaels tjäll, Hebers den Kenitens hustrus; förty Konung Jabin i Hazor, och Hebers den Kenitens hus stodo i frid med hvarannan.V9FMen Barak jagade efter vagnarna och hären, allt intill Haroseth Hedningarnas, och all Sisera här föll för svärdsegg, så att icke en blef öfver.$UCFOch Herren förskräckte Sisera med alla hans vagnar, och all hans här, för Baraks svärdsegg, så att Sisera sprang ifrå sin vagn, och flydde till fot.\T3FMen Debora sade till Barak: Upp, detta är den dagen, i hvilkom Herren hafver gifvit Sisera i dina hand; ty Herren skall draga ut för dig. Så drog Barak neder af berget Thabor, och de tiotusend män med honom.(SKF Så samkade han alla sina vagnar tillhopa, niohundrade jernvagnar; och allt det folk med honom var, ifrå Haroseth Hedningarnas, allt intill den bäcken Kison.aR=F Då vardt Sisera bådadt, att Barak, AbiNoams son, var dragen upp på det berget Thabor.Q5F Men Heber den Keniten var dragen ifrå de Keniter, ifrå Hobabs barn, Mose svågers, och hade uppslagit sin tjäll vid den eken Zaanaim invid Kedes.P{F Då kallade Balak Sebulon och Naphthali till Kedes, och drog till fot med tiotusend män; Debora följde ock med honom.MOF Hon sade: Jag vill draga med dig; men segren blifver icke din i denna resone, som du gör; utan Herren skall gifva Sisera uti en qvinnos hand. Så gjorde Debora redo, och for med Barak till Kedes.zNoFBarak sade till henne: Om du far med mig, så drager jag åstad; men far du icke med, så drager icke heller jag.&MGFTy jag vill föra till dig Sisera, Jabins härhöfvitsman, vid den bäcken Kison, med hans vagnar, och med all hans hop; och vill gifva honom i dina händer.LyFHon sände åstad, och kallade Barak, AbiNoams son, af Kedes Naphthali, och lät säga honom: Hafver icke Herren Israels Gud budit dig: Gack åstad, och drag upp på berget Thabor, och tag tiotusend män med dig, utaf Naphthali och Sebulons barn?KFOch hon bodde under Deboras palmträ, emellan Rama och BethEl, på Ephraims berg; och Israels barn kommo ditupp till henne för rätta.`J;FPå den samma tiden var domarinna i Israel, den Prophetissan Debora, Lappidoths hustru.IFOch Israels barn ropade till Herran; ty han hade niohundrade jernvagnar, och tvingade Israels barn med våld i tjugu år.'HIFOch Herren sålde dem uti Jabins, de Cananeers Konungs, händer, som satt i Hazor, och hans härhöfvitsman var Sisera, och han bodde i Haroseth Hedningarnas.RG !FMen Israels barn gjorde ytterligare illa för Herranom, då Ehud var död.{FqFEfter honom var Samgar, Anaths son; han slog sexhundrade Philisteer med en herdastaf, och frälste ock han Israel.}EuFAlltså vordo de Moabiter på den tiden nederlagde, under Israels barnas hand; och landet var stilla i åttatio år.DFOch slogo de Moabiter af på den tiden vid tiotusend män, alltsammans ädla och stridsamma män, så att icke en undslapp.eCEFOch sade till dem: Följer mig efter, ty Herren hafver gifvit edra fiendar, de Moabiter, i edra händer; och de följde honom efter, och vunno Jordans färjostad, den som drager åt Moab, och läto ingen komma deröfver. BFOch då han kom derin, blåste han i basuner på Ephraims berg, och Israels barn drogo med honom af bergena, och han framför dem;nAWFOch Ehud undflydde, medan de fördröjde, och gick fram om afgudarna, och undkom allt intill Seirath.4@cFNär de nu så länge bidt hade, att de skämdes, ty ingen lät dem dörrena upp af salen, togo de nyckelen, och läste upp; si, då låg deras herre der död på jordene.C?FDå han nu utkommen var, gingo hans tjenare in; och som de sågo, att dörren på sommarsalen igenlyckt var, sade de: Han är tilläfventyrs gången på stol i kammaren till sommarsalen.e>EFMen Ehud gick ut genom bakdörrena, och lät igen dörrena efter sig, och slog henne i lås.=-FSå att ock skaftet följde in med bladet, och fetman innelyckte skaftet; ty han drog intet svärdet ut af hans buk, och träcken gick af honom.v<gFMen Ehud räckte ut sina venstra hand, och tog svärdet af sitt högra lår, och stötte det in uti hans buk;;)FOch Ehud kom till honom in, och han satt uti en sommarsal allena; och Ehud sade: Jag hafver Guds ord till dig; då stod han upp af sinom stol.C:FOch vände tillbaka igen ifrå de afgudar i Gilgal; och lät båda: Jag hafver, o Konung, något hemligit tala vid dig. Han bad gifva ljud; och de gingo alle ut, som stodo omkring honom.c9AFOch när han hade fått ifrå sig skänken, öfvergaf han folket, som hade burit skänken;`8;FOch bar fram skänken till Eglon, de Moabiters Konung; och Eglon var en ganska fet man.s7aFOch Ehud gjorde sig ett tveeggadt svärd, en aln långt, och band det under sin kläder på högra låret;X6+FSå ropade de till Herran, och Herren uppväckte dem en frälsare, Ehud, Gera son, Jemini sons; han var ofärdig i sin högra hand. Och Israels barn sände med honom skänker till Eglon, de Moabiters Konung.K5FOch Israels barn tjente Eglon, de Moabiters Konung, i aderton år.4yF Och församlade till sig Ammons barn och de Amalekiter; och han drog åstad, och slog Israel, och tog in Palma staden..3WF Men Israels barn gjorde ännu mer ondt för Herranom. Då stärkte Herren Eglon, de Moabiters Konung, emot Israel, derföre att de gjorde det ondt var för Herranom;Q2F Så blef landet stilla i fyratio år; och Athniel, Kenas son, blef död.I1 F Och Herrans Ande var i honom, och han vardt domare i Israel, och drog ut till strid; och Herren gaf CusanRisathaim, Konungen i Syrien, i hans hand, så att hans hand vardt honom öfvermägtig.0F Då ropade Israels barn till Herran, och Herren uppväckte dem en frälsare, som dem frälste, Athniel, Kenas son, Calebs yngste broders.3/aFDå förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och sålde dem i CusanRisathaims hand, Konungens i Mesopotamien; och så tjente Israels barn CusanRisathaim i åtta år.e.EFOch gjorde illa för Herranom, och förgåto Herran deras Gud, och tjente Baalim och lundom.l-SFTogo de deras döttrar till hustrur, och gåfvo sina döttrar deras söner, och tjente deras gudar;h,KFDå nu Israels barn bodde ibland de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer,+-FDe samme blefvo till att försöka Israel med dem, att man måtte förfara, om de lydde Herrans bud, som han deras fäder budit hade genom Mose.=*uFNämliga de fem Philisteers Förstar, och alla Cananeer och Zidonier, och de Heveer, som bodde på Libanons berg, allt ifrå det berget BaalHermon, tilldess man kommer till Hamath.l)SFOch att Israels barnas afföda måtte veta och lära strida, de som tillförene intet visste deraf; ( FDesse äro de Hedningar, som Herren lät blifva, på det han skulle med dem försöka Israel, som intet visste utaf Canaans örlig;'FSå lät då Herren blifva dessa Hedningar, att han icke med hast fördref dem, hvilka han i Josua hand icke gifvit hade.&'FAtt jag på dem må försöka Israel, om de vilja blifva på Herrans vägar, och vandra på dem, såsom deras fäder vandrat hafva, eller ej.n%WFSå skall jag nu härefter ingen fördrifva af de Hedningar, som Josua återlefde, då han blef död;I$ FDerföre förgrymmade sig så Herrans vrede öfver Israel, att han sade: Efter detta folket hafver gått ifrå mitt förbund, som jag deras fäder budit hafver, och icke velat höra min röst;s#aFMen när domaren blef död, så vände de sig, och förderfvade det mer än deras fäder, så att de följde andra gudar, till att tjena dem, och tillbedja dem, de gingo icke ifrå sina påfunder, eller ifrå sina halsstyfva väsende.e"EFDå nu Herren uppväckte dem domare, så var Herren med domarenom, och halp dem utu deras fiendars hand, så länge domaren lefde; ty Herren förbarmade sig öfver deras suckan, öfver dem som dem tvingade, och trängde.[!1FSå lydde de icke heller domarena, utan bedrefvo hor med andra gudar, och tillbådo dem, och veko snarliga af den vägen, der deras fäder på gångit hade, till att lyda Herrans bud och gjorde intet såsom de.N FNär nu Herren uppväckte domare, som dem hulpo utu röfvarenas hand,'IFUtan, ehvart de vände sig, var Herrans hand emot dem till deras ofärd, såsom Herren dem sagt, och Herren dem svorit hade; och de vordo hårdeliga plågade.kQFSå förgrymmade då Herrans vrede sig öfver Israel, och gaf dem i deras hand, som dem röfvade, att de dem beröfva skulle, och sålde dem i deras fiendars händer allt omkring; och de kunde icke mer stå deras fiendar emot;PF Ty de öfvergåfvo ju mer och mer Herran, och tjente Baal och Astaroth.NF Och öfvergåfvo Herran deras fäders Gud, som dem utur Egypti land fört hade, och följde andra gudar efter, och de folks gudar, som omkring dem bodde, och tillbådo dem, och förtörnade Herran.OF Så gjorde Israels barn det ondt var för Herranom, och tjente Baalim;BF Då ock alle de, som på den tiden lefde, voro samkade till sina fäder, kom ett annat slägte upp efter dem, som intet kände Herran, eller de gerningar, som han med Israel gjort hade.wiF Begrofvo de honom i hans arfvedels gränso i ThimnathHeres, på Ephraims berg, på norra sidone vid Gaas berg.Y-FMen då Josua, Nuns son, Herrans tjenare, död var, hundrade och tio år gammal,-UFTjente folket Herranom, så länge Josua lefde, och de äldste, som länge lefde efter Josua, och sett hade alla Herrans stora gerningar, som han Israel gjort hade.zoFTy då Josua hade släppt folket ifrå sig, och Israel var dragen hvar till sin arfvedel, till att intaga landet,@}FOch kallade det rummet Bochim, och offrade der Herranom.q]FOch då Herrans Ängel dessa orden sagt hade till all Israels barn, hof folket sina röst upp, och gret;FSade jag ock med: Jag vill icke fördrifva dem för eder; att de skola vara eder till snaro, och deras gudar eder till nät.0[FAtt I icke skullen göra något förbund med detta lands inbyggare, utan skullen bryta deras altare omkull; men I hafven intet lydt mine röst. Hvi hafven I det gjort?v iFOch kom en Herrans Ängel upp ifrå Gilgal till Bochim, och sade: Jag förde eder utur Egypten, och lät eder komma in uti det land, som jag edra fäder svorit hade, och sade: Jag skall icke göra mitt förbund med eder ogildt i evig tid;j QF$Och de Amoreers gränsa var der man uppgår till Akrabbim, och ifrå klippone, och ifrå höjdene. -F#Och de Amoreer begynte bo på de bergena Heres i Ajalon och Saalbim; dock vardt Josephs hus hand dem för svår, så att de vordo skattpligtige.q _F"Men de Amoreer trängde Dans barn in på bergena, och stadde dem icke till, att de kommo neder i dalarna.<  uF!Napthali fördref icke dem som bodde i BethSemes, ej heller i BethAnath; utan bodde ibland de Cananeer, som i landena bodde; men de i BethSemes och i BethAnath vordo skattpligtige.c  CF Utan de Asseriter bodde ibland de Cananeer, som i landena bodde; ty de fördrefvo dem icke.   FAsser fördref icke dem som bodde i Acco; icke heller dem som bodde i Zidon, i Ahlab, i Achsib, i Helbah, i Aphik och i Rehob;  FSebulon fördref icke heller dem som bodde i Kitron och Nahalol; utan de Cananeer bodde ibland dem, och voro skattpligtige.z  qFSammalunda fördref icke heller Ephraim de Cananeer, som bodde i Gaser; utan de Cananeer bodde ibland dem i Gaser.b AFMen då Israel kom till magt, gjorde han de Cananeer skattpligtiga, och fördref dem icke.; sFOch Manasse fördref icke BethSean med dess döttrar; icke heller Thaanach med dess döttrar, och icke heller de inbyggare i Dor med dess döttrar, ej heller de inbyggare i Jibleam med dess döttrar, ej heller de inbyggare i Megiddo med dess döttrar; och de Cananeer begynte till att bo i de samma landena. }FDå drog den samme mannen in uti de Hetheers land, och byggde en stad, och kallade honom Lus. Den heter ännu i dag så.  FOch när han hade vist dem hvar de skulle komma in, slogo de staden med svärdsegg; men den mannen och all hans slägt läto de gå. ;FOch hållarena fingo se en man gå utu staden, och sade till honom: Visa oss huru vi skole komma in i staden, så vilje vi göra barmhertighet med dig.B FOch Josephs hus bespejade BethEl, det tillförene het Lus.R !FSammalunda drogo ock Josephs barn upp till BethEl; och Herren var med dem. 7FMen BenJamins barn fördrefvo icke de Jebuseer, som bodde i Jerusalem; utan de Jebuseer bodde när BenJamins barn i Jerusalem, allt intill denna dag.f IFOch de gåfvo Caleb Hebron, såsom Mose sagt hade; och han fördref derut de tre Enaks söner. !FOch Herren var med Juda, så att han intog berget; förty han kunde icke intaga dem som i dalarna bodde, derföre, att de hade jernvagnar.v~ iFDertill vann Juda Gaza med dess tillhöring, och Askelon med dess tillhöring, och Ekron med dess tillhöring. } FOch Juda drog åstad med hans broder Simeon, och slogo de Cananeer i Zephat, och gåfvo honom tillspillo, och kallade staden Horma.6| iFOch de Keniters barn, Mose svågers, drogo upp utu Palma staden med Juda barn uti Juda öken, som ligger sunnan för den staden Arad; och gingo till, och bodde ibland folket..{ YFHon sade: Gif mig en välsignelse; ty du hafver gifvit mig ett söderland; gif mig ock ett, som vatten hafver. Då gaf han henne ett, som vatten hade ofvan och nedan.4z eFOch det begaf sig, då hon indrog, vardt henne rådet, att hon skulle bedas en åker af sin fader; och hon gaf sig ifrån åsnanom. Då sade Caleb till henne: Hvad är dig?py ]F Då vann det Athniel, Kenas son, Calebs yngsta broders; och han gaf honom sina dotter Achsa till hustru.sx cF Och Caleb sade: Den som KiriathSepher slår och vinner, honom vill jag gifva mina dotter Achsa till hustru.Ww +F Och drog dädan emot Debirs inbyggare; men Debir het i förtiden KiriathSepher. v F Och Juda drog emot de Cananeer, som bodde i Hebron; men Hebron het i förtiden KiriathArba; och slog Sesai, och Ahiman, och Thalmai;yu oF Sedan drogo Juda barn neder, till att strida emot de Cananeer, som bodde på bergen, och söderut, och i dalarna.rt aFMen Juda barn stridde emot Jerusalem, och vunno det, och slogo det med svärdsegg, och brände staden upp.os [FDå sade AdoniBesek: Sjutio Konungar, med afhuggna tummar af deras händer och fötter, hemtade upp under mitt bord; såsom jag nu gjort hafver, så hafver Gud vedergullit mig. Och de förde honom till Jerusalem, der blef han död.r  FMen AdoniBesek flydde, och de jagade efter honom, fingo honom, och höggo af honom tummarna, både af hans händer och fötter.eq GFOch de funno AdoniBesek i Besek; och stridde emot honom, och slogo de Cananeer och Phereseer.p FDå nu Juda drog ditupp, gaf Herren honom de Cananeer och Phereseer i deras händer; och de slogo i Besek tiotusend män.8o mFDå sade Juda till sin broder Simeon: Drag med mig upp i min lott, och låt oss strida emot de Cananeer, så vill jag åter draga med dig i din lott. Så drog Simeon med honom.Tn %FHerren sade: Juda skall föra det; si, jag hafver gifvit landet i hans hand.tm gFEfter Josua död frågade Israels barn Herran, och sade: Ho skall ibland oss föra örliget emot de Cananeer?l <!Blef ock Eleazar, Aarons son, död, och de begrofvo honom i Gibeath Pinehas hans sons, det honom på Ephraims berg gifvet var.\k3< Och Josephs ben, som Israels barn hade fört utur Egypten, begrofvo de i Sichem, i det åkrastycket, som Jacob köpte af Hemors barnom, Sichems faders, för hundrade penningar; och vardt Josephs barnas arfvedel.5je<Och Israel tjente Herranom så länge Josua lefde, och de äldste, hvilke i långan tid lefde efter Josua, och visste alla Herrans gerningar, som han med Israel gjort hade. i<Och de begrofvo honom i hans arfvedels gränso i ThimnathSerah, som ligger på Ephraims berg, på norra sidone vid det berget Gaas. h<Och det begaf sig, när detta skedt var, att Josua, Nuns son, Herrans tjenare, blef död, då han hundrade och tio år gammal var.Cg<Alltså lät Josua folket gå, hvar och en i sin arfvedel.cfA<Och sade till allt folket: Si, denne stenen skall vara vittne emellan oss; ty han hafver hört allt Herrans tal, som han med oss talat hafver; och skall vara ett vittne öfver eder, att I edar Gud icke försaka skolen. e<Och Josua skref allt detta i Guds lagbok, och tog en stor sten, och reste honom der upp under ena ek, som var vid Herrans helgedom;rd_<Så gjorde Josua på den samma dagen ett förbund med folket, och satte dem lag och rätt före i Sichem.]c5<Och folket sade till Josua: Vi vilje tjena Herranom vårom Gud, och lyda hans röst.~bw<Så lägger nu ifrån eder de främmande gudar, som ibland eder äro, och böjer edor hjerta till Herran Israels Gud. a<Då sade Josua till folket: I ären vittne öfver eder, att I hafven eder utvalt Herran, att I skolen tjena honom. Och de sade: Ja.L`<Men folket sade till Josua: Icke så, utan vi vilje tjena Herranom.*_O<När I nu öfvergifven Herran, och tjenen en främmande gud, så skall han vända sig, och göra eder ondt; och förgöra eder, sedan han eder godt gjort hafver.*^O<Josua sade till folket: I kunnen icke tjena Herranom; ty han är en helig Gud, och en nitälskande Gud, den eder icke förlåter edor öfverträdelse och synder.]!<Och Herren hafver utdrifvit för oss all de Amoreers folk, som bodde i landena; derföre vilje vi ock tjena Herranom; ty han är vår Gud.\<Ty Herren vår Gud hafver fört oss och våra fäder utur Egypti land, utu träldomens hus; och hafver för vår ögon gjort så stor tecken, och bevarat oss på hela vägenom, som vi dragit hafve; och ibland alla de folk, genom hvilka vi gångne äre.i[M<Då svarade folket, och sade: Bort det, att vi skulle öfvergifva Herran, och tjena andra gudar;Z <Tycker eder icke godt vara, att I tjenen Herranom, så utväljer eder i dag hvem I tjena viljen; antingen den Gud, som edre fäder tjent hafva på hinsidon älfvena, eller de Amoreers gudar, i hvilkas land I bon; men jag och mitt hus vilje tjena Herranom.y>=8<<4;::&99j88772665433}22(100@//'..+--,,++q**%))((6''C&&7%}%$5##a""}! =I^ ,=W[?F8 r  (@NfVnYggIF Så vakta dig nu, att du icke dricker vin, eller starka drycker, och att du intet orent äter;f/F Och Herrans Ängel syntes hustrune, och sade till henne: Si, du äst ofruktsam, och föder intet; men du skall varda hafvandes, och föda en son.tecF Men en man var i Zorga utaf Dans slägte, benämnd Manoah, och hans hustru var ofruktsam, och födde intet.~d yF Och Israels barn gjorde åter det ondt var för Herranom; och Herren gaf dem uti de Philisteers händer i fyratio år.dcCF Och blef död, och vardt begrafven i Pirgathon uti Ephraims lande, på de Amalekiters berg.xbkF Han hade fyratio söner, och tretio sonasöner, som på sjutio åsnafålar redo. Han dömde Israel i åtta år;Ga F Efter dessom dömde Israel Abdon, Hillels son, en Pirgathonit.H` F Och blef död, och vardt begrafven i Ajalon, uti Sebulons land.T_#F Efter dessom dömde Israel Elon, en Sebulonit, och dömde Israel i tio år;6^iF Och blef död, och blef begrafven i BethLehem.])F Han hade tretio söner, och tretio döttrar gifte han ut, och tretio döttrar tog han utanefter till sina söner; och dömde Israel i sju år;6\iF Efter dessom dömde Ibzan af BethLehem Israel.[{F Och Jephthah dömde Israel i sex år. Och Jephthah den Gileaditen blef död, och vardt begrafven i de städer i Gilead.nZWF Så bådo de honom säga Schibboleth; så sade han Sibboleth, och kunde icke rätt säga det ut. Så togo de honom fatt, och dråpo honom vid färjostaden åt Jordan; så att på den tiden föllo af Ephraim tu och fyratio tusend.dYCF Och de Gileaditer togo in Jordans färjostad för Ephraim. När de nu sade: Vi äre ock de beskyddade af Ephraim, låt mig fara öfver; så sade de män af Gilead till honom: Äst du en Ephrait? När han nu svarade nej,mXUF Och Jephthah församlade alla män i Gilead, och stridde emot Ephraim; och de män i Gilead slogo Ephraim, derföre, att de sade: Ären I dock, I Gileaditer, ibland Ephraim och Manasse, såsom de der af Ephraim beskyddas måste?\W3F Då jag nu såg, att ingen frälsare på färde var, satte jag mina själ i mina hand, och drog åstad emot Ammons barn, och Herren gaf dem i mina hand. Hvi kommen I nu hitupp till mig, till att strida emot mig?V+F Jephthah sade till dem: Jag och mitt folk hade en stor sak med Ammons barn; och jag kallade på eder, men I hulpen mig intet utu deras händer.YU /F Och de af Ephraim skriade, och gingo norrut, och sade till Jephthah: Hvi drogst du i strid emot Ammons barn, och kallade icke oss, att vi hade mått dragit med dig? Vi vilje uppbränna ditt hus med dig i elde.T)F (Och en sedvänja kom upp i Israel, att Israels döttrar gingo årliga till, och begreto Jephthahs den Gileaditens dotter, fyra dagar om året.S/F 'Och efter två månader kom hon igen till sin fader, och han gjorde henne såsom han lofvat hade; och hon hade intet skaffa haft med någrom man. R F &Han sade: Gack; och lät henne gå i två månader. Så gick hon bort med sina leksystrar, och begret sin jungfrudom på bergen.5QeF %Och hon sade till sin fader: Allenast beder jag dig om ett, att du unner mig två månader, att jag går neder på bergen, och begråter min jungfrudom med mina leksystrar.:PoF $Men hon sade: Min fader, hafver du öppnat din mun inför Herranom, så gör med mig såsom utaf din mun gånget är, efter Herren hafver hämnats på dina fiendar. Ammons barn.TO#F #Och som han fick se henne, ref han sin kläder, och sade: Aj! min dotter, du gör mig en hjertans sorg, och bedröfvar mig; ty jag hafver öppnat min mun inför Herranom, och kan icke kalla det tillbaka.;NqF "Då nu Jephthah kom till Mizpa till sitt hus, si, då gick hans dotter ut emot honom, med pipande och dansande, och hon var enda barn, och han hade eljest ingen son eller dotter.OMF !Och han slog dem, allt ifrån Aroer intilldess man kommer till Minnith, tjugu städer, och intill vingårdaplatsen, en mägtig stor slagtning. Och vordo så Ammons barn nedtryckte för Israels barn.iLMF Så drog Jephthah in på Ammons barn till att strida på dem; och Herren gaf dem i hans händer.6KgF Hvad som helst utu mins hus dörr kommer emot mig, när jag med frid igenkommer ifrån Ammons barn, det skall höra Herranom till; och jag skall offra det till bränneoffer._J9F Och Jephthah lofvade Herranom ett löfte, och sade: Gifver du Ammons barn i mina hand;6IgF Då kom Herrans Ande öfver Jephthah, och han drog igenom Gilead och Manasse, och igenom Mizpe, som i Gilead ligger, och ifrå Mizpe, som i Gilead ligger, inpå Ammons barn.`H;F Men Ammons barnas Konung skötte intet efter de Jephthahs ord, som han böd honom till.G%F Jag hafver intet brutit emot dig, och du gör så illa emot mig, att du strider emot mig. Herren döme i dag emellan Israel och Ammons barn.AF}F Så ändock Israel nu i trehundrad år bott hafver i Hesbon och dess döttrar, i Aroer och dess döttrar, och i alla städer, som ligga vid Arnon; hvi friaden I det icke på den tiden?EF Menar du, att du bättre rätt hafver, än Balak, Zipors son, de Moabiters Konung? Trätte icke han och stridde emot Israel?D#F Hafver din gud Chemos några fördrifvit, dem må du intaga, och låta oss intaga alla dem som Herren vår Gud för oss fördrifvit hafver.tCcF Så hafver nu Herren Israels Gud fördrifvit de Amoreer för sino folke Israel; och du vill nu taga dem in.uBeF Och togo alla de Amoreers landsändar in, ifrån Arnon allt intill Jabbok, och ifrån öknene intill Jordan.0A[F Men Herren Israels Gud gaf Sihon, med allt hans folk, i Israels händer, så att de slogo dem; alltså tog Israel in allt de Amoreers land, som då i samma land bodde;)@MF Men Sihon betrodde icke Israel, att han skulle draga igenom hans landsändar; utan församlade allt sitt folk, och lägrade sig i Jahza, och stridde med Israel.?F Och Israel sände båd till Sihon, de Amoreers Konung, i Hesbon, och sade: Låt oss draga igenom ditt land in till mitt rum.q>]F Och vandrade i öknene, och drog omkring de Edomeers och Moabiters land, och kom östan på de Moabiters land, och lägrade sig på hinsidon Arnon; och kom intet in uti de Moabiters landsändar; ty Arnon är de Moabiters landamäre.={F Och sände bådskap till de Edomeers Konung, och sade: Låt mig draga igenom ditt land; men de Edomeers Konung tillstadde dem intet. Och sände han båd till Konungen öfver de Moabiter; han ville icke heller tillstädjat. Så blef Israel i Kades;w<iF Förty när de drogo utur Egypten, vandrade Israel genom öknena allt intill röda hafvet, och kom till Kades; ;F Och lät säga honom: Så säger Jephthah: Israel hafver intet land borttagit, antingen ifrå de Moabiter, eller ifrån Ammons barn;A:F Jephthah sände åter bådskap till Ammons barnas Konung;g9IF Konungen öfver Ammons barn svarade Jephthas bådskap: Derföre, att Israel hafver tagit bort mitt land, då de drogo utur Egypten, allt ifrån Arnon intill Jabbok, och allt intill Jordan; så få mig nu det igen med frid.88kF Då sände Jephthah bådskap till Konungen öfver Ammons barn, och lät säga honom: Hvad hafver du med mig att skaffa, att du kommer emot mig, till att strida emot mitt land?67gF Alltså gick då Jephthah med de äldsta af Gilead, och folket satte honom för höfvitsman och öfversta öfver sig; och Jephthah talade allt detta inför Herranom i Mizpa.{6qF De äldste af Gilead sade till Jephthah: Herren vare tillhörare emellan oss, om vi icke göre som du sagt hafver.,5SF Jephthah sade till de äldsta i Gilead: Om I hemten mig igen till att strida emot Ammons barn, och Herren gifver dem för mig, skall jag då vara edar höfvitsman?P4F De äldste i Gilead sade till Jephthah: Derföre komme vi nu igen till dig, att du skall gå med oss, och hjelpa oss strida emot Ammons barn; och vara vår höfvitsman öfver alla de som bo i Gilead.83kF Men Jephthah sade till de äldsta af Gilead: Ären icke I de som mig haten, och hafven drifvit mig utu mins faders hus, och nu kommen I till mig, medan I ären i bedröfvelse?b2?F Och sade till honom: Kom, och var vår höfvitsman, att vi måge strida emot Ammons barn.|1sF Då nu Ammons barn så stridde med Israel, gingo de äldste af Gilead bort, till att hemta Jephthah utu Tobs lande;?0{F Och någon tid derefter stridde Ammons barn med Israel./F Då flydde han för sina bröder, och bodde i det landet Tob; och till honom församlade sig lösaktige män, och drogo ut med honom.L.F Men då Gileads hustru födde honom barn, och de samma barn vordo stor, drefvo de Jephthah ut, och sade till honom: Du skall intet arf taga i vårs faders huse; ty du äst ens annors qvinnos son.u- gF Jephthah, en Gileadit, var en stridsam hjelte, dock likväl enes skökos son; och Gilead hade födt Jephthah.6,gF Och folket, de öfverste i Gilead, sade emellan sig: Hvilken som först begynner till att strida emot Ammons barn, han skall vara höfvitsman öfver alla de som bo i Gilead.+yF Och Ammons barn slogo sig ihop, och lägrade sig i Gilead; men Israels barn församlade sig, och lägrade sig i Mizpa.*F Och de kastade ifrå sig de främmande gudar, och tjente Herranom; och honom ömkade deröfver, att Israel så tvingad vardt.){F Men Israels barn sade till Herran: Vi hafve syndat; gör du med oss hvad dig täckes, allenast hjelp oss i denna tiden.l(SF Går och åkaller de gudar, som I utvalt hafven; låter dem hjelpa eder uti edor bedröfvelses tid.u'eF Så hafven I dock likaväl öfvergifvit mig, och tjent andra gudar; derföre vill jag intet mer hjelpa eder.n&WF De Zidonier, de Amalekiter och Maoniter? Och jag halp eder utu deras händer, då I ropaden till mig.y%mF Men Herren sade till Israels barn: Betvingade ock icke eder de Egyptier, de Amoreer, Ammons barn, de Philisteer,$F Då ropade Israels barn till Herran, och sade: Vi hafve syndat emot dig; ty vi hafve öfvergifvit vår Gud, och tjent Baalim.#1F Dertill drogo Ammons barn öfver Jordan, och stridde emot Juda, BenJamin, och emot Ephraims hus, så att Israel vardt ganska svårliga förtryckt.)"MF Och de tvingade och förtryckte Israels barn, ifrå det året, i aderton år; alla Israels barn på hinsidon Jordan, uti de Amoreers lande, som i Gilead ligger.v!gF Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och sålde dem under de Philisteers och Ammons barnas hand. F Men Israels barn gjorde åter det ondt var för Herranom; och tjente Baalim och Astaroth, och de gudar i Syria, och de gudar i Zidon, och Moabs gudar, och Ammons barnas gudar, och de Philisteers gudar, och öfvergåfvo Herran, och tjente honom intet.8mF Och Jair blef död, och vardt begrafven i Kamon.9F Och han hade tretio söner, ridande på tretio åsnafålar, och hade tretio städer, de kallades HavothJair allt intill denna dag, och ligga i Gilead.Y-F Efter honom kom upp Jair, en Gileadit, och han dömde Israel i tu och tjugu år._9F Och han dömde Israel i tre och tjugu år, och blef död, och vardt begrafven i Samir. )F Efter AbiMelech kom upp en annan frälsare i Israel, Thola, en man af Isaschar, Puahs son, Dodo sons; och han bodde i Samir på Ephraims berg.3F 9Desslikes allt det onda, som de män af Sichem gjorde, betalade dem Gud på deras hufvud; och öfver dem kom Jothams förbannelse, JerubBaals sons.vgF 8Alltså betalade Gud AbiMelech det onda, som han emot sin fader gjort hade, då han drap sina sjutio bröder;saF 7Då nu de Israeliter, som med honom voro, sågo att AbiMelech var död, gick hvar och en hem till sin ort.p[F 6Då kallade AbiMelech drängen, som hans värja drog, hasteliga, och sade till honom: Drag ut ditt svärd, och dräp mig, att man icke skall säga: En qvinna slog honom ihjäl. Så stack hans dräng honom igenom, och han blef död,{qF 5Men en qvinna kastade ett stycke af en qvarnsten ned på AbiMelechs hufvud, och slog honom hufvudskålena sönder. F 4Då kom AbiMelech intill tornet, och stridde deremot, och kom sig intill porten af tornet, på det han skulle tända der eld uppå;A}F 3Men der var ett starkt torn midt i stadenom, på hvilket flydde alle, både män och qvinnor, och alle stadsens inbyggare, och läste igen efter sig, och stego upp på taket af tornet.FF 2Och AbiMelech drog till Thebez, och belade det, och vann det.a=F 1Då högg allt folket hvar i sin stad en gren af, och följde AbiMelech efter, och kastade dem intill fästet, och tände der eld uppå; så att alle de män af Sichems torn blefvo döde, vid tusend män och qvinnor.F 0Gick han på det berget Zalmon med allt sitt folk, som med honom var; och tog ena yxa i sin hand, och högg en gren af ett trä, och lade på sin axel, och sade till allt folket, som med honom var: Hvad I sågen att jag gjorde, det görer ock I med hast såsom jag.U%F /Då AbiMelech det hörde, att alle de män af Sichems torn voro församlade,saF .När de män, som i Sichems torn bodde, detta hörde, gingo de in uti ett fäste i den gudens Beriths hus.9F -Då stridde AbiMelech emot staden den hela dagen, och vann honom; och drap det folk, som derinne var, och slog staden neder, och sådde salt deruppå.5 eF ,Men AbiMelech med den hopen, som med honom var, föllo till, och trädde intill stadsporten; de andre två hoparna föllo till alla dem som på markene voro, och slogo dem.1 ]F +Och han tog folket, och skifte det i tre delar, och beställde håll på dem i markene. Som han nu såg, att folket gick utu stadenom, föll han till dem, och slog dem.O F *Om morgonen gick folket ut på markena; och det vardt sagdt AbiMelech.u eF )Och AbiMelech blef i Aruma; men Sebul dref Gaal och hans bröder ut, så att de icke måtte blifva i Sichem.u eF (Men AbiMelech jagade honom, så att han flydde för honom; och månge föllo slagne allt intill stadsporten.AF 'Gaal drog ut med Sichems folk, och stridde med AbiMelech.DF &Då sade Sebul till honom: Hvar är nu din mun, som sade: Ho är AbiMelech, att vi honom tjena skole? Är icke nu detta det folk, som du föraktat hafver? Drag nu ut, och strid med honom.!F %Gaal talade än en tid, och sade: Si, der kommer en hop folk neder midt utaf landet; och en här kommer på den vägen till trollareekena.+QF $Då nu Gaal såg folket, sade han till Sebul: Si, der kommer en hop folk neder af bergshöjdene. Sebul sade: Du ser skuggan af bergen, likasom det vore menniskor.{F #Och Gaal, Ebeds son, drog ut för stadsporten; men AbiMelech reste upp utaf bakhållet, med det folk som med honom var.}uF "AbiMelech stod upp om nattena, och allt folket, som med honom var, och satte bakhåll inför Sichem med fyra skarar.KF !Och i morgonstundene, när solen uppgår, så var bittida uppe, och fall till staden; och när han och det folk, som med honom är, draga ut till dig, så gör med dem såsom din hand finna kan.oYF Så statt nu upp om natten, du och ditt folk, som när dig är, och var i bakhåll för dem i markene.-UF Och sände bådskap till AbiMelech hemliga, och lät säga honom: Si, Gaal, Ebeds son, och hans bröder, äro komne till Sichem, och göra dig staden genstörtigan;hKF Förty Sebul, öfversten i stadenom, då han hörde Gaals, Ebeds sons ord, vardt han illa vred;~3F Gud gifve, att detta folket vore under mine hand, att jag måtte förjaga AbiMelech. Och det vardt sagdt AbiMelech: Föröka din här, och drag ut.h}KF Och Gaal, Ebeds son, sade: Hvad är AbiMelech? Och hvad är Sichem, att vi honom tjena skole? Är icke han JerubBaals son, och hafver satt sin tjenare Sebul hit öfver Hemors folk, Sichems faders? Hvi skulle vi tjena honom?.|WF Och drogo ut på markena, och bergde sina vingårdar, och trampade der, och gjorde en dans, och gingo uti deras guds hus, och åto och drucko, och bannade AbiMelech.z{oF Så kom Gaal, Ebeds son, och hans bröder, och gingo in i Sichem; och de män i Sichem förläto sig uppå honom; z;F Och de män i Sichem beställde ett bakhåll öfverst på bergen, och röfvade på vägenom alla de som foro der fram; och det vardt bådadt AbiMelech.y{F Och kastade honom före den ogerning, som han bedref på de sjutio JerubBaals söner, och lade deras blod på AbiMelech deras broder, den dem ihjälslog; och på de män i Sichem, som honom hans hand dertill styrkt hade, att han sina bröder drap.zxoF Sände Gud en ondan vilja emellan AbiMelech och de män af Sichem; förty de män af Sichem förtalade AbiMelech,=wwF Då nu AbiMelech hade rådit öfver Israel i tre år,mvUF Och Jotham flydde, och undvek, och gick till Ber, och bodde der, för hans broders AbiMelechs skull.KuF Hvar ock icke, så gånge en eld utaf AbiMelech, och förtäre de män af Sichem, och af Millo hus; och gånge desslikes ut en eld af de män i Sichem, och af Millo hus, och förtäre AbiMelech.t-F Hafven I nu gjort rätt och redeliga emot JerubBaal och hans hus på denna dag, så varer glade öfver AbiMelech, och han vare glad öfver eder.msUF Och hafven uppsatt eder i denna dag emot mins faders hus, och slagit hans söner ihjäl, sjutio män på en sten, och gjort eder till Konung AbiMelech, hans tjensteqvinnos son, öfver de män i Sichem, efter han edar broder är;rF Att min fader för edra skull stridde, och vågade sin själ, derföre att han skulle frälsa eder ifrå de Midianiters hand;Gq F Hafven I nu gjort rätt och redeliga, att I hafven gjort AbiMelech till Konung; och hafven I gjort väl emot JerubBaal och hans hus; och hafven så gjort emot honom som han förtjent hafver;tpcF Och törnebusken sade till trän: Är det sant, att I viljen smörja mig till Konung öfver eder, så kommer, och betror eder under min skugga; hvar I icke viljen, så gånge en eld utu törnebuskan, och förtäre cedreträn i Libanon.QoF Då sade all trän till törnebuskan: Kom du, och var Konung öfver oss.nF Men vinträt sade till dem: Skulle jag öfvergifva min must, den Gud och menniskor glada gör, och gå bort, och uppsättas öfver trän?CmF Då sade trän till vinträt: Kom du, och var vår Konung.l F Men fikonträt sade till dem: Skulle jag öfvergifva min sötma och mina goda frukt, och gå bort, och uppsättas öfver trän?KkF Då sade trän till fikonträt: Kom du, och var Konung öfver oss.j5F Men oljoträt svarade dem: Skulle jag öfvergifva min fetma, hvilken både Gud och menniskor prisa i mig, och gå bort, och uppsättas öfver trän?liSF Trän gingo till och skulle smörja öfver sig en Konung, och sade till oljoträt: Var vår Konung.@h{F Då detta var sagdt Jotham, gick han bort, och stod öfverst på Grisims berg, och hof sin röst upp, ropade, och sade till dem: Hörer mig, I män af Sichem, att Gud ock hörer eder.g7F Och sig församlade alle män af Sichem, och hela Millo hus; och gingo till, och gjorde AbiMelech till Konung vid den höga ekena, som stod i Sichem.If F Och han kom i sins faders hus i Ophra, och slog sina bröder, JerubBaals söner, sjutio män, ihjäl på enom sten; men Jotham, den yngste sonen JerubBaals, blef igen; ty han vardt undstungen. e;F Och gåfvo honom sjutio silfpenningar utur BaalBeriths huse; och AbiMelech lejde sig dermed lösaktiga och lättfärdiga män, som honom följde efter.0d[F Då talade hans moders bröder all dessa orden om honom, för alla mäns öron i Sichem; och deras hjerta bevektes efter AbiMelech; ty de tänkte: Han är vår broder;wciF Käre, taler för alla mäns öron i Sichem: Hvilket är eder bättre, att sjutio män, alle JerubBaals barn, blifva herrar öfver eder, eller en man blifver herre öfver eder? Kommer ock dertillmed ihåg, att jag är edart ben och kött.$b EF Men AbiMelech, JerubBaals son, gick bort till Sichem till sina moders bröder, och talade med dem, och med hela slägtene af hans moderfaders hus, och sade:|asF#Och de gjorde ingen barmhertighet med JerubBaals Gideons huse, efter allt det goda, som han emot Israel gjort hade.`F"Och Israels barn kommo intet Herran deras Gud ihåg, den dem frälsat hade ifrån allas deras fiendars hand allt omkring.{_qF!Då Gideon var död, vände Israels barn om, och bedrefvo hor efter Baalim, och gjorde BaalBerith sig till en gud.^F Och Gideon, Joas son, blef död i godom ålder, och vardt begrafven i sins faders Joas graf, i Ophra, de Esriters faders.j]OFOch hans frilla, den han hade i Sichem, födde honom ock en son; hans namn kallade han AbiMelech.e\EFOch Gideon hade sjutio söner, som utaf hans länder komne voro; ty han hade många hustrur.A[FOch JerubBaal, Joas son, gick bort, och bodde i sitt hus.%ZEFAlltså vordo de Midianiter förnedrade för Israels barn, och hofvo sitt hufvud icke mer upp; och landet var stilla i fyratio år, så länge Gideon lefde.-YUFOch Gideon gjorde der en lifkjortel af, och satte honom i sin stad Ophra; och hela Israel bedref der hor uppå; och det vardt Gideon och hans huse till förargelse.uXeFOch de gyldene örnaringarna, som han hade begärat, gjorde till vigt tusende sjuhundrade siklar guld; förutan de spänger, kedjor och skarlakanskläder, som de Midianiters Konungar plägade bära, och förutan deras camelers halsband.WFDe sade: Dem vilje vi gifva; och bredde ett kläde ut, och hvar och en kastade örnaringarna deruppå, som han röfvat hade.9VmFOch Gideon sade till dem: Ett begärar jag af eder, hvar och en gifve mig de örnaringar, som han röfvat hafver; förty, efter de voro Ismaeliter, hade de gyldene örnaringar.)UMFMen Gideon sade till dem: Jag vill ingen herre vara öfver eder, och min son skall icke heller vara herre öfver eder; utan Herren skall vara herre öfver eder.T9FDå sade till Gideon någre af Israel: Var herre öfver oss, du och din son, och dins sons son, efter du hafver frälst oss ifrå de Midianiters hand.cSAFDå sade Sebah och Zalmunna: Statt du upp, och slå oss; ty efter som mannen är, så är ock hans magt. Så stod Gideon upp, och slog ihjäl Sebah och Zalmunna, och tog de spänger, som voro på deras camelers halsar.,RSFOch sade till sin förstfödda son Jether: Statt upp, och dräp dem. Men drängen drog sitt svärd icke ut; ty han fruktade sig, efter han var ännu en ung dräng.Q!FHan sade: De voro mine bröder, mine moders söner; så sant som Herren lefver, om I haden låtit dem lefva, skulle jag icke aflifva eder;+PQFOch till Sebah och Zalmunna sade han: Hurudana voro de män, som I slogen ihjäl i Thabor? De sade: De voro sådana som du, och dägelige såsom ens Konungs barn.OOFOch tornet i Pnuel bröt han neder, och slog ihjäl folket i stadenom.NFOch han tog de äldsta af staden, och törne utaf öknene och tistlar, och lät dermed sönderslita det folket i Succoth.xMkFOch han kom till det folket i Succoth, och sade: Si, här äro Sebah och Zalmunna, om hvilka I bespottaden mig, och saden: Är då allaredo Sebahs och Zalmunna hand uti dina händer, att vi ju skole gifva dino folke, som trött är, bröd?'LIFFick han fatt på en dräng utaf det folket i Succoth, och frågade honom; han skref honom upp de öfversta i Succoth, och deras äldsta, sju och sjutio män.WK)F Då nu Gideon, Joas son, kom igen af stridene, förr än solen uppgången var,J1F Och Sebah och Zalmunna flydde; men han jagade efter dem, och grep de två Midianiters Konungar, Sebah och Zalmunna, och förskräckte hela hären.IF Och Gideon drog uppåt på den vägen, der man i tjäll bor, österut in mot Nobah och Jogbeha, och slog hären; ty hären var trygg.]H5F Men Sebah och Zalmunna voro i Karkor, och deras här när dem, vid femtontusend, hvilke alle voro undsluppne af hela de österländningars här; ty tjugu och hundrade tusend voro fallne, som svärd utdraga kunde.rG_F Och han sade ock till det folket i Pnuel: Kommer jag igen i frid, så skall jag bryta detta tornet neder.F FOch han drog dädan upp till Pnuel, och talade sammalunda till dem. Och det folket i Pnuel svarade honom lika som de i Succoth. E;FGideon sade: Nu väl, när Herren gifver Sebah och Zalmunna i mina hand, skall jag söndertröska edart kött med törne utur öknene, och med tistlar. DFMen de öfverste i Succoth sade: Äro Sebahs och Zalmunna händer allaredo i dina händer, att vi ju skole gifva dinom här bröd?IC FOch han sade till det folket i Succoth: Käre, gif detta folket, som under mig är, något bröd, förty de äro trötte; att jag måtte jaga efter de Midianiters Konungar, Sebah och Zalmunna. BFDå nu Gideon kom till Jordan, gick han deröfver med trehundrade män, som med honom voro; och de voro trötte, och jagade efter.CFOch de fingo fatt på två de Midianiters Förstar, Oreb och Seeb; och dråpo Oreb på det hälleberget Oreb, och Seeb i Seebs press; och jagade de Midianiter; och båro Orebs och Seebs hufvud till Gideon öfver Jordan.=3FOch Gideon sände bådskap på hela berget Ephraim, och lät säga dem: Kommer neder emot de Midianiter, och kommer förr än de till vattnet, intill BethBara och Jordan. Så ropade alle de som af Ephraim voro, och kommo förr än de till vattnet, intill BethBara och Jordan.r<_FOch de Israels män af Naphthali, af Asser, och af hela Manasse, skriade, och jagade efter de Midianiter.w;iFOch som de trehundrade män blåste i basunerna, gjorde Herren så, att hvars och ens svärd i hela härenom var emot den andra; och hären flydde allt intill BethSittaZereratha, allt intill gränsona åt den slättene Mehola vid Tabbath.l:SFOch hvar och en stod på sitt rum, omkring hären. Då begynte hela hären att löpa, ropa och fly.Z9/FOch så blåste då alle tre hoparna med basunerna, och slogo sönder krukorna; men lamporna höllo de i deras venstra hand, och basunen i deras högra hand, och blåste och ropade: Herrans och Gideons svärd.]85FSå kom Gideon, och hundrade män med honom, till det yttersta på hären, till första väktarena, som der skickade voro och väckte dem upp, och blåste med basunerna, och slogo sönder krukorna i sina händer.7)FSåsom jag blås i basunen, och alle de som med mig äro, så skolen ock I blåsa i basunen omkring hela hären, och säga: Herren och Gideon.6FOch sade till dem: Ser på mig, och görer ock så; si, när jag kommer intill hären, såsom jag gör, så görer ock med. 5FOch han skifte de trehundrade män i tre delar, och fick hvarjom och enom en basun i sina hand, och tomma krukor, och lampor deruti;E4FDå Gideon nu hörde förtäljas sådana dröm, och hans utläggning, tillbad han, och kom igen i Israels här, och sade: Upp, ty Herren hafver gifvit de Midianiters här uti edra händer."3?FDå svarade den andre: Det är icke annat än Gideons svärd, Joas sons, den Israelitens; Gud hafver gifvit de Midianiter i hans händer med hela hären.)2MF Då nu Gideon kom, si, då förtäljde en för dem andra en dröm, och sade: Mig tyckte, att ett bjuggbröd, på glöd bakadt, välte sig intill de Midianiters lägre, och då det kom till tjället, slog det det, och kastade det neder, och vände upp ned uppå thy, så att tjället låg.f1GF Men de Midianiter och de Amalekiter, och alle österländningarna, hade lägrat sig i dalenom, såsom en hop gräshoppor; och deras cameler stodo icke till att räkna, så månge voro de, såsom sanden på hafsens strand.40cF Att du må få höra hvad de tala; sedan skall du med magt draga neder till lägret. Så gick Gideon med sin dräng Pura neder till det rummet på lägret, der vakten var.c/AF Om du fruktar dig att gå ditneder, så låt din dräng Pura gå ned med dig till lägret;.F Och Herren sade till honom i samma natt: Statt upp, och gack neder till lägret; ty jag hafver gifvit dem i dina händer.n-WFOch de togo spisning för folket med sig, och sina basuner; men de andra Israeliter lät han alla gå hvar och en i sina hyddo; men han stärkte sig med de trehundrade män; och de Midianiters här låg nedanför honom i dalenom.J,FOch Herren sade till Gideon: Med de trehundrade män, som läppjat hafva, vill jag frälsa eder, och gifva de Midianiter i dina händer; men det andra folket låt alltsammans gå hem till sitt.+FDå var deras tal, som med munnen läppjat hade utu handene, trehundrade män; allt det andra folket hade fallit på knä och druckit.d*CFOch han hade folket neder till vattnet. Och Herren sade till Gideon: Hvilken som läppjar vattnet med sine tungo, såsom en hund läppjar, honom ställ afsides; desslikes dem som på sin knä nederfalla till att dricka.+)QFOch Herren sade till Gideon: Detta folket är ännu för mycket; haf dem neder till vattnet, der vill jag pröfva dig dem; och om hvilken jag säger dig, att han skall draga med dig, han skall draga med dig; och om hvilken jag säger, att han icke skall draga med dig, han skall icke draga.i(MFSå låt nu utropa för folkets öron, och säga: Den som rädder är och förfärad, han vände om, och skynde sig af berget Gilead. Då vände folket tillbaka, tu och tjugu tusend, så att icke utan tiotusend blefvo qvara.M'FOch Herren sade till Gideon: Folket, som med dig är, är allt för mycket. Om jag gåfve Midian i deras händer, måtte Israels barn berömma sig emot mig, och säga: Min hand hafver frälst mig.U& 'FDå stod JerubBaal, det är Gideon, bittida upp, och allt folket, som med honom var, och lägrade sig vid den brunnen Harod, så att han hade de Midianiters här norrut, bakföre det berget More i dalenom.h%KF(Gud gjorde ock så i samma natt, att allena var torrt på skinnet, och dagg uppå allo markene.Q$F'Och Gideon sade till Gud: Din vrede förgrymme sig icke öfver mig, om jag än en tid talar; jag vill än en tid försökat med skinnet; vare nu allena torrt på skinnena, och daggen på allo markene.#'F&Och det skedde så. Och då han den andra morgonen bittida uppstod, tryckte han daggena utu skinnet, och uppfyllde ena skål med det vattnet.\"3F%Så vill jag lägga ett skinn med ullone ut på logan; om daggen lägger sig allenast på skinnet, och all marken är torr, så kan jag märka, att du vill frälsa Israel igenom mina hand, såsom du sagt hafver.b!?F$Och Gideon sade till Gud: Vill du frälsa Israel igenom mina hand, såsom du sagt hafver,6 gF#Och sände bådskap i hela Manasse, och kallade dem, att de skulle ock följa honom; han sände ock bådskap till Asser, och Sebulon, och Naphthali; de kommo upp emot honom.zoF"Så iklädde Herrans Ande Gideon, och han lät blåsa i basuner, och kallade AbiEser, att de skulle följa honom;%F!Då församlade sig tillhopa de Midianiter och Amalekiter, och de österländningar, och drogo öfver, och lägrade sig i den dalen Jisreel. ~}|W{{0zz#yxxwwvvuOttss"rrRqpoo!n@mm*lLkktjiidhgVfeddNcobb)a`__R^^x]\[[Z&YYFXWWVV~UTT=SRsQQSP>OO%NYMLKKUJDI HDGIFFMEDCCQBAA4@8?[?$>=WwFSå gingo de fem män åstad, och kommo till Lais, och sågo att det folk, som derinne var, bodde säkert, efter de Zidoniers sed, stilla och säkre; och ingen var, som dem något bekymmer gjorde i landena, eller hade det under sig; och voro långt ifrå de Zidonier, och hade intet beställa med något folk.eVEFPresten svarade dem: Går åstad med frid; edar väg är rätt för Herranom, den I vandren.UFDe sade till honom: Käre, fråga Gud till, att vi måge få veta om vår väg, som vi vandrom, skall oss lyckosam varda.xTkFHan svarade dem: Så och så hafver Micha gjort emot mig, och hafver lejt mig, att jag skall vara hans Prester.WS)FOch som de nu voro med Micha husfolk, kände de röstena af dem unga mannenom Levitenom, och gingo bort till honom, och sade till honom: Ho hafver kommit dig hit? Hvad gör du här? Och hvad hafver du här?2R_FOch Dans barn sände utaf sitt slägte och sina landsändar fem höfvitsmän, stridsamma män, ifrå Zorga och Esthaol, till att bespeja landet, och ransaka om det, och sade till dem: Går åstad, och bespejer landet; och de kommo uppå Ephraims berg till Micha hus, och blefvo der öfver nattene.@Q }FPå den tiden var ingen Konung i Israel; och Dans slägte sökte sig en arfvedel, der de måtte bo; ty intill den dagen var ännu ingen arflott fallen för dem ibland Israels slägter.pP[F Och Micha sade: Nu vet jag, att Herren varder mig godt görandes, efter jag hafver en Levit till Prest.gOIF Och Micha fyllde Levitenom handena, så att han vardt hans Prester, och blef så i Micha huse.dNCF Och Leviten tog till att blifva när mannenom; och han höll den unga mannen såsom en son.OMF Micha sade till honom: Blif när mig, du skall vara min fader, och min Prest; jag vill gifva dig årliga tio silfpenningar, och någor förenämnd kläder, och din födo. Och Leviten gick med honom.LF Frågade honom Micha: Hvadan kommer du? Han svarade honom: Jag är en Levit af BethLehem Juda, och vandrar hvart jag kan.+KQFMen han drog utu BethLehem, Juda stad, till att vandra hvart han kunde; och då han kom på Ephraims berg till Micha hus, på det han skulle hålla sin väg fram, JFMen en ung man var på den tiden af BethLehem Juda, ibland Juda slägte, och han var en Levit, och var dersammastäds främmande.gIIFPå den tiden var ingen Konung i Israel, och hvar och en gjorde såsom honom tyckte godt vara.H7FOch den mannen Micha hade så ett guds hus; och han gjorde en lifkjortel, och afgudar, och fyllde enom sinom son handena, att han vardt hans Prester.>GwFMen han fick sine moder penningarna igen. Då tog hans moder tuhundrade silfpenningar, och fick dem till guldsmeden; han gjorde henne ett gjutet beläte; det var sedan i Micha huse.|FsFSå fick han sine moder de tusende och hundrade silfpenningar igen; och hans moder sade: Jag hafver helgat de penningarna Herranom ifrå mine hand, för min son, till att man må göra ett gjutet beläte; derföre så får jag dig dem nu igen.EFHan sade till sina moder: De tusende och hundrade silfpenningar, som äro tagne ifrå dig, och som du svorit öfver, och sagt för min öron, si, de samma penningar äro när mig; jag hafver tagit dem till mig. Då sade hans moder: Välsignad vare min son Herranom.4D gFEn man var på Ephraims berg, benämnd Micha.YC-FDå kommo hans bröder ditneder, och hela hans faders hus, och togo honom upp, och båro honom upp, och begrofvo honom i hans faders Manoahs graf, emellan Zorga och Esthaol. Men han dömde Israel i tjugu år.xBkFOch sade: Min själ dö med de Philisteer! och han böjde dem krafteliga. Så föll huset uppå Förstarna, och uppå allt folket, som derinne var, så att de döde, som han drap i sin död, voro flere, än de som han drap medan han lefde.#AAFOch han fattade de två medelpelare, på hvilka huset hängde, och stödde sig på dem, och tog den ena i den högra, och den andra i den venstra handena;8@kFMen Simson åkallade Herran, och sade: Herre, Herre, tänk uppå mig, och styrk mig, Gud! i denna gången, att jag för båda min ögon må ena reso hämnas på de Philisteer.6?gFOch huset var fullt med män och qvinnor; och de Philisteers Förstar voro der ock alle, och på taket vid tretusend män och qvinnor, de som sågo till huru Simson spelade.>5FMen Simson sade till drängen, som ledde honom vid handena: Låt mig taga på pelarena, på hvilka huset hänger, att jag må stödja mig derintill.O=FDå nu deras hjerta väl gladt var, sade de: Låt hemta Simson, att han må spela för oss. Så hemtade de Simson utu fängelset, och han spelade för dem, och de ställde honom emellan två pelare.=<uFSammalunda när folket såg honom, prisade de deras gud: ty de sade: Vår gud hafver gifvit vår fienda i våra händer, den vårt land förderfvade, och slog många af oss ihjäl.C;FDå församlade sig de Philisteers Förstar, till att göra sinom gud Dagon ett stort offer, och göra sig glada, och sade: Vår gud hafver gifvit oss vår fienda Simson i våra händer.D:FOch hans hufvudhår begynte åter växa, der han rakad var.19]FMen de Philisteer grepo honom, och stungo honom ögonen ut, och förde honom neder till Gasa, och bundo honom med två kopparfjettrar; och han måste mala i fängelset.w8iFOch hon sade till honom: De Philisteer öfver dig, Simson! Som han nu vaknade af sinom sömn, tänkte han: Jag vill gå ut, såsom jag i flera resor gjort hafver, jag vill slita mig lös; och visste icke, att Herren var viken ifrå honom.B7FOch hon lät honom sofva på sitt knä, och kallade en, som rakade honom bort de sju lockar af hans hufvud; och hon begynte till att tvinga honom, och hans magt var gången ifrå honom.66gFDå nu Delila såg, att han hade uppenbarat henne allt sitt hjerta, sände hon bort, och lät kalla de Philisteers Förstar, och sade: Kommer än en gång hitupp; ty han hafver uppenbarat mig allt sitt hjerta. Då kommo de Philisteers Förstar upp till henne, och hade penningarna med sig i sine hand. 5FOch sade henne allt sitt hjerta, och sade till henne: På mitt hufvud hafver aldrig någon rakoknif kommit, ty jag är en Guds Nazir af moderlifvet; om man rakar håret af mig, så går min starkhet ifrå mig, så att jag varder svag, lika som andra menniskor.4FOch som hon alla dagar låg honom uppå med sådana ordom, och lät honom ingen ro få, vardt hans själ uppgifven allt intill döden.R3FDå sade hon till honom: Huru kan du säga, att du hafver mig kär, efter ditt hjerta är dock icke när mig? I tre gånger hafver du gäckat mig, och icke sagt mig, hvarutinnan din stora starkhet är.@2{FOch hon fäste dem in med en nagla, och sade till honom: De Philisteer öfver dig, Simson! Och han vaknade upp af sinom sömn, och drog de flätade lockar med nagla och fläteband ut.S1!F Delila sade till honom: Du hafver ännu gäckat mig, och ljugit för mig. Käre, säg mig dock, hvarmed man kan dig binda? Han svarade henne: Om du flätade sju lockar af mitt hufvud uti ett fläteband.H0 F Så tog Delila ny tåg, och band honom dermed, och sade: De Philisteer öfver dig, Simson! Och de hade håll på honom i kammaren; och han slet sönder dem utaf sina armar, såsom ett snöre./F Han svarade: Om jag vorde bunden med ny tåg, der ännu intet arbete med gjordt är, så vorde jag svag, och såsom en annor menniska..F Då sade Delila till Simson: Si, du hafver gäckat mig, och ljugit för mig; säg mig dock nu, hvarmed man dig binda kan?-F Och de hade håll på honom när henne i kammaren; och hon sade till honom: De Philisteer öfver dig, Simson! Och han slet sönder tågen, såsom ett vridet snöre söndergår, när det af eld förbrändt är; och vardt icke kunnigt, hvarutinnan hans starkhet var.,FDå förde de Philisteers Förstar upp till henne sju ny tåg, som ännu intet förtorkad voro, och hon band honom dermed.+%FSimson sade till henne: Om man bunde mig med sju ny tåg, som ännu intet förtorkad voro, så vorde jag svag, och såsom en annor menniska. * FOch Delila sade till Simson: Käre, säg mig, hvaruti står din stora starkhet; och hvarmed man kunde binda dig, och tvinga dig?9)mFUpp till henne kommo de Philisteers Förstar, och sade till henne: Tala så vid honom, att du kan få se, hvarutinnan han sådana stor kraft hafver, och hvarmed vi kunne varda honom öfverhändige, så att vi finge bindan och tvingan; så vilje vi gifva dig hvar våra tusende och hundrade silfpenningar.](5FDerefter fick han kärlek till ena qvinno vid den bäcken Sorek, hvilken het Delila.b'?FMen Simson låg intill midnatt. Då stod han upp om midnatt, och fattade båda dörrarna i stadsporten med båda dörrträn, och skottbommen, och lade dem på sina axlar, och bar dem upp på bergshöjdena för Hebron.w&iFDå vardt sagdt de Gasiter: Simson är kommen härin; och de omhvärfde honom, och läto taga vara på honom i stadsportenom i hela nattene; och voro stilla i hela nattene, och sade: I morgon, då ljust varder, vilje vi slå honom ihjäl.W% +FOch Simson gick till Gasa, och fick der se ena sköko, och lade sig när henne.D$FOch han dömde Israel uti de Philisteers dagar i tjugu år.Y#-FDå öppnade Gud ena oxlatand i kindbåganom, och der gick ut vatten; och som han drack, kom hans ande igen, och vederqvicktes; derföre heter ock det rummet åkallarens kindbågabrunn, allt intill denna dag.U"%FOch som han begynte svårliga törsta, åkallade han Herran, och sade: Du hafver en så stor salighet gifvit igenom dins tjenares hand, och nu måste jag dö i törst, och falla uti de oomskornas händer.n!WFOch då han det utsagt hade, kastade han kindbågan utu sine hand, och kallade det rummet RamathLehi.b ?FOch Simson sade: Der ligga de ihop; med en åsnakindbåga hafver jag slagit tusende män.xkFOch han råkade en rutten åsnakindbåga; han räckte ut sina hand och tog honom, och slog dermed tusende män.jOFOch då han kom intill Lehi, skriade de Philisteer, och kommo emot honom; men Herrans Ande föll på honom, och tågen på hans armar vordo såsom blår, de af eld förbrände äro, så att banden på hans händer försmulto.a=F De svarade honom: Vi vilje intet hinder göra dig; utan vi vilje allenast binda dig, och antvarda dig dem i händer, och vilje intet dräpa dig; och de bundo honom med tu ny tåg, och förde honom upp ifrå klippone.5eF De sade till honom: Vi äre komne hitneder till att binda dig, och få dig de Philisteer i händer. Simson sade till dem: Så svärjen, att I viljen intet hinder göra mig.F Så drogo tretusend män af Juda neder i bergklyftena i Etham, och sade till Simson: Vetst du icke, att de Philisteer äro rådande öfver oss? Hvi hafver du så gjort emot oss? Han sade till dem: Såsom de hafva gjort emot mig, så hafver jag gjort emot dem igen.-UF De af Juda sade: Hvi hafven I dragit hitupp emot oss? De svarade: Vi äre komne hitupp till att binda Simson, att vi måge göra honom, såsom han oss gjort hafver.V'F Då drogo de Philisteer upp, och belade Juda; och gåfvo sig neder till Lehi.~wFOch han slog dem hårdeliga, både på skuldror och på länder; och gick neder, och bodde uti en bergklyfto i Etham.|sFMen Simson sade till dem: Jag låter eder det göra; jag vill ändå hämna mig på eder, och sedan vara tillfrids. FDå sade de Philisteer: Ho hafver detta gjort? Då sades: Simson den Thimnitens måg, derföre att han hafver tagit honom hans hustru ifrå, och gifvit henne hans stallbroder. Då foro de Philisteer upp, och brände upp både henne och hennes fader i eld."?FOch tände eld på dem, och släppte dem uti de Philisteers säd, och brände upp kärfvarna med den ståndande sädene, och vingårdarna, och oljoträn."?FOch Simson gick bort, och fick trehundrade räfvar, och tog brandar, och vände ju en stjert emot den andra, och satte ju en brand emellan två stjertar;|sFDå sade Simson till honom: Jag hafver en gång en rättfärdig sak emot de Philisteer; jag skall göra eder skada.CFOch sade: Jag mente att du hade varit henne vred vorden, ty hafver jag gifvit henne dinom stallbroder; men hon hafver ena yngre syster, hon är dägeligare än hon, tag henne för desso.[ 3FOch det begaf sig efter några dagar, om hveteandene, att Simson sökte sina hustru med ett kid af getterna; och som han tänkte: Jag vill gå till mina hustru i kammaren, ville hennes fader icke låta honom in;S!FMen Simsons hustru vardt gifven enom hans stallbroder, den honom tillydde.nWFOch Herrans Ande föll på honom, och han gick neder till Askelon, och slog tretio män af dem, och tog deras kläder, och gaf högtidskläder dem som gåtona på råkat hade; och vardt ganska vred, och gick upp i sin faders hus.{qFDå sade de män af stadenom till honom på sjunde dagen, förra än solen gick neder: Hvad är sötare än hannogen; hvad är starkare än lejonet? Han sade till dem: Om I icke haden plöjt med minom kalf, I haden icke råkat på mina gåto.= uFOch hon gret i de sju dagar för honom, medan bröllopet stod. På sjunde dagen sade han henne det, ty hon låg honom så hårdt uppå; och hon sade gåtona för sins folks barnom., SFDå gret Simsons hustru för honom, och sade: Du äst mig vred, och hafver mig icke kär; du hafver gifvit mins folks barnom ena gåto före, och hafver icke utsagt mig henne. Han sade till henne: Si, jag hafver icke utsagt henne minom fader, eller mine moder; skulle jag nu sägat för dig?Z /FPå sjunde dagen talade de till Simsons hustru: Locka för dinom man, att han utsäger oss gåtona, eller vi skole bränna dig och dins faders hus upp i eld; hafven I budit oss hit, till att göra oss fattiga? FHan sade till dem: Af fråssarenom utgick mat, och sötme utaf dem starka. Och de kunde i tre dagar icke råka uppå gåtona.1 ]F Men kunnen I icke utråda henne, så skolen I gifva mig tretio skjortor och tretio högtidskläder. Och de sade till honom: Sätt fram dina gåto, låt oss höra henne.MF Men Simson sade till dem: Jag vill sätta eder ena gåto före; om I det utgäten, och råken rätt i dessa sju bröllopsdagar, så vill jag gifva eder tretio skjortor, och tretio högtidskläder.`;F Och då de sågo honom, fingo de honom tretio stallbröder, som skulle vara när honom.r_F Och då hans fader kom ditneder till qvinnona, gjorde Simson der bröllop, såsom unga män pläga göra.Z/F Och han tog det i sina hand, och åt deraf i vägenom, och gick till sin fader och till sina moder, och gaf dem, så att de ock åto; men han sade dem intet deraf, att han hade tagit hannogen utaf lejonets as./YFOch några dagar derefter kom han igen till att taga henne, och gick af vägenom till att bese aset af lejonet; si, då var en bisvärm i aset af lejonet, och hannog.`;FDå han nu kom ditneder, talade han med qvinnone, och hon behagade Simson i hans ögon.]5FOch Herrans Ande föll öfver honom, och han ref det sönder i stycker, såsom man hade sönderrifvit ett kid, och hade dock platt intet i handene; och sade icke sinom fader eller sine moder, hvad han gjort hade.-UFSå gick Simson neder med sinom fader och sine moder till Thimnath; och som de kommo till vingårdarna vid Thimnath, si, då kom ett ungt lejon rytandes emot honom.*OFMen hans fader och moder visste icke, att det var af Herranom; ty han sökte tillfälle emot de Philisteer; och de Philisteer rådde på den tiden öfver Israel. FHans fader och moder sade till honom: Är nu ingen qvinna ibland dina bröders döttrar, och i allt mitt folk, att du går bort, och tager dig hustru när de Philisteer, som oomskorne äro? Simson sade till sin fader: Gif mig denna; ty hon behagar min ögon.?~yFOch då han uppkom, underviste han det sinom fader och sine moder, och sade: Jag hafver sett ena qvinno i Thimnath, utaf de Philisteers döttrar; käre, gifver mig henne till hustru.d} EFSimson gick ned till Thimnath, och såg ena qvinno i Thimnath, utaf de Philisteers döttrar.f|GF Och Herrans Ande begynte till att vara med honom, uti Dans lägre, emellan Zorga och Esthaol.n{WF Och qvinnan födde en son, och kallade honom Simson; och pilten växte, och Herren välsignade honom.kzQF Men hans hustru svarade honom: Om Herren hade velat dräpa oss, så hade han icke anammat bränneoffret och spisoffret af våra händer, och hade icke tett oss allt detta, ej heller låtit oss detta höra, såsom nu skedt är.PyF Och sade till sina hustru: Vi måste döden dö, att vi hafve sett Gud.wxiF Och Herrans Ängel syntes intet mer Manoah och hans hustru. Så förnam Manoah, att det var en Herrans Ängel;;wqF Och då lågen uppgick af altaret åt himmelen, för Herrans Ängel ock upp i altarens låga. Då Manoah och hans hustru det sågo, föllo de neder till jordena på sitt ansigte.&vGF Då tog Manoah ett kid af getterna och spisoffer, och lade det på en sten Herranom; och han gjorde det underliga; och Manoah med hans hustru sågo deruppå.au=F Herrans Ängel sade till honom: Hvi frågar du efter mitt Namn, det dock underligit är?ztoF Och Manoah sade till Herrans Ängel: Huru heter du, att vi dig prisa måge, när du kommer såsom du sagt hafver?gsIF Men Herrans Ängel svarade Manoah: Om du än behåller mig, så äter jag dock intet utaf ditt bröd; men vill du göra Herranom ett bränneoffer, så må du det offra; ty Manoah visste icke, att det var en Herrans Ängel.wriF Manoah sade till Herrans Ängel: Käre, låt oss behålla dig här, vi vilje tillreda dig ett kid af getterna.5qeF Han skall icke äta hvad utaf vinträ kommet är, och skall intet vin dricka, eller starka drycker, och äta intet orent; allt det jag henne budit hafver, skall han hålla.ipMF Herrans Ängel sade till Manoah: Han skall vakta sig för allt det som jag qvinnone sagt hafver.loSF Och Manoah sade: När nu sker såsom du sagt hafver, hurudana skola piltens seder och gerning vara?n/F Manoah stod upp, och följde qvinnona efter, och kom till mannen, och sade till honom: Äst du den mannen, som talade med qvinnone? Han sade: Ja. mF Då lopp hon hasteliga, och underviste det sinom man, och sade till honom: Si, den mannen hafver synts mig, som i dag kom till mig.l!F Och Gud hörde Manoahs röst; och Guds Ängel kom igen till qvinnona; och hon satt på markene, och hennes man Manoah var icke när henne.CkF Då bad Manoah Herran, och sade: Ack! Herre, låt den Guds mannen åter komma till oss, den du utsändt hafver, att han må lära oss, hvad vi skole göra med piltenom, som födas skall.cjAF Men han sade till mig; Si, du skall varda hafvandes, och föda en son; så drick nu intet vin, eller starka drycker, och ät intet orent; förty pilten skall vara en Guds Nazir, ifrå moderlifvet allt intill hans död.i F Då kom qvinnan, och talade med sin man och sade: En Guds man kom till mig, och han var till seendes såsom en Guds Ängel, ganska förskräcklig; så att jag intet frågade honom hvadan han var, eller hvart han ville; och han sade mig intet hur han het.lhSF Ty du skall varda hafvandes, och föda en son, hvilkom ingen rakoknif skall komma på hufvudet; förty den pilten skall vara en Guds Nazir utaf moderlifvet; och han skall begynna till att frälsa Israel utu de Philisteers hand.  ~r}}9|{{ZzMzyox^wwvouutss1rrqfppooHnmmelljkkjiiOhhIggf{eeZdd>cbba`` _k_^B]]/\\O[ZZ,YYbXWVVUU T{SSDRRQhPPMOO$NNM6L}KJII/HsGoFF?EDCBBoAA6@@G?>>>===<;;%::(9a88766855/332n1190u/m.\--8,++****J*))O((''&&%P$$i#:""\"!O V[ .m-6-6eboq ! g j  d KmyZOch det begaf sig på samma tid, att Eli låg i sino rumme, och hans ögon begynte mörkas, så att han icke se kunde.zl qZOch då pilten Samuel tjente Herranom under Eli, var Herrans ord sällsynt på den tiden, och var fögo Prophetia.Xk+Z$Och den qvar blifver af ditt hus, han skall komma och falla neder för honom, om en silfpenning och ett stycke bröd, och skall säga: Käre, låt mig komma till en Prestadel, att jag må äta en beta bröd.Xj+Z#Och jag skall uppväcka mig en trogen Prest, och han skall göra såsom det i mino hjerta och mine själ är; honom skall jag bygga ett säkert hus, så att han skall vandra inför minom Smorda i alla dagar.iZ"Och detta skall vara dig ett tecken, som båda dina söner Hophni och Pinehas öfvergå skall: På en dag skola de både dö.Ih Z!Dock vill jag icke utrota af dig allan man ifrå mitt altare, på det din ögon skola försmäkta, och din själ gräma sig; och hela hopen i dino huse skola dö, då de till manna komne äro. g Z Och du skall se din motståndare uti tabernaklet i allo Israels godo; och ingen gammal skall vara i dins faders hus evinnerliga. fZSi, den tid skall komma, att jag skall bryta din arm sönder, och dins faders hus arm, så att ingen gammal skall vara i dino huse.eZDerföre säger Herren Israels Gud: Jag hafver sagt, att ditt hus och dins faders hus skulle vandra för mig evinnerliga. Men nu säger Herren: Det vare långt ifrå mig; utan den mig ärar, honom vill jag ock ära: men den mig föraktar, han skall komma på skam.OdZHvi spjernar du då emot mitt offer och spisoffer, som jag budit hafver i tabernaklet, och du ärar dina söner mer än mig, så att I göden eder utaf allt mitt folks Israels spisoffers förstling?_c9ZOch utvalde honom der mig, för all Israels slägter till Presterskap, att han skulle offra på mitt altare, och upptända rökverk, och bära lifkjortel för mig: och gaf dins faders huse all Israels barnas offer.'bIZOch en Guds man kom till Eli, och sade till honom: Så säger Herren: Jag hafver uppenbarat mig dins faders huse, då de ännu voro uti Egypten i Pharaos hus;Ua%ZMen pilten Samuel växte till, och var både Herranom och menniskom täcker.B`ZOm någor syndar emot en mennisko, så kunna domarena förlika det; men om någor syndar emot Herran, ho kan förlikat? Och de hörde intet sins faders röst; ty Herren ville döda dem.l_SZIcke så, mina barn, det är icke godt rykte, som jag hörer; I kommen Herrans folk till att synda.m^UZOch han sade till dem: Hvi gören I sådant? Ty jag hörer edart onda väsende af allt detta folket.6]gZMen Eli var ganska gammal, och han förnam hvad hans söner gjorde allom Israel; och att de sofvo när de qvinnor, som tjente inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel.\ZOch Herren sökte Hanna, att hon blef hafvandes, och födde tre söner och två döttrar; men pilten Samuel växte till för Herranom.9[mZOch Eli välsignade ElKana och hans hustru, och sade: Herren gifve dig säd utaf denna qvinnone för den bön, som du hafver bedit af Herranom. Och de gingo hem till sitt igen.$ZCZDertill gjorde hans moder honom en liten kjortel, och förde den upp till honom i sinom tid, då hon uppgick med sin man, till att offra offer i sinom tid.SY!ZMen Samuel var en tjenare för Herranom, en dräng i en linnen lifkjortel.kXQZDerföre var piltarnas synd ganska stor för Herranom; förty folket förhädde Herrans spisoffer.^W7ZNär då någor sade till honom: Låt upptända det feta såsom det bör sig i dag, och tag sedan hvad ditt hjerta begärar, så sade han till honom: Du skall nu gifva mig det, eljest skall jag taga det med våld.`V;ZSammalunda, förra än de uppbrände det feta, kom Prestens dräng, och sade till honom, som offret frambar: Få mig kött, att jag må steka det åt Prestenom; ty han vill icke taga kokadt kött af dig, utan rått.;UqZOch stack i grytona eller kettilen, eller pannona, eller krukona, och hvad han drog ut med gaffelen, det tog Presten till sig. Så gjorde de allom Israel, som ditkommo till Silo.4TcZ Ej heller hvad deras Prestaämbete var till folket. Då någor ville något offra, så kom Prestens dräng, medan köttet kokades, och hade en treuddad gaffel i sine hand:HS Z Men Eli söner voro Belials barn, och visste intet af Herranom;nRWZ Och ElKana gick hem igen till Hamath uti sitt hus, och pilten var Herrans tjenare inför Presten Eli.HQ Z För Herranom skola förskräckas hans fiender; öfver dem skall han dundra i himmelen. Herren skall döma verldenes ändar, och skall gifva sinom Konung magt, och upphöja sins Smordas horn.PZ Han varder bevarandes sina heligas fötter; men de ogudaktige skola vara tyste i mörkrena; ty ingen förmår något af sin egen kraft.sOaZHan uppreser den torftiga utu stoftet, och upphäfver den fattiga utu träcken, att han skall sätta honom ibland Förstar, och låtan ärfva ärones stol; ty verldenes ändar äro Herrans, och jordenes krets hafver han satt deruppå.ONZHerren gör fattigan; han gör ock rikan han förnedrar och upphöjer.LMZHerren dödar, och gifver lif; förer till helvete, och derut igen.6LgZDe som mätte voro, de vordo sålde för bröd; och de som hunger ledo, hungra intet mer; tilldess den ofruktsamma födde sju, och den som mång barn hade, vardt försvagad.WK)ZDe starkas båge är sönderbruten, och de svage äro omgjordade med starkhet.*JOZLåter af att berömma eder och tala stor ord. Låter det gamla utur edar mun: ty Herren är en Gud, som vet det, och låter icke sådana anslag hafva framgång.aI=ZIngen är helig såsom Herren. Utan dig är ingen; och ingen tröst är såsom vår Gud.DH ZOch Hanna bad, och sade: Mitt hjerta fröjdar sig i Herranom; mitt horn är upphöjdt i Herranom; min mun hafver vidt öppnat sig öfver mina fiendar; ty jag fröjdar mig af dine salighet.wG kZDerföre gifver jag honom Herranom igen evigliga, efter han af Herranom beden är. Och de tillbådo der Herran.cF CZDå jag bad om denna pilten. Nu hafver Herren gifvit mig den bönena, som jag bad af honom. E ZOch hon sade: Ack! min Herre, så visst som din själ lefver, min Herre, jag är den qvinnan, som här när dig stod, och bad Herran;=D yZOch de slagtade stuten, och hade pilten fram för Eli.=C wZOch så hade hon honom upp, sedan hon honom afvant hade, med tre stutar, med ett epha mjöl, och med en flasko vin, och hade honom in i Herrans hus i Silo; och pilten var ännu ung.[B 3ZElKana hennes man sade till henne: Gör såsom dig täckes; blif, tilldess du hafver afvant honom; Herren stadfäste det han sagt hafver. Så blef då qvinnan, och däggde sin son, intilldess hon vande honom af.OA ZFor Hanna intet med upp; utan sade till sin man: Jag vill icke fara upp, tilldess barnet är afvanat; då vill jag hafva honom med, att han må hafvas fram för Herran, och blifva der sedan evigliga.x@ mZOch då mannen ElKana for upp med hela sitt hus, till att offra Herranom offer efter sedvänjon och sitt löfte; ? =ZOch då någre dagar voro framlidne, vardt hon hafvandes, och födde en son, och kallade honom Samuel, sägandes: Ty jag hafver bedit honom af Herranom.G>  ZOch om morgonen voro de bittida uppe; och då de tillbedit hade för Herranom, vände de om, och gingo hem igen till Ramath. Och ElKana kände sina hustru Hanna. Och Herren tänkte på henne.=  ZHon sade: Låt dina tjenarinno finna nåd för din ögon. Så gick qvinnan sin väg och åt, och såg icke mer så sorgeliga ut.j< QZEli svarade, och sade: Gack i frid; Israels Gud gifve dig dina bön, den du af honom bedit hafver.;  ZRäkna dock icke dina tjenarinno såsom en Belials dotter; ty jag hafver utaf mitt svåra bekymmer och sorg talat allt härtill.1: _ZMen Hanna svarade och sade: Nej, min Herre, jag är en bedröfvad qvinna; vin och starka drycker hafver jag icke druckit, utan hafver utgjutit mitt hjerta för Herranom.U9 'ZOch sade till henne: Huru länge vill du vara drucken? Låt vinet gå af dig.8 Z Ty Hanna talade i sitt hjerta, allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes intet. Då mente Eli, att hon var drucken;I7 Z Och som hon länge bad för Herranom, gaf Eli akt på hennes mun.+6 SZ Och lofvade ett löfte, och sade: Herre Zebaoth, om du ville se till dina tjenarinnos jämmer, och tänka på mig, och icke förgäta dina tjenarinno, utan gifva dina tjenarinno en son, så vill jag gifva honom Herranom, så länge han lefver, och ingen rakoknif skall komma på hans hufvud.V5 )Z Och hon var full med hjertans bedröfvelse; och hon bad till Herran, och gret; 4 Z Då stod Hanna upp, sedan hon ätit och druckit hade i Silo; och Presten Eli satt på en stol utanför dörrene af Herrans tempel.;3 sZOch ElKana hennes man sade till henne: Hanna, hvi gråter du? Och hvi äter du icke? Och för hvad sak är ditt hjerta så illa tillfrids? Är jag dig icke bättre än tio söner?2 ZSå gjorde hon hvart år, när de gingo upp till Herrans hus, och gjorde henne alltså harmt; men hon gret, och åt intet.1 ZOch hennes haterska gjorde henne harmt, och kastade henne före hennes ofruktsamhet, att Herren hade igenlyckt hennes lif.n0 YZMen Hanna gaf han ett stycke sörjandes; ty han hade Hanna kär; men Herren hade igenlyckt hennes lif.y/ oZDå nu en dag kom, att ElKana offrade, gaf han sine hustru Peninna, och alla hennes söner och döttrar, stycker;G.  ZDen samme mannen gick upp ifrå sin stad i sinom tid, att han skulle tillbedja och offra Herranom Zebaoth i Silo: och dersammastäds voro Herrans Prester Hophni och Pinehas, både Eli söner.y- oZOch han hade två hustrur, den ena het Hanna, den andra Peninna; men Peninna hade barn, och Hanna hade inga barn., /ZDet var en man af Ramathaim Zophim, af Ephraims berg; han het ElKana, Jerohams son, Elihu sons, Thohu sons, Zuphs sons, hvilken en Ephrateer var.,+UPObed födde Isai; Isai födde David.-*WPSalmon födde Boas; Boas födde Obed;:)qPAmminadab födde Nahesson; Nahesson födde Salmon;0(]PHezron födde Ram; Ram födde Amminadab;3'cPDetta är Perez börd: Perez födde Hezron; &;POch hennes grannhustrur gåfvo honom ett namn, och sade: Naemi är födt ett barn; och de kallade honom Obed; han är Isai fader, som är Davids fader.N%POch Naemi tog barnet, och lade det i sitt sköt, och vardt dess amma.3$aPHan varder dig kommandes till lif igen, och försörjandes dig i dinom ålder; ty din sonahustru, som dig älskat hafver, hafver födt den dig bättre är än sju söner.#+PDå sade qvinnorna till Naemi: Lofvad vare Herren, som hafver låtit dig icke fattas arfvinga i denna tiden, att hans namn må blifva i Israel."P Så tog Boas Ruth, att hon vardt hans hustru; och när han låg när henne, gaf Herren henne, att hon vardt hafvandes, och födde en son. !P Och ditt hus vare såsom Perez hus, hvilken Thamar födde Juda, utaf den säd, som Herren dig gifvandes varder af denna qvinnone. P Och allt folket, som i portenom var, samt med de äldsta, sade: Vi äre vittne; Herren göre den qvinnona, som kommer i ditt hus, såsom Rachel och Lea, hvilka båda hafva uppbyggt Israels hus; och blif ärlig hållen i Ephrata, och var namnkunnig i BethLehem.P Dertill tager jag ock Ruth, den Moabitiskon, Mahlons hustru, mig till hustru, att jag må uppväcka dem döda namn i hans arfvedel, och hans namn icke skall utrotadt varda ibland hans bröder, och utu hans rums portar; dess ären I vittne i denna dag.@{P Och Boas sade till de äldsta, och till allt folket: I ären i denna dag vittne, att jag hafver köpt allt det EliMelech, och allt det Chilion och Mahlon tillhörde, utaf Naemis hand.H POch arfvingen sade till Boas: Köp du det; och drog sin sko af.fGPOch det var en gammal sedvänja i Israel, när en någon ting icke ärfva eller köpa ville, till att all ting skulle fast blifva, så drog han sin sko utaf, ock fick dem andra; det var då till ett vittnesbörd i Israel.#APDå sade han: Jag kan icke blifva vid arfvet, att jag tilläfventyrs icke förderfvar min arfvedel. Lös du hvad jag lösa skulle, ty jag kan icke lösan.3aPBoas sade: När du köper åkren af Naemis hand, så måste du ock taga Ruth, den Moabitiskon, dens dödas hustru, att du må uppväcka dem döda namn till hans arfvedel._9PDerföre tänkte jag, att jag skulle det kungöra dig, och säga: Vill du komma det i ditt arf, så köp det inför borgarena, och inför de äldsta af mitt folk. Vill du ock icke kommat i ditt arf, så säg mig det, att jag må veta det; ty här är ingen arfvinge till, annar än du, och jag näst dig. Han sade: Jag vill komman i mitt arf.7PDå sade han till arfvingan: Naemi, som ifrå de Moabiters land igenkommen är, bjuder ett stycke åker fält, som hörde vår broder EliMelech till.dCPOch han tog tio män af de äldsta i staden, och sade: Sätter eder här. Och de satte sig.C PBoas gick upp i porten, och satte sig der. Och si, när arfvingen gick derfram, talade Boas till honom, och sade: Kom, och sätt dig här, ehuru ditt namn är. Och han kom, och satte sig.3PHon sade: Låt oss bida, min dotter, tilldess du får se hvartut det vill; ty mannen vänder icke igen, med mindre han gör der i dag en ända med.ymPOch sade: Dessa sex mått korn gaf han mig; ty han sade: Du skall icke komma med tomma händer till dina sväro. PMen hon kom till sina sväro; den sade: Huru går det med dig, min dotter? Och hon sade henne allt det mannen hade gjort henne;6gPOch sade: Räck hit din mantel, som du hafver uppå, och håll honom fram; och hon höll honom fram, och han mälte sex mått korn, och lade på henne. Och han kom i staden.CPOch hon sof intill morgonen vid hans fötter; och hon stod upp, förra än någor den andra känna kunde och han sade: Låt icke uppenbart varda, att någon qvinna är kommen till logan;'IP Blif i natt; i morgon om han tager dig, är så godt; lyster honom ock icke taga dig, så vill jag taga dig, så visst som Herren lefver. Sof intill morgonen.OP Det är sant, att jag är arfvingen, men en annar är närmer än jag.)P Nu, min dotter, frukta dig intet; allt det du säger, vill jag göra dig; förty hela staden af mitt folk vet, att du äst en dygdesam qvinna.> wP Han sade: Välsignad vare du Herranom, min dotter, du hafver sedermer gjort en bättre barmhertighet än tillförene, att du icke hafver gångit efter ynglingar, rika eller fattiga. P Och han sade: Ho äst du? Hon svarade: Jag är Ruth din tjenarinna, sträck ut din vinga öfver dina tjenarinno; ty du äst arfvingen.j OPVid midnattstid vardt mannen förfärad, och tog om sig, och si, en qvinna låg vid hans fötter.7 iPOch då Boas hade ätit och druckit, vardt hans hjerta gladt, och kom och lade sig bakom en kornskyl; och hon kom sakta, och lyfte upp kläden vid hans fötter, och lade sig.Z /PHon gick neder till logan, och gjorde allt såsom hennes svära henne budit hade.EPHon sade till henne: Allt det du säger mig, vill jag göra.>wPNär han då lägger sig, så märk till, hvar han lägger sig, och kom och lyft upp kläden vid hans fötter, och lägg dig, så varder han dig väl sägandes, hvad du göra skall.9PSå två dig, och smörj dig, och drag din kläder uppå, och gack neder till logan, så att ingen känner dig, tilldess han hafver ätit och druckit.vgPDen samme Boas, vår skyldman, när hvilkens pigor du varit hafver, kastar i denna nattene korn på sin loga.s cPOch Naemi hennes svära sade till henne: Min dotter, jag vill komma dig till ro, så att du skall må väl.)PAlltså höll hon sig intill Boas pigor, och hemtade der, så länge bjugganden och hveteanden öfverfaren var; och kom igen till sina sväro./PNaemi sade till Ruth sina sonahustru: Det är bättre, min dotter, att du går ut med hans pigor, att på en annan åker icke någor afvisar dig.}uPRuth, den Moabitiskan, sade: Han sade ock till mig: Håll dig intill mina dränger, tilldess de hafva allt inbergat.ymPNaemi sade till sina sonahustru: Välsignad vare han Herranom; ty han hafver icke tillbakalåtit sina barmhertighet, hvarken på de lefvande, eller på de döda. Och Naemi sade till henne: Den mannen är oss åkommen, och är vår arfvinge.PDå sade hennes svära till henne: Hvar hafver du hemtat i dag, och hvar hafver du arbetat? Välsignad vare den som vid dig känts hafver. Och hon sade det sine sväro, när hvem hon arbetat hade, och sade: Den man, som jag i dag när arbetat hafver, heter Boas.3~aPOch lade på sig, och kom i staden, och viste sina sväro hvad hon hemtat hade; dertill bar hon fram, och gaf henne det henne qvart blifvit var, der hon af mättad vardt.}PSå hemtade hon på åkrenom allt intill aftonen; och det hon upphemtat hade, tröskade hon, och det var vid ett epha bjugg;|#POch låter desslikes falla utaf händerna henne till, och låter liggat, att hon må upphemta det, och ingen tale derföre illa till henne.{#POch då hon stod upp till att hemta, böd Boas sina dränger, och sade: Låter henne ock hemta emellan kärfvarna, och snubber henne intet;z{PBoas sade till henne: När måltid är, så kom hit till med, och ät bröd, och doppa din beta uti ättikona. Så satte hon sig när skördemännerna; och han lade henne torkad ax före, och hon åt, och vardt mätt, och lät blifva något qvart.8ykP Hon sade: Låt mig finna nåd för din ögon, min Herre; ty du hafver hugsvalat mig, och talat dine tjenarinno vänliga till, ändock jag icke är såsom någon af dina pigor.2x_P Herren vedergälle dig det du gjort hafver; och din lön vare fullkommen när Herranom Israels Gud, till hvilken du kommen äst, till att hafva tröst under hans vingar.~wwP Boas svarade och sade till henne: Mig är sagdt allt det du gjort hafver med dine sväro efter dins mans död, att du hafver öfvergifvit din fader och dina moder, och ditt fädernesland, och farit till det folk, som du tillförene intet kände. uFOch de män af Israel hade svorit i Mizpa, och sagt: Ingen af oss skall gifva sina dotter de BenJamiter till hustru.J=F0Och de män af Israel kommo igen till BenJamins barn, och slogo med svärdsegg dem i stadenom, både folk och fä, och allt det man fann; och alla de städer, som de funno, uppbrände de i eld.<F/Allenast sexhundrad män vände sig, och flydde åt öknena till den bergklippon Rimmon; och blefvo i Rimmons bergklippo i fyra månader.~;wF.Och så föllo på den dagen af BenJamin fem och tjugu tusend män, som svärd förde, och alle stridsamme män voro.F:F-Då vände de sig, och flydde åt öknena till den bergklippon Rimmon; men på den samma vägen slogo de femtusend män, och följde dem efter allt intill Gideom, och slogo dem af tutusend.R9F,Och föllo af BenJamin adertontusend män, som alle stridsamme män voro.{8qF+Och de kringhvärfde BenJamin, och fullföljde dem allt intill Menuah, och förtrampade dem inför Gibea österut.27_F*Och de vände sig för de män af Israel på den vägen till öknena; men striden fullföljde dem; dertill de som af städerna inkomne voro, de förderfvade dem derinne.6}F)Och de män af Israel vände ock om; då förskräcktes de män af BenJamin; förty de sågo, att dem tillstundade ondt. 5F(Så begynte slå en rök af staden rättupp. Och BenJamin vände sig tillbaka; si, då gick röken af hela stadenom upp i himmelen.F4F'Då nu de män af Israel vände sig i stridene, och BenJamin begynte till att slå och försarga i Israel vid tretio män; och tänkte: De äro slagne för oss såsom i den förra stridene;3!F&Och de hade en lösen sig emellan, de män af Israel och bakhållet, till att öfverfalla dem med svärd, när röken af stadenom uppslog.2}F%Och bakhållet skyndade sig ock, och drogo fram till Gibea, och stormade till, och slogo den hela staden med svärdsegg.15F$Ty då BenJamins barn sågo, att de slagne voro, gåfvo Israels män dem rum; ty de förläto sig på bakhållet, som de hade beställt invid Gibea.30aF#Alltså slog Herren BenJamin för Israels barn, så att Israels barn på den dagen förderfvade fem och tjugu tusend och hundrade män i BenJamin, som alle svärd förde./!F"Och kommo in mot Gibea tiotusend män, utvalde af hela Israel, så att striden vardt skarp; men de visste icke, att dem ondt tillstundade.$.CF!Så reste upp alle män af Israel, hvar af sitt rum, och skickade sig i BaalThamar, och det bakhållet af Israel gaf sig upp utu sitt rum, ifrå Gaba kulo;,-SF Då tänkte BenJamins barn: De äro slagne för oss såsom tillförene. Men Israels barn sade: Låt oss fly, att vi måge komma dem ifrå staden ut uppå vägarna. ,FDå drogo BenJamins barn ut emot folket, och gåfvo sig ifrå staden, och begynte till att slå och sarga några af folket, såsom förr i de två gånger, i markene på två vägar, den ene går till BethEl, och den andre till Gibea, vid tretio män i Israel.+FOch drogo så Israels barn upp på tredje dagen till BenJamins barn; och skickade sig emot Gibea, såsom i de två gånger tillförene.G* FOch Israels barn beställde ett bakhåll omkring staden Gibea; ) FOch Pinehas, Eleazars son, Aarons sons, stod för honom på den tiden, och sade: Skole vi mer draga ut till att strida emot BenJamins barn, våra bröder, eller skall jag vända igen? Herren sade: Drager ditupp; i morgon skall jag gifva dem i edra händer.c(AFOch Israels barn frågade Herran, och dersammastäds var Guds förbunds ark på den tiden.W')FDå drogo all Israels barn upp, och allt folket, och kommo till Guds hus, och greto, och blefvo der för Herranom, och fastade den dagen intill aftonen, och offrade bränneoffer och tackoffer för Herranom.&/FFöllo de BenJamiter utu Gibea emot dem på samma dagen, och slogo ännu till markena adertontusend män af Israels barn, som alle svärd förde.Z%/FOch då Israels barn trädde den andra dagen till att strida emot BenJamins barn,X$+FOch Israels barn drogo upp, och greto för Herranom allt intill aftonen, och frågade Herran, och sade: Skole vi mer falla till och strida med BenJamins barn, våra bröder? Herren sade: Drager upp till dem.#)FMen folket Israels män förmannade sig, och redde sig till att ytterligare strida på samma platsen, der de sig i den förra dagen redt hade;x"kFDå föllo BenJamins barn ut af Gibea, och slogo på den dagen af Israel tu och tjugu tusend män till markena.u!eFOch hvar och en af Israel gick ut till att strida med BenJamin, och skickade sig till att strida emot Gibea. O~}}P|{{Azz)y@xx%wwvv$uuKtsrr qppPoo,nin mullkk:jiihgg]g ffveddJcbb aI`__^^ ]"\['ZgYXWWHVUU:TwSSRwQPP OUNMLLkLK;JtIIZHmGG`FEEE3DDgD CC,BsAA@@@??)>S===)<ZDå nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;E=ZOch de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för Herranom, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för Herranom. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.d<CZOch Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja Herran för eder.`;;ZSå bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente Herranom allena.:ZMen Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till Herran, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till Herran, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.)9MZOch ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för Herranom.A8 ZSå kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade Herrans ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på Herrans ark.37aZOch de sände bådskap till de borgare af KiriathJearim, och läto säga dem: De Philisteer hafva fört igen Herrans ark; kommer hitneder, och hemter honom upp till eder.6ZOch det folket i BethSemes sade: Ho kan blifva ståndandes för Herranom, en sådana helig Gud? Och till hvem skall han fara ifrån oss?\53ZOch somlige af de BethSemiter vordo slagne, derföre att de hade sett Herrans ark; och han slog af folket femtiotusend och sjutio män. Då jämrade sig folket, att Herren hade med så stor plågo slagit folket.r4_ZOch gyldene möss efter talet af alla de Philisteers städer, under de fem Förstar, både murade städer och byar; och intill det stora sorgerummet, der de läto Herrans ark uppå, intill denna dag, på Josua den BethSemitens åker.3#ZOch detta äro de gyldene ardsar, som de Philisteer offrade Herranom till skuldoffer: Asdod en, Gasa en, Askelon en, Gath en, och Ekron en;o2YZNär nu de fem Philisteers Förstar hade detta sett, foro de tillbaka igen på samma dagen till Ekron.r1_ZOch Leviterna lyfte Herrans ark neder, och det skrinet, som der bredovid låg, der de gyldene klenodier uti voro, och satte på den stora stenen. Och det folket i BethSemes offrade på den dagen Herranom bränneoffer och annor offer.?0yZMen vagnen kom uppå Josua den BethSemitens åker, och stadnade der. Och der var en stor sten; och de höggo sönder trät af vagnenom, och offrade de kor Herranom till bränneoffer./3Z Men de BethSemiter gingo och skåro i hveteandene i dalenom, och de hofvo sin ögon upp, och fingo se arken, och vordo glade att de fingo se honom.w.iZ Och korna gingo rättfram den vägen, som drog till BethSemes, på enom väg, och gingo och råmade, och veko hvarken på den högra sidona eller på den venstra; och de Philisteers Förstar gingo efter dem, allt intill BethSemes gränso.p-[Z Och satte Herrans ark på vagnen, och det skrinet med de gyldene möss, och med deras ardsars liknelse.,}Z Folket gjorde ock så, och togo två unga däggande kor, och spände dem för en vagn, och behöllo deras kalfvar hemma;y+mZ Och ser I till, går han upp den vägen åt sina gränsor emot BethSemes, så hafver han gjort oss allt detta stora onda; hvar ock icke, så måge vi veta, att hans hand icke hafver rört oss, utan det är oss eljest af en olycko påkommet.K*ZOch tager Herrans ark, och sätter honom på vagnen; och de gyldene klenodier, som I honom till skuldoffer gifven, lägger i ett skrin utmed hans sido, och sänder honom åstad, och låter gån.J)ZSå tager nu till, och görer en ny vagn; och tager två unga däggande kor, på hvilka intet ok kommet är, och spänner dem för vagnen, och låter deras kalfvar blifva qvara hemma efter dem.<(sZHvi förhärden I edor hjerta, såsom de Egyptier och Pharao förhärde sin hjerta? Skedde det icke så, att då han beviste sig på dem, läto de fara dem, att de gingo sin väg?o'YZSå må I nu göra liknelse efter edra ardsar, och efter edra möss, som edart land förderfvat hafva, så att I hedren Israels Gud; tilläfventyrs hans hand varder lättare öfver eder, och öfver edar gud, och öfver edart land.&ZMen de sade: Hvilket är det skuldoffret, det vi honom gifva skole? De svarade: Fem gyldene ardsar, och fem gyldene möss, efter de fem Philisteers Förstars tal; förty det hafver varit allt enahanda plåga öfver eder alla, och öfver edra Förstar.f%GZDe sade: Viljen I sända Israels Guds ark, så sänder honom icke allstinges blottan, utan betaler honom ett skuldoffer; så varden I helbregda, och eder skall varda kunnigt, hvarföre hans hand icke återvänder af eder.+$QZOch de Philisteer kallade sina Prester och spåmän, och sade: Hvad skole vi göra med Herrans ark? Säger oss före, hvarmed vi skole sända honom till sitt rum.C# ZSå var Herrans ark i sju månader uti de Philisteers land."}Z Och det folk, som icke blefvo döde, de vordo slagne i deras hemlig rum, så att skriet af stadenom gick upp i himmelen.}!uZ Då sände de bort, och församlade alla de Philisteers Förstar, och sade: Sänder Israels Guds ark åter till sitt rum igen, att han icke dräper mig och mitt folk; förty Guds hand gjorde ett ganska stort rumor med dräpande i hela stadenom.> wZ Så sände de Guds ark till Ekron. Då nu Guds ark kom till Ekron, ropade de af Ekron, och sade: De hafva omkringdragit Guds ark till mig, på det de skola dräpa mig och mitt folk.<sZ Då de nu båro honom omkring, vardt ett stort buller i stadenom genom Herrans hand; och han slog folket i stadenom, både små och stora, och förderfvade dem i deras hemlig rum.nWZOch de sände bort, och församlade alla de Philisteers Förstar till sig, och sade: Hvad skole vi göra af Israels Guds ark? Då svarade de: Låter bära Israels Guds ark omkring till Gath. Och de båro Israels Guds ark omkring.5eZDå nu det folk i Asdod sågo, att så tillgick, sade de: Låt icke Israels Guds ark blifva när oss, förty hans hand är för svår öfver oss, och öfver vår gud Dagon.ZMen Herrans hand vardt svår öfver dem i Asdod, och förderfvade dem; och slog Asdod och alla dess gränsor, i deras hemlig rum baktill.ZDerföre träda icke Dagons Prester, och alle de som i Dagons hus gå, på Dagons tröskel i Asdod, allt intill denna dag.`;ZDå de den andra morgonen igen uppstodo, funno de Dagon åter liggandes framstupa på jordene inför Herrans ark, och hans hufvud och båda hans händer afhuggna vid tröskelen, så att stumpen låg allena för sig.=uZOch som de af Asdod den andra morgonen bittida uppstodo, funno de Dagon liggandes framstupa, på jordene inför Herrans ark; men de togo Dagon, och satte honom upp igen i sitt rum.7kZUti Dagons hus, och satte honom bredovid Dagon.Z 1ZOch de Philisteer togo Guds ark, och förde honom ifrå Hjelpostenen intill Asdod,MZOch sade åter: Israels härlighet är borto; ty Guds ark är tagen.ZOch hon kallade det barnet Icabod, och sade: Israels härlighet är borto; efter Guds ark tagen var, och hennes svär, och hennes man;4cZOch som hon nu dö skulle, sade qvinnorna, som när henne stodo: Var icke förfärad, du hafver födt en son; men hon svarade intet, och lade det heller intet på hjertat.nWZOch hans sonahustru, Pinehas hustru, var hafvandes, och skulle snart läggas ned. Då hon hörde det ryktet, att Guds ark var tagen, och hennes svär och man voro döde, böjde hon sig, och födde; ty hennes nöd kom henne uppå.KZOch som han rörde om arken, föll han tillrygga af stolenom vid dörrena, och slog sig halsen sönder, och blef död; ty han var gammal och en tung man; men han hade dömt Israel i fyratio år.MZDå svarade bådet, och sade: Israel är flydd för de Philisteer, och en stor slagtning är skedd på folket, och dine två söner, Hophni och Pinehas, äro döde; dertill är Guds ark borttagen.xkZOch mannen sade till Eli: Jag är kommen, och är flydd i dag utu hären; men han sade: Huru går det, min son?gIZOch Eli var åtta och niotio år gammal; och hans ögon voro mörk, så att han icke kunde se. ZOch som Eli fick höra det ropet, sade han: Hvad är detta för ett rop och buller? Så kom mannen hasteliga, och sade det Eli.F Z Och som han kom derin, satt Eli på en stol, till att se ut på vägen; ty hans hjerta var bekymradt om Guds ark; och då mannen kom i staden, sade han det; och hela staden gret och ropade. !Z Då lopp en af BenJamin utaf hären, och kom den samma dagen till Silo; och hade rifvit sin kläder, och hade strött jord uppå hufvudet.Z /Z Och Guds ark vardt tagen, och de två Eli söner Hophni och Pinehas blefvo döde.? yZ Då stridde de Philisteer, och Israel vardt slagen, och hvar och en flydde uti sina hyddo; och det var en ganska stor slagtning, så att utaf Israel föllo tretiotusend män fotfolk. !Z Så varer nu tröste, och varer män, I Philisteer, att I icke skolen tjena de Ebreer, såsom de hafva tjent eder; varer män och strider.  ZVe oss, ho kan hjelpa oss ifrå dessa mägtiga Gudars hand? Det äro de Gudar, som slogo Egypten med allahanda plågo i öknene.ZFruktade de sig, och sade: Gud är kommen i lägret; och sade ytterligare: Ve oss, ty det hafver icke så varit tillförene.3aZDå de Philisteer hörde det skriandet, sade de: Hvad är det för ett skri och glädje uti de Ebreers lägre? Och då de förnummo, att Herrans ark var kommen i lägret,zoZOch då Herrans förbunds ark kom i lägret, skriade hela Israel med stort skriande, så att det skall i markene.EZOch folket sände till Silo, ock läto hemta dädan Herrans Zebaoths förbunds ark, hvilken der sitter på Cherubim. Och voro de två Eli söner med Guds förbunds ark, Hophni och Pinehas.  ZOch då folket kom i lägret, sade de äldsta i Israel: Hvi hafver Herren låtit slå oss i dag för de Philisteer? Låt oss taga till oss Herrans förbunds ark ifrå Silo, och låt honom komma ibland oss, att han må frälsa oss ifrå våra fiendars hand..WZOch de gjorde redo emot Israel; och hären vardt förskingrad, så att Israel vardt slagen förde Philisteer; och de slogo i spetsen på markene vid fyratusend män.2 aZOch Samuel begynte predika för hela Israel. Och Israel drog ut emot de Philisteer i strid, och lägrade sig vid Hjelpostenen; men de Philisteer hade lägrat sig i Aphek.jOZOch Herren syntes åter i Silo; ty Herren var Samuel uppenbarad vorden i Silo, genom Herrans ord.iMZOch hela Israel, allt ifrå Dan intill BerSaba, visste att Samuel var en trogen Herrans Prophet.g~IZOch Samuel växte till, och Herren var med honom, och intet af all hans ord föll på jordena. }ZDå sade Samuel honom alltsamman, och döljde intet för honom; men han sade: Han är Herren; han göre såsom honom godt tyckes.)|MZHan sade: Hvad är det för ord, som dig sagdt är? Dölj det icke för mig; Gud göre dig det och det, om du något döljer för mig, af det som dig sagdt är.Y{-ZDå kallade Eli honom, och sade: Samuel, min son. Han svarade: Si, här är jag.wziZOch Samuel låg intill morgonen, och lät upp dörrena af Herrans hus. Och Samuel torde icke säga Eli synena.y5ZFördenskull hafver jag svorit Eli huse, att denna Eli hus missgerning skall icke försonad varda antingen med offer eller spisoffer, till evig tid.exEZ Ty jag hafver sagt honom till, att jag vill vara domare öfver hans hus till evig tid, för den missgernings skull, att han visste huru hans söner bedrefvo slem ting, och hafver icke en gång sett illa på dem derföre.wZ På den dagen skall jag uppväcka öfver Eli allt det jag öfver hans hus sagt hafver; jag skall begynnat och fullkomnat;vZ Och Herren sade till Samuel: Si, jag skall göra en ting i Israel, så att den det får höra, honom skall gälla i båda hans öron. uZ Så kom Herren, och gick fram, och kallade såsom tillförene: Samuel, Samuel. Och Samuel sade: Tala, ty din tjenare hörer till.:toZ Och sade till honom: Gack bort igen, och lägg dig sofva; och om han mer kallar dig, så säg: Tala, Herre, ty din tjenare hörer till. Samuel gick bort och lade sig i sitt rum.?syZOch Herren kallade Samuel ännu tredje gången, och han stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Så förmärkte Eli, att Herren kallade pilten;_r9ZMen Samuel kände icke ännu Herran, och Herrans ord var honom icke ännu uppenbaradt.Wq)ZOch Herren kallade åter Samuel, och Samuel stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Han sade: Jag hafver icke kallat dig, min son; gack bort igen, och lägg dig sofva.>pwZOch han lopp till Eli, och sade: Si, här är jag, du kallade mig. Han sade: Jag hafver intet kallat dig; gack bort igen, och lägg dig sofva. Och han gick bort, och lade sig sofva.AoZOch Herren kallade Samuel. Han svarade: Si, här är jag.jnOZOch Samuel hade lagt sig uti Herrans tempel, der Guds ark var, förra än Guds lampa utsläcktes. #~}})||{_zzz,yMxwvvRuutt8syrrq:ppoznnammqllkk)jlii?hLggaff!edccBbcaa3``(_^^!]\\[[ Z\YY+XX4WVVUTTWSS0RRQPP~OLNMM|LLpL%KJJSII HGGMFEEED%CC=BBA[@@G?q>> =8<<,;s::Y99887I66)447322J100t0/.--7,,++$*B))K((I'&&^%%B$$f#""!! l` xGp!4eN; > v E w @z.xZOch Jonathan drog af sin kjortel, som han hade uppå, och gaf honom David; dertill sin mantel, sitt svärd, sin båga och sitt bälte.n~WZOch Jonathan och David gjorde ett förbund tillhopa; ty han hade honom kär, såsom sitt eget hjerta.Y}-ZOch Saul tog honom i den dagen, och lät honom icke mer komma i sins faders hus.| #ZDå han hade uttalat med Saul, förband sig Jonathans hjerta med Davids hjerta; och Jonathan vardt kär åt honom, såsom sitt eget hjerta.}{uZ:Och Saul sade till honom: Hvars son äst du, yngling? David sade: Jag är dins tjenares Isai den BethLehemitens son.z1Z9Då nu David kom igen, sedan Philisteen slagen var, tog Abner honom, och hade honom in för Saul; och han hade den Philisteens hufvud i sine hand.Iy Z8Konungen sade: Så fråga derefter, hvars son den ynglingen är.BxZ7Men då Saul såg David utgå emot Philisteen, sade han till Abner sin härhöfvitsman: Hvars son är den ynglingen? Abner sade: Så visst som din själ lefver, Konung jag vet det icke.owYZ6Men David tog Philisteens hufvud, och förde det till Jerusalem; men hans vapen lade han i sina hyddo.cvAZ5Och Israels barn vände om af det jagandet efter de Philisteer, och skinnade deras lägre.ru_Z4Och Israels män och Juda reste upp, ropade och jagade efter de Philisteer, intilldess man kommer i dalen, och allt intill Ekrons portar; och de Philisteer föllo slagne på vägenom till portarna, allt intill Gath, och intill Ekron.{tqZ3Och efter David intet svärd hade i sine hand, lopp han fram till Philisteen, och tog hans svärd, och drog det utu skidone, och drap honom; och högg honom dermed hufvudet af. Då de Philisteer sågo, att deras starkaste var död, flydde de.gsIZ2Alltså öfvervann David Philisteen med slungone och stenenom, och slog honom, och drap honom.JrZ1Och David tog sina hand i skräppona, och fattade derut en sten, och slungade, och råkade Philisteen i hans panno, så att stenen gick in i pannona; och han föll på jordena på sitt ansigte.qZ0Då nu Philisteen reste åstad, gick och nalkades in mot David, skyndade sig David, och lopp ifrå hären emot Philisteen.&pGZ/Och all denna menigheten skall förnimma, att Herren icke hjelper genom svärd eller spjut; ty striden är Herrans, och han skall gifva eder i våra händer. oZ.Och Herren skall i denna dag gifva dig uti mina hand, att jag skall slå dig, och taga ditt hufvud af dig, och gifva de Philisteers härs kropp i denna dag foglom under himmelen, och djurom på markene, att all land skola förnimma, att Israel hafver en Gud.5neZ-David sade till Philisteen: Du kommer till mig med svärd, spjut och sköld; men jag kommer till dig i Herrans Zebaoths Namn, Israels härs Guds, den du försmädat hafver.xmkZ,Och sade till David: Kom hit till mig, jag skall gifva ditt kött foglom under himmelen och djurom på markene.lyZ+Philisteen sade till David: Är jag då en hund, att du kommer emot mig med käppar? Och bannade David vid sina gudar;xkkZ*Då nu Philisteen såg och skådade David, föraktade han honom; ty han var en yngling, brunaktig och dägelig.fjGZ)Och Philisteen gick ock framåt, och nalkades intill David, och hans vapnedragare för honom.MiZ(Och tog sin staf i sina hand, och utvalde fem släta stenar utu bäcken, och lade dem uti herdaskräppona, som han hade, och i säcken, och tog slungona i sina hand, och gick fram emot Philisteen.Vh'Z'Och David band sitt svärd öfver sin kläder, och begynte till att gå; ty han hade icke försökt det. Då sade David till Saul: Jag kan icke så gå; ty jag är det icke van. Och han lade det ifrå sig.g{Z&Och Saul drog sin kläder uppå David, och satte honom en kopparhjelm på hans hufvud, och lade ett pansar uppå honom.=fuZ%Och David sade: Herren, som mig frälste ifrå lejonet, och ifrå björnen, han frälsar mig ock ifrå denna Philisteen. Och Saul sade till David: Gack åstad, Herren vare med dig.'eIZ$Så hafver din tjenare slagit både lejon och björn. Så må nu denne oomskorne Philisteen vara såsom endera; ty han hafver försmädat lefvandes Guds här.'dIZ#Då följde han efter, och slog honom, och tog det utu hans mun; och då han reste sig upp emot mig, tog jag honom i skägget, och slog honom, och drap honom.c!Z"Men David sade till Saul: Din tjenare vaktade sins faders får, och då der kom ett lejon och en björn, och tog bort ett får af hjorden;#bAZ!Saul sade till David: Du kan icke gå bort emot denna Philisteen, och strida med honom; ty du äst en yngling, och han är en stridsman ifrå hans ungdom. aZ Och David sade till Saul: Ingens mans hjerta gifve sig för den sakens skull; din tjenare skall gå bort, och strida med Philisteen.e`EZOch då de hörde de ord, som David sade, förkunnade de det Saul; och han lät hemta honom._}ZOch vände sig om till en annan, och sade såsom han hade sagt tillförene; då svarade honom folket såsom tillförene.L^ZDavid sade: Hvad hafver jag då nu gjort? Är det mig icke befaldt?3]aZOch Eliab hans äldste broder hörde att han talade med männerna, och vardt vred på David, och sade: Hvi äst du hitneder kommen? Och hvi hafver du öfvergifvit de få fåren i öknene? Jag känner väl dina öfverdådighet, och dins hjertas ondsko; ty du äst hitned kommen till att se stridena.^\7ZDå sade folket honom såsom tillförene: Det skall man gifva honom, som honom slår.k[QZDå sade David till männerna, som när honom stodo: Hvad skall man gifva honom, som slår denna Philisteen, och vänder denna skammen ifrån Israel? Ty hvad är denna oomskorne Philisteen, som försmäder lefvandes Guds här?Z9ZOch hvar man i Israel sade: Hafven I icke sett denna mannen, som uppgången är? Ty han är uppgången till att tala försmädelse emot Israel; och den honom slår, honom vill Konungen göra mycket rik, och gifva honom sina dotter; och vill göra hans faders hus fritt i Israel.fYGZMen hvar man i Israel, då han den mannen såg, flydde för honom, och fruktade sig storliga.@X{ZOch vid han nu talade med dem, si, då trädde den kämpen fram, som het Goliath, den Philisteen af Gath, utu de Philisteers här, och talade såsom tillförene; och David hörde det.|WsZDå lät David det han bar i tygvaktarens händer, och lopp bort i spetsen, och gick bort och helsade sina bröder.UV%ZTy Israel hade skickat sig; så voro ock de Philisteer redo emot deras här.qU]ZDå stod David bittida upp om morgonen, och befallde fåren herdanom; lade uppå sig, och gick åstad, såsom Isai honom budit hade, och kom till vagnborgena; och hären var utdragen, och hade skickat sig, och de skriade i stridene.bT?ZMen Saul, och de, och alle Israels män voro i ekdalenom, och stridde emot de Philisteer.SZOch dessa tio blöta ostar, och få höfvitsmannenom; och besök dina bröder, om dem väl går, och tag vara uppå hvad de säga dig.R)ZOch Isai sade till sin son David: Tag åt dina bröder detta epha af torkad ax, och dessa tio bröd, och löp bort i hären till dina bröder;^Q7ZMen den Philisteen trädde fram både morgon och afton, och stod der i fyratio dagar.VP'ZGick David åter hem ifrå Saul, till att vakta sins faders får i BethLehem.^O7ZMen David var den yngste. Då nu de tre äldste voro utdragne med Saul till stridena,'NIZ Och de tre äldste Isai söner voro dragne med Saul till stridena; och var detta deras namn: Eliab den förstfödde, AbiNadab den andre, och Samma den tredje.*MOZ Men David var en Ephratisk mans son, af BethLehem Juda, som het Isai; han hade åtta söner, och var en gammal man i Sauls tid, och var ålderstigen ibland män.pL[Z Då Saul och hela Israel hörde dessa Philisteens ord, förskräckte de sig, och fruktade sig storliga.K Z Och Philisteen sade: Jag hafver i denna dag gjort Israels här en skam; låter mig få en, och låter oss strida med hvarannan.7JiZ Kan han strida emot mig, och slår mig, så vilje vi vara edra tjenare; varder ock jag hans öfverman, och slår honom, så skolen I vara våra tjenare, och skolen tjena oss.kIQZOch han stod och ropade till Israels slagorden, och sade till dem: Hvi ären I utdragne till att skicka eder till strid? Är icke jag en Philisteer, och I ären Sauls tjenare? Väljer en ut af eder, som går hitneder till mig.H9ZOch skaftet på hans spjut var såsom ett väfträ, och jernet på hans spjut höll sexhundrad siklar jern; och hans vapnedragare gick framför honom.SG!ZOch hade kopparbenvapen uppå sin ben, och en kopparsköld på sina axlar;FZOch hade en kopparhjelm på sitt hufvud, och ett fjällpansar uppå; och vigten på pansaret var femtusend siklar koppar;E ZDå kom framträdandes utu de Philisteers lägre en man, en kämpe, benämnd Goliath af Gath, sex alnar och en tvärhand lång; DZOch de Philisteer stodo på ett berg på hinsidon, och de Israeliter på ett berg på denna sidone, så att en del var emellan dem.C{ZMen Saul och Israels män komma tillhopa, och lägrade sig i ekdalenom, och skickade sig till strid emot de Philisteer.B 5ZDe Philisteer församlade sina härar till strid, och kommo tillhopa i Socho i Juda, och lägrade sig emellan Socho och Aseka, vid ändan af Dammin.CAZNär nu den Guds anden kom öfver Saul, så tog David harpona, och spelade med sine hand; så kom Saul till sig igen, och det vardt bättre med honom, och den onde anden vek ifrå honom.@ZOch Saul sände till Isai, och lät säga honom: Låt David blifva inför mig; ty han hafver funnit ynnest för min ögon.x?kZSå kom David till Saul, och gick fram för honom; och han vardt honom ganska kär, och blef hans vapnedragare.>{ZSå tog Isai en åsna, med bröd, och en lägel vin, och ett kid af getterna, och sände till Saul med sinom son David.p=[ZDå sände Saul båd till Isai, och lät säga honom: Sänd din son David till mig, som är med fåren.^<7ZDå svarade en af tjenarena, och sade: Si, jag hafver sett en Isai son, den BethLehemitens; han kan på strängaspel, en dogelig man, och stridsam, och förståndig i saker, och dägelig, och Herren är med honom.x;kZDå sade Saul till sina tjenare: Ser efter en man, som är god på strängaspel, och hafver honom hit till mig.m:UZVår herre säge sina tjenare som för honom stå, att de söka en man, som kan på harpo och strängaspel; på det att, när den onde Guds anden kommer öfver dig, må han spela med sine hand, att det må varda bättre med dig.N9ZDå sade Sauls tjenare till honom: Si, en ond ande af Gudi qväl dig.S8!ZOch Herrans Ande vek ifrå Saul, och en ond ande af Herranom qvalde honom.@7{Z Då tog Samuel sitt oljohorn, och smorde honom midt ibland hans bröder. Och Herrans Ande kom öfver David, ifrå den dagen, och allt sedan; och Samuel stod upp, och gick till Ramath.'6IZ Då sände han åstad, och lät hemta honom. Och han var brunaktig, med fager ögon och dägelig skapnad. Och Herren sade: Upp, och smörj honom; den är det.p5[Z Och Samuel sade till Isai: Äro nu här piltarna? Han sade: Det är ännu en den minste igen, och si, han vaktar får. Då sade Samuel till Isai: Sänd bort, och låt hemta honom; ty vi skole icke sätta oss, förra än han kommer.z4oZ Då lät Isai gå sina sju söner fram för Samuel; men Samuel sade till Isai: Herren hafver ingen af dem utvalt.Z3/Z Då lät Isai gå fram Samma; men han sade: Denna hafver Herren ock intet utvalt.|2sZDå kallade Isai AbiNadab, och lät honom gå fram för Samuel; och han sade: Denna hafver Herren ock intet utvalt.i1MZMen Herren sade till Samuel: Se intet på hans skapnad, eller hans stora person; jag hafver förkastat honom, förty det går icke efter som en menniska ser. En menniska ser det för ögonen är, men Herren ser till hjertat.g0IZDå de nu kommo in, såg han på Eliab, och tänkte: Visst är för Herranom här hans smorde.+/QZHan sade: Ja, jag är kommen till att offra Herranom; helger eder, och kommer med mig till offret. Och han helgade Isai och hans söner, och böd dem till offret.6.gZSamuel gjorde såsom Herren honom sagt hade, och kom till BethLehem; då förskräcktes de äldste i stadenom, och gingo emot honom, och sade: Är det frid, medan du kommer?-{ZOch du skall kalla Isai till offret; då vill jag visa dig hvad du göra skall, att du der smörjer den jag dig säger.5,eZSamuel sade: Huru skulle jag gå dit? Saul får det veta, och slår mig ihjäl. Herren sade: Tag en kalf af fät till dig, och säg: Jag är kommen till att offra Herranom;5+ gZOch Herren sade till Samuel: Huru länge vill du sörja för Sauls skull, den jag förkastat hafver, så att han icke skall vara Konung öfver Israel? Uppfyll ditt horn med oljo, och gack åstad; jag vill sända dig till den BethLehemiten Isai; förty af hans söner hafver jag försett mig en Konung.@*{Z#Och Samuel såg Saul intet mer intilldess han blef död; dock likväl sörjde Samuel för Sauls skull, att Herren hade ångrat sig, att han hade gjort honom till Konung öfver Israel.Y)-Z"Och Samuel gick bort till Ramath; men Saul drog upp till sitt hus i Gibea Sauls.9(mZ!Samuel sade: Såsom ditt svärd hafver gjort qvinnor barnlös, så skall ock din moder blifva barnlös ibland qvinnor. Så högg Samuel Agag i stycker inför Herranom i Gilgal.:'oZ Och Samuel sade: Låt komma fram för mig Agag, de Amalekiters Konung; och Agag gick dristeliga fram till honom. Och Agag sade: Alltså måste man fördrifva dödsens bitterhet.Q&ZSå vände då Samuel om, och följde Saul, så att Saul tillbad Herran.6%gZMen han sade: Jag hafver syndat; så gör mig dock du den ärona inför de äldsta af mitt folk, och för Israel, och vänd om med mig, att jag må tillbedja Herran din Gud.$ZLjuger icke heller Hjelten i Israel, eller låter sig ångra; ty han är ingen menniska, att han sig något ångra låter.#%ZDå sade Samuel till honom: Herren hafver i denna dag rifvit Israels Konungarike ifrå dig, och gifvit dinom nästa, den bättre är än du.~"wZOch som Samuel vände sig om, till att gå sina färde, fattade han honom i hans kjortels flik, och hon refs sönder.5!eZSamuel sade till Saul: Jag vänder intet om med dig; ty du hafver förkastat Herrans ord, och Herren hafver ock förkastat dig, att du icke skall vara Konung öfver Israel.b ?ZOch nu förlåt mig den synden, och vänd tillbaka med mig, att jag må tillbedja Herran.#AZDå sade Saul till Samuel: Jag hafver syndat, att jag hafver öfvergångit Herrans befallning och din ord; ty jag fruktade folket, och hörde deras röst.OZFörty olydnad är en trolldomssynd, och gensträfvighet är ett afguderi och afgudadyrkan; så, efter du hafver förkastat Herrans ord, hafver han ock förkastat dig; att du icke skall vara Konung.Y-ZMen Samuel sade: Menar du att Herren hafver lust till offer och bränneoffer, såsom dertill, att man lyder Herrans röst? Si, lydnad är bättre än offer, och höra till är bättre än det feta af vädrar.ZMen folket hafver tagit af rofvet får och fä, det bästa af de spillgifno, till att offra det Herranom dinom Gud i Gilgal.RZDå sade Saul till Samuel: Hafver jag dock lydt Herrans röst, och hafver dragit den vägen, som Herren mig sändt hafver; jag hafver fört hit Agag, de Amalekiters Konung, och förgjort de Amalekiter.p[ZHvi hafver du icke lydt Herrans röst; utan vändt dig till rof, och illa handlat inför Herrans ögon?5ZOch Herren sände dig på vägen, och sade: Far bort, och förgör de syndare, de Amalekiter, och strid emot dem, tilldess du gör en ända på dem."?ZSamuel sade: Är det icke så, då du liten vast för din ögon, vardt du ett hufvud i Israels slägter, och Herren smorde dig till Konung öfver Israel?{ZMen Samuel svarade Saul: Städ till, att jag säger dig, hvad Herren hafver talat med mig i denna natt. Han sade: Säg.4cZSaul sade: Utaf de Amalekiter hafva de tagit det; förty folket skonade det bästa får och fä, för Herrans dins Guds offers skull; det andra hafve vi låtit tillspillo.fGZSamuel svarade: Hvad är då det rop af får i min öron, och det rop af fä, som jag hörer?|sZ Som nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: Välsignad vare du Herranom ! Jag hafver fullkomnat Herrans ord.\3Z Och Samuel stod bittida upp, att han skulle om morgonen möta Saul; och honom vardt sagdt, att Saul var kommen till Carmel, och reste sig upp ett segertecken, och var omkringdragen, och kommen neder till Gilgal.>wZ Mig ångrar, att jag hafver gjort Saul till Konung; ty han hafver vändt sig ifrå mig, och icke fullkomnat min ord. Dess vardt Samuel vred; och ropade till Herran den hela nattena.5gZ Då skedde Herrans ord till Samuel, och sade:\3Z Men Saul och folket skonade Agag, och hvad god får och fä var, och väl fett, och lamb, och allt det godt var, och ville icke låtat tillspillo; men det som slemt var, och intet dogde, det läto de tillspillo.kQZOch grep Agag, de Amalekiters Konung, lefvande; och allt folket gaf han tillspillo med svärdsegg.\3ZDå slog Saul de Amalekiter, allt ifrå Hevila intill Sur, som ligger för Egypten; {ZOch lät säga de Keniter: Går edra färde, och gifver eder ifrå de Amalekiter, att jag icke utrotar eder med dem; förty I gjorden barmhertighet med all Israels barn, då de drogo utur Egypten. Alltså gåfvo de Keniter sig ifrå de Amalekiter.W )ZOch då Saul kom till de Amalekiters stad, satte han ett bakhåll vid bäcken;x kZSaul lät detta komma för folket, och talde dem i Telaim, tuhundradtusend fotfolk, och tiotusend män af Juda.J ZSå drag nu åstad, och slå de Amalekiter, och gif dem tillspillo med allt det de hafva; skona dem intet, utan dräp både man och qvinno, barn, och dem som dia, fä och får, camel och åsna. +ZSå säger Herren Zebaoth: Jag hafver tänkt uppå hvad Amalek gjorde Israel, och huru han låg i vägen för honom, då han drog utur Egypten. 1ZMen Samuel sade till Saul: Herren sände mig, att jag skulle smörja dig till Konung öfver hans folk Israel; så hör nu röstena af Herrans ord.#Z4Och ett mägtigt örlig var emot de Philisteer, så länge Saul lefde; och hvar Saul såg en doglig och stridsam man, den tog han till sig.H Z3Men Kis var Sauls fader, och Ner, Abners fader, var Abiels son.xkZ2Och Sauls hustru het Ahinoam, Ahimaaz dotter; och hans härhöfvitsman het Abner, Ners son, Sauls faderbroders. Z1Och Saul hade söner, Jonathan, Isvi, MalchiSua. Och hans två döttrar heto alltså: den förstfödda Merob, och den yngsta Michal.}uZ0Och han församlade en här, och slog de Amalekiter; och friade Israel ifrån allas deras hand, som dem förtryckte.saZ/Men då Saul hade tagit riket in öfver Israel, stridde han emot alla sina fiendar allt omkring; emot de Moabiter, emot Ammons barn, emot de Edomeer, emot Zoba Konungar, emot de Philisteer; och hvart han vände sig, der straffade han.V'Z.Så drog Saul upp ifrå de Philisteer; och de Philisteer drogo till sitt rum..WZ-Men folket sade till Saul: Skulle Jonathan dö, den en så stor salighet gjort hafver i Israel? Bort det! Så visst som Herren lefver, icke ett hår af hans hufvud skall falla på jordena; förty Gud hafver i dag gjort det igenom honom. Alltså friade folket Jonathan, att han icke dö måste.RZ,Då sade Saul: Gud göre mig det och det; Jonathan, du måste döden dö.O~Z+Och Saul sade till Jonathan: Säg mig, hvad hafver du gjort? Jonathan lät honom förståt, och sade: Jag smakade litet hannog med stafven, som jag i mine hand hade; och si, derföre måste jag dö.Y}-Z*Saul sade: Kaster öfver mig och min son Jonathan. Då råkade det på Jonathan.|Z)Och Saul sade till Herran Israels Gud: Gör det rätt är. Då råkade det på Jonathan och Saul; och folket gick qvitt ut."{?Z(Och han sade till hela Israel: Varer I på den sidon; jag och min son Jonathan vilje vara på desso sidone. Folket sade till Saul: Gör hvad dig täckes.z-Z'Ty så visst som Herren Israels hjelpare lefver, om det än vore min son Jonathan, så skall han dö. Och ingen svarade honom utaf hela folkena.yZ&Då sade Saul: Låt gå hitfram all hörn af folket; och förfarer, och tillser, när hvilkom denna synden är på denna tid.x7Z%Och Saul frågade Gud: Skall jag draga ned efter de Philisteer, och vill du gifva dem uti Israels händer? Men han svarade honom på den tiden intet.twcZ$Och Saul sade: Låt oss draga ned efter de Philisteer i natt, och beröfva dem, tilldess i morgon ljust varder, att vi ingen af dem låte öfverblifva. De svarade: Gör allt det dig täckes. Men Presten sade: Låt oss gå hit till Gud.bv?Z#Och Saul byggde Herranom ett altare; det är det första altare, som han byggde Herranom.:uoZ"Och Saul sade ytterligare: Går ut ibland folket, och säger dem, att hvar och en hafve sin oxa och sitt får till mig, och slagter det här, att I mågen äta, och icke synda emot Herranom med det blodätandet. Så drog allt folket fram, hvar och en sin oxa i sine hand, om nattena, och slagtade det der.t3Z!Så vardt Saul förkunnadt: Si, folket hafver syndat emot Herran, och ätit blod. Han sade: I hafven illa gjort; välter hit till mig en stor sten.}suZ Och folket vände sig till bytet, och togo får, fä och kalfvar, och slagtade på jordene, och åto det med blodet.trcZOch de slogo på den dagen de Philisteer, ifrå Michmas allt intill Ajalon; och folket vardt ganska trött.q ZHade folket i dag ätit af sina fiendars rof, som de funnit hafva, så hade ock slagtningen vordit större emot de Philisteer."p?ZDå sade Jonathan: Min fader hafver bedröfvat landet; ser, huru min ögon äro frisk vordne deraf, att jag af denna hannogen något litet smakat hafver.,oSZDå svarade en af folkena, och sade: Din fader hafver besvorit folket, och sagt: Förbannad vare hvar och en, som något äter i dag. Och folket var förtröttadt.gnIZMen Jonathan hade icke hört, att hans fader hade besvorit folket; och räckte sin staf ut, som han hade i sine hand, och doppade med ändanom i hannogskakona, och vände sina hand till sin mun; så vordo hans ögon frisk.m%ZDå folket kom in i skogen, si, då flöt der hannog; men ingen lät honom med handene komma till sin mun; ty folket fruktade sig för eden.Gl ZOch hela landet kom i skogen, och der låg hannog på markene.dkCZOch då Israels män försmäktade på den dagen, besvor Saul folket, och sade: Förbannad vare hvar och en, som bröd äter intill aftonen, att jag må hämnas på mina fiendar. Så smakade ock allt folket intet bröd.\j3ZAlltså halp då Herren Israel på den tiden, och slaget stod allt intill BethAven. i;ZOch alle män af Israel, som sig förgömt hade på Ephraims berg, då de hörde att de Philisteer flydde, följde de efter med de andra till stridena.9hmZOch de Ebreer, som tillförene hade varit när de Philisteer, och hade varit uppdragne med dem i lägret allt omkring, gåfvo sig intill Israel, som voro med Saul och Jonathan."g?ZOch Saul ropade, och allt folket, som med honom var, och kommo i stridena; och si, då gick hvars och ens svärd emot den andra, och var ett mägta sorl.f7ZOch som Saul ännu talade med Prestenom, förökade sig sorlet och löpandet uti de Philisteers lägre. Och Saul sade till Presten: Tag dina hand af.feGZDå sade Saul till Ahia: Bär fram Guds ark; ty Guds ark var på den tiden när Israels barn.4dcZSaul sade till folket, som när honom var: Räkner, och ser till, hvilken af oss är bortgången; och då de räknade, si, då var Jonathan och hans vapnedragare icke der.uceZOch Sauls väktare i Gibea BenJamins fingo se, att hopen skingrades, och lupo hit och dit, och vordo slagne.[b1ZOch en rädsel kom på markene i lägret, och på hela folket i lägrena; och de som utsände voro till att förhärja, dem kom ock rädsel uppå, och landet skalf dervid; ty det var en förskräckelse af Gudi.(aKZSå att första slagtningen, som Jonathan och hans vapnedragare gjorde, var vid tjugu män, på en halfvan åker vid pass, som ett par oxars dagsplöjning är.0`[Z Och Jonathan klef med händer och fötter uppföre, och hans vapnedragare efter honom. Då föllo de neder för Jonathan, och hans vapnedragare slog allt ihjäl efter;j_OZ Och männerna i lägret svarade Jonathan och hans vapnedragare, och sade: Kommer hitupp till oss, vi vilje väl lära eder. Då sade Jonathan till sin vapnedragare: Träd efter mig, Herren hafver gifvit dem i Israels händer. ^Z Då nu de Philisteers lägre fingo se dem båda, sade de Philisteer: Si, de Ebreer äro utkrupne utu hålen, der de sig gömt hafva.,]SZ Men om de säga: Kommer hitupp till oss; så vilje vi stiga upp till dem; så hafver Herren gifvit dem oss i våra händer; och det skall oss vara för ett tecken. \Z Om de då säga: Står qvare, tilldess vi komme till eder; så vilje vi blifva ståndande i vårt rum, och icke stiga upp till dem.\[3ZJonathan sade: Nu väl, när vi komme ditöfver till det folket, och de få se oss;Z ZDå svarade honom hans vapnedragare: Gör allt det i dino hjerta är; gack åstad, si, jag är med dig såsom ditt hjerta vill.oYYZOch Jonathan sade till sin vapnedragare: Kom, låt oss gå utöfver till dessa oomskornas lägre; tilläfventyrs varder Herren något uträttandes genom oss; förty det är icke Herranom tungt hjelpa genom många, eller genom få.UX%ZOch den ena var norrut ifrå Michmas, och den andra var söderut ifrå Gaba.QWZOch i vägenom, der Jonathan sökte efter att gå öfver till de Philisteers lägre, voro två branta klippor, den ena på denna sidone, och den andra på hinsidone; den ena het Bozez, den andra Sene.9VmZOch Ahia, Achitobs son, Icabods broders, Pinehas sons, Eli sons, var Herrans Prest i Silo, och drog lifkjortelen uppå; folket visste icke heller, att Jonathan var bortgången.UZMen Saul blef ytterst i Gibea under ett granatträ, som i förstadenom var; och det folk, som när honom var, var vid sexhundrad män.ST #ZDet begaf sig i den tiden, att Jonathan, Sauls son, sade till sin dräng, som hans värjo bar: Kom, låt oss gå utöfver till de Philisteers lägre, som deruppe är; och han sade sinom fader intet till.8SmZ Och de Philisteers lägre drog fram vid Michmas.R9Z Då nu stridsdagen kom, vardt intet svärd eller spjut funnet i hela folkens hand, som var med Saul och Jonathan; utan Saul och hans son hade värjor.kQQZ Och när eggen på liarna, hackorna, gafflarna och yxarna, vardt slö, och uddarna vordo stubbote.PyZ Ty måste hela Israel fara neder till de Philisteer, om någor ville låta hvässa sin plogbill, hacko, yxa eller lia;O{Z Och ingen smed vardt funnen i hela Israels land; förty de Philisteer tänkte, de Ebreer måtte göra svärd och spjut.NZ Den andre vände sig inpå den vägen till BethHoron; den tredje vände sig på den vägen, som drager åt den dalen Zeboim vid öknena.MZ Och utu de Philisteers lägre drogo tre hopar till att förhärja landet. Den ene vände sig inpå den vägen till Ophra uti Sauls land;L#Z Och Saul med hans son Jonathan, och det folk som när honom var, blefvo uppå BenJamins hög; men de Philisteer hade lägrat sig i Michmas.KZ Och Samuel stod upp, och gick ifrå Gilgal upp till Gibea BenJamins. Men Saul talde det folk, som när honom var, vid sexhundrad män.QJZ Men nu skall ditt rike icke blifva ståndandes. Herren hafver sökt sig en man efter sitt hjerta, honom hafver Herren budit att vara en Förste öfver hans folk; ty du hafver icke hållit Herrans bud.?IyZ Men Samuel sade till Saul: Du hafver gjort dårliga, och icke hållit Herrans dins Guds bud, som han dig budit hafver; ty Herren hade stadfäst ditt rike öfver Israel till evig tid.#HAZ Då sade jag: Nu komma de Philisteer hitneder till mig i Gilgal, och jag hafver icke bedit Herrans ansigte; då vågade jag det, och offrade bränneoffer.;GqZ Men Samuel sade: Hvad hafver du gjort? Saul svarade: Jag såg att folket förskingrade sig ifrå mig, och du kom icke i rättom tid, och de Philisteer voro församlade i Michmas.zFoZ Och som han hade fullkomnat bränneoffret, si, då kom Samuel; då gick Saul ut emot honom, till att helsa honom.`E;Z Då sade Saul: Bärer mig hit bränneoffer och tackoffer; och han offrade bränneoffer.D%Z Då förbidde han i sju dagar, den tiden som Samuel förelagt hade; och efter Samuel icke kom till Gilgal, skingrade sig folket ifrå honom.C5Z Och de Ebreer drogo öfver Jordan in uti Gads land och Gileads; men Saul var ännu i Gilgal, och allt folket, som följde honom, vardt förtvifladt.B5Z Då de män af Israel sågo, att de i nöd voro, ty folket var förskräckt, krupo de uti kulor, och klyfter, och klippor, och i hål, och i gropar.lASZ Då församlade sig de Philisteer till att strida med Israel, tretiotusend vagnar, sextusend resenärer, och eljest folk så mycket som sanden i hafsstrandene; och de drogo upp, och lägrade sig i Michmas, östan för BethAven.(@KZ Och hela Israel hörde sägas: Saul hafver slagit de Philisteers lägre; ty Israel luktade illa för de Philisteer, och allt folket ropades till Saul i Gilgal.:?oZ Och Jonathan slog de Philisteer i deras lägre, som i Gibea var; det kom för de Philisteer. Och Saul lät blåsa i basunen öfver hela landet, och säga: I Ebreer, hörer till.[>1Z Utvalde han sig tretusend män utur Israel; tutusend voro med Saul i Michmas, och uppå berget BethEl, och ett tusend med Jonathan i Gibea BenJamins; men det andra folket lät han gå, hvar och en i sina hyddo.U= 'Z Saul hade varit Konung ett år; och som han tu år hade rådit öfver Israel,S<!Z Men om I gören det ondt är, så skolen både I och edar Konung förgås.;}Z Allenast frukter Herran, och tjener honom troliga af allo hjerta; förty I hafven sett huru stor ting han gör med eder.:5Z Vare ock fjerran ifrå mig, att jag så skulle synda emot Herran, att jag skulle aflåta bedja för eder, och lära eder den goda och rätta vägen.9+Z Förty Herren öfvergifver icke sitt folk, för sitt stora Namns skull; ty Herren hafver begynt till att göra eder sig sjelfvom till ett folk. 8 Z Och viker icke efter fåfängelig ting; ty det gagnar eder intet, och kan intet hjelpa eder, efter det en fåfängelig ting är.,7SZ Och Samuel sade till folket: Frukter eder intet, I hafven sannerliga gjort allt det onda; dock träder icke af ifrå Herranom, utan tjener Herranom af allo hjerta./6YZ Och sade alle till Samuel: Bed för dina tjenare Herran din Gud, att vi icke dö; ty öfver alla våra synder hafve vi ock gjort detta onda, att vi beddes oss Konung.5!Z Och då Samuel åkallade Herran, lät Herren den samma dagen dundra och regna; då fruktade allt folket Herran och Samuel ganska storliga;Y4-Z Är icke nu hveteanden? Dock vill jag åkalla Herran, att han skall låta dundra och regna, att I skolen förnimma och se det stora onda, som I för Herrans ögon gjort hafven, att I hafven bedts eder Konung.  F~q}}E||{{0zzJyyxx-ww;vvuutss.r&qq[ppoknmll{kkVjiihhgg9ffeje"dVcc boa`_^^G]\\+[RZZgYY XWWVV UqTTSSRR:Q{Q PXPO NoMMVLKKoJJ@II>HHGFLE[DD@CTB{AA#@.??2>>==<|;::|998&66"55432110n//..j--,,+n**)((V''(&H%%$S##i""2!x Y2R`uFHj 9 R * r=yO vFgZOch sade till sina dränger: Går för mig, jag vill komma efter. Och hon sade sinom man Nabal här intet af.IE ZDå hastade sig Abigail, och tog tuhundrad bröd, och två läglar, vin, och fem kokad får, och fem skäppor mjöl, och hundrad stycke russin, och tuhundrad stycke fikon, och lade på åsnar;FDZSå märk nu och se, hvad du göra vill; ty förvisso är ett ondt för handene öfver vår herra, och öfver hela hans hus; och han är en Belials man, hvilkom ingen något säga djerfves.]C5ZUtan de hafva varit våra murar dag och natt, så länge vi vaktade fåren när dem.@B{ZOch de män hafva dock varit oss ganska nyttige, och intet talat oss illa till, och oss hafver intet fattats på talet, så länge vi hafve vistats när dem, medan vi i markene vorom;*AOZMen en af drängerna gaf Abigail, Nabals hustru, tillkänna, och sade: Si David hafver sändt båd utur öknene, till att helsa vår herra; och han snubbade dem. @ Z Då sade David till sina män: Hvar och en binde sitt svärd vid sig. Och hvar och en af dem band sitt svärd vid sig; och David band ock desslikes sitt svärd vid sig; och drogo med honom ned vid fyrahundrad män; men tuhundrad blefvo qvar när deras tyg.w?iZ Då vände de Davids unga män om igen på deras väg; och när de kommo till David, sade de honom allt detta.>)Z Skulle jag taga mitt bröd, vatten, och kött som jag för mina klippare slagtat hafver, och gifva de folke, som jag intet vet hvadan de äro?=9Z Men Nabal svarade Davids tjenare, och sade: Ho är den David? Och ho är den Isai son? Det äro nu månge de tjenare, som gifva sig ifrå sina herrar.w<iZ Då de Davids unga män kommo dit, och hade på Davids vägnar talat all dessa orden med Nabal, höllo de upp.Q;ZFråga dina dränger derom, de skola säga dig det. Så låt nu dessa unga män finna nåd för din ögon; ty vi äre komne på en god dag. Gif dina tjenare, och dinom son David, hvad din hand finner.^:7ZJag hafver hört, att du hafver fåraklippare; si, dina herdar, som du hafver, hafva varit när oss; vi hafve aldrig talat dem illa till; och dem hafver intet fattats på talet, så länge de hafva varit i Carmel.n9WZOch önsker honom lycko, och säger: Frid vare med dig, och med ditt hus, och med allt det du hafver.8-ZSände han ut tio unga män, och sade till dem: Går upp till Carmel, och då I kommen till Nabal, så helser honom, på mina vägnar, vänliga;G7 ZDå nu David fick höra i öknene, att Nabal klippte sin får,76iZOch han het Nabal; och hans hustru het Abigail, och var en förnuftig qvinna, och dägelig under ansigtet; men mannen var hård och arg i sina gerningar, och var en af Caleb.E5ZOch en man var i Maon, och hans väsende var i Carmel, och den mannen var ganska mägtig, och hade tretusende får och tusende getter. Och det begaf sig, att han klippte sin får i Carmel.)4 OZOch Samuel blef död; och hela Israel församlade sig, begreto honom, och begrofvo honom i hans hus i Rama. Men David stod upp, och drog ned i den öknena Paran.Z3/ZSå svär mig nu vid Herran, att du icke utrotar min säd efter mig, och icke utskrapar mitt namn utu mins faders hus. Och David svor Saul; och så drog Saul hem; men David och hans män drogo upp på borgena.Y2-ZNu si, jag vet, att du varder Konung, och Israels Konungsrike står i dine hand.17ZHuru skulle någor finna sin fienda, och låta honom sedan gå en god väg? Herren vedergälle dig det goda, som du i denna dag med mig gjort hafver./0YZOch du hafver i denna dag gifvit mig tillkänna, huru du hafver gjort väl emot mig; att Herren hade beslutit mig i dina händer, och du hafver dock icke dräpit mig.y/mZOch sade till David: Du äst rättfärdigare än jag; du hafver bevist mig godt; men jag hafver bevist dig ondt..ZSom nu David hade dessa orden uttalat, sade Saul: Är det icke din röst, min son David? Och Saul upphof sina röst och gret;-{ZHerren vare domare, och döme emellan mig och dig, och se dertill, och rätte min sak ut, och frie mig ifrå dine hand.],5ZHvem förföljer du, Israels Konung? Hvem jagar du efter? En dödan hund, ena loppo.z+oZSåsom man säger af ett gammalt ordspråk: Af ogudaktigom kommer odygd; men min hand skall icke vara öfver dig.*Z Herren skall vara domare emellan mig och dig, och Herren skall hämna mig på dig; men min hand skall icke vara öfver dig.1)]Z Min fader, se dock fliken af din kjortel i mine hand, att jag icke ville dräpa dig då jag bortskar en flik af din kjortel; känn och se, att intet ondt är i mine hand, eller någor öfverträdelse. Jag hafver ock intet syndat emot dig, och du går efter mina själ, att du må taga henne bort.|(sZ Si, i dag se din ögon, att Herren hafver i denna dag gifvit dig i mina hand i kulone; och det vardt sagdt, att jag skulle dräpit dig; men dig vardt skonadt; ty jag sade: Jag vill icke komma mina hand vid min herra; ty han är Herrans smorde.i'MZ Och sade till Saul: Hvi hörer du de menniskors ord, som säga: David söker efter ditt argesta?E&Z Stod ock David sedan upp, och gick utu kulone, och ropade efter Saul, och sade: Min herre Konung. Saul såg tillbaka efter sig; och David böjde sitt ansigte ned till jordena, och tillbad;% ZOch David stillte sina män med ordom, och lät dem icke öfverfalla Saul. Och Saul kom upp utu kulone, och gick ut på vägen.1$]ZOch sade till sina män: Det låte Herren vara långt ifrå mig, att jag det göra skulle, och komma mina hand vid min herra, Herrans smorda; ty han är Herrans smorde.S#!ZMen sedan slog honom hans hjerta, att han hade skorit den Sauls flik bort. " ZDå sade Davids män till honom: Si, detta är den dagen, om hvilken Herren din Gud dig sagt hafver: Si, jag skall gifva din fienda i dina händer, att du gör med honom såsom dig täckes. Och David stod upp, och skar sakta bort ena flik af Sauls kjortel.*!OZOch då han kom till de fårahyddor vid vägen, var der en kula; och Saul gick derin till att betäcka sina fötter; men David och hans män såto inne i kulone. ZOch Saul tog tretusend unga män utu hela Israel, och drog åstad till att söka David med hans män, på de stengetters klippor.hKZDå nu Saul igenkom ifrå de Philisteer, vardt honom sagdt: Si, David är i den öknene EnGedi.@ ZOch David drog med dädan, och blef på borgene i EnGedi.:qZ*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***tcZMen ett bådskap kom till Saul, och sade: Skynda dig, och kom; förty de Philisteer äro infallne i landet.|sZOch Saul med sina män gick på ena sidon om berget, och David med sina män på den andra sidon om berget. Då nu David skyndade sig att undkomma för Saul, då kringhvärfde Saul med sina män David och hans män, att de måtte få dem fatt.A}ZDå nu Saul drog dit med sina män till att söka, vardt David förvarad, och drog ned uti en bergklippo i öknene Maon. Då Saul det hörde, jagade han efter David i den öknene Maon;%EZDå stodo de upp, och gingo till Siph fram för Saul; men David och hans män voro i den öknene Maon, på den slättmarkene, på högra sidone vid öknena.MZBeser och bespejer all rum der han gömmer sig; och kommer igen till mig, när ären visse vordne, så vill jag fara med eder. Är han i landena, så skall jag söka upp honom i all tusend i Juda.CZSå går nu bort, och varder dess ännu vissare, att I mågen få veta och se, på hvad rum hans fötter varit hafva, och tio honom der sett hafver; ty mig är sagdt, att han är listig.^7ZDå sade Saul: Välsignade varen I Herranom, att I hafven förbarmat eder öfver mig.zoZSå kom nu neder, Konung, efter allt dins hjertans begär, så vilje vi öfverantvarda honom i Konungens händer.6gZMen de Siphiter foro upp till Saul i Gibea, och sade: Är icke David gömder när oss på borgene i hedene, på den högen Hachila, som ligger på högra handene vid öknen?vgZOch de gjorde både ett förbund tillhopa för Herranom. Och David blef i hedene; men Jonathan drog hem igen.:oZOch sade till honom: Frukta dig intet; mins faders Sauls hand finner dig intet; och du varder Konung öfver Israel, så vill jag vara dig närmast; och detta vet min fader väl.nWZDå stod Jonathan upp, Sauls son, och gick bort till David ut i hedena, och styrkte hans hand i Gudi;vgZOch David såg, att Saul utdragen var att söka efter hans lif; men David blef uti den öknene Siph i hedene.)MZOch David blef i öknene på borgene, och blef på berget i den öknene Siph; men Saul sökte honom så länge han lefde; men Gud gaf honom icke i hans händer.QZ Då stod David upp med sina män, som voro vid sexhundrad, och drogo ut af Kegila, och vandrade hvart de kunde. Då nu Saul vardt sagdt, att David var utflydder af Kegila, lät han sitt uttåg bestå.p [Z David sade: Månn borgarena i Kegila öfverantvarda mig och mina män i Sauls händer? Herren sade: Ja.\ 3Z Månn borgarena i Kegila öfverantvarda mig i hans händer? Och månn Saul komma hitneder, såsom din tjenare hört hafver? Det låt din tjenare få veta, Herre Israels Gud. Och Herren sade: Han kommer hitneder., SZ Och David sade: Herre Israels Gud, din tjenare hafver hört, att Saul hafver i sinnet, att han skall komma till Kegila, till att förderfva staden för mina skull.{ qZ Då David förmärkte, att Saul hade ondt i sinnet om honom, sade han till Presten AbJathar: Tag hit lifkjortelen.s aZOch Saul lät kalla allt folket till strid, ditneder till Kegila, och skulle belägga David och hans män.T#ZDå vardt Saul sagdt, att David var kommen till Kegila; och han sade: Gud hafver gifvit honom i mina händer, så att han är innelyckt, och är kommen i en stad, som är förvarad med portar och bommar.mUZTy då AbJathar, Ahimelechs son, flydde till David till Kegila, bar han lifkjortelen ditned med sig.:oZSå drog David med sina män till Kegila, och stridde emot de Philisteer, och dref dem deras boskap bort, och slog dem en stor slagtning af. Alltså undsatte David dem i Kegila;+ZDå frågade åter David Herran. Och Herren svarade honom, och sade: Upp, drag ned till Kegila; ty jag vill gifva de Philisteer i dina händer.ZMen de män när David sade till honom: Si, vi hafve fruktan här i Juda; och vilje ännu gå bort till Kegila, till de Philisteers här?7iZDå frågade David Herran, och sade: Skall jag gå bort och slå dessa Philisteer? Och Herren sade till David: Gack åstad, du skall slå de Philisteer, och undsätta Kegila.Z 1ZOch David vardt bådadt: Si, de Philisteer strida emot Kegila, och röfva ladorna.%ZBlif när mig, och frukta dig intet. Den som står efter mitt lif, han skall ock stå efter ditt lif, och du skall med mig blifva förvarad.1]ZMen David sade till AbJathar: Jag visste väl den dagen, då den Edomeen Doeg der var, att han skulle säga det Saul. Jag är skyldig för alla dins faders hus själar.>yZOch sade honom, att Saul hade dräpit Herrans Prester.i~MZMen en Ahimelechs son, Ahitobs sons, benämnd AbJathar, slapp undan, och flydde bort till David;}ZOch Presternas stad Nobe slog han med svärdsegg, både män och qvinnor, barn och dem som didde, fä och åsnar, och får.K|ZDå sade Konungen till Doeg: Vänd du dig, och slå Presterna. Doeg den Edomeen vände sig, och slog Presterna, så att den dagen blefvo döde fem och åttatio män, som drogo linnan lifkjortel.+{QZOch Konungen sade till sina drabanter, som när honom stodo: Vänder eder, och dräper Herrans Prester; förty deras hand är ock med David; och då de visste att han flydde, underviste de mig det icke. Men Konungens tjenare ville icke komma deras händer vid Herrans Prester, och slå dem.Yz-ZMen Konungen sade: Ahimelech, du måste döden dö, du och hela dins faders hus.syaZHafver jag nu först i dag begynt fråga Gud för honom? Det vare långt ifrå mig; Konungen lägge sin tjenare icke sådant till i allo mins faders huse; förty din tjenare hafver intet vetat af allt detta, hvarken litet eller stort.>xwZAhimelech svarade Konungenom, och sade: Och ho är ibland alla dina tjenare sådana som David, trogen och Konungens måg, och går i dine lydno, och är mycket afhållen i ditt hus?w Z Och Saul sade till honom: Hvi hafven I gjort ett förbund emot mig, du och Isai son, så att du hafver gifvit honom bröd och svärd, och frågat Gud för honom, på det du skulle uppväcka honom, till att han skulle gå mig efter, såsom för ögon är?PvZ Och Saul sade: Hör du, Ahitobs son. Han sade: Här är jag, min herre.)uMZ Då sände Konungen åstad, och lät kalla Presten Ahimelech, Ahitobs son, och hela hans faders hus, Presterna som voro i Nobe; och de kommo alle till Konungen.bt?Z Han frågade om honom Herran, och gaf honom spisning och Goliaths den Philisteens svärd.s%Z Så svarade Doeg den Edomeen, som stod ibland Sauls tjenare, och sade: Jag såg Isai son, att han kom till Nobe till Ahimelech, Ahitobs son.grIZAtt I alle hafven förbundit eder emot mig, och ingen är, som det för min öron uppenbarar, efter min son hafver ock gjort ett förbund med Isai son? Är ingen ibland eder, hvilkom det gör ondt för mina skull, och uppenbarar det för min öron? Ty min son hafver uppväckt min tjenare emot mig; att han skall gå mig efter, såsom för ögon är.dqCZDå sade Saul till sina tjenare, som stodo bredevid honom: Hörer, I Jemini barn, månn ock Isai son skola gifva eder allom åkrar och vingårdar, och göra eder alla till öfverstar öfver tusende, och öfver hundrade;NpZOch det kom för Saul, att David och de män, som när honom voro, voro sedde. Som nu Saul bodde i Gibea i en lund i Rama, hade han sitt spjut i handene, och alla hans tjenare stodo bredevid honom.o+ZMen den Propheten Gad sade till David: Blif icke på borgene, utan gack bort i Juda land. Så gick David åstad, och kom uti den skogen Hareth.snaZOch han lät dem in för de Moabiters Konung, att de voro när honom så länge som David var på borgene.JmZOch David gick dädan till Mizpa uti de Moabiters land, och sade till de Moabiters Konung: Låt min fader och min moder gå ut och in med eder, tilldess jag får se hvad Gud vill göra med mig.8lkZOch till honom församlade sig allehanda män, som i nöd, i gäld och bedröfvadt hjerta voro, och han vardt deras höfvitsman, så att när honom voro vid fyrahundrade män.k %ZDavid gick dädan, och flydde bort uti den kulon Adullam. Då hans bröder det hörde, och hela hans faders hus, kommo de ditned till honom. j ZHafver jag icke nog ursinniga, att I skullen hafva denna in till mig, att han skulle rasa för mig? Skulle han komma i mitt hus?pi[ZDå sade Achis till sina tjenare: Si, I sen, att mannen är ursinnig; hvi hafven I haft honom till mig?.hWZ Och han förvandlade sina åthäfvor för dem, och föll neder i deras händer, och stötte sig emot dörrene i portenom, och hans spott flöt honom ut på skägget.igMZ Och David lade dessa orden på hjertat, och fruktade sig storliga för Achis, Konungenom i Gath.f7Z Men Achis tjenare sade till honom: Denne är David, landsens Konung, om hvilken de söngo i dansen, och sade: Saul slog tusende, men David tiotusend.We)Z Och David stod upp, och flydde för Saul, och kom till Achis, Konungen i Gath.qd]Z Presten sade: Den Philisteens svärd, Goliaths, den du slogst i ekdalen, det är här svept uti en mantel bak lifkjortelen; vill du det, så tag det; ty här är intet annat, än det. David sade: Dess like är icke, få mig det hit.:coZOch David sade till Ahimelech: Är icke här under dina hand ett spjut eller svärd? Jag hafver icke tagit mitt svärd eller vapen med mig; förty Konungens ärende var hastigt.b'ZMen der var den dagen en man inne besluten för Herranom, utaf Sauls tjenare, benämnd Doeg, en Edomeer, den mägtigaste ibland Sauls herdar.Ua%ZSå gaf Presten honom af det helga, efter det var intet annat bröd, utan skådobröden, dem man upptog för Herranom, på det man skulle lägga fram annor färsk bröd, på den dagen då han dem borttog.h`KZDavid svarade Prestenom, och sade till honom: Qvinnorna hafva varit oss ifråstängda i tre dagar, då jag for åstad; och tjenarens tyg voro helig; men är denna vägen ohelig, så skall han i dag helgad varda genom tygen._9ZPresten svarade David, och sade: dag hafver ingen menlig bröd under mine hand; utan helig bröd, om eljest tjenarena hafva hållit sig ifrå qvinnor.u^eZOm du nu hafver något under dina händer, till en fem bröd, få mig det i mina hand; eller hvad du finner.m]UZDavid sade till Presten Ahimelech: Konungen hafver befallt mig ett ärende, och sade till mig: Låt ingen veta hvarefter jag hafver sändt dig, och hvad jag hafver befallt dig, så hafver jag sagt mina tjenare före der och der.1\ _ZOch David kom till Nobe till Presten Ahimelech, och Ahimelech vardt häpen vid han gick emot David, och sade till honom: Hvi kommer du så allena, och ingen man med dig?~[wZ*Och Jonathan sade till David: Gack med frid, hvad vi både svorit hafve i Herrans Namn och sagt: Herren vare emellan mig och dig, emellan min säd och din säd, till evig tid. Och han stod upp, och gick sin väg; men Jonathan gick i staden igen.QZZ)Då drängen var ingången, stod David upp af rummet på södra sidone, och föll på sitt ansigte till jordena, och tillbad tre resor; och de kysste hvarannan, och greto tillhopa, ju David aldramest.cYAZ(Då fick Jonathan sinom dräng sin vapen, och sade till honom: Gack, och bär in i staden._X9Z'Och drängen visste intet hvad på färde var; allenast Jonathan och David visste det.W3Z&Och ropade än en tid efter honom: Skynda dig full snart, statt icke stilla. Då hemtade drängen Jonathan pilarna upp, och bar dem till sin herra.V1Z%Och då drängen kom på det rummet, dit Jonathan hade skjutit pilarna, ropade Jonathan efter honom, och sade: Pilen ligger bätter fram för dig; UZ$Och han sade till drängen: Löp och hemta mig pilarna upp igen, som jag skjuter; då drängen lopp, sköt han en pil öfver honom.zToZ#Om morgonen gick Jonathan ut i markena, såsom han hade öfverens varit med David; och en liten dräng med honom.5SeZ"Och stod upp ifrå bordet ganska vred, och åt på den samma andra nymånadsdagenom intet bröd; ty han vardt bedröfvad om David, efter hans fader hade så beskämt honom.-RUZ!Då sköt Saul spjutet efter honom, att han måtte skjutit honom igenom. Då märkte Jonathan, att alldeles var beslutet med hans fader, att han ville dräpa David;jQOZ Jonathan svarade sinom fader Saul, och sade till honom: Hvi skall han dö? Hvad hafver han gjort?(PKZTy så länge Isai son lefver på jordene, varder hvarken du eller ditt rike beståndandes. Så sänd nu, och låt hemta honom hit till mig; ty han måste dö.O/ZDå vardt Saul vred på Jonathan, och sade: Du skalk och bofve, jag vet väl, att du hafver utvalt Isai son, dig och dine slemma moder till skam.uNeZOch sade: Låt mig gå, förty vår slägt skall offra i stadenom, och min broder hafver sjelf budit mig; hafver jag nu funnit nåd för din ögon, så vill jag dit, och se mina bröder; derföre är han icke kommen till Konungens bord.OMZJonathan svarade Saul: Han bad mig, att han skulle gå till BethLehem;/LYZPå den andra nymånadsdagenom, då man saknade David i hans rum, sade Saul till sin son Jonathan: Hvi är icke Isai son kommen till bords, hvarken i går eller idag?mKUZOch Saul talade den dagen intet; ty han tänkte, honom är något vederkommet, att han icke är ren.;JqZDå nu Konungen hade satt sig i sitt rum, såsom han tillförene var van, utmed väggene, stod Jonathan upp; och Abner satte sig vid Sauls sido; och man saknade David i hans rum.mIUZSå gömde David sig i markene; och då nymånaden kom, satte Konungen sig till bords till att äta.cHAZOch hvad du och jag med hvarannan talat hafve, Herren vare emellan mig och dig i evig tid.GZMen om jag säger till drängen: Si, pilarna ligga bort bätter fram för dig; så gack dina färde, ty Herren hafver låtit dig gå.^F7ZOch si, jag vill sända drängen: Gack och tag igen pilen; om jag säger till drängen: Si, pilarna ligga hitut bak dig, tag upp dem; så kom, ty det är frid, och är ingen fara, så visserliga som Herren lefver.TE#ZSå vill jag skjuta tre pilar utmed honom, såsom jag sköte till ett mål.DZPå tredje dagen kom med hast neder, och gack uti något rum, der du kan gömma dig på söknedagenom, och sätt dig vid den stenen Asel;C#ZOch Jonathan sade till honom: I morgon är nymånad, så varder väl frågadt efter dig; ty man varder dig saknandes, der du plägar sitta.|BsZOch Jonathan sade ytterligare, och svor David, så kär hade han honom; ty han hade honom så kär, som sina själ.xAkZAlltså gjorde Jonathan ett förbund med Davids hus, och sade: Herren kräfve det utaf Davids fiendars händer.@ZOch när Herren utrotar Davids fiendar, hvar och en utaf landet, så tag icke du dina barmhertighet bort ifrå mitt hus till evig tid.{?qZGör jag det icke, så gör du inga Herrans barmhertighet med mig, så länge jag lefver, ej heller när jag dör.> Z Så göre Herren det och det med Jonathan; men om minom fader täckes det ondt är emot dig, så vill jag ock uppenbara det för din öron, och släppa dig, att du går dina färde med frid; och Herren vare med dig, såsom han med minom fader vant hafver.Y=-Z Och Jonathan sade till David: Herre Israels Gud, om jag utfrågar af minom fader i morgon och öfvermorgon, att det står väl till med David, och jag icke sänder till dig, och uppenbarar det för din öron;g<IZ Jonathan sade till David: Kom, låt oss gå ut på markena; och de gingo både ut på markena.S;!Z David sade: Ho skall säga mig det, om din fader svarar dig något hårdt?:Z Jonathan sade: Bort det ifrå dig, att jag skulle märka, att min fader hade i sinnet göra dig ondt, och jag icke skulle det säga dig.U9%ZSå gör nu barmhertighet med dinom tjenare; ty du hafver med mig dinom tjenare gjort ett förbund i Herranom; är ock någor missgerning i mig, så dräp du mig, och låt mig icke komma inför din fader.+8QZÄr det så, att han säger: Det är godt; så står det väl med dinom tjenare; varder han ock vred, så varder du väl märkandes, att han hafver ondt i sinnet.!7=ZOm din fader frågar efter mig, så säg: David bad mig, att han måtte löpa till sin stad BethLehem; förty det är ett årligit offer allo slägtene.D6ZDavid sade till honom: Si, i morgon är nymånad, att jag skall sitta till bords med Konungen; så låt mig betämma, att jag gömmer mig på markene allt intill aftonen på tredje dagen.T5#ZJonathan sade till David: Jag vill göra dig allt det ditt hjerta begärar.U4%ZDå svor David ytterligare, och sade: Din fader vet väl, att jag hafver funnit nåde för din ögon; derföre må han tänka, Jonathan skall intet veta häraf, på det han icke skall bedröfvas deraf; sannerliga, så visst som Herren lefver, och så visst som din själ lefver, det är icke mer än ett steg emellan mig och döden.d3CZHan sade till honom: Bort det! Du skall icke dö; si, min fader gör intet, hvarken stort eller litet, det han icke uppenbarar för min öron; hvi skulle då min fader dölja detta för mig? Det skall icke gå så till.J2 ZOch David flydde ifrå Najoth i Rama, och kom och talade för Jonathan: Hvad hafver jag gjort? Hvad hafver jag misshandlat? Hvad hafver jag syndat för dinom fader, att han står efter mitt lif?>1wZOch han drog också sin kläder af, och propheterade också för Samuel, och föll naken neder den hela dagen, och den hela nattena. Deraf säger man: Är ock Saul ibland Propheter?0+ZOch han gick dit till Najoth i Rama; och Guds Ande kom också öfver honom; och han gick och propheterade, tilldess han kom till Najoth i Rama.B/ZSå gick han ock sjelf till Rama; och då han kom till den stora brunnen, som är i Sechu, frågade han, och sade: Hvar är Samuel och David? Då vardt honom sagdt: Si, i Najoth i Rama..}ZDå det vardt Saul sagdt, sände han annor båd; de propheterade ock. Så sände han tredje båden; de propheterade ock.H- ZDå sände Saul båd, att de skulle hemta David; och de sågo chorar med Propheter prophetera, och Samuel var deras tillsiare. Då kom Guds Ande uppå Sauls båd, så att de ock propheterade.E,ZOch det vardt undervist Saul: Si, David är i Najoth i Rama.$+CZOch David flydde, och undkom, och kom till Samuel i Rama, och sade honom allt det Saul honom gjort hade; och han gick bort med Samuel, och blefvo i Najoth.D*ZDå sade Saul till Michal: Hvi hafver du bedragit mig, och släppt min fienda, att han skulle undkomma? Michal sade till Saul: Han sade till mig: Låt mig gå, eller jag slår dig ihjäl.\)3ZDå nu båden kommo, si, då låg belätet i sängene, och getskinn om dess hufvud.}(uZDå sände Saul båd, till att bese David, och sade: Bärer honom hitupp till mig med sängene, att han må dräpas.V''ZDå sände Saul båd, att de skulle hemta David; men hon sade: Han är krank.&Z Och Michal tog ett beläte, och lade det i sängena; och lade ett getskinn om dess hufvud, och öfvertäckte det med kläder.g%IZ Så lät Michal honom neder genom ett fenster; och han gick sina färde, flydde, och undslapp.s$aZ Och Saul sände båd i Davids hus, att de skulle taga vara uppå honom, och om morgonen slå honom ihjäl; men Michal, Davids hustru, underviste det honom, och sade: Om du i natt icke undsätter dina själ, så måste du i morgon dö.6#gZ Men Saul for efter att skjuta David igenom med spjutet i väggena; men han vek undan ifrå Saul, och spjutet for in i väggena; och David flydde, och undslapp i den nattene."1Z Men den onde Herrans ande kom öfver Saul, och han satt i sitt hus, och hade ett spjut i sine hand; så spelade David på strängerna med handene.!ZSå kom åter ett örlig; och David drog ut, och stridde emot de Philisteer, och slog en stor slagtning; så att de flydde för honom. ZDå kallade Jonathan David, och sade honom alla dessa orden; och hade honom in för Saul, att han var för honom, såsom tillförene.cAZDå lydde Saul Jonathans röst, och svor: Så visst som Herren lefver, skall han icke dö.ueZOch han hafver satt sitt lif i sina hand, och slog den Philisteen, och Herren gjorde en stor salighet helo Israel; det hafver du sett, och gladt dig deraf; hvi vill du då synda på ett oskyldigt blod, så att du dräper David utan sak?W)ZOch Jonathan talade det bästa om David med sinom fader Saul, och sade till honom: Konungen synde icke på sin tjenare David; ty han hafver intet brutit dig emot, och hans gerningar äro dig ganska nyttiga.2_ZMen jag vill gå ut med min fader, och vill stå bredevid min fader på markene, der du äst, och tala om dig med min fader; och hvad jag ser, det vill jag kungöra dig.$CZOch underviste honom det, och sade: Min fader Saul far efter, och vill dräpa dig; så förvara dig nu till morgons, och blif öfver en sido, och göm dig. 9ZMen Saul talade med sin son Jonathan, och med alla sina tjenare, att de skulle slå David ihjäl. Men Jonathan, Sauls son, hade stor vilja till David;"?ZOch då de Philisteers Förstar drogo ut, handlade David förnumsteligare än alle Sauls tjenare, när de utdrogo, så att hans namn vardt mycket aktadt.]5ZDå fruktade Saul ännu mer för David, och vardt hans fiende i alla sina lifsdagar.hKZOch Saul såg och märkte, att Herren var med honom. Och Michal, Sauls dotter, hade honom kär.ZOch David stod upp, och drog åstad med sina män, och slog af de Philisteer tuhundrad män; och David hade deras förhudar, och förnöjde Konungen med talet; på det han skulle varda Konungens måg. Då gaf Saul honom sina dotter Michal till hustru.%ZDå sade hans tjenare David dessa orden. Och David tyckte så godt vara, att han måtte blifva Konungens måg. Och tiden var ännu icke ute.hKZSaul sade: Säger så till David: Konungen begärar ingen morgongåfvo, annan än hundrade förhudar af de Philisteer, att man må hämnas på Konungens fiendar; ty Saul for efter att fälla David genom de Philisteers hand.[1ZOch Sauls tjenare gåfvo honom svar igen, och sade: Sådana ord hafver David sagt.2_ZOch Sauls tjenare talade dessa orden för Davids öron; men David sade: Tycker eder det vara en ringa ting, att vara Konungens måg? Och jag är en fattig och ringa man.+QZOch Saul böd sina tjenare: Taler vid David hemliga, och säger: Si, Konungen hafver vilja till dig, och alla hans tjenare älska dig; så blif nu Konungens måg.A}ZJag vill gifva honom henne, att hon må komma honom på fall, och de Philisteers händer måga komma öfver honom. Och han sade till David: Du skall i dag varda min måg med den andra.fGZMen Michal, Sauls dotter, hade David kär. Då det vardt sagdt Saul, sade han: Det är rätt;ZDå nu tiden kom, att Merob, Sauls dotter, skulle vordit gifven David, vardt hon gifven Adriel den Meholathiten till hustru. #ZMen David svarade Saul: Ho är jag? Eller hvad är mitt lefverne, och mins faders hus slägt i Israel, att jag skulle varda Konungens måg?R ZOch Saul sade till David: Si, min äldsta dotter Merob vill jag gifva dig till hustru; var manlig, och för Herrans krig; ty Saul tänkte, min hand skall icke komma vid honom, utan de Philisteers hand.R ZMen hela Israel och Juda hade David kär; ty han gick ut och in för dem.W )ZDå nu Saul såg, att han var så ganska förnumstig, fruktade han för honom.[ 1ZOch David hade sig förnumsteliga i alla sina gerningar; och Herren var med honom.Z Så satte Saul honom ifrå sig, och gjorde honom till höfvitsman öfver tusende män; och han gick ut och in för folkena.[1Z Och Saul fruktade för David; ty Herren var med honom, och var gången ifrå Saul. Z Och sköt det åstad, och tänkte: Jag vill skjuta David igenom i väggena; men David gaf sig undan för honom i två gånger.\3Z På den andra dagen föll den onde anden af Gudi öfver Saul, och han propheterade hemma i huset; men David spelade på strängerna med sine hand, såsom han dageliga plägade. Och Saul hade ett spjut i handene:I Z Och Saul såg illa uppå David, ifrå den dagen, och allt sedan.0[ZDå förgrymmade sig Saul storliga, och det talet behagade honom ganska illa, och sade: De hafva gifvit David tiotusend, och mig tusende; han varder väl ännu Konung?ueZOch qvinnorna söngo till hvarandra, och spelade, och sade: Saul hafver slagit tusende; men David tiotusend.QZMen det begaf sig, då han igenkommen var, sedan han hade slagit Philisteen, att qvinnorna af alla Israels städer gingo emot Konung Saul med sång och harpor, med trummor, med glädje, och med gigor.6gZOch David gick ut, dit Saul sände honom, och skickade sig visliga; och Saul satte honom öfver krigsfolket, och han var allo folkena, och desslikes Sauls tjenarom, täcker. d~}}q|{zzTyxwvvutt+s&rr:ppGonnnGmm.ll5kYjiihgg%fIeedCcQbbC``<_Z^^ ]h\[[4ZrZY5XXnWVVSUvTSSARQQQP4OWN~MMM'LKJqJIjHHGF+EDD=CCZBA@@)>>=<<>;::L99I887z66555 473]211"0`0/Y..,,2+p**Y*)))R)(z''o&N%%c$]##""`!!3 aLi][L?"  f8+ # V ' gw+X~t ;dMen Abner och hans män gingo den hela nattena öfver slättmarkena, och drogo öfver Jordan, och vandrade genom hela Bithron, och kommo till Mahanaim. dOch Joab blåste i basunen, och allt folket blef stilla ståndandes, och jagade intet mer efter Israel; och stridde ej heller mer. +dJoab sade: Så sant som Gud lefver, hade du bittida i dag sagt detta till mig, folket hade väl aflåtit att förfölja hvar och en sin broder.[ 1dOch Abner ropade till Joab, och sade: Skall då svärdet fräta utan ända? Vetst du icke, att det vill på sistone skarpt varda? Huru länge vill du icke säga folkena, att de låta af fördölja sina bröder?q]dDå församlade sig BenJamins barn bakför Abner, och vordo till en hop, och gingo öfverst på en hög."?dMen Joab och Abisai jagade efter Abner, intill solen gick ned; och de kommo på det berget Amma, som ligger för Giah, på den vägen till Gibeons öken.zodMen han ville ingalunda vika. Då stack Abner honom bakom sig med ett spjut i hans buk, så att spjutet gick bak ut, och han föll, och blef der död för honom; och hvilken som kom till det rummet, der Asahel låg död, han stod der stilla.>wdDå sade Abner ytterligare till Asahel: Gif dig ifrå mig, hvi vill du att jag skall slå dig till markena? Och huru skulle jag töra häfva mitt ansigte upp för dinom broder Joab?OdAbner sade till honom: Gif dig ifrå mig, antingen på högra sidon eller den venstra, och tag dig före någon af de unga karlar, och tag honom harnesket af. Men Asahel ville icke vika ifrå honom.I dDå vände Abner sig om, och sade: Äst du Asahel? Han sade: Ja.lSdHan jagade efter Abner, och vek icke, hvarken på den högra sidon eller den venstra, ifrån Abner.~wdOch tre ZeruJa söner voro der, Joab, Abisai och Asahel; men Asahel var snar till fötter, såsom en rå på markene.|sdOch begyntes en ganska hård strid på den dagen; men Abner och de män af Israel vordo slagne för Davids tjenare.7idOch hvardera tog den andra vid halsen, och stötte honom svärdet i hans sido; och föllo den ene med den andra; deraf det rummet kallas HelkathHazurim, hvilket i Gibeon är.~dSå stodo de upp, och gingo fram tolf i talet utaf BenJamin, på Isboseths, Sauls sons, sido, och tolf af Davids tjenare.p}[dOch Abner sade till Joab: Låt de unga män stå, upp och spela för oss. Joab sade: Det må väl vara.8|kd Och Joab, ZeruJa son, drog ut med Davids tjenare, och mötte hvarannan vid dammen i Gibeon; och lade sig, desse på denna sidone vid dammen, och de andre på den andra sidone.c{Ad Och Abner, Ners son, drog ut med Isboseths, Sauls sons, tjenare, utu Mahanaim till Gibeon.dzCd Och den tiden, som David var Konung i Hebron öfver Juda hus, var sju år och sex månader.yd Och Isboseth, Sauls son, var fyratio år gammal, då han blef Konung öfver Israel, och regerade i tu år; men Juda hus höll med David.px[d Och gjorde honom till Konung öfver Gilead, Assuri, Jisreel, Ephraim, BenJamin, och öfver hela Israel.rw_dMen Abner, Ners son, som Sauls höfvitsman var, tog Isboseth, Sauls son, och förde honom genom Mahanaim;v#dSå vare nu edra händer trösta, och står faste; efter edar herre Saul är död, så hafver nu Juda hus smort mig till Konung öfver sig.u}dSå göre nu Herren med eder barmhertighet och trohet; och jag skall ock desslikes göra eder godt, att I detta gjorden.%tEdSände han båd till dem, och lät säga dem: Välsignade varen I Herranom, att I denna barmhertighet hafven gjort på edar herra Saul, och begrafvit honom. s;dOch de män af Juda kommo, och smorde der David till Konung öfver Juda hus. Och då David vardt bådadt, att de af Jabes i Gilead hade begrafvit Saul,~rwdDertill hade han ock de män upp med sig, som när honom voro, hvar och en med sitt hus; och bodde i Hebrons städer.~qwdSå drog då David dit med sina två hustrur, Ahinoam den Jisreelitiskon, och Abigail, Nabals den Carmelitens hustru.Bp dSedan detta skedt var, frågade David Herran, och sade: Skall jag draga upp uti någon af Juda städer? Och Herren sade till honom: Drag ditupp. David sade: Hvart? Han sade: Till Hebron.@wZHo skulle höra eder derutinnan? Sådana som deras del är, som voro neddragne i stridena, sådana skall ock deras del vara, som när tygen blifvit hafva, och skall lika bytt varda.D?ZDå sade David: I skolen icke så göra, mine bröder, med det som Herren oss gifvit hafver, och hafver förvarat oss, och gifvit det krigsfolket i våra händer, som emot oss komne voro.>ZDå svarade de som onde och Belials män voro, ibland dem som med David dragne voro, och sade: Efter de icke foro med oss, skall man intet gifva dem af rofvet, som vi undsatt hafve; utan hvar och en tage sina hustru och sin barn, och gånge sin väg.n=WZOch då David kom till de tuhundrade män, som sig försummat hade efterfölja David, och voro blefne vid bäcken Besor, gingo de ut emot David, och folket, som med honom var; och David gick till folket, och helsade dem vänliga.c<AZOch David tog får och fä, och dref boskapen för sig, och de sade: Detta är Davids rof.';IZOch fattades ingen, hvarken liten eller stor, hvarken söner eller döttrar, eller af rofvet, eller hvad som helst de tagit hade; David hemtade det allt igen.Y:-ZSå undsatte då David allt det de Amalekiter tagit hade, och sina två hustrur.>9wZOch David slog dem, ifrå morgonen allt intill aftonen, emot den andra dagen, så att ingen af dem undslapp, förutan fyrahundrade ynglingar, de satte sig uppå cameler, och flydde.U8%ZOch han förde dem ned; och si, de hade förstrött sig öfver hela jordena, åto och drucko, och fröjdade sig, för det stora bytets skull, som de tagit hade utu de Philisteers land, och utur Juda land.^77ZDavid sade till honom: Vill du föra mig ned till det krigsfolket? Han sade: Svär mig vid Gud, att du icke slår mig ihjäl eller antvardar mig i mins herras hand, så vill jag föra dig ned till det krigsfolket.}6uZVi vorom här infallne söder på Crethi, och uppå Juda, och söder på Caleb, och hafve bränt upp Ziklag med eld.V5'Z David sade till honom: Hvem hörer du till? Och hvadan äst du? Han sade: Jag är en Egyptisk dräng, en Amalekiters tjenare, och min herre hafver öfvergifvit mig; ty jag vardt krank för tre dagar sedan.N4Z Och gåfvo honom ett stycke fikon, och tu stycke russin; och då han ätit hade, kom hans anda åter till honom; ty han hade i tre dagar och tre nätter intet bröd ätit, och intet vatten druckit.3Z Och de funno en Egyptisk man på markene, den förde de till David, och gåfvo honom bröd, att han åt, och gåfvo honom vatten dricka;2!Z Men David och fyrahundrad män jagade efter; och de tuhundrade män, som ståndande blefvo, hade försummat sig fara öfver bäcken Besor.1Z Så drog David åstad, och de sexhundrad män, som när honom voro. Och då de kommo till den bäcken Besor, blefvo någre ståndande;.0WZFrågade David Herran, och sade: Skall jag jaga efter krigsfolket? och skall jag få dem fatt? Han sade: Jaga efter dem; du skall få dem fatt, och undsätta rofvet./ZOch sade till Presten AbJathar, Ahimelechs son: Bär mig fram lifkjortelen. Och då AbJathar hade burit fram lifkjorteln,H. ZOch David var storliga bedröfvad; ty folket ville stena honom; ty hela folkens själ var bedröfvad, hvar och en öfver sina söner och döttrar. Men David stärkte sig i Herranom sinom Gud;z-oZTy Davids två hustrur voro ock fångna, Ahinoam den Jisreelitiskan, och Abigail, Nabals hustru, den Carmelitens.p,[ZHof David och folket, som med honom var, deras röst upp, och greto, tilldess de icke mer gråta kunde. +ZDå nu David med sina män kom till staden, och såg att han var uppbränd med eld, och deras hustrur, söner och döttrar fångne, *ZOch hade bortfört qvinnorna dädan, både små och stora; men de hade ingen slagit ihjäl, utan drifvit dem bort och voro sin väg..) YZDå nu David på tredje dagen kom till Ziklag med sina män, voro de Amalekiter der infallne söderut, och till Ziklag; och hade slagit Ziklag, och uppbränt med eld;+(QZ Så var då David och hans män bittida uppe, att de skulle om morgonen färdas, och komma uti de Philisteers land igen; men de Philisteer drogo upp till Jisreel.-'UZ Så var nu i morgon bittida uppe, och dins herras tjenare, som med dig komne äro; och när I ären i morgon bittida uppståndne, och ljust är, så går edar väg.I& Z Achis svarade, och sade till David: Jag vet väl, att du äst täck för min ögon, såsom en Guds Ängel; men de Philisteers Förstar hafva sagt: Låt honom icke draga upp med oss i stridena.P%ZDavid sade: Hvad hafver jag gjort? Och hvad hafver du sport af din tjenare, ifrå den tid jag hafver varit när dig, intill nu, att jag icke skall komma och strida emot mins herras Konungens fiendar?f$GZSå vänd nu om, och gack med frid, på det du icke skall förtörna de Philisteers Förstar.,#SZDå kallade Achis David, och sade till honom: Så visst som Herren lefver, jag håller dig för en redelig man; och din utgång och ingång, med mig i härenom, behagar mig väl, och hafver intet argt sport af dig, ifrå den tiden, du kom till mig, intill nu; men du behagar icke Förstomen.l"SZÄr icke han den David, om hvilken de söngo i dansen: Saul slog tusende, men David slog tiotusend?{wZSå blef David när Achis i Gath, med sina män, hvar med sitt hus; David desslikes med sina två hustrur, Ahinoam den Jisreelitiskon, och Abigail, Nabals hustru, den Carmelitiskon.{zqZOch stod upp, och gick åstad med de sexhundrad män, som med honom voro, till Achis, Maochs son, Konungen i Gath.y 'ZSå tänkte David i sitt hjerta: Jag faller dock en dag Saul i händer; det är mig bättre, att jag rymmer undan in uti de Philisteers land; på det Saul må vända igen att ytterligare söka efter mig i alla Israels gränsor; så må jag då komma ifrå hans händer.x-ZSaul sade till David: Välsignad vare du, min son David; du skall görat, och gåt igenom. Så gick David sin väg; och Saul vände om hem igen.4wcZOch såsom din själ hafver i denna dagen för min ögon mycket aktad varit, så varde ock min själ mycket aktad för Herrans ögon, och hjelpe mig utur all bedröfvelse.DvZHerren varder väl hvarjom och enom vedergällandes efter hans rättfärdighet och tro; ty Herren hade i dag gifvit dig i mina hand; men jag ville icke komma mina hand vid Herrans smorda.ouYZDavid svarade, och sade: Si, här är Konungens spjut; en af de unga män gånge hitupp, och tage det.^t7ZOch Saul sade: Jag hafver syndat. Kom igen, min son David, jag vill intet ondt mer göra dig, derföre att min själ hafver i denna dag dyr varit för din ögon; si, jag hafver gjorts dårliga och ganska ovisliga..sWZSå förfalle nu icke mitt blod på jordena för Herrans ansigte; ty Israels Konung är utdragen till att söka ena loppo, såsom man jagar ett rapphöns på bergen.QrZSå höre dock nu min herre Konungen sin tjenares ord: Om Herren uppretar dig emot mig, så låte man ett spisoffer lukta; men om menniskors barn göra det, så vare de förbannade för Herranom, att de på denna dag hafva fördrifvit mig, att jag icke må blifva i Herrans arfvedel, och säga: Gack bort, och tjena andra gudar.qyZOch sade ytterligare: Hvi förföljer min herre så sin tjenare? Hvad hafver jag gjort? Och hvad ondt är i mine hand?p ZDå kände Saul Davids röst, och sade: Är det icke din röst, min son David? David sade: Det är min röst, min herre Konung.noWZDet är icke redeligit, som du gjort hafver; så visst som Herren lefver, I ären dödsens barn, att I edar herra, Herrans smorda, icke bevarat hafven; nu se, här är Konungens spjut och vattubägaren, som stodo vid hans hufvud.Un%ZOch David sade till Abner: Äst du icke en man? Och ho är din like i Israel? Hvi hafver du då icke bevarat din herra Konungen? Ty en af folket är der ingången, till att slå din herra Konungen ihjäl.m7ZOch ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: Hörer du icke, Abner? Och Abner svarade, och sade: Ho äst du, att du så ropar Konungen?l Z Då nu David var kommen öfver på hinsidon, gick han upp på bergskullan långt ifrå, så att der var stort rum emellan dem;Xk+Z Så tog David spjutet och vattubägaren vid Sauls hufvud, och gingo sina färde; och ingen var, som det såg eller märkte, eller vaknade, utan de sofvo alle; ty en tung sömn var fallen på dem af Herranom./jYZ Så låte Herren det vara långt ifrå mig, att jag skall komma mina hand vid Herrans smorda; så tag nu spjutet vid hans hufvud, och vattubägaren, och låt oss gå.2i_Z Ytterligare sade David: Så visst som Herren lefver, om Herren icke slår honom, eller hans tid kommer, att han dör, eller han drager i en strid, och så blifver borta,h{Z Men David sade till Abisai: Förderfva honom intet; ty ho vill komma sina hand vid Herrans smorda, och blifva oskyldig?EgZDå sade Abisai till David: Gud hafver i denna dag beslutit din fienda i dina hand; så vill jag nu en gång med spjutet stinga honom igenom i jordena, så att han skall icke mer behöfva.=fuZSå kom David och Abisai till folket om nattena, och si, Saul låg och sof i vagnborgene, och hans spjut stött i jordena, vid hans hufvud; men Abner och folket låg omkring honom.9emZDå svarade David, och sade till Ahimelech den Hetheen, och till Abisai, ZeruJa son, Joabs broder: Ho vill med mig neder till Saul i lägret? Abisai sade: Jag vill ned med dig.Xd+ZOch David stod upp, och kom till det rummet, der Saul höll sitt lägre; och han såg rummet, der Saul låg med sin härhöfvitsman, Abner, Ners son; ty Saul låg i vagnborgene, och härfolket omkring honom.KcZSände han spejare ut, och förfor att Saul visserliga kommen var.'bIZOch lägrade sig på det berget Hachila, som ligger inför öknene vid vägen; men David blef i öknene. Och då han såg, att Saul kom efter honom i öknena,a5ZDå stod Saul upp, och drog ned till den öknen Siph; och med honom tretusend unge män af Israel; på det han skulle uppsöka David i öknene Siph.u` gZOch de af Siph kommo till Saul i Gibea, och sade: Är icke David fördold på berget Hachila, inför öknene?V_'Z,Men Saul gaf sina dotter Michal, Davids hustru, Phalti, Lais sone, af Gallim.M^Z+Desslikes tog David Ahinoam af Jisreel; och voro båda hans hustrur.(]KZ*Och Abigail hastade sig, och gjorde redo, och red på en åsna, och fem tjenstepigor, som under henne voro; och följde Davids bådskap, och vardt hans hustru.'\IZ)Hon stod upp, och tillbad på sitt ansigte till jordena, och sade: Si, här är din tjenarinna, att hon må tjena mins herras tjenare, och två deras fötter.#[AZ(Och då Davids tjenare kommo till Abigail i Carmel, talade de till henne, och sade: David hafver sändt oss till dig, på det han må få dig till hustru.HZ Z'Då David hörde att Nabal var död, sade han: Lofvad vare Herren, som hafver hämnat min försmädelse på Nabal, och hafver förvarat sin tjenare för det ondt var; och Herren hafver Nabals ondsko vedergullit in på hans hufvud. Och David sände bort, och lät tala med Abigail, att han måtte taga henne till hustru.FYZ&Och efter tio dagar slog Herren honom, så att han blef död.X9Z%Då dager vardt, när vinet var gånget af Nabal, sade hans hustru honom detta. Då vardt hans hjerta dödt i honom, så att han vardt såsom en sten.W}Z$Då Abigail kom till Nabal, si, då hade han tillredt ena måltid i sitt hus, såsom en Konungs måltid, och hans hjerta var gladt i honom; ty han var mycket drucken. Men hon sade honom intet, hvarken litet eller stort, intill morgonen ljust vardt.>VwZ#Alltså tog då David af hennes hand det hon honom fört hade, och sade till henne: Far med frid upp till ditt hus; si, jag hafver hört dina röst, och täckeliga tagit din person.wUiZ"Sannerliga, så visst som Herren Israels Gud lefver, den mig förtagit hafver, att jag icke gjorde dig ondt, hade du icke snarliga kommit emot mig, så hade Nabal, intill morgon ljust varder, icke qvar blifvit en, som på väggena pissar.T5Z!Och lofvade vare dina åthäfvor; och lofvad vare du, som i dag hafver förtagit mig, att jag icke är kommen i blod, och hämnat mig med egna hand.kSQZ Då sade David till Abigail: Lofvad vare Herren Israels Gud, som dig i dag hafver emot mig sändt;oRYZSå varder detta icke görandes mins herras hjerta någon ångest eller nyck, att du hafver blod utgjutit utan orsak, och hämnat dig sjelfvan; så skall Herren göra minom herra godt, och du varder tänkandes på dina tjenarinno.Q5ZNär nu Herren minom herra allt detta goda görandes varder, som han dig sagt hafver, och budit dig, att du skall vara en höfvitsman öfver Israel;{PqZOch om någor menniska hafver sig upp till att förfölja dig, och står efter dina själ, så skall mins herras själ vara inbunden uti de lefvandes knippe, när Herranom dinom Gud; men dina fiendars själ skall varda bortslungad med slungo.FOZFörlåt dine tjenarinno den öfverträdelsen; ty Herren skall göra minom herra ett tryggt hus; ty du förer Herrans krig, och intet ondt skall när dig funnet varda i alla dina lifsdagar.NyZHär är välsignelsen, som din tjenarinna minom herra fört hafver; gif henne de unga män, som med min herra vandra.{MqZMen nu, min Herre, så visst som Herren lefver, och så visst som din själ lefver, Herren hafver förtagit dig, att du icke kom i blod, och hafver friat dig dina hand; men nu vare dine fiender såsom Nabal, och de som vilja minom herra ondt.lLSZMin herre sätte icke sitt hjerta emot denna Nabal, den Belials mannen; ty han är en galen man, såsom hans namn är, och galenskap är med honom; men jag din tjenarinna hafver icke sett mins herras unga män, som du utsände.(KKZOch föll till hans fötter, och sade: Ack! min Herre, min vare denna missgerning, och låt dina tjenarinno tala för din ögon; och hör dina tjenarinnos ord.J ZDå nu Abigail såg David, steg hon hastigt af åsnanom, och föll för David på sitt ansigte, och tillbad honom på jordene;)IMZGud göre detta, och än mer, Davids fiendar, om jag låter honom blifva qvar, intill morgon ljust varder, en som på väggena pissar, utaf allt det han hafver.7HiZOch David hade sagt: Jag hafver förgäfves förvarat allt det denne hade i öknene, så att der hafver intet fattats af allt det han hade; och han betalar mig godt med ondt.G+ZOch som hon red på åsnanom, och kom neder i bergsskygdena, si, då kom David och hans män nederdragandes emot henne, så att hon mötte dem. y~~L}}B||d|{{%yyxxwvvSuuRtssJrqppofnn*mXlkkSjjihh!ggfeeydd5cb^aa`*_^^0]X\\[_[ZiYeY)XQWWzVVEUU== <1;u::Q99 88I7666 5j4+332o110G/..k--?,,%++d*m))[((y( ''Q&&l%% $$ #j""!r Y%53cMiA6zY  p _R6h[Kd Och då Uria hustru hörde, att hennes man var död, jämrade hon sig för sin husbondas skull.\Z3d David sade till bådet: Så skall du säga till Joab: Låt detta icke bekymra dig; ty svärdet uppfräter nu den ena, nu den andra; håll uppå att strida emot staden, att du må nederslå honom, och var tröst.Y%d Och de skyttar sköto af muren på dina tjenare, och dråpo somliga af Konungens tjenare; dertill är ock din tjenare Uria den Hetheen död.X9d Och bådet sade till David: De män fingo öfverhanden med oss, och föllo till oss ut på markena; men vi sloge dem tillbaka allt intill stadsporten;_W9d Bådet gick åstad, och kom, och sade David allt detta, der Joab honom om sändt hade.wVid Ho slog AbiMelech, JeruBeseths son? Kastade icke en qvinna ett stycke af en qvarnsten uppå honom af muren, så att han blef död i Thebez? Hvi hafven I trädt så när muren? Så skall du säga: Din tjenare Uria den Hetheen är ock död.,USd Och du får se, att Konungen är vred, och säger till dig: Hvi hafven I så när trädt intill staden med stridene? Veten I icke huru man plägar skjuta af muren?cTAd Och befallde bådet, och sade: När du hafver uttalat all stridsens handel med Konungenom;IS d Så sände Joab bort, och lät säga David all stridsens handel;R!d Och då männerna slogo utu stadenom, och stridde emot Joab, föllo somlige af folket, Davids tjenare; och Uria den Hetheen blef ock död.nQWd Som nu Joab låg för staden, skickade han Uria på det rum, der han visste att stridsamme män voro.1P]d Och i brefvet skref han alltså: Skicka Uria i stridene, der hon aldrahårdast är; och vänder eder tillbaka ifrå honom, att han måtte varda slagen, och blifva död.MOd Om morgonen skref David ett bref till Joab, och sände det med Uria.]N5d Och David böd honom, att han skulle med honom äta och dricka, och gjorde honom drucken; och om aftonen gick han ut, och lade sig till att sofva i sin säng, med sins herras tjenare, och gick icke af i sitt hus.M7d David sade till Uria: Så blif ännu i dag här; i morgon vill jag låta dig gå. Så blef Uria i Jerusalem i den dagen, och den andra dagen dertill.#LAd Men Uria sade till David: Arken, och Israel, och Juda blifva i tjäll, och Joab min Herre, och mins herras tjenare ligga i markene; och jag skulle gå i mitt hus, till att äta och; dricka, och ligga när mine hustru? Så sant som du lefver, och din själ lefver, jag gör det icke.$KCd Då nu David sagdt vardt: Uria är icke afgången i sitt hus, sade David till honom: Äst du icke kommen af markene? Hvi äst du icke afgången i ditt hus?Jd Och Uria lade sig till att sofva för dörrene af Konungens hus, der alle hans herras tjenare lågo, och gick intet neder i sitt hus.I9d Och David sade till Uria: Gack af i ditt hus, och två dina fötter. Och då Uria gick utu Konungens hus, följde honom straxt efter Konungens gåfva.wHid Och då Uria kom till honom, frågade David, om det stod väl till med Joab, och med folket, och med stridene.pG[d Så sände David till Joab, och sade: Sänd till mig Uria den Hetheen. Och Joab sände Uria till David.yFmd Och qvinnan vardt hafvandes, och sände bort, och lät förkunna det David, och säga: Jag är hafvandes vorden.8Ekd Och David sände bort båd, och lät hemta henne; och då hon kom in till honom, sof han när henne; men hon renade sig ifrå sine orenlighet, och gick hem igen till sitt hus. Dd Och David sände bort, och lät fråga efter qvinnona, och sade: Är icke detta BathSeba, Eliams dotter, Uria den Hetheens hustru?:Cod Och det begaf sig, att David om aftonstid stod upp af sine säng, och gick upp på taket af Konungshuset, och såg af taket ena qvinno två sig; och qvinnan var ganska dägelig.RB !d Och då året så led, att Konungar pläga utdraga, sände David Joab, och sina tjenare med honom, och hela Israel, att de skulle förderfva Ammons barn, och de belade Rabba; men David blef i Jerusalem.EAd Då nu de Konungar, som voro under HadarEser, sågo att de slagne voro för Israel, gjorde de frid med Israel, och vordo dem underdånige; och de Syrer fruktade sig mer hjelpa Ammons barn.@@{d Men de Syrer flydde för Israel, och David slog ihjäl de Syrer sjuhundrad vagnar, och fyratiotusend resenärar; dertill slog han Sobach härhöfvitsmannen, så att han blef der död.8?kd Då det vardt bådadt David, församlade han tillhopa hela Israel, och drog öfver Jordan, och kom till Helam; och de Syrer skickade sig emot David, till att strida med honom.'>Id Och HadarEser sände bort, och lät utkomma de Syrer på hinsidon älfven; och lät deras magt inkomma; och Sobach, HadarEsers härhöfvitsman, drog för dem.]=5d Och då de Syrer sågo, att de voro slagne för Israel, församlade de sig tillhopa.)<Md Och då Ammons barn sågo, att de Syrer flydde, flydde de ock för Abisai, och drogo in i staden. Så vände Joab om ifrån Ammons barn, och kom till Jerusalem.x;kd Och Joab drog åstad med det folk, som när honom var, till att strida emot de Syrer; och de flydde för honom.:d Var vid god tröst, och låt oss stå fasta för vårt folk och för vår Guds städer; men Herren göre hvad honom täckes.91d Och sade: Om de Syrer varda mig för mägtige, så kom mig till hjelp; om Ammons barn varda dig öfvermägtige, så vill jag komma dig till hjelp.p8[d Och det andra folket lät han under sins broders hand Abisai, och han skickade sig emot de Ammons barn;77d Då nu Joab såg, att striden var ställd på honom både bak och före, utvalde han utaf alla de unga män i Israel, och skickade sig emot de Syrer.#6Ad Och Ammons barn drogo ut, och skickade sig till strid ut för stadsporten; men de Syrer af Zoba, af Rehob, af Istob, och af Maacha, voro allena i markene.N5d Då David det hörde, sände han Joab med hela hären af krigsfolket.t4cd Då nu Ammons barn sågo, att de voro illa luktande vordne för David, sände de bort, och lejde sig de Syrer af Rehobs hus, och de Syrer i Zoba, tjugutusend män fotfolk, och af Konung Maacha tusend män, och af Istob tolftusend män.I3 d Då det vardt bådadt David, sände han emot dem; förty männerna voro ganska mycket skämde. Och Konungen lät säga dem: Blifver i Jericho tilldess edart skägg växer, och kommer så igen.2+d Då tog Hanun Davids tjenare, och lät raka dem halft skägget af; och skar half kläden af på dem, allt intill bältet, och lät så gå dem.01[d Då sade de öfverste öfver Ammons barn till sin herra Hanun: Menar du, att David hedrar din fader för din ögon, att han hafver sändt hugsvalare till dig? Menar du icke, att han fördenskull hafver sändt sina tjenare till dig, att han skall utspana och bespeja staden, och förstöra honom?~0wd Då sade David: Jag vill göra barmhertighet på Hanun, Nahas son, såsom hans fader hafver gjort barmhertighet med mig. Och sände bort och lät genom sina tjenare hugsvala honom öfver hans fader. Och Davids tjenare kommo i Ammons barnas land.t/ ed Och det begaf sig derefter, att Ammons barnas Konung blef död, och hans son Hanun vardt Konung i hans stad.v.gd Och MephiBoseth bodde i Jerusalem; ty han åt dagliga vid Konungens bord; och haltade på båda sina fötter.q-]d Och MephiBoseth hade en liten son, som het Micha; men allt det i Ziba hus bodde, det tjente MephiBoseth.<,sd Och Ziba sade till Konungen: Allt det min herre Konungen hafver budit sinom tjenare, det skall hans tjenare göra; och MephiBoseth äte vid mitt bord, såsom ett af Konungsbarnen.+%d Så bruka nu honom hans åker, du och din barn, och tjenare, och låt det komma in, att det skall vara dins herras sons bröd, att han må föda dig; men MephiBoseth dins herras son skall dagliga äta bröd vid mitt bord. Och Ziba hade femton söner och tjugu tjenare.*5d Då kallade Konungen Ziba, Sauls tjenare, och sade till honom: Allt det Saul hafver tillhört, och hans hela hus, hafver jag gifvit dins herras son.m)Ud Han tillbad, och sade: Ho är jag, din tjenare, att du vände dig till en död hund, såsom jag är?c(Ad David sade till honom: Frukta dig intet; ty jag vill göra barmhertighet på dig, för Jonathans dins faders skull, och vill gifva dig alla dins faders Sauls åkrar igen; men du skall dageliga äta bröd vid mitt bord.2'_d Då nu MephiBoseth, Jonathans son, Sauls sons, kom till David, föll han på sitt ansigte, och tillbad. Och David sade: MephiBoseth. Han sade: Här är jag, din tjenare.i&Md Då sände Konung David bort, och lät hemta honom ifrå Lodebar, utu Machirs hus, Ammiels sons.}%ud Konungen sade till honom: Hvar är han? Ziba sade till Konungen: Si, han är i Lodebar, i Machirs hus, Ammiels sons.>$wd Konungen sade: Är ännu någor till af Sauls hus, att jag måtte göra barmhertighet med honom? Ziba sade till Konungen: Det är ännu en till, Jonathans son, ofärdig i fötterna.#/d Så var en tjenare af Sauls hus, benämnd Ziba, den kallade de till David; och Konungen sade till honom: Äst du Ziba? Han sade: Ja, din tjenare." d Och David sade: Månn ock någor vara qvar af Sauls hus, att jag måtte göra barmhertighet med honom, för Jonathans skull?Z!/dBenaja, Jojada son, var öfver Crethi och Plethi; och Davids söner voro Prester.^ 7dZadok, Ahitobs son, och Ahimelech, AbJathars son, voro Prester; Seraja var skrifvare;W)dJoab, ZeruJa son, var öfver hären; men Josaphat, Ahiluds son, var canceller.jOdAlltså vardt David Konung öfver hela Israel; och han skaffade rätt och rättviso allo folkena.uedOch han lade folk i hela Edomea; och hela Edom var David undergifven; ty Herren halp David, ehvart han drog.gId Och gjorde David sig ett namn, då han igenkom och slog de Syrer i saltdalenom, adertontusend.zod Af Syria, af Moab, af Ammons barn, af de Philisteer, af Amalek, af HadadEsers rof, Rehobs sons, Konungens i Zoba.d Hvilka Konung David ock helgade Herranom, samt med det silfver och guld, som han helgade af allom Hedningom, dem han under sig tvingade,sad Sände han Joram sin son till David, till att helsa honom vänliga, och välsigna honom, att han hade stridt med HadadEser, och slagit honom; ty Thoi hade örlig med HadadEser, och han hade med sig silfver, och gyldene, och koppartyg;X+d Då Thoi, Konungen i Hemath, hörde att David hade slagit alla HadadEsers magt,cAdMen ifrå Bethah, och Berothai, HadadEsers städer, tog Konung David ganska mycken koppar.q]dOch David tog de gyldene sköldar, som HadadEsers tjenare tillhört hade, och förde dem till Jerusalem."?dOch lade folk till Damascon i Syria. Alltså vardt Syria David underdånig, så att de förde skänker till honom; ty Herren halp David, ehvart han drog. dSå kommo de Syrer af Damascon, till att hjelpa HadadEser, Konungen i Zoba; och David slog de Syrer, tu och tjugu tusend män;5dOch David fångade af dem tusende och sjuhundrad resenärar, och tjugutusend fotfolk; och hasade alla vagnhästar, och behöll qvar hundrade vagnar.dDavid slog ock HadadEser, Rehobs son, Konungen i Zoba, då han drog ut till att hemta sin magt igen, vid den älfven Phrath.CdHan slog ock de Moabiter så till jordena, att han två delar drap, och en del lät lefvandes blifva. Alltså vordo de Moabiter David underdånige, så att de förde skänker till honom. dOch det begaf sig derefter, att David slog de Philisteer, och förnedrade dem, och tog träldomsbetslet utu de Philisteers hand.RdSå tag nu till, och välsigna dins tjenares hus, att det blifver evigt för dig; ty du Herre, Herre, hafver det talat; och med din välsignelse skall dins tjenares hus välsignadt varda till evig tid.vgdNu, Herre, Herre, du äst Gud, och din ord skola vara sanning; du hafver detta goda talat öfver din tjenare.U %dTy du, Herre Zebaoth, du Israels Gud, hafver öppnat dins tjenares öra, och sagt: Jag skall bygga dig ett hus; derföre hafver din tjenare funnit sitt hjerta, att han denna bönena till dig bedja skulle.* OdSå blifver ditt Namn stort i evighet, så att man skall säga: Herren Zebaoth är Gud öfver Israel; och dins tjenares Davids hus varder fast för ditt ansigte. dSå stadfäst nu, Herre Gud, ordet i evighet, det du öfver din tjenare, och öfver hans hus sagt hafver, och gör såsom du sagt hafver.u edOch du hafver tillredt dig ditt folk Israel, dig till folk i evig tid; och du, Herre, äst deras Gud vorden.; qdFörty hvar är ett folk på jordene, såsom ditt folk Israel? För hvilkets skull Gud är gången till att förlossa sig ett folk, och göra sig ett Namn, och göra sådana stor och förskräckelig ting på ditt land för dino folke, som du dig förlossade utur Egypten, ifrå Hedningarna och deras gudar.3dDerföre äst du ock mycket aktad, Herre Gud; ty det är ingen såsom du, och är ingen Gud, utan du, efter allt det vi med vår öron hört hafve.dFör ditt ords skull, och efter ditt hjerta hafver du all denna stora tingen gjort, att du det dinom tjenare förkunna ville.V'dOch hvad skulle David mer tala med dig? Du känner din tjenare, Herre, Herre.9mdDertill hafver det icke tyckt dig vara nog, Herre, Herre; utan du hafver ock talat till dins tjenares hus om tillkommande ting i längdene. Är det menniskorätt, Herre, Herre?1dKom Konung David, och satte sig för Herranom, och sade: Ho är jag, Herre, Herre? Och hvad är mitt hus, att du hafver låtit mig komma härtill?NdDå nu Nathan hade sagt David all dessa orden, och alla denna synena,dMen ditt hus och ditt rike skall blifva ståndandes för dig evinnerliga; och din stol skall stadig blifva till evig tid. dMen min barmhertighet skall icke ifrå honom vänd vara, såsom jag vände henne ifrå Saul, den jag för dig borttagit hafver.!=dJag skall vara hans fader, och han skall vara min son; om han gör något illa, skall jag straffa honom med menniskoris, och med menniskors barnas hugg.dCd Han skall bygga mino Namne ett hus; och jag skall stadfästa hans rikes stol till evig tid.9~md När nu din tid förliden är, att du afsomnad äst med dina fäder, skall jag uppväcka dina säd efter dig, som af ditt lif komma skall; honom skall jag stadfästa hans rike.8}kd Och ifrå den tid jag skickade domare öfver mitt folk Israel; och jag skall gifva dig ro för alla dina fiendar. Och Herren förkunnar dig, att Herren vill göra dig ett hus.W|)d Och jag vill sätta mino folke Israel ett rum, och plantera det så, att det skall der blifva, och icke yttermera rördt varda; och orättfärdighetenes barn skola icke mera tränga det, såsom tillförene;3{ad Och hafver varit med dig, ehvart du gångit hafver; och hafver utrotat alla dina fiendar för dig, och hafver gjort dig ett stort namn, såsom de storas namn på jordene.DzdSå skall du nu säga minom tjenare David: Detta säger Herren Zebaoth: Jag hafver tagit dig utaf markene, der du gick efter fåren, att du skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel.NydEhvart jag med alla Israels barn vandrade, hafver jag ock någon tid talat med någro Israels slägt, den jag befallt hafver att föda mitt folk, och sagt: Hvi hafven I icke byggt mig ett cedrehus?.xWdHafver jag dock intet bott i något hus, ifrå den dag, jag förde Israels barn utur Egypten, allt intill denna dag; utan jag hafver vandrat i tabernakel och hyddor.zwodGack och säg till min tjenare David: Detta säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus, att jag deruti bo skulle?ZwdOch när du får höra, att det ruskar öfverst uppe i skatarna af päronaträn, så var vid ett friskt mod; ty Herren är då utgången för dig, till att slå de Philisteers här.YdOch David frågade Herran. Han sade: Du skall icke draga ditupp; utan kom bakuppå dem, så att du kommer uppå dem in mot päronaträn.NXdMen de Philisteer drogo åter upp, och lade sig neder i Rephaims dal.OWdOch de läto der deras afgudar; men David och hans män togo dem bort.SV!dOch David kom till BaalPerazim, och slog dem der, och sade: Herren hafver förskingrat mina fiendar för mig ifrå, hvarannan, såsom vattnen förskingras. Deraf kallar man det samma rummet BaalPerazim.GU dOch David frågade Herran, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till David: Drag ditupp; jag vill gifva de Philisteer i dina hand.KTdMen de Philisteer kommo, och lade sig neder i den dalenom Rephaim.6SgdOch då de Philisteer hörde, att man hade smort David till Konung öfver Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det förnam, drog han neder till en borg.#RCdElisama, Eljada, Eliphalet.(QMdJibehar, Elisua, Nepheg, Japhia,dPCdOch detta är deras namn, som honom födde voro i Jerusalem: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,O7d Och David tog ännu flera hustrur och frillor i Jerusalem, sedan han var kommen ifrå Hebron; och honom vordo ännu flere söner och döttrar födde.Nd Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom för en Konung öfver Israel, och upphöjt hans rike för sitt folk Israels skull.M1d Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cederträ till väggar, och timbermän och stenhuggare, att de skulle bygga David ett hus.SL!d Och David gick, och förkofrade sig; och Herren Gud Zebaoth var med honom.~Kwd Så bodde då David på borgene, och kallade henne Davids stad; och David byggde omkring, ifrå Millo och innanföre.TJ#dDå sade David på den dagen: Den som slår de Jebuseer, och kommer upp till takrännorna; de halta och blinda, hvilka Davids själ hatar. Deraf säger man: Låt ingen blindan eller haltan komma i huset.9IodMen David vann borgena Zion; det är Davids stad.H{dOch Konungen drog bort med sina män till Jerusalem, emot de Jebuseer, som bodde der i landena. Men de sade till David: Du skall icke komma härin, utan blinde och halte skola drifva dig af. Och deras mening var, att David skulle icke komma derin.G)dI Hebron regerade han i sju år och sex månader, öfver Juda; men i Jerusalem regerade han i tre och tretio år, öfver hela Israel och Juda.XF+dTretio åra gammal var David, då han Konung vardt, och regerade i fyratio år.4EcdOch alle äldste i Israel kommo till Konungen i Hebron; och Konung David gjorde med dem ett förbund i Hebron för Herranom; och de smorde David till Konung öfver Israel.LDdDertill ock tillförene, när Saul var Konung öfver oss, förde du Israel ut och in; så hafver nu Herren sagt dig: Du skall vakta mitt folk Israel, och skall vara en höfvitsmän öfver Israel.nC YdOch alla Israels slägter kommo till David i Hebron, och sade: Si, vi äre af ditt ben och ditt kött.TB#d Och David böd sina unga män, och de slogo dem ihjäl, och höggo dem händer och fötter af, och hängde dem vid dammen i Hebron; men Isboseths hufvud togo de, och begrofvo det i Abners graf, i Hebron.@A{d Och desse ogudaktige männerna hafva ihjälslagit en oskyldig man, uti hans hus, på hans säng? Ja, skulle jag icke utkräfva hans blod utur edra händer, och taga eder utaf jordene?.@Wd Den som mig bådade, och sade: Saul är död, och mente att han var ett godt bådskap, den tog jag fatt, och drap honom i Ziklag, den jag skulle tidendeslön gifvit.?{d Då svarade David, och sade till dem: Så visst som Herren lefver, som mina själ utur all bedröfvelse frälst hafver;i>MdOch båro Isboseths hufvud till David i Hebron, och sade till Konungen: Si, der är Isboseths hufvud, Sauls sons, din fiendas, som stod efter dina själ; Herren hafver i dag hämnat min herra Konungen på Saul och hans säd.^=7dTy då de kommo i huset, låg han på sine säng i sin sängakammar, och de stungo honom ihjäl, och höggo honom hufvudet af; och togo hans hufvud, och gingo bort den vägen på slättmarkene, i den hela nattene.b<?dOch de kommo i huset till att hem ta hvete; och stungo honom i buken, och rymde sin väg.4;cdSå gingo nu Rimmons den Beerothitens söner, Bechab och Baana, bort, och kommo till Isboseths hus, då dagen var hetast; och han låg på sine säng om middagen, och sof.:1dHade ock Jonathan, Sauls son, en son; han var ofärdig i fötterna, och var fem åra gammal, då tidenden kommo om Saul och Jonathan utaf Jisreel; och hans amma tog honom upp, och flydde; och i det hon hastade, och flydde, föll han, och vardt halt; och han het MephiBoseth.i9MdOch de Beerothiter voro flydde till Gitthaim, och der främlingar vordne, allt intill denna dag.T8#dSå voro två män höfvitsmän öfver krigsfolket under Sauls son; den ena het Baana, den andre Rechab, Rimmons den Beerothitens söner, utaf BenJamins barn; ty Beeroth vardt ock räknad under BenJamin;x7 mdDå nu Sauls son hörde, att Abner var död i Hebron, föll honom händer ned, och hela Israel vardt bedröfvad.'6Id'Och jag är ännu späd, och en smord Konung; men de män ZeruJa söner äro mig allt för hårde; Herren vedergälle honom, som illa gör, efter hans ondsko.z5od&Och Konungen sade till sina tjenare: Veten I icke, att på denna dag är en Förste och stor man fallen i Israel?4d%Och allt folket och hela Israel märkte på den dagen, att det var icke af Konungenom, att Abner, Ners son, vardt dräpen.{3qd$Och allt folket visste det, och det behagade dem väl allt det goda, som Konungen gjorde för hela folksens ögon.J2d#Då nu allt folket kom in med David till att äta, och ännu bittida dags var, svor David, och sade: Gud göre mig det och det, om jag bröd eller något annat smakar, förrän solen nedergår.(1Kd"Dina händer voro intet bundna; dina fötter voro intet satte i fjettrar; du äst fallen, såsom man faller för arga skalkar. Då begret folket honom än mer.e0Ed!Och Konungen beklagade sig öfver Abner, och sade: Abner är icke död såsom en dåre dör./d Och då de begrofvo Abner i Hebron, upphof Konungen sina röst, och gret vid Abners graf; gret ock desslikes allt folket.F.dMen David sade till Joab, och allt folket som med honom var: Rifver edor kläder sönder, och drager säcker uppå eder, och jämrer eder för Abners skull. Och Konungen gick efter bårena.-dAlltså dråpo Joab och hans broder Abisai Abner, derföre att han slog deras broder Asahel ihjäl, i stridene vid Gibeon.n,WdMen det komme öfver Joabs hufvud, och öfver hela hans faders hus; och vände icke åter i Joabs hus, den som en etterflöd och spitelsko hafver, och den som sländo håller, och den genom svärd faller och den som bröd fattas.+ dNär nu David detta hörde, sade han: Jag är oskyldig, och mitt rike, för Herranom evinnerliga, för Abners, Ners sons, blod;N*dSom nu Abner igenkom till Hebron, hade Joab honom midt uti porten, att han skulle tala med honom enskildt; och stack honom der i buken, så att han blef död, för hans broders Asahels blods skull.))dOch som Joab utgick ifrån David, sände han båd efter Abner, att de skulle hem ta honom igen ifrå BorHasira; och David visste der intet af.(5dKänner du icke Abner, Ners son? Ty han är kommen till att bedraga dig, att han må bespeja din utgång och ingång, och få veta allt det du gör.+'QdSå gick Joab in till Konungen, och sade: Hvad hafver du gjort? Si, Abner är kommen till dig: Hvi hafver du släppt honom ifrå dig, så att han är bortgången?I& dDå nu Joab, och hela hären med honom, var kommen, vardt honom sagdt, att Abner, Ners son, var kommen till Konungen, och han hade låtit honom ifrå sig, så att han var med frid bortgången.]%5dOch si, Davids tjenare och Joab kommo ifrå krigsfolket, och hade ett stort rof med sig; men Abner var icke nu qvar när David i Hebron, utan han hade låtit honom ifrå sig, så att han med frid bortgången var.$)dOch Abner sade till David: Jag vill stå upp, och gå bort till att församla hela Israel till min herra Konungen, och att de skola göra ett förbund med dig; på det du må vara en Konung, såsom din själ det begärar. Så lät då David Abner gå ifrå sig med frid.i#MdDå nu Abner kom till David i Hebron, och tjugu män med honom, gjorde David dem ett gästabåd.""?dTalade ock Abner för BenJamins öron; och gick desslikes bort till att tala för Davids öron i Hebron, allt det Israel och hela BenJamins hus täcktes.C!dSå görer ock så nu; förty Herren hafver sagt om David: Jag skall frälsa mitt folk Israel, genom min tjenares Davids hand, utu de Philisteers hand, och utur alla deras fiendars hand. )dOch Abner hade ett tal med de äldsta i Israel, och sade: I hafven länge tillförene åstundat David, att han måtte vara Konung öfver eder.%EdOch hennes man gick med henne, och gret efter henne, allt intill Bahurim. Då sade Abner till honom: Vänd om, och gack dina färde. Och han vände om igen.U%dIsboseth sände åstad, och lät taga henne ifrå mannen Phaltiel, Lais son.&GdSände ock David båd till Isboseth, Sauls son, och lät säga honom: Få mig mina hustru Michal, den jag mig fast hafver med hundrade Philisteers förhudar.Qd Han sade: Ja väl, jag vill göra förbund med dig; men ett beder jag af dig, att du icke ser mitt ansigte, förra än du förer till mig Michal, Sauls dotter, när du kommer till att se mitt ansigte.W)d Och Abner sände båd för sig till David, och lät säga honom: Hvem hörer landet till? Och sade: Gör ditt förbund med mig; si, min hand skall vara med dig, så att jag vill vända till dig hela Israel.Kd Och han kunde icke mer svara honom ett ord; ty han fruktade honom.d Att riket skall tagas ifrån Sauls hus; och Davids stol skall uppsätter varda öfver Israel och Juda, ifrå Dan allt intill BerSaba.^7d Gud göre med Abner det och det, om jag icke gör, såsom Herren David svorit hafver;3adDå vardt Abner ganska vred af denna Isboseths ord, och sade: Är jag då ett hundahufvud, jag som emot Juda gör barmhertighet på dins faders Sauls hus, och på hans bröder och vänner, och hafver icke gifvit dig i Davids händer; och du räknar mig i dag en ogerning till för en qvinnos skull?dOch Saul hade ena frillo benämnd Rizpa, Aja dotter; och Isboseth sade till Abner: Hvi sofver du när mins faders frillo?Z/dSom nu örlig var emellan Sauls hus och Davids hus, förstärkte Abner Sauls hus.Y-dDen sjette Jithream, utaf Egla, Davids hustru. Desse äro födde David i Hebron.JdDen fjerde Adonia, Haggiths son; den femte SephatJa, Abitals son; dDen andre Chileab, utaf Abigail, Nabals hustru den Carmelitens; den tredje Absalom, Maachas son, Thalmai dotters, Konungens i Gesur;lSdOch David vordo födde bara i Hebron: hans förstfödde son Ammon, utaf Ahinoam den Jisreelitiskon; +dOch det var ett långt örlig emellan Sauls hus och Davids hus; men David gick och förkofrades, och Sauls hus gick tillbaka och förminskades.,Sd Och de togo Asahel upp, och begrofvo honom i hans faders graf i BethLehem. Och Joab med sina män gingo den hela nattena, och kommo i morgonlysningene till Hebron.zodOch Davids tjenare hade slagit af BenJamin och Abners män, så att trehundrad och sextio män voro döde blefne. dMen Joab vände sig ifrån Abner, och församlade hela folket; och der saknades af Davids tjenare nitton män, och Asahel. 9~~h}V|N{{%zpyxxw'vv!uu ttrrVqsppoynnWmmll{kjj2ii hEg&f?ee ducc&baa``K_^^T]e]\w[[WZZYXXWeVUU,T~TSbRRRQPP6OONsMLLKJJUIHGGFF]EDrCCMB\BAa@???4>==(;;:9_88)766o55\4403V211X00z//.j-,,6+t**?))('']&&Z%l$$A#"!!; c /msRtj3d : s  + HhZ"tjOdOch förde sängkläder, bäcken, lerkäril, hvete, bjugg, mjöl, torkad ax, bönor, linse, gryn,*OdDå David var kommen till Mahanaim, kommo der Sobi, Nahas son, af Rabba Ammons barnas, och Machir, Ammiels son af Lodebar, och Barsillai, en Gileadit af Rogelim;5gdMen Israel och Absalom lägrade sig i Gilead.>wdOch Absalom hade satt Amasa i Joabs stad öfver hären; och Amasa var ens mans son, som het Jithra, en Israelit, hvilken låg när Abigail, Nahas dotter, ZeruJa syster, Joabs moder.fGdOch David kom till Mahanaim; och Absalom drog öfver Jordan, och alle Israels män med honom._9dDå Achitophel såg, att hans råd icke hade framgång, sadlade han sin åsna, och stod upp, och for hem i sin stad, och skickade om sitt hus, och hängde sig, och blef död, och vardt begrafven i sins faders graf.0[dDå stod David upp, och allt folket, som när honom var, och gingo öfver Jordan, tilldess morgon ljust vardt; och icke en fattades, som icke var kommen öfver Jordan.r_dOch då de voro bortgångne, stego de upp utu brunnen, och gingo sina färde; och underviste det Konung David, och sade till David: Står upp, och går med hast öfver älfvena; ty så och så hafver Achitophel gifvit råd emot eder.eEdDå nu Absaloms tjenare kommo till qvinnona i huset, sade de: Hvar är Ahimaaz och Jonathan? Qvinnan sade till dem: De gingo öfver vattubäcken. Och då de sökte, och funno intet, gingo de tillbaka igen till Jerusalem.  dOch qvinnan tog och bredde ett öfvertäckelse öfver brunnshålet, och slog der gryn uppå, så att man kunde det intet märka.<sdMen en dräng fick se dem, och sade det för Absalom. Då gingo de både med hast sin väg, och kommo uti ens mans hus i Bahurim; han hade en brunn i sinom gård, der stego de in._9dMen Jonathan och Ahimaaz stodo vid den brunnen Rogel; och en tjenstepiga gick bort, och sade dem det; och de gingo åstad, och sade det Konung David; förty de torde icke låta sig se, så att de kommo in i staden.b?dSå sänder nu med hast åstad, och båder David, och säger: Blif icke öfver nattena på slättmarkene i öknene; utan drag deröfver snarliga, att Konungen icke varder uppsluken, och allt folket, som med honom är.#AdOch Husai sade till Zadok och AbJathar Presterna: Så och så hafver Achitophel rådt Absalom och dem äldstom i Israel; men jag hafver så och så rådt. dDå sade Absalom, och hvar och en i Israel: Husai den Architens råd är bättre, än Achitophels råd. Men Herren skickade det så, att det goda Achitophels råd skulle varda förhindradt, på det att Herren skulle låta komma en olycko på Absalom.0 [d Om han församlar sig in uti någon stad, så skall hela Israel kasta linor kringom samma stad, och rycka honom i strömmen, att der skall icke finnas en sten igen af.C d Så vilje vi öfverfalla honom på hvad rum vi finne honom, och vilje komma öfver honom, såsom daggen faller på jordena, att vi icke låte blifva en qvar, af honom och alla hans män. -d Men det råder jag, att du församlar dig hela Israel, ifrå Dan intill BerSeba, många såsom sanden i hafvet; och din person drage ibland dem;H  d Så varder hvar och en förtviflad, den dock eljest dugelig är, och hafver ett hjerta såsom ett lejon; ty hela Israel vet, att din fader är stark, och dugelige män de som när honom äro.d Si, han hafver tilläfventyrs nu förvarat sig någorstäds i en kulo, eller annorstäds. Om det nu skedde, att det ginge icke väl i första gången, och uppkomme ett rykte, och sades: Det är skedt en slagtning på det folk, som Absalom efterföljer,}dOch Husai sade ytterligare: Du känner väl din fader, och hans män, att de äro starke och illsinnade såsom en björn, hvilkom ungarna äro ifråtagne i markene. Dertill är din fader en stridsman, och varder sig intet försummandes med folkena.lSdDå sade Husai till Absalom: Det är intet godt råd, som Achitophel i denna gången gifvit hafver. dOch då Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: Sådant hafver Achitophel sagt; säg du, skole vi göra så, eller ej?iMdMen Absalom sade: Käre, låt oss ock kalla Husai den Architen, och höra hvad han säger derom.FdDetta tycktes Absalom vara godt, och allom äldstom i Israel. dOch draga allt folket till dig igen. När då hvar man till dig dragen är, såsom du begärar, så blifver allt folket i frid.3adOch vill öfverfalla honom, medan han trött och mödd är. När jag nu förskräcker honom, så att allt folket, som när honom är, flyr, vill jag slå Konungen allena; dOch Achitophel sade till Absalom: Jag vill utvälja mig tolftusend män, och stå upp till att fara efter David i denna nattene;6gdPå den tiden, då Achitophel gaf ett råd, var det såsom man hade frågat Gud om någon ting; alltså var all Achitophels rådslag, både när David, och så när Absalom.z~odDå gjorde de till Absalom ett tjäll uppå taket; och Absalom belåg sins faders frillor för all Israels ögon.}dAchitophel sade till Absalom: Lägg dig när dins faders frillor, som han hafver låtit qvara blifva till att bevara huset, så får hele Israel höra, att du hafver gjort din fader illa luktande, och alles deras hand, som när dig äro, blifver styrkt.L|dOch Absalom sade till Achitophel: Gifver råd, hvad skole vi göra? {dOch sedan, hvem skulle jag tjena? Skulle jag icke tjena hans son? Såsom jag hafver tjent dinom fader, så vill jag ock tjena dig."z?dHusai sade till Absalom: Icke så, utan den som Herren utväljer, och detta folk, och hvar man i Israel, honom vill jag tillhöra, och när honom blifva.xykdAbsalom sade till Husai: Är detta din barmhertighet emot din vän? Hvi hafver du icke farit ut med dinom vän?xdDå nu Husai den Architen, Davids vän, kom in till Absalom, sade han till Absalom: Till lycko, herre Konung, till lycko, herre Konung.cwAdMen Absalom och allt folket, Israels män, kommo till Jerusalem, och Achitophel med honom.gvIdOch Konungen kom derin, och allt folket, som med honom var, trötte; och vederqvickte sig der.'uId Alltså gick David med sitt folk framåt vägen; men Simei gick ut med bergssidone jemte vid honom, och bannades, och kastade stenar till honom, och hof jord.}tud Må hända, att Herren ser till mina bedröfvelse, och Herren löner mig med godo dessa bannor, som jag lider i dag.esEd Och David sade till Abisai, och till alla sina tjenare: Si, min son, som af mitt lif kommen är, går mig efter mitt lif; hvi ock icke nu Jemini son? Låt honom betämma, att han bannar; ty Herren hafver så budit honom.%rEd Konungen sade: I ZeruJa barn, hvad hafver jag skaffa med eder? Låt honom banna, ty Herren hafver budit honom banna David. Ho kan nu säga, hvi gör du så?q)d Men Abisai, ZeruJa son, sade till Konungen: Skall denne döde hunden banna min herra Konungen? Jag vill gå bort, och hugga hufvudet af honom.Vp'dHerren hafver vedergullit dig allt Sauls hus blod, att du äst vorden Konung i hans stad; nu hafver Herren gifvit riket i din sons Absaloms hand; och si, nu tränger dig din olycka; ty du äst en blodhund.Wo)dOch sade Simei, då han bannades: Härut, härut, du blodhund, du Belials man!n5dOch kastade stenar åt David, och åt alla Konung Davids tjenare; ty allt folk och alle de väldige voro vid hans högra, och vid hans venstra sido.mdDå nu Konung David kom till Bahurim, si, då gick der en man utaf Sauls hus slägt, han het Simei, Gera son; han gick ut och bannades;l9dKonungen sade till Ziba: Si, allt det MephiBoseth hafver, skall vara ditt. Ziba sade med tillbedjande: Låt mig finna nåd för dig, min herre Konung..kWdKonungen sade: Hvar är dins herras son? Ziba sade till Konungen: Si, han blef i Jerusalem; ty han sade: I dag varder Israels hus mig igengifvandes mins faders rike.jdDå sade Konungen till Ziba: Hvad vill du göra härmed? Ziba sade: Åsnorna skola vara för Konungens husfolk, att de derpå rida; och bröden och fikonen för tjenarena, att de måga äta, och vinet till att dricka, när de varda trötte i öknene.ti edOch som David något litet var nedergången af berget, si, då mötte honom Ziba, MephiBoseths tjenare, med ett par sadlade åsnar; deruppå voro tuhundrad bröd, och hundrade stycke russin, och hundrade stycke fikon, och en lägel vin.Rhd%Så kom då Husai, Davids vän, i staden, och Absalom kom till Jerusalem.g!d$Och si, när dem äro två deras söner, Ahimaaz, Zadoks, och Jonathan, AbJathars son, genom dem kan du bjuda mig till hvad du förnimmer.fd#Och äro der Zadok och AbJathar Presterna med dig; allt det du hörer utu Konungens hus, må du undervisa Presterna Zadok och AbJathar.jeOd"Men går du åter i staden, och säger till Absalom: Jag är din tjenare, jag vill höra Konungenom till; jag, som tillförene var dins faders tjenare, vill nu vara din tjenare; så kan du göra Achitophels rådslag om intet.Odd!Och David sade till honom: Om du går med mig, äst du mig till tunga.-cUd Och då David kom öfverst på berget, der man plägar tillbedja Gud; si, der mötte honom Husai, den Architen, med sönderrifven kjortel, och jord på hans hufvud. bdOch då David vardt sagdt, att Achitohel var i förbundet med Absalom, sade han: Herre, gör Achitophels rådslag till galenskap.Ta#dMen David gick uppfor oljoberget, och gret, och hans hufvud var skyldt, och han gick barfött; dertill allt folket, som med honom var, hade hvar och en förskylt sitt hufvud, och gingo uppåt gråtandes.W`)dSå båro då Zadok och AbJathar Guds ark in i Jerusalem igen, och blefvo der._ dSi, jag vill draga fram på slättmarkena i öknene, tilldess bådskap kommer ifrån eder, och gifver mig all ting tillkänna.^!dOch Konungen sade till Presten Zadok: O Siare, vänd om igen i staden med frid; och med eder Ahimaaz din son, och Jonathan, AbJathars son.v]gdMen om han säger: Jag hafver intet behag till dig; si, här är jag; han göre med mig såsom honom täckes.8\kdMen Konungen sade till Zadok: Bär Guds ark åter in i staden; om jag finner nåd för Herranom, så låter han mig väl komma igen, och låter mig få se honom, och sitt hus.>[wdOch si, Zadok var ock der, och alle Leviterna, som med honom voro, och båro Gudsförbunds ark, och der satte de honom; och AbJathar steg upp, tilldess allt folket kom utu stadenom.9ZmdOch hela landet greto med höga röst, och allt folket gick med; och Konungen gick öfver den bäcken Kidron, och allt folket gick före, på den vägen som löper åt öknena.Y'dDavid sade till Itthai: Så kom, och gack med. Alltså gick Itthai den Gitthiten, och alle hans män, och hela barnahopen, som med honom var.YX-dItthai svarade, och sade: Så sant som Herren lefver, och så sant som min herre Konungen lefver, hvar som helst min herre Konungen blifver, antingen i lifvet eller i döden, der skall din tjenare ock blifva.+WQdI går komst du, och i dag vågar du dig till att gå med oss? Jag går hvart jag gå kan, vänd om, och dina bröder med; dig vederfare barmhertighet och trohet.%VEdOch Konungen sade till Itthai den Gitthiten: Hvi går du ock med oss? Vänd om, och blif när Konungenom; ty du äst främmande; far ock igen till ditt rum.4UcdOch alle hans tjenare gingo när honom; dertill alle Crethi och Plethi, och alle de Gitthiter; sexhundrad män, som af Gath till fot komne voro, gingo framför Konungenom.`T;dOch då Konungen och allt folket till fot utkommo, gingo de bortåt långt ifrå huset.xSkdOch Konungen gick ut till fot, med allt sitt hus; men han lät blifva qvara tio frillor, till att bevara huset.lRSdDå sade Konungens tjenare till honom: Hvad min herre Konungen täckes, si, här äro dine tjenare.'QIdMen David sade till alla sina tjenare, som när honom voro i Jerusalem: Upp, låt oss fly; ty här blifver ingen undflykt för Absalom; skynder eder, låt oss gå, att han icke är snarare än vi, och får oss fatt, och drifver inuppå oss det ondt är, och slår staden med svärdsegg.aP=d Så kom en och bidade David, och sade: Hvars mans hjerta i Israel följer Absalom efter.VO'd Sände ock desslikes Absalom efter Achitophel den Giloniten, Davids rådgifvare, utaf hans stad Gilo; och som han nu hade offrat, vardt förbundet starkt, och folket lopp till, och förökades med Absalom.{Nqd Och med Absalom gingo tuhundrad män af Jerusalem kallade; men de gingo i enfaldighet, och visste intet af sakene.*MOd Men Absalom hade utsändt spejare uti alla Israels slägter, och lät säga: När I fån höra ljudet af basunen, så säger: Absalom är Konung vorden i Hebron.WL)d Konungen sade till honom: Gack i frid. Och han stod upp, och gick till Hebron.5KedFörty din tjenare gjorde ett löfte, då jag bodde i Gesur i Syrien, och sade: När Herren låter mig återkomma till Jerusalem, så vill jag göra Herranom en Gudstjenst. JdEfter fyratio år sade Absalom till Konungen: Jag vill gå bort och fullkomna mitt löfte i Hebron, som jag Herranom lofvat hafver.I'dVid det sättet gjorde Absalom allom Israel, när de kommo med några saker till Konungen; och stal alltså bort männernas hjerta af Israel. HdOch när någon gick fram till honom, till att tala med honom, så räckte han sina hand ut, och fick honom fatt, och kysste honom.4GcdOch Absalom sade: Ack! ho sätter mig till domare i landena, att hvar man måtte komma till mig, den någon sak och klagan hafver, att jag måtte hjelpa honom till rätta?{FqdSå sade Absalom till honom: Si, din sak är god och rätt: men du hafver ingen, som dig förhörer af Konungenom.1E]dOch Absalom stod bittida upp om morgonen, och gick in på den vägen vid porten; och hvar någor hade ett ärende, så att han skulle komma till rätta för Konungen, den kallade Absalom till sig, och sade: Utaf hvad stad äst du? Då nu någor sade: Din tjenare är utaf ene af Israels slägter,D {dOch det begaf sig derefter, att Absalom beställde sig vagnar och resenärar, och femtio män, som hans drabanter voro.UC%d!Och Joab gick in till Konungen, och sade det honom; och han kallade Absalom, att han kom in till Konungen; och han tillbad på sitt ansigte neder till jordena för Konungenom; och Konungen kysste Absalom.5Bed Absalom sade till Joab: Si, jag sände efter dig, och lät säga dig: Kom till mig, att jag må sända dig till Konungen, och låta säga: Hvi kom jag ifrå Gesur? Det vore mig bättre, att jag ännu vore der. Så låt mig nu få se Konungens ansigte; är ock någon missgerning i mig, så dräp mig.AdDå stod Joab upp, och kom till Absalom i huset, och sade till honom: Hvi hafva dine tjenare stuckit eld på mitt stycke?O@dDå sade han till sina tjenare: Ser det stycket af Joabs åker bredevid min, och han hafver der bjugg uppå; så går bort, och sticker eld deruppå. Så stucko Absaloms tjenare eld på det stycket./?YdOch Absalom sände efter Joab, att han skulle sända honom till Konungen; och han ville icke komma till honom. Han sände annan gången, likväl ville han icke komma,Y>-dAlltså blef Absalom i tu år i Jerusalem, att han Konungens ansigte intet såg.h=KdOch Absalom vordo födde tre söner, och en dotter; hon het Thamar, och var en dägelig qvinna.D<dOch när han skar sitt hår af; det skedde gemenliga hvart år, ty det var honom för tungt, så att man måste det afskära; så vog hans hufvudhår tuhundrade siklar, efter Konungsvigt.;/dOch i hela Israel var icke en man så dägelig och så prislig som Absalom; ifrå hans fotabjelle upp till hans hjessa var ingen brist på honom. :;dMen Konungen sade: Låt honom gå i sitt hus igen, och icke se mitt ansigte. Och så kom då Absalom igen i sitt hus, och såg intet Konungens ansigte.T9#dSå stod då Joab upp, och for till Gesur, och hade Absalom till Jerusalem.m8UdDå föll Joab på sitt ansigte till jordena, och tillbad, och tackade Konungenom, och sade: I dag förmärker din tjenare, att jag hafver funnit nåd för din ögon, min herre Konung, att Konungen gör hvad hans tjenare säger.t7cdDå sade Konungen till Joab: Si, jag hafver detta gjort; så gack nu bort, och haf pilten Absalom hem igen.*6OdAtt jag skulle så vända denna sakena, det hafver din tjenare Joab gjort; men min herre är vis såsom en Guds Ängels vishet, så att han allt vet på jordene.`5;dKonungen sade: Är icke Joabs hand med dig i allo desso? Qvinnan svarade, och sade: Så sant som din själ lefver, min herre Konung, det är ingen annan, antingen på högra handen eller den venstra, utan såsom min herre Konungen sagt hafver; ty din tjenare Joab hafver detta så budit mig, och han hafver allt detta dine tjenarinno ingifvit.4dKonungen svarade, och sade till qvinnona: Ljug icke för mig i det jag frågar dig. Qvinnan sade: Min herre Konungen tale.e3EdOch din tjenarinna tänkte: Mins herras Konungens ord skall vara mig en tröst; ty min herre Konungen är såsom en Guds Ängel, så att han kan höra godt och ondt; derföre varder ock Herren din Gud med dig blifvandes.21dTy han skall väl höra sina tjenarinno, att han hjelper mig ifrån allas deras hand, som mig, samt med minom son, ifrå Guds arf förgöra vilja.`1;dSå är jag nu kommen, till att tala med min herra Konungen dessa ord; ty folket hafver förskräckt mig; ty din tjenarinna tänkte: Jag skall tala med Konungenom; kanhända, att han gör det hans tjenarinna säger.T0#dTy vi dö döden, och förlöpe såsom vatten i jordena, det man icke uppehåller; och Gud vill icke taga lifvet bort, utan betänker sig, att det fördrefna icke också skall fördrifvet varda af honom.0/[d Qvinnan sade: Hvi hafver du ett sådant tänkt emot Guds folk, att Konungen detta sagt hafver, att han skall komma sig i skuld, och icke låta igentaga sin fördrefna?d.Cd Och qvinnan sade: Låt dina tjenarinno något säga minom herra Konungenom. Han sade: Säg.p-[d Hon sade: Konungen tänke på Herran din Gud, att de blodhämnare icke varda för månge till att förderfva, och att min son icke förgörs. Han sade: Så sant som Herren lefver, skall icke ett hår falla på jordene af dinom son.f,Gd Konungen sade: Den som emot dig talar, honom haf till mig, så skall han intet mer röra dig.'+Id Och qvinnan af Thekoa sade till Konungen: Min herre Konung, missgerningen vare uppå mig, och uppå mins faders hus; men Konungen och hans stol vare oskyldig.H* dKonungen sade till qvinnona: Gack hem, jag vill bjuda för dig.`);dOch si, nu reser sig upp hela slägten emot dina tjenarinno, och säga: Få hit den som slog sin broder ihjäl, att vi måge dräpa honom för hans broders själ, den han dräpit hafver, och göra dig arfvingalösa; och de vilja utsläcka mina gnisto, som ännu qvar är, att minom man intet namn och ingen återlefva blifva skall på jordene.((KdOch din tjenarinna hade två söner; de kifvade tillhopa på markene; och efter der var ingen, som dem förtagat kunde, slog den ene den andra, och drap honom.|'sdKonungen sade till henne: Hvad är dig? Hon sade: Jag är en enka, en qvinna som sorg hafver, och min man är död;&#dOch då Qvinnan af Thekoa ville tala med Konungenom, föll hon på sitt anlete neder på jordena, och tillbad, och sade: Hjelp mig, Konung.u%edOch skall gå in till Konungen, och tala så och så med honom. Och Joab gaf henne in hvad hon säga skulle.$ dOch han sände bort till Thekoa, och lät hämta dädan ena kloka qvinno, och sade till henne: Jämra dig, och drag sorgkläder uppå, och smörj dig icke med oljo; utan ställ dig såsom en qvinna, den en lång tid hafver haft sorg öfver någon dödan;W# +dMen Joab, ZeruJa son, förmärkte att Konungens hjerta var vändt till Absalom.s"ad 'Och Konung David öfvergaf att draga ut emot Absalom; ty han var hugsvalad öfver Amnon, att han död var.O!d &Men då Absalom flydd var, och drog till Gesur, var han der i tre år. d %Men Absalom flydde, och drog till Thalmai, Ammihuds son, Konungen i Gesur. Men han jämrade sig öfver sin son alla dagar./d $Och då han uttalat hade, si, då kommo Konungens barn, och upphofvo sina röst, och greto. Konungen och alle hans tjenare greto ock ganska fast.{qd #Då sade Jonadab till Konungen: Si, Konungens barn komma; såsom din tjenare sagt hafver, så är det tillgånget.*Od "Men Absalom flydde; och drängen på vaktene lyfte upp sin ögon, och såg ut; och si, en stor hop folk kom på vägenom, hvar efter den andra, utmed bergssidon.}d !Så tage icke nu min herre Konungen sådant till hjertat, att all Konungens barn äro döde; utan Amnon är allena död.d Då svarade Jonadab, Simea son, Davids broders, och sade: Min herre tänke icke att alle drängerne, Konungens barn, äro döde; utan Amnon är allena död; ty Absalom hafver detta haft inne med sig, ifrå den dagen han förkränkte hans syster Thamar.'Id Då stod Konungen upp, och ref sin kläder sönder, och lade sig neder på jordena; och alle hans tjenare, som stodo omkring honom, refvo sin kläder sönder./d Och medan de ännu voro på vägenom, kom rykte för David, att Absalom hade slagit all Konungens barn, så att icke en var öfverblifven af dem.$Cd Alltså gjorde Absaloms tjenare Amnon, såsom Absalom dem budit hade. Då stodo all Konungens barn upp, och hvar och en satte sig på sin mula, och flydde.}ud Och Absalom böd sina tjenare, och sade: Tager vara uppå, när Amnon varder glad af vinet, och jag säger till eder: Slår Amnon; och dräper honom, att I intet frukten eder, ty jag hafver det befallt eder; varer tröste och frimodige dertill.a=d Då nödgade Absalom honom, så att han lät Amnon och all Konungens barn gå med honom.ymd Absalom sade: Skall icke då min broder Amnon gå med oss? Konungen sade till honom: Hvi skulle han gå med dig?G d Men Konungen sade till Absalom: Icke så, min son; låt oss icke alla gå, att vi icke göra dig tunga; och då han föll hårdt efter honom, ville han dock icke gå, utan välsignade honom.1d Och kom till Konungen, och sade: Si, din tjenare hafver fåraklippare. Jag beder att Konungen, samt med sina tjenare, ville gå med sinom tjenare.~wd Efter tu år lät Absalom klippa sin får i BaalHazor, som ligger under Ephraim; och Absalom böd all Konungens barn;'d Men Absalom talade intet vid Amnon, hvarken ondt eller godt; dock hatade Absalom Amnon, derföre att han hans syster Thamar förkränkt hade.Qd Och då Konung David allt detta hörde, tog han det ganska illa vid sig.kQd Och hennes broder Absalom sade till henne: Hafver din broder Amnon varit när dig? Nu, min syster, tig stilla; det är din broder, och lägg det ärendet icke så på hjertat. Så blef Thamar ensam i Absaloms sins broders hus.9d Kastade Thamar asko på sitt hufvud, och ref den brokota kjortelen sönder, som hon uppå hade, och lade sina hand på hufvudet, och gick, och ropade.L d Och hon hade en brokot kjortel uppå; ty sådana kjortlar drogo Konungens döttrar, så länge de voro jungfrur. Och då hans tjenare hade drifvit henne ut, och stängt dörrena igen efter henne, {d Utan kallade sin dräng, som hans tjenare var, och sade: Drif denna ut ifrå mig, och stäng igen dörrena efter henne, #d Men hon sade: Detta onda är större, än det andra, som du hafver gjort på mig, att du drifver mig ut. Men han hörde hennes röst intet; /d Och han fick ett stort hat till henne, så att hatet vardt större än tillförene kärleken var. Och Amnon sade till henne: Statt upp, och gack.t cd Men han ville icke höra henne; utan vardt henne öfvermägtig, och förnedrade henne, och låg när henne.d Hvar skulle jag blifva för mina blygds skull? Och du vorde såsom en dåre i Israel. Tala heldre med Konungenom; han nekar mig dig icke.#d Men hon sade till honom: Icke så, min broder; förkränk mig icke; ty så plägar man icke göra i Israel. Gör icke en sådana galenskap.d Och som hon hade burit honom moset in, att han skulle äta, fick han henne fatt, och sade till henne: Hit, min syster, och ligg när mig.5ed Då sade Amnon till Thamar: Bär maten in i kammaren, att jag må äta af dine hand. Så tog Thamar moset, som hon gjort hade, och bar det till Amnon sin broder i kammaren.d Och hon tog den rätten, och gaf upp för honom; men han ville icke ätat. Och Amnon sade: Låt alla gå ut ifrå mig; och alle gingo ut..Wd Thamar gick åstad till sins broders Amnons hus, och han låg på sängene; och hon tog en deg, och knådade, och söd det för hans ögon, och kokade honom ett mos;yd Då sände David efter Thamar i huset, och lät säga henne: Gack i dins broders Amnons hus, och red honom något mat.cAd Så lade Amnon sig, och gjorde sig krank. Då nu Konungen kom till att se honom, sade Amnon till Konungen: Käre, låt mina syster Thamar komma, att hon reder för mig ett mos eller tu, och jag må äta af hennes hand.1d Jonadab sade till honom: Lägg dig på dina säng, och gör dig krank. När då din fader kommer till att besöka dig, så säg till honom: Käre, lät mina syster Thamar komma, att hon gifver mig äta, och reder mat för mig, så att jag ser det, och äter utu hennes hand.Cd Han sade till honom: Hvi varder du så mager, du Konungens son, dag frå dag? Må du icke säga mig det? Då sade Amnon till honom: Jag hafver Thamar, mins broders Absaloms syster, kär.|~sd Men Amnon hade en vän, han het Jonadab, Simea son, Davids broders; och den samme Jonadab var en ganska snäll man.#}Ad Och Amnon ställde sig såsom han var sjuk för Thamars sin systers skull; ty hon var en jungfru; och Amnon syntes icke lätt vara att göra henne något. | d Och det begaf sig derefter, att Absalom, Davids son, hade en dägelig syster, den het Thamar. Och Amnon, Davids son, fick henne kär.o{Yd Och folket derinne förde han ut, och lade dem under jernsågar och taggar, och jernkilar, och brände dem upp uti tegelugnar; så gjorde han alla Ammons barnas städer. Så vände då David och allt folket om igen till Jerusalem.Az}d Och tog deras Konungs krono utaf hans hufvud, hvilken hade i vigt en centener guld, och ädla stenar; och den vardt satt David på hans hufvud; och förde ganska mycket rof utu staden.iyMd Alltså tog David allt folket tillhopa, och drog åstad, och stridde emot Rabba, och vann honom;x#d Så tag nu tillhopa det folk, som qvart är, och belägg staden, och vinn honom; på det att jag icke vinner honom, och får der namnet af.{wqd Och sände båd till David, och lät säga honom: Jag hafver stridt emot Rabba, och hafver ock vunnit vattustaden.Wv)d Så stridde nu Joab emot Rabba Ammons barnas, och vann den Konungsliga staden;juOd Och han fick honom under Nathans hand, Prophetens; han kallade honom JedidJa, för Herrans skull.1t]d Och då David hade hugsvalat sina hustru BathSeba, gick han in till henne, och sof när henne; och hon födde en son, den kallade han Salomo; och Herren älskade honom.s+d Men nu, sedan det dödt är, hvad skulle jag fasta? Kan jag ock hemta honom igen? Jag går väl till honom, men han kommer intet till mig igen.%rEd Han sade: För barnets skull fastade jag, och gret, då det lefde; ty jag tänkte: Ho vet, om Herren varder mig nådelig, så att barnet må blifva vid lif.1q]d Då sade hans tjenare till honom: Hvad är det för ett ting, som du gör? Då barnet lefde, fastade du, och gret; men nu, sedan det dödt är, står du upp, och äter!_p9d Då stod David upp af jordene, och tvådde sig, och smorde sig, och lade annor kläder uppå, och gick in uti Herrans hus, och tillbad; och då han kom hem igen i sitt hus, lät han komma mat upp för sig, och åt.o3d Och David fick se att hans tjenare talade i mjugg, och förmärkte att barnet var dödt, och sade till sina tjenare: Är barnet dödt? De sade: Ja."n?d På sjunde dagenom blef barnet dödt; och Davids tjenare torde icke säga honom att barnet var dödt; ty de tänkte: Si, då barnet ännu var lefvandes, talade vi med honom, och han hörde vår röst intet; huru mycket mer skall det göra honom ondt, om vi säge: Barnet är dödt?md Då stodo upp de äldste i hans hus, och ville rätta honom upp af jordene; men han ville icke, och åt icke heller med dem.elEd Och David bad Gud om barnet, och fastade, och gick in, och låg öfver natt ena på jordene.k{d Och Nathan gick hem i sitt hus. Men Herren slog barnet, som Uria hustru David födt hade, så att det vardt dödssjukt. jd Men efter du hafver med detta ärendet kommit Herrans fiendar till att förhäda, skall den sonen, som dig födder är, döden dö.i1d Då sade David till Nathan: Jag hafver syndat emot Herranom. Nathan sade till David: Så hafver ock Herren tagit din synd bort; du skall icke dö.dhCd Ty du hafver gjort det hemliga; men jag vill detta göra för hela Israel, på ljusa dagen.Zg/d Detta säger Herren: Si, jag skall uppväcka ondt öfver dig, utaf ditt eget hus, och skall taga dina hustrur för din ögon, och skall gifva dinom nästa, att han skall ligga när dina hustrur om ljusa dagen.+fQd Nu, så skall icke svärd återvända af ditt hus till evig tid; efter du hafver föraktat mig, och Uria den Hetheens hustru tagit, att hon skall vara din hustru.tecd Hvi hafver du då föraktat Herrans ord, att du sådant ondt för hans ögon göra skulle? Uria den Hetheen hafver du slagit med svärd; hans hustru hafver du tagit dig till hustru; men honom hafver du dräpit med Ammons barnas svärd.@d{d Och hafver gifvit dig dins herras hus; dertill hans hustrur i din famn, och hafver gifvit dig Israels hus och Juda; och är det icke nog, vill jag ännu det och det göra dig dertill.1c]d Då sade Nathan till David: Du äst den mannen. Så säger Herren Israels Gud: Jag hafver smort dig till en Konung öfver Israel, och hafver frälst dig utu Sauls hand;vbgd Dertill skall han betala fåret fyradubbelt igen, efter han sådant gjort hafver, och icke hade det fördrag.,aSd Då förgrymmade sig David med stora vrede emot den mannen, och sade till Nathan: Så sant som Herren lefver, den mannen är dödsens barn, som detta gjort hafver.`d Men då till den rika mannen kom en gäst, nändes han icke taga af sin får och fä, till att tillreda något åt den gästen, som till honom kommen var; och tog den fattiga mannens får, och redde det till för den mannen, som till honom kommen var._d Men den fattige icke utan ett litet får, hans endesta, hvilket han köpt hade, och uppfödde det, att det uppväxte när honom, och bredovid hans barn. Det åt af hans beta, och drack af hans drickekar, och sof i hans famn, och han höll det såsom ena dotter.1^_d Den rike hade ganska mycken får och fä;] /d Och Herren sände Nathan till David. När han kom till honom, sade han till honom: Det voro två män uti en stad; den ene rik, den andre fattig.C\d Då hon ut gråtit hade, sände David bort, och lät hemta henne i sitt hus; och hon vardt hans hustru, och födde honom en son; men Herranom misshagade detta ärendet, som David bedref. J~}||9{{-zz-yIxxwvyuugtt6s(rqqypp>onnRmllkjji?hhTgg2fYe cc4bTa``J__ ^S]]\O[fZZFYfYX+WVV&U(TT5SSRQPPlOxNN'M~LKJII]HPGGJFPEDDCBA}A @x??3>>,==+<:::K: 9977c655E4322100T/.."-Z,++**Q))l((_(''&&+%%%?%$$X##z#""a!!!< H_-=+wJKqz9J}JY  = ? gf'OQ,)tjuOdJoab sade till Konungen: Herren din Gud föröke till detta folket, såsom det nu är, ännu hundrade resor så mycket, att min herre Konungen må se lust deruppå. Men hvad hafver min herre Konungen lust till detta ärendet?1t]dOch Konungen sade till Joab sin härhöfvitsman: Far omkring i alla Israels slägter, ifrå Dan intill BerSeba, och räkna folket, att jag må veta huru mycket det är. s dOch Herrans vrede förgrymmade sig åter emot Israel, och gaf David ibland dem in, att han sade: Gack bort, räkna Israel och Juda.?r{d'Uria den Hetheen. De äro alle tillhopa sju och tretio./q[d&Ira den Jithriten; Gareb den Jithriten;Wp)d%Zelek den Ammoniten; Naharai den Beerothiten, Joabs vapnedragare, ZeruJa sons;7okd$Jigeal, Nathans son, af Zoba; Bani den Gaditen;2nad#Hezrai den Carmeliten; Paarai den Arbiten;Ym-d"Eliphelet, Ahasbai son, Maachathi sons; Eliam, Achitophels son, dens Gilonitens;?l{d!Samma den Harariten; Ahiam, Sarars son, dens Araritens;iydBenaja, den Pirgathoniten; Hiddai, af de bäcker Gaas;[h1dHeleb, Baena son, den Netophathiten; Itthai, Ribai son, af Gibea BenJamins barnas;9godZalmon den Achothiten; Maharai den Netophathiten;;fsdAbieser den Annethothiten; Mebunnai den Husathiten;md&Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.I= d%Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.^<7d$Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.M;d#Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.U:%d"Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.E9d!Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.V8'd Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?w7idGuds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.\63dFörty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.D5dTy du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.R4dTy du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.J3dMed de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.@2}dMed de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.f1GdDerföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.E0dMen jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.`/;dFörty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.S.!dTy jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.i-MdHerren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.[,1dHan hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.R+dDe mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.c*AdHan frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;Q)dHan sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.(dDå såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.\'3dHan sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.M&dHerren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.5%gd Af skenet för honom brann det med ljungande.F$d Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.L#d Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.Q"d Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.g!Id Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.k QdJorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.*OdNär jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.LdHelvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig.\3dTy dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.Z/dJag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.,SdGud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.JdOch sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare. %dOch David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;^7dDesse fyra voro Rapha födde i Gath; och föllo igenom Davids och hans tjenares hand.a=dOch då han talade hädelse till Israel, slog honom Jonathan, Simea son, Davids broders.Z/dOch sig upphof ännu ett örlig i Gath. Der var en lång man, han hade sex finger på sina händer, och sex tår på sina fötter, så att de voro fyra och tjugu på talet; och han var också födder af Rapha.MdOch sig hof ännu upp ett örlig i Gob med de Philisteer; då slog ElhananJaere, Orgims son, en BethLehemit, Goliath, den Gitthiten, hvilken hade en spets, hvilkens stång var såsom ett väfträ.dSedan hof sig åter ett örlig upp i Gob med de Philisteer; då slog Sibbechai, den Husathiten, Saph, den ock en var utaf de Rapha barn.DdMen Abisai, ZeruJa son, halp honom, och slog den Philisteen ihjäl. Då svoro honom Davids män, och sade: Du skall icke mer draga ut med oss i strid, att icke utsläckes lyktan i Israel.0[dOch Jesbi af Nob, hvilken en af Rapha barn var, och hans glafvens vigt var trehundrad kopparsvigter, och han hade ett nytt harnesk uppå, han for efter att slå David.3adSå hof sig åter ett örlig upp utaf de Philisteer emot Israel. Och David drog neder, och hans tjenare med honom, och stridde emot de Philisteer. Och David vardt trött.CdOch begrofvo Sauls och hans sons Jonathans ben i BenJamins land i Zela, i hans faders Kis graf; och gjorde allt såsom Konungen budit hade. Alltså vardt då Gud sedan landena försonad.T#d Och förde dem dädan ditupp, och samkade dem tillhopa med de hängdas ben;ymd Och David gick bort, och tog Sauls ben, och Jonathans hans sons ben ifrå de borgare i Jabes i Gilead, hvilken de utaf Bethsans gato stulit hade; der de Philisteer dem hängt hade, på den tiden då de Philisteer slogo Saul på Gilboa berg;U %d Och det vardt sagdt David, hvad Rizpa, Aja dotter, Sauls frilla, gjort hade.t cd Då tog Rizpa, Aja dotter, en säck och bredde honom på ena håll i andenes begynnelse, intilldess vattnet af himmelen dröp uppå dem; och lät i den dagen inga himmelens foglar sätta sig på dem; ej heller markenes djur om nattena.@ {d Och fick dem uti de Gibeoniters hand; dem upphängde de på bergena för Herranom. Och så föllo desse sju på eno reso; och blefvo döde i första andene, när bjugganden uppågick.^ 7dMen de två Rizpa söner, Aja dotters, hvilka hon Saul födt hade, Armoni och MephiBoseth; dertill de fem Michals söner Sauls dotters, hvilka hon Adriel, Barsillai den Meholathitens son, födt hade, tog Konungen;# AdMen Konungen skonade MephiBoseth, Jonathans son, Sauls sons, för Herrans eds skull, som emellan dem var, nämliga, emellan David och Jonathan, Sauls son. dGif oss sju män utaf hans hus, att vi upphänge dem Herranom i Gibea Sauls, Herrans utvaldas. Konungen sade: Jag vill få eder dem.3adDe sade till Konungen: Den mannen, som oss förderfvat och tillintetgjort hafver, honom skole vi förderfva, så att intet blifver qvart af honom i alla Israels gränsor.RdDe Gibeoniter svarade honom: Oss är intet om guld eller silfver af Saul eller hans hus; och är oss intet om, att någor skall dräpas af Israel. Han sade: Hvad sägen I då, det jag eder göra skall?!dSå sade nu David till de Gibeoniter: Hvad skall jag göra eder? Och hvarmed skall jag försonat, att I mågen välsigna Herrans arfvedel?dDå lät Konungen kalla de Gibeoniter, och talade med dem; men de Gibeoniter voro icke utaf Israels barn, utan voro igenblefne utaf de Amoreer; men Israels barn hade svorit dem; och Saul sökte efter att slå dem i sitt nit för Israels barn och Juda.O dSå vardt en hård tid i Davids dagar i tre år efter hvartannat; och David sökte Herrans ansigte; och Herren sade: För Sauls skull, och för det blodhus skull, derföre att han drap de Gibeoniter.4edDertill var Ira, den Jairiten, Davids Prest.<udSeja var skrifvare; Zadok och AbJathar voro Prester;I dAdoram var räntomästare; Josaphat, Ahiluds son, var canceller;`;dOch Joab var öfver all Israels här; Benaja, Jojada son, var öfver Crethi och Plethi;~dOch qvinnan kom in till allt folket med sine vishet; och de höggo Seba, Bichri son, hufvudet af, och kastade det ut till Joab. Då blåste han i basunen, och de åtskiljde sig ifrå stadenom, hvar och en uti sin hyddo; och Joab kom igen till Konungen i Jerusalem.}+dDet hafver sig icke så; utan en man af Ephraims berg, benämnd Seba, Bichri son, hafver upphäfvit sig emot Konung David: Får honom hitut allena, så vill jag draga af ifrå stadenom. Qvinnan sade till Joab: Si, hans hufvud skall varda kastadt ut till dig öfver muren.h|KdJoab svarade, och sade: Bort det, bort det ifrå mig, att jag uppsluka eller förderfva skulle.{dDetta är den redelige och trogne staden i Israel, och du vill dräpa staden och modrena i Israel? Hvi vill du uppsluka Herrans arfvedel?lzSdHon sade: I förtiden sade man: Den som fråga vill, han fråge i Abel; och så gick det väl till.y#dOch då han kom till henne, sade qvinnan: Äst du Joab? Han sade: Ja. Hon sade till honom: Hör dine tjenarinnos tal. Han sade: Jag hörer.~xwdDå ropade en vis qvinna utu stadenom: Hörer, hörer; säger till Joab, att han kommer hit, jag vill tala med honom.@w{dOch kommo, och belade honom i Abel och BethMaacha, och de gjorde en skam om staden, och trädde intill muren; och allt folket, som med Joab var, stormade och ville kasta muren omkull.vdOch han drog genom alla Israels slägter, till Abel och BethMaacha, och hela Haberim; och de församlade sig, och följde honom efter;ouYd Då han nu var utaf vägenom tagen, följde hvar man efter Joab, till att jaga efter Seba, Bichri son.td Men Amasa låg sölad i blodet midt uppå vägenom. Då nu en såg, att allt folket blef der ståndandes, drog han Amasa af vägen bort på markena, och kastade kläder på honom; efter han såg att, hvilken till honom kom, han blef der ståndandes.sd Och en af Joabs tjenare blef ståndandes när honom, och sade: Hvilken dristar sig emot Joab, och hvilken går efter Joab när David?zrod Och Amasa gaf icke akt på svärdet i Joabs hand. Och han stack honom dermed i buken, så att hans inelfver utgingo på jordena, och gaf honom intet styng mer; och han blef död. Men Joab och hans broder Abisai jagade efter Seba, Bichri son.q%d Och Joab sade till Amasa: Frid vare med dig, min broder; och Joab fattade Amasa i skägget med högra handene, såsom han ville kyssa honom.p}dSom de nu komne voro till den stora stenen i Gibeon, kom Amasa der emot dem; och Joab var begjordad öfver sin kläder, som han uppå hade, och hade bundit derutanöfver ett svärd, det hängde vid hans länd i skidone; och det gick väl ut och in.o1dDå drogo ut med honom Joabs män, dertill Crethi och Plethi, och alle starke; men de drogo ut af Jerusalem, till att jaga efter Seba, Bichri son.vngdOch David sade till Abisai: Nu varder oss Seba, Bichri son, mer vedermödo görandes än Absalom; tag du dins herras tjenare, och jaga efter honom, att han tilläfventyrs icke finner fasta städer för sig, och undslipper utu vår ögon.~mwdOch Amasa gick bort till att kalla tillhopa Juda; och han fördröjde öfver den tiden, som han honom förelagt hade.l}dOch Konungen sade till Amasa: Kalla mig tillhopa alla Juda män, på tredje dagen; och du skall också vara vid handena. k dDå Konung David kom hem till Jerusalem, tog han de tio frillor, som han återleft hade till att bevara huset, och satte dem i förvaring, och försörjde dem; men han belåg dem intet mer; och de voro så innelyckta intill deras död, och lefde i enkodom.j!dDå föll ifrå David hvar man i Israel, och följde Seba, Bichri son; men Juda män blefvo vid sin Konung, ifrå Jordan intill Jerusalem.[i 3dOch dit var kommen en Belials man, som het Seba, Bichri son, ens mans af Jemini, han blåste i basunen, och sade: Vi hafve ingen del i David, eller något arf i Isai son; hvar och en fare i sina hyddo, o Israel!"h?d+Så svarade då de af Israel dem af Juda, och sade: Vi hafve tio sinom mer, med Konungenom, med David också, än I; hvi hafver du då så ringa aktat mig, att vi icke måtte hafva varit de förste, till att hemta vår Konung? Men de af Juda talade hårdare, än de män af Israel.(gKd*Då svarade de af Juda dem af Israel: Konungen är oss när åkommen; hvi ären I der vrede före? Menen I, att vi af Konungenom kost och skänker fått hafve?Uf%d)Och si, då kommo alle Israels män till Konungen, och sade till honom: Hvi hafva våre bröder, Juda män, stulit dig, och hafva fört Konungen och hans hus öfver Jordan, och alla Davids män med honom?%eEd(Och Konungen drog öfver till Gilgal, och Chimham for med honom; och allt Juda folk hade fört Konungen öfver; men Israels folk var icke utan hälften der.&dGd'Och då allt folket var kommet öfver Jordan, och Konungen desslikes, kysste Konungen Barsillai, och välsignade honom; och han vände om igen till sitt rum.#cAd&Konungen sade: Chimham skall draga öfver med mig, och jag vill göra honom hvad dig är till vilja; och allt det du bedes af mig, det vill jag göra dig.pb[d%Låt din tjenare vända om igen, att jag må dö i minom stad, och varda begrafven i mins faders och mine moders grift. Si, der är din tjenare Chimham, den låt draga öfver med min herra Konungen; och gör honom hvad dig täckes.ad$Din tjenare skall något litet fara med Konungenom öfver Jordan; hvi skulle Konungen göra mig en sådana vedergällning?}`ud#Jag är i dag åttatio år gammal; huru skulle jag känna hvad godt eller ondt är? Eller smaka hvad jag äter eller dricker? Eller höra hvad de sångare eller sångerskor sjunga? Hvi skulle din tjenare ytterligare besvära min herra Konungen?_'d"Men Barsillai sade till Konungen: Hvad är det jag ännu hafver till att lefva, att jag ännu skulle draga upp med Konungenom till Jerusalem?t^cd!Och Konungen sade till Barsillai: Du skall draga fram med mig; jag vill försörja dig med mig i Jerusalem.]#d Och Barsillai var fast gammal, väl åttatio år; han hade försörjt Konungen, medan han var i Mahanaim; ty han var en ganska väldig man.\#dOch Barsillai, den Gileaditen, kom neder ifrå Roglim, och for öfver Jordan för Konungen, på det han skulle ledsaga honom öfver Jordan.r[_dMephiBoseth sade till Konungen: Han må tagan allsamman, efter min herre Konungen med frid hemkommen är.{ZqdKonungen sade till honom: Hvad talar du mer härom? Jag hafver sagt det, du och Ziba skifter åkren med hvarannan.zYodTy allt mins faders hus hafver icke varit utan till döden skyldigt för minom herra Konungenom; så hafver du dock satt din tjenare ibland dem, som äta öfver ditt bord; hvad rätt hafver jag mer, eller hvad kan jag mer ropa till Konungen?#XAdDertill hafver han ock beklagat din tjenare för min herra Konungenom; men min herre Konungen är såsom en Guds Ängel, och må göra hvad honom täckes.TW#dOch han sade: Min herre Konung, min tjenare gjorde orätt emot mig; ty din tjenare tänkte: Jag vill sadla en åsna, och stiga deruppå, och rida till min herra Konungen; förty din tjenare är ofärdig.VdDå han nu till Jerusalem kom, till att möta Konungenom, sade Konungen till honom: Hvi for du icke med mig, MephiBoseth?bU?dKom också MephiBoseth, Sauls son, neder emot Konungen, och hade intet ryktat sina fötter, eller sitt skägg, eller tvagit sin kläder, ifrå den dagen Konungen bortgången var, intill den dagen då han kom med frid.RTdOch Konungen sade till Simei: Du skall icke dö; och Konungen svor honom.\S3dDavid sade: Hvad hafver jag beställa med eder, I ZeruJa barn, att I viljen i dag varda mig till Satan? Skulle i dag någor dö i Israel? Menar du att jag icke vet, att jag i dag är vorden Konung öfver Israel?sRadMen Abisai, ZeruJa son, svarade, och sade: Och skulle icke Simei derföre dö, som bannade Herrans smorda?&QGdTy din tjenare känner, att jag syndat hafver. Och si, jag är i dag den förste kommen utaf Josephs hus, att jag skulle draga neder emot min herra Konungen.ePEdOch sade till Konungen: Min Herre, tillräkna mig icke den missgerning, och kom icke ihåg, att din tjenare förtörnade dig den dagen, då min herre Konungen gick utu Jerusalem, och Konungen lägge ett icke på hjertat;KOdOch beredde färjona för Konungenom, att de skulle föra Konungens tjenare öfver, och göra det honom till vilja var. Och Simei, Gera son, föll neder för Konungen, då han for öfver Jordan;2N_dOch med honom voro tusende män af BenJamin; desslikes ock Ziba, den tjenaren af Sauls hus, med hans femton söner, och tjugu tjenare, och de skyndade sig öfver Jordan;|MsdOch Simei, Gera son, Jemini sons, som i Bahurim bodde, hastade sig, och drog neder med Juda män emot Konung David.2L_dSå kom då Konungen igen. Och som han kom till Jordan, voro Juda män komne till Gilgal, till att draga neder emot Konungen, att de skulle föra Konungen öfver Jordan.KdOch han bevekte alla Juda mäns hjerta, såsom ens mans; och de sände till Konungen: Kom igen, du och alle dine tjenare.7Jid Och till Amasa säger: Äst du icke mitt ben, och mitt kött? Gud göre mig det och det, om du icke skall blifva härhöfvitsman för mig, så länge du lefver, i Joabs stad.vIgd I ären mine bröder, mitt ben, och mitt kött; hvi viljen I då vara de siste, till att hemta Konungen igen?~Hwd Och Konungen sände till Zadok och AbJathar Presterna, och lät säga dem: Taler med de äldsta i Juda, och säger: Hvi viljen I vara de siste, till att hemta Konungen hem i sitt hus igen? Ty hela Israels tal var kommet för Konungen i hans hus. Gd Så är Absalom död blifven i stridene, den vi öfver oss smort hade; hvi ären I nu så stilla, att I icke hemten Konungen igen?\F3d Och allt folket kifvade tillhopa i alla Israels slägter, och sade: Konungen hafver hulpit oss utu våra fiendars hand, och förlossat oss utu de Philisteers hand, och hafver måst fly utaf landena för Absalom.GE dDå stod Konungen upp, och satte sig i porten, och allo folkena vardt sagdt: Si, Konungen sitter i portenom. Så kom allt folket för Konungen; men Israel var flydd, hvar och en i sin hyddo.D5dSå statt nu upp, och gack ut, och tala vänliga med dina tjenare; ty jag svär dig vid Herran: Om du icke går ut, blifver icke en man qvar när dig öfver denna nattena; det skall vara dig värre, än allt det onda som öfver dig kommet är, ifrå din ungdom allt intill nu.5CedSå att du hafver dem kär som dig hata, och hatar dem som dig kär hafva; ty du låter dig märka i dag, att dig ligger ingen magt uppå höfvitsmännerna och tjenarena; utan jag märker i dag väl, att om allenast Absalom lefde dig, och vi alle i dag döde vore, det skulle dig tycka så godt vara.UB%dSå gick Joab in uti huset till Konungen, och sade: Du hafver i dag till blygd gjort alla dina tjenare, som i dag undsatt hafva dina, dina söners, dina döttrars, dina hustrurs och dina frillors själar;qA]dMen Konungen förskylde sitt ansigte, och ropade högt: Ack! min son Absalom! Absalom, min son, min son!*@OdOch folket drog sig bort i den dagen, så att det icke kom i staden, lika som ett folk drager sig bort, som till blygd kommet är, när det i strid flytt hafver.?dOch vardt i den dagen en sorg af segren i hela folkena; förty folket hade i den dagen hört, att Konungen var bedröfvad om sin son.V> )dOch det vardt bådadt Joab: Si, Konungen gråter, och beklagar sig om Absalom.Z=/d!Då vardt Konungen sorgse, och gick upp i salen i portenom, och gret; och vid han gick, sade han: Min son Absalom, min son, min son Absalom! Gifve Gud, att jag måtte dö för dig. O Absalom! min son, min son!]<5d Konungen sade till Cusi: Mår ock pilten Absalom väl? Cusi sade: Gånge så med alla mins herras Konungens fiendar såsom med piltenom går, och med alla dem som sätta sig upp emot dig, till att göra dig ondt.';IdSi, då kom Cusi, och sade: Jag bär god tidende, min herre Konung: Herren hafver i dag skaffat dig rätt af allas deras hand, som sig hafva uppsatt emot dig.X:+dKonungen sade: Gack afsides, och statt der; och han gick afsides, och stod der./9YdKonungen sade: Mår ock pilten Absalom väl? Ahimaaz sade: Jag såg ett stort sorl, då Konungens tjenare Joab sände mig, din tjenare, och jag vet icke hvad det var.j8OdAhimaaz ropade, och sade till Konungen: Frid; och tillbad för Konungen på sitt anlete ned till jordena, och sade: Lofvad vare Herren din Gud, som de menniskor beslutit hafver, som upphofvo sina hand emot min herra Konungen.)7MdVäktaren sade: Mig synes den förstas löpande, såsom det vore Ahimaaz löpande, Zadoks sons. Och Konungen sade: Det är en god man, och han bär god tidende.%6EdFick väktaren se en annan man löpandes, och han ropade af murenom, och sade: Si, en man löper allena. Åter sade Konungen: Den är ock ett godt bådskap.5-dOch han ropade, och sade det Konungenom. Konungen sade: Är han allena, så är det god tidende i hans mun. Som han ännu lopp, och kom närmer,"4?dMen David satt emellan två portar; och väktaren gick uppå taket åt porten om på muren, och lyfte sin ögon upp, och fick se en man löpandes allena; 3dHan svarade: Huru, om jag lopp? Han sade till honom: Så löp. Så lopp då Ahimaaz på den genesta vägen, och kom förr än Cusi.'2IdMen Ahimaaz, Zadoks son, sade åter till Joab: Huru, om jag ock löper efter Cusi? Joab sade: Hvad vill du löpa, min son? Kom hit, du bär ingen god tidende.w1idMen till Cusi sade Joab: Gack åstad, och båda Konungen hvad du sett hafver. Och Cusi tillbad Joab, och lopp.0-dJoab sade till honom: Du bär ingen god tidende i denna dagen; på en annan dag må du bära tidende, och icke i dag; ty Konungens son är död./#dAhimaaz, Zadoks son, sade: Käre, låt mig löpa, och förkunna Konungenom, att Herren hafver skaffat honom rätt af hans fiendars händer. .dMen Absalom hade sig upprest en stod, medan han ännu lefde, den står i Konungsdalenom; ty han sade: Jag hafver ingen son; derföre skall detta vara mins namns åminnelse; och kallade den stodena efter sitt namn, och heter ännu på denna dag Absaloms rum.&-GdOch de togo Absalom och kastade honom i skogen uti en stor grop, och lade en stor hop med stenar på honom; och hele Israel flydde, hvar och en i sina hyddo.,dDå blåste Joab i basunen, och kallade folket igen, att de icke mer skulle jaga efter Israel; ty Joab ville skona folket.c+AdOch tio unge karlar, Joabs vapnedragare, gåfvo sig omkring honom, och slogo honom ihjäl.(*KdJoab sade: Icke så; jag vill till honom för din ögon. Då tog Joab tre spetsar i sin hand, och stötte dem Absalom i hjertat, medan han ännu lefde i ekene.)3d Eller om jag än något ondt gjort hade på min själs fara, efter för Konungenom intet fördoldt varder, skulle du väl sjelfver fallit mig emot.(d Mannen sade till Joab: Om du hade vägit mig tusende silfpenningar i mina hand, så ville jag ändå icke låtit komma min hand på Konungens son; ty Konungen böd dig, och Abisai, och Itthai, i våro åhöro, och sade: Förvarer mig pilten Absalom.='ud Och Joab sade till mannen, som det bådade: Si, sågst du det, hvi slog du honom icke der till jordena? Så ville jag gifvit dig på mina vägnar tio silfpenningar, och ett bälte.f&Gd Då en man fick det se, bådade han det Joab och sade: Si, jag såg Absalom hänga vid en ek.`%;d Och Absalom mötte Davids tjenare, och red på en mula; och då mulen kom under en stor tjock ek, fastnade hans hufvud vid ekena, och han blef hängandes emellan himmel och jord; men mulen lopp sin väg undan honom.u$edOch striden vardt der förströdd uppå allt landet; och skogen uppfrätte flera på den dagen än svärdet.#dOch Israels folk vardt der slaget för Davids tjenare, så att i den dagen skedde en stor slagtning, till tjugutusend män.S"!dOch då folket kom ut i markena emot Israel, vardt stridt i Ephraims skog.2!_dOch Konungen böd Joab och Abisai, och Itthai, och sade: Farer mig sakta med pilten Absalom. Och allt folket hörde, att Konungen böd alla höfvitsmännerna om Absalom.) MdKonungen sade till dem: Såsom eder täckes, så vill jag göra. Och Konungen blef ståndandes i portenom, och allt folket drog ut, vid hundrad, och vid tusend.~wdMen folket sade: Du skall icke draga ut; förty om vi än flydde, eller hälften af oss blefve döde, der skola de intet om sköta; men du äst så mycket som tiotusend af oss; så är det nu bättre, att du må vara oss till hjelp utu stadenom._9dOch sände ut folket, en tredjepart under Joab, och en tredjepart under Abisai, ZeruJa son, Joabs broder, och en tredjepart under Itthai den Gitthiten. Och Konungen sade till folket: Jag vill ock draga ut med eder.| udOch David skickade folket, som när honom var, och satte höfvitsmän öfver dem, öfver tusend, och öfver hundrad;2_dHannog, smör, får, och nötaostar till David, och till folket, som med honom var, till spisning; ty de tänkte, folket varder hungrigt, trött och törstigt i öknene. 2~~E}}H|{{+zyAxwvvu~u4tss@rqq"pooLnn/mmlkkYjjMiPhh[hg_gf4eedd4cbb:aa`__U^^3]\\V[[ZeYYXxX WbVVoUeTTOSSR}QQxQ,P;O9MMLKKJJ!IIEHH GG#FEDDCCKBBA@Y?>==;;::9k88/766f574433(2Q11M00:..K--,,+I*))((=''F&%%$$#""-!!N! Og<[53iqcd;@ m @ , E&FGnOch en dörr var på högra sidone midt på husena, så att man uppgick genom en vindsten upp i den medelgången; och ifrå medelgången upp till den tredje.(EKnOch då huset byggdes, vardt det bygdt af helom stenom, såsom de framförde voro; så att man intet hörde någon hammar, eller yxe, eller någon jernredskap.NDnDen nederste gången var fem alnar bred, och den medlersta sex alnar bred, och den tredje sju alnar bred; ty han lade bjelkar utan omkring huset, så att de icke skulle gå in i väggena på huset.C7nOch han byggde en omgång på väggene af huset allt omkring, så att han gick både omkring templet och choren, och gjorde hans yttra vägg omkring.HB nOch gjorde fenster på huset, de man upp och åter låta kunde.}AunOch byggde ett förhus för templet, tjugu alnar långt, efter husets bredd, och tio alnar bredt, frammanför huset;z@onOch huset, som Konung Salomo byggde Herranom, var sextio alnar långt, tjugu alnar bredt, och tretio alnar högt.i? OnUti fjerde hundrade och åttationde årena, sedan Israels barn drogo utur Egypti land, i fjerde årena, sedan Salomo vardt rådandes öfver Israel, uti den månaden Sif, det är den andra månaden, vardt huset bygdt Herranom.>1nOch Salomos byggningsmän, och Hirams byggningsmän, och de som vid gränsona voro, höggo ut, och tillredde trä och stenar till husets byggning.}=unOch Konungen; böd, att de skulle bryta ut stora och kosteliga stenar; nämliga huggna stenar, till husets grundval.-<UnFörutan de öfversta Salomos befallningsmän, som öfver verket satte voro; nämliga tretusend och trehundrad, hvilke rådde öfver folket som arbetade på verket.k;QnOch Salomo hade sjutiotusend, de som båro bördor, och åttatiotusend, de som höggo på bergena;':InOch sände uppå Libanon, ju i hvarje månad tiotusend; så att de voro en månad på Libanon, och två månader hemma; och Adoniram var öfver den utgärden.f9Gn Och Salomo böd uppå en utgärd öfver hela Israel; och i utgärdene voro tretiotusend män;8-n Och Herren gaf Salomo visdom, såsom han honom sagt hade; och var frid emellan Hiram och Salomo, och de gjorde både ett förbund med hvarannan. 7n Och Salomo gaf Hiram tjugutusend corer hvete till kost för hans folk, och tjugu corer stött oljo; detta gaf Salomo Hiram årliga.M6n Alltså gaf Hiram Salomo ceder och furoträ, efter allt hans begär. 5;n Mine tjenare skola föra dem neder af Libanon ut till hafvet; och jag vill låta lägga dem i flottor på hafvet, intill det rum som du mig föresägandes varder, och vill lossa dem der, och du skall låta hemta dem; men du skall ock göra mitt begär, och gifva mino folke kost.*4OnOch Hiram sände till Salomo, och lät säga honom: Jag hafver hört det du till mig sändt hafver; jag vill göra efter allt ditt begär med ceder och furoträ.-3UnDå Hiram hörde Salomos ord, fröjdade han sig storliga, och sade: Lofvad vare Herren i denna dag, som hafver gifvit David en visan son öfver detta myckna folket.w2inSå befall nu, att man hugger mig ceder utu Libanon, och att dine tjenare äro med mina tjenare, och dina tjenares lön vill jag gifva dig, allt såsom du säger; ty du vetst, att när oss är ingen som kan hugga trä, såsom de Zidonier.\13nSi, så hafver jag tänkt bygga ett hus, Herrans mins Guds Namne, såsom Herren talat hafver till min fader David, och sagt: Din son, som jag i din stad sätta skall på din stol, han skall bygga mino Namne hus. 0 nMen nu hafver Herren min Gud gifvit mig rolighet allt omkring, så att ingen motståndare, eller ondt hinder mer på färde är.8/knDu vetst, att min fader David icke kunde bygga Herrans sins Guds Namne ett hus, för örligs skull, som allt omkring honom var, intilldess Herren gaf dem under hans fotbjelle;;.snOch Salomo sände till Hiram, och lät säga honom:=- wnOch Hiram, Konungen i Tyro, sände sina tjenare till Salomo; ty han hade hört, att de hade smort honom till Konung i hans faders stad; ty Hiram älskade David så länge han lefde.,{n"Och utaf all folk kommo till att höra Salomos visdom, ifrån alla Konungar på jordene, som af hans visdom hört hade.*+On!Och han talade om trä, ifrå ceder, som är i Libanon, allt intill isop, som växer utu väggene; desslikes talade han om djur, om foglar, om matkar, om fiskar.Q*n Och han talade tretusend ordspråk; och hans visor voro tusende och fem.0)[nOch var visare än alla menniskor, och visare än Ethan den Esrahiten, Heman, Chalchol och Darda, Mahols söner; och var namnkunnig ibland alla Hedningar allt omkring.h(KnSå att Salomos visdom var större, än alla österländningabarnas, och alla Egyptiers visdom;~'wnOch Gud gaf Salomo ganska stor visdom och förstånd, och ett fritt mod, såsom sanden som ligger på hafsens strand;&nSammalunda ock korn, och halm för hästar och mular, förde de dit som han var, hvar och en efter som honom befaldt var.%1nOch befallningsmännerna försörjde Konung Salomo, och allt det som till Konungens bord hörde, hvar och en i sin månad; och läto intet fattas.N$nOch Salomo hade fyratiotusend vagnhästar, och tolftusend resenärar.!#=nSå att Juda och Israel bodde trygge, hvar och en under sitt vinträ, och under sitt fikonaträ, ifrå Dan allt intill BerSeba, så länge Salomo lefde.I" nTy han var rådandes i hela landena, på denna sidon älfven, ifrå Tiphsah allt intill Gasa, öfver alla de Konungar på denna sidon älfven; och hade frid med alla sina grannar allt omkring;! nTio gödda oxar, och tjugu oxar af betene, och hundrade får; förutan hjort och rå, stengetter, och hvad man på stall höll.i MnOch Salomo måste dagliga hafva till spisning tretio corer semlomjöl, sextio corer annat mjöl,FnAlltså var Salomo en herre öfver all rike, ifrån älfvene intill de Philisteers land, och allt intill de Egyptiers gränso; hvilke honom förde skänker, och tjente honom i hans lifstid.iMnMen Juda och Israel voro månge, såsom sanden i hafvet, och de åto och drucko, och voro glade.nGeber, Uri son, i Gileads land, i Sihons, de Amoreers Konungs land; och Ogs, Konungens i Basan; en befallningsman var i de samma landena.#CnSimei, Ela son, i BenJamin;*QnJasaphat, Paruahs son, i Isaschar;.YnBaana, Husai son, i Asser och i Aloth;V'nAhimaaz i Naphthali; och han tog också Basmath, Salomos dotter, till hustru;'KnAhinadab, Iddo son, i Mahanaim;<sn Gibers son i Ramoth i Gilead; och hade de städer Jairs, Manasse sons, i Gilead; och hade den ängden Argob, som i Basan ligger, sextio stora städer murade, och med kopparbommar;=un Baana, Ahiluds son, i Taanach, och i Megiddo, och öfver hela BethSean, hvilket ligger vid Zarthana under Jisreel, ifrå BethSean intill den planen Mehola, intill hinsidon Jokmeam;V'n AbiNadabs son hela landet Dor; och hade Taphath, Salomos dotter, till hustru;Nn Heseds son i Aruboth, och hade dertill Socho, och hela landet Hepher;Rn Dekers son i Makaz, och i Saalbim, och i BethSemes, och i Elon BethHanan;8mnOch de heto alltså: Hurs son på Ephraims berg;/nOch Salomo hade tolf befallningsmän öfver hela Israel, som försörjde Konungen och hans hus; hvar hade en månad om året till att försörja.H nAhisar var hofmästare; Adoniram, Abda son, var räntomästare.lSnAsarJa, Nathans son, var öfver ämbetsmännerna; Sabud, Nathans son, Prestens, var Konungens vän.RnBenaja, Jojada son, var härhöfvitsman; Zadok och AbJathar voro Prester.` ;nElihoreph och AhiJa, Sisa söner, voro skrifvare; Josaphat, Ahiluds son, var canceller.D nOch desse voro hans Förstar: AsarJa, Zadoks son, Prestens,6  knAlltså vardt Salomo Konung öfver hela Israel." ?nOch den domen, som Konungen afsagt hade, spordes för hela Israel, och de fruktade Konungen; förty de sågo, att Guds vishet var i honom till att döma.q ]nDå svarade Konungen, och sade: Gifver desso barnet lefvandes, och dräper det icke; hon är dess moder.{qnDå sade qvinnan, hvilkens barn lefde, till Konungen (ty hennes moderliga hjerta gaf sig öfver sin son): Ack! min Herre, gifver henne barnet lefvandes, och dräper det icke. Men den andra sade: Det vare hvarken mitt eller ditt, låt skiftat.ymnSade Konungen: Hugger det lefvande barnet i tu stycker, och gifver desso hälftena; och den andro ock hälftena.dCnOch Konungen sade: Tager mig hit ett svärd. Och då svärdet var buret fram till Konungen,nOch Konungen sade: Denna säger: Min son lefver, och din son är död; den andra säger: Icke så; din son är död, och min son lefver.DnDen andra qvinnan sade: Det är icke så; min son lefver, och din son är död. Men denna sade: Det är icke så; din son är död, och min son lefver; och talade alltså för Konungenom.<snOch då jag om morgonen uppstod, till att gifva min son dia, si, då var han död; men om morgonen såg jag granneliga på honom, och si, det var icke min son, den jag födt hade."?nOch hon stod upp om nattena, och tog min son ifrå mine sido, vid din tjenarinna sof, och lade honom på sin arm; och sin döda son lade hon på min arm.Z/nOch denna qvinnones son blef död om nattena; ty hon förkramade honom i sömnen.'nOch efter tre dagar, sedan jag födt hade, födde hon och; och vi voro tillhopa, så att ingen främmande var med oss i huset, utan vi båda.~wnOch den ena qvinnan sade: Ack! min Herre, jag och denna qvinnan bodde uti ett hus, och jag födde när henne i huset.S~!nPå den tiden kommo två skökor för Konungen, och gingo fram för honom.^}7nOch då Salomo vaknade, si, då var det en dröm; och han kom till Jerusalem, och gick fram för Herrans förbunds ark, och offrade bränneoffer och tackoffer; och gjorde ett stort gästabåd allom sinom tjenarom.|/nOch om du vandrar i mina vägar, så att du håller mina seder och bud, såsom din fader David vandrat hafver, så vill jag gifva dig långt lif.1{]n Dertill det du icke bedit hafver, det hafver jag också gifvit dig, nämliga rikedomar och härlighet; så att ingen skall vara din like ibland Konungarna i dina dagar.Dzn Si, så hafver jag gjort efter din ord; si, jag hafver gifvit dig ett vist och förståndigt hjerta, så att din like hafver icke varit för dig, och icke heller efter dig uppkomma skall.'yIn Och Gud sade till honom: Efter du detta beddes, och bad icke om långt lif eller rikedomar, eller om dina fiendars själar, utan om förstånd till att döma,Cxn Då täcktes det Herranom väl, att Salomo bad om sådant.(wKn Så gif nu dinom tjenare ett lydaktigt hjerta, att han må döma ditt folk, och förstå hvad godt och ondt är; ty ho förmår döma detta ditt mägtiga folk?v-nOch din tjenare är ibland ditt folk, som du utvalt hafver, det så mycket är, att det ingen räkna eller beskrifva kan, för myckenhets skull.!u=nNu, Herre min Gud, du hafver gjort din tjenare till Konung i mins faders Davids stad; så är jag en ung dräng, och vet icke min utgång eller ingång.FtnSalomo sade: Du hafver gjort med min fader David din tjenare stora barmhertighet, såsom han vandrade för dig i sanning och rättfärdighet, och med ett rättsinnigt hjerta när dig; och du hafver hållit honom denna stora barmhertigheten, och gifvit honom en son, som på hans stol sitta skulle, såsom nu tillgår.ps[nOch Herren syntes Salomo i Gibeon, uti en dröm om nattene. Och Gud sade: Bed hvad jag skall gifva dig.r3nOch Konungen gick bort till Gibeon, till att offra der; ty der var en härlig höjd; och Salomo offrade tusende bränneoffer på det samma altaret. qnMen Salomo hade Herran kär, och vandrade efter sins faders Davids seder; undantagno att han offrade, och rökte uppå höjdomen.spanMen folket offrade ännu på höjdomen; ty det var ändå intet hus bygdt Herrans Namne, intill den tiden.So #nOch Salomo befryndade sig med Pharao, Konungenom i Egypten, och tog Pharaos dotter, och förde henne uti Davids stad, tilldess han skulle fullbygga sitt hus, och Herrans hus, och muren omkring Jerusalem.nn.Och Konungen böd Benaja, Jojada son. Han gick ut, och slog honom, att han blef död. Och riket vardt befäst i Salomos hand.cmAn-Och Konung Salomo är välsignad, och Davids stol varder befäst för Herranom i evig tid.5len,Och Konungen sade till Simei: Du vetst allt det onda, som ditt hjerta med sig vet, som du minom fader David gjort hafver; Herren hafver betalat dina ondsko på ditt hufvud;ckAn+Hvi hafver du då icke hållit dig efter Herrans ed, och det bud som jag dig budit hafver?+jQn*Då sände Konungen bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Hafver jag icke svorit dig vid Herran, och betygat dig, och sagt: På hvilken dag du fore ut, antingen hit eller dit, att du då veta skulle att du skulle döden dö? Och du sade till mig: Jag: hafver hört en god mening.ai=n)Och det vardt sagdt Salomo, att Simei var faren af Jerusalem till Gath, och igen kommen.4hcn(Då stod Simei upp, och sadlade sin åsna, och drog åstad till Gath till Achis, att han skulle söka sina tjenare; och då han ditkom, förde han sina tjenare ifrå Gath.)gMn'Men det begaf sig efter tre år, att två tjenare lupo ifrå Simei till Achis, Maacha son, Konungen i Gath. Och Simei vardt sagdt: Si, dine tjenare äro i Gath.(fKn&Simei sade till Konungen: Det är en god mening; såsom min herre Konungen sagt hafver, så skall din tjenare göra. Så bodde Simei i Jerusalem i långan tid. en%På hvilken dag du der utgår, och går öfver den bäcken Kidron, så vet att du skall döden dö; ditt blod vare på ditt hufvud.)dMn$Och Konungen sände bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem, och bo der, och gack intet ut dädan, antingen hit eller dit.}cun#Och Konungen satte Benaja, Jojada son, i hans stad öfver hären; och Zadok Presten satte Konungen i AbJathars stad.xbkn"Och Benaja, Jojada son, gick upp, och slog honom, och drap honom; och han vardt begrafven i sitt hus i öknene./aYn!Så att deras blod må betaldt varda på Joabs hufvud, och hans säds, i evig tid. Men David och hans säd, hans hus och hans stol, hafve frid af Herranom i evig tid.N`n Och Herren betale honom hans blod uppå hans hufvud, att han hafver slagit två män, de der redeligare och bättre voro än han; och hafver dräpit dem med svärd, så att min fader David deraf intet visste, nämliga Abner, Ners son, den härhöfvitsmannen öfver Israel, och Amasa, Jethers son, härhöfvitsman öfver Juda;<_snKonungen sade till honom: Gör såsom han sagt hafver, och slå honom, och begraf honom, att du ifrå mig och mins faders hus tager det blod, som Joab oförskyldt utgjutit hafver.s^anOch då Benaja kom till Herrans tabernakel, sade han till honom: Så säger Konungen: Gack härut. Han sade: Nej, här vill jag dö. Och Benaja sade detta Konungenom igen, och sade: Så hafver Joab sagt, och så hafver han svarat mig.=]unOch det vardt bådadt Konung Salomo, att Joab var flydd uti Herrans tabernakel, och si, han står vid altaret. Då sände Salomo Benaja, Jojada son, och sade: Gack, och slå honom.E\nOch detta ryktet kom för Joab; ty Joab höll sig intill Adonia, ehuruväl han icke hade hållit sig till Absalom. Då flydde Joab in uti Herrans tabernakel, och fattade hornen af altaret.%[EnAlltså fördref Salomo AbJathar, att han icke måtte blifva Herrans Prest; på det Herrans ord fullbordas skulle, som han öfver Eli hus talat hade i Silo.Z)nOch till Presten AbJathar sade Konungen: Gack bort till Anathoth till din åker, ty du hörer döden till; men jag vill icke dräpa dig i dag; förty du hafver burit Herrans Herrans ark för minom fader David, och hafver med lidit, hvad som helst min fader lidit hafver.aY=nOch Konung Salomo sände bort Benaja, Jojada son; han slog honom, så att han blef död.FXnOch nu, så visst som Herren lefver, den mig stadfäst hafver, och låtit sitta på mins faders Davids stol och den mig ett hus gjort hafver, såsom han sagt hafver; i dag skall Adonia dö.}WunOch Konung Salomo svor vid Herran och sade: Gud göre mig det och det, Adonia skall detta hafva talat emot sitt lif.\V3nDå svarade Konung Salomo, och sade till sina moder: Hvi beder du om Abisag af Sunem till Adonia? Bed honom ock riket med; förty han är min äldste broder, och han hafver Presten AbJathar och Joab, ZeruJa son.NUnHon sade: Låt gifva Abisag af Sunem dinom broder Adonia till hustru. n3Och Salomo vardt sagdt: Si, Adonia fruktar för Konung Salomo; och si, han fattar altarets horn, och säger: Konung Salomo svärje mig i dag, att han icke dräper sin tjenare med svärd.h= Mn2Men Adonia fruktade sig för Salomo, och stod upp, och gick bort, och fattade hornen af altaret.w< kn1Då vordo förskräckte och stodo upp alle de som när Adonia budne vore, och gingo bort, hvar och en sin väg.; -n0Och Konungen hafver så sagt: Lofvad vare Herren Israels Gud, som i dag hafver låtit en sitta på minom stol, så att min ögon det sett hafva.:  n/Och Konungens tjenare hafva ingångit till att välsigna vår herra Konung David, och hafva sagt: Din Gud göre Salomo ett bättre namn än ditt namn är, och göre hans stol större än din stol; och Konungen hafver tillbedit, der han låg på sängene./9 ]n.Dertill sitter Salomo på Konungastolen.=8 wn-Och Presten Zadok, med Propheten Nathan hafver smort honom till Konung i Gihon; och de äro uppdragne dädan med fröjd, så att staden sorlar; det är det skri, som I hört hafven.#7 Cn,Och hafver sändt med honom Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi; och de hafva satt honom på Konungens mulo.l6 Un+Jonathan svarade, och sade till Adonia: Ja, vår herre Konung David hafver gjort Salomo till Konung;5 /n*Som han ännu talade, si, då kom Jonathan, AbJathars Prestens son; och Adonia sade: Kom härin; ty du äst en dugelig man, och bär god tidende.;4 sn)Och Adonia hörde det, och alle de budne som med honom voro, och de hade allaredo ätit; och då Joab hörde basunens ljud, sade han: Hvart vill det skriet och bullret i stadenom? 3 n(Och allt folket drog upp efter honom, och folket pipade med pipor, och var ganska gladt, så att det skall i markene utaf deras skri.2 +n'Och Presten Zadok tog oljohornet utu tabernaklet, och smorde Salomo; och de blåste med basuner, och allt folket sade: Lycka ske Konung Salomo!11 _n&Då gingo Presten Zadok och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi, neder, och satte Salomo på Konung Davids mulo, och förde honom till Gihon.0 7n%Såsom Herren hafver varit med min herra Konungenom, så vare han ock med Salomo, att hans stol må större varda än mins herras Konung Davids stol.w/ kn$Då svarade Benaja, Jojada son, Konungenom, och sade: Amen; det säge också Herren, mins herras Konungens Gud.;. sn#Och drager med honom upp, och kommer, så skall han sitta på minom stol, och vara Konung för mig; och jag vill bjuda honom, att han skall vara en Förste öfver Israel och Juda. - =n"Och Presten Zadok, samt med Propheten Nathan, smörje honom der till Konung öfver Israel; och blåser med basuner, och säger: Lycka ske Konung Salomo!, n!Sade Konungen till dem: Tager med eder edars herras tjenare, och sätter min son Salomo uppå mina mulo, och förer honom ned till Gihon; + n Och Konung David sade: Kaller mig Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son. Och då de kommo in för Konungen,* nDå böjde sig BathSeba med sitt anlete neder till jordena, och tillbad Konungen, och sade: Lycka minom herra Konung David i evig tid.5) gnJag vill i dag göra, såsom jag dig vid Herran Israels Gud svorit hafver, och sagt: Salomo din son skall vara Konung efter mig, och han skall sitta på minom stol för mig.l( UnSvor Konungen, och sade: Så sant som Herren lefver, som min själ förlossat hafver utur alla nöd;|' unKonung David svarade, och sade: Kaller mig BathSeba. Och hon kom in för Konungen; och då hon stod för Konungenom,(& MnÄr det så af minom herra Konungenom befaldt, och du hafver det din tjenare icke veta låtit, hvilken uppå mins herras Konungens stol efter honom sitta skall?w% knMen mig din tjenare, och Zadok Presten, och Benaja, Jojada son, och din tjenare Salomo, hafver han intet budit.$  nTy han är i dag nedergången, och hafver offrat oxar, och gödd boskap, och mång får, och hafver budit alla Konungens söner, och höfvitsmännerna, dertill Presten AbJathar; och si, de äta och dricka för honom, och säga: Lycka ske Konungenom Adonia!q# _nOch sade: Min herre Konung, hafver du sagt: Adonia skall vara Konung efter mig, och sitta på minom stol?" 9nOch de sade Konungenom till: Si, Propheten Nathan är der. Och som han kom in för Konungen, tillbad han Konungen på sitt ansigte neder till jordena;D! nMedan hon ännu talade med Konungenom, kom Propheten Nathan.o  [nNär nu min herre Konungen med sina fader afsomnad är, så måste jag och min son Salomo syndare vara.! ?nMen du äst min herre Konung; hela Israels ögon se på dig, att du skall gifva dem före, ho som skall sitta på mins herras Konungens stol efter honom.O nHan hafver offrat oxar, och gödd boskap, och mång får, och hafver budit alla Konungens söner; dertill AbJathar Presten, och Joab härhöfvitsmannen; men din tjenare Salomo hafver han intet budit.U 'nMen nu, si, Adonia är Konung vorden; och min herre Konungen vet intet deraf." AnHon sade till honom: Min Herre, du hafver svorit dine tjenarinno vid Herran din Gud: Din son Salomo skall vara Konung efter mig, och sitta på minom stol.S #nOch BathSeba böjde sig, och tillbad Konungen. Konungen sade: Hvad vill du?} wnOch BathSeba gick in till Konungen i kammaren; och Konungen var ganska gammal; och Abisag af Sunem tjente Konungenom.r anSi, medan du ännu der är, och talar med Konungenom, vill jag komma in efter dig, och fullkomna ditt tal.y on Bort, och gack in till Konungen David, och säg till honom: Hafver du icke, min herre Konung, svorit, och sagt dina tjenarinno: Din son Salomo skall vara Konung efter mig, och han skall sitta på minom stol; hvi är då Adonia Konung vorden?g Kn Så kom nu, jag vill gifva dig ett råd, att du må undsätta dina och dins sons Salomos själ. 9n Då sade Nathan till BathSeba, Salomos moder: Hafver du icke hört, att Adonia, Haggiths son, är Konung vorden, och vår herre David vet intet deraf?e Gn Men den Propheten Nathan, och Benaja, och de hjeltar, och Salomo, sin broder, böd han intet.L n Och då Adonia offrade får, och oxar, och gödd boskap, vid den stenen Soheleth, som låg vid den brunnen Rogel, böd han alla sina bröder Konungens söner, och alla Juda män Konungens tjenare;  nMen Presten Zadok, och Benaja, Jojada son, och Nathan Propheten, och Simei, och Rei, och de Davids hjeltar, voro icke med Adonia._ ;nOch han hade sitt råd med Joab, ZeruJa son, och med AbJathar Presten; de hulpo Adonia.+ SnOch hans fader bekymrade honom intet i sinom tid, så att han sade: Hvi gör du så? Och han var ock en dägelig man; och han hade födt honom näst efter Absalom. 7nMen Adonia, Haggiths son, hof sig upp, och sade: Jag vill vara Konung; och gjorde sig vagnar och resenärar, och femtio män till drabanter för sig.y onOch hon var en ganska dägelig piga, och hon skötte Konungen, och tjente honom; men Konungen kände henne intet.| unOch de sökte upp en dägelig pigo i alla Israels gränsor, och funno Abisag af Sunem, och hade henne till Konungen.I  nDå sade hans tjenare till honom: Låt dem söka minom herra Konungenom en pigo, en jungfru som står för Konungenom, och sköter honom, och sofver i hans famn, och värmer min herra Konungen.  nOch då Konung David var gammal, och väl till ålders kommen, kunde han icke varda varm, ändå man höljde honom med kläder.) MdOch byggde dersammastäds Herranom ett altare; och offrade bränneoffer, och tackoffer. Och Herren vardt landena försonad, och plågan vände åter på Israel.z odMen Konungen sade till Arauna: Icke så, utan jag vill köpa dig det af för penningar; ty jag vill icke göra Herranom minom Gud bränneoffer, det jag till gifvins hafver. Alltså köpte David ladona, och oxarna, för femtio siklar silfver;p [dAllt gaf Arauna Konungenom; och Arauna sade till Konungen: Herren din Gud låte dig vara sig behagelig.0[dArauna sade till David: Min herre Konungen tage och offre såsom honom täckes; si, der äro oxarna till bränneoffer, och slädar, och redskapen till oxarna till ved.2_dOch sade: Hvi kommer min herre Konungen till sin tjenare? David sade: Till att köpa ladona af dig, och bygga Herranom ett altare, att plågan må återvända i folkena.dOch då Arauna vände sig om, såg han Konungen med sina tjenare gå till sig; och tillbad på sitt ansigte ned till jordena;G dAlltså gick David upp, såsom Gad sagt och Herren budit hade. dOch Gad kom till David i samma tiden, och sade till honom: Gack upp, och res upp Herranom ett altare uti Arauna lado, den Jebuseens.U%dDå David såg Ängelen, som folket slog, sade han till Herran: Si, jag hafver syndat; jag hafver gjort den missgerningena; hvad hafva desse fåren gjort? Låt dina hand vara emot mig och mins faders hus. dOch då Ängelen utsträckte sina hand öfver Jerusalem, att han det förderfva skulle, ångrade Herranom det onda, och sade till Ängelen, som folket förderfvade: Det är nog; håll nu din hand tillbaka. Och Herrans Ängel var vid Arauna lado, den Jebuseens.&GdAlltså lät Herren komma pestilentie i Israel, ifrå morgonen intill bestämdan tid, så att folket blef dödt, ifrå Dan intill BerSeba, sjutiotusend män./dDavid sade till Gad: Mig är stor ångest; men låt mig falla i Herrans hand; ty hans barmhertighet är stor; jag vill icke falla i menniskohand.S!d Gad kom till David, och bådade honom, och sade till honom: Vill du, att hård tid kommer i sju år i ditt land? Eller att du i tre månader måste fly för dina fiendar, och de förfölja dig? Eller att pestilentie blifver i tre dagar i ditt land? Så märk nu, och se till hvad jag skall säga honom igen, som mig sändt hafver.~d Gack bort och tala till David: Så säger Herren: Treggehanda ting sätter jag dig före; utvälj der ett af, det jag dig göra skall.h}Kd Och då David stod upp om morgonen, kom Herrans ord till Propheten Gad, Davids Siare, och sade:k|Qd Och Davids hjerta slog honom, sedan folket taldt var. Och David sade till Herran: Jag hafver svårliga syndat, att jag detta gjort hafver; och nu, Herre, tag bort dins tjenares missgerning; ty jag hafver gjort mycket dårliga.?{yd Och Joab fick Konungenom summan af folket, som taldt var; och det var i Israel åttahundrade sinom tusende starke män, som svärd utdrogo; och i Juda femhundrade sinom tusende män.lzSdOch drogo kringom hela landet. Och efter nio månader och tjugu dagar kommo de till Jerusalem igen. ydOch kommo till den fasta staden Tyrus, och till alla de Heveers och Cananeers städer; och kommo ut söder på Juda till BerSeba;cxAdOch kommo till Gilead, och i nederlandet Hadsi; och kommo till DanJaan, och omkring Zidon;wdOch foro öfver Jordan, och lägrade sig i Aroer, på högra sidone vid den staden, som ligger i Guds bäck, och i Jaeser;JvdMen Konungens ord måste gå före, emot Joab och höfvitsmännerna öfver hären. Alltså drog Joab ut, och höfvitsmännerna öfver hären ifrå Konungenom, att de skulle tälja Israels folk; ~}}}i||{{MzzFyy:xxNwwvvuuuIttztsxs rrqpprpooInmm8llkkjjiiBhhxggffegdd cc_bbad``y`__^^]n\\7[[L[ZZYY!XWVUUaUTsSSRRQDPPqP#OOINMM2LLK;JJI:HdGNFF-EDCC]BqAA@B?P>r=<: 9!877.6544B322311"0//..--+*))o)('>&%$$#"!!r %y5ll.HT|MJ ^ J  % TUl5ULn Och Herren vardt vred på Salomo, att hans hjerta ifrå Herranom Israels Gud afvändt var, den honom två gånger synts hade;jOn Alltså gjorde Salomo allom sinom utländskom hustrum, de der för sina gudar rökte och offrade.+n Då byggde Salomo en höjd till Chemos, de Moabiters styggelse, på berget som för Jerusalem ligger; och till Molech, de Ammoniters styggelse.q]n Och Salomo gjorde det ondt var för Herranom, och följde icke Herran alldeles, såsom hans fader David.iMn Alltså vandrade Salomo efter Astoreth, deras gud af Zidon, och Milcom, de Ammoniters styggelse.<sn Och då han nu gammal var, bevekte hans hustrur hans hjerta efter främmande gudar, så att hans hjerta icke var fulleliga med Herranom hans Gud, såsom hans faders Davids hjerta.tcn Och han hade sjuhundrad hustrur, Förstinnor, och trehundrad frillor; och hans hustrur bevekte hans hjerta.eEn Af sådant folk, der Herren Israels barnom om sagt hade: Går icke till dem, och låter dem icke komma till eder; de varda förvisso bevekande edor hjerta efter sina gudar. Till dessa gaf sig Salomo, till att älska dem. -n Men Konung Salomo älskade många utländska qvinnor, Pharaos dotter, och Moabitiskor, Ammonitiskor, Edoinitiskor, Zidonitiskor och Hetheerskor;cAn Och förde dem utur Egypten; hvar vagn för sexhundrad silfpenningar, och hvar häst för hundrade och femtio. Alltså förde man dem ock till alla de Hetheers Konungar, och till de Konungar i Syrien, genom deras hand.ymn Och man förde hästar utur Egypten till Salomo, och allahanda varor, och Konungens köpmän köpte samma varor;n Och Konungen gjorde, att silfver i Jerusalem var så mycket som stenar, och cederträ så mycket som mulbärträ i dalarna.Jn Och Salomo drog tillhopa vagnar och resenärar, så att han hade tusende och fyrahundrad vagnar, och tolftusend resenärar; och han lät dem uti vagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.xkn Och alle båro honom skänker, silfver och gyldene tyg, kläder och harnesk, örter, hästar, mulor, hvart år.v gn Och all verlden begärade se Salomo, att de måtte höra den vishet, som Gud honom i hans hjerta gifvit hade.e En Alltså vardt Konung Salomo större med rikedomar och visdom, än alle Konungar på jordene. -n Ty Konungens skepp, som till hafs foro med Hirams skepp, kommo en gång i hvar tre år, och förde guld, silfver, elphenben, apor och påfoglar.# An All Konung Salomos dryckekar voro af guld; och käril uti huset af Libanons skog voro också af klart guld; förty silfver aktade man intet i Salomos tid.o Yn Och tolf lejon stodo på de sex trappor på båda sidor. Sådant är icke gjordt i något Konungarike.7n Och stolen hade sex trappor; och hufvudet af stolen var rundt baktill, och voro stolpar på båda sidor vid sätet, och tu lejon stodo vid stolparna.[1n Och Konungen gjorde en stor stol af elphenben, och bedrog honom med ädlasta guld. n Och trehundrad sköldar, af bästa guld; ju tre pund guld till hvar sköld. Och Konungen lade dem uti det huset af Libanons skog.xkn Och Konung Salomo lät göra tuhundrad spetsar af bästa guld; sexhundrad stycke guld lät han till hvar spets;n Förutan det af krämare och köpmän, och af apothekare, och ifrå de nästa Konungar, och ifrå de yppersta i landet kom.b?n Men det guld, som Salomo inkom årliga, var till vigt sexhundrad sex och sextio centener;Fn Och Konung Salomo gaf Drottningene af rika Arabien allt det hon begärade och beddes, förutan det han gaf henne af sig sjelf. Och hon vände om, och drog med sina tjenare i sitt land igen.T#n Och Konungen lät göra af hebenträ pelare i Herrans hus, och i Konungshuset, och harpor och psaltare för sångare. Der kom icke sedan så mycket hebenträ, vardt ej heller sedt, allt intill denna dag.tcn Dertill de Hirams skepp, som guld förde af Ophir, förde också ganska mycket hebenträ, och ädla stenar.Kn Och hon gaf Konungenom hundrade och tjugu centener guld, och ganska mycket speceri, och ädla stenar. Der kom icke sedan så mycket speceri, såsom Drottningen af rika Arabien Konung Salomo gaf.k~Qn Lofvad vare Herren din Gud, som till dig lust haft hafver, så att han dig på Israels stol satt hafver; derföre, att Herren älskar Israel i evig tid, och hafver satt dig till Konung, att du rätt och redelighet göra skall.a}=n Salige äro dine män, och dine tjenare, som alltid för dig stå, och höra din visdom.X|+n Och jag hafver icke velat trott det, tilldess jag är kommen, och hafver det med min ögon sett; och si, mig är icke hälften sagdt. Du hafver mer visdom och rikedomar, än ryktet är, som jag hört hafver.|{sn Och sade till Konungen: Allt det jag i mitt land utaf ditt väsende, och af din visdom, hört hafver, det är sant.bz?n Och rätterna på hans bord, och hans tjenares boningar, och hans tjenares ämbeten, och deras kläder, och hans skänkesvänner, och hans bränneoffer som han i Herrans hus offrade, kunde hon icke längre hålla sig;eyEn Då nu Drottningen af rika Arabien såg all Salomos visdom, och det hus, som han byggt hade,kxQn Och Salomo sade henne det allt; och Konungenom var intet fördold, det han henne icke säga kunde.`w;n Och hon kom till Jerusalem med en ganska stor skara, med cameler, som speceri båro, och med mycket guld och ädla stenar. Och då hon kom in till Konung Salomo, talade hon med honom allt det hon sig föresatt hade.v }n Och då Salomos rykte af Herrans Namn kom för Drottningen af rika Arabien, kom hon till att försöka honom med gåtor.uuen Och de kommo till Ophir, och hemtade der fyrahundrad och tjugu centener guld, och förde till Konung Salomo.tn Och Hiram sände sina tjenare till skepps, som förstodo sig på skepp, och till sjös förfarne voro, med Salomos tjenare.s n Och Salomo gjorde desslikes skepp i EzionGeber, som vid Eloth ligger, på strandene vid det röda hafvet, uti de Edomeers land.4rcn Och Salomo offrade tre resor om året bränneoffer, och tackoffer, på altaret, som han Herranom byggt hade, och rökte derpå för Herranom; och alltså vardt huset redo.q}n Och Pharaos dotter drog upp ifrå Davids stad, uti sitt hus, som Salomo för henne byggt hade; då byggde han ock Millo.pn Och de ämbetsmän, som voro öfver Salomos sysslor, voro femhundrad och femtio, som öfver folket rådde, och alla sysslor uträttade.,oSn Men af Israels barnom gjorde han ingen till träl; utan lät dem vara krigsmän och sina tjenare, och Förstar, och riddare, och öfver hans vagnar och resenärar.(nKn Deras barn, som de läto igenblifva efter sig i landena, hvilka Israels barn icke kunde tillspillogifva, dem gjorde Salomo skattskyldiga allt intill denna dag.mn Och allt det folket, som igenblef af de Amoreer, Hetheer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, som icke voro af Israels barnom;Sl!n Och alla kornhusstäder, som Salomo hade, och alla vagnsstäder, och resenärsstäder, och hvad som helst han lust hade till att bygga i Jerusalem, i Libanon, och hela landet, som under hans välde var.7kkn Och Baalath, och Thadmor uti öknene, i landet,=jwn Alltså byggde Salomo Gaser, och det nedra BethHoron,^i7n Ty Pharao, Konungen i Egypten, var uppkommen, och hade vunnit Gaser, och uppbränt det med eld, och slagit ihjäl de Cananeer, som i staden bodde, och hade gifvit honom sine dotter, Salomos hustru, till en skänk.1h]n Och det är summan af skattenom, som Konung Salomo uppbar, till att bygga Herrans hus, och sitt hus, och Millo, och Jerusalems murar, och Hazor, och Megiddo, och Gaser.Kgn Och Hiram hade sändt Konungenom hundrade och tjugu centener guld. fn Och sade: Hvad är detta för städer, min broder, som du mig gifvit hafver? Och han kallade dem Cabuls land allt intill denna dag.wein Och Hiram drog utaf Tyro, till att bese de städer, som Salomo honom gifvit hade; och de behagade honom intet;2d_n Till hvilket Hiram, Konungen i Tyro, Salomo cedreträ, och furoträ, och guld, efter allt hans begär skickade; då gaf Konung Salomo Hiram tjugu städer i Galilea land.wcin Då nu de tjugu år framlidne voro, i hvilko Salomo de tu husen byggde, som var Herrans hus, och Konungshuset;{bqn Då skall blifva svaradt: Derföre, att de Herran sin Gud öfvergifvit hade, som deras fäder utur Egypti land förde, och tagit sig andra gudar, och tillbedit dem och tjent dem; derföre hafver Herren allt detta onda låtit komma öfver dem.1a]n Och detta huset skall förfalla, så att alle de som gå der framom skola förundra sig, och hvissla, och säga: Hvi hafver Herren desso lande och desso huse så gjort?m`Un Så skall jag utrota Israel ut af det land, som jag dem gifvit hafver; och det huset, som jag mino Namne helgat hafver, skall jag bortkasta ifrå mitt ansigte; och Israel skall vara till ett ordspråk och fabel ibland allt folk.G_ n Hvar I ock vänden eder tillbaka ifrå mig, I och edor barn, och icke hållen min bud och rätter, som jag eder föresatt hafver; och gången bort och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;.^Wn Så vill jag befästa dins rikes stol öfver Israel i evig tid, såsom jag med din fader David talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man på Israels stol.V]'n Och du, om du vandrar för mig, såsom din fader David vandrat hafver, med rättsinnigt hjerta, och rättfärdighet, så att du gör allt det som jag dig budit hafver, och håller min bud och mina rätter,\}n Och Herren sade till honom: Jag hafver hört dina bön och begär, som du för mig bedit hafver, och helgat detta huset, som du byggt hafver; så att jag skall sätta der mitt Namn till evig tid, och skola min ögon och mitt hjerta vara der alltid.O[n Syntes honom Herren annan gång, såsom han honom synts hade i Gibeon.Z n Och då Salomo hade fullbyggt Herrans hus, och Konungshuset, och allt det hans hjerta begärade, och lust hade till att göra,vYgnBOch på åttonde dagen lät han folket gå; och de välsignade Konungen, och gingo sina färde i sina hyddor, glädjandes och fröjdandes sig öfver allt det goda, som Herren med sinom tjenare David, och med sitt folk Israel, gjort hade.lXSnAOch Salomo gjorde på den tiden en högtid, och all Israel med honom en stor församling, ifrå den gränson Hamath, allt intill Egypti bäck, för Herranom vårom Gud i sju dagar, och åter i sju dagar; det voro fjorton dagar.W5n@På samma dagen vigde Konungen medelgården, som var för Herrans hus, dermed att han der uträttade bränneoffer, spisoffer, och det feta af tackoffret; förty kopparaltaret, som för Herranom stod, var för litet till bränneoffer, spisoffer, och till det feta af tackoffer.@V{n?Och Salomo offrade tackoffer, som han Herranom offrade, tu och tjugu tusend oxar, och hundradetusend och tjugutusend får. Alltså vigde de Herrans hus, Konungen och all Israels barn.IU n>Och Konungen, samt med hela Israel, offrade offer för Herranom.T9n=Och edor hjerta vare rättsinnig med Herranom vårom Gud, till att vandra i hans seder, och till att hålla hans bud, såsom det tillgår i denna dag.\S3ncn'Att du ville då höra i himmelen, i det säte der du bor, och vara nådelig; och fly det så, att du gifver hvarjom och enom såsom han vandrat hafver, såsom du hans hjerta känner; ty du allena känner alla menniskors barnas hjerta;@={n&Den då beder eller begärar, ehvad de äro andra menniskor, eller ditt folk Israel, som förnimma sina plågo, hvar och en i sitt hjerta, och räcka sina händer ut till detta huset;Z</n%Om en hård tid, eller pestilentie, eller torka, eller brand, eller gräshoppor, eller matkar på landet kommande varda; eller deras fiende belägger deras portar i landena, eller någor plåga eller krankhet;n;Wn$Att du ville i himmelen höra dem, och vara dina tjenares, och dins folks Israels synder nådelig; att du visar dem den goda vägen, der de uti vandra skola, och låter regna på landet, som du dino folke till arfs gifvit hafver.N:n#Om himmelen igenlyckt varder, så att intet regnar, efter de emot dig syndat hafva; och varda bedjande på detta rum, och bekänna ditt Namn, och vända sig ifrå sina synder, efter du plågar dem;93n"Att du ville då hörat i himmelen, och dins folks Israels syndom nådelig vara; och föra dem åter i det land, som du deras fäder gifvit hafver.98mn!Om ditt folk Israel vorde slaget för sina fiendar, efter de emot dig syndat hafva; och vända sig till dig, och bekänna ditt Namn, och bedja, och begära af dig i desso huse;h7Kn Att du ville då höra i himmelen, och skaffa dina tjenare rätt, att du fördömer den ogudaktiga, och låter hans väg komma öfver hans hufvud; och rättfärdigar den rätta, att du honom gör efter hans rättfärdighet.65nNär nu någor syndar emot sin nästa, och tager dess en ed uppå sig, der han sig med förpligtar, och eden kommer inför ditt altare i desso huse;85knOch ville höra dins tjenares, och dins folks Israels bön, den de här görande varda i detta rum; och höra det der du bor i himmelen; och när du det hörer, vara nådelig.J4nAtt din ögon måga stå öppne öfver detta hus, natt och dag; öfver det rum, der du om sagt hafver: Mitt Namn skall vara der; att du ville höra den bön, som din tjenare gör på detta rum;!3=nSå vänd dig till dins tjenares bon, och till hans begär, Herre min Gud, så att du hörer det lof, och den bön, som din tjenare gör för dig i dag;/2YnTy menar du ock, att Gud bor på jordene? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig; huru skulle då detta huset göra det, som jag nu byggt hafver?k1QnNu, Israels Gud, låt din ord blifva sann, som du till din tjenare David, min fader, talat hafver.0nNu, Herre Israels Gud, håll dinom tjenare David, minom fader, det du med honom talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man för mig, som sitta skall på Israels stol; såframt din barn förvara sina vägar, att de vandra såsom du för mig vandrat hafver.R/nDu som hafver hållit dinom tjenare David, minom fader, allt det du honom sagt hafver; med dinom mun hafver du talat det, och med dine hand hafver du fullkomnat det, såsom det nu i denna dag tillgår.X.+nOch sade: Herre Israels Gud, det är ingen Gud, antingen ofvantill i himmelen, eller nedre på jordene, din like; du som håller förbund och barmhertighet dinom tjenarom, som vandra för dig af allo hjerta;w-inOch Salomo stod för Herrans altare emot hela Israels menighet, och räckte ut sina händer upp till himmelen;',InOch hafver derutinnan tillpyntat ett rum till arken, som Herrans förbund uti är, det han gjort hafver med våra fäder, då han dem utur Egypti land förde.[+1nOch Herren hafver gjort sitt ord fast, som han talat hafver; ty jag är uppkommen i mins faders Davids stad, och sitter på Israels stol, såsom Herren sagt, och hafver byggt Herrans Israels Guds Namne ett hus;*}nDock skall icke du bygga det huset, utan din son, som utaf dina länder komma skall, han skall bygga mino Namne ett hus.)nMen Herren sade till min fader David: Att du hafver i sinnet bygga mino Namne ett hus, hafver du gjort väl, att du hade det i sinnet;j(OnOch min fader David hade väl i sinnet, att han skulle bygga Herrans Israels. Guds Namne ett hus.'nIfrå den dag, då jag förde mitt folk Israel utur Egypten, hafver jag ingen stad utvalt i några af Israels slägter, att mig skulle varda ett hus bygdt, så att mitt Namn skulle vara der; men David hafver jag utvalt, att han skall vara öfver mitt folk Israel.&nOch han sade: Lofvad vare Herren Israels Gud, som med sin mun med minom fader David talat, och med sine hand fullbordat hafver, och sagt:t%cnOch Konungen vände sitt ansigte, och välsignade hela menighetena Israel, och hela menigheten Israel stod;`$;n Jag hafver byggt ett hus dig till boning; ett säte, att du skall bo der till evig tid.K#n Då sade Salomo: Herren hafver sagt, att han ville bo i mörkrena.z"on Så att Presterna icke kunde stå och sköta ämbetet för molnskyn; ty Herrans härlighet uppfyllde Herrans hus.S!!n Då nu Presterna gingo utu helgedomenom, uppfyllde en molnsky Herrans hus,= un Och i arkenom var intet, utan allenast de två Mose stentaflor, som han lät deruti i Horeb, då Herren gjorde ett förbund med Israels barnom, då de utur Egypti land dragne voro.#AnOch så långa voro stängerna, att deras ändar syntes i helgedomenom för choren; men utantill vordo de intet sedde; och de blefvo der intill denna dag.oYnTy Cherubim räckte vingarna ut till det rum der arken stod, och öfverskylde arken och hans stänger.ynAlltså båro Presterna Herrans förbunds ark uti sitt rum i husets chor, i det aldrahelgasta, under Cherubims vingar.OnOch Konung Salomo och hela Israels menighet, som sig till honom församlat hade, gingo med honom fram för arken, och offrade får, och fä, så mycket att man dem hvarken tälja eller räkna kunde.9nOch båro Herrans ark ditupp; dertill vittnesbördsens tabernakel, och all helgedomens tyg, som i tabernaklet var; det gjorde Presterna och Leviterna.H nOch då alle äldste i Israel kommo, lyfte Presterna arken upp;nOch sig församlade till Konung Salomo alle män i Israel, uti den månaden Ethanim på högtidene, det är sjunde månaden.j QnDå församlade Konung Salomo till sig de äldsta af Israel, alla öfverstar i slägterna, och Förstar för fäderna ibland Israels barn, till Jerusalem, till att föra Herrans förbunds ark upp utu Davids stad, det är Zion.[1n3Alltså vardt fullkomnadt allt verk, som Konung Salomo gjorde till Herrans hus. Och Salomo bar ditin det som hans fader David helgat hade, af silfver och guld, och käril, och lade det in uti Herrans hus skatt.En2Dertill skålar, fat, bäcken, skedar och pannor, af klart guld. Och voro dörrahängslorna på dörrarna åt innersta huset, som var det aldrahelgasta, och åt templets husdörr, af guld.5n1Fem ljusastakar på högra, och fem ljusastakar på den venstra sidone, framför choren, af klart guld, med gyldene blommor, lampor och ljusanäpor;n0Och gjorde Salomo all tyg, som Herrans hus tillhörde; nämliga ett gyldene altar, ett gyldene bord, der skådobröd på ligga skulle;a=n/Och Salomo lät all dessa kärilen ovägne blifva; derföre att kopparen var så mycken.hKn.I den ängden vid Jordan lät Konungen gjuta dem, i den lermarkene emellan Succoth och Zarthan.n-Och de grytor, skoflar och bäcken; och all denna kärilen, som Hiram gjorde åt Konung Salomo till Herrans hus, voro utaf klar koppar.2an,Och hafvet, och de tolf oxar under hafvet;An+Dertill de tio stolar, och de tio kettlar der ofvanuppå;#An*Och de fyrahundrad granatäple på de två vridna gjordar, ju två rader granatäple på en gjord, till att betäcka de två runda knapparna på stoderna;( Kn)Nämliga de två stoder, och de två runda knappar ofvanuppå de två stodar, och de två vridna gjordar, till att betäcka de två runda knappar på stoderna;  n(Och Hiram gjorde desslikes grytor, skoflar, bäcken; och fullkomnade så all verk, som Konung Salomo göra lät i Herrans hus; 3n'Och han satte fem stolar på högra sidone i huset, och de andre fem på venstra; men hafvet satte han rätt framföre på högra sidone, söderut. 'n&Och han gjorde tio kopparkettlar, så att fyratio bath gingo uti hvar kettilen; och den var fyra alnar stor, och på hvar stol var en kettil.c An%Vid det sättet gjorde han de tio gjutna stolar; enahanda mått och rum var på dem allom.n$Och han lät grafva på det slätt var, på samma sidor och listor, Cherubim, lejon och palmträ, det ena efter det andra allt omkring.p[n#Och på halsenom, ofvanuppå stolen en half aln högt allt omkring, voro listor och sidor på stolenom.a=n"Och de fyra styltor, på de fyra hörnen af hvar stolen, voro ock alla fasta vid stolen.b?n!Och voro hjul såsom vagnshjul; och deras axlar, naf, ekrar och löter, voro allt gjutne.n Men de fyra hjul stodo nedan under sidorna, och axlarna åt hjulen voro vid stolen; hvart hjulet var halfannor aln högt; ;nMen halsen midt på stolen var en aln hög och trind; half annan aln bred, och på halsenom voro bulor i planarna, hvilke fyrkant voro, och icke runde./nOch hvar stolen hade fyra kopparhjul med kopparaxlar. Och uppå fyra hörnen voro gjutna styltor, hvar emot den andra stödjandes under kettilen.5enOch på sidomen emellan listorna voro lejon, oxar och Cherubim, och sidorna, der lejonen, oxarna och Cherubim voro uppå, hade listor ofvan och nedan, och fötter deruppå.EnOch var stolen så gjord, att han hade sidor emellan listor.a=nHan gjorde ock tio kopparstolar; hvardera fyra alnar lång och bred, och tre alnar hög. ~;nTjockheten af thy var en tvärhand; och brädden deruppå var såsom brädden på en bägare, såsom en utsprungen ros; och tutusende bath gick deruti.4}cnOch det stod på tolf oxar; tre af dem vände sig norrut, tre vesterut, tre söderut, och tre österut; och hafvet der ofvanuppå; så att all bakdelen af dem var inunder.|5nOch om det samma hafvet, det tio alnar bredt var, gick en krusering utmed dess brädd, allt omkring hafvet; den kruseringen var gjuten i två radar.0{[nOch han gjorde ett haf gjutet, tio alnar bredt, ifrå den ena bräddene till den andra, rundt omkring; och fem alnar högt, och måttet rätt omkring var tretio alnar.`z;nOch det stod ofvanpå stoderna såsom roser. Alltså vardt fullkomnadt de stoders verk.:yonOch han uppreste de stoderna inför förhusena af templet, och den som han satte på högra sidon, kallade han Jachin; och den som han satte på venstra sidon, kallade han Boas.x)nOch de granatäplen i radarna omkring voro tuhundrad, ofvan och under på gjorden, som gick midt om knappen, om hvar knapp på båda stoderna.KwnOch knapparna voro såsom roser för förhusena, fyra alnar store.yvmnOch gjorde till hvar knappen två radar granatäple omkring, till ena gjord, der knappen med öfvertäckt vardt.Su!nOch på hvar knappen ofvanpå stoderna sju flätade gjordar såsom kedjor;{tqnOch gjorde två knappar, gjutna af koppar, till att sätta ofvanpå stoderna; och hvar knappen var fem alnar hög:s nOch gjorde två kopparstodar, hvardera aderton alnar hög; och en tråd, tolf alnar lång, var måttet omkring hvarjo stodena;~rwnEne enkos son af Naphthali slägte, och hans fader hade varit en man af Tyro; han var en mästare på koppar, full med visdom, förstånd och konst, till att arbeta allahanda kopparverk. Då han kom till Konung Salomo, gjorde han allt hans verk;Eqn Och Konung Salomo sände bort, och lät hemta Hiram af Tyro,*pOn Men den store gården omkring hade tre radar huggen sten, och en rad af cedrebräde. Sammalunda ock gården till Herrans hus innantill, och förhuset till huset.Eon Och deruppå kostelige huggne stenar efter mått, och ceder.Tn#n Grundvalarne voro af kosteliga och stora stenar, tio och åtta alnar stora;/mYn Allt detta voro kostelige stenar huggne efter mått, och med såg skorne på alla sidor, ifrå grundvalen allt upp till taket; dertill ock utantill den store gården.NlnDertill sitt hus, der han uti bodde, i bakgårdenom bak vid förhuset, gjordt såsom de andra. Och gjorde han också ett hus såsom förhuset till Pharaos dotter, den Salomo till hustru tagit hade.k nOch byggde desslikes ett förhus till domstolen, der man rättgång uti hålla skulle, och telde båda bottnarna med cedreträ;j9nHan byggde ock ett förhus med stodar, femtio alnar långt, och tretio alnar bredt; och ändå ett förhus för desso, med stodar och tjocka, bjelkar,,iUnOch voro i deras bågar fyrahörnad.Th#nOch voro fenster efter de tre radarna, tvärtemot hvartannat, tre emot tre;pg[nOch der ofvanuppå en sal af ceder på samma stodar, hvilka voro fem och fyratio, ju femton i hvar rad.CfnHan byggde ett hus af Libanons skog, hundrade alnar långt, femtio alnar bredt, och tretio alnar högt. På det samma fyrhörnada lade han bottnen af cedrebräde, på cedrestodar å rad;ce CnMen uppå sitt hus byggde Salomo i tretton år, förr än det allt fullbygdt var, nämliga:d7n&Och i ellofte årena i den månaden Bul, det är den åttonde månaden, vardt huset redo, som det vara skulle, så att de byggde der i sju år uppå.Uc%n%Uti fjerde årena i den månaden Sif vardt grundvalen lagd till Herrans hus.ibMn$Och han byggde desslikes en gård derinne af tre radar huggen sten, och af en rad höflad ceder.an#Och han gjorde deruppå snidverk af Cherubim, palmar och blomverk, och öfverdrog dem med guld, allt såsom det befaldt var.v`gn"Och två dörrar af furoträ, så att hvar dörren var i två delar, som tillhopahängde på deras hängsler.V_'n!Alltså gjorde han ock i templets ingång fyrahörnad dörrträ af olivoträ;s^an Och lät göra snidverk deruppå af Cherubim, palmar och blomverk, och öfverdrog dem med gyldene skifvor.^]7nOch i chorens ingång gjorde han två dörrar af olivoträ, med femhörnad dörrträ;M\nOch bedrog han golfvet af huset med gyldene skifvor, innan och utan.[nOch på alla husets väggar allt omkring lät han göra snidverk med utskorna Cherubim, palmar och blomverk, innan och utan.,ZUnOch han bedrog de Cherubim med guld.yYmnOch han satte de Cherubim innan i huset; och Cherubim räckte ut vingarna, så att ensderas vinge kom intill denna väggena; och dens andras Cherubs vinge kom intill den andra väggena; med midt i huset kom den enes vinge intill den andras./X[nSå att hvar Cherub var tio alnar hög.jWOnAlltså höll den andre Cherub ock tio alnar; och var lika mått och lika rum åt båda Cherubim;VnFem alnar höll hvar vingen af hvar Cherub, så att tio alnar voro ifrån andanom af den ena vingan, intill ändan på hans andra vinga.TU#nI Han gjorde ock i chorenom två Cherubim, tio alnar höga, utaf olivoträ.TnSå att hela huset alltsammans med guld bedraget var. Dertill bedrog han ock hela altaret för choren allt öfver med guld.S{nOch Salomo bedrog huset innantill med klart guld, och satte gyldene bommar för choren, som han med guld bedragit hade;R-nOch för chorenom, den tjugu alnar lång, tjugu alnar bred, och tjugu alnar hög, och med klart guld bedragen var, bedrog han altaret med ceder.gQInMen choren gjorde han innantill i husena, att man skulle derinne sätta Herrans förbunds ark.wPinInnantill var hela huset alltsamman af ceder, med svarfvade knappar och blomverk, så att man ingen sten såg.EOnMen templets hus utanför chorenom var fyratio alnar långt.N-nOch han byggde bak i husena en cedervägg, tjugu alnar lång, ifrå golfvet allt inunder taket, och byggde derinne choren och det aldrahelgasta.9MmnOch byggde väggarna af huset innantill på sidomen af ceder, ifrå husets golf allt upp till taket; och bedrog med trä innantill, och telde golfvet på huset med furobräder.9LonAlltså byggde Salomo huset, och fullkomnade det;VK'n Och vill bo ibland Israels barn, och skall icke öfvergifva mitt folk Israel.cJAn Det vare det hus, som du bygger; om du vandrar i min bud, och gör efter mina rätter, och håller all min bud, till att vandra deruti, så vill jag stadfästa min ord med dig, såsom jag dinom fader David sagt hafver;2Ian Och Herrans ord kom till Salomo, och sade:nHWn Han byggde ock en gång ofvanpå hela huset omkring, fem alnar hög, och täckte huset med cedreträ.rG_n Alltså byggde han huset, och fullkomnade det, och bedrog huset med ceder, både ofvan och på väggarna. q~~}e||e{{^zzyyNxxwvv,uttiss9rqpp onntm3ll5kkPjjGii&hkgg;fvee.d.cwbbia`__d^^X]o\\A[ZZWYY X:XWW/VU1TSRQQaPZOO0NxMM.LLKsK4JIIHH>G^FFEaDCCWBAA|@@?>>u=y<<.;R:99 8+7 6d55,4332210//%..*--",}++|+.*n*)) (k''c&&-%%r%!$$##"""! hMb8 0 N1]    O _R0qc]n"På samma tid byggde Hiel af BethEl Jericho. Det kostade honom hans första son Abiram, då han grundvalen lade; och hans yngsta son Segub, då han satte portarna derföre, efter Herrans ord, som han sagt hade genom Josua, Nuns son.b!n!Och gjorde en lund; så att Achab mer gjorde till att förtörna Herran Israels Gud, än alle Israels Konungar, som för honom varit hade.Ua%n Och uppsatte Baal ett altare uti Baals hus, det han honom byggde i Samarien;P`nOch var honom icke nog, att han vandrade i Jerobeams, Nebats sons, synder; utan tog dertill Isebel, EthBaals dotter, Konungens i Zidon, till hustru, och gick bort, och tjente Baal, och tillbad honom;Z_/nOch gjorde det ondt var för Herranom, öfver alla dem som för honom varit hade."^?nUti åttonde och tretionde årena Asa, Juda Konungs, vardt Achab, Amri son, Konung öfver Israel; och regerade öfver Israel i Samarien tu och tjugu år;y]mnOch Amri afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven i Samarien; och Achab hans son vardt Konung i hans stad.!\=nHvad nu mer af Amri sägandes är, och allt det han gjort hafver, och om hans magt som han bedref, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.3[anOch vandrade i alla Jerobeams vägar, Nebats sons, och i hans synder, dermed han kom Israel till att synda, så att de förtörnade Herran Israels Gud uti deras afguderi.fZGnOch Amri gjorde det ondt var för Herranom, och var argare än alla de för honom varit hade;7YinHan köpte Samarie berg af Semer, för två centener silfver; och byggde uppå bergena, och kallade staden, som han byggde, efter Semers namn, som herre var på Samarie berg. X nUti första och tretionde årena Asa, Juda Konungs, vardt Amri Konung öfver Israel i tolf år; och regerade i Thirza i sex år.(WKnMen det folk, som höll sig intill Amri, vardt starkare än det folk, som höll sig intill Thibni, Ginaths son. Och Thibni blef död, och så blef Amri Konung.:VonPå den tiden söndrade sig folket Israel i två delar: en hälften höll sig intill Thibni, Ginaths son, och gjorde honom till Konung; den andra hälften höll sig intill Amri.UnHvad nu mer af Simri sägandes är, och huru han gjorde ett förbund, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.IT nFör sina synders skull, som han gjort hade, så att han hade gjort det ondt var för Herranom, och vandrade uti Jerobeams väg, och i hans synd, som han gjorde, och kom Israel till att synda.S+nDå nu Simri såg, att staden skulle varda vunnen, gick han uti palatset i Konungshusena, och brände sig upp med Konungshusena, och blef död;ZR/nOch Amri drog upp, och hele Israel med honom, ifrå Gibbethon, och belade Thirza.QQnDå nu folket i lägret hörde sägas, att Simri hade gjort ett förbund, och slagit Konungen ihjäl, gjorde hele Israel på samma dagen Amri, härhöfvitsmannen, till Konung öfver Israel i lägrena.PnUti sjunde och tjugonde årena Asa, Juda Konungs, vardt Simri Konung i sju dagar i Thirza; ty folket låg för Gibbethon de Philisteers.yOmnHvad nu mer af Ela sägandes är, och allt det han gjorde, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.#NAn För alla Baesa och hans sons Ela synders skull, som de gjort hade, och kommo Israel till att synda, och förtörnade Herran Israels Gud i deras afguderi.{Mqn Alltså förgjorde Simri hela Baesa hus, efter Herrans ord, som han om Baesa talat hade, genom den Propheten Jehu;2L_n Och då han var Konung, och satt på sin stol, slog han hela Baesa hus, och lät intet qvart blifva, icke den som på väggena pissar; dertill hans fränder och vänner.Kn Och Simri kom derin, och slog honom ihjäl, uti sjunde och tjugonde årena Asa, Juda Konungs; och blef Konung i hans stad.4Jcn Men hans tjenare Simri, en öfverste öfver hälften af vagnarna, gjorde ett förbund emot honom; men han var i Thirza, drack och var drucken i Arza hus, fogdans i Thirza.yImnUti sjette och tjugonde årena Asa, Juda Konungs, vardt Ela, Baesa son, Konung öfver Israel i Thirza, i tu år.#HAnOch Herrans ord kom genom Propheten Jehu, Hanani son, öfver Baesa, och öfver hans hus, och emot allt det onda, som han för Herranom gjort hade, till att förtörna honom genom sina händers verk, att det skulle varda såsom Jerobeams hus, och derföre, att han denna slagit hade.vGgnOch Baesa afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven i Thirza; och hans son Ela vardt Konung i hans stad. FnHvad nu mer om Baesa sägandes är, och hvad han gjort hafver, och hans magt, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico. E nDen af Baesa dör i staden, honom skola hundar uppäta; och den af honom dör på markene, honom skola himmelens foglar uppäta.DnSi, så vill jag borttaga Baesa efterkommande, och hans hus efterkommande, och vill sätta ditt hus såsom Jerobeams hus, Nebats sons.pC[nDerföre, att jag dig utu stoftet upphäfvit hafver, och gjort dig till en Första öfver mitt folk Israel, och du vandrar i Jerobeams väg, och kommer mitt folk Israel till att synda, så att du mig förtörnar genom deras synder;HB nSå kom Herrans ord till Jehu, Hanani son, emot Baesa, och sade: An"Och gjorde det ondt var för Herranom, och vandrade i Jerobeams väg, och i hans synd, dermed han hade kommit Israel till att synda.|@sn!Uti tredje årena Asa, Juda Konungs, vardt Baesa, Ahia son, Konung öfver hela Israel i Thirza, fyra och tjugu år;T?#n Och emellan Asa och Baesa, Israels Konung, var örlig, så länge de lefde.>}nHvad nu mer af Nadab sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.$=CnFör Jerobeams synds skull, som han gjorde, och dermed han kom Israel till att synda; och med det retandet, dermed han rette Herran Israels Gud till vrede.X<+nSom han nu Konung var, slog han hela Jerobeams hus, och lät intet qvart blifva, det anda hade, af Jerobeam, tilldess han utrotade honom, efter Herrans ord, som han talat hade genom sin tjenare Ahia af Silo;a;=nSå drap Baesa honom, uti tredje årena Asa, Juda Konungs; och vardt Konung i hans stad.0:[nMen Baesa, Ahia son, utaf Isaschars hus, gjorde ett förbund emot honom, och slog honom i Gibbethon, som var de Philisteers; ty Nadab och hele Israel belade Gibbethon. 9nOch gjorde det för Herranom ondt var, och vandrade i sins faders vägar, och i hans synder, der han med kom Israel till att synda.8 nMen Nadab, Jerobeams son, vardt Konung öfver Israel, uti de andra årena Asa, Juda Konungs; och rådde öfver Israel i tu år;7/nOch Asa afsomnade med sina fader, och vardt begrafven med sina fader uti Davids sins faders stad. Och Josaphat hans son vardt Konung i hans stad.g6InHvad nu mer af Asa sägandes är, och all hans magt, och allt det han gjorde, och de städer som han byggde, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico; undantagno, att han på sinom ålder var krank i sina fötter.?5ynMen Konung Asa lät båda öfver hela Juda: Ingen ursake sig; och de togo bort sten och trä af Rama, der Baesa med byggt hade. Och Konung Asa byggde dermed Geba BenJamin, och Mizpa.U4%nDå Baesa det hörde, vände han igen bygga Rama, och drog till Thirza igen.*3OnBenhadad hörde Konung Asa, och sände sina höfvitsmän emot Israels städer, och slog Ijon och Dan, och AbelBethMaacha, hela Cinneroth med hela Naphthali land.z2onEtt förbund är emellan, mig och dig, och emellan min fader och din, fader; derföre skickar jag dig en, skänk, silfver och guld, att du ville låta det förbundet fara, som du hafver med Baesa, Israels Konung, att han må draga ifrå mig. 1nDå tog Asa allt silfver och guld, som qvart var i Herrans hus skatt, och i Konungshusets skatt, och fick det i sina tjenares händer; och sände dem till Benhadad, Tabrimmons son, Hesions sons, Konungen i Syrien, som bodde i Damascon, och lät säga honom:0 nMen Baesa, Israels Konung, drog upp emot Juda, och byggde Rama, att ingen skulle draga ut och in af Asa part, Konungens i Juda.T/#nOch emellan Asa och Baesa, Israels Konung, var örlig, så länge de lefde.. nOch det silfver och guld, och tyg, som hans fader helgat hade, och hvad som helgadt var till Herrans hus, lät han komma derin.n-WnMen de höjder lade de icke bort; dock var Asa hjerta rättsinnigt till Herran, så länge han lefde.7,in Dertill satte han sina moder Maacha af ämbetet, för det hon Miplezeth gjort hade i lundenom; och Asa utrotade hennes Miplezeth, och uppbrände honom vid den bäcken Kidron.a+=n Och dref de roffare utu landet, och borttog alla de afgudar, som hans fäder gjort hade.N*n Och Asa gjorde det Herranom behageligit var, såsom hans fader David;_)9n Och regerade ett och fyratio år i Jerusalem. Hans moder het Maacha, Abisaloms dotter.V('n Uti tjugonde årena Konungs Jerobeams öfver Israel, vardt Asa Konung i Juda;'}nOch Abiam afsomnade med sina fäder; och de begrofvo honom uti Davids stad. Och Asa hans son vardt Konung uti hans stad.-&UnHvad nu mer af Abiam sägandes är, och allt det han gjort hafver; si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico. Och det var örlig emellan Abiam och Jerobeam.L%nMen emellan Rehabeam och Jerobeam var örlig, så länge han lefde.5$enDerföre att David gjort hade det Herranom ljuft var, och var icke viken ifrån allt det han honom böd, så länge han lefde; förutan i den handelen med Uria den Hetheen.#1nMen för Davids skull gaf Herren hans Gud honom ena lykto i Jerusalem, så att han uppväckte hans son efter honom, och behöll honom i Jerusalem;1"]nOch han vandrade i alla sins faders synder, som han för honom gjort hade; och hans hjerta var icke rättsinnigt till Herran hans Gud, såsom hans faders Davids hjerta.S!!nOch regerade tre år i Jerusalem. Hans moder het Maacha, Abisaloms dotter.V  )nPå adertonde årena Konung Jerobeams, Nebats sons, vardt Abiam Konung i Juda;<snOch Rehabeam afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven med sina fäder uti Davids stad; och hans moder het Naama, en Ammonitiska. Och hans son Abiam vardt Konung i hans stad.KnMen emellan Rehabeam och Jerobeam var örlig, så länge de lefde.ynHvad nu mer af Rehabeam sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.|snOch så ofta Konungen gick in uti Herrans hus, båro drabanterna dem; och hade dem åter uti drabantakammaren igen.!=nI hvilkas stad Konung Rehabeam lät göra kopparsköldar, och befallde dem under de öfversta drabanternas hand, som dörrena vaktade för Konungshuset.$CnOch tog ut de håfvor utu Herrans hus, och utu Konungshuset, och allt det som der tagas kunde; och tog alla gyldene sköldar, som Salomo hade göra låtit;]5nMen i femte Konung Rehabeams åre drog Sisak, Konungen i Egypten, uppemot Jerusalem; nOch voro desslikes roffare i landena; och de gjorde all Hedningarnas styggelse, som Herren för Israels barn fördrifvit hade.mUnTy de byggde sig också höjder, stodar och lundar, på alla höga backar, och under all grön trä.nOch Juda gjorde det ondt var för Herranom, och rette honom mera, än allt det deras fäder gjort hade, med deras synder som de gjorde.2_nSå var nu Rehabeam, Salomos son, Konung i Juda; ett och fyratio år gammal var Rehabeam, då han vardt Konung; och regerade i sjutton år i Jerusalem, i dem stadenom, som Herren utvalt hade utur alla Israels slägter, att han skulle sätta der sitt Namn uti. Hans moder het Naama, en Ammonitiska. nTiden, som Jerobeam regerade, var tu och tjugu år; och han af somnade med sina fäder. Och hans son Nadab vardt Konung i hans stad.ynHvad mer om Jerobeam sägandes är, huru han stridde och regerade, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.nOch de begrofvo honom, och hele Israel begreto honom, efter Herrans ord, som han genom sin tjenare Propheten Ahia talat hade.ynOch Jerobeams hustru stod upp, gick, och kom till Thirza; och då hon kom till tröskelen åt huset, blef pilten död.zonOch skall öfvergifva Israel, för Jerobeams synds skull, hvilken syndat hafver och kommit Israel till att synda. nOch Herren skall slå Israel, såsom rören böjas i vattnena; och skall utrycka Israel utu desso goda landena, som han deras fader gifvit hafver, och skall förströ dem bort öfver älfvena; derföre att de hafva gjort sig lundar till att förtörna Herran; nOch Herren skall uppväcka en Konung öfver Israel, han skall utrota Jerobeams hus på den dagen; och hvad är det nu allaredo sker?J n Och hela Israel skall begråta honom, och skola begrafvan; ty denne allena af Jerobeam skall till grafva komma; förty något godt är funnet i honom för Herranom Israels Gud, i Jerobeams hus.g In Så statt nu upp, och gack hem; och då din fot träder in i staden, skall pilten blifva död.$ Cn Den som af Jerobeam dör i stadenom, honom skola hundarna äta; men den som dör på markene, honom skola himmelens foglar äta; ty Herren hafver det sagt. 1n Och si, jag skall låta komma olycko öfver Jerobeams hus, och förgöra af Jerobeam ock den uppå väggena pissar; den innelyckta, och den igenlefda i Israel; och skall utsopa Jerobeams hus efterkomman de, såsom man träck utsopar, tilldess det blifver allt ute med honom.[ 1n Och du hafver illa gjort, öfver alla de som för dig varit hafva; du hafver gångit bort, och gjort dig andra gudar, och gjuten beläte, att du skulle reta mig till vrede; och hafver kastat mig bakom din rygg;\3nOch hafver rifvit riket ifrå Davids hus, och gifvit det dig; men du hafver intet varit såsom min tjenare David, den min bud höll, och vandrade efter mig med allo hjerta, så att han gjorde hvad mig ljuft var; ;nGack bort, och säg Jerobeam: Så säger Herren Israels Gud: Jag hafver upphöjt dig utu folkena, och satt dig till en Första öfver mitt folk Israel;@{nSom nu Ahia hörde dönen af hennes fötter, vid hon ingick, sade han: Kom hitin, du Jerobeams hustru; hvi håller du dig så främmande? Jag är sänder till dig ett hårdt bådskap.X+nMen Herren sade till Ahia: Si, Jerobeams hustru kommer, att hon skall fråga ett ärende af dig om sin son, ty han är krank: så tala nu du med henne så och så. Då hon nu inkom, höll hon sig främmande.1]nOch Jerobeams hustru gjorde så, och stod upp, och gick bort till Silo, och kom i Ahia hus; men Ahia kunde intet se; ty hans ögon voro mörk vorden för ålders skull.nOch tag med dig tio bröd, och kakor, och ett käril med hannog, och gack till honom, att han må säga dig, huru med piltenom gå skall.xknOch Jerobeam sade till sina hustru: Statt upp, och förkläd dig, så att ingen kan märka, att du äst Jerobeams hustru, och gack bort till Silo; si, der är den Propheten Ahia, den mig sade, att jag skulle varda Konung öfver detta folk.4 gnPå den tiden var Abia, Jerobeams son, krank.iMn "Och detta vardt Jerobeams huse till synd, att han skulle förderfvas, och förgöras af jordene.{qn !Men sedan detta skedt var, vände Jerobeam sig intet ifrå sin onda väg; utan förvände sig, och gjorde Prester till höjderna, utaf de ringesta i folket; hvilken honom täcktes, honom fyllde han handena, och han vardt Prest till höjderna.~/n Förty det varder skeendes, som han emot altaret i BethEl genom Herrans ord ropat hafver, och emot alla höjders hus, som i Samarie städer äro.C}n Och då de hade begrafvit honom, sade han till sina söner: När jag dör, så begrafver mig i de grafvene, som den Guds mannen uti begrafven är, och lägger min ben jemte vid hans ben;S|!n Och han lade kroppen uti sina graf, och de begreto honom: Ack! min broder.E{n Då tog Propheten den Guds mansens kropp upp, och lade honom på åsnan, och förde honom tillbaka igen; och kom uti den gamla Prophetens stad, att de måtte begråta honom, och begrafvan.8zkn Då drog han dit, och fann hans kropp kastad på vägen, och åsnan och lejonet ståndande der jemte kroppen; lejonet hade intet ätit af kroppen, och ej heller rifvit åsnan.Fyn Och sade till sina söner: Sadler mig åsnan. Och de sadlade.x{n Då Propheten det hörde, som honom igenhaft hade, sade han: Det är den Guds mannen, som Herrans mun ohörig var; derföre hafver Herren gifvit honom lejonena; det hafver sönderkrossat honom och dräpit, efter det ord som Herren honom sagt hade.9wmn Och då der gick folk framom, sågo de kroppen på vägen kastad, och lejonet ståndandes när kroppen; och de kommo och sade det i stadenom, der den gamle Propheten uti bodde.7vin Och då han bort drog, fann honom ett lejon på vägenom, och drap honom; och hans kropp låg kastad på vägen; och åsnan stod jemte honom, och lejonet stod när kroppenom.suan Och sedan han bröd ätit, och druckit hade, sadlade man åsnan åt den Propheten, som han igen haft hade.Ht n Och hafver omvändt, ätit bröd, och vatten druckit, på det rum der han dig om sade: Du skall der hvarken bröd äta, eller vatten dricka; skall din lekamen icke komma uti dina faders graf.\s3n Och han ropade till den Gudsmannen, som af Juda kommen var, och sade: Detta säger Herren: Derföre, att du hafver Herrans mun ohörig varit, och hafver icke hållit det bud, som Herren din Gud dig budit hafver;crAn Och vid de såto till bords, kom Herrans ord till Propheten, som honom hade tillbaka haft;`q;n Och han förde honom tillbaka igen, så att han åt bröd, och drack vatten i hans hus._p9n Han sade till honom: Jag är ock en Prophet såsom du, och en Ängel hafver talat med mig genom Herrans ord, och sagt: Haf honom hem med dig igen, att han må bröd äta, och vatten dricka. Men han lög för honom.2o_n Ty med mig är taladt vordet genom Herrans ord: Du skall der hvarken bröd äta, eller vatten dricka; du skall icke gå den vägen tillbaka igen, som du ditgången äst.nn Han sade: Jag kan icke vända om med dig, och komma med dig; jag vill ej heller bröd äta, eller vatten dricka med dig, på detta rum. cn Och Rehabeam drog till Sichem; förty hela Israel var kommen till Sichem, till att göra honom till Konung.=n +Och Salomo afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven uti sins faders Davids stad; och hans son Rehabeam vardt Konung i hans stad.[<1n *Men tiden, som Salomo var Konung i Jerusalem, öfver hela Israel, var fyratio år.;n )Hvad mer af Salomo sägandes är, och allt det han gjort hafver, och hans visdom, det är skrifvet i Chrönicon om Salomo./:Yn (Men Salomo for efter att dräpa Jerobeam. Då stod Jerobeam upp, och flydde uti Egypten till Sisak, Konungen i Egypten, och blef i Egypten, tilldess Salomo blef död.H9 n 'Och vill dermed förnedra Davids säd; dock icke till evig tid.=8un &Om du nu vill höra allt det jag dig bjudandes varder, och vandra i mina vägar, och göra hvad mig behagar, så att du håller mina rätter och bud, såsom min tjenare David gjort hafver, så vill jag vara med dig, och bygga dig ett beständigt hus, såsom jag David byggt hafver, och vill gifva dig Israel;7{n %Så vill jag nu taga dig, att du skall råda öfver allt det ditt hjerta begärar; och skall vara Konung öfver Israel.=6un $Och hans son ena slägt, på det min tjenare David ju allstädes hafver ena lykto för mig uti den staden Jerusalem, den jag mig utvalt hafver, att jag mitt Namn der sätta skulle.Q5n #Utu hans sons hand vill jag taga riket, och vill gifva dig tio slägter;R4n "Jag vill ock icke taga hela riket utu hans hand; utan jag vill göra honom till en Första i hans lifstid, för Davids min tjenares skull, den jag utvalt hafver, den min bud och rätter hållit hafver. 3n !Derföre att de hafva öfvergifvit mig, och tillbedit Astoreth, de Zidoniers gud, Chemos, de Moabiters gud, och Milcom, Ammons barnas gud, och icke vandrat i mina vägar, så att de måtte gjort hvad mig behagade, min bud och rätter, såsom David hans fader.2'n En slägt skall han hafva för min tjenares Davids skull, och för staden Jerusalems skull, den jag utvalt hafver utur alla Israels slägter;(1Kn Och sade till Jerobeam: Tag tio stycker till dig; förty så säger Herren Israels Gud: Si, jag skall rifva riket utu Salomos hand, och gifva dig tio slägter.c0An Och Ahia fattade den nya mantelen, som han på hade, och ref honom sönder i tolf stycker;F/n Men det begaf sig på den tiden, att Jerobeam gick utaf Jerusalem, och Propheten Ahia af Silo fann honom på vägenom; och han hade en ny mantel uppå; och de voro både allena på markene.. n Och Jerobeam var en stridsam man; och då Salomo såg att mannen var snäll, satte han honom öfver alla Josephs hus utskylder.-'n Och detta är saken, hvarföre han upphof handena emot Konungen: då Salomo byggde Millo, slöt han igen ett gap på sins faders Davids stad.,-n Dertill Jerobeam, Nebats son, en Ephrateer af Zareda, Salomos tjenare; och hans moder het Zeruga, en enka; hof också handena upp emot Konungen.)+Mn Och han var Israels fiende, så länge Salomo lefde. Det är den skadan, som Hadad led; derföre hade han en vämjelse emot Israel, och blef rådandes i Syrien.:*on Och församlade emot honom män, och vardt en höfvitsman för krigsknektar, den tid David slog dem ihjäl; och drogo till Damascon, och bodde der, och voro rådande i Damascon.~)wn Än uppväckte honom Gud en fienda, Reson, ElJada son, hvilken ifrå sin herra HadadEser, Konungen i Zoba, flydd var;(}n Pharao sade till honom: Hvad fattas dig när mig, att du vill draga till ditt land? Han sade: Intet; utan låt mig fara.-'Un Då nu Hadad hörde uti Egypten, att David afsomnad var med sina fäder, och att Joab härhöfvitsmannen var död, sade han till Pharao: Låt mig draga i mitt land.!&=n Och Tahpenes syster födde honom Genubath sin son; Och Tahpenes födde honom upp i Pharaos hus; så att Genubath var i Pharaos huse ibland Pharaos barn.%n Och Hadad fann stora nåd för Pharao, så att han ock gaf honom sina hustrus, Drottningenes Tahpenes syster, till hustru.`$;n Och de stodo upp ifrån Midian, och kommo till Paran, och togo män med sig utaf Paran, och kommo uti Egypten titt Pharao, Konungen i Egypten. Han gaf honom ett hus, och förenämnd spis, och fick honom ett land in.#n Då flydde Hadad, och med honom någre män Edomeer af hans faders tjenare, så att de kommo uti Egypten; men Hadad var en ung dräng.q"]n Förty Joab blef der sex månader, och hele Israel, intilldess han utrotade allt det mankön var i Edom. !n Ty då David var i Edom, och Joab den härhöfvitsmannen drog upp till att begrafva de slagna, slog han allt det mankön var i Edom.l Sn Och Herren uppväckte Salomo en fienda, Hadad den Edomeen, af Konungsligo säd, hvilken var i Edom.&Gn Dock vill jag icke allt riket afrifva; ena slägt vill jag gifva dinom son, för min tjenares Davids skull, och för Jerusalems skull, det jag utvalt hafver.zon Dock i din tid vill jag icke göra det, för dins faders Davids skull; utan af dins sons hand vill jag rifva det.a=n Derföre sade Herren till Salomo: Efter sådant är skedt med dig, och du hafver mitt förbund och min bud icke hållit, som jag dig budit hafver, så vill jag ock, rifva riket ifrå dig, och gifva det dinom tjenare. n Och honom härom budit hade, att han icke skulle vandra efter andra gudar; och hade dock icke hållit det honom Herren budit hade. '~~{~}},|||{)zyxx wvvbuuttsssrrrqqtqpboo nfnmllYknjj&iiZhhegg2f]eddcgbwaa`z__U^^]]G\@[[?ZZYXXHWzVVkUU5TSSHRQQsPONN#M^LUKKAJJI@HaGFF}EEnDCCBA@@g?>>e=='<ynOch Herrans ord kom till Elia den Thisbiten, och sade:%nDå Achab dessa orden hörde, ref han sönder sin kläder, och drog en säck på sin kropp, och fastade, och sof i säckenom, och gick luto.'InOch han gjorde sig till en stor styggelse, så att han vandrade efter afgudar, såsom de Amoreer gjort hade, hvilka Herren för Israels barn fördrifvit hade.3nAlltså var ingen, den, så alldeles såld var till att göra det ondt var för Herranom, såsom Achab; ty hans hustru Isebel eggade honom dertill.  nHvilken af Achab dör i stadenom, den skola hundar äta; och hvilken som dör på markene, den skola foglar under himmelen äta.lSnOch om Isebel talade Herren desslikes, och sade: Hundar skola uppäta Isebel vid murarna i Jisreel.DnOch skall göra ditt hus såsom Jerobeams hus, Nebats sons, och såsom Baesa hus, Ahia sons, för det retandets skull, der du mig med förtörnat hafver, och kommit Israel till att synda.B~nSi, jag skall låta komma ondt öfver dig, och borttaga dina efterkommande, och skall utrota utaf Achab ock den som på väggena pissar, och den som innelyckt och igenlefd är i Israel;L}nOch Achab sade till Elia: Hafver du ju funnit mig för din fienda? Han sade: Ja, hafver jag så funnit dig; derföre, att du såld äst till att intet annat göra, än det ondt är för Herranom.u|enOch tala med honom, och säg: Så säger Herren: Du hafver dräpit, dertill ock intagit. Och du skall tala med honom, och säga: Detta säger Herren: På den staden, der hundar hafva slekt Naboths blod, skola ock hundar sleka ditt blod.{1nStatt upp, och gack ned emot Israels Konung, som är i Samarien; si, han är i Naboths vingård, dit han nedergången är, till att taga honom in.>zynMen Herrans ord kom till Elia den Thisbiten, och sade:ynDå Achab hörde, att Naboth var död, stod han upp, att han skulle gå ned till Naboths den Jisreelitens vingård, och taga honom in.`x;nDå nu Isebel hörde, att Naboth var stenad, och död, sade hon till Achab: Statt upp, och tag in Naboths vingård den Jisreelitens, den han dig nekat hafver för penningar; förty Naboth lefver icke, utan är död.FwnOch de bådade Isebel, och sade: Naboth är stenad, och död.dvCn Då kommo de två Belials män, och ställde sig framför honom, och vittnade emot Naboth inför folket, och sade: Naboth hafver välsignat Gud och Konungen. Då förde de honom ut för staden, och stenade honom ihjäl.Run Och läto utropa en fasto, och läto Naboth sitta öfverst ibland folket.'tIn De äldste och hans stads öfverstar, som i hans stad bodde, gjorde såsom Isebel dem budit hade, såsom i brefvet skrifvet var, det hon till dem sändt hade;,sSn Och låter komma två Belials män fram för honom, som vittna, och säga: Du hafver välsignat Gud och Konungen; och förer honom ut, och stener honom till döds.erEn Och skref brefvet alltså: Låter utropa en fasto, och sätter Naboth främst ibland folket; q;nOch hon skref bref under Achabs namn, och beseglade det med hans signet, och sände till de äldsta och öfversta i hans stad, de som bodde med Naboth;Hp nDå sade Isebel hans hustru till honom: Hvad vore för ett rike i Israel, om du gjordet? Statt upp, och ät bröd, och var vid godt mod; jag vill skaffa dig Naboths den Jisreelitens vingård.|osnHan sade till henne: Jag hafver talat till Naboth den Jisreeliten, och sagt: Låt mig få din vingård för penningar; eller, om du hafver der lust till, vill jag gifva dig en annan igen; men han sade: Jag vill icke låta dig få min vingård.n#nDå kom Isebel hans hustru in till honom, och sade till honom: Hvad är det, att din ande är så illa tillfrids, och du intet bröd äter?mnDå kom Achab hem, illa tillfrids och vred, för det ordets skull, som Naboth den Jisreeliten till honom talat hade, och sagt: Jag vill icke låta dig få mina fäders arf. Och han lade sig uppå sin säng, och vände sitt anlete, och åt intet bröd.{lqnMen Naboth sade till Achab: Det låte Herren vara långt ifrå mig, att jag skulle låta dig få mina fäders arf.k7nOch Achab talade med Naboth, och sade: Låt mig få din vingård; jag vill göra mig der en kålgård af, efter han ligger så när mitt hus; jag vill gifva dig en bättre vingård igen; eller, om dig så täckes, vill jag gifva dig der silfver före, så mycket han är värd.j nSedan detta skedt var, begaf sig, att Naboth, en Jisreelit, hade en vingård i Jisreel, vid Achabs palats, Konungens i Samaria.hiKn+Men Israels Konung for sina färde, illa tillfrids och vred, i sitt hus, och kom till Samarien.Lhn*Och han sade till honom: Så säger Herren: Derföre, att du hafver släppt den man utu dina händer, som tillspillogifven var, skall din själ vara för hans själ, och ditt folk för hans folk.tgcn)Så strök han med hast askona af ansigtet; och Israels Konung kände honom, att han var en af Propheterna.f#n(Och då din tjenare der och der beställa hade, kom han sin väg. Konungen sade till honom: Det är din dom, som du sjelfver afsagt hafver.9emn'Och när Konungen for der framom, ropade han till Konungen, och sade: Din tjenare var utdragen midt i striden; och si, en man var afviken, och hade en man till mig, och sade: Förvara denna mannen; om han kommer bort, så skall din själ vara i hans själs stad, eller du skall gifva en centener silfver.zdon&Då gick den Propheten bort, och trädde fram för Konungen på vägenom, och förvandlade sitt ansigte med asko.lcSn%Och han fann en annan man, och sade: Käre, slå mig. Och mannen slog honom, och gjorde honom sår.Qbn$Då sade han till honom: Derföre, att du icke hafver hört Herrans röst, si, så skall ett lejon slå dig, när du går ifrå mig. Och då han gick ifrå honom, fann honom ett lejon, och slog honom. an#Då sade en man utaf de Propheters söner till sin nästa, igenom Herrans ord: Käre, slå mig; men han nekade sig vilja slå honom.!`=n"Och han sade till honom: De städer, som min fader dinom fader aftagit hafver, vill jag få dig igen; och gör dig gator i Damascon, såsom min fader gjort hafver i Samarien; så vill jag fara ifrå dig med ett förbund. Och han gjorde ett förbund med honom, och lät honom fara.d_Cn!Och männerna togo med hast ordet af honom, och tydde det ut för sig, och sade: Ja, din broder Benhadad. Han sade: Kommer, och hafver honom hit. Då gick Benhadad ut till honom, och han lät honom sitta på sinom vagn.k^Qn Och de bundo säcker öfver sina länder, och rep om sin hufvud, och kommo till Israels Konung, och sade: Benhadad din tjenare låter dig säga: Käre, låt mina själ lefva. Han sade: Lefver han ännu, så är han min broder.]nDå sade hans tjenare till honom: Si, nu hafve vi hört, att Israels hus Konungar äro barmhertige Konungar; så låt oss taga säcker kringom våra länder, och rep kringom vår hufvud, och gå ut till Israels Konung; tilläfventyrs han låter dina själ lefva.F\nOch de som öfverblefvo, flydde till Aphek in i staden. Och murarna föllo uppå de sju och tjugu tusend män, som qvare blefvo. Och Benhadad flydde också in i staden, uti en liten kammar.,[SnOch de lägrade sig tvärtemot hina i sju dagar; på sjunde dagen drogo de tillhopa i strid. Och Israels barn slogo de Syrer hundradetusend fotfolk af, på en dag.ZnOch en Guds man gick fram, och sade till Israels Konung: Så säger Herren: Derföre, att de Syrer hafva sagt: Herren är en Gud på bergom, och icke en Gud i dalar; så hafver jag gifvit allan denna stora hopen uti dina hand, att I skolen veta att jag är Herren./YYnOch Israels barn skickade sig ock, och bespisade sig, och drogo dit emot dem, och lägrade sig emot dem, såsom två små getahjordar; men landet var fullt med Syrer.vXgnSom nu året omgånget var, skickade Benhadad de Syrer, och drog upp till Aphek, till att strida emot Israel.lWSnOch skicka dig en här, sådana som hären var, som du mist hafver, och hästar och vagnar, såsom hine voro, och låt oss strida emot dem på slättene; hvad gäller, vi öfvervinne dem? Han hörde deras röst, och gjorde så.`V;nGör alltså: Tag bort Konungarna, hvar af sitt rum, och sätt öfverstar i deras stad;HU nFörty Konungens tjenare i Syrien sade till honom: Deras gudar äro bergsgudar, derföre hafva de vunnit oss. O! att vi måtte strida med dem på slättene; hvad gäller, vi skulle vinna dem?ST!nDå gick en Prophet till Israels Konung, och sade till honom: Gack bort, och förstärk dig, och märk och se hvad du göra skall; ty Konungen i Syrien varder igenkommandes emot dig, när året är ute.tScnOch Israels Konung drog ut, och slog hästar och vagnar, så att han gjorde en stor slagtning på de Syrer.$RCnSlog hvar och en den han öfverkom. Och de Syrer flydde, och Israel jagade efter dem; och Benhadad, Konungen i Syrien, undslapp med hästar och resenärar.HQ nDå landsfogdarnas tjenare voro utdragne, och hären efter dem,UP%nHan sade: Griper dem lefvande, ehvad de äro utdragne till frid eller strid. O nOch landsfogdarnas tjenare drogo först ut. Då sände Benhadad ut; och de bådade honom, och sade: Det draga män utu Samarien.NnOch drogo ut om middag. Men Benhadad drack, och var drucken i tjällen, med de två och tretio Konungar, som honom till hjelp komne voro.$MCnDå räknade han landsfogdarnas tjenare, och de voro tuhundrad och två och tretio; och räknade efter dem hela folket af all Israels barn, sjutusend män; LnAchab sade: Genom hvem? Han sade: Så säger Herren: Genom landsfogdarnas tjenare. Han sade: Ho skall begynna striden? Han sade: Du.YK-n Och si, en Prophet gick fram till Achab, Israels Konung, och sade: Så säger Herren: Du hafver ju sett allan den stora hopen; si, jag vill i dag gifva honom i dina hand, att du veta skall att jag är Herren.Jn Då Benhadad det hörde, och drack med Konungarna i tjällen, sade han till sina tjenare: Gör er redo; och de gjorde redo emot staden.I#n Men Konungen i Israel svarade och sade: Säger: Den som lägger harnesket uppå, skall icke så berömma sig, såsom den det aflagt hafver.=Hun Då sände Benhadad till honom, och lät säga honom: Gudarna göre mig det och det, om stoftet i Samarien skall räcka till att allt folket under mig må taga der en hand full af.XG+n Och han sade till Benhadads båd: Säger minom herra Konungenom: Allt det du böd dinom tjenare i förstone, vill jag göra; men detta kan jag icke göra. Och båden gingo sina färde, och sade sådant igen.iFMnDå sade till honom alle de gamle, och allt folket: Du skall intet höra honom, eller samtyckat.XE+nDå kallade Israels Konung alla landsens äldsta, och sade: Märker och ser, hvilket ondt han företager; han sände till mig om mina hustrur och barn, silfver och guld, och jag hafver det intet nekat honom.HD nSå vill jag i morgon på denna tiden sända mina tjenare till dig, att de ransaka ditt hus, och dina underdånares hus; och hvad dig kärt är, skola de taga i deras händer, och bära bort.:ConOch båden kommo igen, och sade: Så säger Benhadad: Efter jag hafver sändt till dig, och låtit säga: Ditt silfver och ditt guld, dina hustrur och din barn skall du få mig;yBmnIsraels Konung svarade, och sade: Min herre Konung, såsom du sagt hafver, jag är din, och allt det jag hafver.AnOch lät säga honom: Så säger Benhadad: Ditt silfver och ditt guld är mitt; och dina hustrur, och din bästa barn äro också min.C@nOch sände båd till Achab, Israels Konung, in uti staden;A? nOch Benhadad, Konungen i Syrien, församlade alla sina magt, och voro två och tretio Konungar med honom, och hästar och vagnar; och drog upp, och belade Samarien, och stridde deremot;U>%nOch han lopp åter ifrå honom, och tog ett par oxar, och offrade dem, och kokade köttet med träredskapen till oxarna, och gaf folket, att de åto; och stod upp, och följde Elia efter och tjente honom.[=1nMen han öfvergaf oxarna, och lopp efter Elia, och sade: Låt mig kyssa min fader, och mina moder, så vill jag följa dig efter. Han sade till honom: Gack, och kom igen; ty jag hafver något beställa med dig.><wnOch han gick dädan, och fann Elisa, Saphats son, der han plöjde med tolf par oxar, och han var sjelf ibland de tolf; och Elia gick till honom, och kastade sin mantel öfver honom.";?nOch jag skall låta igenblifva sjutusend i Israel, nämliga all knä som sig icke hafva böjt för Baal, och hvar och en mun som honom icke kysst hafver.:%nOch skall ske, att den som undslipper Hasaels svärd, honom skall Jehu dräpa; och den som undslipper Jehu svärd, honom skall Elisa dräpa.{9qnOch Jehu, Nimsi son, till Konung öfver Israel; och Elisa, Saphats son, af AbelMehola, till en Prophet i din stad.8nMen Herren sade till honom: Gack din väg igen, genom öknena in i Damascon; och gack derin, och smörj Hasael till Konung öfver Syrien;7nHan sade: Jag hafver haft nit om Herran Gud Zebaoth; förty Israels barn hafva öfvergifvit ditt förbund, nederbrutit din altare, dräpit dina Propheter med svärd; och jag är allena igenblifven, och de stå derefter, att de måga taga mig lifvet af.A6}n Då Elia det hörde, skylde han sitt ansigte med sin mantel, och gick ut, och steg i dörrena af kulone; och si, då kom en röst till honom, och sade: Hvad hafver du här göra, Elia?~5wn Och efter jordbäfningen kom en eld; men icke var Herren i eldenom. Och efter elden kom ett ljud af ett sakta väder.)4Mn Han sade: Gack härut, och stig upp på berget inför Herran. Och si, Herren gick der framom, och ett stort starkt väder, som bröt berg, och sönderbråkade hällar inför Herranom; men icke var Herren i vädrena. Efter vädret kom en jordbäfning; men icke var Herren i jordbäfningen. 3 n Han sade: Jag hafver haft nit om Herran Gud Zebaoth; förty Israels barn hafva öfvergifvit ditt förbund, och nederbrutit din altare, och dräpit dina Propheter med svärd; och jag är allena igenblifven, och de fara efter att de måga taga mig lifvet af.2n Och kom der uti ena kulo, och blef der öfver nattena. Och si, Herrans ord kom till honom, och sade till honom: Hvad gör du här, Elia?1nOch han stod upp, och åt, och drack, och gick af den matens kraft fyratio dagar och fyratio nätter intill Guds berg Horeb;0!nOch Herrans Ängel kom till honom annan gången igen, och tog på honom, och sade: Statt upp, och ät; ty du hafver en stor väg för dig.1/]nOch han såg sig om; och si, vid hans hufvud låg ett glödbakadt bröd, och en kanna med vatten. Och då han ätit och druckit hade, lade han sig åter till att sofva..nOch han lade sig, och sof under enebärsträt. Och si, Ängelen tog uppå honom, och sade till honom: Statt upp, och ät.h-KnMen han gick bort uti öknena ena dagsreso, och kom derin, och satte sig under ett enebärsträ, och bad att hans själ måtte dö, och sade: Det är nog. Så tag nu, Herre, mina själ; jag är icke bättre än mine fäder.x,knDå han det såg, stod han upp, och gick hvart han ville, och kom till BerSeba i Juda, och lät der sin dräng.8+knDå sände Isebel ett båd till Elia, och lät säga honom: Gudarne göre mig det och det, om jag icke, i morgon vid denna tiden, gör dine själ såsom ene af dessas själar.w* knOch Achab sade till Isebel allt det Elia gjort hade; och huru han hade dräpit alla Baals Propheter med svärd.})un.Och Herrans hand kom öfver Elia, och han gjordade sina länder, och lopp för Achab, tilldess han kom till Jisreel. (n-Och förr än man såg till, vardt himmelen svart af moln och väder; och ett stort regn kom. Men Achab for, och kom till Jisreel.J'n,Och i sjunde resone sade han: Si, der går ett litet moln upp utu hafvet såsom en mans hand. Han sade: Gack upp, och säg Achab: Spänn före din vagn, och far ned, att regnet icke hinner dig.#&An+Och talade till sin dräng: Gack ditupp, och se ut till hafvet. Han gick upp, och såg ut, och sade: Der är intet. Han sade: Gack åter ditupp sju resor.(%Kn*Och då Achab drog upp till att äta och dricka, gick Elia upp på kullen af Carmel, och böjde sig neder till jordena, och satte sitt hufvud emellan sin knä;u$en)Och Elia sade till Achab: Drag upp, ät och drick; förty det dånar, såsom det ville komma ett stort regn.=#un(Men Elia sade till dem: Tager fatt på Baals Propheter, att icke en af dem undslipper. Och de togo fatt på dem; och Elia förde dem neder till den bäcken Kison, och drap dem der.h"Kn'Då allt folket såg det; föll det på sitt ansigte, och sade: Herren är Gud, Herren är Gud.}!un&Då föll Herrans eld neder, och uppbrände bränneoffret, veden, stenar och jord, och uppslekte vattnet i grafvene.~ wn%Hör mig, Herre, hör mig, att detta folket må veta att du, Herre, äst Gud; att du sedan må omvända deras hjerta.n$Och som tid var till att offra spisoffer, gick Propheten Elia fram, och sade: Herre, Abrahams Gud, Isaacs, och Israels, låt i denna dag kunnigt varda, att du äst Gud i Israel, och jag din tjenare, och att jag allt detta efter ditt ord gjort hafver.On#Och vattnet lopp om altaret, och grafven vardt också full med vatten.san"Och sade: Hemter fyra sår fulla med vatten, och gjuter det på bränneoffret och uppå veden; och sade: Görer det än en tid. Och de gjorde det än en tid. Och han sade: Görer det än tredje reson. Och de gjorde det i tredje reson.Mn!Och redde till veden, och styckade stuten, och lade honom på veden;r_n Och byggde af de stenar ett altare i Herrans Namn, och gjorde ena graf kringom altaret, tu kornmått vid;nOch tog tolf stenar, efter talet på Jacobs barnas slägter, till hvilken Herrans ord talade, och sade: Du skall heta Israel;)nDå sade Elia till allt folket: Kommer hit till mig. Och då allt folket gick fram till honom, botade han Herrans altare, som nederslaget var;7nDå nu middagen förgången var, propheterade de, intilldess man skulle göra spisoffer; och der var dock ingen röst, eller svar, eller tillhörare.{qnOch de ropade högt, och riste sig med knifvar, och med prener, efter deras sed, så att blodet gick der ut efter.Y-nDå nu middag var, bespottade dem Elia, och sade: Roper högt; ty han är en gud; han begrundar, eller hafver något beställa, eller är ute på markene, eller sofver tilläfventyrs, att han måtte vaka upp.lSnOch de togo stuten, som han fick dem, och redde till, och åkallade Baals namn, ifrå morgonen allt intill middag, och sade: Baal, hör oss. Men der var ingen röst eller svar. Och de sprungo om altaret, såsom deras seder var..WnOch Elia sade till Baals Propheter: Utväljer eder en stuten, och görer I först; förty I ären månge; och åkaller edars guds namn, och låter ingen eld dertill.0[nSå åkaller I edars guds namn, och jag vill åkalla Herrans Namn; hvilken Gud, som nu svarar med elden, han vare Gud. Och hela folket svarade och sade: Det är rätt.}unSå får oss nu två stutar, och låter dem utvälja en stuten och stycka honom, och lägga honom på ved; men låte ingen eld komma dertill; så vill jag taga den andra stuten, och lägga honom på ved, och ej heller låta der någon eld till. nDå sade Elia till folket: Jag allena är qvar blifven, en Herrans Prophet; men Baals Propheter äro fyrahundrade och femtio män,QnDå gick Elia fram för allt folket, och sade: Huru länge halten I på båda sidor? Är Herren Gud, så vandrer efter honom; men är Baal det, så vandrer efter honom. Och folket svarade honom intet.iMnAlltså sände Achab bort ibland all Israels barn, och församlade Propheterna på Carmels berg.CnNu väl, så sänd nu bort, och församla mig hela Israel på Carmels berg; och fyrahundrad och femtio Baals Propheter, och de fyrahundrad lundarnas Propheter, som äta vid Isebels bord. !nHan sade: Jag förvillar icke Israel, utan du och dins faders hus, dermed att I Herrans bud öfvergifvit hafven, och vandren efter Baalim.[ 1nOch då Achab såg Elia, sade Achab till honom: Äst du den som förvillar Israel?T #nDå gick Obadja emot Achab, och sade honom detta. Och Achab gick emot Elia.r _nElia sade: Så sant som Herren Zebaoth lefver, för hvilkom jag står, i dag skall jag te mig för honom.b ?nOch nu säger du: Gack bort, och säg dinom herra: Elia är här; att han må dräpa mig._9n Är minom herra icke undervist, hvad jag gjort hafver, då Isebel drap Herrans Propheter? att jag gömde hundrade Herrans Propheter, femtio här, och femtio der, uti kulor; och försörjde dem med bröd och vatten?gIn När jag nu ginge ifrå dig, så toge Herrans Ande dig bort, jag vet icke hvart; och jag komme då och underviste det Achab, och funne dig icke, så sloge han mig ihjäl; men jag din tjenare fruktar Herran af minom ungdom.H n Och du säger nu: Gack och säg dinom herra: Si, Elia är här.{n Så sant som Herren din Gud lefver, det är intet folk eller Konungarike, dit min herre icke sändt hafver till att söka dig, och när de hafva sagt: Han är icke här, hafver han tagit en ed af det riket och folket, att man icke hade funnit dig.tcn Han sade: Hvad hafver jag syndat, att du vill gifva din tjenare i Achabs händer, att han skall dräpa mig?DnHan sade: Ja; gack och säg dinom herra: Si, Elia är här.!=nDå nu Obadja var på vägenom, si, då mötte honom Elia. Och som han kände honom, föll han uppå sitt anlete, och sade: Äst du icke min herre Elia?nOch de delade sig i landet, så att de drogo det igenom. Achab drog allena på en väg, och Obadja desslikes allena på den andra vägen.=unSå sade nu Achab till Obadja: Drag igenom landet till alla vattubrunnar och bäcker, att vi måtte finna gräs, och behålla hästar och mular, så att boskapen icke all förgås.4cnFörty då Isebel utrotade Herrans Propheter, tog Obadja hundrade Propheter, och gömde dem i kulor, femtio här, och femtio der; och försörjde dem med bröd och vatten.W~)nOch Achab kallade Obadja sin hofmästare. Och Obadja fruktade Herran storliga;`};nOch Elia gick åstad, och tedde sig för Achab; men en ganska hård tid var i Samarien.| +nEfter en lång tid kom Herrans ord till Elia, i tredje årena, och sade: Gack bort, och te dig för Achab, att jag må låta regna på jordena.w{inOch qvinnan sade till Elia: Nu förnimmer jag, att du äst en Guds man, och Herrans ord i dinom mun är visst.znOch Elia tog pilten, och bar honom neder utaf salen i huset, och fick honom hans moder, och sade: Si der, din son, lefver._y9nOch Herren hörde Elia röst; och piltens själ kom igen till honom, och han fick lif.x1nOch han räckte sig ut öfver pilten i tre gånger, och ropade till Herran, och sade: Herre min Gud, låt denna piltens själ åter komma i honom.w3nOch ropade till Herran, och sade: Herre, min Gud, hafver du ock så illa gjort emot denna enkona, som jag gäster när, att du dräper hennes, son?v7nHan sade till henne: Få mig din son hit. Och han tog honom utu hennes sköte, och gick upp i salen, der han vistades, och lade honom på sina säng;(uKnOch hon sade till Elia: Hvad hafver jag med dig göra, du Guds man? Du äst ingången till mig, att mina missgerningar skulle ihågkommas, och min son dräpas.tnSedan detta skedt var, vardt qvinnones, hans värdinnos, son krank; och hans krankhet vardt så stark, att ingen ande var mer uti honom.s%nOch vardt mjölet icke uttärdt i skäppone; och icke heller förminskades oljan i krukone, efter Herrans ord, som han genom Elia sagt hade.yrmnHon gick åstad, och gjorde såsom Elia sagt hade. Och han åt; och hon desslikes, och hennes hus, en tid lång.9qmnTy så säger Herren Israels Gud, att mjölet i skäppone skall icke varda uttärdt, och oljan i krukone skall icke förminskas, intill den dag Herren låter regna på jordena.Up%n Elia sade till henne: Frukta dig intet; gack åstad, och gör såsom du sagt hafver; dock gör mig först ett litet bröd deraf, och bär mig det hitut; men dig och dinom son skall du ock så sedan göra.on Hon sade: Så sant som Herren din Gud lefver, jag hafver intet bröd, utan en hand full af mjöl uti skäppone, och litet oljo i krukone; och si, jag hafver hemtat ett trä eller tu; och går bort att reda det till, mig och minom son, att vi måge äta och dö;rn_n Då hon nu åstad gick till att hemtat, ropade han efter henne, och sade: Bär mig ock en beta bröd med.Vm'n Och han stod upp och gick till Zarpath. Och då han kom till stadsporten, si, då var enkan der, och hemtade ved. Och han talade till henne, och sade: Hemta mig litet vatten i kärilet, att jag må dricka. ln Statt upp, och gack till Zarpath, som vid Zidon ligger, och blif der; ty jag hafver der befallt ene enko, att hon skall föda dig,1k_nDå kom Herrans ord till honom, och sade:cjAnOch det skedde efter några dagar, att bäcken förtorkades; ty intet regn vardt i landet.eiEnOch korpar förde honom bröd och kött, om morgon och om afton; och han drack utaf bäcken.~hwnHan gick dit, och gjorde efter Herrans ord, och gick bort, och satte sig vid bäcken Cherith, som löper för Jordan.cgAnOch du skall dricka af bäckenom; och jag hafver budit korpom, att de skola der föda dig.ufenGack bort hädan, och vänd dig österut, och fördölj dig vid den bäcken Cherith, som löper för Jordan.1e_nOch Herrans ord kom till honom, och sade:Ud 'nOch Elia den Thisbiten, utaf de Gileads inbyggare, sade till Achab: Så sant som Herren Israels Gud lefver, för hvilkom jag står, det skall i dessa år hvarken dagg eller regn komma, utan jag säger det. ~}}P||V{{{Ozz/yyAxxwwvevu@tbsswrqq3pHoknnll3kj}iiIhhg'fSenddcibbaB``_J^]\\c[[]ZZ-YkXXbWW3VV UUqTSSS7RQQ=POvNNMMLL+KkJJ7IHGFEE?DDOCC%BhAA@g@?>>.==*<1xDå sade Naaman: Må då icke dinom tjenare varda gifvet en börda af denna jordene, så mycket som två mular orka bära? ty din tjenare vill icke mer androm gudom offra, och bränneoffer göra, utan Herranom;!==xMen han sade: Så sant som Herren lefver, för hvilkom jag står, jag tager det icke. Och han nödgade honom, att han skulle tågat; men han ville icke.`<;xOch han vände om igen till Guds mannen, med all sin skara. Och då han kom in, gick han fram för honom, och sade: Si, jag vet, att ingen Gud är i all land, utan i Israel; så tag nu välsignelse af dinom tjenare.);MxDå steg han af, och doppade sig i Jordan sju resor, såsom Guds mannen sagt hade; och hans kött kom till sig igen, såsom en ung drängs kött, och vardt ren.u:ex Då gingo hans tjenare till honom, och talade till honom, och sade: Min fader, om Propheten hade sagt dig något dråpeligit före, skulle du icke hafva gjort det? Huru mycket mer, medan han säger till dig: Två dig, så varder du ren?19]x Äro icke Abana och Pharphars vatten i Damascon bättre än all vatten i Israel, att jag må två mig deruti, och varda ren? Och vände sig, och for sin väg med vrede.Y8-x Då vardt Naaman vred, och drog sina färde, och sade: Jag mente han skulle komma hitut till mig, och gå fram, och åkalla Herrans sins Guds Namn, och med sine hand taga på rummet, och så bota spitelskona.*7Ox Då sände Elisa ett båd till honom, och lät säga honom: Gack bort, och två dig sju resor i Jordan; och ditt kött skall komma sig till igen, och varda rent.R6x Alltså kom Naaman med hästar och vagnar, och höll för Elisa husdörr.5yxDå Elisa den Guds mannen det hörde, att Israels Konung hade rifvit sin kläder sönder, sände han till honom, och lät säga honom: Hvi hafver du rifvit din kläder? Låt honom komma till mig, att han må förnimma att en Prophet är i Israel.4'xNär Israels Konung las brefvet, ref han sin kläder sönder, och sade: Är jag då Gud, att jag skulle kunna döda och lif gifva, efter han sänder till mig, att jag skall göra den mannen fri ifrå hans spitelsko? Märker och ser, huru han söker tillfälle emot mig.T3#xOch förde brefvet till Israels Konung, och det lydde alltså: När detta bref kommer till dig, si, så vet att jag hafver sändt min tjenare Naaman till dig, att du gör honom fri ifrån hans spitelsko.G2 xKonungen i Syrien sade: Så far dit, och jag vill skrifva Israels Konung ett bref till. Och han drog dit, och tog med sig tio centener silfver, och sextusend gylden, och tio högtidskläder;1xDå gick hon in till sin herra, och gaf honom det tillkänna, och sade: Så och så hafver den pigan af Israels land sagt. 0xHon sade till sina fru: Ack! att min herre vore när den Propheten i Samarien, den skulle väl göra honom fri ifrå hans spitelsko./xOch krigsmännerna i Syrien voro utfallne, och hade bortfört en liten pigo utur Israels land; och hon var i tjenst när Naamans hustru.M. xNaaman, Konungens härhöfvitsman af Syrien, var en härlig man för sin herra, och mycket aktad; förty genom honom hade Herren gifvit salighet i Syrien; och han var en mägtig man, dock spitelsk.d-Cx,Och han lade det fram för dem, så att de åto; och blef ändå öfver, efter Herrans ord.;,qx+Hans tjenare sade: Hvad kan det slå framför hundrade män? Han sade: Gif det folkena, att de måga äta; förty så säger Herren: De skola äta, och skall ändå öfverblifva.3+ax*Och en man kom ifrå BaalSalisa, och bar Guds mannenom förstlingsbröd, nämliga tjugu bjuggbröd, och ny säd i sin kjortel. Men han sade: Gif det folkena, att de äta.*/x)Han sade: Hafver hit mjöl; och han kastade det i grytona, och sade: Gif upp för folket, att de måga äta. Så var det intet bittert i grytone.")?x(Och då de gåfvo det upp för männerna till att äta, och de åto af moset, ropade de, och sade: O! Guds man, döden i grytone; ty de kunde icke ätat.W()x'Så gick en ut på markena till att hemta krydde; och han fann en kurbitsstjelk, och hemte deraf vildkurbits sitt kläde fullt. Och då han kom, skar han det i grytona till moset; förty de kände det icke.P'x&Då Elisa kom igen till Gilgal, vardt dyr tid i landena, och de Propheters söner bodde för honom. Och han sade till sin tjenare: Sätt fram en stor gryto, och koka ett mos för Propheternas söner.i&Mx%Då kom hon, och föll till hans fötter, och tillbad på jordena; och tog sin son, och gick ut.%x$Och han kallade Gehasi, och sade: Kalla Sunamitiskona. Och då han hade kallat henne, kom hon in till honom. Han sade: Tag här din son.4$cx#Men han stod åter upp, och gick en gång hit och dit i huset, och steg upp, och räckte sig ut öfver honom. Då prustade pilten sju resor; sedan lät pilten ögonen upp.\#3x"Och steg upp, och lade sig öfver pilten, och lade sin mun på piltens mun, och sin ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer, och räckte sig så ut öfver honom, så att piltens kropp vardt varm.T"#x!Och han gick in, och slöt igen dörrena om sig båda, och bad till Herran;L!x Och då Elisa kom i huset, si, då låg pilten död på hans säng.a =xMen Gehasi var allaredo gången framför dem, och lade stafven på piltens anlete; men der var hvarken röst eller sinne. Och han gick tillbaka igen emot honom, och bådade honom, och sade: Pilten är icke uppväckt. xMen piltens moder sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag släpper dig icke. Då stod han upp, och följde henne.iMxHan sade till Gehasi: Begjorda dina länder, och tag min staf i dina hand, och gack åstad; om någor möter dig, så helsa honom intet; och om någor helsar dig, så svara honom intet; och lägg min staf på piltens anlete.mUxHon sade: När hafver jag bedts en son af min herra? Sade jag icke, att du icke skulle bespotta mig?7xMen då hon uppkom till Guds mannen på berget, fick hon honom om hans fötter. Och Gehasi gick fram, och ville drifva henne bort; men Guds mannen sade: Låt blifva henne; förty hennes själ är bedröfvad; och Herren hafver mig det fördolt, och icke låtit mig det förstå.oYxSå löp nu emot henne, och fråga henne, om henne, och hennes man, och son väl går. Hon sade: Väl.1]xAlltså drog hon åstad, och kom till Guds mannen på Carmels berg. Som nu Guds mannen såg henne komma, sade han till sin tjenare Gehasi: Si, den Sunamitiskan är der;xOch hon sadlade åsninnona, och sade till tjenaren: Drif uppå, och låt oss icke töfva med ridandet, såsom jag säger dig.fGxHan sade: Hvi vill du till honom? Är dock i dag icke nymånad eller Sabbath. Hon sade: Väl.yxOch kallade sin man, och sade: Sänd mig en af tjenarena, och ena åsninno; jag vill till Guds mannen, och komma igen.Z/xOch hon gick upp, och lade honom på Guds mansens säng, slöt till, och gick ut;xOch han tog honom, och hade honom till hans moder. Och hon satte honom i sitt sköte allt intill middagen; då blef han död.{qxOch sade till sin fader: Ack! mitt hufvud, mitt hufvud. Han sade till sin tjenare: Haf honom bort till sina moder.b?xDå pilten vardt stor, hände sig, att han gick ut till sin fader, till skördemännerna;yxOch qvinnan vardt hafvandes, och födde en son, på samma tiden då frukten lefva kunde, såsom Elisa hade sagt henne.+QxOch han sade: På denna tiden, när frukten kan lefva, skall du hafva en son i famnen. Hon sade: Ack! nej, min Herre, du Guds man, ljug icke för dine tjenarinno.RxHan sade: Kalla henne. Och då han hade kallat henne, kom hon i dörrena.uexHan sade: Hvad skall man då göra henne? Gehasi sade: Ack! hon hafver ingen son, och hennes man är gammal.Z/x Han sade till honom; Säg henne: Si, du hafver gjort oss alla denna tjenstena; hvad skall jag göra dig? Hafver du något värf till Konungen, eller till härhöfvitsmannen? Hon sade: Jag bor ibland mitt folk.| sx Och sade till sin tjenare Gehasi: Kalla den Sunamitiskona. Och då han hade kallat henne, gick hon fram för honom.a =x Så hände det sig på en tid, att han kom ditin, och lade sig i salen, och sof derinne; 5x Låt oss göra en liten brädesal, och sätta derin en säng, bord, stol, och ljusastaka; på det att, när han till oss kommer, må han der blifva.t cx Och hon sade till sin man: Si, jag förmärker, att denne Guds mannen är helig, som alltid går här fram.e ExOch det begaf sig på en tid, att Elisa gick till Sunem. Der var en rik qvinna, och hon höll honom uppe, så att han fick sig der mat. Och som han ofta färdades derigenom, gick han ju in till henne, och åt när henne.9mxOch hon gick bort, och sade det Guds mannenom. Han sade: Gack bort, sälj oljona, och betala dem du skyldig äst; men du och dine söner, lefver utaf det andra, som öfver är.5xOch då kärilen voro full, sade hon till sin son: Hemta mig ännu ett kärile. Han sade till henne: Här är intet kärile mer. Så stadnade oljan.xHon gick bort, och slöt dörrena igen efter sig, samt med sina söner; de båro kärilen fram till henne, och hon göt uti.xOch gack in, och slut dörrena igen efter dig, med dina söner, och gjut i all kärilen; och när du hafver fyllt dem, så tag bort dem.X+xHan sade: Gack bort, och beds af alla dina grannhustrur tom käril, väl mång;#AxElisa sade till henne: Hvad skall jag göra dig? Säg mig, hvad hafver du i huset? Hon sade: Din tjenarinna hafver intet i huset, utan ena kruko med oljo.} wxOch en qvinna utaf de Propheters söners hustrur ropade till Elisa, och sade: Din tjenare, min man, är död blefven; så vetst du, att han din tjenare fruktade Herran; nu kommer den han skyldig var, och vill taga båda mina söner till trälar.^7xDå tog han sin första son, som i hans stad skulle Konung vordit, och offrade honom till ett bränneoffer på muren. Då kom en stor vrede öfver Israel; så att de drogo ifrå honom, och vände till landet igen.7ixDå de Moabiters Konung såg att striden vardt honom för stark, tog han sjuhundrade män till sig, som svärd utdrogo, till att slå ut emot Edoms Konung; men de kunde icke.3xBröto städerna neder, och hvar och en kastade sin sten på alla goda åkrar, och uppfyllde dem, och förstoppade alla vattubrunnar, och fällde all god trä, tilldess att allenast stenarna i tegelmuren qvare blefvo; och de kringhvärfde staden med slungor, och slogo honom.~xMen då de kommo till Israels lägre, reste Israel upp, och slog de Moabiter, och de flydde för dem; men de kommo in, och slogo Moab;}-xOch de sade: Det är blod; Konungarna hafva slagits inbördes med svärd, och den ene hafver slagit den andra. Nu Moab, statt upp, och tag byte.|!xOch som de om morgonen bittida uppstode, och solen uppgick öfver vattnet, tyckte de Moabiter, att vattnet emot dem var rödt såsom blod;<{sxDå nu de Moabiter hörde, att Konungarna drogo upp till att strida emot dem, kallade de tillhopa alla, som vuxne voro att bära vapen, och derutöfver, och drogo intill gränson.z}xOm morgonen, då man spisoffer offrade, si, då kom ett vatten på den vägen ifrån Edom, och fyllde landet med vatten.MyxSå att I skolen slå alla fasta städer, och alla utvalda städer, och skolen omkullhugga all god trä, och skolen förstoppa alla vattubrunnar, och skolen förderfva alla goda åkrar med stenar.gxIxDertill är detta en ringa ting för Herranom; han skall ock gifva de Moabiter i edra händer;0w[xFörty så säger Herren: I skolen intet väder eller regn se; likväl skall bäcken varda full med vatten, så att I, och edart folk, och edra öker skola få dricka.Zv/xOch han sade: Detta säger Herren: Görer grafver vid denna bäcken här och der.wuixSå låter nu en spelman komma hit. Och då spelmannen spelade på strängerna, kom Herrans hand öfver honom;#tAxElisa sade: Så sant som Herren Zebaoth lefver, för hvilkom jag står, om jag icke ansåge Josaphat, Juda Konung, jag ville icke anse dig eller akta dig.s3x Då sade Elisa till Israels Konung: Hvad hafver du med mig skaffa? Gack bort till dins faders Propheter, och till dine moders Propheter. Israels Konung sade till honom: Nej; ty Herren hafver församlat dessa tre Konungar, på det han skall gifva dem uti de Moabiters händer.rx Josaphat sade: Herrans ord är när honom. Alltså drogo neder till honom Israels Konung, och Josaphat, och Edoms Konung._q9x Men Josaphat sade: Är här ingen Herrans Prophet, att vi måge genom honom fråga Herran? Då svarade en ibland Israels Konungs tjenare, och sade: Här är Elisa, Saphats son, hvilken göt vatten på Elia händer. px Då sade Israels Konung: Ack, ve! Herren hafver dessa tre Konungar församlat, på det han skall gifva dem uti de Moabiters händer.4ocx Alltså drogo åstad Israels Konung, Juda Konung, och Edoms Konung. Och som de omkringdragit hade sju dagsresor, hade hären, och de öker, som med dem voro, intet vatten.an=xOch sade: Hvilken vägen vilje vi draga ditupp? Han sade: Den vägen igenom Edoms öken.m/xOch sände bort till Josaphat, Juda Konung, och lät säga honom: De Moabiters Konung är affallen ifrå mig. Kom med mig till att strida emot de Moabiter. Han sade: Jag vill uppkomma; jag är såsom du, och mitt folk såsom ditt folk, och mine hästar såsom dine hästar;Vl'xDå drog ut på den tiden Konung Joram af Samarien, och skickade hela Israel;Sk!xDå nu Achab var död, föll de Moabiters Konung af ifrån Israels Konung.j#xMen Mesa, de Moabiters Konung, hade mång får, och han skattade Israels Konunge ull af hundradetusend lamb, och af hundradetusend vädrar.xikxMen han blef vid Jerobeams, Nebats sons, synder, hvilken kom Israel till att synda; och trädde intet derifrå.h9xOch gjorde det ondt varför Herranom, dock icke såsom hans fader och hans moder; ty han kastade bort Baals stöder, som hans fader hade göra låtit.g xJoram, Achabs son, vardt Konung öfver Israel i Samarien, uti adertonde årena Josaphats, Juda Konungs; och regerade i tolf år;]f5xDädan gick han upp på Carmels berg, och vände sedan om dädan till Samarien igen.%eExOch han vände sig om; och då han såg dem, bannade han dem i Herrans Namn. Då kommo två björnar utu skogenom, och refvo två och fyratio piltar ihjäl.>dwxOch han gick upp till BethEl; och vid han var på vägen ditåt, kommo små piltar utaf staden, och begabbade honom, och sade till honom: Du skallote, kom upp; du skallote, kom upp.`c;xAlltså vardt vattnet helbregda allt intill denna dag, efter Elisa ord, som han talade.Ib xDå gick han ut till vattukällona, och kastade saltet deruti, och sade: Så säger Herren: Jag hafver gjort detta vattnet helbregda; ingen död eller ofruktsamhet skall härefter komma deraf.^a7xHan sade: Tager mig hit ett nytt kärile, och lägger salt deruti. Och de gjorde så.!`=xOch männerna i stadenom sade till Elisa: Si, det är godt att bo i denna staden, såsom min herre ser; men här är ondt vatten, och landet ofruktsamt.{_qxOch kommo åter till honom; och han blef i Jericho, och sade till dem: Sade jag icke eder, att I icke skullen gå?*^OxMen de nödgade honom, tilldess han skämdes, och sade: Låter gå dem. Och de sände åstad femtio män; och de sökte honom i tre dagar, och funno honom intet; ] xOch sade till honom: Si, ibland dina tjenare äro femtio starke män; låt dem gå och söka din herra; tilläfventyrs Herrans Ande hafver tagit honom, och kastat honom någorstäds uppå ett berg, eller någorstäds uti en dal. Han sade: Låter intet gå.*\OxOch då Propheternas söner, som i Jericho tvärsöfver voro, sågo honom, sade de: Elia ande blifver på Elisa; och gingo emot honom, och tillbådo på jordena;Q[xOch tog den samma Elia mantel, som ifrå honom fallen var, och slog i vattnet, och sade: Hvar är nu Herren, Elia Gud? och slog i vattnet; så delade det sig på båda sidor, och Elisa gick derigenom.jZOx Och tog upp Elia mantel, som ifrå honom fallen var, och vände om, och gick till Jordans strand;2Y_x Men Elisa såg det, och ropade: Min fader, min fader, Israels vagn, och hans resenärar; och såg honom intet mer. Och han fattade sin kläder, och ref dem i tu stycker;:Xox Och vid de gingo tillsamman och talade, si, då kom en brinnande vagn med brinnande hästar, och skiljde dem båda ifrå hvarannan; och Elia for så upp i vädret till himmelen.W+x Han sade: Du hafver bedit en svår ting; dock, om du ser mig, när jag varder ifrå dig tagen, så sker det; hvar ock icke, så sker det intet.IV x Och då de öfver kommo, sade Elia till Elisa: Bed hvad jag dig göra skall, förr än jag varder ifrå dig tagen. Elisa sade: Att din ande varder öfver mig, till att tala dubbelt så mycket.U+xDå tog Elia sin mantel, och svepte honom ihop, och slog i vattnet, och det delade sig på båda sidor; så att de både gingo torre derigenom.TxMen femtio män af Propheternas söner gingo bort, och blefvo ståndande tvärt öfver, långt ifrå dem; men de både stodo vid Jordan.PSxOch Elia sade till honom: Käre, blif här; förty Herren hafver sändt mig till Jordan. Han sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag öfvergifver dig icke. Och de gingo både tillsamman.aR=xDå gingo de Propheters söner, som i Jericho voro, till Elisa, och sade till honom: Vetst du ock, att Herren varder i denna dag tagandes din herra ifrå ditt hufvud? Han sade: Jag vet det ock väl; tiger man stilla.PQxOch Elia sade till honom: Elisa, käre, blif här; ty Herren hafver sändt mig till Jericho. Han sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag öfvergifver dig icke. Och de kommo till Jericho.cPAxDå gingo de Propheters söner, som i BethEl voro, ut till Elisa, och sade till honom: Vetst du ock, att Herren varder i denna dag tagandes din herra ifrå ditt hufvud? Han sade: Jag vet det ock väl; tiger man stilla.QOxOch Elia sade till Elisa: Käre, blif här; ty Herren hafver sändt mig till BethEl; men Elisa sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag öfvergifver dig icke. Och de kommo ned till BethEl.cN CxDå nu Herren ville upptaga Elia i vädret till himmelen, gick Elia och Elisa från Gilgal.wM kxHvad nu mer af Ahasia sägandes är, hvad han gjort hafver, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.6L ixAlltså blef han död, efter Herrans ord, det Elia talat hade. Och Joram vardt Konung i hans stad, i andra årena Jorams, Josaphats sons, Juda Konungs; ty han hade ingen son.K 3xOch han sade till honom: Så säger Herren: Derföre, att du sände bådskap bort, och lät fråga BaalSebub, Ekrons gud, likasom ingen Gud vore i Israel, hvilkens ord man fråga kunde, så skall du icke komma af sängene, der du hafver lagt dig uppå; utan skall döden dö.J #xDå sade Herrans Ängel till Elia: Gack ned med honom, och frukta dig intet för honom. Han stod upp, och gick ned med honom till Konungen./I [xSi, elden är fallen af himmelen, och hafver upptärt de första två höfvitsmän öfver femtio, med deras femtio; men nu låt mina själ något aktad varda för dig.H 3x Då sände han ännu den tredje höfvitsmannen öfver femtio, med hans femtio. Då han kom upp till honom, böjde han sin knä för Elia, och bad honom, och sade till honom: Du Guds man, låt mina själ, och dina tjenares, dessa femtios själar, något aktade varda för dig.6G ix Elia svarade, och sade: Är jag en Guds man, så falle eld af himmelen, och upptäre dig och dina femtio. Då föll Guds eld af himmelen, och upptärde honom och hans femtio.(F Mx Och han sände åter en: annan höfvitsman öfver femtio till honom, med hans femtio: Han sade till honom: Du Guds man, detta säger Konungen: Kom snarliga ned.YE /x Elia svarade höfvitsmannen öfver femtio, och sade till honom: Är jag en Guds man, så falle eld af himmelen, och upptäre dig och dina femtio. Då föll eld af himmelen, och upptärde honom och hans femtio.gD Kx Och han sände bort till honom en höfvitsman öfver femtio, med de samma femtio. Och då han kom upp till honom, si, då satt han uppe på bergena; och han sade till honom: Du Guds man, Konungen säger: Du skall komma ned:wC kxDe sade till honom: Mannen var luden, och en lädergjord om hans länder. Han sade: Det är Elia den Thisbiten.^B 9xHan sade till dem: Hurudana var den mannen, som eder mötte, och sade detta till eder?eA GxDe sade till honom: En man kom upp emot oss, och sade till oss: Går tillbaka igen till Konungen, som eder utsändt hafver, och säger till honom: Detta säger Herren: Är nu ingen Gud i Israel, att du skall sända bort, och fråga BaalSebub, Ekrons gud? Derföre skall du icke komma af sängene, der du hafver lagt dig uppå; utan skall döden dö.R@ !xOch då båden igenkommo till honom, sade han till dem: Hvi kommen I igen?? !xDerföre, så säger Herren: Du skall icke komma utaf sängene, der du dig på lagt hafver; utan skall döden dö. Och Elia gick sin väg.Z> 1xMen Herrans Ängel sade till Elia den Thisbiten: Statt upp, och gack emot Konungens bådskap i Samarien, och säg till dem: Är nu ingen Gud i Israel, att I behöfven gå bort, och fråga BaalSebub, Ekrons gud?[= 3xOch Ahasia föll genom gallren i sinom sal i Samarien, och vardt krank; och sände ut bådskap, och sade till dem: Går bort, och fråger BaalSebub, den guden i Ekron, om jag skall vederfås af denna krankheten.C< xOch de Moabiter föllo af ifrån Israel, då Achab död var.;n5Och gjorde det ondt var för Herranom, och vandrade i sins faders och sine moders väg, och i Jerobeams, Nebats sons, väg, hvilken Israel kom till att synda. Och han tjente Baal, och tillbad honom, och förtörnade Herran Israels Gud, såsom hans fader gjorde.:'n4Ahasia, Achabs son, vardt Konung öfver Israel i Samarien, i sjuttonde årena i Josaphats, Juda Konungs, och regerade öfver Israel i tu år;97n3Och Josaphat afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven med sina fäder uti Davids hans faders stad; och Joram hans son vardt Konung i hans stad. 8n2På den tiden sade Ahasia, Achabs son, till Josaphat: Låt mina tjenare fara med dina tjenare i skeppen; men Josaphat ville icke.#7An1Och Josaphat hade låtit göra skepp i hafvet, som skulle till Ophir att hemta guld; men de foro intet åstad; förty de vordo sönderslagne i EzionGeber.D6n0Och ingen Konung var i Edom; men en höfvitsman var regent.~5wn/Och fördref han desslikes utu landena hvad ännu qvart var af de roffare, som i hans faders Asa tid igenblefne voro.41n.Hvad nu mer af Josaphat sägandes är, och hans magt, hvad han gjort, och huru han stridt hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.-3Wn-Och han hade frid med Israels Konung.b2?n,Dock kastade han icke bort de höjder; och folket offrade och rökte ännu på höjderna.o1Yn+Och vandrade uti allom sins faders Asa väg, och gick icke derifrå, och gjorde det Herranom behagade.0n*Och var fem och tretio år gammal, då han vardt Konung, och regerade fem och tjugu år i Jerusalem; hans moder het Asuba, Silhi dotter;b/?n)Och Josaphat, Asa son, vardt Konung öfver Juda, i fjerde årena Achabs, Israels Konungs;_.9n(Alltså afsomnade Achab med sina fäder; och hans son Ahasia vardt Konung i hans stad.M-n'Hvad mer af Achab sägandes är, och hvad allt han gjort hafver, och om det elphenbenshus som han byggde, och om alla de städer som han byggde, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.,)n&Och då de tvådde vagnen vid dammen för Samarien, slekte hundar hans blod; och skökor tvådde honom, efter Herrans ord, det han talat hade.e+En%Alltså blef Konungen död, och vardt förd till Samarien; och de begrofvo honom i Samarien.w*in$Och man lät utropa i hären, då solen gick neder, och säga: Hvar och en gånge i sin stad, och i sitt land. ~~H}E|{zzyy7wwvuut9snrrAqGpponImWll jjKihhBggfrf eoddqcc baa``d_^^]\\\5[qZZYpYX|WVVHUTvSS3RBQPOO-NN9MIL|KKJJII#H~GGZFF EMDD(CBAy@@(?U>==<h / g V - m-9Q)+b%?x Och Hasael, Konungen i Syrien, blef död; och hans son Benhadad vardt Konung i hans stad.z$ox Men Herren gjorde nåd med dem, och förbarmade sig öfver dem, och vände sig till dem för sitt förbunds skull med Abraham, Isaac och Jacob, och ville, icke förderfva dem; och förkastade dem icke heller ifrå sitt ansigte allt härtill.X#+x Alltså tvingade nu Hasael, Konungen i Syrien, Israel, så länge Joahas lefde.I" x Och det begaf sig, att de begrofvo en man; och som de fingo se krigsfolket, kastade de mannen uti Elisa graf; och då han kom vid Elisa ben, vardt han lefvandes, och stod upp på sina fötter.z!ox Då nu Elisa var död, och man hade begrafvit honom, föllo de Moabiters krigsfolk in uti landet på samma året.R x Då vardt Guds mannen vred på honom, och sade: Hade du slagit fem eller sex gånger, så skulle du hafva slagit de Syrer, tilldess du hade gjort en ända på dem; men nu skall du slå dem tre gånger.x Och han sade: Tag pilarna. Och då han tog dem, sade han till Israels Konung: Slå på jordena. Och han slog tre gånger, och höll upp.p[x Och sade: Låt upp fenstret österut; och han lät det upp. Och Elisa sade: Skjut; och han sköt. Han sade: En salighetspil af Herranom, en salighetspil emot de Syrer; och du skall slå de Syrer i Aphek, tilldess de blifva ändade. x Sade han till Israels Konung: Bänd bågan med dine hand. Och han bände med sine hand. Och Elisa lade sina hand på Konungens hand;[1x Elisa sade till honom: Tag bågan och pilarna. Och då han tog bågan och pilarna,?yx Då vardt Elisa krank, der han ock af död blef; och Joas, Israels Konung, kom ned till honom, och gret för honom, och sade: Min fader, min fader, Israels vagn, och hans resenärer. x Och Joas afsomnade med sina fader; och Jerobeam satt på hans stol. Men Joas vardt begrafven i Samarien när de Israels Konungar.<sx Hvad nu mer af Joas sägandes är, och hvad han gjort hafver, och hans magt, huru han med Amazia, Juda Konung, stridt hafver, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico. ;x Och gjorde det ondt var för Herranom, och öfvergaf icke alla Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda; utan vandrade derutinnan.}x Uti sjunde och tretionde årena Joas, Juda Konungs, vardt Joas, Joahas son, Konung öfver Israel i Samarien, sexton år;{qx Och Joahas afsomnade med sina fäder, och man begrof honom i Samarien; och hans son Joas vardt Konung i hans stad.x Hvad nu mer af Joahas sägandes är, och allt det han gjort hafver, och hans magt, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.Dx Förty af Joahas folk var icke mer qvart blifvet, än femtio resenärer, tio vagnar, och tiotusend fotfolk; ty Konungen i Syrien hade slagit dem ihjäl, och gjort dem såsom tröskestoft.!=x Dock öfvergåfvo de icke Jerobeams hus synder, hvilken Israel kom till att synda, utan vandrade derutinnan; och den lunden i Samarien blef ståndandes.x Och Herren gaf Israel en frälsare, som dem förde utu de Syrers våld; så att Israels barn bodde uti sina hyddor, såsom tillförene.x Men Joahas bad Herrans ansigte, och Herren hörde honom; ty han såg på Israels jämmer, som Konungen i Syrien dem gjorde.&Gx Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver Israel, och gaf dem under Hasaels hand, Konungens i Syrien, och i Benhadads, Hasaels sons, hand, i deras lifsdagar. ;x Och han gjorde det ondt var för Herranom, och vandrade efter Jerobeams synder, Nebats sons, hvilken Israel kom till att synda; och öfvergaf det icke.  x Uti tredje och tjugonde årena Joas, Ahasia sons, Juda Konungs, vardt Joahas, Jehu son, Konung öfver Israel i Samarien, sjutton år.B x Ty Josachar, Simeaths son, och Josabad, Somers son, hans tjenare, slogo honom ihjäl; och man begrof honom med hans fäder uti Davids stad. Och Amazia hans son vardt Konung i hans stad.| sx Och hans tjenare hofvo sig upp, och gjorde ett förbund, och slogo honom i Millo hus, der man nedergår till Silla.{ qx Hvad nu mer af Joas sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.; qx Tog Joas, Juda Konung, allt det helgada, som hans fader; Josaphat, Joram och Ahasia, Juda Konungar, helgat hade, och det han helgat hade; dertill allt det guld, som man fann i Herrans hus skatt, och i Konungshusena, och sände det till Hasael, Konungen i Syrien. Sedan drog han sina färde ifrå Jerusalem.( Kx På den tiden drog Hasael, Konungen i Syrien, upp, och stridde emot Gath, och vann det. Och då Hasael ställde sitt ansigte till att draga upp till Jerusalem,sax Men de penningar af skuldoffer och syndoffer vordo icke förde uti Herrans hus; förty de voro Presternas.x Och behöfde de män ingen räkenskap göra, som man fick penningarna, till att utgifva dem arbetarena; utan de handlade på sina tro.Z/x Utan man gaf dem arbetarena, att de dermed botade det förfallna på Herrans hus.3ax Dock lät man icke göra silfskålar, bägare, bäcken, trummeter, eller något gyldene eller silfvertyg i Herrans hus, af de penningar, som till Herrans hus förde voro;dCx Nämliga murmästarom, och stenhuggarom, och dem som trä och huggna stenar köpte: på det att det förfallna på Herrans hus måtte botadt varda, och hvad som helst de funno af nödene vara att botas skulle på huset.2_x Och man gaf penningarna redo i handena dem som arbetade, och skickade voro till Herrans hus; och de gåfvo dem ut timbermannom, som byggde och arbetade på Herrans huse;H x När de nu sågo, att många penningar voro i kistone, så kom Konungens skrifvare upp, och öfverste Presten, och bundo penningarna tillhopa, och räknade hvad till Herrans hus funnet vardt.  x Då tog Presten Jojada ena kisto, och gjorde der ett hål ofvanuppå, och satte henne på högra sidon vid altaret, der man ingår i Herrans hus. Och Presterna, som vakt höllo för dörrene, läto komma alla penningar deruti, som till Herrans hus fördes.q]x Och Presterna samtyckte inga penningar vilja taga af folkena, till att bota det förfallet var af huset.  x Kallade Konung Joas Presten Jojada, samt med Presterna, och sade till dem: Hvi boten I icke hvad som förfaller i husena? Så skolen I nu icke taga de penningar till eder, hvar och en sin del; utan skolen låta kommat till det, som förfallet är i husena.|~sx Då nu Presterna, allt intill tredje och tjugonde året Konungs Joas, icke botade hvad som förfallet var i husena,#}Ax Det låter Presterna taga till sig, hvardera sin del; dermed skola de bota hvad som förfaller på ( Herrans ) hus, ehvar de finna att det förfallet är.Z|/x Och Joas sade till Presterna: Alla de penningar, som dertill helgade varda, att de skola läggas till Herrans hus, nämliga de penningar, som hvar och en gifver i skatt, och de penningar, som hvar och en löser sina själ med, och alla de penningar, som hvar och en offrar af fritt hjerta, dertill att det skall läggas till Herrans hus;g{Ix Undantagno, att han icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna.ozYx Och Joas gjorde det rätt var, och det Herranom väl behagade, så länge Presten Jojada lärde honom;{y sx Uti sjunde årena Jehu vardt Joas Konung, och regerade i fyratio år i Jerusalem; hans moder het Zibja, af BerSeba.:xqx Och Joas var sju år gammal, då han vardt Konung.vwgx Och allt folket i landet var gladt, och staden vardt stilla. Men Athalja dråpo de med svärd i Konungshuset.~vwx Och tog de öfversta öfver hundrade, och de höfvitsmän och de drabanter, och allt folket i landena, och förde Konungen ned ifrå Herrans hus, och kommo den vägen ifrå drabantaporten intill Konungshuset; och han satte sig på Konungsstolen.juOx Då gick allt folket i landena in uti Baals hus, och bröto hans altare ned; och sönderslogo hans beläte allt grant, och Matthan, Baals Prest, slogo de ihjäl inför altaret; och Presten beställde ämbeten uti Herrans hus;t5x Så gjorde Jojada ett förbund emellan Herran, och Konungen, och folket, att de skulle vara Herrans folk; desslikes ock emellan Konungen och folket.sx Och de båro händerna på henne, och hon gick in på den vägen, som hästarna till Konungshuset gå, och vardt der dräpen.rx Men Presten Jojada böd de öfversta öfver hundrade, som voro satte öfver hären, och sade till dem: Hafver henne utu huset i gården; och om någor följer henne, han dräpes med svärd; ty Presten hade sagt, att hon icke skulle dö i Herrans hus.vqgx Och såg till, si, då stod Konungen invid stodena, såsom sedvänja var, och sångare och trummetare när Konungenom; och allt folket i landena var gladt, och blåste med trummeter. Då ref Athalja sin kläder, och sade: Uppror, uppror.lpSx Och då Athalja fick höra ropet af folket, som lopp dertill, kom hon ut till folket i Herrans hus;Uo%x Och han lät Konungens son komma fram, och satte ena krono på honom, och tog vittnesbördet, och gjorde honom till Konung, och voro glade, och klappade händerna tillhopa, och sade: Lycka ske Konungenom!Fnx Och drabanterna stodo omkring Konungen, hvar och en med sine värjo i handene; ifrå husens hörn på högra sidone, allt intill det hörnet på den venstra, intill altaret, och till huset.xmkx Och Presten fick höfvitsmännerna spetsar, och sköldar, som hade varit Konung Davids, och voro i Herrans hus.^l7x Och de öfverste öfver hundrade gjorde allt det Presten Jojada dem budit hade; och togo sina män till sig, som på Sabbathsdagen uppå gingo, med de som på Sabbathsdagen af gingo, och kommo till Presten Jojada.Qkx Och skolen ställa eder rundt omkring Konungen, och hvar och en med sine värjo i handene; och ho som kommer in emellan väggarna, han skall dö; så att I ären när Konungen, då han ut och in går.pj[x Men två parter af eder allom, I som om Sabbathsdagen afgån, skolen vakta i Herrans hus när Konungen;&iGx Och en tredjepart skall vara vid den porten Sur; och en tredjepart skall vara vid den porten, som är bak drabanterna; och skolen hålla vakt för Massa hus.%hEx Och böd dem, och sade: Detta är det I göra skolen; tredjeparten af eder, hvilkens skifte om Sabbathsdagen uppå går, skolen hålla vakt i Konungshusena;g-x Uti sjunde årena sände Presten Jojada bort, och tog till sig de öfversta öfver hundrade, med höfvitsmännerna och drabanterna, och lät komma dem till sig i Herrans hus, och gjorde ett förbund med dem, och tog en ed af dem i Herrans hus, och viste dem Konungens son;ifMx Och han vardt undstungen med henne i Herrans hus i sex år; och Athalja var rådandes i landena.neWx Men Joseba, Konung Jorams dotter, Ahasia syster, tog Joas, Ahasia son, och stal honom ifrå Konungsbarnen, som dräpne vordo, med hans ammo i sängkammarenom, och hon förgömde honom för Athalja, så att han icke vardt dräpen.{d sx Men Athalja, Ahasia moder, då hon såg, att hennes son var död, stod hon upp, och förgjorde all Konungslig säd.Xc+x $Men tiden, som Jehu öfver Israel regerade i Samarien, är åtta och tjugu år.|bsx #Och Jehu afsomnade med sina fäder; och de begrofvo honom i Samarien; och Joahas hans son vardt Konung i hans stad.ax "Hvad nu mer af Jehu sägande är, och allt det han gjort hafver, och all hans magt, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.+`Qx !Ifrå Jordan österut, och hela Gilead, de Gaditers, Rubeniters, och Manassiters land, ifrån Aroer, som ligger när den bäcken vid Arnon; och Gilead, och Basan.c_Ax På den tiden begynte Herren ledas vid Israel; ty Hasael slog dem i alla Israels gränsor;%^Ex Dock höll icke Jehu, att han i Herrans Israels Guds lag vandrade af allo hjerta; ty han trädde icke ifrå Jerobeams synder, som kom Israel till att synda.]]5x Och Herren sade till Jehu: Derföre, att du hafver viljog varit till att göra min vilja, och hafver gjort på Achabs hus allt det i mino hjerta var, skola dina söner sitta dig på Israel stol intill fjerde led.\)x Men ifrå Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda, gick Jehu icke, och öfvergaf icke de guldkalfvar i BethEl och i Dan.1[_x Alltså förgjorde Jehu Baal utur Israel.vZgx Och slogo sönder Baals stodar, samt med Baals hus; och gjorde der ett hemligt hus af, allt intill denna dag.?Y{x Och togo ut de stodar i Baals hus, och brände dem upp;X)x När nu bränneoffret fullkomnadt var, sade Jehu till drabanterna och höfvitsmännerna: Går in, och slår dem allasamman; låter ingen komma derut. Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och höfvitsmännerna hofvo dem bort. Och de gingo till Baals hus stad;gWIx Och som de kommo in till att göra offer och bränneoffer, beställde Jehu sig åttatio män utanföre, och sade: Ho som släpper någon af männerna, som jag får under edra händer, hans själ skall vara för hans själ.{x $Och kommo igen, och sade honom det. Han sade: Detta är nu det, som Herren genom sin tjenare Elia, den Thisbiten, talade, och sade: På Jisreels åker skola hundar äta Isebels kött.=x #Då de nu gingo bort till att begrafva henne, funno de intet af henne, utan hufvudskallen och fötterna och flata händerna;<)x "Och då han var inkommen, och hade ätit och druckit, sade han: Beser dock den förbannada, och begrafver henne; ty hon är en Konungs dotter.!;=x !Han sade: Störter henne utföre. Och de störte henne utföre, så att väggen och hästarna vordo stänkte med hennes blod; och hon vardt förtrampad. : x Och han hof sitt ansigte upp till fenstret, och sade: Ho är här när mig? Då vände sig två eller tre kamererare till honom.g9Ix Och då Jehu kom in igenom porten, sade hon: Är det Simri väl afgånget, som drap sin herra?8x Och då Jehu kom till Jisreel, och Isebel det fick veta, färgade hon sitt ansigte, och beprydde sitt hufvud, och såg ut genom fenstret.N7x Men Ahasia regerade öfver Juda i ellofte årena Jorams, Achabs sons.|6sx Och hans tjenare läto föra honom till Jerusalem; och begrofvo honom i hans graf med sina fäder uti Davids, stad.x5kx Då Ahasia, Juda Konung, det såg, flydde han på den vägen till örtagårdshuset; men Jehu jagade efter honom, och böd desslikes slå honom på vagnenom in mot Gur, som ligger vid Jibleam; och han flydde till Megiddo, och blef der död.I4 x Hvad gäller, sade Herren, jag skall vedergälla dig på denna åkren Naboths blod, och hans söners blod, det jag i går såg. Så tag honom nu, och kasta honom på åkren, efter Herrans ord.l3Sx Och Jehu sade till höfvitsmannen Bidkar: Tag och kasta honom uppå åkrastycket, Naboths den Jisreelitens; förty jag kommer ihåg, att du med mig forom efter hans fader på enom vagn, att Herren lade denna tungan uppå honom.2x Men Jehu fattade bågan, och sköt Joram emellan härderna, så att pilen gick ut igenom hjertat, och han föll uti sin vagn.g1Ix Då vände Joram sina hand om, och flydde, och sade till Ahasia: Här är förräderi, Ahasia.01x Och då Joram såg Jehu, sade han: Jehu, är allt fridsamt? Han sade: Hvad, frid? Dine moders Isebels horeri och trolldom hafver icke ännu ända.w/ix Då sade Joram: Sätter före. Och de satte före hans vagn. Och de drogo ut, Joram, Israels Konung, och Ahasia, Juda Konung, hvardera på sin vagn, att de skulle komma emot honom. Och de råkade honom på Naboths åker, den Jisreelitens.B.x Det förkunnade väktaren, och sade: Han är kommen till dem, och kommer intet igen; och det är ett körande, såsom Jehu körande, Nimsi sons; ty han körer lika som han vore rasande.1-]x Då sände han en annan foroman. Då han kom till dem, sade han: Detta säger Konungen: Är allt fridsamt? Jehu sade: Hvad kommer friden dig vid? Far här bakefter mig.m,Ux Och foromannen for emot honom, och sade: Detta säger Konungen: Är allt fridsamt? Jehu sade: Hvad kommer friden dig vid? Far här bakefter mig. Väktaren förkunnade, och sade: Bådet är kommet till dem, och kommer intet igen.6+gx Men väktaren, som på tornet i Jisreel stod, fick se Jehu hop komma, och sade: Jag ser en hop. Då sade Joram: Tag en vagn, och sänd emot dem, och säg: Är allt fridsamt?*x Och han for upp, och drog till Jisreel; förty Joram låg der. Så var Ahasia, Juda Konung, nederdragen till att bese Joram.$)Cx Men Konung Joram var igenkommen, till att låta sig läka i Jisreel, af de sår som de Syrer honom slagit hade, då han stridde med Hasael, Konungenom i Syrien. Och Jehu sade: Är det så eder i sinnet, så skall ingen slippa utaf staden, att han går bort, och bådar det i Jisreel.&(Gx Alltså gjorde Jehu, Josaphats son, Nimsi sons, ett förbund emot Joram; men Joram låg för Ramoth i Gilead med hela Israel, emot Hasael, Konungen i Syrien.'5x Då hastade de sig, och hvar och en tog sin kläder, och lade under honom invid säjaren, och blåste med basuner, och sade: Jehu är Konung vorden.5&ex De sade: Det är icke sant, säg du oss det. Han sade: Så och så hafver han talat med mig, och sagt: Detta säger Herren, jag hafver smort dig till. Konung öfver Israel.V%'x Och då Jehu gick ut till sins herras tjenare, sade de till honom: Går det allt väl till? Hvar efter är denne rasaren kommen till dig? Han sade till dem: I kännen dock mannen väl, och hvad han säger.$x Och hundar skola uppäta Isebel på åkren i Jisreel; och ingen skall begrafva henne. Och han lät upp dörrena, och flydde.h#Kx Och skall göra Achabs hus, såsom Jerobeams hus, Nebats sons, och såsom Baesa hus, Ahia sons;"1x Så att hela Achabs hus skall förgås; och jag skall af Achab utrota den som på väggena pissar, och den innelyckta, och den igenlefda i Israel;!1x Och du skall slå dins herras Achabs hus, att jag skall hämnas mina tjenares Propheternas blod, och alla Herrans tjenares lod, utur Isebels hand;? yx Då stod han upp, och gick in; men han göt oljona på hans hufvud, och sade till honom: Detta säger Herren Israels Gud: Jag hafver smort dig till Konung öfver Herrans folk Israel;@{x Och då han inkom, si, då såto der höfvitsmännerna för hären. Och han sade: Höfvitsman, jag hafver något säga dig. Jehu sade: Hvilkom af oss alla? Han sade: Dig, höfvitsman.T#x Och Prophet ens tjenare, den unge mannen, gick åstad till Ramoth i Gilead.Lx Och tag oljokrukona, och gjut den ut på hans hufvud, och säg: Detta säger Herren: Jag hafver smort dig till Konung öfver Israel. Och du skall låta upp dörrena, och fly, och icke förtöfva.4cx Och då du kommer dit, får du der se Jehu, Josaphats son, Nimsi sons, och gack in, och bed honom stå upp ibland sina bröder, och haf honom in uti den innersta kammaren; 7x Elisa kallade en af de Propheters söner, och sade till honom: Gjorda dina länder, och tag denna oljokrukona med dig, och gack till Ramoth i Gilead.#AxDå vände Konung Joram tillbaka, att låta läka sig i Jisreel, för de sårs skull, som de Syrer honom slagit hade i Rama, då han stridde med Hasael, Konungenom i Syrien. Och Ahasia, Jorams son, Juda Konung, kom neder till att bese Joram, Achabs son i Jisreel; ty han låg krank.xOch han drog med Joram, Achabs son, i strid emot Hasael, Konungen i Syrien, till Ramoth i Gilead; men de Syrer slogo Joram. xOch han vandrade på Achabs hus väg, och gjorde det ondt var för Herranom, såsom Achabs hus; ty han var Achabs hus svåger./xTu och tjugu år gammal var Ahasia, då han Konung vardt, och regerade ett år i Jerusalem; hans moder het Athalja, Amri dotter, Israels Konungs.iMxUti tolfte årena Jorams, Achabs sons, Israels Konungs, vardt Ahasia, Jorams son, Konung i Juda.xOch Joram afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven med sina fäder uti Davids stad; och Ahasia hans son vardt Konung i hans stad.|sxHvad nu mer af Joram sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.uexDerföre föllo de Edomeer af ifrå Juda, allt intill denna dag. Föll ock desslikes Libna af på samma tid.iMxFörty Joram var dragen genom Zair, och alla vagnarna med honom, och hade ståndit upp om nattena, och slagit de Edomeer, som omkring honom voro; dertill ock de öfversta öfver vagnarna, så att folket flydde i sina hyddor.W)xUti hans tid föllo de Edomeer af ifrå Juda, och gjorde en Konung öfver sig. ;xMen Herren ville icke förderfva Juda, för sin tjenare Davids skull, såsom han honom sagt hade, att gifva honom en lykto ibland hans barn i evig tid.+xOch vandrade på Israels Konungars väg, såsom Achabs hus gjorde; ty Achabs dotter var hans hustru; och han gjorde det ondt var för Herranom.dCxTu och tretio år gammal var han, då han vardt Konung, och regerade åtta år i Jerusalem; xUti femte årena Jorams, Achabs sons, Israels Konungs, i Josaphats, Juda Konungs, tid, vardt Joram, Josaphats son, regerande i Juda. /xMen på den andra dagen tog han täckenet, och stack det i vatten, och bredde öfver sig; då blef han död. Och Hasael vardt Konung i hans stad. 5xOch han gick sin väg ifrån Elisa, och kom till sin herra. Han sade till honom: Hvad sade dig Elisa? Han svarade: Han sade mig: Du skall vederfås.' Ix Hasael sade: Hvad är din tjenare, den hunden, att han sådana stor ting göra skall? Elisa sade: Herren hafver tett mig, att, du skall varda Konung i Syrien.  x Då sade Hasael: Hvi gråter min herre? Han sade: Jag vet hvad ondt du skall göra Israels barnom; du skall uppbränna deras fasta städer med eld, och deras unga män dräpa med svärd, och döda deras unga barn, och deras hafvande qvinnor sönderrifva.Px Och Guds mannen begynte se skarpt ut, och hade sig ömkeliga, och gret.  x Elisa sade till honom: Gack bort, och säg honom: Du skall vederfås; men Herren hafver undervist mig, att han skall döden dö./Yx Hasael gick emot honom, och tog skänker med sig, och allahanda ägodelar i Damascon, fyratio camelers bördor. Och då han kom, gick han fram för honom, och sade: Din son Benhadad, Konungen i Syrien, hafver sändt mig till dig, och låter säga dig: Kan jag ock vederfås af denna krankheten?.WxDå sade Konungen till Hasael: Tag skänker med dig, och gack emot den Guds mannen, och fråga genom honom Herran, och säg: Månn jag vederfås af denna krankheten?'xOch Elisa kom till Damascon; då låg Benhadad, Konungen i Syrien, krank; och honom vardt bådadt och sagdt: Den Guds mannen är kommen här.nWxOch Konungen frågade qvinnona, och hon förtäljde honom det. Då fick Konungen henne en kamererare, och sade: Fly henne igen allt det hennes är; dertill allt afgället af åkrenom, ifrå den tid hon öfvergaf landet intill nu.@{xOch som han förtäljde Konungenom, huru han hade gjort en dödan lefvande, si, i det samma kom qvinnan dertill, hvilkens son han hade lefvande gjort, och ropade till Konungen om sitt hus och åker. Då sade Gehasi: Min herre Konung, detta är qvinnan, och detta är hennes son, som Elisa hafver lefvande gjort.xDå talade Konungen med Gehasi, den Guds mansens tjenare, och sade: Förtälj mig all de stora ting, som Elisa gjort hafver.)xDå de sju åren förlidne voro, kom qvinnan åter utu de Philisteers land; och hon gick ut till att ropa till Konungen om sitt hus och åker.xQvinnan stod upp, och gjorde såsom Guds mannen sade: och drog åstad med sitt hus, och var främmande uti de Philisteers land i sju år.v~ ixElisa talade med den qvinnone, hvilkens son han hade lefvande gjort, och sade: Statt upp och gack dina färde med ditt hus, och var främmande hvar du kan; ty Herren varder kallandes en hunger, och han skall komma öfver landet i sju år.d}CxOch det gick honom ock så; ty folket förtrampade honom i portenom, så att han blef död.B|xOch riddaren svarade Guds mannenom, och sade: Si, om Herren än gjorde fenster på himmelen, huru kunde detta ske? Men han sade: Si, med din ögon skall du se det, och intet äta deraf.G{ xOch skedde såsom Guds mannen med Konungenom talat hade, då han sade: I morgon på denna tiden skola två skäppor bjugg gälla en sikel, och en skäppa semlomjöl en sikel, i Samarie port.bz?xMen Konungen skickade den riddaren, vid hvilkens hand han stödde sig, i porten; och folket förtrampade honom i portenom, så att han blef död, såsom Guds mannen sagt hade, då Konungen hade gångit ned till honom.+yQxDå gick folket ut, och skinnade de Syrers lägre. Och så galt en skäppa semlomjöl en sikel, och desslikes två skäppor bjugg ock en sikel, efter Herrans ord.KxxOch de drogo efter dem allt intill Jordan, si, då låg vägen full med kläder och tyg, som de Syrer hade ifrå sig kastat, då de hastade sig. Båden kommo igen, och underviste det Konungenom,vwgxDå togo de två vagnhästar; och Konungen sände dem till i de Syrers lägre, och sade: Farer, och ser till.dvCx Då svarade en af hans tjenare, och sade: Man må taga de fem hästar, som ännu igenblefne äro härinne; si, de äro härinne igenblefne af hela hopen i Israel, de andre äro åtgångne; låt oss dem sända och beset.5uex Och Konungen stod upp om nattena, och sade till sina tjenare: Jag vill säga eder, huru de Syrer bära sig åt med oss; de veta att vi lide hunger, och äro utu lägret gångne, och hafva fördolt sig i markene, och tänka: När de gå utu staden, vilje vi gripa dem lefvande, och komma så i staden.\t3x Då ropade man till porthållarena, att de skulle det derinne säga i Konungshuset.gsIx Och då de kommo, ropade de vid stadsporten, och underviste dem och sade: Vi kommo uti de Syrers lägre, och si, der är ingen, ej heller någor menniskos röst; utan hästar och åsnar bundne, och hyddorna såsom de stå.urex Men de sade till hvarannan: Låt oss icke så göra; denne dagen är ett godt bådskaps dag; om vi detta förtige, och bide intill ljus morgon, så varder vår missgerning funnen. Så låt oss nu gå bort och bebåda det i Konungshuset;q5xSom nu de spitelske kommo till det främsta af lägret, gingo de in uti ena hyddo; åto och drucko, och togo silfver och guld, och kläder, och gingo bort, och förgömde det; och kommo igen, och gingo in uti en annor hyddo, och togo derut, och gingo bort, och förgömde det.&pGxOch stodo upp, och flydde bittida om morgonen, och läto blifva sina hyddor, hästar, åsnar och lägret, såsom det stod, och flydde med deras lif derifrå.oyxTy Herren hade låtit de Syrer höra en gny af hästar och vagnar, och af en mägtig här, så att de sade till hvarannan: Si, Israels Konung hafver besoldat emot oss de Hetheers Konungar, och de Egyptiers Konungar, att de skola komma öfver oss; n;xOch de voro bittida uppe om morgonen, på det de skulle gå till de Syrers här. Och som de kommo till det främsta på lägret, si, då var der ingen.mxDet vi än ville gå in i staden, så är hård tid i stadenom, att vi måste dock der dö; blifve vi ock här, så måste vi ock dö. Så låt oss nu gå bort, och gifva oss till de Syrers här; låta de oss lefva, så lefve vi; dräpa de oss, så äre vi döde. /~~+}}5|{{,zyuxxwvv/uwttntswrrrqppoo n"mm9llPkk+jjihhGggGffedd1cbbaa6``*_5^^(]\\[[*ZZ:YY"XXWWVVUU9TSRRtQPPOO$MpM-LxKKdJJ^IImHpH GFFFEE+DD)CB}A4@??K>><={=QxHuru vill du då blifva ståndandes för en den minsta höfdingan, mins herras underdåna, om du förlåter dig uppå Egypten, för vagnars och resenärars skull?+=QxSå gör nu samman en hop minom herra, Konungenom af Assyrien, så vill jag få dig tutusend hästar; lät se, om du kan åstadkomma dem, som deruppå rida måga.q<]xOm I ock viljen säga till mig: Vi förlåte oss på Herran vår Gud; är icke han den, hvilkens höjder och altare Hiskia hafver aflagt, och sagt till Juda och Jerusalem: För detta altaret, som i Jerusalem är, skolen I tillbedja?;xSi, förlåter du dig uppå den sönderbråkade rörstafven Egypten? Hvilken som stöder sig vid honom, honom varder han gångandes upp i handena, och genomstinger henne; alltså är Pharao, Konungen i Egypten, allom dem som förlåta sig på honom. : xMenar du, att du hafver ännu råd och magt till att strida? Hvaruppå förlåter då du dig nu, att du äst affallen ifrå mig?19]xOch RabSake sade till dem: Käre, säger Konung Hiskia: Så säger den store Konungen, Konungen af Assyrien: Hvad är detta för en tröst, der du förlåter dig uppå?8xOch de kallade Konungen. Då kom ut till dem Eliakim, Hilkia son, hofmästaren, och Sebna skrifvaren, och Joah, Asaphs son, cancelleren.75xOch Konungen af Assyrien sände Tharthan, och öfversta kamereraren, och RabSake ifrå Lachis, till Konung Hiskia med stora magt till Jerusalem, och de drogo upp; och då de kommo, höllo de vid vattugrafvena af öfversta dammen, som ligger vid den vägen på valkareåkrenom;;6qxPå den samma tiden slog Hiskia, Juda Konung, sönder dörrarna af Herrans tempel, och de skifvor, som han sjelf hade låtit bedraga dem med, och fick dem Konungenom af Assyrien.n5WxAlltså gaf Hiskia ut allt det silfver, som i Herrans hus, och i Konungshusets drätsel funnet vardt.&4GxDå sände Hiskia, Juda Konung, till Konungen af Assyrien i Lachis, och lät säga honom: Jag hafver syndat, vänd om ifrå mig; hvad du lägger mig uppå, det vill jag draga. Så lade Konungen af Assyrien på Hiskia, Juda Konung, trehundrad centener silfver, och tretio centener guld. 3 x Men uti fjortonde årena Konungs Hiskia, drog upp Sanherib, Konungen i Assyrien, emot alla fasta städer i Juda, och tog dem in.92mx Derföre, att de icke lydt hade Herrans sins Guds röst, och hade öfverträdt hans förbund; och allt det Mose Herrans tjenare budit hade, det hade de intet lydt, eller gjort.1'x Och Konungen af Assyrien förde Israel bort till Assyrien, och satte dem i Halah och Habor, vid den älfven Gosan, och uti de Meders städer; 0x Och vann det efter tre år, uti sjette Hiskia åre, det är, uti nionde årena Hosea, Israels Konungs, så vardt Samarien vunnet.5/ex Uti fjerde årena Hiskia, Juda Konungs, det var sjunde året Hosea, Ela sons, Israels Konungs, då drog Salmanasser, Konungen i Assyrien, upp emot Samarien, och belade det;i.MxHan slog ock de Philisteer, allt intill Gasa, och deras gränsor, både slott och fasta städer.-7xOch Herren var med honom, och hvart han utdrog, handlade han visliga. Dertill föll han af ifrå Konungen i Assyrien, och var honom icke underdånig.s,axHan höll sig intill Herran, och trädde icke ifrå honom, och höll hans bud, som Herren hade budit Mose. +xHan förtröste på Herran Israels Gud, så att ingen hans like var efter honom, ej heller för honom, ibland alla Juda Konungar.i*MxHan lade bort de höjder, och bröt omkull stodarna, och utrotade lundarna, och slog sönder den kopparormen, som Mose gjort hade; ty allt intill den tiden hade Israels barn rökt för honom, och han kallade honom Nehusthan.L)xOch han gjorde det godt var för Herranom, såsom hans fader David.(xOch var fem och tjugu åra gammal, då han vardt Konung, och regerade nio och tjugu år i Jerusalem; hans moder het Abi, Zacharia dotter.h' MxUti tredje årena Hosea, Ela sons, Israels Konungs, vardt Hiskia Konung, Ahas son, Juda Konungs;9&mx)Alltså fruktade desse Hedningarna Herran, och tjente likväl sina gudar. Sammalunda gjorde ock deras barn och barnabarn, såsom deras fäder gjort hade, allt intill denna dag.?%{x(Men desse lydde icke, utan gjorde efter sin förra sed.[$1x'Utan frukter Herran edar Gud; han varder eder hjelpandes ifrån alla edra fiendar.i#Mx&Och förgäter icke det förbund, som han med eder gjort hafver, att I icke frukten andra gudar;"#x%Och håller de seder, rätter, lag och bud, som han eder hafver skrifva låtit; att I alltid gören derefter, och icke frukten andra gudar;!#x$Utan Herranom, som eder utur Egypti land fört hafver, med stora magt och uträcktom arm, honom frukter, honom tillbeder, och offrer honom;$ Cx#Och gjorde Herren ett förbund med dem, och böd dem, och sade: Frukter inga andra gudar, och tillbeder dem icke, och tjener dem icke, och offrer dem icke;_9x"Och intill denna dag göra de efter det gamla sättet, att de hvarken frukta Herran, eller göra hans seder och rätter, efter de lag och bud, som Herren Jacobs barn budit hafver, hvilkom han det namnet Israel gaf.sax!Alltså fruktade de Herran, och tjente likväl af gudomen, efter hvars folkens sed, dädan de förde voro. x Och efter de ock fruktade Herran, gjorde de honom Prester på höjderna utaf de ringesta ibland dem, och satte dem i höjdernas hus.xDe af Ava gjorde Nibhas och Thartak; de af Sepharvaim brände upp sina söner Adrammelech och Anammelech, Sepharvaims gudom._9xDe af Babel gjorde SuccothBenoth; de af Cuth gjorde Nergal; de af Hamath gjorde Asima;"?xMen hvart och ett folk gjorde sig sin gud, och satte dem uti de höjders hus, som de Samariter gjorde, hvart och ett folk uti sina städer, der de bodde. xSå kom en af Presterna, som af Samarien bortförde voro, och satte sig i BethEl, och lärde dem, huru de skulle frukta Herran.%ExKonungen i Assyrien böd, och sade: Förer dit en af Presterna, som dädan bortförde äro; han fare dit, och bo der; och han läre dem landsens Guds seder./xOch de läto säga Konungenom i Assyrien: De Hedningar, som du hafver låtit komma hit, och besatt med de städer i Samarien, veta intet af landsens Guds seder; derföre hafver han sändt lejon ibland dem, och si, de dräpa dem, efter de icke veta utaf landsens Guds seder.|sxMen som de då begynte att bo der, och fruktade intet Herran, sände Herren lejon ibland dem, som slogo dem ihjäl.W)xOch Konungen af Assyrien lät komma folk af Babel, af Cutha, af Ava, af Hamath och Sepharvaim, och besatte de städer i Samarien uti Israels barnas stad; och de togo Samarien in, och bodde uti dess städer.MxIntilldess Herren kastade Israel ifrå sitt ansigte, såsom han igenom alla sina tjenare Propheterna sagt hade. Så vardt då Israel bortförd utu sitt land in uti Assyrien, allt intill denna dag.xkxAlltså vandrade Israels barn uti alla Jerobeams synder, som han hade åstadkommit, och icke återvände deraf;=uxFörty Israel vardt söndrad ifrå Davids hus, och hade gjort sig Jerobeam, Nebats son, till Konung. Han vände Israel ifrå Herranom, och gjorde det så, att de svårliga syndade.#xDerföre förkastade Herren all Israels säd, och plågade dem; och gaf dem i röfvarehänder, tilldess han kastade dem ifrå sitt ansigte.tcxDertill höll icke heller Juda Herrans sins Guds bud, utan vandrade efter Israels seder, som de gjort hade. xSå vardt Herren ganska vred på Israel, och kastade dem bort ifrå sitt ansigte; så att intet blef qvart, utan Juda slägt allena.3axOch läto sina söner och döttrar gå igenom eld, och foro med spådom och trolldom; och gåfvo sig till att göra det ondt var för Herranom, till att förtörna honom. 5xMen de öfvergåfvo all Herrans deras Guds bud, och gjorde sig två gjutna kalfvar, och lundar; och tillbådo allan himmelens här, och tjente Baal;E xDertill föraktade de hans bud, och hans förbund som han med deras fäder gjort hade, och hans vittnesbörd som han ibland dem gjort hade, och vandrade efter deras fåfängelighet, och vordo fåfängelige såsom Hedningarna, som omkring dem voro, om hvilka Herren dem budit hade, att de icke skulle göra såsom de.  xMen de lydde intet, utan gjorde sig hårdnackade, såsom ock deras fäder gjort hade, hvilke icke trodde på Herran deras Gud. 5x Och då Herren betygade i Israel och Juda, genom alla Propheter och Siare, och lät säga dem: Vänder om utaf edra onda vägar, och håller min bud och rätter, efter all de lag som jag edra fäder budit hafver, och jag genom mina tjenare Propheterna till eder sändt hafver.W )x Och tjente afgudar, om hvilka Herren dem sagt hade: Detta skolen I icke göra.$Cx Och rökte der på alla höjder, lika såsom Hedningarna, hvilka Herren för dem fördrifvit hade; och bedrefvo slem stycke, dermed de förtörnade Herran;Rx Och uppreste stodar och lundar på alla backar, och under all grön trä;x Och skickade sig icke tillbörliga för Herranom sinom Gud; och byggde sig höjder i alla städer, både på slott och i fasta städer;  xOch vandrade efter Hedningarnas seder, hvilka Herren för Israels barn fördrifvit hade, och såsom Israels Konungar gjort hade;!=xTy då Israels barn syndade emot Herran deras Gud, den dem utur Egypti land fört hade, utu Pharaos hand, Konungens i Egypten, och fruktade andra gudar;?yxOch uti nionde årena Hosea vann Konungen i Assyrien Samarien, och förde Israel bort i Assyrien, och satte dem i Halah, och i Habor vid den älfven Gosan, och uti de Meders städer.dCxOch Konungen i Assyrien drog in i hela landet, och till Samarien, och belade det i tre år.ymxDå Konungen i Assyrien fick veta, att Hosea hade ett förbund för händer, och hade sändt båd till So, Konungen i Egypten, och icke utgifva ville årliga skänkerna Konungenom i Assyrien; belade han honom, och kastade honom i fängelse.{xEmot honom drog upp Salmanasser, Konungen i Assyrien och Hosea vardt honom undergifven, så att han gaf honom skänker.jOxOch gjorde det ondt var för Herranom, dock icke såsom de Israels Konungar, som för honom voro.o~ [xUti tolfte årena Ahas, Juda Konungs, vardt Hosea, Ela son, Konung öfver Israel i Samarien, i nio år;}xOch Ahas afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven när sina fäder uti Davids stad; och Hiskia hans son vardt Konung i hans stad.s|axHvad nu mer af Ahas sägandes är? hvad han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.{/xDertill Sabbathspredikostolen, den de i husena byggt hade. Och Konungsgången utantill vände han i Herrans hus, för Konungens skull i Assyrien.1z]xOch Konung Ahas bröt bort sidorna af stolarna, och hof bort kettlarna deraf, och hafvet hof han utaf de kopparoxar, som voro derunder, och satte det uppå stengolfvet;@y}xPresten Uria gjorde allt det Konung Ahas befallde honom.0x[xOch Konung Ahas böd Prestenom Uria, och sade: På det stora altaret skall du upptända bränneoffer om morgonen, och spisoffer om aftonen, och Konungens bränneoffer, och hans spisoffer, och allt folkens bränneoffer i landena, samt med deras spisoffer, och drickoffer; och allt blodet af bränneoffret, och af allo andro offer skall du stänka deruppå; men om kopparaltaret vill jag vara förtänkt hvad jag göra skall.3waxMen det kopparaltaret, som för Herranom stod, tog han bort, så att det icke skulle stå emellan altaret och Herrans hus; utan satte det utmed sidona vid altaret norrut..vWx Och upptände deruppå sitt bränneoffer, och spisoffer, och göt deruppå sitt drickoffer; och blodet af tackoffrena, som han offrade, lät han stänka på altaret.Tu#x Och då Konungen kom ifrå Damascon och såg altaret, offrade han deruppå;!t=x Och Uria Presten byggde ett altare, och gjorde det efter det, som Konung Ahas honom sändt hade ifrå Damascon, tilldess Konung Ahas kom ifrå Damascon.gsIx Och Konung Ahas drog emot ThiglathPileser, Konungen i Assyrien, till Damascon. Och då han såg ett altare, som i Damascon var, sände Konung Ahas ett mönster och en efterliknelse till Presten Uria, såsom det gjordt var.rx Och Konungen i Assyrien hörde honom; och drog upp till Damascon, och vann det; och förde dem bort till Kir, och drap Rezin.q%xOch Ahas tog det silfver och guld, som i Herrans huse och uti Konungshusens fatebur funnet vardt, och sände Konungenom i Assyrien skänker.pp[xMen Ahas sände båd till Thiglath Pileser, Konungen i Assyrien, och lät säga honom: Jag är din tjenare, och din son. Kom hitupp, och hjelp mig utu Konungens hand i Syrien, och Israels Konungs, hvilka sig emot mig upprest hafva.*oOxPå samma tiden fick Rezin, Konungen i Syrien, Elath igen till Syrien, och dref Judarna utur Elath. Och de Syrier kommo, och bodde deruti, allt intill denna dag./nYxPå den tiden drog Rezin, Konungen i Syrien, och Pekah, Remalia son, Israels Konung, upp till Jerusalem till att strida, och belade Ahas; men de kunde icke vinna det.gmIxOch han gjorde offer, och rökte på höjderna, och på alla backar, och under all grön trä..lWxTy han vandrade på Israels Konungars väg; dertill lät han sin son gå igenom eld, efter de Hedningars styggelse, hvilka Herren för Israels barn fördrifvit hade.)kMxTjugu åra gammal var Ahas, då han vardt Konung, och regerade sexton år i Jerusalem, och gjorde intet det Herranom hans Gud behagade, såsom hans fader David.`j =xUti sjuttonde årena Pekah, Remalia sons, vardt Ahas Konung, Jothams, Juda Konungs, son.i5x&Och Jotham afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven när sina fäder, uti sins faders Davids stad; och Ahas hans son vardt Konung i hans stad.fhGx%I den tiden begynte Herren sända till Juda Rezin, Konungen i Syrien, och Pekah, Remalia son.}gux$Hvad nu mer af Jotham sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.f#x#Undantagno, att han icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna. Han byggde den höga porten på Herrans hus.[e1x"Och gjorde det Herranom väl behagade, alldeles såsom hans fader Usia gjort hade;dx!Och var fem och tjugu åra gammal, då han Konung vardt, och regerade i sexton år i Jerusalem; hans moder het Jerusa, Zadoks dotter;lcSx Uti andra årena Pekah, Remalia sons, Israels Konungs, vardt Jotham Konung, Usia son, Juda Konungs;b}xHvad nu mer af Pekah sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.&aGxOch Hosea, Ela son, gjorde ett förbund emot Pekah, Remalia son, och slog honom ihjäl, och vardt Konung i hans stad, uti tjugonde årena Jothams, Usia sons.O`xUti Pekah, Israels Konungs, tid kom ThiglathPileser, Konungen i Assyrien, och tog Ijon, AbelBethMaacha, Janoha, Kedes, Hazor, Gilead, Galilea och hela Naphthali land, och förde dem bort i Assyrien. _ xOch gjorde det ondt var för Herranom; ty han vände icke åter af Jerobeams synder, Nebats sons, den Israel kom till att synda.^xUti andra och femtionde årena Asaria, Juda Konungs, vardt Pekah, Remalia son, Konung öfver Israel i Samarien i tjugu år;]}xHvad mer af Pekahia; sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.q\]xOch Pekah, Remalia son, hans riddare, gjorde ett förbund emot honom, och slog honom i Samarien, uti Konungshusets palats, med Argob, och Arie, och femtio män med honom af Gileads barn; och drap honom, och vardt Konung i hans stad. [xOch gjorde det ondt var för Herranom; ty han vände icke åter af Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda.{ZqxUti femtionde årena Asaria, Juda Konungs, vardt Pekahia, Menahems son, Konung öfver Israel i Samarien, i tu år;]Y5xOch Menahem afsomnade med sina fader; och Pekahia hans son vardt Konung i hans stad.X}xHvad nu mer af Menahem sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.VW'xOch Menahem lade en skatt i Israel uppå de rikesta, femtio siklar silfver på hvar man, att han skulle gifva det Konungenom i Assyrien. Alltså drog Konungen af Assyrien hem igen, och blef icke i landena.&VGxOch Phul, Konungen i Assyrien, kom i landet; och Menahem gaf Phul tusende centener silfver, på det han skulle hålla med honom, och befästa honom i rikena.UxOch gjorde det ondt var för Herranom, och öfvergaf icke i sin lifstid Jerobeams synder, Nebats sons, den Israel kom till att synda.TxUti nionde och tretionde årena Asaria, Juda Konungs, vardt Menahem, Gadi son, Konung öfver Israel i tio år, i Samarien;VS'xPå den tiden slog Menahem Thiphsah, med alla de som derinne voro, och dess gränsor, allt ifrå Thirza; derföre att de icke ville låta honom in; och slog alla deras hafvande qvinnor, och sönderref dem. R xHvad nu mer af Sallum sägandes är, och om hans förbund, som han gjorde, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico."Q?xTy Menahem, Gadi son, drog upp ifrå Thirza, och kom till Samarien, och slog Sallum, Jabes son, i Samarien, och drap honom; och vardt Konung i hans stad.Pyx Sallum, Jabes son, vardt Konung uti nionde och tretionde årena Usia, Juda Konungs, och regerade en månad i Samarien.O)x Och det är det som Herren till Jehu talat hade, sägandes: Din barn skola sitta på Israels stol, allt intill fjerde led. Och det skedde så.bN?x Hvad mer af Zacharia sägandes är, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico. Mx Och Sallum, Jabes son, gjorde ett förbund emot honom, och slog honom för folkena, och drap honom; och vardt Konung i hans stad.'LIx Och gjorde det ondt var för Herranom, såsom hans fäder gjort hade. Han vände icke igen ifrå Jerobeams synder, Nebats sons, den Israel kom till att synda.KxUti åttonde och tretionde årena Asaria, Juda Konungs, vardt Zacharia, Jerobeams son, Konung öfver Israel i Samarien, i sex månader;J!xOch Asaria afsomnade med sina fäder, och man begrof honom när sina fäder uti Davids stad; och hans son Jotham vardt Konung i hans stad.}IuxHvad nu mer af Asaria sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.8HkxMen Herren plågade Konungen, så att han var spitelsk allt intill döden, och bodde uti ett fritt hus; men Jotham, Konungens son, regerade huset, och dömde folket i landena.fGGxUndantagno, att de icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna.VF'xOch han gjorde det Herranom väl behagade, alldeles såsom hans fader Amazia; ExOch var sexton åra gammal, då han Konung vardt, och regerade tu och femtio år i Jerusalem; hans moder het Jecholia af Jerusalem.qD _xUti sjunde och tjugonde årena Jerobeams, Israels Konungs, vardt Asaria Konung, Amazia son, Juda Konungs;rC_xOch Jerobeam afsomnade med sina fäder, Israels Konungar; och hans son Zacharia vardt Konung i hans stad.gBIxHvad nu mer af Jerobeam sägandes är, och allt det han gjort hafver, och hans magt, huru han stridt hafver, och huru han igenfick Damascon och Hamath till Juda i Israel, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.AyxOch Herren hade icke sagt, att han ville utskrapa Israels namn under himmelen; utan halp dem genom Jerobeam, Joas son. @ xTy Herren såg till Israels svåra jämmer, så att ock de innelyckte och igenlefde förgingos; och ingen hjelpare var i Israel._?9xMen han tog igen Israels gränsor, ifrå Hamath allt intill hafvet, som ligger i hedmarkene, efter Herrans Israels Guds ord, som han sagt hade genom, sin tjenare Propheten Jona, Amitthai son, som var af GathHepher.>xOch gjorde det ondt varför Herranom, och öfvergaf icke alla Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda. =xUti femtonde årena Amazia, Joas sons, Juda Konungs, vardt Jerobeam, Joas son, Konung öfver Israel i Samarien, ett och fyratio år,e<ExHan byggde Elath, och fick det igen under Juda, sedan Konungen med hans fäder afsomnad var.y;mxOch hela Juda folk togo Asaria, uti lians sextonde äre, och gjorde honom till Konung i hans faders Amazia stad.w:ixOch de förde honom dädan på hästar; och han vardt begrafven i Jerusalem, när sina fäder uti Davids stad.9#xOch de gjorde ett förbund emot honom i Jerusalem; men han flydde till Lachis. Och de sände efter honom till Lachis, och dråpo honom der.\83xHvad nu mer af Amazia sägandes är, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.o7YxMen Amazia. Joas son, Juda Konungs, lefde efter Joas död, Joahas sons, Israels Konungs, i femton år.6!xOch Joas afsomnade med sina fader, och vardt begrafven i Samarien ibland Israels Konungar; och hans son Jerobeam vardt Konung i hans stad.45cxHvad nu mer af Joas sägande är, det han gjort hafver, och hans magt, och huru han med Amazia, Juda Konung, stridde, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.*4OxOch tog allt det guld och silfver, och tyg, som funnet vardt i Herrans hus, och i Konungshusens fatebur, dertill barnen, till pant; och drog åter till Samarien.g3Ix Och Joas, Israels Konung, grep Amazia, Juda Konung, Joas son, Ahasia sons, i BethSemes; och kom till Jerusalem, och ref omkull, murarna i, Jerusalem, ifrån Ephraims port, allt intill hörnporten, fyrahundrad alnar långt.T2#x Men Juda vardt slagen för Israel, så att hvar och en flydde i sina hyddo."1?x Men Amazia hörde honom intet. Så drog Joas, Israels Konung, upp; och de besågo hvarannan, han och Amazia, Juda Konung, i BethSemes, som i Juda ligger.,0Sx Du hafver slagit de Edomeer, deraf förhäfver sig ditt hjerta; behåll den prisen, och blif hemma; hvi söker du efter olycko, att du må falla, och Juda med dig?$/Cx Men Joas, Israels Konung, sände till Amazia, Juda Konung, och lät säga honom: Törnebusken, som i Libanon är, sände till cedreträt i Libanon, och sade: Gif dina dotter minom son till hustru; men vilddjuret på markene i Libanon lopp öfver törnebuskan, och förtrampade honom, .xDå sände Amazia båd till Joas, Joahas son, Jehu sons, Israels Konung, och lät säga honom: Kom hit, och låt oss se hvarannan.-)xHan slog desslikes de Edomeer i saltdalenom, tiotusend, och vann den staden Sela med strid; och kallade honom Joktheel, allt intill denna dag.{,qxMen dråparenas barn drap han icke; såsom ock skrifvet är i Mose lagbok, der Herren budit hade, och sagt: Fäderna skola icke dö för barnens skull, och barnen skola icke dö för fädernas skull; utan hvar och en skall dö för sina synd.l+SxDå han nu var mägtig vorden i riket, slog han sina tjenare, som Konungen hans fader dräpit hade.]*5xTy höjderna vordo icke aflagda; utan folket offrade och rökte ännu på höjderna.)xOch han gjorde det Herranom väl behagade; dock icke såsom hans fader David, utan såsom hans fader Joas gjort hade, så gjorde han ock.(xFem och tjugu åra gammal var han, då han vardt Konung; och regerade nio och tjugu år i Jerusalem; hans moder het Joaddan af Jerusalem.k' SxUti andro årena Joas, Joahas sons, Israels Konungs, vardt Amazia Konung, Joas, Juda. Konungs, son.M&x Men Joas vände om, och tog de städer igen utu Benhadads, Hasaels sons, hand, som han utu hans faders Joahas hand med strid tagit hade. Tre gånger slog Joas honom, och fick Israels städer igen. ~}}||{zz3yxxGwwvu=tt^ssrzqqApp8oLnnmlkkDjjiMhggEfseed~d"ccAbbDaa}``C__^`]].\[[ ZZXWWVVUT!SFRQPOINhMM'LKnJJ I#H-GFEDD?C{BBjAAs@m?>==y<;;:: 9M8577C6554z3322*11X106/l.--G,,(++"*<))u(''W&& %%$l$#g"""!$ z,+K$J G B!a? IWFX [ x . p 'I01 g2{MUDerefter besof Hezron Machirs dotter, Gileads faders; och han tog henne, då han var sextio åra gammal; och hon födde honom Segub.-TUHur födde Uri; Uri födde Bezaleel.GSDå Asuba blef död, tog Caleb Ephrath; hon födde honom Hur.R{Caleb, Nezrons son, födde med den qvinnone Asuba och med Jerigoth; och desse äro hennes barn; Jeser, Sobab och Ardon.LQMen Abigail födde Amasa; och Amasa fader var Jether, en Ismaelit.ePCOch deras systrar voro: ZeruJa och Abigail. ZeruJa barn äro: Abisai, Joab, Asahel, de tre.+OQOzem den sjette, David den sjunde.0N[Nethaneel den fjerde, Raddai den femte,RM Isai födde sin första son Eliab, AbiNadab den andre, Simea den tredje,,LS Boas födde Obed; Obed födde Isai;2K_ Nahesson födde Salma; Salma födde Boas.WJ' Ram födde Amminadab; Amminadab födde Nahesson, den Förstan för Juda barn.HI  Hezrons barn, som honom födde äro: Jerahmeel, Ram, Chelubai."H?Ethans barn äro: Asaria.pGYCharmi barn äro: Achar, hvilken bedröfvade Israel, då han förtog sig på det tillspillogifvet var.[F/Men Serah barn äro: Simri, Ethan, Heman, Chalcol, Dara. Desse tillhopa äro fem.+EQPerez barn äro: Hezron och Hamul.bD=Men Thamar hans sonahustru födde honom Perez och Serah, så att all Juda barn voro fem.0CYJuda barn äro: Er, Onan, Sela; de tre vordo honom födde af Sua dotter den Cananeiskon. Men Er, den förste Juda son, var arg för Herranom, derföre drap han honom.6BgDan, Joseph, BenJamin, Naphthali, Gad, Asser.OA Desse äro Israels barn: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaschar, Sebulon,P@ 6Den Försten Magdiel, den Försten Iram. Desse äro de Förstar i Edom.F? 5Den Försten Kenas, den Försten Theman, den Försten Mibzar,F> 4Den Försten Aholibama, den Försten Ela, den Försten Pinon,r= _3Då Hadad blef död, vordo Förstar i Edom: den Försten Thimna, den Försten Alja, den Försten Jetheth,< 72Då Baalhanan blef död, vardt Konung i hans stad Hadad; och hans stad het Pagi; och hans hustru het Mehetabeel, Matreds dotter, och Mesahabs dotter.M; 1Då Saul blef död, vardt Konung i hans stad Baalhanan, Achbors son.U: %0Då Samla blef död, vardt Konung i hans stad Saul af Rehoboth vid älfvena.H9  /Då Hadad blef död, vardt Konung i hans stad Samla af Masreka.8 #.Då Husam blef död, vardt Konung i hans stad Hadad, Badads son, hvilken slog de Midianiter på de Moabiters mark; och hans stad het Avith.W7 )-Då Jobab blef död, vardt Konung i hans stad Husam, utaf de Themaniters land.U6 %,Och då Bela blef död, vardt Konung i hans stad Jobab, Serahs son af Bozra. 5 ;+Desse äro de Konungar, som regerade uti Edoms land, förra än någor Konung regerade ibland Israels barn: Bela, Geors son; och hans stad het Dinhaba.Q4 *Ezers barn äro: Bilhan, Saavan, Jaachan. Disans barn äro: Uz och Aran.P3 )Ana barn äro: Dison. Disons barn äro: Hamran, Esban, Jithran, Cheran.X2 +(Sobals barn äro: Aljan, Manahat, Ebal, Zephi, Onam. Zibeons barn: Aja och Ana.E1 'Lotans barn äro: Hori, Homam; och Thimna var Lotans syster.H0  &Seirs barn äro: Lotan, Sobal, Zibeon, Ana, Dison, Ezer, Disan.:/ q%Reguels barn äro: Nahath, Serah, Samma och Missa.N. $Eliphas barn äro: Teman, Omar, Zephi, Gatham, Kenas, Thimna, Amalek.=- w#Esau barn äro: Eliphas, Reguel, Jeus, Jaelam, Korah.@, }"Abraham födde Isaac. Isaacs barn äro: Esau och Israel.`+ ;!Och Midians barn äro: Epha, Epher, Hanoch, Abida, Eldaa. Desse äro alle Keturas barn. *  Men Keturas barn, Abrahams frillos: hon födde Simran, Jaksan, Medan, Midian, Jisbak, Suah. Och Jaksans barn äro: Seba och Dedan.7) kJethur, Naphis, Kedma. Desse äro Ismaels barn.)( OMisma, Duma, Massa, Hadad, Thema,Y' -Detta är deras ätter: den förste Ismaels son Nebajoth; Kedar, Adbeel, Mibsam,1& _Men Abrahams barn äro: Isaac och Ismael.% ;Abram, det är Abraham.$ 7Serug, Nahor, Tharah,# 1Eber, Peleg, Regu," ;Sem, Arphachsad, Salah,?! {Ophir, Havila och Jobab. Desse äro alle Jaketans barn.  5Ebal, Abimael, Seba, 9Hadoram, Usal, Dikela,; sJaketan födde Almodad, Saleph, Hazarmaveth, Jarah,   Men Eber vordo födde två söner; den ene het Peleg, derföre, att i hans tid vardt landet deladt; och hans broder het Jaketan.7 kMen Arphachsad födde Salah; Salah födde Eber.^ 7Sems barn äro desse: Elam, Assur, Arphachsad, Lud, Aram, Uz, Hul, Gether och Maseeh.# CArvadi, Zemari och Hamathi. /Hivi, Arki, Sini, ;Jebusi, Emori, Girgasi,; s Men Canaan födde Zidon, sin första son, och Heth,Q  Patrusim, Casluhim; af hvilkom utkomne äro de Philistim och Caphthorim.: q Mizraim födde Ludim, Anamim, Lehabim, Naphthuhim,F  Men Chus födde Nimrod. Han begynte vara väldig på jordene.j O Men Chus barn äro desse: Seda, Havila, Sabtha, Raema, Sabtecha, Raema barn äro: Seba och Dedan.4 eHams barn äro: Chus, Mizraim, Phut, Canaan.D Javans barn äro: Elisa, Tharsisa, Chittim, Dodam, Dodanim.9 oMen Gomers barn äro: Ascenas, Riphath, Thogarma.U %Japhets barn äro desse: Gomer, Magog, Madai, Javan, Thubal, Mesech, Thiras.  =Noah, Sena, Ham, Japhet.#  CHenoch, Methusalah, Lamech,!  ?Kenan, Mahalaleel, Jared,  /Adam, Seth, Enos,y mxOch satte honom före hans del, den man honom alltid gifva skulle af Konungenom, hvar dag, så länge han lefde.g IxOch förvandlade hans fängelsekläder; och han åt alltid inför honom i alla sina lifsdagar;vgxOch talade vänliga med honom, och satte hans stol utöfver de Konungars stolar, som när honom voro i Babel;xUti sjunde och tretionde årena, sedan Jojachin, Juda Konung, bortförd var, på sjunde och tjugonde dagen i tolfte månadenom, hof EvilMerodach, Konungen i Babel, uti första årena af sitt rike, Jojachins, Juda Konungs, hufvud upp utu fängslehuset;'xDå reste sig upp allt folket, både små och store, och krigsöverstarna, och kommo in uti Egypten; förty de fruktade sig för de Chaldeer.NxMen i sjunde månadenom kom Ismael, Nethania son, Elisama sons, utaf Konungsliga slägt, och tio män med honom, och slogo Gedalja ihjäl; dertill de Judar och Chaldeer, som med honom voro i Mizpa.JxOch Gedalja svor dem, och deras män, och sade till dem: Frukter eder intet att vara de Chaldeers underdånar; blifver i landena, och varer Konungenom af Babel underdånige, så går eder väl.)MxDå nu allt krigsfolkets höfvitsmän och männerna hörde, att Konungen af Babel hade uppsatt Gedalja, kommo de till Gedalja i Mizpa, nämliga Ismael, Nethania son, och Johanan, Kareahs son, och Seraja, Thanhumeths son, den Netophathiten, och Jaesania, Maachati son, samt med deras män.7xMen öfver det folk, som qvart blef i Juda land, som NebucadNezar, Konungen i Babel, qvart blifva lät, satte han Gedalja, Ahikams son, Saphans sons.ymxOch Konungen i Babel slog dem ihjäl i Riblath, i de landena Hamath. Alltså vardt Juda bortförd utu sitt land.`;xDessa tog NebusarAdan hofmästaren, och förde dem till Konungen af Babel till Riblath. ;xOch en kamerer utu stadenom, som öfver krigsmännerna satt var, och fem män, som allstädes hade ståndit för Konungenom, och i stadenom funne voro, och Sopher, härhöfvitsmannen, som folket i landena strida lärde, och sextio män af landsfolkena, som i stadenom funne voro.~xOch hofmästaren tog Presten Seraja af första skiftet, och Presten Zephania af det andra skiftet, och tre dörravaktare,j}OxAderton alnar hög var en stoden, och knappen derpå var ock af koppar, och tre alnar hög; och gjordarne, och granatäplen allt omkring knappen, var ock allt af koppar; vid samma sättet var ock den andre stoden med gjordar.|xTvå stodar, ett haf, och de stolar, som Salomo hade göra låtit till Herrans hus; kopparen af all denna tygen stod icke till vägandes.S{!xDertill tog hofmästaren pannor och bäcken, hvad af guld och silfver var;fzGxOch grytor, skoflar, knifvar, skedar, och all kopparkärile, dermed man tjente, togo de bort.y5x Men de kopparstodar i Herrans hus, och stolarna, och kopparhafvet, som i Herrans hus var, slogo de Chaldeer sönder, och förde kopparen till Babel.ax=x Och af de ringesta i landena lät hofmästaren blifva till vingårdsmän, och åkermän.*wOx Men det andra folket, som qvart var i stadenom, och de som till Konungen af Babel fallne voro, och det andra meniga folket, förde NebusarAdan hofmästaren bort.rv_x Och hela de Chaldeers magt, som med hofmästarenom var, bröt omkull murarna, som omkring Jerusalem voro.yumx Och uppbrände Herrans hus, och Konungshuset, och all hus i Jerusalem, och all stor hus brände han upp med eld./tYxPå sjunde dagen i femte månadenom, det är nittonde året NebucadNezars, Konungens i Babel, kom NebusarAdan hofmästaren, Konungens tjenare i Babel, till Jerusalem;s%xOch de slogo Zedekia barn ihjäl för hans ögon, och stungo Zedekia hans ögon ut, och bundo honom med kedjor, och förde honom till Babel.zroxMen Konungen grepo de, och förde honom upp till Konungen af Babel till Riblath; och de sade en dom öfver honom.0q[xMen de Chaldeers magt jagade efter Konungen, och grepo honom på hedmarkene vid Jericho. Och alle krigsmännerna, som när honom voro, vordo förskingrade ifrå honom.ipMxDå föll man in i staden, och alle krigsmän flydde om nattena, den vägen ifrå porten, som går emellan de två murar åt Konungsträgården. Och de Chaldeer lågo omkring staden. Och han flydde den vägen åt hedmarkena.joOxMen i nionde månadenom vardt hungren stark i stadenom, så att folket i landena hade intet äta.Wn)xAlltså vardt staden belagd, allt intill ellofte året af Konung Zedekia rike.bm AxOch det begaf sig i nionde årena af hans rike, på tionde dagen i tionde månadenom, kom NebucadNezar, Konungen i Babel, med all sin magt för Jerusalem, och de lägrade sig der före, och byggde skansar allt omkring.1l]xTy det skedde alltså med Jerusalem och Juda utaf Herrans vrede, tilldess han kastade dem bort ifrå sitt ansigte. Och Zedekia vardt affällig ifrå Konungenom i Babel.NkxOch han gjorde det ondt var för Herranom, såsom Jojakim gjort hade.j1xEtt och tjugu år gammal var Zedekia, då han vardt Konung, och regerade ellofva år i Jerusalem; hans moder het Hamital, Jeremia dotter af Libna.}iuxOch Konungen af Babel gjorde Matthania, hans faderbroder, till Konung i hans stad, och förvände hans namn Zedekia.h/xOch hvad bästa folket var, sjutusend, och de timbermän och smeder, tusende, alle starke krigsmän. Och Konungen af Babel förde dem till Babel.=guxOch förde bort Jojachin till Babel, Konungens moder, Konungens hustrur, och hans kamererare; desslikes de myndiga i landena förde han ock fångna bort ifrå Jerusalem till Babel;BfxOch förde bort hela Jerusalem, alla öfverstar, alla väldiga, tiotusend fångar, och alla timbermän, och alla smeder, och lät intet qvart blifva, utan det ringesta folket i landena;Fex Och tog ut dädan alla håfvor uti Herrans hus, och i Konungshuset; och slog sönder all gyldene kärile, som Salomo, Israels Konung, gjort hade uti Herrans tempel, såsom Herren sagt hade;Jdx Men Jojachin, Juda Konung, gick ut till Konungen af Babel med sine moder, med sina tjenare, med sina öfverstar och kamererare. Och Konungen af Babel anammade honom i lians rikes åttonde åre;Qcx Och då NebucadNezar kom till staden med sina tjenare, belade han honom.{bqx På den tiden drogo NebucadNezars Konungens tjenare i Babel upp till Jerusalem, och kringlade staden med bålverk.Qax Och han gjorde det ondt var för Herranom, såsom hans fader gjort hade.`9xAderton åra gammal var Jojachin, då han Konung vardt, och regerade tre månader i Jerusalem; hans moder het Nehustha, Elnathans dotter af Jerusalem.C_xOch Konungen i Egypten drog icke mer utu sitt land; förty Konungen i Babel hade honom borttagit allt det som Konungens i Egypten var, ifrån Egypti bäck allt intill den älfven Phrath._^9xOch Jojakim afsomnade med sina fäder, och hans son Jojachin vardt Konung i hans stad.]{xHvad nu mer af Jojakim sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.\'xOch för det oskyldiga blods skull, som han utgöt, och gjorde Jerusalem fullt med oskyldigt blod; och derföre ville Herren icke förlåtat.['xMen det skedde Juda alltså, efter Herrans ord, på det han skulle kasta dem ifrå sitt ansigte för Manasse synds skull, som han gjort hade;sZaxOch Herren lät komma öfver honom krigsfolk, utu Chaldeen, utu Syrien, utu Moab, och ifrån Ammons barn; och lät komma dem i Juda, att de skulle förderfva honom, efter Herrans ord, det han talat hade genom sina tjenare Propheterna.Y 1xUti hans tid drog NebucadNezar upp, Konungen i Babel, och Jojakim vardt honom underdånig i tre år. Och han vände sig om, och föll ifrå honom.RXx%Och han gjorde det ondt var för Herranom, såsom hans fäder gjort hade.W-x$Fem och tjugu åra gammal var Jojakim, då han vardt Konung, och regerade ellofva år i Jerusalem; hans moder het Zebuda, Pedaja dotter af Ruma.V#x#Och Jojakim gaf Pharao silfret och guldet; dock beskattade han landet, att han sådant silfver gifva kunde efter Pharaos befallning; hvar och en, efter sina förmågo, beskattade han till silfver och guld ibland folket i landena, att han det PharaoNecho gifva skulle.;Uqx"Och PharaoNecho gjorde Eliakim, Josia son, till Konung uti hans faders Josia stad, och vände hans namn Jojakim. Men Joahas tog han, och förde in uti Egypten; der blef han död.:Tox!Men PharaoNecho grep honom i Riblath i Hamaths land, att han icke regera skulle i Jerusalem; och lade en beskattning på landet, hundrade centener silfver, och en centener guld.RSx Och han gjorde det ondt var för Herranom, såsom hans fäder gjort hade.R3xTre och tjugu åra gammal var Joahas, då han vardt Konung, och regerade tre månader i Jerusalem; hans moder het Hamutal, Jeremia dotter af Libna.kQQxOch hans tjenare förde honom dödan ifrå Megiddo, och hade honom till Jerusalem, och begrofvo honom i hans graf; och folket i landena togo Joahas, Josia son, och smorde honom, och gjorde honom till Konung i hans faders stad.GP xUti hans tid drog Pharao Necho, Konungen i Egypten, upp emot Konungen af Assyrien, vid den älfvena Phrat; men Konung Josia drog emot honom, och blef död i Megiddo, då han hade sett honom.~OwxHvad nu mer af Josia sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.vNgxOch Herren sade: Jag vill ock kasta Juda ifrå mitt ansigte, såsom jag Israel bortkastat hafver; och skall förkasta denna staden, som jag utvalt hafver, nämliga Jerusalem, och det hus, der jag om sagt hafver: Mitt Namn skall vara der.*MOxDock vände icke Herren sig ifrå sine stora vredes grymhet, der han med öfver Juda förtörnad var, för all de retelses skull, dermed Manasse honom rett hade.GL xHans like hade ingen Konung varit för honom, den så af allt hjerta, af allo själ, och alla krafter sig till Herran vände, efter all Mose lag; och efter honom kom ej heller hans like upp.KxDesslikes rensade Josia ut alla spåmän, tecknatydare, beläte och afgudar, och all styggelse, som i Juda land och i Jerusalem sedde vordo; på det han skulle upprätta lagsens ord, som skrifne stodo i bokene, som Presten Hilkia fann i Herrans hus._J9xUtan i adertonde årena Konungs Josia vardt detta Passah hållet Herranom i Jerusalem.IxTy intet Passah var så hållet som detta, ifrå de domares tid, som Israel dömde, och i alla Israels Konungars och Juda Konungars tid;{HqxOch Konungen böd folkena, och sade: Håller Herranom edrom Gud Passah, såsom skrifvet är i denna förbunds bok.GxOch han offrade alla höjdernas Prester, som der voro, på altaren, och brände så menniskoben deruppå, och kom igen till Jerusalem.@F{xHan kastade ock bort all höjders hus uti Samarie städer, som Israels Konungar gjort hade, till att förtörna ( Herran ), och gjorde med dem alldeles såsom han i BethEl gjort hade.E!xOch han sade: Låt honom ligga; ingen röre hans ben. Alltså vordo hans ben friade, med den Prophetens ben, som utaf Samarien kommen var.]D5xOch han sade: Hvad är detta för en vård, som jag här ser? Och folket i stadenom sade till honom: Det är den Guds mansens grift, som af Juda kom, och detta utropade, som du gjort hafver med altarena i BethEl.CxOch Josia vände sig om, och fick se de grifter, som voro på bergena, och sände bort, och lät hemta benen utu grifterna, och uppbrände dem på altarena, och orenade det, efter Herrans ord, som Guds mannen utropat hade, den detta så föresagt hade,BxSammalunda ock det altaret i BethEl, höjden, som Jerobeam, Nebats son, gjort hade, den Israel hade kommit till att synda; det samma altaret bröt han neder, och höjdena, och brände upp höjdena, och gjorde henne till stoft, och brände upp lunden.cAAxOch slog sönder stoderna, och utrotade lundarna, och uppfyllde deras rum med menniskoben;r@_x Och de höjder, som för Jerusalem voro, på högra sidone, vid berget Mashith, som Salomo Israels Konung byggt hade till Astoreth, Zidons styggelse, och Chemos, Moabs styggelse, och Milcom, Ammons barnas styggelse, orenade Konungen;f?Gx Så ock altaren på taken i Ahas sal, den Juda Konungar gjort hade; och de altare, som Manasse gjort hade uti de två gårdar åt Herrans hus, bröt Konungen bort, och lopp dädan, och kastade deras stoft i Kidrons bäck.U>%x Och tog bort de hästar, hvilka Juda Konungar solene uppsatt hade, i ingångenom åt Herrans hus, till NethanMelechs åminnelse, kamererarens, som i Parvarim var; och solenes vagnar brände han upp i eld;=x Han orenade ock Tophet, uti Hinnoms barnas dal, att ingen skulle låta gå sin son eller sina dotter genom eld för Molech;<x Dock offrade icke höjdernas Prester någon tid på Herrans altare i Jerusalem, utan åto af de osyrade brödena, ibland sina bröder.";?xOch han lät församla alla Presterna utu Juda städer, och orenade de höjder, der Presterna rökte, ifrå Geba allt intill BerSeba; och han bröt bort portaltaren, som voro uti ingångenom i Josua stadsfogdans port, hvilken voro på venstra sidone, der man går till stadsporten.o:YxOch han bröt bort de roffarehus, som voro vid Herrans hus, der qvinnor uti vofvo tapeter till lunden.K9xOch lät föra lunden utu Herrans hus, ut för Jerusalem, i Kidrons bäck; och brände honom upp i Kidrons bäck, och gjorde honom till stoft, och kastade stoftet uppå det meniga folks grifter.]85xOch han afsatte de Camarim, hvilka Juda Konungar stiktat hade, till att röka på höjderna uti Juda städer, och omkring Jerusalem; desslikes Baals, solenes, månans, planeternas och all himmelens härs rökare;H7 xOch Konungen böd öfversta Prestenom Hilkia, och Prestenom af det andra skiftet, och dörravaktaromen, att de skulle utkasta af Herrans tempel allahanda tyg, som till Baal och lunden, och all himmelens här gjordt var; och de brände det upp utanför Jerusalem i Kidrons dal, och stoftet deraf vardt buret till BethEl.?6yxOch Konungen gick in till en stod, och gjorde ett förbund för Herranom, att de skulle vandra efter Herranom, och hålla hans bud, vittnesbörd och rätter, af allt hjerta, och af allo själ, att de skulle upprätta detta förbunds ord, som skrifne stodo uti desso bok; och allt folket trädde uti förbundet.5xOch Konungen gick upp i Herrans hus, och hvar man af Juda, och alle Jerusalems inbyggare med honom, Prester och Propheter, och allt folket, både små och store; och man las för deras öron all förbundsens boks ord, hvilken i Herrans hus funnen var.c4 CxOch Konungen sände bort, och till honom församlades alle de äldste i Juda och Jerusalem.W3)xDerföre vill jag samka dig till dina fäder, att du skall samkas i grafvena med frid, och din ögon icke se skola alla denna olyckona, som jag öfver detta rum föra skall. Och de sade Konungenom det igen.n2WxDerföre, att ditt hjerta hafver bevekt sig, af de ord, som, du hört hafver, och hafver ödmjukat dig för Herranom, då du hörde hvad jag sagt hade emot detta rum, och dess inbyggare, att de skulle varda till en förödelse och förbannelse, och hafver rifvit din kläder sönder, och hafver gråtit för mig, så hafver jag ock hört det, säger Herren.~1wxMen Juda Konunge, som eder utsändt hafver till att fråga Herran, skolen I så säga: Så säger Herren Israels Gud:H0 xDerföre, att de hafva öfvergifvit mig, och rökt andra gudar, förtörnande mig med allt deras handaverk; derföre skall min vrede upptändas emot detta rum, och skall icke utsläckt varda./7xSå säger Herren: Si, jag skall låta komma olycko öfver detta rum, och dess inbyggare, efter all lagsens ord, som Juda Konung hafver läsa låtit.t.cxMen hon sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Säger dem månne, som eder till mig sändt hafver:k-QxDå gingo åstad Hilkia Presten, Ahikam, Achbor, Saphan och Asaja, till den Prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thikva sons, Harhas sons, klädavaktarens; och hon bodde i Jerusalem i dem andra delenom, och de talade med henne.+,Qx Går bort, och fråger Herran, för mig, för folket, och för hela Juda, om denna bokenes ord, som funnen är; ty det är en stor Herrans vrede, som är upptänd öfver oss; derföre, att våre fäder icke lydt hafva denna bokenes ord, att de måtte gjort allt det derutinnan skrifvet är.!+=x Och Konungen böd Hilkia Prestenom, och Ahikam, Saphans sone, och Achbor, Michaja sone, och Saphan skrifvarenom, och Asaja, Konungens tjenare, och sade:L*x Då Konungen hörde orden i lagbokene, ref han sin kläder sönder.) x Och förtäljde skrifvaren Saphan Konungenom, och sade: Hilkia Presten fick mig ena bok; och Saphan las henne för Konungenom.h(Kx Och skrifvaren Saphan bar henne till Konungen, och bådade honom igen, och sade: Dine tjenare hafva tillhopahemtat de penningar, som i husena funne voro, och hafva utgifvit dem arbetarena, som beställde äro i Herrans hus.('KxOch öfverste Presten Hilkia sade till skrifvaren Saphan: Jag hafver funnit lagbokena uti Herrans hus; och Hilkia fick Saphan bokena, att han skulle den läsa.#&AxDock så, att man ingen räkenskap skulle taga af dem för de penningar, som under deras hand antvardade vordo; utan de skulle handla dermed på sina tro.% xNämliga timbermannom, byggningsmannom, murmästarom, och dem som trä och huggen sten köpa skola, till husets förbättring;"$?xAtt de måga gifva dem arbetarena, som beställde äro i Herrans hus, och gifva dem som arbeta på Herrans hus, och bota det som förfallet är i husena;)#MxGack upp till öfversta Presten Hilkia, att man må få honom de penningar, som till Herrans hus införde äro, och dörravaktarena församlat hafva af folkena; "xUti adertonde årena Konungs Josia, sände Konungen Saphan, Azalia son, Mesullams sons, skrifvaren, bort uti Herrans hus, och sade:!/xHan gjorde det godt var för Herranom, och vandrade i allom sins faders Davids väg, och böjde hvarken på högra sidona, eller på den venstra.  -xJosia var åtta åra gammal, då han vardt Konung, och regerade ett och tretio år i Jerusalem; hans moder het Jedida, Adaja dotter, af Bozkath.iMxOch man begrof honom i hans graf, i Ussa trägärd; och hans son Josia vardt Konung i hans stad.X+xHvad Amon nu mer gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.7xMen folket i landena slog alla dem, som förbundet emot Konung Amon gjort hade. Och folket i landena gjorde Josia, hans son, till Konung i hans stad.X+xOch hans tjenare gjorde ett förbund emot Amon, och dråpo Konungen i hans hus.S!xOch öfvergaf Herran sina fäders Gud, och vandrade icke på Herrans väg. xOch vandrade i allan den väg, som hans fader vandrat hade, och tjente de afgudar, som hans fader tjent hade, och tillbad dem;Y-xOch han gjorde det Herranom illa behagade, såsom hans fader Manasse gjort hade;3xTu och tjugu åra gammal var Amon, då han vardt Konung, och han regerade i tu år i Jerusalem; hans moder het Mesullemeth, Haruz dotter, af Jotba.)MxOch Manasse afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven i trägårdenom vid lians hus, nämliga i Ussa trägård; och hans son Amon vardt Konung i hans stad.$CxHvad nu mer af Manasse sägandes är, och allt det han gjort hafver, och om hans synder, som han bedref, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.NxOch utgöt Manasse ganska mycket oskyldigt blod, in tilldess Jerusalem på alla sidor fullt vardt; förutan de synder, der han med kom Juda till att synda, att de gjorde det ondt var för Herranom. ;xDerföre, att de gjort hafva det mig illa behagar, och hafva förtörnat mig, ifrå den dag, då deras fäder foro utur Egypten, allt intill denna dag./YxOch jag skall låta några af minom arfvedel blifva qvara, och gifva dem uti deras fiendars händer, att de skola varda till ett rof och sköfvel allom deras fiendom;-Ux Och jag skall utsträcka öfver Jerusalem Samarie snöre, och Achabs hus vigt; och skall utskölja Jerusalem, såsom man utsköljer diskar, och skall omstörta det.Ex Derföre säger Herren Israels Gud alltså: Si, jag skall låta komma olycka öfver Jerusalem och Juda, så att hvilken som helst det får höra, honom skall det gälla i båda hans Öron.cAx Derföre, att Manasse, Juda Konung, hafver denna styggelsen gjort, som värre är än all den styggelse som de Amoreer gjort hafva, som för honom voro; och hafver desslikes kommit Juda till att synda med sina afgudar;Dx Då talade Herren genom sina tjenare Propheterna, och sade:x Men de lydde intet; utan Manasse förförde dem, så att de gjorde värre än Hedningarna, som Herren för Israels barn fördrifvit hade.h KxOch skall icke låta Israels fot mer röra sig ifrå det land, som jag deras fader gifvit hafver dock så, om de hålla och göra efter allt det jag budit hafver, och efter all de lag, som min tjenare Mose dem budit hafver.t cxHan satte ock en lundagud, den han gjort hade, i huset, om hvilket Herren till David och hans son Salomo sagt hade: Uti detta hus, och i Jerusalem, det jag utvalt hafver utur alla Israels slägter, vill jag sätta mitt Namn i evig tid.@ {xOch lät sin son gå igenom eld, och aktade på foglarop och tecken, och höll spåmän och tecknatydare, och gjorde mycket det ondt var för Herranom, der han honom med förtörnade.Z /xOch han byggde allom himmelens här altare, uti båda gårdarna till Herrans hus;j OxOch byggde altare i Herrans hus, der Herren om sagt hade: Jag skall sätta mitt Namn i Jerusalem.hKxOch han afvände sig, och uppbyggde de höjder, som hans fader Hiskia nederbrutit hade, och uppsatte Baals altare, och gjorde lundar, såsom Achab, Israels Konung, gjort hade; och tillbad all himmelens här, och tjente dem;{xOch han gjorde det ondt var för Herranom, efter Hedningarnas styggelse, som Herren för Israels barn fördrifvit hade. xManasse var tolf åra gammal, då han vardt Konung, och regerade fem och femtio år i Jerusalem; hans moder het Hephziba.]5xOch Hiskia afsomnade med sina fäder; och Manasse hans son vardt Konung i hans stad.U%xHvad nu mer af Hiskia sägandes är, och all hans magt, och hvad han gjort hafver, och om dammen och vatturännorna, dermed han ledde vatten in i staden, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.xHiskia sade till Esaia: Det är så godt, som Herren sagt hafver. Och sade ytterligare: Vare dock frid och sanning i min tid. xDertill de barn, som af dig komma, som du födandes varder, skola varda tagne till att vara kamererare i Konungens palats i Babel.G xSi, den tid skall komma, att allt skall bortfördt varda utu ditt hus till; Babel, och allt det dine fäder församlat hafva intill denna dag; och skall intet igenlefdt varda, säger Herren.5gxDå sade Esaia till Hiskia: Hör Herrans ord:#AxHan sade: Hvad hafva de sett i dino huse? Hiskia sade: De hafva sett allt det i mino huse är; och i mina håfvor är intet, som jag dem icke vist hafver.Q~xSå kom Propheten Esaia till Konung Hiskia, och sade till honom: Hvad hafva desse männerna sagt? Och hvadan äro de komme till dig? Hiskia sade: De äro utaf fjerran land komne till mig, ifrå Babel.}x Och Hiskia gjorde sig glad med dem, och viste dem hela örtahuset, silfver, guld, speceri, och den bästa oljon, och harneskhuset, och allt det i hans fatebur för handene var; och var intet i hans hus, och i allt hans våld, det Hiskia dem icke viste.!|=x På den tiden sände Berodach Baladan, Baladans son, Konungen i Babel, bref och gåfvor till Hiskia; förty han hade hört, att Hiskia hade varit krank.{x Då åkallade Propheten Esaia Herran, och skuggen gick tillbaka tio streck, som han framåt gångit hade på Ahas säjare.zx Hiskia sade: Det är lätt, att skuggen går framåt tio streck, det vill jag icke; utan att han går tio streck tillbaka.Dyx Esaia sade: Detta tecknet skall du hafva af Herranom, att Herren skall så göra med dig, som han sagt hafver; vill du att skuggen skall gå tio streck framåt, eller tio streck tillbaka?x-xHiskia sade till Esaia: Hvad tecken är dertill, att Herren vill göra mig helbregda, och jag uppgå skall i Herrans hus tredje dagen härefter? wxOch Esaia sade: Får mig hit ett stycke fikon. Och när de hade det fått honom, lade han det på böldena, och han vardt helbregda,Hv xOch jag skall förlänga ditt lif till femton år, och fria dig och denna staden utu Konungens hand i Assyrien, och beskärma denna staden för mina skull, och för min tjenares Davids skull.luSxVänd om, och säg Hiskia mins folks Första: Detta säger Herren dins faders Davids Gud: Jag hafver hört dina bön, och sett dina tårar; si, jag vill göra dig helbregda; tredje dagen härefter skall du uppgå i Herrans hus.ntWxMen som Esaia icke ännu halfväges igenom staden utkommen var, kom Herrans ord till honom, och sade:+sQxAck Herre ! Kom dock ihåg, att jag hafver troliga vandrat för dig, och med rättsinnigt hjerta, och gjort det dig hafver ljuft varit. Och Hiskia gret svårliga.RrxMen han vände sitt ansigte till väggena, och bad till Herran, och sade:Dq xPå den tiden vardt Hiskia dödsjuk; och Propheten Esaia, Amos son, kom till honom, och sade till honom: Så säger Herren: Skicka om ditt hus; ty du måste dö, och icke blifva lefvandes.Mpx%Och då han tillbad i Nisrochs sins guds hus, slogo honom hans söner med svärd, Adrammelech och SarEzer, och undflydde in uti det landet Ararat; och hans son EsarHaddon vardt Konung i hans stad.ooYx$Alltså bröt Sanherib, Konungen af Assyrien, upp, drog sina färde, och vände om, och blef i Nineve. E~~5}}}8|||E{{{*zzz`z/yyyy xxxDwww]vv|v>uuLttsorrr qqaq@qppIpoolo:nnnCnmm;llClkkbjjjiiai%hhAg_gffOee{e8ddcc>>n> =<66K55_544]33o3,222 1000Hans son var Repha; hans son var Reseph och Thelah; hans son var Thahan;U=#Hans dotter var Seera. Hon byggde nedra och öfra BethHoron och UssenSeera.<!Och han besof sina hustru; hon vardt hafvandes, och födde en son, och han kallade hans namn Beria, derföre att illa tillgick i hans hus.h;IOch deras fader Ephraim sörjde i långan tid, och hans bröder kommo till att hugsvala honom.9:kHans son var Sabad; hans son var Suthelah, Eser och Elad. Och de män i Gath, infödde i landena, dråpo dem, derföre att de nederdragne voro till att taga bort deras boskap.9{Ephraims barn voro desse: Suthelah. Hans son var Bered; hans son var Thahath; hans son var Elada; hans son var Thahath;G8Och Semida hade dessa barnen: Ahjan, Sechem, Likhi och Aniam.E7Och hans syster Molecheth födde Ishod, Abieser och Mahela.V6%Men Ulams son var Bedan. Detta är Gileads barn, Machirs sons, Manasse sons. 5Och Maacha, Machirs hustru, födde en son, den kallade hon Peres: och hans broder het Seres; och hans söner voro: Ulam och Rakem. 4Och Machir gaf Huppim och Suppim hustrur, och hans syster het Maacha; hans andre son het Zelaphehad; och Zelaphehad hade döttrar.s3_Manasse barn äro desse: Esriel, hvilken hans frilla Aramia födde; men han födde Machir, Gileads fader.M2 Naphthali barn voro: Jahziel, Guni, Jezer och Sallum af Bilha barn.J1  Och Suppim och Huppim voro Irs barn; men Husim voro Achers barn. 0  De voro alle Jediaels barn, fädernas höfvitsmän, väldige män, sjuttontusend tuhundrad, som i här utdrogo till att strida.v/e Jediaels barn voro: Bilhan. Bilhans barn voro: Jeus, BenJamin, Ehud, Chenaana, Sethan, Tharsis och Ahisahar..} Och vordo räknade i deras ätter efter höfvitsmännerna i deras fäders hus, väldige män, tjugutusend och tuhundrad.-Bechers barn voro: Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri, Jeremoth, Abia, Anathot och Alameth, de voro alle Bechers barn;2,]Bela barn voro: Ezbon, Ussi, Ussiel, Jeremoth och Iri, de fem, höfvitsmän i fädernas hus, väldige män, och vordo räknade tu och tjugu tusend, och fyra och tretio.?+yBenJamins barn voro: Bela, Becher och Jediael, de tre.z*mOch deras bröder i alla Isaschars ätter, väldige män, voro sju och åttatio tusend, och vordo alle räknade.))Och med dem i deras ätter uti deras fäders hus voro väpnade härfolk till strid, sex och tretio tusend; ty de hade många hustrur och barn.|(qUssi barn voro: Jisraja. Jisraja barn voro: Michael, Obadja, Joel och Jissija, de fem; och voro alle höfvitsmän.T'!Thola barn voro: Ussi, Rephaja, Jeriel, Jahmai, Jibsam och Samuel, hufvud uti deras fäders hus af Thola, och väldige män i deras ätter, vid det talet i Davids tid tu och tjugu tusend och sexhundrad.E& Isaschars barn voro: Thola, Phua, Jasub och Simrom, de fyra.B%QHesbon och dess förstäder, Jaeser och dess förstäder._$7PAf Gads slägte, Ramoth i Gilead och dess förstäder, Mahanaim och dess förstäder,G#OKedemoth och dess förstäder, Mephaath och dess förstäder;"7NOch på hinsidon Jordan tvärsöfver Jericho österut vid Jordan: Af Ruben slägte, Bezer i öknene och dess förstäder Jahzah och dess förstäder,}!sMDem androm Merari barnom gåfvo de, af Sebulons slägte, Rimmono och dess förstäder, Thabor och dess förstäder; LAf Naphthali slägte, Kedes i Galilea och dess förstäder, Hammon och dess förstäder, Kiriathaim och dess förstäder;@{KHukok och dess förstäder, Rehob och dess förstäder;T!JAf Assers slägte, Masal och dess förstäder, Abdon och dess förstäder;@{IRamoth och dess förstäder, Anem och dess förstäder;Z-HAf Isaschars slägte, Kades och dess förstäder, Daberath och dess förstäder; GMen Gersoms barnom gåfvo de, af de halfva Manasse slägtes ätt, Golan i Basa och dess förstäder, Astaroth och dess förstäder;kOFDertill, af den halfva slägtene Manasse, Aner och dess förstäder, Bileam och dess förstäder.GEAjalon och dess förstäder, GathRimmon och dess förstäder;GDJokmeam och dess förstäder, BethHoron och dess förstäder;CSå gåfvo de nu de andra Kehaths barnas ätt de fristäder, Sechem på Ephraims berg och dess förstäder, Geser och dess förstäder,T!BMen Kehaths barnas ätt kommo städer till, af Ephraims slägtes gränsor.-ANämliga genom lott, af Juda barns slägte, och af Simeons barnas slägte, och BenJamins barnas slägte, de städer, som de vid namn före sade.R@Och Israels barn gåfvo också Leviterna städer, med deras förstäder; ?Merari barnom i deras ätter vordo genom lott gifne, af Rubens slägte, och af Gads slägte, och af Sebulons slägte, tolf städer;)K>Gersoms barnom i deras ätter vordo i Isaschars slägte, och af Assers slägte, och af Naphthali slägte, och af Manasse slägt i Basan, tretton städer gifne.xi=Men dem androm Kehaths barnom deras ätter vordo, af den halfva Manasse slägte, genom lott gifne tio städer.,Qvw"Elkana sons, Jerohams sons, Eliels sons, Thoahs sons,xui!Och desse äro de som stodo, och deras barn: Utaf Kehaths barnom var Heman sångaren, Joels son, Samuels sons,2t] Och tjente för boningene och vittnesbördsens tabernakel med sjungande, allt intill Salomo byggde Herrans hus i Jerusalem; och stodo efter deras sätt i deras ämbete.Ys+Desse äro de som David satte till att sjunga i Herrans hus, då arken hvilade;GrHans son var Simea; hans son var Haggija; hans son var Asaja.[q/Merari son var Maheli; hans son var Libni; hans son var Simei; hans son var Ussa:EpHans son var Samuel; hans förstfödde var Vasni och Abija.Ho Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana;NnHans son var Elkana; hans son var ElkanaSophai; hans son var Nahath;.mWElkana barn voro: Amasai och Ahimoth.Yl+Hans son var Tahath; hans son var Uriel; hans son var Ussia; hans son var Saul.Ik Hans son var Elkana; hans son var Ebjasaph; hans son var Assir;QjMen Kehaths son var Amminadab; hans son var Korah; hans son var As sir;Zi-Hans son var Joah; hans son var Iddo; hans son var Serah; hans son var Jeathrai.Ih Gersoms son var Libni; hans son var Jahath; hans son var Simma;\g1Merari barn heta: Maheli och Musi. Det äro de Leviters ätter efter deras fäder.=fuKehaths barn heta: Amram, Jizear, Hebron och Ussiel.4ecGersoms barn heta alltså: Libni och Simei.=duSå äro nu Levi barn desse: Gersom, Kehath, Merari.pcYMen Jozadak vardt med bortförd, då Herren lät bortföra Juda och Jerusalem fångna af NebucadNezar.5beAsaria födde Seraja; Seraja födde Jozadak;4ac Sallum födde Hilkia; Hilkia födde Asaria;2`_ Ahitob födde Zadok; Zadok födde Sallum;4_c Asaria födde Amaria; Amaria födde Ahitob;[^/ Johanan födde Asaria, hvilken Prest var i husena, som Salomo byggde i Jerusalem.6]g Ahimaaz födde Asaria; Asaria födde Johanan;3\aAhitob födde Zadok; Zadok födde Ahimaaz;6[gMerajoth födde Amaria; Amaria födde Ahitob;6ZgUssi födde Serahia; Serahia födde Merajoth;0Y[Abisua födde Bukki; Bukki födde Ussi;7XiEleazar födde Pinehas; Pinehas födde Abisua;hWIAmrams barn voro: Aaron, Mose och MirJam. Aarons barn voro: Nadab, Abihu, Eleazar och Ithamar.=VuKehaths barn voro: Amram, Jizear, Hebron och Ussiel.2U aLevi barn voro: Gersom, Kehath och Merari."T=Uppväckte Israels Gud Phuls anda, Konungens i Assyrien, och ThiglathPilnesers anda, Konungens i Assyrien, och förde bort de Rubeniter, Gaditer och den halfva slägtena Manasse, och lät komma dem till Halah och Hober och Hara, och till den älfvena Gosan, allt intill denna dag.SOch då de förtogo sig emot deras fäders Gud, och i horeri gingo efter de folks gudar der i landena, som Gud för dem förgjort hade,DROch desse voro höfvitsmän till deras fäders hus: Epher, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavia, Jahdiel; väldige, mägtige män, och namnkunnige höfvitsmän uti deras fäders husom.Q)De halfva slägtenes Manasse barn bodde i de landena, ifrå Basan allt intill BaalHermon och Senir, och det berget Hermon, och de voro månge.PyOch der föllo månge såre; ty striden var af Gudi. Och de bodde i deras stad allt intill den tiden de fångne vordo.O+Och de förde bort deras boskap, femtiotusend camelar, tuhundrad och femtio tusend får, tutusend åsnar, och hundradtusend menniskors själar.'NGOch gåfvo de Hagariter i deras händer, och allt det som med dem var; förty de ropade till Gud i stridene, och han bönhörde dem; ty de trodde till honom.QMOch då de stridde med de Hagariter, hulpo dem Jetur, Naphis och Nodab;}LsRubens barn, de Gaditers, och de halfva slägtenes Manasse, voro stridsamme män, som sköld och svärd föra och båga spänna kunde, och förfarne till att strida; de voro fyra och fyratio tusend, och sjuhundrad och sextio, som i här drogo.`K9Desse vordo alle räknade i Jothams, Juda Konungs, och Jerobeams, Israels Konungs tid.tJaOch bodde uti Gilead i Basan, och i dess döttrar, och i alla Sarons förstäder, allt intill dess ändar.NIAhi, Abdiels son, Guni sons, var en öfverste uti deras fäders hus;}HsDesse äro Abihails barn, Huri sons, Jaroahs sons, Gileads sons, Michaels sons, Jesisai sons, Jahdo sons, Bus sons.sG_ Och deras bröder i deras fäders hus voro: Michael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaecan, Sia och Eber, de sju.IF  Joel den främste, Sapham den andre, Jaenai och Saphat i Basan.[E/ Gads barn bodde tvärtöfver ifrå dem, uti de landena Basan, allt intill Salcha:#D? Och i Sauls tid förde de örlig emot de Hagariter, så att de föllo genom desses hand, och bodde i deras hyddor, in mot alla den östra ängden Gilead.C Och bodde emot öster intill man kommer till öknena vid den älfvena Phrath; förty deras boskap var mycken i Gileads land.fBEOch Bela, Asas son, Serna sons, Joels sons, han bodde i Aroer, och intill Nebo och BaalMeon;{AoMen hans bröder i deras ätter, då de i deras börd räknade vordo, hade Jegiel och Zacharia för höfvitsmän.@ Hans son var Beera, hvilken ThiglathPilneser, Konungen i Assyrien, bortförde fången; han är en Förste ibland de Rubeniter.D?Hans son var Micha. Hans son var Reaja. Hans son var Baal.H> Joels barn voro: Semaja. Hans son var Gog. Hans son var Simei.[=/Så äro nu Rubens, första Israels sons, barn: Hanoch, Pallu, Hezron och Charmi.<Ty Juda, som mägtig var ibland sina bröder, honom vardt Förstadömet för honom gifvet, och Joseph förstfödslorätten.n; WRubens barn, första Israels sons, ty han var förste sonen; men derföre, att han sins fäders säng besmittade, vardt hans förstfödslorätt gifven Josephs barnom, Israels sons; och han vardt icke räknad till förstfödslona.m:S+Och slogo de återlefde af de Amalekiter, som undsluppne voro; och bodde der allt intill denna dag.91*Och gingo ut af dem af Simeons barnom, femhundrad män, intill Seirs berg, med deras öfverstar; Pelatia, Nearia, Rephaja, och Ussiel, Jisei barn;p8Y)Och de som nu vid namn beskrifne äro, kommo i Hiskia tid, Juda Konungs, och slogo deras hyddor och boningar, som der funne vordo, och gjorde dem tillspillo, allt intill denna dag; och bodde i deras stad; ty der var bet för får.q7[(Och de funno feta och goda bet, och ett vidt land, stilla och rikt; ty i förtiden bodde der de af Ham.{6o'Och de drogo bort till att fara till Gedor, intill öster på dalen, på det de skulle söka bet för deras får.5{&Desse voro namnkunnige Förstar uti deras ätter, och i deras fäders hus; och delade sig ut, efter det de voro månge.N4%Sisa, Siphei son, Allons sons, Jedaja sons, Simri sons, Semaja sons.J3 $Eljoenai, Jaacoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jisimiel, och Benaja,:2o#Joel, Jehu Josibia son, Seraja sons, Asiels sons,01["Och Mesobab, Jamlech, Josa, Amazia son,0y!Och alle de byar, som voro omkring dessa städerna, allt intill Baal. Det är deras boning, och deras ätt ibland dem.R/ Dertill deras byar, Etham, Ain, Rimmon, Thochen, Asan, de fem städerna;j.MBethMarchaboth, HazarSusim, BethBirei, Saarim. Det voro deras städer, allt intill Konung David. -;Bethuel, Horma, Ziklag,,5Bilha, Ezem, Tholad,3+aMen de bodde i BerSeba, Molada, HazarSual, *9Simei hade sexton söner, och sex döttrar; och hans bröder hade icke mång barn; och all deras slägt förökade sig icke så mycket, som Juda barn.K)Misma barn voro: Hamuel. Hans son var Saccur. Hans son var Simei.G(Hans son var Sallum. Hans son var Mibsam. Hans son var Misma.>'wSimeons barn voro: Nemuel, Jamin, Jarib, Serah, Saul.&}De voro pottomakare, och bodde ibland planteringar och gårdar, när Konungenom i hans arbete, och kommo och blefvo der.%Dertill Jokim, och de män af: Coseba, Joas, Saraph, hvilke husherrar voro i Moab, och bodde i Lahem; som de gamle säga.u$cSela barn, Juda sons, voro: Er, Lecha fader, Laeda, Maresa fader, och de linväfvares slägter i Asbea hus;h#ISimeons barn voro: Amnon, Rinnah, och Benhanan, Thilon. Jisei barn voro: Soheth och Bensoheth.r"]Den hustrunes Hodijas barn, Nahams systers, Kegila faders, voro: Hagarmi, och Esthemoa den Maachathiten.&!EOch hans hustru Judija födde Jered, Gedors fader, Heber, Socho fader, Jekuthiel, Sanoahs fader. Desse äro Bithias barn, Pharaos dotters, hvilka Mared tog.o WEsra barn voro: Jether, Mered, Epher och Jalon, och Thahar med MirJam, Sammai, Jisbah Esthemoa fader.@{Jehaleleels barn voro: Siph, Sipha, Thiria och Asareel.T!Calebs barn, Jephunne sons, voro: Iru, Ela och Naam. Ela barn voro: Kenas.zmOch Meonothai födde Ophra. Och Seraja födde Joab, en fader åt de timbermän i dalenom; ty de voro timbermän.K Kenas barn voro: Athniel och Seraja. Athniels barn voro: Hathath.ta Men Esthon födde Bethrapha, Paseah och Thehinna, fadren till den staden Nahas. Det äro de män af Recha.H  Men Chelub, Suahs broder, födde Mehir, det är Esthons fader.^5 Och Jabez åkallade Israels Gud, och sade: Om du välsignar mig, och förvidgar mina gränsor, och din hand blifver med mig, och så skaffar med det onda, att det mig intet bekymrar. Och Gud lät ske som han bad.   Men Jabez var härligare än hans bröder; och hans moder kallade honom Jabez; ty hon sade: Jag hafver födt honom med bekymmer.SMen Coz födde Anub, och Hazobeba, och de Aharhels slägter, Harums sons.9mMen Helea barn voro: Zereth, Jesohar och Ethnan.X)Och Naara födde honom Ahusam, Hepher, Themeni, Ahastari. Det äro Naara barn.FMen Ashur, Thekoa fader, hade två hustrur: Helea och Naara.ykOch Pnuel, Gedors fader, och Eser, Husa fader. Det äro Hurs barn, den första Ephrata sons, BethLehems faders.iKDetta är den fadrens Ethams slägte: Jisreel, Jisma, Jidbas; och deras syster het Hazelelponi.r]Men Reaja, Sobals son, födde Jahath. Jahath födde Ahumai och Lahad. Det äro de Zorgathiters slägter.= wJuda barn voro: Perez, Hezron, Charmi, Hur och Sobal.^5Eljoenai barn voro: Hodaja, Eljasib, Phelaja, Akkub, Johanan, Delaja, Anani, de sju.=uNearia barn voro: Eljoenai, Hiskia, Asrikam, de tre.k OMen Sechania barn voro: Semaja, Semaja barn voro: Hattus, Jigeal, Bariah, Nearia, Saphat, de sex. Hanania barn voro: Pelatia och Jesaia. Hans son var Rephaja. Hans son var Arnan. Hans son var Obadja. Hans son var Sechania.F Dertill Hasuba, Ohel, Berechia, Hasadia, JusabHesed, de fem.z mPhedaja barn voro: Serubbabel och Simei. Serubbabels barn voro: Mesullam och Hanania, och deras syster Selomith;? yMalkiram, Phedaja, Seneazar, Jekamia, Hosama, Nedabia.;qJechonia barn, den fången vardt, voro: Sealthiel,@{Men Jojakims barn voro: Jechonia. Hans son var Zedekia.s_Men Josia söner voro: Den förste, Johanan; den andre, Jojakim; den tredje, Zedekia; den fjerde, Sallum./YHans son var Amon. Hans son var Josia.G Hans son var Ahas. Hans son var Hiskia. Hans son var Manasse.H  Hans son var Amazia. Hans son var Asaria. Hans son var Jotham.E Hans son var Joram. Hans son var Ahasia. Hans son var Joas.^5 Salomos son var Rehabeam. Hansson var Abia. Hans son var Asa. Hans son var Josaphat.dA Desse äro alle Davids barn, förutan de som frillobarn voro. Och Thamar var deras syster.,SElisama, Eljada, Eliphelet, de nio.~7Noga, Nepheg, Japhia,-}UDertill Jibehar, Elisama, Eliphelet,u|cOch desse äro honom födde i Jerusalem: Simea, Sobab, Nathan, Salomo, de fyra, af BathSua, Ammiels dotter;{%Desse sex äro honom födde i Hebron; förty han regerade der i sju år och sex månader; men i Jerusalem regerade han i tre och tretio år.Uz#Den femte, SephathJa, af Abital; den sjette, Jithream, af hans hustru Egla.qy[Den tredje, Absalom, Maachas son, Thalmai dotters, Konungens i Gesur; den fjerde, Adonia, Haggiths son;&x GDesse äro Davids barn, som honom födde äro i Hebron: den förste, Ammon, af Ahinoam den Jisreelitiskone; den andre, Daniel, af Abigail den Carmelitiskone;)wK7Och de skrifvares slägter, som i Jabez bodde, äro: de Thirathiter, Simathiter, Suchathiter. Det äro de Kiniter, som komne äro af Hamath, BethRechabs fader.v}6Salma barn äro: BethLehem och de Netophathiter, kronorna till Joabs hus, och hälften af de Manathiter af den Zorgiten.u-5Men de slägter i KiriathJearim voro: de Jithriter, Puthiter, Sumathiter och Misraiter. Utaf dessom äro utkomne de Zorgathiter och Esthaoliter.Qt4Och Sobal, KiriathJearims fader, hade söner; han såg halfva Manuhoth.;sq3Salma, BethLehems fader, Hareph, BethGaders fader.br=2Desse voro Calebs barn, Hurs den förste sonens af Ephrata: Sobal, KiriathJearims fader,yqk1Och födde desslikes Saaph, Madmanna foder, och Seva, Machbena fader, och Gibea fader. Achsa var Calebs dotter.>pw0Men Maacha, Calebs frilla, födde Seber och Thirhana;Lo/Men Jahdai barn äro: Regem, Jotham, Gesan, Pelet, Epha och Saaph.Tn!.Men Epha, Calebs frilla, födde Haran, Moza och Gases. Haran födde Gases.:mo-Sammai son het Maon; och Maon var Bethzurs fader.Fl,Men Serna födde Raham, Jorkeams fader; Rekem födde Sammai.=ku+Hebrons barn äro: Korah, Thappuah, Rekem och Serna.~ju*Calebs barn, Jerahmeels broders, äro: Mesa, hans förste son; han är Siphs fader, och Maresa barn, Hebrons faders.7ii)Sallum födde Jekamia; Jekamia födde Elisama.3ha(Elasa födde Sismai; Sismai födde Sallum;1g]'Asaria födde Helez; Helez födde Elasa;.fW&Obed födde Jehu; Jehu födde Asaria;1e]%Sabad födde Ephlal; Ephlal födde Obed;2d_$Attai födde Nathan; Nathan födde Sabad.^c5#Och Sesan gaf Jarha, sinom tjenare, sina dotter till hustru; hon födde honom Attai.gbG"Men Sesan hade inga söner, utan döttrar. Och Sesan hade en Egyptisk tjenare, han het Jarha.Ma!Men Jonathans barn äro: Peleth och Sasa. Det äro Jerahmeels barn.^`5 Jada barn, Sammai broders, äro: Jether och Jonathan; men Jether blef död barnlös.T_!Appaims barn äro: Jisei. Jisei barn äro: Sesan. Sesans barn äro: Ahlai.K^Nadabs barn äro: Seled och Appaim; och Seled blef död barnlös.K]Men Abisurs hustru het Abihail; hon födde honom Ahban och Molid.R\Men Onam hade barn: Sammai och Jada. Sammai barn äro: Nadab och Abisur.I[ Rams barn, Jerahmeels första sons, äro: Maaz, Jamin och Eker.YZ+Och Jerahmeel hade ännu ena andra hustru, som het Atarah; hon är Onams moder.dYAJerahmeel, Hezrons förste son, hade barn; den förste Ram, Buna, Oren och Ozem, och Ahia.pXYEfter Hezrons död i CalebEphrata lefde Hezron sina hustru Abia; hon födde honom Ashur, Thekoa fader.W7Och han tog utaf de samma Gesur och Aram, Jairs byar; dertill Kenath med dess döttrar, sextio städer. Desse äro alle Machirs barn, Gileads faders.KVSegub födde Jair; han hade tre och tjugu städer i Gileads land. 1~~~_~}}||{zzEyrxx:wwvvuuGtrss*rrqq2ppomo nLmm.llUkjj ihggg1fffSfee{e@eddud;dccwcDcbbrbaaaR``1__^^^W]]D]\\\m[[GZYXWVV[UUITTT\TSS-RR,QrPPdPOO-NIMLLnKNJJ~IIHHG{FFNEEZDDCCCHBBBByAA~@???K>==w= <;;M;::P999J88i76665B433w22u1100Z//!.--6,,M++**;)))W)((e(%''{'$&&&.%%%<$$$8##y"""!!d! j[nmXEP 3FK0, x d k +!{$i7s aSå begaf sig derefter, att Nahas, Ammons barnas Konung, blef död, och hans son vardt Konung i hans stad,taBenaja, Jojada son, var öfver Crethi och Plethi; och de förste Davids söner voro Konungenom vid handen.^5Zadok, Ahitobs son, och AbiMelech, AbJathars son, voro Prester; Sausa var skrifvare.T!Joab, ZeruJa son, var öfver hären; Jojaphat, Ahiluds son, var canceller.c?Alltså regerade David öfver hela Israel, och höll rätt och rättvisa allo sino folke.wg Och lade folk i Edomeen; så att alle Edomeer voro David underdånige; ty Herren halp David, ehvart han drog.O Och Abisai, ZeruJa son, slog de Edomeer i saltdalenom, adertontusend;7g Dem helgade Konung David Herranom, med det silfver och guld, som han tagit hade ifrå Hedningarna, nämliga ifrå de Edomeer, Moabiter, Ammoniter, Philisteer och Amalekiter.`9 Sände han sin son Hadoram till Konung David, och lät helsa och välsigna honom, att han med HadarEser stridt, och honom slagit hade; ty Thou hade örlig med HadarEser. Och all gyldene, silfver, och kopparkärile,pY Och då Thou, Konungen i Hamath, hörde, att David hade slagit alla HadarEsers magt, Konungens i Zoba;"=Tog också David utu HadarEsers städer, Tibhath och Chun, ganska mycken koppar, af hvilkom Salomo kopparhafvet, och stoderna och kopparkärilen gjorde.hIOch David tog de gyldene sköldar, som HadarEsers tjenare hade, och förde dem till Jerusalem./Och lade folk till Damascon i Syrien, så att de Syrer vordo David underdånige, och förde honom skänker; ty Herren halp David, ehvart han for.  Och de Syrer af Damasco kommo HadarEser, Konungenom i Zoba, till hjelp; men David slog de samma Syrer, tu och tjugu tusend män;. UOch David vann af honom tusende vagnar, sjutusend resenärar, och tjugutusend män till fots och David hasade alla vagnhästarna, och behöll hundrade vagnar qvara. Han slog ock HadarEser, Konungen i Zoba, uti Hamath, då han dit drog, till att uppresa sitt tecken vid den älfvena Phrath.l QSlog han ock de Moabiter, så att de Moabiter vordo David underdånige, och förde honom skänker.y  mDerefter slog David de Philisteer, och undertryckte dem, och tog Gath och dess döttrar utu de Philisteers hand.1Tag nu till att välsigna dins tjenares hus, att det blifver evinnerliga för dig; ty hvad du, Herre, välsignar, det är välsignadt evinnerliga.W'Nu, Herre, du äst Gud, och du hafver sådana god ting sagt till din tjenare.-Ty du, min Gud, hafver öppnat din tjenares öra, att du vill bygga honom ett hus; derföre hafver din tjenare funnit, att han inför dig beder.0YOch ditt Namn varde sant och stort i evig tid, att man säga må: Herren Zebaoth Israels Gud är Gud i Israel; och dins tjenares Davids hus vare beständigt för dig.Nu, Herre, det ord, som du talat hafver öfver din tjenare, och öfver hans hus, varde sant i evig tid, och gör såsom du sagt hafver.lQOch hafver gjort ditt folk Israel dig till folk evinnerliga, och du, Herre, äst deras Gud vorden.'Och hvar är något folk på jordene, såsom ditt folk Israel, dit en Gud gången är, till att förlossa sig ett folk, och göra sig sjelfvom ett Namn af stor och förskräckelig ting, till att utdrifva Hedningar för dino folke, som du utur Egypten förlossat hafver?iKHerre, ingen är din like, och ingen Gud är utan du, af hvilkom vi med vår öron hört hafve. Herre, för din tjenares skull, efter ditt hjerta hafver du all sådana stor ting gjort, att du skulle all storhet kunnoga göra.fEHvad skall David mer säga till dig, att du skulle ära din tjenare? Du känner din tjenare.f~EOch dig hafver ändå icke tyckt det nog vara, Gud; utan du hafver ock öfver dins tjenares hus ännu talat om tillkommande ting i framtiden, och hafver sett till mig, Herre Gud, ofvanefter, såsom en menniska den andra.}%Kom Konung David, och blef inför Herranom, och sade: Ho är jag, Herre Gud? Och hvad är mitt hus, att du hafver låtit mig komma härtill?J| Och då Nathan efter all desso ord och syn talat hade med David,{Utan jag skall sätta honom i mitt hus, och uti mitt rike evinnerliga, så att hans stol skall blifva beständig i evig tid.1z[ Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och jag skall icke vända mina barmhertighet ifrå honom, såsom jag vände henne ifrå honom, som för dig var;Wy' Han skall bygga mig ett hus, och jag vill stadfästa hans stol till evig tid.3x_ När nu dine dagar ute äro, att du går till dina fäder, så skall jag uppväcka dina säd efter dig, den en af dina söner vara skall, honom vill jag bereda ett rike./wW Och på den tiden, då jag böd domarena öfver mitt folk Israel. Och jag skall undertrycka alla dina fiendar; och förkunnar dig, att Herren vill bygga dig ett hus.Iv  Men jag skall sätta mino folke Israel ett rum, och skall plantera det, så att det skall der bo, och icke mer rördt varda; och arghetens barn skola icke mer qvälja det, såsom tillförene,#u?Och hafver varit med dig, ehvart du for, och hafver utrotat dina fiendar för dig; och hafver gjort dig ett namn, såsom de store på jordene namn hafva.CtSå säg nu alltså till min tjenare David: Detta säger Herren Zebaoth: Jag hafver tagit dig utaf markene, der du följde fåren, att du skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel;As{Ehvar jag vandrade i hela Israel, hafver jag ock någor tid talat till någon domare i Israel, den jag budit hafver, att föda mitt folk, och sagt: Hvi byggen I icke mig ett cedrehus?>ruFörty jag hafver icke bott uti något hus, ifrå den dag, då jag Israels barn utförde, allt intill denna dagen; utan jag hafver varit der tabernaklet varit hafver, och boningen.nqUGack och säg minom tjenare David: Detta säger Herren: Du skall icke bygga mig ett hus till boning.Ap}Men i samma natt ene kom Guds ord till Nathan, och sade:[o/Nathan sade till David: Allt det i ditt hjerta är, det gör; ty Gud är med dig.n 'Det begaf sig, då David bodde i sitt hus, sade han till Propheten Nathan: Si, jag bor uti cedrehus; och Herrans förbunds ark under tapeter.xmi+Alltså drog allt folket sin väg, hvar och en i sitt hus. Drog också David bort till att välsigna sitt hus.%lC*Och med dem Heman och Jeduthun, med trummeter och cymbaler, till att klinga, och med Guds strängaspel. Men Jeduthuns söner gjorde han till dörravaktare.k7)Och med dem Heman och Jeduthun, och de andra utvalda, som vid namn benämnde voro, till att tacka Herranom, att hans barmhertighet varar evinnerliga;1j[(Att de dageliga skulle göra Herranom bränneoffer, uppå bränneoffrens altare, om morgon och afton, såsom skrifvet står uti Herrans lag, som han Israel budit hade;si_'Och Zadok Presten, och hans bröder Presterna, lät han inför Herrans tabernakel, på höjdene i Gibeon;tha&Men ObedEdom och hans bröder, åtta och sextio; och ObedEdom, Jeduthuns son, och Hosa till dörravaktare;g!%Alltså lät han der för Herrans förbunds ark Assaph och hans bröder, till att tjena inför arken alltid, och hvar dag i sitt dagsverk;tfa$Lofvad vare Herren Israels Gud, ifrån evighet till evighet; och allt folket säge Amen, och lofve Herran.e7#Och säger: Hjelp oss, Gud vår Frälsare, och församla oss, och hjelp oss ifrå Hedningarna, att vi måge tacka dino helgo Namne, och lofsäga dig.Td!"Tacker Herranom, ty han är god, och hans barmhertighet varar evinnerliga.\c1!Fröjde sig all trä i skogen för Herranom: ty han kommer till att döma jordena.Yb+ Hafvet dåne, och hvad deruti är; och marken vare glad, och hvad deruppå är.uacFröjde sig himmelen, och jorden vare glad; och man må säga ibland Hedningarna, att Herren är rådandes.^`5All verlden frukte för honom; han hafver befäst jordena, så att hon intet röres.~_uBärer fram Herrans Namne äro; bärer fram skänker, och kommer för honom, och tillbeder Herran i heligo prydelse.K^Bärer fram Herranom, I folk; bärer fram Herranom äro och magt.n]UDet står härliga och kosteliga till för honom, och går krafteliga och gladeliga till i hans rum.V\%Förty alle Hedningars gudar äro afgudar; men Herren hafver gjort himmelen.N[Ty Herren är stor, och fast loflig; och underlig öfver alla gudar.WZ'Förtäljer ibland Hedningarna hans härlighet; och hans under ibland folken.GYSjunger Herranom all land; förkunner dageliga hans salighet.LXKommer icke vid mina smorda; och görer intet ondt mina Propheter.VW%Han lät ingen göra dem skada; och för deras skull straffade han Konungar;gVGOch de drogo ifrå det ena folket till det andra, och utur ett rike bort till ett annat folk;9Alltså gingo David och de äldste i Israel, och de öfverste öfver tusende upp, till att hem ta Herrans förbunds ark utur ObedEdoms hus med fröjd.3=_Men Sechania, Josaphat, Nethaneel, Amasai, Zacharia, Benaja, Elieser, Presterna, blåste med trummeter för Guds ark. Och ObedEdom och Jehia voro dörravaktare om arken.=<uOch Berechia och Elkana voro dörravaktare om arken.};sMen Chenanja, Leviternas öfverste sångmästare, att han skulle undervisa dem om sången, ty han var förståndig.:Men Mattithia, Elipheleja, Mikneja, ObedEdom, Jegiel och Asasia, med harpor af åtta stränger, till att sjunga för dem.x9iMen Zacharia, Asiel, Semiramoth, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja, med psaltare, till att sjunga efter.X8)Ty Heman, Assaph och Ethan voro sångare med kopparcymbaler, att klinga högt.O7Och med dem deras bröder af det andra skiftet, nämliga Zacharia, Ben, Jaesiel, Semiramoth, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattithia, Elipheleja, Mikneja, ObedEdom, Jegiel, dörravaktarena.6+Då beställde de Leviter Hem an, Joels son, och utaf hans bröder Assaph, Berechia son, och utaf Merari barn deras bröder, Ethan, Kusaja son;T5!Och David sade till de öfverstar för de Leviter, att de skulle sätta sina bröder till sångare, med strängaspel, med psaltare, harpor och klingande cymbaler, så att de högt söngo och med fröjd.w4gOch Levi barn båro Guds ark på sina axlar, med stängerna dervid, såsom Mose budit hade efter Herrans ord.g3GAlltså helgade Presterna sig och Leviterna, att de skulle uppbära Herrans Israels Guds ark.23 Ty tillförene, när I icke voren tillstädes, gjorde Herren vår Gud en refvo ibland oss, derföre att vi icke sökte honom, såsom det borde sig.F1 Och sade till dem: I ären hufvuden för fäderna ibland de Leviter; så helger eder nu och edra bröder, att I mågen uppbära Herrans Israels Guds ark dit, der jag honom tillredt hafver:0w Och David kallade Zadok och AbJathar, Presterna och Leviterna, nämliga Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel, Amminadab;\/1 Utaf Ussiels barn, Amminadab, den öfversten, med hans bröder, tolf och hundrade.O. Utaf Hebrons barn, Eliel, den öfversten, med hans bröder, åttatio;U-#Utaf Elisaphans barn, Semaja, den öfversten, med hans bröder, tuhundrade;Y,+Utaf Gersoms barn, Joel, den öfversten, med hans bröder, tretio och hundrade;Z+-Utaf Merari barn, Asaja, den öfversten, med hans bröder, tjugu och tuhundrade;X*)Utaf Kehats barn, Uriel, den öfversten, med hans bröder, tjugu och hundrade;B)Och David lät komma tillhopa Aarons barn, och Leviterna: (Derföre församlade David hela Israel till Jerusalem, att de skulle bära Herrans ark upp i det rum, som han dertill beredt hade.)'KPå den tiden sade David: Guds ark bör icke bäras, utan af de Leviter; ty dem hafver Herren utvalt, att de skola bära Guds ark, och tjena honom evinnerliga.}& uOch han byggde sig hus uti Davids stad, och tillredde ett rum till Guds ark, och gjorde ett tabernakel öfver honom.j%MOch Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.y$kOch David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.)#KNär du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.'"GOch David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.L! Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.K  Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.P Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.>u Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.E Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal./WOch då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.%EElisama, BelJada, Eliphelet.7Noga, Nepheg, Japhia,#AJibhar, Elisua, Elephelet,]3Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,dAOch David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.  Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus. Alltså blef Guds ark när ObedEdom i hans huse i tre månader. Och Herren välsignade ObedEdoms hus, och all det han hade. Derföre lät han icke föra in till sig Guds ark uti Davids stad, utan förde honom in uti ObedEdoms hus, den Gitthitens.iK Och David fruktade sig för Gud den dagen, och sade: Huru skall jag hafva Guds ark in till mig?} Då vardt David bedröfvad, att Herren hade sönderrifvit Ussa, och kallade det rummet PerezUssa, allt intill denna dag.#? Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Ussa, och slog honom, derföre att han hade räckt sina hand ut på arken, så att han der död blef för Gudi.} Som de nu kommo uppå den platsen Chidon, räckte Ussa ut sina hand, till att hålla arken; förty oxarne gingo afsides.- Och David med hela Israel spelade framför Gudi med all magt, med sånger, med harpor, med psaltare, med trummor, med cymbaler, och med basuner.l Q Och de läto föra Guds ark uppå en ny vagn, utur AbiNadabs hus. Men Ussa och Ahio drefvo vagnen.K  Och David drog upp med hela Israel till Baalath, det är KiriathJearim, som i Juda ligger, att han skulle dädan uppföra Herrans Guds ark, den på Cherubim sitter, der Namnet åkalladt varder. 3 Alltså församlade David hela Israel allt ifrå Sihor vid Egypten, intilldess man kommer till Hamath, till att hemta Guds ark ifrå KiriathJearim.b = Då sade hela menigheten, att man skulle så göra; ty detta täcktes allo folkena väl.h I Och låt oss hem ta till oss igen vår Guds ark; ty i Sauls tid frågade vi intet efter honom.1 Och sade till hela Israels menighet: Täckes eder, och är det af Herranom vårom Gud, så låt oss allestäds utsända till de andra våra bröder i all Israels land, och till Presterna och Leviterna i städerna, der de förstäder hafva, att de varda till oss församlade.q ] Och David höll ett råd med de höfvitsmän öfver tusende, och öfver hundrade, och med alla Förstar;ta (Och de som näst omkring dem voro, allt intill Isaschar, Sebulon och Naphthali, de förde bröd på åsnar, camelar, mular och oxar, till att äta; mjöl, fikon, russin, vin, oljo, oxar och får, allt fullt; ty en fröjd var i Israel.lQ 'Och voro der när David i tre dagar, åto och drucko; förty deras bröder hade tillredt för dem.`9 &Alle desse krigsmän, väl skickade till strid, kommo af allo hjerta till Hebron, att göra David till Konung öfver hela Israel; och var alla de andras af Israel ett hjerta, att man skulle göra David till Konung;% %Ifrå hinsidon Jordan utaf de Rubeniter, Gaditer och den halfva Manasse slägten, med allahanda vapen till strid, hundrade och tjugu tusend.M $Utaf Asser, de som i här drogo väpnade till strid, fyratiotusend.J #Utaf Dan väpnade till strid, åtta och tjugu tusend sexhundrad.pY "Utaf Naphthali tusend höfvitsmän, och med dem de som sköld och spjut förde, sju och tretio tusend.' !Utaf Sebulon, de som i här drogo till strid, väpnade med allahanda vapen till strid, femtiotusend, endrägtige till att skicka sig i ordan.6~e Utaf Isaschars barn, de förståndige voro, då tiden så krafde, att man visste hvad Israel göra skulle, tuhundrad höfvitsmän; och alle deras bröder följde deras ord.} Utaf den halfva slägt ene Manasse adertontusend, som vid namn nämnde vordo, att de skulle komma och göra David till Konung.r|] Ephraims barn, tjugutusend och åttahundrad, mägtige hjeltar och namnkunnige män uti deras faders hus.o{W BenJamins barn, Sauls bröder, tretusend; ty allt intill den tiden höllo ännu månge med Sauls hus.bz= Zadok den unge mannen, en mägtig hjelte, med sins faders hus, två och tjugu öfverste.Uy# Och Jojada, den Försten ibland dem af Aaron, med tretusend och sjuhundrad..xW Levi barn, fyratusend och sexhundrad.Lw Simeons barn, mägtige hjeltar till strid, sjutusend och hundrade.jvM Juda barn, som sköld och spjut båro, voro sextusend och åttahundrad, väl utredde till strid.u! Och detta är talet på de höfvitsmän, som utrustade kommo till David i Hebron, till att vända Sauls rike till honom efter Herrans ord.wtg Och kommo hvar dag någre till David, honom till hjelp, tilldess det vardt en stor här, såsom en Guds här.vse Och de hulpo David emot krigsfolket; ty de voro alle mägtige hjeltar, och vordo höfvitsmän öfver hären.,rQ Då han nu igen drog till Ziklag, föllo till honom af Manasse, Adna, Josabad, Jediael, Michael, Josabad, Elihu, Zillethai, höfvitsmän öfver tusende i Manasse.q Och af Manasse föllo till David, då han kom med de Philisteer emot Saul till strid, och halp dem dock intet; ty de Philisteers Förstar gingo till råds, och viste honom bort ifrå sig, och sade: Om han fölle till sin herra Saul, så måtte det gälla vår hals..pU Så iklädde Guds Ande Amasai höfvitsmannen öfver tretio, och han sade: Dine äre vi, David, och med dig hålle vi, du Isai son; frid, frid vare med dig; frid vare med dina hjelpare; förty din Gud hjelper dig. Då tog David dem till sig, och satte dem till höfvitsmän öfver krigsfolket.)oK Och David gick ut till dem, och svarade, och sade till dem: Om I kommen med frid till mig, och till att hjelpa mig, så skall mitt hjerta vara med eder; kommen I ock på arga list att vara mig emot, der dock ingen missgerning i mig är, så se våra fäders Gud dertill, och straffe det.Jn Kommo ock desslikes af BenJamins barn och Juda till Davids borg.#m? Desse äro de, som öfver Jordan gingo i första månadenom, då han full var till båda bräddar, så att alle dalar jemne voro både östan och vestan.|lq Desse voro af Gads barnom, höfvitsmän i härenom, den ringaste öfver hundrade, och den ypperste öfver tusende.6kg Den tionde, Jeremia; den ellofte, Machbannai.4jc Den åttonde, Johanan; den nionde, Elsabad;/iY Den sjette, Atthai; den sjunde, Eliel;2h_ Den fjerde, Mismanna; den femte, Jeremia;Ag} Den förste, Eser; den andre, Obadja; den tredje, Eliab;Kf Af de Gaditer söndrade sig ut till David, på borgene i öknene, starke hjeltar och krigsmän, som sköld och spjut förde, och deras ansigte såsom lejons, och raske såsom rår uppå bergen:4ec Joela, och Sebadia, Jerohams barn af Gedor.Ad} Elkana, Jissija, Asareel, Joeser, Jasabeam, de Korhiter,Ec Elusai, Jerimoth, Bealia, Semaria, Sephatia den Hariphiten,b{ Jismaja den Gibeoniten, väldig ibland tretio, och öfver tretio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, Josabad den Gederathiten,a Den ypperste Ahieser, och Joas, Semaa barn, den Gibeathitens, Jesiel, och Paleth, Asmaveths barn, Beracha, och Jehu den Anthothiten,`} Och voro skickeliga med bågar, på båda händer, till stenar, pilar och bågar, af Sauls bröder, de af BenJamin voro._ ) Och kommo desse till David i Ziklag, då han ännu flyktig var för Saul, Kis son; och de voro också ibland de hjeltar, som hulpo till strid;-^U /Eliel, Obed, och Jasiel af Mezobaja.X]) .Eliel den Mahaviten, Jeribai och Josavja, Elnaams söner, Jithma den Moabiten,<\s -Jediael, Simri son, Joha hans broder, den Thiziten,S[ ,Ussija den Asthrathiten, Sama och Jegiel, Hothams söner, den Aroeritens,3Za +Hanan, Maacha son, Josaphat den Mithniten,iYK *Adina, Sisa son, den Rubeniten, en höfvitsmän för de Rubeniter, och tretio voro under honom,-XU )Uria den Hetheen, Sabad, Ahelai son,0W[ (Ira den Jithriten, Gareb den Jithriten,WV' 'Zelek den Ammoniten, Naharai den Berothiten, Joabs vapnedragare, ZeruJa sons,1U] &Joel, Nathans broder, Mibhar, Hagri son,3Ta %Hezro den Carin eliten, Naarai, Esbai son,7Si $Hepher den Mecherathiten, Ahija den Peloniten,>Rw #Ahiam, Sachars son, den Hararitens, Eliphal, Urs son,IQ "Hasems barn den Gisonitens, Jonathan, Sage son, den Hararitens,;Pq !Asmaveth den Baharumiten, Eliahba den Saalboniten,8Ok Hurai af de bäcker Gaas, Abiel den Arbathiten,QN Ithai, Ribai son, af Gibea, BenJamins barnas, Benaja den Pirgathoniten,IM Maharai den Netophathiten, Heled, Baana son, den Netophathiten,5Le Sibbechai den Husathiten, Ilai den Ahohiten,@K{ Ira, Ikkes son, den Thekoiten, Abieser den Anthothiten,4Jc Sammoth den Haroriten, Helez den Peloniten,aI; De stridsamme hjeltar äro desse: Asahel, Joabs broder, Elhanan, Dodo son af BethLehem,yHk Och var den härligaste ibland tretio; men till de tre kom han icke; honom gjorde David till sitt hemliga råd.OG Det gjorde Benaja, Jojada son, och vardt beprisad ibland tre hjeltar;aF; Han slog ock en Egyptisk man; han var fem alnar lång, och hade en spets i handene såsom ett väfträ; men han gick ned till honom med en staf, och tog honom spetsen utu handene, och drap honom med hans egen spets.3E_ Benaja, Jojada son, IsHails sons, den mycket bedrifvit hade, af Kabzeel, han slog tu de Moabiters lejon; och gick neder, och slog ett lejon midt i brunnenom i snötiden.kDO Och han den tredje härligare än de två, och var deras öfverste; men till de tre kom han icke.C Abisai, Joabs broder, han var den ypperste ibland tre, och han hof sin spets upp, och slog trehundrad, och han var beprisad ibland tre.mBS Och sade: Det låte Gud vara långt ifrå mig, att jag detta göra skulle, och dricka dessa mäns blod i deras lifsfara; förty de hafva det hemtat med sins lifs fara; derföre ville han icke drickat. Det gjorde de tre hjeltar.BA} Då slogo desse tre genom de Philisteers lägre, och hemtade vatten utu brunnen i BethLehem, under portenom, och båro till David. Men han ville icke drickat, utan utgöt det Herranom;|@q Och David fick lusta, och sade: Ho vill gifva mig dricka af det vattnet i den brunnen i BethLehem, under portenom?W?' Och David var i borgene; och de Philisteers folk var på den tid i BethLehem.>- Och de tre utaf de yppersta tretio drogo neder till bergshällen till David, i den kulona Adullam; men de Philisteers lägre var i Rephaims dal.}=s Och de trädde midt uppå åkerstycket, och undsatte det, och slogo de Philisteer; och Herren gaf en stor salighet.<<q Denne var med David, då de talade hädelse, och de Philisteer sig der församlat hade till strid; och var ett stycke åker fullt med bjugg, och folket flydde för de Philisteer.^;5 Näst honom var Eleazar, Dodo son, den Ahohiten, och han var ibland de tre väldiga.":= Och detta är talet på Davids väldiga män: Jasabeam, Hachmoni son, den ypperste ibland tretio; han hof sin spets upp, och slog trehundrad i en gång.@9y Desse äro de öfverste ibland Davids väldiga, de der manliga höllo med honom i hans rike, när hela Israel, så att man gjorde honom till Konung, efter Herrans ord, öfver Israel.X8) Och David hade framgång, och kom sig före; och Herren Zebaoth var med honom.7w Och han byggde staden omkring, ifrå Millo och sedan allt omkring; och Joab lät lefva dem som qvare voro i stadenom.J6 Och David bodde på borgene; deraf kallar man henne Davids stad.57 Och David sade: Den som de Jebuseer först slår, han skall vara hufvud och öfverste. Då steg Joab, ZeruJa son, först upp, och vardt höfvitsmän.4} Och de borgare i Jebus sade till David: Du skall icke komma härin. Men David vann den borgen Zion, det är Davids stad.p3Y Och David drog åstad, och hele Israel, till Jerusalem, det är Jebus; ty de Jebuseer bodde i landena.Q2 Kommo också alle Israels äldste till Konungen i Hebron. Och David gjorde ett förbund med dem i Hebron för Herranom. Och de smorde David till Konung öfver Israel, efter Herrans ord, genom Samuel.Q1 Och tillförene, medan Saul var Konung, förde du Israel ut och in; så hafver ock Herren din Gud sagt till dig: Du skall föda mitt folk Israel, och du skall vara en Förste öfver mitt folk Israel.i0 M Och hele Israel samlade sig: till David i Hebron, och sade: Si, vi äre ditt ben och ditt kött.c/? Och icke frågade Herran; derföre drap han honom, och vände riket till David, Isai son.*.M Alltså blef Saul död i sine missgerning, som han emot Herran gjort hade, emot Herrans ord, det han icke höll; också derföre, att han frågade spåqvinnona,9-k Reste de upp alle stridsamme män, och togo Sauls lekamen, och hans söners, och förde dem till Jabes, och begrofvo deras ben under den eken i Jabes; och fastade i sju dagar.X,) Då nu alle de i Jabes i Gilead hörde allt det de Philisteer Saul gjort hade,X+) Och lade hans vapen i deras guds hus; och hans hufvud slogo de på Dagons hus.**M Och klädde honom af, och togo hans hufvud och hans vapen, och sände uti de Philisteers land allt omkring, och läto förkunnat för deras afgudar och folkena;) Den andra morgonen kommo de Philisteer till att afkläda de slagna, och funno Saul och hans söner liggande på Gilboa berg;O( Då nu de män af Israel, som i dalenom voro, sågo att de voro flydde, och att Saul och hans söner voro döde, öfvergåfvo de sina städer, och flydde; och de Philisteer kommo, och bodde deruti.Q' Alltså blef Saul död, och hans tre söner, och hans hela hus tillika.f&E Som nu hans vapnedragare såg, att Saul var död, föll han ock på svärdet, och blef död. % Då sade Saul till sin vapnedragare: Drag ditt svärd ut, och stick mig igenom dermed, att desse oomskorne icke komma och fara skamliga med mig. Men hans vapnedragare ville icke; ty han fruktade sig svårliga. Då tog Saul sitt svärd, och föll deruppå.w$g Och striden vardt skarp emot Saul; och de bågaskyttar kommo inpå honom, så att han blef sår af skyttorna.# Och de Philisteer gåfvo sig hardt in på Saul och hans söner, och slogo Jonathan, AbiNadab och MalchiSua, Sauls söner.}" u De Philisteer stridde emot Israel, och de af Israel flydde för de Philisteer, och de slagne föllo på Gilboa berg.o!W ,Azel hade sex söner; de heto: Asrikam, Bochru, Ismael, Searia, Obadja, Hanan. Desse äro Azels barn.Z - +Moza födde Binea. Hans son var Rephaja, Hans son var Eleasa. Hans son var Azel.Y+ *Ahas födde Jaera. Jaera födde Alemeth, Asmaveth och Simri. Simri födde Moza.5e )Micha barn voro: Pithon, Melech och Thahrea.;q (Jonathans son var Meribaal; Meribaal födde Micha.]3 'Ner födde Kis. Kis födde Saul. Saul födde Jonathan, MalchiSua, AbiNadab, Esbaal.lQ &Men Mikloth födde Simeam; de bodde också omkring deras bröder i Jerusalem, ibland sina bröder. =~}}u|{zz~yyExx?ww?vuutesrrqDpooDnnn1mll%kHjjiiihgwffqeZdqcgbbpaaQ`_^^]]|]\{[[ZZPYXXXWCVKUTT_SRuQQ{QPBO=NNmMMDLL]L+KKoKJyJ/I8HHHHGGaGFFWFE;DDbCC#BB6A@@@?>><<...T.--e-,,w,(+++1***;)));(((''<&&h%%%$r$.##+""Den nittonde på Mallothi, med hans söner och bröder, de voro tolf;N=Den adertonde på Hanani, med hans söner och bröder, de voro tolf;Q<Den sjuttonde på Josbekasa, med hans söner och bröder, de voro tolf;N;Den sextonde på Hanania, med hans söner och bröder, de voro tolf;O:Den femtonde på Jeremoth, med hans söner och bröder, de voro tolf;Q9Den fjortonde på Mattithia, med hans söner och bröder, de voro tolf;N8Den trettonde på Subael, med hans söner och bröder, de voro tolf;L7Den tolfte på Hasabia, med hans söner och bröder, de voro tolf;M6Den ellofte på Asareel, med hans söner och bröder, de voro tolf;J5 Den tionde på Simei, med hans söner och bröder, de voro tolf;N4Den nionde på Matthania, med hans söner och bröder, de voro tolf;M3Den åttonde på Jesaja, med hans söner och bröder, de voro tolf;M2Den sjunde på Jesarela, med hans söner och bröder, de voro tolf;L1 Den sjette på Bukkija, med hans söner och bröder, de voro tolf;L0 Den femte på Nethania, med hans söner och bröder, de voro tolf;J/  Den fjerde på Jizri, med hans söner och bröder, de voro tolf;K. Den tredje på Saccur, med hans söner och bröder, de voro tolf;-{ Och den förste lotten föll på Joseph under Assaph; den andre på Gedalia, med hans bröder och söner, de voro tolf;t,aOch de kastade lott öfver deras ämbete, dem minsta såsom dem största; mästarenom såsom lärjunganom.+Och talet på dem, med deras bröder, som i Herrans sång lärde voro, allesammans mästare, tuhundrad åtta och åttatio.2*]Desse voro alle under deras fäder Assaph, Jeduthun och Heman, till att sjunga i Herrans hus med cymbaler, psaltare och harpor, efter ämbetet i Guds hus när Konungen;)+Desse voro alle Hemans barn, Konungens Siares i Guds ordom, till att upphöja hornet; ty Gud hade gifvit Heman fjorton söner och tre döttrar.1([Af Heman: Hemans barn voro: Bukkija, Matthania, Ussiel, Sebuel, Jerimoth, Hanania, Hanani, Eliatha, Giddalthi, RomamthiEser, Josbekasa, Mallothi, Hothir och Mahasioth.;'oAf Jeduthun: Jeduthuns barn voro: Gedalia, Zeri, Jesaja, Hasabia, Mattithia, de sex, under deras fader Jeduthun, med harpor, hvilke propheterade till att tacka och lofva Herran.{&oUtaf Assaphs barn: Saccur, Joseph, Nethania, Asarela, Assaphs barn, under Assaph, som propheterade när Konungen.U% %Och David, samt med härhöfvitsmännerna, afskiljde till ämbete af Assaphs barn, Heman och Jeduthun, de Propheterna med harpor, psaltare och cymbaler; och de vordo talde till verket, efter sitt ämbete:{$oOch man kastade också för dem lott, bredovid deras bröder Aarons barn, inför Konung David och Zadok, och Ahimelech, och inför de öfversta fäderna af Prestomen och Levitomen, dem minsta brodrenom så väl som dem öfversta af fäderna.e#CMusi barn voro: Maheli, Eder och Jerimoth. Detta äro de Leviters barn, i deras faders hus.*"OAf Kis: Kis barn voro: Jerahmeel.?!yMen Maheli hade Eleazar, och Eleazar hade inga söner.I  Merari barn, af Jaasia, hans son, voro: Soham, Saccur och Ibri.@{Merari barn voro: Maheli och Musi; hans son var Jaasia.BMicha broder var Jissija. Utaf Jissija barn var Zacharia.=uUssiels barn voro: Micha. Utaf Micha barn var Samir.oW( Hebrons ) barn voro: Jeria den förste, Amaria den andre, Jahasiel den tredje, Jekameam den fjerde.J Men af de Jizeariter var Selomoth. Af Selomoths barn var Jahath.1]Af Rehabia barn var den förste Jissija.^5Men utaf de andra Levi barn, af Amrams barn var Subael. Af Subaels barn var Jehdeja.$ADetta är ordningen efter deras ämbeten, till att gå i Herrans hus efter deras sätt, under deras fader Aaron, såsom Herren Israels Gud dem budit hade.RDen tredje och tjugonde på Delaja, den fjerde och tjugonde på Mahasia.PDen förste och tjugonde på Jachin, den andre och tjugonde på Gamul;=uDen nittonde på Petahja, den tjugonde på Jeheskel;=uDen sjuttonde på Hesir, den adertonde på Happizez;8kDen femtonde på Bilga, den sextonde på Immer;=u Den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jesebeab;7i Den ellofte på EljaSib, den tolfte på Jakim;7i Den nionde på Jesua, den tionde på Sechania;6g Den sjunde på Hakkoz, den åttonde på Abia;8k Den femte på Malchija, den sjette på Mijamin;5 eDen tredje på Harim, den fjerde på Seorim;I  Och förste lotten föll uppå Jojarib, den andre uppå Jedaja;. UOch skrifvaren Semaja, Nethaneels son, utaf Leviterna, beskref dem för Konungenom, och för öfverstarna, och för Zadok Prestenom, och för Ahimelech, AbJathars son, och för öfversta fäderna ibland Presterna och Leviterna; nämliga ett fadershus för Eleazar, och det andra för Ithamar. Och han skifte dem efter lott, derföre, att både af Eleazars och Ithamars barn voro öfverstar i helgedomenom, och öfverstar för Gud.{ oOch vordo Eleazars barn flere funne till yppersta starka män än Ithamars barn. Och han skickade dem alltså; nämliga sexton utaf Eleazars barn, till öfverstar ibland deras fäders hus; och åtta af Ithamars barn ibland deras fäders hus.~uOch David skickade dem alltså, Zadok af Eleazars barn, och Ahimelech af Ithamars barn, efter deras tal och ämbete.ykMen Nadab och Abihu blefvo döde inför deras fader, och hade inga barn; och Eleazar och Ithamar vordo Prester.a =Men Aarons barnas ordning var denna: Aarons barn voro Nadab, Abihu, Eleazar och Ithamar. 9 Att de skulle taga vara på vaktena vid vittnesbördsens tabernakel, och helgedomens; och Aarons barnas, deras bröders, till att tjena i Herrans hus.Och till att offra Herranom all bränneoffer på Sabbatherna, nymånadom och högtidom, efter talet och sättet, alltid för Herranom;Z-Och till att stå om morgonen, och tacka och lofva Herran; om aftonen desslikes; Och till skådobröd, till semlomjöl, till spisoffer, till osyrade kakor, till pannor, till halster, och till all vigt och mått;SAtt de skulle stå under Aarons barnas händer, till att tjena i Herrans hus, i gårdenom, och till kistorna, och till reningen, och till allahanda helgedom, och till alla ämbetens sysslor i Guds hus;eCUtan, efter Davids yttersta ord, vordo Levi barn räknade ifrå tjugu år, och derutöfver;c?Leviterna behöfde ock icke bära tabernaklet, med all dess redskap, efter deras ämbete;p~YTy David sade: Herren Israels Gud hafver gifvit sino folke ro, och skall bo i Jerusalem till evig tid.Z}-Detta äro Levi barn i deras faders hus, och de ypperste af fäderna, som räknade vordo, efter namnens tal efter hufvuden, hvilke gjorde de sysslor i ämbeten i Herrans hus, ifrå tjugu år, och derutöfver.;|qMusi barn voro: Maheli, Eder och Jeremoth, de tre.l{QMen Eleazar blef död, och hade inga söner, utan döttrar; och Kis barn, deras bröder, togo dem.OzMerari barn voro: Maheli och Musi. Maheli barn voro: Eleazar och Kis.FyUssiels barn voro: Micha den förste, och Jissija den andre.oxWHebrons barn voro: Jeria den förste, Amaria den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjerde.1w]Jizears barn voro: Selomith den förste.wvgEliesers barn: Den förste var Rehabia. Och Elieser hade inga annor barn; men Rehabia barn voro mycket flere..uWGersoms barn: Den förste var Sebuel.,tSMose barn voro: Gersom och Elieser.Ts!Och Mose, den Guds mansens, barn vordo nämnde ibland de Leviters slägte.sr_ Amrams barn voro: Aaron och Mose. Men Aaron vardt afskild, så att han vardt helgad till det aldrahelgasta, han och hans söner, till evig tid, till att röka för Herranom, och till att tjena och välsigna i Herrans Namn i evig tid;Gq Kehaths barn voro: Amram, Jizear, Hebron och Ussiel, de fyra. p  Jahath var den förste, Sisa den andre. Men Jeus och Beria hade icke mång barn; derföre vordo de räknade för ens faders hus.eoC Voro också desse Simei barn: Jahath, Sina, Jeus och Beria. Desse fyra voro ock Simei barn.tna Men Simei barn voro: Selomith, Hasiel och Haran, de tre. Desse voro de ypperste ibland fäderna af Laedan.BmLaedans barn: Den förste Jehiel, Setam och Joel, de tre./lYDå Gersoniter voro: Laedan och Simei.bk=Och David gjorde en ordning ibland Levi barn, nämliga ibland Gerson, Kehath och Merari.jwOch fyratusend dörravaktare; och fyratusend lofsångare Herranom med strängaspel, som jag till lofsång gjort hade.zimAf hvilkom voro fyra och tjugu tusend, som drefvo arbetet på Herrans hus; och sextusend ämbetsmän och domare;(hIAtt man skulle räkna Leviterna, ifrå tretio år och derutöfver; och deras tal var, ifrå hufvud till hufvud, det starke män voro, åtta och tretio tusend;Vg%Och David församlade alla öfverstar i Israel, och Presterna och Leviterna,tf cAlltså gjorde David Salomo, sin son, till Konung öfver Israel, då han gammal, och af lefvande mätt var.e{Så gifver nu edor hjerta och edra själar, till att söka Herran edar Gud; och står upp, och bygger Herranom Gudi en helgedom, att man må bära Herrans förbunds ark och de heliga Guds kärilen in uti huset, som Herrans Namne skall bygdt varda.Yd+Är icke Herren edar Gud med eder, och hafver gifvit eder rolighet allt omkring? Ty han hafver gifvit landsens inbyggare uti edra händer, och landet är undergifvet vordet för Herranom, och för hans folk.Yc+Och David böd allom öfverstom i Israel, att de skulle hjelpa hans son Salomo:ubcPå guld, silfver, koppar och jern utan tal. Så statt nu upp, och beställ det; Herren skall vara med dig.awSå hafver du många arbetare, stenhuggare och timbermän till sten och trä, och allahanda kloka på allahanda verk;`!Si, jag hafver i minom fattigdom förskaffat till Herrans hus hundradetusend centener guld och tusende resor tusende centener silfver; dertill koppar och jern utan tal, ty det är fast mycket. Hafver jag också beställt timber och stenar, det kan du ännu föröka.N_ Men då varder du lyckosam, när du håller dig, att du gör efter de seder och rätter, som Herren Mose budit hafver till Israel. Var tröst och vid godt mod, frukta dig intet, och gif dig intet. ^  Och Herren varder dig gifvandes klokhet och förstånd, och skall befalla dig Israel, att du skall hålla Herrans dins Guds lag.&]E Så varder nu, min son, Herren med dig blifvandes, och du skall blifva lyckosam, att du må bygga Herranom dinom Gud ett hus, såsom han om dig sagt hafver.0\Y Han skall bygga mino Namne ett hus; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader, och jag skall stadfästa hans Konungsliga stol öfver Israel till evig tid.t[a Si, din son, som dig skall född varda, han skall vara en rolig man; förty jag vill låta honom få ro för alla hans fiendar allt omkring. Han skall heta Salomo; ty jag skall gifva frid och rolighet öfver Israel uti hans lifsdagar.UZ#Men Herrans ord kom till mig, och sade: Du hafver mycket blod utgjutit, och fört stort örlig: derföre skall du icke bygga mino Namne hus, efter du så mycket blod utgjutit hafver för mig på jordena.dYAOch sade till honom: Min son, jag hade i sinnet att bygga Herrans mins Guds Namne ett hus.XX)Och han kallade sin son Salomo, och böd honom bygga Herrans Israels Guds hus; W Ty David tänkte: Min son Salomo är en ung pilt och späd; men huset, som Herranom byggas skall, måste vara stort, att dess namn och lof utgå må i all land derföre vill jag skaffa honom virke. Alltså skaffade David mycket virke, förr än han dödde.aV;Och cedreträ utan tal; förty de af Zidon och Tyro förde mycket cedreträ till David.'UGOch David tillredde mycket jern till naglar åt dörrena i portomen, och hvad tillhopanaglas skulle; och så mycken koppar, att han icke stod till vägandes;TOch David lät församla de främlingar, som i Israels land voro, och beställde stenhuggare, till att hugga sten till Guds hus byggning.gS IOch David sade: Här skall Herrans Guds hus vara, och detta altaret till Israels bränneoffer.|RqMen David kunde icke gå ditin för det, till att söka Gud; så var han förskräckt för Herrans Ängels svärd.Q{Ty Herrans tabernakel, som Mose i öknene gjort hade, och bränneoffrets altare, var i den tiden på höjdene i Gibeon.yPkPå samma tiden, då David såg, att Herren hade hört honom uppå Arnans den Jebuseens plats, offrade han der.UO#Och Herren sade till Ängelen, att han skulle sticka sitt svärd i skidona.HN Och David byggde dersammastäds Herranom ett altare, och offrade bränneoffer och tackoffer; och då han åkallade Herran, hörde han honom genom eld af himmelen uppå bränneoffrets altare.TM!Alltså gaf David Arnan, för rummet, gyldene siktar till vigt sexhundrad.7LgMen Konung David sade till Arnan: Icke så, utan för fulla penningar vill jag köpat; ty jag vill icke taga det ditt är för Herranom, och göra bränneoffer till gifvins.[K/Arnan sade till David: Tag dig det, och gör, min herre Konung, såsom dig täckes. Si, jag gifver också oxarna till bränneoffret, och redskapen till ved, och hvete till spisoffer; alltsamman gifver jag det. Gack, tala med David, och säg: Detta säger Herren: Treggehanda sätter jag dig före; utvälj dig der ett af, det jag dig göra skall.;=q Och Herren talade med Gad, Davids Siare, och sade:-<SOch David sade till Gud: Jag hafver svårliga syndat, att jag detta gjort hafver; men nu tag dins tjenares missgerning bort; förty jag hafver fast dårliga gjort.8;kMen Gudi misshagade detta; och han slog Israel.l:QMen Levi och BenJamin räknade han intet ibland dessa; förty Konungens ord var Joab en styggelse.Y9+Och fick David talet på det räknade folket; och det var af hela Israel ellofva sinom hundrade tusend män, som svärd utdrogo; och Juda fyrahundrade sinom tusend, och sjutiotusend män, som svärd utdrogo.v8eMen Konungens ord gick fram emot Joab; och Joab drog ut, och for omkring all Israel, och kom till Jerusalem;`79Joab sade: Herren föröke till sitt folk hundrade sinom så mycket som det nu är: Min herre Konung, äro de icke alle mins herras tjenare? Hvi frågar då min herre derefter? Hvi skulle en skuld komma på Israel?+6OOch David sade till Joab, och till folkens öfverstar: Går bort, och räkner Israel, allt ifrå BerSeba intill Dan; och bärer till mig, att jag må veta talet.Y5 -Och Satan hof sig upp emot Israel, och gaf David in, att han lät räkna Israel.\41Desse voro födde af Rapha i Gath, och föllo genom Davids och hans tjenares hand.U3#Han bespottade Israel; men Jonathan, Simea son, Davids broders, slog honom.2'Åter vardt en strid i Gath. Der var en stor man, han hade sex finger och sex tår, det gör fyra och tjugu. Han var också födder af Rapha./1WOch det hof sig ännu en strid upp med de Philisteer. Då slog Elhanan, Jairs son, Lahmi, Goliaths broder den Gitthiten, hvilkens spjutskaft var såsom ett väfträ..0UDerefter hof sig en strid upp i Gaser med de Philisteer. På den tiden slog Sibbechai, den Husathiten, Sippai, den utaf Rephaims barnom var, och undertryckte honom.J/ Men folket derinne förde han ut, och lät sönderdela dem med sågar och jernhackor och kilar; alltså gjorde David alla Ammons barnas städer. Och David drog med folkena till Jerusalem igen.G.Och David tog deras Konungs krono af hans hufvud, och fann deruti en centener gulds vigt och ädla stenar; och hon vardt satt på Davids hufvud; förde han ock ganska mycket rof utu staden.^- 7Och då året omgånget var, på den tid som Konungar utdraga, utförde Joab hären, och förderfvade Ammons barnas land; kom och belade Rabba; men David blef i Jerusalem. Och Joab slog Rabba, och bröt det neder.",=Då HadarEsers tjenare sågo, att de voro slagne för Israel, gjorde de frid med David och hans tjenare. Och de Syrer ville icke mer hjelpa Ammons barn.%+CMen de Syrer flydde för Israel; och David slog af de Syrer sjutusend vagnar, och fyratiotusend män till fot; dertill drap han Sophach härhöfvitsmannen.X*)Då det blef sagdt David, församlade han hela Israel, och drog öfver Jordan; och då han kom till dem, skickade han sig emot dem. Och David skickade sig emot de Syrer till strid, och de stridde med honom.9)kSom de Syrer sågo, att de för Israel slagne voro, sände de ut båd, och läto utkomma de Syrer på hinsidon älfven; och Sophach, HadarEsers härhöfvitsman, drog för dem.(!Då nu Ammons barn sågo, att de Syrer flydde, flydde de ock för Abisai hans broder, och drogo in i staden; men Joab drog till Jerusalem.v'eOch Joab drog fram med det folk, som med honom var, till att strida emot de Syrer; och de flydde för honom.& Var tröst, och låt oss trösteliga handla för vårt folk, och för vår Guds städer. Herren göre hvad honom täckes.%' Och sade: Om de Syrer varda mig för starke, så kom mig till hjelp; om Ammons barn varda dig för starke, så vill jag komma dig till hjelp.h$I Det andra folket fick han under Abisai sin broders hand, att de skulle draga emot Ammons barn;#1 Då nu Joab såg, att både för honom och bak honom var strid emot honom, utvalde han af alla unga män i Israel, och skickade sig emot de Syrer."# Och Ammons barn voro utdragne, och skickade sig till strid för stadsporten; men Konungarna, som komne voro, höllo besynnerliga i markene.O!Då David det hörde, sände han Joab dit, med hela de hjeltars här.R Och besoldade tu och tretio tusend vagnar, och Konungen i Maacha med hans folk. De kommo och lägrade sig för Medba. Och Ammons barn församlade sig desslikes utu sina städer, och kommo till strids.eCDå Ammons barn sågo, att de illa luktade för David, sände de bort, både Hanun och Ammons barn, tusende centener silfver, till att besolda sig vagnar och resenärar utu Mesopotamien, utu Syrien Maacha, och utu Zoba;b=Och de gingo sin väg, och bådade det David med några män. Han sände emot dem; förty männerna voro svårliga beskämde, och Konungen sade: Blifver i Jericho, tilldess edart skägg växer, sedan kommer då igen.{Då tog Hanun Davids tjenare, och rakade dem, och skar deras kläder half bort allt intill länderna, och lät gå dem.eCSade de Förstar för Ammons barn till Hanun: Menar du, att David ärar din fader för din ögon, att han sänder hugsvalare till dig? Ja, hans tjenare äro komne till dig, till att utfråga, bespana och bespeja landet.+Då tänkte David: Jag vill göra barmhertighet på Hanun, Nahas son; ty hans fader hafver gjort barmhertighet med mig. Och han sände dit båd, till att hugsvala honom efter hans fader. Och då Davids tjenare kommo uti Ammons barnas land, till Hanun, att hugsvala honom, _~}||A{zz=yxxAwvvqu=t_srkrq:paoonmmXlzkk~jjimh_ggfLe}dd"cc bb;a``k__@^y]];\\H[[ ZYHXmWW VyVUTTSLRQPOO+NMMILZLJJDIHH"GdFFyEEZDD{CCNBBAN@@G??>>>-=~<<(;:99g8887[66`6055@44k3321100S//.--J,, *))((]''M&8%%C$$I#^""}!| S;;fjUt%M V 5 ~  h  I7"G= Si, om jag igenlycker himmelen, så att intet regnar, eller jag bjuder gräshoppor uppfräta landet, eller låter en pestilentie komma ibland mitt folk;F Och Herren syntes Salomo om nattena, och sade till honom: Jag hafver hört dina bön, och utvalt mig detta rummet till ett offerhus.&EE Allt så lyktade Salomo Herrans hus, och Konungshuset, och allt det i hans hjerta kommet var, till att göra i Herrans huse, och i sino huse, i goda måtto.XD) Men på tredje och tjugonde dagen i sjunde månadenom lät han gå folket i deras hyddor, glädjandes och fröjdandes sig öfver allt det goda, som Herren med David, Salomo och sino folke Israel gjort hade.C  Och höll på åttonde dagen ena församling; ty altarets vigning höllo de i sju dagar, och högtiden sammalunda i sju dagar.#B?Och Salomo höll på den samma tiden ena högtid i sju dagar, och hele Israel med honom, en ganska stor menighet, allt ifrå Hamath, intill Egypti bäck;AOch Salomo helgade medelgården, som för Herrans hus var; ty han hade der offrat bränneoffer, och det feta af tackoffrena; förty kopparaltaret, som Salomo hade göra låtit, kunde icke räcka till allt bränneoffret, spisoffret, och till det feta.$@AMen Presterna stodo i sine vakt, ock Leviterna med Herrans strängaspel, som Konung David hade låtit göra till att tacka Herranom, att hans barmhertighet varar till evig tid, med Davids psalmer, genom deras hand; och Presterna blåste i trummeterna emot dem, och hele Israel stod.?)Ty Konung Salomo offrade tu och tjugu tusend nöt, och hundrade och tjugu tusend får; och vigde så Guds hus, både Konungen och allt folket.<>sMen Konungen och allt folket offrade för Herranom.t=aOch sågo all Israels barn elden falla neder, och Herrans härlighet öfver huset, och föllo ned med ansigtet till jordena på golfvet, och tillbådo, och tackade Herranom, att han är god, och hans barmhertighet varar till evig tid.r<]Så att Presterna icke kunde ingå uti Herrans hus, så länge Herrans härlighet uppfyllde Herrans hus.; %Och då Salomo utbedit hade, föll en eld af himmelen, och förtärde bränneoffret och annat offer; och Herrans härlighet uppfyllde huset;z:m*Herre Gud, vänd icke bort din Smordas ansigte; tänk uppå den barmhertighet, som din tjenare David lofvad är.39_)Så statt nu upp, Herre Gud, till dina ro, du och dins magts ark; låt dina Prester, Herre Gud, varda iklädde med salighet, och dina heliga glädja sig öfver det goda.f8E(Så låt nu, min Gud, din ögon öppna vara, och din öron gifva akt på bönen i detta rum.47a'Att du då ville höra deras bön och begär af himmelen, af dins bonings säte, och hjelpa dem till deras rätt, och vara dino folke nådelig, som emot dig syndat hafva,&6E&Och vända sig så till dig af allt hjerta, och af allo själ, uti sins fängelses land, der man dem fångna håller, och de bedja på den väg emot sitt land, som du deras fäder gifvit hafver, och emot den stad, som du utvalt hafver, och emot huset, som jag dino Namne byggt hafver;I5 %Och de omvända sig i sino hjerta, uti de lande der de uti fångne äro, och omvända sig, och bedja dig uti sins fängelses land, och säga: Vi hafve syndat, illa gjort och varit ogudaktige;T4!$Om de varda syndande emot dig, efter ingen menniska är som icke syndar; och du varder vred på dem, och gifver dem för deras fiendar, att de föra dem bort fångna uti något land, fjerran eller när;d3A#Att du då ville höra deras bön och begär af himmelen, och hjelpa dem till deras rätt.d2A"Om ditt folk utdrager i strid emot sina fiendar, den vägen som du dem sändandes varder, och de bedja till dig på den vägen emot denna staden, som du utvalt hafver, och till det hus, som jag dino Namne byggt hafver;%1C!Att du ville höra dertill af himmelen, af dins bonings säte, och göra allt det, der han dig om åkallar; på det att all folk på jordene måga känna ditt Namn och frukta dig såsom ditt folk Israel, och förnimma att detta hus, som jag byggt hafver, efter ditt Namn nämndt är.40a Om ock en främmande, som icke är utaf ditt folk Israel, kommer af fjerran land, för ditt stora Namn och mägtiga hand och uträckta arms skull, och beder i desso huse;/%På det att de skola frukta dig, och vandra på dina vägar alla dagar, så länge som de lefva i landet, som du våra fäder gifvit hafver.c.?Att du då ville höra dertill af himmelen, af dins bonings säte, och vara nådelig, och gifva hvarjom och enom efter alla hans vägar, efter som du känner hans hjerta; ty du allena känner menniskors barnas hjerta;A-{Den då beder, eller begärar ibland allahanda menniskor, och ibland allt ditt folk Israel, då någor sina plågo och vedermödo känner, och uträcker sina händer till detta huset;K,Om en hunger varder i landena, eller pestilentie, eller torka, brand, gräshoppor, gräsmatkar; eller om deras fiendar i landet belägga deras portar; eller eljest någor plåga eller krankhet;x+iAtt du då ville höra dem i himmelen, och vara dina tjenares och dins folks Israels synder nådelig, att du lärer dem en god väg, der de uti vandra måga; och låter regna på ditt land, som du dino folke gifvit hafver till besittning.Q*Om himmelen tillyckt varder, så att intet regnar, efter de emot dig syndat hafva; och de bedja i detta rum, och bekänna ditt Namn, och omvända sig ifrå sina synder, sedan du dem ödmjukat hafver;/)WAtt du ville då höra dertill af himmelen, och vara dins folks Israels synder nådelig, och låta dem komma uti det land, som du dem och deras fäder gifvit hafver;4(aOm ditt folk Israel för sina fiendar slaget varder, efter de emot dig syndat hafva; och de omvända sig, och bekänna ditt Namn, bedja och begära för dig i desso huse;x'iAtt du ville då höra af himmelen, och skaffa dinom tjenare rätt; att du ville vedergälla dem ogudaktiga, och gifva honom hans väg på hans hufvud, och gifva dem rättfärdiga rätt; och att du gifver honom efter hans rättfärdighet.&#Om någor syndar emot sin nästa, och honom varder en ed pålagd, som han svärja skall; och den eden kommer för ditt altare i desso huse;O%Så hör nu dins tjenares, och dins folks Israels bön, som de bedjande varda i detta rum; och hör dertill ifrå det rum, der du bor i himmelen; och när du hörer, att du ville ock nådelig vara.[$/Att din ögon måga blifva öppne öfver detta hus dag och natt; öfver det rum, som du lofvat hafver, att ditt Namn der vara skall; att du ville höra den bön, som din tjenare på detta rum görandes varder. #9Men vänd dig, Herre, min Gud, till dins tjenares bön, och till hans begär, att du ville höra den bön och bedjande, som din tjenare för dig gör;>"uTy menar du ock, att Gud bor när menniskomen på jordene? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig; huru skulle då detta huset göra det, som jag byggt hafver?a!;Nu, Herre Israels Gud, låt din ord sann varda, som du dinom tjenare David sagt hafver.& ENu, Herre Israels Gud, håll dinom tjenare David, minom fader, hvad du till honom talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man för mig, som sitta skall på Israels stol; dock, såframt din barn förvara sina vägar, att de vandra i min lag, såsom du för mig vandrat hafver.KDu hafver hållit din om tjenare David, minom fader, hvad du honom sagt hafver; med dinom mun hafver du sagt det, och med dine hand hafver du fullkomnat det, såsom det nu i denna dag tillgår.H Och sade: Herre Israels Gud, det är ingen Gud dig liker, antingen i himmelen eller på jordene; du som håller förbund och barmhertighet dinom tjenarom, som vandra för dig af allt hjerta.}s Ty Salomo hade gjort en kopparkettil, och satt honom midt i gården, fem alnar lång och bred, och tre alnar hög: till den samma gick han, och föll neder på sin knä inför hela Israels menighet, och uträckte sina händer upp åt himmelen;oW Och han gick fram för Herrans altare, i hela Israels menighets närvaro, och uträckte sina händer;lQ Och hafver satt deruti arken, der Herrans förbund uti är, det han med Israels barn gjort hafver.gG Så hafver nu Herren stadfäst sitt ord, som han talat hafver; ty jag är uppkommen uti mins faders Davids stad, och sitter på Israels stol, såsom Herren sagt hafver; och hafver byggt ett hus Herrans Namne Israels Guds;~u Dock skall du icke bygga det huset, utan din son, som utaf dina länder komma skall, han skall bygga mino Namne hus.veSade Herren till min fader David: Du hafver gjort väl, att du hafver i sinnet att bygga mino Namne ett hus;]3Och då min fader David i sinnet hade att bygga Herrans Israels Guds Namne ett hus,Men Jerusalem hafver jag utvalt, att mitt Namn der vara skall; och David hafver jag utvalt, att han skall vara öfver mitt folk Israel.Efter den tiden, att jag mitt folk utur Egypti land förde, hafver jag ingen stad utvalt i alla Israels slägter, der ett hus att bygga, så att mitt Namn der vara skulle; hafver ej heller någon man utvalt, att han skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel;)Och han sade: Lofvad vare Herren Israels Gud, som genom sin mun till min fader David talat, och med sine hand fullkomnat hafver, då han sade:q[Och Konungen vände sitt ansigte, och välsignade hela Israels menighet; ty hela Israels menighet stod;eCOch jag hafver byggt ett hus dig till boning, och ett säte, der du bo skall till evig tid.J Då sade Salomo: Herren hafver sagt, att han vill bo i mörkrena.zmSå att Presterna icke stå kunde, till att tjena, för molnets skull; ty Herrans härlighet uppfyllde Guds hus.[/ Och det var, såsom det hade varit allt en som trummetade, och sjöng, såsom man hörde ena röst, till att lofva och tacka Herranom; och då rösten upphof sig af trummeterna, cymbaler och annor strängaspel, och af Herrans lof, att han mild är, och hans barmhertighet varar till evig tid; då vardt Herrans hus uppfyldt med ett moln;+ Och de Leviter, med alla dem som under Assaph, Heman, Jeduthun, och deras barn och bröder, voro, klädde med linnen kläder, sjöngo med cymbaler, psaltare och harpor, och stodo österut ifrån altaret, och när dem tjugu och hundrade Prester, som blåste med trummeter;  Och då Presterna gingo utu det helga; ty alle de Prester, som för handene voro, helgade sig, så att ock skiften icke hållne vordo,' G Och i arken var intet utan de två taflor, som Mose hade lagt deruti i Horeb, då Herren ett förbund gjorde med Israels barn, den tid de utur Egypten drogo.+ O Men stängerna voro så långa, att man såg ändarna på dem för choren ifrån arkenom; men utantill såg man dem icke; och blef han der allt intill denna dag. Så att Cherubim utsträckte sina vingar öfver arkens rum; och Cherubim öfvertäckte arken och hans stänger, ofvantill. Alltså båro Presterna Herrans förbunds ark uti sitt rum, i husets chor, uti det aldrahelgasta, under Cherubims vingar;$AMen Konung Salomo och hela Israels menighet med honom, församlad inför arken, offrade får och fä, så mycket, att det ingen tälja eller räkna kunde.7Och båro honom upp, samt med vittnesbördsens tabernakel, och all helig tyg, som i tabernaklet voro; och Presterna Leviterna båro det allt med upp.EOch kommo alle äldste i Israel; och de Leviter togo arken;jMOch församlade sig till Konungen alle Israels män på högtidene, det är i sjunde månadenom;^5Då församlade Salomo alla äldsta i Israel, alla höfdingar i slägterna, Förstar för fäderna i Israels barn, till Jerusalem, att de skulle låta uppkomma Herrans förbunds ark utu Davids stad, det är Zion.n WAlltså vardt allt arbetet fullkomnadt, som Salomo gjorde på Herrans hus. Och Salomo lät komma derin allt det hans fader David helgat hade, nämliga silfver och guld, och allahanda tyg; och lade det in uti fataburen i Guds hus.>uDertill knifvar, bäcken, slefvar och släcketyg, voro af klart guld; och ingången, och hans dörr innantill, åt det aldrahelgasta, och dörrarna till tempelshuset, voro af guld.Y+Och de blommor vid lamporna, och de näpor voro af guld; allt var af rent guld.nULjusastakarna med deras lampor, af klart guld, att de skulle brinna för chorenom, såsom det borde;c?Och Salomo gjorde all tyg till Guds hus, nämliga gyldene altaret, bord till skådobröd;l~QOch Salomo gjorde all denna tygen ganska mång; så att vigten af den koppar icke utfrågas kunde.d}AI den ängden vid Jordan lät Konungen gjuta dem i lerjord, emellan Succoth och Zeredatha.|Dertill grytor, skonar, gafflar och all deras tyg, gjorde Hyram Abiv åt Konung Salomo, till Herrans hus, utaf klar koppar.-{UOch ett haf, och tolf oxar derunder.;zqOck gjorde han stolar, och kettlar uppå stolarna;9yk Och de fyrahundrade granatäplen på de båda vridna gjordar, två radar granatäple på hvarjo gjordene, till att betäcka båda knapparnas bukar, som ofvanpå stoderna voro.1x[ Nämliga de två stodar, med bukar, och knappar ofvanpå båda stoderna, och de båda vridna gjordar, till att betäcka båda bukarna åt knapparna, ofvanpå stoderna; w  Och Hyram gjorde grytor, skoflar, och bäcken. Alltså lyktade Hyram arbetet, som Konung Salomo hade fått honom, på Guds hus;Av} Och satte hafvet på högra sidone österut, sunnantill.u} Han gjorde ock en gård för Presterna, och en stor gård, och dörrar i gårdenom; och öfverdrog dörrarna med koppar;tOck gjorde han tio bord, och satte dem i templet, fem på högra, och fem på venstra sidone; och han gjorde hundrade gyldene bäcken.s#Han gjorde ock tio gyldene ljusastakar, såsom de vara skulle, och satte dem i templet, fem på den högra, och fem på den venstra sidone.{roOch han gjorde tio kettlar, af dem satte han fem på högra sidone, och fem på den venstra, till att två derutinnan hvad som bränneoffer tillhörde, att de skulle kasta det deruti; men hafvet var till att Presterna skulle två sig deruti.qTjockheten deraf var en tvärhand, och dess brädd var såsom ens bägares brädd, och en utsprungen ros; och det höll tretusend bath.4paOch det stod så på de tolf oxar, att tre vändes norrut, tre vesterut, tre söderut, och tre österut, och hafvet der ofvanuppå; och bakdelen af dem allom var inunder.o-Och oxabeläte voro der nedan under, allt omkring; och voro två radar krusering omkring hafvet, det tio alnar bredt var, hvilke vidgjutne voro.+nOOch han gjorde ett gjutet haf, tio alnar bredt, ifrå den ena bräddene till den andra, rundt omkring, och fem alnar högt, och måttet omkring var tretio alnar.\m 3Han gjorde ock ett kopparaltare, tjugu alnar långt och bredt, och tio alnar högt..lUOch reste de stoderna uppför templet, ena på den högra, och den andra på den venstra sidone; och kallade den på högra sidone Jachin, och den på venstra Boas. kOch gjorde kedjoverk till choren, och satte ofvanuppå stoderna, och gjorde hundrade granatäple, och satte dem i det kedjoverket;vjeOch han gjorde framför huset två stodar, fem och tretio alnar höga, och knappen der ofvanuppå fem alnar;si_Han gjorde ock en förlåt af gult verk, skarlakan, rosenrödt och linverk, och gjorde Cherubim deruppå. h Så att desse Cherubims vingar voro utsträckte tjugu alnar; och de stodo på sina fötter, och deras ansigte voro vänd åt huset.4ga Alltså hade ock en vingen af den andra Cherub fem alnar, och kom intill väggena af huset; och hans andre vinge ock fem alnar, och kom intill vingan af den andra Cherub;Of Och längden af Cherubims vingar var tjugu alnar; så att en vingen hade fem alnar, och kom intill väggena af huset; den andre vingen hade ock fem alnar, och kom intill vingan af den andra Cherub.re] Han gjorde ock uti dess aldrahelgastas huse två Cherubim, efter snickarekonst, och bedrog dem med guld.\d1 Gaf han också till naglar femtio siklar guld i vigt; och bedrog salarna med guld.Jc Han gjorde desslikes huset till det aldrahelgasta; dess längd var tjugu alnar efter husets bredd, och dess bredd var ock tjugu alnar; och bedrog det med bästa guld, vid sexhundrade centener.byOch han bedrog huset, bjelkarna, dörrträn, väggarna och dörrarna med guld, och lät skära Cherubim på väggarna.Xa)Och bedrog huset med ädla stenar till prydelse; och guldet var Parvaims guld.`yMen det stora huset bedrog han med furoträ, och bedrog det med bästa guld, och gjorde deruppå palmar och kedjoverk._'Och förhuset, för breddene af huset, var tjugu alnar långt, höjden var hundrade och tjugu alnar; och bedrog det innantill med klart guld.^wOch alltså lade Salomo grundvalen, till att bygga Guds hus: i förstone, längden sextio alnar, bredden tjugu alnar.f]EOch tog till att bygga i dem andra månadenom, den andra dagen i fjerde årena af sitt rike.:\ oOch Salomo begynte till att bygga Herrans hus i Jerusalem, på Moria berg, det David hans fader utvist var, hvilket David tillredt hade för rum, på Arnans plats den Jebuseens;*[MOch han gjorde af dem sjutiotusend dragare, och åttatiotusend huggare på bergena, och tretusend och sexhundrad befallningsmän, som folket vid arbetet höllo.5ZcOch räknade Salomo alla främlingar i Israels land, efter det tal då David hans fader dem räknade; och vordo funne hundrade och femtio tusend, tretusend och sexhundrad.7YgSå vilje vi hugga trä på Libanon, så mycket som behöfves, och vilje låta det lägga i flottar i hafvet, in åt Japho; dädan må du låta föra det upp till Jerusalem.hXISå sände nu min herre hvete, bjugg, oljo och vin, till sina tjenare, såsom han sagt hafver;NWEne qvinnos son utaf Dans döttrar, och hans fader hade varit en Tyrer; han kan arbeta på guld, silfver, koppar, jern, sten, trä, skarlakan, gult silke, linnet, rosenrödt: och allahanda utgrafva, och göra allahanda konsteliga, det man honom föregifver, med dina visa, och med mins herras Konung Davids dins faders visa.VV% Så sänder jag nu en visan man, som förstånd hafver, nämliga Hyram Abiv;kUO Och Hyram sade ytterligare: Lofvad vare Herren Israels Gud, som himmel och jord gjort hafver, att han gifvit hafver Konung David en visan, klokan och förståndigan son, som Herranom ett hus, och ett sins rikes hus bygga må..TU Då sade Hyram, Konungen i Tyro, genom skrifvelse, och sände till Salomo: Derföre, att Herren hafver sitt folk kärt, hafver han gjort dig till Konung öfver dem.?Sw Och si, jag vill gifva dina tjenare timbermannomen, som trä hugga, tjugutusend corar stött hvete, och tjugutusend corar bjugg, och tjugutusend bath vin, och tjugutusend bath oljo.jRM Att man tillreder mig mycket trä; ty huset, som jag bygga vill, skall vara stort och härligit.6QeOch sänd mig cedreträ, furoträ och hebenträ af Libanon; förty jag vet, att dine tjenare kunna hugga trä på Libanon; och si, mine tjenare skola vara med dina tjenare;qP[Så sänd mig nu en vis man, till att arbeta på guld, silfver, koppar, jern, skarlakan, rosenrödt, gult silke, och den som kan utgrafva med de visa, som när mig äro i Juda och Jerusalem, hvilka min fader David beställt hafver.UO#Men ho är dess mägtig, att han bygger honom hus? Ty himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa honom. Ho skulle då jag vara, att jag skulle bygga honom hus? Utan att man må röka för honom.hNIOch det hus, som jag bygga vill, skall vara stort; förty vår Gud är större än alle gudar.*MMSi, jag vill bygga Herrans mins Guds Namne ett hus, att honom må helgadt varda, till att röka god rökverk för honom, och till alltid bereda skådobröd, och bränneoffer om morgon och afton, på Sabbather och nymånader, och på Herrans vår Guds högtider; till evig tid för Israel.KLOch Salomo sände till Hyram, Konungen i Tyro, och lät säga honom: Såsom du med minom fader David gjorde, och sände honom cedreträ, att han skulle bygga sig ett hus, der han uti bo skulle;K3Och afräknade sjutiotusend män till bördor, och åttatiotusend timbermän uppå berget, och tretusend och sexhundrad befallningsmän öfver dem.\J 3Och Salomo satte sig före att bygga Herrans namne ett hus, och ett sins rikes hus;cI AOch förde dem utur Egypten, hvar vagn för sexhundrad silfpenningar, och hvar häst för hundrade och femtio; alltså förde man dem ock till alla de Hetheers Konungar, och till de Konungar i Syrien, genom deras hand.tH cOch man förde Salomo hästar utur Egypten, och allahanda varor. Och Konungens köpmän köpte samma varor;G Och Konungen gjorde, att silfver och guld var i Jerusalem så mycket som stenar; och cedreträ så mycket som mulbärsträ i dalarna.NF Och Salomo församlade sig vagnar och resenärar, så att han åstadkom tusende och fyrahundrade vagnar, och tolftusend resenärar, och lät dem uti vagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem. E  Alltså kom Salomo ifrå höjdene, som i Gibeon var, till Jerusalem, ifrå vittnesbördsens tabernakel, och regerade öfver Israel.WD ) Så vare dig visdom och förstånd gifvet; dertill vill jag ock gifva dig rikedomar, ägodelar och härlighet, så att din like ibland Konungarna för dig icke varit hafver, ej heller varda skall efter dig.4C c Då sade Gud till Salomo: Efter du hafver detta i sinnet, och hafver icke bedit om rikedomar, eller ägodelar, eller om härlighet, eller om dina fiendars själar, eller om långt lif; utan hafver bedit om visdom och förstånd, att du må döma mitt folk, der jag dig en Konung öfver gjort hafver;B  Så gif mig nu vishet och förstånd, att jag för detta folket må gå ut och in; ty ho förmår döma detta ditt myckna folk?)A M Så låt nu, Herre Gud, din ord varda sann till min fader David; ty du hafver gjort mig till Konung öfver ett folk, det så mycket är som stoftet på jordene. @ Och Salomo sade till Gud: Du hafver gjort stora barmhertighet med minom fader David, och hafver gjort mig till Konung i hans stad._? 9I samma nattene syntes Gud Salomo, och sade till honom: Bed, hvad skall jag gifva dig? > Och Salomo offrade för Herranom på kopparaltaret, som der för dörrene af vittnesbördsens tabernakel stod, tusende bränneoffer.= 1Men det kopparaltaret som Bezaleel, Uri son, Hurs sons, gjort hade, var der för Herrans tabernakel; och Salomo och menigheten plägade söka det.< 1Ty Guds ark hade David uppfört ifrå KiriathJearim, dit han för honom tillredt hade; förty han hade honom uppslagit ett tabernakel i Jerusalem.C; Att de skulle gå, Salomo och hela menigheten med honom, bort till den höjden, som i Gibeon var; ty der var Guds vittnesbörds tabernakel, som Mose Herrans tjenare gjort hade i öknene.: -Och Salomo talade med hela Israel, med de öfverstar öfver tusend och hundrade, med domare och alla Förstar i Israel, med de öfversta fäder; 9 Och Salomo, Davids son, vardt i sitt rike förstärkt, och Herren hans Gud var med honom, och gjorde honom ju större och större.w8gMed allt hans rike, välde och tid, som under honom förlupen är, både öfver Israel och all rike i landen.S7Men Konung Davids gerningar, både de första och de sista, si, de äro skrifna ibland Samuels den Siarens gerningar, och ibland den Prophetens Nathans gerningar, och ibland Gads den Siarens gerningar;|6qOch blef död i godom ålder, mätt af lefvande, rikedomar och äro; och hans son Salomo vardt Konung i hans stad. 5 Men tiden, som han öfver Israel Konung var, var fyratio år. I Hebron regerade han sju år, och i Jerusalem tre och tretio år;?4ySå var nu David, Isai son, Konung öfver hela Israel.#3?Och Herren gjorde Salomo ju större och större för hela Israel, och gaf honom ett härligit rike, att ingen för honom sådant öfver Israel haft hade.m2SOch alle öfverstar och väldige, desslikes all Konung Davids barn, gåfvo sig under Konung Salomo. 1 Alltså satt Salomo på Herrans stol, en Konung i sins faders Davids stad, och vardt lyckosam, och all Israel var honom hörsam.I0 Och åto och drucko den samma dagen för Herranom med stora glädje, och gjorde annan gången Salomo, Davids son, till Konung, och smorde honom Herranom till en Första, och Zadok till Prest.K/Och de offrade Herranom offer; och den andra morgonen offrade de Herranom bränneoffer, tusende stutar, tusende vädrar, tusende lamb, med deras drickoffer; och offrade all hopen i hela Israel;0.YOch David sade till hela menighetena: Lofver Herran edar Gud. Och hela menigheten lofvade Herran deras fäders Gud, och bugade sig, och tillbådo Herran och Konungen.6-eOch minom son Salomo gif ett rättsinnigt hjerta, att han håller din bud, vittnesbörd och rätter, att han det allt gör, och bygger denna boning, som jag skickat hafver.!,;Herre, våra fäders Abrahams, Isaacs och Israels Gud, bevara evinnerliga sådana håg och sinne i dins folks hjerta, och skicka deras hjerta till dig. + Jag vet, min Gud, att du pröfvar hjertat, och enfaldighet är dig täck; derföre hafver jag allt detta utaf enfaldigo hjerta friviljeliga gifvit; och hafver nu sett med glädje ditt folk, som här för handene är, att det hafver friviljeliga gifvit dig.*7Herre vår Gud, all denna hopen, som vi tillskickat hafve till att bygga dino helgo Namne ett hus, är kommen ifrå dine hand; och ditt är det allt.)5Förty vi äre främlingar och utländningar för dig, såsom alle våre fäder; vårt lefvande på jordene är såsom en skugge, och dväljs intet.H( Ty hvad är jag, hvad är mitt folk, att vi skulle åstadkomma kraft till att gifva friviljeliga, såsom nu tillgår? Ty af dig är det allt kommet, och af dine hand hafve vi det gifvit dig.F' Nu, vår Gud, vi tacke dig, och prise dins härlighets Namn./&W Dine äro rikedomar och härlighet för dig, du råder öfver all ting; i dine hand står kraft och magt, i dine hand står det att göra hvar och en stor och stark.Z%- Dig, Herre, tillhörer majestät och magt, härlighet, seger och tack; ty allt det i himmelen och på jordene är, det är ditt; ditt, Herre, är riket, och du äst upphöjd öfver all ting till en öfversta. $ Och lofvade Herran, och sade inför hela menighetene: Lofvad vare du, Herre, Israels vår foders Gud, ifrån evighet till evighet. #9 Och folket var gladt, att de så friviljoge voro; ty de gåfvo Herranom af allo hjerta friviljoge. Och Konung David fröjdade sig desslikes högeliga;"wOch när hvilkom stenar funne vordo, dem gåfvo de till håfvor uti Herrans hus, under Jehiels hand, den Gersonitens.!3Och gåfvo till ämbeten i Guds hus femtusend centener guld, och tiotusend gylden, och tiotusend centener koppar, och hundradetusend centener jern.. UDå voro Förstarna för fäderna, Förstarna för Israels slägter, Förstarna öfver tusend och öfver hundrad, och Förstarna öfver Konungsärenden, friviljoge;U#Så att af guld blifver det af guld vara skall, och af silfver det af silfver vara skall, och till allahanda verk igenom mästarenas hand. Och ho är nu i dag friviljog till att fylla sina hand Herranom?FTretusend centener guld af Ophir, och sjutusend centener klart silfver, det gifver jag till Guds helga hus, utöfver allt det jag förskickat hafver till att öfverdraga väggarna i husen;dADerutöfver, af ynnest till mins Guds hus, hafver jag det mitt eget är, guld och silfver;7Men jag hafver utaf alla mina krafter beredt till Guds hus, guld till gyldene, silfver till silfvers, koppar till koppars, jern till jerns, trä till träs redskap; onichstenar, infattada rubiner och spräcklota stenar, och allahanda ädla stenar, och marmorsten ganska mycket.M Och Konung David sade till hela menigheten: Gud hafver utvalt Salomo, en af mina söner, den ännu ung och späd är; men verket är stort, ty det är icke ens menniskos boning, utan Herrans Guds.Z-Si, Presternas och Leviternas ordning till all ämbeten i Guds hus, äro med dig i all ärende, och äro viljoge och förståndige till all ämbeten; dertill Förstarna och allt folket i alla dina handlingar.0YOch David sade till sin son Salomo: Var tröst och frimodig, och gör så; frukta dig intet, och var icke förskräckt; Herren Gud, min Gud, skall vara med dig, och skall icke draga sina hand ifrå dig, eller förlåta dig, allt intill du all verk till ämbeten i Herrans hus fullkomnat hafver.veAlltsammans, sade han, är mig gifvet, beskrifvet af Herrans hand, som mig underviste all eftersynenes verk.:mOch till rökaltaret sina vigt, det aldraklaresta guld; och en eftersyn till vagnen för de gyldene Cherubim, så att de uträckte sig, och öfvertäckte Herrans förbunds ark.#Och klart guld till gafflar, backen och kannor; och till gyldene skålar, hvar skål sina vigt; och till silfskålar, hvar skål sina vigt;~uGaf han desslikes guld till skådobrödsborden, till hvart bordet sina vigt; sammalunda ock silfver till silfborden;b=Och vigt till gyldene ljusastakar och gyldene lampor, hvarjom ljusastaka och hans lampor sina vigt; sammalunda ock till silfljusastakar gaf han vigt, till ljusastaka och hans lampor, efter hvars ljusastakans ämbete.Guld efter gulds vigt, till allahanda tyg i hvart ämbetet, och allahanda silftyg, efter vigt, till allahanda redskap i hvart ämbetet; Till Presternas och Leviternas skifte, och till alla sysslor i ämbeten uti Herrans hus, och till alla tjenstenes käril i Herrans hus.:m Dertill en eftersyn till allt det i hans sinne var, nämliga till gården åt Herrans hus, och till all maken omkring, till håfvorna i Guds hus, och de, helgada tings håfvor;-S Och David gaf sinom son Salomo en eftersyn till förhuset, och till sitt hus, och till maken, och till salen, och till kamrar innantill, och till nådastolens hus;y Så se nu till, ty Herren hafver utvalt dig, att du skall bygga honom ett hus till helgedom. Var tröst, och gör så. 9 Och du, min son Salomo, känn dins faders Gud, och tjena honom af allt hjerta, och af en välviljog själ; ty Herren ransakar all hjerta, och förstår alla tankars uppsåt. Om du söker honom, så finner du honom; om du öfvergifver honom, så förkastar han dig till evig tid.c ?Nu inför hela Israel Herrans menighet, och för vår Guds öron, så håller och söker all Herrans edars Guds bud; på det I mågen besitta detta goda landet, och ärfva det till edor barn efter eder, till evig tid. Och skall stadfästa hans rike i evig tid, om han håller uppå att göra efter min bud och rätter, såsom i denna dag tillgår. 3Och hafver sagt till mig: Din son Salomo skall bygga mitt hus och gårdar; ty jag hafver utvalt mig honom till son, och jag skall vara hans fäder;  ~~}a|{{ zOyVyxxdx wvv6uttss r?qpoonm{mlkk:j^ihgg[feepddacchbbYaa``(__^~]]\\l[[kZZaYYCXWW6VURTTSRRQPOONNzMM&LLLLeLBKKvJJIIUHHGGBFFE|DDMCCBAAT@I?>>.== ;;u::9948x77`665[4Q32110///1..-- ,+++ **()(b'&&%X%$ #v""!!> 0G1d@;i!vCo [ o _ > 0}9kOOch Israels Konung församlade af Propheterna fyrahundrade män, och sade till dem: Skole vi, draga till Ramoth i Gilead i strid, eller skall jag låta det bestå? De sade: Drag upp, Gud varder det gifvandes i Konungens hand.W'Men Josaphat sade till Israels Konung: Käre, fråga i denna dag Herrans ord.MOch Achab, Israels Konung, sade till Josaphat, Juda Konung: Drag med mig till Ramoth i Gilead. Han sade till honom: Jag är såsom du, och mitt folk såsom ditt folk, vi vilje med dig i stridena,r]Och efter tu år drog han ned till Achab till Samarien; och Achab lät slagta för honom, och för det folk som när honom var, mycken får och fä; och han kom honom dertill, att han skulle draga med honom upp till Ramoth i Gilead.X +Och Josaphat hade stora rikedomar och härlighet, och befryndade sig med Achab.oWDesse vaktade alle på Konungen, förutan de som Konungen lagt hade uti de fasta städer i hela Juda.lQEfter honom var Josabad, och med honom voro hundrade och åttatio tusend färdige män till strid.Af BenJamins barn var Eljada en väldig man, och med honom voro tuhundradetusend, som med bågar och sköld färdige voro.q[Dernäst Amasia, Sichri son, den Herrans friviljoge, och med honom voro tuhundradetusend väldige män.dANäst honom var Johanan den öfversten, och med honom voro tuhundrade och åttatio tusend./WOch detta var ordningen ibland deras fäders hus, som i Juda Öfverstar voro öfver tusende: Adna den öfversten, och med honom voro trehundradetusend väldige män.hI Och hade mycket till skaffa i Juda städer; och voro stridsamme och väldige män i Jerusalem.v e Alltså växte Josaphat till, och vardt ju större och större; och han byggde i Juda slott och kornstäder.' G Och de Philisteer förde Josaphat skänker, en hop silfver; och de Araber förde honom sjutusend och sjuhundrad vädrar, och sjutusend och sjuhundrad bockar.| q Och Herrans fruktan kom öfver all rike i de land, som lågo omkring Juda, så att de intet stridde emot Josaphat.y k Och de lärde i Juda, och hade Herrans lagbok med sig, och foro omkring i alla Juda städer, och lärde folket.! ;Och med dem de Leviter, Semaja, Nethania, Sebadja, Asahel, Semiramoth, Jonathan, Adonia, Tobia och TobAdonia; och med dem Presterna, Elisama och Joram.%Uti tredje årena sins rikes sände han sina Förstar, Benhail, Obadia, Zacharia, Nethaneel och Michaja, att de skulle lära i Juda städer;s_Och då hans hjerta dristigt vardt i Herrans vägar, hof han också bort höjderna och lundarna utu Juda. Derföre stadfäste Herren honom riket; och hele Juda gaf Josaphat skänker; och han hade rikedomar och härlighet ganska mycket.Z-Utan sins faders Gud, och vandrade i hans bud, och icke efter Israels gerningar.ucOch Herren var med Josaphat; ty han vandrade i de förra Davids sins faders vägar, och sökte icke Baalim;)Och lade krigsfolk uti alla Juda fasta städer, och satte befallningsmän i Juda land, och i Ephraims städer, som hans fader Asa vunnit hade.W )Och hans son Josaphat vardt Konung i hans stad, och vardt mägtig emot Israel;  Och man begrof honom uti hans graf, som han sig hade grafva låtit uti Davids stad; och de lade honom på sin säng, hvilka man uppfyllt hade med godt rökverk, och allahanda speceri, efter apothekares konst gjordt; och gjorde ett ganska stort brännande.jM Alltså afsomnade Asa med sina fäder, och blef död i första och fyrationde årena sins rikes.9k Och Asa vardt krank i sina fötter, uti nionde och tretionde årena sins rikes; och hans krankhet fick öfvermagten, och han sökte intet Herran i sine krankhet, utan läkare.s~_ Men Asa gerningar, både de första och de sista, si, de äro skrifna uti Juda och Israels Konungars bok.$}A Men Asa vardt vred på Siaren, och lade honom i fängelse; ty han knorrade emot honom om detta stycket. Och Asa undertryckte några af folket i den tiden.;|o Förty Herrans ögon skåda all land, att han skall styrka dem, som af allt hjerta hålla sig intill honom. Du hafver gjort dårliga; derföre skall du ock härefter få örlig.,{QVoro icke de Ethioper och Lybier en mägta stor hop, med ganska många vagnar och resenärar? Likväl gaf Herren dem i dina hand, då du förlätst dig på honom.uzcPå den tiden kom Hanani, Siaren, till Asa, Juda Konung, och sade till honom: Efter du förlätst dig på Konungen i Syrien, och hafver icke förlåtit dig på Herran din Gud; derföre är Konungens magt af Syrien undsluppen dina hand.y'Men Konung Asa tog till sig hela Juda, och de togo bort sten och trä ifrå Rama, der Baesa med byggde, och han byggde dermed Geba och Mizpa.[x/Då Baesa det hörde, vände han igen att bygga Rama, och höll upp af sitt verk.w+Benhadad lydde Konung Asa, och sände sina härförstar emot Israels städer; de slogo Ijon, Dan och AbelMajim, och alla Naphthali kornstäder.dvAEmellan dig och mig är ett förbund, emellan min och din fader; derföre hafver jag sändt dig silfver och guld, att du det förbund med Baesa, Konungenom i Israel, öfvergifva skall, att han må draga bort ifrå mig.3u_Men Asa tog af håfvorna uti Herrans hus, och i Konungshusena, silfver och guld, och sände till Benhadad, Konungen i Syrien, som bodde i Damascon, och lät säga honom:*t OUti sjette och tretionde årena Asa rikes drog Baesa upp, Israels Konung, emot Juda, och byggde Rama, på det han skulle förmena Asa Juda Konung ut och in fara.OsOch intet örlig var allt intill femte och tretionde året Asa rikes.}rsOch han lät komma in uti Guds hus hvad hans fader helgat hade, och hvad han helgat hade, silfver, guld och käril.qq[Men höjderna vordo icke bortlagda utur Israel; dock var Asa hjerta rättsinnigt, så länge han lefde.NpOck satte Konung Asa sina moder Maacha af ämbetet, för det hon stiktat hade uti Miplezeths lund; och Asa utrotade hennes Miplezeth, och sönderslog honom, och uppbrände honom vid Kidrons bäck.;ooOch hele Juda fröjdade sig öfver eden; ty de hade svorit af allt hjerta, och de sökte honom af allom vilja, och han lät sig af dem finna; och Herren gaf dem ro allt omkring.Tn!Och de svoro Herranom med höga röst, med rop, med trummeter och basuner.umc Och hvilken som icke sökte Herran Israels Gud, han skulle dö, både liten och stor, både man och qvinna.ylk Och de trädde uti förbundet, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, af allt hjerta, och af allo själ;rk] Och offrade på den dagen Herranom utaf rofvet, som de hemtat hade, sjuhundrad nöt, och sjutusend får.aj; Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månadenom, i femtonde årena Asa rikes;Ii  Och församlade hela Juda och BenJamin, och främlingarna när dem utaf Ephraim, Manasse och Simeon; förty till honom föllo månge af Israel, som de sågo att Herren hans Gud med honom var.hDå Asa hörde dessa orden, och Obeds den Prophetens Prophetia, vardt han tröst, och kastade bort de styggelser utu hela Juda land och BenJamin, och utu städerna, som han vunnit hade på Ephraims berg, och förnyade Herrans altare, som för Herrans förhus stod;ag;Men I varer tröste, och drager icke edra händer ifrå; ty edart verk hafver sin lön.f{Ty det ena folket skall slå det andra, och en stad den andra; förty Gud skall förskräcka dem med allahanda ångest.ePå den tiden varder icke väl gångandes dem som ut och in gå; förty det varder ett stort buller öfver alla de som bo på jordene.wdgOch när de omvända sig i sine nöd till Herran Israels Gud, och söka honom, så skall han låta sig finna.}csMen det skall vara många dagar i Israel, att der skall ingen rätter Gud vara; ingen Prest, som lärer; ingen lag.bHan gick ut emot Asa, och sade till honom: Hörer härtill, Asa, och hele Juda och BenJamin; Herren är med eder, efter I ären med honom; och när I söken honom, låter han sig af eder finna; om I ock öfvergifven honom, så öfvergifver han ock eder.3a cOch uppå Asaria, Obeds son, kom Guds Ande.t`aSlogo de också boskapens hyddor, och togo får ganska mycken, och camelar; och kommo igen till Jerusalem._Och han slog alla städer omkring Gerar; ty Herrans fruktan kom öfver dem, och de skinnade alla städer; ty der var mycket rof inne.s^_ Och Asa med folkena, som med honom var, jagade efter dem allt intill Gerar. Och de Ethioper föllo, så att ingen af dem blef lefvandes, utan de vordo nederlagde för Herranom, och för hans här; och de togo ganska mycket rof deraf.U]# Och Herren plågade de Ethioper för Asa, och för Juda, så att de flydde.+\O Och Asa åkallade Herran sin Gud, och sade: Herre, när dig är ingen skilfång hjelpa, ibland många, eller der ingen magt är. Hjelp oss. Herre vår Gud; ty vi förlåte oss på dig, och i ditt Namn äro vi komne emot denna hopen; Herre vår Gud, för dig förmår ingen menniska något.d[A Och Asa drog ut emot honom; och de redde sig till strid uti den dalen Zephatha vid Maresa.Z Så drog emot dem Serah den Ethiopen, med en mägtig här, tusende resor tusende, dertill trehundrade vagnar, och kommo intill Maresa.\Y1Och Asa hade en här, som spjut och sköld båro: utaf Juda trehundradtusend, och utaf BenJamin de som sköld båro, och med båga kunde, tuhundradtusend, och åttatiotusend; och desse voro alle starke hjeltar.4XaOch han sade till Juda: Låt oss bygga dessa städerna, och låta gå murar deromkring, och torn, portar och bommar, efter vi hafve rolighet i landena; ty vi hafve sökt Herran vår Gud, ja, vi hafve sökt honom, och han hafver gifvit oss ro allt omkring. Alltså byggde de, och det gick väl fram. W Och han byggde fasta städer i Juda, medan landet stilla, och intet örlig emot honom var uti de årena; ty Herren gaf honom ro.nVUOch han kastade bort utur alla Juda städer höjderna och afgudarna; ty riket var stilla för honom.pUYOch lät säga Juda, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, och göra efter lagen och budorden.qT[Och kastade bort de främmande altare, och höjderna, och slog sönder stoderna, och högg af lundarna;PSOch Asa gjorde det rätt var, och det Herranom hans Gud väl behagade;(R KOch Abia afsomnade med sina fader, och de begrofvo honom uti Davids stad; och Asa hans son vardt Konung i hans stad; uti den tiden var landet stilla i tio år.Q Hvad nu mer af Abia sägande är, och om hans vägar, och hans gerningar, det är skrifvet uti den Prophetens Iddo Historia.wPg Då nu Abia vardt förstärkt, tog han fjorton hustrur, och födde två och tjugu söner och sexton döttrar.|Oq Så att Jerobeam kom intet mer till magt, så länge Abia lefde. Och Herren plågade honom, så att han blef död.N% Och Abia jagade efter Jerobeam, och vann honom städer af, BethEl med dess döttrar, Jesana med dess döttrar, och Ephron med dess döttrar;M Alltså vordo Israels barn nedertryckte i den tiden; och Juda barn vordo tröste; förty de förläto sig på Herran deras fäders Gud.zLm Och Abia med sitt folk gjorde en stor slagtning på dem; och föllo af Israel slagne femhundradtusend unge män.MK Och Israels barn flydde för Juda; och Gud gaf dem i deras händer.J{ Och hvar man i Juda skriade. Och då hvar man i Juda skriade, plågade Gud Jerobeam och hela Israel för Abia och Juda.I Då nu Juda vände sig om, si, då var strid både för och efter. Då ropade de till Herran, och Presterna trummetade med trummeter; H Men Jerobeam gjorde en bakhär, att han måtte komma bakuppå dem; så att desse voro frammanför Juda, och bakhären efter dem.gGG Si, med oss är Gud i spetsen, och hans Prester och trummeterna till att trummeta; så att man skall trummeta emot eder; I Israels barn, strider icke emot Herran edra fäders Gud; ty det varder eder icke väl bekommandes.(FI Och upptända Herranom bränneoffer, hvar morgon och hvar afton, dertill det goda rökverket, och tillreda bröden på det rena bordet, och den gyldene stakan med sina lampor, så att de varda upptände hvar afton; ty vi behålle Herrans vår Guds vakt; men I hafven öfvergifvit honom.E Men med oss är Herren vår Gud, den vi icke öfvergifve, och Presterna, som Herranom tjena, Aarons barn, och Leviterna i deras sysslor;D Hafven I icke fördrifvit Herrans Prester, Aarons söner, och Leviterna; och hafven gjort eder egna Prester, såsom folken i landen? Den som kommer till att fylla sina hand med en ung stut och sju vädrar, den varder Prest till dem som icke äro gudar.1C[ Nu menen I vilja sätta eder emot Herrans rike, ibland Davids söner; efter I ären en stor hop, och hafven gyldene kalfvar, som Jerobeam eder för gudar gjort hafver.YB+ Och till honom hafva gifvit sig lösaktige män och Belials barn, och hafva förstärkt sig emot Rehabeam, Salomos son; förty Rehabeam var ung, och af blödigt hjerta, så att han icke varde sig för honom.pAY Men Jerobeam, Nebats son, Salomos tjenare, Davids sons, kastade sig upp, och satte sig emot sin herra; @ Veten I icke, att Herren Israels Gud hafver gifvit David Israels Konungarike till evig tid; honom och hans söner ett saltförbund?? Och Abia steg upp på Zemaraims berg, som ligger på Ephraims berg, och sade: Hörer härtill, Jerobeam, och hele Israel!8>i Och Abia gjorde redo till strid med fyrahundradtusend unga män, starka till strid; men Jerobeam gjorde redo till att strida emot dem med åttahundradtusend starka unga män.= Och regerade tre år i Jerusalem; hans moder het Michaja, Uriels dotter, af Gibea. Och en strid hof sig upp emellan Abia och Jerobeam.I< Uti adertonde årena Konungs Jerobeams vardt Abia Konung i Juda;;} Och Rehabeam afsomnade med sina fäder, och vardt begrafven uti Davids stad; och hans son Abia vardt Konung i hans stad.W:' Men Rehabeams gerningar, både de första och de sista, äro beskrifna uti den Prophetens Semaja, och i Iddo den Siarens gerningar, och upptecknade. Och örligade Rehabeam och Jerobeam så länge de lefde.U9# Och han handlade illa, och skickade icke sitt hjerta till att söka Herran.;8o Alltså kom Konung Rehabeam sig före i Jerusalem, och regerade. Ett och fyratio år gammal var Rehabeam, då han vardt Konung, och regerade i sjutton år i Jerusalem, uti den stad som Herren utvalt hade utur all Israels slägter, att han der sitt Namn sätta skulle; hans moder het Naama, en Ammonitiska.7) Och efter han ödmjukade sig, vände sig Herrans vrede ifrå honom, så att icke allt förderfvadt vardt; ty det var ännu något godt i Juda.6} Och så ofta som Konungen gick uti Herrans hus, kommo drabanterna, och båro dem, och lade dem åter i drabantakammaren.#5? I hvilkas stad Konung Rehabeam lät göra kopparsköldar, och befallde dem de öfversta för drabanterna, som vakt höllo för portenom af Konungshusena.i4K Alltså drog Sisak, Konungen i Egypten, upp till Jerusalem, och tog ut de håfvor i Herrans hus, och de håfvor i Konungshusena, och förde alltsammans bort. Desslikes tog han ock de gyldene sköldar, som Salomo göra lät;3 Dock skola de varda honom underdånige, att de måga lära hvad det är att tjena mig, och tjena Konungariken i landomen.2 Då Herren nu såg, att de ödmjukade sig, kom Herrans ord till Semaja, och sade: De hafva ödmjukat sig, derföre vill jag icke förderfva dem, utan jag vill gifva dem en liten undsättning, så att min vrede icke skall drypa på Jerusalem genom Sisak.b1= Då ödmjukade sig de öfverste i Israel, med Konungenom, och sade: Herren är rättvis.~0u Så kom Semaja den Propheten till Rehabeam, och till de öfversta i Juda, som sig till Jerusalem församlat hade för Sisak, och sade till dem: Detta säger Herren: I hafven öfvergifvit mig, derföre hafver jag öfvergifvit eder i Sisaks hand.S/ Och han vann de fasta städer, som i Juda voro, och kom intill Jerusalem./.W Med tusende och tuhundrad vagnar, och med sextiotusend resenärar, och det folk var icke till räknande, som med honom kom utur Egypten, Lybia, Suchim och Ethiopien.- Men i femte årena Konungs Rehabeams drog upp Sisak, Konungen i Egypten, emot Jerusalem; förty de hade syndat emot Herran;r, _ Då Rehabeams rike vardt stadfäst och förstärkt, öfvergaf han Herrans lag, och hele Israel med honom.6+e Och han växte till, och yppade sig för alla hans söner i Juda och BenJamins land, i alla fasta städer. Och han gaf dem spisning en stor hop; och han tog många hustrur.* Och Rehabeam satte Abia, Maachas son, till ett hufvud och Första öfver hans bröder; ty han hade i sinnet göra honom till Konung.I) Men Rehabeam hade Maacha, Absaloms dotter, kärare, än alla sina hustrur och frillor; ty han hade aderton hustrur, och sextio frillor, och födde åtta och tjugu söner, och sextio döttrar.d(A Derefter tog han Maacha, Absaloms dotter. Hon födde honom Abia, Attai, Sisa och Selomith.A'} Hon födde honom dessa söner: Jehus, Semaria och Saham.w&g Och Rehabeam tog Mahalath, Jerimoths dotter, Davids sons, till hustru, och Abihail, Eliabs dotter, Isai sons.% Och förstärkte alltså Juda rike, och styrkte Rehabeam, Salomos son, i tre år; ty de vandrade på Davids och Salomos väg i tre år.<$q Och efter dem kommo, utaf all Israels slägter, de som sitt hjerta gåfvo till att fråga efter Herran Israels Gud, till Jerusalem, att de måtte offra Herranom sina fäders Gud;i#K Men han stiktade sig Prester till höjderna, och till djeflar, och kalfvar, som han göra lät.B"} Och de öfvergåfvo alla deras förstäder och håfvor, och kommo till Juda i Jerusalem; förty Jerobeam och hans söner fördrefvo dem, att de icke kunde bruka Herranom Presterskapet.f!E Och gåfvo sig till honom Presterna och Leviterna utaf hela Israel, och alla deras gränsor. } Och i alla städer skaffade han sköldar och spjut, och gjorde dem ganska fasta. Och Juda och BenJamin voro under honom.nU Och han gjorde dem fasta, och satte der öfverstar in, och besörjde dem med spisning, oljo och vin.X) Zorga, Ajalon och Hebron; hvilke voro de fastaste städer i Juda och BenJamin. ; Adoraim, Lachis, Aseka,3 Gath, Maresa, Siph,!= Bethzur, Socho, Adullam,+Q Nämliga BethLehem, Etham, Thekoa,M Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och byggde de städer fasta i Juda;U# Detta säger Herren: I skolen icke draga upp, ej heller strida emot edra bröder; hvar och en gånge åter hem, förty det är skedt af mig. De lydde Herrans ord, och vände igen att draga emot Jerobeam.xi Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda Konung, och till hela Israel, som under Juda och BenJamin är, och säg:E Men Herrans ord kom till Semaja, den Guds mannen, och sade:` ; Då Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han Juda hus och BenJamin, hundradetusend, och åttatiotusend unga män, som stridsamme voro, till att strida emot Israel, att de måtte komma åter riket under Rehabeam.J Alltså föll Israel af ifrå Davids hus, allt intill denna dag./W Då sände Konung Rehabeam Hadoram räntomästaren; men Israels barn stenade honom ihjäl. Och Konung Rehabeam steg med hast på sin vagn, och flydde till Jerusalem.^5 Så att Rehabeam regerade allenast öfver de Israels barn, som bodde i Juda städer. Då nu hele Israel såg, att Konungen intet hörde dem, svarade folket Konungenom, och sade: Hvad del hafve vi med David, eller arf med Isai son? Hvar och en af Israel drage till sina hyddor: Så se du nu till ditt hus, David. Och hele Israel gick i sina hyddor;@y Alltså hörde Konungen folket intet; ty det vardt alltså vändt af Gudi, på det Herren skulle göra sitt ord fast, som han talat hade genom Ahia af Silo till Jerobeam, Nebats son.R Och talade med dem efter de ungas råd, och sade: Hafver min fader gjort edart ok för svårt, så skall jag ännu göra det svårare; min fader hafver tuktat eder med gisslar, men jag med scorpioner.Z- Svarade Konungen dem hårdeliga; och Konung Rehabeam öfvergaf de äldstas råd;  Som nu Jerobeam och allt folket kom till Rehabeam på tredje dagen, såsom Konungen sagt hade: Kommer igen till mig på tredje dagen;) K Hafver nu min fader för tungt ok lagt uppå eder, så skall jag ännu göra edart ok tyngre; min fader hafver tuktat eder med gisslar, men jag med scorpioner.6 e Men de unge, som med honom uppväxte voro, talade med honom, och sade: Så skall du säga till folket, som till dig talat hafver, och säger: Din fader hafver gjort vårt ok allt för tungt, gör du vårt ok lättare; och säg till dem: Mitt minsta finger skall vara tjockare än mins faders länder.& E Och sade till dem: Hvad råden I, det vi desso folkena svara skole, som med mig talat hafva, och sagt: Lätta oss det ok, som din fader på oss lagt hafver. / Men han lät blifva de äldstas råd, som de honom gifvit hade, och rådfrågade med de unga, som med honom uppväxte voro, och för honom stodo;5c De talade med honom, och sade: Om du ställer dig vänliga till detta folk, och far väl åt dem, och gifver dem god ord, så blifva de dig underdånige i alla sina dagar.1[ Och Konung Rehabeam rådfrågade med de äldsta, som för hans fader Salomo ståndit hade, medan han lefde, och sade: Hvad råden I, det jag skall svara desso folkena?\1 Han sade till dem: Efter tre dagar kommer igen till mig. Och folket gick sin väg.;o Din fader hafver gjort vårt ok allt för hårdt; så lätta du ini dins faders hårda tjenst, och det svåra ok som han på oss lagt hafver, så vilje vi vara dig underdånige.|q Och de sände bort, och läto kalla honom. Och Jerobeam kom med hela Israel; och de talade med Rehabeam, och sade: Och då Jerobeam, Nebats son, som i Egypten var, dit han för Konung Salomo flydd var, det hörde, kom han igen utur Egypten.g I Rehabeam drog till Sechem; ty hele Israel var kommen till Sechem, att göra honom till Konung. Och Salomo afsomnade med sina fäder, och man begrof honom uti Davids hans faders stad. Och Rehabeam, hans son, vardt Konung i hans stad.K Och Salomo regerade i Jerusalem öfver hela Israel i fyratio år.q[ Hvad nu mer af Salomo sägande är, både om hans första och om hans sista, si, det är skrifvet uti den Prophetens Nathans Chrönico, och uti Ahias Prophetia af Silo, och uti de syner Jeddo den Siarens, emot Jerobeam, Nebats son.G~ Och man förde honom hästar utur Egypten, och utur all land.}{ Och Konungen lät silfver i Jerusalem varda så mycket som stenar, och cederträ så mycket som mulbärsträ i dalarna.| Och han var en herre öfver alla Konungar, allt ifrån älfvene intill de Philisteers land, och allt intill Egypti gränso.{ Och Salomo hade fyratusend vagnshästar, och tolftusend resenärar, och man lät dem uti vagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.z Och de förde honom årliga hvar och en sina skänkningar, silfkar och guldkar, kläder, harnesk, örter, hästar och mular.~yu Och alle Konungar på jordene begärade Salomos ansigte, att höra hans visdom, som Gud honom i hjertat gifvit hade.gxG Alltså vardt Konung Salomo större, än alle Konungar på jordene, med rikedomar och vishet.w1 Ty Konungens skepp foro till sjös med Hyrams tjenare, och kommo en gång i hvar tre år, och förde guld, silfver, elphenben, apor och påfoglar."v= Och all Konung Salomos drickekar voro af guld, och all käril i Libanons skogs huse voro af klart guld; förty silfver vardt intet aktadt i Salomos tid.ouW Och tolf lejon stodo på de sex trappor, på båda sidor. En sådan är icke gjord i all Konungarike.t+ Och stolen hade sex trappor och en gyldene fotapall till stolen, och två stolpar, på båda sidor om sätet; och tu lejon stodo vid stolparna;Zs- Och Konungen gjorde en stor elphenbensstol, och öfverdrog honom med klart guld.r) Och trehundrad sköldar af bästa guld, så att trehundrad stycke guld kommo till hvar sköld; och Konungen lät dem i huset af Libanons skog.zqm Och gjorde Konung Salomo tuhundrad spetsar af bästa guld; så att sexhundrad stycke guld kommo till hvar spets.p Förutan det som krämare och köpmän förde; och alle Arabers Konungar, och herrarna i landen förde guld och silfver till Salomo.doA Men det guld, som Salomo årliga tillfördt vardt, var sexhundrad sex och sextio centener;En Men Konung Salomo gaf Drottningene af rika Arabien allt det hon begärade och beddes, utan det hon hade fört till Konungen. Och hon vände om, och drog i sitt land igen med sina tjenare.7mg Och Salomo lät göra trappor utaf hebenträ i Herrans hus, och i Konungshusena, och harpor och psaltare för sångare; ingen sådana trä voro tillförene sedd i Juda land.~lu Dertill Hyrams tjenare och Salomos tjenare, som guld förde ifrån Ophir, de förde ock hebenträ, och ädla stenar.Ek Och hon gaf Konungenom hundrade och tjugu centener guld, och ganska mycket örter, och ädla stenar: inga örter voro sådana som dessa, som Drottningen af rika Arabien Konung Salomo gaf.Cj Herren din Gud vare lofvad, som dig kär hafver, att han dig till en Konung på din stol satt hafver, Herranom dinom Gud; det gör, att din Gud hafver Israel kär, så att han vill dem vid magt hålla till evig tid; derföre hafver han satt dig öfver dem till en Konung, att du skall hålla rätt och redelighet.oiW Salige äro dine män, och salige desse dine tjenare, som alltid stå för dig, och höra din visdom.Xh) Men jag ville icke tro deras ord, till dess jag kommen är, och hafver det sett med min ögon; och si, mig är icke hälften sagt af dinom stora visdom; det är mer med dig än ryktet, som jag hört hafver.gw Och hon sade till Konungen: Det är sant, hvad jag hört hafver uti mitt land, af ditt väsende, och af dinom visdom;af; Maten på hans bord, boningarna för hans tjenare, hans tjenares ämbete, och deras kläder, hans skänkesvänner, med deras kläder, och hans sal, der man uppgick uti Herrans hus, kunde hon icke längre hålla sig;ae; Och då Drottningen af rika Arabien såg Salomos vishet, och huset, som han byggt hade;sd_ Och Salomo sade henne allt det hon frågade; och Salomo var ingen ting fördold, det han icke sade henne.=c u Och då Drottningen af rika Arabien hörde Salomos rykte, kom hon med ganska stor skara till Jerusalem med cameler, som örter och guld båro, väl mycket, och ädla stenar, till att försöka Salomo med gåtor. Och då hon kom till Salomo, talade hon med honom allt det hon sig i sitt hjerta föresatt hade.PbOch Hyram sände honom skepp med sina tjenare, som sjöfarne voro; och de foro med Salomos tjenare till Ophir, och hemtade dädan fyrahundrad och femtio centener guld, och förde till Konung Salomo.Za-Så drog Salomo till EzionGeber, och till Eloth, vid hafsstrandena i Edoms land.4`aAlltså vardt redo hvad Salomo för händer haft hade, ifrå den dag, då Herrans hus grundadt vardt, intilldess han fullkomnade det; så att Herrans hus allt redo vardt.n_UOch man vek icke ifrå Konungens bud, om Presterna och Leviterna, i någrahanda ärende och håfvor.%^COch han satte Presterna i deras skifte till deras ämbete, såsom David hans fader det lagat hade; och Leviterna på deras vakt till att lofva och tjena för Presterna, hvar sin dag; och de dörravaktare i deras skifte, hvar vid sina dörr; ty så hade David den Guds mannen befallt.]]3 Till att offra hvart på sin dag, efter Mose bud; på Sabbather, nymånader, och på bestämda tider, tre resor om året; nämliga på osyrade bröds högtidene, på veckohögtidene, och på löfhyddohögtidene.k\O Sedan offrade Salomo Herranom bränneoffer på Herrans altare, som han byggt hade för förhuset;m[S Och Pharaos dotter lät Salomo hemta af Davids stad, uti det hus, som han för henne byggt hade; ty han sade: Min hustru skall icke bo uti Davids Israels Konungs huse; förty det är helgadt, efter Herrans ark der inkommen är.nZU Och de öfverste Konung Salomos befallningsmän voro tuhundrad och femtio, som öfver folket rådde.#Y? Men af Israels barn gjorde Salomo inga trälar, till sitt arbete; utan de voro krigsmän, och öfver hans riddare, och öfver hans vagnar och resenärar.X/Och deras barn, som de efter sig left hade i landena, hvilka Israels barn icke förlagt hade, gjorde Salomo skattpligtiga, allt intill denna dag.WAllt det folk, som qvart blifvet var, af de Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, som icke voro af Israels barn;YV+Desslikes Baalath, och alla kornstäder som Salomo hade, och alla vagnsstäder, och resenärars städer, och allt det Salomo lyste att bygga, både i Jerusalem och på Libanon, och i allo hans väldes lande.kUOHan byggde ock öfra och nedra BethHoron, hvilka faste städer voro med murar, portar och bommar;VT%Och byggde Thadmor i öknene, och alla kornstäder, som han byggde i Hamath.>SwOch Salomo drog till HamathZoba, och gjorde det fast;[R/Byggde han ock de städer, som Hyram gaf Salomo, och lät Israels barn bo deruti.PQ Och efter tjugu år, i hvilkom Salomo Herrans hus, och sitt hus byggde;uPcDå skall man säga: Derföre, att de öfvergåfvo Herran deras fäders Gud, den dem utur Egypti land fört hade, och togo sig andra gudar, och tillbådo dem, och tjente dem; derföre hafver han låtit allt detta onda komma öfver dem.9OkOch för desso huse, det aldrahögst vordet är, skola sig förskräcka alle de som der framom gå, och säga: Hvi hafver Herren så farit med desso lande, och med desso huse?jNMSå skall jag utrota dem utu mitt land, som jag dem gifvit hafver; och detta hus, som jag mino Namne helgat hafver, skall jag bortkasta ifrå mitt ansigte, och skall gifva det till ett ordspråk och en fabel ibland all folk.&MEMen om I afvänden eder, och öfvergifven mina rätter och bud, som jag eder förelagt hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;9LkSå skall jag befästa dins rikes stol, såsom jag mig förbundit hafver med dinom fader David, sägandes: Dig skall icke fattas en man, som öfver Israel en herre vara skall."K=Och om du varder vandrandes för mig, såsom din fader David vandrat hafver, så att du gör allt det jag befaller dig, och håller min bud och rätter;J3Och hafver jag nu utvalt och helgat detta hus, att mitt Namn skall vara der till evig tid, och min ögon och mitt hjerta skall vara der allstädes.aI;Så skola nu min ögon öppna vara, och min öron gifva akt på bönerna i desso rumme.pHYAtt de mitt folk ödmjuka, det efter mitt namn nämndt är; och de bedja och söka mitt ansigte, och omvända sig ifrå sina onda vägar; så vill jag af himmelen höra dertill, och förlåta dem deras synder, och bota deras land. ~~)}\||&{Bzyy`xx4wvvRuutptsrr[qq?pooDnmmll khkjviihgTfEee"dd2ccbfba`K__!^^3]L\[[,ZY{XWWV~UTT$SSPRRCQQ=P}OOwNMMZLLKJJ>IIHwHGF=EE,DCCSBXAx@??>>=eTy om du kommer till att bevisa dina dristighet i stridene, så låter Gud dig falla för dina fiendar; förty när Gudi står magten till att hjelpa, och till att stjelpa.!=;Men en Guds man kom till honom, och sade: Konung, låt icke Israels här komma med dig; förty Herren är icke med Israel, eller med all Ephraims barn.k<ODertill besoldade han utaf Israel hundradtusend starka krigsmän, för hundrade centener silfver./;WOch Amazia församlade Juda, och satte dem efter fädershusen, efter öfverstarna öfver tusende och öfver hundrade, i hela Juda och BenJamin; och talde dem allt ifrå tjugu år, och derutöfver, och fann dem trehundradtusend utvalda, som i här draga kunde, som spjut och sköld föra kunde.g:GMen deras barn drap han intet; förty det står så skrifvet i lagen i Mose bok, der Herren bjuder och säger: Fäderna skola icke dö för barnen, och icke barnen för fäderna; utan hvar och en skall för sina synd dö.e9CDå nu hans rike stadfäst var, drap han sina tjenare, som hans fader Konungen slagit hade;N8Och han gjorde det Herranom väl behagade, dock icke af allt hjerta.7 %Fem och tjugu åra gammal var Amazia, då han Konung vardt, och regerade nio och tjugu år i Jerusalem; hans moder het Joaddan af Jerusalem.?6wMen hans söner, och summan som under honom församlad var, och Guds hus byggning, si, de äro beskrifne uti Historien i Konungabokene. Och hans son Amazia vardt Konung i hans stad.5De som förbundet gjorde emot honom voro desse: Sabad, Simeaths son, den Ammonitiskones, och Josabad, Simriths son, den Moabitiskones.%4COch då de drogo ifrå honom, läto de honom qvar i stora krankhet. Och hans tjenare gjorde ett förbund emot honom, för Prestens Jojada söners blods skull, och dråpo honom på hans säng, och han blef död; och man begrof honom uti Davids stad, dock icke ibland Konungagrifterna.G3Ty de Syrers magt kom med fögo folk, likväl gaf Herren i deras hand en ganska stor magt, derföre att de Herran deras fäders Gud öfvergifvit hade; desslikes lade de ock straff på Joas.@2yOch då året var omgånget, drog upp de Syrers här, och kommo i Juda och Jerusalem, och förgjorde alla öfverstar i folkena; och allt deras rof sände de till Konungen i Damascon.J1 Och Konung Joas tänkte intet på den barmhertighet, som Jojada hans fader med honom gjort hade, utan drap hans son; men då han blef död, sade han: Herren varder detta seendes och sökandes.v0eMen de gjorde ett förbund emot honom, och stenade honom, efter Konungens bud, i gårdenom för Herrans hus./%Och Guds Ande utiklädde Sacharia, Jojada Prestens son. Han steg fram för folket, och sade till dem: Detta säger Gud: Hvi öfverträden I Herrans bud, det eder icke väl bekommandes varder? Efter I hafven öfvergifvit Herran, så varder han ock öfvergifvandes eder..}Och han sände Propheter till dem, att de skulle omvända sig till Herran. Och de betygade dem; men de hörde dem intet.#-?Och de öfvergåfvo Herrans deras fäders Guds hus, och tjente lundom och afgudom; så kom vrede öfver Juda och Jerusalem för dessa deras brotts skull.g,GEfter Jojada död kommo de öfverste i Juda, och tillbådo Konungen; då hörde Konungen dem. + Och de begrofvo honom uti Davids stad, ibland Konungarna, derföre att han hade gjort väl med Israel, och med Gud och hans hus.*yOch Jojada vardt gammal och mätt af ålder, och blef död, och var hundrade och tretio år gammal, då han blef död.,)QOch då de hade det lyktat, båro de penningarna, som öfver voro, in för Konungen och Jojada; deraf gjordes käril till Herrans hus, käril till tjensten, och till bränneoffer, skedar, och gyldene silfvertyg. Och de offrade bränneoffer vid Herrans hus framgent, så länge Jojada lefde.#(? Och arbetsmännerna arbetade, så att förbättringen på verket gick fram genom deras hand, och läto Guds hus komma sig till igen, och gjorde det fast.l'Q Och Konungen och Jojada fingo det arbetarena, som skaffare voro på Herrans hus; de samme lejde stenhuggare och timbermän, till att förnya Herrans hus, desslikes de mästare på jern och koppar, till att bättra Herrans hus.b&= Och då tid var att kistan skulle hafvas fram af Leviterna, efter Konungens befallning, då de sågo, att der många penningar uti voro, så kom Konungens skrifvare, och den som af öfversta Prestenom befallning hade, och tömde kistona, och båro henne i sitt rum igen. Så gjorde de hvar dag, tilldess de samkade en ganska stor hop penningar.%{ Då fröjdade sig alle öfverstar, och allt folket, och gjorde tillhopa, och lade i kistona, intilldess hon full vardt.$) Och lät utropa i Juda och Jerusalem, att man skulle införa Herranom den hjelpeskatten, som Guds tjenare Mose på Israel lagt hade i öknene.y#kSå befallde Konungen, att man skulle göra ena kisto; och de satte henne utantill vid dörrena af Herrans hus;"7Förty den ogudaktiga Athalia och hennes söner hafva förderfvat Guds hus; och allt det som till Herrans hus helgadt var, hafva de lagt till Baalim.!Då kallade Konungen Jojada den yppersta, och sade till honom: Hvi hafver du icke akt på Leviterna, att de låta införa af Juda och Jerusalem den hjelpeskatten, som Mose Herrans tjenare påbudit hade, att samkas skulle i Israel, till vittnesbördsens tabernakel? {Och församlade Prester och Leviter, och sade till dem: Farer ut till alla Juda städer, och församler penningar utaf hela Israel, till att förbättra edars Guds hus årliga, och skynder eder till att göra så; men Leviterna fördröjde dermed.8kDerefter tog Joas till att förnya Herrans hus;POch Jojada tog honom två hustrur, och han födde söner och döttrar.V%Och Joas gjorde det Herranom väl behagade, så länge Presten Jojada lefde.~ wJoas var sju år gammal, då han Konung vardt, och regerade fyratio år i Jerusalem. Hans moder het Zibja af BerSeba.gGOch allt landsfolket, var gladt, och staden var stilla; men Athalja varat dråpen med svärd.  Och han tog de öfversta öfver hundrade, och de mägtiga, och herrarna i folkena, och allt landsfolket, och hade Konungen neder ifrå Herrans hus; och förde honom in genom den höga porten af Konungshuset, och läto Konungen sätta sig på Konungsstolen.wgOch ställde dörravaktare vid dörrarna åt Herrans hus, att der skulle intet orent inkomma i någon måtto.wgOch Jojada beställde ämbeten i Herrans hus, under Presterna, Leviterna, som David förskickat hade till Herrans hus, till att göra bränneoffer Herranom, såsom skrifvet står i Mose lag, med fröjd och sånger, som David diktat hade;%CDå gick allt folket uti Baals hus, och bröto det neder, och slogo sönder hans altare och beläte, och slogo ihjäl Matthan, Baals Prest, inför altaret.ucOch Jojada gjorde ett förbund emellan sig, och allt folket, och Konungen, att de skulle vara Herrans folk.xiOch de togo fatt på henne. Och då hon kom till hästaportens ingång, vid Konungshuset, dråpo de henne der.'GMen Presten Jojada drog sig ut med de öfversta öfver hundrade, som öfver hären voro, och sade till dem: Hafver henne utu huset i gården; och hvilken henne efterföljer, honom skall man dräpa med svärd. Förty Presten hade befallt, att man icke skulle dräpa henne i Herrans hus..U Och hon fick se, och si, Konungen stod i sitt rum i ingångenom, och öfverstarna och trummeterna omkring Konungen; och allt landsfolket var gladt, och blåste med trummeter, och sångarena med allahanda strängaspel skickade till att lofva. Då ref hon sin kläder, och sade: Uppror, uppror.s_ Då Athalia hörde ropet af folket, som tillopp och lofvade Konungen, gick hon till folket i Herrans hus;A{ Och de hade fram Konungens son, och satte krono uppå honom, och vittnesbördet, och gjorde honom till Konung. Och Jojada med hans söner smorde honom, och sade: Lycka ske Konungenom.<q Och ställde allt folket, hvar och en med sine värjo i handene, ifrå det högra hörnet i husena allt intill det venstra hörnet, till altaret, och till huset omkring Konungen.} Och Presten Jojada fick öfverstarna öfver hundrade spetsar och sköldar, och Konung Davids vapen, som i Guds hus voro:ucOch Leviterna, med hela Juda, gjorde såsom Presten Jojada budit hade. Och hvar och en tog sina män, som på Sabbathen uppå gingo, med dem som på Sabbathen af gingo: ty Presten Jojada lät icke komma de två hoparna ifrå hvarannan.I  Och Leviterna skola gifva sig omkring Konungen, hvar och en med sine värjo i handene; och hvilken som går in i huset, han dräpes; och de skola vara när Konungenom, då han går ut och in.% COch att ingen går uti Herrans hus, utan Presterna och Leviterna, som tjena, de skola gå derin; förty de äro helige; och allt folket vakte Herrans vakt. Tredjedelen i Konungshuset, och tredjedelen vid grundvalsdörrena; men allt folket skall vara i gårdenom till Herrans hus.0 YSå skolen I nu alltså göra: tredjedelen af eder, som på Sabbathsdagenom uppå gå, skola vara ibland de Prester och Leviter, som dörravaktare äro vid dörrarna;7 gOch hela menigheten gjorde ett förbund i Guds hus med Konungenom; och han sade till dem: Si, Konungens son skall Konung vara, såsom Herren sagt hafver, öfver Davids barn.#De foro omkring Juda, och hade de Leviter tillhopa utur alla Juda städer, och de öfversta fäderna i Israel; och de kommo till Jerusalem.j OUti sjunde årena tog Jojada dristighet till sig, och tog med sig i förbund de öfversta öfver hundrade, nämliga Asaria, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asaria, Obeds son, Maaseja, Adaja son, och Elisaphat, Sichri son.^5 Och han var med dem i Guds hus fördold i sex år, medan Athalja regerade i landena.E Men Josabeath, Konungens dotter, tog Johas, Ahasia son, och stal honom undan ibland Konungsbarnen, som dräpne vordo, och lät honom med hans ammo uti en sängakammar. Alltså fördolde honom för Athalja Josabeath, Konung Jorams dotter, Prestens Jojada hustru; ty hon var Ahasia syster; att han icke dräpen vardt.} Då nu Athalja, Ahasia moder, såg att hennes son död var, stod hon upp, och förgjorde all Konungslig säd i Juda hus.:m Och han sökte Ahasia, och fick honom fatt, der han sig undstungit hade i Samarien; och han vardt hafder fram för Jehu. Han drap honom, och man begrof honom; ty de sade: Han är Josaphats son, hvilken efter Herran sökte af allt hjerta. Och var sedan ingen qvar utaf Ahasia huse, som Konung kunde varda.Då nu Jehu höll uppå att straffa Achabs hus, fann han några öfverstar af Juda, och Ahasia bröders barn, som tjente, och drap dem.CTy den ofärden var så af Gudi Ahasia tillfogad, att han skulle komma till Joram, och så med Joram utdraga emot Jehu, Nimsi son, hvilken Herren smort hade, till att utrota Achabs hus. Så att han omvände, till att låta läka sig i Jisreel; förty han hade sår, som han fått hade i Rama, då han stridde med Hasael, Konungen i Syrien. Och Asaria, Jorams son, Juda Konungs, for ned till att bese Joram, Achabs son, i Jisreel, som krank låg.?wOch han vandrade efter deras råd, och han drog bort med Joram, Achabs son, Israels Konung, i strid, till Ramoth i Gilead, emot Hasael, Konungen i Syrien. Men de i Rama slogo Joram;~7Derföre gjorde han det Herranom icke behagade, såsom Achabs hus; ty de voro hans rådgifvare efter hans faders död, så att de förderfvade honom.w}gHan vandrade ock uti Achabs hus vägar; ty hans moder höll honom dertill, att han skulle göra det ondt var. |Tu och fyratio år gammal var Ahasia, då han Konung vardt, och regerade ett år i Jerusalem. Hans moder het Athalja, Amri dotter.e{ EOch de i Jerusalem gjorde till Konung Ahasia hans yngsta son, i hans stad; förty krigsfolket, som utaf de Araber med här kommo, hade de första alla ihjälslagit; derföre vardt Ahasia Konung, Jorams son, Juda Konungs.\z1Tu och tretio år gammal var han, då han vardt Konung, och regerade i åtta år i Jerusalem, och vandrade så, att det icke mycket dogde; och de begrofvo honom i Davids stad; dock icke ibland Konungsgrifterna.wygOch som det nu varade dag frå dag, och då tu års tid förgången var, gingo hans inelfver ut af honom med hans sjukdom; och han blef död af ondom sjukdom; och de gjorde intet brännande öfver honom, såsom de hans fäder gjort hade.yxkOch efter allt detta plågade Herren honom i hans inelfver med en sådana sjukdom, som icke stod till botandes.jwMOch de drogo upp till Juda, och förstörde det, och förde bort alla håfvor, som för handene voro i Konungshusena; dertill hans söner och hans hustrur, så att honom blef ingen son qvar, förutan Joahas, hans yngste son.lvQAlltså uppväckte Herren emot Joram de Philisteers anda, och de Arabers, som ligga vid Ethiopien.uOch du skall få mycken sjukdom uti dina inelfver, tilldess att dina inelfver skola för sjukdoms skull utgå dag frå dag.tSi, Herren skall slå dig med en stor plågo på ditt folk, på din barn, på dina hustrur, och uppå alla dina ägodelar.Ts! Utan du vandrar uti Israels Konungars väg, och kommer Juda och dem i Jerusalem till horeri, efter Achabs hus horeri; och hafver dertill dräpit dina bröder af dins faders hus, som bättre voro än du;nrU Men en skrifvelse kom till honom ifrå den Propheten Elia, så lydandes: Detta säger Herren dins faders Davids Gud: Derföre, att du icke vandrat hafver uti dins faders Josaphats vägar, icke heller i Asa, Juda Konungs, vägar;mqS Gjorde han ock höjder på bergen i Juda, och kom dem i Jerusalem till horeri, och förförde Juda.!p; Derföre föllo de Edomeer af ifrå Juda, allt intill denna dag. På samma tiden föll ock Libna ifrå honom; ty han öfvergaf Herran sina fäders Gud.Eo Förty Joram var ditöfver dragen med sina öfverstar, och alla vagnarna med honom; och hade varit uppe om nattena, och slagit de Edomeer allt omkring sig, och öfverstarna för vagnarna.Vn%I hans tid föllo de Edomeer af ifrå Juda, och gjorde öfver sig en Konung.=msMen Herren ville icke förderfva Davids hus, för det förbunds skull, som han med David gjort hade, såsom han sagt hade, att gifva honom ena lykto, och hans barnom i alla dagar."l=Och vandrade uti Israels Konungars väg, såsom Achabs hus gjort hade; förty Achabs dotter var hans hustru; och han gjorde hvad Herranom illa behagade.gkGTu och tretio år gammal var Joram, då han vardt Konung; och regerade åtta år i Jerusalem.$jADå nu Joram uppkom öfver sins faders rike, och vardt dess mägtig, drap han alla sina bröder med svärd, dertill ock somliga af de öfverstar i Israel.i7Och deras fader gaf dem myckna gåfvor i silfver, guld och klenodier, med fasta städer i Juda; men riket gaf han Joram; ty han var den förstfödde.h+Och han hade bröder, Josaphats söner, Asaria, Jehiel, Zacharia, Asaria, Michael, och SephatJa; desse voro alle Josaphats, Juda Konungs, barn.g !Och Josaphat af somnade med sina fäder, och vardt begrafven när sina fader uti Davids stad; och hans son Joram vardt Konung i hans stad.efC%Men Elieser, Dodava son af Maresa, spådde emot Josaphat, och sade: Derföre, att du hafver förenat dig med Ahasia, hafver Herren omintetgjort din verk. Och skeppen vordo sönderslagne, och kunde intet till sjös fara.e$Och han samfällde sig med honom till att göra skepp, att de skulle fara till sjös; och skeppen gjorde de i EzionGeber.|dq#Derefter förenade sig Josaphat, Juda Konung, med Ahasia, Israels Konung, hvilken ogudaktig var med sitt väsende.MOck satte Josaphat i Jerusalem utaf Leviterna och Presterna, och utaf de öfversta fäderna i Israel, öfver Herrans dom och saker, och lät dem bo i Jerusalem;D=Derföre, låter Herrans fruktan vara när eder. Tager eder vara, och görer så; ty när Herranom vårom Gud är ingen orätt, eller anseende till personer, ej heller tager han gåfvor.< Och sade till domarena: Ser till hvad I gören; förty I hållen icke menniskodom, utan Herrans, och han är med eder i domen.c;?Och han beställde domare i landena uti alla Juda fasta städer, ju några uti hvar stad;4:aAlltså blef Josaphat i Jerusalem. Och han drog åter ut ibland folket, allt ifrå BerSeba, och in uppå Ephraims berg, och igenkallade dem till Herran deras fäders Gud.91Så är dock likväl något godt funnet i dig, att du hafver borthäfvit de lundar utu landena, och hafver skickat ditt hjerta till att söka Gud.N8Och gick ut emot honom. Jehu, Hanani son, Siaren, och sade till Konung Josaphat: Skulle du så hjelpa den ogudaktiga, och älska dem som Herran hata? Och fördenskull är öfver dig Herrans vrede.I7 Men Josaphat, Juda Konung, kom hem igen med frid till Jerusalem.65"Och striden växte till i den dagen. Och Israels Konung stod på sinom vagn emot de Syrer, allt intill aftonen; och blef död, när solen nedergick.@5y!Men en man bände sin båga hårdt, och sköt Israels Konung emellan magan och lungorna. Då sade han till sin foroman: Vänd dina hand, och för mig utu hären; förty jag är sår.r4] Ty då de öfverste resenärerna sågo, att det icke var Israels Konung, vände de sig bort ifrå honom.\31Då nu de öfverste resenärerna fingo se Josaphat, tänkte de, det är Israels Konung: och drogo omkring till att strida uppå honom; men Josaphat ropade, och Herren halp honom, och Gud vände dem ifrå honom."2=Men Konungen i Syrien hade budit sina öfversta resenärar, att de skulle strida emot ingen, antingen liten eller stor, utan emot Israels Konung allena.:1mOch Israels Konung sade till Josaphat: Jag vill förkläda mig, och komma i stridena; men du haf din kläder uppå. Och Israels Konung förklädde sig; och de kommo i stridena.[0/Alltså drog Israels Konung upp, och Josaphat, Juda Konung, till Ramoth i Gilead./Micha sade: Om du kommer igen med frid, så hafver icke Herren talat genom mig. Och han sade: Hörer härtill, allt folk..5Och säger: Så säger Konungen: Lägger denna i fängelse, och spiser honom med bedröfvelsens bröd och vatten, tilldess jag kommer igen med frid.~-uMen Israels Konung sade: Tager Micha, och låter honom blifva när Amon stadsfogdanom, och när Joas, Konungens son;h,IMicha sade: Si, du skall få set, då du kommer uti innersta kammaren, till att undstinga dig;#+?Då trädde fram Zedekia, Chenaana son, och slog Micha vid kindbenet, och sade: Hvilken vägen är Herrans Ande gången ifrå mig, till att tala med dig?{*oNu si, Herren hafver gifvit en falsk anda uti dessa dina Propheters mun, och Herren hafver talat ondt öfver dig.9)kHan sade: Jag vill fara ut, och vara en falsk ande uti alla hans Propheters mun. Och han sade: Du skall tälja honom i det sinnet, och uträttat; far åstad, och gör alltså.(}Kom fram en ande, och stod för Herranom, och sade: Jag vill tälja honom i det sinnet. Herren sade till honom: Hvarmed?,'QOch Herren sade: Ho vill tälja Achab, Israels Konung i det sinnet, att han drager upp, och faller i Ramoth i Gilead? Och då den ene sade så, och den andre så,(&IMen han sade: Derföre hörer Herrans ord: Jag såg Herran sitta på sinom stol, och all den himmelska hären stod vid hans högra sido, och vid hans venstra.o%WDå sade Israels Konung till Josaphat: Sade icke jag dig, han spår intet godt öfver mig, utan ondt?6$eDå sade han: Jag såg hela Israel förströdd på bergen, såsom får, de ingen herdan hafva. Och Herren sade: Hafva desse ingen herra? Fare hvar och en hem igen med frid.#Men Konungen sade till honom: Jag besvär dig ännu en gång, att du säger mig icke annat än sanningen, i Herrans Namn.q"[Och då han kom till Konungen, sade Konungen till honom: Micha, skole vi draga till Ramoth i Gilead till strid, eller skall jag låta det blifva? Han sade: Drager upp, och eder ske lycka; det skall eder i edra händer gifvet varda.c!? Micha sade: Så sant som Herren lefver, hvad min Gud sägandes varder, det vill jag tala.` 9 Och bådet, som åstad gånget var till att kalla Micha, talade med honom, och sade: Si, Propheternas tal är endrägteliga godt för Konungenom; käre, låt ock din ord vara såsom ensderas, och tala det godt är.! Och alle Propheterna spådde detsamma, och sade: Drag upp till Ramoth i Gilead, och var lyckosam; Herren skall gifva det i Konungens hand.- Och Zedekia, Chenaana son, gjorde sig jernhorn, och sade: Detta säger Herren: Härmed skall du stöta de Syrer, tilldess du gör ända med dem.I  Och Israels Konung och Josaphat, Juda Konung, såto, hvardera på sin stol, beklädde; och de såto på platsen för ingångenom till porten i Samarien, och alle Propheterna spådde för dem.fEOch Israels Konung kallade en sin kamererare, och sade: Hemta med hast hit Micha, Jimla son.{Israels Konung sade till Josaphat: Här är ännu en man, att vi måge fråga Herran af honom; men jag är vred på honom, förty han spår intet godt öfver mig, utan alltid ondt, nämliga Micha, Jimla son. Josaphat sade: Konungen säge icke så.fEMen Josaphat sade: Är här icke ännu någor Herrans Prophet, att vi måge fråga af honom? >~~}q} |l{{ z6yy&xwvvuftsrrsqqpip onn2mm6ll kjjihh^gfveeMdccaa `__U^^K]]\q[[SZYYYXXW3VUUITTS4RRQQPOoNNJMlLL+KrJJEIvHHfGFFEDDCBBMAAa@j?>d=p<2;;":99\88 7o6z55443211V0/`.q--,B+t+ **S)/(( '8&|%$$/#""9!y ^ Z{xz`{M G& > f z6lX>$A! Och bad honom innerliga. Då hörde han hans bön, och lät honom komma till Jerusalem igen till sitt rike. Och besinnade då Manasse, att Herren är Gud.oW! Och som han var i ångest, bad han Herran sin Gud, och ödmjukade sig storliga för sina fäders Gud;9 k! Derföre lät Herren komma öfver dem de öfverstar öfver Konungens här i Assur; de togo Manasse fången i fjettrar, och bundo honom med kedjor, och förde honom till Babel.T !! Och när Herren lät tala till Manasse och hans folk, aktade de det intet. ! Men Manasse förförde Juda och dem i Jerusalem, så att de gjorde värre än Hedningarna, som Herren för Israels barn förgjort hade.[ /!Och skall icke mer låta Israels fot vika ifrå landena, som jag deras fäder beställt hafver; så framt de hålla sig, så att de göra allt det jag dem budit hafver, i all lag, bud och rätter, igenom Mose.{ o!Han satte desslikes beläte och afgudar, som han i Guds hus göra lät, der Gud om sagt hade till David, och hans son Salomo: Uti detta hus, i Jerusalem, som jag utvalt hafver för alla Israels slägter, vill jag sätta mitt Namn i evig tid;s_!Och han lät sina söner gå genom eld uti Hinnoms sons dal, och utvalde dagar, och aktade på foglarop, och brukade trolldom, och stiktade spåmän och tecknatydare, och gjorde mycket det Herranom illa behagade, till att reta honom.]3!Och han byggde altare till allan himmelens här, i båda gårdarna åt Herrans hus.xi!Han byggde ock altare i Herrans hus, om hvilket Herren sagt hade: I Jerusalem skall mitt Namn vara i evig tid.E!Och han afvände sig, och uppbyggde höjder, som hans fader Jehiskia nederslagit hade, och stiktade altare till Baalim, och gjorde lundar, och tillbad allan himmelens är, och tjente dem.}s!Och gjorde det ondt var för Herranom, efter Hedningarnas styggelse, som Herren för Israels barn fördrifvit hade.i M!Manasse var tolf åra gammal, då han Konung vardt, och regerade fem och femtio år i Jerusalem;T! !Och Jehiskia afsomnade med sina fäder, och de begrofvo honom öfver Davids barnas grifter; och hele Juda och de i Jerusalem gjorde honom äro i hans död. Och hans son Manasse vardt Konung i hans stad.*M Hvad nu mer af Jehiskia sägande är, och om hans barmhertighet, si, det är skrifvet i den Propheten Esaia, Amos sons, syn, uti Juda och Israels Konungars bok.{o Men då de öfverstars sändningabåd af Babel till honom sände voro, att fråga efter det undertecken, som i landena skedt var, öfvergaf Gud honom, så att han försökte honom; på det att kunnigt skulle varda allt det i hans hjerta var.0Y Han är den Jehiskia, som igentäppte den öfra vattukällona i Gihon, och ledde henne nedåt, vester om Davids stad. Och var Jehiskia lyckosam i alla sina gerningar.~ Och han byggde sig städer, och hade boskap, får och fä till en stor hop; förty Gud gaf honom ganska många ägodelar.o}W Och hus till inkommandes årsväxt, vin och oljo; och stall för allahanda boskap, och hus för får.+|O Och Jehiskia hade ganska stora rikedomar och härlighet; och han gjorde sig en skatt af silfver, guld, ädla stenar, örter, sköldar och allahanda kostelig tyg;,{Q Men Jehiskia ödmjukade sig, att hans hjerta hade upphäfvit sig, samt med dem i Jerusalem; derföre kom Herrans vrede icke öfver dem, så länge Jehiskia lefde.z7 Dock vedergalt icke Jehiskia, efter som honom gifvet var; ty hans hjerta upphof sig; derföre kom vrede öfver honom, och öfver Juda, och Jerusalem.pyY På den tiden vardt Jehiskia dödsjuk, och han bad Herran; han hörde honom, och gaf honom ett tecken.x1 Så att månge båro skänker Herranom till Jerusalem, och klenodier Jehiskia, Juda Konung. Och han vardt sedan högt räknad för alla Hedningar.w1 Alltså halp Herren Jehiskia, och dem i Jerusalem, utu Sanheribs hand, Konungens i Assyrien, och alla andras; och bevarade dem för allom omkring;*vM Och Herren sände en Ängel, som förgjorde alla de väldiga i hären, och Förstarna och öfverstarna i Konungens lägre af Assyrien; så att han med skam drog åter till sitt land igen. Och då han gick uti sins guds hus, dråpo honom der med svärd, de som af hans eget lif komne voro.guG Men Konung Jehiskia med Prophetenom Esaia, Amos son, bådo deremot, och ropade till himmelen.xti Och talade de så emot Jerusalems Gud, såsom emot folkens gudar på jordene, hvilke menniskos handaverk voro.2s] Och de ropade med höga röst, på Judiskt mål, till folket i Jerusalem, som på muren voro, till att göra dem rädda och förskräckta, att de så måtte få staden.}rs Skref han ock bref ut, deruti han hädde Herran Israels Gud, och talade om honom, och sade: Såsom Hedningarnas gudar i landen icke hafva hulpit deras folk ifrå mine hand, så varder ock icke Jehiskia Gud hjelpandes hans folk ifrå mine hand.`q9 Dertill talade hans tjenare ännu mer emot Herran Gud, och emot hans tjenare Jehiskia.0pY Så låter icke nu Hiskia bedraga eder, och låter icke tälja eder i sådant sinne, och tror honom intet; förty, medan ingen alla Hedningars och Konungarikens gud hafver kunnat hjelpa sitt folk ifrå mine och mina fäders hand, så varda icke heller edre gudar eder hjelpande ifrå mine hand.Fo Hvilken är den af alla dessa Hedningarnas gudar, som mina fäder nederlagdt hafva, som hafver kunnat hjelpa sitt folk utu mine hand; att edar Gud skulle förmå hjelpa eder utu mine hand?#n? Veten I icke, hvad jag och mine fäder gjort hafva allom folkom i landen? Hafva ock Hedningarnas gudar i landen kunnat hjelpa deras land ifrå mine hand?-mS Är icke han den Jehiskia, som hans höjder och altare bortkastat hafver, och sagt till Juda och Jerusalem: För ett altare skolen I tillbedja, och deruppå röka.'lG Jehiskia förförer eder, att han må komma eder i döden, hunger och törst, och säger: Herren vår Gud skall undsätta oss utu Konungens hand af Assyrien.wkg Detta säger Sanherib, Konungen i Assur: Hvar förtrösten I eder uppå, I som bon uti det belagda Jerusalem?cj? Derefter sände Sanherib, Konungen i Assur, sina tjenare till Jerusalem, ty han låg för Lachis, och all hans magt med honom, till Jehiskia, Juda Konung, och till hela Juda, som i Jerusalem var, och lät säga honom:4ia Med honom är en köttslig arm; men med oss är Herren vår Gud, att han skall hjelpa oss, och föra våra strid. Och folket förlät sig på Jehiskia, Juda Konungs, ord.Bh} Varer tröste och vid godt mod; frukter eder intet, och gifver eder intet för Konungenom af Assur, eller för all den hop, som när honom är; ty med oss är en större än med honom.,gQ Och skickade höfvitsmän till strids med folket; och han församlade dem till sig på den breda gatona vid stadsporten, och talade hjerteliga till dem, och sade:sf_ Och han tog styrko till sig, och byggde igen alla murar, som förfallne voro, och gjorde torn deruppå; och byggde ändå derutanföre en annan mur. Och Millo gjorde han fast i Davids stad, och lät göra många värjor och sköldar;7eg Och sig församlade mycket folk, och öfvertäckte alla källor och bäcker midt i landena, och sade, att de Konungar af Assur icke skola mycket vatten finna, när de komma.d5 Vardt han till råds med sina öfversta och väldiga, att de skulle öfvertäcka vattnen af källorna, som utanför staden voro; och de hulpo honom.dcA Då Jehiskia såg, att Sanherib kom, och hans ansigte stod till att strida emot Jerusalem,0b [ Efter denna handel och trohet kom Sanherib, Konungen i Assur, och drog in i Juda, och lägrade sig för de fasta städer, och hade i sinnet, att han ville taga det in. Och kom samman i Jerusalem en stor hop folk, till att hålla osyrade bröds högtidena i dem andra månadenom, en mägta stor menighet.=) Kom också Guds hand i Juda, så att han gaf dem endrägtigt hjerta, till att göra efter Konungens och de öfverstars bud, efter Herrans ord.c<? Dock någre af Asser, och Manasse, och Sebulon, ödmjukade sig, och kommo till Jerusalem.&;E Och båden gingo ifrå den ena staden till den andra, i Ephraims och Manasse land, och allt intill Sebulon; men de gjorde gabb utaf dem, och bespottade dem.::m Förty, om I omvänden eder till Herran, så skola edra bröder och barn få barmhertighet för dem som dem fångna hålla, så att de skola komma åter i detta land igen; ty Herren edar Gud är nådelig och barmhertig, och varder icke vändandes sitt ansigte ifrån eder, om I omvänden eder till honom.p9YSå varer nu icke halsstyfve, såsom edra fäder; utan räcker Herranom edra hand, och kommer till hans helgedom, den han helgat hafver till evig tid; och tjener Herranom edrom Gud, så vänder sig hans vredes grymhet ifrån eder.*8MOch varer icke såsom edre fäder och bröder, som sig emot Herran deras fäders Gud förtagit hafva; och han gaf dem till en förödelse, såsom I sjelfve sen.T7!Och båden gingo åstad med brefven ifrå Konungens och hans öfverstars hand, igenom hela Israel och Juda, efter Konungens befallning, och sade: I Israels barn, vänder eder om till Herran, Abrahams, Isaacs och Israels Gud, så varder han sig vändandes till de undsluppna, som ännu återlefde äro ifrå Konungens hand i Assur;s6_Och de beställde, att det så utropadt vardt i hela Israel, ifrå BerSeba allt intill Dan, att de skulle komma och hålla Passah Herranom Israels Gud i Jerusalem; ty de hade i långan tid icke hållit det, såsom det skrifvet står.@5{Och det täcktes Konungenom väl, och hela menighetene.%4CFörty de kunde icke hålla det på den samma tiden, derföre att Presterna icke nog helgade voro, och folket icke ännu tillhopakommet var till Jerusalem.3Och Konungen höll ett råd med sina öfversta, och med hela menighetene i Jerusalem, till att hålla Passah i dem andra månadenom.=2 uOch Jehiskia sände ut till hela Israel och Juda, och skref bref till Ephraim och Manasse, att de skulle komma till Herrans hus i Jerusalem, och hålla Passah Herranom Israels Gud.y1k$Och Jehiskia fröjdade sig med allo folkena, att man var så redo vorden med Gudi; ty det skedde med hastighet.0##Var också bränneoffret mycket, med det feta af tackoffren, och drickoffret till bränneoffret. Alltså vardt ämbetet i Herrans hus redo./+"Men Presterna voro för få, och förmådde icke draga hudena af allo bränneoffrena; derföre togo de sina bröder Leviterna, tilldess det verk öfverståndet vardt, och så länge Presterna helgade sig; förty de Leviter stå lätteligare till att helga, än Presterna.<.s!Och de helgade sexhundrad oxar, och tretusend får. -9 Och talet på bränneoffret, som menigheten frambar, var sjutio oxar, hundrade vädrar, och tuhundrad lamb; och allt detta till bränneoffer Herranom.p,YOch Jehiskia svarade, och sade: Nu hafven I fyllt edra händer Herranom; går fram och bärer fram offer och lofoffer till Herrans hus. Och menigheten bar fram offer och lofoffer; och hvar och en af friviljogt hjerta bränneoffer.9+kOch Konung Jehiskia, med öfverstarna, bad Leviterna lofva Herran, med Davids och den Siarens Assaphs dikt. Och de lofvade honom med glädje; och de böjde sig, och tillbådo.z*mDå nu bränneoffret gjordt var, bugade sig Konungen, och alle de som när honom vid handen voro, och tillbådo.)Och hela menigheten tillbad; Och sångarenas sång och trummeternas trummetning varade allt intilldess bränneoffret öfverfaret var.K(Och Hiskia bad dem göra bränneoffer på altarena; och som man begynte bränneoffret, begyntes ock på Herrans sång och trummeterna, och med mångahanda Davids, Israels Konungs, strängaspel.S'Och Leviterna stodo med Davids strängaspel, och Presterna med trummeter.S&Och han satte Leviterna i Herrans hus med cymbaler, psaltare och harpor, såsom David det befallt hade, och Gad, Konungens Siare, och den Propheten Nathan; ty det var Herrans bud igenom hans Propheter.5%cOch Presterna slagtade dem, och stänkte deras blod på altaret, till att försona hela Israel; ty Konungen hade befallt offra bränneoffer och syndoffer för hela Israel.o$WOch hade bockarna fram till syndoffer inför Konungen och menighetena, och lade sina händer på dem;K#Då slagtade de stutarna, och Presterna togo blodet, och stänkte det på altaret; och slagtade vädrarna, och stänkte blodet på altaret; och slagtade lamben, och stänkte blodet på altaret;Z"-Och hade fram sju stutar, sju vädrar, sju lamb och sju getabockar, till syndoffer, för riket, för helgedomen, och för Juda. Och han sade till Presterna Aarons barn, att de skulle offra på Herrans altare.w!gDå var Konung Jehiskia bittida uppe, och församlade de öfversta i stadenom, och gick upp till Herrans hus;' GOch all de kärile, som Konung Ahas, då han Konung var, bortkastat hade, då han syndade; dem hafve vi tillredt och helgat, si, de äro för Herrans altare.(IOch de gingo in till Konung Hiskia, och sade: Vi hafve renat hela Herrans hus, bränneoffrets altare, och all dess tyg; skådobrödens bord, och all dess tyg;vePå första dagen af första månadenom begynte de till att helga sig, och på åttonde dagen i den månaden gingo de uti Herrans förhus, och helgade Herrans hus åtta dagar, och fullkomnade det på sextonde dagen i första månadenom.\1Och Presterna gingo in uti Herrans hus, till att rena det, och lade all den orenhet, som i Herrans tempel funnen vardt, uppå gården åt Herrans hus; och Leviterna togo henne upp, och båro ut i Kidrons bäck.  Och de församlade sina bröder, och helgade sig, och gingo in, efter Konungens bud, af Herrans ord, till att rena Herrans hus.PAf Hemans barn, Jehiel och Simei; af Jeduthuns barn, Semaja och Usiel.\1 Och af Elizaphans barn, Simri och Jegiel; af Assaphs barn, Sacharia och Matthania;a; Då stodo Leviterna upp, Mahath, Amasai son, och Joel, Asaria son af de Kehathiters barn; men af Merari barn, Kis, Abdi son, och Asaria, Jehaleleels son; af de Gersoniters barn, Joah, Simma son, och Eden, Joahs son;!; Nu, mine söner, varer icke försummelige; ty eder hafver Herren utkorat, att I skolen stå för honom, och att I skolen vara hans tjenare och rökare. Nu hafver jag i sinnet att göra med Herranom Israels Gud ett förbund, att hans vrede och grymhet må vända sig ifrån oss.xi Ty si, fördenskull äro våre fäder fallne genom svärd; våre söner, döttrar och hustrur äro bortförde.=sDeraf är Herrans vrede kommen öfver Juda och Jerusalem, och han hafver gifvit dem till att förskingras och förödas, så att man hvisslar åt dem, såsom I med edor ögon sen.*MOch hafva igenlyckt dörrarna till förhuset, och utsläckt lamporna, och intet rökverk röka låtit, och intet bränneoffer gjort Israels Gudi i helgedomenom.OTy våre fäder hafva förtagit sig, och gjort det ondt var för Herranom vårom Gud, och hafva öfvergifvit honom; förty de hafva vändt sitt ansigte ifrå Herrans boning, och vändt ryggen till,*MOch sade till dem: Hörer härtill, I Leviter: Helger eder nu, på det I mågen helga Herrans edra fäders Guds hus; och hafver ut orenligheten af helgedomenom.hIOch lät komma derin Presterna och Leviterna, och församlade dem på breda gatone östantill;}sHan lät upp dörrarna på Herrans hus, i första månadenom af första årena sins rikes, och gjorde dem färdiga;MOch han gjorde det Herranom väl behagade, såsom hans fader David. -Jehiskia var fem och tjugu åra gammal, då han Konung vardt, och regerade nio och tjugu år i Jerusalem; hans moder het Abija, Zacharia dotter.C Och Ahas afsomnade med sina fäder, och de begrofvo honom i stadenom i Jerusalem; ty de lade honom icke ibland Israels Konungars grifter. Och hans son Jehiskia vardt Konung i hans stad. Hvad nu mer af honom sägande är, och alla hans vägar, både första och sista, si, det är skrifvet i Juda och Israels Konungars bok. Och i Juda städer, både här och der, gjorde han höjder till att röka androm gudom, och rette Herran sina fäders Gud.$ AOch Ahas lade tillhopa de tyg i Guds hus, och slog dem sönder, och lyckte igen dörrarna af Herrans hus, och gjorde sig altare i hvarjo vrå i Jerusalem.\ 1Och offrade gudomen i Damasco, som honom slagit hade, och sade: Konungens gudar af Syrien hjelpa honom; derföre vill jag offra dem, att de måga ock hjelpa mig; ändock de voro honom och helo Israel till fall.OYttermera, i hans nöd förtog Konung Ahas sig ännu mer emot Herran;Och Ahas tog en del i Herrans hus, och i Konungshusena, och i de öfverstas, det han gaf Konungenom i Assur; men det halp honom intet.s_Och emot honom kom ThiglathPilneser, Konungen af Assur; han belade honom; men han kunde icke vinna honom.Ty Herren plågade Juda för Ahas skull, Israels Konungs, derföre, att han hade blottat Juda, och förtog sig emot Herran.eCOch de Philisteer lade sig neder i de städer på hedene, och sunnan på Juda, och vunno BethSemes, Ajalon, Gederoth och Socho, med dess döttrar, Thimna med dess döttrar, och Gimso med dess döttrar; och bodde deruti.V%Och de Edomeer kommo åter pånytt, och slogo Juda, och förde somliga bort.b=På samma tiden sände Konung Ahas till Konungarna af Assur, att de skulle hjelpa honom. Då stodo de män upp, som nu vid namn nämnde voro, och togo fångarna, och alle de, som ibland dem nakne voro, klädde de, af det röfvadt var. Och då de hade klädt dem, drogo de skor uppå dem, och gåfvo dem mat och dryck, och smorde dem, och förde på åsnar alla dem, som svage voro, och läto komma dem till Jericho palmstaden, till deras bröder; och kommo igen till Samarien.gGDå läto de väpnade fångarna och rofvet, inför öfverstarna, och inför hela menighetena. Och sade till dem: I skolen icke hafva dessa fångar hitin; ty I kommen intet annat än skuld på oss för Herranom, på det I skolen desto flera göra våra synder och skulder; här är skuld nog tillförene, och vrede förgrymmar sig öfver Israel.A~{ Då hofvo sig upp någre de myndigaste af Ephraims barn, Asaria, Johanans son, Berisha, Mesillemoths son, Jehiskia, Sallums son, och Amasa, Handlat son, emot dem som utu hären kommo;} Så hörer mig nu och förer fångarna dit igen, dem I bortfört hafven af edra bröder; ty Herrans vrede förgrymmar sig öfver eder.| Nu menen I undertrycka eder Juda barn, och Jerusalem till trälar och trälinnor; är det nu icke skuld när eder emot Herran edar Gud?/{W Och var sammastäds en Herrans Prophet, som het Obed. Han gick ut emot hären, som till Samarien kom, och sade till dem: Si, efter Herren edra fäders Gud är vred på Juda, hafver han gifvit dem i edra händer; men I hafven så grufveliga slagit dem ihjäl, att det räcker upp till himmelen.1z[Och Israels barn förde bort fångna af deras bröder tuhundradtusend qvinnor, söner och döttrar; och togo dertill stort rof af dem, och förde rofvet till Samarien.y Och Sichri, en väldig af Ephraim, drap Maaseja, Konungens son, Asrikam husförstan, och Elkana den yppersta näst Konungenom.(xITy Pekah, Remalia son, slog af Juda hundrade och tjugu tusend på en dag, som alle dugelige män voro; derföre, att de öfvergåfvo Herran deras fäders Gud. wDerföre gaf Herren hans Gud honom i Konungens hand af Syrien, så att de slogo honom, och förde bort en stor hop af hans fångna, och läto komma till Damascon. Vardt han ock gifven under Israels Konungs hand, så att han gjorde en stor slagtning på honom.Tv!Och offrade, och rökte på höjder, på backar, och under all grön trä.u7Och rökte i Hinnoms barnas dal, och brände sina söner upp med eld, efter Hedningarnas styggelse, hvilka Herren för Israels barn fördrifvit hade;ftEUtan han vandrade i Israels Konungars vägar, dertill gjorde han gjuten beläte till Baalim;&s GAhas var tjugu åra gammal, då han Konung vardt, och regerade i sexton år i Jerusalem; och gjorde icke det Herranom väl behagade, såsom hans fader David;rw Och Jotham afsomnade med sina fader; och de begrofvo honom i Davids stad. Och hans son Ahas vardt Konung i hans stad.iqKFem och tjugu åra gammal var han, då han Konung vardt; och regerade i sexton år i Jerusalem. pHvad nu mer af Jotham sägande är, och alla hans strider, och hans vägar, si, det är skrifvet i Israels och Juda Konungars bok.\o1Alltså vardt Jotham mägtig; ty han skickade sina vägar för Herranom sinom Gud.n1Och han stridde med Ammons barnas Konung; och han vardt dem öfvermägtig; så att Ammons barn gåfvo honom i de samma årena hundrade centen er silfver, tio tusend corar hvete, och tiotusend corar bjugg; så mycket gåfvo ock Ammons barn honom i de andra och tredje årena.Um#Och byggde städer på Juda berg, och i skogomen byggde han slott och torn.]l3Han byggde den höga porten i Herrans hus, och uppå muren Ophel byggde han mycket;+kOOch han gjorde det Herranom väl behagade, såsom hans fader Ussia gjort hade; undantagno, att han icke gick i Herrans tempel. Och folket bar sig ännu illa åt.j Jotham var fem och tjugu åra gammal, då han Konung vardt, och regerade i sexton år i Jerusalem; hans moder het Jerusa, Zadoks dotter.Bi}Och Ussia afsomnade med sina fäder, och de begrofvo honom med sina fäder i åkrenom när Konungagrafvarna; ty de sade: Han är spitelsk. Och Jotham hans son vardt Konung i hans stad.}hsHvad nu mer af Ussia sägande är, både det första och det sista, hafver den Propheten Esaia, Amos son, skrifvit.Xg)Alltså var Konung Ussia spitelsk allt intill sin död, och bodde uti ett fritt hus spitelsk; ty han vardt utdrifven af Herrans hus. Men Jotham hans son stod Konungshuset före, och dömde folket i landena.Wf'Och Asaria öfverste Presten vände sig till honom, och alle Presterna; och si, då var han spitelsk i hans änne; och de drefvo honom dädan. Skyndade han sig ock sjelf ut; ty hans plåga var af Herranom.8eiMen Ussia vardt vred, och hade ett rökelsekar i handene; och som han trätte med Presterna, gick spitelska ut i hans änne, för Presterna i Herrans hus, inför rökaltaret.d/Och stodo emot Konung Ussia, och sade till honom: Det hörer icke dig till, Ussia, att röka för Herranom; utan Prestomen, Aarons barnom, som till att röka helgade äro. Gack härutu helgedomenom; ty du förtager dig, och det kommer dig till ingen äro för Herranom Gud.cc?Men Asaria Presten gick efter honom, och åttatio Herrans Prester med honom, starke män;>buOch då han var mägtig vorden, hof hans hjerta sig upp till hans förderf; ty han förtog sig på Herranom sinom Gud, och gick in i Herrans tempel, till att röka på rökaltaret.vaeOch gjorde i Jerusalem bröstvärn konsteliga, som skulle vara på tornen och hörnen, till att der utskjuta med pil och stora stenar. Och hans rykte kom vidt ut, derföre, att honom besynnerliga hulpet vardt, tilldess han mägtig blef.|`qOch Ussia fick dem till hela hären sköldar, spjut, hjelmar, pansar, bågar, och slungor till att kasta sten med;)_K Och under deras hand härsmagten trehundradtusend, och sjutusend och femhundrad, skickelige till strid i härskraft, till att hjelpa Konungenom emot fienderna.`^9 Och talet på de yppersta fäder af de starka örligsmän var tutusend och sexhundrad.O] Och Ussia hade en magt till strid, af krigsmän som i här drogo, i tal räknade under Jegiels skrifvarens hand, och Maaseja befallningsmansens, under Hanania hand, den af Konungens öfverstar var.b\= Han byggde ock slott i öknene, och grof många brunnar; ty han hade mycken boskap, både i dalar och slättmark, desslikes åkermän och vingårdsmän på bergen, och på Carmel; förty han hade lust till åkerverk.z[m Och Ussia byggde torn i Jerusalem på hörnportenom, och på dalportenom, och på annor hörn, och befäste dem.Z-Och de Ammoniter gåfvo Ussia skänker, och han vardt namnkunnig allt intill der man kommer in i Egypten; ty han vardt ju starkare och starkare.dYATy Gud halp honom emot de Philisteer, emot de Araber, dem i Gurbaal, och emot de Menniter.X3Ty han drog ut, och stridde emot de Philisteer, och bröt neder murarna i Gath, och murarna i Jabne, och murarna i Asdod, och ibland de Philisteer.WOch han sökte Gud, så länge Zacharia lefde, den läraren i Guds syner; och så länge han sökte Herren, lät honom Gud väl gå.YV+Och han gjorde det Herranom väl behagade, såsom hans fader Amazia gjort hade.USexton åra gammal var Ussia, då han Konung vardt, och regerade tu och femtio år i Jerusalem; hans moder het Jecholia af Jerusalem.jTMHan byggde Eloth, och lät det igenkomma till Juda, sedan Konungen afsomnad var med sina fäder. ~M}}e|{{zzyyyxxwvuu5tts8r qBponn_mm>ll+kkFjihgg fjeKdXcbaa@`S__t^c]]M\[ZZYY#XRWVUTT~ShSRxQFPqOONMM=LLYKKJcIIiHGG&FF'EADuCC7BNAA @x?>=<;;):^988u7776_5444{4I3333V3#2222Q21111[120000n0///c/7EOch gåfvo, efter sina förmågo, till drätselen åt verket, ett och sextio tusend gylden, och fem tusend pund silfver, och hundrade Prestakjortlar.'=GDOch somlige utaf öfversta fäderna, när de kommo till Herrans hus i Jerusalem, vordo de friviljoge till Guds hus, att man skulle det sätta uppå sitt rum;X<)CFyrahundrad fem och tretio camelar, och sextusend sjuhundrad och tjugu åsnar.M;BSjuhundrad sex och tretio hästar, tuhundrad fem och fyratio mular; :AFörutan deras tjenare och tjenarinnor, de voro sjutusend trehundrad sju och tretio; och hade tuhundrad sångare, och sångerskor;[9/@Hela menigheten, såsom en man, var tu och fyratio tusend, trehundrad och sextio; 8?Och Thirsatha sade till dem, att de icke skulle äta utaf det aldrahelgasta, tilldess en Prest uppstode med Ljus och Fullkomlighet.s7_>De samme sökte efter deras börds skrifter, och funno dem intet; derföre vordo de Presterskapet qvitte.#6?=Och af Prestabarnen: Habaja barn, Koz barn, Barsillai barn, den en hustru tog utaf Barsillai den Gileaditens döttrar, och vardt nämnd under deras namn.K5$w+De Nethinim: Ziha barn, Hasupha barn, Thabaoths barn,#+*Dörravaktarenas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Akkubs barn, Hatita barn, och Sobai barn; alle tillhopa hundrade nio och tretio.<"s)Sångarena: Assaphs barn, hundrade åtta och tjugu.Q!(Leviterna: Jesua barn, och Kadmiel, af Hodavia barnom, fyra och sjutio.* O'Horims barn, tusende och sjutton.9m&Pashurs barn, tusende tuhundrad sju och fyratio..W%Immers barn, tusende två och femtio.K$Presterna: Jedaja barn, af Jesua huse, niohundrad tre och sjutio.5e#Senaa barn, tretusend sexhundrad och tretio.1]"Jereho barn, trehundrad fem och fyratio.;q!Lod, Hadid och Ono barn, sjuhundrad fem och tjugu.+Q Harims barn, trehundrad och tjugu.@{De andra Elams barn, tusende tuhundrad fyra och femtio.4cDe män af Magbis, hundrade sex och femtio.$CNebo barn, två och femtio.;qDe män af BethEl och Aj, tuhundrad tre och tjugu.5eDe män af Michmas, hundrade två och tjugu.;qDe barn af Rama och Gaba, sexhundrad en och tjugu.T!De barn af KiriathArim, Chephira, och Beeroth, sjuhundrad tre och fyratio.*OAsmaveths barn, två och fyratio.7iDe män af Anathoth, hundrade åtta och tjugu.&GNetopha män, sex och femtio.1]BethLehems barn, hundrade tre och tjugu.& GGibbars barn, fem och niotio.. WHasums barn, tuhundrad tre och tjugu.( KJorahs barn, hundrade och tolf.. WBezai barn, trehundrad tre och tjugu.2 _Aters barn af Jehiskia, åtta och niotio.1]Adins barn, fyrahundrad fyra och femtio..WBigvai barn, tutusend sex och femtio.3a Adonikams barn, sexhundrad sex och sextio.7i Asgads barn, tusende tuhundrad två och tjugu..W Bebai barn, sexhundrad tre och tjugu.0[ Bani barn, sexhundrad två och fyratio.,S Saccai barn, sjuhundrad och sextio.0[Sattu barn, niohundrad fem och fyratio.7iElams barn, tusende tuhundrad fyra och femtio.T!PahathMoabs barn, utaf Jesua Joabs barnom, tutusend åttahundrad och tolf./~YArahs barn, sjuhundrad fem och sjutio.3}aSephatja barn, trehundrad två och sjutio.7|iParos barn, tutusend hundrade två och sjutio.){KOch kommo med Serubbabel: Jesua, Nehemia, Seraja, Reelaja, Mardechai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum, och Baana. Detta är nu talet af männerna i Israels folk.Cz Desse äro de barn utu landen, som uppdrogo utu fängelset, hvilka NebucadNezar, Konungen i Babel, hade fört till Babel, och igenkommo till Jerusalem och Juda, hvar och en uti sin stad;4y c Så att all kärilen både af guld och silfver voro femtusend och fyrahundrad. All dem förde Sesbazar upp, med dem som utu fängelset uppdrogo ifrå Babel till Jerusalem.jx O Tretio gyldene skålar, och de andra silfskålar, fyrahundrad och tio, och annor kärile tusende;hw K Och detta är talet: tretio gyldene bäcken, och tusende silfverbäcken, nio och tjugu knifvar;v Och Konung Cores i Persien fick dem ut igenom Mithredath räntomästaren, och uträknade dem Sesbazar, Förstanom i Juda.u Och Konung Cores fick ut Herrans hus kärile, som NebucadNezar utu Jerusalem tagit hade, och låtit lägga uti sins guds hus.!t =Och alle de som voro omkring dem, styrkte deras hand med silfver och gyldene tyg, med gods och boskap, och klenodier; förutan det de friviljoge gåfvo.6s gDå stodo upp de öfverste fäder af Juda och BenJamin, och Presterna och Leviterna, alle, hvilkas anda Gud uppväckte till att draga upp, och bygga Herrans hus i Jerusalem.Gr  Och hvilken som ännu igenlefd är, ehvar som helst han en främling är, honom hjelpe folket i det rum med silfver och guld, med gods och boskap, af en fri vilja, till Guds hus i Jerusalem.Dq Hvilken som nu ibland eder är af hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda, och uppbygge Herrans Israels Guds hus; han är den Gud, som i Jerusalem är.)p MDetta säger Cores, Konungen i Persien: Herren Gud i himmelen hafver gifvit mig all rike i landen, och hafver befallt mig bygga sig ett hus i Jerusalem, i Juda.ro aUti första årena Cores, Konungens i Persien, på det fullkomnas skulle Herrans ord, taladt igenom Jeremia mun, uppväckte Herren Cores anda, Konungens i Persien, att han lät utropa i all sitt rike, och igenom skrifvelse, och säga: n $Detta säger Cores, Konungen i Persien: Herren Gud af himmelen hafver gifvit mig all rike i landen, och hafver befallt mig bygga sig ett hus i Jerusalem i Juda; hvilken som nu ibland eder är af hans folk, med honom vare Herren hans Gud, och drage ditupp.|mq$Men i första årena Cores, Konungens i Persien, på det fullkomnadt skulle varda Herrans ord, taladt genom Jeremia mun, uppväckte Herren Cores anda, Konungens i Persien, att han lät utropa öfver allt sitt rike, ja ock med bref, och säga:Sl$På det att fullkomnas skulle Herrans ord genom Jeremia mun, tilldess att landet hade fyllest i sina Sabbather; förty hele tiden af förderfvelsen var Sabbath, intilldess sjutio år fullkomnade vordo. k$Och de som för svärdet undsluppo, fördes till Babel, och vordo hans och hans söners trälar, tilldess riket kom till de Perser;*jM$Och de brände upp Guds hus, och bröto ned murarna i Jerusalem; och all deras palats brände de upp med eld, så att all deras kosteliga ting blefvo förfaren.i$Och all tyg i Guds hus, stor och små, håfvorna i Herrans hus, och Konungens och hans Förstars håfvor; allt lät han föra till Babel.ehC$Ty han förde öfver dem de Chaldeers Konung, och lät dräpa deras unga män med svärd, uti deras helgedoms huse, och skonade hvarken piltar eller pigor, hvarken åldrigom eller utgamlom; alla gaf han dem i hans hand.=gs$Men de begabbade Guds bådskap, och föraktade hans ord, och bespottade hans Propheter, intilldess Herrans grymhet växte öfver hans folk, att dem nu intet mer stod till botande.zfm$Och Herren deras fäders Gud sände till dem med sin bådskap bittida; ty han skonade sitt folk och sina boning.He $Sammalunda alle öfverstarna ibland Presterna, samt med folket, syndade svårliga, och förtogo sig med allahanda Hedningastyggelse, och orenade Herrans hus, det han helgat hade i Jerusalem.bd=$ Dertill vardt han affällig ifrå NebucadNezar, Konungenom i Babel, hvilken af honom en ed vid Gud tagit hade; och vardt halsstyf, och förstockade sitt hjerta, så att han intet omvände sig till Herran Israels Gud. c$ Och gjorde det ondt var för Herranom sinom Gud, och ödmjukade sig intet för den Propheten Jeremia, som talade utaf Herrans mun.lbQ$ Ett och tjugu åra gammal var Zedekia, då han Konung vardt; och regerade ellofva år i Jerusalem;Da$ Då nu året omgick, sände NebucadNezar, och lät hemta honom till Babel, med de kosteliga tygen i Herrans hus; och man gjorde Zedekia hans broder till Konung öfver Juda och Jerusalem.`3$ Åtta åra gammal var Jojachin, då han Konung vardt, och regerade i tre månader och tio dagar i Jerusalem, och gjorde det Herranom illa behagade.V_%$Hvad nu mer af Jojakim sägande är, och hans styggelse, som han gjorde, och med honom funnen vordo, si, de äro skrifne uti Israels och Juda Konungars bok: och hans son Jojachin vardt Konung i hans stad.o^W$Och förde NebucadNezar någor Herrans hus kärile till Babel, och satte dem uti sitt tempel i Babel.]$Och NebucadNezar, Konungen i Babel, drog upp emot honom, och band honom med kedjor, att han skulle föra honom till Babel.\3$Fem och tjugu åra gammal var Jojakim, då han Konung vardt; och regerade ellofva år i Jerusalem, och gjorde det ondt var för Herranom sinom Gud.F[$Och Konungen i Egypten gjorde Eliakim, hans broder, till Konung öfver Juda och Jerusalem, och förvände hans namn Jojakim; men Necho tog hans broder Joahas, och förde honom uti Egypten.Z$Ty Konungen i Egypten satte honom af i Jerusalem, och beskattade landet till hundrade centener silfver, och en centener guld.mYS$Tre och tjugu åra gammal var Joahas, då han Konung vardt och regerade i tre månader i Jerusalem.qX ]$Och folket i landena tog Joahas, Josia son, och gjorde honom till Konung i hans faders stad i Jerusalem.uWc#Och hans gerningar, både de första och de sista, si, det är skrifvet uti Israels och Juda Konungars bok.fVE#Hvad nu mer af Josia sägande är, och om hans barmhertighet, efter skriftene i Herrans lag,_U7#Och Jeremia jämrade sig öfver Josia; och alle sångare och sångerskor höllo deras klagovisor öfver Josia, allt intill denna dag, och gjorde en sedvänjo deraf i Israel; si, det är skrifvet uti de klagovisor.oTW#Och hans tjenare togo honom af vagnen, och lade honom på hans andra vagn, och förde honom till Jerusalem. Och han blef död, och vardt begrafven ibland sina fäders grifter; och hele Juda och Jerusalem sörjde för Josia skull.zSm#Och skyttorna sköto Konung Josia. Och Konungen sade till sina tjenare: Förer mig hädan; ty jag är illa sår.QR#Men Josia vände icke sitt ansigte ifrå honom, utan ställde sig till att strida emot honom; och lydde intet Necho ord utaf Guds mun, och kom till att strida med honom på den slättene vid Megiddo..QU#Men han sände båd till honom, och lät säga honom: Hvad hafver jag med dig göra, Juda Konung? Jag kommer icke nu emot dig, utan jag strider emot ett ( annat ) hus; och Gud hafver sagt, att jag skulle skynda mig; håll upp att göra emot Gud, som med mig är, att han icke förderfvar dig.!P;#Derefter, när Josia huset tillredt hade, drog Necho, Konungen i Egypten, upp, till att strida emot Carchemis vid Phrath; och Josia drog ut emot honom.HO #Uti adertonde årena af Josia rike vardt detta Passah hållet.N#Intet Passah var i Israel hållet, såsom detta, allt ifrå den Propheten Samuels tid; och ingen Israels Konung hade sådant Passah hållit, såsom Josia Passah höll, och Presterna, Leviterna, hela Juda och det af Israel för handen var, och Jerusalems inbyggare.wMg#Alltså höllo Israels barn, som vid handen voro, Passah i den tiden, och osyrade bröds högtid i sju dagar.!L;#Alltså vardt beskickad all Herrans tjenst på den dagen, så att man höll Passah, och bränneoffer gjorde på Herrans altare, efter Konung Josia bud.K#Och sångarena, Assaphs barn, stodo i sitt rum, efter Davids bud, och Assaphs, och Hemans, och Jeduthuns, Konungens Siares; och dörravaktarena vid alla dörrarna, och de veko intet ifrå sitt ämbete; ty Leviterna, deras bröder, redde till för dem.wJg#Derefter redde de ock för sig, och för Presterna; förty Presterna, Aarons söner, hade att skaffa med bränneoffret, och med det feta, allt intill nattena; derföre måste Leviterna tillreda för sig och för Presterna, Aarons söner.-IS# Och de kokade Passah vid eld, såsom det sig borde; men hvad som helgadt var, kokade de i grytor, kettlar och pannor, och de gjorde det med hast för meniga hopen.MH# Och gjorde bränneoffer deraf, att de skulle dela det ut ibland fädershusen uti deras meniga hop, till att offrat Herranom, såsom skrifvet står i Mose bok; sammaledes gjorde de ock med oxarna.vGe# Och de slagtade Passah, och Presterna togo af deras händer och stänkte, och Leviterna drogo thy hudena af;Fw# Alltså vardt Gudstjenst beskickad, och Presterna stodo i sitt rum, och Leviterna i sin ordning, efter Konungens bud.SE# Men Chanania, Semaja, Nethaneel, och hans bröder, Hasabia, Jejel och Josabad öfverstar för Leviterna, gåfvo Levitomen häfoffer till Passah, femtusend ( lamb och kid ), och dertill femhundrad nöt.D#Hans Förstar gåfvo till häfoffer friviljoge för folket, och för Presterna och Leviterna; nämliga Hilkia, Sacharia och Jehiel, Förstarna i Guds hus, ibland Presterna till Passah, tutusend och sexhundrad ( lamb och kid ), dertill trehundrad nöt.UC##Och Josia gaf till häfoffer för den meniga man lamb och kid, alltsammans till Passah, för alla dem som vid handena voro, på talet tretiotusend, och tretusend nöt; alltsammans af Konungens ägodelar.sB_#Och slagter Passah, och helger eder, och skicker edra bröder, att de göra efter Herrans ord genom Mose.A#Och står i helgedomenom efter fädernas hus skifte ibland edra bröder af folket, och desslikes fädernas hus skifte ibland Leviterna.~@u#Och skicker edra fäders hus, i edor skifte, såsom de beskrifne äro af David, Israels Konung, och hans son Salomo. ?#Och sade till Leviterna, som hela Israel lärde, och Herranom helgade voro: Låter den helga arken uti huset, som Salomo, Davids son, Israels Konung, byggt hafver; I skolen icke bära honom på axlarna; så tjener nu Herranom edrom Gud, och hans folke Israel;f>E#Och han ställde Presterna uti deras vakt, och styrkte dem till deras ämbete i Herrans hus;s= a#Och Josia höll Herranom Passah i Jerusalem; och slagtade Passah på fjortonde dagenom i första månaden.i<K"!Och Josia hof bort all styggelse utur all land, som Israels barnas voro, och skaffade att alle de, som i Israel funne vordo, tjente Herranom deras Gud. Så länge Josia lefde, veko de intet ifrå Herranom deras fäders Gud.;/" Och stodo der alle de, som i Jerusalem och i BenJamin för handene voro. Och Jerusalems inbyggare gjorde efter Guds förbund, deras fäders Guds.:#"Och Konungen gick i sitt rum, och gjorde ett förbund för Herranom, att man skulle vandra efter Herranom, till att hålla hans bud, vittnesbörd och rätter, af allt hjerta, och af allo själ, till att göra efter all förbundsens ord, som skrifne stodo i desso bok.y9k"Och Konungen gick upp i Herrans hus, och hvar man i Juda, och inbyggarena i Jerusalem, Presterna, Leviterna, och allt folket, både små och store; och vordo för deras öron läsen all ord i förbundsens bok, som i Herrans hus funnen var.`89"Då sände Konungen bort, och lät tillhopakomma alla de äldsta i Juda och Jerusalem.o7W"Si, jag vill samka dig till dina fader, att du uti dina graf med frid samkad varder, att din ögon icke skola se all denna olyckon, som jag öfver detta rum och dess inbyggare skall komma låta. Och de sade Konungenom detta igen.6/"Derföre, att ditt hjerta hafver bevekt sig, och du hafver ödmjukat dig för Gudi, då du hans ord hörde emot detta rum, och emot dess inbyggare, och hafver ödmjukat dig för mig, och rifvit din kläder, och gråtit för mig; så hafver jag ock hört dig, säger Herren.5/"Och Juda Konunge, som eder utsändt hafver till att fråga Herran, skolen I så säga: Detta säger Herren Israels Gud, om de ord, som du hörde:S4"Derföre, att de hafva öfvergifvit mig, och rökt androm gudom, så att de hafva rett mig med allt deras händers verk; och min grymhet skall upptänd varda öfver detta rum, och icke utsläckt varda.?3w"Detta säger Herren: Si jag skall låta komma olycko öfver detta rum, och dess inbyggare, nämliga all de förbannelse, som i bokene skrifven stå, som för Juda Konung läsen är;w2g"Och hon sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Säger dem mannenom, som eder till mig sändt hafver:v1e"Då gick Hilkia, samt med de andra, som af Konungenom sände voro, bort till den Prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thakehaths sons, Hasra sons, klädevaktarens, som i Jerusalem bodde, uti den andra delenom, och talade detta med henne.+0O"Går bort, och fråger Herran för mig, och för dem som qvare äro i Israel, och för Juda, om bokens ord, som funnen är; förty Herrans grymhet är stor, som öfver oss upptänd är, att våre fäder icke hållit hafva Herrans ord, att de måtte gjort såsom i desso bok skrifvet står./"Och Konungen böd Hilkia, och Ahikam, Saphans son, och Abdon, Micha son, och Saphan skrifvarenom, och Asaja, Konungens tjenare, och sade:K."Och då Konungen hörde lagsens ord, ref han sin kläder sönder.-"Och Saphan skrifvaren underviste Konungen, och sade: Hilkia Presten hafver fått mig ena bok. Och Saphan las deruti för Konungenom.~,u"Och de penningar, som i Herrans hus funne äro, hafva de lagt ihop, och fått dem föreståndarenom och arbetaromen.+"Och Saphan bar henne till Konungen, och gaf Konungenom svar igen, och sade: Allt det i dina tjenares händer befaldt är, det göra de.* "Och Hilkia svarade, och sade till Saphan skrifvaren: Jag hafver funnit lagbokena i Herrans hus. Och Hilkia fick Saphan bokena. )"Och då de togo ut penningarna, som i Herrans hus inlagde voro, fann Hilkia Presten lagbokena, som Herren genom Mose gifvit hade.(#" Men öfver dragare, och dem som drefvo till allahanda arbete i all ämbeten, voro utaf Leviterna, skrifvare, ämbetsmän och dörravaktare.'}" Och männerna arbetade på verket på sina tro; och öfver dem voro skickade Jahath, och Obadja, Leviter, utaf Merari barn; Sacharia och Mesullam, utaf de Kehathiters barn, till att drifva arbetet; och voro alle Leviter, som på strängaspel kunde.1&[" De samme gåfvo dem sedan timbermannom och byggningsmannom, till att köpa huggen sten, och höfladt trä till bjelkar, på de hus, som Juda Konungar förderfvat hade.C%" Och de gåfvo dem uti arbetarenas händer, som beställde voro till Herrans hus; och de gåfvo dem som arbetade på Herrans hus, der det förfallet var, att de skulle förbättra huset.+$O" Och de kommo till den öfversta Presten Hilkia, och man fick dem de penningar, som till Guds hus införde voro, hvilka Leviterna, som dörrarna vaktade, församlat hade, af Manasse, Ephraim, och af allom igenlefdom i Israel, och af hela Juda och BenJamin, och af dem som i Jerusalem bodde.V#%"Uti adertonde årena sins rikes, då han landet och huset renat hade, sände han Saphan, Azalia son, och Maaseja stadsfogdan, och Joah. Joahas son, cancelleren, till att förbättra Herrans sins Guds hus.)"K"Och då han hade afbrutit altaren och lundarna, och afgudarna sönderkrossat, och all beläte sönderslagit i hela Israels land, drog han åter till Jerusalem.s!_"Sammalunda i Manasse städer, Ephraim, Simeon, och allt intill Naphthali, uti deras ökner, allt omkring.] 3"Och brände upp Presternas ben på altaren, och rensade alltså Juda och Jerusalem.nU"Och lät afbryta för sig Baalims altare; och beläten deruppå högg han neder; och de lundar, och afgudar, och beläte, slog han sönder, och gjorde dem till stoft, och strödde dem på deras grifter, som för dem offrat hade;ta"Ty i åttonde årena af sitt rike, medan han ännu en dräng var, begynte han att söka sins faders Davids Gud. Och i tolfte årena begynte han till att rensa Juda och Jerusalem af höjder, och lundar, och afgudar, och gjuten beläte;"Och gjorde det godt var för Herranom, och vandrade uti sins faders Davids vägom, och vek hvarken på den högra eller venstra sidona.h K"Åtta åra gammal var Josia, då han Konung varat, och regerade ett och tretio år i Jerusalem;1!Då slog folket i landena alla dem som förbundet emot Konung Amon gjort hade; och folket i landena gjorde hans son Josia till Konung i hans stad.W'!Och hans tjenare gjorde ett förbund emot honom, och dråpo honom i hans hus.!Men han ödmjukade sig intet för Herranom, såsom hans fader Manasse sig ödmjukat hade; ty denne Amon förökade skuldena.)K!Och gjorde det ondt var för Herranom, såsom hans fader Manasse gjort hade; och Amon offrade allom afgudom, som hans fader Manasse gjort hade, och tjente dem.b=!Tu och tjugu år gammal var Amon, då han Konung vardt, och regerade tu år i Jerusalem;~u!Och Manasse afsomnade med sina fäder, och de begrofvo honom i hans hus; och hans son Amon vardt Konung i hans stad.y!Och om hans bön, och huru han bönhörd vardt, och alla hans synder och missgerningar, och rummet, der han höjder uppå byggde, och lundar och afgudar stiktade, förr än han ödmjukad vardt, si, det är allt skrifvet ibland Siarenas gerningar.G!Hvad nu mera af Manasse sägande är, och om hans bön till sin Gud, och om de ord, som Siarena med honom talade i Herrans Israels Guds Namn, si, det är ibland Israels Konungars gerningar;N!Likväl offrade folket ännu på höjderna; dock Herranom deras Gud.!Och uppfärdade Herrans altare, och offrade deruppå tackoffer och lofoffer, och befallde Juda, att de skulle tjena Herranom Israels Gud.5c!Och kastade bort de främmande gudar och afgudar utu Herrans hus, och all altare, som han byggt hade på Herrans hus berg, och i Jerusalem, och kastade dem ut för staden;ve!Derefter byggde han de yttersta murarna till Davids stad, vestantill vid Gihon i bäckenom, och der man ingår genom fiskaporten, och allt omkring intill Ophel, och gjorde dem ganska höga; och satte höfvitsmän uti Juda fasta städer; u~~}F|{{Bzyydxxwvvutssr(q%po~onmm5llkYjniii}iMhh:gg;fmeeCddc|bbEaa`` _9^]]\ [:ZYYXX[XWWoW$VVxV#UUyUTTSlRQQPP1O NNGMwLLqKK+JIIjHrHG)FEdDDCYBA@?>|>=;;:9+8h7669544*3m2n1100 ..\-f,,3++t++**k*))S(((g''''#&&&&&d&A&%%%w%$q#""U! ~^FwPu~L,jd & ^ U ( y +Y6ga^ :Efter honom byggde Meremoth, Uria son, Hakkoz sons, ett annat stycke, ifrån Eljasibs husdörr, allt intill ändan af Eljasibs hus.9Efter honom, uppå berget, byggde Baruch, Sabbi son, ett annat stycke, ifrå hörnet allt intill Eljasibs öfversta Prestens husdörr.l8QEfter honom byggde Eser, Jesua son, öfversten i Mizpa, ett annat stycke, inåt harneskhushörnet.j7MEfter honom byggde deras bröder Bavai, Henadads son, öfversten för en half fjerding i Kegila.6#Efter honom byggde de Leviter, Rehum, Bani son; bredevid honom byggde Hasabia, öfversten för halfva fjerdingen i Kegila, i hans fjerding.K5Näst honom byggde Nehemia, Asbuks son, öfversten för den halfva fjerdingen i BethZur, allt intill gentemot Davids grafvar, och allt intill den dammen Asuja, och allt intill de väldigas hus.47Brunnporten byggde Sallum, CholHose son, en öfverste för en fjerding i Mizpa; han byggde honom, och täckten, och satte in hans dörrar, lås och bommar; dertill ock murarna vid dammen Selah, vid Konungsörtagården, allt intill trapporna, som gå nederåt ifrå Davids stad. 39Men dyngoporten byggde Malchija, Rechabs son, öfversten i vingårdsmännernas fjerding; han byggde honom, och satte in hans dörrar, lås och bommar.12[ Dalporten byggde Hanun och borgarena af Sanoah; de byggde honom, och satte in hans dörrar, och lås och bommar, och tusende alnar på murenom allt intill dyngoporten.v1e Näst honom byggde Sallum, Halohes son, öfversten för en half fjerding i Jerusalem, han och hans döttrar.q0[ Men Malchija, Harims son, och Hasub, Pahath Moabs son, byggde ett annat stycke, och tornet med ugnarna.t/a Näst honom byggde Jedaja, Harumaphs son, tvärtöfver sitt hus; näst honom byggde Hattus, Hasabenja son.`.9 Näst honom byggde Rephaja, Hurs son, öfversten öfver en half fjerding af Jerusalem.+-ONäst efter honom byggde Ussiel, Harhaja son, guldsmeden; näst honom byggde Hanania, apothekarens son, och de förstärkte Jerusalem allt intill de breda murar.,Näst dem byggde Melatia af Gibeon, och Jadon af Merono, män af Gibeon och Mizpa, på landshöfdingans säte, på denna sidon älfven.+!Den gamla porten byggde Jojada, Paseahs son, och Mesullam, Besodeja son; honom täckte de, och satte in hans dörrar, och lås och bommar.i*KNäst dem byggde de af Thekoa; men deras väldige böjde icke sin hals till sins herras tjenst.)+Näst dem byggde Meremoth, Uria son, Hakkoz sons; näst dem byggde Mesullam, Berechia son, Mesesabeels sons; näst dem byggde Zadok, Baana son.j(MMen fiskaporten byggde Senaa barn; honom täckte de, och satte in hans dörrar, lås och bommar.X')Bredevid dem byggde de män af Jericho; och näst dem byggde Saccur, Imri son.m& UOch Eljasib, öfverste Presten, stod upp med sina bröder Presterna, och byggde fåraporten; honom helgade de, och satte in hans dörrar; men de helgade honom allt intill det tornet Mea, nämliga allt intill det tornet Hananeel.=%sDå svarade jag dem, och sade: Gud af himmelen gifver oss lycko; ty vi hans tjenare hafve uppe varit, och byggom; men I hafven ingen del eller rätt, eller åminnelse i Jerusalem.`$9Då nu Saneballat den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, och Gesem den Araben, hörde det, begabbade de oss, och föraktade oss, och sade: Hvad är det I gören? Viljen I åter falla af ifrå Konungenom?^#5Och jag lät dem förstå min Guds hand, den öfver mig god var; dertill Konungens ord, som han med mig talat hade. Och de sade: Så låt oss nu vara uppe. Och vi byggde, och deras händer voro tröste till godt.m"SSå sade jag dem nu: I sen den uselhet, som vi uti äre, att Jerusalem ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände; kommer, låter oss bygga murarna till Jerusalem, att vi icke länger skola vara till en försmädelse.Q!Och öfverstarna visste icke hvart jag gick, eller hvad jag gjorde; förty jag hade ändå intet sagt Judarna, och Presterna, rådherrarna och öfverstarna, och dem androm, som uppå verket arbetade.y kSå drog jag om nattena bort åt bäcken, och besåg murarna, och vände om, och kom igenom dalporten hem igen.Och gick öfver till brunnporten, och till Konungsdammen; och var intet rum, der djuret, som under mig var, uppå gå kunde.>u Och jag red ut genom dalporten om nattena, och framom drakabrunnen, och åt dyngoportenom, och besåg Jerusalems murar, som sönder voro, och portarna, som med eld uppbrände voro;P Stod jag om nattena upp, och någre få män med mig; ty jag sade det ingen menniska, hvad mig min Gud ingifvit hade till att göra med Jerusalem; och intet djur var med mig, utan det jag red uppå.I  Och då jag kom till Jerusalem, och hade varit der i tre dagar,@y Då nu Saneballat den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, det hörde, förtröt det dem svårliga, att någor menniska kommen var, som något godt sökte för Israels barn.3 Och då jag kom till landshöfdingarna på hinsidon älfvena, fick jag dem Konungens bref. Och Konungen sände med mig höfvitsmän och resenärar.Och bref till Assaph, Konungens skogshöfvitsman, att han låter mig få trä till bjelkar åt portarna i palatset i husena, och till stadsmurarna, och till huset, der jag infara skall. Och Konungen gaf mig det, efter mins Guds goda hand öfver mig.B}Och sade till Konungen: Om Konungenom så godt tycker, så gifve han mig bref till landshöfdingarna på hinsidon älfvena, att de ledsaga mig derigenom, tilldess jag kommer in i Juda;s_Och Konungen sade till mig, och Drottningen, som jemte honom satt: Huru lång kan din resa varda? Och när kan du komma igen? Och Konungenom föll i sinnet, att han skulle sända mig åstad. Och jag satte honom en bestämd tid före;W'Och sade till Konungen: Om Konungenom så godt tyckte, och din tjenare funne nåd för dig, att du ville sända mig till Juda, till den staden, der mina fäder begrafne äro, att jag måtte uppbygga honom.\1Då sade Konungen till mig: Hvad är då ditt begär? Då bad jag Gud af himmelen;DDå sade jag till Konungen: Konungen lefve evinnerliga! Skulle jag icke se illa ut? Den staden, der mina fäders begrafningshus är, ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände.1Då sade Konungen till mig: Hvi ser du så illa ut? Du är ju icke krank? Det äret icke, utan du äst bedröfvad. Men jag fruktade mig svårliga., SUti den månaden Nisan, i tjugonde årena Konungs Arthahsasta, då vin stod för honom, tog jag vinet upp, och fick Konungenom; och jag var icke lustig för honom. } Ack! Herre, låt din öron höra till din tjenares bön, och till dina tjenares bön, som begära frukta ditt Namn; och låt lyckosamliga tillgå i dag med dinom tjenare, och gif honom barmhertighet för denna mannenom. Ty jag var Konungens skänk.w i De äro dock dine tjenare, och ditt folk, som du förlossat hafver, igenom dina stora kraft och mägtiga hand. # Men om I omvänden eder till mig, och hållen min bud, och gören dem; och om I än bortdrefne voren allt intill himmelens ända, så vill jag dock dädan församla eder, och skall låta eder komma till det rum, som jag utvalt hafver, till att mitt Namn der bo skall. Men tänk dock uppå det ord, som du dinom tjenare Mose böd, och sade: Om I förtagen eder, så vill jag förströ eder ibland folk;  Vi äre vordne förderfvade, att vi icke hafve hållit din bud, befallningar och rätter, som du dinom tjenare Mose budit hafver.0  [Låt dock din öron höra härtill, och din ögon öppne vara, så att du hörer dins tjenares bön, som jag nu beder inför dig, både dag och natt, för dina tjenare Israels barn, och bekänner Israels barnas synd, som vi emot dig gjort hafve; och jag med mins faders hus hafvom också syndat.  9Och sade: Ack! Herre Gud af himmelen, du store och förskräckelige Gud, som håller förbund och barmhertighet dem som dig älska och hålla din bud;   Då jag nu sådana ord hörde, satt jag och gret, och jämrade mig i några dagar, och fastade, och bad inför Gud af himmelen;=  uOch de sade till mig: De igenlefde af fängelset äro der i landena uti stor vedermödo och försmädelse; murarna i Jerusalem äro nederbrutne, och dess portar uppbrände med eld.K Då kom Hanani, en af mina bröder, med några män utaf Juda; och jag frågade dem, huru det gick med Judarna, som behållne och igenlefde voro af fängelset; och huru det tillgick i Jerusalem.  Dessa äro Nehemia, Hachalja sons, ord. Det begaf sig uti dem månadenom Chislev, i tjugonde årena, att jag var i Susan på slottet.r] ,Desse hade alle tagit främmande hustrur; och voro somlige ibland de samma hustrur, som barn födt hade.V% +Ibland Nebo barn: Jegiel, Mattithia, Sabad, Sebina, Jaddai, Joel och Benaja.#A *Sallum, Amaria och Joseph.#A )Asareel, Selemia, Semaria,"? (Machnadbai, Sasai, Sarai, ; 'Selemia, Nathan, Adaja,3 &Bani, Binnui, Simi,$C %Mattania, Mattenai, Jaasav,"~? $Banja, Meremoth, Eljasib, }; #Benaja, Bedja, Cheluhu,.|W "Ibland Bani barn: Maadai, Amram, Uel,_{7 !Ibland Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elipheleth, Jeremai, Manasse och Simi.'zI BenJamin, Malluch och Semaria.Iy Ibland Harims barn: Elieser, Jissija, Malchija, Semaja, Simeon,ixK Ibland PahathMoabs barn: Adna, Chelal, Benaja, Maaseja, Mattania, Bezaleel, Binnui och Manasse.Ow Ibland Bani barn: Mesullam, Malluch, Adaja, Jasub, Seal och Jeramoth.@v{ Ibland Bebai barn: Johanan, Hanania, Sabbai och Athlai.Tu! Ibland Sattu barn: Eljoenai, Eljasib, Mattania, Jeremoth, Sabad och Asisa.Qt Ibland Elams barn: Mattania, Zacharia, Jehiel, Abdi, Jeremoth och Elia.jsM Utaf Israel: Ibland Paros barn: Ramia, Jissija, Malchija, Mijamin, Eleazar, Malchija och Benaja.Tr! Ibland sångarena: Eljasib. Ibland dörravaktarena: Sallum, Telem och Uri.bq= Ibland Leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, den är Kelita; Pethabja, Juda och Elieser.Xp) Ibland Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Nethaneel, Josabad och Eleasa.Fo Ibland Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia.0n[ Ibland Immers barn: Hanani och Sebadia.m Och de gåfvo deras hand deruppå, att de ville utdrifva hustrurna; och till deras skuldoffer offra en vädur för sina skuld.6le Och vordo funne ibland Presternas barn, som främmande hustrur tagit hade, nämliga ibland Jesua barn, Jozadaks sons, och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalia.vke Och de uträttade det på alla de män, som främmande hustrur hade, på första dagen i första månadenom.rj] Och fängelsens barn gjorde alltså. Och Presten Esra, och de ypperste fäderne i deras fäders hus, och alle de nu nämnde äro, afskiljde sig, och satte sig på första dagen i tionde månadenom till att ransaka om detta ärendet.i Då vordo beställde Jonathan, Asahels son, och Jahesia, Thikva son, öfver denna saken; och Mesullam, och Sabbethai Leviterna hulpo dem.h Låt oss beställa våra öfverstar i hela menighetene, att alle de i våra städer, som främmande hustrur tagit hafva, komma på bestämd tid; och de äldste i hvar staden, och deras domare med, tilldess vår Guds vrede må ifrån oss vänd varda i denna sakene.0gY Men folket är mycket, och regnväder, och kan icke stå ute; så är det icke heller ens eller två dagars gerning; ty vi hafve sådana öfverträdelse mycken gjort._f7 Då svarade hela menigheten, och sade med höga röst: Ske såsom du oss sagt hafver.e- Så bekänner nu Herran edra fäders Gud, och görer det honom ljuft är, och skiljer eder ifrå landsens folk, och ifrå de främmande hustrur.-dS Och Esra Presten stod upp, och sade till dem: I hafven förtagit eder, i det att I hafven tagit främmande hustrur, på det I skullen ännu föröka Israels skuld.{co Då församlade sig alle Juda män och BenJamin till Jerusalem, innan tre dagar; det är, på tjugonde dagen i den nionde månadenom. Och allt folket satt uppå gatone inför Guds hus, och bäfvade för detta ärendes skull, och för regnet.9bk Och hvilken som icke komme innan tre dagar, efter öfverstarnas och de äldstas råd, hans ägodelar skulle alla tillspillogifvas, och han afskiljas ifrå fångarnas menighet.zam Och de läto utropa i Juda och Jerusalem, till all fängelsens barn, att de skulle församla sig till Jerusalem.l`Q Och Esra stod upp inför Guds hus, och gick in uti Johanans, Eljasibs sons, kammar. Och då han ditkom, åt han intet bröd, och drack intet vatten; förty han sörjde öfver deras öfverträdelse, som i fängelset varit hade._5 Då stod Esra upp, och tog en ed af de öfversta Presterna, och Leviterna, och hela Israel, att de skulle göra efter detta talet. Och de svoro det.o^W Så statt nu upp; ty det hörer dig till: Vi vilje vara med dig; var vid en god tröst, och gör så.U]# Så låt oss nu göra ett förbund med vårom Gud, så att vi utdrifve alla hustrur, och dem som af dem födde äro, efter Herrans råd, och deras som frukta vår Guds bud, att man må göra efter lagen.`\9 Och Sechania, Jehiels son, af Elams barn, svarade, och sade till Esra: Si, vi hafve förtagit oss emot vår Gud, att vi hafve tagit oss främmande hustrur utaf landsens folk; men här är ännu hopp derom i Israel.?[ y Då Esra så bad, bekände och gret, och låg inför Guds hus, församlade sig till honom utaf Israel en ganska stor menighet af män, qvinnor och barn; förty folket gret svårliga._Z7 Herre, Israels Gud, du äst rättfärdig, ty vi äre igenblefne och behållne, såsom det i denna dag för ögon är; si, vi äre för dig uti vår skuld; ty fördenskull kan man intet blifva ståndandes för dig.vYe Men vi hafve vändt oss om, och låtit din bud fara, så att vi hafve befryndat oss med desso styggelsens folke; vill du då vred vara öfver oss, tilldess det allt ute är, så att intet qvart blifver, eller ingen förlossning mer är?pXY Och efter allt det som öfver oss kommet är för våra onda gerningars och stora synders skull, hafver du vår Gud öfversett med oss det vi illa gjort hafve, och hafver gifvit oss en förlossning, såsom det nu är för ögonen.W/ Så skolen I nu icke gifva edra döttrar deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom, och söker icke deras frid eller välfärd i evig tid; på det I skolen blifva mägtige, och äta det goda i landena, och lefva det edrom barnom till arfs i evig tid.~Vu Som du genom dina tjenare Propheterna budit hafver, och sagt: Det land, som I uti kommen till att besitta det, är ett orent land, igenom folkens orenhet i landen, uti deras styggelse, med hvilken de hafva uppfyllt det med orenhet allt omkring.\U1 Nu, hvad skole vi säga, vår Gud, efter detta? Att vi din bud öfvergifvit hafve,(TI Förty vi äre trälar, och vår Gud hafver icke förlåtit oss, ändock vi trälar äre; och hafver böjt till oss barmhertighet för Konungarna i Persien, att de läto oss lefva, och upphöja vår Guds hus, och upprätta dess förstöring, och gifva oss en gård i Juda och Jerusalem.S# Så är oss dock nu någon liten tid nåde af Herranom vårom Gud vederfaren, att ännu något af oss är qvart blifvet, att han skulle gifva oss en nagla i sitt helga rum, och att vår Gud skulle upplysa vår ögon, och gifva oss ännu ett litet lif i vår träldom;R5 Allt ifrå våra fäders tid hafve vi varit i stora skuld, allt intill denna dag; och för våra missgerningars skull äre vi, och våre Konungar och Prester, gifne i Konungarnas hand i landen, uti svärd, i fängelse, i rof, och i ansigtes blygd, såsom det går i denna dag.=Qs Och sade: Min Gud, jag skämmes och blyges att upphäfva min ögon till dig, min Gud; ty vår missgerning är vuxen öfver vårt hufvud, och vår skuld är stor upp till himmelen.1P[ Och vid aftonoffret stod jag upp af min jämmer, och ref min kläder och min kjortel sönder, och föll uppå min knä, och uträckte mina händer till Herran min Gud;2O] Och sig församlade till mig alle de som Israels Guds ord fruktade, för deras öfverträdelse, som i fängelset varit hade; och jag satt ensam allt intill aftonoffret.N Då jag detta hörde, ref jag min kläder och min kjortel sönder, och utryckte mitt hufvudhår och skägg, och satt ensam.HM Förty de hafva tagit deras döttrar, och deras söner, och gjort den helga sädena menliga med folken i landen; och öfverstarnas och rådherrarnas hand var den första i denna missgerning.#L A Då nu allt detta bestäldt var, gingo till mig de öfverste, och sade: Israels folk, och Presterna, och Leviterna, äro icke afskilde ifrå folken i landen, efter deras styggelse, som är de Cananeers, Hetheers, Phereseers, Jebuseers, Ammoniters, Moabiters, Egyptiers och Amoreers.K-$Och de antvardade Konungens befallning Konungens ämbetsmän och landshöfdingom på denne sidon älfven; och de upphöjde folket, och Guds hus.pJY#Och fängelsens barn, som utu fängelset komne voro, offrade bränneoffer Israels Gudi, tolf stutar för hela Israel, sex och niotio vädrar, sju och sjutio lamb, tolf bockar till syndoffer; alltsammans till bränneoffer Herranom.RI"Efter hvars tal och vigt; och vigten vardt på den tiden all beskrifven.tHa!På fjerde dagenom vardt väget silfret och guldet, och kärilen uti vår Guds hus, under Meremoths hand, Uria sons Prestens, och med honom var Eleazar, Pinehas son; och med dem Josabath, Jesua son, och Noadja, Binnui son, de Leviter;BG Och vi komme till Jerusalem, och blefvom der i tre dagar.`F9Alltså fore vi ifrån älfvene Ahava, på tolfte dagen i första månadenom, att vi skulle draga till Jerusalem; och vår Guds hand var öfver oss, och bevarade oss ifrå fiendernas hand och försåt på vägenom.E!Då togo Presterna och Leviterna det vägna silfret, och guldet, och kärilen, att de skulle föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.+DOSå vaker, och bevarer det, tilldess I vägen det inför öfversta Presterna, och Leviterna, och öfversta fäderna i Israel i Jerusalem, uti Herrans hus kistor.COch sade till dem: I ären helige Herranom; så äro ock kärilen helig; dertill det frigifna silfver och guld Herranom edra fäders Gud.nBUTjugu gyldene skålar, de höllo tusende gylden, och tu god kostelig kopparkäril, klar såsom guld;AOch vog dem till i deras hand sexhundrad och femtio centener silfver, och i silfvertyg hundrade centener, och i guld hundrade centener;L@Och vog dem till silfver, och guld, och tyg till häfoffer i vår Guds hus, hvilka Konungen, och hans rådherrar, och Förstar, och hele Israel, som för handene var, till häfoffer gifvit hade;o?WOch jag afskiljde tolf af de öfversta Presterna, Serebia och Hasabia, och med dem tio deras bröder;Q>Alltså fastade vi, och sökte detta af vårom Gud, och han hörde oss. =9Ty jag skämdes bedas ledsagare och resenärar af Konungenom, att de skulle hjelpa oss för fienderna på vägenom; förty vi hade sagt Konungenom: Vår Guds hand är till det bästa öfver alla de honom söka; och hans starkhet och vrede öfver alla dem, som honom öfvergifva.J< Och jag lät der vid älfvena, vid Ahava, utropa ena fasto, att vi skulle ödmjuka oss för vårom Gud, till att söka af honom en rättan väg för oss, och vår barn, och alla våra håfvor.;Och af de Nethinim, hvilka David och Förstarna gåfvo till att tjena Leviterna, tuhundrad och tjugu, alle nämnde vid namn.e:COch Hasabia, och med honom Jesaia af Merari barn, med hans bröder och deras söner, tjugu;&9EOch de hade till oss, efter Guds goda hand öfver oss, en klok man utaf Maheli barn, Levi sons, Israels sons, Serebia, med hans söner och bröder, aderton;M8Och sände dem ut till Iddo öfverstan, till Casiphja, att de skulle hemta oss tjenare uti vår Guds hus. Och jag gaf dem in hvad de tala skulle med Iddo och hans bröder, de Nethinim i Casiphja.75Då sände jag till Elieser, Ariel, Semaja, Elnathan, Jarib, Elnathan, Nathan, Zacharia och Mesullam, öfverstar; och Jojarib och Elnathan, lärare;/6WOch jag församlade dem till älfvena, som kommer till Ahava; och blefvom der i tre dagar. Och då jag gaf akt uppå folket och Presterna, fann jag der inga Leviter.D5Af Bigvai barn: Uthai och Sabbud, och med dem sjutio män.n4U Af de sista Adonikams barn; och heto alltså: Eliphelet, Jehiel och Semaja, och med dem sextio män.S3 Af Asgads barn: Johanan, Katans son, och med honom hundrade och tio män.Q2 Af Bebai barn: Zacharia, Bebai son, och med honom åtta och tjugu män.R1 Af Selomiths barn: Josiphia son, och med honom hundrade och sextio män.W0' Af Joabs barn: Obadja, Jehiels son, och med honom tuhundrad och aderton män.O/Af Sephatja barn: Sebadja, Michaels son, och med honom åttatio män.H. Af Elams barn: Jesaia, Athalia son, och med honom sjutio män.H- Af Adins barn: Ebed, Jonathans son, och med honom femtio män.I, Af Sechania barn: Jahasiels son, och med honom trehundrad män.R+Af PahathMoabs barn: Eljoenai, Seraja son, och med honom tuhundrad män.b*=Af Sechania barn, Paros barn: Zacharia, och med honom räknade hundrade och femtio män.T)!Af Pinehas barn: Gersom. Af Ithamars barn: Daniel. Af Davids barn: Hattus.( !Desse äro hufvuden för deras fäder, som räknade vordo, och med mig uppdrogo ifrå Babel, i den tiden, då Konung Arthahsasta regerade.}'sOch tillböjt sina barmhertighet till mig, för Konungenom, och hans rådherrar, och alla Konungens väldiga. Och jag vardt styrkt efter Herrans mins Guds hand öfver mig, och församlade de yppersta i Israels hus, att de med mig ditupp drogo.&Lofvad vare Herren våra fäders Gud, som sådant Konungenom ingifvit hafver, att han skulle bepryda Herrans hus i Jerusalem;b%=Och alle de som icke med flit göra dins Guds lag, och Konungens lag, de skola straxt hafva sin dom för sina gernings skull, antingen till döds eller till landsflykt, eller till penningaplikt, eller till fängelse.a$;Men du, Esra, efter dins Guds visdom, som i dine hand är, uppsätt domare och lagmän, som allt folket döma måga, som på hinsidon älfven är, alla de som veta dins Guds lag, alla de som icke veta dem, dem lär.Q#Och eder skall vetterligit vara, att I icke magt hafven att lägga någon utskuld, tull eller årliga ränto på någon Prest, Levit, sångare, dörravaktare, Nethinim, och tjenare i denna Guds huse.8"iAllt det der hörer till Guds lag af himmelen, att man det fliteliga låter komma till Guds hus af himmelen; att en vrede icke må komma öfver Konungens rike, och hans barn.!7Allt intill hundrade centener silfver, och intill hundrade corer hvete, och till hundrade bath vin, och till hundrade bath oljo, och salt utan mått;O Jag, Konung Arthahsasta, hafver detta befallt räntomästaromen på hinsidon älfven, så att hvad Esra Presten, den Skriftlärde i Guds lag af himmelen, af eder äskar, att I det fliteliga gören;|qHvad sedan mer af nödene är till dins Guds hus, det du behöfver utgifva, det låt utgifva utu Konungens kammar.s_Och de tyg, som dig antvardas, till ämbetet i dins Guds huse, öfverantvarda dem inför Gud i Jerusalem.Dertill hvad dig och dina bröder täckes att göra af de penningar, som öfverblifva, det görer efter edars Guds vilja.9kAllt detta tag, och köp fliteliga för de samma penningar kalfvar, lamb, bockar och spisoffer, och drickoffer, att man må offra uppå altaret vid edars Guds hus i Jerusalem.7Och allahanda silfver och guld, som du finna kan i hela Babels landskap, med det som folket och Presterna friviljoge gifva till Guds hus i Jerusalem.Och att du medtager silfver och guld, som Konungen och hans rådherrar friviljoge gifva Israels Gudi, hvilkens boning i Jerusalem är;Utsände af Konungenom, och af de sju rådherrar, till att besöka Juda och Jerusalem, efter dins Guds lag, hvilken i dine hand är;2] Af mig är befaldt, att alle de af Israels folk, som friviljoge äro i mitt rike, och Presterna, och Leviterna, till att fara till Jerusalem, att de måga fara med dig;|q Arthahsasta, Konung öfver alla Konungar, Esra Prestenom, dem Skriftlärda i Guds lag af himmelen, frid och helso.*M Och detta är brefvets innehåll, som Konung Arthahsasta gaf Esra Prestenom, dem Skriftlärda, hvilken en lärare var i Herrans ord, och hans bud öfver Israel:yk Ty Esra skickade sitt hjerta till att söka Herrans lag, och till att göra och lära i Israel bud och rätter.J  Förty på första dagen i första månadenom vardt han till råds att uppdraga ifrå Babel; och på första dagen i femte månadenom kom han till Jerusalem, efter Guds goda hand öfver honom.Y+Och de kommo till Jerusalem i femte månadenom, det är sjunde året Konungens.7Och drogo någre upp af Israels barn, Prester, Leviter, sångare, dörravaktare, och Nethinim, till Jerusalem, i sjunde årena Konungens Arthahsasta.5cHvilken en skickelig Skriftlärder var i Mose lag, som Herren Israels Gud gifvit hade; och Konungen gaf honom allt det han begärade, efter Herrans Guds hand öfver honom.W'Abisua sons, Pinehas sons, Eleazars sons, Aarons den öfversta Prestens sons,-USerahja sons, Ussi sons, Bukki sons,2_Amaria sons, Asaria sons, Merajoths sons,1 ]Sallums sons, Zadoks sons, Ahitobs sons,  Sedan detta skedt var i Arthahsasta rike, Konungens i Persien, kom ned af Babel Esra, Seraja son, Asaria sons, Hilkia sons,g GOch höllo osyrade bröds högtid i sju dagar med glädje; förty Herren hade gjort dem glada, och vändt Konungens hjerta af Assur till dem, så att deras händer styrkta vordo i verket på Guds hus, den Israels Gud är.7 gOch Israels barn, som af fängelsen voro igenkomne, och alle de som sig till dem afskiljt hade ifrå Hedningarnas orenhet i landena, till att söka Herran Israels Gud, åto;@ yTy Presterna och Leviterna hade renat sig, så att de alle rene voro, såsom en man; och de slagtade Passah för all fängelsens barn, och för deras bröder Presterna, och för sig.Z-Och fängelsens barn höllo Passah på fjortonde dagen i dem första månadenom.+Och de satte Presterna i deras ordning, och Leviterna i deras vakt, till att tjena Gudi, som i Jerusalem är; såsom skrifvet står i Mose bok.4aOch offrade i Guds hus vigning hundrade kalfvar, tuhundrad lamb, fyrahundrad bockar; och till syndoffer för hela Israel, tolf getabockar, efter slägternas tal i Israel.wgOch Israels barn, Presterna, Leviterna, och de andre fängelsens barnen, höllo Guds hus vigning med glädje;wgOch fullkomnade huset, intill tredje dagen i dem månadenom Adar, det var sjette året af Konung Darios rike.  Och Judarnas äldste byggde, och det gick för handena, efter den Prophetens Haggai och Zacharia, Iddo sons, Prophetia. Och de byggde, och uppsatte, efter Israels Guds befallning, och efter Cores, Darios och Arthahsasta, Konungarnas i Persien, befallning;% Då gjorde det Thathnai landshöfdingen hinsidon älfven, och SetharBosnai med deras Råd, till hvilka Konung Darios sändt hade, fliteliga.w Och Gud, som hafver låtit sitt namn bo der, förstöre alla Konungar, och folk, som sina hand uträcka, till att förstöra och nederslå Guds hus i Jerusalem; jag Darios hafver detta befallt, att detta skall ock så alldeles fullföljdt varda.r] Af mig är denna befallning gifven; och hvilken menniska denna orden förvänder, utaf hans hus skall man taga en bjelka, och resa honom upp, och hängan deruti, och hans hus skall skamliga förstördt varda för den gernings skull.nU Att de måga offra till en söt lukt Gudi i himmelen, och bedja för Konungens lif, och hans barnas.m~S Och om de behöfva kalfvar, lamb, eller bockar, till bränneoffer till himmelens Gud, hvete, salt, vin och oljo, efter Presternas sed i Jerusalem, skall man dem gifva dagliga hvad de behöfva; och att detta sker oförsummeliga;}Är också af mig befaldt, hvad man de äldsta i Juda utfå skall, till att bygga Guds hus, nämliga att man skall fliteliga taga utaf Konungens drätsel, det är, af den ränto hinsidon älfven, och gifva männerna, och att man icke förhindrar dem.{|oLåter dem arbeta på Guds hus, så att Judarnas höfvitsman och deras äldsta måga bygga Guds hus på sitt rum.%{CSå farer nu långt ifrå dem, du Thathnai, landshöfdinge hinsidon vid älfven, och SetharBosnai, och deras Råd af Apharsach, som hinsidon älfven ären.hzIDertill de Guds hus gyldene och silfvertyg, som NebucadNezar uti templet i Jerusalem tagit, och till Babel fört hade, skall man igengifva, så att de skola igenförde varda uti templet i Jerusalem, i sitt rum, i Guds hus.uycOch tre väggar af allahanda stenar, och en vägg af trä; och kosten skall gifven varda utaf Konungshuset.Ix Uti första årena Konungs Cores befallde Konung Cores uppbygga Guds hus i Jerusalem, på det rum der man offrar, och grundval lägga, till sextio alnars höjd, till bredden ock sextio alnar;wyDå fann man i Ahmeta, på det slottet som i Meden ligger, ena bok, och derutinnan var ett sådana ärende beskrifvet:qv ]Då befallde Konung Darios, att man söka skulle i cancelliet, uti Konungens skatthus, som i Babel låg.PuOm nu Konungenom täckes, så låte söka i Konungens skatthuse, som i Babel är, om det så befaldt är af Konung Cores, att bygga Guds hus i Jerusalem, och sände till oss Konungens mening härom.tDå kom samme Sesbazar, och lade grundvalen till Guds hus i Jerusalem. Ifrå den tiden hafver man byggt, och är ännu icke fullkomnadt. s Och sade till honom: Tag dessa kärilen; far bort, och för dem uti templet i Jerusalem, och låt uppbygga Guds hus i sitt rum.r}Ty ock de gyldene och silfverkärile i Guds hus, som NebucadNezar utu templet i Jerusalem tagit hade, och fört uti det templet i Babel, dem tog Konung Cores utu templet i Babel, ock fick dem Sesbazar vid namn, den han för en landshöfdinga satte;nqU Men i första årena Cores, Konungens i Babel, befallde samme Konung Cores att bygga detta Guds hus.=ps Men då våre fäder förtörnade Gud af himmelen, gaf han dem uti NebucadNezars hand, Konungens i Babel, den Chaldeens; han slog detta hus ned, och förde bort folket till Babel.So Men de gåfvo oss dessa ord för svar, och sade: Vi äre himmelens och jordenes Guds tjenare, och bygge det hus upp, som för mång år bygdt var, hvilket en stor Israels Konung byggt och uppsatt hade.n Ock frågade vi, huru de heto, på det vi skulle det låta dig förstå, och vi hafve de mäns namn beskrifna, som deras öfverstar äro.m Men vi hafve frågat de äldsta, och sagt till dem alltså: Ho hafver befallt eder bygga detta hus, och uppsätta dess murar? 1~~}}5||_{{(zz@y,xwwkvv$uuQtt/ss4r0qpp!onnemm*ll6kk4jiiOh{gffiedcbaaH`__^]]\\>[lZZ YXfWW%ViUUZTT0SSRQPPiO~NNMMM]LLLLaL+KKKKUK#JJJJ^J5IIIzI"HHHoH6GGGGNGFFF\F/EEEDDDeD2DCCCcC0BBBBUBA@@@??>>==Z<<&;;:9Y8x7^665F43229100//./-E,v++c**)(&'&&K%m$$H##A"L! TtV0a|X3f ]  m H " x S b LLPN@)y &Och Presten Aarons son skall ock del hafva af Leviternas tiond, med Leviterna; så att Leviterna skola bära tionden af sine tiond upp till vår Guds hus, i kistorna, uti skatthuset."(= %Och att vi ville frambära förstlingen af vår deg, och vårt häfoffer, och frukt af allahanda trä, vin och oljo, till Presterna, i kistorna vid vår Guds hus; och vårt lands tiond till Leviterna, så att Leviterna skulle hafva tionden i alla städer, der vårt åkerverk är.r'] $Och förstlingen af våra söner, och af vår boskap, såsom det i lagen skrifvet står; och förstlingen af vårt fä, och af vår får, att vi allt detta skulle hafva in uti vår Guds hus till Presterna, som i vår Guds hus tjena;&} #Och till att årliga frambära förstlingen af vårt land, och förstlingen af allo frukt, af all trä till Herrans hus;~%u "Och vi kastade lott emellan Presterna, Leviterna och folket, om vedoffer, det man till vår Guds hus årliga framföra skulle, efter våra fäders hus, på bestämd tid, att bränna på Herrans vår Guds altare, såsom det i lagen skrifvet är;x$i !Nämliga till skådobröd, till dagligit spisoffer, till dagligit bränneoffer, på Sabbaths, nymånads och högtidsdagom, och till det helgada, och till syndoffer, der Israel skulle med försonad varda, och till all verk i vår Guds hus.# Och lägga ett bud uppå oss, att vi årliga gifva skulle en tridiung af en sikel silfver, till tjensten i vår Guds hus;~"u Desslikes, när folket i landet förer om Sabbathsdagen någon varo och allahanda spisning, till att sälja, att vi icke ville taga det af dem om Sabbathen och helgedagar; och att vi i sjunde årena ville göra förlösning på allahanda tunga;t!a Och att vi icke skulle gifva folken i landena våra döttrar; ej heller vårom sönom taga deras döttrar.  Och deras mägtige, togo sig det till för sina bröder, och de kommo till att svärja och förpligta sig med ed, till att vandra i Guds lag, som igenom Guds tjenare Mose gifven är, att de hålla och göra ville efter all Herrans vår Guds bud, rätter och seder;mS Och det andra folket, Presterna, Leviterna, dörravaktarena, sångarena, Nethinim, och alle de som hade söndrat sig ifrå folken i landen, intill Guds lag, med sina hustrur, söner och döttrar, alle de som det kunde förstå;"? Malluch, Harim och Baana.3 Ahija, Hanan, Anan,!= Rehum, Hasabna, Maaseja, ; Hallohes, Pilha, Sobek,9 Hosea, Hanania, Hasub,9 Pelatja, Hanan, Anaja,#A Mesesabeel, Zadok, Jaddua,"? Magpias, Mesullam, Hesir,!= Hariph, Anathoth, Nebai,7 Hodija, Hasum, Bezai,5 Ater, Hiskia, Assur,7 Adonia, Bigvai, Adin,5 Bunni, Asgad, Bebai,G Hufvuden i folken voro: Paros, PahathMoab, Elam, Sattu, Bani,!= Hodija, Bani och Beninu."? Saccur, Serebia, Sebanja,9 Micha, Rehop, Hasabia,D  Och deras bröder, Sebanja, Hodija, Kelita, Pelaja, Hanan,T ! Men Leviterna voro: Jesua, Asanja son, Binnui af Henadads barnom, Kadmiel;7 i Maasia, Bilgai, och Semaja: De voro Presterna.! = Mesullam, Abia, Mijamin,# A Daniel, Ginnethon, Baruch,!= Harim, Meremoth, Obadja,"? Hattus, Sebanja, Malluch,"? Pashur, Amaria, Malchija,!= Seraja, Asaria, Jeremia,\ 3 Men de som beseglade det, voro desse: Nehemia Thirsatha, Hachalia son, och Zedekia,} &Och i allt detta göre vi nu ett fast förbund, och skrifvom, och låte våra Förstar, Leviter och Prester besegla det.K %Och dess årsväxt förökar sig Konungomen, som du öfver oss satt hafver för våra synders skull; och de råda öfver våra kroppar och vår boskap, efter sin vilja; och vi äre i stor nöd.# $Si, vi äre i denna dag trälar, och i de lande, som du våra fäder gafst, till att äta dess frukt och goda, si, der äre vi trälar uti.[/ #Och de hafva icke tjent dig i sitt rike, och i dina stora ägodelar, som du dem gifvit hafver, och uti det vida och feta landet, som du dem infått hafver, och hafva icke omvändt sig ifrå sitt onda väsende.*M "Och våre Konungar, Förstar, Prester och fäder, hafva icke gjort efter din lag, och intet aktat på din bud och vittnesbörd, som du hafver låtit betyga dem.~{ !Du äst rättvis i allt det du hafver låtit komma öfver oss; ty du hafver gjort rätt, men vi hafve varit ogudaktige;7}g Nu, vår Gud, du store Gud, mägtige och förskräckelige, du som håller förbund och barmhertighet; akta icke ringa all den vedermöda, som på oss drabbat hafver, och på våra Konungar, Förstar, Prester, Propheter, fäder, och allt ditt folk, ifrå Konungarnas tid i Assur, allt intill denna dag.|3 Dock, af dine stora barmhertighet, hafver du icke platt gjort ända på dem, eller öfvergifvit dem; förty du äst en nådelig och barmhertig Gud.9{k Och du fördröjde i mång år med dem, och lät betyga dem genom din Anda i dina Propheter; men de skötte der intet om, derföre hafver du gifvit dem i folks hand i landena.z Och du lät betyga dem, att de skulle omvända sig till din lag; men de voro stolte, och lydde intet din bud, och syndade emot dina rätter; hvilka om en menniska gör, lefver hon derutinnan; och vände sina skuldror bort, och vordo halsstyfve, och lydde intet.8yi När de nu till rolighet kommo, vände de om igen, till att göra det ondt var för dig; så öfvergaf du dem uti deras fiendars hand, att de skulle råda öfver dem. Så omvände de sig då, och ropade till dig; och du hörde dem af himmelen, och halp dem efter dina stora barmhertighet i flera resor.xw Derföre gafst du dem uti deras fiendars hand, hvilke dem betvingade; och uti deras ångests tid ropade de till dig; och du hörde dem af himmelen, och genom dina stora barmhertighet gafst du dem frälsare, som dem hulpo utu deras fiendars hand.Zw- Men de vordo olydige, och vordo dig genstörtige, och kastade din lag tillrygga bakom sig, och slogo ihjäl dina Propheter, som dem betygade att de skulle omvända sig till dig; och gjorde stor försmädelse. v Och de vunno fasta städer, och ett fett land, och intogo hus full med allahanda ägodelar, uthuggna brunnar, vingårdar, oljogårdar och trä, der man af äter, väl mång. Och de åto och vordo mätte och fete, och lefde i vällust af dine stora godhet.iuK Och barnen kommo derin, och togo landet in; och du undertryckte för dem landsens inbyggare, de Cananeer, och gafst dem uti deras händer, och deras Konungar, och folken i landena, så att de gjorde med dem efter sin vilja.2t] Ock förökade du deras barn, såsom stjernorna på himmelen, och lät komma dem i landet, det du deras fäder tillsagt hade, att de skulle draga derin, och intaga det.s+ Och gaf dem rike och folk, och fördelade dem här och der, så att de intogo Sihons land, Konungens i Hesbon, och Ogs land, Konungens i Basan.r# I fyratio år besörjde du dem i öknene, så att dem intet fattades; deras kläder föråldrades intet, och deras fötter svullnade intet;q Och du gafst din goda Anda, till att undervisa dem; och ditt Man vände du icke ifrå deras mun, och gaf dem vatten, när dem törste.epC Likväl öfvergaf du dem icke i öknene, efter din stora barmhertighet; och molnstoden vek icke ifrå dem om dagen, att ledsaga dem på vägen; ej heller eldstoden om nattena, till att lysa dem på vägen, den de drogo.o Och ändock de gjorde en gjuten kalf, och sade: Det är din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver; och gjorde stor försmädelse;Tn! Och ville icke höra dem, och tänkte intet uppå din under, som du med dem gjort hade; utan vordo halsstyfve, och uppkastade en höfvitsman, att de skulle vända sig till sin träldom i sine olydno; men du, ( min ) Gud, gaf dem till, och var dem nådelig, barmhertig, tålig, och af en stor barmhertighet, och öfvergaf dem icke.Vm% Men våre fäder vordo stolte och halsstyfve, så att de icke lydde din bud;ql[ Och gifvit dem bröd af himmelen, då de hungrade, och låtit gå vatten utaf bergklippone, då dem törste; och sagt dem, att de skulle gå in, och taga in landet, der du dina hand öfver upplyft hade, att du skulle det gifva dem.gkG Och kungjort dem din helga Sabbath; och budit dem bud, seder och lag, genom din tjenare Mose;j+ Och hafver nederstigit uppå berget Sinai, och talat med dem af himmelen, och gifvit dem rättvisa rätter, och trofast lag, god bud och seder;|iq Och fört dem om dagen uti en molnstod, och om nattena uti en eldstod, till att lysa dem på vägen, den de drogo;"h= Och hafver åtskiljt hafvet för dem, så att de gingo torre midt igenom hafvet; och kastat deras förföljare i djupet, såsom stenar i mägtig vatten;Zg- Och gjort tecken och under på Pharao, och alla hans tjenare, och på allt folket i hans land; ty du förnam, att de voro stolte emot dem; och hafver gjort dig ett Namn, såsom det i denna dag för ögon är;hfI Och du hafver sett till våra fäders jämmer i Egypten, och hört deras rop vid röda hafvet;tea Och du fann hans hjerta trofast för dig, och gjorde ett förbund med honom, till att gifva hans säd de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Jebuseers och Girgaseers land; och du hafver hållit din ord; ty du äst rättfärdig.udc Du äst Herren Gud, som Abram utvalde, och förde honom ut ifrån Ur i Chaldeen, och nämnde honom Abraham.jcM Herre, du äret allena; du hafver gjort himmelen och alla himlars himlar, med all deras här, jordena och allt det deruppå är, hafvet och allt det derinne är; du gör allt lefvande, och den himmelske hären tillbeder dig.}bs Och Leviterna, Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabnia, Serebia, Hodija, Sebanja, Pethahja, sade: Står upp, och lofver Herran edar Gud ifrån evighet till evighet; och man lofve dins härlighets Namn, hvilken upphöjd är med all välsignelse och lof.a7 Och Leviterna stodo upp i höjdene; nämliga Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebia, Bani och Chenani, och ropade högt till Herran deras Gud.'`G Och stodo upp i sin rum; och man las i Herrans deras Guds lagbok, fyra gånger om dagen; och de bekände och tillbådo Herran sin Gud, fyra gånger om dagen._ Och afskiljde Israels säd ifrån all främmande barn, och gingo fram, och bekände sina synder och sina fäders missgerning;^  På fjerde och tjugonde dagen i denna månadenom kommo Israels barn tillsammans med fasto, och säcker, och mull uppå dem;K]Och vardt hvar dag läset i Guds lagbok, ifrå första dagen allt intill den yttersta; och de höllo den högtiden i sju dagar; och på åttonde dagen församlingenes dag, såsom det borde sig.f\EOch hela menigheten af dem, som af fängelset igenkomne voro, gjorde löfhyddor, och bodde deruti; ty Israels barn hade ifrå Josua, Nuns sons, tid, allt intill denna dag, intet så gjort; och var en ganska stor glädje.`[9Och folket gick ut, och hemtade, och gjorde sig löfhyddor, hvar uppå sitt tak, och i sina gårdar, och i Guds hus gårdar; och uppå den breda gatone vid vattuporten, och uppå den breda gatone vid Ephraims port.Z)Och de läto det varda kunnigt, och utropadt i alla deras städer, och i Jerusalem, och sade: Går ut uppå berget, och hemter oljoqvistar, balsamqvistar, myrthenqvistar, palmqvistar och qvistar af tjockqvistadt trä, att man må göra löfhyddor, såsom skrifvet står.Y3Och de funno beskrifvet i lagen, att Herren genom Mose budit hade, att Israels barn skulle bo i löfhyddor, på den högtidene i sjunde månadenom.8Xi På annan dagen församlade sig öfversta fäderna ibland allt folket, och Presterna, och Leviterna, till Esra den Skriftlärda, att han skulle undervisa dem i lagsens ordom.)WK Och allt folket gick bort till att äta, dricka och del sända, och gjorde sig en stor glädje; förty de hade förståndit orden, som man dem förkunnat hade.iVK Och Leviterna stillade allt folket, och sade: Varer tyste, ty dagen är helig; bekymrens intet. U  Derföre sade han till dem: Går bort, och äter det feta, och dricker det söta, och sänder dem ock delar, som intet för sig tillredt hafva; förty denne dagen är helig vårom Herra. Derföre bekymrer eder icke; ty fröjd i Herranom är edor starkhet. T9 Och Nehemia, hvilken är Thirsatha, och Esra Presten, den Skriftlärde, och Leviterna, som folket höllo till att akta på, sade till allt folket: Denne dagen är helig Herranom edrom Gud; derföre sörjer intet, och gråter icke; ty allt folket gret, då de hörde lagsens ord.mSSOch de läste uti Guds lagbok klarliga och förståndeliga, så att man förstod, då läset vardt.OROch Jesua, Bani, Serebia, Jamin, Akkub, Sabbethai, Hodija, Maaseja, Kelita, Asaria, Josabad, Hanan, Pelaja, och Leviterna, beställde att folket gaf akt uppå lagen; och folket stod uppå sitt rum.2Q]Och Esra lofvade Herran den stora Guden; och allt folket svarade: Amen, Amen, med uppräckta händer; och bugade sig, och tillbådo Herran med ansigtet ned på jordena. POch Esra lät upp bokena för hela folket; förty han stod högt öfver allt folket; och då han upplät henne, stod allt folket.O%Och Esra den Skriftlärde stod uppå en hög trästol, den de till predikan gjort hade; och när honom stodo Mattithia, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, på hans högra sido; och på hans venstra Pedaja, Misael, Malchija, Hasum, Hasbadana, Zacharia och Mesullam.]N3Och las deruti, på breda gatone, som för vattuporten är, allt ifrå morgonlysningen intill middag, för män och qvinnor, och för dem som det förstå kunde; och hela folkens öron voro vänd till lagbokena.*MMOch Esra Presten hemtade fram lagen inför menighetena, både män och qvinnor, och för alla dem som det förstå kunde, på första dagen i sjunde månadenom;L Då nu sjunde månaden kom, och Israels barn voro i sina städer, församlade sig allt folket, såsom en man, på breda gatone inför vattuporten, och sade till Esra den skriftlärda, att han skulle hemta fram Mose lagbok, som Herren Israel budit hade.K/IOch Presterna, och Leviterna, och dörravaktarena, sångare, och somlige af folket, och de Nethinim, och hele Israel, satte sig uti sina städer.tJaHOch det andra folket gaf tjugutusend gylden, och tutusend pund silfver, och sju och sextio Prestakjortlar.IGOch somlige af de öfversta fäder gåfvo i drätselen till verket tjugutusend gylden, tutusend och tuhundrad pund silfver.'HGFOch somlige af öfversta fäderna gåfvo till verket: Thirsatha gaf till drätselen tusende gylden, och femtio bäcken, femhundrad och tretio Prestakjortlar.TG!EFyrahundrad fem och tretio camelar; sextusend sjuhundrad och tjugu åsnar.MFDSjuhundrad sex och tretio hästar; tuhundrad fem och fyratio mular; E9CUndantagne deras tjenare och tjenarinnor, de voro sjutusend trehundrad sju och tretio; och de hade tuhundrad fem och fyratio sångare och sångerskor;ZD-BHela menigheten, såsom en man, var tu och fyratio tusend trehundrad och sextio;CAOch Thirsatha sade till dem, att de icke skulle äta utaf det aldrahelgaste, intilldess en Prest uppkomme med Ljus och Fullkomlighet.kBO@Desse sökte deras börds register; och då de icke funno det, vordo de qvitte vid Presterskapet."A=?Och af Presterna: Habaja barn, Hakkoz barn, Barsillai barn, hvilken hustru tog af Barsillai den Gileaditens döttrar, och vardt efter deras namn nämnd.Q@>Delaja barn, Tobia barn, Nekoda barn, voro sexhundrad två och fyratio.+?O=Desse drogo också med upp, af ThelMelah, ThelHarsa, Cherub, Addon och Immer; men de kunde icke bevisa deras fäders hus, eller deras säd, om de voro af Israel.W>'.w,Sångarena: Assaphs barn, hundrade åtta och fyratio.Q-+Leviterna: Jesua barn, af Kadmiel, ibland Hodeva barn, fyra och sjutio.*,O*Harims barn, tusende och sjutton.9+m)Pashurs barn, tusende tuhundrad sju och fyratio..*W(Immers barn, tusende två och femtio.J) 'Presterna: Jedaja barn, af Jesua hus, niohundrad tre och sjutio.5(e&Senaa barn, tretusend niohundrad och tretio.;'q%Lod, Hadid, och Ono barn, sjuhundrad en och tjugu.2&_$Jerecho barn, trehundrad fem och fyratio.+%Q#Harims barn, trehundrad och tjugu.D$"Dens andras Elams barn, tusende tuhundrad fyra och femtio.6#g!De män af Nebo dess andras, två och femtio.:"o De män af BethEl och Aj, hundrade tre och tjugu.5!eDe män af Michmas, hundrade två och tjugu.; qDe män af Rama och Gaba, sexhundrad en och tjugu.U#De män af KiriathJearim, Chephira och Beeroth, sjuhundrad tre och fyratio.3aDe män af BethAsmaveth, två och fyratio.6gDe män af Anathot, hundrade åtta och tjugu.I De män af BethLehem och Nethopha, hundrade åtta och åttatio.&GGibeons barn, fem och niotio.)MHariphs barn, hundrade och tolf./YBezai barn, trehundrad fyra och tjugu.1]Hasums barn, trehundrad åtta och tjugu.0[Aters barn af Hiskia, åtta och niotio./YAdins barn, sexhundrad fem och femtio..WBigvai barn, tutusend sju och sextio.3aAdonikams barn, sexhundrad sju och sextio.9mAsgads barn, tutusend trehundrad två och tjugu.0[Bebai barn, sexhundrad åtta och tjugu.3aBinnui barn, sexhundrad åtta och fyratio.,SSaccai barn, sjuhundrad och sextio.2_ Sattu barn, åttahundrad fem och fyratio.7i Elams barn, tusende tuhundrad fyra och femtio.[ / PahathMoabs barn, ibland Jesua och Joabs barn, tutusend åttahundrad och aderton.0 [ Arahs barn, sexhundrad två och femtio.3 a Sephatja barn, trehundrad två och sjutio.; qParos barn voro tutusend hundrade två och sjutio.6 eOch voro komne med Serubbabel: Jesua, Nehemia, Asaria, Raamja, Nahamani, Mordechai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta är talet af männerna af Israels folk:<qDesse äro landsens barn, som uppkomne voro utaf fängelset, af dem som NebucadNezar, Konungen i Babel, hade bortfört, och i Jerusalem bodde, och i Juda, hvar och en i sin stad;gGOch min Gud gaf mig i hjertat, att jag församlade rådherrarna och öfverstarna, och folket, till att räkna dem; och jag fann ett register på mantalet, deras som tillförene uppkomne voro, och fann deruti så skrifvet:hIOch staden var vid till rum, och stor; men folket litet derinne, och husen voro icke uppbyggd.)Och sade till dem: Man skall icke upplåta portarna i Jerusalem, tilldess solen varder varm; och medan man ännu arbetar, skall man slå portarna till, och bommen före. Och vaktare vordo beställde utaf borgarena i Jerusalem, hvar och en på sine vakt, och om sitt hus.Och jag böd min broder Hanani, och Hanania palatsfogdanom i Jerusalem; ty han var en trofast man, och gudfruktig för många andra;{ qDå vi nu hade byggt murarna, hängde jag portarna före, och vordo beställde porthållare, sångare och Leviter.Och de talade godt om honom för mig, och förde mitt tal ut för honom. Så sände nu Tobia bref till att afskräcka mig.$ATy de voro månge i Juda, som honom besvorne voro; förty han var Sechania svåger, Arahs sons; och hans son Johanan hade Mesullams dotter, Berechia sons.taVoro ock på den tiden månge af Juda öfverstar, hvilkas bref gingo till Tobia; och ifrå Tobia till dem./WOch då alle våre fiender det hörde, fruktade sig alle Hedningar, som omkring oss voro, och deras mod förföll dem; förty de märkte, att detta verk var af Gudi.j~MOch muren vardt redo på femte och tjugonde dagen af den månaden Elul, i två och femtio dagar.}5Tänk, min Gud, på Tobia och Saneballat, efter dessa deras gerningar, och på Propheten Noadja, och de andra Propheterna, som mig afskräcka ville.8|i Derföre tog han penningar, på det jag skulle taga en fruktan till mig, och göra så, och synda; och de skulle hafva ett ondt rop uppå mig, dermed de måtte förlasta mig.{# Ty jag förmärkte, att Gud hade intet sändt honom. Han spådde väl sådant om mig; men Tobia och Saneballat hade gifvit honom penningar.$zA Men jag sade: Skulle en sådana man fly? Skulle en sådana man, som jag är, gå uti templet, på det han skall blifva lefvandes? Jag vill icke gå derin.%yC Och jag kom uti Semaja hus, Delaja sons, Mehetabeels sons, och han hade innelyckt sig; och sade: Låt oss komma tillhopa i Guds hus, midt i templet, och sluta dörrarna till af templet; förty de varda kommande till att dräpa dig, och komma om nattena, att de skola slå dig ihjäl. x Ty de ville alle rädda oss, och mente: De varda aflåtande af arbetet, och varda stille. Men jag förstärkte mina hand desto mer.wMen jag sände till honom, och lät säga honom: Detta är icke skedt, som du säger, du hafver diktat det af ditt hjerta.@vyOch du hafver beställt dig Propheter, som om dig skola utropa i Jerusalem, och säga: Han är Juda Konung. Sådant kommer för Konungen. Så kom nu, låt oss rådslå med hvarannan.NuDerutinnan var skrifvet: Det är kommet för Hedningarna, och Gesem hafver det sagt, att du och Judarna viljen affalla; derföre uppbygger du murarna, och du vill vara deras Konung i denna sakene.dtADå sände Saneballat femte gången sin tjenare till mig, med ett öppet bref i hans hand.jsMDe sände väl fyra gånger till mig vid samma sinnet; och jag svarade dem allt vid samma sätt.SrMen jag sände båd till dem, och lät säga dem; Jag hafver ett stort verk till att uträtta, jag kan icke komma neder; det måtte försummadt blifva, om jag tager handena af, och far neder till eder.5qcSände Saneballat och Gesem till mig, och läto säga mig: Kom, och låt oss komma tillsammans på bygdene, på slättene vid den staden Ono. Och de aktade göra mig ondt.^p 7Då Saneballat, Tobia och Gesem den Araben, och andre våre fiender förnummo, att jag murarna byggt hade, och intet gap var mer deruppå; ändock jag ändå på den tiden icke upphängt hade dörrarna i portomen,KoMin Gud, betänk mig till godo allt det jag desso folkena gjorde.Vn%Och man måste beställa mig om dagen en oxa, och sex utvald får, och foglar, och ju i tio dagar allahanda vin tillfyllest. Likväl äskade jag intet höfdingakosten; förty tungen var svår på folkena.m)Dertill voro ock af Judarna och Förstarna hundrade och femtio vid mitt bord, som till mig komne voro ifrå Hedningarna, som kringom oss äro.~luArbetade jag ock på murarbetet, och köpte ingen åker; och alle mine tjenare måste der komma samman till arbetes. kFörty de förre landshöfdingar, som för mig varit hade, hade besvärat folket, och hade tagit af dem bröd och vin, och dertill fyratio siklar silfver, och deras tjenare hade haft sig väldeliga med folket; men jag gjorde icke så, för Gudsfruktans skull.jDesslikes, ifrå den tiden, då mig vardt befaldt att vara landshöfding i Juda land, nämliga ifrå tjugonde årena, allt intill annat och tretionde året Konungs Arthahsasta, det är i tolf år, höll jag mig och mina bröder intet af höfdingakoste. i  Och jag skuddade mitt sköte ut, och sade: Så skudde Gud hvar och en af sitt hus, och ifrå hans arbete, den icke blifver vid detta ord, så att han blifve utskuddad och blottad. Och hela församlingen sade Amen; och lofvade Herran. Och folket gjorde så.@hy Då sade de: Vi vilje få dem det igen, och vilje intet äska af dem; och vilje göra såsom du sagt hafver. Och jag kallade Presterna, och tog en ed af dem, att de så göra skulle./gW Så får dem nu i denna dag igen sina åkrar, vingårdar, oljogårdar och hus, och hundradedelen af penningomen för säd, vin och oljo, som I på dem ockrat hafven.f Jag och mine bröder, och mine tjenare, hafvom ock fått dem penningar och säd; men ockret vilje vi låta blifva tillbaka.e# Och jag sade: Det är icke godt, som I gören. Skullen I icke vandra i Gudsfruktan, för Hedningarnas försmädelses skull, våra fiendars?ldQOch sade till dem: Vi hafve igenköpt våra bröder Judarna, som Hedningomen sålde voro, efter våra förmågo; och I viljen också sälja edra bröder, de vi till oss köpt hafve? Då tego de, och funno intet till att svara.PcOch mitt hjerta fick till råds, att jag straffade rådherrarna och öfverstarna, och sade till dem: Viljen I drifva ocker, den ene på den andra? Och jag hade tillhopa emot dem en stor församling;MbDå jag nu deras rop och dessa orden hörde, vardt jag ganska vred.#a?Ty våra bröders kropp är såsom vår kropp, och deras barn såsom vår barn; eljest gifve vi våra söner och döttrar i träldom, och äre allaredo våra döttrar somliga undergifna, och ingen magt är i våra händer; komma också våra åkrar och vingårdar androm tillhanda.k`OSomlige sade: Låt oss låna penningar på ränto till Konungen, på våra åkrar och vingårdar.s__Och somlige sade: Låt oss utsätta våra åkrar, vingårdar och hus, och taga säd i denna hårda tiden.^ Och voro somlige, som sade: Våre söner och döttrar äro allt för månge; låt oss taga säd, och äta, att vi måge lefva.^] 7Och sig upphof ett stort rop af folket, och deras hustrur, emot sina bröder Judarna.\Men jag och mine bröder, och mine tjenare, och de män i vaktene efter mig, drogo intet vår kläder af, när någor i vattnet gick.3[_Ock sade jag på den tiden till folket: Hvar och en blifve med sinom dräng öfver natten i Jerusalem, att vi om nattena tage vara på vaktena, och om dagen på arbetet.ZyOch vi vilje arbeta på verket; och hälften af dem höll spetsar, allt ifrå morgonrodnan intill stjernorna uppgingo.qY[På hvilket rum I nu hören blåsa i basunen, dit kommer till oss. Vår Gud varder för oss stridandes;0XYOch jag sade till rådherrarna, och öfverstarna, och till det andra folket: Arbetet är stort och vidt, och vi äre förströdde på murenom, långt ifrå hvarannan.WOch hvar och en af dem, som byggde, hade sitt svärd bundet vid sidona, och byggde så; och den som blåste med basunen, var när mig.#V?De som byggde på muren, och de som båro bördor ifrå dem som uppå ladde; med den ena handene gjorde de arbetet, och med den andra höllo de värjona.;UoOch det skedde sedan, att hälften af de unga män gjorde arbetet; den andre hälften höllo spetsar, sköldar, bågar, och pansar; och öfverstarne stodo bakför hela Juda hus.%TCDå nu våre fiender hörde, att vi hade fått vetat, gjorde Gud deras råd omintet; och vi vände oss åter alle till muren, hvar och en till sitt arbete.SyOch besåg det, och stod upp, och sade till rådherrarna, och öfverstarna, och till det andra folket: Frukter eder intet för dem; tänker uppå den stora förskräckeliga Herran, och strider för edra bröder, söner, döttrar, hustrur och hus.xRi Då satte jag nedre utmed muren i grafvene folket, efter deras slägter, med deras svärd, spetsar och bågar.}Qs Då nu Judarna, som när dem bodde, kommo, och sade oss det väl tio gånger, af all rum, der de omkring oss bodde; P9 Men våre fiender tänkte: De skola icke få vetat, eller set, förr än vi komme midt i hopen uppå dem, och slå dem ihjäl, och förhindre arbetet.{Oo Och Juda sade: Dragarenas magt är allt för svag, och gruset är för mycket; vi kunne icke bygga uppå murenom.RN Men vi bådom vår Gud, och satte vakt uppå dem dag och natt, emot dem.{MoOch gjorde alla ett förbund tillhopa, att de skulle komma och strida emot Jerusalem, och göra en villo derinne.GLDå nu Saneballat och Tobia, och de Araber och Ammoniter, och Asdoditer hörde, att murarna i Jerusalem voro igenbyggde, och de hade begynt igentäppa det öppet var, vordo de ganska vrede;yKkMen vi byggde murarna, och fogde dem alla tillhopa intill halfva höjd; och folket fick hjerta till att arbeta.~JuÖfverskyl icke deras missgerning, och bortskrapa icke deras synd för dig; förty de hafva rett byggningsmännerna.#I?Hör, vår Gud, huru föraktade äre vi; vänd deras försmädelse in uppå deras hufvud, så att du gifver dem uti föraktelse i deras fängelses lande.H#Men Tobia den Ammoniten, som när honom var, sade: Låt bygga dem; när räfvarna löpa ditupp, skola de väl sönderrifva deras stenmurar.GOch sade för sina bröder, och för de väldiga i Samarien: Hvad göra de vanmägtige Judar? Månn man så skola låta betämma dem? Månn de skola offra? Månn de skola en dag fullkomna det? Månn de göra stenarna lefvande af stofthopar, som förbrände äro?F Då nu Saneballat hörde, att vi byggde murarna, vardt han vred, och förgrymmade sig svårliga; och han bespottade Judarna;\E1 Och emellan hörnsalen allt intill fåraporten byggde guldsmederna och krämarena. D Efter honom byggde Malchija guldsmedssonen, allt intill de Nethinims och krämares hus, emot rådsporten, och intill hörnsalen.%CCEfter honom byggde Hanania, Selemia son, och Hanun, Zalaphs son, den sjette, ett annat stycke; efter honom byggde Mesullam, Berechia son, emot sin fatabur.BEfter dem byggde Zadok, Immers son, emot sitt hus; efter honom byggde Semaja, Sechania son, den dörravaktaren, östantill.JA Men ifrå hästaporten byggde Presterna, hvardera emot sitt hus.@wEfter dem byggde de af Thekoa ett annat stycke, tvärtemot det stora tornet, som ut synes, allt intill murarna Ophel.a?;Men de Nethinim bodde uti Ophel, allt intill vattuporten österut, der tornet ut synes.>Palal, Usai son, emot båget, och det höga tornet, som synes utaf Konungshuset, vid fångahusens gård; efter honom Pedaja, Paros son.~=uEfter honom byggde Binnui, Henadads son, ett annat stycke, ifrån Asaria hus intill båget, och allt intill hörnet; < Efter dem byggde BenJamin och Hasub, tvärsöfver deras hus; efter dem byggde Asaria, Maaseja son, Anania sons, jemte sitt hus.?;yEfter honom byggde Presterna, de män af landsbygdene. ~4}||@{{czzzyyixx ww5vuuuttPssrqqqq[q/pp/pooooMnnnndnAnmm&lllSkkk[k%jjjtj>L=s<<;4:e9<8v87466*5%44.32100,/.R-,+s*))2(('E&&%q$$*#L"! !/oS-0o7@8xb( z _ g oGj:]W{'Och Konungen sade: Ho är der i gårdenom? Ty Haman var kommen i gården, utanför Konungshuset, att han skulle säga Konungenom om Mardechai, att han måtte hänga i galganom, som han honom tillredt hade.z1Och Konungen sade: Hvad hafve vi gjort Mardechai till äro och lön derföre? Då sade Konungens svenner, som honom tjente; Honom är intet skedt.Yy+Då råkade man der uppå, der skrifvet var, huru Mardechai hade gjort förvaring, att de två Konungens kamererare, Bigthan och Theres, som vaktade vid dörrena, hade i sinnet slå uppå Konungen Ahasveros.x Uti den samma nattene kunde Konungen intet sofva, och lät hemta Chrönicor och Historier; och de vordo läsna för Konungenom. w9Då sade till honom hans hustru Seres, och alle hans vänner: Låt uppresa en galga, femtio alnar hög, och säg i morgon Konungenom, att man låter hänga der Mardechai uti; så kommer du med Konungenom glad till måltid. Det täcktes Haman väl, och han lät uppresa en galga.}vs Men med detta allt kan jag intet vara tillfrids, så länge jag ser den Judan Mardechai sitta för Konungens dörr.Yu+ Och sade Haman ytterligare: Ock hafver Drottningen Esther ingen låtit komma med Konungenom till den måltid, som hon tillredt hade, utan mig; och är jag desslikes i morgon buden till henne, med Konungenom.Gt Och förtäljde för dem sina rikedomars härlighet, och sina barnas myckenhet, och huru Konungen hade gjort honom väldigan, och att han upphöjd var öfver Konungens Förstar och tjenare.s Men Haman lät det intet bekomma sig; och då han hemkom, sände han, och lät kalla sina vänner, och sina hustru Seres;Rr Så gick Haman den dagen glad derut, och lustig; och då han såg Mardechai vid Konungens dörr, att han icke uppstod, och icke en tid rörde sig för honom, vardt han full med vrede öfver Mardechai.tqaHafver jag funnit nåd för Konungenom, och Konungenom täckes gifva mig min bön, och göra mitt begär, så komme Konungen och Haman till måltid, som jag för dem tillreda vill, så vill jag i morgon göra som Konungen sagt hafver.;pqEsther svarade, och sade: Min bön och begär är:6oeDå sade Konungen till Esther, när han vin druckit hade: Hvad bedes du? Det skall dig gifvet varda; och hvad begärar du? Ja, ock hälften af mitt rike, det skall dig ske.n-Konungen sade: Skynder eder, att Haman må göra, som Esther sagt hafver. Och Konungen och Haman kommo till måltiden, som Esther tillredt hade.zmmEsther sade: Om Konungenom täckes, så komme Konungen och Haman i dag till en måltid, som jag tillredt hafver.lDå sade Konungen till henne: Hvad vill du, Drottning Esther, och hvad begärar du? Ja, ock hälften af riket skall dig gifvet varda.^k5Och då Konungen såg Esther Drottningena stå i gårdenom, fann hon nåde för hans ögon; och Konungen räckte ut den gyldene spiron i sine hand emot Esther. Så gick Esther fram, och tog på ändan af spirone.cj APå tredje dagen klädde Esther sig i Drottningaklädning, och gick in i gården för Konungshuset, innerst emot Konungsmaket; och Konungen satt på sinom Konungsliga stol i Konungshusena, tvärt emot dörrena i huset.OiMardechai gick bort, och gjorde alltså, som Esther honom budit hade.6heSå gack nu bort, och församla alla Judar, som i Susan för handene äro; och faster för mig, så att I icke äten eller dricken i tre dygn, hvarken dag eller natt; jag och mina tjenarinnor vilje också fasta; och så vill jag gå in för Konungen, emot budet; blifver jag borto, så är jag borto.%gEEsther lät svara Mardechai:jfMFörty om du i denna gången tiger stilla, så kommer Judomen en hjelp och undsättning af en annan väg, och du och dins faders hus varder förgåendes; och ho vet, om du icke för denna tidens skull äst kommen till riket?e Bad Mardechai säga henne igen: Tänk icke det, att du undsätter ditt lif, efter du äst i Konungens hus, för alla Judar.4dc Då denna Esthers ord vordo sagd Mardechai,c  Det veta alle Konungens tjenare och folken i Konungens land, att hvilken som ingår till Konungen i den inra gården, vare sig man eller qvinna, den icke kallad är, den skall efter lagen straxt dö, utan så är, att Konungen räcker ut emot honom den gyldene spiron, att han dermed må lefvandes blifva; men jag är nu intet kallad i tretio dagar, till att komma in till Konungen.;bq Sade Esther till Hatach, och lät säga Mardechai:;aq När Hatach kom in, och sade Esther Mardechai ord,s`_Och fick honom afskriftena af budet, som i Susan uppslaget var på deras förderf, att han skulle det låta se Esther; och böd henne att hon skulle ingå till Konungen, och bedas en bön af honom, och få veta af honom om sitt folk.H_ Och Mardechai sade honom allt det honom händt var, och summon af silfret, som Haman tillredt hade, till att väga in uti Konungens kammar, för Judarnas skull, att han måtte förgöra dem;i^KDå gick Hatach ut till Mardechai, der han stod på gatone i stadenom, utanför Konungens port.=]sDå kallade Esther Hatach, en af Konungens kamererare, som för henne stod, och gaf honom befallning till Mardechai, att hon måtte få veta hvad det vore, och hvi han gjorde så.y\kDå kommo Esthers tjenstepigor, och hennes kamererare, och sade henne det. Då vardt Drottningen svårliga förfärad; och hon sände kläder till Mardechai, att han skulle draga dem uppå, och lägga säcken af sig; men han tog dem intet.+[OOch i all land, dit som Konungens ord och bud räckte, var en stor jämmer ibland Judarna; och månge fastade och greto, sörjde, och lågo i säcker och i asko.tZaOch kom inför Konungens dörr; ty ingen måtte komma in genom Konungens dörr, som en säck hade på sig.>Y wDå Mardechai förnam hvad skedt var, ref han sin kläder sönder, och drog en säck uppå, och strödde asko uppå sig; och gick ut midt i staden, ropandes högeliga och klageliga;o Då nu hvarjo pigones bestämda tid kom, att hon skulle komma till Konungen Ahasveros, sedan hon hade varit i tolf månader i fruprydning; förty deras prydelse måste så mycken tid hafva, nämliga sex månader med balsam och myrrham, och sex månader med godt speceri, så voro då qvinnorna tillprydda;=' Och Mardechai spatserade hvar dag i gårdenom åt fruhuset, att han måtte förnimma, om väl ginge med Esther, och hvad med henne ske kunde.<  Och Esther sade honom intet utaf sitt folk, eller sitt slägte; förty Mardechai hade budit henne, att hon skulle icke sägat. ; Och pigan täcktes honom, och hon fann barmhertighet för honom; och han skyndade sig med hennes skrud, att han skulle få henne hennes del, och sju dägeliga pigor utaf Konungshuset dertill; och han satte henne med hennes pigor uti bästa rummet i fruhuset.L:Då Konungens bud och beslut vardt kunnigt, och många pigor voro tillhopahemtade till staden Susan, under Hegai hand, vardt Esther ock tagen uti Konungshuset, under Hegai hand, qvinnovaktarens.9yOch han var förmyndare till Hadassa, denna är Esther, sins faderbroders dotter; förty hon hade hvarken fader eller moder, och hon var en fager och dägelig piga; och då hennes fader och moder blefvo döde, tog Mardechai henne för sin dotter.8Den med bortförd var ifrå Jerusalem, då Jechonia, Juda Konung, bortförd var, hvilken NebucadNezar, Konungen i Babel, bortförde.o7WDå var en Judisk man i Susans stad, han het Mardechai, Jairs son, Simei sons, Kis sons, Jemini sons;6{Och hvilken pigan Konungenom täckes, den blifve Drottning i Vasthis stad. Det behagade Konungenom, och han gjorde så.5{Och Konungen beställe skådare i all land i sitt rike, att de låta komma tillhopa alla dägeliga unga jungfrur, intill den staden Susan i fruhuset, under Hegai hand, Konungens kamererares, hvilken qvinnorna vakta skulle, och få dem deras skrud;i4KDå sade Konungens svenner, som honom tjente: Man söke Konungenom upp dägeliga unga jungfrur;3 /Sedan detta skedt var, när Konungens Ahasveros vrede hade saktat sig, kom han Vasthi ihåg, hvad hon gjort hade, och hvad om henne beslutet var.`2 ;Då vordo bref utsänd i all Konungens land, i hvart landet efter dess skrift, och till hvart folk efter dess tungomål, att hvar och en man skulle vara husbonde i sitt hus; och lät tala efter sins folks tungomål.[1 1Detta täcktes Konungenom och Förstarna; och Konungen gjorde efter Memuchans ord.B0 Och att detta Konungens bref, som göras skall, må förkunnadt varda i hela rikena, det väl stort är, att alla qvinnor måga hålla sina män för ögon, ibland både små och stora.%/ EOm Konungenom så täckes, så låte han ett Konungsligit bud af sig utgå, och skrifva efter de Persers och Meders lag, hvilken man icke öfverträda tör, att Vasthi icke mer skall komma inför Konung Ahasveros; och Konungen gifve hennes rike hennes nästo, den bättre är än hon.K. Så varda nu de Förstinnor i Persien och Meden sammalunda sägande till alla Konungens Förstar, när de få detta Drottningenes stycke höra; så skall föraktelse och vrede nog upphäfva sig.c- AFörty detta stycket af Drottningen kommer väl ut till alla qvinnor, så att de skola förakta sina män för sin ögon, och skola säga: Konung Ahasveros böd Drottningene Vasthi komma inför sig, men hon ville icke.D, Då sade Memuchan inför Konungenom och Förstarna: Drottning Vasthi hafver icke allenast illa gjort emot Konungen, utan ock emot alla Förstar, och allt folk uti Konung Ahasveros landom. + Hvad man göra skulle Drottning Vasthi för en rätt, derföre, att hon icke gjort hade efter Konungens ord, genom hans kamererare.U* %Men de näste, som när honom voro, voro Charsena, Sethar, Admatha, Tharsis, Meres, Marsena och Memuchan, de sju Förstar af Persien och Meden, som sågo på Konungens ansigte, och såto främst i rikena;) ) Och Konungen sade till de visa, som i landsseder förfarne voro; ty Konungens ärende måste hafvas inför alla förståndiga i lag och rätt;(  Men Drottning Vasthi ville icke komma efter Konungens ord, genom hans kamererare. Då vardt Konungen ganska vred, och upptänd i grymhet./' Y Att de skulle hafva Drottning Vasthi in för Konungen, med Drottningakrono, på det han skulle låta folket och Förstarna se hennes dägelighet; ty hon var dägelig.D&  Och på sjunde dagen, då Konungen vardt lustig af vinet, sade han till Mehuman, Bistha, Harbona, Bigtha, Abagtha, Sethar och Charcas, de sju kamererare, som för Konung Ahasveros tjente,%  Och Drottningen Vasthi gjorde också ett gästabåd för qvinnorna uti Konungshusena, der Konung Ahasveros plägade vistas.%$ EOch man lade ingom före hvad han dricka skulle; ty Konungen hade befallt alla föreståndarena i sitt hus, att hvar och en skulle göra såsom honom lyste.# %Och dryckerna bar man in uti gyldene kar, och ju annor och annor kar, och Konungsligit vin tillfyllest, såsom Konungen det väl förmådde.i" MDer voro upphängd hvit, röd och gul tapeter, fattad med linnen och skarlakanståg, uti silfringar på marmorstodar. Bänkerna voro af guld och silfver, på golfvena, som lagdt var med grön, hvit, gul och svart marmorsten.8! kDå de dagar ute voro, gjorde Konungen ett gästabåd allo folkena, som i stadenom Susan var, både stora och små, i sju dagar, uti en sal i trägårdenom invid Konungshuset.%  EPå det han skulle låta se sins rikes härliga rikedomar och det kosteliga prål af sitt majestät, i många dagar, nämliga i hundrade och åttatio dagar.C I tredje årena hans rikes, gjorde han ett gästabåd när sig, åt alla sina Förstar och tjenare; nämliga dem väldigom i Persien och Meden, landshöfdingom och öfverstom i sin land;E Då han satt på sinom Konungsliga stol, i den staden Susan;z qUti Ahasveros tid, hvilken rådandes var, allt ifrån Indien intill Ethiopien, öfver hundrade sju och tjugu land;jM Och till att offra ved, på bestämd tid, och förstling. Tänk uppå mig, Gud, till det bästa. Alltså renade jag dem ifrån alla utländska; och beställde Presternas och Leviternas vakt, hvar och en till sitt ämbete;lQ Tänk uppå dem, min Gud, som besmitta Presterskapet, och Presterskapens förbund, och Leviternas. Och en af Jojada barn, Eljasibs sons, öfversta Prestens, hade befryndat sig med Saneballat den Horoniten; men jag dref honom ifrå mig.  Hafven I det icke hört, medan I sådant stort ondt gören, och förtagen eder emot vår Gud med främmande qvinnors giftermål? Hafver icke Salomo, Israels Konung, syndat dermed? Och var dock ibland många Hedningar ingen Konung honom lik. Och han var sinom Gud kär; och Gud satte honom till Konung öfver hela Israel. Likväl kommo de utländska qvinnor honom till att synda.pY Och jag straffade dem, och bannade dem, och slog några män, och hårdrog dem, och tog en ed af dem vid Gud: I skolen icke gifva edra döttrar deras söner, icke heller taga deras döttrar till edra söner, eller till eder sjelf.kO Och deras barn talade half Asdodisko, och kunde icke tala Judisko, utan efter hvars folkens mål.\1 Jag såg ock på den tiden, att Judarna togo sig hustrur af Asdod, Ammon och Moab;U# Och jag sade till Leviterna, som rene voro, att de skulle komma och vakta portarna, till att helga Sabbathsdagen. Min Gud, tänk ock på mig för detta här, och skona mig efter dina stora barmhertighet.>u Då betygade jag dem, och sade till dem: Hvi blifven I om nattene utanför muren? Om I gören så mer, skall min hand komma uppå eder. Ifrå den tiden kommo de intet om Sabbathen.{ Så blefvo de krämare och köpmän, med allahanda varor, om nattena, utanför porten af Jerusalem, en gång och annan. Och då portarna i Jerusalem uppdragne voro för Sabbathen, böd jag tillsluta portarna, och befallde, att man icke skulle upplåta dem intill efter Sabbathen; och jag satte några af mina tjenare vid portarna, att ingen börda skulle föras derin om Sabbathsdagen.=s Gjorde icke våre fäder så, och vår Gud lät komma alla denna olyckon öfver oss, och öfver denna staden? Och I gören ännu vredena öfver Israel större, brytande Sabbathen.  Då straffade jag de öfversta i Juda, och sade till dem: Hvad är det för en ond ting, som I gören, och bryten Sabbathsdagen?  Bodde desslikes Tyrer derinne; de förde fisk och allahanda varor, och sålde det på Sabbatherna, Juda barnom och Jerusalem.  På samma tiden såg jag i Juda trampas i presserna om Sabbathen, och införas kärfvar, och åsnar ladda med vin, drufvor, fikon och allahanda bördor, till Jerusalem, på Sabbathsdagen; och jag betygade dem på den dagen, då de sålde spisningen.  Tänk uppå mig, min Gud, derföre, och bortkasta icke mina barmhertighet, som jag med mins Guds huse, och i hans vakt, gjorde. y Och jag satte öfver drätselen Selemia Presten, och Zadok den Skriftlärda, och af Leviterna, Pedaja; och under deras hand Hanan, Saccurs son, Mattania sons; förty de voro hållne för trogna män, och dem vardt befaldt utskifta sinom brödrom.R  Och hele Juda lät komma fram tiond af säd, vin och oljo, i drätselen. Då straffade jag öfverstarna, och sade: Hvi öfvergifve vi Guds hus? Men jag församlade dem, och satte dem i sitt rum.%C Och jag förnam, att Leviternas delar vordo dem icke gifne; för hvilka sak Leviterna och sångarena voro bortflydde, hvar till sin åker, till att arbeta.{o Och bad, att de skulle rena kamrarna; och jag lät komma dit i samma staden Guds hus tyg, spisoffer och rökelse.^5 Och mig förtröt det svårliga; och jag kastade all Tobia hus tyg ut för kammaren,6e Och jag drog åter till Jerusalem; och jag förmärkte, att det icke godt var, som Eljasib med Tobia gjort hade, i det han gjorde honom en kammar i gårdenom till Guds hus.G Men i allt detta var jag icke i Jerusalem; ty uti andra och tretionde årena Arthahsasta, Konungens i Babel, kom jag till Konungen; och efter några dagar förvärfde jag lof af Konungenom.fE Förty han hade gjort honom en stor kammar, der de hade tillförene lagt spisoffer, rökelse, redskap och tiond af säd, vin och oljo, efter Leviternas, sångarenas och dörravaktarenas bud; dertill Presternas häfoffer.eC Och tillförene hade Presten Eljasib lagt Tobia håfvor uti offerkammaren, i vår Guds hus.W' Då de nu hörde denna lagen, afskiljde de allt blandningsfolk ifrån Israel.A{ Derföre, att de icke mötte Israels barnom med bröd och vatten, utan lejde Bileam emot dem, att han skulle förbanna dem; ändock vår Gud vände den förbannelsen uti välsignelse./~ Y Och på den tid vardt Mose bok läsen för folkens öron; och vardt funnet deruti skrifvet, att de Ammoniter och de Moabiter skulle aldrig komma uti Guds församling;R} /Men hele Israel gaf sångarena och dörravaktarena delar uti Serubbabels och Nehemia tid, hvar dagen sin del. Och de gåfvo af det helgada Levitomen; och Leviterna gåfvo Aarons barnom af det helgada.y|k .Förty i Davids och Assaphs tid vordo stiktade öfverste sångare, och lofsånger, och tacksägningar till Gud. { -Och de höllo sins Guds vakt, och reningenes vakt; och sångarena och dörravaktarena stodo efter Davids och hans sons Salomos bud.%zC ,På den tiden vordo män förskickade öfver skattkistona, der häfoffer, förstling och tiond uti var, att de skulle samka tillhopa af åkromen omkring städerna, till att utdela efter lagen för Prester och Leviter; ty Juda hade en glädje af Presterna och Leviterna, att de stodo.Oy +Och stor offer vordo offrad på den samma dagen, och de voro glade; ty Gud hade gjort dem en stor glädje, så att både qvinnor och barn fröjdade sig; och Jerusalems glädje hördes långan väg.x *Och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malchija, Elam och Eser; och sångarena söngo högt; och Jisrahja var föreståndaren.rw] )Och Presterna, nämliga Eljakim, Maaseja, Minjamin, Michaja, Eljoenai, Zacharia, Hanania, med trummeter;lvQ (Och stodo alltså de två tackchorer uti Guds huse, och jag, och hälften af öfverstarna med mig;@uy 'Och uppåt Ephraims port, och till gamla porten, och till fiskaporten, och till Hananeels torn, och till Mea torn, allt intill fåraporten; och blefvo ståndande i fängelseportenom.t7 &Den andre tackchoren gick tvärsifrå dem, och jag efter honom, och hälften af folket, utåt murenom uppåt ugnatornet, allt intill den breda muren;s% %Och vid brunnporten, gentöfver dem, gingo de på trappomen åt Davids stad, uppåt muren om Davids hus, allt intill vattuporten östantill.-rS $Och hans bröder, Semaja, Asareel, Milalai, Gilalai, Maai, Nethaneel och Juda, Hanani med den Guds mansens Davids strängaspel; men Esra den Skriftlärde för dem.q/ #Och någre af Prestabarnen med trummeter, nämliga Zacharia, Jonathans son, Semaja sons, Mattania sons, Michaja sons, Saccurs sons, Assaphs sons;,pS "Juda, BenJamin, Semaja och Jeremia;$oC !Och Asaria, Esra, Mesullam,Bn Och efter dem gick Hosaja, och hälften af Juda Förstar,0mY Och jag lät Juda Förstar stiga upp på muren, och beställde två stora tackchorar; de gingo åstad, den ene på högra sidone ofvan uppå murenom, åt dyngoporten;Xl) Och Presterna och Leviterna renade sig, och renade folket, portarna och muren.|kq Och af Gilgals hus, och af den mark i Geba, och Asmaveth; förty sångarena hade byggt sig byar omkring Jerusalem.ljQ Och sig församlade sångarenas barn, och af den ängden omkring Jerusalem, och af Netophati byar,ci? Och uti murens vigning i Jerusalem sökte man Leviterna utur all deras rum, att man skulle hafva dem till Jerusalem, till att hålla vigning med glädje, med tacksägelse, med sång, med cymbaler, psaltare och harpor. h Desse voro i Jojakims tid, Jesua sons, Jozadaks sons; och i Nehemia den landshöfdingans, och Prestens Esra den Skriftlärdas tid.wgg Mattania, Bakbukia, Obadja, Mesullam, Talmon och Akkub, voro dörravaktare i vaktene vid dörrena i portomen.^f5 Och desse voro öfverstarne i Leviterna: Hasabia, Serebia och Jesua, Kadmiels son; och deras bröder jemte dem, till att lofva och tacka, såsom den Guds mannen David det budit hade, den ena vakten vid den andra.re] Men Levi barn, öfverste fäderna vordo beskrifne i Chrönicon, allt intill Johanans tid, Eljasibs sons.d1 Och i Eljasibs tid, Jojada, Johanan och Jaddua, vordo öfverste fäderna ibland Leviterna och Presterna beskrifne, under Darios, den Persens rike.8ck Af Hilkia var Hasabia; af Jedaja var Nethaneel.0b[ Af Sallai var Kallai; af Amok var Eber;5ae Af Jojarib var Mattenai; af Jedaja var Ussi;5`e Af Bilga var Sammua; af Semaja var Jonathan;:_o Af Abia var Sichri; af MinjaminMoadia var Piltai;9^m Af Iddo var Zacharia; af Ginnethon var Mesullam;3]a Af Harim var Adna; af Merajoth var Helkai;8\k Af Malluch var Jonathan; af Sebania var Joseph;5[e Af Esra var Mesullam; af Amaria var Johanan;Z{ Och i Jojakims tid voro desse öfverste fäder ibland Presterna, nämliga af Seraja var Meraja; af Jeremia var Hanania;8Yk Jojada födde Jonathan. Jonathan födde Jaddua.NX Jesua födde Jojakim. Jojakim födde Eljasib. Eljasib födde Jojada.DW Bakbukia och Unni, deras bröder, voro omkring dem i vakt.V} Men Leviterna voro desse: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebia, Juda och Mattania, öfver tackämbetet, han och hans bröder.nUU Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Desse voro hufvuden ibland Presterna, och deras bröder i Jesua tid.!T= Semaja, Jojarib, Jedaja, S; Mijamin, Maadia, Bilga,R9 Iddo, Ginnethoi, Abia,#QA Sechania, Rehum, Meremoth,!P= Amaria, Malluch, Hattus,zO o Desse äro de Prester och Leviter, som uppdrogo med Serubbabel, Sealthiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,LN $Och somlige Leviterna, som del hade i Juda, bodde ibland BenJamin.#MA #Lod, Ono, i timberdalenom.!L= "Hadid, Zeboim, Neballat,K7 !Hazor, Rama, Gittaim,%JE Och i Anathoth, Nob, Anania,UI# Men BenJamins barn af Geba bodde i Michmas, Aija, BethEl och dess döttrar,$HA Sanoah, Adullam, och dess döttrom; i Lachis, och på dess mark; i Aseka, och i dess döttrom. Och de lägrade sig, allt ifrå BerSeba intill Hinnoms dal.)GM Och i EnRimmon, Sarega, Jarmuth,6Fg Och i Ziklag, och Mechona, och dess döttrom,/EY HazarSual, BerSeba, och dess döttrom,)DM Och i Jesua, Molada, BethPhalet,3C_ Och Juda barn, som ute voro på bygdene i sin land, bodde somlige i KiriathArba, och i dess döttrom, och i Dibon, och i dess döttrom, och i Kabzeel, och dess döttrom.rB] Och Petahja, Mesesabeels son, af Serahs barn, Juda sons, var i Konungens stad i all ärende till folket.~Au Förty Konungens bud var öfver dem, att sångarena skulle handla troliga, hvar och en på den dag, som honom borde.-@S Föreståndaren öfver de Leviter i Jerusalem var Ussi, Bani son, Hasabia sons, Mattania sons, Micha sons. Utaf Assaphs barn voro sångare vid tjensten i Guds hus;U?# Och de Nethinim bodde i Ophel; och Ziha, och Gispa hörde till de Nethinim.m>S Men de andre Israel, Prester och Leviter, voro uti alla Juda städer, hvar och en i sinom arfvedel.}=s Och dörravaktarena, Akkub och Talmon, och deras bröder, som vid dörrarna vaktade, voro hundrade två och sjutio.O< Alle Leviterna i dem helga stadenom voro tuhundrad fyra och åttatio.V;% Och Matthania, Micha son, Sabdi sons, Assaphs sons, den hufvudet var till att begynna tacksägelse i bönene; och Bakbukia den andre ibland sina bröder; och Abda, Sammua son, Galals sons, Jeduthuns sons.n:U Och Sabbethai, och Josabad af Leviternas öfverstar, uti de ärende, som utantill voro vid Guds hus;T9! Af Leviterna: Semaja, Hasubs son, Asrikams sons, Hasabia sons, Bunni sons;~8u Och deras bröder, väldige män, voro hundrade åtta och tjugu; och deras föreståndare var Sabdiel, Gedolims son.75 Och hans bröder öfverstar ibland fäderna, voro tuhundrad två och fyratio; och Amassai, Asareels son, Ahsai sons, Mesillemoths sons, Immers sons,66e Och deras bröder, som i husena skaffa hade, voro åttahundrad två och tjugu. Och Adaja, Jerohams son, Pelalja sons, Amzi sons, Zacharia sons, Pashurs sons, Malchija sons,p5Y Seraja, Hilkia son, Mesullams sons, Zadoks sons, Merajoths sons, Ahitobs sons, var Förste i Guds hus.:4o Af Presterna bodde: Jedaja, Jojaribs son, Jachin.r3] Och Joel, Sichri son, var deras föreståndare; och Juda, Hasuna son, öfver den andra delen i stadenom.E2 Och efter honom Gabbai, Sallia, niohundrad åtta och tjugu. 1 Desse äro BenJamins barn: Sallu, Mesullams son, Joeds sons, Pedaja sons, Kolaja sons, Maasesa sons, Ithiels sons, Jesaja sons.a0; All Parez barn, som i Jerusalem bodde, voro fyrahundrad åtta och sextio dugelige män.v/e Och Maaseja, Baruchs son. CholHose sons, Hasaja sons, Adaja sons, Jojaribs sons, Zacharia sons, Siloni sons./.W Och i Jerusalem bodde någre af Juda barn, och BenJamin. Af Juda barn: Athaja, Ussia son, Zacharia sons, Amaria sons, Sephatja sons, Mahalaleels sons, af Parez barn;_-7 Desse äro hufvuden i landskapen, de som i Jerusalem bodde; men i Juda städer bodde hvar och en på sina ägor, som i deras städer voro; nämliga Israel, Presterna, Leviterna, Nethinim och Salomos tjenares barn.[,/ Och folket välsignade alla de män, som friviljoge voro till att bo i Jerusalem.N+  Och öfverstarna för folket bodde i Jerusalem; men det andra folket kastade lott derom, att af tio skulle en del draga till Jerusalem, den helga staden, till att bo der, och nio delar i städerna.v*e 'Ty Israels barn, och Levi barn, skola bära häfoffret af säd, vin och oljo, upp i kistorna. Dersammastäds äro helgedomens kärile, och Presterna, som der tjena, och dörravaktare, och sångare; att vi vår Guds hus icke öfvergifve. ~~f}|r{zzIy$xx!wSvutt^snr=qIpponn4ll|kjhhMgQff eddicbka``V__z_?_^^~^+]\U[[-ZEYXX WjVUU`TSS*RQ?PPO'NNtMLLeL'KaJII0HGGFF~EEyEDuCBBUAA@v@&?? >==<GDen der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.R= Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.N< Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.{;o Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig? : Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.W9' Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;L8O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;W7'Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.j6MKan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?]53Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.4Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.f3ESå skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.M2När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,1 9Job svarade, och sade:\01Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.j/MOch skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.p.YOch skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;n-UOch du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;s,_Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.Y++Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;k*OHan skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.X))I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.^(5Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.D'Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.j&MSi, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.Z%-Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.g$GOch han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;U##Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.Y"+ Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;`!9 Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.F  Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.O Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;_7 Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;;qDock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;RUtan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga._7Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;zmHans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.wgHans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.I Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:GMen en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.d CNämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.@{Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.{Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;mSHuru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.a;Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.veHuru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?r]Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:J Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.RDå kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.P  Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;h I Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.c ? Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.` 9 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.V % Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.kOSåsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;{oKäre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?V%Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.veMen nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.a;Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.FSi, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.dADu lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?/ [Då svarade Eliphas af Thema, och sade:dAVar jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.eCTy det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.M~Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.Z}-Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?P|De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;)f{E(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;FzHvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;Vy%Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.LxDer hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.owWDer måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.|vqEller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.KuEller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;Jt Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;>sw Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;Kr Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?xqi Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?_p7 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.so_ Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;hnIDe der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.DmSi, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.vleDen samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.}ksMörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.tjaDen samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.oiWDen dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.h1Utbrast, och sade:>g yDerefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;f Och såto med honom på jordene i sju dagar och sju nätter, och talade intet med honom; ty de sågo, att hans sveda var ganska stor.He  Och då de upphofvo sin ögon långt ifrå, kände de honom intet; och upphofvo sina röst, och greto, och hvardera ref sin kläder sönder, och kastade jord på sin hufvud upp åt himmelen;d{ Då nu tre Jobs vänner hörde all den olycka, som öfver honom kommen var, kommo de hvar af sin stad: Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Zophar af Naema; ty de vordo öfverens, att de skulle komma och ömka sig öfver honom, och trösta honom.@cy Men han sade till henne: Du talar såsom de dåraktiga qvinnor tala. Hafve vi fått godt af Gudi, skole vi ock icke anamma det onda? Uti allt detta syndade Job icke med sina läppar.ab; Och hans hustru sade till honom: Står du ännu i dine fromhet? Välsigna Gud, och dö.Za-Och han tog ett stycke af en potto, och skrapade af sig dermed, och satt i asko.v`eDå for Satan ut ifrå Herrans ansigte, och slog Job med ond sår, ifrå hans fotablad upp till hans hjessa.Q_Herren sade till, Satan: Si, han vare i dine hand; dock skona hans lif.r^]Men räck ut dina hand, och kom vid hans ben och kött; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.o]WSatan svarade Herranom, och sade: Hud för hud, och allt det en man hafver, låter han för sitt lif.\Herren sade till Satan: Hafver du icke gifvit akt på min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda, och står ännu i sine fromhet; och du eggade mig, att jag utan sak hafver förderfvat honom.[Då sade Herren till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.Z Det begaf sig på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, att Satan ock kom med dem, och trädde fram för Herran.MY I allt detta syndade Job intet, och gjorde intet dårligit emot Gud.X 'Och sade: Jag är naken kommen af mine moders lif; naken skall jag åter fara dit; Herren gaf, och Herren tog; välsignadt vare Herrans Namn.wW iDå stod Job upp, och ref sönder sin kläder, och ref sig i hufvudet, och föll ned på jordena, och tillbad;GV  Och si, der kom ett stort väder utaf öknene, och stötte på husens fyra hörn, och kastade det på piltarna, att de blefvo döde; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.wU iMedan han ännu talade, kom en och sade: Dine söner och döttrar åto och drucko i deras äldsta broders hus;UT %Medan han ännu talade, kom en och sade: De Chaldeer gjorde tre spetsar, föllo till camelarna, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.IS  Medan han ännu talade, kom en annar, och sade: Guds eld föll af himmelen, och brände upp fåren och drängerna, och förtärde dem; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.R 'Då föllo de af rika Arabien till, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag undslapp allena, att jag skulle säga dig det.gQ IKom ett båd till Job, och sade: Man plöjde med oxarna, och åsninnorna gingo der när i bet;eP E Men den dagen, då hans söner och döttrar åto och drucko vin i deras äldsta broders hus,O - Herren sade till Satan: Si, allt det han äger vare i dine hand, allena vid honom sjelfvan kom icke dina hand. Då gick Satan ut ifrå Herranom.qN ] Men räck ut dina hand, och kom vid allt det han äger; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.*M O Hafver du dock förvarat honom, hans hus, och allt det han hafver allt omkring. Du hafver välsignat hans handaverk, och hans gods hafver utspridt sig i landena.UL % Satan svarade Herranom, och sade: Menar du, att Job fruktar Gud förgäfves?,K SDå sade Herren till Satan: Hafver du icke gifvit akt uppå min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda.J Men Herren sade till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.mI UMen det hände på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, kom Satan ock med dem.H Och när en gästabådsdagen ute var, sände Job bort och helgade dem; och stod bittida upp om morgonen, och offrade bränneoffer, efter allas deras tal. Förty Job tänkte: Mine söner kunna hafva syndat, och välsignat Gud i sin hjerta. Så gjorde Job hvar dag.)G MOch hans söner gingo bort, och gjorde gästabåd, hvar sin dag i sitt hus; och sände bort, och läto bjuda sina tre systrar, till att äta och dricka med sig.BF Och han ägde sjutusend får, tretusend camelar, femhundrade par oxar, och femhundrade åsninnor, och ganska mycket tjenstefolk; och han var mägtigare än alle de i österlanden bodde.;E sOch honom vordo födde sju söner och tre döttrar.rD aEn man var uti det landet Uz, som het Job; han var from och rättfärdig, gudfruktig, och flydde det onda.\C1 Ty Mardechai den Juden var den andre näst Konungenom Ahasveros, och stor ibland Judarna, och täck för alla sina bröder; den der sökte det godt var för sitt folk, och talade det bästa för allo sino säd.6Be Men allt det under hans våld och magt skedde, och om den stora härlighet, som Konungen gaf Mardechai, si, det är skrifvet uti de Konungars Chrönico i Meden och Persien.TA # Och Konung Ahasveros lade en skatt uppå landet, och uppå öarna i hafvet.Y@+ Och Esther befallde stadfästa detta ärendet om Purim, och skrifva uti en bok.q?[ Att de skulle hålla dessa dagar Purim på deras bestämda tid, såsom Mardechai den Juden, och Drottningen Esther dem förelagt hade; såsom de uppå sina själar och uppå sina säd anammat hade det ärendet om fastone och ropet.> Och sände brefven till alla Judar, uti de hundrade sju och tjugu land i Konungs Ahasveros rike, med vänlig och trofast ord;=! Och Drottningen Esther, Abihails dotter, och Mardechai den Juden, skrefvo med alla magt, till att fast göra detta andra brefvet om Purim;_<7 Att de ju ville hålla dessa två dagarna hvart år, såsom de föreskrefne och förelagde voro, så att desse dagar icke skulle förgätne, utan hållne varda, barn efter barn i alla slägter, i all land och städer; det äro de dagar Purim, hvilke icke skola brutne varda ibland Judarna, och deras åminnelse icke förgås när deras säd.; Och Judarna togo det uppå sig och sina säd, och uppå alla dem som gåfvo sig till dem, att de icke ville gå härifrå;:/ Af hvilko desse dagar kallades Purim, efter lottsnamnet, efter all detta brefs ord, och hvad de sjelfve sett hade, och hvad till dem räckt hade._97 Och huru Esther hade ingångit till Konungen och beställt, att hans onda uppsåt, som han emot Judarna tänkte, måtte genom bref vändas inpå hans hufvud; och huru man honom och hans söner hade hängt i galga;08Y Huruledes Haman, Medatha son, den Agagiten, alla Judars fiende, hade i sinnet att förgöra alla Judar, och låta kasta lott, till att förskräcka och förgöra dem;c7? Och Judarna togo dervid, och gjorde som de begynt hade, och det Mardechai till dem skref;.6U Efter de dagar, i hvilka Judarna till ro komne voro för sina fiendar, och efter den månaden, i hvilkom deras sorg och glädje, och deras gråt i vällust vänd vardt; att de skulle dem hålla för vällusts och glädjes dagar, och sända den ene dem andra skänker, och dela med de fattiga.o5W Att de skulle vedertaga och hålla den fjortonde och femtonde dagen i den månadenom Adar, hvart år;4/ Och Mardechai skref allt detta som skedt var, och sände brefven till alla Judar, som voro uti all Konung Ahasveros land, både när och fjerran;A3{ Derföre gjorde de Judar, som på bygdene och i småstäderna bodde, den fjortonde dagen i den månaden Adar till en vällusts och glädjes dag, och sände den ene dem andra skänker.?2w Men de Judar i Susan voro tillsammankomne, både på trettonde och fjortonde dagen, och höllo hvilo på femtonde dagen; och den dagen gjorde man till en vällusts och glädjes dag.01Y Detta skedde på trettonde dagen i den månaden Adar; och på fjortonde dagen i samma månadenom höllo de hvilo; den gjorde de sig till en vällusts och fröjds dag.d0A Men de andre Judar i Konungens landom kommo tillsamman, och stodo för sitt lif, att de måtte göra sig rolighet för sina fiendar, och slogo sina fiendar fem och sjutio tusend; men vid deras ägodelar kommo de intet.(/I Och Judarna församlade sig i Susan på fjortonde dagen i den månaden Adar, och slogo ihjäl i Susan trehundrad män; men vid deras ägodelar kommo de intet.y.k Och Konungen befallde att göra så; och budet vardt i Susan uppslaget, och de tio Hamans söner vordo hängde.8-i Esther sade: Om Konungenom täcktes, så låte han ock i morgon Judarna göra i Susan efter det bud, som i dag varit hafver, att de måga hänga de tio Hamans söner i galga.,% Och Konungen sade till Drottningen Esther: Judarna hafva i Susans stad slagit och nederlagt femhundrad män, och de tio Hamans söner; hvad skola de göra i de andra Konungens land? Hvad bedes du, att man dig gifva skall? Och hvad begärar du mer, att man göra skall?P+ På samma tiden kom talet på de slagna i Susans stad inför Konungen.g*G De tio Hamans söner, Medatha sons, Judarnas fiendas; men vid deras ägodelar kommo de intet..)W Parmastha, Arisai, Aridai, Vajesatha,#(A Poratha, Adalja, Aridatha,8'k Dertill slogo de Parsandatha, Dalphon, Aspatha,E& Och i Susans stad slogo Judarna och dråpo femhundrad män.% Alltså slogo Judarna alla sina fiendar med svärd, dråpo och nederlade dem; och gjorde efter sin vilja på dem som dem fiender voro.$} Förty Mardechai var myndig i Konungens hus, och hans rykte hördes i all land, huru han växte till, och vardt väldig.&#E Och alle öfverstarna i landen, och Förstarna, och landshöfdingarna, och Konungens ämbetsmän höllo Judarna i äro; ty Mardechai fruktan kom öfver dem.a"; Så församlade Judarne sig i deras städer, i allom Konungs Ahasveros landom, att de skulle göra anfall på dem som dem ondt ämnade; och ingen kunde stå emot dem; förty deras fruktan var kommen öfver all folk.! 3 Uti tolfte månadenom, det är den månaden Adar, på trettonde dagen, hvilken Konungens ord och bud förelagt hade, att man det göra skulle; rätt uppå samma dagen, då fienderna skulle öfverfallit Judarna, vände det sig så, att Judarna skulle öfverfalla sina fiendar.Z -Och i all land och städer, dit Konungens ord och bud räckte, der vardt ibland Judarna fröjd, glädje, lust och goda dagar; så att månge af folken i landen vordo Judar; ty Judarnas fruktan kom öfver dem.GMen Judomen var uppgånget ljus och fröjd, glädje och ära.H Men Mardechai gick ut ifrå Konungenom, i Konungsligom klädom, gult och hvitt, och med en stor guldkrono, klädd uti en linnen och purpurmantel; och staden Susan fröjdade sig och var glad.  Och de ridande båden på mular redo ut snarliga och med hast, efter Konungens ord; och påbudet vardt uppslaget i Susans stad.<q Och brefvets innehållelse var, att ett bud utgifvet var i all land, till att kungöra all folk, att Judarna skulle på den dagen redo vara till att hämnas öfver deras fiendar.{ På en dag i all Konungens Ahasveros land, nämliga på trettonde dagen i tolfte månadenom, det är den månaden Adar.xi Och befallde Judomen, der som de voro i städerna, att de skulle församla sig, och stå för deras lif, och förgöra, dräpa och förlägga, all lands och folks magt, som dem bedröfvade, med deras barn och qvinnor, och taga deras gods: Och det skrefs under Konung Ahasveros namn, och med Konungens ring beseglades; och han sände brefven med ridande båd på unga mular.A{ Så vordo Konungens skrifvare kallade, på den tiden i tredje månadenom, det är den månaden Sivan, på tredje och tjugonde dagen; och vardt skrifvet såsom Mardechai böd, till Judarna, och till Förstarna, landshöfdingarna och höfvitsmännerna i landen, allt ifrån Indien intill Ethiopien, nämliga i hundrade sju och tjugu land; hvarjo lande efter sina skrift, hvarjo folke efter sitt mål, och Judomen efter deras skrift och mål.ucSå skrifver I nu ut för Judarna, såsom eder täckes, under Konungens namn, och besegler med Konungens ring; förty de skrifvelse, som under Konungens namn skrifvas, och med Konungens ring beseglade varda, dem måtte ingen igenkalla.Y+Då sade Konungen Ahasveros till Drottningen Esther, och till Mardechai den Judan: Si, jag hafver gifvet Esther Hamans hus, och honom hafver man hängt i en galga, derföre att han bar sina hand på Judarna.ucTy huru kan jag lida det onda, som mitt folk uppå gäller? Och huru kan jag se uppå min slägts förderf?<qOch sade: Om Konungenom täckes, och jag hafver funnit nåd för honom, och det så vore Konungenom beläget, och om jag täckes honom; så skrifve man, att Hamans uppsåts bref, Medatha sons, den Agagitens, måga varda igenkallade, de han utskrifvit hafver till att förgöra Judarna i all Konungens land.s_Och Konungen räckte den gyldene spiron till Esther. Då stod Esther upp, och trädde fram för Konungen;\1Och Esther talade ytterligare för Konungenom, och föll honom till fota, gret och bad honom, att han skulle tillintetgöra Hamans den Agagitens ondsko, och hans uppsåt, som han emot Judarna för händer hade.Och Konungen tog sin ring af, som han af Haman tagit hade, och fick Mardechai. Och Esther satte Mardechai öfver Hamans hus.; qPå den dagen gaf Konungen Ahasveros Drottningene Esther Hamans, Judarnas fiendas, hus; och Mardechai kom för Konungen; förty Esther lät förstå, huru han var henne åkommen.s_ Alltså hängde man Haman i galgan, som han till Mardechai gjort hade. Sedan saktade sig Konungens vrede.pY Och Harbona, en af kamererarena inför Konungenom, sade: Si, uti Hamans hus står en galge femtio alnar hög, som han till Mardechai gjort hafver, hvilken för Konungenom godt talat hafver. Konungen sade: Låt hänga honom deruti.- SOch då Konungen kom åter igen af trägårdenom vid huset, in uti salen, der man ätit hade, lutade Haman inpå bänken, der Esther på satt. Då sade Konungen: Vill han ock öfverfalla Drottningena här i husena när mig? Då det ordet gick utu Konungens mun, förskylde de Hamans ansigte.l QOch Konungen stod upp ifrå måltidene, och ifrå vinet, i sine grymhet, och gick in uti trägården vid huset; och Haman stod upp, och bad Drottningena Esther om sitt lif; ty han såg, att honom var ondt beredt af Konungenom. Esther sade: Den fienden och hataren är denne onde Haman. Men Haman vardt förskräckt för Konungenom och Drottningene. )Konungen Ahasveros talade, och sade till Drottningen Esther: Hvilken är den? Eller ho är den som sådant tör sätta sig i sinnet att göra?~ uTy vi äro sålde, jag och mitt folk, till att vi skole förgöras, slås ihjäl och förläggas; Gud gifve, att vi dock hade till trälar och trälinnor sålde varit, så ville jag hafva tegat; och hade då fienden icke gjort Konungenom skada.LDrottningen Esther svarade, och sade: Hafver jag funnit nåd för dig, o Konung, och om Konungenom så täckes, så gif mig mitt lif för mina böns skull, och mitt folk för mitt begärs skull.J Sade Konungen till Esther, på den andra dagen, då han vin druckit hade: Hvad bedes du, Drottning Esther, det man dig gifva må? Och hvad begärar du? Ja, ock halfva riket, det skall ske dig._ 9Då Konungen kom neder med Haman till måltiden, som Drottningen Esther tillredt hade,3Vid de ännu med honom talade, kommo Konungens kamererare dertill, och hastade på Haman, till att komma till måltidena, som Esther tillredt hade.!; Och förtäljde sine hustru Seres, och allom sinom vännom, allt det honom händt hade. Då sade till honom hans vise, och hans hustru Seres: Är Mardechai af Juda säd, för hvilkom du hafver begynt att falla, så hafver du ingen magt med honom, utan du måste falla för honom.s_ Och Mardechai kom igen inför Konungens dörr; men Haman skyndade sig hem, och sörjde med skyldt hufvud;E Så tog Haman klädningen och hästen, och klädde på Mardechai, och förde honom på stadsgatone, och ropade framför honom: Så skall man göra dem manne, som Konungen gerna ära vill.fE Konungen sade till Haman: Skynda dig, och tag klädningen och hästen, såsom du sagt hafver, och gör alltså med dem Judanom Mardechai, som för Konungens dörr sitter; och låt intet fattas af allt det du sagt hafver.) Och man må få den klädningen och hästen uti en Konungens Förstas hand, att han ikläder den man, som Konungen gerna ära vill, och förer honom på hästenom öfver stadsgatorna, och låter ropa framför honom: Så skall man göra dem, som Konungen gerna ära vill.T!Honom skall man hafva fram, och kläda uppå honom Konungslig kläder, de Konungen plägar draga, och den häst, som Konungen plägar uppå rida, och att man sätter en Konungslig krono på hans hufvud;N~Och Haman sade till Konungen: Den man, som Konungen gerna vill ära,K}Då Haman kom in, sade Konungen till honom: Hvad skall man göra dem manne, som Konungen gerna ära vill? Men Haman tänkte i sitt hjerta: Hvem skulle Konungen gerna vilja göra äro, utan mig?w|gOch Konungens svenner sade till honom: Si, Haman står ute på gårdenom. Konungen sade: Låt honom komma in. A5~~~ }}}'||\|{{n{zz-yy[y xx#wwzwvv-uudttjtss9rrr=qqq*ppTooGnnnGmmflllAkksk jXiihhhgg(fff%eeddzdccmc bbLaac```__0_ ^^N]]5\\M[[[(ZZZbYYrY XXgXWWcWVVUU[UTTlT6SSSORRsRQQSPPyP-OOO6NNN,MMpMLL5KKzKJJ{IIkHHH5GGFF1EE7DDzD&CC:BBDBAAmA@@t@??i?>>_>=='< p Wb$9K|$[KE!GTo,E r O B s K^WG%j`L5 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;I4  Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.c3? Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.R2 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.L1Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.O0Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?f/ENär jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.d.AVänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.^-5Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?W,'Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.9+mHörer dock till min ord, och låter säga eder;* 7Job svarade och sade:X))Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.V(%Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.['/Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.%&CIntet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.%%Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.P$Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.#+Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid."Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.d!AAf hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.e CTy hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.~uFörty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver; Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.`9Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.I Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.q[De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.@{Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.gG Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.b= Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.`9 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.[/ Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.iK Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.xiSåsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.|qSå måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?V%Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,hIAtt de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?mSVetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;r]Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.6gDeruppå måste jag svara, och kan icke bida;.  YDå svarade Zophar af Naema, och sade: Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.S Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom? yHonom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;c ?Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.a;Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;W'Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:]3Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;\1Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?xiFörbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.Z-Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.lQAlle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.V%Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.LMin hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.eCJag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.r~]Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.Q}Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.t|a Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.{w Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.\z1 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.xyi Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.Qx Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.pwYHan hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.xviSi, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt._u7Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.Wt'Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.,sSFar jag vill, så far jag mig vill.cr?I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.Iq Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?p 9Job svarade, och sade:hoIDetta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.}nsDe som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.rm]Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.`l9Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.Zk-Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.Vj%Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.\i1Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.lhQHans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.ggG Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.jfM Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.uec På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.Id  Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.Uc# En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.LbTy han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.Za-Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;j`MLjuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.^_5Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.^3Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?d]AHvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?Z\-När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.-[ WDå svarade Bildad af Suah, och sade:WZ'Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene.;YqEfter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?YX+Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.oWW Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord.=Vu Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.cU? Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;nTU Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.sS_ Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.lRQÖfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.eQCMitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.gPGHan hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.[O/Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta._N7Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.GMOm du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?]L3Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.XK +Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.eJCMen de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.YI+Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.NHMine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.TG!Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.MFAck jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.SEÄndock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.QDMitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;UC#Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.gBGHan hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.A Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.@% Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.h?I Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.> De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.= Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.<Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.J; Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.:wMen om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.P9Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.'8GJag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.c7?När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?F6Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.5 9Job svarade, och sade:O4#Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.q3["Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.t2a!Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.Z1- Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.W0'Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.|/qHan skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.k.OHan skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.[-/Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.O,Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.L+Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.a*;Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.b)=Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;p(YNär han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.`'9Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.&Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.a%;En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.X$)Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.T#!Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;Y"+Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;n!UHuru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?^ 5Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.wgHvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?Z- Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun??y Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?jM Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.X) Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.X) Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?U#Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?U#Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?RDin mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.QTy så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.MDu hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;PDu straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.OSkall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?/ [Då svarade Eliphas af Thema, och sade:}Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.mSÄro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.xiTy du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.nUVattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.Q Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;e CMin öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.R Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.g GAtt du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk: Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;# Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig.8i Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.]3 Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;L Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?^5 Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.MÄndock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;{Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.s_Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.%Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.<sHo vill finna en renan när dem, der ingen ren är?Z~-Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.`}9Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.U| %Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;`{9 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.ozW Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;gyG Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.\x1 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?Kw Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?kvO Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.Su Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.^t5 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.Ps Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.\r1 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.Vq% Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.; En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.]=3 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?k<O Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?4;c Längre än jorden, och bredare än hafvet.e:C Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan?v9e Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?85 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.@7{ Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;J6 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.]53 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?o4W När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?.3 Y Då svarade Zophar af Naema, och sade:2 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.c1? Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?{0o Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;f/E Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena..y Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;w-g Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.Z,- Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.0+Y Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;d*A Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.q)[ Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.W(' Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.^'5 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.S& Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?k%O Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.q$[ Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.j#M Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?N" Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;X!) Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;Q  Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?%C Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?a; Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.w i Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;Y+ #Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.U# "Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;U# !Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.`9 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.U# Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.O Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;O Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?a; Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.ta När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;S De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.c? Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett. Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.hI När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.[/ Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.jM Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.~ u Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.\ 1 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?U # Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.N  Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.p Y Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.ta Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.K Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?a; Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.kO Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?ve Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker._7 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.c? Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.G Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.W' Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.G Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva._~7 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.f}E Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?X|) Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.g{G Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.z 7 Job svarade och sade:pyYMen de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.Tx!Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.\w1Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;Vv%Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.ouWMen när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet. E;~~J}}_||| {{{Z{zzZyyy)xxWwwswAvv>uuu3tt~t&ssss&rrzr%qqappp3ooonn\mmm0llNl-kkxk%jjkjiihhUggg'ffVeee7dddccbbaaP``i__x^^]]\\z[[ZZ~ZNYYY1XXzXYWWWBVVVWV UUkU$TTMSSvSRR@QQ7PPzP#OObNNN MMLLLjKKKJJ-III4HH:GGGGFFF>EEE9DDxDCCPBBB=BAAcA@@E@ ??O>>>H===E<t2IC^6J=*ORJNIW `; h  K G 4HUc;ezC" Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.]y3"Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?Hx "Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,zwm"Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.]v3"Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.Ru"Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.:to"Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.Gs"Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;$r E"Och Elihu svarade, och sade:Pq!!Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.jpM! Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.Oo!Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.mnS!På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.Nm!Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;ulc!Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.kw!Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.j3!Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.ai;!Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.+hO!Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.vge!Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;Jf !Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.vee!Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;kdO!Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.Tc!!Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;cb?!Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;_a7!På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.R`!Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;j_M!Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;c^?!Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är._]7! Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?q\[! Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.L[! Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.ZZ-! Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;IY ! Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.KX!Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.]W3!Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.YV+!Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.3Ua!Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.XT)!Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.YS+!Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.KR!Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;>Q y!Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.jPM Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.KO Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;]N3 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.WM' Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.KL Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.=Ku Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;gJG Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;PI Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.[H/ Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.zGm I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.|Fq Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.E Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.TD! Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.UC# Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.[B/ Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.AA} Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.$@A Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.Y?+ Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.]>3 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.i=K Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.< Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.X; + Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.Z:-(Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.Y9+'Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;J8 &Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;d7A%Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.[6/$Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.5{#Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;4/"Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.o3W!Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?^25 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.l1QHafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.T0!Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.p/YHafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?d.AHvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.h-IHafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?b,=Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?h+IHafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?]*3Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?[)/Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära._(7Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.k'OHafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,Y&+Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?s%_Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?$yTy ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.^#5Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?d"AHafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?y!kHafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?e CHvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?c? Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?^5 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.=u Ty det är en last och en missgerning för domarena.N Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;dA Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,NSå låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.xiHafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,OMan väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.Z-Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?A}Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?q[Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?iKMen hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?f GJag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.?yMin harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.SMin hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.?yJag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.dAJag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.RMina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.U #Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.\ 1Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.i KDock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.k OTy jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.a ;Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;jMDu äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.]3Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.RMan hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.|qGenom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.s_Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.Y+Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.  Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.RDe äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;zm De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.#? På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.k~O Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.j}M De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.N| Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.Q{De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.Jz Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;Iy Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;KxOch då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.QwDe som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;uvcDe som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;SuHvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;zt oNu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;+sONär jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.^r5Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.^q5De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.EpEfter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.?oyDe hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.\n1Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.KmMin säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.]l3Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.\k1Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.Yj+Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.8ikJag var dens blindas öga, och dens haltas fot.mhSRättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.cg? Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta._f7 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.peY Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.Wd' Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.Pc Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;Ub#Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;Ua#Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;U`#Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;T_!Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;U^#Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;Y]+Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;]\3Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.7[ kOch Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:iZKOch sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.RYDå såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;ZX-Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,HW Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.QVFörty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;8UkGud vet vägen dertill, och känner hennes rum.UT#Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.dSAHon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.QRHvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?mQSTopats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.LPRamoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.fOEGuld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.SNHon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;hMIMan kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.YL+Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.QK Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.RJ Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?aI; Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.WH' Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.HG  Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.TF!De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.HE Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;NDMan finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.NCMan får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.%BCDet springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.^A5På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.K@Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.G? Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.i>KMan skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.w=gDetta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.r<]Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.n;UHonom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;n:UNär den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.W9'Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.8Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.^75Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,]63Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.u5cOm han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.v4e Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.a3; Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?i2K Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.R1 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?T0! Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?f/ETy hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?Q.Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.-wIfrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.,Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.h+IMine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.S*Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;r)]Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;D( Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade: 'Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?b&= På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.o%W För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.D$ Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.[#/ Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.="u Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.K!Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.L Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.U#Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse.A}De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.BFör hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?X)Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?taHvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom? 9Job svarade, och sade:X)Huru mycket mindre en menniska, den malen, och ens menniskos barn, den matken?Y+Si månen skin icke ännu, och stjernorna äro ännu icke rena för hans ögon;kOOch huru kan en menniska rättfärdig varda för Gudi? Eller huru kan ene qvinnos barn rent vara?OHo kan räkna hans krigsmän? Och öfver hvem uppgår icke hans ljus?Z-Är icke herrskap och fruktan när honom, hvilken frid gör ibland sina högsta?- WDå svarade Bildad af Suah, och sade:`9Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?'GDe äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.nUHan gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.zmOch hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.fEHan hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;,QDe barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.` 9Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort.  Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.y kTy om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.w gI mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.v eHorkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.ucI lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.wg Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.jM De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.wg De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.Q Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.oW De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande. Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.|qDe nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;oWDe uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.ucSi, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.[~/De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.N}De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.H| De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.k{ QHvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?cz?Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.^y5Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;mxSDerföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.qw[Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.Lv Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.huI Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.`t9 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;cs? Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;r{ Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.qq[Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.QpUtan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.To!Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;`n9Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!PmOch sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;Ul#Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;Zk-Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.j 9Job svarade, och sade:hiIOch den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.thaFörty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;ngUEhvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.Yf+Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.\e1Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.QdOch du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.RcSå skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.bOm du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;GaHör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.Z`-Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.[_/Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.c^?De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.g]GÄndock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.]\3De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?a[;Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;RZVill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?UY#Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.QX Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?JW  Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;PV Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?]U3 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.UT# Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.LSDu hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.cR?Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd._Q7Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.WP'Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.LOMenar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?NMenar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?mMSMenar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?/L [Då svarade Eliphas af Thema, och sade:NK"Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?J!Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.YI+ Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.sH_Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?gGGTy den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.bF=Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?_E7Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?MDSi, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.UC#Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.UB#Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.RAHans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.7@iDenne dör frisk och helbregda, rik och säll.4?cHo vill lära Gud, den ock dömer de höga?q>[Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.^=5Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.g<GGud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,`;9De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.:Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.y9kMen si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.r8]Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?[7/De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;d6A De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; 6~~T~}}O||Q{{>zzz;yyZyxxOww{w7vv5uuu/ttmtssgsrr.qqUppp=ooonnnmmKlllkk[jjj!iivihh%gg:ffofeeee$ddd=ccc7bbbJaaa``<___e_^^E]]]8\\\1[[m[ ZZYYY8XXX5WW|WVV_UUU;TTdTSSIRRR>n>==X=<<}<";;t;::f999v988&77n7$6444 33G222I11z1F000Y///..j.--f,,,A,++***P*)''6&%X$$$*##""E!!C +pd0l"q1g,cs Zi1i:N/(! w ' 7 8 h -Bk'Inid0AHerre, vår Herre, huru härligit är ditt Namn i all land, der man tackar dig i himmelen.:/ qEn Psalm Davids, till att föresjunga på Gittith.D.Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla. Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.q-[Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.d,ASi, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.h+IOch hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.p*Y Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;A)} Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.E( Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper. ' Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.c&? Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.Y%+Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.$!Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver; #Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. Sela.y"kHafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;Q!Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;h IAtt de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.mSUppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;] 5Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens..U Herren hörer mina bön; mina bön anammar Herren. Alle mine fiender komme på skam, och förskräckes svårliga; vände sig tillbaka, och komme på skam hasteliga.J  Viker ifrå mig, alle ogerningsmän; ty Herren hörer min gråt.lQMitt ansigte är förfallet af sorg, och är gammalt vordet; ty jag varder trängd på alla sidor.~uJag är så trött af suckande; jag gör mina säng flytande i hela nattene, och väter mitt lägre med mina tårar.MTy i döden tänker man intet på dig; ho vill tacka dig i helvete?X)Vänd dig, Herre, och undsätt mina själ; hjelp mig för dina mildhets skull.LOch min själ är svårliga förskräckt; ack! Herre, huru länge?dAHerre, var mig nådelig, ty jag är svag; hela mig, Herre, ty mine ben äro förskräckte;W'Ack! Herre, straffa mig icke i dina vrede, och näps mig icke i dine grymhet.C En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva. Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld. Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.  Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.jM Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.|qMen jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.^5Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.Q De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.w gTy du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.i KHerre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.Y +Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.5 eHerre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.: qEn Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet.0YDu fröjdar mitt hjerta, ändock de andre mycket vin och korn hafva. Jag ligger och sofver allstinges i frid; ty allena du, Herre, hjelper mig, att jag må säker bo.r]Månge säga: Huru skulle den visa oss hvad godt är? Men upplyft, Herre, öfver oss dins ansigtes ljus.;qOffrer rättfärdighet, och tröster uppå Herran.c?Varden I vrede, så synder icke; taler med edor hjerta på edra sänger, och bider. Sela.iKBesinner dock, att Herren förer sina heliga underliga; Herren hörer, när jag åkallar honom.yI herrar, huru länge skall min ära skämd varda? Hvi hafven I fåfängeligheten så kär, och älsken lögnen? Sela.Hör mig, när jag ropar, mine rättfärdighets Gud; du som tröstar mig i ångest; var mig nådelig, och hör mina bön.? {En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel.QUpp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder. När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. Sela.c~?Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.K}Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.\|1Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. Sela.k{OMen du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.MzMånge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. Sela.\y1Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.=x wEn Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom.-wS Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.Gv Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.`u9 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.^t5 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.isKÄska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.~ruJag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.DqMen jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.hpIHan skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.Io Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.RnLåt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.omWKonungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:Fl Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?Tk #Ty Herren känner de rättfärdigas väg; men de ogudaktigas väg förgås.gj IDerföre blifva icke de ogudaktige i domenom, eller syndarena i de rättfärdigas församling.Ti #Men de ogudaktige äro icke så; utan såsom agnar, som vädret bortförer.&h GHan är såsom ett trä, planteradt vid vattubäcker, hvilket sina frukt bär i sinom tid, och dess löf förfalna intet; och hvad han gör, det lyckas väl.Ug %Utan hafver lust till Herrans lag, och talar om hans lag både dag och natt.f )Säll är den, som icke vandrar uti de ogudaktigas råd, och icke träder in uppå de syndares väg; ej heller sitter der de bespottare sitta;9em*Och Job blef död, gammal och mätt af lefvande.~du*Och Job lefde derefter hundrade och fyratio år, så att han fick se sin barn och barnabarn, allt intill fjerde led. c *Och vordo icke funna så dägeliga qvinnor i all land, såsom Jobs döttrar; och deras fader gaf dem arfvedel med deras bröder.Wb'*Och kallade den första Jemima, den andra Kezia, och den tredje KerenHappuch..aW* Och fick sju söner och tre döttrar;`7* Och Herren välsignade Job mer än tillförene; så att han fick fjortontusend får, och sextusend camelar, och tusende par oxar, och tusende åsnar;F_* Och till honom kommo alle hans bröder, och alla hans systrar, och alle de honom tillförene kände, och åto med honom i hans hus, och vände sig till honom, och hugsvalade honom öfver allt det onda, som Herren hade låtit komma öfver honom; och hvardera gaf honom ett stycke penningar, och ett gyldene klenodium.^* Och Herren vände Jobs fängelse, då han bad för sina vänner; och Herren gaf Job dubbelt så mycket, som han tillförene haft hade.]+* Då gingo bort Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Sophar af Naema, och gjorde såsom Herren dem sagt hade; och Herren såg till Jobs person;G\*Så tager nu sju stutar, och sju vädrar, och går bort till min tjenare Job, och offrer bränneoffer för eder, och låter min tjenare Job bedja för eder; förty honom vill jag anse, så att jag icke skall låta eder se, huru I hafven bedrifvit ena dårhet; förty I hafven icke rätt talat, såsom min tjenare Job.d[A*Då nu Herren dessa orden med Job talat hade, sade Herren till Eliphas af Thema: Min vrede är förgrymmad öfver dig, och öfver dina två vänner; förty I hafven icke rätteliga talat om mig, såsom min tjenare Job.GZ*Derföre gifver jag mig skuld, och gör bot i stoft och asko.HY *Jag hafver hört dig med öronen, och min ögon se dig ock nu.DX*Så hör nu, låt mig tala; jag vill fråga dig, lär mig.W+*Det är en fåvitsk man, som menar fördölja sitt råd; derföre hafver jag ovisliga talat det mig för högt är, och det jag icke förstår.SV*Jag vet, att du all ting förmår; och ingen tanke är för dig fördold.+U S*Och Job svarade Herranom, och sade:;Tq)*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***WS')På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.VR%)Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.oQW)Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.`P9)Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.NO)Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.MN)Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.EM)Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.jLM)Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.gKG)När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.dJA)Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.fIE)Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.YH+) Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.BG) Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.IF ) Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.1E]) Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.gDG) Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.bC=)Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.OB)Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;HA )Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.^@5)Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.`?9)Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?`>9)Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.=y)Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.f< G)Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?5;c(Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom? Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna? Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud? När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan. Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.n:U(Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?G9(Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?`89(Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?R7(Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?h6I(Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.5w(Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.`49(Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.<3s(Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.>2w(Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.m1S(Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.N0( Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.c/?( Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.T.!( Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.\-1( Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.L,( Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.X+)(Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;2*_(Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;O)(Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;Q((Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.]'3(Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?a&;(Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?O%(Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:9$ o(Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:##'Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene? I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum. Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort. Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han. Och Herren svarade Job, och sade: Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara? Job svarade Herranom, och sade: Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun. Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.Q"'Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?}!s'När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.\ 1'Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.W''Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.U#'Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;_7'Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.b='Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.Y+'Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?\1'På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.Y+'Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.r]'Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;\1'Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.P'Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.S'Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;fE'Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?iK'Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?c?' Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?W'' Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?M' Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.J ' Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.N' Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?W ''Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;Z -'Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.N 'De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.k O'Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?| q'Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?a;'Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?Q'Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?Q 'Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;;q&&*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***b=&%Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,Z-&$Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?S&#Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?a;&"Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?mS&!Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?hI& Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?T~!&Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?l}Q&Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?Z|-&Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;@{{&Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?Zz-&Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?]y3&Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;Xx)&Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;Xw)&Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?bv=&Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?_u7&Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;gtG&Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?Ms&Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?Pr&Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;Uq#&Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?ppY&Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?Mo&Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?sn_&Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.^m5&Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;[l/& Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?Qk& Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;ojW& Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?[i/& Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;[h/& Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;^g5&Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;Xf)&Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?[e/&Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;gdG&Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?:co&Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:Yb+&Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?Wa'&Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?8` m&Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:N_%Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.^5%Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.G]%Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;`\9%Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.Z[-%Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.dZA%Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.cY?%Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.KX%Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?PW%Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;gVG%Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?:Uo%Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.cT?% Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.lSQ% Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;cR?% De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.HQ % Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.:Po% Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.=Ou%Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.WN'%Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.zMm%Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.bL=%Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd. K%Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.NJ%Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.HI %Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.9H o%Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.FG$!Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.eFC$ Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.FE$Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest._D7$Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.XC)$Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;AB}$Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.VA%$Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;G@$Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.>?w$Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.O>$Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.`=9$Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?R<$Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?q;[$Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.T:!$Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.z9m$Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?k8O$Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.^75$Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.6$Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.d5A$Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.J4 $Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.[3/$ De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;c2?$ Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.b1=$ Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.l0Q$ Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.h/I$ Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;H. $Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga, -$Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.M,$Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.X+)$Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.f*E$Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.`)9$Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.g(G$Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.+' S$Elihu talade ytterligare, och sade:d&A#Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.f%E#Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,_$7#Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.Y#+# Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.["/# Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;_!7# Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?U ## De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;b=# De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;q[#Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.hI#Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?kO#Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?]3#Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.A}#Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.lQ#Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?P#Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?$ E#Och Elihu svarade, och sade:'"%Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.}s"$Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.<s"#Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.D""Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig."!Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.uc" Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.A}"För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.H "Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket."Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?` 9"Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.] 3"Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;E "Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;w g"Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.d A"Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;L"Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.T!"Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;Z-"Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.{"Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.  "Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.Z-"Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?3"Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?P"Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.[/"Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.Q"Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;Z~-" Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?b}=" Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.y|k" Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.k{O" Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis; +[~~~}}O||r|#{{h{zz3yyy>xxxww,vv%uu;totss"rrqq>pp ooMnnmm}mllAkkjj>iiShhh,ggg f~feWe&dd!cc$buaa.``5___^^V]]b\\l\[[ZZ\YY|YXXWWXVVMVUUTTRT SS8RQQaPPNOOQNNMMM&LLLKKfKJJ+IIuIHHTGGG0FFFDEEEDDD-CCZCBB(AAdA @@??k? >>@={=J<<  Men jag vandrar oskyldeliga; förlös mig, och var mig nådelig.<=s Hvilke omgå med arga list, och taga gerna gåfvor.T<! Ryck icke mina själ bort med syndarena, eller mitt lif med de blodgiruga;O;Herre, jag hafver dins hus boning kär, och det rum der din ära bor.Q:Der man hörer tacksägelses röst, och der man predikar all din under.]93Jag tvår mina händer med oskyldighet, och håller mig, Herre, intill ditt altare;M8Jag hatar de ondas församling, och sitter icke när de ogudaktiga.b7=Jag sitter icke när de fåfänga, menniskor, och hafver icke omgängelse med de falska.K6Ty din godhet är för min ögon, och jag vandrar i dine sanning.T5!Pröfva mig, Herre, och försök mig; ransaka mina njurar och mitt hjerta.}4 uEn Psalm Davids. Herre, skaffa mig rätt; ty jag är oskyldig. Jag hoppas på Herran; derföre skall jag icke falla..3WGud löse Israel utaf allo sine nöd.@2{Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.h1IBevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.Q0Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.P/Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.@.{Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.Q-Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.Q,Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.g+GHerrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.M* Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.V)% Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.T(! För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.e'C Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.E& Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.R%Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.$'Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.o#WTänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.o"WLed mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.?!yHerre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.^ 5Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.{oMin Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.8 mEn Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.eC Hvilken är den samme ärones Konung? Det är Herren Zebaoth; han är ärones Konung. Sela.c? Görer portarna vida, och dörrarna i verldene höga, att ärones Konung må draga derin.jMHvilken är den samme ärones Konung? Det är Herren, stark och mägtig, Herren mägtig i strid.c?Görer portarna vida, och dörrarna i verldene höga, att ärones Konung må draga derin._7Detta är den slägt, som efter honom frågar, den ditt ansigte, Jacob, söker. Sela.\1Han skall undfå välsignelse af Herranom, och rättfärdighet af sins helsos Gud.yDen oskyldiga händer hafver, och renhjertad är; den ej lust hafver till lösaktiga läro, och svär icke falskeliga;NHo skall gå uppå Herrans berg? Och ho kan stå uti hans helga rum?QTy han hafver grundat henne på hafvena, och på floderna beredt henne.g IEn Psalm Davids. Jorden är Herrans, och hvad deruti är; jordenes krets, och hvad derpå bor.zmGodhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar; och jag skall blifva i Herrans hus evinnerliga.zmDu bereder till mig ett bord emot mins fiendar; du smörjer mitt hufvud med oljo, och inskänker fullt för mig.Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.b=Han vederqvicker mina själ; han förer mig in på rätta vägen, för sitt Namns skull.NHan föder mig på en grön äng, och förer mig till friskt vatten.G En Psalm Davids. Herren är min herde, mig skall intet fattas.B }Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn. De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör. Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.D Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna. wTänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom. De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.taDig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.*MTy han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.lQLofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.Y+Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.I Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.FFria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.X)Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.J De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.OJag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig. Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.~Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.z}mJag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.Q|De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.G{ Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.[z/ Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare._y7 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.rx] Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.jwM Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.Tv!Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:\u1Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.^t5Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.OsVåre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.:roMen du äst helig, du som bor ibland Israels lof._q7Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.ap;Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.To #En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder..nU Ty du skall göra dem till skuldror; med dina strängar skall du emot deras anlete skjuta. Herre, upphöj dig i dine kraft; så vilje vi sjunga och lofva dina magt.`m9 Ty de tänkte att göra dig ondt, och togo de råd före, som de icke fullborda kunde.\l1 Deras frukt skall du förgöra utaf jordene, och deras säd ifrå menniskors barn. k Du skall göra dem såsom en glödande ugn, när du dertill ser; Herren skall uppsluka dem i sine vrede; elden skall uppfräta dem._j7 Din hand skall finna alla dina fiendar; din högra hand skall finna dem som dig hata.]i3Ty Konungen hoppas uppå Herran, och skall igenom dens Högstas godhet fast blifva.jhMTy du sätter honom till en välsignelse evinnerliga; du fröjdar honom med dins anletes fröjd.Wg'Han hafver stora äro af dine hjelp; du lägger lof och prydelse uppå honom.[f/Han beder dig om lif; så gifver du honom ett långt lif, alltid och evinnerliga.ieKTy du öfverskuddar honom med god välsignelse; du sätter ena gyldene krono uppå hans hufvud.`d9Du gifver honom hans hjertas önskan, och förvägrar intet hvad hans mun beder. Sela.`c9Herre, Konungen fröjdar sig i dine kraft; och huru ganska glad är han af dine hjelp!.b YEn Psalm Davids, till att föresjunga.qa[ De äro nederstötte och fallne; men vi stå upprätte. Hjelp, Herre; Konungen höre oss, när vi rope.b`=De andre förlåta sig på vagnar och hästar; men vi tänke på Herrans vår Guds Namn._Nu märker jag, att Herren hjelper sin smorda, och hörer honom i sinom helga himmel; hans högra hand hjelper väldeliga.z^mVi fröjde oss, att du oss hjelper; och i vår Guds Namn rese vi baneret upp; Herren fullborde alla dina böner.P]Han gifve dig hvad ditt hjerta begärar, och fullborde all din anslag.R\Han tänke uppå all din spisoffer; och din bränneoffer vare fet. Sela.I[ Han sände dig hjelp af helgedomenom, och styrke dig utaf Zion.DZHerren höre dig i nödene; Jacobs Guds Namn beskydde dig..Y YEn Psalm Davids, till att föresjunga.{XoBevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning. Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.PW Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.aV; Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.jUM De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.qT[ Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.lSQ Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.|RqHerrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.QHon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.xPiOch hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.zOmDeras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;DNIntet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.HM En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.SLHimlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk..K YEn Psalm Davids, till att föresjunga.AJ{2Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.I1Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.BH0Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;[G//Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.AF}.De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.PE-Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.D,Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.pCY+Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.UB#*De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.VA%)Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.h@I(Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.g?G'Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.q>[&Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.Q=%Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.<$Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.H; #Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.T:!"Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.F9!Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.I8  Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?y7kGuds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.[6/Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.N5Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.M4Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.O3Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.G2Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;s1_Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.K0Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.]/3Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.M.Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.q-[Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.Z,-Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.P+De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.`*9Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;R)Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.~(uDer såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.b'=Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.g&GOch Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.G% Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.b$= Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.P# Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.Q" Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.d!A Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.e CJorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.,QNär jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.QHelvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig.U#Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.[/Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst./Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.I Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;C En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;ykMen jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.X)Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.|q Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;Y+ Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.s_ Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;E Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.mS För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.RBevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.b=Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.GBehåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.a ;Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.# ?Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.< sTala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.}  uEn bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.  Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.pY Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse.fE Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.ykJag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.a;Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.T!Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.LMen Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.1Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.jMFör de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.Z-Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.V 'Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.~+Den som icke gifver sina penningar på ocker, och tager icke skänker öfver den oskyldiga. Den det gör, han skall blifva vid sig evinnerliga.}Den som de ogudaktiga för intet aktar; men dem som Herran frukta, ärar han, den som sinom nästa svär, och håller det;i|KDen med sine tungo icke förtalar, och icke gör sin nästa ondt, och sin nästa icke skämmer.T{!Den som vandrar utan vank, och gör rätt, och talar sanningen af hjertat;_z 9En Psalm Davids. Herre, ho skall bo i dine hyddo? Ho skall blifva på ditt helga berg?y#Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.?xyI skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.Hw Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte. vVill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.euCMen de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.tHerren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade._ Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.e=C Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.T<! Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare._;7 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.V:% Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;L9 Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.H8 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga.7 Foglarna under himmelen, och fiskarna i hafvet, och hvad i hafvena går. Herre, vår Herre, huru härligit är ditt Namn i all land.<6sFår och fä alltsamman; vilddjuren också dertill;s5_Du skall göra honom till en herra öfver dina händers verk; all ting hafver du under hans fötter lagt:z4mDu skall låta honom en liten tid af Gudi öfvergifven varda; men med äro och härlighet skall du kröna honom.q3[Hvad är menniskan, att du tänker på henne; eller menniskones son, att du låter dig vårda om honom?c2?Ty jag skall se himlarna, dins fingers verk; månan och stjernorna, som du beredt hafver.!1;Utaf unga barnas och spenabarnas mun hafver du ena magt upprättat, för dina ovänners skull; att du skall nederlägga ovännen, och den hämndgiruga. #h~~B}}}8||u|){{[zzzyxxxHwwiwvvDuuatt)ssrr=qq{pppoo nmmblllkFjj@ii1hhOggg>fff2eepe!dddccc2bbubaapa``M___;^^^$]]n]\\U[[[KZZZ YYOYX&WWzW VxV)UU`TTSSSRR+QQ/PP@OOcO NN[MMzLLBKKK=JJdIIHHH"GGoFFJEEE4DDxCCC(BBZAAA)@@d???F>>====0<<;;;_;:::,99"88.77l766T5553444@33z3!22E11400t///L...-,,,+**p*#))x)(''Q&&n%%Y$$##v""$! wo>:p7k CY}JK).B ; ' ^  \ <k`Oair]~3-Gud, din stol blifver alltid och i evighet; dins rikes spira är en rättvis spira.h}I-Skarp äro din skott; så att folken för dig skola nederfalla, midt ibland Konungens fiendar.&|E-Lyckosamliga gånge dig i dinom skrud; drag fram för sanningenes skull, och till att behålla de elända vid rätt; så skall din högra hand bevisa under.J{ -Bind ditt svärd vid din sido, du hjelte; och pryd dig härliga.z{-Du äst den dägeligaste ibland menniskors barn. Täckelige äro dine läppar; derföre välsignar dig Gud evinnerliga.pyY-Mitt hjerta diktar en skön viso, jag vill sjunga om en Konung; min tunga är en god skrifvares penne.Ux %-En brudvisa och undervisning, Korah barnas, om rosena, till att föresjunga.w,Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.Sv,Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?Wu',Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.^t5,Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.Js ,Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.ar;,Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;Wq',Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.Pp,Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;{oo,Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.an;,Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.Pm,Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;flE,Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.`k9,Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.Fj, Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.Si, Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.Yh+, Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.jgM, Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?Xf), Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. Sela.Xe),Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.[d/,Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;tca,Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.Hb ,Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger./aW,Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.`,Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat._y,Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.;^ s,En undervisning Korah barnas, till att föresjunga.&]E+Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.}\s+Att jag ingår till Guds altare, till Gud, som min glädje och fröjd är, och tackar dig, Gud, på harpo, min Gud.v[e+Sänd ditt ljus och dina sanning, att de leda mig, och föra mig till ditt helga berg, och till dina boning;Zw+Ty du äst, Gud, min starkhet; hvi bortdrifver du mig? Hvi låter du mig gå så sorgse, då min fiende tränger mig?vY g+Döm mig, Gud, och uträtta min sak emot det oheliga folk; och fräls mig ifrå de falska och onda menniskor.X1* Det är såsom ett mord i mina ben, att mine fiender skämma mig; då de dagliga till mig säga: Hvar är nu din Gud? Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.W* Jag säger till Gud, min klippa: Hvi hafver du förgätit mig? Hvi måste jag gå så sorgse, när min fiende mig tränger?vVe* Om dagen hafver Herren utlofvat sina godhet, och om nattene sjunger jag honom, och beder till mins lifs Gud.U}*Dine floder fräsa fast, så att ett djup brusar här, och ett djup der; alle dine vattuvågor och böljor utöfver mig. T*Min Gud, bedröfvad är min själ i mig; derföre tänker jag på dig, i det land vid Jordan, och Hermonim, på de litsla bergena.S7*Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han hjelper mig med sitt ansigte.XR)*När jag nu derpå tänker, så utgjuter jag mitt hjerta vid mig sjelfvan; ty jag ville gerna gå med hopenom, och med dem vandra till Guds hus; med glädje och tacksägelse ibland hopen som högtid hålla.gQG*Mine tårar äro min spis dag och natt, då man dagliga till mig säger: Hvar är nu din Gud?}Ps*Min själ törster efter Gud, efter den lefvande Gud. När skall jag dertill komma, att jag måtte se Guds ansigte?WO'*Såsom hjorten ropar efter friskt vatten, så ropar min själ, Gud, till dig.;(Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.f=E(Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.K<( Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.r;]( Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.<:q( Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.9( Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.S8( Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.E7(Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.6y(Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.=5s(Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.4{(Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå. 3(Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom. 2(Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;Q1(Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;.0 Y(En Psalm Davids, till att föresjunga.}/s' Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder. Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här..)' När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. Sela.V-%' Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.I, ' Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.\+1' Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.J* 'Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.|)q'De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall."(='Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. Sela.}'s'Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.x&i'Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.g%G'Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.C$'Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.<# u'En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun."{&Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig. Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.i!K&Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.X )&Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.K&Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.L&Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.&Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.S&Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.gG&Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.s_&Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;'& Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.oW& Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.gG& Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.V%& Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.iK& Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.W'&Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.F&Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.>w&Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.fE&Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.{&Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.D&Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.R&Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.)  O&En Psalm Davids, till åminnelse. )%(Och Herren skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.M %'Men Herren hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd;i K%&Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda.S %%Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå.uc%$Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen.yk%#Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.-%"Förbida Herran, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda.iK%!Men Herren låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder.P% Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom.@{%Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke.N%Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.I %De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.%Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.B%Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.\~1%Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.}%Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.V|%%Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen.]{3%Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.Qz%Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.by=%Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild. x9%Ty de ogudaktige skola förgås; och Herrans fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner.`w9%De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva.Sv%Herren känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga.bu=%Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men Herren håller de rättfärdiga vid magt.ct?%Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor.\s1%Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista.r%De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma.Bq% Men Herren ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer.bp=% Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom.Ko% Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid.}ns% Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara.`m9% Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter Herran, skola ärfva landet.cl?%Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör.k%Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.cj?%Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag.Si%Befalla Herranom din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat;Qh%Haf dina lust i Herranom; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar.\g1%Haf hopp till Herran, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga.`f9%Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna.^e 7%En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän.@dy$ Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke; Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.bc=$ Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.Kb$ Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.paY$ De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.c`?$Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!_$Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.h^I$Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.q][$Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.t\a$All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;_[7$De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.jZM$Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.@Y }$En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga.RX#Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.W+#Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.V'#Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.sU_#Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.hTI#Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.ZS-#Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.NR#Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.WQ'#Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.RP#Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;O#Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.eNC#Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.M#Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.iLK#Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig. K#Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.zJm#Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.sI_# Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.cH?# De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.^G5# Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är. F9# All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.ME# Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.D#Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.sC_#Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.PB#Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.LA#Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem. @#Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;n?U#Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.A>}#Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.e= E#En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.V<%"Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda. Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.L;"Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.V:%"Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.u9c"Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.]83"Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.q7["Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.T6!"Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.P5"Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.]43"Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.T3!" Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?L2" Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.n1U" De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.V0%" Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.Z/-" Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.V.%"Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.Z--"De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.\,1"De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.X+)"Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.Q*"Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.d)A"Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.T(!"Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.|' s"En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg.L&!Din godhet, Herre, vare öfver oss, såsom vi på dig förtröste.R%!Ty vårt hjerta gläder sig af honom, och vi hoppes på hans helga Namn.K$!Vår själ väntar efter Herranom; han är vår hjelp och sköld.U##!Att han skall fria deras själ ifrå dödenom, och föda dem i hårdom tid.\"1!Si, Herrans öga ser uppå dem som frukta honom; de som uppå hans godhet trösta;L!!Hästar hjelpa ock intet, och deras stora starkhet frälsar intet.k O!Enom Konung hjelper intet hans stora magt; enom kämpa varder icke hulpet genom hans stora kraft.N!Han böjer allas deras hjerta; han aktar uppå alla deras gerningar.I !Utaf sinom fasta stol ser han uppå alla de som på jordene bo.H ! Herren skådar neder af himmelen, och ser all menniskors barn.fE! Saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är; det folk, som han till ett arf utkorat hafver.N! Men Herrans råd blifver evinnerliga; hans hjertas tankar i evighet.J ! Herren gör Hedningarnas råd omintet, och vänder folks tankar.L! Ty om han säger, så sker det; om han bjuder, så är det gjordt.O!All verlden frukte Herran; honom rädes allt det som på jordene bor.mS!Han håller vattnet i hafvet tillsammans, såsom uti en lägel; och lägger djupen i det fördolda.W'!Himmelen är gjord genom Herrans ord, och all hans här genom hans muns anda.Q!Han älskar rättfärdighet och dom; jorden är full af Herrans godhet.[/!Ty Herrans ord är sannfärdigt; och hvad han lofvar, det håller han visserliga.U#!Sjunger honom en ny viso; sjunger väl på strängaspel med klingande ljud.Y+!Tacker Herranom med harpor; och lofsjunger honom på psaltare af tio stränger.Z /!Fröjder eder af Herranom, I rättfärdige; de fromme skola prise honom härliga.iK Fröjder eder af Herranom, och varer glade, I rättfärdige; och berömmer eder, alle I fromme.s_ Den ogudaktige hafver många plågor; men den som hoppas uppå Herran, honom skall barmhertighet omfatta.+ Varer icke såsom hästar och mular, som intet förstånd hafva; hvilkom man måste lägga bett och betsel i munnen, om de icke till dig vilja.o W Jag vill undervisa dig, och lära dig vägen, den du vandra skall; jag skall leda dig med mine ögon.v e Du äst mitt beskärm, bevara mig dock för ångest; att jag förlossad må ganska gladeliga fröjdas. Sela.  För detta skola alle helige bedja dig i rättom tid; derföre, när store vattufloder komma, skola de intet räcka intill dem.I  Derföre bekänner jag dig mina synd, och förskyler intet mina missgerning. Jag sade: Jag vill bekänna för Herranom min öfverträdelse; då förlätst du mig mine synds missgerning. Sela. } Ty din hand var dag och natt svår på mig, så att min vätska borttorkades, såsom det om sommaren torrt varder. Sela.U# Ty då jag ville förtigat, försmäktade min ben, genom min dagliga gråt.nU Säll är den menniska, som Herren icke tillräknar missgerning; i hvilkens anda ingen falskhet är.t c En undervisning Davids. Säll är den, hvilkom öfverträdelsen förlåten är, dem synden öfverskyld är.5cÄlsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva. Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.  Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.`9Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.{oDu förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!gGTystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.zmHerre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete.Q~Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.k}OMin tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.H| Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.{ Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.kzO Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.#y? Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.-xS Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.w Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.dvA Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.yukJag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.Vt%Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.bs=Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.drAAtt du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.iqKTy du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;ppYBöj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.so_Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet..n YEn Psalm Davids, till att föresjunga.dmA Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje; På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.El Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.pkY Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet??jy Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.iTy du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.Ih Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.gwTy hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.If I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.se_Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro.Jd Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.pcYJag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.8b mEn Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning.Ya+ Herren skall gifva sino folke kraft; Herren skall välsigna sitt folk med frid.X`) Herren sitter till att göra ena flod, och Herren blifver en Konung i evighet.v_e Herrans röst berörer hinderna, och blottar skogarna; och i hans tempel skall hvar och en säga honom äro.O^Herrans röst berörer öknena; Herrans röst berörer öknena Kades.4]cHerrans röst afhugger såsom en eldslåge.^\5Och låter dem springa såsom en kalf; Libanon och Sirion, såsom en ung enhörning. )[`~~s~}}>||Q{{(zzuzyy:xxdxwwCvvGuuuCtttWts:srr)qqqFppp&ooio nmmmcmllslkkjjjj1ii,hhggGff{eeHedd]dccTbbb;aaka!```__p_^^7]]V]%\\]\[[ZZSYYY0XXX4WWSWVUIUTT=SSSIRRVPPOOYNNcMALLLJLKKYJIIII`HHH+GGsG!FFPEEpE$DDYDCC2BBgA@@0??l?1>>Z==o=<tu? De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva. Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.dsA? Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.Lr? Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.Vq%?Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.lpQ?När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.Yo+?Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.an;?Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.Dm?Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.[l/?Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.4ka?Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.2j a?En Psalm Davids, då han var i Juda öken.+iO> Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är. Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar./hW> Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.ugc> Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.hfI> Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. Sela.^e5>När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.Pd>Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.Ic >Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.b>De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. Sela.xai>Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?w`g>Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.K_>Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.=^ w>En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga.H] =Att han må evigliga för Gudi sittandes blifva. Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom; Så vill jag lofsjunga dino Namne evinnerliga, att jag må betala mina löften dageliga.X\)=Du gifver Konungenom långt lif, att hans år vara ifrå slägte till slägte;T[!=Ty du, Gud, hörer mina löften; du lönar dem väl, som ditt Namn frukta.aZ;=Jag vill bo uti dine hyddo till evig tid, och min tröst hafva under dina vingar. Sela.FY=Ty du äst min tillflykt; ett starkt torn för mina fiendar.wXg=Härnedre på jordene ropar jag till dig, när mitt hjerta i ångest är: För mig dock uppå en hög klippo.7Wi=Hör, Gud, mitt rop, och akta uppå mina bön.?V {=En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel.oUW< Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här? Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng. Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.GT< Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?aS;< Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig._R7< Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.kQO<Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.gPG<På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.xOi<Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. Sela.wNg<Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.fME<Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.^L5<Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.K%<Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend.gJ I;;Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. Sela.[=/;De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.t<a;Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.O;;Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.e:C;Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.*9 O;Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom.f8E: Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod; Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.a7;: Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.j6M: De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.h5I:De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.i4K:Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.Z3-:Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.Y2+:De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;a1;:De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.u0c:Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.p/Y:Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?T. #:Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks.--S9 Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå. Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.],39 Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna.V+%9 Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka.Z*-9Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva.)}9De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. Sela.P(9Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena.'9Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd.&9Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. Sela. Gud sänder sina godhet och trohet.\%19Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör.*$M9Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver.{# q9Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona.?"w8 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.V!%8 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?= u8 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.gG8 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.Z-8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.|q8Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.iK8De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.\18Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.uc8Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?8k8När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.V%8Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.hI8Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.  8Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath./7Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid. Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.7Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.S7Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.r]7Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. Sela. Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;}s7Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.`97Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.A}7Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.hI7Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop.] 37Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.I  7Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.} s7 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.] 37 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.a ;7 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.jM7 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.O7 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.N7Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. Sela.dA7Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;[/7Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.U#7Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.|q7Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.P7Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;I 7Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.G 7En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. ~6Han skall betala minom fiendom det onda; förstör dem genom dina trohet; Så vill jag göra dig ett glädjeoffer, och tacka, Herre, dino Namne, att det så trösteligit är. Ty du hjelper mig utur all min nöd, att mina ögon måga på mina fiendar lust se.>}w6Si, Gud står med mig; Herren uppehåller mina själ.w|g6Ty stolte sätta sig emot mig, och våldsverkare stå efter mina själ; och hafva intet Gud för ögon. Sela.3{a6Gud, hör min bön; förnim mins muns tal.Pz6Hjelp mig, Gud, genom ditt Namn, och skaffa mig rätt genom dina magt.Wy'6Då de af Siph kommo, och sade till Saul: David hafver fördolt sig när oss.Gx 6En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel;w55Men der frukta de sig, der intet fruktande är; ty Gud förskingrar de plågares ben. Du gör dem till skam, ty Gud förmår dem. Ack, att den hjelp utaf Zion öfver Israel komma måtte, och Gud sitt fångna folk förlöste; så skulle Jacob fröjda sig, och Israel glad vara.v5Vilja då de ogerningsmän icke låta säga sig, de der mitt folk fräta, på det de skola föda sig? Gud åkalla de intet.juM5Men de äro alle affallne, och allesammans odugelige; der är ingen, som godt gör, ja, icke en.t{5Gud såg af himmelen uppå menniskors barn, att han måtte se, om der någor förståndig vore, den efter Gud frågade.s35De galne säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse vordne uti deras onda väsende; ingen är som godt gör.Gr 5En undervisning Davids, i chorenom ymsom till att föresjunga. q 4 Si, det är den man, som icke höll Gud för sina tröst; utan förlät sig uppå sin stora rikedom, och var mägtig till att göra skada. Men jag skall blifva såsom ett grönt; oliveträ i Guds hus; jag förlåter mig på Guds godhet alltid och förutan ända. Jag tackar dig evinnerliga, ty du kan väl görat, och vill förbida ditt Namn, ty dine helige hafva der fröjd utinnan.Tp!4Och de rättfärdige skola det se, och frukta sig, och skola le åt honom.o)4Derföre skall ock Gud med allo förderfva dig, och sönderkrossa dig, och utu hyddone rycka dig, och utu de lefvandes lande utrota dig. Sela.Mn4Du talar gerna allt det som till förderf tjenar, med falska tungo.Km4Du talar heldre ondt än godt, och heldre falskt än rätt. Sela.Sl4Din tunga far efter skada, och skär med lögn, såsom en skarp rakoknif.hkI4Hvad högmodas du, tyrann, att du kan skada göra? efter dock Guds godhet ännu dagliga varar.fjE4Då Doeg den Edomeen kom, och bebådade Saul, och sade: David är uti Ahimelechs hus kommen.5i g4En undervisning Davids, till att föresjunga;Bh}3De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes. Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem. Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.tga3Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.Jf 3Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.yek3Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.bd=3Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.Qc3Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.Wb'3 Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.Ka3 Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.Y`+3 Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.f_E3 Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.[^/3 Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.q][3Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.T\!3Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.[-3Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.PZ3Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.KY3Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.jXM3Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.XW)3Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var..V Y3En Psalm Davids, till att föresjunga;eUC2Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.vTe2Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.S2Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.LR2Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.PQ2Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.YP+2När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.BO2Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?pNY2Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;UM#2Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.BL2Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.GK2 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?oJW2 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.[I/2 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig._H72 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.LG2 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;eFC2För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.bE=2Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.VD%2Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. Sela.HC 2Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.DB2Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.qA[2Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.-@U2Af Zion går upp Guds härliga sken.? {2En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.+>O1Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset. Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.b==1Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.d<A1Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;W;'1Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;b:=1Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. Sela.19[1De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva.n8U1Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. Sela.[7/1 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.#6?1 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.51 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.=4u1 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.o3W1 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;I2 1Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;V1%1Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.a0;1Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?O/1Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.?.y1Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.Y-+1Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.S,1Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;5+ g1En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas.T*!0Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna. Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.@){0 Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;Z(-0 Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.'}0 Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.4&c0 Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.%0 Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. Sela.A$}0Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.N#0Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.R"0De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.I! 0Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.? y0Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.0Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.V%0Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.# C0En Psalmvisa, Korah barnas.I / Gud är Konung öfver Hedningarna. Gud sitter på sinom helga stol. Förstarne ibland folken äro församlada till ett folk Abrahams Gudi; ty Gud är fast upphöjd, när herrarna på jordene.M/Ty Gud är Konung på hela jordene. Lofsjunger honom förnufteliga.L/Lofsjunger, lofsjunger Gudi; lofsjunger, lofsjunger vårom Konung.@{/Gud är uppfaren med fröjd, och Herren med klar basun.W'/Han utväljer oss till en arfvedel, Jacobs härlighet, den han älskar. Sela.M/Han skall tvinga folk under oss, och Hedningar under våra fötter.\1/Ty Herren, den Aldrahögste, är förskräckelig, en stor Konung på hela jordene.R/Klapper med händerna, all folk, och fröjdens Gudi med gladsamma röst.5 g/En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas.@y. Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene. Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. Sela.}s. Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.R. Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.I .Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. Sela.r].Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.^5.Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.h I.Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.g G.Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. Sela.c ?.Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;l Q.Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.A  .En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga.P-Uti dina fäders stad skall du söner få; dem skall du sätta till Förstar i hela verldene. Jag skall tänka uppå ditt Namn, barn efter barn; derföre skola folken tacka dig alltid och i evighet.R-Man förer dem med glädje och gamman, och de gå in i Konungens palats. -Man förer henne uti stickad kläder in till Konungen; och hennes leksystrar, jungfrurna, som efter henne gå, förer man till dig.Y+-Konungens dotter är ganska härlig invärtes; hon är klädd i gyldene stycke.^5- Dottren Tyrus skall vara der med skänker; de rike i folkena skola bedja inför dig.pY- Så skall Konungen få lust till dina dägelighet; ty han är din Herre, och du skall tillbedja honom.^5- Hör dotter, se uppå, och böj dina öron; förgät ditt folk, och dins faders hus;lQ- Uti dinom skrud gå Konungadöttrar. Bruden står på dine högra hand, uti klart kosteligit guld.{o- Dina kläder äro klart myrrham, aloe och kezia; när du i dine sköna härlighet utu de elphenbenspalats utgår.1-Du älskar rättfärdigheten, och hatar ogudaktigt väsende; derföre hafver Gud, din Gud, smort dig med glädjenes oljo, mer än dina medbröder. 9| ~~%}}&||i|{{g{zz*yyayxJww|w vv1uuvu2ttMssbrrrCq}q@pp~oo9nnLmmm0lllIkkEjjQiii.hyh$ggbgffrfeeUddd9ccbbbKaaw`j`__(^^j]]]@\\\[[/ZZrZYYXX-WWiW V}V$UUyUTTASSXRRkRQQQPP6ONNNMM|MLLuLKKFJJ|JIIeHHHGGrG*FFbFEEXEDD>CC7BB(AA[A@@~@??K>>>4==t=<<`;;{;!::I999b988=77664555g544h433h3211j10}0//i/..Y--z-,,,(++v+** ))K(([''3&&&%%x%*$$u$"##e# ""U!!D ^ Yr83+q*mh7]EwcaXi " H ~ jv0`\G|]|o`WPOch håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.l_QPGud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;O^PDe vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.d]AP Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?c\?P Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.Y[+P Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.lZQP Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.lYQP Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.OXPGud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.QWPDu lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.^V5PDu spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.RUPHerre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?KTPGud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.eSCPUppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.eRCPHör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.CQ PEn Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga.oPWO Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.OwO Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.^N5O Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn./MWO Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon. L O Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.{KoOTänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.;JqOTy de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.~IuOUtgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.hHIOHerre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?lGQOVi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.gFGODe hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.EODe hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene. D OEn Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.RCNHOch han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.oBWNGIfrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.FANFOch utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.Y@+NEOch byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;G?NDUtan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;K>NCOch förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;L=NBOch slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;i<KNAOch Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;W;'N@Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.T:!N?Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.N9N>Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.V8%N=Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;^75NmwMJag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.[l/MMin ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.rk]MNär jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. Sela.jMUti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.Ti!MJag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.>h yMEn Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga.[g/L Lofver, och håller det Herranom edrom Gud, alle I som omkring honom ären. Bärer fram skänker dem förskräckeliga; Den der Förstomen borttager modet, och förskräckelig är ibland Konungarna på jordene.tfaL När du ena mennisko straffar, så måste man bekänna dig, att du redo äst till att straffa andra flera.deAL När Gud uppstår till att döma, på det han skall hjelpa alla elända på jordene. Sela.^d5L När du låter höra domen af himmelen, så förskräckes jorden, och varder stilla;Jc LDu äst förskräckelig; ho kan för dig stå, då du vred äst?ObLFör ditt näpsande, Jacobs Gud, faller i sömn både vagn och häst.haILDe stolte måste beröfvade varda, och afsomna; och alle krigare måste låta händerna falla.@`{LDu äst härligare och mägtigare, än de röfvareberg.N_LDer sönderbryter han bågans pilar, sköld, svärd och strid. Sela.9^mLI Salem är hans tjäll, och hans boning i Zion.@]{LGud är känd i Juda; i Israel är hans Namn härligit.K\ LEn Psalm och visa Assaphs, på strängaspel, till att föresjunga.-[SK Men jag vill förkunna evinnerliga, och lofsjunga Jacobs Gudi; Och vill sönderbryta allt de ogudaktigas våld; att de rättfärdigas välde skall upphöjdt varda.$ZAK Ty Herren hafver en skål i handene, och med starkt vin fullt inskänkt, och skänker derutaf; men de ogudaktige måste alle dricka, och utsupa dräggena.OYKTy Gud är domare; denna förnedrar han, och den andra upphöjer han.[X/KDet hafver ingen nöd hvarken af östan eller vestan, eller af de berg i öknene.MWKTrugens icke så fast uppå edart välde; taler icke så halsstyft.rV]KJag sade till de stortaliga: Berömmer eder icke så; och till de ogudaktiga: Trugens icke uppå välde;]U3KJorden bäfvar, och alle de derpå bo; men jag håller hennes pelare stadiga. Sela..TWKTy i sinom tid skall jag rätt döma._S7KVi tacke dig, Gud, vi tacke dig, och förkunne din under, att ditt Namn så när är.QR KEn Psalm och visa Assaphs, att han icke förgicks, till att föresjunga.`Q9JFörgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.rP]JUpp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.WO'JLåt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.qN[JTänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.nMUJGif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.dLAJSå betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.KKJDu sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.\J1JDag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.YI+JDu låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.aH;JDu sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis._G7J Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.UF#J Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.ZE-J Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?hDIJ Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?eCCJ Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.]B3JDe tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.KAJDe uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.A@}JOch sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.H? JMan ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;M>JDina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.z=mJTrampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom. < JTänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.; yJEn undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?:%IMen det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.j9MITy si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.s8_IOm mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.K7INär jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.S6IDu leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.V5%ILikväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.b4=IAtt jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.I3 IMen det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;f2EISåsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.\11IHuru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.E0IMen du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.P/ITilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.S.IJag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;y-kIJag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.R,IOch varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?v+eI Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;T*!I Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.])3I Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?](3I Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;o'WI Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.U&#IDe förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.I% IDe svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.s$_IDerföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.j#MIDe äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.J" ITy de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.Y!+ITy mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.[ /IMen jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.` ;IEn Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.1]HEn ända hafva Davids böner, Isai sons.mSHOch lofvadt vare hans härliga Namn evinnerliga; och all land varde full med hans äro. Amen, Amen.EHLofvad vare Herren Gud, Israels Gud, den allena under gör.CHHans Namn skall blifva evinnerliga; så länge solen varar, skall hans Namn räcka intill efterkommanderna; och genom honom skola de välsignade varda; alle Hedningar skola prisa honom. 9HPå jordene ofvanpå bergen skall korn stå tjockt; hans frukt skall bäfva såsom Libanon, och skall grönskas i städerna, såsom gräs på jordene.%HHan skall lefva, och man skall gifva honom af guld utu rika Arabien, och man skall alltid bedja inför honom, dagliga skall man lofva honom.~uHHan skall förlösa deras själar utu bedrägeri och öfvervåld, och deras blod skall dyrt aktadt varda för honom.a;H Han skall vara dem usla och fattiga nådelig, och de fattigas själar skall han hjelpa.`9H Ty han skall frälsa den fattiga som ropar, och den elända som ingen hjelpare hafver.PH Alle Konungar skola tillbedja honom; alle Hedningar skola tjena honom.  H De Konungar vid hafvet och på öarna skola bära fram skänker; de Konungar utaf rika Arabien och Seba skola tillföra gåfvor.\1H För honom skola buga de som i öknene äro, och hans fiender skola sleka stoftet.zmHHan skall varda rådandes ifrå det ena hafvet till det andra, och ifrån älfvene allt intill verldenes ändar.iKHI hans tid skall den rättfärdiga blomstras, och stor frid, tilldess att månen intet mer är.`9HHan skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn; såsom droppar, de der markena fukta.`9HMan skall frukta dig, så länge sol och måne varar, ifrå barn och intill barnabarn.oWHHan skall behålla det elända folk vid rätt, och hjelpa de fattiga, och förtrycka de försmädare.Q HLåt bergen frambära frid ibland folket, och högarna rättfärdighet.T !HAtt han må föra ditt folk till rättfärdighet, och hjelpa dina elända.V  'HSalomos. Gud, gif Konungenom din dom, och dina rättfärdighet Konungens son;  GOck talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.] 3GMine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.GSå tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.9mGDu gör mig ganska storan, och styrker mig igen.GTy du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.X)GGud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik? 9GOck förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.Z-GGud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.]3GJag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.q[GMin mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.FGMen jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.}G Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.X~)G Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.m}SG Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.a|;G Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;Y{+G Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.BzGLåt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.KyGJag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.xGUppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.Tw!GTy du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.dvAGMin Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.uGVar mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.jtMGFräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.Ks GHerre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma. r FFröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad. Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min Herre, fördröj icke.KqFAtt de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så.p}FSkämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska;LoFSkynda dig, Gud, till att frälsa mig; Herre, till att hjelpa mig.?n {FEn Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse.>muE$Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem. Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.NlE#Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.GkE"Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.\j1E!De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.Xi)E Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver._h7EJag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.LgEMen jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig._f7EUtskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.ieKELåt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.Ud#ETy de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.KcEDeras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.GbEUtgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.eaCEDeras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.W`'EDeras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.R_EOch de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.1^[EFörsmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.V]%EDu vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.a\;ENalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.c[?EOch bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.kZOEHör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;Y}EAtt vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.XEUpptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;zWmEMen jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.UV#E De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.;UqE Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.NTE Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.jSME Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.RRE Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.WQ'ETy för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.P!ELåt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.ROEGud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.BN}EDe som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.|MqEJag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.}LsEJag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.?KyEGud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.:J qEEn Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga.BI}D#Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn. Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.gHGD"Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.NGD!I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. Sela.aF;D De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.EDStraffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.QDDFör ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.\C1DDin Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.B}DDer är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.AA}DLofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.^@5DDe sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.W?'DMan ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.e>CDDerföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.m=SDDock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.p<YDMen Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.b;=DVi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.f:EDLofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela.89iDDu hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.X8)DGuds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.z7mDHvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.I6 DGuds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.i5KDNär den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.n4UDNär I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.]33D Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.>2wD Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.X1)D Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.c0?D Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;l/QD Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.K.DGud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela.-!DEn Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.d,ADDen en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;+yDSjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.a*;DMen de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.)DFördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.h(IDGud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom. A6~~T~}}j}'||={{Kzzyz)yyry xMwww-vvJuuuMu-ttt*ssQrrrRqqq9qppYponnn[mmJlllkkek j{iii.hhPhggDgfjf eeZddRcccMbbbabaaM``d__{_^^]]y]6\\)[[cZZZNYYXXXMWW,VVhUUUDTTmSSwRR~RQQKPP~POOZNNNKMMMLLgKKaKJJLIII'HHWGGG`GFF@EEE&DD~D1CCCBB}B AA>@@o??d>>>:==O<<|<;W:::D99h988:77666455T544N333%22;211V100R0 //@..V--`-,H++d**q*))X(((l(''''&&X&%%O$$$L###E"""!![! k/1.9w'jaR?x-5|?^b%b  F = a  ) Spc$|\q![fStatt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.\ 1f Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.X)f Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.c?f För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.J f Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;X)f Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.<sfJag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.jMfJag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.BfMine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.iKfMitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.gGfTy mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.{fFördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.FfHerre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma._ 9fEn Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter.q[eBittida förgör jag alla ogudaktiga i landena, att jag må utrota alla ogerningsmän utu Herrans stad.QeFalskt folk håller jag icke i mitt hus; ljugare trifvas icke när mig.mSeMine ögon se efter de trogna i landena, att de måga när mig bo; och hafver gerna fromma tjenare.eDen sin nästa hemliga baktalar, honom förgör jag; den der storlåtig är och högt sinne hafver, honom lider jag icke.LeEtt vrångt hjerta måste vika ifrå mig; den onda lider jag icke.nUeJag tager mig ingen ond sak före; jag hatar öfverträdaren, och låter honom icke när mig blifva.k OeJag handlar försigteliga och redeliga med dem som mig tillhöra, och vandrar troliga i mitt hus.V  'eEn Psalm Davids. Om nåd och rätt vill jag sjunga; och dig, Herre, lofsäga.j MdTy Herren är god, och hans nåd varar evinnerliga, och hans sanning ifrå slägte till slägte.l QdGår in i hans portar med tackande; uti hans gårdar med lofvande; tacker honom, lofver hans Namn.} sdFörnimmer, att Herren är Gud; han hafver gjort oss, och icke vi sjelfve, till sitt folk, och till sin fosterfår.MdTjener Herranom med fröjd; kommer för hans ansigte med glädskap.6 idEn Tackpsalm. Fröjdens Herranom, all verlden.fEc Upphöjer Herran vår Gud, och tillbedjer på hans helga berg; tv Herren vår Gud är helig.fEcHerre, du äst vår Gud; du bönhörde dem; du, Gud, gaf dem till, och straffade deras verk.eCcHan talade med dem genom en molnstod; de höllo hans vittnesbörd och bud, som han dem gaf.cMose och Aaron ibland hans Prester, och Samuel ibland dem som hans Namn åkalla; de åkallade Herran, och han bönhörde dem.T!cUpphöjer Herran vår Gud; tillbedjer vid hans fotapall; ty han är helig.|qcUti denna Konungens rike älskar man det rätt är; du gifver fromhet, du skaffar dom och rättfärdighet i Jacob.A}cMan tacke ditt stora och underliga Namn, det heligt är.:ocHerren är stor i Zion, och hög öfver all folk.m~ UcHerren är Konung, derföre vredgas folken; han sitter på Cherubim, derföre upprörer sig verlden.} b För Herranom; ty han kommer till att döma jordena; han skall döma jordenes krets med rättfärdighet, och folken med rätt.>|wbVattuströmmarna fröjde sig, och all berg vare glad,Q{bHafvet fräse, och hvad deruti är; jordenes krets, och de deruppå bo.Iz bMed trummeter och basuner; fröjdens för Herranom, Konungenom.:yobLofver Herran med harpor, med harpor och psalmer;FxbGlädjens Herranom, all verlden; sjunger, priser och lofver.mwSbHan tänker uppå sina nåde och sanning Israels huse; alle verldenes ändar se vår Guds salighet.gvGbHerren låter förkunna sina salighet; för folken låter han uppenbara sina rättfärdighet. u bEn Psalm. Sjunger Herranom en ny viso, ty han gör underlig ting; han vinner seger med sine högra hand, och med sinom helga arm.at;a I rättfärdige, fröjder eder af Herranom, och tacker honom, och priser hans helighet.Ws'a Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje. r a I som älsken Herran, hater det onda; ( Herren ) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem.\q1a Ty du, Herre, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar.epCaZion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, Herre, öfver ditt regemente.koOaSkämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar.MnaHimlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro.RmaBergen försmälta såsom vax för Herranom; för hela jorderikes Herra.Ul#aHans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes.NkaEld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring.cj?aMoln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse.di CaHerren är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro.h5` För Herranom; ty han kommer; ty han kommer till att döma jordena; han skall döma jordenes krets med rättfärdighet, och folken med sine sanning.^g5` Marken vare glad, och allt det derpå är, och låter all trä i skogen fröjda sig,Yf+` Himmelen fröjde sig, och jorden vare glad. hafvet fräse, och hvad deruti är."e=` Säger ibland Hedningarna, att Herren är Konung, och hafver sitt rike, så vidt som verlden är, beredt, att det blifva skall; och dömer folken rätt.Id ` Tillbedjer Herran i heligo prydning; hela verlden frukte honom.[c/`Bärer fram Herranom hans Namns äro; bärer skänker, och kommer i hans gårdar.Kb`I folk, bärer fram Herranom; bärer fram Herranom äro och magt.qa[`Det står härliga och kosteliga till för honom, och går väldeliga och lofliga till i hans helgedom.O``Ty alle folkens gudar äro afgudar; men Herren hafver gjort himmelen.N_`Ty Herren är stor, och högt prisandes; underlig öfver alla gudar.O^`Förtäljer ibland Hedningarna hans äro, ibland all folk hans under.g]G`Sjunger Herranom, och lofver hans Namn; prediker den ena dagen efter den andra hans salighet.C\ `Sjunger Herranom en ny viso; sjunger Herranom all verlden.P[_ Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.0ZY_ Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;GY_ Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;{Xo_I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;NW_Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.jVM_Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.FU_Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.WT'_Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.JS _Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.[R/_Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.WQ )_Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.P^Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.FO^Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.TN!^De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.[M/^Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.SL^Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.PK^Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.QJ^Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.SI^Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?VH%^Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.OG^Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.cF?^ Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.NE^ Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;HD ^ Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.hCI^ Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.pBY^ Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?VA%^Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?J@ ^Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.B?^Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;=>u^Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.M=^Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?Y<+^Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;Z;-^Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.\: 3^Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.Z9-]Din ord äro en rätt lära; helighet, Herre, är dins hus prydning evinnerliga.h8I]De vågar i hafvet äro stora, och fräsa grufveliga; men Herren är ännu större i höjdene.7]Herre, vattuströmmarna upphäfva sig, vattuströmmarna upphäfva sitt fräsande; vattuströmmarna upphäfva sina böljor.;6q]Ifrå den tiden står din stol fast; du äst evig."5 ?]Herren är Konung och härliga beprydd; Herren är beprydd, och hafver begynt ett rike, så vidt som verlden är, och tillredt det, att det blifva skall.84i\Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara; Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.Y3+\De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.t2a\ Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.|1q\ Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.l0Q\ Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.x/i\ Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.B.\ Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.-}\De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.D,\En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.R+\Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.h*I\Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.A)}\På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.H( \Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;a';\Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;3& c\En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen.T%![Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.$[Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.p#Y[Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.]"3[ På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.S![ De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.e C[ Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.X)[ Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.@{[ Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.a;[Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.yk[Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.`9[För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.c?[Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;}[Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;Y+[Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.X)[Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.a =[Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,{oZOch Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.I ZBete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.q[ZGläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.eCZUppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.OZ Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.U#Z Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.fEZ Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?;oZ Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.c ?Z Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.f EZTy våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.g GZDet gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.h IZDet der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.} sZDu låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;_7ZTy tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.T!ZDu som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.nUZFörr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;c AZEn bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.!;Y4Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda. Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.pYY3Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;Y+Y2Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?iKY1Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? Sela.]3Y0Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?pYY/Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?N~Y.Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. Sela.H} Y-Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.d|AY,Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.Q{Y+Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.Zz-Y*Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.Jy Y)Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.Ux#Y(Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.MwY'Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.rv]Y&Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. Sela.Iu Y%Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.Vt%Y$Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;dsAY#Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.[r/Y"Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.Xq)Y!Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.WOch de sångare skola alle i dig sjunga till skiftes, såsom i en dans.o=WWHerren skall predika låta i allahanda tungomål, att ock någre af dem skola der födde varda. Sela.r<]WMan skall i Zion säga, att allahanda folk derinne födt varder, och att han, den Högste, bygger honom.;!WJag vill predika låta för Rahab och Babel, att de mig känna skola. Si, de Philisteer och Tyrer, samt med de Ethioper, varda der födde.@:{WHärlig ting varda i dig predikade, du Guds stad. Sela.B9WHerren älskar Zions portar, öfver alla Jacobs boningar.M8 WEn Psalmvisa Korah barnas. Han är fast grundad på de helga bergen.7VGör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.q6[VVänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.c5?VMen du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.~4uVGud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.e3CV Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet._27V Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.1V Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.D0V Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.l/QV Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;[./VHerre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.F-VUti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.E,VFörnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.X+)VTy du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.N*VFröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.@){VHerre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.n(UVBevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.c' AVEn bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.&5U Att ock Herren oss godt gör; på det vårt land må sina frukt gifva; Att rättfärdighet må ändå för honom blifva, och sin rätta gång hafva.Y%+U Att trohet må växa på jordene, och rättfärdighet skåda neder af himmelen;S$U Att godhet och trohet mötas tillsamman, rättfärdighet och frid kyssas;[#/U Dock är ju hans hjelp när dem som frukta honom, att i vårt land skall ära bo; "9U Ack! att jag höra måtte, det Herren Gud talar, att han sino folke och sinom heligom frid tillsade; på det de icke skola på någon galenskap komma.3!aUHerre, bete oss dina nåde, och hjelp oss.[ /UVill du då icke åter vederqvicka oss; att ditt folk må glädja sig öfver dig?]3UVill du då till evig tid uppå oss vred vara; och låt dina vrede gå evinnerliga?KUTröst oss, Gud vår Frälsare, och låt af dine ogunst till oss.hIUDu som tillförene alla dina vrede borttagit hafver, och vändt dig ifrå dine vredes grymhet;pYUDu som tillförene dino folke missgerning förlåtit hafver, och alla deras synder öfvertäckt; Sela.]3UHerre, du som fordom vast dino lande nådelig, och förlossade de fångar af Jacob;4 eUEn Psalm Korah barnas, till att föresjunga.2]T Ty Herren Gud är sol och sköld. Herren gifver nåd och äro; dem frommom skall intet godt fattas. Herre Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig.!;T Ty en dag uti dina gårdar är bättre, än eljest tusende. Jag vill heldre vakta dörrena uti mins Guds huse, än länge bo uti de ogudaktigas hyddom.BT Gud, vår sköld, skåda dock; se uppå din smordas rike.LT Herre Gud Zebaoth, hör min bön; akta härtill, Jacobs Gud. Sela.c?TDe vinna den ena segren efter den andra, att man se må, att den rätte Guden är i Zion.s_TDe der gå genom jämmerdalen, och göra der källor; och lärarena varda med mycken välsignelse prydde.fETSalige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig vandra;NTSalige äro de som i dino huse bo, de lofva dig till evig tid. Sela.#TTy foglen hafver funnit ett hus, och svalan sitt bo, der de sina ungar lägga; nämliga ditt altare, Herre Zebaoth, min Konung och min Gud.ucTMin själ längtar och trängtar efter Herrans gårdar. Min kropp och själ fröjda sig uti lefvandes Gudi.8kTHuru lustige äro dina boningar, Herre Zebaoth!A TEn Psalm Korah barnas, på Gittith, till att föresjunga.D SSkämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås. Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter Herre allena, och den Högste i allo verldene.[ /SGör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. Herre, söka måste;V %SAlltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder.Y +SSåsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder.N SMin Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder,0[S De der säga: Vi vilje intaga Guds hus.dAS Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna;QS Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene.[/S Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison;MS Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. Sela.Z-SDe Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro.OSDe Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters,RSTy de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort:ySKommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda.RSDe hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda.M~STy si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet.[}/SGud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så.| 7SEn Psalmvisa Assaphs.V{%RStatt upp, Gud, och döm jordena; ty du äst en Herre öfver alla Hedningar.LzRMen I måsten dö såsom menniskor, och såsom en tyrann förgås.RyRJag hafver väl sagt: I ären gudar, och allesammans dens Högstas barn;xyRMen de låta intet säga sig, och aktat intet; de gå allt i mörkret; derföre måste alla landsens grundvalar falla.\w1RHjelper den föraktada och fattiga, och förlöser honom utu de ogudaktigas våld.evCRSkaffer dem fattiga och faderlösa rätt, och hjelper dem elända och torftiga till rätta.Yu+RHuru länge viljen I döma orätt, och föresätta de ogudaktigas person? Sela.Yt -REn Psalm Assaphs. Gud står uti Guds församling, och är domare ibland gudarna.8siQOch de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara, Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.frEQSå ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.PqQOm mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,ap;Q Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.MoQ Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.xniQ Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.Tm!Q Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.RlQ Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;k+QDå du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. Sela.bj=QOch jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.i{QDet hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;@h{QTy detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.EgQBlåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.MfQTager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.OeQSjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.3d cQPå Gittith, till att föresjunga, Assaphs.(cIPSå vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn. Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.ibKPDin hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;[a/PSe dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda. Y~~~}}g}||w|{{z~zyyxyxx\xwwyw vv.uucttt ssKrrvrqq;ppxp!ooronnOmmmSllGkkk7jjjJiiihhOhggffbf eecdddEccc4bbb*aaaEa``W`__\_ ^^_]]]7\\R\[[^[ZZ{Z9YYY>P===Z<<<<;;;N:::(99988u877k766P55r5 44|4"33|322W11x100D//_...M. --P-,,w,++k**))d((@''u''&&]&%%g$$o$##""!!!W s Q"vZ2[5up.}M j/q1PDQQ I  Y J H  t PHXD.w#[z/v De kringhvärfva mig på alla sidor; men i Herrans Namn vill jag nederlägga dem.Qyv Alle Hedningar belägga mig; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.Yx+v Det är godt att förtrösta uppå Herran, och icke förlåta sig på Förstar.Xw)vDet är godt att förtrösta på Herran, och icke förlåta sig på menniskor.Yv+vHerren är med mig, till att hjelpa mig; och jag vill lust se på mina fiendar.]u3vHerren är med mig, derföre fruktar jag mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?Wt'vUti ångest åkallade jag Herran; och Herren bönhörde mig, och tröste mig.GsvNu säge de som Herran frukta: Hans godhet varar evinnerliga.n yuLofver Herran, alle Hedningar; priser honom, all folk.GmtUti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.EltJag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;DktDig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.vjetO! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.9imtHans helgons död är dyr hållen för Herranom.?hytJag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.Hg t Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.Xf)t Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?Det Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.Id t Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.>cwt Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.dbAtTy du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.EatVar nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.P`tHerren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.L_tHerren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.F^tMen jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.t]atDödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd._\7tAtt han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.G[ tDet är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;AZ}sUtan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.ZY-sDe döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;]X3sHimmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.HW sI ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.DVsHerren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.EUs Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.nTUs Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.XS)s De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.IR s Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.IQ s Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.KPsDe som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.mOSsDe hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.KNsDe hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.EMsDe hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.QLsMen deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.BKsMen vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.=JusHvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?dI CsIcke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.TH!rDen bergsklipporna förvandlar uti vattusjöar, och stenen i vattukällor.8GkrFör Herranom bäfvade jorden, för Jacobs Gud;HF rI berg, att I sprungen såsom lamb; I högar, såsom ung får?TE!rHvad var dig, du haf, att du flydde; och du Jordan, att du tillbakavände?>DwrBergen sprungo såsom lamb; högarna såsom ung får.?CyrHafvet såg det, och flydde; Jordanen vände tillbaka.:BorDå vardt Juda hans helgedom, Israel hans välde.IA rDå Israel ut ur Egypten drog, Jacobs hus ifrå främmande folk.b@=q Den der låter den ofruktsamma bo i huset, att hon en glad barnamoder varder! Halleluja.P?qAtt han skall sätta honom bredovid Förstar, vid hans folks Förstar;[>/qDen som den ringa upprättar utu stoftet, och upplyfter den fattiga utu träcken;?=yqOch ser uppå det nedriga, i himmelen och på jordene;L<qHvilken är såsom Herren vår Gud, den sig så högt satt hafver?Z;-qHerren är hög öfver alla Hedningar; hans ära går så vidt som himmelen är.V:%qIfrå solenes uppgång, allt intill nedergången, vare Herrans Namn lofvadt.;9qqLofvadt vare Herrans Namn, ifrå nu och i evighet.C8 qHalleluja. Lofver, I Herrans tjenare, lofver Herrans Namn.07Yp Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.6p Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.`59pHans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.b4=pNär en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.[3/pTy han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.r2]pSäll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör._17pDem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.c0?pRikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga._/7pHans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.]. 5pHalleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.-}o Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.,o Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.R+oDe blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.T*!oHans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.l)QoHan låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.[(/oHan gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund._'7oHan hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.i&KoHvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.N%oStore äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.b$ ?oHalleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.Z#-nHan skall dricka af bäcken på vägenom, derföre skall han upphäfva hufvudet."nHan skall döma ibland Hedningarna; han skall göra stora slagtningar. Han skall sönderkrossa hufvudet öfver stor land.K!nHerren på dine högra hand skall slå Konunga i sine vredes tid.y knHerren hafver svorit, och honom skall det intet ångra: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.nEfter din seger skall ditt folk välviljeliga offra dig i heligo prydning; dine barn varda dig födde såsom daggen af morgonrodnaden.\1nHerren skall sända dins rikes spiro utaf Zion; var rådandes ibland dina fiendar.  nEn Psalm Davids. Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar till din fotapall.s_mTy han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.T!mJag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.|qmMine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.vemFörbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.RmAtt de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.GmGör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;T!mOch jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.Z-mMin knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.jMmJag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.KmTy jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.mSmMen du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.X)mAlltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.mHon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.'mOch han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.mOch han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom. !mDerföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.i KmHerren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;n UmPå hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.U #m Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.V %m Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.X)m De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.Y+m Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.9mm Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.>wmVarde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.dAmDen som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.PmSätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.@{mDe bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.I mDerföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.T!mOch de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.lQmTy de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.H~ mEn Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;}%l Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig. I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.l|Ql Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?K{l Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?tzal Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.gyGl Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.rx]lGud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.pwYlPå det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.Jv lUpphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;bu=lTy din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.^t5lJag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;BslVaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.Wr'lGud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.q 5lEn Psalmvisa Davids.mpSk+Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.doAk*Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.inKk)Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.omWk(Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.`l9k'De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.bk=k&Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;Pjk%Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.Mik$Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;Yh+k#Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;[g/k"Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.Ofk!De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;Nek Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;jdMkDe skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;ecCkOch de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.8bkkOch stillte stormen, att böljorna saktade sig.Va%kOch de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;Y`+kSå att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.n_UkOch de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;T^!kNär han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.D]kDe hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;M\kDe som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;G[kOch offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.jZMkDe skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;dYAkHan sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.UX#kOch de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.6WgkDe vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.bV=kDe galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.JU kAtt han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.jTMkDe skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;WS'kOch förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.UR#k Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;nQUk Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.bP=k Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;YO+k De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.^N5k Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;jMMkDe skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;VL%kOch förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.YK+kOch de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;?JykHungroge och törstige, och deras själ försmäktade.bI=kDe der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;uHckOch de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;WG'kSäger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;KF kTacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:jEMj0Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.D j/Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.UC#j.Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.tBaj-Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;DAj,Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;z@mj+Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.S?j*Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.`>9j)Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.g=Gj(Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;M<j'Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.;'j&Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;?:yj%Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;@9{j$Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.I8 j#Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;I7 j"De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;R6j!Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.Q5j Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.d4AjOch det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.S3jDå trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.P2jOch förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.O1jOch de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;N0jOch kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.U/#jOch han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;D.jOch knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.J- jOch de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;0,YjOch han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.N+jVidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.S*jDe förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;L)jOch förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.G(jDe gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;T'!jOch eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.S&jJorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.P%jOch de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.W$'jMen han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.K#jOch de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.T"!j Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.;!qj Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.L j Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.a;j Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.q[j Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;PjMen han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.3jVåre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.]3jVi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.}jAtt vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.fEjHerre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;A}jSalige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.V%jHo kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?V 'jHalleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.Pi-På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.Fi,Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;T!i+Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;Y+i*Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.eCi)Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.Y+i(De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.Ri'Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.Ri&Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.` 9i%Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.Q i$Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.Z -i#Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;> wi"Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;\ 1i!Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.?yi Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;DiHan sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.QiDeras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.EiHan förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.]3iHan lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.MiDe samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.A}iHan sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.{iHan förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.]3iOch han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.RiOch Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.b~=iAtt han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.k}OiHan satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;h|IiDå sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.@{{iTilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.LziDe tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;KyiHan sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.Yx+iOch han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.NwiKommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.Yv+iHan lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:Pui Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.EgEn menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.W='gTy han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.n<Ug Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.b;=g Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.u:cg Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.k9Og Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.G8g Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.J7 gBarmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.I6 gHan hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.L5gHerren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.j4MgDen dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.]33gDen ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;K2gDen dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;U1#gLofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;]0 5gEn Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn./fMen du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända. Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.#.?fDe måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.V-%fDu hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.`,9fJag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.I+ fHan tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.M*fNär folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.Q)fPå det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;R(fAtt han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;U'#fTy han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;p&YfDet varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.S%fHan vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.>$wfAtt Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.b#=fAtt Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;z"mfTy dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde; jD~~~:}}}E}||k|!{{{,zztz#yy{y9xxxfx wwdwvvv@uuuWu ttt!sswsrrr4qqqEpppKoooVo nnDmmm@lllGkkkrkjjpjiiYi&hhh=gggBfff>[>==V=<Solena till att förestå dagenom; ty hans godhet varar evinnerliga.H=Den stor ljus gjort hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.V<#Den jordena på vatten utsträckt hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.R;Den himlarna skickeliga gjort hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.H:Den stor under gör allena; ty hans godhet varar evinnerliga.G9Tacker alla herrars Herra; ty hans godhet varar evinnerliga.E8Tacker alla gudars Gudi; ty hans godhet varar evinnerliga.L7 Tacker Herranom, ty han är god; ty hans godhet varar evinnerliga.F6Lofvad vare Herren af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja.M5I af Levi hus, lofver Herran; I som frukten Herran, lofver Herran.C4Israels hus lofve Herran; lofver Herran, I af Aarons hus.K3 De som sådana göra, äro lika så; alle de som hoppas på dem.K2 De hafva öron, och höra intet, och ingen ande är i deras mun.F1De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.T0De Hedningars gudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.K/ Ty Herren skall döma sitt folk, och vara sina tjenare nådelig.Y.) Herre, ditt Namn varar i evighet; din åminnelse, Herre, varar förutan ända.E- Och gaf deras land till arfs, till arfs sino folke Israel.],1 Sihon, de Amoreers Konung, och Og, Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan;:+m Den mång folk slog, och drap mägtiga Konungar:m*Q Och lät sina tecken och under komma öfver dig, Egypti land, öfver Pharao och alla hans tjenare;V)#Den der förstfödingen slog uti Egypten, både af menniskor och af boskap;(Den der låter skyarna uppgå af jordenes ända; den der ljungelden gör, samt med regnet; den der vädret utu hemlig rum komma låter;a'9Allt det Herren vill, det gör han, i himmelen, på jordene, i hafvet, och i all djup;K& Ty jag vet, att Herren är stor; och vår Herre för alla gudar.F%Ty Herren hafver utvalt sig Jacob; Israel till sin egendom.X$'Lofver Herran, ty Herren är god; lofsjunger hans Namn, ty det är ljufligit.;#oI som stån i Herrans hus, uti vår Guds gårdar.D" Halleluja. Lofver Herrans Namn; lofver, I Herrans tjenare;J! Herren välsigne dig af Zion, den himmel och jord gjort hafver.E Lyfter edra händer upp i helgedomenom, och lofver Herran.q [En visa i högre choren. Si, lofver Herran, alle Herrans tjenare; I som stån om nattena i Herrans hus.Såsom Hermons dagg, och den på Zions berg nederfaller; ty dersammastäds lofvar Herren välsignelse och lif till evig tid.{Såsom kosteligit balsam är, det af Aarons hufvud flyter neder i allt hans skägg, det nederflyter uppå hans kläder;v eEn visa Davids i högre choren. Si, huru godt och lustigt är det, att bröder bo endrägteliga tillsammans;`7Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras._5Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.Z+Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.K Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.W%Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.I Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der./ Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.  Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.N Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.Y) Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.>uHerre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.QVi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.NSi, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.]1Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.T Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;W %Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;B }Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:Z  -En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;= sIsrael hoppes uppå Herran, ifrå nu och i evighet.|oNär jag icke satte och stillte mina själ, så vardt min själ afvand, såsom en ifrå sine moder afvand varder./ WEn visa Davids i högre choren. Herre, mitt hjerta. är icke högfärdigt, och mina ögon äro icke stolta; och jag vandrar icke i stor ting, de mig för höge äro.A{Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.eAIsrael hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.V#Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.V#Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.A{Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.V#Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?NHerre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.H En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.v~cOch de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.m}QAf hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;g|EAck! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;\{/Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.LzHerren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.PyDe plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.bx;De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.fw EEn visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;=vsOch skall få se din barnabarn; frid öfver Israel!ouUHerren skall välsigna dig af Zion, att du skall få se Jerusalems välfärd, i alla dina lifsdagar;EtSi, alltså varder välsignad den man, som Herran fruktar.sDin hustru skall vara såsom ett fruktsamt vinträ, allt omkring i ditt hus; dine barn såsom oliveqvistar kringom ditt bord.Wr%Du skall föda dig af dina händers arbete; säll äst du, och väl är dig.^q 5En visa i högre choren. Säll är den som fruktar Herran, och på hans vägar går.}psSäll är den som sitt koger af dem full hafver; de komma icke på skam, då de med sina fiendar handla i portenom.OoLika som skott uti en stark mans hand, så äro ock de unge dränger.GnSi, barn äro en Herrans gåfva, och lifsfrukt är en skänk.m1Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hvilo, och äten edart bröd med sorg; ty han gifver det sina vänner, vid de sofva.2l _En visa Salomos, i högre choren. Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; om Herren icke förvarar staden, så vaka väktarena fåfängt.lkQ~De gå åstad och gråta, och bära ut ädla säd; och komma med glädje, och bära sina kärfvar.!xHerre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.\= 3xEn visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.q<YwJag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.U;!wLåt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.P:wHerre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.X9'wLåt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.G8wMin tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.E7wMine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.C6wLåt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.O5wHerre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.e4AwJag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.J3 wMin själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.I2 wHerre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.L1wStor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.X0'wJag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.T/wLögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.I. wJag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.X-'wFörstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.m,QwDitt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.S+wSi, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.T*wJag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.a)9wMine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.P(wHerre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.T'wSaligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.O&wUträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.c%=wSe uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.b$;wMen jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.J# wHerre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.P"wMine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.V!#wHör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.? wwJag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.CwJag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.NwJag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.Z+wJag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.V#wDins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.V#wÅngest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.TwDin rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.RwJag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.K wDitt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.Z+wJag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.Y)wDu hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.>uwHerre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.EwMine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.PwLåt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.W%wFörlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.X'wLåt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.fCwVänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.PwJag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.Z+wNär ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.K  wUnderliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.b ;wDerföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.I  wDerföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.V %w~Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.R w}Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.Nw|Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.W'w{Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord._7wzBeskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.lQwyJag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.iKwxJag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.eCwwDu bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.kOwvDu förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.a;wuStärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.kOwtUppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.?ywsViker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.F~wrDu äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.:}owqJag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.Z|-wpJag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.O{woDin vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.Yz+wnDe ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.Uy#wmJag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.Yx+wlLåt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.Jw wkJag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.Yv+wjJag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.Ju wiDitt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.RtwhDitt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.3sawgDin ord äro minom mun sötare än hannog.=ruwfJag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.QqweJag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.RpwdJag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.Uo#wcJag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.cn?wbDu gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.EmwaHuru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.Llw`Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.jkMw_De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,Aj}w^Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.Vi%w]Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.Yh+w\Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.Kgw[Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig._f7wZDin sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.Ie wYHerre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.Td!wXVederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.cc?wWDe hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.SbwVDine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.GawUDe stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag._`7wTHuru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?O_wSTy jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.Q^wRMin ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?M]wQMin själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.X\)wPMitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.^[5wOAck! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.vZewNAck! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.eYCwMLåt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.JX wLDin nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.VW%wKHerre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.UV#wJDe som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.YU+wIDin hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.STwHDins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.US#wGDet är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.WR'wFDeras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.]Q3wEDe stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.5PewDDu äst mild och god; lär mig dina rätter.POwCFörr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.KNwBLär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.;MqwADu gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.GLw@Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.UK#w?Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.ZJ-w>Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.NIw=De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.FHwDww8Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.KCw7Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.0B[w6Dine rätter äro min visa i mino huse.PAw5Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.i@Kw4Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.U?#w3De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.J> w2Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.O=w1Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.`<9w0Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.=;uw/Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;J: w.Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;E9w-Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.E8w,Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.\71w+Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.O6w*Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.J5 w)Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;V4%w(Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.[3/w'Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.Y2+w&Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.g1Gw%Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.I0 w$Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.E/w#För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.S.w"Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.T-!w!Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.F,w När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.W+'wJag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.T*!wJag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.A)}wVänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.U(#wJag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.P'wUndervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.T&!wJag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.A%}wMin själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.J$ wJag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.X#)wSitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.Y"+wVänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.K!wDu näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.\ 1wMin själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.H wJag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.<swÖppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.J wGör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.I wJag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.BwJag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.U#wJag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.Fw Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.6gw Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.U#w Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.Gw Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.^5w Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.A}wDina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.Z-wJag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.KwNär jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.>wwO! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.A}wDu hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.?ywTy de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.Y+wSalige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.I  wSalige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.N vTacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.K vDu äst min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag vill prisa dig.g GvHerren är Gud, den oss upplyser; pryder högtidena med löf, allt intill hornen på altaret.a ;vLofvad vare den som kommer i Herrans Namn; vi välsigne eder, som af Herrans hus ären.2_vO! Herre, hjelp; o! Herre, låt väl gå.Y+vDetta är den dagen, den Herren gör; låt oss på honom fröjdas och glädjas.GvDet är skedt af Herranom, och är ett under för vår ögon.W'vDen stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten vorden.:ovJag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.@{vDet är Herrans port, de rättfärdige skola der ingå.^5vUpplåter mig rättfärdighetenes portar, att jag må der ingå, och tacka Herranom.DvHerren näpser mig väl; men han gifver mig icke dödenom.J vJag skall icke dö, utan lefva, och förkunna Herrans gerningar.QvHerrans högra hand är upphöjd; Herrans högra hand behåller segren.n~UvMan sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddom; Herrans högra hand behåller segren.B}vHerren är min magt, och min psalm; och är min salighet.G|v Man stöter mig, att jag falla skall; men Herren hjelper mig.o{Wv De omlägga mig såsom bi, de släcka såsom eld i törne; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem. NK~~~$}}}%||a{{lzzrzyyLxxx,wwwFvvv uu6ttgtssrUqqlq0poocnnn+mm~m*llZkklj\iifhhzhggfuf#ee=dd>cc+bb~b*aac``` _^^[]]|]$\\\B[[[=ZZZdYYYLXXXMWWW:VVV3UUVTTTSS)RRcRQQwQPPcOOO:NNNGMMMbMLLiL KKvK&JJzJIII@IHHpGGuGFFXEEEYEDD0CC|C/BB~BCAAAA,@@Q???L?>>6===X<<A F [  m 6 i J\8 <2 uMin son, behåll min ord, och göm min bud när dig.t1a#Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.J0 "Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;e/C!Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.g.G Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.r-]Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.l,QDet är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;w+gAlltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.T*!Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?Q)Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?\(1Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.q'[Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf._&7På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.]%3Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;t$aNär du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.Q#Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;N"Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.n!UEtt falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.W 'Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;MHögfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;RSi, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse: Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.W'Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.B Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;I  En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;oW Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.ta Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;L Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?Y+Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.J Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,KGack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär._7Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.GLåt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara. Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.KDu äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.m UMin son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;r]Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.l QDens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.] 3Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.Y +Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars? %Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.J  Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.=uMen haf du dem allena, och ingen främmande med dig.FLåt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;J Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.hIJag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.eC Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?Z- Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;T! Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;oW Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;T! Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;]3Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;J~ Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.s}_Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.S|Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet.Q{Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.Zz-Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;FyAtt du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.Lx Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;\w1Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.2v_Låt din fot gå lika, så går du visst.Zu-Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.Yt+Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.As}Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.KrTy de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.Iq Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.Hp Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal._o7Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.nnUMen de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.OmTy de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.glGTy de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.Uk#Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.QjKom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.Qi Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.sh_ Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.Vg% Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;Qf Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.Te! Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.odWAkta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.wcgTy vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.cb?Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;\a1Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.j`MOch han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.L_Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.G^Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.d] CHörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;d\A#De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.R["Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.lZQ!Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.VY% Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.KXFölj icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;GWKifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.SVFar icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.sU_Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.cT?Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.US#Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.uRcAtt du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.MQLägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;RPDå skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.GODet skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.^N5Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.TM!Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne._L7Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.^K5Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;NJHennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.YI+Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.VH%Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.XG)Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.dFA Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.uEc Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.YD+ Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;RC Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.PB Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;HA Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.^@5Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.U?#Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.^>5Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;R=Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.q<[Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;B;Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.J: Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;m9SMen de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.U8#Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;M7Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.Y6+Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;V5%Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;Q4Och öfvergi!ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;c3?Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;;2qHvilke sin väg förvända, och följa villstigar;_17De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;B0 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar._/7 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;J.  Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;D- Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,\,1 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.I+ Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.F*Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;P)Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.H( Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.g'GOm du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;9&mTy om du far derefter med flit, och beder derom;Y%+Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.I$ Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,`# ;!Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.P"  Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.Q! Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;9  oVille icke mitt råd, och lastade all min straff.O Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;j ODå skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna; När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.^ 7Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;E Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;a =Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;j OVänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig. }Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?K Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:> yVisheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.L Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.] 5Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.? {Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;X +Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.Q Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.8 mVågat med oss; en pung skall vara allas våras.I  Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;n W Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;f  G Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;6  i Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;O   Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.M  Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;]  5Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.a =Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.r _Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;Z /Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.> yFörstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;- WTill att deraf lära vishet och tukt;B Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;7gAllt det anda hafver lofve Herran. Halleluja.TLofver honom med klara cymbaler; lofver honom med välklingande cymbaler.U!Lofver honom med trummor och danser; lofver honom med stränger och pipor.J Lofver honom med basuner; lofver honom med psaltare och harpor.Z~+Lofver honom i hans dråpeliga gerningar; lofver honom i hans stora härlighet.T} !Halleluja. Lofver Gud i hans helgedom; lofver honom uti hans magts fäste.x|g Att de skola göra dem den rätt, derom skrifvet står: Denna ärona skola alle hans heliga hafva. Halleluja.Z{+Till att binda deras Konungar med kedjor, och deras ädlingar med jernfjettrar;NzAtt de skola hämnas ibland Hedningarna, och straffa ibland folken;Uy!Deras mun skall upphöja Gud; och skola hafva skarp svärd i sina händer;Jx De helige skola glade vara, och prisa, och lofva i deras säng;Ww%Ty Herren hafver ett behag till sitt folk; han hjelper den elända härliga.Xv'De skola lofva hans Namn i dans; med trummor och harpor skola de spela honom.au9Israel glädje sig af den honom gjort hafver; Zions barn vare glade öfver sin Konung.[t /Halleluja. Sjunger Herranom en ny viso; de heligas församling skall lofva honom.swOch han upphöjer sins folks horn; alle hans helige skola lofva, Israels barn, det folk, som honom tjenar. Halleluja.tr_ Skolen lofva Herrans Namn; ty hans Namn allena är högt; hans lof går så vidt som himmel och jord är.7qg Ynglingar och jungfrur; de gamle med de unga;Wp% I Konungar på jordene, och all folk; Förstar, och alle domare på jordene;9ok Djur och all fänad; krypande djur, och foglar.@ny Berg, och alle högar; fruktsam trä, och alle cedrer;Im Eld, hagel, snö och dimba, stormväder, de hans ord uträtta;?lwLofver Herran på jordene; I hvalfiskar och all djup;fkCHan håller dem alltid och evinnerliga; han skickar dem, att de icke annorlunda gå måste.NjDe skola lofva Herrans Namn; ty han bjuder, så varder det skapadt.Xi'Lofver honom, I himlar, allt omkring, och de vatten, som ofvan himmelen äro.MhLofver honom, sol och måne; lofver honom, alla skinande stjernor.HgLofver honom, alle hans Änglar; lofver honom, all hans här.Gf Halleluja. Lofver, I himlar, Herran; lofver honom i höjdene.[e-Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.EdHan kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.^c3Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.MbHan kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?GaHan gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.H`Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.M_Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.V^# Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.9]k Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.[\- Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.`[7 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.TZ Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.lYODen himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;YX)Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;NWHerren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.dV?Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.@UyHan räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.WT%Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.LSHerren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.mR SLofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.SQ Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.zPk Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.tO_Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.bN;Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.mMQDen himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;aL9Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;~KsTy menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.YJ)Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.jIKJag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.,H SHalleluja. Lofva Herran, min själ.hGGMin mun skall säga Herrans lof; allt kött lofve hans helga Namn alltid, och förutan ända!TFHerren bevarar alla de honom älska, och skall förgöra alla ogudaktiga.WE%Han gör hvad de gudfruktige begära, och hörer deras rop, och hjelper dem._D5Herren är när allom dem som åkalla honom, allom dem som med allvar åkalla honom.WC%Herren är rättfärdig i alla sina vägar, och helig i alla sina gerningar.OBDu upplåter dina hand, och uppfyller allt det som lefver med behag.PAAllas ögon vänta efter dig, och du gifver dem sin spis i sinom tid.[@-Herren uppehåller alla de som falla, och uppreser alla de som nederslagne äro.R? Ditt rike är ett evigt rike, och ditt herradöme varar förutan ända.b>; Att ditt välde må menniskors barnom kunnogt varda, och dins rikes härliga majestät.==s Och prisa dins rikes äro, och tala om ditt välde;K< All din verk, Herre, skola tacka dig, och dine helige lofva dig;H; Herren är allom god, och förbarmar sig öfver all sin verk.I: Nådelig och barmhertig är Herren, tålig och af stor godhet.Q9Att man skall prisa dina stora godhet, och lofva dina rättfärdighet.b8;Att man skall tala om dina härliga gerningar, och att man förtäljer dina härlighet;H7Jag vill tala om dina härliga stora äro, och om dina under;C6Barnabarn skola prisa dina verk, och tala om ditt välde.N5Herren är stor, och mycket loflig, och hans storhet är osägelig.U4!Jag vill dagliga lofva dig, och ditt Namn prisa alltid och förutan ända.s3 _Ett lof Davids. Jag vill upphöja dig, min Gud, du Konung, och ditt Namn lofva alltid och förutan ända.f2CSaligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.t1_Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är..0S Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;/ Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;.{ Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;i-I Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.a,9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;@+yHvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.*wSänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;Q)Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.S(Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.T'Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.&uHerre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom? %Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;s$ _En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;# Och förgör mina fiendar, för dina godhets skull, och förgör alla de som mina själ bedröfva; ty jag är din tjenare.w"e Herre, vederqvick mig, för ditt Namns skull; för mina själ utu nödene, för dina rättfärdighets skull.i!I Lär mig göra efter ditt behag; ty du äst min Gud. Din gode Ande före mig på en jemn väg.O  Hjelp mig, Herre, ifrå mina fiendar; till dig hafver jag tillflykt. Låt mig bittida höra din nåd; ty jag hoppas på dig. Kungör mig den väg, der jag uppå gå skall; ty mig trängtar efter dig.Herre, bönhör mig snarliga, min ande förgås; göm icke ditt ansigte bort ifrå mig, att jag dem icke lik varder, som i kulona fara.gEJag uträcker mina händer till dig; min själ törster efter dig, såsom en torrjord. Sela.qYJag tänker uppå de förra tider; jag talar om alla dina gerningar, och säger af dina händers verk.X'Och min ande är i mig bedröfvad; mitt hjerta är mig i mitt lif förtärdt. Ty fienden förföljer mina själ, och sönderslår mitt lif till jordena. Han lägger mig i mörkret, såsom de döda i verldene.a9Och gack icke till doms med din tjenare; ty för dig är ingen lefvandes rättfärdig. En Psalm Davids. Herre, hör mina bön, förnim mina bön, för dina sannings skull; bönhör mig, för dina rättfärdighets skull. Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige. För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.c=Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.|oNär min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.NJag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.QJag ropar till Herran med mine röst, och beder Herran med mine röst.I En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var.^3 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom._5 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.gETy uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.i IVår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena.n SDeras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.3 ]Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.! 9Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.9 kHerre, bevara min mun, och bevara mina läppar.nSMin bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.u cEn Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.7e Ty jag vet, att Herren skall uträtta dens eländas sak, och dens fattigas rätt. Och skola de rättfärdige tacka dino Namne, och de fromme skola för ditt ansigte blifva.xg En ond mun skall ingen lycko hafva på jordene. En vrångvis ond menniska skall förjagad och omstört varda.  Han skall utskudda öfver dem ljungeld. Han skall med eld slå dem djupt neder i jordena, så att de aldrig mer uppstå skola.L Det onda, der mine fiender om rådslå, falle uppå deras hufvud.t_ Herre, låt icke dem ogudaktiga sitt begär; styrk icke hans onda vilja; de måtte högmodas deraf. Sela.U!Herre, Herre, min starka hjelp; du beskärmar mitt hufvud i stridstidenom.X'Men jag säger till Herran: Du äst min Gud; Herre, förnim mine böns röst.uaDe högfärdige sätta mig snaror, och utsträcka mig rep till nät, och gildra för mig vid vägen. Sela.~Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas hand. Bevara mig för vrångvisa menniskor, de der tänka till att omstöta min gång._}5De hvässa sina tungo såsom en orm; huggormaförgift är under deras läppar. Sela.L|De der ondt tänka i sin hjerta, och dagliga komma örlig åstad.U{!Fräls mig, Herre, ifrån onda menniskor; bevara mig för vrångvisa män;/z YEn Psalm Davids, till att föresjunga.Yy)Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.hxGUtransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;HwJag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.gvEJag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.Vu#Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.Zt+Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.msQSkulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.[r-Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!q'Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.vpcMine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.yoiJag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.On Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.omU Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.^l3 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.Rk Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.Fj Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,miQFore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der.Zh+Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?Wg%Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.\f/Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.SeTy si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst. Hg~~g~ }}X} ||n|{{Y{zz\zyy[xx&wwiwvvrv3uuu]u ttXtss8rrvr+qqq7pp{p>>F==z=<//q/..X---@,,c,++M**~*))G((z(*''|'&&&&%%f$$$###p#"";!!!G 4I-e k ~"cP+Q%^^ tPy*Z : x ' P fw,lQ2W*Wz'Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.Yy+En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.ex EDen som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.cw?Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle._v7En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.tuaDet är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.gtGEn galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.Xs)En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.Tr!Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.Yq+Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.QpEn dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.eoCEtt vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.enCDen som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.SmDet är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.GlEn vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.jkMHvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?}jsDen som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.iBegynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.Zh- Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.cg? Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.lfQ Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.Me Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.kdO Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.OcGåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.mbSDet står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.LaDe gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.`Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.h_IEn ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.Y^+Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.f]EEn klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.b\ ?En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.K[!Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.xZi En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.WY'Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.pXYDen som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.SWEn arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.UV#En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.TU!En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.=TuMången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.MSMångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.TR!Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.9QmEtt vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.gPGKlokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.SOEn förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.lNQDen ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.XM)Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.nLUDen som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.ZK-De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.iJKTag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.iIKNär Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.PHKonungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.VG% Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.sF_ Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.WE' Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.JD  Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.fCE Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.RBBättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.eACOm någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.r@]Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.{?oAll högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.c>?Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.<=sBefalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.^<5Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.f; GEn menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.i:K!Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.p9Y Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.K8Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.L7Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.W6'Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.g5GDens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.Y4+Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.W3'De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.V2%Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.c1?Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är.n0UDet är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.u/cDe anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.e.CEnom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.P-En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.R,Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.M+En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.J* Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.Q)Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.i(KEn bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.X')Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.h&I Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.U%# En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.V$% Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta?^#5 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.u"c Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.d!ADens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.M De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.kOUti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.\1En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.SEn helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.=uHerrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.Z-De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.M Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.Y+#En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.L"Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.\1!Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.iK Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.{Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.H Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.a;Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.wgDer en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.PHerrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.fEDen som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.I Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.[/Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.X )Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.} sDe som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.a ;Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.N En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.] 3De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.b=De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.OEn otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.\1En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.W'En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.nUEne lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.H  Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.Y+ Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.U# De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.K När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.^5 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.~Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.K}Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.d|ABespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.V{%Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.jzMDer icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.i Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.o=W Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.s<_ Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.q;[ Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.z:m Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.c9? De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.\81 En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.y7k Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.V6% Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.]53 Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.c4? De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.i3K En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.e2C Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.n1U Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.k0O Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.k/O En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.].3 Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.w-g Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.s,_ En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.w+g Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.^*5 Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.v)e När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.g(G De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.}'s Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.Y&+ Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.V%% Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.U$# Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.T# # Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.]"3 Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.]!3 Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.e C Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.S Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.iK Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.U# Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.s_ Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.w Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.uc Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.xi En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.4c Herrans välsignelse gör rikan utan mödo._7 Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap._7 Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.dA Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.J Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.\1 Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.eC Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.V% Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.T! De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse._7 Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.N Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.t a Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.s _ Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.| q Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.d A Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.h I De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.wg Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.iK Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.@{ En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.mS Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.L Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.X + En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.Y+ Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.B Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.N Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:Y+ Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:F~ Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;G} Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;e|C Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.Y{+ Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.[z/ Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;pyY Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.dxA Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.zwm Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad._v7 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.Nu Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;Ht Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:Qs Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:Nr Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;7q k Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;ap;$Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.Mo#Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.}ns"Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.Dm!Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.Ll Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.QkOch spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.ejCDå var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;iDå han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;PhDå han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;Vg%Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;Vf%Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.LeFörr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.ndUDå djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.BcJag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.Yb+Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.Ua#Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.;`qJag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;h_IMin frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.L^Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.U]#Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.K\Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.H[ Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.GZMitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;sY_ Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.GX Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.`W9 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.`V9 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.TU! De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.OTAll mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;ZS-Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.PRHörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.UQ#Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.?PyO! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.6OgVid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;;NqUppenbara på vägen, och på stråtene står hon; Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:A=} Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.V<% Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;G; Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;S: I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;Z9-Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;V8%Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.>7wTy i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;a6;Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.U5#Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;B4Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.O3Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten. >*~~~@}}}3||O{{Nzzz=yyExxzx+wwavv~v#uuJttWss|s rr?qqq#ppFooo=nnpnmm)llql'kk0jjUiiihh[hgglfff9eeQddd,ccjcbbcb aa\```T___^^^^]]D\\h[[[$ZZVYYjY XXLWWW)VVV4UUWU TTVSSSIRRxRQQNPPP?OOO1NNTMMuM"LL3KKzKJJlJII=HHHdGGG FFMEEEGDDDICCCNCBBjBAA;@@@;??[>>>/==g<<|<);;g;::V:99l9 8@77H66u6 55X444=33y3222211q100//N...?--t,,l,++R**J)))((A'']&&&I%%~% $$-##k#""Q!!}! /W4v+_V!S8Q] ( Lj!g$V M w % F P]o0hu8cDen sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.f7EEn högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.s6_Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.[5/Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.e4CDen som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.U3#Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.y2kEn trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.}1sDen sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.m0SDen der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.s/_En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.z.mNär en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.l-QEn ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.[,/Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.+ Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.*% När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.W)' En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.( Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.S' Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.d&ADen sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.z%mDen der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.h$IBättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.h#IOnde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.f"EDe som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.^!5En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar." =För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.n WDen ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.X)Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.?yLamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.dAGräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.NTy gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.ETag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;ucOm du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.eCEn man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.dAHelvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt.hILika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.lQDen sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.9mEn knif hvetter den andra, och en man den andra.W'Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.iKEn trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.taDen sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.ta Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.iK En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.gG Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.0 Y Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.k O Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.a ;Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.g GEn mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.L Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.9mUppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.V%Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?`9Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både._7Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.P Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.\1En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.jMDen ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.mSDen som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.eCDå han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.W'Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.`~9En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.E}Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.X|)Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.e{CDå intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter._z7Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.GyLika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;txaDen som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.BwEn later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.pvYDen late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.NuEn later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.Yt+ Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.cs? När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.mrS Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.lqQ En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.mpS Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.ioKDen enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.Yn+Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.sm_Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.flEMen svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.PkSvara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.Xj)Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.bi=Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.Xh +Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.Yg+En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.{foDen som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.qe[En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.Yd+Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.jcMDet är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.ObNordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.Wa'Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.b`=Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;_Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.W^'Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.e]CDen som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.e\CDrag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.v[eFinner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.YZ+Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.\Y1Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.X Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.xWi Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.RV Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.jUM På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.RT Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;jSMVar icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?R#Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.MQPråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.vPeMan kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.UO#Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.UN#Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.YM+Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.`L ;Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.fKE"Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.J!Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;UI# Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.lHQOch si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.HG Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;qF[Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.REVar icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.MDBeställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.:CoEtt redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.^B5Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.lAQDen som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.P@Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.[?/Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?X>)Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.\=1Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.N<Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.];3Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.f:EGläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.g9GTy en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.d8AVakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.7)Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.W6' Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.F5 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?]43 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.93m Den är icke stark, som i nödene icke fast är.Y2+ Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.L1Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.Y0+Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom._/7Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.M.En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.g-GGenom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.S,Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.O+Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.F* Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.)1#De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?l(Q"Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.T'!!Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;Q& Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.p%YSe icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;_$7Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.s#_Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?e"COch vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.I! Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.Q Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.Z-Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.kODens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.T!Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.dAHör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.`9Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära./YVar icke ibland drinkare och slösare;I Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.STy det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.QDitt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.KOch mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.A}Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;I Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet.hI Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.J  Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.R Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.^5 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;N Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.iKDine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.w gTy såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.I  Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat; Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.J  Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.> wÖnska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.EOch sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.c ANär du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;r]Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.NFör icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.X)Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.RVar icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.X)Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.]3Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;T!Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.hIBeröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.~wPå det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?O}Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;]|3Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.z{mTy det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.Tz!Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.yyDen som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.Yx+Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.Ww'Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.Rv Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.Nu Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.Zt- Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.[s/ Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.Ur# Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.jqMDen som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås._p7Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.SoSåsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.vneSpjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.Im Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.bl=Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.Vk%Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.Yj -Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.RiHästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.Jh Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.kgODen ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.jfMEtt lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.NeDe ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.MdHan önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.NcDen late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.obWDen som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.MaDen sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.[`/En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.]_3Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.X^)Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.]]3Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.j\MDen ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.z[mDen som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.VZ%En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.pYYDet är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.WX'En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.jWM Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.wVg En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.U} När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.QT Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.^S5 Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.rR]Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.aQ;De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.oPWDen som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.fOEEn idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.UN#Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.=MuGöra väl och rätt är Herranom kärare än offer.XL)Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.gK IKonungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.1Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.r=]Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.n<UTag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.[;/Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.^:5Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.n9U Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.D8 Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.Y7+ Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.F6 Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.N5 Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?f4EEn Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.f3EEn rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.`29Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?l1QRådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.c0?För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.p/YDet är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.x.iKonungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.w- iVin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.F,Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.\+1Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.T*!Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.j)MDen som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.{(oSlår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.V'%Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.h&IHerrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.]%3Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.X$)Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.D#Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.a";Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.e!CTukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;p YDen som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.a;Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.OLathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.`9Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.Z- En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.hI Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.oW Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.gG Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.lQ Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.T!Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.%Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet._7Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.r]Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.W'Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.\1Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.wDer man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.z oEn fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.H En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.KEn fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.^ 5Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.e CDöden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.o WEnom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt. yEn broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.@ {Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.kOHvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.Z-Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.xiEtt förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.yDen som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?S Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.  Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.V% Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring._7 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.L Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.A}Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.U~#Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.H} Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.p|YDet är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.^{5Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström. Pu~~~}}G|||"{{c{zzazyy?xxzx ww$vvjv uu$tt;ssrs$rFqqq$poo|o&nnbmm2ll#kkWjj|j&ii{i-hhhAggg=ffeeze ddCccc(bbhbaaha``D`__A^^^6]]]-\\s\[[kZZZUYYYBXX\WW"VUUTTT@SRRQQPPgOOON^MM*LnKKaJJI`HH:GGF4EE1DDBC?BB\AAA@@??t?>*==0#Utan sveda, grämelse och sorg, i alla sina lifsdagar; så att ock hennes hjerta icke kan hafva ro om nattena? Det är ock fåfängelighet.e=CTy hvad får menniskan af allt sitt arbete, och hjertans bekymmer, hon hafver under solene;]<3Ty en menniska, som sitt arbete med vishet, förnuft och skickelighet gjort hafver, det måste hon låta enom androm till arfs, den deruppå intet arbetat hafver; det är ock fåfängelighet, och en stor olycka.n;UDerföre vände jag mig, att mitt hjerta skulle aflåta af allo arbete, som jag gjorde under solene.-:STy ho vet, om han skall varda vis eller galen; och skall dock råda öfver allt mitt arbete, det jag hafver visliga gjort under solen. Det är ock fåfängelighet. 9Och mig leddes vid allt mitt arbete som jag under solene hade, att jag måste lefva det ene mennisko, som efter mig komma skulle;8Derföre leddes mig lefva; ty det behagade mig illa allt det under solene sker, att det så allstings fåfängeligit och mödosamt är.07YTy man tänker icke på den visa evinnerliga, såsom icke heller på den galna; och de tillkommande dagar förgäta allt; och såsom den vise dör, så ock den galne.;6oDå tänkte jag i mitt hjerta: Medan dem galnom går såsom mig, hvarföre hafver jag då farit efter vishet? Då tänkte jag i mitt hjerta, att sådant är ock fåfängelighet.5Så att den vise hafver sin ögon i hufvudet, men de dårar gå i mörkret; och märkte dock, att dem ena går som dem andra.S4 Då såg jag, att visheten öfvergick dårskapen, såsom ljuset mörkret;13[ Då vände jag mig till att se vishet ( och klokhet ), galenskap och dårskap; ty hvilken är den menniska, som det göra kan efter Konungenom, den henne gjort hafver?72g Men då jag såg på all min verk, som min hand gjort hade, och den mödo, som jag haft hade; si, då var det allt fåfängelighet och jämmer, och intet annat under solene.@1y Och allt det min ögon önskade, lät jag dem få, och förtog mino hjerta ingen glädje, så att det gladdes af allt mitt arbete. Och det höll jag för min del af allt mitt arbete.k0O Och förkofrade mig öfver alla de som för mig varit hade i Jerusalem; blef ock vishet när mig;6/eJag församlade mig ock silfver och guld, och en skatt af Konungom och landom; jag beställde mig sångare och sångerskor, och menniskors vällust, allahanda strängaspel;.Jag hade tjenare och tjenarinnor, och tjenstefolk; jag hade större ägodelar i fä och får, än alle de som för mig voro i Jerusalem;J- Jag gjorde mig dammar, till att vattna skogen af de gröna trä;e,CJag gjorde mig örtagårdar och trägårdar, och planterade deruti allehanda fruktsam trä;F+Jag gjorde stor ting; jag byggde hus, planterade vingårdar;t*aDå tänkte Jag i mitt hjerta att hålla mitt kött ifrå vin, och hålla mitt hjerta till vishet, att jag måtte klok varda, tilldess jag måtte lära, hvad menniskomen nyttigt vore till att göra, så länge de lefva under himmelen.P)Jag sade till löjet: Du äst galet; och till glädjena: Hvad gör du?}( uJag sade i mitt hjerta: Nu väl, jag vill lefva väl, och göra mig goda dagar; men si, det var ock fåfängelighet.o' YTy der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida. & Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.8% kJag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.Q$ Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.c# AJag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.8" k Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.=! w Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;  % Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.   Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.8 k Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.y mAll ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.{ qAlla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.c AVädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.a =Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.S !En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.S !Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?\ 3Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.D Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.jMHon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.eCTäckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.DMånga döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.SHennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.]3Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.U#Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.Y+Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.RHon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.R Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.J  Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.Y +Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.\ 1Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.N Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.iKHon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.@{Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.gGHon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.`9Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.QHon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.M Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.E Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.b= Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.hI Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.P Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.Y~+Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.b}=Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.T|!Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;b{=Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.`z9O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;iyKLåt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.Jx Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.Nw Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.)vK!Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.qu[ Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.ftEEn vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.QsLejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;Ar}Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:EqSpindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.MpGräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;NoKuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;Jn Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;BmFyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:al;En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.RkEn tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;Zj-Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:yikAlltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.}hsÖrnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.GgTre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:fEtt öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.veeHelvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog.dIglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:#c?Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.Yb+ Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;ca? Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;R` Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;a_; Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.2^] Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.]Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.\\1Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:e[CLägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.UZ#All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.YY+Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?JX Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.TW!Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.mV UDetta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal. U En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.VT%Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.|SqDen som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.bR=Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.\Q1Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.TP!En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.^O5Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.cN?Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.|MqEn tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.kLONär Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.VK%Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.gJGDer månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.bI=Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.^H5En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.VG% Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.RF En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.ME En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.WD' De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.nCU När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.IB De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.ZA-Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.m@SNär en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.R?Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.P>En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.t=aDen som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.t<aNär de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.g; IHvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.{:oNär de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.9Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå. uk~~}|{zzGyyxx'ww_vvvuzu,tt\ssUs rrGqqhqpp onnpnmKllEkkHjiihhgVfee ddGcc?bb;aa=a``V__^I]]&\\\X\[[w[ZZZ>YYDXXX#WyW V{VUUCTTSSaRRYQQQPOOYONsN)MLLKnJJIIIuI"HlGGbFFNEEqE DPC+BHAAM@??F>>)===&<<;:99928777>6y55C44433S2211z00g0'//.--K,,g+*))f((]''S&&& %m$$(#""5!! a8uht2# dFf_ c o +  2 k ?eSNvud'A" Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.&!" Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.o%W" Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.a$;" Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.3#_" De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt."%"Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.-!S"Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.y k"Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.@y"Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.\1"Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.lQ"Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;L"Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän; "Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;wg"Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.,Q"På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.B}"På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;(I"Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.,S"Och afgudarna skola platt förgås.  "Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och Herren allena hög vara på den tiden.J "Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;;q"Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;@{"Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;_7" Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan; " Ty Herrans Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;!;" Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men Herren skall på den tid allena hög vara.s_" Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät.f E" Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.q ["Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.# ?"Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.> u"Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.D "Kommer, I af Jacobs hus, låt oss vandra uti Herrans ljus.oW"Och han skall döma ibland Hedningarna, och straffa mång folk; då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.pY"Och mycket folk gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på Herrans berg, till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandrom på hans stigar; ty af Zion skall lagen utgå, och Herrans ord af Jerusalem.5c"Uti yttersta tiden skall det berget, der Herrans hus är, tillredt varda, högre än all berg, och öfver all berg upphöjdt varda; och alle Hedningar skola löpa dertill;C "Detta är det Esaia, Amos son, såg om Juda och Jerusalem:  "När beskärmet varder såsom blår, och dess verk såsom en gnista; och både tillhopa brinnen, så att ingen utsläcker det.W )"När I varden såsom en ek med torr löf, och såsom en lustgård utan vatten; y"Ty de måste komma på skam öfver de ekar, der I lust till hafven, och blygas öfver de lustgårdar, som I utväljen;| s"Att de öfverträdare och syndare skola tillsamman sönderkrossade varda, och de, som öfvergifva Herran, förgås.\ 3"Zion måste igenom rätt förlossad varda, och hans fångar igenom rättfärdighet;" ?"Och gifva dig åter domare igen, såsom de voro tillförene, och rådherrar, såsom i begynnelsen; då skall du heta rättvisones stad, och en from stad.s~ a"Och måste vända mina hand emot dig, och utrensa ditt slagg som aldrarenast, och borttaga allt ditt tenn; } ;"Derföre säger Herren, Herren Zebaoth, den mäktige i Israel: Ack ve! Jag måste trösta mig igenom mina fiendar, och hämna mig igenom mina ovänner;E| "Dine Förstar äro affällige, och tjufvars stallbröder; de taga alle gerna gåfvor, och fara efter skänker; dem faderlösa skaffa de icke rätt, och enkones sak kommer intet inför dem.L{ "Ditt silfver är vordet slagg, och ditt vin förmängdt med vatten.z "Huru kommer det till, att den fromme staden är vorden en sköka? Han var full med rätthet, rättvisan bodde derinne; men nu mördare.vy g"Viljen I ock icke, utan ären ohörsamme, så skolen I af svärd förtärde varda; ty Herrans mun säger det.>x y"Viljen I höra mig, så skolen I nyttja landsens goda.ow Y"Så kommer då sedan, och låter oss gå med hvarannan till rätta, säger Herren: Om edra synder än voro blodröda, så skola de dock varda snöhvita; och om de än voro såsom rosenfärga, så skola de dock varda såsom en ull.v "Lärer göra det godt är, farer efter det som rätt är, hjelper dem förtryckta, skaffer dem faderlösa rätt, och hjelper enkones sak.ru _"Tvår eder, görer eder rena, lägger bort edart onda väsende ifrå min ögon; vänder igen af det onda;>t w"Och om I än uträcken edra händer, så bortgömmer jag dock min ögon ifrån eder; och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock intet; ty edra händer äro fulla med blod.fs G"Min själ hatar edra nymånadar och årstider; jag är ledse dervid, jag orkar icke lida dem.:r o" Hafver icke mer spisoffer fram fåfängt; rökverk är mig styggeligit; nymånader och Sabbather, då I sammankommen, må jag icke lida; ty I bedrifven afguderi och våld i dem.q " Då I kommen in till att te eder för mig; ho äskar sådant af edra händer, att I skullen träda in uppå mina gårdar?:p o" Hvad skall jag med edart myckna offer? säger Herren; jag är mätt af vädrars bränneoffer, och af de göddas talg, och hafver ingen lust till oxars, lambars och bockars blod.io M" Hörer Herrans ord, I Sodomitiske Förstar; fatta med öronen vår Guds lag, du Gomorriska folk.tn c" Om Herren Zebaoth icke läte oss något litet igenblifva, så vore vi lika som Sodom, och lika som Gomorra.$m C"Men hvad ännu qvart är af dottrene Zion, det är lika som en hydda uti enom vingård, och såsom en vaktebod uti stubbåkren; såsom en förhärjad stad.2l _"Edart land är öde; edra städer äro uppbrände med eld; främmande förtära eder åker för edor ögon, och han är öde, såsom det de främmande förhärjat hafva.5k e"Ifrå fotbjellet allt upp till hufvudet är der intet helt uppå; utan sår, svullnad och etterböld, de der intet plåstrade, eller förbundne, eller med olja mökte äro.~j w"Hvad skall man mer slå eder, medan I afviken ju desto mer? Hela hufvudet är krankt, hela hjertat är försmäktadt.7i i"Ack! ve det syndiga folket; det folket af stor misshandel, den arga säden, de skadeliga barnen, som öfvergifva Herran, försmäda, den Heliga i Israel, och vända tillbaka.h "En oxe känner sin herra, och en åsne sins herras krubbo; men Israel känner det intet, och mitt folk förstår det intet.g )"Hörer, I himlar, och du jord, fattat med öronen; ty Herren talar: Jag hafver uppfödt barn, och upphöjt, och de äro mig affällige vordne.f "Detta är Esaia syn, Amos sons, den han såg om Judo och Jerusalem, uti Ussia, Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid.Ye+Fly, min vän, och var lik ene rå, eller enom ungom hjort, in på örtabergen.]d3 Du, som bor i örtagårdarna, sällskapen akta deruppå; låt mig höra dina röst.lcQ Min vingård är för mig. Dig Salomo bör tusende; men vaktaromen öfver hans frukter, tuhundrad.b# Salomo hafver en vingård i BaalHamon; den vingården fick han vaktarom, att hvardera skulle gifva, för hans frukt, tusende silfpenningar.{ao Jag är en mur, och min bröst äro såsom torn, deraf är jag vorden för hans ögon såsom den der frid finner.` Är hon en mur, så vilje vi göra silfverbålverk deruppå; är hon en dörr, så vilje vi befästa henne med cedrebräde._}Vår syster är liten, och hafver ingen bröst; hvad skole vi göra till vår syster, när man nu skall tala henne till?F^Så att ock mycket vatten icke förmå utsläcka kärleken, eller strömmar fördränka honom; om en ville gifva alla ägodelar i sino huse för kärleken, så gulle det alltsammans intet.\]1Sätt mig såsom ett insegel på ditt hjerta, och såsom ett insegel uppå din arm; ty kärleken är stark såsom döden, och nitälskan är fast såsom helvetet; dess glöd är brinnande, och en Herrans låge;I\ Ho är denna, som uppkommer ifrån öknene, och stöder sig in uppå sin vän? Under äpleträt väcker jag dig, der din moder dig födt hafver; der hon, som dig födde, med dig legat hafver.[Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, att I icke uppväcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.XZ)Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.Y5Jag ville taga dig, och hafva dig uti mine moders hus, der du mig lära skulle; der ville jag skänka dig kryddadt vin, och must af min granatäple.X O! att jag måtte finna dig ute, min broder, du, som mins moders bröst suger, och måtte få kyssa dig; att ock ingen föraktade mig. W Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.;Vo Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.OU Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;oHans hals är söt och ganska lustig: En sådana är min vän; min vän är sådana, I Jerusalems döttrar. Hvart är då din vän gången, o du dägeligasta ibland qvinnor? Hvart hafver din vän vändt sig, så vilje vi honom söka med dig. = Hans ben äro såsom marmors pelare, grundade uppå gyldene fötter; hans skapnad är såsom Libanon, utkorad såsom cedreträ.{<oHans händer äro såsom guldringar, fulle med turkoser; hans lif är såsom rent elphenben, besatt med saphirer.; Hans kinder äro såsom apothekares växande örtesängar; hans läppar äro såsom roser, de der drypa af flytande myrrham._:7 Hans ögon äro såsom dufvoögon vid vattubäcker, tvagne med mjölk, och stå full.W9' Hans hufvud är det bästa guld; hans hår är krusadt, svart såsom en korp.A8} Min vän är hvit och röd, utkorad ibland mång tusend.71 Hvad är din vän för andra vänner, o du aldradägeligasta ibland qvinnor? Hvad är din vän för andra vänner, att du så hafver besvorit oss?x6iJag besvär eder, Jerusalems döttrar; finnen I min vän, så säger honom, att jag för älskog krank ligger. 5Väktarena, som omkringgå i stadenom, funno mig, de slogo mig till sårs; väktarena på murenom togo mig bort mitt hufvudkläde.N4Och då jag minom vän upplåtit hade, var han borto, och sin väg gången. Då gick min själ ut efter hans ord; jag sökte honom, men jag fann honom intet; jag ropade, men han svarade mig intet.35Då stod jag upp, att jag skulle låta minom vän upp; mina händer drupo af myrrham, och myrrham lopp öfver mina finger på stängelen åt låset.V2%Men min vän stack sina hand in genom ett hål, och mitt lif darrade dervid.11Jag hafver afklädt min kjortel; huru skulle jag åter kläda honom uppå igen? Jag hafver tvagit mina fötter; huru skulle jag besmitta dem igen?^05Jag sofver, och mitt hjerta vakar; der är mins väns röst, som klappar; låt mig upp, min kära, min syster, min dufva, min fromma; ty mitt hufvud är fullt med dagg, och mine lockar fulle med nattenes droppar. / ;Jag kom, min syster, kära brud, uti min örtegård; jag hafver mitt myrrham, samt med mina örter, uppskurit; jag hafver ätit mina hannogskako, samt med minom hannog; jag hafver druckit mitt vin med mine mjölk; äter, mine käre, och dricker, mine vänner, och varder druckne.7.gStatt upp, nordanväder, och kom, sunnanväder, och blås igenom min örtegård, att hans örter måga drypa. Min vän komme uti sin örtegård, och äte sina ädla frukter.a-;Såsom en örtegårds brunn, såsom en brunn af lefvande vatten, det af Libanon flyter.v,eNardus med saffran, calmus och canel, med allahanda Libanons trä; myrrham och aloes med alla bästa örter;_+7 Din frukt är såsom en lustgård af granatäple med ädla frukter, cyper med nardus;n*U Min syster, kära brud, du äst en tillsluten örtagård; en tillsluten källa, en förseglad brunn.)3 Dine läppar, min brud, äro såsom drypande hannogskaka; hannog och mjölk är under dine tungo, och din kläders lukt är såsom lukt af Libanon.( Huru dägelig äro din bröst, min syster, kära brud; din bröst äro lustigare än vin, och din salvos lukt öfvergår alla örter.r'] Du hafver tagit mig hjertat bort, min syster, kära brud, med ett ditt öga, och med ene dine halskedjo.1&[Kom, min brud, ifrå Libanon, kom ifrå Libanon; gack in, träd hit ifrån Amana kulle, ifrå Senir och Hermons kulle, ifrå lejonens boning, ifrå de leoparders berg.O%Du äst med allone dägelig, min kära, och ingen fläck är på dig.q$[Tilldess dagen sval varder, och skuggorna afvika; jag vill gå till myrrhamsberget, och rökelsehögen.[#/Din tu bröst äro såsom två unga råtvillingar, hvilke ibland roser i bet gå;"Din hals är såsom Davids torn, gjord med bröstvärn, der tusende sköldar uppå hänga, och allahanda de starkas vapen.!'Dine läppar äro såsom ett rosenfärgadt snöre, och ditt tal ljufligit; dine kinder såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar.+ ODina tänder äro såsom hjordar med afklippta ull, som tvagne komma utu vattnet, hvilke allesamman äro hafvande med tvillingar, och ingen af dem är ofruktsam.@ {Si, min kära, du äst dägelig, si, dägelig äst du; din ögon äro såsom dufvoögon, emellan dina lockar; ditt hår är såsom getahjordar, som klippte äro på det berget Gilead.-S Går ut, I Zions döttrar, och skåder Konung Salomo, i den krono, der hans moder honom med krönt hafver, på hans bröllopsdag, och på hans hjertas fröjds dag. Dess stodar voro af silfver, täckelsen af guld, sätet af purpur, bottnen deruti var lusteliga lagd för Jerusalems döttrars skull.F Konung Salomo lät göra sig ett sängerum af Libanons trä; Alle hålla de svärd, och äro behändige till strids; hvardera hafver sitt svärd vid sina sido, för fruktans skull, om nattena.PSi, omkring Salomos säng stå sextio starke, utaf de starka i Israel;wgHo är denna, som uppgår utur öknene, såsom en rök af myrrham, rökelse och allahanda apothekares pulver?&EJag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid rår och hinder på markene, att I icke uppväcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.MDå jag kom litet framom dem, så fann jag den min själ kär hafver; jag håller honom, och vill icke öfvergifva honom, tilldess jag hafver honom in uti mins moders hus, uti mins moders kammar.gGMig funno väktarena, som kringom i staden gå: Hafven I icke sett den min själ kär hafver?)Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gator och gränder, och söka den min själ kär hafver; jag sökte, men jag fann honom intet.j OJag sökte om nattena i mine säng den min själ kär hade; jag sökte, men jag fann honom intet.#Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.I Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;gGTager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.3Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit. Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.uc Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;V % Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;a ; Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.  Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.i KDetta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.% CJag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.X)Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.gGHan vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.V%Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.&ESåsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.KSåsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.= wJag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.E Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.J Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.] 5Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.G  Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.P~  Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.>} y Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.8| m Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.@{ } Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.Jz  Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.~y wKänner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.x 3Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.Qw Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.nv WJag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.@u {Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.lt SAtt man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.Us %Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;r 3Salomos Höga Visa.zqm Ty Gud skall hafva fram alla gerningar för domen; ja, ock de der fördolda äro, ehvad de äro goda eller onda.|pq Låt oss höra hufvudsummona till all lärdom: Frukta Gud, och håll hans bud; ty det hörer allom menniskom till.o Tag dig vara, min son, för andra flere; ty ingen ände är uppå att dikta böcker, och mycken predikan gör kroppen trött.tna Denna de visas ord äro spjut och naglar, skrefne genom församlingenes mästare, och gifne af enom herda.cm? Predikaren sökte, att han måtte finna tacknämlig ord, och skref rätt sanningenes ord.l1 Den samme Predikaren var icke allenast vis; utan han lärde ock folket god lärdom, och märkte, och utransakade, och sammansatte mång ordspråk.Nk Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är fåfängelighet.j} Ty stoftet måste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver. i Förrän silftåget bortkommer, och guldkällan utlöper, och ämbaret gistnar vid brunnen, och hjulet söndergår vid brunnen.whg Så att de ock för höjderna frukta sig, och rädas på vägen; när mandelträt blomstras, och gräshoppan förtynges, och all lust förgås; ty menniskan far dit hon evinnerliga blifva skall; och de som gråta, gå omkring på gatone;'gG Och dörrarna på gatone tillslutna varda, så att rösten af qvarnene tystnar, och uppvaknar när foglen sjunger, och sångsens döttrar varda nedertryckta;9fk På den tid, då väktarena i huset darra, och de starke kröka sig, och mölnarena stå fåfänge, derföre att de så få vordne äro; och synen varder mörk genom fenstren;jeM Förr än solen och ljuset, månen och stjernorna mörka varda, och molnen igenkomma efter regn;d  Tänk uppå din Skapare i dinom ungdom, förr än de onda dagar komma, och åran nalkas, då du varder sägandes: De behaga mig intet;c{ Lägg bort sorg utaf ditt hjerta, och kasta bort det onda ifrå dinom kropp; ty barndom och ungdom är fåfängelighet.bb= Så gläd dig nu, du yngling, i dinom ungdom, och låt ditt hjerta vara gladt i dinom ungdom; gör hvad dino hjerta lyster, och dinom ögom behagar; och vet, att Gud skall, för allt detta, hafva dig fram för domen.@ay Om en menniska i lång tid lefver, och är glad i all ting, så tänker han dock allenast på de onda dagar, att de så månge äro; ty allt det honom vederfars, är fåfängelighet.?`y Ljuset är sött, och ögonen är ljuft att se solena.5_c Så dina säd om morgonen, och håll icke upp med dine hand om aftonen; ty du vetst icke, hvilketdera bättre lyckas kan; och om både lyckades, så vore det dess bättre.^ Såsom du icke vetst vädrens väg, och huru benen i moderlifvet tillredd varda, så kan du ock icke veta Guds verk, som han allt gör.l]Q Den som aktar på vädret, han sår intet, och den som uppå skyarna skådar, han skär intet upp.5\c När molnskyarna fulle äro, så gifva de regn på jordena; och när trät faller, det falle söderut, eller norrut, på hvilket rum det faller, der blifver det liggandes.g[G Skift ut emellan sju, ock emellan åtta; ty du vetst icke, hvad olycka på jordene komma kan.UZ % Låt ditt bröd fara öfver vatten, så varder du det finnandes i längdene.3Y_ Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.X Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.rW] Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.V Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.UU# Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.RT De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.S En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?SR Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.gQG De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.HP En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger. O Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.rN] Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.uMc Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.SL Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.JK Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.J{ Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;I Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.eHC Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.eGC Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.fF G Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.ZE- Ty vishet är bättre än harnesk; men en endaste skalk förderfvar mycket godt.bD= Detta våller, de visas ord gälla mer när de stilla, än herrarnas rop när de dårar. C Då sade jag: Vishet är ju bättre än starkhet. Likväl vardt dens fattigas vishet föraktad, och hans ord vordo intet hörd.B' Och derinne vardt funnen en fattig vis man, den med sine vishet kunde hjelpa staden, och ingen menniska tänkte på den samma fattiga mannen. A Att en liten stad var, och fögo folk derinne, och kom en mägtig Konung, och belade honom, och byggde stor bålverk der omkring;P@ Jag hafver ock sett denna vishetena under solene, den mig stor syntes:i?K Ock vet menniskan icke sin tid; utan såsom fiskarna varda fångne med en skadelig krok, och såsom foglarna varda fångne med snarone, så varda ock menniskorna bortryckte i ondom tid, när han hasteliga kommer öfver dem.f>E Jag vände mig, och såg huru det tillgår under solene, att det icke hjelper till att löpa, att man är snar; till strid hjelper icke, att man är stark; till bergning hjelper icke, att en är snäll; till rikedom hjelper icke vara klok; att en hafver ynnest, hjelper icke att han sin tingest väl kan; utan det står allt till tiden och lyckona. = Allt det dig förekommer att göra, det gör friliga; ty i grafvene, dit du far, är hvarken gerning, konst, förnuft eller vishet.< Bruka din tid med dine hustru, den du älskar, så länge du behåller detta fåfängeliga lifvet, det ( Gud ) dig under solene gifvit hafver, så länge ditt fåfängeliga lif varar; ty det är din del i lifvena, och i ditt arbete, som dig under solene gifvit är.X;) Låt din kläder alltid vara hvit, och låt icke fattas salvo på ditt hufvud.m:S Så gack bort, och ät ditt bröd med fröjd, drick ditt vin med godt mod; ty din verk täckas Gud.9 Så att man icke mer älskar dem, hatar eller afundas vid dem; och hafva ingen del mer på verldene i allo thy, som under solene sker. U~~2}}X}0||||^{{7zzykxx#w>3=<<0;;:99988X78665l44y33"22,1h000//.X-Z,h+s**2))I(i( '9&& %$$G###<""i!!_ k$O&~Wuim VA j g %,;Iq" Ditt prål är neder till helvete faret, samt med dina harpors klingande; mal skall vara din säng, och matkar ditt öfvertäckelse.{" Att de skulle, en efter den andra, tala, och säga till dig: Du äst ock slagen lika som vi, och dig går lika som oss.6e" Helvetet dernedre bäfvade för dig, emot din tillkommelse; det uppväcker dig de döda, alla verldenes bockar, och bad alla Hedningarnas Konungar uppstå utaf sina stolar;"Ock fröjda sig furoträn öfver dig, och de cedreträ i Libanon ( och säga ): Efter du ligger, så kommer ingen upp, som oss afhugger.U~#"Nu hafver dock hela verlden ro, och är stilla, och fröjdar sig i glädje.}!"Den som folk slog i grymhet utan återvändo, och med stränghet rådandes var öfver Hedningarna, och förföljde dem utan barmhertighet.K|"Herren hafver sönderbrutit de ogudaktigas ris, de väldigas ris;{3"Så skall du föra ett sådant ordspråk emot Konungen af Babel, och säga: Huru är det nu ute med plågarenom, och beskattningen hafver en ända?z+"Och på den tiden, då Herren varder dig ro gifvandes ifrå din jämmer och vedermöda, och ifrå den hårda träldom, der du uti varit hafver;~yu"Och folk skola, dem till sig taga, och hafva dem in till sitt rum, så att Israels hus skall äga dem uti Herrans land till tjenare och tjenarinnor; och skola hålla dem fångna, af hvilkom de fångne voro, och skola råda öfver sina plågare.7x i"Ty Herren skall förbarma sig öfver Jacob, och ännu utkora Israel, och sätta dem uti sitt land: och främlingar skola gifva sig till dem, och hålla sig intill Jacobs hus;w'" Och ugglor sjunga uti hans palats, och drakar uti de lustiga borger. Och hans tid varder snart kommandes, och hans dagar skola intet dröjas.v" Utan stygge foglar skola der lägga sig, och deras hus full med odjur vara, och strutser skola der bo, och gastar skola der springa;*uM" Så att man sedan der intet bo skall, eller någor der blifva i evig tid; att ock de Araber der ingen hyddo göra skola, och de herdar der inga bodar uppsätta;t" Alltså skall Babel, det aldraskönesta ibland riken, de Chaldeers härliga prål, omstört varda af Gudi, lika som Sodom och Gomorra;sy" Utan att skjuta de unga män ihjäl med bågar, och icke förbarma sig öfver frukten i moderlifvet, eller barn skona.urc" Ty si, jag skall uppväcka de Meder öfver dem, hvilke intet silfver söka, eller efter något guld fråga;lqQ" Skola ock deras barn för deras ögon dräpne varda, deras hus skinnad, och deras hustrur skämda.p " Derföre att hvilken sig derinne finna låter, han skall igenomstungen varda, och den der när är, skall igenom svärd falla..oU" Och han skall vara såsom en förjagad rå, och såsom en hjord utan herda; så att hvar och en skall vända till sitt folk igen, och hvar och en fly uti sitt land;n" Derföre skall jag röra himmelen, så att jorden skall bäfva utaf sitt rum, igenom Herrans Zebaoths vrede, och igenom hans vredes dag.rm]" Så att en man skall dyrare varda än fint guld, och en menniska mer värd än ett stycke guld af Ophir.Ll" Jag skall hemsöka jordenes krets, för hennes ondskas skull, och de ogudaktiga, för deras odygds skull; och skall göra en ända, uppå de stoltas högmod, och ödmjuka de väldigas högfärd;tka" Ty stjernorna på himmelen, och hans Orion skina icke klart; solen går mörk upp, och månen skin mörkt.~ju" Ty si, Herrans dag kommer grufvelig, vred, grym, till att förderfva landet, och till att förgöra syndarena deraf.Oi" Förskräckelse, ångest och värk skall komma dem uppå; de skola hafva vedermödo, såsom en den der barn föder; den ena skall grufva sig vid den andra; röd som en eld skola deras ansigte vara.Vh%" Derföre skola alla händer nederfalla, och all menniskors hjerta gifva sig.lgQ" Jämrar eder; ty Herrans dag är hardt när; han kommer såsom en förödelse af dem Allsmägtiga.f" Hvilke utaf fjerran land komma ifrå himmelens ända; ja, Herren sjelfver, samt med sins vredes här, till att förderfva hela landet.3e_" Der är ett rop af en stor hop på bergomen, såsom af ett stort folk; ett rop lika som en gny af församladt Hedningars rike; Herren Zebaoth rustar en här till strids;ydk" Jag hafver budit minom helgedom, och kallat mina starka till mina vrede, hvilke glade äro uti mine härlighet.{co" Reser upp baner på högo berge; ropar fast emot dem; slår upp handena; låter indraga genom förstarnas portar.Ab " Detta är tungen öfver Babel, som Esaia, Amos son, såg:_a7" Fröjda dig och var glad, du inbyggerska i Zion; ty Israels Helige är stor när dig.``9" Lofsjunger Herranom; ty han hafver härliga bevist sig; detta vare kunnigt i all land._1" Och skolen säga på den tiden: Tacker Herranom; prediker hans Namn; görer hans anslag kunnig ibland folken; förkunner, att hans Namn högt är.=^u" I skolen ösa vatten med glädje utu helsobrunnomen;] " Si, Gud är min helsa; jag är säker, och fruktar mig intet; ty Herren Gud är min starkhet och min psalm, och är min helsa.\ %" På den tiden skall du säga: Jag tackar dig, Herre, att du hafver varit vred på mig; och din vrede hafver sig vändt, och du tröster mig.#[?" Och skall vara dem qvarlefdom af sitt folk, som igenblifvet är för de Assyrier, en väg; såsom Israel skedde på den tiden, de utur Egypti land drogo.KZ" Och Herren skall tillspillogifva hafsens ström uti Egypten, och skall låta gå sina hand öfver älfvena med starkt väder, och slå de sju strömmar, så att man må gå torrskodd deröfver;+YO" Men de skola vara de Philisteer på halsen vesterut, och beröfva alla de som österut bo; Edom och Moab skola gå dem tillhanda; Ammons barn skola hörsam vara.$XA" Och det nit emot Ephraim skall återvända, och Juda fiender skola utrotade varda, så att Ephraim icke hatar Juda, och Juda icke skall vara emot Ephraim.#W?" Och skall uppresa ett baner ibland Hedningarna, och sammanhemta de fördrefna af Israel, och församla de förskingrada af Juda, af fyra jordenes ändar.nVU" Och Herren skall på den tiden än en gång uträcka sina hand, att han skall få det återlefda af sitt folk, det qvart blifvet är för de Assyrier, Egyptier, Pathros, Ethioper, Elamiter, Sinear, Hamath, och för hafsens öar;U)" Och det skall ske på den tiden, att Isai rot, som står till folks baner, der skola Hedningarna fråga efter, och hans hvila skall vara ära.T" Man skall ingen sarga eller förderfva på mitt helga berg; ty landet är fullt af Herrans kunskap, lika som med hafsens vatten betäckt.S" Och ett spenabarn skall lust hafva vid en huggorms hål, och ett afvandt barn skall stinga sina hand uti ena basiliskes kulo.uRc" Kor och björnar skola gå i bet, och deras ungar tillhopa ligga, och lejonen skola äta halm, såsom oxar;Q/" Ulfvar skola bo tillsammans med lamb, och parder ligga ibland kid; en liten dräng skall tillhopa drifva kalfvar, och ung lejon, och gödeboskap.TP!" Rättvisa skall vara hans länders bälte, och trohet hans njurars bälte.)" De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka.[=/" På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå Herran, den Heliga i Israel, uti sanning.b<=" Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem.;w" Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna;:-" Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag.93" Derföre skall Herren, Herren Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld.p8Y" Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore.m7S" Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar.y6k" Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena;=5s" Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål;n4U" Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver? 3 " Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro;m2S" Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?F1" Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar? 0" Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk;?/w" Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone;T.!" Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är.-+" Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt.",=" Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro;++O" På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte.N* " Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva;)1" Manasse Ephraim, Ephraim Manasse, och de båda, tillsammans emot Juda. Uti allt detta stillas icke ännu hans vrede; hans hand är ännu uträckt.(!" Röfva de på högra sidone, så lida de hunger; äta de på venstra sidone, så varda, de icke mätte; hvar och en äter sins arms kött;'" Förty uti Herrans Zebaoths vrede är landet förmörkradt, så att folket är lika, som en eldsmat; ingen skonar den andra.#&?" Ty det ogudaktiga väsendet är upptändt såsom en eld, och förtärer törne och tistlar, och brinner såsom uti en tjock skog, och gifver högan rök.%/" Derföre kan Herren intet glädja sig öfver deras unga män, eller förbarma, sig öfver deras faderlösa och enkor; ty de äro allesammans skrymtare och onde, och hvar och en mun talar galenskap. Uti allt detta stillas icke ännu hans vrede; hans hand är ännu uträckt.^$5" Ty detta folks ledare äro förförare; och de som sig leda låta, äro förtappade._#7" De gamle och ärlige äro hufvudet; men Propheterna, som falskt lära, äro stjerten;n"U" Derföre skall Herren afhugga af Israel både hufvud och stjert, både qvist och stubbs, på en dag.l!Q" Så vänder sig ej heller folket till honom, som dem slår, och fråga intet efter Herran Zebaoth., Q" De Syrer före, och de Philisteer efter, att de skola uppfräta Israel med fullom mun. Uti allt detta stillas icke ännu hans vrede; hans hand är ännu uträckt.^5" Ty Herren skall uppresa Rezins krigsfolk emot dem, och gadda deras fiendar tillhopa;#?" Tegelstenar äro fallne; men vi vilje bygga det upp igen med huggen sten; man hafver afhuggit mulbärsträ, så vilje vi sätta i samma staden cedreträ.r]" Att allt Ephraims folk och Samarie inbyggare skola det få veta, hvilke i högmod och stolt sinne säga:L" Herren hafver sändt ett ord i Jacob, och det är fallet i Israel;y" På det hans herradöme skall stort varda, och på friden ingen ände, på Davids säte och hans rike, att han det bereda, och stärka skall med dom och rättfärdighet, ifrå nu allt intill evighet; detta skall Herrans Zebaoths nitälskan göra.)K" Ty oss är födt ett barn, en Son är oss gifven, hvilkens herradöme är uppå hans axlar; och han heter Underlig, Råd, Gud, Hjelte, Evig Fader, Fridförste;fE" Ty allt krig, med storm och blodig klädnad, skall uppbrännas, och af eld förtärdt varda.{" Ty du hafver sönderbrutit deras bördos ok, och deras skuldrors ris, och deras plågares staf, lika som i Midians tid.A{" Du gör folket mycket, dermed gör du icke glädjena, myckna; men för dig varder man sig glädjandes, såsom man glädes i skördandene, såsom man glad är, när man utskifter byte.{o" Det folket, som i mörkret vandrar, ser ett stort ljus; och öfver dem, som bo i mörko lande, skin det klarliga.{ q" Ty det varder väl ett annat mörker, det dem bekymrar, än i förtiden var, då det lätteliga tillgick i Sebulons land, och i Naphthalims land, och derefter svårare vardt vid hafsvägen, på denna sidone Jordanen, vid Hedningarnas Galilea.5"De skola ock se neder på Jordena, och intet finna annat än bedröfvelse och mörker; ty de äro förmörkrade i ångest, och gå ville i mörkret.%C"Utan skola gå, omkring i landena slagne och hungroge; men när de hunger lida, så skola de vrede varda, och banna sinom Konung och sinom Gud, och se upp.c?"Ja, efter lag och vittnesbörd; om de det icke säga, så skola de icke få morgonrodnan;X)"Men då de säga till eder: I måsten fråga af spåmän och tecknatydare, de der mycket tala och disputera, så skolen I säga: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande?/"Si, här är jag, och barnen som Herren mig gifvit hafver, till ett tecken och under i Israel, af Herranom Zebaoth, den der bor på bergena Zion.ta"Ty jag hoppas uppå Herran, den sitt anlete för Jacobs hus bortgömt hafver; men jag vänter efter honom.M"Bind samman vittnesbördet; försegla lagen intill mina lärjungar.p Y"Så att månge af dem skola derpå stöta sig, falla och sönderkrossas, besnärjas och fångne varda. )"Så skall han varda en helgelse; men en stötesten och en förargelseklippa dem tvem Israels husom, Jerusalems inbyggarom till snaro och fall;Y +" Utan helger Herran Zebaoth; honom låter vara edor fruktan och förskräckelse; #" I skolen icke säga: Förbund. Detta folk talar om intet annat, utan om förbund. Frukter eder icke såsom de göra, och grufver eder icke; 7" Ty så säger Herren till mig, lika som han fattade mig vid handena, och underviste mig, att jag icke skulle vandra på detta folks väg, och säger:lQ" Besluter ett råd, och der varde intet af, talens vid, och det bestå intet; ty här är ImmanuEl.2]" Varer vrede, I folk, och gifver likväl flyktena; hörer, I alle som ären i fjerran land, ruster eder, och gifver dock flyktena; ruster eder, och gifver dock flyktena.L"Och skola infalla uti Juda, och flöda, och gå öfver, tilldess att de räcka upp till halsen; och skola utsträcka sina vingar, så att de uppfylla ditt land, o ImmanuEl, så vidt som det är._7"Si, så skall Herren låta komma öfver dem starkt och mycket strömvatten; nämliga Konungen af Assyrien, och all hans härlighet, att de skola fara öfver alla deras bäcker, och gå öfver alla deras stränder;y"Efter detta folket föraktar det vattnet i Siloa, hvilket så stilla löper, och tröster uppå Rezin och Remalia son;9m"Och Herren talade ytterligare med mig, och sade:1"Ty förr än pilten skall kunna säga: Käre fader, kära moder; skall Damascos magt och Samarie byte borttaget varda, genom Konungen af Assyrien.%"Och gick till ena Prophetisso; hon vardt hafvandes, och födde en son; och Herren sade till mig: Kalla honom: Röfva snart; hasta till byte.\1"Och jag tog till mig tu trogen vittne, Presten Uria, och Zacharia, Jeberechia son; }"Och Herren sade till mig: Tag dig ett stort bref, och skrif deruti med en menniskos styl: Röfva snart; hasta till byte.J~ "Så att man icke komma kan till alla de berg, som man plägar uppgrafva med hacko, för tistlars och törnes styggelses skull; utan man skall låta oxar gå deruppå och får deröfver trampa.h}I"Så att man måste gå dit med pil och båga; ty uti hela landet skall törne och tistel vara; | "Ty det skall ske på den tiden, att der nu tusende vinträd stå, tusende silfpenningar värd, der skall vara törne och tistel;{"Och skall hafva så mycket till att molka, att han smör äta skall; ty den som i landens igenlefves, han skall äta smör och hannog.Nz"På den samma tiden skall en man föda en hop kor, och två hjordar;Yy+"På den samma tiden skall Herren raka hufvudet, och håret af fötterna, och taga bort skägget genom en lejd rakoknif; nämliga genom dem som på hinsidon älfvena äro, det är, genom Konungen af Assyrien.zxm"Att de skola komma, och allesammans lägga sig vid bäcker och stenklyftor, och all hål trä, och uti all hål.xwi"Ty på den tiden skall Herren hvissla till flugorna vid ändan på Egypti älfver, och till bin i Assurs land;:vm"Men öfver dig, öfver ditt folk och öfver dins faders hus, skall Herren, genom Konungen af Assyrien, komma låta dagar, de icke komne äro, sedan Ephraim ifrå Juda skiljdes.+uO"Ty förr än pilten lärer förkasta det ondt är, och utvälja det godt är, skall det land, der du grufvar dig före, öfvergifvet varda af sina två Konungar.htI"Smör och hannog skall han äta, att han skall veta förkasta det onda, och utvälja det goda.s"Derföre skall Herren sjelf gifva eder ett tecken; si, en Jungfru är hafvandes, och skall föda en son, den skall hon kalla ImmanuEl.r" Då sade han: Nu väl, så hörer I af Davids hus; är det eder litet, att I gören menniskom emot, utan att I ock gören min Gud emot?Oq" Men Ahas sade: Jag äskar intet, att jag icke skall försöka Herran.mpS" Äska dig ett tecken af Herranom, dinom Gud, antingen nedre i helvetet, eller ofvantill i höjdene.5oe" Och Herren talade åter till Ahas, och sade: n" Och lika som Samarien är hufvudet i Ephraim, så skall Remalia son vara hufvudet i Samarien. Tron I icke, så felar det med eder.Em"Utan lika som Damascus är hufvudet i Syrien, så skall Rezin vara hufvudet i Damasco. Och efter fem och sextio år skall det vara ute med Ephraim, att de icke mer skola vara något folk.Ql"Ty så säger Herren, Herren: Det skall intet så bestå eller så ske;|kq"Vi vilje upp till Juda, och förskräcka honom, och skifta oss emellan, och göra Tabeels son till Konung derinne.kjO"Att de Syror hafva gjort ett ondt rådslag emot dig, samt med Ephraim och Remalia son, och säga:Ri"Och säg till honom: Vara dig, och blir stilla, frukta dig intet, och ditt hjerta vare oförskräckt för dessa två rykande släckebrandar; nämliga för Rezins och de Syrers, och Remalia sons vrede;(hI"Men Herren talade till Esaia: Gack ut emot Ahas, du och din son SearJasub, till ändan af vatturännone vid öfra dammen, på den vägen vid färgarens åker;.gU"Då vardt Davids huse sagdt: De Syror förlåta sig uppå Ephraim. Då bäfvade honom hjertat, och hans folks hjerta, lika som trän i skogenom bäfva för vädret.ff G"Det begaf sig uti Ahas, Jothams sons, Ussia sons, Juda Konungs, tid, drog Rezin, Konungen i Syrien, och Pekah, Remalia son, Israels Konung, upp till Jerusalem, till att örliga deremot; men de kunde intet öfvervinna det.`e9" Dock skall ännu tiondedelen blifva derinne; ty det skall varda bortfördt och förhärjadt, såsom en ek och lind, som ännu hafva bålen, ändock deras löf afslagne, varda; en helig säd skall sådana bål vara.mdS" Ty Herren skall låta folket komma, långt bort, så att landet skall svårliga öfvergifvet varda.c/" Men jag sade: Herre, huru länge? Han sade: Tilldess, att städerna öde varda utan inbyggare, och husen utan folk, och marken ligger platt öde.gbG" Förstocka detta folks hjerta, och låt deras öron lomhörd varda, och förblinda deras ögon, att de intet se med sin ögon, eller höra med sin öron, eller förstå med sitt hjerta, och omvända sig, och varda salige.|aq" Och han sade: Gack åstad, och säg till detta folket: Hörer, och förstår det icke; ser, och märker det intet.`#"Och jag hörde Herrans röst, att han sade: Hvem skall jag sända? Hvilken vill vara vårt bådskap? Men jag sade: Här är jag, sänd mig.&_E"Och kom vid min mun, och sade: Si, härmed hafver jag kommit vid dina läppar, att din missgerning skall varda ifrå dig tagen, och din synd försonad vara.y^k"Då flög en af Seraphim till mig, och hade ett glödande kol uti handene, det han med en tång tog af altaret;8]i"Då sade jag: Ve mig, jag förgås; ty jag hafver orena läppar, och bor ibland ett folk som orena läppar hafver; ty jag hafver sett Konungen, Herran Zebaoth, med min ögon.b\="Så att öfre dörrstocken bäfvade af deras rops röst, och huset vardt fullt med rök.[}"Och den ene ropade till den andra, och sade: Helig, Helig, Helig är Herren Zebaoth; hela jorden är full med hans äro;Z7"Seraphim stodo öfver honom, hvardera hade sex vingar; med två betäckte de sitt anlete; med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.Y "Uti det året, då Konung Ussia blef död, såg jag Herran sitta på en hög och härlig stol, och hans klädefåll uppfyllde templet.3X_"Och skall på den tiden fräsa öfver dem lika som ett haf; när man då ser uppå landet, så är det mörkt af ångest, och ljuset skin intet mer för mörkrets skull.Wy"De ryta som lejon, och ryta som ung lejon; de skola fräsa, och taga rof, och behållat, så att ingen undsätter det.V"Deras pilar äro skarpe, och alle deras bågar spände; deras hästahofvar äro såsom stenar, och deras hjul såsom ett stormväder.U7"Och ingen ibland dem är trött eller svag; ingen är sömnig eller sofver; ingom lossas bältet af hans länder, och ingen sliter en skorem sönder.T"Ty han skall uppresa ett baner fjerran ibland Hedningarna, och locka dem ifrå jordenes ända; och si, hastigt och snarliga komma de;S!"Derföre förgrymmar sig Herrans vrede öfver hans folk, och uträcker sina hand öfver dem, och slår dem, så att bergen bäfva, och deras kroppar äro lika som träck på gatone; och uti allt detta vänder icke hans vrede åter, utan hans hand är ännu uträckt.oRW"Derföre, lika som eldslåge förtärer halm, och borttager agnar, alltså skall deras rot förruttna, och deras telningar bortflyga såsom stoft; förty de förakta Herrans Zebaoths lag, och försmäda dens Heligas ord i Israel.nQU"De der gifva den ogudaktiga rätt för gåfvors skull, och vända de rättfärdigas rätt ifrå dem.SP"Ve dem som hjeltar äro till att dricka vin, och kämpar till att dricka;SO"Ve dem som för sig sjelfva vise äro, och hålla sig sjelfva för kloka.!N;"Ve dem som kalla det onda godt, och det goda ondt; de der af mörkret ljus göra, och af ljuset mörker; de der göra sött af sura, och surt af söto.M+"Och säga: Låt hans verk skynda sig och snart komma, att vi måge set; låt dens Heligas i Israel anslag nalkas och komma, att vi måge vetat.L}"Ve dem som kobbla sig tillhopa, med fåfängelig band, till att göra orätt, och lika som med vagnsrep, till att synda;gKG"Så skola då lamb i bet gå i deras stad, och främlingar skola sig nära uti de fetas öde.kJO"Men Herren Zebaoth uppböjd varda i domenom, och Gud, den Helige, helgad varda i rättfärdighet.xIi"Att hvar och en skall bocka sig, och hvar och en ödmjukad varda, och de högfärdigas ögon ödmjukad blifva;W"Hvad skulle man dock mer göra minom vingård, det jag honom icke gjort hafver? Hvi hafver han burit vilddrufvor, då jag vänte efter, att han skulle burit drufvor?[=/"Nu dömer, I Jerusalems inbyggare, och I Juda män, emellan mig och min vingård.f<E"Och han gärde omkring honom, och med stenhopar bevarade, och satte ädla vinträ deruti; han byggde ock ett torn deruti, och grof der en press, och vänte efter, att han skulle bära vindrufvor; men han bar vilddrufvor.; }"Nu väl, jag vill sjunga minom vän ens mins väns viso om hans vingård. Min vän hafver en vingård, på ett fett rum.:"Och ett skjul skall varda till en skygd om dagen för hettanom, och en tillflykt till att gömma sig för storm och regn.b9="Och Herren skall skapa öfver alla Zions bergs boningar, och hvar som helst det församladt är, moln och rök om dagen, och sken af eld, som brinner om nattena; ty en skärm skall vara öfver allt det härligit är.#8?"Då varder Herren aftvåendes Zions döttrars smitto, och fördrifvandes Jerusalems blodskulder derut, genom Andan, som döma och en eld upptända skall.7/"Och hvilken i Zion återlefves, och igenblifver i Jerusalem, han skall kallas helig, hvar och en som skrifven är ibland de lefvande i Jerusalem.6"Uti den tiden skall Herrans Telning vara kär och kostelig, och jordenes Frukt härlig och skön med dem som behållne blifva i Israel.J5 "Och på den tiden skola sju qvinnor fatta en man, och säga: Vi vilje sjelfva föda och kläda oss, allenast låt oss nämnas efter ditt namn, att vår försmädelse må ifrån oss tagen varda.c4?"Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.P3"Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.N2"Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.:1o"Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.20_"Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,/3"Ringar, ännespann,:.o"Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,$-C"Kedjor, armspänne, hufvor,d,A"På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,n+U"Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår./*W"Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;k)O"Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?&(E"Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus. Zv~~a~)}}|{{DzyyPxx wwvuuJtt sorrEqppboownnRmm1ldkk*jiwhggffeeYdd'cc bEaa `d_^^8]>\q\ZZ*Y|XWVUU%TpSSeRRyQQQ!PdOOFNNEMMLkKKJEIHHWGG"FXEED]CBB AD@@Q??e>>G==C<<;;;n::g:9w88577$66255O4{331221D00://..3--,N++*w)))((M''&&%$$##?"!! 2NF-h+>(UQ>r/ I  v @ s^#yZU"Gack bort, mitt folk, uti en kammar, och slut dörrena igen efter dig; fördölj dig ett litet ögnablick, så länge vreden går öfver.OT"Men dine döde skola lefva, och med lekamenom uppstå igen. Vaker upp och berömmer eder, I som liggen under jordene; ty din dagg är en grön marks dagg, och jorden skall gifva ifrå sig de döda..SU"Vi äre också hafvande, och hafvom ångest, att vi som nogast kunne andas; dock kunne vi intet hjelpa jordene, och inbyggarena på jordenes krets vilja icke falla.%RC"Lika som en hafvandes qvinna, då det lider till födslostundena, så är henne ångest, ropar i sin värk; alltså går ock oss, Herre, för ditt ansigte.tQa"Herre, när bedröfvelse på färde är, så söker man dig; när du tuktar dem, så ropa de med ängslan.>Pu"Men, Herre, du håller det fram ibland Hedningarna, du håller det alltså fram ibland Hedningarna; du beviser dina härlighet, och kommer långt bort, allt intill verldenes ända.O"De döde få icke lif, de afledne stå icke upp; ty du hafver sökt dem, och förgjort dem, och all deras åminnelse tillintetgjort.~Nu" Herre, vår Gud, det råda väl andre herrar öfver oss utan dig; men vi tänke dock allena uppå dig och ditt Namn.gMG" Men oss, Herre, varder du frid skaffandes; ty allt det vi uträtte, det hafver du gifvit oss.UL#" Herre, din hand är upphöjd, det se de intet; men när de få se det, så skola de på skam komma, uti nit öfver Hedningarna; dertill skall du förtära dem med eld, der du dina fiendar med förtärer.FK" Men om än dem ogudaktigom nåde tillbuden varder, så lära de dock icke rättfärdighet; utan på jordene, der rätt ske skulle, göra de det ondt är; ty de se intet Herrans härlighet.8Ji" Af hjertat begärar jag dig om nattena; med minom anda i mig vakar jag bittida upp till dig; ty der din rätt är på jordene, der lära jorderikes inbyggare rättfärdighet.jIM"Ty vi vänte efter dig, Herre, uti dins rätts väg; hjertans lust står till ditt Namn och ord.WH'"Men de rättfärdigas väg är slät; de rättfärdigas stig gör du rättan.iGK"Att han med fötter trampad varder; ja, med de fattigas fötter; de arme skola trampa deruppå.F3"Och han nederböjer dem som i höjdene bo; den höga staden förnedrar han; ja, han stöter honom neder till jordena, så att han ligger i stoftet;eEC"Derföre förlåter eder uppå Herran evinnerliga; ty Herren Gud är en klippa evinnerliga.cD?"Du håller allstädes frid vid magt, efter visst löfte; ty man förlåter sig uppå dig.]C3"Låter upp portarna, att det rättfärdiga folket, som tro bevarar, må gå härin.xB k"På den tiden skall man sjunga, en sådana viso i Juda land: Vi hafve en fast stad, murar och värn äro helsa.fAE" Och skall nederböja edra murars höga fäste, förnedra, och kasta dem i stoft på jordena."@=" Och han skall utsträcka sina händer midt ibland dem, såsom en simmande dem uträcker till att simma, och förnedra deras prål med sina händers arm;?'" Ty Herrans hand hvilas på desso bergena; och Moab skall derunder förkrossad varda, såsom strå söndertröskadt varder, och såsom träck.G>" På den tiden skall man säga: Si, det är vår Gud, den vi förbide, och han skall hjelpa, oss; det är Herren; vi förbide honom, att vi skole fröjda oss, och glade vara i hans salighet.;=o"Ty döden skall platt uppsluken varda; och Herren Herren skall aftvå tårarna af all ansigte, och skall borttaga sins folks försmädelse i all land; ty Herren hafver det sagt.<-"Och han skall på desso bergena bortlägga svepklädet, der all folk med besvept äro, och täckeklädet, der alle Hedningar men betäckte äro./;W"Och Herren Zebaoth skall göra till all folk ett fett gästabåd på desso bergena; ett gästabåd af klart vin, af feto, af märg, af vin, der ingen drägg uti är.$:A"Du ödmjukar de främmandes storm, såsom en hette i torrt rum, så att hetten skall förderfva de tyranners vinqvistar; och skyarna gifva ändock skugga.59c"Ty du äst dens fattigas starkhet, dens armas starkhet i bedröfvelsen, en tillflykt för oväder, en skygd för hetta, då de tyranner rasa såsom en storm emot en vägg.Z8-"Derföre ärar dig ett mägtigt folk; de väldiga Hedningars städer frukta dig.27]"Ty du gör staden till en stenhop, den fasta staden, att han uti en hop ligger; de främmandes palats, så att det icke mer en stad är, och aldrig mer uppbyggd varder.6 "Herre, du äst min Gud; dig prisar jag; jag lofvar ditt Namn; ty du gör under, din gamla anslag äro trofast och sannfärdig.%5C"Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.4-"Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.3"På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;52c"Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.X1)"Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.h0I"Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.[//"Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.Y.+"Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.U-#"Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.h,I"De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.+" Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.T*!" Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.c)?" Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.^(5" Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.`'9" Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.`&9"Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.a%;"Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.!$;"Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.#!"Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara. ""Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.O!"Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.\ 1"Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;m U"Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.!"Men hans köpmanshandel och skökolön skall varda helig Herranom; man varder det icke församlande för en skatt, ej heller fördöljande; utan de som för Herranom bo, skola hafva hans köpmansgods, att de skola deraf äta, och mätte varda, och väl klädde vara.3"Ty efter sjutio år skall Herren besöka Tyrum, att han skall åter komma till sin skökolön, och bedrifva boleri med all Konungarike på jordene.3"Tag harpona, gack omkring i staden, du förglömda, sköka, spela fast på strängaspel, och sjung trösteliga, att man må åter tänka uppå dig.7"På den tiden skall Tyrus förgäten varda i sjutio år, så länge en Konung lefva må; men efter sjutio år skall man sjunga en skökoviso om Tyro:F"Jämrer eder, I skepp på hafvena; ty edor magt är omintet..U" Utan i de Chaldeers land, det intet folk var; utan Assur hafver det uppbyggt för skepp, och upprest der fast torn, och uppbyggt palats; och är likväl förstörd." Och säger: Du skall icke mer glad vara, du beskämda Zidons dotter; o Chittim, statt upp, och far din väg, ty du skall icke blifva der;" Han uträcker sina hand öfver hafvet, och förskräcker Konungarike; Herren bjuder öfver Canaan, till att förgöra hans mägtiga;^5" Far igenom ditt land, såsom en ström, du hafsens dotter; der är intet bälte mer.!;" Herren Zebaoth hafver det så betänkt, på det han skall försvaga allt prål i den lustiga staden, och förakteliga göra alla de härliga i landena."Ho hade det betänkt, att thy krönta Tyro skulle så gå, efter dess köpmän äro Förstar, och dess krämare de härligaste i landena?#"Är icke detta eder glädjestad, den sig berömmer af sinom stora ålder? Hans fötter skola föra honom långan väg bort till att vandra.>w"Farer till sjös, jämrer eder, I som bon på öarna.|q"Såsom man förskräcktes, då man hörde om Egypten, så skall man ock förskräckas, då man får höra om Tyro.I "Du må väl förskräckas, Zidon; ty hafvet, ja, den fastesta vid hafvet säger: Jag är intet hafvandes, jag föder intet, så uppföder jag ock inga ynglingar, och uppfostrar inga jungfrur.1"Och allahanda frukt, som växer vid Zihor, och säd vid älfvena, det förde man derin öfver stor vatten; och du vast Hedningarnas stapol vorden.iK"Öarnas inbyggare äro stilla vordne; de köpmän af Zidon, som till sjös foro, uppfyllde dig.D  "Detta är tungen öfver Tyro: Jämrer eder, I skepp på hafvena; ty det är förstördt, så att der är intet hus, ej heller far någor dit; utu det land Chittim skola de varda dess var.F "På den tiden, säger Herren Zebaoth, skall nagelen borttagen varda, den på det fasta rummet står, så att han skall söndergå och falla, och hans börda förgås; ty Herren säger det. )"Att man skall hänga uppå honom all hans faders hus härlighet, barn och barnabarn, all små tyg, både dryckekar och allahanda strängaspel.y k"Och jag vill inslå honom för en nagla på ett fast rum, och han skall hafva ärones stol uti sins faders hus; 5"Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, att han skall upplåta, och ingen skall tillsluta; att han skall tillsluta, och ingen upplåta.6e"Och draga din kjortel uppå honom, och omgjorda honom med ditt bälte, och gifva ditt välde uti hans hand, att han skall vara deras fader, som i Jerusalem och Juda hus bo;K"Och på den tiden vill jag kalla min tjenare Eliakim, Hilkia son;V%"Och jag skall störta dig ifrå ditt stånd, och sätta dig af ditt ämbete.1"Och skall omdrifva dig, såsom ett klot på vida mark; der skall du dö, der skola dina kosteliga vagnar blifva med dins herras hus försmädelse.eC"Si, Herren skall förkasta dig, såsom en stark man någon bortkastar, och nederkrafsa dig;F"Hvad hafver du här? Hvem hörer du till? att du låter dig hugga en graf, såsom den der låter sig hugga en graf i höjdene, och såsom den der låter sig göra en boning i bergklippone?s_"Så säger Herren, Herren Zebaoth: Gack in till räntomästaren Sebna, hofmästaren, och säg till honom:&E"Detta är för Herrans Zebaoths öron uppenbart. Hvad gäller, om eder denna missgerningen förlåtas skall, tilldess I dön, säger Herren, Herren Zebaoth.*M" Ändock nu, si; intet annat är än glädje, slagta oxar, dräpa får, äta kött, dricka vin, och säga: Låt oss äta och dricka, vi måste dock i morgon dö.%" Derföre skall Herren, Herren Zebaoth på den tiden låta utropa, att man skall gråta och jämra sig, och kulla sig, och draga säck uppå;O~" Och I skolen göra ena vattugraf, emellan båda murarna af den gamla dammens vatten; likväl sen I icke uppå den som detta gör, och skåden icke på den som sådant beställt hafver fjerranefter.h}I" I skolen ock räkna, husen i Jerusalem, ja, I skolen afbryta husen, till att befästa murarna.s|_" Och I skolen se refvorna många vara på Davids stad, och skolen församla vatten uti dem nedra dammenom.m{S"Då skall Juda förlåt öppnad varda, att man skall kunna se, på den tiden, tygen uti skogshuset.}zs"Och skall ske, att dina utkorade dalar skola med vagnar fulle varda, och resenärer skola lägga sig för portarna.]y3"Ty Elam drager med koger, vagnar, folk och resenärar, och Kir glimmar af sköldar.+xO"Ty det är en bullers, förtryckelses och bekymmers dag af Herranom Zebaoth, i synedalenom, för murarnas undergrafnings skull, och för ropets skull på berget.w%"Derföre säger jag: Går ifrå mig, låter mig bitterliga gråta; farer icke efter att hugsvala mig öfver mins folks dotters förstöring."v="Utan alle dine höfvitsmän äro tillika bortvekne för båga, och fångne; alle de, Som man uti dig funnit hafver, äro fångne, och långt bortflydde. u"Du vast full med gny, en stad full med folk, en glad stad; dine slagne äro icke med svärd slagne, och icke döde blefne i strid;[t 1"Detta är tungen öfver synedalen: Hvad är eder, att I så alle löpen på taken?wsg"Och de qvarblefne skyttar af hjeltarna i Kedar skola mindre varda; ty Herren Israels Gud hafver det så sagt.r"Ty alltså, säger Herren till mig: Ännu innan ett år, såsom legodrängers år äro, skall all Kedars härlighet förgås;dqA"Förty de flyr för svärd, ja, för draget svärd, för spändom båga, för storo strid.ap;"Bärer vatten emot den törstiga, I som bon uti Thema land; bjuder dem flyktigom bröd;joM" Detta är tungen öfver Arabien: I skolen bo uti skogenom i Arabien, på den vägen åt Dedanim.n#" Väktaren sade: Då morgonen än kommer, så skall det ändå vara natt; om I än frågen, så skolen I likväl igenkomma och åter fråga.mw" Detta är tungen öfver Duma: Man ropar till mig utaf Seir: Väktare, hvad lider natten? Väktare, hvad lider natten?}ls" O! min loge, der jag på tröskar; hvad jag af Herranom Zebaoth Israels Gudi hört hafver, det förkunnar jag eder."k=" Och si, der kommer en på enom vagn, han svarar, och säger: Babel är fallet; det är fallet, och all dess gudars beläte äro slagne ned till markena.sj_"Och ett lejon ropade: Herre, jag står på vaktene alltjemt om dagen, och står i mine vakt alla nätter.tia"Men han ser resenärer rida och fara med hästar, åsnar, och camelar, och hafver granneliga akt deruppå.phY"Ty Herren säger till mig alltså: Gack bort och beställ en väktare, den som tillser och tillsäger.pgY"Ja, tillred ett bord, låt vaka på vaktene, äter, dricker; står upp, I Förstar, smörjer skölden.{fo"Mitt hjerta bäfvar; grufvelse hafver mig förskräckt; jag hafver derföre uti den ljufva nattene ingen ro haft.Ae{"Derföre äro mina länder fulla mes värk, och ångest hafver begripit mig, såsom ena barnafödersko; jag kröker mig, när jag hörer det, och förskräckes, när jag ser deruppå.Id "Ty mig är betedd en hård syn: En föraktare kommer emot den andra; och en förstörare emot den andra; drag upp, Elam, belägg dem, Madai; jag skall göra en ända uppå allt hans suckande.+c Q"Detta är tungen öfver öknena vid hafvet: Såsom ett väder kommer ifrå sunnan, det all ting omvänder, så kommer det utur öknene, utur ett grufveligit land.Pb"Och dessa öars inbyggare skola säga på den tiden: Är det vår tillflykt, dit vi flytt hafve efter hjelp, att vi skulle hulpne varda ifrå Konungenom i Assyrien? Ja, skönliga äre vi undsluppne./aW"Och de skola förskräckas, och med skam bestå öfver Ethiopien, der de förläto sig uppå; och tvärtom Ethiopien, öfver de Egyptier, af hvilkom de sig berömde.3`_"Alltså skall Konungen i Assyrien drifva den fångna Egypten, och förderfva Ethiopien, både unga och gamla, nakota och barfötta, med blottad skam, Egypten till blygd. _ "Då sade Herren: Lika som min tjenare Esaia går nakot och barfött, till treåra tecken och under öfver Egypten och Ethiopien;E^"På samma tid talade Herren, genom Esaia, Amos son, och sade: Gack bort, och drag säcken af dina länder, och drag dina skor af dina fötter. Och han gjorde så, gick nakot och barfött.] "Uti det året, då Tharthan kom till Asdod, hvilken Sargon, Konungen i Assyrien, utsändt hade, och stridde emot Asdod, och vann det;\3"Ty Herren Zebaoth skall välsigna dem, och säga: Välsignad äst du Egypten, mitt folk, och du Assur, mina händers verk, och du Israel, mitt arf. ["På samma tiden skall Israel vara sjelf tredje, med de Egyptier och Assyrier, genom den välsignelse, som på jordene vara skall.GZ"På den tiden skall en väg vara ifrån Egypten in uti Assyrien, så att de Assyrier skola komma in uti Egypten, och de Egyptier in uti Assyrien, och både Egyptier och Assyrier Gudi tjena. Y"Och Herren skall slå de Egyptier, och hela dem; ty de skola omvända sig till Herran, och han skall låta bedja sig, och hela dem.IX "Ty Herren skall af, de Egyptier känd varda; och de Egyptier skola känna Herran på den tiden, och skola tjena honom med offer och spisoffer, och skola göra Herranom löfte, och hålla det.SW"Den ett tecken och vittne vara skall Herranom Zebaoth uti Egypti land; ty de skola ropa till Herran, för sina plågares skull, och han skall sända dem en Frälsare och mästare, som dem hjelpa skall.|Vq"På den samma tiden skall Herrans Zebaoths altare vara midt uti Egypti land, och en Herrans vårdsten i gränsone;U"Uti den tiden skola fem städer uti Egypti land tala efter Canaans mål, och svärja vid Herran Zebaoth; en af dem skall heta Irheres.0TY"Och Egypten skall frukta sig för Juda lande, så att den der tänker uppå, han skall förskräckas öfver Herrans Zebaoths råd, som han öfver det beslutit hafver. S"På den tiden skall Egypten vara såsom qvinnor, och frukta sig, och förskräckas, då Herren Zebaoth veftar handena öfver dem._R7"Och Egypten skall ingen hafva, den der för hufvud eller stjert, bål eller gren är.Q+"Ty Herren hafver utgjutit en villoanda ibland dem, att de skola förföra Egypten uti allt det de göra, såsom en drucken ragar, då han spyr.P!" Men de Förstar i Zoan äro vordne till dårar; de Förstar i Noph äro bedragne; de förföra samt med Egypten hörnstenen för slägten.Oy" Hvar äro då nu dine vise? Låt dem förkunna, och undervisa dig, hvad Herren Zebaoth öfver Egypten beslutit hafver.8Ni" De Förstar i Zoan äro dårar, Pharaos vise rådgifvare äro i deras råd galne vordne. Hvi sägen I dock om Pharao: Jag är visamannabarn, och är af gamla Konungar kommen?dMA" Och de som fiskakistor hafva, med alla dem som dammar för lön göra, skola ångse varda.FL" De skola afgå med skam, som god garn göra, och nät binda.!K;"Och fiskarena skola sörja, och alle de, som fiskakrok kasta i vattnet, skola beklaga sig; och de, som nät utkasta i vattnet, skola bedröfvade varda.pJY"Och gräset vid bäckerna, och all säd vid vattnet skall förfalna, förderfvas och till intet varda.tIa"Älfverna skola utlöpa, så att dammsjöarna skola förminskas och torre varda; rör och säf förvissna.hHI"Och vattnet i hafvet skall uttorkas; dertill skola ock strömmarna, bortsjunka och försvinna.G-"Men jag skall gifva de Egyptier uti grufveliga herrars händer; och en hård Konung skall råda öfver dem, säger den rådandes Herren Zebaoth.0FY"Och de Egyptiers mod skall förgås i dem, och jag skall göra deras anslag omintet; så skola de då fråga deras afgudar och Prester, och spåmän och tecknatydare.-ES"Och jag skall hetsa, de Egyptier på hvarannan, att en broder skall strida emot den andra, en vän emot den andra, en stad emot den andra, ett rike emot det andra.UD %"Detta är tungen öfver Egypti land: Si, Herren skall fara uti enom snarom sky, och komma in uti Egypten; då skola de afgudar uti Egypten bäfva för honom, och de Egyptiers hjerta skall gifva sig i dem.C)"På den tiden skall det refna och skinnade folket, det grufveligare är än något annat, det här och der afmätet och nedertrampadt är, hvilkets land vattuströmmarna intaga föra Herranom Zebaoth skänker, på det rum, der Herrans Zebaoths Namn är, till Zions berg.LB"Att man måste låta ligga dem tillsammans foglomen på bergen, och djuromen i landena, att foglarna bygga om sommaren der sitt näste uti, och allahanda djur i landena ligga deruti om vinteren.XA)"Ty för skördandena skall växten förminskas, och den omogna frukten förtorkas, medan hon ännu står i blomma, så att man måste afskära qvistarna med skäro, och afhugga vinträn, och kasta dem bort;)@K"Ty all säger Herren till mig: Jag vill vara stilla, och tillse i mine hyddo; såsom en hette, den der uttorkar regn, och såsom en dagg i skördandenes hetta.)?K"Alle I, som bon på jordene, och I, som i landena sitten, skolen se huru man skall uppresa baneret på bergen, och höra huru man med trummeterna blåsa skall.3>_"Hvilket bådskap sänder till hafs, och i rörskepp far på vattnen. Går åstad, I snare bådskap, till det folk, som rifvet och skinnadt är, till det folk, som grufveligare är än något annat; till det folk, som här och der utmätet och förtrampadt är, hvilkets land vattuströmmar intaga.]= 5"Ve thy landena, som far i skugganom under segel, på desso sidone Ethiopiens floder;H< "Om aftonen, si, så är förskräckelse på färde, och förr än morgonen varder, så äro de intet till. Detta är deras lön, som oss röfva, och deras arfvedel, som taga oss vårt ifrå.u;c" Ja, såsom stor vatten storma, så skola folken storma; men han skall näpsa dem, och de skola fly lång väg bort; och skall förfölja dem, såsom stoftena på bergen sker af vädret, och såsom enom väderhvirfvel sker af stormenom.:" Ack! ve det öfvermåtto myckna folket; såsom hafvet skall det brusa, och folkens rumor varder stormandes, såsom stor vatten storma.A9{" I planterningenes tid skall du väl taga vara uppå, att din säd må tideliga växa; men åt höstenom, när du skall inberga kärfvarna, skall du få ens bedröfvadas sorg derföre.L8" Ty du hafver förgätit Gud, den din helsa, är, och icke tänkt uppå dina starkhets klippo; derföre skall du sätta lustiga plantor, men du skall dermed satt hafva vinqvisten åt främmandom."7=" På den tiden skola hans starkhets städer varda såsom en öfvergifven telning och qvist, som öfvergifven var för Israels barn, och skola öde varda.%6C"Och skall icke hålla sig till altaren, som hennes händer gjort hafva, och icke se till det hennes finger gjort hafva, antingen till lundar eller beläte. 5"På den tiden skall menniskan hålla sig intill honom, som henne gjort hafver, och hennes ögon skola se på den Heliga i Israel;V4%"Och en efterhemtning blefve, såsom när man rister ett oljoträ och der tu eller tre bär qvarsitta uppe i skatanom; eller såsom fyra eller fem bär hänga qvar på qvistarna, säger Herren Israels Gud.3/"Ty han skall varda såsom när en insamlade säd i andene, och såsom när en inbergade ax med sin arm, och såsom en upphemte ax i Rephaims dal;c2?"På den tiden skall Jacobs härlighet tunn varda, och hans feta kropp skall mager blifva;31_"Och det skall ute vara med Ephraims fäste, och Konungariket i Damasco; och det öfverblefna i Syrien skall vara såsom Israels barnas härlighet, säger Herren Zebaoth.v0e"Aroers städer skola, öfvergifne varda, så att hjordar skola der i bet gå, och ingen skall drifva dem ut.q/ ]"Detta är tungan öfver Damascon: Si, Damascus skall ingen stad nu mer vara, utan en förfallen stenhop.R."Men nu talar Herren, och säger: Uti tre år, såsom en legodrängs år äro, skall Moabs härlighet, som stor och mycken är, klen varda, så att der skall ganska litet qvart blifva, och icke mycket.=-u" Detta är det Herren på den tiden emot Moab talade.#,?" Då skall uppenbart varda, huru Moab är ledse vid altaren, och huru han till sina kyrko gången är till att bedja, och hafver dock intet kunnat skaffa.f+E" Derföre lommar mitt hjerta öfver Moab, såsom en harpa, och mina inelfver öfver KirHares.<*q" Så att fröjd och glädje återvänder på markene, och i vingårdomen fröjdas eller ropar man intet; man trampar intet vin i pressomen; jag hafver gjort en ända, på sången.9)k" Derföre gråter jag för Jaesers skull, och för vinträt i Sibma, och utgjuter många tårar för Hesbon och Eleale; ty en sång är fallen uti din sommar, och uti dina and;("Ty Hesbon är vorden en ödemark; vinträt i Sibma är förderfvadt; herrarna ibland Hedningarna hafva förtrampat hans ädla vinträ, och äro komne allt intill Jaeser, och draga omkring uti öknene; hans vinqvistar äro förskingrade, och öfver hafvet förde.'+"Derföre skall en Moabit gråta öfver den andra; allesamman skola de gråta, öfver den stadsens KirHareseths grundvalar skola de halte sucka. &"Men vi höre af Moabs högmod, att han fast högmodig är, så att ock hans högmod, stolthet och vrede är större, än hans magt.#%?"Men en stol varder tillredd af nåde, att en skall deruppå sitta i sanning, uti Davids hyddo, och döma, och söka efter rätt, och främja rättvisona.H$ "Låt mina fördrefna hafva herberge när dig; Moab, var du deras skärm för förderfvarenom, så får plågaren en ända, förstöraren vänder åter, och förtramparen låter af i landena. #"Hafver råd tillhopa, håller dom; gör dig middagsskuggan såsom en natt; fördölj de fördrefna, och utrödj icke de flyktiga. ""Men såsom en fogel bortflyger, den utaf sitt näste drifven är, så skall det ske med Moabs döttrar, då de draga framom Arnon.\! 3"Sänder ut, I landsherrar, lamb ifrå Sela utur öknene, till dottrenes Zions berg.@ y" Ty de vatten i Dimon äro full med blod; dertill vill jag ännu låta mer komma öfver Dimon, både öfver dem som behållne äro i Moab lejonens, och öfver dem igenlefda i landena.nU"Ropet går omkring uti Moabs gränsor de gråta allt intill Eglaim, och gråta vid den brunnen Elim;uc"Ty de ägodelar, som de församlat, och de folk, som de tillrustat hafva, förer man öfver pilträbäcken.y"Ty de vatten i Nimrim torkas bort, så att höet förtorkas der, och gräset förvissnar, och växer ingen grön ört.L"Mitt hjerta ropar till Moab, deras flyktige fly ifrå den treggaåra kon allt intill Zoar; ty de gå upp till Luhith och gråta; och på den vägenom till Horonaim upphäfver sig ett jämmerrop. "Hesbon och Eleale ropa, så att man hörer det intill Jahaz; derföre jämra sig de väpnade i Moab, ty deras själ går illa.yk"På deras gator gå de omsvepte i säcker; på deras tak och gatom jämra de sig alle, och gå neder gråtande.(I"De gå upp till Baith och Dibon till altaren, att de skola gråta och jämra sig öfver Nebo och Medba i Moab: All hufvud är rakad, allt skägg är afskuret., S"Detta är tungen öfver Moab: Om nattena kommer förstöring öfver Ar i Moab, det är sin kos; om nattena, kommer förstöring öfver Kir i Moab, det är sin kos." Och hvad varda Hedningarnas båd sägande? Nämliga att Herren hafver grundat Zion, och der skola hans folks elände hafva tillflykt."Jämra dig, du port, ropa, du stad, hela Philistea är förtviflad; ty nordanefter kommer en rök, och ingen ensam är uti hans tjäll.0Y"Ty de torftigas förstfödingar skola berga sig, och de fattige tryggeliga hvila sig; men dina rot vill jag dräpa med hunger, och skall han förgöra dina igenlefda.D"Fröjda dig icke så fast, du Philistea, att det ris, som dig slog, sönderbrutet är; ty utaf ormsens rot skall komma en basilisk, och hans frukt skall vara en brinnande flygande drake.J "I det året, då Konung Ahas blef död, vardt denne tungen sedd.ve"Ty Herren Zebaoth hafver det beslutit; ho vill förmenat? Och hans hand är uträckt; ho kan afvända henne?uc"Detta äro de anslag, som han hafver öfver all land, och det är den uträckta hand öfver alla Hedningar.(I"Att Assur nederlagd varder i mitt land, och jag förtrampar honom på min berg; på det hans ok skall af dem taget varda, och hans börda af deras hals komma.#"Herren Zebaoth hafver svorit, och sagt: Hvad gäller, att det skall så ske som jag tänker, och skall så blifva, som jag i sinnet hafver;"Och skall göra honom igelkottom till arfs, och till en vattusjö, och skall sopa honom med förderfvelsens qvast, säger Herren Zebaoth. 3"Och jag skall öfver dem komma säger Herren Zebaoth, och i Babel utrota hans åminnelse, hans igenlefda, affödo och efterkommande, säger Herren;5 c"Reder till, att man må slagta hans barn, för deras fäders missgerningars skull, att de icke uppkomma eller ärfva landet, eller göra jordenes krets fullan med fiendar.$ A"Du skall icke såsom de begrafven varda; ty du hafver förderfvat ditt land, och slagit ditt folk; ty man skall aldrig tänka på den ondskofulla sädena.M "Men du äst förkastad utu dine graf, såsom en förderfvad gren, såsom de slagnas klädnad, som med svärd ihjälstungne äro, hvilke nederfara till helvetes stenar, såsom ett förtrampadt as.W '"Allesamman Hedningarnas Konungar ligga dock med äro, hvar och en i sitt hus;lQ"Den der jordenes krets ödelade, och städerna derinne nederslog, och gaf icke sina fångar lösa?-"Den dig ser, han skall skåda dig, och se uppå dig ( och säga ): Är det den man, som verldena skälfvande gjorde, och Konungariken bäfvande;4c"Ja, till helvetes far du, vid kulones sida.M"Jag vill fara öfver de höga skyar, och vara den Aldrahögsta lik.?w" Tänkte du dock uti ditt hjerta: Jag vill stiga upp i himmelen, och förhöja min stol upp öfver Guds stjernor. Jag vill sätta mig på vittnesbördsens berg, på den sidon norrut." Huru äst du af himmelen fallen, du sköna morgonstjerna? Huru äst du till jordena fallen, du som försvagade Hedningarna? (~b~}||{{]zyywwJvyuu tssTrqqqpp.onn;mUlkk&jVihh&ggnffZee%ddWccYbaa1`}_U^^.]`\\[:ZYYEXX;WWVUUUETT#SSURQcPPJOO8NN&MLKK?J]IHH$GFFEED4CBBAR@@b?>x=<;:::*9i8847W66x65&4x4,332~2100-//O... ,,t,+i**}*!)(((.''P&%e$$b##&"9!! C949Vn< y ;  ^ ^ ~m0*M"$Låter icke Hiskia bedraga eder, att han säger: Herren skall förlossa oss. Hafva ock Hedningarnas gudar hvar friat sitt land ifrå Konungens hand af Assyrien?)K"$Tilldess jag kommer, och hemtar eder uti ett land, sådant som edart land är; ett land, der korn och vin uti är; ett land, der bröd och vingårdar uti äro.O"$Hörer Hiskia intet: ty så säger Konungen af Assyrien: Görer mig till vilja, och går till mig ut, så skolen I hvar och en äta af sitt vinträ, och af sitt fikonaträ, och dricka af sin brunn;2]"$Och låter icke Hiskia, förtrösta eder uppå Herran, att han säger: Herren skall hjelpa oss, och denne staden skall icke gifven varda uti Konungens hand af Assyrien.^5"$Så säger Konungen: Låter icke Hiskia bedraga eder; ty han kan intet frälsa eder.yk"$ Och RabSake stod, och ropade högt på Judisko, och sade: Hörer den stora Konungens ord, Konungens i Assyrien.~u"$ Då sade RabSake: Menar du, att min herre hafver sändt mig till din herra, eller till dig, att tala dessa orden; och icke mycket mer till de män, som på muren sitta; att de med eder skola äta sin egen träck, och dricka af sitt eget vatten?K"$ Men Eliakim, och Sebna, och Joah sade till RabSake: Käre, tala med dina tjenare på Syrisko; ty vi förstå det väl; och tala icke på Judisko med oss, för folksens öron, som på muren är.,Q"$ Dertill, menar du, att jag utan Herran hit uppdragen är uti landet, till att förderfva det? Ja, Herren sade till mig: Drag upp i detta land; och förderfva det.-S"$ Huru vill du då blifva för enom höfvitsman, den en af mins herras ringesta tjenare är? Och du förlåter dig uppå Egypten, för vagnars och resenärars skull.)K"$Nu väl, tag det före med minom herra, Konungenom i Assyrien, jag vill få dig tutusend hästar; låt se, om du kan när dig åstadkomma de som rida deruppå.[/"$Om du vill säga mig: Vi förlåte oss uppå Herran vår Gud; är nu icke han den, hvilkens höjder och altare Hiskia bortkastat hafver, och sagt till Juda och Jerusalem: För detta altaret skolen I tillbedja?{o"$Förlåter du dig uppå den sönderbrutna rörstafven Egypten, hvilken, då man stödjer sig vid honom, går han honom upp i handena, och genomstinger henne? Alltså gör Pharao, Konungen uti Egypten, allom dem som förlåta sig uppå honom.+O"$Jag gissar väl, att du låter dig tycka, att du ännu råd och kraft hafver till att strida. Uppå hvem förlåter du dig då, att du äst mig affällig vorden?& E"$Och RabSake sade till dem: Säger dock Hiskia: Så säger den store Konungen, Konungen i Assyrien: Hvad är det för en tröst, der du förlåter dig uppå?~ u"$Och gingo ut till honom Eliakim, Hilkia son, hofmästaren, och Sebna skrifvaren, och Joah, Assaphs son, cancelleren.X )"$Och Konungen af Assyrien sände RabSake, ifrå Lachis till Jerusalem, till Konung Hiskia, med stora magt, och han trädde fram till vatturännilen af öfra dammen, på den vägen vid klädefärgarens åker.  %"$Och det begaf sig, uti fjortonde årena Konungs Hiskia, drog Konungen af Assyrien, Sanherib, upp emot alla Juda, fasta städer och vann dem.B }"# Och Herrans förlöste skola igenkomma, och komma till Zion med glädje; evig fröjd skall vara öfver deras hufvud; lust och glädje skola de få, och värk och suckan måste bortgå. "# Der skall intet lejon vara, och intet rifvande djur träda deruppå, eller der funnet varda; utan man skall gå der fri och säker.s_"#Och der, skall vara en stig och väg, hvilken den helige vägen heta skall, så att ingen oren skall gå deruppå, och den samme skall vara för dem, att man deruppå gå skall; så att ock det fåvitske icke behöfva der ville fara.Q"#Och der tillförene hafver torrt varit, der skola dammar vara, och der vattulöst hafver varit, der skola rinnande källor vara; der tillförene ormar legat hafva, der skall gräs, rö och säf stå.$A"#Då skola de halte springa såsom en hjort, och de dumbas tunga skall lofsjunga; ty vatten skola flyta i öknene hit och dit, och strömmar i vildmarkene.a;"#Då skola de blindas ögon upplåtne varda, och de döfvas öron skola, öppnade varda.)K"#Säger till de förtviflada hjerta: Varer vid godt mod, frukter eder intet. Si, edar Gud, som vedergäller, han kommer till att hämnas, och skall hjelpa eder.J "#Stärker de trötta händer, och vederqvicker de magtlösa knä.7g"#Hon skall blomstras och fröjdas i all lust och glädje; ty Libanons härlighet är henne gifven, Carmels och Sarons skönhet. De se Herrans härlighet, vår Guds majestät.t c"#Men öknen och ödemarken skall lustig varda, och vildmarken skall glädjas och blomstras, såsom en lilja. 9""Han kastar lott öfver dem, och hans hand delar ut måttet ibland dem, att de skola hafva der arfvedel inne evinnerliga, och blifva deruti utan ända.]~3""Söker nu uti Herrans bok, och läser: Icke ett af dessa stycken skall fela; man skall ej sakna deraf antingen ett eller annat; ty han är den der igenom min mun bjuder, och hans Ande är den det tillhopahemtar.}+""Ufven skall ock hafva der sitt näste, och värpa der, ligga der, och utkläcka der, under dess skugga; och glador skola komma der tillsammans.|-""Då skola der troll och spökelse löpa hvar om annan, och en gast skall möta den andra; elfvor skola ock hafva der herberge, och finna der ro.{"" Och skola törne växa uti dess palats, nässlor och tistlar uti dess borger; och skola varda en drakaboning, och bet för strutsar._z7"" Så att dess herrar skola heta herrar utan land, och alle dess Förstar få en ända.Ly"" Utan rördrommar och ufvar skola hafva det inne; nattugglor och korpar skola der bo; ty han skall draga ett snöre deröfver, att det skall öde varda, och ett murlod, att det skall tomt blifva;/xW"" Den hvarken dag eller natt utslockna skall; utan evinnerliga skall rök uppgå deraf, och skall öde blifva utan ända, så att ingen skall gå derigenom i evig tid;w{"" Då skola dess bäck er varda till tjäro, och dess jord till svafvel; ja, dess land skall varda till brinnande tjäro;Yv+""Ty det är Herrans hämndadagar, och ett vedergälloår, till att hämnas Zion.(uI""De enhörningar måste ock fara neder med dem, och stutarna med de gödda oxar; ty deras land måste drucket varda af blod, och deras jord fet varda af fetma.?tw""Herrans svärd är fullt med blod, och är fett af fetma, af lambablod och bockablod, af vädrars njuratalg; ty Herren håller ett offer i Bozra, och en stor slagtning i Edoms land.s""Ty mitt svärd är drucket i himmelen, och si, det skall fara neder på Edom, och öfver det spillgifna folket till straff.\r1""Och all himmelens här skall förruttna, och himmelen skall varda sammanlagd såsom ett bref; och all hans här skall förfalna, såsom ett löf förfalnar på vinträ, och såsom ett torrt löf på fikonaträ.yqk""Deras slagne skola bortkastade varda, att stanken af deras kroppar skall uppgå, och bergen flyta i deras blod."p=""Ty Herren är vred uppå alla Hedningar; och förtörnad uppå alla deras härar. Han skall gifva dem tillspillo, och öfverantvarda, dem till slagning.o ""Kommer, I Hedningar, och hörer; I folk, akter uppå; jorden höre till, och hvad derinne är, verldenes krets med sin växt.{no"!Och ingen inbyggare skall säga: Jag är svag; ( ty ) folket, som deruti bor, skall hafva syndernas förlåtelse.Um#"!Låt dem sätta på tågen, de skola likväl intet hålla. Alltså skola de ej heller utslå deras fåneko på mastene. Då skall mycket kosteligit byte utdeladt varda, så att de halte ock röfva skola;glG"!Ty Herren är vår domare, Herren är vår mästare, Herren är vår Konung; han hjelper oss.,kQ"!Ty Herren skall vara der mägtig när oss, och skola der vara vida vattugrafvar, så att intet roderskepp kan fara deröfver, ej heller några galejer dit skeppa.hjI"!Se Zion, vår högtids stad; din ögon skola få se Jerusalem, en härlig boning; ett tabernakel, det icke bortfördt varder, hvilkets pålar skola aldrig upptagne varda, och hvilkets tåg aldrig skola sönderslitne varda. i9"!Dertill skall du intet se det starka folket; det folk af djupt mål, dem man intet förnimma kan, och af outtydeliga tungo, den man icke förstå kan.h"!Så att ditt hjerta skall fast förundra sig, och säga: Hvar äro nu de Skriftlärde? Hvar äro rådgifvarena? Hvar äro cancellererna?\g1"!Din ögon skola få se Konungen i hans härlighet; du skall se landet förvidgadt;f5"!Han skall bo i höjdene, och klipporna skola vara hans fäste och beskydd; hans bröd skall varda honom gifvet; på sitt vatten skall han vara viss.e)"!Den som vandrar uti rättfärdighet, och talar det rätt är; den som orätt hatar och girighet, och drager sina händer ifrå, att han icke tager mutor; den som stoppar sin öron till, att han icke hörer blodskulder, och håller sin ögon till, att han intet argt ser;Id "!De syndare i Zion äro förskräckte; bäfvan är kommen de skrymtare uppå, och säga: Ho är ibland oss; som vid en förtärande eld bo kan? Ho är ibland oss, som vid en evig glöd bo kan?qc["! Så hörer nu, I som fjerran åren, hvad jag gjort hafver, och I som när ären, märker mina starkhet.ebC"! Ty folken skola, till kalk uppbrände varda, såsom man afhugget törne upptänder med eld.]a3"! Med halm gån I hafvande, och strå föden I; eld skall uppäta eder med edart mod.c`?"! Nu vill jag uppstå, säger Herren; nu vill jag upphöja mig; nu vill jag högt uppkomma._+"! Landet står jämmerliga och ömkeliga; Libanon står skamliga förhuggen; Saron är såsom en slät mark, och Basan och Carmel äro förlagde.^ "!Stigarna äro öde, ingen går på vägomen mer; han håller intet förbund, han förkastar städerna, och aktar folket intet.X])"!Si! deras bådskap ropa ute; fridsens Änglar gråta bitterliga ( och säga ):w\g"!Och i din tid skall vara trohet och magt; helsa, vishet, klokhet och Herrans fruktan skola vara hans håfvor.m[S"!Herren är upphöjd; ty han bor i höjdena. Han hafver gjort Zion full med dom och rättfärdighet~Z'"!Då skall man taga eder upp såsom ett rof; såsom man upptager gräshoppor, och såsom man borträddar flogmatkar, då han öfverfaller dem.kYO"!Låt folken fly för det stora bullret, och Hedningarna förströdde varda, när du uppreser dig.zXm"!Herre, var oss nådelig; ty efter dig bide vi. Var deras arm bittida, så ock vår helsa uti bedröfvelsens tid.)W M"!Men ve dig, du förstörare, menar du, att du icke skall förstörd varda; och du föraktare, menar du, att man icke skall förakta, dig? När du hafver fullbordat din förstöring, skall du ock förstörd varda; när du hafver fullkomnat din föraktelse, så skall man förakta dig igen.pVY" Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.TU!" Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre._T7" Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.~Su" Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;XR)" Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;%QC" Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;JP " Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;sO_" Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.]N3" Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.M" Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.L)" Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.xKi" Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.HJ " Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.)IK" Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.pHY" Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.YG+" En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.hFI" Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.oEW" Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.XD)" Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.xC k" Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;4Ba" Och deras klippa skall för fruktans skull bortdraga, och hans Förstar skola för baneret flykten gifva, säger Herren, den i Zion en eld hafver, och en ugn i Jerusalem."Och Herren Zebaoth skall beskärma Jerusalem, såsom foglar göra med vingarna; beskydda, hjelpa, derinne vistas, och undsätta honom.@=y"Ty så säger Herren till mig: Lika som ett lejon och ett ungt lejon ryter öfver sitt rof, då en hop med herdar ropa uppå det, så förskräckes det intet för deras rop, och är intet rädt för det de äro månge; alltså skall Herren Zebaoth fara ned, till att strida på Zions berg, och uppå dess hög.{<o"Ty Egypten är menniska, och icke Gud; och deras hästar äro kött, och icke ande; och Herren skall uträcka sina hand, så att hjelparen skall raga, och den som hulpen varder, han skall falla, och tillhopa, förgås, den ene med den andra.;5"Men han är vis, och låter komma olycko, och vänder icke sin ord; utan varder sig uppresandes emot de ondas hus, och emot de ogerningsmäns hjelp.: "Ve dem som draga neder till Egypten efter hjelp, och förlåta sig uppå hästar, och trösta uppå vagnar, att de månge äro, och uppå resenärar, derföre att de fast starke äro; och hålla sig icke intill den Heliga i Israel, och fråga intet efter Herranom.O9"!Ty gropen är tillredd sedan i går; ja, hon är ock Konungenom tillredd, djup och vid nog. Så är boningen derinne, eld och mycken ved. Herrans ande skall upptända henne såsom en svafvelström.8" Ty riset skall väl drabba och bita igenom, då Herren det öfver dom förer med trummor och harpor, och allestäds emot dem strider.X7)"Ty Assur skall förskräckt varda för Herrans röst, den honom med ris slår.B6}"Och Herren skall låta höra sina härliga röst, att man må se hans uträckta arm, med vredsamt trug, och med en förtärande eldslåga, med strålar, med starkt regn, och med hagel."5="Då skolen I sjunga, såsom på en helgedagsnatt, och fröjda eder af hjertat, lika som så man går med en pipo till Herrans berg, till Israels tröst.@4y"Och hans ande såsom en vattuflod, den upp till halsen räcker, till att förströ Hedningarna, tilldess de omintet varda, och drifva folken hit och dit med ett betsel uti deras mun.*3M"Si, Herrans Namn kommer fjerranefter; hans vrede bränner, och är ganska svår; hans läppar äro fulle med grymhet, och hans tunga såsom en förtärande eld;H2 "Och månans sken skall varda såsom solenes sken, och solenes sken skall varda sju resor klarare än det nu är, på den tid då Herren förbinda skall sins folks skada, och hela deras sår.1"Och på all stor berg, och på alla stora högar, skola åtskilde vattuströmmar gå, på den stora slagtningenes tid, när tornen falla.w0g"Oxar och fålar, der åkren med brukas, skola blandadt korn äta, det kastadt är med kastoskofvel och vanno.E/"Så skall han gifva dine säd, som du på åkrenom sått hafver, regn och bröd af åkrens årsväxt, och det öfvernog, och din boskap skall på den tiden gå i bet på en vid gräsmark..3"Och I skolen ohelga edra besilfrada afgudar, och edor belätes gyldene kläder, och skolen bortkasta dem såsom träck, och säga till dem: Härut.-7"Och din öron skola höra ordet efter dig, så sägandes: Detta är vägen, går honom, och eljest hvarken på högra handena, eller på den venstra.4,a"Och Herren skall uti edor bedröfvelse gifva eder bröd, och vatten uti edor ångest; ty han låter icke dina lärare mer bortflyga; utan din ögon skola se dina lärare;$+A"Ty Zions folk skall bo i Jerusalem; du skall icke gråta. Han skall varda dig nådelig, när du ropar; han varder dig svarandes, så snart han det hörer.R*"Derföre bidar Herren, att han skall vara eder nådelig, och är uppstånden, att han skall förbarma sig öfver eder; ty Herren är en Gud, som handlar med dom. Väl är allom dem som förbida honom.])3"Ty tusende af eder skola fly för ens mans rop allena; ja, för fem skolen I fly allesammans, tilldess af eder skola igenblifva, såsom ett mastträ, ofvanuppå ett berg, och såsom ett baner ofvanuppå en hög.4(a"Och saden: Nej; utan vi vilje fly till hästar; derföre skolen I flyktige varda; och uppå löpare vilje vi rida; derföre skola edra förföljare varda eder för snare.#'?"Ty så säger Herren Herren, den Helige i Israel: Om I stilla blifven, så vorde eder hulpet; genom stillhet och hopp vorden I starke; men I villen icke;d&A"Såsom ett lerkäril sönderkrossadt vorde, det man sönderkrossar, och skonar thy intet, tilldess man deraf icke finner ett stycke så stort, att man dermed kan eld taga af en eldstad, eller vatten ösa utur en brunn.%)" Så skall denna missgerningen vara eder såsom en refva på en hög mur, då han begynner remna, hvilken hastigt omkullfaller och förkrossas;($I" Derföre säger Israels Helige alltså: Efter thy I förkasten detta ordet, och förtrösten uppå försmädare och förförare, och förlåten eder deruppå;a#;" Viker af vägen, öfvergifver denna stigen; låter Israels Heliga återvända när oss.*"M" Utan säga till Siarena: I skolen intet se; och till skådarena: I skolen intet skåda oss den rätta läron; men prediker oss ljufliga, skåder oss bedrägeri._!7" Ty det är ett ohörsamt folk, och lögnaktig barn, som Herrans lag icke höra vilja; "Så gack nu, och skrif detta för dem på en taflo, och teckna det uti en bok, att det må blifva evinnerliga och utan ända. "Ty Egypten är intet, och dess hjelp är fåfäng; derföre predikar jag eder deraf alltså: Rahab skall sitta stilla dertill.)K"Detta är tungen öfver de djur, som draga söderåt; der lejon och lejinnor äro, ja, huggormar och brinnande flygande drakar, uti bedröfvelses och jämmers lande. De föra deras gods på fålars rygg, och deras skatt på camelers rygg, till det folk som dem intet till nytto vara kan.?w"Men de måste likväl allesamman på skam komma, öfver det folk som dem till intet bestånd vara kan, antingen med hjelp; eller eljest till nytto; utan allenast till skam och hån.V%"Deras Förstar hafva varit i Zoan, och deras bådskap äro till Hanes komne.pY"Ty Pharaos starkhet skall eder på skam komma, och det beskydd under Egypti skugga till försmädelse.#"De som draga neder uti Egypten, och fråga intet min mun, att de skola stärka sig med Pharaos magt, och beskärma sig under Egypti skugga. "Ve de affälliga barnen, säger Herren; de som rådslå utan mig, och utan min Anda beskydd söka, samla synd öfver synd;kO"Ty de, som en villoanda hafva, skola taga vid förstånd, och de bladdrare skola sig lära låta.1"Ty när de få se deras barn, mina händers verk ibland dem, skola de helga mitt Namn, och skola helga den Heliga i Jacob, och frukta Israels Gud.'G"Derföre säger Herren, som Abraham förlossat hafver, till Jacobs hus alltså: Jacob skall icke mer på skam komma, och hans anlete skall icke mer skämmas.'"Hvilke komma menniskorna till att synda genom predikan, och gå dem efter som straffa dem i portenom, och vika ifrå rätthetene genom lögn.+"När de tyranner en ända hafva, och det med de begabbare ute blifver; och förgjorde varda alle de som vaka efter att komma vedermödo åstad;"Och de elände skola åter hafva glädje i Herranom, och de fattige ibland menniskorna skola glädja sig uti Israels Heliga;{o"Ty på den samma tiden skola de döfve höra bokenes ord, och de blindas ögon skola se utu mörkret och skummet.{o"Nu väl, innan en ganska liten tid skall Libanon varda en åkermark, och åkermarken skall en skog räknad varda.@y"Hvi ären I så vrånge? lika som en krukomakares ler tänkte, och ett verk sade om sin mästare: Han hafver icke gjort mig; och en potta sade till sin makare: Han känner mig intet.,Q"Ve dem som fördolde vilja vara för Herranom, till att förskyla deras uppsåt, och hålla deras gerningar i mörkret, och säga: Ho ser oss? Och ho känner oss?I "Si, så vill jag ock underliga handla med detta folk, allt som underligast och sällsynligast; så att deras visas vishet skall förgås, och deras klokas förstånd skall förblindadt varda.L " Och Herren säger: Derföre, att detta folket nalkas mig med sinom mun, och hedrar mig med sina läppar, men deras hjerta är långt ifrå mig, och frukta mig efter menniskors bud, som de lära; }" Eller, lika som man finge enom, som intet läsa kunde, och sade: Käre, läs häruti; och han sade: Jag kan intet läsa.I  " Så att allas syner skola vara eder såsom ens beseglad boks ord, hvilka som man får enom, som läsa, kan, och säger: Käre, läs häruti; och han säger: Jag kan icke; ty hon är beseglad; 9" Ty Herren hafver eder inskänkt en svår sömns anda, och tillyckt edor ögon; edra Propheter och Förstar, samt med de Siare, hafver han förblindat;~ u" Varder häpne och försoffade; förblindens och varder druckne, dock icke af vin; rager, dock icke af starkom dryck.#?"Ty såsom enom hungrogom drömmer, att han äter; men då han uppvakar, så är hans själ ännu tom; och såsom enom törstigom drömmer, att han dricker; men när han uppvakar, är han magtlös och törstig; alltså skola ock de månge Hedningar vara, som emot Zions berg strida./W"Men såsom en natts syn i dröm, så skola alle de många Hedningar vara, de der strida emot Ariel; samt med all deras här och bålverke, och dem som tränga honom.*M"Ty du skall af Herranom Zebaoth hemsökt varda, med väder, och med jordbäfning, och stor dunder; med väderhvirfvel och storm, och med förtärande eldslåga.$A"Och de som dig förskingra, skola vara så månge som ett grant stoft; och de tyranner så månge såsom fjukande agnar; och det skall ganska hastigt ske.K"Då skall du förnedrad varda, och tala utu jordene, och mumla med ditt tal utu stoftet, att din röst skall vara såsom en spåkarls utu jordene, och ditt tal skall hviskande vara utu stoftet."Ty jag skall belägga dig allt omkring, och skall tränga dig med bålverk, och skall låta uppsätta vallar omkring dig.r]"Men jag skall tränga Ariel, så att han skall sörja och jämra sig, och vara mig en sannskyldig Ariel.^ 7"Ve Ariel, Ariel, du Davids lägres stad. I begån årstider, och hållen helga dagar.hI"Detta sker ock af Herranom Zebaoth; ty hans råd är underligit, och går det härliga igenom."Man mal det till bröds, och man tröskar det icke alldeles till intet, när man med vagnshjul och hästar uttröskar det.'~G"Ty man tröskar icke ärter med slago, och låter man ej heller vagnshjulet gå öfver kummin; utan ärter slår man ut med en staf, och kummin med ett spö.G}"Alltså, tuktar ock dem deras Gud med straff, och lärer dem.D|"Är icke så? När han hafver gjort honom jemn, så sår han deruti ärter, och kastar kummin, och sår hvete och bjugg, hvart och ett dit som han det hafva vill, och hafra på sitt rum;Z{-"Plöjer eller träder, eller arbetar ock en åkerman sin åker alltid till säd?Vz%"Fatter med öronen, och hörer mina röst; märker åt, och hörer mitt tal.My"Så lägger nu bort edart begabberi, på det edor band icke skola hårdare varda; ty jag hafver hört en förderfvelse och afkortelse, den af Herranom, Herranom Zebaoth ske skall i allo verldene.Wx'"Ty Herren skall uppstå lika som på de bergena Perazim, och vredgas, såsom uti Gibeons dal; på det han skall göra sitt verk vid ett annat sätt, och att han sitt arbete göra skall vid ett annat sätt.~wu"Ty sängen är för trång, så att intet öfver är, och täckenet så stackot, att man måste krympa sig derunder.Kv"Så snart hon framgår, skall hon taga eder bort. Kommer hon om morgonen, så sker det om morgonen; sammalunda, ehvad hon kommer dag eller natt; ty straffet allena lärer gifva akt uppå orden.'uG"Att edart förbund med döden skall löst varda, och edart förvetande med helvetet skall icke bestå, och när en flod går fram, skall hon förtrampa eder.;to"Och jag skall göra domen till ett rättesnöre, och rättfärdighetena, till en vigt. Så skall haglet drifva den falska tillflykten bort, och vatten skall föra skärmen bort;>su"Derföre säger Herren Herren alltså: Si, jag lägger i Zion en grundsten, en pröfvosten, en kostelig hörnsten, den väl grundad är. Den der tror, han skall icke förskräckas.ar;"Ty I sägen: Vi hafve gjort ett förbund med döden, och förvete oss med helvetet. När en flod kommer, skall hon intet drabba på oss; ty vi hafve gjort oss en falsk tillflykt, och gjort oss en bedrägelig skärm.lqQ"Så hörer nu Herrans ord, I bespottare, som rådande ären öfver detta folk som i Jerusalem är.Wp'" Derföre skall dem ock Herrans ord alltså varda: Bjud, bjud, bjud, bjud; bida, bida, bida, bida, här litet, der litet; att de skola gå bort, och falla tillbaka, förkrossas, besnärde och fångne varda."o=" Hvilko nu detta predikadt varder: Så hafver man ro, så vederqvicker man de trötta, så varder man stilla; och vilja dock icke höra denna predikanen.pnY" Nu väl, han skall en gång med spotskliga läppar och med ett annat tungomål tala till detta folket;]m3" Ty de säga: Bjud, bjud, bjud, bjud; bida, bida, bida, bida, här litet, der litet.l" Hvem skall han då lära vishet? Hvem skall han då låta predikan förstå? Dem afvandom af mjölkene, dem aftagnom ifrå bröstet.Ak}"Ty all bord äro full med spyor, och slemhet allstädes.}js"Dertill äro ock dessa galne vordne af vin, och raga af starkom dryck; ty både Prester och Propheter äro galne af starkom dryck. De äro drunknade uti vin, och raga af starkom dryck; de äro galne i Prophetien, och drabba icke rätt i domen.si_"Och en doms ande honom som för rätta sitter, och en starkhet dem som igenkomma af stridene till porten.tha"På den tiden skall Herren Zebaoth vara dem igenlefdom af sitt folk en lustig krona, och en härlig krans;Zg-"Och det falnade blomstret, hans lustiga härlighets, hvilket öfver den feta dalen står, skall varda såsom det bittida på sommaren mognas, hvilket förgås, medan man ännu ser det hänga på sina qvistar.Zf-"Att den stolta kronan, och drucknas af Ephraim, skall med fötter trampad varda;Be}"Si! en starker och mägtiger af Herranom, såsom en hagelstorm, såsom ett skadeligit väder, såsom en vattustorm, den starkeliga infaller, skall uti landet med våld insläppt varda;$d C"Ve den stolta kronone, de drucknas af Ephraim, det falnade blomstret, hans lustiga härlighets, hvilket öfver den feta dalen står, deras som af vin raga.Lc" På den tiden skall man blåsa med en stor basun, så skola komma de förtappade uti Assurs land, och de fördrefne uti Egypti land, och skola tillbedja Herran, på det helga berget i Jerusalem.'bG" På den tiden skall Herren kasta ifrå stranden af älfvene, allt intill Egypti älf; och I, Israels barn, skolen församlade varda, den ene efter den andra.a#" Hans qvistar skola brista sönder för torrhet, så att qvinnor skola komma och göra der eld med; ty det är ett oförståndigt folk; derföre varder ej heller förbarmandes sig öfver dem den dem gjort hafver, och den dem skapat hafver skall icke vara dem nådelig.B`}" Ty den faste staden måste ensam varda, de sköna hus bortkastad och öfvergifne blifva, såsom en öken; så att kalfvar skola der gå i bet, och vistas der, och afbita der qvistarna.n_U" Derföre skall derigenom Jacobs synd återvända; och det är nyttan deraf, att hans synd borttagen varder; då han gör alla altarens stenar, såsom sönderstötta stenar, till asko, att inga lundar eller beläte nu mer blifva.^"Utan med mått dömer du dem, och låter dem lös, sedan du dem bedröfvat hafver, med ditt hårda väder, som är med östanväder.]{"Varder han dock icke slagen, såsom hans fiender slå honom, och varder icke dräpen, såsom hans fiender honom dräpa;-\S"Det varder likväl ännu dertill kommandes, att Jacob skall rota sig, och Israel skall grönskas och blomstras, så att de skola uppfylla jordenes krets med frukt._[7"Han skall hålla mig vid magt, och skaffa mig frid; frid skall han ändå skaffa mig.Z"Gud är icke vred på mig. Ack! att jag strida måtte med tistel och törne, så ville jag till dem, och uppbränna dem alla tillsammans.Y"Jag Herren bevarar honom, och vattnar honom i tid, att man icke skall mista hans löf; jag skall bevara honom dag och natt.DX"På den tiden skall man sjunga om bästa vinsens vingård.AW }"På den tiden skall Herren, med sitt hårda, stora och starka svärd, hemsöka Leviathan, som en raker orm är, och Leviathan, som en krokot orm är, och skall dräpa drakan i hafvena.SV"Ty si, Herren varder utgångandes af sitt rum, till att besöka jordenes inbyggares ondsko öfver dem, så att jorden skall uppenbara deras blod, och icke mer öfverskyla dem som på henne slagne äro. ~~}}?|{zzayxxRwvv@uu.ttossrr+qppLonnmYll kFjiiiVhkggcffe7dldc_c)bpaa``S__/^K]] \W[[ZZYY,XX W!VSUU`TSSzS@RwRQVPPFOO~NN MLLKK7JJJ"IHHdGGFFF.EIDDCCwBB>(=_<< ;W::@9881776]5441321110v//]..7-q,,5++4**)((R'&&%%$$4#P""!A {g@L:[R\hO{F:/ 5 / 8Y(Xi!",Tänk deruppå, Jacob och Israel; ty du äst min tjenare; jag hafver beredt dig, att du skall vara min tjenare. Israel, förgät mig icke.4ha",Det gifver asko, och kjuser hjertat, som sig dertill böjer, och kan icke fria sina själ; likväl tänker han icke: Månn icke något bedrägeri vara i mine högra hand?>gu",Och de gå icke till sitt hjerta; der är intet förnuft eller förstånd, att de dock tänka måtte: Jag hafver hälftena uppbränt i eldenom, och hafver på kolen bröd bakat, och stekt kött, och ätit, och skulle jag nu det som qvart är göra till en styggelse? Och skulle jag knäfalla för enom stock?f ",De veta intet, och förstå intet; ty de äro förblindade, så att deras ögon se intet, och deras hjerta kunna intet märka.8ei",Men det qvart är gör han till en gud, att det skall vara hans afgud; der knäfaller han före, och böjer sig före, och beder, och säger: Frälsa mig, ty du äst min gud.Td!",Hälftena uppbränner han i eldenom, och vid den andra hälftena äter han kött; han steker ena stek, och mättar sig; värmer sig, och säger: Huj, jag är varm vorden; jag hafver min lust af eldenom.wcg",Och doger menniskomen till att bränna; deraf man tager till att värma sig med, och det man upptänder till att baka der bröd med; af det samma gör han en gud, och tillbeder det; han gör en afgud deraf, och faller der på knä före.b-",Han går ibland trän i skogenom, att han skall hugga cedreträ, och taga bok och ek; ja, ett cedreträ, det planteradt, och af regne växt är;Za-", Den andre timbrar på trä, och mäter det med snöre, och utmärker det med krito, och tillhugger det, och afcirklar det, och gör det till ett mansbeläte, såsom en dägelig menniska, den i huse bo skulle.r`]", Den ene smider jernet med tång, arbetar det i glödene, och bereder det med hammaren, och arbetar deruppå med alla sins arms magt; lider ock hunger, tilldess han icke mer förmår; dricker ock icke vatten, tilldess han vanmägtas.-_S", Si, alle deras stallbröder komma på skam; ty de äro mästare utaf menniskom. Om de alle tillsammanträdde, så måste de likväl frukta sig, och på skam komma.P^", Ho äro de som en gud göra, och gjuta en afgud, den intet nyttig är?A]{", De afgudamakare äro allesammans fåfängelige, och der de mycket af hålla är intet nyttigt; de äro deras vittne, och se intet, märka ock intet; derföre måste de på skam komma.W\'",Frukter eder intet, och varer icke förskräckte. Hafver jag icke på den tiden låtit det höra, och förkunnat dig det? fy I ären min vittne: Är någor Gud utan mig? Ingen tröst är, jag vet ju ingen.5[c",Och ho är mig lik, den der kallar och förkunnar, och bereder mig det, jag som folken sätter ifrå verldenes begynnelse? Låt dem förkunna tecken, och hvad komma skall.Z+",Så säger Herren Israels Konung, och hans förlossare, Herren Zebaoth: Jag är den förste, och jag är den siste, och utan mig är ingen Gud.7Yg",Denne skall säga: Jag är Herrans, och den andre varder nämnd med Jacobs namn; och denne skall tillskrifva Herranom med sine hand, och skall med Israels namn nämnd varda.KX",Att de växa skola såsom gräs, såsom pilträ vid vattubäcker.3W_",Ty jag vill utgjuta vatten uppå, den törstiga, och strömmar uppå den torra; jag vill utgjuta min Anda uppå dina säd, och min välsignelse uppå dina efterkommande;>Vu",Så säger Herren, den dig gjort och tillredt hafver, och den dig biståndig är allt ifrå moderlifvet: Frukta dig intet, min tjenare Jacob, och du fromme, den jag utkorat hafver.LU ",Så hör nu, min tjenare Jacob, och Israel, den jag utkorat hafver.wTg"+Derföre hafver jag ohelgat helgedomens Förstar, och gifvit Jacob tillspillo, och Israel till försmädelse.PS"+Dine fäder hafva syndat, och dine lärare hafva misshandlat emot mig.nRU"+Drag mig till minnes; låt oss gå med hvarannan till rätta; säg, huru du vill rättfärdig varda?eQC"+Jag, Jag utstryker din öfverträdelse för mina skull, och kommer dina synder intet ihåg.GP"+Mig hafver du icke köpt calmos för penningar; mig hafver du icke fyllt med dins offers fetma; ja, mig hafver du arbete gjort uti dinom syndom, och gjort mig mödo uti dinom missgerningom.OO"+Icke hafver du framburit mig dins bränneoffers får, eller hedrat mig med ditt offer. Jag hafver icke haft lust till dina tjenst i spisoffer; jag hafver ej heller lust af ditt arbete uti rökelse.YN+"+Icke att du Jacob hafver kallat mig, eller att du Israel hafver arbetat om mig;NM"+Detta folket hafver jag tillredt mig, det skall förtälja min pris.>Lu"+Att djuret på markene skall prisa mig, drakar och strutser; ty jag vill gifva vatten uti öknene, och strömmar uti ödemarkene, till att gifva mino folke, minom utkoradom dricka."K="+Ty si, jag vill göra en ny ting; rätt nu skall det uppgå, att I skolen förnimma, att jag gör en väg i öknene, och vattuströmmar uti ödemarkene;UJ#"+Tänker icke uppå det gamla, och akter icke uppå det förra varit hafver;I%"+Den der utförer vagn och häst, här och magt, så att de i enom hop ligga, och intet uppstå; att de utslockna, såsom en veke utslocknar.SH"+Så säger Herren, som en väg gör i hafvet, och en stig i stark vatten;MG"+Jag är Herren, edar Helige, som Israel skapat hafver, edar Konung.BF}"+Så säger Herren, edar förlossare, den Helige i Israel: För edra skull hafver jag till Babel sändt, och hafver nederslagit alla bommar, och jagat de sörjande Chaldeer till skepps.E}"+ Och är jag förr än någor dag var, och ingen är den som utu mine hand frälsa kan. Jag verkar, ho vill afvända det?AD{"+ Jag hafver förkunnat det, och hafver desslikes hulpit, och hafver eder det säga låtit, och ingen främmande gud är ibland eder. I ären min vittne, säger Herren, så är jag Gud.?Cy"+ Jag, Jag är Herren, och utan mig är ingen Frälsare.ZB-"+ Men I ären min vittne, säger Herren, och min tjenare, den jag utvalt hafver; på det I skolen vetat, och tro mig, och förståt, att jag äret. Förr mig är ingen Gud gjord, så varder ock ingen efter mig. A"+ Låt alla Hedningar tillhopakomma, och folken församla sig; hvilken är ibland dem som detta förkunna kan, och låta oss höra framföreåt hvad som ske skall? Låt dem hafva deras vittne fram, och bevisat, så får man hörat, och säga: Det är sanningen.h@I"+Låt framträda det blinda folket, som dock ögon hafver, och de döfva, som dock öron hafva.?"+Alle de som med mino Namne nämnde äro, nämliga de jag skapat hafver till mina härlighet, tillredt dem, och gjort dem.>%"+Och skall säga till norr: Gif; och till söder: Förhåll icke; haf mina söner hit från fjerran, och mina döttrar ifrå verldenes ända;="+Så frukta dig nu intet; ty jag är när dig. Jag vill låta komma dina säd östanefter, och vill församla dig vestanefter;0<Y"+Efter du så dyr för min ögon aktad äst, måste du ock härlig vara, och jag hafver dig kär; derföre gifver jag menniskor uti din stad, och folk för dina själ.;"+Ty jag är Herren din Gud, den Helige i Israel, din Frälsare. Jag hafver gifvit Egypten, Ethiopien och Seba till försoning i din stad.C:"+Ty om du går igenom vatten, vill jag vara när dig, att strömmarna icke skola dränka dig; och om du går uti elden, skall du intet bränna dig, och lågen skall intet bita uppå dig.A9 }"+Och nu, säger Herren, den dig skapat hafver, Jacob, och den dig gjort hafver, Israel: Frukta dig intet; ty jag hafver förlossat dig; jag hafver kallat dig vid ditt namn, du äst min.U8#"*Derföre hafver han utskuddat öfver dem sina vredes grymhet, och en krigsmagt, och hafver upptändt dem allt omkring; men de aktade det intet. Han fängde uppå dem, men de lade det intet uppå hjertat.K7"*Ho hafver öfvergifvit Jacob till sköfvels, och Israel röfvarom? Hafver icke Herren gjort det, emot hvilkom vi syndat hafve? Och de ville icke vandra på hans vägar, och lydde icke hans lag.a6;"*Hvilken är ibland eder, som aktar härtill; märker, och hörer hvad härefter kommer._57"*Det är ett bedröfvadt och skinnadt folk; de äro allesammans besnärde uti kulor, och bortgömde i fångahus; de äro vordne till rof, och ingen hjelpare är; beskinnade, och ingen är, som säger: Få dem igen.{4o"*Likväl vill Herren dem godt, för sina rättfärdighets skull, och att han skall göra sin lag härlig och stor.g3G"*Man predikar väl mycket, men de hållat intet; man säger dem nog, men de vilja icke hörat./2W"*Ho är så blind som min tjenare? Och ho är så döf som mitt bådskap, den jag sänder? Ho är så blind som den fullkomlige, och så blind såsom Herrans tjenare?H1 "*Hörer, I döfve, och ser härtill, I blinde, att I mågen se.0"*Men de som förlåta sig på afgudar, och säga till gjuten beläte: I ären våre gudar; de skola tillbakavända, och till skam varda./"*Men de blinda vill jag leda på den vägen, som de icke veta; Jag vill föra dem på de stigar, som de icke känna; jag vill sätta mörkret för dem till ett ljus, och det oslätt är, till jemnhet; detta vill jag göra dem, och icke öfvergifva dem.."*Jag skall föröda berg och högar, och borttorka allt deras gräs; och skall göra vattuströmmarna till öar, och uttorka sjöarna.-7"*Jag tiger väl till en tid, och är stilla och håller mig; men nu vill jag ropa såsom en barnföderska; jag skall föröda och uppsvälja dem alla.7,g"* Herren varder utdragandes såsom en rese; han skall uppväcka nit såsom en krigsman; han skall fröjda sig, och ett gny göra; han skall sinom fiendom öfverhändig blifva.N+"* Låter dem gifva Herranom ärona, och förkunna hans lof på öarna.*!"* Roper högt, I öken och städer deruti, samt med de byar der Kedar bor; sig fröjde de som bo på klippomen, och rope utaf bergshöjdene.)"* Sjunger Herranom en ny viso, hans lof är intill verldenes ändar; de som i hafvet fara, och hvad deruti är; öarna, och de som der bo.(}"* Si, hvad komma skall förkunnar jag framföreåt, och förkunnar ny ting; förr än det sker, låter jag eder det höra.v'e"*Jag Herren, det är mitt Namn; och jag skall icke gifva mina äro enom androm, ej heller mitt lof afgudomen.&w"*Att du skall öppna de blindas ögon, och föra fångarna utu fängelse, och de som sitta i mörkret utu fångahuset.4%a"*Jag Herren hafver kallat dig i rättfärdighet, och fattat dig vid handena, och bevarat dig, och hafver gifvit dig till ett förbund i folkena, Hedningomen till ett ljus;A${"*Så säger Herren Gud, som himmelen skapar och utsträcker, den som jordena gör med det deruppå växer; den som folkena, som deruppå är, gifver lif, och anda dem som gå deruppå: #"*Han skall icke vara knorrisk eller grufvelig, på det han skall sätta rätt på jordene; och öarna skola vänta efter hans lag.""*En förbråkad rö skall han icke sönderbryta, och en rykande veka skall han icke utsläcka. Han skall lära hålla rätten i sanning.[!/"*Han skall icke skria eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.5  e"*Si min Tjenare, jag uppehåller honom, och min utkorade, i hvilkom min själ väl behagar. Jag hafver gifvit honom min Anda; han skall låta komma rätt ibland Hedningarna. ")Si, det är alltsammans vedermöda, och intet med deras väsende; deras afgudar äro icke utan ett väder och fåfängelighet. ")Men jag skådar dit, men der är ingen; och ser ibland dem, men der är ingen rådgifvare. Jag frågar dem, men då svara de intet.eC")Jag är den förste, som till Zion säger; Si, der är det, och gifver Jerusalem Predikare.oW")Ho kan något förkunna af begynnelsen, att vi måge begripat; eller prophetera framföreåt, att vi måge säga: Du talar rätt? Men här är ingen förkunnare, ingen som något höra låter, ingen som af eder ett ord höra må.O")Men jag uppväcker en af nordan, och han kommer östanefter. Han skall predika dem i mitt Namn, och han skall gå öfver de väldiga, såsom öfver ler, och skall trampa ler, såsom en krukomakare.gG")Si, I ären af intet, och edart verk är ock intet, och den eder utväljer, är en styggelse..U")Förkunner oss hvad härefter komma skall, så vilje vi märka, att I ären gudar. Görer antingen godt eller ondt, så vilje vi derom tala, och skåda tillsammans.y")Låt dem träda fram, och förkunna oss hvad tillkommande är; förkunner oss och propheterer något framföreåt; låt oss akta deruppå med vår hjerta, och märka huru det härefter gå skall, eller låter oss dock höra hvad tillkommande är.pY")Så låter edra sak komma fram, säger Herren. Bärer fram der I uppå stån, säger Konungen i Jacob.#?")På det man må se och känna, och förmärka och förstå tillsammans, att Herrans hand hafver detta gjort, och den Helige i Israel hafver detta skapat.w")Jag vill gifva i öknene cedren, furo, myrten och oljoträ. Jag vill gifva på markene gran, bok och buxbom tillhopa;$A")Utan jag vill öppna vattufloder på höjderna, och källor midt på markene. Jag vill göra öknena till vattusjöar, och torra landet till vattukällor./W")De elände och fattige söka vatten, och der är intet. Deras tunga borttorkas för törst; men jag Herren vill höra dem. Jag Israels Gud vill icke öfvergifva dem;,Q")Du skall förströ dem, att vädret skall föra dem bort, och väderflagor förskingra dem; men du skall vara glad i Herranom, och berömma dig af Israels Heliga.%C")Si, jag hafver gjort dig till en ny skarp tröskovagn, den taggar hafver, att du skall tröska berg och sönderstöta dem, och göra högarna såsom stoft.")Så frukta dig nu intet, du matker Jacob, I fattige hop Israel. Jag hjelper dig, säger Herren, och din förlossare, den Helige i Israel.{o") Ty jag är Herren din Gud, den dina högra hand stärker, och säger till dig: Frukta dig intet; jag hjelper dig.-S") Så att du skall fråga efter dem, och icke finna dem. De män, som med dig kifva, skola, varda såsom intet, och de män, som emot dig strida, skola få en ända; %") Si, alle de som dig hätske äro, skola till spott och skam varda, och blifva såsom intet, och de män, som med dig träta, skola förgås;6 e") Frukta dig intet, jag är med dig; vik icke af, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjelper dig ock, jag håller dig vid magt, genom mina rättfärdighets högra hand.D ") Den jag styrkt hafver allt ifrå verldenes ända, och hafver kallat dig, ifrå hennes väldiga, och sade till dig: Du skall vara min tjenare; ty jag utkorar dig, och bortkastar dig icke;` 9")Men du Israel, min tjenare, Jacob, den jag utvalt hafver, du Abrahams mins väns säd;I  ")Timbermannen tog guldsmeden till sig, och gjorde bleckskifvorna släta med hammaren på städet, och sade: Det vill väl stå. Och de fäste det med naglar, att det icke skulle stå ostadigt.G")Den ene halp den andra, och sade till sin nästa: Var tröst.ta")Då öarna sågo det, fruktade de sig, och jordenes ändar förskräckte sig; de nalkades, och kommo fram."=")Ho verkar det, och gör det, och kallar alla menniskor, den ena efter den andra, allt ifrå begynnelsen? Jag Herren är både den förste och den siste.c?")Och han jagade efter dem, och gick det igenom med frid, och vardt intet trött af vägen? ")Ho hafver uppväckt den rättfärdiga östanefter? Ho kallade honom att han gå skulle? Ho gaf Hedningarna och Konungarna för honom, att han dem öfvermägtig vardt, och gaf dem för hans svärd, såsom stoft, och för hans båga, såsom förströdda agnar;u e")Tige öarna för mig, och folken stärke sig, träde fram, och tale; låt oss gå till rätta med hvarannan.=s"(Men de som vänta efter Herran, de få en ny kraft, så att de skola uppfara med vingar såsom örnar; de skola löpa, och icke uppgifvas; de skola vandra, och icke trötte varda.N"(De ynglingar varda trötte, och uppgifvas, och de kanske män falla;H "(Han gifver dem trötta kraft, och dem magtlösom starkhet nog..U"(Vetst du icke? Hafver du icke hört? Herren, den evige Gud, som jordenes ändar skapat hafver, varder hvarken trött eller mödd. Hans förstånd är oransakeligit.}~s"(Hvi säger du då, Jacob, och du, Israel, talar: Min väg är Herranom fördold, och min rätt går framom min Gud?`}9"(Upplyfter edor ögon i höjdena, och ser; ho hafver de ting skapat, och förer deras här fram efter tal? Den som kallar dem alla vid namn. Hans förmåga och starka kraft är så stor, att honom icke ett fela kan.N|"(Vid hvem viljen I då likna mig, den jag lik är? säger den Helige.A{{"(Lika som deras slägte hvarken hade plantering eller säd, eller rot i jordene; så att de borttorkas, när ett väder blås på dem, och en väderflaga förer dem bort, såsom agnar.Oz"(Den der Förstarna omintetgör, och domarena på jordene förlägger;Fy"(Han sitter öfver jordenes krets, och de som bo deruppå äro såsom gräshoppor; den der himmelen uttänjer såsom ett tunnt skinn, och utsträcker det såsom ett tjäll, der man bor uti;x "(Veten I intet? Hören I intet? Är detta icke kungjordt eder tillförene? Hafven I icke förstått det af jordenes begynnelse?=ws"(Sammalunda, den ett armt häfoffer förmår, han utväljer ett trä, som icke förruttnar, och söker en klok mästare dertill, den ett beläte bereder, som blifver beståndandes.kvO"(En mästare gjuter väl ett beläte, och guldsmeden förgyller det, och gör silfkedjor deruppå.\u1"(Vid hvem viljen I då likna Gud? Eller hvad viljen I göra honom för en liknelse?Nt"(Alle Hedningar äro intet för honom, och såsom platt intet aktade._s7"(Libanon vore allt för litet till eld, och dess djur allt för få till bränneoffer.)rK"(Si, Hedningarna äro aktade såsom en droppe den uti ämbaret blifver, och såsom ett grand det i vågskålene blifver. Si, öarna äro såsom ett litet stoft. q9"(Hvem frågar han om råd, den honom förstånd gifver, och lärer honom rättsens väg, och lärer honom klokhet, och viser honom förståndsens väg?Hp "( Ho undervisar Herrans Anda; och hvad rådgifvare lärer honom?0oY"( Ho mäter vattnet med handene, och fattar himmelen med sin spann, och begriper jordena med tre fingers mått, och väger bergen med en vigt, och högarna med en våg?n"( Han skall föda sin hjord såsom en herde; han skall församla lamben i sin famn, och bära dem i sitt sköt, och fordra de lambdigra.m!"( Ty si, Herren, Herren kommer väldeliga, och hans arm skall varda rådandes. Si, hans arbete och hans gerning skall icke varda utan frukt.@ly"( Zion, du som predikar, stig upp på ett högt berg; Jerusalem, du som predikar, häf upp dina röst med magt. Häf upp, och frukta dig intet; säg Juda städer: Si, der är edar Gud.Zk-"(Höet torkas bort, blomstret förvissnar; men vår Guds ord blifver evinnerliga.fjE"(Höet torkas bort, blomstret förvissnar; ty Herrans ande blås derin; ja, folket är höet.i!"(En röst säger: Predika. Och han sade: Hvad skall jag predika? Allt kött är hö, och all dess godhet är såsom ett blomster i markene.sh_"(Ty Herrans härlighet skall uppenbarad varda; och allt kött skall tillsammans se, att Herrans mun talar.%gC"(Alle dalar skola upphöjde varda, och all berg och högar skola förnedrade varda, och det ojemnt är skall jemnas, och det oslätt är skall slätt varda.sf_"(Ens Predikares röst är i öknene: Bereder Herranom väg, görer en jemnan stig på markene vårom Gudi.De"(Taler ljufliga med Jerusalem, och prediker för thy, att dess tid är fullbordad; ty dess missgerning är förlåten; ty det hafver fångit dubbelt af Herrans hand för alla sina synder.6d i"(Tröster, tröstar mitt folk, säger edar Gud;{co"'Och Hiskia sade till Esaia: Herrans ord är godt, det du talar; och sade: Vare dock frid och trohet i mina dagar.b"'Dertill skola de taga din barn, som af dig komma skola, och du födandes varder, och de måste vara kamererare i Konungens gård i Babel.Ja "'Si, den tid kommer, att allt det uti dino huse är, och hvad dine fäder församlat hafva, intill denna dag, skall till Babel bortfördt varda, så att intet skall qvart blifva, säger Herren.?`y"'Och Esaia sade till Hiskia: Hör Herrans Zebaoths ord:+_O"'Men han sade: Hvad hafva de sett uti dino huse? Hiskia sade: Allt det i mino huse är, hafva de sett, och intet är i mina håfvor, det jag dem icke vist hafver.I^ "'Då kom Propheten Esaia till Konungen Hiskia, och sade till honom: Hvad säga dessa männerna, och hvadan komma de till dig? Hiskia sade: De komma fjerranefter till mig, nämliga ifrå Babel.e]C"'Då fröjdade sig Hiskia, och viste dem fataburen, silfver och guld, speceri, kostelig salvo, och all sin tyghus, och all den skatt, som han hade. Ingen ting var, som Hiskia dem icke viste, i sino huse och i sitt våld.8\ k"'På den tiden sände MerodachBaladan, Baladans son, Konungen i Babel, bref och skänker till Hiskia; ty han hade hört, att han hade varit sjuk, och var helbregda vorden igen.`[9"&Men Hiskia sade: Hvilket ett tecken är detta, att jag upp till Herrans hus gå skall?Zy"&Och Esaia bad, att man skulle taga ett plåster af fikon, och lägga uppå hans böld, att han måtte helbregda varda.aY;"&Herre, hjelp mig, så vilje vi sjunga mina visor, så länge vi lefve, uti Herrans hus.oXW"&Utan allena de, som lefva, lofva dig, såsom ock jag nu gör. Fadren skall lära barnen dina sanning.W "&Ty helvetet lofvar dig intet; så prisar dig icke heller döden, och de som uti gropena fara, vänta intet efter dina sanning;3V_"&Si, om tröst var mig stor ängslan; men du lätst dig vårda om mina själ ganska hjerteliga, att hon icke förderfvas skulle; ty du kastade alla mina synder bakom dig.U"&Herre, deraf lefver man, och mins andas lif står alltsammans derutinnan; ty du lätst mig somna, och gjorde mig lefvande.1T["&O! huru vill jag ( gladeliga ) tala, efter han mig tillsagt hafver, och gör det ock; derföre vill jag i alla mina lifsdagar tacka för denna min själs bedröfvelse. S"&Jag lät såsom en trana och en svala, och knurlade såsom en dufva; min ögon ville mig brista. Herre, jag lider nöd, lisa mig.)RK"& Jag tänkte: Måtte jag dock lefva till morgons; men han sönderbröt mig all min ben, såsom ett lejon; ty du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer._Q7"& Min tid är borto, och ifrå mig tagen, såsom ens herdas hydda; och jag skär mitt lif tvärtaf såsom en väfvare; han sliter mig sönder såsom en klen tråd; du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer.P3"& Jag sade: Nu måste jag icke mer se Herran, ja, Herran uti de lefvandes lande; nu måste jag icke mer se menniskor, när dem som deras tid utlefva.~Ou"& Jag sade: Nu måste jag fara till helvetes portar, förr än jag det mig förmodde, och tänkte ännu länger lefva.uNc"& Detta är Hiskia skrift, Juda Konungs, då han hade krank varit, och var helbregda vorden af sine krankhet::Mm"&Si, jag vill tillbakadraga skuggan på Ahas säjare; tio streck, de han öfverlupit hafver; så att solen skall gå tillbaka tio streck, de hon på säjaren öfverlupit hafver.gLG"&Och haf detta för ett tecken af Herranom, att Herren detta göra skall, som han sagt hafver:vKe"&Och skall fria dig med denna staden utu Konungens hand af Assyrien; ty jag vill väl beskärma denna staden.4Ja"&Gack bort, och säg Hiskia: Så säger Herren dins faders Davids Gud: Jag hafver hört dina bön, och sett dina tårar; si, jag vill ännu föröka dina dagar femton år;2I_"&Då kom Herrans ord till Esaia, och sade:8Hi"&Och sade: Tänk dock, Herre, huru jag för dig vandrat hafver uti sanning, med fullkommeligo hjerta, och hafver gjort hvad dig hafver täckt varit. Och Hiskia gret svårliga.LG"&Då vände Hiskia sitt ansigte till väggena, och bad till Herran;FF "&På den tiden vardt Hiskia dödssjuk. Och Propheten Esaia, Amos son, kom till honom, och sade till honom: Så säger Herren: Beställ om ditt hus; ty du måste dö, och icke vid lif blifva.`E9"%&Och det begaf sig, att då han tillbad uti sins guds Nisrochs huse, slogo honom hans söner Adrammelech och SarEzer med svärd, och flydde in uti det landet Ararat; och hans son EsarHaddon vardt Konung i hans stad.uDc"%%Och Konungen af Assyrien, Sanherib, bröt upp, drog sina färde, och vände om hem igen, och blef i Nineve.IC "%$Då for ut en Herrans Ängel, och slog uti det Assyriska lägret hundrade fem och åttatio tusend män; och då de om morgonen bittida uppstodo, si, då låg der allt fullt med döda kroppar.B}"%#Ty jag vill beskydda denna staden, så att jag skall uthjelpa honom för mina skull, och för min tjenares Davids skull.}As"%"Utan skall vända den vägen om igen, som han kommen är, så att han uti denna staden intet kommer, säger Herren.f@E"%!Derföre säger Herren om Konungen af Assyrien alltså: Hall skall icke komma in uti denna staden, och skall ej heller skjuta der en pil in, och icke en sköld komma der före, och skall han ingen skans göra deromkring;?#"% Ty utaf Jerusalem skola ännu utgå de som qvarblefne äro, och de frälste utaf Zions berg. Detta skall Herrans Zebaoths nitälskan göra.u>c"%Ty de frälste af Juda hus, och de öfverblefne, skola åter rota sig nedantill, och ofvantill bära frukt.X=)"%Och detta skall vara dig för ett tecken: Ät i detta året hvad förtrampadt är; uti de andra årena hvad sjelft växer; uti tredje årena sår och uppskärer, planterer vingårdar, och äter deras frukt.U<#"%Efter du nu rasar emot mig, och ditt högmod är kommet upp för min öron, skall jag sätta dig en ring i dina näso, och ett bett i din mun, och skall föra dig den vägen hem igen, den du kommen äst.^;5"%Men jag känner dina boning väl, ditt uttåg och intåg, och ditt rasande emot mig.R:"%Och deras inbyggare försvagade och förtviflade varda, och på skam komma, och varda till gräs på markene, och till grön ört, såsom hö på taken, hvilket borttorkas, förr än det moget varder?39_"%Men hafver du icke hört, att jag i förtiden alltså gjort, och af ålder så handlat hafver, och gör desslikes så ännu, att fasto städer förstöras uti stenhopar;j8M"%Jag hafver grafvit och druckit vattnet, och mitt fotbjelle hafver uttorkat all förvarad vatten.)7K"%Genom dina tjenare hafver du försmädat Herran, och säger: Genom mina många vagnar är jag uppdragen uppå bergshöjderna vid Libanons sido, och hafver afhuggit hans höga cedreträ, med de utkorade furoträ, och är kommen öfver höjdena, intill ändan på denna skogen på landena.6-"%Hvem hafver du förhädt och försmädt? Öfver hvem hafver du upphäfvit röstena? Och du hafver upphäfvit din ögon emot den Heliga i Israel.55"%Så är detta det Herren om honom säger: Jungfrun, dottren Zion, föraktar dig, och bespottar dig, och dottren Jerusalem rister hufvudet efter dig."4="%Då sände Esaia, Amos son, till Hiskia, och lät säga honom: Så säger Herren Israels Gud, om det du mig bedit hafver om Konung Sanherib af Assyrien;3"%Men nu, Herre, vår Gud, hjelp oss ifrå hans hand, på det att all Konungarike på jordene måga förnimma, att du äst Herre allena.2"%Och hafva kastat deras gudar uti eld; ty de voro icke gudar, utan menniskohänders verk, trä och sten; de äro förgjorde.e1C"%Sant är det, Herre, Konungarna i Assyrien hafva öde gjort all Konungarike med deras land;+0O"%Herre, nederböj din öron, och hör; Herre, låt upp din ögon, och se; hör dock all Sanheribs ord, som han utsändt hafver, till att försmäda lefvandes Gud./1"%Herre Zebaoth, du Israels Gud, som öfver Cherubim sitter, du äst allena Gud öfver all Konungarike på jordene; du hafver gjort himmel och jord...W"%Och Hiskia bad till Herran, och sade:- "%Och då Hiskia hade undfått brefvet af båden, och läsit det, gick han upp till Herrans hus, och höll det ut för Herranom.r,]"% Hvar är Konungen i Hamath, och Konungen i Arphad, och Konungen i den stadenom Sepharvaim, Heva och Iva?+'"% Hafva ock Hedningarnas gudar undsatt de land, som mine fäder förderfvat hafva; såsom är Gosan, Haran, Rezeph, och Edens barn i Thelassar?*"% Si, du hafver hört, hvad de Konungar af Assyrien allom landom gjort hafva, och förderfvat dem; och du skulle friad varda?9)k"% Säger Hiskia, Juda Konunge, alltså: Låt icke din Gud bedraga dig, den du förlåter dig uppå, och säger: Jerusalem skall icke gifvit varda uti Konungens hand af Assyrien.E("% Förty ett rykte kom ifrå Thirhaka, de Ethiopers Konung, sägandes: Han är utdragen emot dig till att strida. Då han nu detta hörde, sände han båd till Hiskia, och lät säga honom: '"%Men då RabSake igenkom, fann han Konungen af Assyrien stridandes emot Libna; ty han hade hört, att han var ifrå Lachis dragen.0&Y"%Si, jag skall göra honom ett annat mod, och han skall något få höra, deraf han skall igen hemfara i sitt land, och jag skall falla honom med svärd uti hans land.E%"%Men Esaia sade till dem: Så säger edrom herra: Herren säger alltså: Frukta dig intet för de ord, som du hört hafver, med hvilkom Konungens tjenare af Assyrien mig försmädat hafva.7$i"%Och Konungens Hiskia tjenare kommo till Esaia.1#["%O! att dock Herren din Gud ville höra RabSake ord, hvilken hans herre, Konungen i Assyrien, utsände till att försmäda lefvandes Gud, och till att förlasta med sådana ordom, som Herren din Gud hört hafver; och att du ville upphäfva ena bön för de igenlefda, som ännu för handene äro.R""%Att de skulle säga till honom: Så säger Hiskia: Detta är en bedröfvelses, straffs och försmädelses dag, och går såsom när barnen äro komne till födelsen, och ingen magt är till att föda.!"%Och sände Eliakim, hofmästaren, och Sebna skrifvaren, med de äldsta Presterna, omsvepta med säcker, till Propheten Esaia, Amos son;  "%Då nu Konung Hiskia detta hörde, ref han sin kläder sönder, och svepte en säck omkring sig, och gick in uti Herrans hus;4a"$Då kommo Eliakim, Hilkia son, hofmästaren, och Sebna skrifvaren, och Joah, Assaphs son, cancelleren, med sönderrifven kläder, och gåfvo honom tillkänna RabSake ord.mS"$Men de tigde stilla, och svarade honom intet; ty Konungen hade budit, och sagt: Svarer honom intet."$Hvilken af alla dessa lands gudar hafver hulpit sitt land utu mine hand, att Herren skulle frälsa Jerusalem för mine hand?}s"$Hvar äro de gudar i Hamath och Arphad? Hvar äro de gudar i Sepharvaim? Hafva de ock friat Samarien utu mine hand? r~}}L||/{|znyy*xxwvvKuu)tss!qqq0ponnmlkkEjjKiiVhhfgffee=dd8c|bbFaab``_^^]\[[-ZfYXXWVVUUTZSRRbQQYPPONNMLLK{K;JvIIUHGFENDTCCBBAtA@d@?>>=l<;::F9876)55443C221?0x//.E--++*j))+(X'&&%$$)#""b"!J vN4G4,'T-cRE 1 _ H)*l%&C"7Böjer edor öron hit, och kommer till mig; hörer, så får edor själ lefva; ty jag vill göra med eder ett evigt förbund, nämliga Davids vissa nåder.9%k"7Hvi läggen I ut penningar, der intet bröd är; och edart arbete, deraf I intet mätte varden? Hörer mig, och äter det godt är, så skall edor själ fet varda, i vällust.Q$ "7Nu väl, alle I, som törstige ären, kommer hit till vatten; och I som icke penningar hafven, kommer hit, köper och äter; kommer hit, och köper utan penningar och för intet, både vin och mjölk.z#m"6Ty hvart och ett tyg, som emot dig tillredt varder, thy skall icke väl gå; och hvar och en tunga, som sig uppsätter emot dig, den skall du fördöma i dome. Detta är Herrans tjenares arf, och deras rättfärdighet af mig, säger Herren."+"6Si, jag gör det, att smeden, som uppblås kolen i elden, han gör der ett tyg af, till sitt verk; ty jag gör ock, att förderfvaren förgås.a!;"6Si, ho vill församla sig emot dig, och öfverfalla dig, då de församla sig utan mig?U #"6Du skall genom rättfärdighet beredd varda; du skall vara långt ifrån öfvervåld och orätt, så att du icke skall torfva frukta dig derföre; och ifrå förskräckelse, ty det skall icke nalkas dig.I "6 Och all din barn lärd af Herranom, och stor frid dinom barnom.ta"6 Och din fenster göra af christall, och dina portar af rubiner, och alla dina gränsor af utkorada stenar;"="6 Du elända, öfver hvilka alle väder gå, och du tröstlösa, si, jag vill lägga dina stenar såsom en prydning, och lägga din grundval med saphirer;.U"6 Ty bergen skola väl vika, och högarna falla; men min nåd skall icke vika ifrå dig, och mins frids förbund skall icke förfalla, säger Herren, din förbarmare.I "6 Ty detta skall vara mig såsom Noahs flod; då jag svor, att Noahs flod icke mer skulle gå öfver jordena; alltså hafver jag svorit, att jag icke skall vredgas öfver dig, eller näpsa dig.2]"6Jag hafver, uti vredenes ögnablick, som snarast gömt bort mitt ansigte för dig; men med eviga nåd vill jag förbarma mig öfver dig, säger Herren, din förlossare.r]"6Jag hafver uti ett litet ögnablick öfvergifvit dig; men med stor barmhertighet vill jag församla dig.>u"6Ty Herren hafver låtit dig vara uti det ryktet, att du äst såsom en öfvergifven och af hjertat bedröfvad qvinna, och såsom en ung hustru, den bortdrifven är, säger din Gud.!;"6Ty den dig gjort hafver, han är din man; Herren Zebaoth är hans Namn; och din förlossare, den Helige i Israel, den alla verldenes Gud kallad varder.M"6Frukta dig intet; ty du skall icke till skam varda. Var icke blödig; ty du skall icke varda till blygd, utan du skall förgäta dins jungfrudoms blygd, och din enkodoms neso icke mer ihågkomma. "6Ty du skall brista ut på högra sidon och den venstra, och din säd skall ärfa Hedningarna, och bo uti de förödda städer.}"6Förvidga din pauluns rum, och utsträck tapeten åt din tjäll; spar icke, förläng din tåg, och befäst dina pålar.D "6Fröjda dig, du ofruktsamma, du som intet föder; gläd dig med fröjd och berömmelse, du som intet hafvandes är; ty den ensamma hafver flera barn än den som man hafver, säger Herren.q["5 Derföre vill jag gifva honom ganska mycket till byte, och han skall hafva de starka till rof; derföre att han gifvit sitt lif i döden, och vardt ogerningsmannom lik räknad, och mångas synder bar, och bad för öfverträdarena.T!"5 Derföre, att hans själ arbetat hafver, skall han få se sina lust, och nog hafva, och genom sin kunskap skall han, min tjenare, den rättfärdige, många rättfärdiga göra; ty han bär deras synder.O"5 Men Herren ville alltså slå honom med krankhet. När han sitt lif till skuldoffer gifvit hafver, så skall han få säd, och länge lefva, och Herrans uppsåt skall uti hans hand framgång hafva.1"5 Och han är begrafven såsom de ogudaktige, och döder såsom en rik; ändock han ingom orätt gjort hade, ej heller något svek uti hans mun var.0Y"5Men han är tagen utur ångest och dom. Ho kan uttala hans lifslängd? Ty han är bortryckt utaf de lefvandes land, då han för mins folks missgerningar plågad var.I  "5Då han näpst och plågad vardt, lät han icke upp sin mun; såsom ett lamb, det till slagtning ledes, och såsom ett får, det stilla tiger för sinom klippare, och låter icke upp sin mun.  "5Vi ginge alle uti villfarelse, såsom får; hvar och en såg uppå sin väg; men Herren kastade allas våra synder uppå honom.E "5Men han är sargad för våra missgerningars skull, och slagen för våra synders skull; näpsten ligger uppå honom, på det att vi skulle frid hafva, och genom hans sår äre vi helade. '"5Sannerliga han bar våra krankhet, och lade uppå sig vår sveda; men vi hölle honom för den som plågad och af Gudi slagen och pinter var.7 g"5Han var den aldraföraktadaste och vanvördaste, full med värk och krankhet; han var så föraktad, att man gömde bort ansigtet för honom; derföre aktade vi honom intet.J "5Ty han rinner upp för honom såsom en vidja, och såsom en rot utu torro jord; han hafver ingen skapnad eller dägelighet. Vi såge honom; men der var ingen den skapnad, som oss kunde behaga.K "5Men ho tror vår predikan, och hvem varder Herrans arm uppenbarad?fE"4Men alltså skall han bestänka många Hedningar, att ock Konungar skola hålla sin mun för honom; ty dem som intet deraf förkunnadt är, de skola se det med lust, och de som intet deraf hört hafva, de skola besinnat.!"4Så att månge skola förarga sig öfver dig, efter hans skapnad är ledare än andra menniskors, och hans anseende än menniskors barnas.b="4 Si, min tjenare skall visliga regera, och skall upphöjd och ganska högt uppsatt varda. "4 Ty I skolen icke draga ut med hast, eller vandra med flykt; ty Herren skall draga för eder, och Israels Gud skall församla eder.~u"4 Viker, viker, drager ut dädan, och kommer vid intet orent; går ut ifrå dem, rener eder, I som Herrans tyg bären."4 Herren hafver uppenbarat sin helga arm för alla Hedningars ögon, så att alle verldenes ändar skola se vår Guds salighet.}s"4 Fröjde och glädje sig tillsammans Jerusalems öde; ty Herren hafver tröstat sitt folk, och förlossat Jerusalem.}"4Dine vaktare ropa högt med deras röst, och fröjdas tillhopa; ty man skall se med ögonen, när Herren omvänder Zion.,~Q"4O! huru ljuflige äro på bergomen bådbärarenas fötter, de som frid förkunna; predika godt, förkunna salighetena; de som säga till Zion: Din Gud är Konung.^}5"4Derföre skall mitt folk känna mitt Namn på den tiden; ty si, jag vill sjelf tala.h|I"4Men huru skall man här bära sig åt med? säger Herren. Mitt folk varder förgäfves förfördt. De som råda öfver dem, komma dem till att gråta, säger Herren; och mitt Namn varder alltid dag ifrån dag försmädadt.){K"4Ty så säger Herren Herren: Mitt folk drog i förstone neder uti Egypten, på det de skulle vara der gäster; och Assur hafver gjort dem öfvervåld utan sak.hzI"4Ty alltså säger Herren: I ären sålde för intet; I skolen ock utan penningar löste varda.xyi"4Statt upp utu stoftet, statt upp, du fångna Jerusalem; gör dig lös af din halsband, du fångna dotter Zion.'x I"4Statt upp, statt upp, Zion, ikläd dig dina starkhet; pryd dig härliga, du helige stad Jerusalem; ty härefter skall ingen oomskoren eller oren regera i dig.Ow"3Utan jag skall få honom dina plågare i handena, de som till dina själ sade: Bocka dig, att vi måge gå öfver dig, och lägg din rygg på jordena, och som ena gato, att man må löpa deröfver.Pv"3Så säger den som råder öfver dig, Herren, och din Gud, den sitt folk hämnas: Si, jag tager den dvalakalken utu dine hand, samt med dräggene af mine vredes kalk, du skall icke mer dricka honom;?uy"3Derföre hör detta, du elända, och druckna utan vin.t%"3Din barn voro försmäktade, de lågo på alla gator, såsom en besnärd skogsoxe; fulle med vrede af Herranom, och med straff af dinom Gud.s"3Desse tu stycke äro dig påkomne; ho ömkade sig öfver dig? Förstöring, skade, hunger och svärd var der; ho skulle hugsvala dig?r"3Det var ingen af all de barn, som hon födt hade, som henne ledde; ingen af all de barn, de hon uppfödt hade, som henne vid handena tog.3q_"3Vaka upp, vaka, upp, statt upp, Jerusalem, du som af Herrans hand hans grymhets kalk druckit hafver; dräggen af dvalakalken hafver du utdruckit, och uppslekt dropparna.9"1Och säger till mig: Du äst min tjenare, Israel, genom hvilken jag vill prisad varda.8=i"1Och hafver gjort min mun såsom ett skarpt svärd; han hafver öfverskylt mig med sine hands skugga; han hafver gjort mig till en blankan pil, och stungit mig uti sitt koger;@< {"1Hörer mig, I öar, och I folk, som fjerran ären, gifver akt häruppå: Herren hafver kallat mig af moderlifvet; han hafver tänkt uppå mitt namn, medan jag ännu i moderlifvet var;<;s"0Men de ogudaktige, säger Herren, hafva ingen frid.:-"0De hade ingen törst, då han ledde dem i öknene; han lät dem flyta vatten ut af bergklippone, han klöf bergklippona, och der rann ut vatten.D9"0Går ut af Babel, flyr ifrå de Chaldeer med glada röst; förkunner, och låter det höra, förer det ut allt intill verldenes ända; säger: Herren hafver förlossat sin tjenare Jacob.!8;"0Och din säd skulle varda såsom sand, och dins lifs frukt såsom hans små stenar; hvilkens namn icke skulle utrotadt varda, eller utstruket för mig. 7"0O! att du ville akta uppå, min bud; så skulle din frid vara såsom en vattuström, och din rättfärdighet såsom hafsens våg;&6E"0Så säger Herren, din förlossare, den Helige i Israel: Jag är Herren din Gud, den dig lärer hvad nyttigt är, och leder dig på den vägen, som du går.>5u"0Går hit till mig, och hörer detta: Jag hafver tillförene icke hemliga talat; ifrå den tiden, då det taladt vardt, är jag der. Och nu sänder mig Herren Herren, och hans Ande.4}"0Tag, ja, Jag hafver sagt det, jag hafver kallat honom; jag vill ock låta honom komma, och hans väg skall honom lyckas.@3y"0Församler eder alle, och hörer: Hvilken är ibland dessa, som detta förkunna kan? Herren älskar honom; derföre skall han bevisa sin vilja på Babel, och sin arm på de Chaldeer.2{"0 Min hand hafver grundat jordena, och min högra hand hafver omspannat himmelen; hvad jag kallar, det står straxt redo.i1K"0 Hör mig, Jacob, och du Israel, min kallade: Jag äret; jag är den förste, jag är den siste.0'"0 För mina skull, ja, för mina skull vill jag görat; på det jag icke skall försmädad varda; ty jag vill icke gifva mina äro enom androm.x/i"0 Si, jag vill bepröfva dig, men icke såsom silfver; utan jag vill göra dig utkoradan uti bedröfvelsens ugn. .9"0 Derföre är jag för mitt Namns skull långmodig, och för min pris skull vill jag, dig till nytto, hålla tillbaka, att du icke skall utrotad varda.R-"0Ty du hörde det intet, och visste det ock intet, och ditt öra var på den tiden icke öppnadt; men jag visste väl, att du skulle föraktat, och äst en öfverträdare kallad allt ifrå moderlifvet.#,?"0Men nu är det skapadt, och icke på den tiden, och du hafver icke hört deraf en dag tillförene; på det du icke skulle säga: Si, det visste jag väl.!+;"0Allt detta hörde och såg du, och hafver dock icke förkunnat det; ty jag hafver tillförene låtit säga dig ny och fördold ting, de du icke visste.R*"0Jag hafver förkunnat dig det tillförene, och hafver låtit säga dig det, förr än det kom; på det att du icke skulle säga: Min afgud gör det, och mitt beläte, och min afgud hafver det befallt.i)K"0Ty jag vet, att du äst hård, och ditt halsband är en jernsena, och ditt änne är af koppar..(U"0Jag hafver tillförene förkunnat detta tillkommande; utaf minom mun är det gånget, och jag hafver låtit säga det; och gör det också med hast, att det kommer.l'Q"0Ty de nämna sig af dem heliga stadenom, och trösta uppå Israels Gud; som kallas Herren Zebaoth.U& %"0Hörer detta, I af Jacobs hus, I som nämnens af Israel! namn, och af Juda vatten flutne ären; som svärjen vid Herrans Namn, och ihågkommen Israels Gud, dock icke i sanningene eller rättfärdighetene..%U"/Alltså äro de, under hvilka du dig bemödt hafver, dine köpmän af din ungdom; hvar och en varder gångandes sin gång hit och dit, och du hafver ingen hjelpare.E$"/Si, de äro såsom strå, hvilket elden uppbränner; de kunna icke fria deras lif för låganom; ty ingen glöd skall blifva, der man må värma sig vid, eller eld, der man vid sitta kan.B#}"/ Ty du äst trött för dina många anslags skull; gånge fram och hjelpe dig de mästare i himmelens lopp, och de stjernokikare, som efter månader räkna, hvad öfver dig komma skall.:"m"/ Så gack nu fram med dina besvärjare, och med dina många trollkarlar, ibland hvilka du dig ifrå din ungdom bemödt hafver; om du kunde behjelpa dig, om du kunde stärka dig.l!Q"/ Derföre skall en olycka komma öfver dig, så att du icke skall veta, när hon kommer; och ett ofall skall falla uppå dig, det du icke skall försona kunna; ty med hast skall ett skörl komma öfver dig, det du icke förser.> u"/ Ty du hafver förlåtit dig uppå dins ondsko, då du tänkte: Man ser mig intet. Din vishet och konst hafver förstört dig, att du säger i ditt hjerta: Jag äret, och ingen mer. "/ Båda, dessa stycken skola dig hasteliga öfvergå på en dag, att du en barnlös och enka blifva skall; ja, fullkommeliga skola de öfver dig komma, för dina många trollkarlars skull, och för dina besvärjares skull, af hvilkom en stor hop när dig är.)K"/Så hör nu detta, du som i vällust lefver, och så säker sitter, och säger i ditt hjerta: Jag äret, och ingen mer; jag blifver icke enka, eller ofruktsam.0Y"/Och tänkte: Jag är en Drottning evinnerliga; du hafver härtilldags ännu icke fattat det i hjertat, eller tänkt deruppå, huru det skulle gå med dem i framtiden.E"/Ty då jag på mitt folk vred var, och ohelgade min arfvedel, öfvergaf jag dem uti dina hand; men du beviste dem ingen barmhertighet, och öfver de gamla, gjorde du oket alltför svårt;y"/Sätt dig uti det stilla; gack in uti mörkret, du Chaldeers dotter; ty du skall icke mer heta fru öfver Konungarike.]3"/( Detta gör ) vår förlossare, den der heter Herren Zebaoth, den Helige i Israel.w"/Att din skam skall upptäckt, och din blygd sedd varda. Jag skall hämnas, och ingen menniska skall bedja mig det af.nU"/Tag qvarnena, och mal mjöl; lös upp dina lockar, drag af skorna, blotta benen, vad öfver flodena;? y"/Stig neder, jungfru, du dotter Babel; sätt dig i stoftet, sätt dig uppå jordena; ty de Chaldeers dotter hafver ingen stol mer; man skall icke mer kalla dig den sköna och lustiga.7g". Jag hafver låtit mina rättfärdighet när komma; hon är icke långt borto, och min salighet dröjer icke; ty jag vill gifva salighet I Zion, och mina härlighet i Israel.S". Hörer mig, I stolthjertade, I som långt ären ifrå rättfärdighetene.)K". Jag kallar en fogel östanefter, och en man som min anslag fullkomnar af fjerran land. Hvad jag säger, det låter jag ske; hvad jag tänker, det gör jag ock.7g". Jag, som förkunnar tillförene, hvad härefter komma skall, och tillförene förrän det sker, och säger: Mitt råd blifver ståndandes, och jag gör allt det mig täckes.". Tänker uppå det i förtiden af ålder varit hafver; ty jag är Gud, och ingen mer, i en Gud hvilkens like ingenstäds är;^5".På sådant tänker dock, och varer faste; I öfverträdare, går till edart hjerta.Z-".De taga honom uppå axlarna, och bära honom, och sätta honom på sitt rum; der står han, och kommer intet utaf sitt rum; ropar någor till honom, då svarar han intet, och hjelper honom intet af hans nöd.1".De slå guld utu säcken, och väga ut silfver med vigt, och leja guldsmeden, att han gör der en gud af, för hvilkom de knäfalla och tillbedja.Z-".Vid hvem viljen I likna mig, och vid hvem mäten I mig, den jag lik skulle vara? ".Ja, jag skall bära eder intill åldren, och intilldess I grå varden; jag skall görat; jag skall upplyfta, och bära, och hjelpa.u c".Hörer mig, I af Jacobs hus, och alle återlefde af Israels hus; I som i lifve bärens, och i qvede liggen.x i".Ja, de falla, och luta allesamman, och kunna icke bortbära bördona; utan deras själ måste gå i fängelse.  ".Bel lutar fast, Nebo är fallen, deras afgudar äro vordne djurom och ökom till tunga, att de skola bära sig trötta af edra bördo.b ="-Ty uti Herranom varder all Israels säd rättfärdigad, och skall berömma sig af honom.)K"-( Och säga: ) Uti Herranom hafver jag rättfärdighet och starkhet. Desse skola ock komma till honom; men alle de, som honom emotstå, måste till skam varda.+O"-Jag svär vid mig sjelf, och ett rättfärdighets ord går utaf min mun, der skall det blifva vid; nämliga, mig skola, all knä böjas, och alla tungor svärja;kO"-Vänder eder till mig, så varden I salige, alle verldenes ändar; ty jag är Gud, och ingen mer.}s"-Förkunner och kommer hit, rådslår tillsamman. Ho hafver detta låtit säga af ålder, och på den tiden förkunnat det? Hafver icke jag Herren gjort det? Och är eljest ingen Gud utan jag; en rätt Gud och Frälsare, och ingen är utan jag.+O"-Låt församla sig och tillhopa framkomma Hedningarnas hjeltar, de der intet veta, och bära deras afgudars stockar, och bedja den gud, som dem intet hjelpa kan.V%"-Jag hafver icke hemliga talat uti något mörkt rum på jordene; jag hafver icke fåfängt sagt till Jacobs säd: Söker mig; ty jag är Herren, som om rättfärdighet talar, och förkunnar det rätt är.  "-Ty så säger Herren, som himmelen skapat hafver, Gud, som jordena beredt hafver, och hafver gjort henne och tillredt, och icke så gjort henne, att hon skulle tom vara; utan hafver tillredt henne, att man skall bo deruppå. Jag är Herren, och ingen mer.w"-Men Israel varder förlossad genom Herran evinnerliga; och skall icke till skam och spott varda någon tid i evighet.mS"-Men de afgudamakare måste allesammans med skam och hån bestå, och med hvarannan med blygd afgå.I "-Sannerliga äst du en fördold Gud, du Israels Gud, Frälsaren..~U"-Så säger Herren: De Egyptiers handel, och de Ethiopers förvärfning, och det stora folket i Seba, skola gifva sig under dig, och vara dine egne; de skola följa dig, uti fjettrar skola de gå, och skola nederfalla för dig, och bedja dig; ty när dig är Gud, och är eljest ingen gud mer.X})"- Jag hafver uppväckt honom uti rättfärdighet, och jag skall göra alla hans vägar släta; han skall bygga min stad, och låta mina fångar lösa, icke för penningar eller gåfvor, säger Herren Zebaoth.|'"- Jag hafver gjort jordena, och skapat menniskona deruppå; jag är den, hvilkens händer himmelen utsträckt hafva, och budit allom hans här. { "- Så säger Herren, den Helige i Israel, och hans mästare: Äsker tecken af mig, viser min barn och mina händers verk till mig.fzE"- Ve honom, som till fadren säger: Hvi hafver du aflat mig? och till qvinnona: Hvi födde du?3y_"- Ve honom, som träter med sinom skapare, nämliga krukan med krukomakaren. Månn leret säga till krukomakaren: Hvad gör du? Du bevisar icke dina händer på ditt verk.+xO"-Dryper, I himlar, ofvanefter, och skyn regne rättfärdighet; jorden öppne sig, och bäre salighet, och rättfärdighet växe till med, jag Herren skapar honom.w"-Jag, som gör ljuset, och skapar mörkret; jag, som frid gifver, och skapar det onda; jag är Herren, som allt detta gör.}vs"-På det man skall förnimma, både ifrån östan och vestan, att utan mig är intet; jag är Herren, och ingen mer.{uo"-Jag är Herren, och eljest ingen mer; ingen Gud är utan jag. Jag tillrustade dig, då du ännu intet kände mig;!t;"-För Jacob min tjenares skull, och för Israel mins utkorades skull; ja, jag kallade dig vid ditt namn, och nämnde dig, då du ännu intet kände mig./sW"-Och skall gifva dig de fördolda rikedomar, och de bortgömda klenodier, på det att du skall förnimma att jag, Herren Israels Gud, dig vid ditt namn nämnt hafver; r"-Jag vill gå för dig, och göra backarna till jemna mark; jag vill sönderslå de koppardörrar, och sönderbryta de jernbommar; q "-Så säger Herren till Cores, sin smorda, den jag vid hans högra hand fattar, att jag skall underkufva Hedningarna för honom, och lösa Konungenom svärdet ifrå; på det att portarna skola öppnade varda för honom, och dörrarna icke igenlästa blifva;.pU",Jag, som säger till Cores: Han är min herde, och skall fullkomna all min vilja, så att man skall säga till Jerusalem: Var byggd; och till templet: Var grundadt.So",Jag, som talar till djupet: Försvinn; och till strömmarna: Förtorkens;An{",Men han stadfäster sins tjenares ord, och sins bådskaps råd fullkomnar; den till Jerusalem säger: Var besutten; och till Juda städer: Varer byggde; och jag upprättar deras öde.m",Den de spåmans tecken omintetgör, och gör de tecknatydare galna; den de visa tillbakadrifver, och gör deras konst till dårskap.8li",Så säger Herren, din förlossare, den dig af moderlifvet beredt hafver: Jag är Herren, som allt gör, den der utsträcker himmelen allena, och utvidgar jordena utan hjelp;Qk",Fröjder eder, I himlar; Herren hafver det gjort. Jubilera, du jord, härnedre; I berg, glädjens med fröjd, skogen och all trän deruti; ty Herren hafver förlossat Jacob, och är härlig i Israel. j ",Jag utstryker dina missgerningar såsom ett moln, och dina, synder såsom ena dimbo. Vänd dig till mig; ty jag förlossar dig. ~~y}}F|{{zgyyxWwwvUuStqssrr1qppp:oononm1lkkjii=hgff`ee,ddVcpbaa`H_^^ ]`\[ZnYY&XXW6VUUITSSARQQKPPOBN|MM:LKK_JJbIHHAGwGF0EDDMCBBA?@^??>n==%Q^$bA"B Skulle jag andra låta öppna moderlifvet, och sjelf ock icke föda? säger Herren. Skulle jag Iåta andra föda, och sjelf tillyckt vara? säger din Gud.Fa"BHo hafver någon tid nu sådant hört? Ho hafver någon tid sådant sett? Kan ock, förr än ett land värk får, ett folk tillika födt varda? Nu hafver ju Zion födt sin barn utan värk.g`G"BHon föder förr än hon får någon värk; förr än hennes nöd kommer, föder hon en pilt._"BTy man skall få höra en rumors röst i stadenom, en röst af templet; en Herrans röst, som sinom fiendom vedergäller.h^I"BHörer Herrans ord, I som frukten för hans ord: Edre bröder, som eder hata, och afskilja eder för mitt Namns skull, säga: Låter se, huru härlig Herren är; låter se honom till edra glädje; de skola till skam varda.]"BDerföre vill jag ock utvälja det de tänka förvara sig före; det de frukta, vill jag låta kom öfver dem; derföre, att jag kallade, och ingen svarade; att jag talade, och de hörde intet, och gjorde det mig misshagade, och utvalde det mig icke täckt var.d\A"BTy den en oxa slagtar, är lika som han en man sloge; den ett får offrar, är såsom den der halsen sönderbröte af en hund; den spisoffer frambär, är såsom den der svinablod offrar; den som uppå rökelse tänker, han är såsom den det orätt är prisar; sådant utvälja de uti deras vägar, och deras själ hafver lust i deras styggelse.3[_"BMin hand hafver gjort allt det som är, säger Herren; men jag ser till den elända, och till den som en förkrossad anda hafver, och till den som fruktar för mitt ord.6Z g"BSå säger Herren: Himmelen är min stol, och jorden är min fotapall; hvad är det då för ett hus, som I mig bygga viljen? Eller hvar är det rummet, der jag hvila skall?PY"AUlfven och lambet skola gå i bet tillsamman; lejonet skall äta strå, såsom ett nöt, och ormen skall äta jord; de skola ingen skada eller förderf göra på hela mitt helga berg, säger Herren.dXA"AOch skall ske, att förr än de ropa, vill jag svara; medan de ännu tala, vill jag höra. W"ADe skola icke arbeta fåfängt, eller föda otidiga födslo; ty de äro Herrans välsignadas säd, och deras efterkommande med dem.SV"ADe skola icke bygga, att en annar bor deruti, och icke plantera, att en annar äter; ty mins folks dagar skola vara såsom ett träs dagar, och deras händers verk skall föråldras när mina utkorade.dUA"ADe skola bygga hus, och bo deruti; de skola plantera vingårdar, och äta fruktena af dem.IT "ADer skola icke mer vara barn, som icke räcka till deras dagar, eller gamle som deras år icke uppfylla; utan hundradeåra barn skola dö, och de hundradeåra syndare skola förbannade varda.S+"AOch jag vill glad vara öfver Jerusalem, och fröjda mig öfver mitt folk; och gråtoröst eller klagoröst skall icke mer derinne hörd varda.#R?"AUtan de skola fröjda sig evinnerliga, och glade vara öfver det som jag skapar; ty si, jag vill skapa Jerusalem till fröjd, och dess folk till glädje.Q"ATy si, jag vill skapa en ny himmel, och ena nya jord; så att man intet mer skall komma den förra, ihåg, eller lägga dem på hjertat;yPk"ASå att den som sig välsignar på jordene, han skall välsigna sig uti den rätta Guden; och den som svär på jordene, han skall svärja vid den rätta Guden; ty de förra bedröfvelser äro förgätne, och äro förskyld för min ögon.O)"AOch skolen låta edor namn minom utkoradom till ett svärjande: och Herren Herren skall döda dig, och nämna sina tjenare med ett annat namn;N "ASi, mine tjenare skola fröjda sig för godt mods skull; men I skolen för hjertans sorgs skull ropa, och för jämmer gråta;XM)"A Derföre säger Herren Herren alltså: Si, mine tjenare skola äta; men I skolen hungra; Si, mine tjenare skola dricka, men I skolen törsta; si, mine tjenare skola glade vara, men I skolen till skam varda;L}"A Nu väl, jag vill uträkna eder till svärd, så att I alla måsten bocka eder till slagtning; derföre, att jag kallade, och I svaraden intet; jag talade, och I hörden intet, utan gjorden det mig misstyckte, och utvalden det mig intet täckt var.K#"A Men I som Herran förlåten, och mitt helga berg förgäten, och uppresen till Gad ett bord, och skänken fullt in af drickoffer för Meni;xJi"A Och Saron skall vara ett hus för hjordar, och Achors dal skall ett fälägre varda, mino folke som mig söka. I9"A Utan vill låta växa utaf Jacob säd, och af Juda den som mitt berg besitta skall; ty mine utkorade skola besitta det, och mine tjenare skola der bo.^H5"ASå säger Herren: Likasom då man must finner uti vindrufvone, och säger: Förderfva det icke, ty der är en välsignelse uti; alltså vill jag för mina tjenares skull göra, att jag icke förderfvar det allt;\G1"ABåde deras missgerningar, och deras fäders missgerningar tillsammans, säger Herren; de som på bergen rökt, och mig på högarna försmädat hafva; jag skall mäta dem deras förra väsende uti deras sköt.rF]"ASi, det står skrifvet för mig: Jag vill icke tiga, utan betala; ja, jag vill betala dem i deras sköt;E'"AOch säga: Blif hemma, och kom intet vid mig; ty jag skall helga dig. Desse skola varda en rök i mine vrede, en eld, som brinner hela dagen.tDa"ABor ibland grifter, och håller sig uti kulor; äta svinakött, och hafva förbudet såd uti deras grytor;yCk"AEtt folk, som mig förtörnar, är alltid för mitt ansigte; offrar i örtagårdom, och röker på tegelstenar; B "ATy jag uträcker mina händer hela dagen till ett ohörsamt folk, som efter sina tankar vandrar på den väg, som intet god är.JA "AJag varder sökt af dem som intet efter mig frågade; jag varder funnen af dem som intet sökte mig; och till Hedningarna, som mitt Namn intet åkallade, säger jag: Här är jag, här är jag.i@K"@ Vill du, Herre, vara så hård härutinnan, och stilla sitta, och så svårliga, nederslå oss?,?Q"@ Vår helighets och härlighets hus, der våre fäder dig utinnan lofvat hafva, är uppbrändt med eld, och allt det kosteliga, som vi hadom, är till skam gjordt.f>E"@ Dins helgedoms städer äro öde vordne; Zion är öde vordet; Jerusalem ligger förstördt.=w"@ Herre, var icke för fast vred, och tänk icke på syndena evinnerliga; se dock deruppå, att vi alle äre ditt folk.u<c"@Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.);K"@Ingen åkallar ditt Namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti våra synder.M:"@Men nu äre vi allesammans såsom de orene, och alla våra rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde; vi äre alle bortfalnade såsom löf, och våra synder föra oss bort såsom ett väder.H9 "@Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dinom vägom tänkte uppå dig; si, du vast väl vred, då vi syndade, och länge blefvo deruti; men oss vardt ändå hulpet.$8A"@Såsom af verldenes begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafver, utan du Gud, hvad dem sker, som förbida honom.q7["@Genom de under, som du gör, de man sig intet förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig;65"@Såsom ett hett vatten för kraftigom eld försjuder, att ditt Namn måtte kunnigt varda ibland dina fiendar, och Hedningarna måste darra för dig.f5 G"@O! att du ville låta himmelen remna, och du fore hitneder, att bergen för dig flyta måtte;s4_"?Vi äre såsom tillförene, då du icke rådde öfver oss, och då vi efter ditt Namn icke nämnde vorom.c3?"?De besitta ditt helga folk snart alltsamman; våre motståndare nedertrampa din helgedom.=2s"?Hvi låter du oss, Herre, ville fara ifrå dina vägar, och vårt hjerta förstockas, så att vi icke frukte dig? Vänd om för dina tjenares skull, för ditt arfs slägtes skull.01Y"?Äst du dock vår fader; ty Abraham vet intet af oss, och Israel känner oss intet; men du, Herre, äst vår fader, och vår förlossare, af ålder är det ditt Namn.80i"?Så se nu af himmelen, och skåda neder af dine helga och härliga boning; hvar är nu ditt nit, din magt? Din stora hjerteliga barmhertighet håller sig hårdeliga emot mig.%/C"?Såsom fä, det der nedergår på markene, det Herrans Ande drifver; alltså hafver du ock fört ditt folk, på det du skulle göra dig ett härligit namn.Z.-"? Den der förde dem igenom djupen, såsom hästar i öknene, de der intet snafva.-"? Den Mose ledde vid högra handena, genom sin härliga arm; den der vattnet skiljde för dem, på det han skulle göra sig ett evigt namn;K,"? Och han tänkte åter på de förledna tider, på Mose som i hans folk var: Hvar är då nu den som förde dem utu hafvet, samt med sins hjords herda? Hvar är den som sin Helga Anda i dem gaf?t+a"? Men de förbittrade och bedröfvade hans Helga Anda; derföre blef han deras fiende, och stridde emot dem.]*3"? Den som dem bedröfvade, han bedröfvade ock honom; och Ängelen, som för honom är, halp dem; han förlossade dem, derföre att han älskade dem, och skonade dem; han tog dem upp, och bar dem alltid af ålder.h)I"?Ty han sade: De äro ju mitt folk, barn som icke falsk äro; derföre var han deras Frälsare.T(!"?Herrans barmhertighet vill jag ihågkomma, och Herrans lof, i allt det Herren oss gjort hafver, och det myckna goda med Israels hus, som han dem gjort hafver, genom sina barmhertighet och stora mildhet. '"?Derföre hafver jag förtrampat folken uti mine vrede, och gjort dem druckna uti mine grymhet, och stött deras seger till markena..&U"?Ty jag såg mig om, och der var ingen hjelpare; och jag var i förskräckelse, och ingen uppehöll mig; utan min arm måste hjelpa mig, och min vrede uppehöll mig.c%?"?Ty jag hafver tagit mig en hämndadag före; året till att förlossa de mina är kommet.j$M"?Jag trampar vinpressen allena, och ingen af folken är med mig; jag hafver trampat dem i mine vrede, och nedertrådat dem i mine grymhet; deraf hafver deras blod stänkt min kläder, och jag hafver besmittat all min kläder.T#!"?Hvi är då din klädnad så röd, och din kläder såsom en vintrampares?Y" -"?Ho är den som ifrån Edom kommer, med färgad kläder ifrå Bozra; den så beprydd är i sin kläder, och går i sine stora kraft? Jag är den som rättfärdighet lärer, och är en mästare till att hjelpa.! "> Man skall kalla dem det heliga folket, Herrans förlossade; och dig skall man kalla den besökta, och icke öfvergifna staden.+ O"> Si, Herren låter höra sig allt intill verldenes ända: Säger dottrene Zion: Si, din salighet kommer; si, hans arbete och hans verk skall icke vara utan frukt.  "> Går, går genom porten; bereder folkena väg; görer väg, görer väg; rödjer bort stenarna, reser ett baner upp emot folken.  "> Utan de som insamla det, de skola ock ätat, och lofva Herran; och de som införat, skola dricka det uti mins helgedoms gårdar.Y+">Herren hafver svorit vid sina högra, hand, och vid sins magts arm: Jag vill icke mer gifva dina säd dinom fiendom till att äta, ej heller din must, der du uppå arbetat hafver, de främmande dricka låta;q[">Och I icke skolen tiga om honom, tilldess Jerusalem varder beredt, och satt till ett lof uppå jordene.D">O Jerusalem! jag vill beställa väktare uppå dina murar, de som icke tiga skola hvarken dag eller natt: och de som på Herran tänka skola, på det att när eder intet tyst vara skall;<q">Ty såsom en ung man hafver ena jungfru kär, så skola din barn hafva dig kär; och såsom en brudgumme gläder sig öfver brudena, så skall ock din Gud fröjda sig öfver dig.`9">Man skall icke mer kalla dig den öfvergifna, ej heller ditt land ett öde; utan du skall kallas: Min lust i henne, och ditt land: Det hafver en Herra; ty Herren hafver lust till dig, och ditt land hafver en Herra.gG">Och du skall vara en skön krona uti Herrans hand; och en Konungslig hatt uti dins Guds hand.*M">Att Hedningarna måga se dina rättfärdighet, och alle Konungar dina härlighet, och du skall med ett nytt namn nämnd varda, hvilket Herrans mun nämna skall.F ">För Zions skull vill jag icke tiga, och för Jerusalems skull vill jag icke hållat inne; tilldess dess rättfärdighet uppgår såsom ett sken, och dess salighet brinner såsom ett bloss;+O"= Ty såsom frukten växer utu jordene, och fröet uppgår i örtagårdenom; alltså skall rättfärdighet och lof uppgå för alla Hedningar af Herranom Herranom.7"= Jag fröjdar mig i Herranom, och min själ är glad i minom Gud; ty han hafver mig utiklädt med salighetenes kläder, och dragit uppå mig rättfärdighetenes kjortel, såsom en brudgumme i sitt prål, såsom en Prest i sin prydning, och såsom en brud hofverar uti sin skrud.C"= Och man skall känna deras säd ibland Hedningarna, och deras efterkommande ibland folken; så att den der ser dem, skall känna dem, att de en säd äro som välsignad är af Herranom.@y"=Ty jag är Herren, som rätten älskar, och hatar rofs bränneoffer; och jag vill skaffa, att deras arbete icke skall förtappadt vara, och ett evigt förbund vill jag göra med dem.2]"=För edor försmädelse skall dubbelt komma, och för skammena skola de på deras åker glade vara; ty de skola dubbelt äga i deras land; eviga glädje skola de hafva.'G"=Men I skolen heta Herrans Prester, och man skall kalla eder vår Guds tjenare; och skolen äta Hedningarnes ägodelar, och berömma eder af deras härlighet.ve"=Främmande skola stå och föda edra hjordar, och utländningar skola vara edra åkermän och vingårdsmän.9k"=De skola uppbygga de gamla öden, och låta uppkomma det i förtiden förstördt är; de skola förnya de öde städer, som ifrå slägte till slägte hafva förstörde legat.m S"=Till att skaffa dem sörjandom i Zion, att dem skall prydning för asko, glädjeolja för sorg, och skön kläder för en bedröfvad anda gifven varda, att de skola kallas rättfärdighetenes trä, Herrans plantering till pris.u c"=Till att predika ett nådeligit Herrans år, och en vår Guds hämndadag, till att hugsvala alla sörjande.q  ]"=Herrans, Herrans Ande är med mig, derföre hafver Herren smort mig; han hafver sändt mig till att predika dem eländom, till att förbinda de förkrossada hjerta, till att predika de fångar förlossning, och dem bundnom öppning; "<Utaf dem minsta skola varda tusende, och utaf dem ringesta ett mägtigt folk; Jag, Herren, vill detta i sinom tid snarliga uträtta.1 ["<Och ditt folk skola allesamman vara rättfärdige, och skola besitta jordena evinnerliga; såsom de der mine planterings qvist, och mina händers verk äro, till pris./"<Din sol skall icke mer nedergå, eller din måne tappa sitt sken; ty Herren skall vara ditt eviga ljus, och dine sorgedagar skola en ända hafva.!;"<Solen skall icke mer skina dig om dagen, och månens sken skall icke mer lysa dig; utan Herren varder ditt eviga ljus, och din Gud skall din pris vara.%C"<Man skall ingen orätt mer höra uti ditt land, ej heller skada eller förderf uti dina gränsor; utan dine murar skola heta salighet, och dine portar lof.\1"<Jag vill låta komma guld för koppar, och silfver för jern, och koppar för trä, och jern för sten; och vill så görat, att dine föreståndare skola, frid lära, och dine skaffare predika rättfärdighet.R"<Så att du skall suga mjölk af Hedningomen, och Konungabröst skola dig suga gifva; på det du skall förnimma, att jag, Herren, är din Frälsare, och jag, den mägtiga i Jacob, är din förlossare.#?"<Ty derföre, att du hafver varit öfvergifven och förhatad, der ingen gick, vill jag göra dig till härlighet evinnerliga, och till glädje utan ända;\1"<Skola ock de, som dig undertryckt hafva, bugande komma till dig, och alle de, som dig försmädat hafva, skola nederfalla till dina fötter, och skola kalla, dig en Herrans stad, ett Zion dens Heligas i Israel.)K"< Libanons härlighet skall till dig komma; furu, bok och buxbom tillsammans, till att bepryda mins helgedoms rum; ty jag vill mina fötters rum härligit göra.zm"< Ty hvilke Hedningar eller Konungarike icke vilja tjena dig, de skola förgås, och Hedningarna förödde blifva.3_"< Och dine portar skola städse öppne stå, hvarken dag eller natt tillslutne varda, att Hedningarnas magt skall till dig hafd varda, och deras Konungar tillförde varda.(~I"< Främmande skola bygga dina murar, och deras Konungar skola tjena dig; ty uti mine vrede hafver jag slagit dig, och i mine nåd förbarmar jag mig öfver dig.h}I"< Öarna förbida mig, och skeppen i hafvet för långan tid, att de skola hafva din barn fram ifrå fjerran, samt med deras silfver och guld, Herrans dins Guds Namne, och den Heliga i Israel, den dig härligan gjort hafver.V|%"<Hvilke äro de som flyga såsom skyar, och såsom dufvor till deras fenster?E{"<Alle hjordar i Kedar skola till dig församlade varda, och Nebajoths bockar skola tjena dig; de skola uppå mitt tacknämliga altare offrade varda; ty jag vill pryda mins härlighets hus.&zE"<Ty de månge cameler skola öfvertäcka dig, de löpare af Midian och Epha. Af Saba skola de alle komma, guld och rökelse föra, och Herrans lof förkunna.@yy"<Då skall du se dina lust, och utbrista, och ditt hjerta skall förundra och utvidga sig, när den stora hopen vid hafvet vänder sig till dig, och Hedningarnas magt kommer till dig.,xQ"<Lyft upp din ögon, och se omkring dig; desse alle församlade komma till dig; dine söner skola komma fjerranefter, och dina döttrar vid sidona uppfödda varda.ewC"<Och Hedningarna skola vandra i dino ljuse, och Konungar uti skenet, som uppgår öfver dig.v"<Ty si, mörker öfvertäcker jordena, och mörkhet folken; men öfver dig uppgår Herren, och hans härlighet skall synas öfver dig.^u 7"?"9Och de som redeliga för sig vandrat hafva, komma till frid, och hvilas uti deras kamrar.C= "9Men den rättfärdige förgås, och ingen är som lägger det uppå hjertat, och helgo män varda bortryckte, och ingen aktar deruppå; ty de rättfärdige varda borttagne för olyckone;w<g"8 Kommer, låter oss hemta vin, och dricka oss druckna, och vara så i morgon som i dag, och ändå mycket mer.G;"8 Men de äro starke hundar till kroppen, så att de aldrig kunna mätte varda. Si, herdarna veta intet förstånd; hvar och en ser uppå sin väg; hvar och en girigas för sig i sitt stånd::!"8 Alle deras vaktare äro blinde, de veta allesamman intet; tyste hundar äro de, och kunna intet straffa; äro late, ligga och sofva gerna.I9 "8 All djur på markene kommer och äter; ja, all djur i skogenom. 8 "8Herren Herren, som de fördrefna af Israel församlar, säger: Jag vill ännu mer församla till den hopen, som församlad är.]73"8De samma skall jag hafva till mitt helga berg, och skall glädja dem uti mitt bönehus; och deras offer och bränneoffer skola vara mig tacknämliga på mitt altare; ty mitt hus kallas ett bönehus allom folkom.}6s"8Och de främmandes barn, som sig till Herran gifvit hafva, att de skola honom tjena och älska Herrans Namn, på det de skola vara hans tjenare, hvar och en som Sabbathen håller, så att han icke ohelgar honom, och håller mitt förbund fast;.5U"8Dem skall jag gifva ett rum i mitt hus, och i mina murar, och ett bättre namn än sönom och döttrom; ett evigt namn skall jag gifva dem, det icke förgås skall.4"8Ty så säger Herren till de snöpta, som hålla mina Sabbather, och utvälja det mig behagar, och fatta mitt förbund fast:?3w"8Och den främmande, som sig till Herran gifvit hafver, skall icke säga: Herren varder mig afskiljandes ifrå sitt folk; och den snöpte skall icke säga: Si jag är ett torrt trä.A2{"8Väl är de mennisko, som detta gör, och menniskos barne, som det fast håller; så att hon håller Sabbathen, och icke ohelgar honom, och håller sina hand, att hon intet argt gör."1 ?"8Så säger Herren: Håller rätt, och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, att hon kommer, och min rättfärdighet, att hon uppenbar varder.05"7 Furu skall uppväxa för törne, och myrten för törnebuskar; och Herranom skall vara ett Namn och ett evigt tecken, det icke skall utrotadt varda.'/G"7 Ty I skolen utgå i glädje, och i frid ledsagade varda; berg och högar skola fröjdas för eder med glädje, och all trä på markene klappa med händerna;C."7 Alltså skall ock ordet vara, som utaf minom mun går. Det skall icke återkomma till mig fåfängt; utan göra det mig täckes, och det skall framgång hafva uti thy jag utsänder det.V-%"7 Ty lika som regnet och snön faller af himmelen, och kommer icke åter dit igen, utan fuktar jordena, och gör henne fruktsamma och bärande, så att hon gifver säd till att så, och bröd till att äta; ,"7 Utan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock mine vägar högre än edre vägar, och mine tankar är edre tankar.e+C"7Ty mine tankar äro icke edre tankar, och edre vägar äro icke mine vägar, säger Herren;E*"7Den ogudaktige öfvergifve sin väg, och syndaren sina tankar; och omvände sig till Herran, så förbarmar han sig öfver honom; och till vår Gud, ty när honom är mycken förlåtelse.W)'"7Söker Herran, medan man kan finna honom; åkaller honom, medan han när är,<(q"7Si, du skall kalla Hedningar, de du intet känner; och Hedningar, som intet känna dig, skola löpa till dig, för Herrans dins Guds skull, dens Heligas i Israel, den dig prisar.g'G"7Si, jag hafver satt honom till ett vittne i folkena, till en Första och lärare för folken. a~}}n|{{|zz/xww^vv(uXttssrr~qqqpzp oo nmm.lkk&jii7hh7gWfeezddKccJbbkb,a`__^\]\\ [lZYY=XX4W|VVnUU/TSRRQwQ'POO%N1MM6LKKJ9IHGG?FJEE6DDCsBJA@@z?>>=K<<*;`::9g88y77]66A55l44L333 211%0!/(.j. -K,,**))1((]''e&%%]$N$"""! oKh0G26lyw"y R % 3Fk<\#~,+Q, Efter I nu alle sådana stycke bedrifven, säger Herren, och jag eder tidt och ofta predika låter, och I viljen icke hörat; jag ropar, och I viljen intet svara; *9, Går bort till mitt rum i Silo, der mitt Namn tillförene bott hafver, och ser till, hvad jag der gjort hafver, för mins folks Israels ondskos skull.)w, Hållen I då detta hus, som efter mitt Namn nämndt är, för ena mördarekulo? Si, jag ser det väl, säger Herren.1([, Sedan kommen I då, och gån fram för mig i desso huse, det efter mitt Namn nämndt är, och sägen: Det hafver ingen nöd med oss, medan vi sådana styggelse görom.'#, Dertill ären I tjufvar, mördare, horkarlar, och menedare, och röken inför Baal, och följen främmande gudar efter; de I intet kännen.B&,Men nu förlåten I eder på lögn, den intet nyttig är.k%O,Så vill jag evinnerliga bo när eder i desso rumme, i landena som jag edra fäder gifvit hafver.;$o,Och görer främlingenom, dem faderlösa och enkone intet öfvervåld; och utgjuter intet oskyldigt blod i desso rumme, och följer icke andra gudar efter, till edar egen skada;R#,Utan bättrer edart lefverne och väsende, att I gören hvarannan rätt;"y,Förlåter eder icke uppå lögn, sägande: Här är Herrans tempel, här är Herrans tempel, här är Herrans tempel;!y,Så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Bättrer edart lefverne och väsende, så vill jag bo när eder i desso rumme.9 k,Gack och statt i portenom åt Herrans hus, och predika der detta ordet, och säg: Hörer Herrans ord, I alle af Juda, I som gån genom denna porten, till att tillbedja Herran.J ,Detta är det ord, som skedde till Jeremia af Herranom, som sade:X),Derföre heta de ock ett förkastadt silfver; ty Herren hafver förkastat dem.yk,Blåsbälgen är förbränd, blyet försvinner, smältningen är förgäfves; ty det onda är icke ifråskildt.q[,De äro allesamman affällige, vandrande förrädeliga; de äro allesamman förderfvad koppar och jern.,Jag hafver satt dig till en smältare i mitt folk, det så hårdt är; att du deras väsende förfara och bepröfva skall.Z-,O! du mins folks dotter, drag en säck uppå, och lägg dig i asko; haf sorg lika som för enda sonen, och beklaga dig lika som de der högeliga bedröfvade äro; ty förderfvaren kommer öfver oss hasteliga.xi,Ingen gånge ut på markena, och ingen ut uppå vägarna; ty det är allestäds osäkert för fiendans svärd.~u,När vi få höra af dem, så skola oss våra händer nedfalla; oss varder ångest och ve, lika som ene i barnsnöd.B},De der båga och spets föra; det är grufveligit, och utan barmhertighet; de fräsa såsom ett stormande haf, och rida på hästar, rustade såsom krigsfolk, emot dig, du dotter Zion.,Detta säger Herren: Si, ett folk varder kommandes nordanefter, och ett stort folk skall uppresa sig hardt vid vårt land;L,Derföre säger Herren alltså: Si, jag vill sätta desso folkena en förargelse, der både fäder och barn skola sig tillsammans uppå stöta, och skola förgås, den ene grannen med den andra.H ,Hvad frågar jag efter rökelse, som kommer af rika Arabien, och efter god canel, som kommer utaf fjerran land? Edor bränneoffer äro mig intet tacknämlig, och edor offer behaga mig intet.$A,Du jord, hör till: Si, jag vill låta komma en olycko öfver detta folk, nämliga deras förtjenta lön, att de icke akta min ord, och förkasta min lag.Q,Derföre hörer, I Hedningar, och akter häruppå, samt med edart folk.lQ,Jag hafver satt väktare öfver eder; akter uppå trummeternas ljud; men de sade: Vi göret intet.b=,Detta säger Herren: Går uppå vägarna, och ser till, och fråger efter de förra vägar, hvilken den gode vägen är, och vandrer deruppå, så skolen I finna ro för edra själar; men de sade: Vi göre det intet.|q,Derföre skola de komma på skam, att de sådana styggelse bedrifva; ändock de vilja oskämde vara, och vilja intet skämma sig; derföre måste de falla hvar öfver annan; och när jag varder dem hemsökandes, skola de falla, säger Herren.%C,Och trösta mitt folk i deras olycko, att de skola det ringa akta, och säga: Det står väl till, det står väl till; och det står dock intet väl till.  , Ty de fara allesammans efter girighet, både små och store; och både Propheter och Prester lära allesamman falska Gudstjenst; 1, Deras hus skola komma främmande tillhanda, samt med åkrar och hustrur; ty jag vill uträcka mina hand, säger Herren, öfver landsens inbyggare.p Y, Derföre är jag så full af Herrans trugande, att jag icke kan låtat; gjut ut både öfver barnen på gatone, och öfver de män i Rådet allt tillsammans; ty både man och qvinna, både åldrig och utgammal skola fångne varda.I  , Ack! med hvem skall jag dock tala och betyga, att dock någor ville hörat? Men deras öron äro oomskorne; de kunna icke hörat; si, de hålla Herrans ord för gäckeri, och vilja det intet.E , Detta säger Herren Zebaoth: Hvad qvart blifvet är af Israel, det måste ock efteråt afhemtadt varda, lika som ett vinträ; vinhemtaren skall afhemta uti korgen det ena efter det andra.,Bättra dig, Jerusalem, förr än mitt hjerta vänder sig ifrå dig, och jag gör dig till ett öde land, der ingen uti bor.:m,Och likasom en källa uppväller sitt vatten, så uppväller ock hans ondska; hans orätt och öfvervåld ropar upp i himmelen; sitt mord och slag bedrifva de dagliga för mig.-S,Ty så säger Herren Zebaoth: Fäller trä, och görer bålverk emot Jerusalem; ty det är en stad, som hemsökt skall varda; är der dock alltsammans orätt inne.r],Nu väl, låt oss nu vara uppe, det vi än skulle draga ditupp om nattena, och förderfva hennes palats.-,Ruster eder till strid emot henne; upp, låter oss draga upp, medan det ännu bittida dags är; ej! det kommer aftonen, och skuggen varder stor.#?,Men der skola herdar komma öfver henne med deras hjord; de skola uppslå sin tjäll allt omkring henne, och i bet ligga hvar på sitt rum ( och säga ):=u,Dottren Zion är såsom en dägelig och lustig äng;O ,Församler eder, I BenJamins barn utu Jerusalem, och blåser i trummeter på Thekoa vakt, och reser upp ett baner på BethCherems vakt; ty en olycka är på färde ifrå nordan, och en stor jämmer. 9,Propheterna lära falskt, och Presterna äro herrar i deras ämbete, och mitt folk vill gerna så hafvat; huru vill eder gå för sådant på sistone?<s,Det står grufveliga och styggeliga till i landena.{~o,Skulle jag det icke hemsöka, säger Herren; och skulle min själ icke hämnas uppå sådant folk, som detta är?"}=,De omgå med ond stycker; de hålla ingen rätt; den faderlösa främja de icke i hans sak, dock går dem väl, och hjelpa icke den fattiga till rätta.| ,Och deras hus äro full med bedrägeri, lika som en foglabur är full med lockofoglar; deraf varda de väldige, rike och fete.*{M,Ty man finner ibland mitt folk ogudaktiga, de der ställa snaror och gildre för menniskorna, att de måga fånga dem, lika som foglafångare göra med klofvar.az;,Men edra missgerningar förhindra detta, och edra synder vända detta goda ifrån eder.:ym,Och säga icke en tid i sitt hjerta: Låt oss dock frukta Herran vår Gud, den oss arlaregn och serlaregn gifver i rättom tid; och bevarar oss årsväxten troliga och årliga.wxg,Men detta folket hafver ett affälligt och ohörsamt hjerta; blifva affällige, och hållat så allt framåt;2w],Viljen I icke frukta mig, säger Herren, och intet förskräckas för mig, som sätter hafvena sina strand, derinnan det alltid blifva måste, och der intet öfvergå? Och om det än svaller, så förmår det dock intet; och om dess böljor än fast bullra, så måste de dock icke der öfvergå.v,Hörer till, I galna folk, som intet förstånd hafven; I som ögon hafven, och sen intet; öron hafven, och hören intet.Ou,Detta skolen I förkunna i Jacobs hus, och predika i Juda, och säga:t,Och om de varda sägande: Hvi gör Herren vår Gud oss allt detta? så skall du svara dem: Lika som I hafven öfvergifvit mig, och tjenen främmande gudar, uti edart eget land; alltså skolen I ock tjena främmandom uti ett land, det icke edart är.Es,Och jag skall på den tid, säger Herren, intet skona eder. r ,De skola förtära din säd och ditt bröd; de skola uppäta dina söner och döttrar; de skola uppsluka din får och ditt fä; de skola förtära din vinträ, och fikonaträ; dina fasta städer, der du förlåter dig uppå, skola de förderfva med svärd.Jq ,Deras koger äro öppna grifter; ja, de äro allesamman hjeltar.xpi,Si, jag skall låta komma öfver eder af Israels hus, säger Herren, ett folk fjerranefter; ett mägtigt folk, hvilket det första folk varit hafver; ett folk, hvilkets tungomål du intet förstår, och intet förnimma kan, hvad de säga.8oi,Derföre säger Herren Gud Zebaoth: Efter I sådana tal hafven, si, så vill jag göra min ord i dinom mun till en eld, och detta folk till trä, och han skall förtära dem.cn?, Propheterna tala mycket i vädret, och hafva intet Guds ord; det gånge dem så sjelfvom. m, De förneka Herran, och säga: Det är icke han, och oss varder icke så illa gåendes; svärd och hunger kommer intet öfver oss;Ol, Utan de förakta mig, både Israels hus, och Juda hus, säger Herren.}ks, Bestormer hans murar och kaster dem omkull, och skoner intet; förer bort hans vinqvistar; ty de äro icke Herrans. j, Och skulle jag icke för sådant hemsöka dem, säger Herren; och skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är?Xi),Hvar och en vrenskas efter sin nästas hustru, såsom välfodrade stodhästar.Dh,Huru skall jag då vara dig nådelig; efter din barn öfvergifva mig, och svärja vid den som ingen gud är? Och nu, medan jag dem mättat hafver, bedrifva de hor, och löpa uti horohus."g=,Derföre skall ock lejonet, som af skogen kommer, sönderrifva dem, och ulfven af öknene skall förderfva dem, och parden skall vakta på deras städer; alla de som der utgå, skall han uppäta; ty deras synder äro alltför många, och de äro vordne förhärde uti sine olydno.7fg,Jag vill gå till de väldiga, och tala med dem; de måste ju veta af Herrans väg, och sins Guds rätt; men de samme hade alle sönderbrutit oket, och sönderslitit banden.|eq,Men jag tänkte: Må ske, att den arme hopen är oförståndig; vet intet af Herrans väg, och af sins Guds rätt.=ds,Herre, din ögon se efter trone. Du slår dem, och de kännat intet; du plågar dem, men de bättra sig intet; de hafva ett ansigte hårdare än sten, och vilja icke omvända sig.Yc+,Och om de än sade: Så sant som Herren lefver; så svärja de dock falskeliga.9b m,Går omkring gatorna i Jerusalem, och ser till, och förfarer; och söker på dess gator, om I någon finnen, som rätt gör, och efter trona, så vill jag vara honom nådelig.taa,Förty jag hörer ett rop, såsom enes den der föder; en ångest, såsom enes den der i första barnsnöd är; ett dottrenes Zions rop, den der klagar och utslår händerna: Ack! ve mig, jag måste nästan förgås för dråps skull.`w,Hvad Till du göra, du förstörda? Om du än prydde dig med purpurkläde, och med gyldene klenodier, och färgade ditt ansigte, så pryder du dig dock fåfängt; ty de som nu hofvera för dig, de skola förakta dig; de skola gå efter ditt lif.7_g,Alle städer skola fly för resenärers och skyttars rop, och löpa uti tjocka skogar, och krypa in uti stenklyftor; alle städer skola stå öde, så att der bor ingen uti.D^,Derföre skall jorden vara bedröfvad, och himmelen ofvantill sörjande; ty jag hafver det sagt; jag hafver beslutit det, och det skall intet ångra mig; jag vill ock intet öfvergifvat.^]5,Ty så säger Herren: Hela landet skall öde varda, och jag skall platt intet skona.\},Jag såg, och si, åkermarken var öde, och alle städer derinne voro nederbrutne af Herranom, och af hans grymma vrede.c[?,Jag såg, och si, der var ingen menniska; och alle foglar under himmelen voro bortflogne.NZ,Jag såg uppå bergen, och si, de bäfvade, och alle högar darrade.bY=,Jag såg uppå jordena, si, hon var tom och öde; och uppå himmelen, och han var mörk.5Xc,Men mitt folk är galet, och tror mig intet; galne äro de, och aktat intet; vise nog äro de till att göra det ondt är; men att göra det godt är, vilja de icke lära.FW,Huru länge skall jag nu se baneren, och höra basunaljudet?V,Och ett mordskri öfver det andra; ty hela landet varder förhärjadt; med hast varda mina hyddor och min tjäll förstörd.U,O! huru är mig så ondt i hjertat; mitt hjerta bultar i kroppen, och hafver ingen ro; ty min själ hörer basunaljud, och en slagtning;Ty,Det hafver du till lön för ditt väsende och dina gerningar; då skall ditt hjerta känna, huru stor din ondska är.uSc,De skola belägga dem allt omkring, såsom vaktare på markene; ty de hafva förtörnat mig, säger Herren.R5,Förkunner det ibland Hedningarna; si, låter ryktet komma intill Jerusalem, att vaktare komma af fjerran landom, och skola skria emot Juda städer.OQ,Ty af Dan kommer ett rop, och ett ondt bådskap ifrån Ephraims berg.P%,Så två nu, Jerusalem, ditt hjerta ifrå ondskone, på det att dig må hulpet varda; huru länge skola de skadeliga läror när dig blifva?%OC, Si, han far bortåt såsom en sky, och hans vagnar äro såsom ett stormväder; hans hästar äro snarare än örnar; ve oss, vi måste förderfvade varda.rN], Ja, ett väder kommer, som dem alltför starkt vara skall; så vill jag då ock gå till rätta med dem.TM!, På den tiden skall man säga till detta folket, och till Jerusalem: Ett torrt väder kommer utöfver bergen, såsom utur öknene, på den vägen till mins folks dotter, icke till att kasta eller rensa;EL, Men jag sade: Ack! Herre Herre, du hafver det desso folke och Jerusalem fast mycket fela låtit, då de sade: Det skall vara frid när eder, ändock svärdet räcker allt intill själena.K/, På den tiden, säger Herren, skall Konungens och Förstarnas hjerta förfalla; Presterna skola varda förfärade, och Propheterna förskräckte.}Js,Derföre drager säcker uppå; gråter, och jämrer eder; ty Herrans grymma vrede vill icke ifrån oss återvända.NI,Lejonet kommer utdragandes utu sine kulo, och Hedningarnas förderfvare drager ut ifrå sitt rum; på det han skall föröda ditt land, och uppbränna dina städer, så att der skall ingen bo uti.H,Uppreser ett baner i Zion, skicker eder i rotar, och töfver icke; ty jag låter komma hit en olycko ifrå nordan, och en stor jämmer.MG,Ja, förkunner då i Juda, och roper högt i Jerusalem, och säger: Blåser upp trummeter i landena. Roper med höga röst, och säger: Församler eder, och låter oss draga in uti fasta städer.oFW,Omskärer eder Herranom, och lägger bort edars hjertas förhud, I Juda män, och Jerusalems inbyggare; på det min grymhet icke skall utfara såsom en eld, och brinna så, att henne ingen utsläcka, kan, för edra ondskos skull.nEU,Ty så säger Herren till dem i Juda och i Jerusalem: Plöjer på nytt, och sår icke ibland törne.*DM,Då skall du svärja, utan skrymteri, rätt och heligt: Så visst som Herren lefver; och Hedningarna skola i honom välsignade varda, och berömma sig af honom.*C O,Vill du omvända dig, Israel, säger Herren, så vänd dig till mig; och om du bortlägger din styggelse ifrå mitt ansigte, så skall du icke bortdrifven varda.$BA,Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot Herran vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke Herrans vår Guds röst. A,Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.@5,Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af Herranom vårom Gud. ? ,Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst Herren vår Gud.$>A,Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och Herran sin Gud förgätit hafva.g=G,Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger Herren.p<Y,Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.";=,På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.Q:,Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem Herrans säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för Herrans Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.9,Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger Herren, på den tiden intet mer tala om Herrans förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;e8C,Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.U7#,Omvänder eder, I affälliga barn, säger Herren; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;I6 , Allenast känn dina missgerningar, att du emot Herran din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger Herren.e5C, Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger Herren, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger Herren, och vill icke vredgas evinnerliga.g4G, Och Herren sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda. 3 , Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger Herren.i2K, Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.o1W,Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri. 09,Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.C/,Och Herren sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri..,Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.L-,Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;,,Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;Y++,Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.* ,Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger Herren.")=,%Ty du måste ock dädan draga, och slå dina händer tillhopa uppå hufvudet; ty Herren skall låta ditt hopp fela, och intet skall lyckas dig när dem.(/,$Hvi hvekar du så mycket, och faller nu hit och nu dit? Men du skall till skam varda med Egypten, lika som du med Assyrien till skam vorden äst. '9,#Och du säger ännu: Jag är oskyldig; han vände sina vrede ifrå mig; si, jag vill gå till rätta med dig om det du säger: Jag hafver icke syndat.&#,"Dertill finner man de fattigas och oskyldigas själars blod när dig i all rum; och det är icke hemligit, utan uppenbart uti de samma rum.%,!Hvad bepryder du mycket ditt väsende, att jag skall vara dig nådelig? Under sådana sken bedrifver du ju mer och mer ondt.$w, En jungfru förgäter dock icke sin krans, eller en brud sina hedersgåfvo; men mitt folk förgäter mig evinnerliga.3#_,Du onda art, gif akt uppå Herrans ord: Är jag nu vorden Israel till en öken eller ödemark? Hvi säger då mitt folk: Vi äre herrar, och vilje intet löpa efter dig?"1,All hugg äro förgäfves på edor barn, de låta dock intet tukta sig; ty edart svärd uppfräter likväl edra Propheter, såsom ett grymt lejon.d!A,Hvad viljen I ännu gå till rätta med mig? I ären alle ifrå mig fallne, säger Herren.4 a,Hvar äro då dine gudar, som du dig gjort hafver? Bed dem stå upp; låt se, om de kunna hjelpa dig i dine nöd; ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda.E,Hvilke till trät säga: Du äst min fader; och till stenen: Du hafver födt mig; ty de vände ryggen till mig, och icke ansigtet; men när nöd är på, så säga de: Upp, och hjelp oss.'G,Lika som en tjuf kommer till skam, då han gripen varder; alltså skall Israels hus på skam komma, samt med deras Konungar, Förstar, Prester och Propheter;1,Käre, håll dock stilla, och löp icke så oförvägen; men du sade: Der varder intet af; jag måste bola med de främmande, och löpa efter dem.P,Och såsom vildåsnen plägar i öknene, då han af stor hetta så oförvägen löper, att ingen kan stilla honom. Den som det veta vill, han torf icke vida löpa; på vexledagomen ser man det väl.b=,Huru tör du då säga: Jag är intet oren: jag håller mig icke intill Baalim? Se till, huru du hafver bedrifvit det i dalenom, och betänk, huru du gjort hafver; du lopp omkring såsom en camelinna uti sinom hetta;,Och om du än tvådde dig med lut, och toge der mycken såpo till, så synes dock din ondsko dessmer för mig, säger Herren Herren. 9,Men jag hade planterat dig till ett sött vinträ, och till en ganska rättsinnig säd; huru äst du då nu mig vorden till ett bittert vildt vinträ?I ,Ty du hafver af ålder sönderbrutit ditt ok, och sönderslitit din band, och sagt: Jag vill icke så undertryckt vara; utan uppå all hög berg och under all grön trä lopp du efter horeri.+,Det är dine ondskos skull, att du så plågad varder, och dine olydnos, att du så näpst varder: Alltså, måste du få veta och förfara, hvad jämmer och sorg det med sig hafver, att du öfvergifver Herran din Gud, och icke fruktar mig, säger Herren, Herren Zebaoth.<q,Hvad hjelper dig det, att du far in uti Egypten, och vill dricka af det vattnet Sihor? Och hvad hjelper dig det, att du far till Assyrien, och vill dricka af älfvene ( Phrath )?zm,Detta gör du dig sjelf, i det att du öfvergifver Herran din Gud, så ofta han dig den rätta vägen leda vill.;q,De af Noph och Thahpanhes förkrossa dig hufvudet.},Ty lejonen ryta öfver honom, och ropa, och föröda hans land, och förbränna hans städer, så att der bor ingen uti.T!,Är då Israel en träl eller lifegen, att han hvars mans rof vara måste?7, Ty mitt folk gör en dubbel synd: Mig, som är en lefvande källa, öfvergifva de, och göra sig brunnar, ja, usla brunnar; ty de gifva intet vatten.Y+, Måtte dock himmelen gifva sig dervid, förskräckas och bäfva, säger Herren.!, Om Hedningarna omskifta sina gudar, ändock de inga gudar äro, och mitt folk hafver likväl omskift sina härlighet uti en onyttig afgud., Går bort till Chittims öar, och ser till, och sänder till Kedar, och märker granneliga, och skåder till, om det går så der till;U #, Jag måste ju alltid träta med eder, och edrom barnabarnom, säger Herren.F ,Presterna tänkte intet: Hvar är Herren? Och de lärde aktade mig intet; och herdarna förde folket ifrå mig, och Propheterna propheterade om Baal, och föllo intill de onyttiga afgudar.4 a,Och jag hade eder in uti ett godt land, att I dess frukt och dess goda äta skullen; och då I der inkommen, orenaden I mitt land, och gjorden mitt arf till en styggelse.[ /,Och tänkte icke ens: Hvar är Herren, den oss utur Egypti land förde, och ledde oss i öknene, uti en öde vildmark, uti en torro och mörko mark, uti de mark der ingen vistades, eller någor menniska bodde?) K,Detta säger Herren: Hvad hafver edra fäder fattats uppå mig, att de trädde ifrå mig, och föllo intill de onyttiga afgudar, der de dock intet förvärfde;N,Hörer Herrans ord, I af Jacobs hus, och all slägte af Israels hus./,Då Israel Herrans egen var, och hans första, frukt; den honom fräta ville, han måste få skuld, och olycka öfver honom komma, säger Herren.!,Gack bort, och predika uppenbarliga i Jerusalem, och säg: Så säger Herren: Jag tänker uppå den välgerning, som dig skedde i dinom ungdom, och den kärlek, som jag dig beviste, då du vast dägelig, då du följde mig i öknene, uti det land der man intet sår;2 a,Och Herrans ord skedde till mig, och sade: !,Så att, om de än strida emot dig, skola de likväl intet öfvervinna dig; ty jag är när dig, säger Herren, att jag skall frälsa dig.I  ,Ty jag vill i denna dag göra dig till en fast stad, till en jernpelare, och till en kopparmur i hela landena, emot Juda Konungar, emot hans Förstar, emot hans Prester, emot folket i landena; 5,Så begjorda nu dina länder, och statt upp, och predika dem allt det jag bjuder dig; frukta dig intet för dem, lika som jag skulle afskräcka dig.% E,Och jag skall låta rätten gå öfver dem, för alla deras ondskos skull, att de öfvergifva mig, och röka androm gudom, och tillbedja sina händers verk.J ,Ty si, jag vill kalla alla Förstar uti de rike norrut, säger Herren, att de skola komma och sätta sin säte inför portarna i Jerusalem, och allt omkring murarna, och för alla Juda städer.` ;,Och Herren sade till mig: Nordanefter skall ondt komma öfver alla de som i landena bo.~ , Och Herrans ord skedde annan gången till mig, och sade: Hvad ser du? Jag sade: Jag ser en het sjudande gryto nordanefter.s} a, Och Herren sade till mig: Rätt hafver du sett; ty jag vill vaka öfver mitt ord, att jag det göra skall.l| S, Och Herrans ord skedde till mig, och sade: Jeremia, hvad ser du? Jag sade: Jag ser en vakande staf.{ , Si, jag sätter dig i dag öfver folk och rike, att du skall upprycka, nederbryta, förstöra och förderfva, och bygga, och plantera.}z u, Och Herren räckte ut sina hand, och tog uppå min mun; och Herren sade till mig: Si, jag sätter min ord i din mun.]y 5,Frukta dig intet för dem; ty jag är när dig, och vill frälsa dig, säger Herren. x  ,Då sade Herren till mig: Säg icke: Jag är för ung; utan du skall gå dit jag sänder dig, och predika hvad jag befaller dig._w 9,Men jag sade: Ack! Herre Herre, jag doger intet till att predika, ty jag är för ung.+v Q,Jag kände dig, förr än jag tillredde dig i moderlifvet, och utkorade dig, förr än du af modrene född vardt, och satte dig till en Prophet ibland mång folk.2u a,Och Herrans ord skedde till mig, och sade:;t q,Och sedan intill Jojakims tid, Josia sons, Juda Konungs, allt intill ändan på ellofte årena Zedekia, Josia sons, Juda Konungs, intill Jerusalems fängelse, i femte månadenom.rs _,Till hvilken skedde Herrans ord i Josia tid, Amons sons, Juda Konungs, uti trettonde årena af hans rike;Wr +,Detta är Jeremia ord, Hilkia sons, af de Prester i Anathoth, i BenJamins land;Kq"BOch de skola gå ut, och se de menniskors kroppar; som emot mig misshandlat hafva; ty deras matk skall icke dö, och deras eld skall icke utslockna, och skola vara en styggelse för allt kött.p-"BOch allt kött skall komma, den ena månaden efter den andra, och den ena Sabbathen efter den andra, till att tillbedja för mig, säger Herren.o"BTy lika som den nye himmelen och den nya jorden, de jag skapar, stå för mig, säger Herren; alltså skall ock edor säd och namn stå.Mn"BOch jag vill utaf de samma taga Prester och Leviter, säger Herren.m-"BOch skola draga dertill alla edra bröder utaf allom Hedningom, Herranom till ett spisoffer, på hästar och på vagnar, på bårar, mular, på kärror, till Jerusalem, mitt helga berg, säger Herren, lika som Israels barn bära spisoffer i rena kärile, till Herrans hus.\l1"BOch jag vill gifva ett tecken ibland dem, och sända några af dem, som frälste äro, till Hedningarna vid hafvet; till Phul och Lud, till de bågaskyttar, till Thubal och Javan; och fjerran bort till de öar, der man intet af hört hafver, och de mina härlighet intet sett hafva; och skola förkunna mina härlighet ibland Hedningarna;k'"BTy jag vill komma och församla deras gerningar och tankar, samt med alla Hedningar och tungomål, att de skola komma och se mina härlighet.,jQ"BDe som helga och rena sig i örtegårdar, den ene här, den andre der, och äta svinakött, styggelse och möss, skola tillsammans borttagne varda, säger Herren.|iq"BTy Herren skall döma igenom eld, och genom sitt svärd, allt kött, och de dräpne af Herranom skola vara månge.)hK"BTy si, Herren skall komma med eld, och hans vagnar såsom ett stormväder; att han skall vedergälla uti sine vredes grymhet, och hans straff uti en eldslåga.?gw"BI skolen få set, och edart hjerta skall glädja sig, och edor ben skola grönskas såsom gräs; då skall man känna Herrans hand på hans tjenare, och hans vrede på hans fiendar.gfG"B Jag vill hugsvala eder, såsom modren hugsvalar någon; ja, I skolen af Jerusalem lust hafva.heI"B Ty alltså säger Herren: Si, jag utbreder frid dervid såsom en ström, och Hedningarnas härlighet såsom en utsläppt bäck; då skolen I suga; I skolen i famna borne varda, och på knän skall man ljufliga hålla eder.d%"B Ty derföre skolen I suga, och mätte varda af dess hugsvalelses bröst; I skolen derföre suga, och lust hafva af dess härlighets fullhet.c-"B Fröjder eder med Jerusalem, och varer glade öfver thy, alle I som det kärt hafven; fröjder eder med thy, alle I som deröfver sörjt hafven. 3~~}||j{tzzeyxx?wwUvuu)tmsyrrBqpoo nUmllHkjjih*gHfeedccwcbaaO`__#^^ ]\[[bZYYYXWWW`VUUZTTS3=<<;t:: 9V877a6X544N322W10//..-,,_+**"){((/''3&&J%%Q$$d##&"8!n uhlH5+bzP   P h D K}CuVj%,Mig skola ibland dem flera enkor varda, än sanden i hafvet är; jag skall låta komma öfver de unga mäns moder en uppenbara förderfvare; och dermed låta öfverfalla staden hasteliga och oförseendes;3, Så säg till dem: Detta säger Herren: Si, jag skall fylla alla de som i detta land bo; Konungarna, som på Davids stol sitta, Presterna och Propheterna, och alla Jerusalems inbyggare, så att de druckne varda;E=, Så säg dem nu detta ordet: Detta säger Herren Israels Gud: Alle läglar skola med vin fyllde varda; så skola de säga till dig: Ho vet det icke, att man skall fylla läglarna med vin?i<K, Ty lika som en man binder gjordingen om sina länder, alltså hafver jag, säger Herren, omgjordat mig hela Israels hus, och hela Juda hus, att de skulle vara mitt folk, till ett namn, lof och äro; men de ville icke höra.M;, Det onda folket, som min ord icke höra vilja, utan gå efter sin hjertas tycko, och följa andra gudar, till att tjena och tillbedja dem, de skola varda lika som gjordingen, den intet mer doger.h:I, Detta säger Herren: Lika så skall jag förderfva den stora högfärden i Juda och Jerusalem.39a, Då skedde Herrans ord till mig, och sade:18[, Jag gick bort till Phrath, och grof honom upp, och tog gjordingen af det rum, der jag honom lagt hade; och si, gjordingen var förderfvad, så att han intet mer dogde.71, Men en lång tid derefter sade Herren till mig: Statt upp, och gack bort till Phrath, och tag den gjordingen igen, som jag bad dig der bortgömma.T6!, Jag gick åstad, och gömde honom invid Phrath, som Herren mig budit hade.57, Tag den gjordingen, som du köpt, och om dina länder bundit hafver, och statt upp, och gack bort till Phrath, och göm honom der uti ena stenklyfto.A4}, Så skedde Herrans ord annan gången till mig, och sade:d3A, Och jag köpte en gjording, efter Herrans befallning, och band honom kringom mina länder.2 , Detta, säger Herren till mig: Gack bort, och köp dig en linnen gjording, och gjorda dina länder dermed, och gör honom icke våtan.i1K, Men om de icke höra vilja, så skall jag det folket utrycka, och förgöra det, säger Herren.Z0-, Och det skall ske, om de lära af mitt folk, att de svärja vid mitt Namn: Så visst som Herren lefver; lika som de tillförene hafva lärt mitt folk svärja vid Baal, så skola de uppbyggas ibland mitt folk."/=, Och när jag hafver uttagit dem, skall jag åter förbarma mig öfver dem, och skall låta hvar och en komma till sin arfvedel, och till sitt land igen.J. , Detta säger Herren emot alla mina onda grannar, som antasta den arfvedel som jag mino folke Israel utskift hafver; si, jag skall rycka dem utu deras land, och taga Juda hus midt ut ifrå dem.6-e, De så hvete, men tistel skola de uppskära; de göra sig omak nog, men de skola intet nyttjat; de skola icke glädjas af sinom årsväxt, för Herrans grymma vredes skull..,U, Ty de förderfvare komma öfver alla högar i öknene, och Herrans frätande svärd ifrå den ena landsens ända intill den andra; och intet kött skall frid hafva.~+u, Jag ser allaredo, huru jämmerliga han förödd är; ja, hela landet är öde; men ingen vill läggat uppå hjertat.*1, Månge herdar hafva förderfvat min vingård, och förtrampat min åker; de hafva gjort min sköna åker till en öken; de hafva gjort honom öde.)%, Mitt arf är såsom en spräklot fogel, om hvilken foglarna församla sig; upp, och församler eder, all djur på markene; kommer och äter.v(e, Mitt arf är mig vordet såsom ett lejon i skogenom, och ryter emot mig; derföre är jag thy harmse vorden.{'o, Derföre hafver jag måst öfvergifva mitt hus, och fly mitt arf, och gifva mina älskeliga själ uti fiendahand.&', Ty dine bröder, och dins faders hus förakta dig ock, och ropa Jadut öfver dig; derföre tro du dem intet, om de än tala vänliga med dig.]%3, Om de göra dig plats, som till fot gå, huru vill dig gå, då du med resenärer löpa skall? Och om du söker efter säkerhet uti de lande der frid är, hvad vill då med dig varda vid den högmodiga Jordanen?n$U, Huru länge skall dock landet stå så jämmerliga, och gräset på markene allestäds borttorkas för inbyggarenas ondskos skull, att både djur och foglar der intet mer äro? Ty de säga: Ja, han vet mycket huru oss gå skall.K#, Men mig, Herre, känner du, och ser mig, och pröfvar mitt hjerta för dig; men dem låter du gå fri, likasom får, att de skola slagtade varda; och skonar dem, på det de skola dräpne varda.", Du planterar dem, att de rota sig, och växa, och bära frukt; du låter dem mycket tala om dig, och du näpser dem intet.N! , Herre, om jag än med dig ville till rätta gå, så behåller du dock rätten; likväl måste jag tala med dig om rätten: Hvi går dem ogudaktigom så väl, och de föraktare hafva allahanda nog? %, Så att intet af dem skall qvart blifva; ty jag skall låta en olycko gå öfver dem i Anathoth, på det året då de skola hemsökte varda.)K, Derföre säger Herren Zebaoth alltså: Si, jag vill hemsöka dem; deras unge män skola med svärd dräpne varda, och deras söner och döttrar af hunger dö;0Y, Derföre säger Herren alltså emot dem i Anathoth, hvilke efter ditt lif stå, och säga: Spå oss intet i Herrans Namn, om du annars icke dö vill af våra händer."=, Men du, Herre Zebaoth, du rättvise domare, du som bepröfvar njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig mina sak., Nämliga att de vilja slagta mig, likasom ett armt får; ty jag visste icke, att de emot mig rådslagit hade, och sagt: Låt oss förderfva trät med sine frukt, och utrota honom utu de lefvandes land, att på hans namn skall aldrig mer tänkt varda.jM, Herren hafver mig det uppenbarat, så att jag det vet; och viste mig hvad de hafva för händer;B}, Ty Herren Zebaoth, som dig planterat hafver, hafver lofvat dig ondt, för Israels hus, och Juda hus ondskos skull, den de bedrifva, så att de förtörna mig, i det de röka för Baal.;o, Herren kallade dig ett grönt, skönt, fruktsamt oljoträ; men nu hafver han med ett stort mordskri, upptändt en eld deromkring, så att dess qvistar måste förderfvade varda.E, Hvad hafva mine vänner till att skaffa i mitt hus? De bedrifva alla falskhet, och mena det heliga köttet skall taga det bort af dem; och när de illa göra, så äro de glade deröfver.-, Så bed nu du intet för detta folk, och haf ingen åkallan eller bön för dem; ty jag vill intet höra dem, när de ropa till mig i sine nöd.0Y, Ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda, och så många gator som i Jerusalem äro, så mång blygdealtare hafven I uppsatt, till att röka för Baal."=, Så låt då Juda städer och Jerusalems inbyggare gå bort, och ropa till de gudar, hvilkom de rökt hafva; men de skola intet hjelpa dem i deras nöd.$A, Derföre, si, säger Herren: Jag vill låta en olycko gå öfver dem, den de icke undkomma skola; och när de ropa till mig, så vill jag intet höra dem. , De vända sig till sina förfäders synder, hvilke min ord ej heller höra ville, utan följde också andra gudar efter, och tjente dem; alltså hafver Israel hus och Juda hus nu ( allstädes ) brutit mitt förbund, det jag med deras fäder gjort hafver.^5, Herren sade till mig: Jag vet väl, huru de i Juda och Jerusalem gadda sig tillhopa., Men de hörde intet, och böjde ej heller sin öron härtill, utan hvar och en gick efter sins onda hjertas tycko; derföre vill jag ock öfver dem gå låta, all detta förbunds ord, det jag dem böd att de göra skulle, och de dock derefter icke gjort hafva."=, Ty jag hafver betygat edra fäder, ifrå den dagen jag dem utur Egypti land förde, intill denna dag, och betygade städse, och sade: Hörer mina röst.(I, Och Herren sade till mig: Predika alla dessa orden uti Juda städer, och uppå gatorna i Jerusalem, och säg: Hörer detta förbunds ord, och görer derefter.c?, På det jag må hålla den ed, som jag edra fäder svorit hafver till att gifva dem ett land, der mjölk och hannog uti flyter, såsom det i denna dag för ögon är. Jag svarade, och sade: Ja, Herre, det ske alltså.[ /, Som jag edra fäder böd på den dag jag dem utur Egypti land förde, utur jernugnen, och sade: Hörer mina röst, och görer som jag eder budit hafver; så skolen I vara mitt folk, och jag vill vara edar Gud;s _, Och säg till dem: Så säger Herren Israels Gud: Förbannad vare den som icke lyder detta förbunds ord,` 9, Hörer detta förbunds ord, att I mågen säga dem till Juda och Jerusalems inbyggare;I  , Detta är det ord som till Jeremia skedde af Herranom, som sade:f E, Men gjut dina vrede ut öfver Hedningarna som intet känna dig, och öfver de slägte som intet åkalla ditt Namn: ty de hafva uppfrätit och uppsvulgit Jacob; de hafva gjort en ända med honom, och hans boning förödt.w, Näps mig, Herre, dock med måttelighet, och icke uti dine grymhet; på det du icke skall platt göra mig till intet.!, Jag vet, Herre, att menniskones väg står icke till henne; och det står i ingens mans magt, huru han vandra eller sin gång styra skall., Si, ett rykte kommer, och ett stort bäfvande af det landet norrut, att Juda städer skola ödeläggas, och till drakaboningar varda., Ty herdarna äro till dårar vordne, och fråga intet efter Herran; derföre kunna de ock intet rätt lära, utan förskingra hjorden.<q, Mitt tjäll är förstördt, och all min tåg äro sönder; min barn äro borto, och icke mer för handene; ingen upprättar min hyddo igen, och mitt tjäll slår ingen upp igen.mS, Ack! min jämmer och hjertans sorg; men jag tänker, att det är min plåga; jag måste lida henne. , Ty så säger Herren: Si, jag skall i denna resone bortslunga landsens inbyggare, och så plåga dem, att de det känna skola.M, Tag din handel bort utu landena, du som bor i den fasta ( staden ).1, Men sådan är icke han, som Jacobs lott är; utan han är den som all ting skapat hafver, och Israel är hans arfvedel; han heter Herren Zebaoth.oW, Det är alltsammans ett fåfängt och bedrägeligit verk; de måste förgås, då de hemsökte varda.~5, Alla menniskor äro dårar med sine konst, och alle guldsmeder stå med skam med sin beläte; ty deras beläte äro bedrägeri, och hafva intet lif.6}e, Då han dundrar, så är mycket vatten under himmelen, och drager upp dimbona ifrå jordenes anda; han gör ljungelden i regnet, och låter vädret kommer ifrå hemlig rum.|#, Men han hafver gjort jordena genom sina kraft, och verldenes krets beredt genom sina vishet; och utsträckt himmelen genom sitt förstånd.{, Så säger nu alltså till dem: De gudar, som himmel och jord icke gjort hafva, förgånge af jorden, och under himmelen.z), Men Herren är en rätt Gud, en lefvandes Gud, en evig Konung; för hans vrede bäfvar jorden, och Hedningarna kunna icke fördraga hans trug.=ys, Silfskifvor förer man till på hafvet; guld ifrån Uphas, af mästare och guldsmeder beredt; gult silke och purpur kläder man uppå dem, och äro alltsammans slöga, mäns verk.gxG, De äro allesamman dårar och galne; ty ett trä måste ju vara en platt fåfäng Gudstjenst. w9, Ho skulle icke frukta dig, du Hedningarnas Konung? Dig skall man ju lyda; ty ibland alla Hedningarnas visa, och i all Konungarike, är ingen din like.vve, Men dig, Herre, är ingen lik; du äst stor, och ditt Namn är stort, och du kan det bevisa med gerningarna.duA, Sådant är nu intet annat, än öfverdragna stodar; de kunna intet tala; så måste man ock bära dem; ty de kunna intet gå. Derföre skolen I intet frukta eder för dem; förty de kunna hvarken hjelpa eller stjelpa.wtg, Och pryder det med silf och guld, och fäster det vid, med naglar och hamrar, att det icke omkullfalla skall.s, Ty Hedningarnas gudar äro icke utan fåfängelighet; de hugga ett trä i skogenom, och mästaren gör det till med en yxa;r#, Detta säger Herren: I skolen icke lära Hedningarnas sätt, och skolen intet frukta eder för himmelens tecken, såsom Hedningarna frukta.>q y, Hörer hvad Herren säger till eder, I af Israels hus.Yu, De skjuta med sina tungor allesammans lögn, och ingen sanning, och fara allt med våld i landena, och gå ifrå den ena ondskone till den andra, och akta mig intet, säger Herren.X7, Ack! det jag ett herberge hade i öknene, så ville jag öfvergifva mitt folk, och draga ifrå dem; ty de äro allesammans horkarlar, och en arg hop.W !, Ack! det jag vatten nog hade i mitt hufvud, och min ögon voro en tårekälla, att jag natt och dag begråta måtte de slagna i mitt folk.xVi,Är då nu ingen salva, i Gilead? Eller är der ingen läkare? Hvarföre är då mins folks dotter icke helad?lUQ,Mig ömkar svårliga, att mitt folk så förderfvadt är; jag grämer mig, och hafver ganska ondt.\T1,Skördetiden är framliden, sommaren är sin väg; och oss är ingen hjelp kommen.nSU,Si, mins folks dotter skall ropa ifrå fjerran land: Vill nu Herren icke mer vara ( Gud ) i Zion? Eller skall det ingen Konung mer hafva? Ja, hvi hafva de så förtörnat mig med sin beläte, och främmande fåfänga Gudstjenst?GR,Så skall jag hugsvala mig af mine ångest och hjertans sorg.Qy,Ty si, jag skall sända ormar och basilisker ibland eder, de intet besvorne äro; de skola stinga eder, säger Herren.gPG,Man hörer allaredo ifrå Dan gnyn af deras hästar, och deras hingstar skria, så att hela landet bäfvar derföre; och de komma, och skola uppfräta landet med allt det deruti är, staden samt med alla de som deruti bo.=Os,Ja, förlåter eder deruppå, att det skall ingen nöd hafva, ändock intet godt för handene är; och att I skolen helade varda, ändock icke annat än ond sår för handene är.]N3,Hvar skole vi då bo? Ja, församler eder då, och låt oss draga in uti de fasta städer, och vänta der efter hjelp; ty Herren, vår Gud, varder oss hjelpandes med en bitter dryck att vi så synde emot Herran.cM?, Jag vill så afhemta dem, säger Herren, att inga drufvor skola blifva qvara på vinträt, och ingen fikon på fikonaträt; ja, löfven skola ock affalla, och det jag dem gifvit hafver, det skall dem ifråtaget varda.|Lq, Derföre skola de komma på skam, att de sådana styggelse bedrifva; ändock de vilja oskämde vara, och vilja intet skämma sig; derföre måste de falla hvar öfver annan; och när jag varder dem hemsökandes, skola de falla, säger Herren.'KG, Och trösta mitt folk uti deras olycko, att de skola det ringa akta, och säga: Det står väl till, det står väl till; och det står dock intet väl till.jJM, Derföre skall jag gifva deras hustrur främmandom, och deras åker dem som dem förjaga skola; ty de fara efter girighet, den ene med den andra, både små och store; och både Prester och Propheter lära falska Gudstjenst;I#, Derföre måste sådane lärare komma på skam, förskräckte och fångne varda; ty hvad godt kunna de lära, då de Herrans ord förkasta? H9,Huru kunnen I dock säga: Vi vete hvad rätt är, och hafvom Herrans lag för oss? Är det dock icke utan lögn, hvad de Skriftlärde gifva oss före.$GA,En stork under himmelen vet sin tid; en turturdufva, trana och svala, märka sin tid, när de igenkomma skola; men mitt folk vill icke veta Herrans rätt.:Fm,Jag ser och hörer, att de lära icke rätt; ingen är den som ångrar sina ondsko, och säger: Hvad gör jag dock? De löpa alle sitt lopp, lika, som en grym häst i stridene.1E[,Likväl vill ju detta folket i Jerusalem gå villo, utan återvändo; de stå så hårdt på den falska Gudstjenstene, att de intet vilja låta sig derifrån afvända.FD,Derföre säg till dem: Detta säger Herren: Hvar är någor, om han faller, den icke gerna står upp igen? Hvar är någor, som villo går, den icke gerna kommer uppå rätta vägen igen?.CU,Och alle de qvarlefde af desso onde folke, på ehvad rum de äro, dit jag dem bortdrifvit hafver, skola heldre vilja vara döde än lefvande, säger Herren Zebaoth.}Bs,Och man skall förskingra dem under solene, månan, och alla himmelens här, hvilka de älskat, och dem tjent, och dem efterföljt, och sökt, och tillbedit hafva; de skola intet mer upphemtade och begrafne varda, utan vara träck på jordene.2A _,På den samma tiden, säger Herren, skall man kasta Juda Konungars ben, Förstarnas ben, Presternas ben, Propheternas ben, borgarenas ben i Jerusalem, utu deras grifter;$@A,"Och jag skall uti Juda städer, och på gatorna i Jerusalem, borttaga glädjes och fröjds rop, och brudgummes och bruds röst; ty landet skall öde vara. ? ,!Och detta folks kroppar skola himmelens foglom, och djuromen på jordene, till spis varda, och ingen skall drifva dem derifrå.o>W, Derföre, si, den tiden kommer, säger Herren, att man intet mer skall kalla det Thopheth, och Hinnoms sons dal, utan dråpodal; och Thopheth skall varda fullt med dödas grifter, derföre, att der intet annat rum på färde är.7=g,Och bygga de altare Thopheth uti Hinnoms sons dal, att de skola uppbränna deras söner och döttrar i eld, hvilket jag aldrig budit, eller någor tid i sinnet fått hafver.0<Y,Förty Juda barn göra det ondt är för min ögon, säger Herren; de sätta sina styggelser uti det hus, som efter mitt Namn nämndt är, på det de skola orena det;9;k,Skär ditt hår af, och kasta det ifrå dig, och jämra dig klageliga på högomen; ty Herren hafver förkastat och bortdrifvit detta slägtet, der han öfver förtörnad är.4:a,Derföre säg till dem: Detta är det folk, som Herran sin Gud icke hörer, eller sig bättra vill; den rätta läran är platt borto, och de predika der nu intet mer af.j9M,Och om du än allt detta säger dem, så höra de dock intet; ropar du, så svara de dock intet.x8i,Men de ville intet höra, eller böja sin öron, utan äro halsstyfve, och görat än värre än deras fäder."7=,Ja, ifrå den dagen att jag edra fäder utu Egypti land förde, och intill denna dag, hafver jag dagliga sändt till eder alla mina tjenare Propheterna./6W,Men de ville intet höra, eller böja sin öron härtill, utan vandrade efter sitt eget råd, och efter sin onda hjertas tycko, och gingo tillbaka, och icke framåt.F5,Utan detta böd jag dem, och sade: Lyder min ord, så vill jag vara edar Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandrer på alla de vägar, som jag bjuder eder, på det eder skall väl gå.4,Ty på den dagen, då jag förde edra fäder utur Egypti land, hafver jag intet sagt eller budit dem om bränneoffer och annat offer;w3g,Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Görer edor bränneoffer och annor offer tillhopa, och äter kött.q2[,Derföre säger Herren Herren: Si, min vrede och min grymhet är utgjuten öfver detta rum, både öfver folk och fä, öfver trän på markene, och öfver fruktena på jordene; och skall brinna, så att ingen skall kunna släckat.p1Y,Men de skola icke göra mig der ondt med, säger Herren, utan sig sjelfvom, och skola till skam varda.K0,Barnen hemta veden, och fäderna göra upp elden, och qvinnorna göra degen, att de skola baka himmelens Drottning kakor, och gifva främmande gudar drickoffer, på det de skola förtörna mig;S/,Ty ser du icke hvad de göra i Juda städer, och på gatomen i Jerusalem?(.I,Och skall du intet bedja för detta folk, ej heller någon klagan eller bön förebära, eller lägga dig ut för dem inför mig; ty jag vill intet höra dig.}-s,Och skall kasta eder bort ifrå mitt ansigte, likasom jag bortkastat hafver alla edra bröder, alla Ephrahims säd.H, ,Så vill jag sammalunda göra med de hus, som efter mitt Namn nämndt är, der I eder uppå förlåten, och med det rum, som jag edra fäder gifvit hafver, likasom jag med Silo gjort hafver; ~~#}o||*{zyy@xwcvv$uutsrrqfppo8ncmllSkpjjiEhdhgffedd1c}cb aa `2_^^^9]z]7\[[iZZRYYWW V UU\UTsT==Fi,Och efter du, Herre, vetst all deras anslag emot mig, att de vilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna varda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter dina vrede.K=,Att ett rop utaf deras husom må hördt varda, huru du med hast hafver låtit krigsfolk komma öfver dem; ty de hafva grafvit ena grop till att fånga mig, och lagt ena snaro för mina fötter.O<,Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i svärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifva, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom svärd dräpne varda;[;/,Är det rätt, att man vedergäller ondt för godt? Ty de hafva grafvit mine själ ena grop. Kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafver, så att jag talade deras bästa, och vände dina grymhet ifrå dem.B:,Herre, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.9-,Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty Presterna kunna icke fara ville i lagen, och de gamlas råd icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt. Kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungone, och passa intet uppå hvad han säger.8!,Ty jag skall, genom ett östanväder, förskingra dem för deras fiendar; jag skall visa dem ryggen, och icke anletet, då de förderfvas. 7,På det deras land skall till öde varda, dem till evig skam, så att den der framom går, skall sig förundra, och rista hufvudet.6/,Som mitt folk mig förgäter. De röka gudom, och komma förargelse åstad, utan återvändo, på sinom stigom, och gånga på otrampadom vägom;5,Blifver dock snön längre på stenomen i markene, då det snögar ned af Libanon; och regnvattnet förlöper icke så snart,4/, Derföre säger Herren: Fråger dock ibland Hedningarna: Ho hafver någon tid sådant hört, att jungfrun Israel så ganska grufveliga ting gör?3, Men de sade: Der varder intet utaf; vi vilje vandra efter våra tankar, och göra hvar och en efter sins onda hjertas tycko.{2o, Så säg nu till dem i Juda, och till Jerusalems inbyggare: Detta säger Herren: Si, jag bereder eder ena olycko, och tänker något emot eder; derföre vände sig hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart väsende och anslag.11[, Men gör det illa för min ögon, så att det icke hörer mina röst, så skall jag ock låta mig ångra det goda, som jag dem lofvat hafver, att jag dem göra skulle._07, Och hasteliga talar jag om ett folk och rike, att jag det uppbygga och plantera vill;/,Men om det omvänder sig ifrå sine ondsko, den jag emot talar, så skall jag ock låta mig ångra det onda, som jag tänkte göra dem.j.M,Hasteliga talar jag emot ett folk och rike, att jag det utrota, förhärja, och förderfva vill;A-{,Kan jag ock icke skicka mig, såsom denne krukomakaren, med eder af Israels huse, säger Herren? Si, såsom leret är i krukomakarens hand, så ären ock I af Israels hus i mine hand.3,a,Då skedde Herrans ord till mig, och sade:+,Och krukan, som han utaf lerena gjorde, gick honom sönder i händerna; då gjorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.R*,Och jag gick ned i krukomakarens hus, och si, han arbetade på skifvone.^)5,Statt upp, och gack ned uti krukomakarens hus; der vill jag låta dig höra min ord.J( ,Detta är det ord, som skedde af Herranom till Jeremia, och sade:{'o,Men om I icke hören mig, så att I helgen Sabbathsdagen, och ingen bördo bären in genom de portar i Jerusalem på Sabbathsdagenom, skall jag upptända en eld i dess portar, den husen i Jerusalem förtära skall, och intet utsläckt varda.c&?,Och skola komma utaf Juda städer, och de omkring Jerusalem ligga, och utaf BenJamins land, af dalom och bergom, och sunnanefter, de der framföra skola bränneoffer, offer, spisoffer, och tackoffer, till Herrans hus.%',Så skola ock igenom denna stadsporten ut och in gå Konungar och Förstar, som på Davids stol sitta, och rida, och fara både med vagn och hästar, de och deras Förstar, samt med alla de som i Juda och Jerusalem bo; och denna staden skall evinnerliga besutten varda;-$S,Om I hören mig, säger Herren, så att I ingen bördo bären om Sabbathsdagen genom denna stadsporten, utan helgen honom, och gören intet arbete på dem dagenom; #,Men de höra intet, och böja intet sin öron, utan blifva halsstyfve, på det de ju icke skola höra, eller ock låta säga sig."+,Och förer ingen klef på Sabbathsdagen utur edor hus, och görer intet arbete; utan helger Sabbathsdagen, såsom jag edra fäder budit hafver.u!c,Detta säger Herren: Vakter eder, och bärer ingen bördo om Sabbathsdagen, genom portarna, in i Jerusalem; ,Och säg till dem: Hörer Herrans ord, I Juda Konungar, och hele Juda, och alle Jerusalems inbyggare, som igenom denna porten ingån.,Så säger Herren till mig: Gack, och statt i folkens port, der Juda Konungar ut och in gå, och i alla portar i Jerusalem;+O,Låt dem till skam komma, som mig förfölja, och icke mig; låt dem förskräckas, och icke mig; låt olyckones dag öfver dem gå, och sönderslå dem dubbelt.?y,Var icke du mig förskräckelig, min tröst i nödene.:m,Men jag hafver fördenskull icke flytt ifrå dig, min herde; så hafver jag ock intet begärat menniskors ros, det vetst du; hvad jag predikat hafver, det är rätt inför dig.N,Si, de säga till mig: Hvar är då Herrans ord? Käre, låt kommat.oW,Hela du mig, Herre, så varder jag hel; hjelp du mig, så är mig hulpet; ty du äst min berömmelse.P, Ty, Herre, du äst Israels hopp; alle de som dig förlåta, måste till skam varda, och de affällige måste på jordene skrefne varda; ty de öfvergifva Herran, som är en lefvandes vattens källa.[/, Men vår helgedoms rum, nämliga Guds härlighets säte, är alltid fast blifvet.iK, Ty lika som en fogel, som lägger sig uppå ägg, och utkläcker dem icke, alltså är den som orätt gods församlar; ty han måste derifrå, då han det aldraminst tänker; och måste dock på sistone hafva spott dertill., Jag Herren kan utransaka hjertat, och pröfva njurarna, och gifver hvarjom och enom efter hans vägar, och efter hans gerningars frukt.S, Ett argt, illfundigt ting öfver all ting är hjertat; ho kan utransakat?,Han är lika som ett trä, det vid vatten planteradt och vid en bäck berotadt är; ty om än en hette kommer, så fruktar det sig dock intet, utan dess löf blifva grön; och sörjer intet, när ett torrt år kommer, men det bär frukt utan upphåll.b=,Men välsignad är den man, som förlåter sig uppå Herran, och Herren hans tröst är./W,Han skall varda såsom ljung i öknene, och skall intet få se den tillkommande tröstena; utan skall blifva uti det torra i öknene, uti en ofruktsam och öde mark."=,Detta säger Herren: Förbannad är den man som förlåter sig uppå mennisko, och sätter kött sig till arm, och viker med sitt hjerta ifrå Herranom.iK,Och du skall varda utdrifven utu ditt arf, som jag dig gifvit hafver, och jag skall göra dig till dina fiendars träl, uti ett land det du intet känner; ty I hafven upptändt mine vredes eld, den evinnerliga brinna skall.<q,Men jag skall gifva dina höjder till sköfvels, både på berg och slätter, samt med dina håfvor, och alla dina ägodelar, för syndernas skull, i alla dina gränsor bedrefna.lQ,Att deras barn skola ihågkomma de samma altare och lundar, vid de gröna trä, på de höga berg.  ,Juda synd är med jernstyl och med skarp diamant skrifven, och uti deras hjertas taflor grafven, och uppå hornen af deras altare; ,Derföre si, nu vill jag lära dem, och göra dem mina hand och mitt välde kunnigt, att de skola förnimma att jag heter Herren.I  ,Huru kan en menniska göra dem till gudar, som inge gudar äro?\ 1,Herre, du äst min starkhet och kraft, och min tillflykt uti nödene. Hedningarna skola komma till dig af verldenes ändar, och säga: Våre fäder hafva haft falska och fåfänga gudar, som intet hjelpa kunna.< q,Men tillförene skall jag dubbelt betala deras missgerning och synd; derföre, att de hafva orenat mitt land med deras afguderis lik, och gjort mitt land fullt med sin styggelse.,Ty min ögon se uppå alla deras vägar, att de icke skola kunna gömma sig för mig; och deras missgerning är för min ögon fördold.N,Si, jag skall utsända många fiskare, säger Herren, de skola fiska dem; och derefter skall jag utsända många jägare, de skola fånga dem på all berg, på alla högar, och i alla stenklyftor.^5,Utan, så sant som Herren lefver, som Israels barn fört hafver utu nordlanden, och utur all land, dit han dem utdrifvit hafver; ty jag skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fäder gifvit hafver.#?,Derföre, si, den tiden kommer, säger Herren, att man intet mer skall säga: Så sant som Herren lefver, som Israels barn utur Egypti land fört hafver;M, Derföre skall jag drifva eder utu detta landet, in uti ett land der hvarken I eller edre fäder af veten; der skolen I tjena andra gudar, dag och natt; och der skall jag ingen nåde bevisa eder., Och I ännu värre gören, än edre fäder; ty si, hvar och en lefver efter sins ondas hjertas tycko, på, det han icke skall lyda mig.P, Så skall du säga dem: Derföre att edra fäder, säger Herren, hafva öfvergifvit mig, och följt andra gudar, tjent dem, och tillbedit dem; men mig hafva de förlåtit, och intet hållit min lag;_7, Och när du allt detta desso folkena sagt hafver, och de säga till dig: Hvi talar Herren öfver oss alla denna stora olyckona? Hvilken är den missgerning eller synd, der vi med emot Herran vår Gud syndat hafve?=s, Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall borttaga af desso rummena för edor ögon, och medan I än lefven, fröjds och glädjes röst, brudgummes och bruds röst.,Derföre skall du intet gå in uti något dryckohus, till att sitta när dem; eller till att äta, eller till att dricka.3~_,Och man skall ej heller utskifta bröd i den begråtning, till att hugsvala dem öfver liket; och ej heller gifva dem dricka af tröstebägarenom öfver fader och moder."}=,Att både store och små skola dö i desso lande, och intet begrafne, eller begråtne varda; och ingen skall rifva sig, eller raka sitt hår öfver dem.|},Ty så säger Herren: Du skall icke gå till begängelse, och skall ej heller någorstäds gå till begråtning, eller medlidande öfver dem hafva; ty jag hafver tagit min frid ifrå desso folke, säger Herren, samt med mine nåd och barmhertighet;{ ,De skola dö af krankheter, och hvarken begråtne eller begrafne varda; utan skola till träck varda på markene; dertill skola de ock genom svärd och hunger förgås, och deras kroppar skola foglom under himmelen och djurom på markene till spis varda.+zO,Ty så säger Herren om de söner och döttrar, som i detta rummet födde varda, och om mödrarna som dem föda, och om deras fäder som dem föda i desso lande:ay;,Du skall ingen hustru taga dig, eller föda några söner eller döttrar i desso rumme.2x a,Och Herrans ord skedde till mig, och sade:aw;,Och skall frälsa dig utu de högmodigas hand, och förlossa dig utu de tyranners hand.Uv#,Ty jag hafver gjort dig till en fast kopparmur emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig; ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger Herren;$uA,Derföre säger Herren alltså: Om du håller dig intill mig, så vill jag hålla mig till dig, och du skall blifva min Predikare; och om du lärer de fromma skilja sig ifrå de onda, så, skall du vara min lärare, och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig./tW,Hvi varar då vår vedermöda så länge, och vår sår äro så ganska ond, att dem ingen hela kan? Du äst oss vorden lika som en källa, den intet mer rinna vill./sW,Vi gifve oss icke i sällskap till de begabbare, eller fröjdom oss med dem; utan blifve ensamme, för dine hands fruktans skull; tv du vredgas svårliga öfver oss.0rY,Emedan håller oss ditt ord uppe, då vi det få; och det samma ditt ord är vår hjertas fröjd och tröst; ty vi äre ju nämnde efter ditt Namn, Herre Gud Zebaoth.eqC,Ack! Herre, du vetst det, kom oss ihåg, och låt dig om oss vårda, och hämnas oss uppå våra förföljare. Anamma oss, och fördröj icke dina vrede öfver dem; ty du vetst, att vi för dina skull försmädde varde.p,Och skall låta eder komma bort till edra fiendar, uti ett land det I intet kännen; ty elden i mine vrede är öfver eder uppågången.Mo, Men jag skall tillförene gifva edart gods och ägodelar till sköfvels, så att I skolen få der intet före, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränsor bedrifvit hafven;onW, Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordanefter?/mW, Herren sade: Nu väl, jag skall somliga af eder igen behålla; ty det skall åter väl gå, och jag skall komma eder till hjelp i nöd och ångest, ibland fienderna.:lm, Ack! min moder, att du mig födt hafver, öfver hvilken hvar man Jadut ropar i hela landena; hafver jag dock uppå ocker hvarken lånt eller tagit, likväl bannar mig hvar man.k+, Så att den som sju barn hafver, hon skall elända varda, och af hjertat sucka; ty deras sol skall bittida på dagenom nedergå, att deras berömmelse och glädje skall en ända hafva, och de som qvare blifva, skall jag gifva uti svärd för deras fiendar, säger Herren. ~~}}>|{zzDyy xww2vutt7ts:rqpoo/nimmlWkjjMihh gfeeEdd.ccbaaa^a``__^^Q]S\:[[ZYXXyWWVVUTTASS>RRQPOONaMM L]KJIIHIGG9FF5EDDpCCBRA9@@?K>==T<;::%988=76645e4~33522#1120G//1.1-o,,d+d** ))7(d''&%%.$$#Y# "F!} }EBzkd< 1>c{y  t  {u/ XKUb#,Si, jag skall låta dem komma utu nordlandet, och vill församla dem ifrå jordenes ändar, både blinda, halta, hafvande qvinnor, och dem som nyfödt hafva, så att de skola i en stor hop hit igenkomma.Ia ,Ty så säger Herren: Roper öfver Jacob med glädje, och fröjder eder öfver hufvudet ibland Hedningarna. Roper högt, priser, och säger: Herre, hjelp dino folke, dem igenblefnom i Israel.`,Ty den tiden skall ännu komma, att vaktare på Ephraims berg ropa skola: Upp, och låter oss gå upp till Zion, till Herran vår Gud.f_E,Du skall åter plantera vingårdar på Samarie bergom; plantera skall man, och pipa dertill.^5,Nu väl, jag skall åter uppbygga dig, så att du skall uppbyggd heta, du jungfru Israel; du skall ännu med fröjd slå i trummo, och utgå i dans.%]C,Herren hafver mig synts i fjerran land. Jag hafver ju alltid och allstädes haft dig kär; derföre hafver jag dragit dig till mig af blotta barmhertighet. \ ,Så säger Herren: Det folk, som qvar blifvet är för svärdet, hafver funnit nåde i öknene; Israel drager bort till sina ro.t[ c,På den samma tiden, säger Herren, skall jag vara alla Israels slägters Gud, och de skola vara mitt folk.Z-,Ty Herrans grymma vrede skall icke upphålla, tilldess han gör och uträttar hvad han i sinnet hafver; på sistone skolen I väl förnimma det.Y},Si, ett Herrans väder skall komma med grymhet; ett förskräckeligit oväder skall falla de ogudaktiga öfver hufvudet.BX,Och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara edar Gud.W{,Och hans väldige skall utaf honom sjelfvom född varda, och hans Herre komma utaf honom sjelfvom, och jag skall låta honom nalkas mig, och han skall för mig komma; tv hvilken är den eljest, som med så viljogt hjerta nalkas mig? säger Herren.V,Hans söner skola vara såsom tillförene, och hans menighet skall trifvas för mig; ty jag vill alla dem hemsöka, som honom plåga. U ,Och lof och fröjd skall gå derut: ty jag skall föröka, dem, och icke förminska; Jag skall göra dem stora, och icke mindre.QT,Detta säger Herren: Si, jag skall vända Jacobs hyddors fängelse, och förbarma mig öfver hans boning; och staden skall åter utur askone uppbyggd varda, och templet skall stå som det stå skall.&SE,Men dig vill jag åter helbregda göra, och hela din sår, säger Herren; derföre, att man kallar dig den fördrefna; och Zion, den der ingen efterfrågar.|Rq,Derföre, alle de som dig frätit hafva, de skola uppfrätne varda, och alle de som dig ångest gjort hafva, skola fångne varda, och de som dig beröfvat hafva, skola beröfvade varda, och alle de som dig skinnat hafva, skola skinnade varda.(QI,Hvad ropar du öfver din skada, och öfver din stora värk? Hafver jag dock detta gjort dig för dina stora missgerningar, och för dina starka synders skull.kPO,Alle dine älskare förgäta dig, och fråga der intet efter. Jag hafver slagit dig, lika som jag sloge en fienda, och såsom en obarmhertig stupat dig för dina stora missgerningars skull, och för dina starka synders skull.TO!, Dina sak handlar ingen, att han måtte förbinda dem; dig kan ingen läka.`N9, Ty detta säger Herren: Din skade är allt för stor, och din sår äro allt för ond.M', Ty jag är när dig, säger Herren, att jag skall hjelpa dig; ty jag skall göra en ända med alla de Hedningar, dit jag dig förskingrat hafver; men med dig vill jag icke ända göra; men jag vill näpsa dig med måttelighet, på det du icke skall hålla dig oskyldig.L), Derföre frukta du dig intet, min tjenare Jacob, säger Herren, och gif dig icke, Israel; ty si, jag vill hjelpa dig utu fjerran land, och dina säd utu sins fängelses land; så att Jacob skall igenkomma, lefva i frid, och nog hafva, och ingen skall förskräcka honom.fKE, Utan de skola tjena Herranom sinom Gud, och sinom Konung David, den jag dem uppväcka skall.DJ,Men det skall ske på den tiden, säger Herren Zebaoth, att jag hans ok sönderbryta skall af dinom hals, och slita din band sönder, att du deruti dem främmandom intet mer tjena skall;I,Ack! det är ju en stor dag, och hans like hafver icke varit; och en bedröfvelsetid är i Jacob, likväl skall dem der uthulpet varda.cH?,Men fråger dock derefter, och ser till, om en mansperson föda kan? Huru går det då till, att jag ser alla män hålla sina händer uppå sina länder, såsom qvinnor i barnsnöd, och att all ansigte så blek äro? G,Ty så säger Herren: Sant året, det går ju ömkeliga till med eder; det är intet annat än fruktan på färde, och ingen frid.FF,Och dessa äro de ord, som Herren talade om Israel och Juda.nEU,Ty si, den tiden kommer, säger Herren, att jag mins folks fängelse, både Israels och Juda, vända skall, säger Herren, och skall låta dem igenkomma uti det land, som jag deras fäder gifvit hafver, att de det besitta skola.fDE,Detta säger Herren, Israels Gud: Skrif dig all de orden uti ena bok, de jag talar till dig;?C {,Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia:'BG, Derföre säger Herren alltså: Si, jag skall hemsöka Semaja af Nehelam, samt med hans säd, så att ingen af hans skall blifva ibland detta folket, och skall icke se det goda, som jag desso mino folke göra vill, säger Herren; ty han hafver med sitt tal afvändt dem ifrå Herranom.mAS,Sänd bort till alla fångarna, och låt säga dem: Detta säger Herren emot Semaja af Nehelam: Derföre, att Semaja propheterar eder, och jag hafver dock intet sändt honom, och hafver gjort, att I förlåten eder uppå lögn;<@s,Derföre skedde Herrans ord till Jeremia, och sade:e?C,Och Zephanja Presten hade läsit det samma brefvet, och låtit Jeremia Propheten höra det.:>m,Derföre, att han till oss i Babel sändt hafver, och låtit säga: Det skall ännu länge vara; bygger hus, der I uti bon, och planterer trägårdar, att I äten der frukt af.U=#,Och nu, hvi straffar du då icke Jeremia af Anathoth, den eder propheterar?K<,Herren hafver satt dig till en Prest uti Prestens Jehojada stad, att I skolen tillsiare vara uti Herrans hus öfver alla ursinniga och spåmän, att du skall sätta dem i fångahus och i stock;Y;+,Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud; derföre, att du under ditt namn hafver bref sändt till allt folket, som i Jerusalem är, och till Presten Zephanja, Maaseja son, och till alla Presterna, och sagt:3:a,Och emot Semaja af Nehelam skall du säga:S9,Derföre att de bedrefvo en galenskap i Israel, och bedrefvo hor med annars mans hustrur, och predikade lögn i mitt Namn, det jag dem intet befallt hade. Detta vet jag, och betygar det, säger Herren.C8,Så att man skall göra bannor af dem ibland alla fångar af Juda, som i Babel äro, och säga: Herren göre dig lika som Zedekia och Achab, hvilka Konungen af Babel på eld steka lät;~7u,Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud, emot Achab, Kolaja son, och emot Zedekia, Maaseja son, hvilke eder lögn spå i mitt Namn: Si, jag skall gifva dem uti NebucadNezars händer, Konungens i Babel; han skall låta slå dem för edor ögon;~6u,Men I alle, som fångne bortförde ären, de jag hafver ifrå Jerusalem till Babel draga låtit, hörer Herrans ord.15[,Derföre, att de icke hafva hört min ord, säger Herren, de jag städse med mina tjenare Propheterna till eder sändt hafver; men I villen intet höra, säger Herren.{4o,Och skall förfölja dem med svärd, hunger och pestilentie, och skall icke låta dem blifva, uti något rike på jordene, så att de skola varda till bannor, till under, till hån och spott, ibland all folk, dit jag dem utdrifvandes varder;D3,Ja, så säger Herren Zebaoth: Si, jag skall sända ibland dem svärd, hunger och pestilentie, och skall så ställa mig med dem, lika som med de onda fikon, de man vämjar vid att äta;A2{,Ty detta säger Herren om Konungen, som på Davids stol sitter, och om allt folket, som i denna stadenom bor, nämliga om edra bröder, som med eder uti fängelset icke utdragne äro;I1 ,Ty I menen, att Herren hafver uppväckt eder Propheter i Babel.%0C,Så skall jag låta mig finna af eder, säger Herren; och jag skall vända edart fängelse, och församla eder utur all folk, och utaf all rum, dit jag eder utdrifvit hafver, säger Herren; och skall låta eder återkomma till detta rum igen, dädan jag eder hafver bortföra låtit.O/, I skolen söka mig, och finna mig; ty om I mig af allt hjerta söken,T.!, Och I skolen åkalla mig, och gå och bedja mig, och jag skall höra eder.5-c, Ty jag vet väl, hvad tankar jag hafver om eder, säger Herren, nämliga fridsens tankar, och icke bedröfvelsens, att jag skall gifva eder den ända, som I vänten efter.E,, Ty så säger Herren; När i Babel sjutio år ute äro, så skall jag besöka eder, och skall uppväcka mitt nådeliga ord öfver eder, att jag skall låta eder komma till detta rum igen.X+), Ty de spå eder lögn i mitt Namn; jag hafver intet sändt dem, säger Herren.3*_,Ty detta, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Låter icke de Propheter, som när eder äro, och de spåmän bedraga eder, och sköter intet edra drömmar som I drömmen;)+,Söker stadsens bästa, dit jag hafver låtit bortföra eder, och beder för honom till Herran; ty då honom väl går, så går eder ock väl.N(,Tager eder hustrur, och föder söner och döttrar; gifver edra söner hustrur, och gifver edra döttrar män, att de måga föda söner och döttrar; föröker eder der, så att I icke ären få.^'5,Bygger hus, der I uti bo kunnen; planterer trädgårdar, der I frukt af äta mågen.&},Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud, till alla fångar, som jag hafver låtit bortföra ifrå Jerusalem till Babel:%/,Genom Elasa, Saphans son, och Gemaria, Hilkia son, hvilka Zedekia, Juda Konung, sände till Babel, till NebucadNezar, Konungen i Babel, och sade:$7,Sedan Konung Jechonia och Drottningen, med kamererarena, och Förstarna i Juda och Jerusalem, samt med timbermän och smeder i Jerusalem, borto voro;{# q,Detta äro de ord, i de brefvena, som Propheten Jeremia sände af Jerusalem, till de igenlefda äldsta som bortförde voro, och till Presterna, och Propheterna, och till allt folket, som NebucadNezar ifrå Jerusalem till Babel bortfört hade;\"1,Och så blef den Propheten Hanania död, på det samma året, i sjunde månadenom.&!E,Derföre säger Herren alltså: Si, jag skall taga dig bort utaf jordene; i detta året skall du dö: ty du hafver med ditt tal afvändt dem ifrå Herranom.= s,Och Propheten Jeremia sade till den Propheten Hanania: Hör dock, Hanania; Herren hafver intet sändt dig, och du hafver åstadkommit, att detta folket förlåter sig uppå lögn.{o,Ty detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Ett jernok hafver jag hängt allo desso folkena på halsen, der de med tjena skola NebucadNezar, Konungen i Babel, och de måste tjena honom; ty jag hafver ock gifvit honom vilddjuren på markene., Gack bort, och säg Hanania: Detta säger Herren: Du hafver sönderbrutit träoket, så gör nu ett jernok i samma staden. , Men Herrans ord skedde till Jeremia, sedan den Propheten Hanania hade sönderbrutit oket af Jeremia Prophetens hals, och sade:fE, Och Hanania sade, i allt folkens närvaro: Detta säger Herren: Likaså skall jag sönderbryta NebucadNezars ok, Konungens i Babel, af all folks hals, förr än tu år förlidna äro. Och Propheten Jeremia gick sin väg.P, Då tog Hanania oket af Prophetens Jeremia hals, och sönderbröt det.), Men när en Prophet propheterar om frid, så varder man kännandes, om Herren honom i sanningene sändt hafver, då hans ord fullkomnad varda.&E,De Propheter, som för mig och för dig varit hafva af ålder, de hafva propheterat emot mång land och stor rike, om örlig, om olycko, och om pestilentie.c?,Men hör dock likväl detta ordet, som jag för din öron, och allt folkens öron, talar:9k,Och sade: Amen! Herren göre alltså; Herren stadfäste din ord, som du spått hafver, att han låter Herrans hus kärile, samt med alla fångna, komma till detta rummet igen.,Då svarade Propheten Jeremia till den Propheten Hanania, uti Presternas och allt folkens närvaro, som i Herrans hus stodo;b=,Dertill skall jag ock låta Jechonia, Jojakims son, Juda Konung, samt med alla fångar af Juda, som till Babel förde äro, komma till detta rummet igen, säger Herren; ty jag skall sönderbryta Konungens ok i Babel.J ,Och förr än tu år förlidna äro, skall jag låta åter igenkomma till detta rummet alla Herrans hus kärile, hvilka NebucadNezar, Konungen i Babel, hädantagit och till Babel fört hafver.b=,Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Jag hafver sönderbrutit Konungens ok i Babel.o Y,Och i det samma året, uti Zedekia, Juda Konungs, rikes begynnelse, i femte månadenom af fjerde årena, talade Hanania, Assurs son, en Prophet af Gibeon, till mig uti Herrans hus, i Presternas och allt folkens närvaro, och sade:*M,De skola till Babel förde varda, och der blifva intill den dagen, jag söker dem, säger Herren; och jag låter dem åter här uppkomma till detta rummet igen.,Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud, om de tyg som ännu qvarblefne äro i Herrans hus, och i Juda Konungs hus, och i Jerusalem:=s,De NebucadNezar, Konungen i Babel, icke borttog, då han bortförde Jechonia, Jojakims son, Juda Konung, ifrå Jerusalem till Babel, samt med alla Förstarna i Juda och Jerusalem; ,Ty så säger Herren Zebaoth om stodarna, och om hafvet, och om stolarna, och om de tyg, som ännu qvarblefna äro i denna staden,S ,Äro de Propheter, och hafva Herrans ord, så låt dem det Herranom Zebaoth afbedja, att de qvarblefne kärilen i Herrans hus och Juda Konungs hus, och i Jerusalem, icke också till Babel förde varda. ,Hörer dem intet; utan tjener Konungenom af Babel, så blifven I lefvande. Hvi skulle dock denna staden varda till ett öde?  ,Och till Presterna, och till allt detta folket talade jag, och sade: Detta säger Herren: Hörer edra Propheters ord intet, som eder prophetera, och säga: Si, de kärile af Herrans hus komma nu snart ifrå Babel hem igen; förty de prophetera eder lögn.9 k,Och jag hafver intet sändt dem, säger Herren, utan de prophetera lögn i mitt Namn på det jag skall utdrifva eder, och I förgås samt med Propheterna, som eder prophetera. ,Derföre hörer de Propheters ord intet, som säga eder: I varden intet tjenande Konungenom af Babel; ty de prophetera eder lögn.'G, Hvi viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och pestilentie; såsom Herren sagt hafver öfver det folk, som Konungenom i Babel icke tjena, vill?5c, Och jag talade allt detta, till Zedekia, Juda Konung, och sade: Böjer edar hals under Konungens ok i Babel, och tjener honom och hans folke, så skolen I blifva lefvande.4a, Ty hvilket folk, som böjer sin hals under Konungens ok i Babel, och tjenar honom, dem skall jag låta blifva uti sitt land, att de måga der bygga och bo, säger Herren.  , Förty de spå eder lögn, på det de skola draga eder långt bort utur edart land, och jag då utdrifver eder, och I förgåns.!;, Derföre hörer intet edra Propheter, spåmän, drömtydare, dagsväljare och trollkarlar, som säga eder: I varden intet tjenande Konungenom af Babel.!,Men hvilket folk och rike icke vill tjena Konungenom af Babel, NebucadNezar, och hvilken som icke gifver sin hals under Konungens ok af Babel, det folket skall jag hemsöka med svärd, hunger och pestilentie, säger Herren, tilldess jag förgör dem genom hans hand.-S,Och all folk skola tjena honom, hans sone, och hans sonasone, tilldess hans lands tid ock kommer; då mång folk och stora Konungar skola låta tjena sig af honom.B},Men nu hafver jag gifvit all denna landen uti mins tjenares hand, NebucadNezars, Konungens i Babel, och hafver desslikes gifvit honom de vilddjur på markene, att de honom tjena skola. 9,Jag hafvet gjort jordena, och menniskona, och djuren, som på jordene äro, genom mina stora kraft och uträcktom arm, och gifver henne hvem jag vill.}s,Och befall dem, att de säga sina herrar: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Så skolen I säga edra herrar:g~G,Och sänd det till Konungen i Edom, till Konungen i Moab, till Konungen öfver Ammons barn, till Konungen i Tyro, och till Konungen i Zidon, med de sändningabåd, som till Zedekia, Juda Konung, till Jerusalem komne äro;T}!,Detta säger Herren till mig: Gör dig ett ok, och häng det på din hals;x| k,Uti Jojakims rikes begynnelse, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ordet af Herranom till Jeremia, och sade:{,Alltså var Ahikams, Saphans sons, hand med Jeremia, att han icke kom i folkens händer, att de hade mått dräpit honom.z1,De förde honom utur Egypten, och hade honom in till Konung Jojakim; han lät då dräpa honom med svärd, och lät begrafva hans kropp snöpliga.kyO,Men Konung Jojakim sände några män in uti Egypten, ElNathan, Achbors son, och andra med honom.Ax{,Men då Konung Jojakim, och alle hans väldige och Förstar, hans ord hörde, ville Konungen låta döda honom. Och Uria förnam det, fruktade sig, och flydde, och for in uti Egypten;5wc,Var också en, den der propheterade i Herrans Namn, Uria, Semaja son, af Kiriath Jearim; den samme propheterade emot denna staden, och emot detta landet, lika som Jeremia.v,Likväl lät Hiskia, Juda Konung, och hela Juda icke fördenskull döda honom; ja, de fruktade heldre Herran, och bådo inför Herranom; då ångrade ock Herren det onda, som han emot dem talat hade. Derföre göre vi ganska illa emot våra själar.u1,Uti Hiskia, Juda Konungs, tid var en Prophet benämnd Micha af Moresa; han talade till allt Juda folk, och sade: Detta säger Herren Zebaoth: Zion skall upplöjd varda såsom en åker, och Jerusalem skall blifva till en stenhop, och ( Herrans ) hus berg till en vildan skog.gtG,Och någre af de äldsta i landena stodo upp, och talade till hela hopen af folket, och sade:'sG,Då sade Förstarna, och allt folket, till Presterna och Propheterna: Denne är icke saker till döds; ty han hafver talat till oss i Herrans vår Guds Namn.orW,Dock skolen I veta, att om I dräpen mig, så läggen I oskyldigt blod uppå eder sjelfva, uppå denna staden och hans inbyggare; ty i sanningene hafver Herren sändt mig till eder, att jag allt detta för edor öron tala skulle.`q9,Si, jag är i edra händer: I mågen göra med mig, såsom eder godt och rätt tyckes.*pM, Så bättrer nu edart väsende, och handel, och hörer Herrans edars Guds röst, så skall ock Herren låta sig ångra det onda, som han emot eder talat hafver.Ao{, Men Jeremia sade till alla Förstarna, och till allt folket: Herren hafver sändt mig, att jag detta allt, som I hört hafven, predika skulle, emot detta huset, och emot denna staden.Dn, Och Presterna och Propheterna talade inför Förstarna och allo folkena, och sade: Denne är döden värd; ty han hafver predikat emot denna staden, såsom I med eder öron hört hafven.|mq, Då nu Juda Förstar det hörde, gingo de utu Konungshuset upp i Herrans hus, och satte sig för Herrans nya port.sl_, Hvi djerfves du prophetera i Herrans Namn, och säga: Det skall så gå med desso husena likasom med Silo, och denne staden skall så öde varda, att der ingen mer inne bor? Och allt folket församlade sig i Herrans hus emot Jeremia.-kS,Och Jeremia nu uttalat hade allt det Herren honom befallt hade att säga allo folkena, grepo honom Presterna, Propheterna och allt folket, och sade: Du måste dö.qj[,Då nu Presterna, Propheterna och allt folket hörde Jeremia, att han sådana ord talade i Herrans hus;~iu,Så skall jag göra med desso huse likasom med Silo, och göra denna staden allom Hedningom på jordene till bannor.}hs,Att I hören mina tjenares Propheternas ord, de jag städse till eder sändt hafver, och I dock intet höra villen;g,Och säg till dem: Detta säger Herren: Om I icke hören mig, så att I vandren uti min lag, som jag eder föresatt hafver;Nf,Om de tilläfventyrs höra kunna och omvända sig, hvar och en ifrå sitt onda väsende, på det jag ock måtte ångra mig det onda, som jag tänker att göra dem, för deras onda väsendes skull.ieK,Detta säger Herren: Gack in uti gården, åt Herrans hus, och predika för alla Juda städer, som der ingå till att tillbedja i Herrans hus, all de ord som jag dig befallt hafver att säga dem, och lägg der inte bort af;id M,Uti Jojakims rikes begynnelse, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ord af Herranom, och sade:c',&Han hafver öfvergifvit sina hyddo, lika som ett ungt lejon; och så är deras land förstördt af tyrannens vrede, och af hans grymma vrede.^b5,%Och deras ängar, der så väl tillstod, äro förderfvada, af Herrans grymma vrede.~au,$Så, skola herdarna ropa, och de väldige öfver hjorden skola jämra sig, att Herren så hafver ödelagt deras bet.f`E,#Och herdarna skola icke kunna fly, och de väldige öfver hjorden skola icke undkomma kunna.Z_-,"Jämrer eder nu, I herdar, och roper, och välter eder I asko, I väldige öfver hjorden; ty tiden är kommen, att I skolen slagtade och förströdde varda, och skolen sönderfalla, såsom ett kosteligit fat.j^M,!Så, skola de slagne af Herranom på samma tid ligga, ifrå den ena jordenes ända till den andra ändan. De skola intet varda begråtne, eller upptagne, eller begrafne, utan måste ligga på markene, och till träck blifva.%]C, Detta säger Herren Zebaoth: Si, en plåga skall komma ifrå det ena folket till det andra, och ett stort väder skall uppväckt varda ifrå landsens sido.Z\-,Hvilkens ljud skall höras intill verldenes ända; ty Herren hafver till att skaffa i rätta med Hedningomen, och skall hålla en dom med allt kött; de ogudaktiga skall han gifva under svärd, säger Herren.[!,Och du skall prophetera dem all dessa orden, och säg till dem: Herren skall ryta utu höjdene, och låta höra sin dunder utaf sine heliga boning; han skall ryta öfver sina boning, han skall sjunga ena viso, lika som en vintrampare, öfver alla landsens inbyggare;yZk,Ty si, uti dem stadenom, som af mitt Namn nämnd är, begynner jag till att plåga; menen I, att I skolen ostraffade blifva? I skolen intet ostraffade blifva; ty jag kallar svärdet öfver alla de som bo på jordene, säger Herren Zebaoth.Y ,Och om de icke vilja taga bägaren af dine hand och dricka, så säg till dem: Alltså säger Herren Zebaoth: I skolen dricka.?Xw,Och säg till dem: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Dricker, att I druckne varden, spyn och fallen, och icke kunnen uppstå, för svärdet som jag ibland eder sända skall.8Wi,Allom Konungom norrut, både när och fjerran, den ene med den andra; och allom Konungom på jordene, som på jordenes krets äro; och Konung Sesach skall dricka efter dessa.PV,Allom Konungom i Simri, allom Konungom i Elam, allom Konungom i Meden;MU,Allom Konungom i Arabien, allom Konungom vesterut, de i öknene bo;VT%,Dem af Dedan, dem af Thema, dem af Bus, och allom Förstom i de landsändar;cS?,Allom Konungom i Tyro; allom Konungom i Zidon; Konungomen i de öar på hinsidone hafvet;1R],Dem af Edom, dem af Moab, Ammons barnom;Q',All land vesterut; allom Konungom i Uz land, allom Konungom i de Palestiners land, samt med Askelon, Gasa, Ekron, och dem igenlefdom i Asdod;kPO,Desslikes Pharao, Konungenom i Egypten, samt med hans tjenarom, hans Förstar och allt hans folk;:Om,Nämliga Jerusalem, Juda städer, hans Konungar och Förstar, att de skola öde och förstörde ligga, och skola vara till hån och bannor, såsom det nu i denna dag tillstår;fNE,Och jag tog bägaren af Herrans hand, och skänkte allom folkom, der Herren sände mig till;eMC,Att de måga dricka, raga och blifva galne, för svärdena som jag ibland dem sända skall.)LK,Ty så säger Herren, Israels Gud, till mig: Tag denna vinbägaren, fullan med vrede utaf mine hand, och skänk derutaf allom folkom, dem jag sänder dig till;+KO,Och de skola också tjena, ändock de mägtig folk och väldige Konungar äro. Alltså skall jag vedergälla dem efter förtjenst, och efter deras händers verk.>Ju, Alltså skall jag låta komma öfver detta land all min ord, som jag emot det talat hafver, nämliga allt det i denna bok skrifvet står, det Jeremia öfver all folk spått hafver.]I3, Men när de sjutio år ute äro, så skall jag hemsöka Konungen i Babel, och allt det folket, säger Herren, för deras missgerningars skull; dertill ock de Chaldeers land, och skall görat till ett evigt öde.H{, Så att allt detta landet skall öde och förstördt ligga; och skola denna folken tjena Konungen i Babel i sjutio år.oGW, Och skall taga ifrå dem all glädjesång, brudgummes och bruds röst, qvarns röst, och lyktos ljus:aF;, Si, så skall jag utsända och komma låta allt folk af nordan, säger Herren, och min tjenare NebucadNezar, Konungen i Babel, och skall låta dem komma öfver detta land, och öfver dem som deruti bo, och öfver allt detta folk som häromkring ligger, och skall gifva dem till spillo och förderfvelse, och göra dem till hån och evigt öde;PE,Derföre så säger Herren Zebaoth: Efter I icke villen höra min ord, D,Men I villen intet höra mig, säger Herren, på det I ju skullen förtörna mig, genom edra händers verk, till edor egen olycko./CW,Efterföljer icke andra gudar, så att I tjenen och tillbedjen dem, på det I icke skolen förtörna mig, genom edra händers verk, och jag eder olycko tillfoga må.@By,Då han sade: Omvänder eder hvar och en af sinom onda väg, och ifrån edart onda väsende; så skolen I blifva i landena, som Herren eder och edra fäder gifvit hafver, i evig tid.:Am,Så hafver ock Herren sändt till eder alla sina tjenare Propheterna ganska fliteliga; men I hafven intet velat höra dem, eller böja edor öron dertill, att I måtten hörat;Y@+,Herrans ord är skedt till mig, ifrå trettonde årena Josia, Amos sons, Juda Konungs, allt intill denna dag, och jag hafver det nu i tre och tjugu år med flit predikat eder; men I hafven icke velat hörat.q?[,Hvilket ock Propheten Jeremia talade till allt Juda folk, och till alla Jerusalems inbyggare, och sade:A> },Detta är det ord, som till Jeremia skedde, öfver allt Juda folk, uti fjerde årena Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, hvilket det första året är NebucadNezars, Konungens i Babel;=), Och skall sända svärd, hunger och pestilentie ibland dem, tilldess de skola förgås af landena, som jag dem och deras fäder gifvit hafver.b<=, Jag skall foga dem olycko till, och icke låta dem blifva i något rike på jordene, så att de skola komma till skam, till ett ordspråk, till en fabel, och till bannor, i all rum, dit jag dem bortdrifvandes varder;;,Men lika som de onda fikon så ond äro, att man dem icke äta kan, säger Herren; alltså vill jag bortgifva Zedekia, Juda Konung, samt med hans Förstar, och hvad qvart blifvet är i Jerusalem; de som äro qvarblefne i detta landet, och de som uti Egypti land bo.7:g,Och skall gifva dem hjerta till att känna mig, att jag är Herren, och de skola vara mitt folk, och jag vill vara deras Gud; ty de skola af allt hjerta vända sig till mig..9U,Och skall nådeliga se till dem, och skall låta dem komma hit i landet igen, och skall uppbygga dem, och icke nederslå; jag skall plantera dem, och icke upprycka;A8{,Detta säger Herren, Israels Gud: Likasom dessa fikonen äro god, alltså skall jag nådeliga upptaga de fångar af Juda, hvilka jag hafver låtit hädanfara in uti de Chaldeers land;37a,Då skedde Herrans ord till mig, och sade:76g,Och Herren sade till mig: Jeremia, hvad ser du? Jag sade: Fikon; de goda fikonen äro ganska god, och de onda äro fast ond, så att man intet kan äta dem, så ond äro de.;5o,Uti dem ena korgenom voro ganska god fikon, såsom de först mogna fikonen äro; uti dem andra korgenom voro ganska ond fikon, så att man intet kunde äta dem, så ond voro de.4 ,Si, Herren viste mig två fikonakorgar, satta inför Herrans tempel, sedan NebucadNezar, Konungen i Babel, hade bortfört Jechonia, Jojakims son, Juda Konung, samt med Juda Förstar, timbermän och smeder, ifrå Jerusalem, och låtit dem komma till Babel.n3U,(Och skall foga eder en evig skam till, och en evig försmädelse, den aldrig förgäten skall varda.2,'Si, så skall jag taga eder bort, och bortkasta eder samt med stadenom, som jag eder och edra fäder gifvit hafver, ifrå mitt ansigte;Q1,&Nu medan I sägen Herrans tunge, derföre säger Herren alltså: Efter I kallen ordet Herrans tunga, och jag till eder sändt hafver, och hafver säga låtit, att I icke skullen kallat Herrans tunga;i0K,%Derföre skolen I säga till Propheten alltså: Hvad svarar Herren dig? Och hvad säger Herren?:/m,$Och kaller det icke mer Herrans tunga; ty hvarjom och enom skall hans egen ord vara till en tunga, efter I alltså lefvandes Guds, Herrans Zebaoths, vårs Guds ord förvänden.v.e,#Men så skall den ene tala med dem andra, och säga sig emellan: Hvad svarar Herren? Och hvad säger Herren?-,"Och om en Prophet, eller Prest, eller folk varder sägandes: Det är Herrans tunge; densamma skall jag hemsöka, och hans hus dertill.R,,!Om detta folk, eller en Prophet, eller en Prest varder dig frågandes, och säger: Hvilket är Herrans tunge? så skall du säga till dem, hvad den tungen är: Jag skall bortkasta eder, säger Herren.+!, Si, jag vill till de som falska drömmar prophetera, säger Herren, och predika dem, och förföra mitt folk med sine lögn och lösaktig ting; efter jag dock intet hafver sändt dem, och intet befallt dem, och de ej heller desso folkena nyttige äro, säger Herren.q*[,Si, jag vill till de Propheter, säger Herren, som sitt eget ord föra, och säga: Han hafver det sagt.i)K,Derföre, si: Jag vill till de Propheter, säger Herren, som min ord stjäla den ene dem andra.h(I,Är icke mitt ord lika som en eld, säger Herren, och såsom en hammar, den berg sönderslår?3'_,En Prophet, som drömmar hafver, han predike drömmar; men den som mitt ord hafver, han predike mitt ord rätt. Huru när kommer agnar och hvete tillhopa? säger Herren.8&i,Och vilja, att mitt folk skall förgäta mitt Namn, för deras drömmars skull, som den ene för den andra predikar, såsom deras fäder förgåto mitt Namn för Baals skull.p%Y,När vilja nu Propheterna igenvända? de der lögn prophetera, och prophetera sins hjertas bedrägeri; ~.}|{{dzyyhxwvuuPtmsssFrqqrppboknomqlkk7jj8iFhhgGf|eendcdbbYaa`___^]\\N[[ZY)X~XCWW7V9UTTSmRQQ P4OOKNMM*LUK%JJ3II!HGGF`EJDWBB:AX@??\>>A>=<< ;;:98766w55 4C3221L10a/w.-,a+~**()N(M''Q&%%$$#?""[!!M j].M,I_]u])+6 s  #xlRA-,%Så var Pharaos här dragen utur Egypten; och de Chaldeer, som för Jerusalem lågo, då de sådant rykte hörde, voro ifrå Jerusalem afdragne.Z-,%Ty Jeremia gick nu ut och in ibland folket, och ingen lade honom nu i fängelse..U,%Likväl sände Konung Zedekia Jehuchal, Selemja son, och Zephania, Maaseja son, Presten, till Propheten Jeremia, och lät säga honom: Bed Herran vår Gud för oss.{o,%Men han, och hans tjenare, och folket i landena, lydde intet Herrans ord, som han genom Propheten Jeremia talade. ',%Och Zedekia, Josia son, vardt Konung uti Chonia stad, Jojakims sons; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, gjorde honom till Konung i Juda land.!;,$ Så tog Jeremia en annan bok, och fick henne Baruch, Neria sone, skrifvarenom: och han skref deruti, af Jeremia mun, all de ord som i bokene stodo, som Jojakim, Juda Konung, hade i eld uppbränna låtit; och till de samma vordo ännu mycket flere ord tillagd, än de förra voro.%,$Och jag skall hemsöka honom, och hans säd, och hans tjenare, för deras missgerningars skull, och jag skall låta komma öfver dem, och öfver Jerusalems inbyggare, och öfver dem i Juda, alla den olycko, som jag till dem talat hafver, och de dock intet höra ville.F,$Derföre säger Herren om Jojakim, Juda Konung: Det skall ingen af hans säd sitta på Davids stol, och hans kropp skall utkastad varda, och ligga i hetta om dagen, och i frost om nattena.  ,$Och säg till Jojakim, Juda Konung: Detta säger Herren: Du hafver uppbränt bokena, och sagt: Hvi hafver du deruti skrifvit, att Konungen af Babel komma skall och förderfva detta landet, och görat så att hvarken folk eller fä mer derinne blifva skall? ',$Tag dig åter en annor bok, och skrif all de förra orden deruti, som i den första bokene stodo, den Jojakim, Juda Konung, uppbränt hafver; #,$Då skedde Herrans ord till Jeremia, sedan Konungen hade uppbränt bokena, och de ord, som Baruch utaf Jeremia mun skrifvit hade, och sade:T !,$Dertill böd ändå Konungen Jerahmeel, Hammelechs sone, och Seraja, Asriels sone, och Selemja, Abdeels sone, att de skulle gripa Baruch skrifvaren, och Jeremia Propheten; men Herren hade förgömt dem. ,$Ändock ElNathan, Delaja och Gemaria bådo Konungen, att han dock icke ville uppbränna bokena; men han hörde dem intet. ,$Och ingen förskräckte sig eller sönderref sin kläder, hvarken Konungen, eller hans tjenare, hvilke dock all dessa orden hört hade;:m,$Som nu Judi tre eller fyra blad läsit hade, skar han henne sönder med enom skrifknif, och kastade i elden, som i skorstenenom var, tilldess boken platt uppbrändes i eldenom.Q,$Men Konungen satt i vinterhusena, för skorstenen, i nionde månadenom.F,$Då sände Konungen Judi åstad, till att hemta bokena. Han tog henne utur Elisama cancellerens kammar, och Judi las henne för Konungenom, och allom Förstomen, som för Konungenom stodo.5,$Men de gingo in till Konungen i förpalatset, och läto bokena blifva qvara i Elisama cancellerens kammar, och sade för Konungenom all dessa orden.s_,$Då sade Förstarna till Baruch: Gack bort, och förgöm dig med Jeremia, så att ingen vet hvar I ären.zm,$Baruch sade till dem: Han las mig all dessa orden till, utaf sinom mun, och jag skref dem med bläck uti bokena._7,$Och sporde de Baruch: Säg oss, huru hafver du skrifvit all dessa orden utu hans mun?%,$Och då de all orden hört hade, förskräcktes de hvar emot den andra, och sade till Baruch: Vi vilje förkunna Konungenom all dessa orden.lQ,$Och de sade till honom: Sätt dig, och läs, att vi måge hörat. Och Baruch las för deras öron.w,$Då sände alle Förstarna Judi, Nethania son, Selemia sons, Cusi sons, efter Baruch, och läto säga honom: Tag den bokena med dig, der du utu för folkena läsit hafver, och kom hit. Och Baruch, Neria son, tog bokena med sig, och kom till dem.s~_,$ Och Michaja förkunnade dem all de ord, som han hört hade, då Baruch las utu bokene för folkens öron.e}C,$ Gick han ned uti Konungshuset, uti cancelliet; och si, der såto alle Förstarna, Elisama cancelleren, Delaja, Semaja son, ElNathan, Achbors son, Gemaria, Saphans son, och Zedekia, Hanania son, samt med alla Förstarna.[|/,$ Då nu Michaja, Gemaria son, Saphans sons, all Herrans ord utu bokene hört hade,;{o,$ Och Baruch las utu bokene Jeremia ord i Herrans hus, uti Gemaria kammar, Saphans sons, cancellerens, i öfra gårdenom, inför den nya porten åt Herrans hus, för allo folkena.lzQ,$ Men det begaf sig uti femte årena Jojakims, Josia, sons, Juda Konungs, uti nionde månadenom, att man förkunnade ena fasto för Herranom allo folkena i Jerusalem, och allo folkena, som utaf Juda städer till Jerusalem kommo.y,$Och Baruch, Neria son, gjorde allt det Propheten Jeremia honom befallt hade, och las Herrans ord utu bokene, i Herrans hus.Xx),$Om de tilläfventyrs måtte ödmjuka sig med bedjande inför Herranom, och omvända sig, hvar och en ifrå sitt onda väsende; ty vreden och grymheten är stor, der Herren emot detta folket om talat hafver.cw?,$Men gack du derin, och läs bokena, der du Herrans ord af minom mun uti skrifvit hafver, för folkena i Herrans hus, på fastodagomen; och skall desslikes läsa dem för hela Juda öron, som uti deras städer inkomma;gvG,$Och Jeremia böd Baruch, och sade: Jag är fången, så att jag icke kan gå uti Herrans hus;u,$Då kallade Jeremia Baruch, Neria son. Den samme Baruch skref uti ena bok af Jeremia mun all Herrans ord, som han till honom talat hade.etC,$Om tilläfventyrs Juda hus, när de höra all den olycko, som jag hafver i sinnet att göra dem, sig omvända måga, hvar och en ifrå sitt onda väsende, på det jag måtte förlåta dem deras missgerningar och synder.^s5,$Tag ena bok, och skrif deruti allt det tal, som jag till dig talat hafver öfver Israel, öfver Juda, och all folk, ifrå den tiden, då jag till dig talat hafver, nämliga ifrå Josia tid, allt intill denna dag;ur e,$Uti fjerde årena Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ordet till Jeremia af Herranom, och sade:#q?,#Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Det skall aldrig fela Jonadab, Rechabs sone, att ju någor af hans säd alltid för mig stå skall.\p1,#Och till de Rechabiters hus sade Jeremia: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud; derföre att I edars faders Jonadabs bud lydt hafven, och hållit all hans bud, och allt det gjort, som han eder budit hafver;*oM,#Derföre så säger Herren Gud Zebaoth, och Israels Gud: Si, jag skall låta komma öfver Juda, och alla Jerusalems inbyggare, all den olycko, som jag emot dem talat hafver; derföre, att jag hafver talat till dem, och de ville intet höra; jag hafver ropat, men de ville intet svara mig. n,#Ändock Jonadabs barn, Rechabs sons, sins faders bud hållit hafva, som han dem budit hafver; men detta, folket hörer mig Intet.xmi,#Så hafver jag ock tidigt sändt till eder alla mina tjenare Propheterna, och låtit säga: Vänder eder om, hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart lefverne, och efterföljer icke andra gudar, till att tjena dem, så skolen I blifva i landena, som jag eder och edra fäder gifvit hafver; men I villen icke böja edor öron dertill, eller höra mig;l%,#Jonadabs ord, Rechabs sons, som han sinom barnom budit hafver, att de intet vin dricka skulle, de varda hållen, så att de dricka intet vin intill denna dag, derföre att de lyda deras faders bud; men jag hafver tidigt låtit predika eder, likväl hören I mig intet.Ck,# Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Gack bort, och säg till dem i Juda, och till de inbyggare i Jerusalem: Viljen I då icke bättra eder, så att I lyden min ord? säger Herren.7ji,# Då skedde Herrans ord till Jeremia, och sade:Ni,# Men då NebuchadNezar, Konungen i Babel, drog hitupp i landet, sade vi: Kommer, låter oss draga till Jerusalem, för de Chaldeers och Syrers här; och så hafve vi sedan blifvit här i Jerusalem.jhM,# Utan bom uti tjäll, och lydom, och görom all ting, såsom vår fader Jonadab oss budit hafver.rg],# Och byggom ej heller någor hus, der vi uti bo, och hafvom hvarken vingårdar, eller åkrar, eller säd;Sf,#Alltså lydom vi vår faders röst, Jonadabs, Rechabs sons, i allt det han oss budit hafver, så att vi intet vin dricke i våra lifsdagar, hvarken vi eller våra hustrur, eller söner, eller döttrar;?ew,#Och intet hus bygga, ingen säd så, ingen vingård plantera, eller hafva; utan skolen bo i tjäll i alla edra lifsdagar; på det I mågen länge lefva i landena, der I uti vandren.d7,#Men de svarade: Vi dricke intet vin; ty vår fader Jonadab, Rechabs son, hafver budit oss, och sagt: I och edor barn skolen aldrig något vin dricka;{co,#Och jag satte de Rechabiters hus barnom kannor före, fulla med vin, och skålar, och sade till dem: Dricker vin.Cb,#Och hade dem in uti Herrans hus, uti Hanans barnas, Jigdalja sons, den Guds mansens, kammar, hvilken vid Förstarnas kammar är, ofvanför Maaseja, Sallums sons, dörravaktarens kammar.a,#Då tog jag Jaasanja, Jeremia son, Habazinia sons, samt med hans bröder, och alla hans söner, och hela de Rechabiters hus;`w,#Gack bort uti de Rechabiters hus, och tala med dem, och haf dem in uti Herrans hus uti en kammar, och skänk dem vin.u_ e,#Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, i Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, tid, och sade:|^q,"Ty si, jag vill befalla dem, säger Herren, och skall åter låta dem komma inför denna staden, och de skola strida emot honom, och vinna honom, och uppbränna honom i eld; och jag skall föröda Juda städer, så att der ingen mer bo skall.U]#,"Och Zedekia, Juda Konung, och hans Förstar, skall jag gifva uti deras fiendars händer, och i deras som efter deras lif stå, och i Konungens härs händer af Babel, hvilken nu ifrån eder afdragen är.4\a,"Och skall gifva dem uti deras fiendars hand, och deras som efter deras lif stå, att deras kroppar skola foglomen under himmelen och djuromen på jordene till spis varda.[),"Nämliga Juda Förstar, Jerusalems Förstar, de kamererare, Presterna, och allt folket i landena, som emellan stycken af kalfven gångne äro;^Z5,"Och de som öfverträda mitt förbund, och icke hålla dess förbunds ord, som de för mig gjort hafva, dem skall jag så göra, lika som dem kalfvenom, den de i tu stycke höggo, och emellan båda stycken gingo;*YM,"Derföre säger Herren alltså: I hörden icke mig, att I måtten utropat ett friår, hvar och en sinom broder, och sinom nästa. Si, så ropar jag, säger Herren, eder ett friår ut, till svärd, till pestilentie, till hunger; och skall icke låta eder bliva uti något rike på jordene.tXa,"Men I hafven åter sedan trädt derifrå, och ohelgat mitt Namn, och hvar och en igentagit sin träl och trälinno, de I haden frigifvit, att de skulle vara sine egne, och tvingen dem nu att de edre trälar och trälinnor vara måste.iWK,"Så hafven I nu i dag omvändt eder, och gjort det mig väl behagade, att I låten utropa ett friår, hvar och en sinom nästa, och hafven deruppå gjort ett förbund inför mig uti de huse, som efter mitt Namn nämndt är;eVC,"Då sju år förlidne äro, så skall hvar och en låta sin broder, den en Ebreer är, och sig honom sålt, och i sex år tjent hafver, fri och lös; men edra fäder hörde mig intet, och böjde intet sin öron dertill.U5," Detta säger Herren, Israels Gud: Jag hafver gjort ett förbund med edra fäder, då jag förde dem utur Egypti land, utu träldomens hus, och sade:DT," Då skedde Herrans ord till Jeremia af Herranom, och sade:7Sg," Men något derefter vände de om igen, och togo de trälar och trälinnor åter till sig, som de frigifvit hade, och tvingade dem, att de trälar och trälinnor vara måste.UR#," Då lydde honom alle Förstarna, och allt folket, som det förbund undergångit hade, att hvar och en skulle gifva sin träl och trälinno fri, och icke mer hålla dem för lifegna, och gåfvo dem lösa./QW," Så att hvar och en skulle gifva sin träl och hvar och en sina trälinno fri, de der Ebreer och Ebreiske voro, att den ene Juden icke skulle vara dens andras träl.(PI,"Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, sedan Konung Zedekia ett förbund gjort hade med allo folkena i Jerusalem, till att utropa ett friår;XO),"Då Konungens här i Babel allaredo stridde emot Jerusalem, och emot alla qvarlefda Juda städer, nämliga emot Lachis och Aseka; ty desse, såsom de fastaste städer, voro ännu qvarblefne af Juda städer._N7,"Och Propheten Jeremia talade all dessa, orden till Zedekia, Juda Konung, i Jerusalem;oMW,"Utan du skall dö i frid; och lika som man hafver bränt öfver dina fäder, de förra Konungar, som för dig varit hafva, så skall man ock bränna öfver dig, och begråta dig: Ack! herre; ty jag hafver det sagt, säger Herren.zLm,"Så hör dock, du Zedekia, Juda Konung, Herrans ord; detta säger Herren om dig: Du skall icke dö genom svärd;4Ka,"Och du skall icke undkomma hans hand, utan varda gripen, och i hans hand gifven, så att du skall se honom med ögonen, och muntliga tala med honom, och till Babel komma.gJG,"Detta säger Herren Israels Gud: Gack bort, och tala med Zedekia, Juda Konung, och säg till honom: Så säger Herren: Si, jag skall gifva denna staden uti Konungens händer i Babel, och han skall bränna honom upp i eld.I ,"Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, då NebucadNezar, Konungen i Babel, samt med allom sinom här, och med all rike på jordene, som under hans välde voro, och med all folk, örligade mot Jerusalem, och alla dess städer, och sade:nHU,!Så vill jag ock förkasta Jacobs och Davids mina tjenares säd, att jag af deras säd icke tager dem, som råda skola öfver Abrahams, Isaacs och Jacobs säd; ty jag skall omvända deras fängelse, och förbarma mig öfver dem.tGa,!Detta säger Herren: Håller jag icke mitt förbund med dag och natt, och den ordning med himmel och jord;QF,!Hafver du icke sett hvad detta folket talar, och säger: Hafver dock Herren de två slägterna förkastat, som han utkorat hade? och försmäda mitt folk, lika som de intet mer skulle vara mitt folk.7Ei,!Och Herrans ord skedde till Jeremia, och sade:)DK,!Lika som man intet räkna, kan himmelens här, eller mäta sanden i hafvet; alltså skall jag föröka mins tjenares Davids säd, och Leviterna, som mig tjena.7Cg,!Så skall ock mitt förbund omintet varda med minom tjenare David, att han ingen son skall hafva till en Konung på sinom stol, och med Leviterna och Presterna mina tjenare.xBi,!Detta säger Herren: Om mitt förbund med dag och natt återvänder, att ingen dag eller natt är i sinom tid;7Ai,!Och Herrans ord skedde till Jeremia, och sade:0@Y,!Desslikes skall ej heller någon tid fela, att Prester och Leviter skola vara för mig, som bränneoffer göra, och spisoffer upptända, och offer slagta, i evig tid.b?=,!Ty så säger Herren: Det skall icke fela, en af David skall sitta på Israels hus stol.>,!På den samma tiden skall Juda frälst varda, och Jerusalem säker bo, och man skall kalla honom Herren vår rättfärdighet.^=5,!Uti de samma dagar, och i den samma tiden skall jag låta uppgå David rättfärdighetenes frukt ( och det skall vara en Konung, som väl regera skall ), och skall upprätta rätt och rättfärdighet på jordene.< ,!Si, den tid kommer, säger Herren, att jag det goda ordet uppväcka skall, som jag till Israels hus och Juda hus talat hafver.];3,! Både i de städer på bergomen, och i de städer i dalomen, och i de städer söderut, i BenJamins land, och omkring Jerusalem, och i Juda städer, der skola ännu ut och in gå räknade hjordar, säger Herren.?:w,! Så säger Herren Zebaoth: Uti detta rummet, det så öde är, att hvarken folk eller fä deruti är, och i alla dess städer, skola ännu herdars hus vara, som hjordar föda skola;T9!,! Der skall man ännu åter höra rop af fröjd och glädskap, brudgummes och bruds röst, och deras röst, som säga: Tacker Herranom Zebaoth, ty Herren är god, och gör ju alltid väl i evighet, och deras, som tackoffer frambära till Herrans hus; ty jag skall omvända landsens fängelse, lika som af begynnelsen, säger Herren.n8U,! Detta säger Herren: Uti detta rummet, der I om sägen, det är öde, efter hvarken folk eller fä i Juda städer, och på gatomen i Jerusalem, blifver; de så förödde äro, att der hvarken folk, borgare eller boskap, uti är;7,! Och det skall vara mig till ett glädjenamn, berömmelse och pris ibland alla Hedningar på jordene, då de få höra allt det goda, som jag dem gör; och skola förundra sig och förskräckas öfver allt det goda, och öfver all den frid, som jag dem gifva vill..6U,!Och skall rena dem af all missgerning, der de med emot mig syndat hafva, och skall förlåta dem all missgerning, der de med emot mig syndat och öfverträdt hafva.w5g,!Ty jag vill vända Juda fängelse, och Israels fängelse, och skall uppbygga dem, lika såsom af begynnelsen;|4q,!Si, jag vill förbinda, deras sår, och göra dem helbregda, och skall tillåta dem deras bön om frid och trohet.3,!Och om dem som här inkomne äro, på det de skola strida emot de Chaldeer, att de måga uppfylla honom med döda, kroppar, hvilka jag i mine vrede och grymhet slå skall; ty jag hafver förgömt mitt ansigte för denna stadenom, för alla deras ondskos skull.2),!Ty så säger Herren, Israels Gud, om denna stadsens hus, och om Juda Konungars hus, som nederbrutna äro, till att göra bålverk till värn;q1[,!Ropa till mig, så vill jag svara dig, och skall kungöra dig stor och mägtig ting, de du intet vetst.k0O,!Detta säger Herren, som detta gör, Herren, som detta verkar och uträttar; Herre är mitt Namn;/ y,!Och Herrans ord skedde till Jeremia annan gången, då han ännu innelyckter var i gården för fångahuset, och sade:+.O, ,Likväl skall man ännu köpa, åkrar för penningar, och bebrefva, försegla och betyga uti BenJamins land, och omkring Jerusalem, och uti Juda städer, uti de städer på bergomen, uti de städer i dalomen, och uti de städer söderut; ty jag skall vända deras fängelse, säger Herren.P-, +Och det skola ännu åkrar köpte varda i desso lande, om hvilket I sägen: Det skall öde ligga, så att hvarken folk eller fä deruti blifva skall, och skall varda gifvet uti de Chaldeers händer.H, , *Ty så säger Herren: Likasom jag öfver detta folket hafver komma låtit alla denna stora olyckona, alltså skall jag ock låta komma öfver dem allt det goda, som jag till dem sagt hafver.+%, )Och det skall vara min lust, att jag må göra dem godt; och jag skall plantera dem i desso lande troliga, af allt hjerta och af allo själ.4*a, (Och skall göra ett evigt förbund med dem, så att jag icke vill aflåta att göra dem godt; och skall gifva dem min fruktan i hjertat, att de icke skola vika ifrå mig.)5, 'Och skall gifva dem ens hjerta och väsende, att de skola frukta mig i alla sina lifsdagar, på det dem och deras barnom, efter dem, skall väl gå;B(, &Och de skola vara mitt folk, så vill jag vara deras Gud;Q', %Si, jag skall församla dem utur all land, dit jag dem bortdrifver, genom mina stora vrede, grymhet och obarmhertighet, och skall låta komma dem åter till detta rummet igen, att de skola bo trygge.A&{, $Och nu fördenskull säger Herren Israels Gud alltså om denna staden, der I om sägen, att han skall för svärd, hunger och pestilentie, uti Konungens händer af Babel gifven varda:%%C, #Och hafva byggt Baals höjder, i Hinnoms sons dal, på det de skulle uppbränna sina söner och döttrar för Molech, der jag dem intet om befallt hafver, och kom mig icke heller någon tid i sinnet, att de sådana styggelse göra skulle, med hvilko de så kommo Juda till att synda.o$W, "Dertill hafva de satt sin styggelse uti det hus, som namn hafver af mig, på det de skulle det orena;#, !De hafva vändt mig ryggen till, och icke ansigtet, ändock jag lät allstädes lära dem; men de ville intet höra eller bättra sig.T"!, För alla Israels barnas och Juda barnas ondskos skull, den de bedrifvit hafva, på det de skulle förtörna mig, de, deras Konungar, Förstar, Prester och Propheter, och de som bo i Juda och Jerusalem.+!O, Ty ifrå den tiden, att denne staden byggd var, intill denna dag, hafver han gjort mig vredan och grymman, så att jag måste bortkasta honom ifrå mitt ansigte;) K, Ty Israels barn och Juda barn hafva af deras ungdom gjort det mig illa behagar, och Israels barn hafva förtörnat mig genom sina händers verk, säger Herren.yk, Och de Chaldeer, som emot denna staden strida, skola komma härin, och tända här elden uppå, och bränna honom upp, samt med husen, der de Baal på taken rökt, och androm gudom drickoffer offrat hafva, på det de skulle förtörna mig.)K, Derföre säger Herren alltså: Si, jag gifver denna staden uti de Chaldeers händer, och uti NebucadNezars hand, Konungens i Babel, och han skall vinna honom.Z-, Si, jag Herren är en Gud öfver allt kött; skulle något vara mig omöjeligit?7i, Och Herrans ord skedde till Jeremia, och sade:&E, Och du, Herre Herre, säger till mig: Köp du en åker för penningar, och tag vittne deruppå; ändock staden skall varde, gifven uti de Chaldeers händer.c?, Si, denne staden är belagd, så att han måste vunnen, och för svärd, hunger och pestilentie, uti de Chaldeers händer, som emot honom strida, gifven varda; och lika som du sagt hafver, så går det nu, det ser du.w, Och då de der inkommo och besåto det, hörde de intet dina röst, och vandrade ej heller efter din lag, och allt det du dem budit hade, att de göra skulle, det gjorde de intet; derföre du ock hafver låtit dem alla denna olyckona vederfaras., Och gaf dem detta landet, hvilket du deras fäder svorit hade att du dem det gifva ville; ett land, der mjölk och hannog uti flöt;!;, Och förde ditt folk Israel utur Egypti land, genom tecken och under, genom ena mägtiga hand, med enom uträcktom arm, och genom stor förskräckning;,Q, Du, som uti Egypti land tecken och under gjorde, allt intill denna dag, både med Israel och med menniskomen, och gjorde dig ett Namn, såsom det i denna dag är;H , Stor i råd och mägtig i gerningom; och din ögon stå öppne öfver alla menniskors barnas vägar, att du skall gifva, hvarjom och enom efter sitt väsende, och efter sins väsendes frukt;/W, Du, som mångom tusendom väl gör, och vedergäller fädernas missgerningar uti deras barnas sköte efter dem; du store och starke Gud, Herre Zebaoth är ditt Namn;), O Herre Herre, si, du hafver gjort himmel och jord genom dina stora kraft, och genom din uträckta arm, och ingen ting är för dig omöjelig.`9, Och då jag hade fått Baruch, Neria sone, köpbrefvet, bad jag till Herran, och sade:wg, Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Ännu skall man köpa hus, åkrar och vingårdar, i desso landena.R, Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Tag dessa brefven, det förseglade köpbrefvet, samt med denna öppna utskriftene, och lägg dem uti ett lerkäril, att de måga ligga förvarade i lång tid.8k, Och befallde Baruch för deras ögon, och sade:T!, Och fick köpbrefvet Baruch, Neria sone, Mahaseja sons, uti Hanameels, mins faderbroders sons, och de vittnes, som i köpbrefvena stodo, och alla Judarnas närvaro, som i gården för fångahuset såto;m S, Och tog det förseglade köpbrefvet till mig, efter rätten och sedvänjan, och en öppen utskrift;u c, Och skref ett bref, och förseglade det, och tog vittne deruppå, och vog upp penningarna på en vågskål; , Och köpte åkren af Hanameel, mins faderbroders son, i Anathoth, och vog honom penningarna till, sju siklar och tio silfpenningar;> u, Alltså kom Hanameel, min faderbroders son, till mig, såsom Herren sagt hade, i gården för fångahuset, och sade till mig: Käre, köp min åker i Anathoth, som ligger i BenJamins land; ty du hafver arfrätt dertill, och du äst den näste. Käre, köp honom. Då förmärkte jag, att det var Herrans ord;B }, Si, Hanameel, Sallums son, dins faderbroders, kommer till dig, och skall säga: Käre, köp du min åker i Anathoth; ty du hafver nästa bördrätten dertill, att du skall köpa honom.G, Och Jeremia sade: Herrans ord är skedt till mig, och säger;>u, Och han skall föra Zedekia till Babel, der skall han ock blifva, till dess jag söker honom, säger Herren; ty om I än striden emot de Chaldeer, skall det dock intet lyckas eder.F, Och Zedekia, Juda Konung, skall icke undkomma de Chaldeer, utan jag skall gifva honom uti Konungens händer af Babel, så att han skall muntliga tala med honom, och med sin ögon se honom;Q, Der Zedekia, Juda Konung, hade låtit inlägga honom, sägandes: Hvi propheterar du, och säger: Detta säger Herren: Si, jag gifver denna staden uti Konungens händer i Babel, och skall vinna honom;  , Då belade Konungens här af Babel Jerusalem; men Propheten Jeremia låg fången i gården för fångahuset, i Juda Konungs hus, %, Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia i tionde årena Zedekia, Juda Konungs, hvilket det adertonde året är NebucadNezars.mS,(Och hele dödodalen, och askoplatsen, samt med hela dödåkrenom, allt intill Kidrons bäck, intill hörnet af hästaportenom österut, skall varda helig Herranom, så att det aldrig mer skall omkullrifvet eller afbrutet varda.ta,'Och rättesnöret skall gå derifrå länger ut, allt intill den högen Gareb, och vända sig inåt Goath.},&Si, den tid kommer, säger Herren, att Herrans stad skall uppbyggd varda, ifrå Hananeels torn allt intill hörnaporten.;o,%Detta säger Herren: Om man kan mäla himmelen ofvantill, och utransaka jordenes grund, så skall jag ock förkasta hela Israels säd, för allt det som de göra, säger Herren.~/,$När denna ordningen afkommer för mig, säger Herren, så skall ock Israels säd återvända, så att det icke mer skall vara ett folk för mig.U}#,#Detta säger Herren, som gifver solena dagenom till ett ljus, och månan och stjernorna, efter deras lopp, nattene till ljus; den som rörer hafvet, att dess böljor fräsa; Herren Zebaoth är hans Namn.y|k,"Och ingen skall lära den andra, icke en broder den andra, och säga: Känn Herran; utan de skola alle känna mig, både små och stora, säger Herren; ty jag vill förlåta dem deras missgerningar, och aldrig komma deras synder mer ihåg.w{g,!Utan detta skall vara förbundet, som jag skall göra med Israels hus, efter denna tiden, säger Herren. Jag skall gifva min lag uti deras hjerta, och skrifva dem uti deras sinne; och de skola vara mitt folk, så vill jag vara deras Gud.rz], Icke sådant, som det förra förbundet var, det jag med deras fäder gjorde, då jag tog dem vid handena, att jag skulle föra dem utur Egypti land; hvilket förbund de intet hållit hafva, och jag måste tvinga dem, säger Herren;uyc,Si, den tid kommer, säger Herren, då skall jag göra ett nytt förbund med Israels hus, och med Juda hus;x,Utan hvar och en skall dö för sina missgerning; och hvilken menniska, som sura vindrufvor äter, honom skola hans tänder ömma varda.w,På den samma tiden skall man intet mer säga: Fäderna hafva ätit sura vindrufvor, och barnens tänder äro ömma vordna;Ov,Och som jag öfver dem vakat hafver, till att upprycka, sönderrifva, omkullslå, förderfva, och till att plåga; så skall jag ock vaka, öfver dem, till att uppbygga och plantera, säger Herren.ru],Si, den tid kommer, säger Herren, att jag skall beså Israels hus och Juda hus, både med folk och fä.Nt,Derföre vakade jag upp, och såg mig om, och hade så sött sofvit.Ws',Ty jag skall vederqvicka de trötta själar, och mätta de bekymrada själar.vre,Och Juda, samt med alla sina städer, skola bo derinne; dertill åkermän, och de som med hjord omkringfara.^q5,Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Man skall ännu säga detta ordet i Juda land, och i dess städer, då jag deras fängelse vändandes varder: Herren välsigne dig, du rättvisones boning, du helga berg.)pK,Huru länge vill du vända dig bort, du affälliga dotter, den jag igenhemta vill? Ty Herren skall något nytt skapa i landena; en qvinna skall omfatta en man.No,Uppsätt dig åminnelsetecken, sätt dig sörjotecken, och styr ditt hjerta in uppå den rätta vägen, der du på vandra skall. Vänd om, du jungfru Israel, vänd om igen till dessa dina städer.mnS,Är icke Ephraim min älskelige son, och mitt kära barn? Ty jag kommer nu väl ihåg, hvad jag med honom talat hafver; derföre brister mig mitt hjerta för hans skull, att jag måste förbarma mig öfver honom, säger Herren._m7,När jag omvänd vardt, så gjorde jag bättring; ty sedan jag lärde veta, slår jag mig uppå länderna; ty jag är på skam kommen, och blyges; ty jag måste lida det hån, som jag tillförene förtjent hafver.>L=<<-;:99887\765574b33q211-0 ..\-{,,?+** )}(''u',&%q$##L"! O0xSQU)1H] g } I'Ku$HD ,.Egypten drog upp såsom en ström, och hans böljor upplyfte sig såsom i älfvene, och sade: Jag vill draga upp, och öfvertäcka landet, och förderfva staden, samt med dem som bo derinne.lCQ,.Hvar är nu den som hit uppdrog såsom en ström, och hans böljor upplyfte sig såsom i älfvene?|Bq,.Den raske kan icke undfly, eller den starke undkomma; norrut vid den älfven Phrath äro de fallne och nederlagde.LA,.Men huru kommer det till, jag ser att de äro förtviflade, och gifva flykt, och deras hjeltar slagne äro? De fly, så att de intet se sig om; förskräckelse är på alla sidor, säger Herren.@,.Spänner hästar före, och låter resenärer stiga till häst; sätter hjelmar uppå, och hvässer spjut, och drager pansare uppå.??y,.Reder till sköld och spjut, och drager ut till slags.W>',.Emot Egypten. Emot Pharao Necho här, Konungens i Egypten, hvilken låg vid den älfven Phrath i Charchemis, den NebucadNezar, Konungen i Babel, slog, uti fjerde årena Jojakims, Josia, sons, Juda Konungs.V= ',.Detta är Herrans ord, som till Propheten Jeremia skedde emot alla Hedningar.C<,-Och du begärar dig stor ting? Begära det intet; ty Si, jag vill låta olycko komma öfver allt kött, säger Herren; men dina själ vill jag gifva dig till ett byte, ehvart du drager.8;i,-Säg honom alltså: Så säger Herren: Si, det jag uppbyggt hafver, det bryter jag neder, och det jag planterat hafver, det upprycker jag, samt med allt detta mitt eget land.:,-Du sade: Ve mig, huru hafver Herren fogat mig jämmer till uppå min värk; jag suckar mig tröttan, och finner ingen ro.:9o,-Detta säger Herren, Israels Gud, om dig, Baruch:G8 ,-Detta är det ord, som Propheten Jeremia talade till Baruch, Neria son, då han dessa orden skref i ene bok, utaf Jeremia mun, uti fjerde årena Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, och sade:$7A,,Så säger Herren: Si, jag skall öfvergifva Pharao Hophra, Konungen i Egypten, uti hans fiendars händer, och deras som efter hans lif stå, likasom jag Zedekia, Juda Konung, öfvergifvit hafver uti NebucadNezars, Konungens i Babel, hans fiendas, hand, och den efter hans lif stod.76g,,Och detta skall vara till ett tecken, säger Herren, att jag eder i desso rummena hemsöka vill, på det I skolen veta, att min ord skola sann varda öfver eder till olycko.53,,Men de som svärdet undkomma, de skola likväl komma utur Egypti land in uti Juda. land igen, med en liten hop; och alltså skola då alle de öfverblefne af Juda, som in uti Egypti land dragne voro, till att bo der, förnimma, hvilkens ord sant vordet är, mitt eller deras.C4,,Si, jag vill vaka öfver dem till ondt, och intet godt, så att ho som af Juda uti Egypti land är, han skall genom svärd och hunger förgås, tilldess att det hafver en ända med dem.3),,Så hörer nu Herrans ord, I alle af Juda, I som bon uti Egypti land; si, jag svär vid mitt stora Namn, säger Herren, att mitt Namn icke mer skall, genom någors mans munn af Juda, uti hela Egypti land nämndt varda, den der säger: Så visst som Herren Herren lefver.K2,,Detta, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: I och edra qvinnor hafva med edrom mun talat, och med edra händer fullkomnat det I saden: Vi vilje hålla vår löfte, som vi himmelens Drottning lofvat hafve, att vi henne röke, och drickoffer offre; nu väl, I hafven hållit edart löfte, och fullföljt det med gerningarna.1,,Och Jeremia sade till allt folket, och till alla qvinnorna: Hörer Herrans ord, alle I af Juda, som uti Egypti land ären.f0E,,Derföre att I rökten, och emot Herran syndaden, och icke lydden Herrans röst, och vandraden i hans lag, rätter och vittnesbörder; fördenskull är eder ock sådana olycka vederfaren, såsom det i denna dag befinnes.d/A,,Så att Herren icke mer lida kunde edart onda väsende och styggelse, som I gjorden; derföre ock edart land är vordet till öde, vidunder, och till bannor, så att der ingen inne bor, såsom det i denna dag tillgår.s._,,Ja, jag menar ock, att Herren hafver tänkt uppå det rökande, som I uti Juda städer och på Jerusalems gator bedrifvit hafven, samt med edra fäder, Konungar, Förstar, och allt folket i landena, och hafver lagt det uppå hjertat;l-Q,,Då sade Jeremia till allt folket, både män, qvinnor och allt folket, som honom så svarat hade:7,g,,Och om vi än röke himmelens Drottning, och drickoffer offre, det göre vi ju icke utan våra mäns vilja, att vi bake henne kakor, och drickoffer offre till hennes tjenst?++O,,Men sedan vi återvände att röka himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, hafve vi alla vedermödo lidit, och äre genom svärd och hunger förgångne.G*,,Utan vi vilje göra efter allt det ord, som utaf vårom mun går, och vilje röka himmelens Drottning, och offra henne drickoffer, såsom vi och våre fäder, våre Konungar och Förstar, gjort hafva i Juda städer, och uppå gatomen i Jerusalem; då hade vi ock bröd nog, och oss gick väl, och sågom ingen olycko.T)!,,Efter det ord, som du oss säger i Herrans Namn, vilje vi intet höra dig;](3,,Då svarade alle män, som väl visste att deras hustrur rökte androm gudom, och alla qvinnor, som der i en stor hop stodo, samt med allo folkena, som uti Egypti land och i Pathros bodde, och sade till Jeremia:9'k,,Så att ingen af Juda återlefvor skall undkomma eller igenblifva, hvilka dock fördenskull hit i Egypti land dragne äro, till att bo här, att de åter måtte komma uti Juda land igen, dit de gerna igenkomma ville, och bo der; men de skola intet komma dit igen, undantagnom dem allena, som hädan fly.&,, Jag skall också hemsöka Egypti lands inbyggare med svärd, hunger och pestilentie, lika som jag i Jerusalem gjort hafver;}%s,, Och jag skall taga de öfverblefna af Juda, som sitt ansigte ställt hafva till att draga in uti Egypti land, och bo der; en ände skall varda med dem allom uti Egypti land; genom svärd skola de falla, och genom hunger skola de förgås, både små och store; de skola dö genom svärd och hunger, och skola varda till ett svärjande, vidunder, bannor och försmädelse.$5,, Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Si, jag skall sätta mitt ansigte emot eder till en olycko, och hela Juda skall utrotad varda.3#_,, Likväl äro de ännu intill denna dag intet ödmjukade, och rädas heller intet; och vandra icke uti min lag och rätter, som jag eder och edra fäder föresatt hafver.S",, Hafven I förgätit edra fäders olycko, Juda Konungars olycko, deras hustrurs olycko, dertill edra egna olycko, och edra hustrurs olycko, som vederfaren är uti Juda land, och på gatomen i Jerusalem?w!g,,Att I så förtörnen mig genom edra händers verk, och röken androm gudom uti Egypti land, dit I dragne ären, till att bo der; på det I skolen utrotade varda, och komma till bannor och försmädelse ibland alla Hedningar på jordene.q [,,Nu, så säger Herren Gud Zebaoth, Israels Gud: Hvi gören I dock detta stora onda emot edart eget lif? på det ibland eder skall utrotad varda både man och qvinna, både barn och spenabarn af Juda, och intet af eder qvart blifva;C,,Derföre upptändes ock min vrede och grymhet, och brann öfver Juda städer, och öfver gatorna i Jerusalem, så att de äro förstörde och öde vordne, såsom det i denna dag finnes. ,,Men de lydde intet, och böjde ej heller sin öron ifrå sine ondsko, att de måtte omvändt sig, och androm gudom icke rökt.,,Och jag sände tidigt till eder alla mina tjenare Propheterna, och lät säga eder: Görer dock icke sådana styggelse, de jag hatar.K,,Och det för deras ondskos skull, som de bedrefvo, på det de skulle förtörna mig, och gingo bort, och rökte, och tjente androm gudom, hvilka hvarken de, eller I, eller edre fäder, känden.U#,,Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: I hafven sett allt det onda, som jag hafver komma låtit öfver Jerusalem, och öfver alla Juda städer, och si, i denna dag äro de öde, och der bor ingen uti;: o,,Detta är det ord, som till Jeremia, skedde, till alla Judar som uti Egypti land bodde; nämliga i Migdol, i Thahpanhes, i Noph, och de som I det landet Pathros bodde, och sade:,+ Och han skall sönderslå de belätestodar i BethSemes, i Egypti land, och uppbränna de afgudakyrkor uti Egypten med eld.gG,+ Och jag skall tända eld uppå de afgudars hus uti Egypten, att han dem uppbränner och bortförer; och han skall utikläda sig Egypti land, lika som en herde utikläder sig sin mantel, och draga sin väg dädan med frid.+O,+ Och han skall komma, och slå Egypti land, och dräpa hvem det uppå råkar; för fångar bortföra hvem det uppå råkar; med svärd slå hvem det uppå råkar.-,+ Och säg till dem: Så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Si jag skall sända bort, och låta hemta min tjenare NebucadNezar, Konungen i Babel, och skall sätta hans stol ofvanuppå dessa stenarna, som jag här nedgräfvit hafver, och han skall slå sin tjäll deröfver.',+ Tag stora stenar, och graf dem neder uti enom tegelugn, som är vid porten åt Pharaos hus i Thahpanhes, så att de män af Juda se deruppå;E,+Och Herrans ord skedde till Jeremia i Thahpanhes, och sade:iK,+Och drogo in uti Egypti land; ty de ville intet höra Herrans röst; och kommo till Thahpanhes.\1,+Nämliga män, qvinnor och barn; dertill Konungens döttrar, och alla själar som NebuzarAdan, höfvitsmannen när Gedalia, Ahikams sone, Saphans sons, låtit hade, och Propheten Jeremia, och Baruch, Neria son;5c,+Utan Johanan, Kareahs son, och alle höfvitsmännerna togo till sig alla qvarlefda af Juda, de som ifrån all folk dit flydde och igenkomne voro, till att bo i Juda lande;5,+Alltså ville Johanan, Kareahs son, och alle höfvitsmännerna, samt med allo folkena, intet lyda Herrans röst, att de måtte blifvit i Juda lande;/,+Men Baruch, Neria son, eggar dig emot oss, på det vi skolom de Chaldeer öfvergifne varda, att de skola döda oss, och bortföra oss till Babel.dA,+Sade Asaria, Hosaja son, och Johanan, Kareahs son, och alle öfverdådige män till Jeremia: Du ljuger; Herren vår Gud hafver intet sändt dig till oss, eller sagt: I skolen icke draga in uti Egypten, till att bo der;  ,+Då Jeremia all Herrans deras Guds ord till allt folket uttalat hade, såsom Herren deras Gud honom all dessa ord till dem befallt hade, ,*Så skolen I nu veta, att I genom svärd, hunger och pestilentie, dö måsten, uti det rum, dit I akten att draga, att I der bo skolen.! ;,*Det hafver jag nu i dag låtit eder få veta; men I hafven intet velat höra Herrans edars Guds röst, eller allt det han mig till eder befallt hafver.\ 1,*Eljest sen I edra själar illa före; ty I sänden mig till Herran edar Gud, och saden: Bed Herran vår Gud för oss; och allt det Herren vår Gud sägandes varder, det kungör oss, så vilje vi göra derefter. ,*Herrans ord gäller eder till, I qvarblefne af Juda, att I icke dragen in uti Egypten; derföre veter, att jag i dag betygar eder;.U,*Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Likasom min vrede och grymhet är gången öfver Jerusalems inbyggare, så skall hon ock gå öfver eder, om I dragen in uti Egypten; på det I skolen varda till bannor, till under, till svärjande, och till skam, och aldrig mer få se detta rummet. ,*Ty vare sig ho de kunna, som sitt ansigte dit ställa, att de vilja draga in uti Egypten, der till att blifva, de skola dö genom svärd, hunger och pestilentie; och ingen skall qvar blifva, eller undslippa det onda, som jag skall öfver dem komma låta.9k,*Så skall svärdet, der I frukten eder före, drabba på eder uti Egypti land; och hungren, den I rädens före, skall allestädes följa eder uti Egypten, och skolen der dö.<q,*Nu, så hörer Herrans ord, I qvarblefne af Juda; detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Om I ställen edor ansigte till att draga in uti Egypten, så att I viljen der blifva;@y,*Utan sägen: Nej, vi vilje draga in uti Egypti land, på det vi intet örlig se måge, eller höra basuners ljud, och ingen hunger för bröds brists skull lida, der vilje vi blifva;xi,* Men om I sägen: Vi vilje icke blifva i desso landena; på det I ju icke skolen lyda Herrans edars Guds röst;q[,* Jag skall bevisa eder barmhertighet, och förbarma mig öfver eder, och föra eder uti edart land igen.P,* I skolen väl säkre vara för Konungenom i Babel, den I rädens före, säger Herren; I skolen intet frukta honom; ty jag vill vara när eder, att jag skall hjelpa och frälsa eder ifrå hans hand.B},* Om I blifven i dessa lande, så vill jag uppbygga och icke omkullslå eder; Jag skall plantera och icke upprycka eder; ty det onda, som jag eder gjort hafver, det ångrar mig allaredo.,* Och sade till dem: Detta säger Herren, Israels Gud, till hvilken I mig sändt hafven, att jag skulle bära edor bön fram för honom:~,*Då kallade han Johanan, Kareahs son, och alla höfvitsmännerna, som när honom voro, och allt folket, både små och stora;9}m,*Efter tio dagar skedde Herrans ord till Jeremia.%|C,*Vare sig godt eller ondt, så vilje vi lyda Herrans vår Guds röst, den vi sände dig till; på det oss må väl gå, då vi Herrans vår Guds röst lyde.!{;,*Och de sade till Jeremia: Herren vare ett visst och sant vittne emellan oss, om vi icke göre allt det Herren din Gud genom dig oss befallandes varder;nzU,*Och Propheten Jeremia sade till dem: Nu väl, jag vill höra eder; och si, jag vill bedja Herran edar Gud, såsom I sagt hafven; och allt det Herren eder svarar, det vill jag kungöra eder, och vill intet dölja undan för eder.Yy+,*Att Herren din Gud ville kungöra oss, hvart vi draga, och hvad vi göra skole.pxY,*Och sade till Propheten Jeremia: Käre, låt våra bön något gälla för dig, och bed för oss Herran din Gud, om alla dessa igenlefda; ty, dess värr! vi äre få igenblefne af mångom, såsom du sjelfver oss ser med din ögon; w ,*Då trädde fram alle höfvitsmännerna, Johanan, Kareahs son, Jesanja, Hosaja son, samt med allo folkena, både små och stora;)vK,)För de Chaldeer; förty de fruktade sig för dem, efter Ismael, Nethanja son, hade dräpit Gedalia, Ahikams son, den Konungen i Babel öfver landet satt hade.puY,)Och droga bortåt, och kommo till herberge till Chimham vid BethLehem, och ville draga in uti Egypten,Bt},)Och Johanan, Kareahs son, samt med alla höfvitsmännerna som med honom voro, toga allt det qvarblefna folket (som de igentagit hade ifrån Ismael, Nethanja son) af Mizpa till sig, efter det Gedalia, Ahikams son, slagen var, nämliga krigsmän, qvinnor och barn, och kamererare, som de af Gibeon igenhemtat hade;`s9,)Men Ismael, Nethanja son, undkom Johanan med åtta män, och drog in till Ammons barn.|rq,)Och allt det folk, som Ismael hade bortfört ifrå Mizpa, vände tillbaka, och föllo intill Johanan, Kareahs son. q,) Då nu allt folket, som var med Ismael, sågo Johanan, Kareahs son, och alla de höfvitsmän som när honom voro, vordo de glade.p,) Togo de allt folket till sig, och drogo bort emot Ismael, Nethanja son, till strids, och kommo till honom vid det stora vattnet i Gibeon.o),) Men då Johanan, Kareahs son, med alla de höfvitsmän som med honom voro, fingo veta allt det onda, som Ismael, Nethanja son, bedrifvit hade,*nM,) Och det folk, som qvart var i Mizpa, och Konungens döttrar, förde Ismael, Nethanja son, bort för fångar, samt med allt det folk som igenlåtet var i Mizpa, öfver hvilka NebuzarAdan, höfvitsmannen, Gedalia, Ahikams son, satt hade, och drog bort, och ville öfver in till Ammons barn.]m3,) Men brunnen, der Ismael de dödas kroppar uti kastade, som han slagit hade, samt med Gedalia, är den som Konung Asa göra lät emot Baesa, Israels Konung; honom uppfyllde nu Ismael, Nethanja son, med de slagna.Ql,)Men der voro tio män ibland, de sade till Ismael: Käre, slå oss icke ihjäl; vi hafve ägodelar i åkrenom, af hvete, bjugg, oljo och hannog. Alltså höll han upp, och drap dem icke med de andra.{ko,)Men då de kommo midt in uti staden, drap dem Ismael, Nethanja son, och de män, som med honom voro, vid brunnen.&jE,)Och Ismael, Nethanja son, gick ut ifrå Mizpa emot dem; gick och gret. Som han nu kom till dem, sade han till dem: I skolen komma till Gedalia, Ahikams son.]i3,)Kommo åttatio män af Sichem, af Silo, och Samarien, och hade rakat af skägget, och sönderrifvit sin kläder, och sargat sig, och båro spisoffer och rökelse med sig, att de det skulle offra uti Herrans hus.Vh%,)Den andra dagen derefter, sedan Gedalia son var, och det ännu ingen visste,g,)Dertill slog Ismael alla de Judar, som när Gedalia voro i Mizpa, och de Chaldeer som der funnos, och alla krigsmännerna.Tf!,)Och Ismael, Nethanja son, stod upp, och de tio män som med honom voro, och slogo Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, ihjäl med svärd, derföre att Konungen i Babel honom öfver hela landet satt hade.je O,)Men i sjunde månadenom kom Ismael, Nethanja son, Elisama sons, af Konungsligo slägt, samt med Konungens öfverstar, och tio män med honom, till Gedalia, Ahikams son, i Mizpa, och der åto de tillhopa med hvarannan i Mizpa. d ,(Men Gedalia, Ahikams son, sade till Johanan, Kareahs son: Det skall du icke göra; det är intet sant, som du om Ismael säger.@cy,(Då sade Johanan, Kareahs son, till Gedalia hemliga i Mizpa: Käre, jag vill gå bort, och slå Ismael, Nethanja son, ihjäl, så att ingen skall få vetat; hvi skall han slå dig, att alle de Judar, som till dig församlade äro, skola förströdde varda, och de som ännu af Juda qvare blefne äro, förgås?Cb,(Och sade till honom: Vetst du ock, att Baalis, Ammons barnas Konung, hafver sändt hit Ismael, Nethanja son, att han skall slå dig ihjäl. Så ville Gedalia, Ahikans son, icke tro dem.zam,( Men Johanan, Kareahs son, samt med alla höfvitsmännerna, som i markene legat hade, kommo till Gedalia i Mizpa;"`=,( Kommo de alle igen ifrån all rum, dit de hade fördrefne varit, in uti Juda land, till Gedalia i Mizpa, och församlade in ganska mycket vin och fikon.g_G,( Och alle de Judar, som i Moabs land voro, och Ammons barnas, och i Edom, och i all land, då de hörde att Konungen i Babel hade låtit somliga qvara blifva i Juda, och satt Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, öfver dem,X^),( Si, jag bor här i Mizpa, på det jag skall tjena de Chaldeer, som till oss komma; derföre församler in vin, och fikon, och oljo, och låter det uti edor fat, och bor uti edra städer, som I fått hafven.o]W,( Och Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, gjorde dem och deras män en ed, och sade: Frukter eder intet att vara de Chaldeer underdånige; blifver i landena, och varer Konungenom i Babel underdånige, så varder eder väl gåendes.[\/,(Kommo de till Gedalia i Mizpa, nämliga: Ismael, Nethanja son, Johanan och Jonathan, Kareahs söner, och Seraja, Thanhumeths son, och Ephai söner af Nethophat, och Jesania, Mahachati son, samt med deras män.[w,(Då nu de höfvitsmän, som i markene lågo, samt med deras folk, fingo veta, att Konungen i Babel hade satt Gedalia, Ahikams son, öfver landet, och både öfver män och qvinnor, barn och de ringesta i landena, som till Babel icke förde voro, Z,(Alltså kom Jeremia till Gedalia, Ahikams son, i Mizpa, och blef när honom ibland folket, som ännu i landena qvart blifvet var.HY ,(Ty fram länger varder ingen omvändning mer; derföre må du vända om igen till Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, den Konungen i Babel öfver Juda städer satt hafver, och blifva när honom ibland folket, eller gå bort, dit dig bäst täckes. Och höfvitsmannen gaf honom täring och skänker, och lät honom gå.IX ,(Nu si, jag hafver i dag gjort dig lös utu kedjorna, der dina händer med bundna voro; lyster dig draga med mig till Babel, så kom, jag vill veta ditt bästa; lyster dig ock icke draga med mig till Babel, så låt det blifva; Si, der hafver du hela landet för dig; hvar dig tycker godt vara och dig behagar, dit gack.4Wa,(Och Herren hafver också låtit kommat, och gjort som han det sagt hafver; ty I hafven syndat emot Herran, och icke lydt hans röst, derföre är eder sådant vederfaret.V),(Då nu höfvitsmannen hade låtit hemta Jeremia till sig, sade han till honom: Herren din Gud hafver talat denna olyckona öfver detta rummet;yU m,(Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, då NebuzarAdan, höfvitsmannen, gaf honom lös i Rama; ty han var ock bunden med kedjor ibland alla dem som i Jerusalem och Juda fångne voro, att man dem till Babel bortföra skulle.IT ,'Ty jag skall hjelpa dig derut, så att du icke skall falla genom svärd, utan skall gå af med ditt lif, såsom med ett byte; derföre att du hafver satt dina tröst uppå mig, säger Herren.Sw,'Men dig vill jag fria på den tiden, säger Herren, och skall icke gifva dig dem i händer, som du fruktar dig före.ZR-,'Gack bort, och säg EbedMelech Ethiopenom: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall låta komma min ord öfver denna staden, till olycko, och till intet godt, Och du skall det se på den tiden.|Qq,'Var ock Herrans ord kommet till Jeremia, medan han ännu i gårdenom för fångahuset fången låg, och hade sagt:KP,'Och läto hemta Jeremia utaf gårdenom för fångahuset, och befallde honom Gedalia, Ahikams sone, Saphans sons, att han skulle hafva honom uti sitt hus, och att han skulle blifva när folkena.O1,' Då sände NebuzarAdan höfvitsmannen, och Nebusasban öfverste kamereraren, NergalSarEzer hofmästaren, och alle Konungens Förstar i Babel bort;~Nu,' Tag honom, och rama hans bästa, och gör honom intet ondt, utan såsom han det begärar af dig, så gör med honom.oMW,' Men NebucadNezar, Konungen i Babel, hade befallt NebuzarAdan, höfvitsmannenom, om Jeremia, och sagt:)LK,' Men några af det fattiga folket, som intet hade, lät NebuzarAdan, höfvitsmannen, på den tiden qvara blifva i Juda land, och fick dem vingårdar och åkrar..KU,' Men hvad som ännu af folkens qvar i stadenom var, och de som eljest till honom fallne voro, dem förde NebuzarAdan, höfvitsmannen, allasammans fångna till Babel.nJU,'Och de Chaldeer brände upp både Konungahuset och borgarehusen, och bröto ned murarna i Jerusalem.tIa,'Men Zedekia lät han stinga ögonen ut, och binda honom med kedjor, att han skulle föra honom till Babel.qH[,'Och Konungen i Babel lät dräpa Zedekia barn, för hans ögon, i Riblath, och drap alla Juda Förstar.G,'Men de Chaldeers här jagade efter dem, och fingo fatt på Zedekia, i den markene vid Jericho, och fångade honom, och förde honom till NebucadNezar, Konungen i Babel, till Riblath, hvilket uti de landena Hamath ligger. Han sade en dom öfver honom.GF,'Som nu Zedekia, Juda Konung, samt med sitt krigsfolk dem såg, flydde de om nattene utu stadenom vid Konungsörtagården, genom den porten emellan de två murar, och drogo bort åt markene.lEQ,'Och alle Konungens Förstar af Babel droga derin, och höllo i medlersta portenom, nämliga NergalSarEzer, Samgar Nebo, Sarsechim, öfverste kamereraren, NergalSarEzer, hofmästaren, och alle andre Konungens Förstar af Babel.eDC,'Och i ellofte årena Zedekia, på nionde dagen, i fjerde månadenom, föllo de in i staden.C 9,'Uti nionde årena Zedekia, Juda Konungs, i tionde månadenom, kom NebucadNezar, Konungen i Babel, och all hans här, för Jerusalem, och belade honom.B+,&Och Jeremia blef uti gårdenom för fångahuset, allt intill den dagen då Jerusalem vunnet vardt; och der var han, då Jerusalem vardt vunnet.>Au,&Då kommo alle Förstarna till Jeremia, och frågade honom; och han sade dem, såsom Konungen honom befallt hade. Så öfvergåfvo de honom, efter de intet kunde förfara af honom.@',&Så säg till dem: Jag hafver bedit Konungen, att han icke skall låta mig åter komma uti Jonathans hus igen, att jag icke blifver der död.o?W,&Och om Förstarna få veta, att jag hafver talat med dig, och de komma till dig, och säga: Säg, hvad hafver du talat med Konungenom? dölj det icke för oss, så vilje vi icke dräpa dig; och hvad hafver Konungen talat med dig?m>S,&Och Zedekia sade till Jeremia: Si till, att ingen får dessa orden veta, så varder du icke dödad.h=I,&Alltså skola då alla dina hustrur och barn utkomma till de Chaldeer, och du sjelf skall icke kunna undkomma deras händer; utan du skall varda gripen af Konungenom i Babel, och denne staden skall med eld uppbränd varda.<y,&Si, alla de qvinnor, som ännu qvara äro uti Juda Konungs hus, de måste ut till Konungens Förstar af Babel; de samma skola då säga: Ack! dine tröstare hafva bedragit och förfört dig, och fört dig neder i träcken, och låta dig nu ligga.X;),&Men om du icke utgår, så är detta det ord, som Herren mig undervist hafver:":=,&Jeremia sade: Man varder dig intet gifvandes; käre, hör dock Herrans röst, den jag dig säger; så skall dig väl gå, och du skall lefvandes blifva.(9I,&Konung Zedekia sade till Jeremia: Jag befruktar mig, att jag må varda gifven de Judar i händer, som till de Chaldeer fallne äro, att de skola bespotta mig.N8,&Men om du icke utgår till Konungens Förstar af Babel, så varder denne staden uti de Chaldeers händer gifven, och de skola uppbränna honom i eld, och du skall ej heller undkomma deras händer.}7s,&Och Jeremia sade till Zedekia: Detta säger Herren Gud Zebaoth, Israels Gud: Om du utgår till Konungens Förstar af Babel, så skall du blifva lefvandes, och denne staden skall icke uppbränd varda, utan du och ditt hus skolen vid lif blifva.Q6,&Då svor Konung Zedekia Jeremia hemliga, och sade: Så sant som Herren lefver, den oss denna själena gjort hafver, vill jag icke dräpa dig, eller få dig de män i händer, som efter ditt lif stå. 5,&Jeremia sade till Zedekia: Om jag säger dig något, så dräper du mig dock; och om jag gifver dig råd, så lyder du mig intet.\41,&Och Konung Zedekia sände bort, och lät hemta Propheten Jeremia till sig, till den tredje ingången på Herrans hus; och Konungen sade till Jeremia: Jag vill fråga dig något; käre, fördölj intet för mig.l3Q,& Och de drogo Jeremia upp med repena utu kulone, och Jeremia blef så i gårdenom för fångahuset.2+,& Och EbedMelech, den Ethiopen, sade till Jeremia: Låt denna gamla och utslitna paltorna under dina armar omkring repet. Och Jeremia gjorde så.71g,& Och EbedMelech tog männerna med sig, och gick uti Konungshuset under fataburen, och tog der gamla och utslitna paltor, och lät dem neder med ett rep till Jeremia i kulona."0=,& Då befallde Konungen EbedMelech den Ethiopen, och sade: Tag tretio män med dig af dessa, och tag Propheten Jeremia upp utu kulone, förr än han dör.(/I,& Min herre Konung, de män handla illa med Propheten Jeremia, att de hafva kastat honom i kulona, der han må af hunger dö; ty i stadenom är intet bröd mer.U.#,&Så gick EbedMelech utu Konungshusena, och talade med Konungenom, och sade;-3,&Då nu EbedMelech, den Ethiopen, en kamererare i Konungshusena, hörde att de hade kastat Jeremia uti kulona, och Konungen satt uti BenJamins port,p,Y,&Då togo de Jeremia, och kastade honom uti Malchia kulo, Hammelechs sons, den på gården för fångahuset var; och släppte honom med tåg neder i kulona, der intet vatten, utan träck, uti var; och Jeremia sank neder i träcken.b+=,&Konungen Zedekia sade: Si, han är i edra händer; ty Konungen förmår intet emot eder.2*],&Då sade Förstarna till Konungen: Låt dock dräpa denna mannen; ty med det sättet afvänder han det krigsfolk, som ännu qvart är i denna stadenom; sammalunda ock allt folket, efter han sådana ord till dem säger; ty den mannen söker icke efter det som folkets bästa är, utan det värsta.r)],&Ty så säger Herren: Denne staden skall gifven varda Konungens här af Babel, och de skola vinna honom.c(?,&Detta säger Herren: Den som blifver i denna stadenom, han måste dö för svärd, hunger och pestilentie; men den som utgår till de Chaldeer, han skall blifva lefvandes, och gå af med sitt lif, såsom med ett byte.0' [,&Men Sephatja, Matthans son, och Gedalia, Pashurs son, och Juchal, Selemja son, och Pashur, Malchia son, hörde de orden, som Jeremia till allt folket talade, och sade:& ,%Då befallde Konung Zedekia, att man skulle bevara Jeremia uti gårdenom för fångahuset, och lät gifva honom om dagen ett bröd af bakarebodene, tilldess allt brödet i stadenom åtgånget var. Alltså, blef då Jeremia uti gårdenom för fångahuset.)%K,%Och nu, min Herre Konung, hör mig och låt mina bön något gälla för dig, och låt mig icke återsändas uti Jonathans, skrifvarens, hus, att jag der dör.$,%Hvar äro nu edra Propheter, som eder spådde, och sade: Konungen i Babel varder intet kommandes öfver eder, eller öfver detta landet?#!,%Och Jeremia sade till Konungen Zedekia: Hvad hafver jag brutit emot dig, dina tjenare och detta folk, att de hafva kastat mig i fängelse?d"A,%Och Konung Zedekia sände bort, och lät hemta honom, och frågade honom hemliga i sitt hus, och sade: Är ock något ord på färde af Herranom? Jeremia sade: Ja, ty du skall Konungenom i Babel i händer gifven varda.X!),%Alltså gick Jeremia in uti kulona och fängelset, och låg der i långan tid.0 Y,%Och Förstarna vordo vrede uppå Jeremia, och läto slå honom, och kastade honom i fängelse, uti Jonathans, skrifvarens, hus; den samma satte de till stockmästare.-S,%Jeremia sade: Det är icke sant; jag vill intet falla till de Chaldeer. Men Jirija ville intet höra honom, utan grep Jeremia, och hade honom bort till Förstarna.[/,% Och då han kom uti BenJamins port, så var der en skickad för en portvaktare, benämnd Jirija, Selemja son, Hanania sons; den samme tog fatt uppå Propheten Jeremia, och sade: Du Vill falla till de Chaldeer.{o,% Gick Jeremia utu Jerusalem, och ville gå uti BenJamins land, till att bestyra der om några ägor ibland folket.Z-,% Som nu de Chaldeers här ifrå Jerusalem afdragen var, för Pharaos härs skull,V%,% Och om I än slogen hela de Chaldeers här, som emot eder strida, och någre af dem qvare blefve såre, så skulle de ändå resa sig upp, hvar och till i sitt tjäll, och uppbränna denna staden med eld.),% Derföre säger Herren alltså: Bedrager icke edra själar, så att I tänken: De Chaldeer draga väl sin väg; de skola intet draga sin väg.ve,%Och de Chaldeer skola komma igen, och strida emot denna staden, och vinna honom, och uppbränna honom i eld.Z-,%Detta säger Herren, Israels Gud: Så säger till Juda Konung, den eder till mig sändt hafver, till att fråga mig: Si, Pharaos här, som eder till hjelp utdragen är, skall åter draga hem igen uti Egypten.A},%Och Herrans ord skedde till Propheten Jeremia, och sade: O~7}||C{zz*yxx^x wvuutsrqqoonVmmWlljjjkiizhgg_feddUdcVbbBaa``'___h_^v]]=\\#[ZZ7Y|XX!WVVCUU,TTDSuRR(QPONN'M&LL@KKJ5IHH3GG2F7EECCBAA7@@`??s>> =<<;;"::49_8^77765\443)2T100}//.e--,S+**+)@(l(.'&&+%% $V#:""Fu,2Israel hafver måst vara en förströdd hjord, hvilken lejonen förskingrat hafva: Först uppåt honom Konungen i Assyrien; sedan förderfvade honom NebucadNezar, Konungen i Babel.*EM,2Utroter af Babel både den der sår, och den der uppskär, att hvar och en för tyrannens svärd vänder sig till sitt folk, och hvar och en flyr uti sitt land.RD,2Skrier öfver honom allt omkring; han måste gifva sig; hans grundvalar äro fallne, hans murar äro afbrutne; ty det är Herrans hämnd. Hämnens öfver honom, görer honom lika som han gjort hafver.C,2Ruster eder emot Babel allt omkring, alle skyttar; skjuter till honom, sparar icke pilarna; ty han hafver syndat emot Herran.5Bc,2 Ty för Herrans vredes skull måste han obyggd och allstinges öde ligga, så att alle de, som framgå om Babel, skola förundra sig, och hvissla öfver alla hans plågor.*AM,2 Edor moder står med stor skam, och den eder födt hafver, är till spott vorden; si, ibland Hedningarna är hon den aldraringasta, öfvergifven, torr och öde.*@M,2 Derföre, att I glädjens deraf och berömmen eder, att I min arfvedel skinnat hafven, och springen likasom kåta kalfvar, och vrenskens likasom starka hästar.|?q,2 Och Chaldee land skall varda till ett rof, så att alle de, som röfva det, skola der nog af hafva, säger Herren;g>G,2 Ty si, jag skall uppväcka stor folk med hopom utu nordlandet, och låta dem uppkomma inför Babel; de skola rusta sig emot honom, och skola vinna honom; deras pilar äro likasom en god krigsmans, den intet misto skjuter.g=G,2Flyr utu Babel, och drager utu Chaldee land, och skicker eder såsom bockar framför hjorden.P<,2Allt det som till dem kom, det uppåt dem; och deras fiender sade: Vi göre intet orätt; ty de hafva syndat emot Herran, uti rättfärdighetenes boning, och emot Herran, som deras fäders hopp är.Y;+,2Ty mitt folk är vordet likasom en borttappad hjord; deras herdar hafva förfört dem, och låtit dem villo gå på bergomen, så att de ifrå berg till högar gångne äro, och hafva förgätit sina hyddor.1:[,2De skola fråga efter den vägen åt Zion, och vända sig dit: Kommer, och vi vilje hålla oss intill Herran med ett evigt förbund, det aldrig skall förgätet varda.9-,2Uti de dagar, och i den tiden, säger Herren, skola Israels barn, samt med Juda barn, komma, och skola gå och gråta, och söka Herran sin Gud.87,2Ty nordanefter skall uppkomma ett folk emot dem; det skall göra deras land öde, så att ingen skall bo deruti, utan både folk och fä, dädan fly.7),2Förkunner ibland Hedningarna, och låter det kunnigt varda; reser ett baner upp, utroper det, och fördöljer det icke, och säger: Babel är vunnen, Bel står med skam, Merodach är sönderkrossad, hans afgudar äro till skam vordne, och hans gudar äro sönderslagne.o6 Y,2Detta är det ord som Herren, genom Propheten Jeremia, talat hafver emot Babel, och de Chaldeers land.Y5+,1'Men i tillkommande tid skall jag vända Elams fängelse om igen, säger Herren.m4S,1&Min stol skall jag sätta i Elam, och skall förgöra der både Konung och Förstar, säger Herren.|3q,1%Och jag skall göra Elam förtviflad för deras fiendar, och för dem som stå efter deras lif, och låta olycko komma öfver dem med mine grymma vrede, säger Herren; och skall sända svärdet efter dem, tilldess jag gör en ända uppå dem.P2,1$Och skall låta komma öfver dem de fyra väder, utaf fyra himmelens ändar, och skall förströ dem uti all de vädren, att intet folk vara skall, dit icke ju någre fördrefne af Elam komma skola.a1;,1#Så säger Herren Zebaoth: Si, jag skall sönderbryta Elams båga, deras yppersta magt;0,1"Detta är Herrans ord, som skedde till Jeremia Propheten, emot Elam, uti Zedekia, Juda Konungs rikes begynnelse, och sade: /,1!Och Hazor skall varda till en drakaboning, och till ett evigt öde, så att der ingen bo skall, och ingen menniska deruti vistas.d.A,1 Deras cameler skola bortröfvade varda, och deras myckna boskap borttagen; och jag skall förströ dem i alla väder, de der i vråar bo; och på alla sidor skall jag låta deras olycka komma öfver dem, säger Herren.-1,1Nu upp, drager upp emot ett folk, som nog hafver, och bor säkert, säger Herren; de hafva hvarken portar eller bommar, och de bo allena för sig,J, ,1Flyr, låter lida eder dädan, gömmer eder djupt neder, I inbyggare i Hazor, säger Herren; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, hafver rådslagit om eder, och hafver något i sinnet emot eder.8+i,1Man skall taga dem deras hyddor och hjordar bort, deras tjäll och all deras tyg; och cameler skola de bortföra, och man skall förskräckeliga ropa öfver dem allt omkring.&*E,1Emot Kedar och Hazors riken, hvilka NebucadNezar, Konungen i Babel, slog. Detta säger Herren: Upp, drager upp till Kedar, och förstörer de barn österut.c)?,1Och jag skall sticka eld på murarna i Damascon, att han Benhadads palats upptära skall.({,1Derföre skola hans unge män ligga på hans gator, och alle hans krigsmän falla på den tiden, säger Herren Zebaoth.N',1Huru? Är han nu icke öfvergifven, den beprisade och säkre staden?&y,1Damascus är förtviflad, och gifver flyktena; han darrar, och är i ångest och värk, likasom en qvinna i barnsnöd.4%a,1Emot Damascon. Hamath och Arpad stå jämmerliga, de äro förtviflade; ty de höra ond tidende: De som vid hafvet bo äro förskräckte, så att de kunna ingen ro hafva.5$c,1Si, han flyger upp såsom en örn, och skall uträcka sina vingar öfver Bozra; på den tiden skall de hjeltars hjerta i Edom vara lika som ene qvinnos hjerta i barnsnöd.c#?,1Så att jorden skall bäfva i deras fall, och deras rop skall man höra på röda hafvet.P",1Så hörer nu Herrans rådslag, som han öfver Edom hafver, och hans tankar, som han öfver Themans inbyggare hafver: Hvad gäller, att vallebarnen skola bortsläpa dem, och förstöra deras boning;*!M,1Ty si, han kommer upp lika som ett lejon ifrå den stolta Jordan, emot de fasta hyddor; ty jag vill låta honom snarliga löpa dit; och ho vet, hvilken den ynglingen är, den jag emot dem rusta skall? Ty ho är mig lik, ho vill lära mig? Och hvilken är den herden, som mig emotstå kan? -,1Likasom Sodoma och Gomorra, samt med sina grannar, omstört är, säger Herren, så att ingen bor der, eller någor menniska derinne blifva kan.w,1Alltså skall Edom öde varda, att allo de der framom gå, skola förundra sig, och hvissla öfver alla hans plågor;ve,1Din öfverdådighet och dins hjertans högmod hafver bedragit dig, efter du bor i bergklyftor, ock hafver hög berg inne; om du ditt näste så högt gjorde som en örn, så skall jag ändå likväl störta dig der neder, säger Herren.jM,1Ty si, jag hafver förnedrat dig ibland Hedningarna, och förakteligan gjort ibland menniskorna.,1Jag hafver hört af Herranom, att ett bådskap är sändt till Hedningarna: Församler eder, och kommer hit emot honom, och strider.6e,1 Ty jag hafver svorit vid mig sjelf, säger Herren, att Bozra skall vara till ett vidunder, försmädelse, förödning och bannor, och alle hans städer till ett evigt öde.D,1 Ty så säger Herren: Si, de som intet förskyllt hafva att dricka kalken, de måste drickan, och du skulle ostraffad blifva? Du skall intet ostraffad blifva; utan du måste ock drickan.zm,1 Dock hvad der qvart blifver af dina faderlösa, dem vill jag lifvet unna, och dina enkor skola hoppas uppå mig.L,1 Ty jag hafver blottat Esau, och uppenbarat hans hemlig rum, så att han kan icke undstinga sig; hans säd, hans bröder, och hans grannar äro förstörde, att ingen af dem mer för handene är.3,1 Vinhemtare skola komma öfver dig, de der intet skola lefva dig efter sig, och tjufvar om nattena skola komma öfver dig, de skola stjäla sig nog.,1Flyr, vänder eder om, och gömmer eder djupt neder, I borgare i Dedan; ty jag låter en ofärd komma öfver Esau, hans hemsöknings tid. ,1Emot Edom. Detta säger Herren Zebaoth: Är nu ingen vishet mer i Theman? Är nu intet råd mer när barnen? Är deras vishet ute?Q,1Men derefter skall jag omvända Ammons barnas fängelse, säger Herren.|q,1Si detta säger Herren Herren Zebaoth: Jag skall låta komma en fruktan öfver dig, af allom dem som kring dig bo, så att hvar och en skall på sin väg bortdrifven varda, ifrå den andra, och ingen skall vara den som de flyktiga församlar.:m,1Hvad trotsar du uppå dina dalar? Dine dalar äro fördränkte, du ohörsamma dotter, som förlåter dig uppå dina rikedomar, och säger i ditt hjerta: Ho tör komma till mig?Y+,1Jämra dig, o Hesbon, ty Aj är förstörd; roper, I Rabba döttrar, och drager säcker uppå, gråter och löper omkring på murarna; ty Malcham varder fången bortförd, samt med sina Prester och Förstar."=,1Derföre, si; den tiden kommer, säger Herren, att jag skall låta, höra ett krigsskri öfver Rabbath, Ammons barnas, att det skall öde ligga uti en hop, och dess döttrar med eld uppbrända varda; men Israel skall besitta dem, af hvilkom de hafva besuttne varit, säger Herren.3 a,1Emot Ammons barn säger Herren alltså: Hafver nu Israel inga barn, eller hafver han inga arfvingar? Hvi besitter då Malcham Gads land, och hans folk bor i hans städer?y,0/Men uti tillkommande tid skall jag omvända Moabs fängelse, säger Herren. Det vare nu sagdt om straffet öfver Moab.} s,0.Ve dig, Moab, förloradt är Chemos folk; ty man hafver tagit dina söner och döttrar, och fört dem bort fångna.G ,0-De som undlöpa utu slagtningene, skola söka tillflykt i Hesbon; men en eld skall gå utaf Hesbon, och en låge utaf Sihon, hvilken de rum i Moab och det stridsamma folket förtära skall.J  ,0,Den som fruktan undkommer, han skall falla uti kulona, och den utu kulone kommer, han skall varda fången i snarone; då skall jag låta komma öfver Moab hans hemsöknings år, säger Herren.X ),0+Fruktan, kula och snara kommer öfver dig, du inbyggare i Moab, säger Herren. ,0*Ty Moab måste förderfvad varda, så att han intet folk mer vara skall, derföre att han hafver förhäfvit sig emot Herran. 9,0)Kiriath är vunnen, och de fasta städer äro intagne, och de hjeltars hjerta i Moab skall på den tiden vara lika som ene qvinnos hjerta i barnsnöd;nU,0(Ty så säger Herren: Si, han flyger bortåt, såsom en örn, och uträcker sina vingar öfver Moab.7g,0'O! huru är han förderfvad, hum jämrar han sig, huru skamliga hänger han hufvudet; och Moab är vorden till spott och till en förskräckelse allom dem som deromkring bo.,0&På all tak och gator allestäds i Moab skall man gråta; ty Jag hafver sönderslagit Moab, likasom ett onyttigt fat, säger Herren.  ,0%All hufvud skola varda kullot, och allt skägg afrakadt; alla händer skola refna varda, och hvar man skall draga säcker uppå.J ,0$Derföre ryter mitt hjerta öfver Moab, lika som en trummete, och öfver det folk i Kirheres ryter mitt hjerta, såsom en trummete; ty de hafva fast förtagit sig, derföre måste de förgås.,0#Och jag skall, säger Herren, i Moab dermed en ända göra, att de icke mer skola offra på höjderna, och röka sinom gudom.6e,0"För det ropets skull i Hesbon, allt in till Eleale, hvilket man hörer intill Jahza, ifrå Zoar den treggaårs kona, intill Horonaim; ty Nimrims vatten skola ock uttorkas.3,0!Fröjd och glädje är borto af markene, och af Moabs land, och man skall intet vin mer pressa der, vintramparen skall intet; mer sjunga sina viso,J ,0 Jag måste gråta öfver dig, Jaeser, du vingård i Sibma; ty dine vinqvistar äro farne öfver hafvet, och komne intill Jaesers haf; förderfvaren är fallen in uti dina säd och vinhemtning.w~g,0Derföre måste jag jämra mig öfver Moab, och ropa öfver hela Moab, och sörja öfver det folk i Kirheres.},0Men Herren säger: Jag känner väl hans vrede, att han icke så mycket förmår, och tager sig före att göra mer än i hans magt är.|w,0Man hafver ju alltid sagt om den stolta Moab, att han fast stolt är, högfärdig, högmodig, trotsig och storsinnad. { ,0O! I Moabs inbyggare, öfvergifver städerna, och bor uti bergklippomen, och görer likasom dufvorna, som bo högt upp i hålen.%zC,0Ty Israel hafver varit ditt gabberi, lika som han hade varit funnen ibland tjufvar; och efter du sådant emot honom talat hafver, måste du ock bortföras.y),0Gör honom drucknan, ty han hafver upphäfvit sig emot Herran, att han må spy sig, och vrida händerna, på det han ock må till spott varda.Qx,0Moabs horn är afhugget, och hans arm är sönderbruten, säger Herren.ewC,0Kirioth, Bozra, och öfver alla de städer i Moabs land, ehvad de ligga fjerran eller när.)vM,0Kiriathaim, BethGamul, BethMeon,%uE,0Dibon, Nebo, BethDiblathaim,\t1,0Straffet är gånget öfver slättmarkena, nämliga öfver Holon, Jahza, Mephaath,|sq,0Ack! Moab är förödd och förderfvad; jämrer eder, och roper, förkunner det i Arnon, att Moab förderfvad är.r,0Gack in på vägen, och se till, du inbyggerska i Aroer; fråga dem som flydde och undsluppne äro, och säg: Huru går det?+qO,0Stig neder af härlighetene, du dotter som i Dibon bor, och sätt dig på det torra; ty Moabs föfderfvare skall komma upp till dig, och sönderbryta din fäste.4pa,0Käre, hafver dock medlidande med honom, I som omkring honom bon, och hans namn kännen, och sägen: Huru är det starka riset och den härlige stafven så sönderbruten?Wo',0Ty Moabs ofärd varder snart kommandes, och hans olycka skall väl hasta sig.,nQ,0Ändock Moab måste förstörd varda, och hans städer bestegne, och hans bäste män måste nedergå till att dräpas? säger Konungen, som heter Herren Zebaoth.Jm ,0Huru djerfvens I säga: Vi äre hjeltar och de rätte krigsmän;l,0 Och Moab skall öfver Chemos till skam varda, lika som Israels hus öfver BethEl till skam vordet är, der de dock förläto sig uppå..kU,0 Derföre, si, säger Herren, den tiden kommer, att jag skall sända honom uttappare, som honom uttappa skola, och göra hans fat tom, och sönderslå, hans läglar.(jI,0 Moab hafver af sinom ungdom varit säker, och hafver på sine drägg stilla legat, och hafver icke någon tid varit ugjuten af det ena fatet uti det andra, och icke någon tid bortfarit uti fängelse; derföre är honom hans smak qvarblifven, och hans lukt hafver intet förvandlat sig.i,0 Förbannad vare den som Herrans verk gör försummeliga; förbannad vare den som sitt svärd upphåller, att det intet blod utgjuter.h,0 Käre, låter Moab blomstras; han skall utblomstrat hafva, och hans städer skola öde ligga, att der ingen uti bo skall.Bg},0Ty förderfvaren skall komma öfver alla städerna, att icke en stad undslippa skall; der skola både dalarna förderfvas, och slättmarken förstörd varda; ty Herren hafver det sagt.Gf,0Derföre, att du förlätst dig uppå dina byggning, och uppå dina håfvor, skall du ock vunnen varda. Och Chemos måste ut, och draga sin väg fången, samt med sina Prester och Förstar.jeM,0Nämliga: Skynder eder bort, och undsätter edart lif; men du skall vara såsom ljung i öknene.dw,0Ty de gå gråtande den vägen upp åt Luhit, och fienderna höra ett Jämmerrop på den vägen neder ifrå Horonaim;>cw,0Moab är nederslagen; man hörer hans unga barn ropa;Kb,0Man hörer ett rop i Horonaim, om förderfvelse och stor jämmer.a},0Moabs tröst är ute, den han af Hesbon hade; ty man hafver något ondt i tankanom emot honom, nämliga: Kommer, vi vilje utrota honom, att han intet folk mer vara skall; och du, Madmen, måste ock förderfvad varda, svärdet skall efter dig komma.C` ,0Emot Moab. Så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Ve dem stadenom Nebo; ty han är förstörd, och ligger ömkeliga; Kiriathaim är vunnen, fästet står ömkeliga, och är nederrifvet._,/Men huru kan du uppehålla, medan Herren hafver gifvit dig befallning emot Askelon, och ställt dig emot hamnarna vid hafvet?u^c,/O! du Herrans svärd, när vill du dock hålla upp? Far dock uti dina skido, och hvila dig, och var stilla.]{,/Gaza skall skallot varda, och Askelon, samt med de igenlefda, uti deras dalar förderfvas; huru länge vill du örliga?D\,/För den dagen, som kommer till att förstöra, alla Philisteer, och utrota Tyrus och Zidon, samt med andra deras hjelpare; ty Herren skall förstöra de Philisteer, och de öar Caphtor.Y[+,/För den gnys skull af deras starka hästar, som der löpa, och för det buller af deras vagnar, och deras hjuls slamrande, så att fäderna icke skola se sig om efter barnen, så förtviflade skola de vara; Z,/Så säger Herren: Si, vatten skola uppkomma nordanefter, hvilka en flod göra skola, så att både landet och hvad deruppå är, och städerna, med dem som deruti bo, skola sin väg drifva; och menniskorna skola ropa, och alle landsens inbyggare jämra sig;rY _,/Detta är Herrans ord, som skedde till Propheten Jeremia, emot de Philisteer, förr än Pharao slog Gaza.3X_,.Derföre frukta dig intet, du Jacob, min tjenare, säger Herren; ty jag är när dig. Med allom Hedningom, dit jag dig fördrifvit hafver, skall jag en ända göra; men på dig vill jag icke göra en ända, utan skall näpsa dig med måttelighet, på det jag icke skall låta dig blifva ostraffad. W,.Men du, min tjenare Jacob, frukta dig intet, och du Israel, förtvifla intet; ty si, jag skall hjelpa dig fjerranefter, och dina säd utu sins fängelses lande, så att Jacob skall igenkomma, och vara i frid, och hafva nog, och ingen skall förskräcka honom.]V3,.Så att jag skall gifva dem i deras händer, som efter deras lif stå, och uti NebucadNezars, Konungens i Babel, och hans tjenares händer; och sedan skall du besitten varda, lika som i förtiden, säger Herren.MU,.Herren Zebaoth, Israels Gud, säger: Si, jag vill hemsöka det ämbetes folk i No, och Pharao och Egypten, samt med sina gudar och Konungar; ja, Pharao, med alla de som förlåta sig uppå honom;_T7,.Dottren Egypten står med skam; ty hon är thy nordländsko folkena i händer gifven.S/,.De samme skola så hugga uti deras skog, säger Herren, att det skall intet kunna räknas; ty de äro flere än gräshoppor, de ingen räkna kan.|Rq,.De komma så att en gny går af harnesket, och komma med härskraft, och föra yxer öfver dem såsom vedahuggare.Q,.Och de då dagakarlar, som bo derinne, äro ock såsom gödde kalfvar; men de måste dock likväl vända om, varda alle tillsammans flyktige, och skola intet kunna bestå; ty deras o1yckos dag skall öfver dem komma, nämliga deras hemsöknings tid.MP,.Egypten är en ganska skön kalf; men slagtaren kommer nordanefter.O,.Skicka dig till att färdas, du inbyggerska, dotter Egypten; ty Noph skall varda öde, och uppbrändt, så att ingen skall bo deruti.@Ny,.Så sant som jag lefver, säger den Konungen, som Herren Zebaoth heter: Han skall komma farandes så hög som det berget Thabor ibland bergen är, och lika som Carmel vid hafvet är.oMW,.Det samma rope man efter dem: Pharao, Konungen i Egypten, ligger; han hafver öfvergifvit sin tjäll.AL{,.Han gör det, att månge af dem falla, att den ene med den andra omkull ligger. Så sade de: Upp, låter oss draga till vårt folk uti vårt fädernesland igen, för tyrannens svärd. K ,.Huru går det till, att dine väldige falla till markena, och kunna icke blifva ståndande? Herren hafver så stört dem omkull.?Jw,.Förkunner det uti Egypten, och säger till uti Migdal; låter hörat i Noph och Thahpanhes, och säger: Ställ dig till värn; ty svärdet skall uppfräta allt det omkring dig är.I,. Detta är Herrans ord, som han talade till Propheten Jeremia, då NebucadNezar, Konungen i Babel, åstad drog, till att slå Egypti land:,HQ,. Din skam är ibland Hedningarna kunnig vorden; af ditt jämrande är landet fullt; ty den ene hjelten faller öfver den andra, och ligga både tillsammans omkull.&GE,. Gack upp till Gilead, och hemta salvo, du jungfru dotter utur Egypten; men det är fåfängt, att du mycken läkedom brukar, du varder dock intet helbregda.F,. Ty detta är Herrans Herrans Zebaoths dag, en hämndadag, att han skall hämnas öfver sina fiendar; svärdet skall fräta, och af deras blod fullt och drucket varda; ty de måste varda Herranom Herranom Zebaoth ett slagtoffer, i nordlanden vid den älfvena Phrath.,EQ,. Nu väl, sitter upp på hästarna; ruller åstad med vagnarna; låter de hjeltar utdraga; de Ethioper och utaf Libyen, som sköld föra; och de skyttar af Lydien. B>~~}||{{{zAyxx:ww'vuuu@ttKss rIq[poonnjmmllkIjjjiWhhgffeed>ccb~aa`z__+^]l]\\[ZYY4XX(WmVVURT~SRQPPOONkMxLKJJ#IyHGFFEMDsCBAA@:?c>n=<;;:98.7965433 22p211j100[0//4...J---A,,|,0++y+7**}*")))<(((H(''z',&&&0%%% $$c$###@"""K!!!D! P jr4a6g+mY;|#'U k \ U O O}$vkWBj %J Och deras ansigte och vingar voro ofvantill uträckte, så att ju två vingar tillsammans slogo, och med två vingar skylde de sina kroppar.&i GJ Deras ansigte på högre sidone af de fyra voro lika som menniskos och lejons; men på venstra sidone af de fyra voro deras ansigte lika som oxars och örns.h J Och vingarna voro ju hvar vid annan; och då de gingo, så behöfde de intet vända sig, utan hvart de gingo, gingo de rätt framåt.g {JOch hade menniskohänder under deras vingar, på deras fyra sidor; ty de hade alle fyra deras ansigte och deras vingar.uf eJOch deras ben stodo rätt; men deras fötter voro lika som oxafötter, och glimmade såsom glödande koppar;;e sJOch de hade hvartdera fyra ansigte och fyra vingar.Xd +JOch derinnan uti var lika som fyra djur, och ett af dem var såsom en menniska.3c aJOch jag såg, och si, der kom ett stormväder nordanefter, med en stor molnsky full med eld, så att det glimmade allt omkring; och midt uti eldenom var det ganska klart.b 'JDå skedde Herrans ord till Hesekiel, Busi son, Prestens, uti de Chaldeers lande, vid den älfvena Chebar; der kom Herrans hand öfver honom.la SJDen samme femte dagen var uti femte årena, efter att Jojachin, Juda Konung, var fången bortförd.)` OJUti tretionde årena, på femte dagen i fjerde månadenom, då jag var ibland de fångna vid den älfvena Chebar, öppnade sig himmelen, och Gud viste mig syner.U_#6Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.v^e6Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.T]!6Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?J\ 6Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;Y[+6För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.QZ6Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;MY6Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!SX6Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.ZW-6De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.VV%6 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.YU+6 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.LT6 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.SS6 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.SR6 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.]Q36Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.pPY6Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.rO]6Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.cN?6Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.gMG6Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.UL#6Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.NK6Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.MJ 6Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.1I[6Men din ondska hafver en ända, du dotter Zion; han skall icke mer låta bortföra dig; men dina ondsko, du dotter Edom, skall han hemsöka, och upptäcka dina synder.H56Ja, fröjda dig, och var glad, du dotter Edom, som bor i Uz lande; ty kalken skall ock komma öfver dig; du måste också drucken och blottad varda.:Gm6Herrans smorde, som vår tröst var, är fången vorden i deras kulor, då de oss förstörde, på hvilken vi tröste, att vi under hans skugga ibland Hedningarna lefva skulle. F 6Våre förföljare voro snarare än örnar under himmelen; på bergomen hafva de förföljt oss, och i öknene vaktat efter oss. E 6Man jagade oss, så att vi icke gå torde på vårom gatom; då kom ock vår ände, våra dagar äro ute, vår ände är kommen.D'6Likväl gapade vår ögon efter fåfängelig hjelp, tilldess de trötte vordo, då vi vänte efter ett folk, som oss dock intet hjelpa kunde.%CC6Derföre hafver Herrans vrede förstrött dem, och vill icke mer se uppå dem, efter de icke ärade Presterna, och icke voro barmhertige öfver de äldsta.IB 6Utan ropade till dem: Viker undan, I orene, viker, viker, kommer vid ingen ting; ty de skydde vid dem, och flydde för dem, så att man ock sade ibland Hedningarna: De blifva der icke länge.A{6De gingo hit och dit på gatomen, lika som blinde, och voro besölade i blod; och kunde ock ej komma vid deras kläder;@!6 Men det är skedt för hans Propheters synder, och för hans Presters missgerningars skull, hvilka derinne utgöto de rättfärdigas blod.?-6 Konungarna på jordene hade intet trott det, eller alla menniskor på verldene, att ovännen och fienden skulle igenom Jerusalems portar kommit.&>E6 Herren hafver fullkomnat sina grymhet, han hafver utgjutit sina grymma vrede; han hafver i Zion upptändt en eld, hvilken ock hans grundval upptärt hafver. =6 De aldrabarmhertigasta qvinnorna måste koka sin egen barn; på det de skulle hafva dem till mats, uti mins folks dotters jämmer.<6 Dem dräpnom med svärd var bättre än dem som af hunger dödde, hvilke försmäkta och förgås måste för hungers skull.+;O6Men nu är deras ansigte så förmörkradt af svarthet, att man icke känner dem på gatomen; deras hud låder intill deras ben, och äro så torre som ett trä.:6Hennes Nazareer voro renare än snö, och blankare än mjölk; deras färga var rödare än korall, deras anseende var som en saphir.9{6Mins folks dotters synd är större, än Sodoms synd, den uti ett ögnablick omstört vardt, och ingen hand kom dervid. 896De som tillförene åto det aldrakräseligaste, de försmäkta nu på gatomen; de som tillförene uppfödde voro i silke, de måste nu ligga i träck. 7 6Spenabarnena låder för törsts skull tungan vid dess gom; de unga barn ropa efter bröd, och ingen är som dem det utskifter. 66Drakarna gifva sinom ungom spenarna, och dägga dem; men mins folks dotter måste obarmhertig vara, lika som en struts i öknene.~5u6De ädla Zions barn, lik räknad vid guld, huru äro de nu lik räknad vid lerkärile, de en pottomakares werk äro?4 )6Huru är guldet så platt förmörkradt, och det fina guldet så platt förvandladt, och helgedomens stenar ligga förströdde på alla gator?K36BFörfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.D26ALåt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.:1o6@Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.Q06?Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.J/ 6>Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.Q.6=Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;B-6(w67Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;c'?66De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.P&65De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.H% 64Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.R$63Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.G#62Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.P"61Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;N!60Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.L 6/Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.5e6.Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.D6-Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.R6,Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.c?6+Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.]36*Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;Q6)Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.V%6(Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.b=6'Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.H 6&Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?F6%Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;J 6$Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.4c6#Och låta deras sak för Gudi orätta vara;L6"Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;B6!Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;Y+6 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.6g6Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;Y+6Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.A}6Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;W '6Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;B 6Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;W '6Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.^ 56Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.T !6Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.>w6Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.oW6Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;@{6Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.H 6Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.fE6Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.W'6Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.U#6Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.Z-6Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.N6Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.L6Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.@~{6 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.R}6 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.l|Q6 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.[{/6 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.Tz!6 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.Wy'6Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.cx?6Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.Iw 6Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.Jv 6Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.Uu#6Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.[t/6Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.Rs6Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.@r }6Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.[q/6Du hafver kallat mina fiendar allt omkring, lika som till en helgedag, så att på Herrans vredes dag ingen undsluppen och igenlefd är; de som jag uppfödt och uppfostrat hafver, dem hafver fienden förgjort.Ip 6På gatorna, neder på jordene, lågo både unge och gamle; mina jungfrur och ynglingar, äro fallne genom svärd; du hafver dräpit på dine vredes dag, du hafver slagtat utan barmhertighet.moS6Herre, skåda dock; och se till hvem du så förderfvat hafver. Skola nu qvinnorna äta sin lifsfrukt, de yngsta barnen, som näppliga en spann lång äro? Skola Propheterna och Presterna uti Herrans helgedom så dräpne varda?Qn6Statt upp om nattena, och ropa; utgjut ditt hjerta i första väktene inför Herranom, lika som vatten; lyft upp dina händer till honom, för din unga barns själar, som af hunger dö i all gatomot.4ma6Deras hjerto ropade till Herran: O du dottrenes Zions mur, låt tårar flyta både dag och natt, lika som en bäck; håll intet upp, och din ögnasten vände intet åter.plY6Herren hafver gjort det han i sinnet hade; han hafver fullkomnat sitt ord, som han långt tillförene budit hade; han hafver förderfvat utan barmhertighet; han hafver fröjdat fiendan öfver dig, och upphöjt dina ovänners magt.fkE6Alle dine fiender gapa med munnen emot dig; hvissla till dig, gnissla med tänderna, och säga: Huj, vi hafve förderfvat honom; detta är den dagen, som vi begärat hafve; vi hafve fått det, vi hafve lefvat så länge.jjM6Alle de som der framom gå, de klappa med händerna, hvissla åt dig, och rista hufvudet öfver dottrena Jerusalem: Är detta den staden, der man af säger, att han är den aldraskönaste, af hvilkom allt landet gläder sig?tia6Dine Propheter hafva dig predikat lösa och dåraktiga syner, och icke uppenbarat dig dina missgerning, der de med måtte förtagit dig ditt fängelse; utan hafva predikat dig lösa predikan, på det de skulle predika dig utu landena.rh]6 O du dotter Jerusalem, hvem skall jag likna dig vid? Och för hvad skall jag hålla dig, du jungfru dotter Zion? Vid hvad skall jag likna dig, der jag dig med trösta måtte. Ty din skade är stor, lika som ett haf; ho kan hela dig?;go6 Då de sade till sina mödrar: Hvar är bröd och vin? då de försmäktades på gatomen i stadenom, såsom de der dödssåre voro, och uppgåfvo sin anda i deras mödrars famn.ifK6 Jag hafver nästan gråtit mig ögonen ut, så att det gör mig ondt i mitt lif; min lefver är utgjuten uppå jordena, öfver mins folks dotters jämmer, då spenabarn och öfvermagar försmäktades på gatomen i stadenom;Ce6 Dottrenes Zions äldste ligga på jordene, och äro tyste; de kasta stoft uppå sin hufvud, och hafva dragit säcker uppå sig Jerusalems jungfrur hänga deras hufvud neder åt jordene.pdY6 Hans portar ligga djupt neder i jordene; hans bommar hafver han sönderbrutit, och tillintetgjort; hans Konungar och Förstar äro ibland Hedningarna, der de intet kunna öfva lagen, och hans Propheter hafva ingen syn af Herranom.Rc6Herren tänkte till att förderfva dottrenes Zions murar; han drog snöret deröfver, och icke afvände sina hand, tilldess han henne förderfvade; tornen stå ömkeliga, och muren ligger jämmerliga.Pb6Herren hafver förkastat sitt altare, och tillspillogifvit sin helgedom; han hafver gifvit hans palats murar uti fiendans händer, så att de hafva ropat i Herrans hus, lika som uppå enom helgedag.ba=6Han hafver uppgrafvit hans tjäll, lika som en örtegård, och förderfvat hans boning; Herren hafver låtit förgäta i Zion både helgedag och Sabbath, och låtit i sine grymma vrede skämma både Konung och Prest.>`u6Herren är lika som en fiende; han hafver omstört Israel, han hafver omstört alla hans palats, och förderfvat hans fäste; han hafver gjort dottrene Juda mycken klagan och sorg.f_E6Han hafver spänt sin båga, lika som en fiende; sina högra hand hafver han fört såsom en ovän, och dräpit allt det som lustigt var till seendes, och utgjutit sina grymnet, lika som en eld uti dottrenes Zions hyddo.J^ 6Han hafver sönderbrutit Israels starkhet uti sine grymma vrede; han hafver dragit sina högra hand tillbaka, då fienden kom, och hafver upptändt en eld i Jacob, den allt omkring förtärer.U]#6Herren hafver utan barmhertighet alla Jacobs boningar förlagt; han hafver i sine grymhet afbrutit dottrenes Juda fäste, och slagit dem omkull, han hafver oskärat både hennes rike och hennes Förstar.H\ 6Huru hafver Herren förmörkrat dottrena Zion med sine vrede? Han hafver kastat Israels härlighet af himmelen neder på jordena; han hafver icke tänkt uppå sin fotapall, i sine vredes dag.F[ 6Låt alla deras ondsko komma inför dig, och gör med dem, såsom du med mig, för alla mina missgerningars skull, gjort hafver; ty mitt suckande är stort, och mitt hjerta är bedröfvadt.bZ ?6Man hörer väl, att jag suckar, och hafver dock ingen tröstare; alle mine fiender höra mina olycko, och glädja sig, det gör du; så låt då den dagen komma, som du utropat hafver, att dem skall gå lika som mig.mY U6Ack Herre ! se dock huru bedröfvad jag är, att det gör mig ondt i allt mitt lif; mitt hjerta dänger i minom kropp, ty jag är uppfylld med stor bitterhet; ute hafver svärdet, och inne i husena döden gjort mig till en enko.6X g6Jag kallade på mina vänner, men de hafva bedragit mig; mine Prester och äldste i stadenom äro försmäktade; ty de gå om bröd, på det de skola vederqvicka sina själ.%W E6Herren är rättfärdig, ty jag hafver varit hans mun ohörsam; hörer, all folk, och ser min värk; mina jungfrur och ynglingar äro gångne uti fängelse.HV  6Zion räcker sina händer ut, och der är dock ingen, som honom tröster; ty Herren hafver budit allt omkring Jacob hans fiendom, att Jerusalem skall emellan dem vara lika som en oren qvinna.RU 6Derföre gråter jag så, och båda min ögon flyta med vatten; ty hugsvalaren, som mina själ vederqvicka skulle, är långt bort ifrå mig. Min barn äro borto; ty fienden hafver öfverhandena fått.WT )6Herren hafver nedertrampat alla mina starka, som jag hade; han hafver låtit utropa öfver mig en högtid, till att förderfva mina unga män; Herren hafver låtit jungfruna, dottrena Juda, trampa en press.PS 6Mina svåra synder hafva uppvaknat genom hans straff, och alla tillsammans kommit mig uppå halsen, så att all min kraft mig förgås; Herren hafver så farit med mig, att jag icke mer uppkomma kan.nR W6 Han hafver sändt en eld af höjdene uti min ben, och låtit honom der mägtig vara; han hafver utsatt ett nät för mina fötter, och stött mig tillbaka; han hafver gjort mig till ett öde, så att jag sörja måste hela dagen._Q 96 Eder allom säger jag, som gån här framom: Skåder dock och ser till, om någor värk kan vara sådana som min värk, den mig så uppäter; ty Herren hafver gjort mig full med jämmer, på sine grymma vredes dag.AP }6 Allt hans folk suckar och går om bröd, sin klenodier gåfvo de för mat, på det de skulle vederqvicka själena. Ack Herre ! se dock till, och skåda huru föraktelig jag vorden är.RO 6 Fienden hafver kommit sina hand vid alla hans klenodier; ty han måste se deruppå, att Hedningarna gingo in uti hans helgedom, om hvilka du budit hafver, att de icke skulle komma uti dina församling. N 6 Hans orenlighet låder vid hans klädefållar; han hade icke trott att honom på sistone så gå skulle; han är ju allt för grufveliga nederstött, och hafver dertill ingen, som tröster honom. Ack Herre ! se uppå mitt elände; ty fienden högmodas fast.IM  6Jerusalem hafver syndat, derföre måste han vara lika som en oren qvinna. Alle de som ärade honom, de försmå honom nu, efter de se hans skam; men han suckar, och faller neder till markena.L !6Jerusalem kommer ihåg i denna tid, huru elände och öfvergifven han är, och huru mycket godt han af ålder haft hafver, medan allt hans folk nederligger för fiendanom, och ingen är som hjelper; hans fiender se sina lust uppå honom, och bespotta hans Sabbather.K +6All fägring är borto för dottrene Zion; hennes Förstar äro lika som vädrar, de der ingen bet finna, och gå vanmägtige för plågsrenom.OJ 6Hans ovänner sväfva allt i höjdene, hans fiendom går väl; ty Herren hafver gjort honom full med jämmer, för hans stora synders skull, och hans barn äro i fängelse bortdrefne för fiendanom.1I ]6Vägarna till Zion ligga öde, efter ingen kommer till högtiden; alle hans portar stå öde, hans Prester sucka, hans jungfrur se ömkeliga ut, och han är bedröfvad.H 6Juda är fången i elände och svår träldom han bor ibland Hedningar, och finner ingen ro; alle hans förföljare fara illa med honom.JG 6Hon gråter om nattena, så att tårarna löpa neder på kindbenen; ingen är ibland alla hennes vänner, som hugsvalar henne; alle hennes näste förakta henne, och äro hennes fiender vordne.6F i6Huru ligger den staden så öde, som full med folk var? Han är likasom en enka; den som en Förstinna ibland Hedningarna, och en Drottning i landen var, hon måste nu tjena.E),4"Och honom vardt alltid gifvet af Konungenom i Babel hans uppehälle, såsom honom förskickadt var i all hans lifstid, allt intill hans ända.kDO,4!Och förvandlade honom hans fängelses kläder; och han åt inför honom alltid i sina lifsdagar.wCg,4 Och talade med honom vänliga; och satte hans stol utöfver de Konungars stolar, som när honom voro i Babel;B3,4Men uti sjunde och tretionde årena derefter att Jojachin, Juda Konung, bortförd var; på femte och tjugonde dagen i tolfte månadenom, upphof EvilMerodach, Konungen i Babel, uti de årena då han Konung vardt, Jojachins, Juda Konungs, hufvud, och lät honom utu fängelset;@Ay,4Och i tredje och tjugonde årena NebucadNezars förde NebuzarAdan, höfvitsmannen, bort sjuhundrad och fem och fyratio själar af Juda; alla själarna äro fyratusend och sexhundrad.j@M,4Men uti adertonde årena NebucadNezars, åttahundrad och två och tretio själar utaf Jerusalem.z?m,4Detta är det folk, som NebucadNezar bortförde, nämliga, uti sjunde årena, tretusend och tre och tjugu Judar;>y,4Och Konungen i Babel slog dem ihjäl i Riblath, det i Hamath lande ligger. Alltså vardt Juda bortförd utu sitt land.a=;,4Dessa tog NebuzarAdan, höfvitsmannen, och förde dem till Konungen i Babel, i Riblath.<5,4Och en kamererare utaf stadenom, som öfver krigsfolket satt var, och sju män, som när Konungenom vara måste, hvilka i stadenom funne vordo; dertill Sopher, den härförstan, den landsfolket mönstra plägade; dertill sextio män af landsfolket, som i stadenom funne vordo.;',4Och höfvitsmannen tog den Presten SeraJa, utaf första ordningen, och den Presten Zephanja, utaf den andra ordningen, och tre dörravaktare;s:_,4Och voro granatäplen deruppå sex och niotio; all granatäplen voro hundrade på ene gjord allt omkring.S9,4Och stod på hvardera en kopparknapp fem alnar hög, och gjordar och granatäple voro på hvar knappen allt omkring, alltsammans af koppar; och den ena stoden var såsom den andra; granatäplen också.8/,4Men båda stoderna voro hvardera aderton alnar hög, och ett tolfalna snöre var måttet omkring henne, och var fyra finger tjock, och var ihål;E7,4De två stodarna, det ena hafvet, de tolf kopparoxar, som under foten stodo, hvilka Konung Salomo hade göra låtit till Herrans hus; kopparen af all denna tygen var öfvermåtton mycken.6#,4Dertill tog höfvitsmannen bort allt det af guld och silfver var, i kannor, rökpannor, bäcken, kettlar, ljusastakar, skedar, och skålar;5y,4Och kettlar, skoflar, knifvar, bäcken, skålar och all koppartyg, de man uti Gudstjenst plägade bruka, togo de bort.+4O,4Men de kopparstodar, som voro i Herrans hus, och stolarna, och kopparhafvet i Herrans hus, slogo de Chaldeer sönder, och förde allan kopparen deraf till Babel.3,4Och af det fattiga folket i landena lät NebuzarAdan, höfvitsmannen, några blifva qvara, till vingårdsfolk och åkerfolk.U2#,4Men det fattiga folk, och annat folk, som ännu qvart var i stadenom, och de som till Konungen af Babel fallne voro, och det qvarblefna handtverksfolket, förde NebuzarAdan, höfvitsmannen, fångna bort.s1_,4Och all de Chaldeers bär, som med höfvitsmannenom var, refvo ned alla murarna i Jerusalem allt omkring.s0_,4 Och uppbrände Herrans hus, och Konungshuset, och all hus i Jerusalem; all stor hus uppbrände han i eld.H/ ,4 På tionde dagen i femte månadenom, hvilket det nittonde året var NebucadNezars, Konungens i Babel, kom NebuzarAdan, höfvitsmannen, den alltid var när Konungenom i Babel, till Jerusalem;F.,4 Men Zedekia lät han stinga ögonen ut, och lät binda honom med två kedjor; och Konungen af Babel förde honom alltså till Babel, och lade honom uti fängelse, intilldess han blef död.p-Y,4 Der lät Konungen af Babel dräpa Zedekia barn för hans ögon, och drap alla Juda Förstar i Riblath.,7,4 Och de togo Konungen till fånga, och förde honom upp till Konungen af Babel, till Riblath, det i Hamaths land ligger; han sade en dom öfver honom.+1,4Då jagade de Chaldeers här efter Konungen, och fingo Zedekia fatt, uti den markene vid Jericho; då, förströdde sig all hans här ifrå honom.*,4Då föll man in i staden, och allt krigsfolket gåfvo flyktena, och drogo utu staden om nattene, på den vägen åt den porten emellan de två murar, ut vid Konungsörtagården; men de Chaldeer lågo kringom staden; och desse drogo sin väg bortåt i markene.),4Men på nionde dagen i fjerde månadenom fick hungren öfverhandena i stadenom, och landsfolket hade intet mer till att äta.O(,4Och staden var så belagd, allt intill ellofte året Konungs Zedekia.K',4Men i nionde årena af hans rike, på tionde dagen i tionde månadenom, kom NebucadNezar, Konungen i Babel, med all sin här emot Jerusalem, och belade honom, och beskansade honom allt omkring.&),4Ty Herrans vrede gick öfver Jerusalem och Juda, tilldess han förkastade dem ifrå sitt ansigte; och Zedekia föll af ifrå Konungen i Babel.L%,4Och gjorde det Herranom illa behagade, likasom Jojakim gjort hade.$ 5,4Zedekia var ett och tjugu åra gammal, då han Konung vardt, och regerade i ellofva år i Jerusalem; hans moder het Hamutal, Jeremia dotter i Libna;=#s,3@Och säg: Alltså skall Babel försänkt varda, och icke uppkomma igen, för den olycko, som jag skall öfver honom komma låta, utan förgås. Allt härtill hafver Jeremia talat.b"=,3?Och när du hafver utläsit bokena, så bind en sten dervid, och kasta henne uti Phrath;2!],3>Och säg: Herre, du hafver talat emot detta rummet, att du ville förderfva det, så att ingen skulle bo häruti, hvarken folk eller fä, utan vara till ett evigt öde.h I,3=Och Jeremia sade till SeraJa: Då du kommer till Babel, så se till och läs alla dessa orden;,3B7AA=??r>= G TW >?T+!J Och då jag så propheterade, blef Pelatja, Benaja son, död. Och jag föll uppå mitt ansigte, och ropade med höga röst, och sade: Ack! Herre Herre, du gör platt en ända med de igenlefda af Israel.9*kJ Och I skolen förnimma, att jag är Herren; ty I hafven icke vandrat efter min bud, och intet hållit mina rätter; utan gjort efter Hedningarnas sätt, som omkring eder äro.|)qJ Men staden skall intet vara edor gryta, ej heller I köttet derinne; utan i Israels gränsor skall jag döma eder.{(oJ I skolen falla genom svärd; i Israels gränsor skall jag döma eder, och I skolen förnimma, att jag är Herren.n'UJ Jag skall drifva eder derut, och gifva eder främmandom i händer, och skall göra eder edran rätt._&7J Svärdet, som I frukten, det skall jag låta komma öfver eder, säger Herren Herren. %J Derföre säger Herren Herren alltså: De som I derinne dräpit hafven, de äro köttet, och han är grytan; men I måsten härut.b$=J I hafven dräpit alltför många i denna stadenom, och hans gator ligga fulla med döda.#3J Och Herrans Ande föll öfver mig, och sade till mig: Säg, detta säger Herren; I af Israels hus hafven talat rätt, edra tankar känner jag väl;<"sJ Derföre skall du menniskobarn prophetera emot dem.g!GJ Ty de säga: Det är intet så när, låt oss man bygga hus; han är grytan, vi äre köttet. J Och han sade till mig: Du menniskobarn, desse män hafva de tankar som vilja illa lyktas, och de anslag som denna stadenom skada skola.| sJ Och ett väder lyfte mig upp, och förde mig inför porten åt Herrans hus, hvilken österut är; och si, i den porten voro fem och tjugu män; och jag såg ibland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benaja son, som Förstar voro i folkena.b=J Deras ansigte var lika som jag dem såg vid älfvena Chebar; och de gingo rätt framåt.lQJ Och hvartdera hade ju fyra ansigten, och fyra vingar, och under vingomen lika som menniskohänder.wJ Detta är det djuret, som jag såg under Israels Gud, vid den älfvena Chebar, och förmärkte att det voro Cherubim.r]J Då fläktade Cherubim med sina vingar, och upplyfte sig ifrå jordene för min ögon; och då de utgingo, gingo hjulen när dem, och de trädde uti dörrena af Herrans hus östantill, och Israels Guds härlighet var ofvanuppå dem.eCJ Och Herrans härlighet gick återigen ifrå huströskelen, och satte sig ofvanpå Cherubim.zmJ När de stodo, så stodo desse ock; upplyfte de sig, så upplyfte ock desse sig; ty ett starkt väder var i dem.7gJ När Cherubim gingo, så gingo ock hjulen när dem; och då Cherubim fläktade med vingarna, att de skulle lyfta sig upp ifrå jordene, så gingo ock hjulen intet ifrå dem.oWJ Och Cherubim sväfde i höjdene; det är rätt detsamma djuret, som jag såg vid den älfvena Chebar.J Så voro der ock fyra ansigte; det första ansigtet var en Cherub, det andra var en menniska, det tredje ett lejon, det fjerde en örn;=uJ Och han kallade hjulen klot, så att jag det hörde.yJ Samt med deras hela kropp, rygg, händer och vingar; och hjulen voro full med ögon allt omkring på alla fyra hjulen.7gJ När ett af dem gick så gingo de alla fyra, och de behöfde icke vända sig, när de gingo; utan hvart det främsta gick, dit gingo de efter, och behöfde intet vända sig;b=J Och voro alla fyra, det ena såsom det andra, lika som ett hjul hade varit uti de andro. J Och jag såg, och si, fyra hjul stodo när Cherubim, vid hvar Cherub ett hjul; och hjulen voro uppåseende lika som en turkos;V%J Och det syntes på Cherubim, lika som ens menniskos hand under deras vingar.7gJ Och Cherub räckte ut sina hand emellan Cherubim till elden, som var emellan Cherubim, tog deraf, och fick mannenom i linnklädomen i händerna; han tog dervid, och gick ut.+J Och då han hade budit mannenom i de linna kläden, och sagt: Tag eld emellan hjulen under Cherubim; gick han derin, och trädde intill hjulet.| qJ Och man hörde vingarna af Cherubim döna, allt ut uppå gården, lika som allsmägtigs Guds röst, då han talar.( IJ Och Herrans härlighet reste sig upp af Cherub, allt intill huströskelen, och huset vardt fullt med töckno, och gården full med sken af Herrans härlighet.d AJ Men Cherubim stod på högra sidone i husena och gården vardt innantill full med töckno.s _J Och han sade till den mannen i linnkläden: Gack in emellan hjulen under Cherub, och tag händerna fulla med glödande kol, som emellan Cherubim äro, och strö dem öfver staden; och han gick in, så att jag såg då han der ingick.  J Och jag såg, och si, på himmelen, ofvan Cherubims hufvud, var lika som en saphir, och ofvanpå honom var lika som en stol.'J Och si, den mannen, som linnkläden uppå hade, och skriftyget vid sina sido, svarade, och sade: Jag hafver gjort såsom du mig budit hafver.yJ Derföre skall mitt öga ock intet skona, och ingen nåd bevisa; utan jag skall göra med dem, som de förtjent hafva.kOJ Och han sade till mig: Israels hus och Juda hus missgerning är allt för stor; det är icke annat än öfvervåld och orätt i landena och i stadenom; ty de säga: Herren hafver öfvergifvit landet, och Herren ser oss intet.eCJ Och då de utslagit hade, var jag ännu qvar blifven, och jag föll på mitt ansigte, ropade och sade: Ack! Herre Herre, vill du då förgöra alla de qvarlefda i Israel, att du så utgjuter dina vrede öfver Jerusalem?J Och han sade till dem: Ohelger huset och görer gårdarna fulla med döda kroppar; går här ut. Och de gingo ut, och slogo i stadenom.q[J Slår både gamla, ynglingar, jungfrur, barn och qvinnor, till döds; men de som tecknet hafva på sig, ingen af dem skolen I vederkomma; begynner först uppå minom helgedom. Och de begynte på de gamla män, som för husena voro."=J Men till de andra sade han, mig åhörande: Går efter dessom igenom staden, och slår derinne; edor ögon skola ingen skona, eller med någon öfverse./WJ Och Herren sade till honom: Gack igenom Jerusalems stad, och teckna de män i ännet med ett tecken, som sucka och jämra sig öfver den styggelse, som derinne sker.9kJ Och Israels Guds härlighet steg upp ifrå Cherub, öfver hvilkom hon var, intill huströskelen, och ropade till honom, som linnkläden på hade, och skriftyget vid sina sido.%J Och si, der kommo sex män på vägen ifrå öfra portenom, som norrut är, och hvar och en hade ett skadeligit vapen i sine hand; men der var en ibland dem, som hade linnkläder uppå, och ett skriftyg vid sina sido, och de gingo in, och trädde intill kopparaltaret.)~ MJ Och han ropade med höga röst för min öron, och sade: Det är för handene, att staden skall hemsökt varda, och hvar och en hafve ett mordvapen i sine hand.R}JDerföre skall jag ock handla emot dem med grymhet, och mitt öga skall hvarken skona dem, eller öfverse med dem; och om de än ropa med höga röst för min öron, så vill jag dock intet höra dem.|5JOch han sade till mig: Du menniskobarn, ser du detta? Är detta Juda huse en ringa ting, att de här all sådana styggelser göra, efter de dock eljest öfver allt landet öfvervåld och orätt bedrifva, och fara till och reta mig; och si, de hålla en löfqvist för näsone. { JOch han hade mig in uti inra gården åt Herrans hus; och si, för dörrene åt Herrans tempel, emellan förhuset och altaret, voro fem och tjugu män, som hade vändt sin rygg åt Herrans tempel, och ansigtet österut, och tillbådo emot solenes uppgång.yzkJOch han sade till mig: Du menniskobarn, ser du detta? Men du skall ännu större styggelser se, än desse äro.y{JOch han hade mig intill den porten på Herrans hus, som nordantill är, och si, der såta qvinnor, som begreto Thammus.Tx!J Och han sade till mig: Du skall ännu se större styggelser, som de göra.Yw+J Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du hvad de äldste af Israels hus göra i mörkrena, hvar och en i sin skönasta kammar? Ty de säga: Herren ser oss intet, utan Herren hafver öfvergifvit landet.OvJ För hvilkom stodo sjutio män af de äldsta i Israels hus. och Jaasanja, Saphans son, stod också ibland dem; och hvardera hade sitt rökverk i handene, och ett tjockt damb gick upp af rökverket.Bu}J Och då jag kom in, och såg till, si, då voro der allahanda beläte, matkars och djurs, alltsammans styggelse, och allahanda Israels hus afgudar, allestäds omkring väggarna gjorda;\t1J Och han sade till mig: Gack derin, och se de slemma styggelser, som de här göra.sJOch han sade till mig: Du menniskobarn, bryt igenom väggena. Och som jag bröt igenom väggena, si, då var der en dörr.frEJOch han hade mig intill gårdsens port, och jag såg, och si, der var ett hål på väggene.jqMJOch han sade till mig: Du menniskobarn, ser du ock hvad desse göra; nämliga den stora styggelsen, som Israels hus här gör, att de ju skola drifva mig långt ifrå minom helgedom? Men du skall ännu se större styggelser.CpJOch han sade till mig: Du menniskobarn, lyft din ögon upp norrut. Och då jag upplyfte min ögon norrut, si, då stod det förtretliga belätet norrut vid altareporten, der man ingår.foEJOch si, der var Israels Guds härlighet, lika som jag henne tillförene sett hade i markene.nJOch han räckte ut lika som ena hand, och fattade mig i mitt hufvudhår; så upptog mig ett väder emellan himmel och jord, och förde mig till Jerusalem uti ene Guds syn, till den innersta dörrena, som norrut är, der ett beläte stod, husherranom till förtret. m JOch si, jag såg, att hvad som nedanför hans länder var, det var lika som en eld, men ofvan hans länder var det ganska klart.>l wJOch det begaf sig uti sjette årena, på femte dagen i sjette månadenom, att jag satt i mino huse, och de äldste af Juda såta för mig; der föll Herrans Herrans hand öfver mig.$kAJKonungen skall vara bedröfvad, och Förstarna skola sorgeliga klädde vara, och folkens händer i landena skola förtviflada vara: Jag skall så ställa mig med dem, såsom de lefvat hafva, och skall döma dem, såsom de förtjent hafva, att de skola förnimma, att jag är Herren.LjJEn olycka skall komma efter den andra, ett rykte öfver det andra; så skola de då söka ena syn när Prophetanom; men der skall hvarken lagen mer vara när Prestenom, eller råd när de gamla.Ti!JUppryckaren kommer; så skola de frid söka, och han skall intet vara der.0hYJSå skall jag låta komma de argesta ibland Hedningarna, att de skola taga deras hus in; och skall göra en ända på de väldigas högfärd, och ohelga deras kyrkor.jgMJGör en gård omkring dem; ty landet är fullt med blodskulder, och staden full med öfvervåld. fJJag skall vända mitt ansigte derifrå, att de ju min skatt väl ohelga skola; ja röfvare skola komma deröfver, och ohelga det.e+JOch skall gifva det främmandom i händer, att de det bortröfva skola, och dem ogudaktigom på jordene till ett byte, att de skola ohelga det.'dGJAf sin ädla klenodier der de högfärd med bedrefvo, hafva de sin grufvelses och styggelses beläte gjort, derföre skall jag göra dem det till orenlighet;:cmJDe skola kasta sitt silfver ut uppå gatorna, och sitt guld akta såsom träck; ty deras silfver och guld skall intet kunna hjelpa dem, på Herrans vredes dag; och skola dock intet kunna mätta sina själ deraf, eller fylla sin buk deraf; ty det hafver varit dem en förargelse, till deras missgerningar.b#JOch de skola kläda sig i säcker, och med fruktan öfvergjutne varda, och all ansigte jämmerliga utse, och all hufvud skola kullot varda.Ta!JAlla händer skola nederfalla, och all knä skola vara ostadig som vatten.(`IJOch de som undfly af dem, de måste vara på bergomen, och lika som dufvor i dalomen, hvilke alle tillsammans qvida, hvar och en för sina missgernings skull.G_JUte på gatomen går svärdet, i husomen går pestilentie och hunger; den på markene är, han måste dö genom svärd; men den i stadenom är, honom skall hunger och pestilentie uppfräta.^%JLåter man blåsa i basunen, och tillreda all ting, der varder dock ingen till slags utdragandes; ty min grymhet går öfver allt hans folk.x]iJ Derföre skall säljaren intet mer sköta om sitt sålda gods, ty den som lefver, han skall hafva det; förty Prophetien om all deras rikedom skall intet tillbakagå; derföre förhärde sig ingen i sina missgerning, genom sina rikedomar.\!J Derföre kommer tiden, dagen nalkas; köparen fröjde sig intet, och säljaren sörje intet; ty vreden kommer öfver alla deras rikedomar.[7J Tyrannen hafver upprest sig till ett ris öfver de ogudaktiga; så att intet af dem, eller af deras folk, eller af deras hop skall någon tröst få._Z7J Si dagen, si, han kommer, han kommer fram; riset blomstras, och den stolte grönskas.]Y3J Mitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig; utan jag skall gifva dig såsom du förtjent hafver, och din styggelse skola komma ibland dig, att I förnimma skolen, att jag är Herren som eder slår.;XoJNu då jag snarliga gjuta mina grymhet öfver dig, och fullkomna mina vrede uppå dig, och döma dig såsom du förtjent hafver, och gifva dig hvad all din styggelse tillhörer.$WAJHan går allaredo upp, och kommer fram öfver dig, du landsens inbyggare; tiden kommer, jämmerdagen är hardt när, då intet sjungande på bergomen är.NVJÄnden kommer, änden kommer, han stöter uppå dig; si, han kommer.KUJDetta säger Herren Herren: Si, en olycka kommer efter den andra.NTJMitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig; utan jag skall gifva dig såsom du förtjent hafver, och din styggelse skola komma ibland dig, att I förnimma skolen, att jag är Herren.:SmJNu kommer änden öfver dig; ty jag skall sända mina grymhet öfver dig, och skall döma dig såsom du förtjent hafver, och skall gifva dig hvad all din styggelse tillhörer.RJDu menniskobarn, detta säger Herren Herren om Israels land: Änden kommer, änden kommer öfver alla fyra landsens ändar.2Q aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:/PWJJag skall utsträcka mina hand emot dem, och göra landet tomt och öde, allt ifrån öknene intill Diblath, ehvar de bo; och de skola förnimma, att jag är Herren.O%J Att I förnimma skolen, att jag är Herren, när deras slagne skola ligga ibland deras afgudar omkring deras altare, på alla högar, och på all berg, och under all grön trä, och under alla tjocka ekar, i hvilka rum de allahanda afgudom sött rökoffer gjort hafva.|NqJ Den som långt borto är, han skall dö af pestilentie, och den hardt när är, han skall falla genom svärd; men den som öfverblifver, och derföre förvarad är, han skall dö af hunger; alltså skall jag fullkomna mina grymhet ibland dem;aM;J Detta säger Herren Herren: Slå dina händer samman, och stampa med dina fötter, och säg ve öfver all den ondskas styggelse i Israels hus, för hvilkas skull de genom svärd, hunger och pestilentie falla måste.|LqJ Och skola förnimma, att jag är Herren, och hafver icke fåfängt talat, att jag sådana olycka skulle göra dem.FKJ De samme edre igenblefne skola då tänka uppå mig ibland Hedningarna, der de fångne vara måste, när jag förkrossat hafver deras horiska hjerta, det ifrå mig viket är, och deras horiska ögon, som efter deras afgudar sett hafva; och dem skall ångra den ondska, som de genom all sin styggelse bedrifvit hafva;J%JMen jag vill låta några igenblifva af eder, de der svärdet undslippa skola ibland Hedningarna, när jag eder i landen förstrött hafver.[I/JOch de slagne skola ligga ibland eder, att I skolen förnimma att jag är Herren.H}JDer I bon, der skola städerna öde varda, och höjderna ödeläggas; ty man skall förlägga edor altare, och göra dem öde, och sönderslå edra afgudar, och göra dem till intet och sönderslå edor beläte, och förlägga det I stiktat hafven.vGeJJa, jag skall fälla Israels barnas kroppar inför edor beläte, och förströ edor ben kringom edor altare.FJAtt edor altare skola förödd varda, och edra afgudar sönderslagne och skall låta ihjälslå edra kroppar inför beläten.`E9JOch säg: I Israels berg, hörer Herrans Herrans ord; detta säger Herren Herren, både till berg och högar, både till bäckar och dalar: Si, jag skall låta komma svärdet öfver eder och förgöra edra höjder.XD)JDu menniskobarn, vänd ditt ansigte åt Israels berg, och prophetera emot dem;2C aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:gBGJJa, hunger och ond vilddjur skall jag låta komma ibland eder, de skola göra eder barnlösa; och der skall pestilentie och blod vanka ibland dig; och svärdet skall jag låta komma öfver dig; Jag Herren hafver det sagt.AJOch när jag onda hungrens pilar ibland dem skjutandes varder, hvilke skadelige vara skola, och jag dem utskjuta skall till att förderfva eder, och låta hungren ju större och större varda öfver eder, och taga bort ifrån eder bröds uppehälle.\@1JOch du skall vara till en försmädelse, hån, exempel och vidunder allom Hedningom, som omkring dig äro, när jag låter rätten gå öfver dig med vrede, grymhet och vredeligit straff; det säger jag Herren;?5JJag skall sätta dig till ett öde, och till en försmädelse för alla Hedningar, som omkring dig äro; för allas deras ögon, som der framom gå.y>kJ Alltså skall min vrede fullkomnad varda, och min grymhet öfver dem uträttad varda, att jag skall få en hugnad öfver dem; och de skola förnimma, att jag Herren i mitt nit talat hafver, när jag mina grymhet uppå dem uträttat hafver.s=_J Tredjedelen af dig skall dö af pestilentie, och förgås af hunger; och den andre tredjedelen skall falla för svärd allt omkring dig; och den yttersta tredjedelen skall jag förströ i alla väder, och draga ut svärdet efter dem.a<;J Derföre, så sant som jag lefver, säger Herren Herren, efter du hafver med din styggelse och afgudom orenat min helgedom, skall jag ock bortskrapa dig, och mitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig.;;oJ Så att i dig skola fäderna äta sin barn, och barnen sina fäder; och skall låta en sådana dom gå öfver dig, att alle dine igenlefde skola i all väder förströdde varda. :J Och skall så göra med dig som jag aldrig någon tid gjort hafver, ej heller härefter göra skall, för all din styggelses skull;9%JDerföre säger Herren Herren alltså: Si, jag skall ock till dig, och skall låta gå en dom öfver dig, att Hedningarna skola se deruppå;z8mJDerföre säger Herren Herren alltså: Efter I större ondsko bedrifven, än Hedningarna, som omkring eder äro, och intet lefven efter min bud, och gören intet efter mina rätter, utan gören efter Hedningars sätt, som omkring eder äro;U7#JMen han hafver omvändt min lag uti ena ogudaktiga läro, mera än Hedningarna, och mina rätter mer än landen, som omkring honom ligga; ty de förkasta min lag, och vilja icke lefva efter mina rätter.{6oJSå säger Herren Herren: Detta är Jerusalem, som jag ibland Hedningarna satt hafver, och land der allt omkring.5JOch tag åter något deraf, och kasta det i elden, och bränn det upp i eldenom; deraf skall en eld utkomma öfver hela Israels hus.<4sJMen litet deraf tag, och bind vid din mantels flik.v3eJEn tredjepart skall du uppbränna i eld midt i stadenom, då beläggningsdagarna ute äro; annan tredjedelen tag, och slå den med svärd allt omkring; den yttersta tredjedelen kasta uti vädret, att jag må draga ut svärdet efter dem.82 kJOch du menniskobarn, tag ett svärd, så skarpt som en rakoknif, och raka dermed ditt hufvud, och ditt skägg, och tag ena vågskål, och skift håren dermed ifrå hvartannat.1JDerföre, att det skall fattas både bröd och vatten, och den ene skall sörja med dem andra, och försmäkta uti sina missgerningar.J0 JOch sade till mig: Du menniskobarn, si, jag skall borttaga bröds uppehälle i Jerusalem, så att de skola äta bröd efter vigt, och med bekymmer, och dricka vatten efter mått, med bekymmer.{/oJMen han sade till mig: Si, jag vill tillåta dig koträck för menniskoträck, der du ditt bröd vid göra skall;.JMen jag sade: Ack Herre Herre ! si, min själ är ännu aldrig oren vorden; ty jag hafver aldrig, ifrå min ungdom allt intill denna tiden, ätit af något as, eller det som hafver rifvet varit, och intet orent kött är någon tid uti min mun kommet.-wJ Och Herren sade: Alltså skola Israels barn äta sitt orena bröd ibland Hedningarna, dit jag dem bortdrifvit hafver.],3J Bjuggkakor skall du äta, hvilka du för deras ögon vid menniskoträck baka skall.+J Vattnet skall du ock dricka efter mått, nämliga sjettedelen af ett hin; och det skall du dricka, ifrå den ena tiden till den andra.*J Så att din mat, som du hvar dagen äta måste, skall vara tjugu siklar svår; detta skall du äta, ifrå den ena tiden till den andra.)/J Så tag nu till dig hvete, bjugg, bönor, ärter, hers och hafra, och lägg det alltsammans uti ett fat, och gör dig så mång bröd deraf, som dagarna månge äro, i hvilkom du uppå dine sida ligga skall, att du hafver deraf till att äta i trehundrade och niotio dagar;-(SJOch si, jag vill lägga hand uppå dig, så att du icke skall kunna vända dig af den ena sidone uppå den andra, tilldess du hafver ändat dina beläggningsdagar.h'IJOch ställ ditt ansigte och din blotta arm emot det belagda Jerusalem, och prophetera deremot.M&JOch när du detta fullkomnat hafver, skall du sedan lägga dig uppå dina högra sido, och skall bära Juda hus missgerningar i fyratio dagar; ty jag gifver dig här ock ju en dag för hvart år.#%?JMen jag vill göra dig deras missgerningars år till dagatal, nämliga trehundrade och niotio dagar; så länge skall du bära Israels hus missgerningar.A${JDu skall ock lägga dig på dina venstra sido, ock Israels hus missgerningar ofvanuppå. I så många dagar, som du ligger deruppå, så länge skall du ock bära deras missgerningar.8#iJMen för dig tag ena jernpanno; den låt vara för en jernmur emellan dig och staden, och ställ ditt ansigte emot honom, och belägg honom; det vare Israels huse ett tecken.""=JOch gör en bestallning deromkring, och bygg ett bålverk derom, och gör en torfvall derom, och gör en här derom, och sätt krigstyg allt deromkring.i! MJOch du menniskobarn, tag en tegelsten; den lägg för dig, och utkasta deruppå Jerusalems stad;U #JMen när jag talar med dig, så vill jag öppna dig munnen, att du till dem säga skall: Detta säger Herren Herren: den det hörer, han höret; den det låter, han låtet; ty det är ett ohörsamt folk.1JOch jag skall låta dina tungo låda vid din gom, så att du skall varda en dumbe, och intet mer kunna straffa dem; ty det är ett ohörsamt folk.|qJOch du menniskobarn, si, man skall lägga hand uppå dig, och binda dig dermed, att du icke skall komma ifrå dem.!JOch jag vardt vederqvickt, och stod upp på mina fötter; och han talade med mig, och sade till mig: Gack, och innelyck dig uti dino huse.5cJOch jag stod upp, och gick ut i markena, och si, då stod der Herrans härlighet, lika som jag henne vid älfvena Chebar sett hade; och jag föll neder uppå mitt ansigte.  JOch dersammastäds kom Herrans hand öfver mig, och sade till mig: Statt upp, och gack ut i markena, der vill jag tala med dig.>uJMen om du förvarar den rättfärdiga att han icke syndar, och han syndar också intet, så skall han lefva; ty han hafver tagit sig der vara före, och du hafver friat dina själ.c?JOch om en rättfärdig vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, så skall jag låta honom stöta sig, så att han måste dö; ty efter du icke hafver förvarat honom, skall han för sina synders skull dö, och hans rättfärdighet, som han gjort hafver, skall icke ansedd varda; men hans blod skall jag äska utu dine hand.=sJMen om du förvarar den ogudaktiga, och han icke omvänder sig ifrå sitt gudaktiga väsende och vägar, så skall han för sina synders skull dö; men du hafver friat dina själ.<qJOm jag säger dem ogudaktiga: Du måste döden dö; och du förvarar honom icke, och säger honom det icke, att den ogudaktige tager sig vara för sitt ogudaktiga väsende, på det han må blifva lefvandes; så skall den ogudaktige dö för sina synders skull, men hans blod vill jag kräfva utu dine hand.&EJDu menniskobarn, jag hafver satt dig till en väktare öfver Israels hus; du skall höra ordet af minom mun, och göra dem ena förvarning på mina vägnar.U#JOch då de sju dagar framledne voro, skedde Herrans ord till mig, och sade:3_JOch jag kom till de fångar, som bodde vid den älfvena Chebar, i skördatidenom, och satte mig när dem som der såto, och blef der med dem i sju dagar ganska sorgfull.JDå lyfte vädret mig upp, och förde mig bort; och jag for bort, och vardt svårliga förfärad; men Herrans hand höll mig fastan./WJ Och jag hörde ett ruskande af djurens vingar, hvilka sig slogo emot hvarannan; och bullret af hjulen, som hardt när dem voro, och dönen utaf en stor jordbäfning.)J Och ett väder lyfte mig upp, och jag hörde bak mig en dön, lika som af en stor jordbäfning: Välsignad vare Herrans härlighet i sitt rum!J Och gack bort till dins folks fångar, och predika dem, och säg till dem: Detta säger Herren Herren, ehvad de hörat eller låtat.|qJ Och han sade till mig: Du menniskobarn, all min ord, som jag säger dig, dem fatta med hjerta, och hör med öron;LJ Ja, jag hafver gjort dina panno så hårda som en diamant, och hårdare än en bergklippo; derföre frukta dig intet, och var intet förskräckt för dem, att de ett sådant ohörsamt folk äro.l QJMen dock hafver jag gjort ditt ansigte hårdt emot deras ansigte, och dina panno emot deras panno. 3JMen Israels hus vill intet höra dig, ty de vilja icke höra mig sjelfvan; förty hela Israels hus hafver ena hårda panno och förstockadt hjerta.: mJJa, icke till stor folk, som främmande mål och okunniga tungo hafva, hvilkas ord du icke förstå kan; och om jag än sände dig till dem, så skulle de dock gerna höra dig.} sJTy jag sänder dig ju icke till ett folk, som ett främmande mål och okunniga tungo hafver, utan till Israels hus;f EJOch han sade till mig: Du menniskobarn, gack bort till Israels hus, och predika dem min ord;H JOch han sade till mig: Du menniskobarn, du måste detta brefvet, som jag gifver dig, äta i ditt lif, och fylla din buk dermed; då åt jag det, och det var i minom mun så sött som hannog.J JDå lät jag min mun upp, och han gaf mig brefvet till att äta. JOch han sade till mig: Du menniskobarn, ät hvad för dig är, nämliga detta brefvet, och gack bort och predika Israels huse.{oJ Hvilket hon upplät för mig, och der var beskrifvet utan och innan, och der var uti skrifvet klagan, ack och ve._7J Och jag såg, och si, en hand vardt uträckt till mig; den hade ett sammanviket bref;&EJMen du menniskobarn, hör du hvad jag dig säger, och var icke ohörsam, lika som de ett ohörsamt folk äro; låt upp din mun, och åt hvad jag dig gifver.gGJUtan du skall säga dem min ord, ehvad de hörat eller låtat; ty det är ett ohörsamt folk.'GJOch du menniskobarn skall intet frukta dig för dem, huru de döma dig; der äro väl gensträfvoge, och hvass törne emot dig, och du bor ibland scorpioner; men du skall intet frukta dig, huru de döma dig, eller förfära dig för deras trug, ändock de väl ett ohörsamt folk äro;JEhvad de hörat eller låtat: Det är väl ett ohörsamt folk; så skola de dock likväl veta, att en Prophet ibland dem är.JMen de barn, som jag sänder dig till äro hårdnackade. och förstockade i hjertat; till dem skall du säga: Detta säger Herren Herren;O~JOch han sade till mig: Du menniskobarn, jag sänder dig till Israels barn, till det affälliga folket, som ifrå mig fallit hafva; de, med deras fäder, hafva allt intill denna dag brutit mig emot.}JOch då han så talade med mig kom jag åter till mig igen, och stod upp på mina fötter, och hörde uppå honom, som talade med mig.g| IJOch han sade till mig: Du menniskobarn, statt upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.X{ +JLika som regnbågen synes i molnskynom, när regnat hafver, så blänkte det allt omkring. Detta var Herrans härlighets anseende; och då jag det sett hade, föll jag uppå mitt ansigte, och hörde en tala.9z mJOch jag såg, och det var såsom ett klart ljus; och innantill var det såsom en eld allt omkring; ifrå hans länder upp och neder såg jag såsom en eld blänka allt omkring. y  JOch öfver himmelen, som öfver dem var, var lika som en saphir, såsom en stol, och på dem stolenom satt en, lik ene mennisko.`x ;JOch när de stilla stodo, och läto vingarna neder, så dundrade i himmelen öfver dem.Nw JOch jag hörde vingarna dåna, lika som stor vatten, och lika som en dön dens Allsmägtigas, när de gingo, och lika som en gny af enom här; men när de stilla stodo, så läto de vingarna neder.v }JSå att under himmelen stodo deras vingar, den ene rätt emot den andra; och två vingar öfvertäckte hvarsderas kropp.vu gJMen ofvanpå djuren var lika som himmelen, såsom en christall, förskräckelig, rätt öfver dem utsträckt;Et JNär de gingo, så gingo desse ock; när de stodo, så stodo desse ock; och när de upplyfte sig ifrå jordene, så upplyfte sig i ock hjulen när dem; ty ett starkt väder var i hjulomen.ts cJHvart vädret gick, dit gingo de ock, och hjulen upplyfte sig med dem; ty ett starkt väder var i hjulomen.r JOch när djuren gingo, så gingo ock hjulen när dem; och då djuren upplyfte sig ifrå jordene, så upplyfte ock hjulen sig.}q uJDeras lötar och höjd voro förskräckelig, och deras lötar voro full med ögon allt omkring på alla fyra hjulen.pp [JNär de skulle gå, så kunde de gå på alla fyra sidor, och behöfde intet vända sig, när de gingo.o JOch de hjulen voro lika som en turkos, och voro alla fyra, det ena som det andra; och de voro anseende lika som ett hjul vore i de andro. n JSom jag nu så såg dessa djuren, si, då stod der ett hjul på jordene när de fyra djuren, och var anseendes lika som fyra hjul.:m qJOch djuren lupo hit och dit, lika som en ljungeld.6l gJ Och djuren voro anseende lika som dödande kol, de der brinna, och lika som bloss emellan djuren; men elden gaf ett glimmande ifrå sig, och utur eldenom gick ett ljungande.k J Hvart de gingo, då gingo de rätt framåt och de gingo dit som vädret bar, och behöfde intet vända sig, då de gingo. ~~ }g}|f{{4zz6yy;yx*w$vTuut ssSrr3qJprooWnqn:mll0kkQjoii7ihaggfffAeddAcbsaa`t_^^]v\[ZYYCXLWWEWVUUTSRQQPOO{NMM5LcKKJ|IHGFFF6EDD+CwBBRBAA@E?n>=<<-;;A:99,8i77%665q5'44633-211400?/|/-.b-}-J,]+9*))K('&&u%$$&#""^uJDetta säger Herren Herren: Jag skall också taga en telning af ett högt cedreträ, och bryta honom af, öfverst uppå dess qvistom, och skall plantera honom uppå ett högt berg;U]#JOch alle hans flyktige, som till honom hålla sig, skola falla genom svärd, och de, som af dem slippa, skola i all väder förströdde varda: och I skolen förnimma, att jag, Herren, hafver detta talat.i\KJTy jag skall kasta mitt nät öfver honom, och han måste i min garn fången varda, och jag skall låta honom komma till Babel, och der vill jag vara i rätta med honom; derföre, att han sig så emot mig förgripit hafver.?[wJDerföre säger Herren Herren alltså: Så sant som jag lefver, skall jag låta min ed, den han föraktat hafver, och mitt förbund, som han brutit hafver, komma öfver hans hufvud.(ZIJTy efter han hafver föraktat eden, och brutit förbundet, der han sina hand uppå räckt hafver, ock allt sådant bedrifver, skall han intet kunna undslippa.RYJOch skall Pharao intet blifva ståndandes med honom i örligena, med storom här och mycket folk; då man torfvallar uppkasta, och bålverk uppbygga skall, på det att mycket folk skall slaget blifva.OXJSå sant, som jag lefver, säger Herren Herren, uti den Konungens rum, som honom till Konung satte, hvilkens ed han föraktade, och hvilkens förbund han bröt, der skall han dö, nämliga i Babel.W-JMen den, samma säden föll af ifrå honom, och sände sitt bådskap uti Egypten, att man skulle sända honom hästar och mycket folk; skulle det lycka sig med honom? Eller skulle han komma der väl af med, som sådant gör? Och den som förbund bryter, skulle han slippa?V JPå det att riket skulle ödmjukadt blifva, och icke upphäfva sig, att förbundet måtte hållet varda och ståndande blifva. UJ Och tog en, af Konungsligo säd, och gjorde ett förbund med honom, och tog en ed af honom; men de väldiga i landens tog han bort;QTJ Käre, säg till det ohörsamma folket: Veten I icke hvad detta är? Och säg: Si, Konungen af Babel kom till Jerusalem, och tog hans Konung och hans Förstar, och förde dem bort till sig uti Babel;3SaJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:RJ Si, det är planteradt; men skulle det trifvas? Ja, så snart der kommer ett östanväder till, så skall det förtorkas på sin dike.6QeJ Så säg nu: Alltså säger Herren Herren: Skulle det trifvas? Ja, man skall upprycka dess fötter, och afrifva dess frukt, och man skall förtorka alla dess uppväxta qvistar, att de förfalna; och det skall icke ske genom en stor arm eller mycket folk, att man må föra honom af dess rötter bort.P5JOch var dock på eno gode lande vid mycket vatten planteradt, så att det väl hade mått fått qvistar, frukt burit, och ett stort vinträ, vordit.lOQJOch der var en annar stor örn, med stora vingar och många fjädrar; och si, detta vinträt hade en längtan i sina rötter till denna örnen, och uträckte sina qvistar emot honom, att det måtte vattnadt varda af hans dike;1N[JOch det växte, och vardt ett stort vinträ, dock ganska lågt; ty dess qvistar böjde sig neder emot sina rot, och var alltså ett vinträ, det qvistar och löf fick. MJHan tog ock frö af de landena, och sådde det uti det samma goda landet, der mycket vatten var, och satte det såsom ett pilträ.L JOch bröt den öfversta skatan af, och förde honom in uti krämarelandet, och satte honom uti den staden, der handlingen var.;KoJOch säg: Detta säger Herren Herren: En stor örn, med stora flygt och långa vingar, och full med fjädrar och brokot, kom uppå Libanon, och tog qvistarna bort af cedreträn;IJ JDu menniskobarn, gif Israels huse ena gåto och liknelse före;2I aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:?HwJ?På det du skall tänka deruppå och skämmas, och för skams skull icke djerfvas upplåta din mun, när jag dig förlåtandes varder allt det du gjort hafver, säger Herren Herren.`G9J>Utan jag vill göra mitt förbund med dig, att du förnimma skall, att jag är Herren;>FuJ=Så skall du komma dina vägar ihåg, och skämmas; då du dina äldre och yngre systrar till dig tagandes varder, de jag dig till döttrar gifva skall, dock icke af ditt förbund;EJJ5Men jag skall omvända deras fängelse, nämliga desse Sodoms fängelse, och hennes döttrars, och desse Samaries fängelse, och hennes döttrars, och desse dins fängelses fångar, samt med dem;=J4Så bär ock nu dina skam, du som dina systrar fromma gör genom dina synder, i hvilkom du större styggelser, än de, gjort hafver, och hafver gjort dem frommare än du äst; så skäm dig nu, och bär din skam, att du dina systrar fromma gjort hafver.Y<+J3Så hafver ock Samarien icke gjort hälftena af dina synder; utan du hafver så mycket mer gjort dina styggelser än hon, att du hafver gjort dina systrar fromma emot all din styggelser, som du gjort hafver.~;uJ2Utan voro stolta, och gjorde styggelse för mig; derföre hafver jag ock bortkastat dem, då jag begynte se dertill.K:J1Si, det var dine systers Sodoms missgerning: högmod och all tings öfverflödighet, och god frid, den hon och hennes döttrar hade; men dem fattiga och torftiga gjorde de icke ( gerna ) hjelp;9J0Så sant som jag lefver, säger Herren Herren; Sodom din syster, samt med sina döttrar, hafver så icke gjort, som du och dina döttrar.I8 J/Ändock du likväl icke lefvat hafver efter deras väsende, eller gjort efter deras styggelse, der fattas icke mycket uti, att du icke slemmare ting gjort hafver än de, i allt ditt väsende.47aJ.Samarien är din äldre syster, med sina döttrar, som bo på venstra sidone vid dig, och Sodom är din yngre syster, med sina döttrar, som bo på högra sidone vid dig.C6J-Du äst dine moders dotter, hvilken ifrå sin man och barn lopp; och äst dina systrars syster, hvilka ifrå sina män och barn lupo; edor moder är Hetheisk, och edar fader en Amoreer.u5cJ,Si, alle de som ordspråk pläga bruka, de skola detta ordspråket säga om dig: Dottren är såsom modren. 4 J+Derföre, att du icke ihågkom dins ungdoms tid; utan rette mig med allt detta; derföre vill jag ock lägga alla dina vägar uppå ditt hufvud, säger Herren Herren; ty du frågar der intet efter, att du så öfverdådeliga allehanda styggelse bedrifver. 3 J*Och skall släcka min harm uppå dig, och mätta mitt nit uppå dig, att jag må tillfrids varda, och icke mer behöfva vredgas;;2oJ)Och uppbränna din hus med eld, och göra dig din rätt för många qvinnors ögon; alltså skall jag göra en ända med ditt horeri, att du icke mer skall gifva penningar till;1J(Och de skola låta komma emot dig stora hopar med folk, hvilka dig stena skola, och hugga dig alla sönder med sin svärd;[0/J'Och skall gifva dig uti deras händer, att de skola afbryta dina bergkyrkor, och din bergaltare nederrifva, och afkläda dig din kläder, och borttaga dig din sköna tyg, och låta dig sitta nakota och blotta./yJ&Och skall låta gå ene horos och blodsutgjuterskos rätt öfver dig, och skall utgjuta ditt blod med grymhet och nit;.7J%Derföre, si, jag skall församla alla dina bolar, med hvilkom du hafver vällust bedrifvit, samt med allom dem som du för vänner håller, till dina fiendar, och jag skall församla dem båda emot dig allestäds, och skall upptäcka dina skam, att de alla dina skam se skola;h-IJ$Detta säger Herren Herren: Efter du så gerna gifver penningar till, och upptäcker dina skam igenom ditt boleri emot dina bolar, och emot alla dins styggelses afgudar, och utgjuter dina barnas blod, hvilka du dem offrar;/,YJ#Derföre, du sköka, hör Herrans ord.`+9J"Och man finner i dig, i ditt horeri, tvärtemot det vandt är med andra qvinnor; efter man intet löper efter dig; utan du gifver ock penningar till, och man gifver dig inga penningar, alltså gör du då tvärtom.F*J!Ty allom androm skökom gifver man penningar, men du gifver allom dinom bolarom penningar till, och begåfvar dem; att de allstädes till dig komma skola, till att bedrifva boleri med dig.K)J Eller som en horkona, som uti sins mans stad, tillåter en annan.>(uJDermed att du byggde dine bergkyrkor främst på alla vägar, och gjorde din altare på alla gator; dertill vast du icke såsom en annor sköka, den man med penningar köpa måste;z'mJHuru skall jag dock omskära ditt hjerta? säger Herren Herren, efter du sådana enes arga horos gerningar gör,s&_JFörökade du ändå ditt boleri med köpmän af Chaldeen; så kunde du ändå der, med icke mätt varda.%7JSedan bedref du boleri med Assurs barnom, och kunde dess icke mätt varda; ja, då du hade bedrifvit boleri med dem, och dess icke mätt varda kunde,B$}JMen jag räckte mina hand ut emot dig, och styrde sådana ditt sätt, och öfvergaf dig uti dina fiendars vilja, de Philisteers döttrars, hvilke skämdes för ditt skamlösa väsende. # JFörst bedraf du boleri med dinom grannom, Egypti barnom, hvilke stort kött hade, och brukade stort boleri, till att reta mig.3"_JOch främst på alla vägar byggde du dig bergaltare, och gjorde dina fägring till en styggelse; du neg med din ben för alla de der framgingo, och bedref stort boleri.M!JByggde du dig bergkyrkor, och gjorde dig bergaltare på alla gator;N JÖfver alla dessa dina ondsko, ack ve! ve dig, säger Herren Herren;-JLikväl hafver du, i all din styggelse och horeri, icke ens tänkt uppå dins ungdoms tid, huru blott och nakot du vast, och lågst i ditt blod.FJAtt du slagtar min barn, och låter dem för dem uppbränna?/JDu togst dina söner och döttrar, som du mig födt hade, och offrade dem, dem till spis; menar du nu, att det en ringa ting är med ditt horeri;)JMin mat, som jag dig gaf till att äta, semlor, oljo och hannog, lade du för dem till en söt rök; ja det kom dertill, säger Herren Herren.s_JOch tog din stickade kläder, och betäckte dem dermed; och mina oljo och rökverk lade du fram för dem.1JOch du tog ock din sköna tyg, som jag dig af mitt guld och silfver gifvit hade, och gjorde dig mansbeläte deraf, och bedref ditt horeri med dem.5JOch du tog af din kläder, och gjorde dig brokot altare deraf, och bedraf ditt horeri deruppå, såsom aldrig någon tid skedt är, eller ske skall.>uJMen du förlätst dig uppå dina fägring; och efter du så beprisad vast, bedref du horeri, så att du gjorde dig menliga hvarjom och enom, som framom gick, och gjorde hans vilja.<qJOch ditt rykte gick vida ut ibland Hedningarna, för dina fägrings skull, den ganska fullkomlig var, genom sådana prydning, som jag uppå dig hängt hade, säger Herren Herren.U#J Summa, du blefst beprydd med guld, och med silfver, och beklädd med bästa linnkläde, silke och stickad verk; du åt ock semlobröd, hannog och oljo, och vast öfvermåtton dägelig, och fick ett rike.veJ Och gaf dig, ett ännespann i ditt änne, och örnaringar i din öron, och en skön krono uppå ditt hufvud;c?J Och beprydde dig med klenodier, och lade smide på dina armar, och kedjor uppå din hals;yJ Och klädde dig med stickad kläder, och drog sköna skor uppå dig; jag gaf dig skön kläder, och gaf dig silkesdok;dAJ Och jag tvådde dig med vatten, och utvaskade dig af ditt blod, och smorde dig med balsam;JOch jag gick framom dig, och såg uppå dig, och si, du vast manväxt: Då bredde jag mina kjortels flik öfver dig, och öfvertäckte dina blygd; och jag trolofvade dig, och gaf mig uti förbund med dig, säger Herren Herren, att du skulle vara min.wgJOch jag hafver uppfödt dig, och låtit dig stor varda, lika som en frukt på markene, och vast nu uppvuxen, och stor och dägelig vorden; din bröst voro växt, och du hade fått skönt långt hår; men du vast ännu nakot och blygelig.OJMen jag gick framom dig, och såg dig liggande i ditt blod, och sade till dig: Du skall lefva, då du så uti ditt blod lågst; ja, till dig sade jag, då du så i ditt blod lågst: Du skall lefva.RJTy ingen ömkade sig öfver dig, att han måtte förbarmat sig öfver dig, och bevist dig något af denna stycken; utan du vardt kastad ut på markena; så föraktad var din själ, då du född vardt.S JDitt slägte hafver icke skorit dig naflan bort, då du född vardt; så hafver man ej heller badat dig med vatten, att du måtte ren vordit, ej heller bestrukit med salt, ej heller bebundit med linda.4 aJOch säg: Detta säger Herren Herren till Jerusalem: Ditt fädernesland och ditt slägte är utaf de Cananeers land; din fader af de Amoreer, och din moder af de Hetheer.B JDu menniskobarn, uppenbara Jerusalems stad sin styggelse;2  aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:U #JOch gör landet öde; efter de hafva försmädat mig, säger Herren Herren.GJOch skall sätta mitt ansigte emot dem, att de icke skola undkomma elden, utan elden skall uppfräta dem; och I skolen förnimma, att jag är Herren, när jag sätter mitt ansigte emot dem;/WJDerföre säger Herren Herren: Lika som jag gifver de torra vinqvistar eldenom, till att förtära för annat trä, så skall jag ock göra med Jerusalems inbyggare;%CJSi, då det ännu helt var, kunde man intet göra deraf; huru mycket mindre kan man nu härefter göra deraf, då elden det förtärt och uppbränt hafver?DJSi, man kastar det i elden, att det förtärdt varder, så att båda dess ändar förtärer elden, och dess medelsta brinner upp. Hvartill skulle det nu doga, doger det ock till någors?JTager man dem och gör der något utaf? Eller är man der en nagla utaf, der man något på hänga kan ( såsom man gör af annat trä )?r]JDu menniskobarn, hvad är ett torrt vinträ för annat trä, eller en vinqvist för annat trä i skogen?2 aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:.UJDe skola vara edor tröst, då I fån se huru dem går, och kunnen besinna, att jag icke utan sak gjort hafver, hvad jag derinne gjort hafver, säger Herren Herren.6eJSi, så skola någre derinne igenlefvas och undslippa, hvilke söner och döttrar der utföra skola, och komma hit till eder, att I se skolen, huru dem går, och trösta eder öfver den olycko, som jag öfver Jerusalem hafver komma låtit, samt med allt annat, det jag öfver dem hafver komma låtit.CJTy så säger Herren Herren: Om jag sände mina fyra onda plågor, som är svärd, hunger, ond djur och pestilentie, öfver Jerusalem, så att jag derinne förgjorde både folk och fä;_~7JOch om Noah, Daniel, och Job, voro derinne; så sant som jag lefver, säger Herren Herren, de skulle icke, igenom sina rättfärdighet, hvarken kunna undsätta söner eller döttrar, utan allena sina egna själar.}-JEller om jag sände pestilentie uti landet, och utgöte mina grymhet deröfver, och det blod kostade, så att jag förgjorde både folk och fä;1|[JOch om de tre män voro derinne; så sant som jag lefver, säger Herren Herren, de skulle hvarken kunna fria söner eller döttrar; utan de allena skulle friade varda. {JEller om jag läte komma svärd uppå landet, och sade: Svärd, far igenom landet; och vorde alltså både folk och fä förgjordt;MzJOch om desse tre männerna voro derinne; så, sant som jag lefver, säger Herren Herren, de skulle hvarken kunna fria söner eller döttrar, utan allena sig sjelfva, och landet måste öde varda.y3JOch om jag läte komma ond djur in uti landet, hvilke folket bortjagade, och förödde det, så att der ingen kunde inne vandra för djurens skull;1x[JOch om än de tre männerna Noah, Daniel, och Job, derinne voro, så skulle de allenast kunna fria sina egna själar, genom sina rättfärdighet, säger Herren Herren.iwKJ Du menniskobarn, när landet syndar emot mig, och dertill försmädar mig, så skall jag räcka mina hand öfver det, och borttaga bröds uppehälle, och sända der hunger in, att jag skall förgöra der både folk och fä.3vaJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:NuJ På det de icke mer skola förföra Israels hus ifrå mig, och icke mer orena sig uti allehanda, sin öfverträdelse; utan skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren Herren.tJ Alltså skola de både umgälla sina missgerning; lika som frågarens missgerning, så skall ock Prophetens missgerning vara;=ssJ Men om en förförder Prophet något predikar, honom vill ock jag, Herren, låta förförd varda, och skall uträcka mina hand öfver honom, och utrota honom utu mitt folk Israel.3r_JOch skall sätta mitt ansigte emot honom, och göra honom till ett tecken och ordspråk, och skall rycka honom utu mitt folk, att I förnimma skolen, att jag är Herren.7qgJTy hvilken menniska af Israels hus, eller någor främling, som i Israel bor, viker ifrå mig, och med sitt hjerta hänger till sina afgudar, och fast håller uppå sins afguderis förargelse, och kommer till Propheten, på det han skall fråga mig genom honom; honom vill jag, Herren, sjelfver svara;7pgJDerföre skall du säga till Israels hus: Detta säger Herren Herren: Vänder eder om, och träder ifrån edart afguderi, och vänder edor ansigte ifrån all edor styggelse.oJPå det Israels hus skall bedraget varda i sitt hjerta, derföre att de ifrå mig trädt hafva, genom mångahanda, afguderi.Bn}JDerföre tala med dem, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Hvilken menniska af Israels hus hänger med sitt hjerta intill sina afgudar, och håller fast uppå sins afguderis förargelse, och kommer till Propheten, så vill jag, Herren, svara honom, såsom han förtjent hafver med sitt stora afguderi;4maJDu menniskobarn, desse männerna hänga med sitt hjerta intill sina afgudar, och hålla fast uppå sins horeris förargelse; skulle jag då svara dem, när de fråga mig?3laJDå skedde Herrans ord till mig, och sade:Rk JOch till mig komma någre af de äldsta i Israel, och satte sig när mig.,jQJ Derföre skolen I intet mer predika onyttiga läro, eller prophetera; utan jag skall fria mitt folk utur edra händer, och I skolen förnimma, att jag är Herren.ri]J Derföre, att I falskeliga bedröfven de rättfärdigas hjerta, hvilka jag intet bedröfvat hafver, och hafven styrkt de ogudaktigas händer, så att de intet omvända sig ifrå sitt onda väsende, på det de måtte lefvande blifva."h=J Och skall sönderrifva edor örnagott, och fria mitt folk utur edra hand, att I intet mer skolen gripa dem; och I skolen förnimma, att jag; är Herren;[g/J Derföre säger Herren Herren: Si, jag vill till edor hyende, der I själarna med gripen och förtrösten, och skall rycka dem bort undan edra armar, och de själar, som I gripen och förtrösten, lösa göra;fJ Och ohelgen mig i mitt folk, för en hand full med bjugg, och för en beta bröd, dermed att I dömen de själar till döds, som dock intet dö skulle, och dömen dem till lifs, som dock icke lefva skulle, genom edra lögn ibland mitt folk, som lögn gerna hörer.ewJ Och säg: Detta säger Herren Herren: Ve eder, som gören menniskomen hyende under armarna, och örnagott under hufvuden, både ungom och gamlom, till att fånga själar; när I nu hafven fångat själarna i mitt folk, så sägen I dem lif till; dJ Och du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot döttrarna i ditt folk, hvilka prophetera utaf sitt hjerta; och prophetera emot dem, cJ Detta äro Israels Propheter, som till Jerusalem prophetera, och predika om frid, ändock der ingen frid är, säger Herren Herren.0bYJ Alltså skall jag fullkomna mina grymhet på väggene, och uppå dem som henne med lösom kalk bestryka, och säga till eder: Här är hvarken vägg eller bestrykare.xaiJ Och så skall jag omkullslå väggena, den I med lös kalk bestrukit hafven, och kasta henne till jordena, så att man skall se hennes grundval, att hon nedre ligger; och I skolen också derinne förgås, och förnimma att jag är Herren.5`cJ Detta säger Herren Herren: Jag skall låta storma en väderhvirfvel i mine grymhet, och ett slagregn i mine vrede, och stora hagelstenar i barm, de skola allt omkullslå. _J Si, så skall väggen falla; hvad gäller, man varder då till eder sägandes: Hvar är nu den bestrykningen, som I strukit hafven?F^J Säg till de bestrykare, som med lösom kalk bestryka, att det varder affallandes; ty ett slagregn varder kommandes, och stort hagel fallandes, och en väderhvirfvel skall storma deruppå.]3J Derföre, att de förföra mitt folk, och säga: Frid, ändock der är ingen frid; folket bygger upp väggena; men de bestryka henne med lös kalk.$\AJ Och min hand skall komma öfver de Propheter, som predika det, der intet utaf varder, och prophetera lögn; de skola intet vara uti mins folks församling, och uti Israels hus tal icke beskrefne varda, eller komma uti Israels land; och I skolen förnimma, att jag är Herren Herren; [9J Derföre säger Herren Herren alltså: Efter I prediken det, der intet af varder, och propheteren lögn, så vill jag till eder, säger Herren Herren.Z1J Äro icke edra syner intet, och edor Prophetie alltsammans lögn? Och I sägen likväl: Herren hafver det sagt; ändock jag det intet sagt hafver.NYJ Deras syner äro intet, och deras Prophetie är icke utan lögn; de säga: Herren hafver det sagt; ändock Herren hafver intet sändt dem, och vinnlägga sig, att de kunna hålla sin ord vid magt.XJ De träda icke framför gapet, och göra sig icke till en mur omkring Israels hus, och stå intet i stridene på Herrans dag.BWJ O Israel! dine Propheter äro lika som räfvar i öknene.sV_J Detta säger Herren Herren: Ve dem galna Prophetomen, som sin egen anda följa, och hafva dock ingen syn. U J Du menniskobarn, prophetera emot Israels Propheter, och säg till dem som utaf sitt eget hjerta prophetera: Hörer Herrans ord.2T aJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:S-J Derföre säg till dem: Så säger Herren Herren: Det jag talar, det skall icke länger fördröjdt varda; utan skall ske, säger Herren Herren.R-J Du menniskobarn, si, Israels hus säger: Den synen, som denne ser, dit är ännu långt, och propheterar om den tid, som ännu långt borto är.3QaJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:9PkJ Ty Jag är Herren; hvad jag talar, det skall ske, och intet länger fördröjdt varda; utan i edor tid, I ohörsamma folk, skall jag göra det jag talar, säger Herren Herren.vOeJ Ty I skolen nu härefter förnimma, att ingen syn fela skall, eller någon Prophetie ljuga emot Israels hus.]N3J Derföre säg till dem: Detta säger Herren Herren: Jag skall lägga det ordspråket neder, att man det intet mer bruka skall i Israel; och säg till dem: Tiden är hardt när, och allt det som propheteradt är.#M?J Du menniskobarn hvad hafven I för ett ordspråk uti Israels land, och sägen: Efter det dröjes så länge, så blifver nu intet mer af edra Prophetier?3LaJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:KJ Och de städer, som väl besatte äro, skola tomme, och landet öde varda. Alltså skolen I förnimma, att jag är Herren.J J Och säg till folket i landena: Detta säger Herren om inbyggarena i Jerusalem i Israels land: De skola äta sitt bröd i sorg, och dricka sitt vatten i elände: ty landet skall öde varda ifrån allt det deruti är, för alla inbyggarenas ondskas skull.pIYJ Du menniskobarn, du skall äta ditt bröd med bäfvande, och dricka ditt vatten med darrande och sorg.3HaJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:aG;J Men jag skall låta några få af dem igenblifva för svärdena, hungern och pestilentien, att de skola förtälja deras styggelse, ibland Hedningarna, dit de kommande varda, och skola förnimma, att jag är Herren.F}J Alltså skola de förnimma, att jag är Herren, när jag bortdrifver dem ibland Hedningarna, och förstör dem i landen.EJ Och alle de som omkring honom äro, hans hjelpare och hans anhang, skall jag förströ i all väder, och draga ut svärdet efter dem.SDJ Jag skall ock kasta mitt nät öfver honom, att han i mine jagt fången varda skall; och jag vill låta honom komma till Babel uti de Chaldeers land, det han dock intet se skall och der måste han dö.dCAJ Deras Förste skall bortförd varda på skuldrom i mörkrena, och måste gå ut igenom väggena, den de bryta skola, att de skola draga derigenom; hans ansigte skall förskylas, att han icke med något öga ser landet. B J Säg: Jag är edart vidunder; lika som jag gjort hafver, alltså skall eder ske, att I måsten färdas och fångne förde varda. AJ Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Denne tungen gäller Förstan uppå i Jerusalem, och hela Israels hus, som der är.g@GJ Du menniskobarn, hafver Israels hus, det ohörsamma folket, icke sagt till dig: Hvad gör du?H? J Och om morgonen bittida skedde Herrans ord till mig, och sade:>}J Och jag gjorde såsom mig befaldt var, och bar min tyg fram, lika som jag färdas skulle om ljusan dag, och om aftonen bröt jag genom väggena med handene; och som det var mörkt vordet, tog jag det på skuldrorna, och bar det ut för deras ögon.a=;J Och du skall tagat uppå dina skuldror, för deras ögon, och när mörkt ordet är, din väg draga; du skall binda om ditt ansigte, att du icke skall se landet; ty jag hafver satt dig Israels hus till ett vidunder.Y<+J Och du skall bryta dig genom väggena för deras ögon, och gack der ut igenom.K;J Och du skall hafva din tyg framme, lika som du färdas ville om ljusa dagen för deras ögon; och du skall draga din väg om aftonen för deras ögon, lika som man bortfar, då man vandra vill.:{J Derföre, du menniskobarn, skicka dig som du ville färdas, och drag din väg om ljusa dagen för deras ögon; du skall bortfara ifrå ditt rum till ett annat rum för deras ögon; om de tilläfventyrs märka vilja, att de ett ohörsamt folk äro.V9%J Du menniskobarn, du bor ibland ett ohörsamt folk, hvilke väl ögon hafva, att de se måtte, och vilja dock intet se; öron, att de höra måtte, och vilja dock intet höra; utan äro ett ohörsamt folk.28 aJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:H7 J Och jag sade fångamen all Herrans ord, som han mig vist hade.*6MJ Och ett väder upptog mig, och förde mig, i ene syn och i Guds Anda, in uti Chaldee land, till fångarna; och den synen, som jag sett hade, försvann för mig.t5aJ Och Herrans härlighet uppfor utu staden, och satte sig uppå det berget, som ligger östan för stadenom.4{J Då fläktade Cherubim med sinom vingom, och hjulen gingo bredovid dem, och Israels Guds härlighet var ofvanuppå dem.3#J Men dem som vandra efter sin hjertas styggelse och grufvelse, dem skall jag lägga deras väsende uppå deras hufvud, säger Herren Herren.2J På det de skola vandra i min bud, och hålla mina rätter, och göra derefter; och de skola vara mitt folk, så vill jag vara deras Gud./1WJ Och jag vill gifva eder ett endrägtigt hjerta, och en ny Ända ingifva uti eder, och skall borttaga det stenhjertat utur edar kropp, och gifva eder ett kötthjerta;I0 J Dit skola de komma, och taga derut all styggelse och vämjelse.!/;J Derföre säg du: Detta säger Herren Herren: Jag skall församla eder ifrå folken utu de land, dit I förströdde ären, och gifva eder Israels land.`.9J Derföre säg du: Detta säger Herren Herren: Ja, jag hafver låtit drifva dem långt bort ibland Hedningarna, och förstrött dem i landen; så vill jag dock snarliga vara deras hjelp i de land, dit de komne äro.R-J Du menniskobarn, dine bröder och närskylde fränder, och hela Israels hus, som ännu i Jerusalem bo, säga väl emellan sig: De andre äro långt bortflydde ifrå Herranom; men vi hafve landet inne.3,aJ Då skedde Herrans ord till mig, och sade: <~~:}||;{zyyyxmwvuu!tt0sOrrqqlpppooOnnKmm lWkk4jqiihh5g>fqedccvcbzaI`__F^^4]][[:ZZYXXVWVUTT,SRR|QQPONwMLLKRKJI_HHHWGGFrEEXD3CCBB)AI@??3>>Z>#=J<<::<9877 6 5>433B3 2100Y///=..r-,,j++"**t))[(k''U'&%$$#["".!w!A i'?%#V8,}W1> W ( ~  ` %fr@|=45JTag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti. 3JLägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.)2KJOch gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.1JDu menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.j0 OJOch Herrans ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:/#J1Och man skall lägga edra otukt uppå eder, och I skolen bära edra afgudars synder, på det I skolen förnimma, att jag är Herren Herren. . J0Alltså skall jag göra en ända på otuktena i landena, så att alla qvinnor skola se dervid, och icke göra efter slika otukt.-J/Att de måga stena dem, och stinga dem igenom med sin svärd, och dräpa deras söner och döttrar, och bränna deras hus upp med eld.l,QJ.Alltså säger Herren Herren: För upp öfver dem en stor hop, och gif dem till sköfvels och rof;=+sJ-Derföre skola de män, som rätten fullfölja, straffa dem, lika som man horkonor och blodsutgjuterskor straffa skall; ty de äro horkonor, och deras händer äro fulla med blod. *J,Ty man går till henne in, lika som man till ena sköko ingår; rätt så går man till Ahala och Ahaliba, de otuktiga qvinnor, in.^)5J+Men jag tänkte: Hon är van med hor af ålder; hon kan intet återvända af boleri.:(mJ*Der var ett stort glädjerop; och mannomen, som vida vägna ifrå mycket folk och af öknene komne voro, gåfvo de smide uppå deras armar, och sköna kransar på deras hufvud.'yJ)Och satt på ena sköna säng, för hvilko stod ett bord tillredt; der rökte du uppå, och offrade min oljo deruppå.1&[J(De hafva ock sändt båd efter män som utu fjerran land komma skulle; och si, när de kommo, badade du dig, och färgade dig, och prydde dig med smide, dem till äro;"%=J'Ty då de slagtade af gudomen sin barn, gingo de på samma dagen in uti min helgedom, till att ohelga honom: si, sådant hafva de begått uti mino huse.s$_J&Derutöfver hafva de gjort mig detta: De orenade min helgedom på den tiden, och ohelgade mina Sabbather.%#CJ%Huru de hafva bedrifvit horeri, och utgjutit blod, och bedrifvit horeri med afgudom? Dertill uppbrände de sin barn, som de mig födt hade, dem till offer."}J$Och Herren sade till mig: Du menniskobarn, vill du icke straffa Ahala och Ahaliba, och hålla dem före deras styggelse;#!?J#Derföre säger Herren Herren alltså: Derföre, att du hafver förgätit mig, och kastat mig bakom din rygg, så bär ock nu dina otukt och ditt horeri. /J"Den samma måste du slätt utdricka, och slå honom i stycker sönder, och sönderrifva din bröst; ty jag hafver det sagt, säger Herren Herren.J!Du måste dig drucken dricka af den starka drycken och jämren; ty dine systers Samarie kalk är en jämmers och sorgekalk.8iJ Detta säger Herren Herren: Du måste dricka dine systers kalk, så djup och så vid som han är; du skall varda till så stort spott och hån, att det skall vara olideligit.iKJDu hafver gångit på dine systers väg; derföre gifver jag dig ock hennes kalk uti dina hand.{JDetta skall dig ske för ditt horeris skull, som du med Hedningomen bedrifvit hafver, och orenat dig på deras afgudom.H JDe skola hafva sig med dig såsom fiender, och taga bort allt det du hafver sammandragit, och låta dig nakota och blotta, att din skam skall upptäckt varda, samt med dine otukt och horeri.-JTy så säger Herren Herren: Si, jag skall öfverantvarda dig dem i händer, hvilkas fiende du äst, och på hvilka du hafver släckt din lusta.5cJAlltså skall jag göra en ända uppå dine otukt, och ditt horeri med Egypti land, att du icke mer skall upphäfva din ögon efter dem, och icke mer tänka uppå Egypten.I JDe skola draga dig din kläder utaf, och borttaga din prydning.JJag skall låta mitt nit gå öfver dig, så att de skola handla obarmherteliga med dig; de skola skära dig näsa och öron af, och hvad qvart blifver, det skall falla genom svärd; de skola taga dina söner och döttrar bort, och uppbränna det qvart är i eld.eCJOch de skola komma öfver dig med resigtyg, och med en stor hop folk, och skola belägga dig med spetsar, sköldar och hjelmar, allt omkring; dem vill jag befalla rätten, att de skola döma öfver dig, efter sin rätt.T!JNämliga Babels barn, och alla Chaldeer, med höfvitsmän, Förstar och herrar, och alla Assyrier med dem, dägeliga unga män, alla Förstar och herrar, riddare och ädlingar, och allahanda resenärer.*MJDerföre, o Ahaliba, detta säger Herren Herren: Si, dina bolar, hvilka du leddes vid, skall jag uppväcka emot dig, och skall låta dem komma allt omkring dig.JOch du bedref dina otukt, lika som i dinom ungdom, då de uti Egypten handterade din bröst, och dina spenar kramade vordo.]3JOch brann i lusta till sina bolar, hvilkas luste var lika som åsnars och hästars.JMen hon bedref sitt horeri, ju mer och mer, och tänkte uppå sins ungdoms tid, då hon sitt horeri bedreref uti Egypti land;JOch då hennes horeri och skam så allstinges uppenbar var, leddes jag ock vid henne, lika som jag vid hennes syster var ledse vorden.#?JDå nu Babels barn till henne kommo, till att sofva när henne, vardt hon genom dem orenad uti sitt horeri, och vardt så orenad, att hon leddes vid dem.r]JBrann hon i lusta till dem, så snart hon dem varse vardt, och sände bådskap till dem in uti Chaldeen.H  JBegjordade om deras länder, och spetsota, brokota hattar på deras hufvud, och alle anseende voro såsom väldige män, efter den drägt, som Babels och de Chaldeers barn i deras land hade;{ oJDock dessa bedref sitt horeri mer; ty då hon såg målade män på väggene i röd färgo, de Chaldeers beläte.B J Då såg jag, att de båda hade i lika måtto orenat sig.+ OJ Och var upptänd till Assurs barn, till herrar och Förstar, som till henne välklädde kommo, till resenärar ( och vagnar ), och till alla unga lustiga karlar.  J Då nu hennes syster Ahaliba det såg, brann hon i lusta mycket värre än den andra, och bedref horeri mer än hennes syster;!;J De upptäckte hennes skam, och togo hennes söner och döttrar bort, men henne dråpo de med svärd; och ryktet kom ut, att denna qvinnan straffad var.pYJ Då öfvergaf jag henne uti hennes bolars, Assurs barnas, hand, till hvilka hon i lust brinnandes var.LJDertill öfvergaf hon icke sitt horeri med dem uti Egypten, hvilke när henne legat hade ifrå hennes ungdom, och hennes bröst i hennes ungdom kramat, och stort horeri med henne bedrifvit hade.  JOch bolade med alla dägeliga karlar i Assyrien, och orenade sig men allom deras afgudom, ehvar hon till någon upptänd vardt.JTill herrar och Förstar, som med silke beklädde voro, och till alla unga lustiga karlar, till resenärar ( och vagnar ); JAhala bedrat horeri, då jag hade tagit henne, och var brinnande till sina bolar, nämliga till de Assyrier, som till henne kommo;,QJDen äldre het Ahala, och hennes syster Ahaliba; och jag tog dem till ägta, och de födde mig söner och döttrar; och Ahala het Samarien, och Ahaliba Jerusalem.  JDessa bedrefvo horeri uti Egypten, allt ifrå sin ungdom; der läto de handtera sin bröst, och i ungdomenom krama sina spenar.FJDu menniskobarn, det voro två qvinnor, ene moders döttrar.2 aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:2~]JDerföre utgöt jag mina vrede öfver dem, och med mine grymhets eld gjorde jag en ända med dem, och gaf dem deras förtjenst uppå deras hufvud, säger Herren Herren.}JJag sökte ibland dem, om någor ville förtaga och stilla vredena för mig, att jag icke skulle förderfva landet; men jag fann ingen.|JFolket i landena brukar våld, och röfva fritt, och öfverfalla de fattiga och elända, och göra främlingomen öfvervåld och orätt.?{wJOch dess Propheter bestryka dem med obrukad kalk, predika fåfängelighet, och prophetera dem lögn, och säga: Detta säger Herren Herren; ändock att Herren hafver det intet sagt.zJDess Förstar derinne äro lika som glupande ulfvar, till att utgjuta blod, och förgöra själar för sina girighets skull.zymJDess Prester drifva orätt under lagsens namn, och ohelga min helgedom; de hålla ingen åtskilnad, emellan heligt och oheligt, och akta intet hvad rent eller orent är, och sköta intet om mina Sabbather, och jag varder ohelgad ibland dem.Wx'JDe Propheter, som derinne äro, hafva sig tillhopagaddat, att de skola uppfräta själar, lika som ett rytande lejon, då det röfvar; de rifva till sig gods och penningar, och göra der många enkor inne.w!JDu menniskobarn, säg till dem: Du äst ett land, som intet står till rensande, såsom ett, der intet regn uppå kommer på vredenes tid.3vaJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:u+JLika som silfret smälter i ugnenom, så skolen I ock derinne smälta, och förnimma att jag, Herren, hafver utgjutit mina grymhet öfver eder.ttaJJa, jag skall sammansamka eder, och uppblåsa mine vredes eld under eder, att I deruti försmälta skolen.ksOJLika som man tillhopasamkar silfver, koppar, jern, bly och tenn, in uti en ugn, att man må, uppblåsa der en eld under, och smälta det; alltså vill jag ock, i mine vrede och grymhet, sammansamka, inlägga och smälta eder.rJDerföre säger Herren Herren alltså: Efter I nu alle ären slagg vordne, si, så skall jag samka eder tillhopa i Jerusalem.q JDu menniskobarn, Israels hus är vordet mig till slagg; all deras koppar, tenn, jern och bly, är i ugnenom vordet till slagg.3paJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:so_JSå, att du skall ibland Hedningarna aktad varda, såsom en förbannad, och förnimma att jag är Herren.~nuJOch skall förströ dig ibland Hedningarna, och bortdrifva dig i landena; och skall göra en ända på dina slemhet;Am{JMen menar du, att ditt hjerta kan det lida, eller dina händer det fördraga, på den tid, när jag det med dig görandes varder? Jag, Herren, hafver det sagt, och vill också görat;lJ Si, jag slår mina händer tillsamman öfver den girighet, som du bedrifver, och öfver det blod, som i dig utgjutet är.;koJ De taga gåfvor, till att utgjuta blod; de ockra och vinna på hvarannan, och bruka girighet emot sin nästa, och öfverfalla hvarannan, och förgäta mig, säger Herren Herren.;joJ Och bedrifva styggelig ting, hvar och en med sin skyldmans hustru; de skämma sina egna söners hustrur öfverdådeliga; de göra sina egna systrar, sina fäders döttrar, skam.KiJ De blotta fädernas blygd, och nödga qvinnorna i deras krankhet;xhiJ Förrädare äro uti dig, på det de skola utgjuta blod; de äta på bergomen, och handla vrångvisliga i dig.?gyJDu föraktar min helgedom, och ohelgar mina Sabbather.wfgJFader och moder förakta de; främlinganom göra de våld och orätt; enkor och faderlös barn förtrycka de.Ze-JSi, Förstarna i Israel hvar och en är mägtig när dig, till att utgjuta blod.~duJBåde när och fjerran skola de bespotta dig, så att du måste hafva ett skändeligit rykte, och stor jämmer lida. cJDu förbryter dig på det blod, som du utgjuter, och orenar dig uppå de afgudar, som du gör, dermed du låter dina dagar nalkas, och beställer att din år komma måste; derföre skull jag göra dig till spott ibland Hedningarna, och till hån i all land.)bKJSäg: Så säger Herren Herren: O du stad, som utgjuter dinas blod, på det din tid skall komma, och du, som afgudar gör när dig, på det du skall orena dig.oaWJDu menniskobarn, vill du icke straffa den mordiska staden, och hålla honom före all hans styggelse?2` aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:&_EJ Du måste varda eldenom till spis, och ditt blod måste i landena utgjutet varda, och man skall icke mer tänka uppå dig; ty jag, Herren, hafver det talat..^UJOch vill utgjuta mina vrede öfver dig; jag skall uppblåsa mine grymhets eld, och öfverantvarda dig sådana menniskom i händer, som bränna och förderfva kunna.]+JOch om det än uti skidona igen instunget vorde, så vill jag dock döma dig, på det rum der du skapad äst, och i det land der du född äst;I\ JDerföre, att du lät säga dig falska syner och lögnspådom, på det du ock skall öfvergifven varda ibland de ogudaktiga slagna, hvilkom dagen kom, då missgerningen till ända kommen var.y[kJOch du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren Herren om Ammons barn, och om deras försmädande, och säg: Svärdet, svärdet är utdraget, att det slagta skall; det är uppfäjadt, att det dräpa skall, och skall blänka;ZJJag skall göra den kronona till intet, till intet, till intet; tilldess han kommer, som henne hafva skall; honom vill jag gifva henne.mYSJDetta säger Herren Herren: Lägg bort hatten, och tag af kronona; ty der skall hvarken hatt eller krona blifva; utan den sig upphöjt hafver, han skall förnedrad varda, och den sig förnedrat hafver, han skall upphöjd varda.XwJOch du ogudaktige och fördömde Förste i Israel, hvilkens dag komma skall när missgerningen till ända kommen är;"W=JDerföre säger Herren Herren alltså: Derföre, att uppå eder tänkt varder för edra missgerningars skull, och eder ohörighet är uppenbar, att man ser edra synder, i allt det I hafven för händer; ja, derföre, att uppå eder tänkt varder, skolen I med våld fångne varda.$VAJMen den spådomen skall honom tycka falsk vara, han svärje så högt som han vill; men han skall tänka uppå missgerningarna, att han skall vinna honom.U'JOch spåmen skall visa på högra sidona inåt Jerusalem; att han skall låta föra dit bockar, och stöta der hål uppå, och öfverfalla honom med stort rop och mord, och att han skall låta föra bockar inför portarna, och göra der en vall, och bygga der bålverk.?TwJTy Konungen i Babel skall sätta sig i vägaskälet, främst på båda vägarna, att han skall låta spå för sig, skjuta med pilar om lott, fråga sina afgudar, och skåda lefrar.SyJOch gör vägen, så att svärdet må, komma till Rabbath, Ammons barnas, och i Juda, till den fasta staden Jerusalem.TR!JDu menniskobarn, gör två vägar, på hvilka komma skall Konungens svärd af Babel; men de skola både gå ifrån ett land; och sätt ett tecken främst på vägen åt stadenom, att det dit visa skall.3QaJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:xPiJSå vill jag då med mina händer vara glad deröfver, och låta mina vrede gå; jag, Herren, hafver det sagt.YO+JOch säga: Hugg, både på högra sidone och den venstra, hvad som förekommer.5NcJJag skall låta klinga svärdet, så att hjertan skola förskräckas, och månge falla skola i alla deras portar; ack! huru blänker det, och hugger åstad till slagtning;WM'JOch du menniskobarn, prophetera, och slå dina händer tillsamman; ty svärdet skall komma tvefaldt, ja trefaldt; ett mordsvärd, en stor slagtnings svärd, så att det drabba skall i kamrarna, dit de fly.|LqJ Ty han hafver ofta näpst dem; hvad hafver det hulpit? De onda barnas ris vill intet hjelpa, säger Herren Herren.[K/J Ropa och jämra dig, du menniskobarn; ty det går öfver mitt folk, och öfver alla de der rådande äro i Israel, hvilke till svärdet, samt med mino folke, församlade äro; derföre slå uppå dina länder. J9J Men han hafver utfått ett svärd till att fäja, att man det taga skall; det är skärpt och fäjadt, att man det uti dråparens händer gifva skall.-ISJ Det är skärpt, att det slagta skall; det är fäjadt, att det blänka skall. O huru glade vilje vi vara, om han än gjorde all trä till ris öfver de onda barn;xHiJ Du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren: Svärdet, ja, svärdet är skärpt och uppfäjadt;3GaJOch Herrans ord skedde till mig, och sade: F9JOch när de så säga till dig: Hvi suckar du? så skall du säga: För det ryktets skull, som kommer, för hvilko all hjerta förskräckas, och alla händer falla neder, allt mod faller, och all knä flyta såsom vatten; si, det kommer, och det skall ske, säger Herren Herren.EJOch du menniskobarn skall sucka, intilldess att länderna värka uppå dig; ja, bitterliga skall du sucka så att de se det. D JOch allt kött skall förnimma, att jag, Herren, hafver dragit mitt svärd utu skidone, och det skall icke igen instunget varda.$CAJEfter jag nu i dig både rättfärdiga och orättfärdiga dräpa vill, så skall mitt svärd fara utu skidone öfver allt kött, ifrå sunnan intill norr.9BkJOch säg till Israels land: Detta säger Herren: Si, jag vill till dig, jag skall draga mitt svärd utu skidone, och skall dräpa i dig både rättfärdiga och orättfärdiga.zAmJDu menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Jerusalem, och tala emot helgedomen, och prophetera emot Israels land;2@ aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:e?CJ1Och jag sade: Ack Herre Herre ! de säga om mig: Denne talar icke annat än förtäckt ord:e>CJ0Och allt kött skall se att jag, Herren, det upptändt hafver, och ingen det utsläcka kan.-=SJ/Och säg till den skogen söderut: Hör Herrans ord. Detta säger Herren Herren: Si, jag skall upptända i dig en eld, han skall förtära både färsk trä och torr, så att man icke skall kunna utsläcka hans låga; utan allt det som ifrå sunnan norråt står, det skall uppbrändt varda.<J.Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Theman, och tala söderut, och prophetera emot den skogen i den markene söderut.3;aJ-Och Herrans ord skedde till mig, och sade:@:yJ,Och skolen förnimma, att jag är Herren, när jag gör med eder för mitt Namns skull, och icke efter edart onda väsende och skadeliga handel, du Israels hus, säger Herren Herren.69eJ+Der skolen I tänka uppå edart väsende, och uppå all edar handel, der I utinnan orenade ären, och skolen hafva ett misshag till all edor ondsko, som I bedrifvit hafven;A8{J*Och I skolen förnimma, att jag är Herren, när jag hafver låtit eder komma in uti Israels land, uti det land, om hvilket jag upphof mina hand, att jag det edra fäder gifva skulle.Z7-J)I skolen varda mig tacknämlige med sötom rök, när jag låter eder komma ifrå folken, och varder eder församlande utu landen, dit I förströdde ären, och jag skull varda helgad i eder för Hedningomen.+6OJ(Ty detta säger Herren Herren: På mino heligo berge, på de höga bergena Israel, der skall hela Israels hus, och alle de som i landet äro, tjena mig; der skola de vara mig tacknämlige, och der skall jag äska uppå edor häfoffer och edars offers förstling, med allt det I mig helgen.r5]J'Derföre, I af Israels hus, detta säger Herren Herren: Efter I ju intet viljen höra mig, så görer som eder täckes, och hvar edra tjene sinom afgud; men mitt helga Namn låter härefter oskämdt vara, med edor offer och afgudar.h4IJ&Och jag skall utfäja de affälliga, och de som emot mig öfverträda, ibland eder; ja, jag skall föra dem utu det land, der I nu bon, och intet låta dem komma in uti Israels land, att I lära skolen, att jag är Herren.Z3-J%Jag skall låta komma eder under riset, och tvinga eder uti förbundsens bandom.2J$Lika som jag med edra fäder uti öknene vid Egypten i rätta var, rätt så skall jag vara i rätta med eder, säger Herren Herren.k1OJ#Och skall låta eder komma uti folks öken, och der vara i rätta med eder, ansigte emot ansigte.%0CJ"Och skall föra eder ifrå folken, och församla eder utu de land, dit I förströdde ären, med starka hand, med uträcktom arm, och med utgjuten grymhet;/J!Så sant som jag lefver, säger Herren Herren, jag skall råda öfver eder med starka hand och uträcktom arm, och med utgjuten grymhet;.3J Dertill, då I tänken: Vi vilje göra lika som Hedningarna, och såsom annor folk i landen, och tillbedja stockar och stenar, skall det fela eder.-JOch besmitten eder på edra afgudar, hvilkom I offren edra gåfvor, och uppbrännen edra söner och döttrar i eld, allt intill denna dag; och jag skulle gifva eder af Israels hus svar? Så sant som jag lefver, säger Herren Herren, jag skall intet svar gifva eder.,'JDerföre säg till Israels hus: Detta säger Herren Herren: I orenen eder uti edra fäders väsende, och bedrifven horeri med edor styggelse;+wJMen jag sade till dem: Hvad skall dock den höjden, dit I gån? Och så kallades det en höjd, allt intill denna dag.L*JTy då jag hade låtit dem komma in uti landet, öfver hvilket jag mina hand upphäfvit hade, att jag skulle det gifva dem; hvar de någorstäds sågo en hög backa, eller tjockqvistadt trä, der offrade de sitt offer, och båro dit sina obehageliga gåfvor, och rökte der sin söta rök, och utgöto der sitt drickoffer.")=JDerföre tala, du menniskobarn, med Israels hus, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Edra fäder hafva ännu mer försmädat och trotsat mig.#(?JOch förkastade dem med deras offer då de uppbrände i eld all förstföding; på det jag skulle bedröfva dem, och de lära skulle, att jag är Herren.q'[JDerföre gaf jag dem den lära, som intet god är; och de rätter, uti hvilka de intet lif hafva kunna;&JDerföre, att de icke höllo min bud, och föraktade mina rätter, och ohelgade mina Sabbather, och sågo efter deras fäders afgudar.%JJag hof ock mina hand upp emot dem i öknene, att jag skulle förströ dem ibland Hedningarna, och förskingra dem i landen;)$KJMen jag vände mina hand, och lät det tillbaka, för mitt Namns skull, att det icke skulle ohelgadt varda för Hedningomen, för hvilkom jag dem utfört hade.1#[JMen barnen voro mig ock ohörsam, lefde icke efter min bud, höllo ock icke mina rätter, så att de gjorde derefter, genom hvilka menniskan lefver, den dem håller, och ohelgade mina Sabbather; då tänkte jag utgjuta mina grymhet öfver dem, och låta alla mina vrede gå öfver dem i öknene;"!JOch mina Sabbather skolen I helga, att de skola vara ett tecken emellan mig och eder, på det I veta skolen att jag, Herren, är edar Gud.y!kJTy jag är Herren edar Gud; efter min bud skolen I lefva, och mina rätter skolen I hålla, och göra derefter;% CJOch jag sade till deras barn i öknene: I skolen icke lefva efter edra fäders bud, och icke hålla deras rätter, och icke orena eder uppå deras afgudar.dAJMen mitt öga skonade dem, att jag icke förderfvade eller platt förgjorde dem i öknene.-JDerföre, att de föraktade mina rätter, och lefde icke efter min bud, och mina Sabbather ohelgade; ty de vandrade efter deras hjertas afgudar.EJOck hof jag mina hand upp emot dem i öknene, att jag icke ville låta dem komma in uti det land, som jag dem gifvit hade, det med mjölk och hannog flyter; ett ädla land för alla land;#JMen jag lät det tillbaka, för mitt Namns skull, att det icke skulle ohelgadt varda ibland Hedningarna, för hvilkom jag dem utfört hade.,QJ Men Israels hus var mig också ohörsamt uti öknene, och lefde intet efter min bud, och föraktade mina rätter, genom hvilka menniskan lefver, som dem håller, och ohelgade min Sabbath ganska svårliga; då tänkte jag utgjuta mina grymhet öfver dem uti öknene, och platt förgöra dem; J Jag gaf dem ock min Sabbath, till ett tecken emellan mig och dem, på det de skulle lära, att jag är Herren, som dem helgar.kOJ Gaf jag dem min bud, och lärde dem mina rätter, genom hvilka menniskan lefver, den dem håller.\1J Och då jag; dem utur Egypti land fört hade, och låtit dem komma in uti öknena;fEJ Men jag lät det tillbaka, för mitt Namns skull, att det icke skulle ohelgadt varda för Hedningomen, ibland hvilka de voro, och för hvilkom jag hade gifvit mig dem tillkänna, att jag dem utur Egypti land föra ville.JMen de voro mig ohörsamme, och ville intet höra mig, och ingen af dem kastade sin styggelse bort för sin ögon, och öfvergåfvo icke Egypti afgudar; då tänkte jag utgjuta mina grymhet öfver dem, och låta alla mina vrede gå öfver dem, midt uti Egypti land;JOch sade till dem: Hvar och en kaste bort styggelsen för sin ögon, och orener icke eder på Egypti afgudar; ty jag är Herren edar Gud.H JMen jag upphof på samma tid mina hand, att jag skulle föra, dem utur Egypti land, in uti ett land som jag dem försett hade, det med mjölk och hannog flyter; ett ädla land för all land;r]JOch säg till dem: Detta säger Herren Herren: På den tid jag utvalde Israel, upphof jag mina hand till Jacobs hus säd, och lät dem känna mig uti Egypti land; ja, jag upphof mina hand till dem, och sade: Jag är Herren edar Gud.xiJMen vill du menniskobarn straffa dem, så må du straffa dem alltså: Håll dem före deras fäders styggelse;U#JDu menniskobarn, tala med Israels äldsta, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Ären I komne till att fråga mig? Så sant som jag lefver, jag vill intet svar gifva eder, säger Herren Herren.3aJDå skedde Herrans ord till mig, och sade:* OJOch det begaf sig i sjunde årena, på tionde dagen i femte månadenom, kommo någre af de äldsta i Israel till att fråga Herran, och satte sig neder för mig.>uJOch en eld gick utaf dess starka qvistar, den förtärde dess frukt, så att der inge starka qvistar mer uppå äro till några herraspiro; det är en klagelig och jämmerlig ting.Q J Men nu är det planteradt i öknene, uti eno torro och törstigo lande.I  J Vardt det i grymhet rifvet neder till jordena och förkastadt; östanväder förtorkade dess frukt, och dess starke qvistar vordo sönderbrutne, så att de borttorkades, och uppbrände vordo.1 [J Att dess qvistar så starke vordo, att de till herraspiror dogde, och det vardt högt ibland vinträn. Och då man såg, att det så högt var och många qvistar hade, J Din moder var lika som ett vinträ, som vid vatten planteradt var, och dess frukt och qvistar vuxo af det myckna vattnet;1 [J Och satte det uti ett galler, och förde det i kedjor till Konungen i Babel; och man lät förvara det, att dess röst intet mer skulle hörd varda på Israels bergom.xiJDå lade Hedningarna sig af all land kringom det, och kastade ett nät öfver det, och grepo det i dess kulor;JDet förderfvade deras hus och deras städer, så att landet, och hvad deruti var, grufvade sig för dess rytandes röst.wJDå det vandrade ibland lejinnorna, vardt det ett ungt lejon, det också vandes till att rifva och uppäta menniskor.+JDå nu modren såg, sedan hon hade länge hoppats, att hennes hopp var borto, tog hon en annan af sina ungar, och gjorde der ett ungt lejon af.zmJDå Hedningarna hörde sådant om det, grepo de det uti deras kulor, och förde det i kedjor in uti Egypti land.zmJEn af dem födde hon upp, och der vardt ett ungt lejon utaf, det vande sig till att rifva och uppäta menniskor.s_JOch säg: Hvi ligger din moder lejinnan ibland lejinnorna, och uppföder sina ungar ibland de unga lejon?7 kJMen gör en klagogråt öfver Israels Förstar;}sJ Ty jag hafver ingen lust till hans död, som dör, säger Herren Herren; derföre omvänder eder, så fån I lefva.+OJKaster ifrån eder all edor öfverträdelse, der I med öfverträdt hafven, och görer eder ett nytt hjerta, och ny anda; ty hvi vill du så dö, du Israels hus?\~1JDerföre vill jag döma eder, I af Israels hus, hvar och en efter hans väsende, säger Herren Herren. Derföre vänder eder om, och låter eder omvända, på det I icke skolen falla för missgerningenes skull.}yJOch ännu säga de af Israels hus: Herren handlar icke rätt. Skulle jag hafva orätt? I af Israels hus hafven orätt.h|IJTy efter han fruktar sig, och vänder åter af sine ondsko, så skall han lefva, och icke dö./{WJTvärtom, när den ogudaktige vänder sig ifrå sine orättfärdighet, som han gjort hafver, och gör nu rätt och väl, han varder behållandes sina själ lefvande.8ziJTy när den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, så måste han dö; men han måste dö för sina ondskos skull, som han gjort hafver.yJOch ändå sägen I: Herren handlar icke rätt. Derföre hörer nu, I af Israels hus: Hafver jag icke rätt, och I orätt?MxJOch om den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, och lefver efter all den styggelse som en ogudaktig gör, skulle han lefva? Ja, all hans rättfärdighet, som han gjort hafver, skall intet ihågkommen varda; utan han skall dö uti sin öfverträdelse och syndom, som han gjort hafver.,wQJMenar du, att jag lust hafver öfver dens ogudaktigas död, säger Herren Herren, och icke mycket mer, att han omvänder sig ifrå sitt onda väsende, och lefver?v1JMen på all hans öfverträdelse, som han gjort hafver, skall intet tänkt varda; utan skall lefva, för den rättfärdighets skull, som han gör.5ucJMen om en ogudaktig omvänder sig ifrån alla sina synder, som han gjort hafver, och håller alla mina rätter, och gör rätt och väl, så skall han lefva, och icke dö.tJTy hvilken själ som syndar, hon skall dö; sonen skall icke bära fadrens missgerning; och fadren skall icke bära sonens missgerning, utan dens rättfärdigas fromhet skall vara öfver honom, och dens orättfärdigas arghet skall vara öfver honom.4saJSå sägen I: Hvi skall sonen icke bära sins faders missgerning? Derföre, att han hafver gjort rätt och väl, och hållit och gjort alla mina rätter, skall han lefva.&rEJMen hans fader, den våld och orätt brukat hafver, och ibland sitt folk; det som intet doger, gjort hafver: si, han skall dö för sina missgernings skull.Hq JHjelper icke emot den elända; tager intet ocker eller slem vinning; utan håller min bud, och lefver efter mina rätter; han skall intet dö för sins faders missgernings skull, utan lefva.p}JGör ingom skada; behåller icke pant; tager intet med våld; delar sitt bröd med dem hungroga, och kläder den nakota;xoiJÄter icke på bergom; upphäfver icke sin ögon till Israels hus afgudar; besmittar icke sins nästas hustru;n{JMen om han föder en son, den der alla sådana synder ser, som hans fader gör, och han fruktar sig, och så icke gör;?mwJ Får ut på ocker; tager vinning; skulle han lefva? Han skall icke lefva; utan efter han sådana styggelse gjort hafver, så skall han döden dö; hans blod skall vara öfver honom. ~~`}}"|{{DzKy^y'x}ww!vvuustt7s}rrfqq_qp oGnn m%llkajjtihhFgff\eddWcc3bRaaC`M_^^o]\[ZZuYXWWWJVV-UU+TT SRR4QQHPPrOO;JAtt Israels hus icke skall mer förlåta sig uppå dem, och synda dermed, att de hålla sig intill dem, och skola förnimma, att jag är Herren Herren.2=]JTy det skall vara litet emot annor rike, och intet mer rådandes vara öfver Hedningarna; och jag skall förminska dem, så att de intet råda skola öfver Hedningarna;<)JOch skall omvända Egypti fängelse, och låta dem komma uti Patros land igen, det deras fädernesland är, och skola vara der ett fögo rike. ;9J Dock detta säger Herren Herren: När de fyratio år ute äro, så skall jag åter samka de Egyptier tillhopa ifrå folken, dit de förströdde varda;p:YJ Ty jag vill göra Egypti land öde, såsom dess öde gränsor, och låta dess städer öde ligga, såsom andra öde städer, i fyratio år långt; och skall förströ de Egyptier ibland Hedningarna, och förjaga dem bort i landen.U9#J Att deruti hvarken fä eller folk gå eller bo skola, i fyratio år långt.*8MJ Derföre, si, jag vill till dig, och till dina strömmar, och skall göra Egypti land tomt och öde, ifrå det tornet i Sevene, allt intill Ethiopiens gränsor.)7KJ Och Egypti land skall varda tomt och öde, och de skola förnimma, att jag är Herren; derföre, att han säger: Strömmen är min, och jag hafver gjort honom.6JDerföre säger Herren Herren alltså: Si, jag vill låta svärdet komma öfver dig, och utrota i dig både folk och fä.51JHvilken, då de honom fattade, söndergick, och stack dem genom sidona; när de stödde sig vid honom, gick han sönder, och stack dem i ländena.}4sJOch alle de, som bo uti Egypten, skola förnimma att jag är Herren, derföre att de Israels huse en rörstaf voro;j3MJJag skall kasta dig med fiskarna bort utu din vatten, in uti öknena; du skall falla uppå markene, och intet igen upphemtad eller församlad varda, utan blifva djuromen på markene, och foglomen under himmelen, till ett as.L2JMen jag skall lägga dig ett bett i munnen, och hänga fiskarna i dina floder vid din fjäll, och skall draga dig utu dinom ström, samt med alla fiskar i dina floder, som vid din fjäll hänga.R1JPredika, och säg: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill till dig, Pharao, du Konung i Egypten, du store drake, som i vattnena ligger, och säger: Strömmen är min, och jag hafver gjort mig honom.0JDu menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Pharao, Konungen i Egypten, och prophetera emot honom, och emot hela Egypti land.h/ KJUti tionde årena, på tolfte dagen i tionde månadenom, skedde Herrans ord till mig, och sade:`.9JOch skola bo säkre derinne, och bygga hus, och plantera vingårdar; ja, säkreskola de bo, när jag låter gå rätten öfver alla deras fiendar allt omkring; och de skola förnimma att jag, Herren, är deras Gud.-JDetta säger Herren Herren: När jag Israels hus församlandes varder ifrå folken, dit de förströdde äro, så skall jag uppå, dem bevisa för Hedningomen, att jag är helig; och de skola bo uti sitt land, det jag minom tjenare Jacob gifvit hafver;O,JOch skall sedan allt omkring Israels hus, der deras fiender äro, intet törne blifva, som dem stinga, eller tistel, som dem ondt göra skola; på det de förnimma skola, att jag är Herren Herren.e+CJOch jag skall sända ibland honom pestilentie, och blodsutgjutelse uppå hans gator, och de skola dödssåre falla derinne genom svärd, det öfver dem gå skall allt omkring; och de skola förnimma, att jag är Herren.n*UJOch säg: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill till dig, Zidon, och skall vinna pris uppå dig; att man förnimma skall att jag är Herren, när jag låter gå rätten öfver honom, och uppå honom beviser att jag är helig.U)#JDu menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Zidon, och prophetera emot honom;3(aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:'JAlle de som känna dig ibland Hedningarna, skola grufva sig öfver dig, att du så hastigt förgången äst, och aldrig mer uppkomma kan.t&aJTy du hafver förderfvat din helgedom, med dine stora ondsko och orättom handel; derföre skall jag låta en eld utgå af dig, den dig förtära skall, och vill göra dig till asko på jordene, så att hela verlden skall se deruppå.b%=JOch efter ditt hjerta förhäfver sig, att du så dägelig äst, och du hafver låtit dina klokhet bedraga dig i ditt prål; derföre skall jag störta dig till jordena, och göra ett vidunder af dig för Konungarna.U$#JTy du äst invärtes full med ondsko vorden, af dine stora handtering, och hafver syndat; derföre skall jag ohelga dig ifrå Guds berg, och skall bortkasta dig, du uträckte Cherub, ifrå de carbunkler.R#JOch vast ganska dägelig af begynnelsen, tilldess din ondska funnen är.!";JDu äst lika som en Cherub, den sig vida uträcker och täcker; och jag hafver satt dig uppå Guds heliga berg, att du ibland carbunkler vandra skulle;!yJ Du äst en Guds lustgård, och beprydd med allahanda ädla stenar, nämliga med sarder, topatser, diamanter, turkos, omchin, jaspis, saphir, rubin, smaragder och guld, och hafver af begynnelsen, sedan du Konung vardt, prålat med pipo och trummo.U #J Du menniskobarn, gör en klagogråt öfver Konungen i Tyrus, och säg till honom: Detta säger Herren Herren: Du äst det aldrahärligasta af ett skönt verk, full med vishet, och öfvermåtton dägelig.3aJ Och Herrans ord skedde till mig, och sade:taJ Du skall dö, lika som de oomskorne, af de främmandes hand; ty jag hafver det sagt, säger Herren Herren.3J Hvad gäller, om du då för dina dråpare säga skall: Jag är Gud; ändock du ingen Gud äst, utan en menniska, och äst uti dina dråpares hand.gGJDe skola störta dig neder i kulona, så att du skall dö midt i hafvena, lika som de slagne.;oJDerföre, si, jag skall sända främmande öfver dig, nämliga Hedningarnas tyranner; de skola utdraga sin svärd öfver dina sköna vishet, och göra dina stora äro till skam.iKJDerföre säger Herren Herren alltså: Efter ditt hjerta förhäfver sig, lika som du vore Gud;JOch hafver, genom dina stora vishet och handtering, till så stora magt kommit; deraf äst du så stolt vorden, att du så mägtig äst.}JOch hafver, genom dina klokhet och förstånd, kommit sådana magt åstad, och församlat rikedomar af guld och silfver;X)JSi, du håller dig klokare än Daniel, så att dig skall intet fördoldt vara;2]JDu menniskobarn, säg Förstanom Tyrus: Detta säger Herren Herren: Derföre, att ditt hjerta upphäfver sig, och säger: Jag är Gud; jag sitter på enom stol, såsom en Gud midt uppå hafvena; ändock du äst en menniska, och icke Gud, likväl förhäfver sig ditt hjerta, lika som du vore Gud.2 aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:r]J$De köpmän i landena hvissla till dig, att du så hastigt förgången äst, och kan intet mer uppkomma.s_J#Alle de, som på öarna bo, förskräckas öfver dig, och deras Konungar grufva sig, och se ömkeliga ut.J"Men nu äst du af hafvena stört uti det rätta djupa vattnet, så att din handel och allt ditt folk i dig förgånget är.7J!Då du dref din handel på hafvena, gjorde du mång land rik; ja, med dina många varor, och dinom köpenskap, gjorde du Konungarna på jordena rika.pYJ Och skola deras barn begråta dig: Ack! ho är någon tid så stilla vorden på hafvena, som du Tyrus?JDe skola raka sig håret af öfver dig, och draga säcker uppå sig, och af hjertat bitterliga gråta öfver dig och sörja.q[JOch högt ropa öfver dig, bitterliga klaga, och kasta stoft uppå sitt hufvud, och besöla sig i asko.q [JOch alle de som med årom ro, samt med båtsmän och styromän, skola stiga utu skeppen upp på landet;O JSå att ock hamnerna varda bäfvande, för dina skeppares rops skull._ 7JSå att dina varor, köpmän, handlare, skaffare, skeppare och skeppbyggare, och dine handterare, och alle dine örligsmän, och allt folket i dig, skola förgås midt uppå hafvena, på den tiden du nederlägges; wJOch dine skeppmän förde till dig på stort vatten. Men ett östanväder skall sönderbråka dig midt uppå hafvena; {JMen skeppen utaf hafvet voro de yppersta i dinom marknad; alltså äst du mycket rik och härlig vorden midt i hafvena;,QJAlle handlade de med dig, med kosteligit kläde, med silkes och stickade mantlar, hvilka de uti kosteliga cedrekistor och väl förvarad, till din marknad förde.nUJHaran, och Canne, och Eden, samt med de köpmän af Seba, Assur och Chilmad, voro ock dine köpmän.JDe köpmän af Seba och Raema handlade med dig, och förde till din marknad allahanda kosteligit speceri, och ädla stenar och guld.^5JArabien, och alle Förstar af Kedar, handlade med dig, med får, vädrar och bockar.BJDedan handlade med dig med täcken, der man uppå sitter.xiJDan och Javan, och Meussal förde ock på din marknad jernverk, casia och calmus, att du dermed handla skulle.lQJHemtade ock Damascus ditt arbete ifrå dig, och allahanda varo, för starkt vin och kosteliga ull.#JJuda och Israels land handlade ock med dig, och förde dig till din marknad hvete af Minnith, och balsam, och hannog, och oljo, och mastix.'JDe Syrer hemtade ifrå dig ditt arbete, som du gjorde, och förde rubin, purpur, tapeter, silke och fogel, och christall, in på din marknad.wgJDe af Dedan voro dine köpmän, och du handlade allestäds på öomen; de sålde dig elphenben och hebenträ.W~'JDe af Thogarma förde dig hästar, och vagnar, och mular, in på din marknad.h}IJ Javan, Thubal och Mesech handlade med dig, och förde trälar och koppar in uppå din marknad.||qJ Du hade din handel på hafvens, och lät komma allahanda varor, silfver, jern, tenn och bly, in uppå din marknad.={sJ De af Arvad voro i dinom här, allt omkring på dina murar, och väktare på din torn; de hängde allestäds sina sköldar på murarna allt omkring, och gjorde dig så dägeligan.zJ De utaf Persien, Lydien och Libyen voro ditt krigsfolk, hvilke sina sköldar och hjelmar uti dig upphängde, och dermed beprydde dig.yJ De äldste och kloke af Gebal måste bygga din skepp; all skepp i hafvena och skeppfolk fann man när dig, de hade sin handel när dig.fxEJDe af Zidon och Arvad voro dine båtsmän, och du hade skickeliga män i Tyro till skeppare.w1JDitt segel var af stickadt silke, utaf Egypten, och ditt märke stickadt deruti, och ditt täckelse af gult silke och purpur, ifrå de öar Elisa.lvQJOch dina åror af eketrä ifrå Basan, och dina bänkar af elphenben, och stolar af Chittims öar. uJAllt ditt brädeverk hafva de gjort af furoträ af Senir, och låtit föra cedreträ ifrå Libanon, och gjort din mastträ derutaf;ktOJDina gränsor äro midt i hafvena, och dina byggningsmän hafva tillpyntat dig som aldraskönast.)sKJOch säg till Tyrus, som ligger vid hafvet, och handlar med många öars folk: Detta säger Herren Herren: O Tyrus, du hafver sagt: Jag är den aldraskönaste.7riJDu menniskobarn, gör klagogråt öfver Tyrus;2q aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:Hp JTy hasteliga skall jag göra en ända med dig, att du icke mer skall vara till: så att, när man frågar efter dig, skall då ingen mer kunna finna dig, till evig tid, säger Herren Herren.o5JOch jag skall störta dig neder till dem som fara uti kulona, till de döda, och skall störta dig neder under jordena, och göra dig lika som ett evigt öde, med dem som uti kulona fara; på det att ingen skall bo uti dig, och du icke mer så pråla skall ibland de lefvande.EnJSå säger Herren Herren; Jag skall göra dig till en öde stad, lika som andra städer der ingen uti bor, och låta komma en stor flod öfver dig, att stor vatten skola öfvertäcka dig.nmUJAck! huru gifva sig öarna öfver ditt fall, ja, öarna i hafvena förskräcka sig för dine ofärd.ulcJDe skola beklaga sig öfver dig, och säga om dig: Ack! huru äst du så platt öde vorden, du namnkunnige stad, du som vid hafvet lågst, och så mägtig vast i hafvena, samt med dina inbyggare, att hela landet måste frukta för dig.kJAlle Förstar vid hafvet skola stiga ned af deras säte, och lägga sina kjortlar ifrå sig, och draga af sig sin stickada kläder och skola gå i sorgekläder, och sitta på jordene, och skola förskräckas och häpne varda öfver ditt hastiga fall.6jeJDetta säger Herren Herren emot Tyrus: Hvad gäller, att öarna skola bäfva, när du så grufveliga förfaller, och dine sargade sucka, hvilke uti dig skola dräpne varda.EiJOch jag skall göra ena bara klippo af dig, och ett skär, der man fiskagarn uppå, utsträcker, så att du skall der öde ligga; ty jag är Herren, den detta talar, säger Herren Herren.xhiJ Alltså skall jag göra en ända uppå dins sångs ljud, att man intet mer höra skall klanget af dina harpor.7ggJ De skola röfva ditt gods bort, och sköfla din handel; dina murar skola de afbryta, och rifva din sköna hus omkull, och skola kasta dina stenar, trä och stoft, i vattnet.!f;J Han skall med sina hästars fötter förtrampa alla dina gator; ditt folk skall han dräpa med svärd, och rifva dina starka stodar neder till jordena.qe[J Stoftet af hans många hästar skall betäcka dig; så skola ock dine murar bäfva af dönen af hans hästar, vagnar och resenärar, när han indrager genom dina portar, såsom man plägar indraga uti den stad, som nederrifven är.^d5J Han skall med bockar omkullstöta dina murar, och med sin vapen nederrifva din torn.(cIJHan skall dräpa med svärd dina döttrar, som i markene ligga; men emot dig skall han bygga bålverk, och göra en torfvall, och upphäfva sköldar emot dig.\b1JTy så säger Herren Herren: Si, jag skall låta komma öfver Tyro NebucadNezar, Konungen i Babel, nordanefter, den en Konung är öfver alla Konungar, med hästar, vagnar, resenärar, och med en stor hop folk.{aoJOch hans döttrar, som i markene ligga, skola genom svärd dräpna varda, och skola förnimma att jag är Herren. `9JOch ett skär i hafvena, der man uppå utsträcker fiskagarn; ty jag hafver det talat, säger Herren Herren; och han skall varda Hedningomen till rof;_JDe skola förderfva murarna i Tyro, och afbryta hans torn; ja, jag skall ock bortsopa stoftet derut, och göra ena bara klippo af honom;6^eJDerföre säger Herren Herren alltså: Si, jag vill till dig, du Tyrus, och skall låta många Hedningar utkomma öfver dig, lika som hafvet upplyfter sig med sina böljor..]UJDu menniskobarn, derföre att Tyrus säger om Jerusalem: Hej, de folks portar äro sönderbrutne; hon måste draga in till mig, jag måste herberga den förstörda;\ yJOch det begaf sig i ellofte årena, på första dagen i ( första ) månadenom, skedde Herrans ord till mig, och sade:'[GJOch göra en stor hämnd uppå dem, och näpsa dem med grymhet; att de förnimma skola att jag är Herren, när jag hafver mina hämnd öfver dem gå låtit.6ZeJDerföre säger Herren Herren alltså: Si, jag skall uträcka mina hand öfver de Philisteer, och förgöra de dräpare, och förstöra dem, som igenlefvas vid hafshamnena;Y'JDetta säger Herren Herren: Derföre att de Philisteer hafva hämnats, och släckt sitt gamla hat, efter all sin vilja, med mins folks skada;:XmJOch skall åter hämnas öfver Edom, genom mitt folk Israel, och de skola göra med Edom efter mina vrede och grymhet, att de skola förnimma mina hämnd, säger Herren Herren.NWJ Derföre säger Herren Herren alltså: Jag skall uträcka mina hand öfver Edom, och utrota der både folk och fä, och göra det öde, allt ifrå Theman intill Dedan, och fälla dem genom svärd.VJ Så säger Herren Herren: Derföre att Edom hafver hämnat sig öfver Juda hus, och är med sine hämnd brottslig vorden;aU;J Och skall jag låta gå rätten öfver Moab, att de skola förnimma att jag är Herren.*TMJ Dem österländska barnomen, samt med Ammons barnom, och skall gifva dem dem till arfs, så att man uppå Ammons barn intet mer tänka skall ibland Hedningarna.S!J Si, så skall jag öppna Moab sidona i hans städer, och i hans gränsom, dess kosteliga landsens, BethJesimoth, Baal Meon och Kiriathaim;xRiJDetta säger Herren Herren: Derföre, att Moab och Seir sagt hafva: Si, Juda hus är lika som andra Hedningar;`Q9JDerföre, si, jag skall uträcka mina hand öfver dig, och gifva dig Hedningomen till spis, och utrota dig ifrå folken, och förgöra dig utu landen, och nederlägga dig, och du skall förnimma att jag är Herren.0PYJTy så säger Herren Herren: Derföre, att du klappade med dina händer, och stampade med dina fötter, och så hånliga gladde dig af att hjerta öfver Israels land;OJOch jag skall göra Rabbach till camelastall, och Ammons barn till fårastall; och I skolen förnimma att jag är Herren.?NwJDerföre, si, jag skall öfvergifva dig dem österländska barnomen, att de skola bygga der sina borger, och göra der sina boning; de skola äta dina frukt, och dricka dina mjölk.rM]JOch säg till Ammons barn: Hörer Herrans Herrans ord: Så säger Herren Herren: Derföre, att I om min helgedom sägen: Hej, det är ohelgadt, och om Israels land: Det är förödt, och om Juda, hus: Det är i fängelse bortfördt;YL+JDu menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Ammons barn, och prophetera emot dem;2K aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:LJJPå den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är Herren.jIMJJa, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.$HAJOch du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;5GcJOch Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren Herren.?FwJUtan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.tEaJOch I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;}DsJSäg Israels huse, att Herren Herren säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.GCJOch jag sade till dem: Herren hafver talat med mig, och sagt:]B3JOch folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?"A=JOch då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.0@YJHemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.%?CJDu menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.3>aJOch Herrans ord skedde till mig, och sade:h=IJJag, Herren, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren Herren.t<aJ Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.";=J Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.,:QJ Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.9{J Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.i8KJ Derföre säger Herren Herren alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:L7JOch jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.6#JTy hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.5{JDerföre säger Herren Herren alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall. )~~}}|l{{0zz8yyxwvutss=rqTppoonmmNlBkjiihgfzedd;ccHbb+a``__!^h]\\[ZYY6XXWWBVSUTTSSfR5QPOO;NMMmL{LKJJxII[HH*G&FEEfDDDjCCUBAA@@q?>>0==C22%11$00 /Y.-,,W++*))Y((7'u&&&%X$~##"!!e n[lCfbmI^\ c  MH(4J&Att för mitt ansigte bäfva skola fiskarna i hafvet, foglarna under himmelen, djuren på markene, och allt det som kräker och röres på jordene, och alla menniskor, som på jordene äro, och bergen skola omstört varda, och väggar och alle murar nederfalla.3{J&Och jag talar detta i mitt nit, och i mine vredes eld; ty på den tiden skall ett stort bäfvande varda i Israels land;2#J&Och det skall ske på den tiden, när Gog komma skall öfver Israels land, säger Herren Herren, skall min vrede uppstiga uti mine grymhet.L1J&Detta säger Herren Herren: Du äst den, der jag i förtiden af sagt hafver, genom mina tjenare Propheterna i Israel, hvilke på den tiden propheterade, att jag ville dig öfver dem komma låta./0WJ&Och du skall draga upp öfver mitt folk Israel, lika som ett moln, det landet öfvertäcker. Sådant skall ske på yttersta tidenom; men jag vill derföre låta dig komma in uti mitt land, på det att Hedningarna skola lära känna mig, när jag på dig, o Gog, helgad varder för deras ögon.//J&Så kommer du då ifrå ditt rum, nämliga ifrå de ändar norrut, du och mycket folk med dig, alle till häst, en stor hop, och en mägtig här..)J&Derföre prophetera, du menniskobarn, och säg till Gog: Detta säger Herren Herren: Månn du icke märkat, när mitt folk Israel säkert bor?D-J& Rika Arabien, Dedan, och de köpmän på hafvena, och alle de väldige, som der äro, de skola säga till dig: Jag menar ju du äst rätt kommen till att röfva, och hafver församlat dina hopar till att sköfla, på det du skall borttaga silfver och guld, och församla boskap och ägodelar, och stort rof drifva.,J& På det du må röfva och skinna, och låta dina hand gå öfver de förstörda, som igenkomne äro, och öfver det folk, som utaf Hedningomen sammanhemtadt är, och skickar sig till att berga sig, och som nogast hafver satt sig, och midt i landena bor.>+uJ& Och tänka: Jag vill öfverfalla det obevarada landet, och komma öfver dem som säkre och utan sorg bo, såsom de der alle sitta utan murar, och hafva hvarken bommar eller portar;s*_J& Detta säger Herren Herren: På den tiden skall du sådant taga dig före, och skall hafva ondt i sinnet;&)EJ& Du skall uppdraga och komma med en stor storm, och skall vara såsom ett moln, det landet öfvertäcker, du och all din här, och det myckna folket med dig.,(QJ&Du skall likväl på sistone straffad varda; på yttersta tidenom skall du komma in uti det land, som med svärd igentaget, och utaf mång folk tillsammankommet är, nämliga in på Israels berg, hvilke i lång tid öde varit hafva, och nu utförd äro ifrå mång folk, och bo alle säkre.j'MJ&Nu väl, rusta dig väl, du och alle dine hopar, som med dig äro, och var du deras höfvitsman. &J&Dertill Gomer, och all hans här, samt med Thogarma hus, som norrut ligger, med allom hans här; ja, du hafver mycket folk med dig.c%?J&Du hafver med dig Perser, Ethioper och Libyer, hvilke allesammans föra sköld och hjelm;}$sJ&Si, jag vill böja dig omkring, och lägga dig ett betsel i munnen, och vill föra dig ut med allom dinom här, hästar och män, hvilke alle väl utredde äro, och utaf dem är en stor hop, som allesammans föra spets, och sköld, och svärd.#J&Och säg: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill till dig, Gog, du som en Förste äst af de herrar i Mesech och Thubal."J&Du menniskobarn, vänd dig emot Gog, som i Magogs land är, och en Förste är af de herrar i Mesech och Thubal, och prophetera om honom;2! aJ&Och Herrans ord skedde till mig, och sade: J%Så att ock Hedningarna skola förnimma, att jag är Herren, den Israel helig gör, och min helgedom skall vara när dem evinnerliga.W'J%Och jag skall bo ibland dem, och vara deras Gud, och de skola vara mitt folk;DJ%Och jag skall göra med dem ett nåds förbund; det skall vara ett evigt förbund med dem; och skall uppehålla dem, och föröka dem, och min helgedom skall vara ibland dem evinnerliga.pYJ%Och de skola åter bo i landena, som jag minom tjenare Jacob gifvit hafver, der edra fäder uti bott hafva; de, och deras barn och barnabarn, skola bo deruti evinnerliga, och min tjenare David skall vara deras Förste evinnerliga.7J%Och min tjenare David skall vara deras Konung, och allas deras enige herde; och skola vandra i minom rättom, och hålla min bud, och göra derefter.gGJ%De skola ej heller mer orena sig med sina afgudar och styggelse, och allahanda synder. Jag skall hjelpa dem utur all rum, der de syndat hafva, och skall rensa dem; och de skola vara mitt folk, och jag vill vara deras Gud.1[J%Och göra allt ett folk utaf dem i landena på Israels bergom; och de skola allesamman hafva en Konung, och skola icke mer tu folk eller uti tu Konungarike delad vara.a;J%Och du skall säga till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill hemta Israels barn ifrå Hedningarna dit de dragne äro, och skall församla dem ifrån alla orter, och skall låta dem komma uti sitt land igen;r]J%Och du skall alltså hålla de taflor, der du uppå skrifvit hafver, uti dine hand, att de måga det se.s_J%Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill taga Josephs slägt, den när Ephraim är, samt med deras medbröder Israels slägte, och skall lägga dem intill Juda slägte och göra en slägt af dem bådom i mine hand.fEJ%Om nu ditt folk talar till dig, och säger: Vill du icke kungöra oss, hvad du dermed menar?Z-J%Och fatta dem båda tillsammans uti dina hand, så att det varder allt en tafla.eCJ%Du menniskobarn, gör dig en taflo, och skrif deruppå om Juda och deras medbröder, Israels barn; och gör ändå en taflo, och skrif deruppå om Josephs och Ephraims slägte, och om hela Israels hus, deras medbröder;3aJ%Och Herrans ord skedde till mig, och sade:Z-J%Och jag skall gifva min anda uti eder, att I skolen få lif igen, och jag skall sätta eder uti edart land igen, och I skolen förnimma, att jag är Herren; jag talar det, och jag gör det ock, säger Herren.{oJ% Och I skolen förnimma, att jag är Herren, då jag hafver öppnat edra grifter, och haft eder, mitt folk, derut.@yJ% Derföre prophetera, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag skall upplåta edra grifter, och vill hemta eder, mitt folk, derut, och låta komma eder uti Israels land.(IJ% Och han sade till mig: Du menniskobarn, dessa benen äro hela Israels hus; si, de säga nu: Vi äre torr ben, och vårt hopp är ute, och vi äre förtappade.2]J% Och jag propheterade, såsom han mig befallt hade; då kom ande uti dem, och de vordo lefvande igen, och reste sig upp på sina fötter, och de voro en ganska stor hop.j MJ% Och han sade till mig: Prophetera till andan; prophetera, du menniskobarn, och säg till andan: Detta säger Herren Herren: Du ande, kom härtill ifrå de fyra väder, och blås uppå dessa döda, att de varda lefvande igen. J%Och jag såg, och si, der växte senor och kött uppå; och han öfverdrog dem med hud; men der var ännu ingen ande uti dem.9 kJ%Och jag propheterade, såsom mig befaldt var; och der vardt en stor gny, då jag propheterade, och si, benen rörde sig, och kommo åter tillhopa, hvart och ett till sitt ben.D J%Jag skall gifva eder senor, och låta kött växa öfver eder, och draga öfver eder hud, och skall gifva eder anda, att I åter Iefvande varden, och skolen förnimma att jag är Herren.z mJ%Detta säger Herren Herren om dessa benen: Si, jag skall låta komma anda uti eder, att I skolen lefvande varda.ucJ%Och han sade till mig: Prophetera om dessa benen, och säg till dem: I förtorkade ben, hörer Herrans ord.!J%Och han sade till mig: Du menniskobarn, menar du ock, att dessa benen åter måga lefvande varda? Och jag sade: Du vetst det, Herre Herre. J%Och han ledde mig derigenom allt omkring, och si, benen lågo der ganska mång på markene, och si, de voro platt förtorkade.  J%Och Herrans hand fattade mig, och förde mig ut i Herrans Anda, och satte mig på en slättmark, den full låg med ( dödas ) ben.=sJ$&Såsom en helig hjord, såsom en hjord i Jerusalem, på deras högtider, så skola de förhärjade städer varda fulle med menniskohjordar, och skola förnimma att jag är Herren.1J$%Detta säger Herren Herren: Israels hus skall finna mig igen, att jag bevisar mig emot dem, och jag skall föröka dem, lika som en menniskohjord.U#J$$Och de qvarblefne Hedningarna allt omkring eder skola förnimma, att jag är Herren, den der uppbygger hvad nederrifvet är, och planterar det förhärjadt är; jag, Herren, säger det, och gör det ock.I J$#Och säga: Detta landet var färderfvadt, och nu är det lika som en lustgård, och dessa städerna voro förstörde, nederrefne och öde, och stå nu väl uppbyggde, och äro fulle med folk. J$"Och det förstörda landet skall igen plöjdt varda, derföre att det förhärjat var, att alle, de der framgå, skola det se;=sJ$!Detta säger Herren Herren: På, den tiden, då jag eder rensandes varder ifrån alla edra synder, så vill jag åter besätta dessa städer, och de öde skola åter byggde varda.=~sJ$ Detta vill jag göra, icke för edra skull, säger Herren Herren, att I det veta skolen; utan I måsten då skola skämma eder och blygas, I af Israels hus, öfver edart väsende.}J$Si, då skolen I tänka uppå edart onda väsende, och edra gerningar, de icke goda voro, och eder skall ångra edra synder och afguderi.|J$Jag vill föröka fruktena på trän, och växten på markene, på det Hedningarna icke mer skola bespotta eder med hunger.{5J$Jag skall göra eder lös ifrån all edor orenhet, och skall säga till sädena, att hon väl trifvas skall, och skall låta eder ingen hunger lida.z}J$Och I skolen bo uti det land, som jag edra fäder gifvit hafver, och skolen vara mitt folk, och jag skall vara edar Gud.yJ$Jag skall gifva min Anda i eder, och göra ett sådana folk af eder, som i min bud vandra, och mina rätter hålla, och derefter göra. x9J$Och jag skall gifva eder ett nytt hjerta, och en ny Anda uti eder, och taga bort utur edart kött det stenhjertat, och gifva eder ett hjerta af kött.w!J$Och vill gjuta rent vatten uppå eder, att I skolen rene varda ifrån all edor orenhet; och ifrån alla edra afgudar skall jag rensa eder.vwJ$Ty jag vill hemta eder ifrå Hedningarna, och församla eder utur all land, och låta eder komma uti edart land igen; uJ$Ty jag vill helga och stort göra mitt Namn, det genom eder för Hedningomen ohelgadt är, det I ibland dem ohelgat hafven; och Hedningarna skola förnimma, att jag är Herren, säger Herren Herren, när jag bevisar mig för dem uppå eder, att jag är helig.jtMJ$Derföre skall du säga till Israels hus: Detta säger Herren Herren: Jag gör det icke för edra skull, I af Israels hus, utan för mitt helga Namns skull, det I ohelgat hafven ibland Hedningarna, till hvilka I komne ären.zsmJ$Men jag förskonade, för mitt helga Namns skull, hvilket Israels hus ohelgade ibland Hedningarna, dit de kommo.+rOJ$Och höllo sig lika som Hedningarna, dit de kommo, och ohelgade mitt helga Namn, så att man sade om dem: Är detta Herrans folk, som utu sitt land draga måste?q J$Och jag förströdde dem ibland Hedningarna, och förjagade dem uti landen, och dömde dem efter deras väsende och gerningar; p J$Då utgöt jag mina grymhet öfver dem, för det blods skull som de i landena utgjutit, och det genom sina afgudar orenat hade;CoJ$Du menniskobarn, då Israels hus i sitt land bodde, och orenade det med sitt väsende och gerningom, så att deras väsende var för mig, såsom ene qvinnos orenhet uti hennes krankhet;5neJ$Och Herrans ord skedde ytterligare till mig:m-J$Och Hedningarna skola icke mer bespotta dig, eller försmäda dig ibland folk, och du skall intet mer förtappa ditt folk, säger Herren Herren.vleJ$Derföre skall du nu intet mer uppäta menniskor, eller göra ditt folk arfvingalöst, säger Herren Herren.k!J$ Detta säger Herren Herren: Efter man detta säger om eder: Du hafver många menniskor uppätit, och hafver gjort ditt folk arfvingalöst;2j]J$ Jag skall låta komma folk till eder, hvilke mitt folk Israel vara skola; de skola besitta dig, och du skall vara deras arfvedel, och skall icke mer arfvingalös varda. i J$ Ja, jag skall gifva eder folk och fä nog, att I skolen föröka eder, och växa till; och jag skall sätta eder derin igen, der tillförene bodden, och skall göra eder mer till godo, än någon tid tillförene, och I skolen förnimma, att jag är Herren.h{J$ Och jag vill göra, att I månge varden, ja, hela Israels hus och städerna skola åter besatte, och öden byggd varda;qg[J$ Ty si, jag vill vända mig till eder igen, och se till eder, på det I skolen brukade och sådde varda.yfkJ$Men I, Israels berg, skolen grönskas igen, och bära edra frukt mino folke Israel, och det skall ske snarliga.eJ$Derföre säger Herren Herren alltså: Jag upphäfver mina hand, att edra grannar, Hedningarna allt omkring skola åter bära sina skam;idKJ$Derföre prophetera om Israels land, och säg till berg och högar, till bäcker och dalar: Detta säger Herren Herren: Si, jag hafver talat i mitt nit och grymhet, efter I sådana försmädelse af Hedningomen lida måsten;gcGJ$Ja, så säger Herren Herren: Jag hafver i mitt brinnande nit talat emot de qvarblefna Hedningarna, och emot hela Edom, som mitt land intagit hafva med stor berömmelse och högmod, till att förhärja och förlägga det.bJ$Derföre hörer, I Israels berg, Herrans Herrans ord: Så säger Herren Herren både till berg och högar, till bäcker och dalar, till det förlagda öde, och dess öfvergifna städer, som dem igenlefda Hedningomen allt omkring till rof och spott vordne äro;LaJ$Derföre prophetera, och säg: Detta säger Herren Herren: Efter man allestäds föröder och förlägger eder, och I ären dem igenblefna Hedningomen till lott, hvilke allestäds bespotta eder;n`UJ$Detta säger Herren Herren: Derföre, att fienden säger om eder: Hej, de fasta bergen äro nu vår;f_ GJ$Och du menniskobarn, prophetera Israels bergom, och säg: Hörer Herrans ord, I Israels berg.x^iJ#Och lika som du hafver fröjdat dig, och ment att du skulle intaga Israels hus, derföre att det öde var, rätt så vill jag göra med dig, att Seirs berg måste öde varda, samt med hela Edom; och de skola förnimma, att jag är Herren.]}J#Så säger nu Herren Herren: Efter du hafver allestäds fröjdat dig i ditt land, så skall jag göra dig till ett öde.b\=J# Och hafven berömt eder emot mig, och talat högmodeliga emot mig; det hafver jag hört.B[}J# Och du skall förnimma, att jag, Herren, all din försmädelse hört hafver, som du emot Israels berg talat hafver, och sagt: Huj, de äro förödde, och oss gifne till att förderfva;aZ;J# Derföre, så sant som jag lefver, säger Herren Herren, skall jag göra med dig efter dine vrede och hat, lika som du med dem gjort hafver af blott hat, och skall varda känd när dem, när jag dig straffat hafver.YJ# Och derföre, att du säger: Dessa båda folken, med deras land, måste varda min, och vi vilje taga dem in, bodde än Herren deruti;XJ# Ja, till ett evigt öde vill jag göra dig, att ingen uti dina städer bo skall, och I skolen förnimma, att jag är Herren.WyJ#Och skall göra dess berg och alla högar, dalar och alla bäcker, fulla med döda, som med svärd skola slagne varda.fVEJ#Och jag skall göra Seirs berg tomt och öde, så att ingen skall deruppå vandra eller gå;QUJ#Derföre, så sant som jag lefver, säger Herren Herren, vill jag ock göra dig blödande, och skall det blödandet icke undslippa; efter du hafver lust till blod, skall du blödandet icke undslippa.TJ#Derföre, att I ju alltid ären Israels barnas fiender, och jagen dem uti svärd, då dem missgår, och deras synder straffade varda.pSYJ#Jag skall förlägga dina städer, att du skall varda till ett öde, och förnimma att jag är Herren;R1J#Och säg till det: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill till dig, du Seirs berg, och utsträcka mina hand emot dig, och göra dig slätt öde.WQ'J#Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Seirs berg, och prophetera deremot;2P aJ#Och Herrans ord skedde till mig, och sade;gOGJ"Ja, I menniskor skolen vara min fosterfår, och jag vill vara edar Gud, säger Herren Herren.N{J"Och skola veta att jag, Herren deras Gud, när dem är, och att de af Israels hus äro mitt folk, säger Herren Herren.M1J"Och jag skall uppväcka dem ena berömda planto, att de icke mer skola lida hunger i landena, och ingen försmädelse mer lida ibland Hedningarna;L!J"Och de skola icke mer varda Hedningomen till rof, och ingen djur på jordene skola mer uppäta dem; utan skola bo säkre utan all fruktan.KwJ"Så att trän på markene skola bära sina frukt, och jorden gifva sin växt, och de skola bo säkre i landena, och skola förnimma att jag är Herren, när jag hafver sönderbrutit deras ok, och hulpit dem ifrå deras hand, som de tjena måste.JJ"Jag skall välsigna dem och alla mina högar allt omkring, och låta regna uppå dem i rättom tid; det skall vara ett nådeligit regn;I%J"Och jag vill göra ett fridsförbund med dem, och borttaga all ond djur utu landena, att de skola säkre bo i öknene, och i skogomen sofva.~HuJ"Och jag, Herren, skall vara deras Gud; men min tjenare David skall vara Försten ibland dem, det säger jag, Herren.G%J"Och jag skall uppväcka dem en enig Herda, den dem föda skall, nämliga min tjenare David; han skall föda dem, och skall vara deras herde.uFcJ"Och skall hjelpa minom hjord, att de intet mer skola till rof varda, och skall döma emellan får och får.E/J"Derföre, att I springen till med fötterna, och stöten de svaga ifrån eder med edrom hornom, tilldess I förskingren dem all bort ifrån eder;lDQJ"Derföre, Så säger Herren Herren till dem: Si, jag skall döma emellan de feta och magra fåren;vCeJ"Så att min får äta måste det I förtrampat hafven, och dricka det I med edra fötter orent gjort hafven?mBSJ"Är det icke nog, att I så goda bet hafven, och så öfverflödeliga, att I förtrampen det med fötterna; och så sköna källor, till att dricka så öfverflödeliga, att I träden deruti med fötterna, och gören dem orena; AJ"Men till eder, min hjord, säger Herren Herren alltså: Si, jag vill döma emellan får och får, och emellan vädrar och bockar.W@'J"Jag skall uppsöka det borttappada, och igenhemta det förvillda, och förbinda det sargada, och stärka det svaga; och hvad fett och starkt är, skall jag bevara; och skall sköta dem såsom de betorfvat.^?5J"Jag vill sjelf föda min får, och skall låta dem lägra sig, säger Herren Herren.>>uJ"Jag skall låta dem komma på de bästa betena, och deras hyddor skola stå på de höga berg i Israel; der skola de ligga uti roliga hyddor, och hafva feta ben på Israels bergom.X=)J" Jag skall utföra dem ifrån all folk, och församla dem utur all land, och skall föra dem uti deras land, och skall föda dem på Israels bergom, och i allom dalom, och på alla lustiga platser i landena.m<SJ" Lika som en herde besöker sin får, då de ifrå sinom hjord förvillde äro; alltså skall jag besöka min får, och skall förlossa dem ifrån all rum, dit de hafva förströdde varit, på den tiden då mulet och mörkt var.d;AJ" Ty så säger Herren Herren: Si, jag skall sjelf taga min hjord till mig, och besöka dem.,:QJ" Detta säger Herren Herren: Si, jag vill till de herdar, och skall kräfva min hjord utu deras händer, och skall göra en ända med dem, att de skola intet mer herdar vara, och skola intet mer föda sig sjelfva; jag skall frälsa min får utu deras mun, att de intet mer skola uppäta dem.09[J" Derföre, I herdar, hörer Herrans ord.*8MJ"Så sant som jag lefver, säger Herren Herren: Efter I låten min får till rofs, och min hjord allom vilddjurom till spis varda, medan de ingen herdan hafva, och mine herdar intet fråga efter min hjord, utan äro sådana herdar, som föda sig sjelfva, men min får vilja de intet föda;07[J"Derföre hörer, I herdar, Herrans ord.96kJ"Och gå ville här och der på bergen, och på allom högom backom, och äro förströdd öfver hela landet; och ingen är, som efter dem frågar, eller något sköter om dem.5J"Och min får äro förskingrade, lika som de der ingen herdan hafva, och äro allom vilddjurom till spis vordne, och platt förskingrade;j4MJ"De svaga stärkten I intet, och de sjuka heladen I intet, det såra förbunden I intet, det förvillda hemtaden I icke igen, och det borttappada uppsökten I icke; utan strängeliga och hårdeliga hafven I rådit öfver dem.x3iJ"Men I åten det feta, och klädden eder med ullene, och slagtaden det gödda; men fåren villen I intet föda.F2J"Du menniskobarn, prophetera emot Israels herdar; prophetera, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Ve Israels herdom, hvilke föda sig sjelfva; skulle icke herdarna föda hjorden?21 aJ"Och Herrans ord skedde till mig, och sade:s0_J!!Men när det kommer, som komma skall, si, så skola de förnimma, att en Prophet ibland dem varit hafver. /J! Och si, du måste vara deras visa, den de gerna sjunga och spela skola; alltså skola de höra din ord, och intet göra derefter.].3J!Och de skola komma till dig uti församlingene, och sitta för dig såsom mitt folk, och skola höra din ord; men intet göra derefter, utan skola hvissla åt dig, och likväl lefva framgent efter sina girighet.V-%J!Och du menniskobarn, ditt folk talar emot dig här och der på gatomen, och för portarna, och den ene säger till den andra: Käre, kommer och låter oss höra, hvad dock Herrans ord är, som han säger. ,J!Och de skola förnimma, att jag är Herren, när jag hafver platt förödt, landet, för all deras styggelses skull, som de göra. +9J!Ty jag vill platt föröda landet, och göra en ända uppå dess högmod och magt, att Israels berg så öde skola varda, att ingen skall der framgå.*J!Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Så sant som jag lefver, alle de som i öknene bo, de skola falla genom svärd, och hvad på markene är, det vill jag gifva djuromen till att uppäta, och de som i fäste och i kulom äro, de skola dö af pestilentie;)J!Ja, I hållen fast på att mörda, och gören styggelse, och den ene skämmer den andras hustru; och menen, att I viljen besitta landet?4(aJ!Derföre säg till dem: Detta säger Herren Herren: I hafven ätit blod, och upplyft edor ögon till afgudar, och utgjutit blod; och I menen, att I viljen besitta landet?A'{J!Du menniskobarn, de inbyggare i desso öde, i Israels land, säga alltså: Abraham var icke utan en man, och ärfde detta land; men vi ärom månge, så ärfve vi landet rätteligare.3&aJ!Och Herrans ord skedde till mig, och sade:J% J!Och Herrans hand var öfver mig om aftonen, förr än den undsluppne kom, och upplät mig min mun, tilldess han om morgonen till mig kom; och upplät så min mun, att jag intet mer tiga kunde.6$eJ!Och det begaf sig i tolfte årena af vårt fängelse, på femte dagen i tionde månadenom, kom till mig en, som undsluppen var ifrå Jerusalem, och sade: Staden är slagen.#wJ!Likväl, sägen I: Herren dömer icke rätt; ändock jag dömer eder af Israels hus, hvar och en efter hans väsende."J!Och om den ogudaktige omvänder sig ifrå sitt ogudaktiga väsende, och gör det rätt och godt är, så skall han ju med skäl lefva.!J!Ty om den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör något ondt, så dör han ju med skäl derföre.X )J!Så säger ännu ditt folk: Herren dömer icke rätt; ändock de orätt hafva.J!Och alla hans synder, som han gjort hafver, skola förlåtna varda; ty han gör nu det som rätt och godt är, derföre skall han lefva.5cJ!Så att den ogudaktige pant igengifver, och betalar hvad han röfvat hafver, och vandrar efter lifsens ord, så att han intet ondt gör, så skall han lefva, och icke dö.J!Men om jag säger till den ogudaktiga, att han skall dö, och han omvänder sig ifrå sina synder, och gör det som rätt och godt är;jMJ! Ty då jag säger till den rättfärdiga, han skall lefva, och han förlåter sig på sina rättfärdighet, och gör något ondt, så skall all hans fromhet intet ansedd varda, utan han skall dö i sine ondsko, den han gör.4aJ! Och du menniskobarn, säg till ditt folk: När en rättfärdig gör något ondt, så skall det intet hjelpa honom, att han from varit hafver; och när en ogudaktig from varder, så skall det intet skada honom, att han ogudaktig varit hafver; så kan ock den rättfärdige icke lefva, om han syndar.!;J! Så säg nu till dem: Så sant som jag lefver, säger Herren Herren, jag hafver ingen lust till dens ogudaktigas död, utan att den ogudaktige omvänder sig ifrå sitt väsende och lefver; så omvänder eder dock nu ifrån edart onda väsende; hvi viljen I dö, I af Israels hus?)KJ! Derföre, du menniskobarn, säg Israels huse: Så hafven I sagt: Vår ondska och våra synder ligga på oss, att vi derunder förgås; huru kunne vi då lefva?]3J! Men förvarar du den ogudaktiga för hans väsende, att han må vända sig derifrå, och han icke vill vända sig ifrå sitt väsende; så skall han för sina synders skull dö, och du hafver frälst dina själ.#?J!När jag nu säger till den ogudaktiga: Du ogudaktige måste döden dö; och du säger honom det icke, att den ogudaktige må taga sig till vara for sitt väsende; så skall väl den ogudaktige dö för sitt ogudaktiga väsendes skull, men hans blod vill jag kräfva utu dine hand.,QJ!Och nu du menniskobarn, jag hafver satt dig till en väktare öfver Israels hus; när du hörer något utaf minom mun, att du dem på mina vägnar förvara skall.J!Men om väktaren såge svärdet komma, och han icke blåste i trummeten, och icke förvarade sitt folk, och svärdet komme och toge några bort, de samme vordo väl för sina synders skull borttagne; men deras blod skall jag kräfva utu väktarens hand.)KJ!Ty han hörde trummetens ljud, och tog sig likväl intet till vara; derföre vare hans blod öfver honom; men den som tager sig vara, han, undsätter sitt lif.+J!Hvilken som nu trummetens ljud hörde, och ville icke taga sig vara, och svärdet komme och toge honom bort, hans blod vare öfver hans hufvud.gGJ!Och han såge svärdet komma öfver landet, och blåste uti trummeten, och förvarade folket;A{J!Du menniskobarn, predika emot ditt folk, och säg till dem: Om jag läte komma svärdet öfver landet, och folket i landena toge en man ibland sig, och gjorde honom till sin väktare;2 aJ!Och Herrans ord skedde till mig, och sade:+OJ Ty hela verlden skall dock en dag frukta sig för mig, att Pharao och all hans hop, ibland de oomskorna och med svärd slagna, ligga skall, säger Herren Herren.5J Dessa skall Pharao få se, och hugna sig med allo sino folke, som under honom med svärd slagne äro, och med sinom hela här, säger Herren Herren.& EJ Ja, alle Förstar nordanefter måste ock dit, och alle Zidonier som med de slagna nederfarne äro, och deras förskräckeliga magt är till skam vorden, och de måste ligga ibland de oomskorna, och dem som med svärd slagne äro, och bära sina skam, samt med dem som uti kulona fara.9 kJ Der ligger Edom, med sina Konungar och alla sina Förstar, ibland de slagna med svärd, och ibland de oomskorna, med andra som i kulona fara, hvilke dock mägtige varit hafva. yJ Så skall du ock visserliga ibland de oomskorna sönderkrossad varda, och ligga ibland dem som med svärd slagne äro., QJ Och alle andre hjeltar, som ibland de oomskorne fallne och med deras krigsvärjor till helvetes farne äro, och hafva måst lägga sin svärd under sin hufvud, och deras missgerning öfver deras ben kommen är, hvilke dock förfärlige hjeltar voro i hela verldene; alltså måste de ligga.- SJ Der ligger Mesech och Thubal, med all sin hop omkring begrafven, hvilke alle oomskorne och med svärd slagne äro, för hvilkom ock sig hela verlden frukta måste;$AJ Man hafver lagt dem ibland de slagna, samt med allom deras hop, och de ligga omkring begrafne, och äro alle såsom de oomskome och slagne med svärd, för hvilkom ock hela verlden sig frukta måste; och måste bära sina skam med dem som i kulona fara, och blifva ibland de slagna.  J Der ligger ock Elam, med allom sinom hop omkring begrafven, hvilke alle slagne och genom svärd fallne, och dit nederfarne äro, såsom de oomskorne, under jordena; der ock hela verlden för fruktade, och måste bära sina skam med dem som uti kulona fara.5cJ Deras grafver äro djupt i kulone, och hans folk ligger allestäds omkring begrafvet, hvilke alle slagne och genom svärd fallne äro, der hela verlden fruktade sig före.wgJ Der ligger Assur med allt sitt folk, allt omkring begrafven, hvilke alle slagne och genom svärd fallne äro.%CJ Derom skola tala i helvete de starke hjeltar, med deras hjelpare, hvilke alle der nederfarne äro, och ligga der ibland de oomskorna och slagna med svärd.xiJ De skola falla ibland de slagna med svärd; svärdet är allaredo fattadt, och utdraget öfver allt dess folk.NJ Hvar är nu ditt prål? Stig neder, och lägg dig när de oomskorna.!;J Du menniskobarn, begråt folket uti Egypten, och stört det, samt med de starka Hedningars döttrar, neder under jordena, till dem som uti kulona fara.lQJ Och i tolfte årena, på femtonde dagen i samma månadenom, skedde Herrans ord till mig, och sade:GJ Det skall vara en jämmer, den man väl begråta må; ja, många Hedningarnas döttrar skola sådana gråt begå öfver Egypten, och allt dess folk skall man begråta, säger Herren Herren. ~9J När jag hafver förlagt Egypti land, och allt, det i landena är, öde gjort, och slagit alla de som deruti bo, att de skola veta att jag är Herren.v}eJ Si, då vill jag göra deras vatten klar, att deras strömmar skola flyta såsom olja, säger Herren Herren; |J Och jag skall förgöra all dess djur vid de stora vattnen, att ingens menniskos fot, och ingens djurs klöf skall dem oren göra.2{]J Och jag skall fälla ditt folk genom hjeltars svärd, och genom allahanda Hedningars tyranner; de skola förhärja all Egypti härlighet, och nederlägga all dess folk.RzJ Ty så säger Herren Herren: Konungens svärd af Babel skall dräpa dig.RyJ Mång folk skola grufva sig öfver dig, och deras Konungar förskräckas, när jag låter mitt svärd blänka emot dem, och skola med hast förfäras, att hjertat må gifva sig i dem öfver ditt fall. a~~}]||`{{Izyy|xwv}vuJtbssTrqippQoommkllkjjjihugfee\w[[ZpYYpXXEWW4VV4UTTTSS R|QQcPPO)NMMJLwKKJJoII/HGFFFZEEE*DDRCC&BSA@@@?P?>>E==;<*6)f)(''$&%%L$$!#""b!!2 l &c\x.+J9b# S ] 4 ^ 8wSn& ~ J-Och Försten skall offra sin bränneoffer, spisoffer och drickoffer, på högtiderna, nymånadom och Sabbather, och uppå alla Israels hus stora högtidom; dertill göra syndoffer och spisoffer, bränneoffer och tackoffer, till försoning för Israels hus.U}#J-Allt folket i landena skall bära sådana häfoffer till Förstan i Israel.1|[J-Och ju ett lamb af tuhundrad får af hjordenom utaf Israels hjordemark till spisoffer, och bränneoffer, och tackoffer, till försoning för dem, säger Herren Herren. {J-Och af oljo skolen I gifva ett bath, nämliga ju hvart tionde bath af en cor, och det tionde af homer; ty tio bath göra ett homer;$zAJ- Detta skall nu vara häfoffret, som I gifva skolen, nämliga sjettedelen af ett epha, af ett homer hvete, och sjettedelen af ett epha, af ett homer bjugg;wygJ- Men en sikel skall hålla tjugu gera, och en mina gör tjugu siklar, fem och tjugu siklar, och femton siklar.WuJ, Derföre säger Herren Herren alltså: Ingen främmande af oomskoret hjerta och oomskoret kött skall komma in uti min helgedom, af allom främmandom, som ibland Israels barn äro;jVMJ,Och hållen icke mins helgedoms sätt; utan gören eder sjelfve ett nytt sätt i minom helgedom.rU]J,Ty I läten komma främmande folk, de ett oomskoret hjerta och oomskoret kött hafva, in uti min helgedom, der I med ohelgen mitt hus, när I offren mitt bröd, talg och blod, och bryten alltså mitt förbund med all edor styggelse; T J,Och säg de ohörsamma Israels huse: Så säger Herren Herren: I af Israels hus hafven nog med bedrifvit med all edor styggelse.jSMJ,Och Herren sade till mig: Du menniskobarn, märk grant till, och se och hör granneliga på allt det jag dig säga vill, om alla seder och ordningar i Herrans hus, och gif akt uppå, huru man sig i helgedomenom hålla skall.1R[J,Sedan hade han mig bort till den porten för husena norrut; och jag såg, och si, Herrans hus vardt fullt med Herrans härlighet, och jag föll neder på mitt ansigte.(QIJ,Undantagen Förstan; ty Försten skall sitta deri, till att äta bröd inför Herranom; genom förhuset skall han ingå, och genom det samma åter utgå igen.AP{J,Och Herren sade till mig: Denne porten skall blifva tillyckt, och icke upplåten varda, och der skall ingen gå igenom, utan allena Herren Israels Gud, och skall dock tillyckt blifva;dO CJ,Och han hade mig åter intill yttra porten åt helgedomen österut; men han var tillsluten.CNJ+Och efter de sju dagarna skola Presterna på åttonde dagen, och sedan alltid, offra på altarena sitt bränneoffer och tackoffer; så vill jag vara eder nådelig, säger Herren Herren.fMEJ+Och skola alltså försona altaret i sju dagar långt, och rena det, och fylla sina händer.J+ Och när de nu skämma sig vid alla sina gerningar, så visa dem skapnaden och fazunen af huset, dess utgång och ingång, och allt dess sätt, ordning, seder och rätter; och skrif dem det före, att de dess sätt och seder hålla måga, och göra derefter.=J+ Och du menniskobarn, visa Israels huse templet, att de måga skämma sig vid sina missgerningar, och låt dem taga sig en fazun deraf.|<qJ+ Men nu skola de bortlägga sitt horeri och sina Konungars grifter ifrå mig, så vill jag bo när dem evinnerliga.;J+Hvilke sin tröskel satte vid min tröskel, och sina dörrar vid mina dörrar, så att der icke var utan en vägg emellan mig och dem; och orenade så mitt helga Namn, genom sin styggelse som de gjorde; hvarföre jag ock förtärde dem i mine vrede.::mJ+Han sade till mig: Du menniskobarn, detta är min stol, der jag uppå sitter, der jag evinnerliga uti bo vill ibland Israels barn; och Israels hus skall icke mer orena mitt helga Namn, hvarken de eller deras Konungar, genom deras horeri, och genom deras höjder och grifter, der deras Konungar uti ligga;G9J+Och jag hörde ena röst utu huset, och en man stod när mig.8J+Då upptog mig ett väder, och förde mig in uti den inra gården; och si, huset var alltsammans ljust af Herrans härlighet.L7J+Och Herrans härlighet kom in uti huset genom den porten österut.16[J+Och det var rätt såsom den synen, som jag sett hade vid den älfvena Chebar, då jag kom, att staden skulle förstörd varda; då föll jag neder uppå mitt ansigte.$5AJ+Och si, Israels Guds härlighet kom östanefter, och fräste lika som ett stort vatten fräser, och det vardt ganska ljust på jordene af hans härlighet.84 mJ+Och han hade mig åter till den porten österut.&3EJ*Alltså höll muren, den han mält hade, i fyrkant, på hvar sidon femhundrade stänger, allt omkring, att det helga skulle åtskildt vara ifrå det ohelga.O2J*Och då han kom vesterut, mälte han ock femhundrade stänger långt.61gJ*Desslikes söderut, ock femhundrade stänger.?0yJ*Och norrut mälte han ock femhundrade stänger långt;9/mJ*Österut mälte han femhundrade stänger långt. .J*Och då han hade mält allt huset innantill, hade han mig ut till den porten österut, och han mälte ifrå honom allt deromkring. -9J*Och då Presterna gå derin, skola de icke gå åter utu helgedomenom igen uti yttra gården; utan skola tillförene aflägga sin kläder, der de uti tjent hafva, in uti samma kammaren; ty de äro helig; och de skola draga sin andra kläder uppå, och sedan utgå ibland folket.7,gJ* Och han sade till mig: De kamrar norrut, och de kamrar söderut emot templet, de höra till helgedomen, der Presterna inne äta, då de offra Herranom det aldrahelgasta offret, och de skola der inlägga det aldrahelgasta offret, nämliga spisoffer, syndoffer och skuldoffer; ty det är ett heligt rum.)+KJ* Och sunnantill voro ock lika sådana kamrar, med dörrar, och för planenom var den dörren söderut, der man framkommer ifrå den muren som östantill ligger.=*sJ* Och der var också en plan före, lika som för de andra kamrarna nordantill; och all ting var lika, med längd, bredd, och allt det deruppå var, såsom tillförene på de andra.2)_J* Och vid muren östantill voro ock kamrar.Y(+J* Och nedanför kamrarna var en plan österut, der man utur yttra gårdenom gick.'J*Och kamrarna stodo hvar efter den andra, och femtio alnar långt vid yttra gården; men rummet för templet var hundrade alnar långt.l&QJ*Och den yttre gården var omfattad med en mur, der kamrarna vid stodo; den var femtio alnar lång.%J*Ty det var tregge bottnar högt, och hade dock inga pelare, såsom gårdarna pelare hade; utan voro satte slätt hvar uppå den andra.u$cJ*Och ofvan denna kamrarna voro andre trängre kamrar; ty rummet i de nedra och medelkamrarna var icke stort;o#WJ*Och innantill för kamrarna var en plan, tio alnar bred; en väg af en aln, och deras dörrar norrut."J*Tjugu alnar voro emot den inra gården, och emot golfvet i yttra gårdenom, och tretio alnar ifrå det ena hörnet intill det andra.^!5J*Hvilken plan hundrade alnar lång var, ifrå portenom norrut, och femtio alnar bred.  /J*Och han hade mig ut bort uti yttra gården norrut, ibland de kamrar som lågo emot den byggningen, som vid templet stod, och emot templet norrut;gGJ)Och voro trång fenster, och mycket löfverk allt omkring, på förhusens, och på väggomen.J)Och der voro också Cherubim och löfverk uppå, lika som på väggomen, och der voro starke bommar före in mot förhuset.4cJ)Hade två vingar, de man upp och till lät.EJ)Och dörrarna, både åt templet och åt det aldrahelgasta,GJ)Och träaltaret var tre alnar högt, och två alnar långt och bredt, och dess hörn och alla dess sidor voro af trä. Och han sade till mig: Detta är bordet, som för Herranom stå skall.`9J)Och dörren i templet var fyrkant, och all ting var slögliga fogadt in uti det andra.wgJ)Frå golfvet allt uppåt öfver dörren voro Cherubim och löfverk gjorde; desslikes på väggena af templet.J)På ene sidone såsom ens menniskos hufvud, på den andra sidone såsom ett lejons hufvud; detta var gjordt i hela huset rundtomkring.>uJ)Och på hela husena allt omkring ifrå nedan och allt uppåt, på dörrom och väggom, voro Cherubim och löfverk, gjordt emellan Cherub och Cherub, och hvar Cherub hade tu hufvud;NJ)Han mälte ock huru högt det var ifrå jordene upp till fenstren, och huru bred fenstren vara skulle, och mälte ifrå dörrene allt intill det aldrahelgasta, utantill och innantill allt omkring.[/J)Samt med dörrar, fenster, hörn och de tre gånger, och brädeverk allt omkring.H J)Och han mälte längdena af byggningene, med allt det dervid stod, ifrå den ena ändan till den andra; det var på hvar sidon hundrade alnar, med det inra templet och förhusen i gårdenom;gGJ)Och vidden frammanför huset, östantill, med det som dervid stod, var också hundrade alnar.iKJ) Och han mälte längdena af huset, den hade öfverallt hundrade alnar mur, och hvad dermed var.SJ) Och muren vesterut var fem och sjutio alnar bred, och niotio alnar lång.ykJ) Och der voro två dörrar upp till vindstenen, en norrut, den andra söderut; och vindstenen var fem alnar vid.X)J) Och det var ju, ifrå den ena väggene i husena intill den andra, tjugu alnar.c?J) Och öfversta gångens bredd var fem alnar, och pelarena båro uppe gångerna på husena.7 iJ)Och hvar stod i ju sex alnar öfver den andra.N J)Och ofvanuppå dessom voro ännu flere gånger omkring, och voro gångerna ofvantill vidare, så att man gick utaf den nedersta upp uti den medlersta, och utaf dem medleresta in uti den öfversta;3 _J)Och de samma kamrarna voro på hvar sidan tre och tretio, ju den ene vid den andra; och der stodo pelare nedre utmed väggarna af huset allt omkring, som uppehöllo dem.# ?J)Och han mälte sex alnar högt på väggarna af templet; der voro gånger uppe allestäds omkring, skifte uti kamrar; de voro allestäds fyra alnar vide. 'J)Och han mälte tjugu alnar i längdene, och tjugu alnar i breddene, innantill i templena, och han sade till mig: Detta är det aldrahelgasta.7J)Och han gick in uti det inra, och mälte pelaren till porten; den höll två alnar, och porten höll sex alnar, och var hela portens bredd sju alnar.V%J)Och dörren var tio alnar bred; men väggarna på båda sidor vid dörrena voro hvardera fem alnar breda; och han mälte rummet i templena; det höll fyratio alnar i längdene, och tjugu alnar i breddene. J)Och han hade mig in uti templet, och mälte pelarena; de höllo på hvar sidon sex alnars bredd, så bredt som huset var.!;J(1Men förhuset var tjugu alnar högt, och ellofva alnar bredt, och hade trappor, der man uppgick; och pelare stodo nedan under tornen, en på hvar sido.NJ(0Och han hade mig in uti förhuset åt templet, och mälte porten af förhuset, och väggarna på båda sidor; de voro hvardera fem alnar breda, och hvar dörren på båda sidor var tre alnar bred.-J(/Och han mälte planen i husena, nämliga hundrade alnar långt, och hundrade alnar bredt, i fyrkant; och altaret stod rätt frammanför templet.?wJ(.Men den kammaren norruppå hörer dem Prestomen till, som till altaret tjena; det äro Zadoks barn, hvilke allena af Levi barnom skola träda fram för Herran, till att tjena honom.xiJ(-Och han sade till mig: Den kammaren söderuppå liggandes hörer dem Prestomen till, som i husena tjena skola;a;J(,Och utanför den inra porten voro kamrar till sångare uti inra gården, en vid sidona åt den porten nordantill; han vände sig söderuppå: den andre vid sidona åt den porten östantill, den vände sig norruppå.xiJ(+Och der gingo listor omkring, inböjda en tvärhand höga; och uppå de borden skulle man lägga offerköttet.S~J(*Och de fyra borden, gjorde till bränneoffer, voro af huggen sten, ju halfannor aln lång och bred, och en aln hög; der man uppå lade allahanda tyg, der man bränneoffer och annor offer med slagtade.x}iJ()Alltså stodo på hvar sidon för portenom fyra bord, det äro åtta bord tillsammans, der man uppå slagtade.|)J((Och utantill vid sidorna, der man uppgår till porten norrut, stodo ock tu bord, och uppå den andra sidone, vid portens förhus, ock tu bord. {J('Men uti förhusena för portenom stodo på hvar sidon tu bord, der man bränneoffer, syndoffer och skuldoffer uppå slagta skulle.nzUJ(&Och nedanpå tornen till hvar porten var en kammar med en dörr, der man tvådde bränneoffret inne.y}J(%Och hade också ett förhus emot den yttra gården, och löfverk på tornen på båda sidor, och åtta trappor uppföre. xJ($Med hans kamrar, torn och förhus, och deras fenster, och förhus allt omkring, femtio alnar långt, och fem och tjugu alnar bredt;cw?J(#Sedan hade han mig ock till den porten norrut; den mälte han lika så stor som de andra;v}J("Och hade också ett förhus emot den yttra gården, och löfverk på tornen på båda sidor, och åtta trappor uppföre.)uKJ(!Med hans kamrar, torn och förhus, och deras fenster, och förhus allt omkring, lika så stor som de andra, femtio alnar långt, och fem och tjugu alnar bredt;ltQJ( Sedan hade han mig ock till den inra porten österut, och mälte honom lika så stor som de andra; sJ(Det samma stod frammanför den yttra gården, och hade också löfverk på sin torn; men der voro åtta trappor, der man uppgick.[r/J(Och der gick ett förhus omkring, fem och tjugu alnar högt, och fem alnar bredt.-qSJ(Med hans kamrar, tom och förhus, och med fenster och förhus deruppå, lika så stor som de andra allt omkring, femtio alnar långt och fem och tjugu alnar bredt.p)J(Och han hade mig fram bätter genom den södra porten in uti inra gården, och mälte den samma porten sunnantill, lika så stor som de andra; o J(Och han mälte också den porten åt inra gården söderut, nämliga hundrade alnar ifrå den ena södra porten till den andra.vneJ(Och der voro också sju trappor uppföre, och ett förhus der före, och löfverk i hans torn på hvar sido.m{J(De hade ock fenster och förhus omkring, lika som de andra fenster, femtio alnar långt, och fem och tjugu alnar bredt.lJ(Derefter hade han mig ock ut söderuppå; och si, der var ock en port, och han mälte hans torn och förhus, lika så stor som de andra.+kOJ(Och han mälte hundrade alnar ifrå den ena porten intill den andra; och porten till det inra förhuset var tvärtemot den porten som var norrut, och östantill.;joJ(Och hade sammalunda sin fenster och sina förhus, och löfverk på tornen, lika som den porten östantill, och hade sju trappor, der man uppgick, och hade sin förhus der före.Bi}J(Den hade ock hvarjo sidone tre kamrar; och hade desslikes sin torn och förhus, lika så stor som uppå den förra porten, femtio alnar i längdene, och fem och tjugu alnar i breddene;dhAJ(Alltså mälte han ock porten, som norrut låg, till yttra gården, till längd och bredd.gyJ(Och han mälte breddena af den nedra porten för den inra gården utantill, hundrade alnar både emot öster och norr.qf[J(Och golfvet emellan båda portarna nedantill var så långt, som ifrå den ena porten intill den andra.#e?J(Och han hade mig fram bätter intill den yttra gården; och si, der voro kamrar och golf framför gårdenom allt omkring, och tretio kamrar på golfvena.PdJ(Och der voro smal fenster på kamrarna och tornen innantill, vid porten allt omkring; alltså voro ock fenster på förhusen allt omkring, och ofvanuppå tornen allt omkring var ett skönt löfverk.Xc)J(Och intill förhuset åt innersta portenom, der man ingår, voro femtio alnar.mbSJ(Han gjorde ock torn, sextio alnar hög, och för hvart tornet en fri plan, vid porten allt omkring.GaJ( Dertill mälte han hela rummet ifrå kammaren på den ena sidone vid porten allt intill kammaren på den andra sidone, det voro fem och tjugu alnar, och den ena dörren stod emot den andra.|`qJ( Och frammanför kamrarna voro rum på båda sidor, ju en aln brede; men kamrama voro ju sex alnar på båda sidor.v_eJ( Sedan mälte han bredden till dörren i porten, nämliga tio alnar, och höjden åt portenom, tretton alnar."^=J( Och kamrarna voro tre på hvarjo sidone vid porten östantill, ju en så vid som den andre; och på båda sidor stodo hofmäjor, hvilka voro lika stora.]#J( Och mälte förhuset till porten, åtta alnar, och dess hofmäjor deruppå, hvilka voro två alnar; men förhuset stöd innanför portenom.B\J(Och han mälte förhuset innan porten; det var en stång;[yJ(Och kamrarna, som på båda sidor vid porten voro, mälte han ock, efter längden en stång, och efter bredden en stång; och rummet emellan kamrarna var fem alnar bredt. Och han mälte också syllena under förhuset, innanför porten, en stång.ZJ(Och han kom till porten, som österut låg, och gick der uppåt hans trappor, och mälte syllena åt porten, hvartdera en stång bred.UY#J(Och si, der gick en mur utanom huset; allt omkring, och mannen hade mälestångena i handene; den var sex alnar och en tvärhand lång; och han mälte byggningen till vidd och höjd, allt med ene stång.XJ(Och han sade till mig: Du menniskobarn, se och hör grant till, och tag väl vara uppå hvad jag dig visa vill; ty fördenskull hafver jag haft dig hit, att jag dig det visa skall; på det att du allt det, som du här ser, Israels huse förkunna skall.:WmJ(Och då han mig ditfört hade, si, då var der en man, hvilkens ansigte blänkte lika som koppar; han stod i portenom, och hade ett mätesnöre och ena mälestång i sine hand.V/J(Genom Guds syn, nämliga uti Israels land, och satte mig uppå ett ganska högt berg; der såg jag ena syn uppe, lika som en byggd stad söderut.lU SJ(Uti femte och tjugonde årena af vårt fängelse, på tionde dagen i första månadenom, det är det fjortonde året efter att staden förderfvad vardt, rätt på samma dagen kom Herrans hand öfver mig, och förde mig ditbort,T J'Och skall icke mer fördölja mitt ansigte för dem; ty jag hafver utgjutit min Anda öfver Israels hus, säger Herren Herren.RSJ'Alltså skola de förnimma, att jag, Herren, är deras Gud, som dem hafver Iåtit bortföra ibland Hedningarna, och åter låtit församla dem uti sitt land igen, och icke en af dem der blifva låtit;$RAJ'Och jag dem ifrå, folken hem igen hemtat, och utu deras fiendars land församlat hafver, och jag i dem helgad vorden är, inför många Hedningars ögon./QWJ'Men de skola gerna bära sin försmädelse och sina synder, der de med emot mig syndat hafva, när de säkre uti sitt land bo måga, så att dem ingen förskräcker;P7J'Derföre så säger Herren Herren: Nu vill jag förlossa Jacobs fångar, och förbarma mig öfver hela Israels hus, och nit hafva om mitt helga Namn.~OuJ'Såsom deras synder och öfverträdelse förtjent hade, gjorde jag dem, och fördolde alltså mitt ansigte för dem.,NQJ'Och desslikes alle Hedningar skola förnimma, att Israels hus för sina missgerningars skull, och för det de emot mig syndat hade, bortförde voro; hvarföre jag fördolde mitt ansigte för dem, och öfvergaf dem uti deras fiendars händer, så att de allesamman genom svärd falla måste.uMcJ'Och Israels hus alltså, förnimma skall, att jag, Herren, är deras Gud, ifrå den dagen och allt framåt;5LcJ'Och jag skall låta komma mina härlighet ibland Hedningarna, att alle Hedningar skola se min dom, som jag hafver gå låtit, och mina hand, den jag uppå dem lagt hafver;K{J'Mätter eder nu öfver mitt bord, af hästar och resenärar, af starkom och allahanda krigsfolke, säger Herren Herren. JJ'Och skolen äta det feta, så att i mätte varden, och dricka blodet, att I druckne varden af det slagtoffer, som jag eder slagtar.+IOJ'De starkas kött skolen I äta, och förstarnas blod på jordene skolen I dricka; vädrars, lambars, bockars, oxars, hvilke allesammans fete och välgödde äro;6HeJ'Nu, du menniskobarn, så säger Herren Herren: Säg allom foglom, ehvadan de flyga, och allom djurom på markene: Församler eder, och kommer hit, kommer tillhopa allt omkring till mitt slagtoffer, det jag slagtar eder till ett stort slagtoffer, på Israels bergom; och äter kött, och dricker blod.NGJ'Så skall ock staden heta der Hamona. Alltså skola de rensa landet.7FgJ'Och de som omkring landet gå, och någorstäds ene menniskos ben se, de skola uppresa der ett tecken, tilldess att dödgrafvarena begrafva dem också med uti Gogs hops dal.cE?J'Och de skola utskicka män, som allestäds gå omkring i landena, och med dem dödgrafvare, till att begrafva de igenblefna på landena, att det må rensadt varda; efter sju månader skola de begynna ransaka derefter.@DyJ' Ja, allt folket i landena skall hafva till skaffa med deras begrafning, och skall hafva berömmelse deraf, att jag på den dagen mina härlighet bevisat hafver, säger Herren Herren.jCMJ' Men Israels hus skall begrafva dem i sju månader långt, att landet skall dermed rensadt varda.#B?J' Och det skall på den tiden ske, att jag skall gifva Gog ett rum till begrafning i Israel, nämliga den dalen der man går till hafvet österut; så att de der framgå, skola grufva sig derföre, efter man der hafver begrafvit Gog med sinom hop; och det skall kallas Gogs hops dal; A J' Så att man intet skall behöfva sammanhemta någon ved på markene, eller hugga i skogenom, utan med de vapen skola de uppehålla eld, och skola skinna dem, af hvilkom de skinnade voro, och sköfla dem, af hvilkom de sköflade voro, säger Herren Herren.D@J' Och borgarena uti Israels städer skola utgå, och göra en eld, och uppbränna vapnen, sköldar, spetsar, bågar, pilar, stafrar och stänger, och skola dermed uppehålla eld i sju år;r?]J'Si, det är allaredo kommet och skedt, säger Herren Herren; det är den dagen, der jag om talat hafver.M>J'Ty jag vill göra mitt helga Namn kunnigt ibland mitt folk Israel, och skall icke längre låta skämma mitt helga Namn; utan Hedningarne skola förnimma, att jag är Herren, den Helige i Israel.=yJ'Och jag skall kasta eld uppå Magog, och uppå dem som i öarna säkre bo, och de skola förnimma, att jag är Herren.M<J'Du skall falla på markene; ty jag, Herren Herren, hafver det sagt.A;{J'På Israels bergom skall du nederlagd varda, du med allom dinom här, och med det folk som när dig är. Jag skall gifva dig foglom ehvadan de flyga, och djurom på markene till spis.e:CJ'Och skall slå bågan utu dine venstra hand, och bortkasta dina pilar utu dine högra hand.9J'Si, jag skall böja dig omkring, och utlocka dig, och hemta dig ifrå de ändar nordanefter, och låta dig komma in på Israels berg;-8 UJ'Och du menniskobarn, prophetera emot Gog, och säg: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill till dig, Gog, du som en Förste äst af de herrar i Mesech och Thubal.7{J&Alltså skall jag då härlig, helig och kunnig varda för många Hedningar, att de förnimma skola att jag är Herren.G6J&Och jag skall döma honom med pestilentie och blod, och skall låta regna slagregn med hagelsten, eld och svafvel, uppå honom och hans här, och uppå det myckna folket, som med honom är.5-J&Men jag skall kalla svärdet öfver honom, på allom minom bergom, säger Herren Herren, så att hvars och ens svärd skall vara emot den andra. j~~ }} |T{zz%xxjww/vvut%ss qq3pNoonFm?lkkjqiihhg_fee,dcc,bb1``C__B^^@]m\\J\[8ZYYYcYXXkXW.VUUTSS(R8QPP&OOMMLL8KKKEJJIIHnGG+FF!EQDCBBB A@@??_>>9==c=IuJ0Och af all denna afskilda delenom, den på båda sidor hafver, i längdene och breddene, fem och tjugu tusend stänger, skolen I afskilja fjerdedelen; det skall vara stadsens eget.]H3J0Och de som stadenom tjena, de skola, bruka det, ehvad slägt de af äro uti Israel.oJ0 Och derifrå skolen I afskilja Herranom en del, fem och tjugu tusend stänger lång, och tiotusend stänger bred.k=OJ0Men vid Juda gränso skolen I afskilja en del ifrån öster och intill vester, den fem och tjugu tusend stänger lång och bred är, lika som eljest en del är ifrån öster och intill vester; der skall helgedomen stå uppå.I< J0Vid Rubens gränso skall Juda hafva sin del, öster och vester.L;J0Vid Ephraims gränso skall Ruben hafva sin del, öster och vester.O:J0Näst Manasse gränso skall Ephraim hafva sin del, öster och vester.Q9J0Näst Naphthali gränso skall Manasse hafva sin del, öster och vester.G8J0Näst Asser skall Naphthali hafva sin del, öster och vester.G7J0Näst Dan skall Asser hafva sin del, både öster och vester.96 mJ0Detta äro namnen af slägterna: norrut, ifrån Hethlon intill Hamuth och HazarEnon, och ifrå Damasco intill Hamath, det skall Dan hafva för sin del, både öster och vester.}5sJ/Och skola desslikes hafva sin del af landena, hvar och en ibland den slägt der han när bor, säger Herren Herren.H4 J/Och när I kasten lotten, till att skifta landet emellan eder, så skolen I hålla främlingarna, som bo när eder, och föda barn ibland eder, lika som de ibland Israels barn infödde voro;A3}J/Alltså, skolen I utdela landet ibland Israels slägter.v2eJ/Och den gränsan vesterut är ifrå stora hafvet rätt fram, allt intill Hamath; det vare gränsan vesterut.$1AJ/Men den gränsan söderut är ifrå Thamar allt intill det vattnet Meriba i Kades, och in mot älfvena vid stora hafvet; det skall vara gränsan söderut.N0J/Men den gränsan österut skolen I mäla emellan Havran och Damascus, och emellan Gilead, och emellan Israels land, vid Jordan nederåt, allt intill döda hafvet; det skall vara gränsan österut.y/kJ/Detta skall vara gränsan ifrå hafvet allt intill HazarEnon; och Damascus och Hamath skola vara änden norrut..yJ/Nämliga: Hamath, Berotha, Sibraim, hvilke till Damascus och Hamath gränsa; och HazarTicon, det till Havran gränsar.c-?J/Detta är nu landets gränsa norrut, ifrå stora hafvet, ifrå Hethlon allt intill Zedad;,#J/Och I skolen utskifta det lika, så dem ena som dem andra; ty jag hafver svorit, att jag ville gifva edra fäder och eder landet till arfs.%+CJ/ Detta säger Herren Herren: Dessa äro de gränsor, der I efter skolen utskifta landet dem tolf Israels slägtom; ty två delar höra Josephs slägte till.?*wJ/ Och utmed den samma bäcken i strandene, på båda sidor, skola växa allahanda fruktsam trä, och deras löf skola intet förvissna, eller deras frukt förruttna, och skola alla månader bära ny frukt; ty deras vatten flyter utu helgedomenom; deras frukt skall tjena till spis, och deras löf till läkedom.N)J/ Men dammar och kärr skola intet helbregda varda, utan salta blifva.$(AJ/ Der skola fiskare vara; ifrån EnGedi allt intill EnEglaim skall man upphänga fiskagarn; ty ganska många fiskar skola der vara, likasom i stora hafvena.M'J/ Ja, allt det deruti lefver och röres, dit denne strömmen kommer, det skall lefva, och skall hafva ganska många fiskar, och all ting skall helbregda varda och lefva, dit denne strömmen kommer.[&/J/Och han sade till mig: Detta vattnet, som österut flyter, skall flyta igenom slättmarkena uti hafvet, och ifrå det ena hafvet ut i det andra, och när det kommer uti hafvet, så skola de vattnen sund varda;J% J/Och si, der stodo ganska mång trä i strandene på båda sidor.$J/Och han sade till mig: Du menniskobarn, detta hafver du ju sett? Och han hade mig åter tillbaka åt strandena till bäcken.G#J/Så mälte han ändå tusende alnar, och det vardt så djupt, att jag icke mer kunde räcka bottnen; ty vattnet var så djupt, att man deröfver simma måste, och kunde icke räcka bottnen.W"'J/Och mälte ännu en gång tusende alnar, och förde mig uti vattnet, tilldess det gick mig upp till knän; och mälte åter tusende alnar, och lät mig gå deruti, tilldess det gick mig upp till länderna..!UJ/Och mannen gick ut österut, och hade mätesnöret i handene, och han mälte tusende alnar, och förde mig uti vattnet, till dess att det gick mig upp öfver foten; J/Och han hade mig ut till den norra porten, ifrån yttra portenom östantill; och si, vattnet sprang derut af högra sidone.e EJ/Och han hade mig åter inför tempeldörrena; och si, der utflöt ett vatten, under templets tröskel östantill; ty tempeldörren var ock östantill; och vattnet lopp på templets högra sido, utmed altaret; sunnantill.s_J.Och han sade till mig: Detta år kokorummet, der tjenarena i husens uti koka skola det som folket offrar.pYJ.Och der gick en liten mur om dem alla fyra; der voro eldstäder gjorde nedre utmed muren allt omkring.J.Och i de fyra gårdsens hörn voro rum till att röka, fyratio alnar långa och tretio alnar breda, ju den ene så vid som den andre.%J.Sedan hade han mig ut i den yttra gården, och befallde mig gå uti gårdsens fyra hörn; och si, der var ett rum uti hvart gårdsens hörn.eCJ.Och han sade till mig: Detta är det rummet, der Presterna skuldoffer och syndoffer koka skola, och baka spisoffer, att de icke skola behöfva bära det ut i yttra gården; på det folket icke skall synda på det helga.0YJ.Och han hade mig in i ingången vid sidon åt porten nordantill, till helgedomens kamrar, hvilke Prestomen tillhörde; och si, der var ett rum uti ett hörn vesterut.}J.Och skall Försten intet taga ifrå sino folke af deras arfvedel, eller drifva dem ifrå deras ägor; utan skall låta sinom barnom sina egna ägor; på det att hvar slägten må vid sig blifva åtskiljeliga, och hvar behålla det honom tillhörer.RJ.Men om han något skänker enom af sina tjenare af sitt arf, det skola de besitta allt intill friåret, och sedan skall det falla intill Förstan igen; ty hans del skall allena komma hans söner till./WJ.Detta säger Herren Herren: När Försten gifver enom sinom son en skänk af sitt arf, det samma skall höra hans sönom till, och de skola besitta det för ett arf.ykJ.Och alltså skola de offra lambet, samt med spisoffrena och oljone, hvar morgon till ett dagligit bränneoffer.`9J.Och skall hvar morgon lägga deruppå sjettedelen af ett epha till spisoffer, och tredjedelen af ett hin oljo, beblandadt med semlomjöl, till spisoffer Herranom. Det skall vara en evig rätt om det dagliga offret.J. Och han skall göra Herranom dagliga ett bränneoffer, nämlige ett årsgammalt lamb utan vank; det samma skall han offra hvar morgon;@yJ. Men då Försten vill göra ett friviljogt bränneoffer eller tackoffer Herranom, så skall man upplåta honom den porten östantill, att han må offra sitt bränneoffer och tackoffer, lika som han det eljest på Sabbathen offra plägar; och när han går åter ut, så skall man sluta porten igen efter honom.U#J. Och på helgadagomen, och högtidomen, skall man offra till spisoffer, ju till en stut ett epha, och ju till en vädur ett epha, och till lamben så mycket en förmår, och ju ett hin oljo till ett epha.:oJ. Men Försten skall både ingå och utgå med dem.taJ. Men folket i landena, som för Herran kommer på de stora högtider, och ingår genom den porten norrut till att tillbedja, det skall åter utgå genom den porten sunnantill; och de som ingå genom den porten sunnantill, de skola utgå genom den porten nordantill; och skola icke gå ut igen genom porten, der de igenom ingångne äro, utan gå rätt framåt ut.nUJ.Och när Försten går derin, så skall han gå in genom portens förhus, och åter gå der ut igen.$ AJ.Och ju ett epha till oxan, och ett epha till väduren, till spisoffer; men till lamben så mång epha som han förmår, och ju ett hin oljo till ett epha.r ]J.Men i nymånadenom skall man offra en ung oxa, den utan vank är, och sex lamb, och en vädur utan vank; 'J.Och ju ett epha till väduren, till spisoffer men till lamben, så myckt som han förmår, till spisoffer, och ju ett hin oljo till ett epha. -J.Men bränneoffret, som Försten för Herranom offra skall, på Sabbathsdagenom, skall vara sex lamb, de utan vank äro, och en vädur utan vank; J.Sammalunda ock folket i landena skola tillbedja för Herranom, i dörrene åt samma port, på Sabbatherna och nymånaderna.,QJ.Och Försten skall träda utantill under portens förhus, och blifva ståndandes utantill vid porten afsides; och Presterna skola offra hans bränneoffer och tackoffer; men han skall tillbedja vid portens tröskel, och sedan gå ut igen; men porten skall öppen blifva, allt intill aftonen.F J.Detta säger Herren Herren: Den porten på inra gården, som österut ligger, skall i de sex söknadagar tillsluten vara; men om Sabbathsdagen, och i nymånadenom, skall man upplåta honom.NJ-På femtonde dagen i sjunde månadenom skall han hålla heligt i sju dagar efter hvarannan, lika som de andra sju dagar, och rätt så hållat med syndoffer, bränneoffer, spisoffer, och med oljo. J-Men till spisoffer skall han ju offra ett epha till hvar stut, och ett epha till hvar vädur, och ju ett hin oljo till hvart epha.3_J-Men i de sju dagar af högtidene skall han hvar dag göra Herranom bränneoffer, ju sju stutar och sju vädrar, de der utan vank äro, och ju en getabock till syndoffer.taJ-Och på samma dagen skall Försten offra för sig, och för allt folket i landena, en stut till syndoffer.{J-På fjortonde dagen i första månadenom skolen I hålla Passah, och heligt hålla i sju dagar, och äta osyradt bröd."=J-Alltså skall du ock göra på sjunde dagen i månadenom, om någrom hände vara förledd, och förtaga sig af ovetenhet; på det I mågen skära huset.4aJ-Och Presten skall taga af syndoffrens blod, och bestänka dermed dörrträn af huset, och all fyra hörnen af altaret, samt med dörrträn till porten åt inre gårdenom.J-Detta säger Herren Herren: På första dagen i första månadenom skall du taga en ung stut, den utan vank är, och skära helgedomen. ~^}}h||?{zzAyxxwvuutrr(qrpo9nmblkkk7jihgfeddicbb4aa`t_1^^+]D\$[ZPYXWWVUU9SSQQQ5PPpPOQNNN3MLKK}JI}HHGiFEuDCCBKA{@@z??2>P=<<;)::-9887654322!1q00K//;.~..-,+++ *L)(( 'P&&%$$,#n"! Z6n[;[E x,[5s v (WiT Så vet nu, och märk till, ifrå den tiden då befallningen utgår, att Jerusalem skall igen uppbyggd varda, intill den Förstan Christum, äro sju veckor; och två och sextio veckor, så skola gatorna och murarna åter uppbyggde varda, ändock i bullersam tid.#h?T Sjutio veckor äro bestämda öfver ditt folk, och öfver din helga stad; så skall öfverträdelsen blifva förtagen, och synden betäckt, och missgerningen försonad, och den eviga rättfärdigheten framhafd, och synen och Prophetien beseglad, och den Aldraheligaste smord varda.EgT Ty då du begynte att bedja, gick denna befallningen ut; och jag kommer fördenskull till att undervisa dig; ty du äst behagelig och täck; så märk nu till, att du må förstå synena.sf_T Och han underviste mig, och talade till mig, och sade: Daniel, nu är jag utsänd till att undervisa dig.e1T Rätt då jag så talade i mine bön, flög den mannen Gabriel fram, den jag tillförene i synene sett hade, och tog uppå mig i aftonoffrens tid.0dYT Som jag ännu så talade och bad, och mina och mins folks Israels synder bekände, och låg med mine bön inför Herranom minom Gud, för mins Guds helga bergs skull;?cwT Ack Herre! hör; ack Herre! var miskundsam; ack Herre! akta uppå, och gör det; fördröj icke, för din egen skull, min Gud; ty din stad och ditt folk är nämndt efter ditt Namn.b T Böj neder din öron, min Gud, och hör; låt upp din ögon, och skåda, huru vi förstörde äro, och staden, som efter ditt Namn nämnder är; ty vi ligge inför dig med våra böner, icke uppå våra rättfärdighet, utan på dina stora barmhertighet.a!T Och nu, vår Gud, hör dins tjenares bön och hans begäran, och var miskundsam öfver din helgedom, som förlagd är, för Herrans skull.0`YT Ack Herre! för alla dina rättfärdighets skull, håll upp af dine vrede och grymhet öfver din stad Jerusalem, och öfver ditt helga berg; ty för våra synders skull, och för våra fäders missgerningars skull, lider Jerusalem och ditt folk försmädelse, när alla de som häromkring äro.C_T Och nu, Herre vår Gud, du som ditt folk utur Egypti land med starka hand förde, och gjorde dig ett Namn såsom det nu är; vi hafve ju syndat, och hafve, ( tyvärr ) varit ogudaktige.`^9T Derföre hafver icke heller Herren försummat sig med denna olyckone, utan hafver låtit henne gå oss utöfver; ty Herren vår Gud är rättfärdig i alla sina gerningar, som han gör; ty vi lydde icke hans röst.Z]-T Såsom det skrifvit är i Mose lag, så är allt detta stora onda öfver oss gånget; icke bådom vi heller inför Herran vår Gud, att vi måttom vändt oss ifrå våra synder, och tänkt uppå dina sanning.}\sT Och han hafver hållit sin ord, som han talat hafver emot oss, och våra domare, som oss döma skulle; så att han hafver låtit gå så stor olycko öfver oss, att sådant är icke skedt under hela himmelen, såsom öfver Jerusalem skedt är.m[ST Utan hele Israel öfverträdde din lag, och veko af, så att de icke lydde dine röst; derföre hafver ock den förbannelse och ed kommit öfver oss, som i Mose, Guds tjenares, lag skrifven står; ty vi hafve syndat emot honom.ZT Och lydde icke Herrans vår Guds röst, att vi hadom måst vandrat i hans lag, som han oss genom sina tjenare, Propheterna, förelade;dYAT Men din, Herre vår Gud, är barmhertighet och förlåtelse; ty vi äre affällige vordne;|XqT Ja, Herre, vi, våre Konungar, våre Förstar och våre Fäder, måstom skämma oss, att vi hafve syndat emot dig;&WET Du, Herre, äst rättfärdig; men vi måstom skämma oss, såsom det ock nu går dem af Juda, och dem af Jerusalem, och hela Israel, både dem som när, och dem som fjerran äro, i all land, dit du dem utkastat hafver, för deras missgerningars skull, som de emot dig bedrifvit hafva. VT Vi lydde icke dina tjenare, Propheterna, som predikade i ditt Namn vårom Konungom, Förstom, fädrom, och allo folkena i landena.U{T Vi hafve syndat, gjort orätt, hafve varit ogudaktige, och vordit affällige; vi hafve vikit ifrå din bud och rätter.6TeT Och jag bad till Herran min Gud, bekände och sade: Ack! Herre, du store och förskräcklige Gud, du som håller förbund och nåde dem, som dig älska, och hålla din bud;gSGT Och jag vände mig till Herran Gud, till att bedja och åkalla med fasto, uti säck och asko.LRT Uti de samma första årena af hans rike förmärkte jag, Daniel, i böckerna, uppå det åratalet, der Herren om talat hade till Propheten Jeremia, att Jerusalem skulle öde ligga i sjutio år.zQ oT Uti första årena Darios, Ahasveros sons, utaf de Meders slägte, hvilken öfver de Chaldeers rike Konung vardt;IP TOch jag, Daniel, vardt svag, och låg i några dagar krank; sedan stod jag upp, och beställde Konungens ärende, och förundrade mig uppå synena; och ingen var, som kunde reda mig henne ut.OTDenna synen, om afton och morgon, som dig sagd är, hon är sann; men du skall hålla synena hemliga, ty det är ännu en lång tid dit.xNiTOch genom hans klokhet skall hans bedrägeri framgå, och han skall upphäfva sig i sitt hjerta, och genom framgång skall han många förderfva, och skall uppsätta sig emot alla Förstars Första; men han skall utan hand förlagd varda.DMTHan skall vara mägtig, dock icke genom sina kraft; han skall underliga föröda, och skall hafva framgång, att han det uträttar; han skall förstöra de starka, och det heliga folket.lLQTEfter dessa riken, när öfverträdelsen stor vorden är, skall uppkomma en arg och listig Konung.K3TMen att fyra stodo i dess stad, då det sönderslagit vardt, betyder, att fyra rike skola uppkomma af det folket; men icke så mägtig som han var.pJYTMen getabocken är Konungen i Grekeland; det stora hornet emellan hans ögon är den förste Konungen.WI'TVäduren med de tu horn, som du sågst, äro de Konungar i Meden och Persien;HyTOch han sade: Si, jag vill visa dig, huru det gå skall på yttersta vredenes tid; ty änden hafver sin bestämda tid.0GYTOch då han talade med mig, dignade jag af vanmägtighet neder på mitt ansigte till jordena; men han tog uppå mig, och rätte mig upp, så att jag blef ståndandes.WF'TOch han kom hardt intill mig; och jag vardt förskräckt, då han kom, och föll neder uppå mitt ansigte, och han sade till mig: Gif akt häruppå, du menniskobarn, ty denna synen lyder uppå ändans tid. E TOch jag hörde emellan Ulai ene menniskos röst, som ropade och sade: Gabriel, uttyd dessom synena, så att han förstår henne.wDgTOch då jag, Daniel, såg den synena, och hade gerna förståndit henne; si, då stod för mig såsom en man.CTOch han svarade mig: Det är tutusende och trehundrade dagar, efter afton och morgon räknandes, så skall helgedomen åter vigder varda. BT Men jag hörde en heligan tala; och den samme helige sade till en som talade: Huru länge skall dock denna synen, om det dagliga offret, vara, och om synderna, för hvilkas skull denna förödning sker, så att både helgedomen och hären förtrampad varder?2A]T Och sådana magt vardt honom gifven emot det dagliga offret för syndernas skull, så att han skulle slå neder sanningena, och hvad han gjorde, skulle framgång hafva. @T Ja, det växte allt intill Förstan för hären; och tog bort ifrå honom det dagliga offret, och förödde hans helgedoms boning.?T Och det växte allt intill himmelens här, och kastade somliga neder dädan, och af stjernorna till jordena, och trampade uppå dem.z>mT Och af enodera växte ett litet horn; det vardt ganska stort, söderut, österut, och inemot det lustiga landet.3=_TOch den getabocken vardt ganska stor, och då han som starkast vorden var, gick det stora hornet sönder, och i dess stad växte fyra sköna, emot fyra himmelens väder.@<yTOch jag såg, att han kom hardt intill väduren, och förgrymmade sig öfver honom, och stötte till väduren, och sönderslog hans tu horn; och väduren hade ingen magt till att stå honom emot, utan han stötte honom till markena, och trampade uppå honom; och ingen förmåtte hjelpa väduren utu hans hand.;!TOch han kom allt intill den väduren som tu horn hade, den jag såg stå för älfvene, och han lopp i sine vrede väldeliga intill honom.9:kTOch vid jag gaf der akt uppå, så kom en getabock, vestanefter, öfver hela jordena, så att han intet kom vid jordena; och den bocken hade ett skönt horn emellan sin ögon.J9 TJag såg, att väduren stötte med hornen vesterut, norrut och söderut; och intet djur kunde bestå för honom, eller fria sig ifrå hans hand, utan han gjorde hvad han ville, och vardt stor./8WTOch jag hof upp min ögon, och såg; och si, en vädur stod för älfvene, och han hade tu hög horn; dock det ena högre än det andra, och det högsta växte sist.j7MTMen jag var, då jag denna syn såg, i Susan, hufvudstadenom i Elams land, vid den älfven Ulai.y6 mTUti tredje årena af Konung Belsazars rike syntes mig, Daniel, en syn, efter den som mig i förstone synts hade.15[TDet var änden på talet. Men jag, Daniel, vardt svårliga bedröfvad i mina tankar, och mitt ansigte förvandlade sig uppå mig; dock behöll jag talet i mitt hjerta.54cTMen riket, magten och väldet under hela himmelen skall varda gifvit dens Högstas heligo folke, hvilkes rike evigt är; och allt välde skall tjena honom, och lyda honom.3TDerefter skall domen hållen varda; så skall då hans välde borttaget varda, så att han skall i grund förderfvad och förgjord varda.\21THan skall försmäda den Högsta, och för störa dens Högstas heliga; och skall taga sig före att förvandla tider och lag; men de skola varda gifne uti hans hand i en tid, och några tider, och en half tid.D1TDe tio horn betyda tio Konungar, som i de rikena uppkomma skola; efter dem skall en annan uppkomma, han skall vara mägtigare än någor af de förra, och skall undertrycka tre Konungar.90kTHan sade alltså: Det fjerde djuret skall vara det fjerde riket på jordene, hvilket mägtigare skall vara än all rike; det skall uppäta, förtrampa och förkrossa all land.v/eTTilldess den gamle kom, och höll dom för dens Högstas heligom, och tiden kom, att de helige intogo riket._.7TOch jag såg det samma hornet strida emot de heliga, och det behöll segren emot dem;Z--TOch om de tio horn på dess hufvud, och om det andra som uppväxte, för hvilko tre afföllo; och om det samma hornet som ögon hade, och en mun, som stor ting talade, och större var än de der bredvid voro., TSedan hade jag gerna vetat en viss undervisning om det fjerde djuret, hvilket platt annars var, än all de andra, ganska grufveligit; det jerntänder och kopparklor hade, det omkring sig åt, och förkrossade, och det qvart var med sina fötter trampade;W+'TMen dens Högstas helige skola intaga riket och skola besitta det i evig tid.L*TDessa fyra stora djur äro fyra rike, som på jordena komma skola;8)iTOch jag gick till en af dem som der stodo, och bad honom, att han skulle gifva mig en viss undervisning om allt detta; och han talade med mig, och tedde mig hvad det betydde:S(TJag, Daniel, förskräckte mig derföre, och sådana syn förfärade mig.4'aTHonom gaf han våld, äro och rike, att all land, och folk, och tungomål, skulle tjena honom: Hans välde är evigt, det icke förgås, och hans rike hafver ingen ända.!&;T Jag såg i denna synene om nattene; och si, en kom i himmelens sky, såsom ens menniskos Son, allt intill den gamla, och han vardt framhafd för honom.|%qT Och de andra djurs välde också ute var; ty dem var en tid och stund bestämd, huru länge hvartdera vara skulle.+$OT Jag såg till, för de stora ords skull, som det hornet talade; jag såg till, intilldess djuret dräpit vardt, och dess kropp förgicks, och i eld kastad vardt;9#kT Och af honom utgick en lång eldstrimma: Tusende sinom tusend tjente honom, och tio sinom hundrade tusend stodo för honom. Domen vardt hållen, och böckerna vordo upplåtna.a";T Sådant såg jag, tilldess stolar framsatte vordo, och den gamle satte sig, hvilkens kläde var snöhvitt, och håret på hans hufvud såsom ren ull; hans stol var alltsammans eldslåge, och hans hjul brunno af eld.i!KTDå jag nu skådade hornen, si, då gick der ut ibland dem ett annat litet horn, för hvilko de tre främsta hornen afstött vordo; och si, det samma hornet hade ögon såsom menniskoögon, och en mun, den stor ting talade.: mTEfter detta såg jag i denna synene om nattena, och si, det fjerde djuret var grufveligit och förskräckligit, och mägta starkt, och hade stora jerntänder; åt omkring sig, och förkrossade, och hvad qvart var, trampade det med sina fötter. Det var ock mycket annars än de förra, och hade tio horn.?wTEfter detta såg jag, och si, ett annat djur, likt enom parde, det hade fyra vingar, såsom en fogel, på sin rygg; och det samma djuret hade fyra hufvud, och thy vardt magt gifven.[/TOch si, det andra djuret dernäst var likt enom björn, och stod på den ena sidone, och hade i sinom mun, ibland sina tänder, tre stora långa tänder; och man sade till det: Statt upp, och ät mycket kött.TDet första såsom ett lejon, och hade vingar såsom en örn; jag såg till, intilldess att vingarne vordo thy afryckte, och det vardt tagit bort af jordene, och det stod på sina fötter såsom en menniska; och thy vardt ett menniskligit hjerta gifvet.W'TOch fyra stor djur stego upp utu hafvet, ju det ena annorlunda än det andra;yTJag, Daniel, såg en syn om nattene, och si, de fyra väder under himmelen stormade emot hvartannat på stora hafvena.& GTUti första årena Belsazars, Konungens i Babel, hade Daniel en dröm och syn på sin säng; och han skref den samma drömmen, och författade honom alltså:Y+TOch Daniel var väldig i Darios rike, och desslikes i Cores, den Persens, rike.-THan är en frälsare och nödhjelpare, och han gör tecken och under, både i himmelen och på jordene; han hafver frälst Daniel ifrå lejonen.q[TDetta är min befallning, att uti allt mins rikes herradöme skall man frukta och rädas Daniels Gud; ty han är den lefvande Gud, som blifver evinnerliga, och hans rike är oförgängeligit, och hans herradöme hafver ingen ända.pYTSedan lät Konungen Darios skrifva till all land, och folk, och tungomål: Gud gifve eder mycken frid!taTDå lät Konungen komma fram de män, som Daniel beklagat hade, och kasta dem inför lejonen i gropena, samt med deras barn och hustrur; och förr än de kommo ned till bottnen, fingo lejonen dem fatt, förkrossade ock alla deras ben.?wTDå vardt Konungen ganska glad, och lät taga Daniel utu gropene; och de togo Daniel utu gropene, och man fann platt ingen skada gjord vara uppå honom; ty han hade trott sinom Gud.]3TMin Gud hafver sändt sin Ängel, hvilken lejonens mun tillhållit hafver, att de hafva ingen skada gjort mig; ty för honom är jag oskyldig funnen: Så hafver jag ej heller något gjort emot dig, Herre Konung.RTDå talade Daniel med Konungen: Herre Konung, Gud unne dig länge lefva!mSTOch som han kom till gropena, ropade han till Daniel med sorgeliga röst; och Konungen sade till Daniel: Daniel, du lefvandes Guds tjenare, hafver ock din Gud, den du utan återvändo tjenar, förmått frälsa dig för lejonen?xiTOm morgonen bittida, då det dagades, stod Konungen upp, och gick med hast till gropena, der lejonen uti voro.yTOch Konungen gick sin väg på sina borg, och åt intet, och lät ingen mat för sig bära, och kunde ej heller sofva.KTOch de båro en sten fram, den lade de på locket af gropene; honom förseglade Konungen med sin egen ring, och med sina väldigas ring, på det att ingen skulle eljest något bruka på Daniel.G TDå befallde Konungen, att man skulle hafva Daniel fram, och de kastade honom för lejonen i gropena; men Konungen sade till Daniel: Din Gud, den du utan återvändo tjenar, han hjelpe dig.] 3TMen männerne kommo samman till Konungen, och sade till honom: Du vetst, herre Konung, att de Meders och Persers rätt är, att all bud och befallningar, som Konungen beslutit hafver, skola oförvandlade blifva.> uTDå Konungen detta hörde, vardt han fast bedröfvad, och vinnlade sig storliga, att han måtte fria Daniel; och arbetade derom intill solen nedergick, att han måtte hjelpa honom.4 aT De svarade, och sade för Konungen: Daniel, en af Juda fångar, aktar hvarken dig, o Konung, eller ditt bud, som du underskrifvit hafver; ty han beder tre resor om dagen. T Så gingo de fram, och talade med Konungen om det Konungsliga budet: Herre Konung, hafver du icke underskrifvit ett bud, att ho som helst i tretio dagar något både af någon gud, eller af någon mennisko, utan af dig Konungenom allena, han skulle kastas för lejon i gropena? Konungen svarade, och sade: Det är sant, och de Meders och Persers rätt skall ingen öfverträda.hIT Då kommo desse männerna hopetals, och funno Daniel bedjandes och åkallandes inför sin Gud.T Som nu Daniel förnam, att sådant bud underskrifvet var, gick han upp i sitt hus; och han hade i sino sommarhuse öppna fenster emot Jerusalem; der föll han tre resor om dagen på sin knä, bad, lofvade och tackade sin Gud, såsom han tillförene plägade göra.0[T Alltså underskref sig Konungen Darios.DTDerföre, o Konung, måste du detta budet stadfästa, och underskrifva dig; på det att det icke skall omvändt varda, efter de Meders och Persers rätt, det ingen öfverträda djerfves.[/TDe Förstar i rikena, herrarna, landshöfdingarna, Rådet och ämbetsmännerna, hafva alle betänkt, att man skall låta utgå en Konungslig befallning, och ett strängt påbud, att ho som helst i tretio dagar någon ting vill bedja af någon Gud eller mennisko, utan af dig, Konung allena, han skall varda kastad för lejon uti gropena./TDå kommo de Förstar och landshöfdingar tillhopa inför Konungen, och sade till honom alltså: Herre Konung, Darios, Gud unne dig länge lefva.U#TDå sade männerne: Vi finne ingen sak med Daniel, utan om hans Gudstjenst.}TFördenskull foro de Förstar och landshöfdingar derefter, huru de kunde finna en sak med Daniel, den emot riket vore; men de kunde ingen sak eller missgerning finna; ty han var trogen, så att man ingen skuld eller ogerning med honom finna kunde.&ETMen Daniel gick alla de Förstar och landshöfdingar vidt öfver; ty en hög ande var i honom; derföre tänkte Konungen att sätta honom öfver hela riket.&ETÖfver dessa satte han tre Förstar; den ene var Daniel, hvilkom de landshöfdingar skulle räkenskap göra, att Konungen dess mindre bekymmer hafva skulle.q~ ]TOch Darios syntes godt vara, att han skulle sätta öfver hela riket tjugu och hundrade landshöfdingar.S}TOch Darios utaf Meden tog riket in, då han tu och sextio år gammal var.N|TI den samma nattene vardt de Chaldeers Konung Belsazar ihjälslagen.D{TDå befallde Belsazar, att man skulle kläda Daniel uti purpurkläde, och gifva honom ena gyldene kedjo om hans hals; och lät förkunna om honom, att han var den tredje herren i rikena.RzTPeres, det är: Ditt rike är åtskildt, och gifvit de Meder och Perser.`y9TThekel, det är: Man hafver vägit dig på ene våg, och funnit dig allt för lättan.]x3TOch hon betyder detta: Mene, det är: Gud hafver räknat ditt rike, och ändat det.Uw#TOch detta är skriften, som der upptecknad är: Mene Mene, Thekel Upharsin.`v9TDerföre är denna handen sänd ifrå honom, och den skrift, som der upptecknad står.u!TUtan hafver upphäfvit dig emot himmelens Herra, och man hafver måst bära hans hus kärile fram för dig, och du, dine väldige, dina hustrur och dina frillor, hafva druckit vin deraf; dertill lofvat de silfver, gyldene, koppar, jern, trä och stengudar, hvilke hvarken se, eller höra, eller känna; men den Guden, som hafver din anda och alla dina vägar i sine hand, hafver du intet ärat.ftETOch du Belsazar, hans son, hafver icke ödmjukat ditt hjerta, ändock du allt sådant vetst;?swTOch vardt drifven ifrå menniskor; och hans hjerta vardt likt vid vilddjur, och han måste löpa ibland vildåsnar, och åt gräs såsom oxar, och hans kropp låg under himmelens dagg, och vardt våt, tilldess han lärde veta, att den Högste hafver våld öfver menniskors rike, och gifver dem hvem han vill.r!TMen då hans hjerta upphof sig, att han vardt stolt och högmodig, vardt han kastad ifrå sin Konungsliga stol, och miste sina härlighet;Xq)TOch för sådana magts skull, som honom gifven var, fruktade och räddes för honom all land, och folk, och tungomål; han drap hvem han ville, han upphöjde hvem han ville, han nedertryckte hvem han ville.gpGTHerre Konung, Gud den Högste gaf dinom fader, NebucadNezar, rike, magt, äro och härlighet.Bo}TDå svarade Daniel, och sade inför Konungen: Behåll dina gåfvor sjelf, och gif din skänk enom androm; jag vill dock väl läsa Konungenom skriftena, och undervisa hvad hon betyder.n%TMen om dig hörer jag att du kan gifva uttydning, och uppenbara det hemligit är, kan du nu läsa denna skriftena, och undervisa mig hvad hon betyder, så skall du med purpur klädd varda, och bära en gyldene kedjo om din hals, och vara den tredje herren i mitt rike.euTOch Konungen ropade öfverljudt, att man skulle låta komma visa, Chaldeer och spåmän, och lät säga till de visa i Babel: Den menniska, som denna skriftena läs, och kan säga hvad hon betyder, han skall varda klädd i purpur, och bära en gyldene kedjo om halsen, och vara den tredje herren i mitt rike.d TDå förvandlades Konungens ansigte, och hans tankar förskräckte honom, så att hans länder bäfvade, och hans ben darrade.Hc TPå samma stund syntes finger, såsom ene menniskos hand, de skrefvo tvärsöfver ifrå ljusastakan, på den hvitmenade väggene i Konungssalenom; och Konungen vardt varse handena som skref.bb=TOch då de så drucko, lofvade de de gyldene, silfver, koppar, jern, trä och stengudar.2a]TAlltså vordo framburne de gyldene kärile, som utu templet, utu Guds huse, i Jerusalem tagne voro; och Konungen, hans väldige, hans hustrur och frillor, drucko deraf.y`kTOch då han drucken var, böd han bära fram de gyldene och silfverkärile, som hans fader, NebucadNezar, utu templet i Jerusalem borttagit hade, att Konungen, med sina väldiga, med sina hustrur, och med sina frillor, skulle dricka deraf.|_ sTKonung Belsazar gjorde ett härligit gästabåd till sina väldiga och höfvitsmän, och drack sig drucken med dem.;^qT"*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***s]_T!På samma tid kom jag till sinne igen, och till mina Konungsliga äro, till mina härlighet, och till min skapnad; och mitt Råd och väldige sökte mig: och jag vardt åter satt uti mitt rike igen, och fick ännu större härlighet.o\WT Emot hvilkom alle de, som på jordene bo, för intet räknas; han gör allt såsom han vill, både med krafterna i himmelen, och med dem som bo på jordene; och ingen kan stå hans hand emot, eller säga till honom: Hvad gör du?[{TEfter den tiden hof jag, NebucadNezar, upp min ögon till himmelen, och kom åter till sinne igen, och lofvade den Högsta; jag prisade och ärade honom, som lefver evinnerliga, hvilkens välde är evigt, och hans rike varar slägte ifrå slägte.#Z?TI samma stund vardt ordet fullkomnadt öfver NebucadNezar, så att han vardt bortdrifven ifrå folk, och han åt gräs såsom oxar, och hans lekamen låg under himmelens dagg, och vardt våter, tilldess hans hår växte såsom örnafjädrar, och hans naglar vordo såsom foglaklor.3Y_TOch man skall drifva dig bort ifrå folk, och du skall blifva med vilddjur, som på markene gå; gräs skall man dig äta låta såsom oxar, tilldess sju tider öfver dig framledne äro; på det du skall förnimma, att den Högste hafver våld öfver menniskors rike, och gifver dem hvem han vill.X+TFörr än Konungen dessa orden uttalat hade, kom en röst af himmelen: Dig, Konung NebucadNezar, vare sagdt: Ditt rike skall dig aftaget varda;W-THof han upp, och sade: Detta är den store Babel, som jag uppbyggt hafver till ett Konungshus, genom mina stora magt, mine härlighet till äro.OVTTy efter tolf månader, då Konungen gick på Konungsborgene i Babel,2U_TAllt detta vederfors Konung NebucadNezar.kTOTDerföre, herre Konung, låt mitt råd täckas dig, och går dig lös ifrå dina synder, genom rättfärdighet, och ledig ifrå dina missgerningar, genom välgerningar emot de fattiga; så hafver han tålamod med dina synder.-SSTMen det som sagdt är, att man ändå skall låta blifva stubban af trät med sina rötter qvar; ditt rike skall blifva dig, då du känt hafver magten i himmelen.aR;TMan skall drifva dig bort ifrå folk, och du måste blifva med vilddjur på markene, och man skall dig låta äta gräs såsom oxar, och skall ligga under himmelens dagg, och varda våter, tilldess sju tider öfver dig framlidne äro; på det du skall besinna, att den Högste hafver våld öfver menniskors rike, och gifver dem hvem han vill.mQSTDetta är uttydningen, herre Konung, och sådana dens Högstas råd går öfver min herra Konungen:PTMen det, att Konungen såg en helig väktare komma neder af himmelen, och säga: Hugger trät omkull, och förgörer det; dock låter stubban med sina rötter blifva i jordene; men han skall gå i jern och kopparkädjor i gräset på markene, och ligga under himmelens dagg, och varda våter, och föda sig ibland djuren på markene, tilldess sju tider öfver honom framlidne äro;(OITDet äst du, Konung, som så stor och mägtig äst; ty din magt är stor, och räcker upp till himmelen, och ditt välde sträcker sig intill verldenes ända.1N[TOch dess qvistar dägelige, och dess frukt mycken var, der alle sina födo af hade, och djuren på markene bodde derunder, och himmelens foglar på dess qvistar såto; MTTrät, som du sågst, att det var stort och tjockt, och dess höjd räckte upp till himmelen, och utvidgade sig öfver hela landet;RLTDå vardt Daniel, den ock Beltesazar het, häpen deröfver, vid en timma långt, och hans tankar bedröfvade honom; men Konungen sade: Beltesazar, låt icke drömmen och hans uttydning bedröfva dig. Då hof Beltesazar upp, och sade: Ack! min herre, att denne drömmen gulle dina fiendar uppå, och hans uttydning dina ovänner.nKUTSådana dröm hafver jag, Konung NebucadNezar, sett; men du Beltesazar, säg hvad han betyder; ty alle de vise, som i mitt rike äro, kunna icke säga mig hvad han betyder; men du kan det väl; ty de helga gudars ande är i dig.lJQTDetta är beslutit i väktarenas råd, och i de heligas tal rådslagit; på det de som lefva, måga känna att den Högste hafver magt öfver menniskors rike, och gifver dem hvem han vill, och upphöjer de förnedrada dertill.&IET Och det menniskliga hjertat skall varda ifrå honom taget, och ett vilddjurs hjerta gifvas honom igen, tilldess att sju tider framgångne äro öfver honom.pHYT Dock, låter stubban blifva i jordene med rötterna; men han skall gå i jern och kopparkädjor i gräset på markene, han skall ligga under himmelens dagg, och varda våt, och skall föda sig ibland djuren af gräset på jordene.tGaT Han ropade öfverljudt, och sade alltså: Hugger trät omkull, och hugger bort qvistarna, och rifver bort löfvet, och förströr dess frukt, så att djuren, som derunder ligga, löpa sin väg, och foglarna flyga bort af dess qvistar;\F1T Och jag såg en syn i mine säng; och si, en helig väktare kom neder af himmelen.^E5T Dess qvistar voro dägelige, och båro mycken frukt, der alle af äta kunde; all djur i markene funno skugga under thy, och foglarna under himmelen satte sig på dess qvistar, och allt kött hade sin födo deraf.lDQTStort och tjockt; dess höjd räckte upp i himmelen, och utvidgade sig allt intill landsens ända;pCYTSå är detta synen, som jag såg i mine säng: si, ett trä stod midt i landet; det var ganska högt,LBTBeltesazar, du öfverste ibland de stjernokikare, jag vet att du hafver de helga gudars andars anda, och dig är intet fördoldt; säg mins dröms syn, den jag sett hafver, och hvad han betyder.4AaTIntilldess Daniel, på det sista, kom för mig, hvilken Beltesazar kallas, efter mins guds namn, den de helga gudars anda hafver; och jag förtäljde för honom drömmen:!@;TDå hade man fram de stjernokikare, visa, Chaldeer och spåmän, och jag förtäljde drömmen för dem; men de kunde intet säga mig, hvad han betydde;?wTOch jag befallde, att alle de vise i Babel skulle komma upp för mig, att de måtte säga mig, hvad drömmen betydde. >TSåg en dröm, och vardt förskräckt; och de tankar, som jag i mine säng hade, öfver synena, som jag sett hade, bedröfvade mig.`= ;TJag NebucadNezar, då jag god ro hade i mitt hus, och allt väl tillstod i mitt palats;<3TOch Konungen gaf Sadrach, Mesach och AbedNego, stort välde i Babels land. Konung NebucadNezar, allom landom, folkom och tungomålom: Gud gifve eder mycken frid! Mig synes godt vara, att jag förkunnar de tecken och under, som Gud den Högste med mig gjort hafver; Ty hans tecken äro stor, och hans under äro mägtig, och hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar ifrå slägte till slägte. ~}}!||I{{azyy-xxcwvuuVttsmsr>#=c<<7;o::9_88Z776R554413I22o110//z..H-,,k++%*))%((B''W&&%&$`###"!!6 /{t=}` 8C@JT _ 9 . h Fqb),K^Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus.N+^ Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända.O*^ Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri.l)Q^ Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd.(5^ Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga.h'I^ Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom;d&A^Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile;>%u^Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp.%$C^Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda.#^Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda.9"k^De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola.w!g^Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem.P ^Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel.A }^Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag;8i^De omvända sig dock icke rätteliga, utan äro lika som en falsk båge; derföre måste deras Förstar falla genom svärd; deras trug skall uti Egypti land till spott varda.J ^Jag lärer dem, och stärker deras armar; men de tacka mig illa.^Så åkalla de mig ock intet af hjertana, utan tjuta i sin lägre; de församlas för mats och drycks skull, och äro mig ohörsamme.1[^ Ve dem, att de ifrå mig vika. De måste förderfvade varda; ty de äro ifrå mig affällige vordne; jag ville väl förlossa dem, om de icke afguderi emot mig lärde.W'^ Men efter de så löpa, nu bit och nu dit, skall jag kasta mitt nät öfver dem, och rycka dem neder, lika som foglar under himmelen; jag skall straffa dem, såsom man det predikar uti deras församlingar.ta^ Ty Ephraim är lika som en galen dufva, den intet akta vill. Nu åkallade Egypten, nu löpa de till Assur.+O^ Och Israels högfärd varder för deras ögon ödmjukad; likväl omvända de sig intet till Herran sin Gud, och fråga ej heller något efter honom i allo desso.  ^ Utan främmande uppäta hans kraft, likväl vill han intet aktat; han hafver ock fått grå hår, likväl vill han intet aktat.iK^Ephraim varder öfverfallen af Hedningom; Ephraim är lika såsom en kaka, den ingen omvänder;M^Så äro de ändå så hete i gudelighet, lika som en bakougn; ändock att deras domare uppfrätne varda, och alle deras Konungar falla; likväl är der ändå ingen ibland dem, som åkallar mig.A{^Ty deras hjerta är hett uti deras gudelighet, lika som en bakougn, när de offra och bedraga folket; men deras bakare sofver alla nattena, och om morgonen brinner han i ljusom låga.^I dag är vår Konungs högtid ( säga de ). Så varda då Förstarna hete lika som af vin; så bjuder han de falska lärare till sig.%^Och äro allesamman horkarlar, lika som en bakougn, den bakaren het gör, när han utknådat hafver, och låter degen igenomsyras och jäsa.U#^De fröjda Konungen genom sitt afguderi, och Förstarna genom sina lögner;)^Likväl vilja de intet märka, att jag dermed gifver akt uppå alla deras ondsko; men jag ser väl deras väsende, som de allstädes bedrifva.S !^Då jag Israel hjelpa vill, så finner man först Ephraims otro och Samarie ondsko, så att de bedrifva desto mer afguderi; och ändock de inbördes med tjufvar, och utantill med röfvare plågade äro;oW^ Men Juda skall ännu hafva en skördeand för sig, när jag mins folks fängelse omvändandes varder.o W^ Jag ser det i Israels hus, der mig före grufvar; ty der bedrifver Ephraim boleri, Israel orenar sig.' G^ Och Presterna, samt med sina stallbröder, äro lika som röfvare, hvilke i försåt ligga, och mörda på den vägen till Sichem; ty de göra hvad de vilja.A }^Ty Gilead är en stad full med afguderi och blodskulder.P ^Men de öfverträda förbundet, lika som Adam; deruti förakta de mig.r ]^Ty jag hafver lust till kärlek, och icke till offer; och till Guds kunskap, och icke till bränneoffer.{o^Derföre höflar jag dem genom Propheterna, och dödar dem genom mins muns tal, att din ord måga i ljuset komma.b=^O! huru väl vill jag göra emot dig, Ephraim; o! huru väl vill jag göra emot dig, Juda; ty den nåd som jag eder bevisa vill, skall vara såsom ett morgonmoln, och lika som en dagg, som om morgonen bittida faller.hI^Och så varde vi deruppå aktande, och vinnlägge oss derom, att vi måge känna Herran; ty han kommer fram lika som en skön morgonrodne, och skall komma oss lika som ett regn, såsom ett serlaregn, hvilket landet fuktar.}s^Efter två dagar gör han oss lefvande; på tredje dagen skall han uppväcka oss, sa att vi få lefva inför honom.N ^När dem illa går, så måste de då bittida söka mig ( och säga ): Kommer, vi vilje till Herran igen; ty han hafver rifvit oss, han helar oss ock; han hafver slagit oss, han förbinder oss ock;gG^Jag vill gå åter till mitt rum igen, tilldess de känna sina skuld, och söka mitt ansigte.-S^Ty jag är Ephraim lika som ett lejon, och Juda huse lika som ett ungt lejon. Jag, jag rifver, och går min väg; jag förer dem bort, och ingen kan undsätta dem.;o^ Och då Ephraim kände sina krankhet, och Juda sitt sår, drog Ephraim bort till Assur, och sände till Konungen i Jareb; men han kunde intet hjelpa eder, eller hela edart sår.@{^ Jag är Ephraim såsom en mal, och Juda huse en plåga.wg^ Ephraim lider väld, och varder plågad; deruti sker honom rätt; ty han hafver gifvit sig uppå menniskobud.~w^ Juda Förstar äro like dem som utflytta råmärke; derföre vill jag utgjuta mina vrede öfver dem, lika som vatten.}^ Ty Ephraim skall ett öde varda, på den tid jag dem straffandes varder. Derom hafver jag Israels slägte troliga varnat.i|K^Ja, blåser i basun i Gibea; ja, trummeter i Rama; ja, roper i BethAven, på hinsidon BenJamin.u{c^De förakta Herran, och föda främmande barn; derföre skall ock nymånaden uppfräta med dem deras offer. z ^Så skola de komma med sin får och fä, till att söka Herran, och dock intet finna honom; ty han hafver vändt sig ifrå dem./yW^Derföre skall Israels högfärd för deras ansigte ödmjukad varda; och skola både Israel och Ephraim falla för deras ondskos skull; ock skall Juda falla med dem.x^De tänka intet dertill, att de måtte vända sig till sin Gud; ty de hafva ett skökohjerta, och sköta intet om Herran.{wo^Jag känner Ephraim väl, och Israel är för mig intet fördold; att Ephraim är en sköka, och Israel en sluna.gvG^De slagta fast mycket, och bedraga folket dermed; derföre måste jag straffa dem allasamman.ku Q^Så hörer nu detta, I Prester, och akta häruppå, du Israels hus, och fattat i öronen, du Konungens hus; ty ett straff varder öfver eder gångandes. I som ena snaro i Mizpa ställt hafven, och ett utsträckt nät i Thabor.t^Ett väder skall bortdrifva dem, hvilko de icke skola kunna emotstå, och måste öfver sina. Gudstjenst till blygd varda.nsU^De hafva gifvit sig uti svalg och boleri; deras herrar hafva lust dertill, att de komma skam åstad.Tr!^Ty Ephraim hafver gifvit sig i sällskap med afgudar; så låt honom fara.xqi^Ty Israel löper lika som en galen ko; så skall ock Herren låta föda dem, såsom ett lamb det vildt löper.Ap{^Vill du Israel ju bedrifva boleri, att dock Juda icke ock finnes skyldig; går icke bort till Gilgal, och kommer icke upp till BethAven, och svärjer icke: Så sant som Herren lefver.\o1^Och jag vill ej heller förtagat, då edra döttrar och brudar skämda och horor varda; efter I upptagen en annor Gudstjenst med de horor, och offren med de slemma slunor; ty det galna folket vill slaget varda.6ne^ Ofvanpå bergen offra de, och på högomen röka de, under ek, lind och bok, efter de hafva skönan skugga; derföre varda ock edra döttrar skökor, och edra brudar horor.m^ Mitt folk frågar sitt trä, och deras staf predikar dem; ty en boleris ande förstörer dem, så att de bedrifva boleri emot sin Gud.6lg^ Boleri, vin och must göra menniskorna galna.,kQ^ Så att de skola äta, och icke mätte varda; bedrifva boleri, och det skall intet bekomma dem; derföre, att de hafva öfvergifvit Herran, och intet aktat honom.j^ Derföre skall folkena gå lika som Prestomen; ty jag skall hemsöka deras väsende, och vedergälla dem såsom de förtjena;Si^De äro mins folks syndoffer, och styrka deras själ i deras missgerning; h^Ju flere de varda, ju mer de synda emot mig; derföre skall Jag ju så högt göra dem till blygd, som de I ärone högt uppe äro.mgS^Mitt folk är förderfvadt, derföre att det icke lära vill; ty du aktar intet Guds ord, derföre vill jag ock intet akta dig, att du min Prest vara skall; du förgäter dins Guds lag, derföre vill jag ock förgäta din barn.xfi^Derföre skall du falla om dagen, och Propheten falla med dig om nattena; alltså skall jag dina moder späka. e^Dock man torf icke straffa eller tukta någon; ty mitt folk ( vill ostraffadt vara; utan ) tager sig före att straffa Presterna.1d[^Derföre skall landet stå jämmerliga, och allom inbyggaromen illa gå; ty ock djuren på markene, och foglarna under himmelen, och fiskarna i hafvet skola förkomma.c^Utan Guds hädelse, lögn, mord, stöld och hor hafva fått öfverhandena, och den ena blodskulden kommer efter den andra..b W^Hörer, I Israels barn, Herrans ord; ty Herren hafver orsak till att straffa dem, som i landena bo; ty der är ingen trohet, ingen kärlek, intet Guds ord i landena;a1^Derefter skola Israels barn omvända sig, och söka Herran sin Gud, och sin Konung David; och skola ära Herran, och hans nåd i yttersta tidenom. `^Ty Israels barn skola i långan tid blifva utan Konung, utan Första, utan offer, utan altare, utan lifkjortel, och utan Theraphim._/^Och sade till henne: Häll dig efter mig en tid långt, och bedrif intet boleri, och tillstäd ingen annan; ty jag vill ock hålla mig efter dig._^7^Och jag vardt med henne öfverens om femton silfpenningar och halftannat homer bjugg;`] ;^Och Herren sade till mig; Gack än en gång bort, och älska den bolerska och horiska qvinnona; såsom Herren älskar Israels barn, och de vända sig likväl till främmande gudar, och bola för en kanno vins skull.Z\-^Och jag skall behålla henne mig för en säd på jordene, och förbarma mig öfver henne som i ogunst var, och säga till det som intet var mitt folk: Du äst mitt folk; och det skall säga: Du äst min Gud.S[^Och jorden skall höra kornet, must och oljo, och de skola höra Jisreel.sZ_^På den tiden, säger Herren, vill jag höra; jag skall höra himmelen, och himmelen skall höra jordena;NY^Ja, uti trone vill jag trolofva dig mig; och du skall känna Herran.X^Jag vill trolofva dig mig i evig tid; jag skall trolofva dig mig uti rättfärdighet och dom, uti nåd och barmhertighet;cW?^Och jag skall på den tiden göra dem ett förbund med vilddjuren på markene, med foglarna under himmelen, och med matkarna på jordene; och skall borttaga båga, svärd och krig utu landena, och låta dem bo säkre.uVc^Ty jag skall låta Baalims namn bortkomma utu hennes mun, så att man deras namn icke mer ihågkomma skall.jUM^Och på den tiden, säger Herren, skall du kalla mig: min man, och icke mer kalla mig: min Baal.JT ^Der vill jag gifva henne sin rätta vingård, och Achors dal, der man predika skall det I hoppas skolen; och der skall hon sjunga, lika som i hennes ungdoms tid, då hon utur Egypti land drog.gSG^Derföre, si, jag vill locka henne, och föra henne uti öknena, och tala ljufliga med henne.CR^ Alltså skall jag hemsöka Baalims dagar öfver henne, hvilkom hon rökoffer gör, och pryder sig med spann och halsband, och löper efter sina bolar, och förgäter mig, säger Herren. '^Och Herren sade till honom: Kalla honom Jisreel; ty det är ännu om en liten tid till görandes, så vill jag hemsöka de blodskulder i Jisreel, öfver Jehu hus, och skall göra en ända med Israels rike.i= M^Och han gick bort, och tog Gomer, Diblaims dotter. Hon vardt hafvandes, och födde honom en son.=< u^Och då Herren först tog till att tala genom Osea, sade Herren till honom: Gack bort, och tag dig ena sköko till hustru, och skökobarn; ty landet löper ifrå Herranom i boleri.+; S^Detta är Herrans ord, som skedde till Osea, Beeri son, uti Ussia, Jotham, Ahas, Jehiskia, Juda Konungars, tid; och uti Jerobeams, Joas sons, Israels Konungs, tid.:T Men du, Daniel, gack bort, tilldess änden kommer, och hvila dig, att du må uppstå i dinom del, när dagarna hafva ända.l9QT Väl är honom, som då förbidar, och räcker intill tusende trehundrad och fem och tretio dagar.85T Och ifrå den tiden, när det dageliga offret borttaget, och förödelsens styggelse uppsatt varder, skall vara tusende tuhundrade och niotio dagar.<7qT Månge skola renade, luttrade och bepröfvade varda; och de ogudaktige skola föra ett ogudaktigt väsende; och de ogudaktige skola intet aktat; men de förståndige skola aktat.[6/T Han sade: Gack, Daniel, ty det är fördoldt och besegladt intill yttersta tiden.l5QT Och jag hörde det, men jag för stod det intet; och jag sade: Min Herre, hvad skall ske derefter?W4'T Och jag lydde till den mannen, som i linnkläden stod ofvanuppå vattnena; och han hof upp sina högra och venstra hand till himmelen, och svor vid honom som lefver evinnerliga, att det skulle vara till en tid, och några tider, och en half tid; och när dess heliga folkens förskingring en ända hafver, så skall allt sådant ske.3}T Och han sade till den som i linnkläder ofvanuppå älfvenes vatten stod: När skall då änden varda med sådana under?2T Och jag, Daniel, såg, och si, der stodo två andre, en på denna strandene vid älfvena, en annar på den andra strandene.(1IT Och du, Daniel, fördölj dessa orden och besegla denna skriftena intill den yttersta tiden; så skola månge deröfver komma, och finna ett stort förstånd.0T Men lärarena skola lysa såsom himmelens sken, och de som många undervisa till rättfärdighet, såsom stjernor i evighet. / T Och månge de, som under jordene sofva ligga, skola uppvakna, somlige till evigt lif, somlige till evig försmädelse och blygd.:. oT På samma tiden skall den store Försten Michael, som för ditt folk står, uppresa sig; ty en sådana bedröfvad tid skall komma, att ingen slik varit hafver, ifrå den tid menniskor hafva varit till, intill den tiden. Uti den samma tiden skall ditt folk frälst varda, alle de som i bokene skrefne äro.(-IT -Och han skall uppslå sins palatses tjäll emellan hafven, omkring det lustiga helga berget, tilldess med honom varder en ände; och ingen skall hjelpa honom.3,_T ,Men ett rykte skall förskräcka honom, af östan och af nordan; så att han skall draga ut med stora vrede, i det sinnet, att han skall många förgöra och förderfva.++T +Utan han skall med sitt indragande varda rådandes öfver gyldene och silfverskatter, och öfver all klenodier i Egypten, Libyen och Ethiopien.Z*-T *Och han skall sända sina magt i landen, och Egypten skall icke undslippa honom;)7T )Och skall infalla uti det lustiga landet, och månge skola dräpne varda; men desse skola undslippa hans hand: Edom, Moab och Ammons barnas Förstar.u(cT (Och på ändalyktene skall Konungen af söderlanden stötas med honom; och Konungen af nordlanden skall församla sig emot honom, med vagnar, resenärer, och mång skepp, och skall infalla i landen, och förderfva, och draga derigenom;['/T 'Och han skall göra dem stora äro, som hjelpa honom stärka Maussim, med den främmande guden, som han utvalt hafver; och skall göra dem till herrar öfver stora rikedomar, och utskifta dem landet till lön.)&KT &Men sin egen gud, Maussim, skall han dyrka; ty en gud, der hans fäder intet af visst hafva, den skall han ära, med guld, silfver, ädla stenar och klenodier.%/T %Och sina fäders Gud skall han intet akta; han skall icke akta uppå qvinnokärlek, eller uppå någon gud; ty han skall uppsätta sig emot alla.$!T $Och Konungen skall göra ehvad han vill, och skall upphäfva och uppkasta sig öfver allt det Gud är, och skall grufveliga tala emot den som är alla gudars Gud, och det skall lyckas honom, intilldess vreden är ute; ty det är beslutet, huru länge det skall vara.?#wT #Och de förståndige skola somlige förföljde varda, på det de skola varda bepröfvade, rene och klare, tilldess att det får en ända; ty det är ännu en annar tid för handene."{T "Men i den samma förföljelsen skall dem likväl ske en liten hjelp; dock skola månge gifva sig till dem bedrägeliga.!)T !Och de förståndige i folket skola lära många andra; derföre skola de förföljde varda med svärd, eld, fängelse och rof, en tid långt.' GT Och han skall skrymta, och gifva dem ogudaktigom, som förbundet öfverträda, god ord; men det folk, som sin Gud känna, skola förmanna sig, och beskaffat.-T Och hans armar skola der stå; de skola oskära helgedomen i fästet, och aflägga det dageliga offret, och uppsätta en förödnings styggelse./T Ty af Chittim skola skepp komma emot honom, så att han skall varda förtviflad, och måste vända tillbaka igen; då skall han förgrymma sig emot det helga förbundet, och skall beskaffat, och skall se sig om, och draga dem till sig, som det helga förbundet öfvergifva.)T Derefter skall han åter, på belägen tid, draga emot söderlanden; men det skall icke lyckas honom i den andra resone, såsom i den första.@yT Sedan skall han draga hem igen med stora rikedomar, och skall ställa sitt hjerta emot det helga förbundet; der varder han något beskaffandes; och sedan draga hem i sitt land igen.gGT Och båda Konungarnas hjerta skall tänka till, huru de skola göra hvarannan skada, och skola dock öfver ett bord tala falskeliga med hvarannan; men det skall fela dem; ty änden är ännu bestämd inuppå en annan tid.#T Ja, de som hans bröd äta, de skola hjelpa till att förderfva honom, och hans här undertrycka, så att ganska månge skola slagne varda.5T Och han skall uppväcka sina magt och sitt hjerta emot Konungen i söderlanden, med stor härskraft: Då skall Konungen af söderlanden upprett varda till strid, med en stor mägtig härskraft; men han blifver intet beståndandes; ty förräderi skall varda gjordt emot honom;}T Och der skall lyckas honom, så att han skall komma in uti bästa städerna i landena, och skall beskaffa, det hans fäder eller föräldrar icke göra kunde, med rof, skinneri och byte; och skall fara efter de fasta städer, och det en tid långt.)T Ty sedan han med honom befryndad är, skall han listeliga handla med honom; och skall draga upp, och varda honom öfvermägtig med fögo folk.:mT Och de armar, hvilke såsom en flod komma, skola för honom, såsom med ene flod, öfverfallne och sönderbrutne varda; dertill ock den Försten, som förbundet med gjordt var.*MT Uti hans stad skall uppkomma en föraktelig man, hvilkom riksens ära intet betänkt var; han skall komma, och få sin vilja, och intaga riket med sötom ordom.FT Och i hans stad skall en uppkomma, hvilken sitta skall uti Konungsliga äro, som en öfverträdare och tyrann; men efter få dagar skall han förgås, dock hvarken genom vrede eller strid. T Alltså skall han vända tillbaka till sins lands fäste, och skall stöta sig och falla, så att man intet skall finna honom mer.GT Derefter skall han vända sig emot öarna, och vinna många af dem; men en Förste skall tvinga honom, så att han måste vända igen med skam; på det honom icke skall vederfaras mer skam.T Och skall ställa der sitt ansigte efter, att han må komma med allo sins rikes magt; men han skall förlika sig med honom, och skall gifva honom sina dotter till hustru, på det han skall förderfva honom; dock skall det icke lyckas honom, och der varder intet af.DT Utan han skall, när han kommer till honom, skaffa sin vilja, och ingen skall kunna stå honom emot; han skall ock komma in uti det lustiga landet, och skall förderfvat genom dess hand;J T Alltså skall Konungen af nordlanden draga ut, och bålverk göra, och vinna fasta städer; och söderlandens armar skola icke kunna förtagat, och hans bästa folk skola icke kunna stå emot;<qT Och på samma tid skola månge sätta sig upp emot Konungen af söderlanden; skola ock desslikes någre affällige af dino folke upphäfva sig, och uppfylla Prophetien och falla.; oT Ty Konungen af nordlanden skall åter samka en större hop tillsammans, än de förre var; och efter någor år skall han draga dit med stor härskraft, och med stora rikedomar.7 gT Och han skall föra samma hop bort; och skall hans hjerta förhäfva sig deraf, att han så mång tusend nederlagt hafver; men dermed får han intet öfverhandena med honom.L T Då skall Konungen i söderlanden varda vred, draga ut och strida med Konungenom i nordlanden; och skall hemta tillhopa en så stor hop, att den andre hopen skall varda gifven honom i hans hand.@ yT Men hans söner skola varda vrede, och samka tillhopa många härar; och den ene skall komma, och fara framåt såsom en flod, och åter reta den andra till vrede inför hans fäste.[ /T Och då han hafver dragit igenom det riket, skall han draga hem i sitt land igen.T!T Och han skall bortföra deras gudar och beläten, samt med de kosteliga klenodier, både af silfver och guld, in uti Egypten; och skall blifva väl ståndandes för Konungenom i nordlanden i någor år.;oT Men en telning af hennes slägte skall uppkomma, han skall komma med härskraft, och falla in uti Konungens fäste i nordlanden, och skall blifva vid sig, och få öfverhandena.T Efter någor år skola de befrynda sig tillhopa; och Konungens dotter i söderlanden skall komma till Konungen i nordlanden, till att göra en förening; men hon varder icke blifvandes vid arms magt, ej heller hennes säd ståndandes; utan hon skall varda öfvergifven, samt med dem som henne framförde, och med barnena, och med dem som henne en tid långt vid magt hållit hade.2]T Och Konungen i söderlanden, den en af hans Förstar är, skall mägtig varda; men emot honom skall ock en mägtig varda, och regera, hvilkens välde skall stort varda.T Och som han är kommen uppå det högsta, skall hans rike brista, och dela sig i fyra himmelens väder; dock icke till hans affödo, ej heller med sådana magt, som hans varit hafver; ty hans rike varder utrotadt, och skall komma främmandom till lott.lQT Sedan skall en mägtig Konung uppkomma, och regera med stora magt, och skall göra ehvad han vill.'T Och nu vill jag undervisa dig, hvad som i sanning ske skall: si, tre Konungar skola ännu blifva i Persien; men den fjerde skall få större rikedomar än alle andre. Och som han i sina rikedomar är aldramägtigast, skall han uppväcka alla emot det riket i Grekeland.g IT Jag stod ock med honom uti första årena Darios den Medens, till att hjelpa och styrka honom.3T Dock vill jag låta dig förstå, hvad skrifvit är, det visserliga ske skall; och ingen är den mig hjelper derutinnan, utan edar Förste Michael.U#T Och han sade: Vetst du ock, hvarföre jag är kommen till dig? Nu vill jag åter mina färde, och strida med Förstanom i Persien; men när jag far mina färde, si, så skall Försten af Grekeland komma.M~T Och han sade: Frukta dig intet, du älskelige man, frid vare med dig, var tröst, var tröst. Och som han med mig talade, förmannade jag mig, och sade: Tala, min Herre; ty du hafver stärkt mig.[}/T Då tog åter en uppå mig, hvilken var såsom en menniska, och han stärkte mig;|T Och huru kan mins Herras tjenare tala med minom Herra, efter ingen magt är nu mer uti mig, och jag hafver ej heller någon anda mer?h{IT Och si, en som var lik ene mennisko, tog uppå mina läppar. Då öppnade jag min mun, och talade, och sade till honom, som för mig stod: Min Herre, mine ledamöter bäfva mig öfver synena, och jag hafver ingen magt mer;dzAT Och som han detta med mig talade, slog jag mitt ansigte neder åt jordena, och teg stilla.}ysT Men nu kommer jag till att undervisa dig, huru dino folke härefter gå skall, ty synen skall ske efter någon tid.Wx'T Men den Försten öfver det riket i Persien hafver ståndit mig emot i en och tjugu dagar, och si, Michael, en af de ypperste Förstar, kom mig till hjelp; då behöll jag segren när Konungenom i Persien.Tw!T Och han sade till mig: Frukta dig intet Daniel; ty ifrå första dagenom, då du af hjertat begärade förstå, och betvingade dig inför din Gud, äro din ord hörd, och jag är för dina skull kommen.RvT Och sade till mig: Du älskelige Daniel, gif akt uppå orden, som jag med dig talar, och res dig upp; ty jag är nu sänder till dig. Och då han sådant sade till mig, reste jag mig upp, och darrade.Wu'T Och si, en hand tog uppå mig, och halp mig uppå knän, och uppå händerna;ktOT Och jag hörde hans tal; och i det jag det hörde, seg jag neder uppå mitt ansigte till jordena.s+T Och jag blef allena, och såg den stora synena; men ingen magt blef uti mig, och min hy vardt förvandlad på mig, och jag hade ingen magt mer.>=<\urDetta säger Herren: För tre och fyra Israels lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de sälja de rättfärdiga för penningar, och de fattiga för ett par skor.V[%rUtan jag vill sända en eld i Juda han skall förtära palatsen i Jerusalem.pZYrDetta säger Herren: För tre och fyra Juda lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de förakta Herrans lag, och icke hålla hans rätter, och låta sina lögn förföra sig, hvilka deras fäder efterföljt hafva,mYSrOch jag skall borttaga domaren ifrå honom, och dräpa alla hans Förstar med honom, säger Herren. X rUtan jag vill sända en eld i Moab; han skall förtära palatsen i Kerioth, och Moab skall dö uti buller, rop och basunsklang.!W =rDetta säger Herren: För tre och fyra Moabs lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de hafva uppbränt Konungens ben i Edom till asko;dV CrSå skall då deras Konung, samt med sina Förstar, varda fången bortförd, säger Herren.;U qrUtan jag skall upptända en eld uppå murarna i Rabba; han skall förtära hans palats, då man ropandes varder i stridstidenom, och då vädret kommandes varder i stormstidenom.TT #r Detta säger Herren: För tre och fyra Ammons barnas lasters skull, vill jag intet skona dem; derföre, att de hafva sönderrifvit de hafvande qvinnor i Gilead, på det de skulle förvidga sina gränsor;XS +r Utan jag skall sända en eld till Theman; han skall förtära palatsen i Bozra. R r Så säger Herren: För tre och fyra Edoms lasters skull, skall jag intet skona honom; derföre, att han hafver förföljt sin broder med svärd, och förgjort honom hans barn, och alltid varit honom arg i sine vrede, och drifvit sina grymhet allt framgent;XQ +r Utan jag vill sända en eld uti murarna i Zor; han skall förtära hans palats.`P ;r Detta säger Herren: För tre och fyra lasters skull, den stadsens Zors, vill jag intet skona honom; derföre, att de än ytterligare bortdrefvo de fångar in uti Edoms land, och intet tänkte uppå brödraförbund;aO =rOch skall utkasta de inbyggare i Asdod, samt med honom som spirona håller, utur Askelon, och vända mina hand emot Ekron; så att förgöras skall hvad af de Philisteer ännu qvart blifvet är, säger Herren Herren.ZN /rUtan jag skall sända en eld uti murarna i Gaza; han skall förtära hans palats;@M {rSå säger Herren: För tre och fyra Gaza lasters skull, vill jag icke skona honom; derföre, att de hafva fångat än ytterligare de fångna, och fördrifvit dem bort uti Edoms land;hL KrOch jag skall sönderbryta bommarna i Damasco, och utrota inbyggarena på den markene Aven, samt med honom som spirona håller, utu det sköna huset; så att det folk i Syrien skall till Kir bortfördt varda, säger Herren.[K 1rUtan jag skall sända en eld uti Hasaels hus; han skall upptära Benhadads palats.J )rDetta säger Herren: För tre och fyra Damasci lasters skull, skall jag icke skona dem; derföre, att de hafva tröskat Gilead med jerntaggar;I 5rOch sade: Herren skall ryta af Zion, och låta höra sina röst af Jerusalem, att hjordmarken skall stå jämmerlig och Carmel ofvantill förtorkas.FH rDetta är det som Amos, den ibland herdarna var i Thekoa, öfver Israel sett hafver, uti Ussia tid, Juda Konungs, och i Jerobeams tid, Joas sons, Israels Konungs, tu år för jordbäfningen;[G/hOch jag skall icke låta deras blod ohämnadt blifva; och Herren skall bo i Zion.QFhMen Juda skall besuttet varda evinnerliga, och Jerusalem till evig tid.&EEhMen Egypten skall öde varda, och Edom en vild öken, för den orätts skull, som de på Juda barn bedrifvit hafva, och utgöto oskyldigt blod i deras land.VD%hPå den tiden skola bergen drypa sött vin, och högarna flyta mjölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle med vatten; och der skall utgå en källa ifrå Herrans hus; hon skall vattna den dalen Sittim.(CIhOch I skolen förnimma att jag, Herren, edar Gud, bor i Zion på mino helgo berge; då skall Jerusalem heligt vara, och inge främmande mera vandra derigenom.OBhOch Herren skall ryta utaf Zion, och låta höra sina röst utaf Jerusalem, så att både himmel och jord skola bäfva; men Herren skall vara sino folke en tillflykt, och Israels barnom ett fäste.UA#hSol och måne skola förmörkas, och stjernorna skola förhålla sitt sken.q@[hDet skall vara mycket folk här och der i skiljodalenom; ty Herrans dag är hardt när i skiljodalenom. ?h Slår till med liarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty pressen är full, och pressen löper öfver; ty deras ondska är stor.>h Står upp, I Hedningar, och drager upp till Josaphats dal; ty der vill jag sitta, till att döma alla Hedningar allt omkring. =h Gadder eder tillhopa, och kommer hit, alle Hedningar allt omkring, och församler eder; der skall Herren nederlägga dina starka.c<?h Görer af edrom plogbillom svärd, och af edrom liom spetsar; den svage hålle sig stark.~;uh Roper detta ut ibland Hedningarna: Helger ena strid, uppväcker de starka; låter komma och uppdraga allt krigsfolk;-:ShOch skall åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; de skola då sälja dem in uti rika Arabien, eno folke i fjerran land; ty Herren hafver det talat.|9qhSi, jag skall uppväcka dem ifrå det rum, dit I dem sålt hafven, och skall vedergällat eder uppå edart hufvud; 8 hDertill ock sålt Juda barn och Jerusalems barn de Greker, på det I ju skullen låta dem komma långt bort ifrå sina gränsor;o7WhI som hafven tagit mitt silfver och guld, och min sköna klenodier, och fört dem in uti edra kyrkor;^65hOch I af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hvad hafven I med mig att göra? Viljen I trotsa mig? Nu väl, om I trotsen mig, så skall jag snarliga och med hast vedergälla eder det uppå edart hufvud.v5ehOch kastat lott öfver mitt folk, och gifvit piltar för mat, och sålt pigor för vin, och fördruckit dem.4hSå vill jag sammansamka alla Hedningar, och skall föra dem neder i Josaphats dal, och vara der med dem till rätta, på mins folks och mins arfvedels Israels vägnar, att de hafva förstrött dem ibland Hedningarna, och delat emellan sig mitt land;q3 ]hTy si, uti de dagar och i den samma tidenom, när jag omvändandes varder Juda och Jerusalems fängelse;r2]h Och det skall ske: Ho som helst Herrans Namn åkallandes varder, han skall frälst varda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara, såsom Herren sagt hafver, och när de andra qvarblefna, de Herren kallandes varder.1hSolen skall förvandlad varda uti mörker, och månen uti blod, förr än den store och förskräckelige Herrans dag kommer.b0=hOch skall gifva undertecken i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdamb.\/1hOch vill jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfver tjenare och tjenarinnor;9.khOch derefter skall jag utgjuta min Anda öfver allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafva drömmar, och edre ynglingar skola se syner. -9hOch I skolen förnimma, att jag är midt ibland Israel, och att jag är Herren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer till skam varda.$,AhAtt I skolen hafva nog till att äta, och prisa Herrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafver; och mitt folk skall icke mer till skam varda.(+IhOch jag skall gifva eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här voro, den jag ibland eder sände, uppätit hafva;h*IhAtt ladorna varda fulla med korn, och presserna öfverflödighet af must och oljo hafva skola.7)ghOch I Zions barn, fröjder eder, och varer glade i Herranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifver, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tillförene;$(AhFrukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och vinträn skola väl bära.t'ahFrukta dig intet, du land, utan gläd dig, och var vid ett godt mod; ty Herren kan ock göra mägtig ting.&hOch skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifva honom bort uti ett torrt och öde land; nämliga hans ansigte bort emot hafvet österut, och hans ända bort emot yttersta hafvet; han skall ruttna och lukta för sina högfärds skull.Y%+hOch Herren skall svara, och säga till sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo tillfyllest, så att I skolen deraf nog hafva; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.L$hSå skall då Herren hafva nit om sitt land, och skona sino folke. # hLåter Presterna, Herrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: Herre, skona dino folke, och låt icke din arfvedel till skam varda, så att Hedningarna få råda öfver dem; hvi vill du låta säga ibland folken: Hvar är nu deras Gud?9"khFörsamler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafver de unga barn och däggobarn tillsammans; brudgummen gånge utu sinom kammar, och bruden utu sitt mak.Q!hBlåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tillhopa. hHo vet, han förbarmar sig ju ännu och efter sitt straff nåde beviser, till spisoffer och drickoffer Herranom edrom Gudi.@yh Rifver edor hjerta, och icke edor kläder, och vänder eder till Herran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.uch Så säger nu Herren: Vänder eder till mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.Sh Ty Herren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig; han skall uträtta hans befallning; ty Herrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?ykh För honom darrar landet, och himmelen bäfvar; sol och måne varda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;{h De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren. hIngen skall hindra den andra, utan hvar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre varda. hDe skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hvar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.\1hFolken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.3hDe springa ofvanpå bergen, lika som der vagnar bullrade, och såsom en låge dånar i halm, såsom ett mägtigt folk, som till strids rustadt är.KhDe äro till seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.H hFör honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en vild öken, och ingen skall undslippa honom.tahEn mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfver bergen; nämliga ett stort och mägtigt folk; hvilkets like tillförene icke varit hafver, och härefter icke varda skall i evig tid.  hBlåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty Herrans dag kommer, och är hardt när;  hJa, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.   hHerre, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene.] 5hO! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta.n WhSäden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt.e EhSå skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje.q  ]hAck, ve den dagen! Ty Herrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.  7hHelger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till Herrans edars Guds hus, och roper till Herran:E  h Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.F  h Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden.  h Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan. {h Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga.e Eh Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå Herrans hus; Presterna, Herrans tjenare, sörja.] 5hJämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull;  hDet samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne. hTy ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna. hVaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.F hNämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen.~ whSäger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande; hHörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?B hDetta är Herrans ord, som skedde till Joel, Pethuels son.H~ ^ Ephraim, bort med de afgudar. Jag skall bönhöra honom, och leda honom; jag vill vara såsom ett grönt furoträ; på mig skall man finna dina frukt. Ho är vis, den detta förstår, och klok, den detta märker? Ty Herrans vägar äro rätte, och de rättfärdige vandra deruppå; men öfverträdarena falla deruppå.)}K^Och skola åter sitta under hans skugga; af korn skola de föda sig, och blomstras lika som ett vinträ; hans åminnelse skall vara lika som vinet på Libanon. | ^Och hans grenar utvidga sig, att han skall vara så dägelig som ett oljoträ, och skall gifva en sådana god lukt som Libanon; {^Jag vill vara Israel lika som en dagg, att han skall blomstras såsom en ros, och hans rötter skola utsträcka sig såsom Libanon;zw^Så skall jag åter hela deras afträdelse; gerna vill jag hafva dem kär; då skall jag vända mina vrede ifrå dem.;yo^Assur skall intet hjelpa oss, och vi vilje icke mer rida på hästar, och icke mer säga till våra händers verk: I ären vår Gud; utan låt de faderlösa finna nåd när dig.2x]^Tager dessa orden med eder, och vänder eder om till Herran; och säger till honom: Förlåt oss alla synder, och gör oss godt, så vilja vi offra våra läppars oxar.bw=^Omvänd dig, Israel, till Herran, din Gud; ty du äst fallen för din misshandels skull.5v e^Samarien skall öde varda; ty de äro sinom Gud ohörsamme; de skola falla genom svärd, och deras unga barn sönderkrossade, och deras hafvande qvinnor sönderrefna varda.;uq^ *** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***Gt^ Men jag vill förlossa dem utu helvete, och hjelpa dem ifrå döden; död, jag skall vara dig ett förgift; helvete, jag skall vara dig en plåga; dock är trösten fördold för min ögon;s^ Ty honom skall ve varda, såsom ene barnafödersko; ty de äro oförsigtig barn. Den tid skall komma, att deras barn miste förgås.Lr^ Ephraims misshandel är sammanbunden, och hans synd är behållen;aq;^ Nu väl, jag gaf dig; en Konung i mine vrede, och skall taga honom bort i mine grymhet.p^ Hvar är din Konung, som dig hjelpa må uti alla dina städer; och dine domare, der du af sade: Gif mig Konung och Förstar?No^ Israel, du rörer dig i olycko; ty din hälsa står allena när mig.Wn'^ Jag skall möta dem lika som en björn, hvilkom hans ungar borttagne äro, och skall sönderrifva deras förstockada hjerta, och skall uppfräta dem der, såsom ett lejon; vilddjur skola rifva dem sönder.}ms^ Så skall jag ock varda emot dem lika som ett lejon, och lika som en parder; på vägenom vill jag vakta efter dem. l ^ Men efter de födde äro, så att de äro mätte vordne, och nog hafva, upphäfver sig deras hjerta; derföre förgäta de mig.Ek^ Jag lät mig ju vårda om dig i öknene, i eno torro lande.j)^ Men jag är Herren, din Gud, allt ifrån Egypti land; och du skulle ju ingen annan Gud känna, utan mig; och ingen Frälsare, utan mig allena.i3^ De samme skola hafva morgonmoln, och den dagg som bittida faller; ja, lika som agnar, de utaf loganom bortblåsa, och såsom röken af en skorsten.yhk^ Men nu synda de än mycket mer, och göra beläte af sitt silfver, såsom de dem upptänka kunna, nämliga afgudar, de dock alltsammans smedsverk äro; likväl predika de om dem, att den som kalfvarna kyssa vill, han skall offra menniskor.g ^ Då Ephraim lärda afguderi med magt, vardt han i Israel upphöjd; sedan syndade de genom Baal, och vordo deröfver dräpne.%fC^ Men nu förtörnar honom Ephraim genom sina afgudar; derföre skall deras blod komma öfver dem, och deras herre skall vedergälla dem deras försmädelse.se_^ Men derefter förde Herren Israel utur Egypten, genom en Prophet, och lät bevara honom genom en Prophet.tda^ Jacob miste fly uti Syrie land, och Israel måste tjena för ena hustru; för ena hustru måste han vakta.c^ Uti Gilead är alltsamman afguderi, och i Gilgal offra de oxar fåfängeliga, och hafva så mång altare, som skylarna på åkren stå.b^ Och talar till Propheterna; och jag är den som så många prophetier gifver, och förkunnar genom Propheterna, ho jag är.a^ Men jag, Herren, är din Gud, allt ifrå Egypti land, och den dig låter ännu i hyddom bo, såsom man i årstider plägar;v`e^ Ty Ephraim säger: Jag är rik, jag hafver nog; man skall intet ondt finna i allt mitt arbete, det synd är.N_^ Men köpmannen hafver en falsk våg i sine hand, och bedrager gerna.m^S^ Så omvänd dig nu till din Gud; gör barmhertighet och rätt, och hoppas allstädes uppå din Gud.9]m^ Men Herren är Gud Zebaoth; Herre är hans Namn.\#^ Han kämpade med Ängelen, och vann; ty han gret, och bad honom; der hafver han ju funnit honom i BethEl, och der hafver han talat med oss.o[W^ Ja, ( säga de ) han hafver undertryckt sin broder i moderlifvena, och af allo magt kämpat med Gudi.|Zq^ Derföre skall Herren beskärma Juda, och hemsöka Jacob efter hans vägar, och löna honom efter hans förtjenst.,Y S^ Men Ephraim gapar efter väder, och löper efter östanväder, och gör hvar dag mer afguderi och skada; de göra förbund med Assur, och föra balsam uti Egypten;0XY^ Uti Ephraim är allstädes afguderi emot mig, och i Israels hus falsk Gudstjenst; men Juda håller sig ännu fast intill Gud, och till den rätta heliga Gudstjensten.!W;^ Och de uti Egypten skola ock förskräckas, såsom en fogel; och de i Assurs land, lika som dufvor; och jag vill sätta dem uti sin hus, säger Herren.V%^ Då skall man efterfölja Herran, och han skall ryta såsom ett lejon; och när han ryter, så skola de förskräcka sig, som vesterut äro._U7^ Att jag icke göra vill efter mina grymma vrede, eller vända mig till att jag platt förderfvar Ephraim; ty jag är Gud, och icke menniska, och är den Helige ibland dig dock skall mitt rike icke vara i stadenom.uTc^ Hvad skall jag göra af dig, Ephraim? Huru skall jag dock plåga dig, Israel? Skall jag icke med rätto göra såsom Adama, och tillpynta dig lika som Zeboim? Men mitt hjerta hafver ett annat sinne; min barmhertighet är så brinnande; S ^ Mitt folk hafver ingen lust till att vända sig till mig och ehuru man predikar dem, så skickar sig dock ingen till att höra.R^ Derföre skall svärdet komma öfver deras städer, och skall förtära och uppfräta deras bommar, för deras anslags skull. Q^ På det han ju icke skulle vända sig åt Egypti land igen. Så är nu Assur vorden deras Konung; ty de ville intet omvända sig.uPc^ Jag lät dem draga ett lustigt ok, och gå med mjuka tömmar: och jag tog oket utaf dem, och gaf dem foder;eOC^ Jag tog Ephraim i hans arm, och ledde honom; men de hafva nu förgätit, huru jag halp dem.kNO^ Men när man nu kallar honom, så vända de sig bort, och offra Baalim, och röka inför beläte.[M 1^ Då Israel ung var, hade jag honom kär, och kallade honom, min son, utur Egypten. L^ Rätt så skall eder ock gå i BethEl, för edra stora ondskos skull, att Israels Konung skall om morgonen bittida nederlagd varda.HK ^ Så skall upphäfva sig ett rumor i ditt folk, så att all din fäste skola förstörd varda, lika som Salman Arbeels hus förderfvade i stridenes tid, då modren öfver barnen slagen vardt.J^ Ty I plöjen ogudaktighet, och uppskären orättfärdighet, och äten lögns frukt. Efter du nu förlåter dig uppå dina mänga hjeltar,.IU^ Derföre sår rättfärdighet, och uppskärer kärlek, och plöjer annorlunda, medan tid är att söka Herran, tilldess han kommer, och lärer eder rättfärdighet.EH^ Ephraim är en kalf, som sig leda låter; jag skall ock en gång tröska med honom, och vill fara öfver hans sköna hals; jag skall lära Ephraim rida, och Juda plöja, och Jacob harfva.G-^ Utan jag skall näpsa dem efter min vilja; så att folk skola komma församladt öfver dem, när jag spänner dem före med deras båda kalfvar.1F[^ Israel, du hafver syndat allt ifrå Gibea tid; dervid hafva de ock blifvit; men en sådana strid, som emot de onda menniskor i Gibea skedde, den skall intet fatta dem; ^ Israel är ett onyttigt vinträ vorden, hans frukt är ock alltså; så mycken frukt som han hafver, så mång altare gör han; der landet aldrabäst är, der sikta de aldraskönesta kyrkor.=w^ Min Gud skall förkasta dem, derföre att de icke ville höra honom; och de måste gå villeråda ibland Hedningarna.4<a^ Ephraim är slagen, hans rot är borttorkad så att de ingen frukt mer bära kunna; och om de än födde, så vill jag dock, den åstundada fruktena af deras lifve döda.P;^ All deras arghet sker i Gilgal; der hatar jag dem, och skall, får deras onda väsendes skull, drifva dem bort utu mitt hus, och ingen kärlek mer bevisa dem; ty alle deras Förstar äro affällige.h:I^ Herre, gif dem; men hvad vill du gifva dem? gif dem ofruktsamma qveder, och försinade bröst.|9q^ Ephraim, som mig synes, är planterad och skön lika som Tyrus; likväl måste han nu få dråparenom sin barn ut."8=^ Och om de än uppfödde sin barn, så vill jag dock göra dem arfvingalösa, så att de skola intet folk vara; och ve dem, när jag ifrå dem viken är.7^ Derföre måste Ephraims härlighet bortflyga såsom en fogel; så att de hvarken skola föda, hafvande vara, eller afla.v6e^ Jag fann Israel i öknene lika som vindrufvor, och såg edra fäder lika som de första fikon på fikonaträt; men derefter gingo de till Baal Peor, och lofvade sig till den skamliga afguden, och vordo ju så styggelige som deras bolar.5/^ De gå allt för djupt deruti, och äro förderfvade, såsom i Gibea tid; derföre skall han komma deras ondsko ihåg, och hemsöka deras synder.<4q^ De väktare i Ephraim höllo sig ett skifte intill min Gud; men nu äro de Propheter, som lägga honom snaro på alla hans vägar, genom det hetsliga afguderi, uti sins guds hus.a3;^ Hemsökningstiden är kommen, vedergällelsetiden; det skall Israel väl förnimma; Propheterna äro galne, och de andelige äro ursinnige, för dina stora missgerning, och för det stora hetsliga afguderiets skull.P2^ Si, de måste bort för förderfvarenom, Egypten skall hemta dem tillhopa, och Moph skall begrafva dem; nässla skall växa, der nu deras lustiga afgudars silfver står; och törne uti deras hyddom.G1^ Hvad viljen I då göra uti årstidom, och Herrans högtidom?+0O^ Der kunna de intet göra Herranom drickoffer af vin, eller eljest honom något till vilja; deras offer skall vara lika som de bedröfvades bröd, af hvilkom orene varda alle de som deraf äta; ty sitt bröd måste de äta för sig sjelf, och det skall intet varda buret in uti Herrans hus. / ^ Och de skola icke blifva uti Herrans land; utan Ephraim måste åter in uti Egypten, och måste äta uti Assyrien det orent är.a.;^ Derföre skola ladorna och presserna intet föda dig; och vinet skall dig intet lyckas.H- ^ Du behöfver icke fröjda dig, Israel, eller berömma dig öfver annor folk; ty din Gudstjenst är ett horeri emot din Gud, der du nytto med söker, att alla lador måga varda fulla med korn. : ~}R|{{zz1yy)xx-wmvvxuttpssOr]qqppjooTnnnmm%lnk~kjjIiiPhsh"ffaeeXdcc2bb"aaR`__U^^]]C\\6[ZZ\YXXWW&VUU7TSbRRYQPONN+M1LKK JmIIH[GFF'EqEDyCBBAA=@@>?p>==-,j#c g p . :Zq:.G WMen i yttersta dagarna skall det berget, som Herrans hus uppå står, beredt varda, högre än all berg, och upphöjdt öfver högarna; och folk skola löpa dertill.F1 Derföre skall Zion för edra skull upplöjd varda såsom en åkermark, och Jerusalem varda till en stenhop, och templets berg till en skogsbacka.^E5 Hans höfdingar döma för skänker, hans Prester lära för lön, och hans Propheter prophetera för penningar, förlåta sig uppå Herran, och säga: Är icke Herren ibland oss? Oss kan ingen olycka uppåkomma.AD} I som uppbyggen Zion med blod, och Jerusalem med orätt.C7 Så hörer dock detta, I höfvitsmän i Jacobs hus, och I Förstar i Israels hus, I som styggens vid rätten, och förvänden allt det redeligit är;B/Men jag är full med kraft och Herrans Anda; full med rätt och starkhet, att jag förkunna tör Jacob sin öfverträdelse, och Israel sina synd.AOch Siarena skola till skam varda, och spåmännerna till spott; och måste allesamman skyla sig om munnen, efter der är intet Guds ord.#@?Derföre skall edor syn varda till en natt, och edar spådom till ett mörker; solen skall nedergå öfver Propheterna, och dagen öfver dem mörk varda.X?)Detta säger Herren, emot de Propheter som förföra mitt folk: De predika, att det skall gå väl, när man gifver dem äta; men om man intet gifver dem i munnen, sa predika de, att ett örlig skall komma.R>Derföre, när I nu till Herran ropande varden, så skall han intet vilja höra eder utan skall fördölja sitt ansigte för eder på den samma tiden, såsom I med edro onda väsende förtjent hafven.L=Och äten mins folks kött och när I hafven dragit dem hudena af, så slån I dem ock benen sönder, och stycken det ifrå hvartannat; lika som uti ena gry to, och lika som kött uti en kettil.k<OMen I haten det goda, och älsken det onda; I skinnen dem hudena af, och köttet ifrå deras ben;; #Och jag sade: Hörer dock, I höfvitsmän i Jacobs hus, och I Förstar i Israels hus; I skullen med rätto vara de som veta hvad rätt är;$:A Hjelten skall för dem slå sig igenom; de skola slå sig igenom, och gå ut och in genom porten; och deras Konung skall gå för dem, och Herren främst.r9] Men jag vill församla dig, Jacob, allan samman, och låta de qvarblefna i Israel tillhopakomma. Jag vill hafva dem tillhopa, såsom en hjord uti ett fårahus, och så som en hjord uti sina hyddo; så att det skall gny af menniskom.8 Fore jag med drafvel, och vore en lögnpredikare, och predikade huru de dricka och svälja skulle, det vore en Prophet för detta folk.7 Derföre står upp, I måsten edar väg; I skolen här intet blifva. För deras afguderis skull måste de svårliga förderfvade varda.z6m I drifven mins folks qvinnor ifrå sin lustiga hus, och borttagen allstädes min prydelse ifrå deras unga barn. 59Men mitt folk skickar sig så, att jag deras fiende vara; måste; ty de röfva både kjortel och mantel af dem som säkre gå lika som uti ett örlig.(4IJacobs hus tröster sig alltså: Menar du, att Herrans Ande är så all borto? Skulle han detta vilja göra? Det är sant, mitt tal är ljufligit dem frommom.t3aDe säga: Man skall intet predika: ty sådana predikan kommer oss intet vid; vi varde intet så till skam.D2Ja väl, I skolen ingen del behålla uti Herrans menighet.o1WPå den tiden skall man sjunga ena viso om eder, och klaga: Det är ute: skall man säga: Vi äre förstörde; mins folks land tär en främmande herra. När skall han äter skifta oss åkrarna till, som han oss borttagit hafver?;0oDerföre säger Herren alltså: Si, jag tänker något ondt öfver detta slägte, der I edran hals icke skolen undandraga, och icke gå så stolte; ty det skall vara en ond tid./De rifva åkrar till sig, och taga hus, hvilka de vilja; alltså bedrifva de våld med hvars och ens hus, och med hvars och ens arf.+. QVe dem som fara efter att göra skada, och hafva ondt för händer uti sina sänger, att de det om morgonen, då ljust varder, fullkomna skola; ty de äro herrar.- -Låt afskära håren, och gack kullot öfver din dägeliga barn; gör dig platt kullot, såsom en örn; ty de äro fångne ifrå dig bortförde.p, [Jag skall föra dig, o Maresa, den rätta arfvingan; och det härliga Israels rike skall varda en kula.t+ cDu måste gifva fångar, sil väl som Gath. Dem stadenom Achsib skall fela förbundet med Israels Konungar.* % Du stad Lachis, spänn trafvare före, och far dädan; ty du hafver varit dottrene Zion ett exempel till synd, och hållit Israels afguderi. )  Den ohörsamma staden hoppas, att det skall icke varda så ondt; men olyckan skall komma ifrå Herranom, och intill Jerusalems port."( ? Du sköne stad måste omkull med all skam; den stolte varder intet mer prålandes för ångests skull; ty grannen skall taga ifrå honom hvad han hafver.'  Förkunner det ju icke i Gath: låter icke höra, att I gråten; utan går in uti sörjokammaren, och sätter eder i asko. &  Ty till dess plågo är intet råd, hvilken allt intill Juda kommen är, och skall räcka, allt intill mins folks port i Jerusalem.% Der måste jag gråta öfver, och jämra mig; jag måste gå blott och naken; jag måste klaga såsom drakar, och sörja såsom strutser;R$ Alle dess afgudar skola sönderslagne varda, och all dess vinning med eld uppbränd varda, och skall jag utöda all dess beläte; ty de äro sammankomne af skökolön, och skola åter skökolön varda.-# UOch jag vill göra Samarien till en stenhop i markene, den man lägger omkring en vingård, och skall bortsläpa dess stenar uti dalen, och bryta det neder i grund.P" Allt detta för Jacobs öfverträdelses skull, och för Israels hus synders skull. Hvilken är då Jacobs öfverträdelse? Är det icke Samarien? Och hvilka äro Juda höjder? Är det icke Jerusalem?! Så att bergen skola smälta under honom, och dalarna skola refna; såsom vax smälter för eldenom, såsom vatten som nederåt flyta.b  ?Ty si, Herren skall utgå af sitt rum, och nederkomma, och gå uppå höjderna i landena; Hörer, all folk; märk till, du land, och hvad deruti är; ty Herren Herren hafver att tala med eder; ja, Herren utu sitt helga tempel.  =Detta är Herrans ord, som skedde till Micha af Maresa, uti Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid; det han såg öfver Samarien och Jerusalem.fE Och jag skulle icke jämra mig öfver Nineve, en sådana stor stad, der mer uti är än hundradetusend och tjugutusend menniskor, som intet veta åtskilja mellan sina högra hand och den venstra; dertill ock mycken djur?:m Och Herren sade: Du jämrar dig om kurbitsen, der du intet uppå arbetat hafver, och hafver ej heller låtit henne uppväxa, hvilken i ene natt vardt, och i ene natt förgicks;  Då sade Gud till Jona: Menar du, att du skäliga vredgas om kurbitsen? Och han sade: Jag må väl vredgas allt intill döden.lQMen då solen uppgången var, förskaffade Gud ett torrt östanväder, och solen stack Jona uppå hufvudet, så att han vanmägtig vardt. Då önskade han sine själ döden, och sade: Jag ville heldre vara död, än lefvandes.zmMen Gud förskaffade en matk om morgonen, då morgonrodnen uppgick; han åt kurbitsen, så att hon förtorkades.H Men Herren Gud förskaffade en kurbits; den växte öfver Jona, att hon skulle skygga öfver hans hufvud, och vederqvicka honom i hans vedermödo; och Jona gladdes fast öfver den kurbitsen.>uOch Jona gick utu staden, och satte sig östan för staden, och gjorde sig der ena hyddo; der satte han sig neder i skuggan, tilldess han måtte se hvad stadenom vederfaras skulle.<sMen Herren sade: Menar du, att du skäliga vredgas?^5Så tag då nu mina själ ifrå mig, Herre; ty jag vill heldre vara död, än lefva.1Och bad till Herran, och sade: Ack! Herre, det är det som jag sade, då jag ännu var i mitt land; derföre jag ock ville det förekomma, och fly till hafs; ty jag vet att du äst en nådelig Gud, barmhertig, långmodig, och af stor mildhet, och låter dig ångra det onda.; sDet förtröt Jona ganska storliga, och vardt vred;/W Då nu Gud såg deras gerningar, att de omvände sig ifrå sinom onda väg, ångrade Gudi det onda, som han talat hade att han dem göra ville; och gjorde det intet.xi Ho vet? Gud måtte omvända sig, och ångra det, och vända sig ifrå sine grymma vrede, att vi icke förgås.+OOch skola taga säcker om sig, både folk och fä, och ropa stadeliga till Gud; och hvar och en vände sig ifrå sinom onda väg, och ifrå sina händers ondsko.r]Och lät utropa och säga i Nineve, af Konungens och hans väldigas befallning, alltså: Det skall hvarken menniska eller djur, hvarken fä eller får något smaka; och man skall intet hafva dem i bet, eller låta dem vatten dricka;-Och då det kom för Konungen i Nineve, stod han upp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sig, och satte sig i asko; wDå trodde de Ninevitiske män uppå Gud, och läto predika fasto, och drogo säcker uppå sig, både store och små. Och då Jona begynte ingå ena dagsreso in i staden, predikade han, och sade: Det är ännu fyratio dagar, och så skall Nineve förgås. {Då stod Jona upp, och gick bort till Nineve, såsom Herren sagt hade; men Nineve var en Guds stad, tre dagsresor stor;q [Statt upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika honom den predikan, som jag dig säger.?  {Och Herrans ord skedde annan gång till Jona, och sade:3_ Men jag vill offra med tacksägelse. Min löfte vill jag betala Herranom, att han mig hulpit hafver. Och Herren sade till fisken, och han utsputade Jona in uppå landet.jM Men de som förlåta sig uppå sina gerningar, hvilka dock intet äro, de akta intet om nådena.r]Då min själ öfvergaf sig, tänkte jag uppå Herran, och min bön kom till dig, uti ditt helga tempel.7Jag sönk neder till bergsgrunden, jorden hade beslutit mig med sina bommar evinnerliga; men du hafver fört mitt lif utu förderfvet, Herre min Gud.oWVattnen omhvärfde mig allt intill mitt lif; djupet omgrep mig, sjövassen öfvertäckte mitt hufvud.lQJag tänkte, att jag bortkastad var ifrå din ögon; men jag skall ännu få se ditt helga tempel.Du kastade mig uti djupet, midt i hafvet, så att floderna kommo omkring mig; alle dine våger och böljor gingo öfver mig.  Och han sade: Jag ropade till Herran i mine ångest, och han svarade mig; jag ropade utu helvetes buk, och du hörde mina röst.9mOch Jona bad till Herran sin Gud, i fiskens buk;| sOch Herren förskaffade en stor fisk, till att uppsluka Jona; och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.:~ q*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***]} 5Och de togo Jona, och kastade honom i hafvet; då vände hafvet igen af sinom storm.B| Då ropade de till Herran, och sade: Ack! Herre, låt oss icke förgås för denna mansens själs skull, och räkna oss icke oskyldigt blod till; ty du, Herre, gör, såsom dig täckes.{ { Och männerna rodde, att de måtte åter komma till lands igen; men de kunde intet: ty hafvet gick svårliga uppå dem.z / Han sade till dem: Tager och kaster mig i hafvet, så stillas eder hafvet; ty jag vet, att sådana stor storm öfver eder kommer för mina skull.y   Då sade de till honom: Hvad skole vi då göra med dig, på det hafvet måtte oss stilla varda? Ty hafvet gick fast uppå dem.$x C Då fruktade männerna storliga, och sade till honom: Hvi hafver du då detta gjort? Ty de visste, att han flydde ifrå Herranom; ty han hade sagt dem det.yw m Han sade till dem: Jag är en Ebreer, och fruktar Herran Gud af himmelen, som hafvet och det torra gjort hafver.)v MDå sade de till honom: Säg oss, hvarföre går oss så illa? Hvad är din handel, och hvadan äst du kommen? Utaf hvad land äst du, och af hvad folk äst du?5u eOch den ene sade till den andra: Kommer, vi vilje kasta lott, att vi förfara måge, för hvilkens skull oss så illa går. Och då de kastade lotten, råkade det på Jona.,t SDå gick skepparen till honom, och sade till honom: Hvi sofver du? Statt upp, åkalla din Gud, att Gud tilläfventyrs ville tänka uppå oss, att vi icke förgås.Us %Och skeppmännerna fruktade sig, och ropade hvar och en till sin gud, och kastade de tyg, som i skeppena voro, uti hafvet, att det skulle lättare varda; men Jona var stigen neder i skeppet, låg och sof.r )Då lät Herren komma ett stort väder uppå hafvet, och en stor storm upphof sig på hafvet, så att man mente att skeppet skulle söndergå.}q uMen Jona stod upp, och flydde ifrå Herranom, och ville ut till hafs, och kom neder till Japho; och då han fann ett skepp, som till hafs fara ville, gaf han skepplön, och steg deruti, på det han skulle fara med dem till hafs, ifrå Herranom.wp iUpp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika derinne; förty hans ondska är kommen upp för mig.JurDe der nu svärja vid Samme synd, och säga: Så sant som din gud i Dan lefver; så sant som din gud i BerSeba lefver; ty de skola så falla, att de intet skola kunna uppstå igen.RIr På den tiden skola sköna jungfrur och ynglingar försmäkta af törst;.HUr Så att de skola löpa omkring hit och dit, ifrå det ena hafvet till det andra, ifrå norr och till öster, till att söka Herrans ord, och skola dock icke finnat.3G_r Si, tiden kommer, säger Herren Herren, att jag skall sända en hunger i landet; icke en hunger efter bröd, eller törst efter vatten, utan efter att höra Herrans ord;F)r Jag skall förvända edra högtidsdagar sorg, och alla edra visor i klagogråt; och jag skall låta komma en säck öfver alla länder, och göra all hufvud kullot; och skall göra dem ena sorg, lika som man sörjer öfver enda sonen; och de skola få en ömkelig ända.Er På den tiden, säger Herren Herren, skall jag låta solena nedergå om middagen, och landet mörkt varda om ljusa dagen._D7rSkulle för slik styckers skull landet icke bäfva, och alla inbyggarena gråta? Ja, det skall alltsamman lika som med en flod öfverlupet, och bortfördt, och öfvertäckt varda, lika som floden gör uti Egypten.CwrHerren hafver svorit emot Jacobs högfärd: Hvad gäller, om jag sådana deras gerningar evinnerliga förgäta skall?B}rPå det vi måge få de fattiga under oss för penningar, och de torftiga för ett par skor, och sälja agnar för korn?PArOch sägen: När vill då den nymånaden hafva en ända, att vi måge korn sälja? och Sabbathen, att vi måge hafva kom falt, och förminska skäppona, och förhöja siklen, och förfalska vigtena?]@3rHörer detta, I som förtrycken den fattiga, och förderfven den elända i landena;4?arOch de visor uti kyrkomen skola uti gråt vända varda på den tiden, säger Herren Herren. Der skola mäng död lekamen ligga allestäds, de man skall hemliga bortbära.;>orOch han sade: Hvad ser du, Amos? Men jag svarade: En korp; med sommarfrukt. Då sade Herren till mig: Änden är kommen på mitt folk Israel; jag vill icke mer öfverse med dem.S= !rHerren Herren viste mig ena syn; och si, der stod en korg med sommarfrukt.<rDerföre säger Herren alltså: Din hustru skall i stadenom skämd varda, och dine söner och döttrar skola falla genom svärd, och din åker skall med snöre utdelad varda; men du skall dö uti ett orent land, och Israel skall utu sitt land fördrifven varda.k;OrSå hör nu Herrans ord: Du säger: Prophetera intet emot Israel, och tala intet emot Isaacs hus.t:arMen Herren tog mig ifrå hjordenom, och Herren sade till mig: Gack bort, och prophetera mino folke Israel.9rAmos svarade, och sade till Amazia: Jag är ingen Prophet, eller någon Prophetes son; utan jag är en fäherde, den mulbär afhemtar.X8)r Och prophetera intet mer i BethEl; ty det är Konungens kyrka och riksens hus.{7or Och Amazia sade till Amos: Du Siare, gack hädan, och fly in uti Juda land, och föd dig der, och prophetera der;{6or Ty Amos säger alltså: Jerobeam måste dö genom svärd, och Israel skall varda fången bortförd utu sitt land.35_r Då sände Amazia, Presten i BethEl, till Jerobeam, Israels Konung, och lät säga honom: Amos gör ett uppror emot dig uti Israels hus. Landet orkar icke lida hans ord. 4r Utan Isaacs höjder skola förödda, och Israels kyrkor förlagda varda; och jag vill stå upp med svärdena öfver Jerobeams hus.M3rOch Herren sade till mig: Hvad ser du, Amos? Jag sade: Ett mätosnöre. Då sade Herren till mig: Si, jag skall draga ett mätosnöre midt igenom mitt folk Israel, och intet mer öfverse med dem;2#rMen han viste mig denna synena; och si, Herren stod på enom mur, den med eno mätosnöre mäld var, och han hade mätosnöret i sine hand.[1/rDå ångrade Herranom det ock; och Herren Herren sade: Det skall icke heller ske.m0SrDå sade jag: Ack! Herre Herre, håll upp; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa.5/crHerren Herren viste mig ena syn; och si, Herren Herren kallade elden till att straffa, dermed han skulle förtära ett stort djup: och han bortfrätte allaredo ett stycke.R.rDå ångrade det Herranom; och Herren sade: Nu väl, det skall icke ske."-=rSom de nu ville bortfräta allan grödan på landena, sade jag: Ack! Herre Herre, var nådelig; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa.0, [rHerren Herren viste mig ena syn; och si, der stod en, som gjorde gräshoppor, rätt då som kornet begynte skjuta sig i ax, sedan Konungen hade låtit klippa sin får.E+rDerföre, si, jag skall uppväcka ett folk öfver eder af Israels hus, säger Herren Gud Zebaoth; det skall tränga eder ifrå det rummet, der man går till Hamath, intill pilträbäcken.p*Yr Och förtrösten eder uppå det som platt intet är, och sägen: Äro vi icke mägtige och starke nog?)r Ho kan ränna med hästom, eller plöja med oxom på hälleberget? Ty I vänden rätten uti galla, och rättvisones frukt uti malört;(r Ty si, Herren hafver budit, att man skall slå de stora husen, att de skola få refvor, och de små husen, att de få hål.2']r Så att hvars och ens faderbroder och moderbroder tager honom, och måste draga hans ben utu huset, och säga till den som i husens kammar är: Äro der ock flere? Och han skall svara: De äro alle sin kos: och skall säga: Var tillfrids; ty de ville icke, att man på Herrans Namn tänka skulle.M&r Och om än tio män qvare blefvo uti ett hus, skola de likväl dö;X%)rTy Herren Herren hafver svorit vid sina själ, säger Herren Gud Zebaoth: Mig förtryter Jacobs högfärd, och är deras palatsom gramse; och jag skall desslikes öfvergifva staden, med allt det deruti är.${rDerföre skola de nu gå främst ibland dem som fångne bortförde varda; och de prålares slösande skall återvända.o#WrOch dricken vin utu skålar, och smörj en eder med balsam; och bekymrer eder intet om Josephs skada.G"rOch spelen på psaltare, och dikten eder visor, såsom David;!}rOch liggen i elphenbenssängar, och prålen på edor tapeter; och äten det bästa, af hjordenom, och de gödda kalfvar;_ 7rLikväl vordo de förjagade, då deras onda stund kom; och I regeren med öfvervåld;kOrGår bort till Calne, och skåder; och dädan bort till Hamath, den stora staden; och drager dädan neder till Gath de Philisteers, hvilka bättre Konungarike varit hafva än dessa, och deras gränsa större än edor gränsa;2 _rVe dem stoltom i Zion, och dem som förlåta sig uppå Samarie berg, hvilke sig hålla får de aldrabästa i hela verldene; och regera i Israels hus, såsom dem täckes.iKrSå skall jag låta föra eder hädan bort till Damascus, säger Herren, som Gud Zebaoth heter.zmrI bären edars Molochs hyddor, och edra afgudars beläte, och edra gudars stjerno, som eder sjelfve gjort haden.{orHafven I, af Israels hus, ock offrat mig slagtoffer och spisoffer i öknene, i fyratio år långt? Ja, skönliga.b=rMen rätten skall uppenbarad varda lika som vatten, och rättvisan såsom en stark flod.[/rHaf bort dina visors buller ifrå mig; ty jag orkar icke höra ditt psaltarespel.'rOch om I mig än offraden bränneoffer och spisoffer, så hafver jag dock ingen lust dertill; så orkar jag ock icke se edart feta tackoffer.verJag är edrom högtidom gramse, och föraktar dem, och kan icke lida edart rökoffer uti edra församlingar.QrTy Herrans dag skall ju vara mörk, och icke ljus; skum, och icke klar?=srLika som då någor flydde för ett lejon, och honom mötte en björn; och lika som någor in uti ett hus komme, och ledde sig med handene utmed väggene, och en orm stunge honom.mSrVe dem som begära Herrans dag! Hvad skall han eder? Ty Herrans dag är ett mörker, och icke ljus;gGrUti alla, vingårdar skall klagogråt vara; ty jag vill fara fram ibland eder, säger Herren.mSrDerföre, så säger Herren Gud Zebaoth, Herren: Det skall varda klagogråt på alla gator, och på alla vägar skall man säga: Ack ve, ack ve! Och man skall kalla åkermannen till sorg, och till klagogråt den der gråta kan.rHater det onda, och älsker det goda; skaffer rätt i portenom; så skall Herren Gud Zebaoth vara nådelig öfver de igenlefda i Joseph.rSöker det goda, och icke det onda, på det I lefva mågen; så skall Herren Gud Zebaoth vara med eder, såsom I berömmen.Nr Derföre måste den kloke tiga på den tiden; ty det är en ond tid.;or Ty jag vet edor öfverträdelse, den mycken är, och edra synder, de der starka äro; huru I trängen de rättfärdiga, och tagen gåfvor, och undertrycken de fattiga i domenom.q [r Derföre, efter I undertrycken den fattiga, och tagen korn af honom i storom bördom, så skolen I icke bo uti husomen, som I af huggen sten uppbyggt hafven, och icke dricka det vin, som I uti de sköna vingårdar planterat hafven.t ar Men de äro honom gramse, som dem uppenbara straffar, och hafva en styggelse vid den som helsosamt lärer.y kr Den der en förstöring beställer öfver den starka, och låter komma en förstöring öfver den fasta staden.; orHan gör sjustjernorna och Orion han gör af mörkret morgonen, och af dagen mörka nattena; han kallar vattnet i hafvena, och gjuter det uppå jordenes krets; han heter Herren;\ 1rI som förvänden rätten uti malört, och stöten rättvisona neder till jordena;'rSöker Herran, så skolen I lefva, på det i Josephs huse icke uppågå skall en eld, hvilken förtärer, och icke utsläckas kan uti BethEl.(IrSöker icke BethEl, och kommer intet till Gilgal, och går icke till BerSeba; förty Gilgal, skall varda fånget bortfördt, och BethEl skall i jämmer komma.W'rDerföre, så säger Herren till Israels hus: Söker mig, så skolen I lefva.A{rTy så säger Herren Herren: Den staden, der tusende utgå, der skola icke utan hundrade qvar blifva i och der hundrade utgå, skola icke utan tio igen behållne blifva i Israels bus.rJungfrun Israel är fallen, så att hon intet mer uppstå kan; hon är stött neder till jordena, och ingen är som upphjelper henne.b ?rHörer, I af Israels hus, detta ordet: ty jag måste göra denna klagovisona öfver eder.Nr Ty si, han är den som gör bergen, skapar vädret, och kungör menniskone hvad hon tala skall; han gör morgonrodnan ( och ) mörkret; han går på jordenes höjder; han heter Herren Gud Zebaoth.  r Derföre vill jag så göra med dig, Israel; efter jag nu så vill göra med dig, så skicka dig Israel, Och gack emot din Gud.Er Jag omstörte somliga af eder, lika som Gud omstörte Sodom och Gomorra, så att I voren som en brand, den utur eldenom ryckt varder; likväl vänden I eder intet till mig, säger Herren.wr Jag sände pestilentie ibland eder, lika som uti Egypten; jag drap edra unga män med svärd, och lät bortföra edra hästar fångna; jag lät stanket af edrom lägrom gå upp i edra näso; likväl omvänden I eder icke till mig, säger Herren.[~/r Jag plågade eder med torko, och med brandkorn; så åto ock gräsmatkar upp allt det i edra lustgårdar, vingårdar, på fikonaträ och oljoträ växte; likväl omvänden I eder intet till mig, säger Herren. ~~}||w{{-zKy@xx&w$vuu2t^srrqppoomnnn9mm1ll=kLjii!hggg&feesdcc*b0ac``8__2^]]]@\d[[==E<_;::99y88<77(6V55433 22%11-0//.-,,:+H**4))((X'&%%N$$,#""m"! zyhiq)t k6u[ "I P  M  w:2OBuI Men Herren, som ibland dem är, lärer väl rätt, och gör intet ondt; han låter hvar morgon uppenbarliga lära sina rätter, och håller intet upp; men de onde vilja intet; lära skämmas.yHans Propheter äro lösaktige och föraktare; hans Prester oskära helgedomen, och bedrifva våld under lagsens sken.Hans Förstar äro derinne rytande lejon, och hans domare ulfvar om aftonen, hvilka intet låta qvart blifva intill morgonen.ykHan vill intet höra, eller låta sig tukta; han vill icke trösta uppå Herran, eller hålla sig till sin Gud.; sVe dem styggeliga, slemma, och tyranniska stadenom. Denne är den lustige staden, den så säker bodde, och sade i sitt hjerta: Jag äret, och ingen annan. Huru är han så öde vorden, så att djuren bo derinne; och hvilken som der framom går, han hvisslar till honom, och slår med handene öfver honom?^ 5Så att sig deruti lägra skola allahanda djur ibland Hedningarna; och rördrommar och ufvar skola bo på deras torn, och skola sjunga i vigskården, och korpar på bjelkomen; ty cedrebräden skola afrifne varda.| q Och han skall sträcka sina hand norrut, och förgöra Assur; han skall göra Nineve öde, torrt, såsom en öken;? y Ock skolen I Ethiopier genom mitt svärd slagne varda.7 g Förskräckelig skall Herren vara öfver dem; ty han skall förlägga alla gudar på jordene; och alla öar ibland Hedningarna skola tillbedja honom, hvar och en i sitt rum.  Det skall vederfaras dem för deras högfärd, att de hafva försmädat Herrans Zebaoths folk, och berömt sig öfver dem.8i Nu väl, så sant som jag lefver, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Moab skall varda lika som Sodom, och Ammons barn lika som Gomorra; ja, lika som en nässlebuske, och en saltgrufva, och ett evigt öde; de qvarlefde af mitt folk skola beröfva dem, och de öfverblefne af mitt folk skola ärfva dem.-Jag hafver hört Moabs hädelse, och Ammons barnas försmädelse, der de med hafva försmädat mitt folk, och berömt sig öfver deras gränsor.a;Och det samma skall varda dem qvarlefdom af Juda hus till del, att de deruppå beta skola. Om aftonen skola de lägra sig uti Askelons husom, då nu Herren deras Gud dem återsökt, och deras fängelse vänd hafver.MDer skola nedre vid hafvet vara alltsammans herdahus, och fårahus.3_Ve dem som bo nedre vid hafvet, de krigare. Herrans ord skall komma öfver eder. Du Canaan, de Philisteers land, jag skall förgöra dig, så att der ingen mer bo skall.Ty Gaza måste öfvergifven varda, och Askelon förödd; Asdod skall om middagen förjagad varda, och Ekron utrotad varda.=sSöker Herran, alle I elände i landena, I som hans rätter hållen; söker rättfärdighetena, söker ödmjukhetena; på det att I på Herrans vredes dag mågen beskyddade varda.4aFörr än domen utgår, så att I om dagen bortryken såsom ett stoft, förr än Herrans grymma vrede öfver eder kommer, förr än Herrans vredes dag öfver eder kommer;< uFörsamler eder, och kommer hit, I obehageliga folk;T #Deras silfver och guld skall intet kunna hjelpa dem på Herrans vredes dag; utan hela landet skall genom hans nits eld förtärdt varda; ty han skall snarliga en ända göra med alla de som bo i landena.c~ AJag skall göra menniskomen bekymmer, så att de skola gå omkring såsom de blinde; derföre, att de emot Herran syndat hafva; deras blod skall utgjutet varda, lika som det stoft vore, och deras kroppar såsom träck.M} En basuns och trummetes dag, emot de fasta städer och höga borger.!| =Ty denne dagen är en grymhets dag, en bedröfvelses och ångests dag en väders och storms dag, en mörkers, och dimbos dag, en molns och töcknes dag;7{ iTy Herrans store dag är hardt för handene; han är hardt när, och hastar sig svårliga. När det ropet om Herrans dag kommandes varder, så skolade starke ropa bitterliga.3z a Och deras ägodelar skola till rofs varda, och deras hus till ett öde; de skola bygga hus, och intet bo deruti; de skola plantera vingårdar, och intet vin dricka deraf. / De komma allesamman till att göra skada ehvart de vilja; der gå de igenom, lika som ett östan väder, och samka fångar tillhopa, såsom sand.M= Deras hästar äro raskare än parder, så äro de ock ilsknare än ulfvar om aftonen; hans resenärer draga med storom hopom fjerranefter, lika som de flögo, såsom örnar hasta sig till ett as.b< ?Och skall vara grufveligit och förfärligit; och skall bjuda och tvinga såsom det vill.); MTy si, jag vill uppväcka de Chaldeer, ett bittert och snart folk, hvilket draga skall så vidt som landet är, till att intaga de boningar som icke äro deras.: Ser ibland Hedningarna; ser till, och förundrer eder ty jag vill något göra i edrom tid, det i icke tro skolen, då man derom talar.#9 ADerföre måste lagen blifva tillbaka, och ingen rätt kan till ända komma; ty den ogudaktige öfverfaller den rättfärdiga, derföre gå vrånga domar.y8 mHvi låter du mig se mödo och arbete? Hvi hafver du låtit mig se rof och öfvervåld? Våld går öfver rätt.7 -Herre, huru länge skall jag ropa, och du vill icke höra? Huru länge skall jag ropa till dig för öfvervålds skull, och du vill icke hjelpa?>6 {Detta är den tunge, som Propheten Habacuc sett hafver.X5)Ingen skall begråta din skada, eller bekymra sig om dina plågo, utan alle de, som detta om dig höra, skola klappa med sina händer öfver dig; ty öfver hvem är din ondska utan återvändo icke gången?'4GDine herdar skola sofva, o Konung i Assur; dine mägtige skola lägga sig, och ditt folk skall uppå bergen förströdt varda, och ingen skall församla dem.a3;Dine herrar äro så månge som gräshoppor, och dine höfvitsmän lika som flogmatkar, hvilke sig lägra uppå gårdar i de kalla dagar; men när solen uppgår, så draga de dädan, att man icke vet hvar de blifva.2Du hafver flera köpmän än stjernorna äro på himmelen; men nu skola de utsprida sig, lika som flogmatk, och flyga bort.L1Men elden skall upptära dig, och svärdet döda dig; det skall uppäta dig, lika som en flogmatk; det skall öfverfalla dig, lika som en flogmatk; det skall öfverfalla dig, såsom gräshoppor.0Hemta dig vatten, ty du skall belagd varda; förbättra din fäste, gack uti leret och trampa det, och gör starkt tegel./+ Si, ditt folk skall i dig varda till qvinnor, och dins lands portar skola dinom fiendanom öppnade varda, och elden skall upptära dina bommar. . Alle dine faste städer äro lika som fikonaträ med mogen fikon; när man skakar dem, falla de honom i munnen, som dem äta vill.j-M Alltså måste du ock drucken varda, och bortgömma dig, och uppsöka ett fäste för fiendanom.O, Likväl måste han fördrifven varda, och fången bortdraga, och hans barn äro på alla gator slagne, och om hans ädlingar kastade man lott, och alle hans väldige vordo satte i kedjor och bojor.X+) Ethiopien och Egypten var hans otaliga magt; Put och Libya voro dine hjelpare; *9Menar du, att du äst bättre, än den store staden No, som låg vid floderna, och hade vatten allt omkring sig; hvilkens murar och fäste var hafvet?")=Att alle de, som dig se, skola fly ifrå dig, och säga: Nineve är förderfvadt; ho vill ömka sig öfver dig, och hvar skall jag söka dig hugsvalare?f(EJag skall göra dig ganska styggelig, och skämma dig, och göra dig till en vederstyggelse;5'cSi, jag vill till dig, säger Herren Zebaoth; jag skall uppkasta din klädefåll öfver ditt ansigte, och skall visa. Hedningomen din blotthet, och Konungariken dina skam.@&yAllt detta för den dägeliga och lustiga skökones stora boleris skull, hvilken trolldom brukar, och med sitt boleri hafver förvärft Hedningar, och med sin trolldom land och folk.P%Han förer upp resenärar med blänkande svärd och glimmande glafven; der ligga månge slagne, och store hopar med kroppar, så att på dem intet tal är, och man öfver deras kroppar falla måste;b$=Ty der skall man höra sveper smälla, och hjul bullra, hästar skria, och vagnar rulla.x# kVe dem mordiska stadenom, den der full är med lögn och röfveri, och vill af sitt röfveri intet återvända;l"Q Si, jag vill till dig, säger Herren Zebaoth, och upptända dina vagnar i rök, och svärdet skall uppfräta din unga lejon, och göra en ända på ditt röfveri på Jordene, att man dina bådskaps röst intet mer höra skall.!/ Utan lejonet röfvade nog för sina ungar, och drap åt sina lejinnor. Sina kulor uppfyllde han med rof, och sina boning med det han rifvit hade. - Hvar är nu de lejons boning, och de unga lejons vedemark, der lejonet och lejinnan med de unga lejon vistades, och ingen torde rädda dem bort?5c Men nu måste han platt afhemtad och utödd varda, att hans hjerta måste förtvifla, knän ostadig vara, alla länder darra, och alla kinder blekna, lika som en lerpotta. Så röfver nu silfver, röfver guld; ty här är en skatt, der ingen ände uppå är, och ganska mång kostelig klenodier.%Ty Nineve är lika som en dam full med vatten; men det måste förflyta. Står, står ( skola de ropa ); men der skall ingen vända om igen.Drottningen skall fången bortförd varda, och hennes jungfrur skola sucka, lika som dufvor, och slå sig uppå sitt bröst.Y+Men de portar vid floderna varda dock upplåtne, och palatset skall nederslås.(IMen han skall tänka uppå sina väldiga; dock skola de falla ehvartut de vilja, och skola hasta sig lit murarna, och till skärmen, der de må säkre blifva.Vagnarna rulla på gatomen, och bullra uppå vägomen; deras anseende är lika som bloss, och gå hvar om annan, lika som en ljungeld.'GHans starkas sköldar äro röde; hans härfolk ser ut såsom purpur, hans vagnar lysa såsom en eld, när det drabba skall; deras spetser gå hvar om annan.Man skall likväl platt afhemta dig, och förderfva dina vinqvistar; ty Herren skall gifva Jacob segren, lika som han Israel segren gaf.+ QFörskingraren skall uppdraga emot dig, och belägga fästen; men se dig väl om på vägarna, rusta dig det bästa du kan, och stärk dig; det mesta du förmår;O Si, på bergen komma ens god bådskaps fötter, den der god tiden de bär: Håll dina högtider, Juda, och betala din löfte; ty skalken skall icke mer komma öfver dig; det är platt ute med honom.Y -Men emot dig hafver Herren budit, att ingen dins namns säd mer blifva skall. Uti dins guds huse vill jag förgöra dig; jag skall gifva dig ena graf ibland afgudar och beläte, och du måste till skam varda.Z / Utan vill då kasta hans ok, som du drager, ifrå dig och slita din band sönder.I   Detta säger Herren: De komme så tillrustade och mägtige som de vilja, så skola de likväl omkullhuggne varda, och gå sin kos; ty jag vill ödmjuka dig, men dock icke platt förderfva dig;Y - Alltså varder det skalkarådet, som af dig kommer, ondt tänkandes emot Herran. y Ty lika som när törne, de ännu om hvartannat växa, och bästa musten hafva, varda uppbränd såsom hel torr strå;  Hvad är då det, som I tagen eder före emot Herran? Han låter del dock intet af varda; ty bedröfvelsen skall icke vara evinnerliga.r _När floden löper öfver, så gör han en ända med henne; men sina fiendar förföljer han med mörker.c  AHerren är mild, och ett fäste uti nödenes tid; och känner dem som trösta uppå honom.  5Ho kan blifva ståndandes för hans vrede? Och ho kan blifva för hans grymhet? Hans vrede brinner såsom en eld, och hällebergen remna för honom.   Bergen bäfva för honom, och högarna förgås; jorden darrar för honom; dertill jordenes krets, och alle de som bo der uppå.9  mDen som näpser hafvet, och förtorkar det, och uttorkar alla floder; Basan och Carmel försmäkta, och hvad som blomstras på Libanons berg, det måste försmäkta för honom.1  ]Herren är tålig, och af stora magt, och låter intet ostraffadt blifva. Han är Herren, hvilkens vägar äro uti väder och storm, och tjockt moln under hans fötter;1 ]Gud är nitisk, och Herren är en hämnare; ja, en hämnare är Herren, och grym. Herren är en hämnare uppå sina fiendar, och den der sina ovänner intet förgäter.K Detta är tungen öfver Nineve, och Nahums Propheties bok af Elkos.lQDu skall hålla Jacob trohet, och Abraham den nåd, som du våra fäder i förtiden svorit hafver.{Han skall ännu förbarma sig öfver oss, slå våra missgerningar neder, och kasta alla våra synder uti hafsens djup.DHo är en sådana Gud, som du äst; den der synder förlåter, och tillgifver dinom igenlefda arfvedel deras misshandel? Den icke behåller sina vrede evinnerliga; ty han är barmhertig.(IDe skola sleka stoft såsom ormar, och darra såsom matkar på jordene uti sin hål; de skola frukta sig för Herranom vårom Gud, och förskräckas för dig.Att Hedningarna skola det se, och alle deras väldige skämma sig, och lägga handena på sin mun, och tillhålla sin öron.[/Jag skall låta dem se under, lika som på den tid då de drogo utur Egypti land;7gMen regera du ditt folk med dinom staf, din arfvedels hjord, både de som bo uti skogenom allena, och på åkermarkene; lät dem födas i Hasan och Gilead, såsom af ålder.hI Ty landet skall öde varda för sina inbyggares skull, och för deras gerningars frukts skull.W~' Och uti samma tidenom skola de af Assur, och de af de fasta städer komma till dig, ifrå de fasta städer allt intill flodena; ifrå det ena hafvet intill det andra, ifrå det ena berget intill det andra.U}# På den tiden skola dille murar uppbyggde varda, och Guds ord vida utkomma.?|w Min fiendska måste det se, och bestå med allo skam, den nu till mig säger: Hvar är Herren din Gud? Min ögon skola set att hon, såsom en träck på gatomen, förtrampad varder.P{ Jag vill bära Herrans vrede, ty jag hafver syndat emot honom, tilldess han uträttar mina sak, och skaffar mig rätt. Han skall föra mig uti ljuset, så att jag skall se mina lust uppå hans nåd.z)Fröjda dig intet, min fiendska, att jag nedre ligger; jag skall låter uppkomma; och om jag sitter i mörkret, så är dock Herren mitt ljus.eyCMen jag vill se efter Herran, och vänta efter Gud, min Frälsare. Min Gud skall höra mig.x3Ty sonen föraktar fadren; dottren sätter sig upp emot modrena; sonahustrun är emot sin sväro, och menniskones fiender äro hennes eget husfolk.wIngen tro sinom nästa; ingen förlåte sig uppå Förstan. Förvara dins muns dörr för henne, som sofver på dinom arm.Hv Den aldrabäste ibland dem är såsom törne, och den aldraredeligaste såsom tistel; men då dina predikares dag kommer, när du skall hemsökt varda, så skola de icke veta hvart de skola.uucOch mena, att de göra der väl utinnan, när de ondt göra. Hvad Försten vill, det säger domaren, på det han skall göm honom en tjenst igen. De väldige tala efter sin egen vilja, till att göra skada, och vrängat hvart de vilja.At{Gode män äro borto i desso lande och de rättfärdige äro intet mer ibland folket. De fara alle efter att utgjuta blod; hvar och en jagar den andra, att han skall förderfva honom;*s OAck! det går mig lika som enom, den der efterhemtar i en vingård, der man inga vindrufvor finner till att äta, och ville dock gerna hafva den bästa fruktena.OrTy I hållen Omri gudstjenst, och all Achabs hus verk, och följen deras läro; derföre vill jag lägga dig öde, och dess inbyggare, så att man skall hvissla åt dem, och skolen till skam varda.qDu skall så, och intet uppskära: du skall oljo pressa, och intet smörja dig dermed, och must pressa, och intet vin dricka.?pwDu skall icke hafva nog till att äta, utan skall försmäkta; och hvad du fattar, det skall dock likväl intet undkomma, och hvad som undkommer, skall jag öfverantvarda svärdena._o7 Derföre vill Jag ock begynna plåga dig, och göra dig öde för dina synders skull.{no Genom hvilka hans rike mycken orätt göra, och hans inbyggare bruka lögn, och hafva falska tungor i deras hals?Km Eller skulle jag gilla orätta våg, och falska vigt i säckenom;l% Skulle jag icke vred varda öfver det orättfärdiga godset, uti dens ogudaktigas hus, och att man vederstyggeligen gör måttet för litet? k Herrans röst skall ropa öfver staden men den ditt Namn fruktar, honom skall ske lycka. Hörer, I slägter, hvad predikadt varder:&jEDet är dig sagt, menniska, hvad godt är, och hvad Herren af dig äskar, nämliga, att hålla Guds ord, och bruka kärlek, och vara ödmjuk för dinom Gud.iiKMenar du att Herren hafver behag till mäng tusend vädrar, eller till oljo, om än otaliga strömmar fulle voro? Eller skulle jag gifva min första son för min öfverträdelse; eller mins lifs frukt för mine själs synd? hHvarmed skall jag blidka Herran? Med bugande för den höga Gudenom? Skall jag blidka honom med bränneoffer och årsgamla kalfvar?lgQMitt folk, tänk dock deruppå, hvad Balak, Konungen i Moab, i sinnet hade, och hvad Bileam, Beors son, svarade honom, allt ifrå Sittim och intill Gilgal, der I ju uppå märka skullen, att Herren hafver gjort eder allt godt. f Hafver jag dock fört dig utur Egypti land, och förlossat dig utu träldomshuset, och för dig sändt Mosen, Aaron och Miriam.be=Hvad hafver jag gjort dig, mitt folk, och hvarmed hafver jag betungat dig? Det säg mig.d!Hörer, I berg, huru Herren straffa vill, samt med de starka jordenes fundament; ty Herren vill straffa sitt folk, och vill näpsa Israel.kc QHörer dock hvad Herren säger: Statt upp, och straffa bergen, och låt högarna höra dina röst.hbIOch jag skall drifva hämnd med grymhet och vrede, på alle de Hedningar som icke böra vilja.LaOch jag skall nederhugga dina lundar, och förlägga dina städer.t`a Jag skall förgöra din beläte och afgudar ifrå dig, att du icke mer skall tillbedja dina händers verk.`_9 Och skall utrota de trollkarlar när dig, att inge tecknatydare när dig blifva skola.H^  Och utrota dins lands städer, och bryta neder all din fäste;o]W På den samma tiden, säger Herren, skall jag taga dina hästar ifrå dig, och förgöra dina vagnar;r\] Ty dill hand skall behålla segren emot alla dina fiendar, att alle dine ovänner måste utrotade varda.w[gJa, de qvarlefde af Jacob skola vara ibland Hedningarna när mång folk, lika som ett lejon ibland djuren i skogenom, såsom ett ungt lejon ibland en fårahjord; den ingen afdrifva kan, när han drager derigenom, nedertrampar och rifver.7ZgOch skola de qvarlefde af Jacob vara ibland mång folk, lika som en dagg af Herranom, och såsom dropparna på gräset, det efter ingen bidar, eller efter menniskor väntar.VY%De der Assurs land förderfva skola med svärd, och Nimrods land med deras bara vapen. Alltså skole vi ifrån Assur frälste varda, den uti vårt land infallen är, och våra gränsor förtrampat hafver.@XyDertill skole vi ock hafva frid för Assur, den nu uti värt land infallen är, och väl hus förtrampat hafver; ty sju herdar och åtta Förstar skola öfver honom uppväckte varda;OWMen han skall träda fram och regera uti Herrans kraft, och uti sins Herras Guds Namns härlighet, och de skola bo säkert; ty han skall på den samma tiden varda härlig, så vidt som verlden är.&VEHan låter plåga dem, allt intill den tiden, att hon, som föda skall, födt hafver. Så skola då de hans igenlefde bröder igen, komma till Israels barn.IU Och du BethLehem Ephrata, som liten äst ibland de tusende i Juda; utaf dig skall mig den komma som i Israel en Herre vara skall; hvilkens utgång varit hafver af begynnelsen, och af evighet.uT eMen nu, du krigerska, rusta dig; ty man skall belägga oss, och slå Israels domare uppå kindbenet med ris.}Ss Derföre statt upp, och tröska, du dotter Zion; ty jag vill göra dig jernhorn och kopparklor, och du skall sönderkrossa mycken folk; så skall jag tillspillogifva deras gods Herranom, och deras håfvor honom som råder öfver hela verldena. R Men de veta intet Herrans tankar, och märka intet hans rådslag, att han hafver hemtat dem tillhopa, såsom kärfvar uti ladona.Q Ty månge Hedningar skola ju församla sig emot dig, och säga: Han är tillspillogjord; vi vilje se våra lust uppå Zion.P Kära, lid dock sådana värk, och stanka, du dotter Zion, lika som en i barnsnöd: ty du måste visserliga utu staden, och bo på markene, och komma till Babel; men du skall åter dädan hulpen varda; der skall Herren förlossa dig ifrå dina fiendar.]O3 Hvarföre håller du dig då intill andra vänner, lika som du icke skulle fä denna Konungen; eller lika som intet vorde af denna rådgifvarenom, efter värken är dig så uppåkommen, lika som ene i barnsnöd?NOch du torn Eder, ett dottrenes Zions fäste, din gyldene ros skall komma, ditt förra herradöme, dottrenes Jerusalems rike.9MkOch vill göra med den halta, att hon skall få arfvingar, och göra den svaga till stort folk. Och Herren skall vara Konung öfver dem på Zions berg, ifrå nu och i evighet.L{På den tiden, säger Herren, vill jag församla den halta, och sammansamka den fördrefna, och den jag plågat hafver;KTy hvart och ett folk skall vandra uti sins guds namn; men vi skole vandra i Herrans vår Guds Namn, alltid och i evighet.|JqHvar och en skall sitta under sitt vinträ och fikonaträ, utan fruktan; ty Herrans Zebaoths mun hafver det talat.rI]Han skall döma ibland mycken folk, och straffa många Hedningar i fjerran land; de skola göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar. Intet folk skall upphäfva svärd emot det andra, och skola intet örlig mer föra.~HuOch månge Hedningar skola gå, och säga: Kommer, låter oss gå upp till Herrans berg, och till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi mågom vandra på hans stigar; ty af Zion skall utgå lagen, och Herrans ord af Jerusalem. 5~S}|u{{zyyjxx1wsvutssks"rrlqpq1pooRnmwmlldkkFjiihggffKeedkccb^aa`H__w]]#\\F[J[YXXMWW1VUUrTTSSwRRrQQPdPOO!NeMM_M%LoKKOJJIIHYHG4FFNEcDCCCB=AAs@@;??Q>==V<kOch borgarena af den ena staden skola gå till de andra, och säga; Låt oss gå bort till att bedja inför Herranom, och till att söka Herran Zebaoth; vi vilje gå med eder.l=QDetta säger Herren Zebaoth: Framdeles skola ännu komma mycken folk, och många städers borgare.L<Så säger Herren Zebaoth: Fjerde, femte, sjunde, och tionde månadens fasta skall vara Jude huse till en fröjd och glädje, och till gladsamma årshögtider. Allenast älsker sanning och frid.<;sOch Herrans Zebaoths ord skedde till mig, och sade: :Och ingen tänke något ondt i sitt hjerta emot sin nästa, och älsker icke falska eder; ty allt sådant hatar jag, säger Herren. 9 Men detta är det I göra skolen: Hvar och en tale sanningena med den andra; och dömer rätt, och skaffer frid i edrom portom;{8oAlltså tänker jag nu igen, i dessom dagom, göra väl emot Jerusalem och Juda hus. Allenast frukter eder intet.73Så säger Herren Zebaoth: Såsom jag tänkte att plåga eder, då edra fäder förtörnade mig, säger Herren Zebaoth, och det ångrade mig intet;q6[ Och det skall ske, lika som I af Juda hus, och af Israels hus, hafven varit en förbannelse ibland Hedningarna; så vill jag förlossa eder, att I skolen vara en välsignelse. Allenast frukter eder intet, och stärker edra händer.T5! Utan de skola vara fridsens säd; vin trät skall gifva sina frukt, och jorden gifva sin växt, och himmelen skall gifva sina dagg; och jag skall låta de öfverblefna af desso folke allt detta besitta.z4m Men nu vill jag icke göra, såsom i de förra dagar, med de öfverblefna af desso folke, säger Herren Zebaoth;\31 Ty för dessa dagar var menniskors arbete förgäfves, och djurens arbete var omintet; och var ingen frid dem som ut och in foro för bedröfvelse; utan jag lät alla menniskor gå, hvar och en emot sin nästa.Y2+ Så säger Herren Zebaoth: Stärker edra händer, I som hören dessa orden, i denna tid, genom Propheternas mun, på den dagen då grunden lagd vardt på Herrans Zebaoths hus, att templet skulle bygdt varda.17Och jag skall låta dem komma hit, till att bo i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och rättfärdighet.s0_Detta säger Herren Zebaoth: Si, jag vill förlossa mitt folk ifrån österlandet och ifrå vesterlandet;L/Detta säger Herren Zebaoth: Tycker dem detta omöjeligit vara, för detta igenlefda folks ögon, i denna tid; skulle det ock fördenskull omöjeligit vara för min ögon? säger Herren Zebaoth.^.5Och stadsens gator skola vara fulla med små piltar och pigor, som på gatomen leka.-+Detta säger Herren Zebaoth: Der skola ännu härefter bo på Jerusalems gator gamle män och qvinnor, och de som med käpp gå af stor ålder.5,cSå säger Herren: Jag vänder mig åter till Zion, och vill bo i Jerusalem, så att Jerusalem skall kallas en sannfärdig stad, och Herrans Zebaoths berg ett heligt berg.|+qDetta säger Herren Zebaoth: Jag hafver nit haft ganska svårliga om Zion, och hafver i stor vrede nit haft derom.2* aOch Herrans ord skedde till mig, och sade:Z)-Alltså hafver jag förstrött dem ibland alla Hedningar, hvilka de intet känna; och landet är efter dem öde blifvet, så att der ingen uti vandrar eller bor; och det ädla landet är till ett öde gjordt.(% Och det år så skedt, som predikadt vardt, och de ville intet hörat; så ville jag ock intet hörat, då de ropade, säger Herren Zebaoth.^'5 Och gjorde sin hjerta lika som en diamant, att de icke skulle höra lagen och orden, som Herren Zebaoth, i sinom Anda, sände genom de förra Propheter; derföre sådana stor vrede af Herranom Zebaoth kommen är;|&q Men de ville intet akta deruppå och vände ryggen till mig, och förstockade sin öron, att de icke höra skulle; % Och görer icke enkom, faderlösom, främlingom och fattigom, orätt; och ingen tänke något ondt emot sin broder i sitt hjerta.s$_ Så säger Herren Zebaoth: Dömer rätt och hvar och en bevise godhet och barmhertighet uppå sin broder.7#iOch Herrans ord skedde till ZacharIa och sade:Q"Är icke detta, som Herren predika lät genom de förra Propheter; då Jerusalem ännu besuttet var, och hade nog, samt med sina städer omkring, och då der folk bodde, både söderut och i dalomen?Y!+Eller då I åten och drucken, hafven I icke ätit och druckit för eder sjelf?8 iTala till allt folket i landena, och till Presterna, och säg: Då I fastaden, och jämraden eder, i femte och sjunde månadenom, i dessa sjutio år. Hafven I då fastat mig?<sOch Herrans Zebaoths ord skedde till mig, och sade:I Och läto säga Prestomen, som voro omkring Herrans Zebaoths hus, och till Propheterna: Skall jag ock ännu gråta i femte månadenom, och tvinga mig, såsom jag nu i några år gjort hafver?oWDå SarEzer och RegemMelech, samt med deras män, sände till BethEl, till att bedja inför Herranom; )Och det skedde i fjerde lirena Konungs Darios, att Herrans ord skedde till ZacharIa, på fjerde dagen af nionde månadenom, den Chislev heter;a;Och de skola komma fjerranefter, som uppå Herrans tempel bygga skola. Så skolen I förnimma, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver; och det skall ske, så framt I hörande varden Herrans edars Guds röst.taOch kronorna skola vara Helem, Tobia, Jedaja, och Hen, Zephania sone, till en åminnelse i Herrans tempel.F Ja, Herrans tempel skall han bygga; han skall bära skruden, och skall sitta och råda på sinom stol; skall också vara en Prest på sinom stol, och der skall frid vara emellan dem båda.7 Och säg till honom: Detta säger Herren Zebaoth: Si, der är en man, som heter Zemah; under honom skall det gro, och han skall bygga Herrans tempel.  Men tag silfver och guld, och gör ( två ) kronor, och sätt dem uppå Josua, dens öfversta Prestens, hufvud, Jozadaks sons;2] Tag af fångomen, nämliga af Heldai och af Tobia, och af Jedaja; och kom du, på den samma dagen, och gack in uti Josia, Zephania sons hus, hvilke af Babel komne äro.3a Och Herrans ord skedde till mig, och sade:~uOch han kallade mig, och talade med mig, och sade: Si, de som norråt draga, de låta min Anda hvilas i nordlandena.7De starke gingo, och drogo omkring, så att de foro igenom all land; och han sade: Går åstad, och drager igenom landet. Och de drogo igenom landet.}sDer de svarte hästarna före voro, de gingo norråt, och de hvite gingo efter dem; men de brokote gingo söderåt.!;Ängelen svarade, och sade till mig: Det äro de fyra väder under himmelen, som utgå, att de framträda skola för honom, som råder öfver all land.`9Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, ho äro desse?iKFör den tredje vagnen voro hvite hästar; för den fjerde vagnen voro brokote, starke hästar.\1För första vagnen voro röde hästar; för den andra vagnen voro svarte hästar;  Och jag lyfte åter min ögon upp, och såg; och si, der voro fyra vagnar, som gingo ut emellan tu berg; och bergen voro af koppar.  Men han sade till mig: Att henne skall ett hus bygdt och tillredt varda uti Sinears land och der satt varda på sin botten.S  Och jag sade till Ängelen, som med mig talade: Hvart föra de skäppona?^ 5 Och jag lyfte min ögon upp, och såg; och si, två qvinnor gingo ut, och hade vingar, de der drefvos af vädret; och det voro vingar, lika som storkars vingar; och de förde skäppona mellan jorden och himmelen.v eMen han sade: Det är afguderit; och han kastade henne uti skäppona, och hof den blyklimpen der ofvanuppå.[/Och si, der for en centener bly, och der var en qvinna, hvilken i skäppone satt.wgOch sade: Hvad är det? Men han sade: En skäppa går derut; och sade: Det är deras anseende i allo landena.taOch Ängelen, som med mig talade, gick ut, och sade till mig: Lyft din ögon upp, och se, hvad går derut?]3Men jag vill hafvat fram, säger Herren Zebaoth, att det skall komma tjufvomen hem, och dem som falskeliga svärja vid mitt Namn; och skall blifva uti deras hus, och skall upptära det, med dess trä och stenar.I Och han sade till mig: Det är den förbannelsen, som utgår öfver hela landet; ty allo tjufvar varda efter detta bref fromme dömde, och alle menedare varda efter detta, bref fromme dömde.Och han sade till mig: Hvad ser du? Och jag sade: Jag ser ett flygande bref, det är tjugu alnar långt, och tio alnar bredt.X +Och jag lyfte åter min ögon upp, och säg; och si, der var ett flygande bref.dAOch han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet.V% Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre.'G Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager?|~q Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan?J}  Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa?'|G Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver.3{aOch Herrans ord skedde till mig, och sade:.zUHo äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko!0yYOch han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth.xwOch Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.aw;Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta?av;Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra.MuOch han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo;lt SOch Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder.tsa På den samma tiden, säger Herren Zebaoth skall hvar bjuda den andra under vinträ, och under fikonaträ.Hr  Ty si, uppå den ena stenen som jag för Jehosua lagt hafver, skola sju ögon vara; men si, jag skall uthugga honom, säger Herren Zebaoth; och skall borttaga dess lands synder på enom dag.q-Hör till, Jehosua, öfverste Prest, du och dine vänner, som för dig bo; ty de äro undersmän; ty si, jag vill låta komma min tjenare Zemah.fpEDetta säger Herren Zebaoth: Om du vandrar på minom vägom, och håller mina vakt, så skall du regera mitt hus, och bevara mina gårdar; och jag skall få dig några af dem som här stå, som dine ledsagare vara skola.7oiOch Herrans Ängel betygade Jehosua, och sade:&nEOch jag sade: Sätter en ren hatt uppå hans hufvud. Och de satte en ren hatt uppå hans hufvud, och drogo kläder uppå honom; och Herrans Ängel stod der.Um#Hvilken svarade, och sade till dem som för honom stodo: Tager de orena kläden utaf honom. Och han sade till honom: Si, jag hafver tagit dina synder ifrå dig, och hafver klädt dig uti högtidskläder.GlOch Jehosua hade oren kläder uppå, och stod för Änglenom:*kMOch Herren sade till Satan: Herren näpse dig, Satan; ja, Herren näpse dig, den Jerusalem utvalt hafver. Är icke detta en brand som utur eldenom uthulpen är?$j COch mig vardt vist den öfverste Presten Jehosua; ståndandes för Herrans Ängel; och Satan stod på hans högra hand, på det han skulle stå honom emot.\i1 Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.nhU Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.Gg Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.lfQ Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.+eO Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.1d[Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.6cgO, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.b{O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.|aqOch jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.7`gOch sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.`_9Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;^Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.R] Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.4\ cDå sade jag: Hvad vilja dessa göra? Han sade: De hornen, som Juda så förskingrat hafva, att ingen hafver kunnat upplyfta sitt hufvud; till att afskräcka dem äro desse komne, på det de skola afstöta Hedningarnas horn; hvilke hornet upphäfvit hafva öfver Juda land, till att förskingra det.)[ OOch Herren viste mig fyra smeder.#Z AOch jag sade till Ängelen, som med mig talade: Ho äro dessa? Han sade till mig: Desse äro de hornen, som Juda, Israel och Jerusalem förskingrat hafva.HY  Och jag hof upp min ögon, och såg; och si der voro fyra horn.4X cOch predika ytterligare, och säg: Detta säger Herren Zebaoth: Mina städer skall åter gå väl, och Herren skall åter trösta Zion, och skall åter utvälja Jerusalem.WW )Derföre så säger Herren: Jag vill åter vända mig till Jerusalem med barmhertighet; och mitt hus skall deruti uppbygdt varda, säger Herren Zebaoth; dertill skall timbersnöret i Jerusalem draget varda.xV kMen jag är ganska vred uppå de stolta Hedningar; ty jag var icke utan litet vred, men de hulpo till förderf.U 7Och Ängelen, som med mig talade, sade till mig: Predika, och säg: Detta säger Herren Zebaoth: Jag hafver stort nit haft öfver Jerusalem och Zion.[T 1 Och Herren svarade Änglenom, som med mig talade, vänlig ord, och tröstelig ord.IS   Då svarade Herrans Ängel, och sade: Herre Zebaoth, huru länge vill du då icke förbarma dig öfver Jerusalem, och öfver Juda städer, uppå hvilka du hafver vred varit i dessa sjutio år? R  Men de svarade Herrans Ängel, som ibland myrtenträn höll, och sade: Vi hafve dragit igenom landet; och si, all land sitta stilla. Q  Och mannen, som höll ibland myrtenträn, svarade, och sade: Desse äro de som Herren utsändt hafver till att draga genom landet.P   Och jag sade: Min herre, ho äro desse? Och Ängelen, som med mig talade, sade till mig: Jag vill kungöra dig, ho desse äro.*O OJag såg om nattena, och si, en man satt på enom rödom häst, och han höll ibland myrtenträ i dalenom; och bakför honom voro röde, brune och hvite hästar.WN )På fjerde och tjugonde dagen i ellofte månadenom, som är den månaden Sebat, uti andro årena ( Konungs ) Darios, skedde detta Herrans ord till ZacharIa, Berechia son, Iddo sons, den Propheten, och sade:%M EHafva min ord och mina rätter, som jag böd, genom mina tjenare Propheterna, icke kommit intill edra fäder? att de hafva måst vända sig om, och säga: Lika som Herren Zebaoth i sinnet hade att göra emot oss, efter som vi gingom och gjordom; alltså hafver han ock gjort emot oss.DL Hvar äro nu edre fäder och Propheter? Lefva de ock ännu?wK iVarer icke såsom edra fäder, hvilkom de förre Propheter predikade, och sade: så säger Herren Zebaoth: Vänder eder ifrån edra onda vägar, och ifrån edart onda väsende; men de hörde intet, och skötte intet om mig, säger Herren.!J =Och säg; till dem: Detta säger Herren Zebaoth: Vänder eder till mig, säger Herren Zebaoth; så vill jag vända mig till eder, säger Herren Zebaoth.3I cHerren hafver vred varit uppå edra fäder.H 7Uti åttonde månadenom, i andro årena ( Konungs ) Darios, skedde detta Herrans ord till ZacharIa, Berechia son, Iddo sons, den Propheten, och sade:-GSOch skall omstörta rikens säten, och förgöra de mägtiga Hedningarnas rike, och skall omstörta både vagn och resenär; så att både häst och man skola nederfalla, hvar och en genom den andras svärd. På den samma tiden, säger Herren Zebaoth, skall jag taga dig, Serubbabel, Sealthiels son, min tjenare, säger Herren, och vill hålla dig såsom en signetsring; ty jag hafver utvalt dig, säger Herren Zebaoth.XF)Tala till Serubbabel, Juda Första, och säg: Jag skall röra himmel och jord;qE[Och Herrans ord skedde annan gången till Haggai, på fjerde och tjugonde dagen i månadenom, och sade:7DgTy säden ligger ännu i lårarna, och ingen ting bär ännu något, hvarken vinträ fikonaträ, granatträ, eller oljoträ; men ifrå denna dag vill jag gifva välsignelse.DCSå ser nu deruppå ifrå denna dag, och tillförene, nämliga ifrå fjerde och tjugonde dagen i nionde månadenom, allt intill den dagen då Herrans tempel grundadt vardt, ser deruppå. BTy jag plågade eder med torko, brandkorn och hagel, uti allo edro arbete. Likväl omvänden I eder intet till mig, säger Herren.9AkAtt när en kom till kornhopen, som skulle hålla tjugo mått, så voro der som nogast tio; kom han till pressen, och mente uppfylla femtio åm, så voro der som nogast tjugu.@Och nu, ser huru det eder gånget är, ifrå denna dagen och tillförene, förra än en sten på den andra lagd vardt af Herrans tempel;3?_Då svarade Haggai, och sade: Alltså är ock detta folket, och dessa menniskor, för mig, säger Herren; och allt deras händers verk, och hvad de offra, det är orent.)>KHaggai sade: Om nu en, som af ett vederkommet as oren är, komme vid något af dessa tingen, vorde det ock orent? Presterna svarade, och sade: Det vorde orent.^=5 Om någor båre heligt kött uti sins klädes sköt, och komme sedan med sitt klädesköt vid bröd, mos, vin, oljo eller hvad det för spis vara kunde; vorde det ock heligt? Och Presterna svarade, och sade: Nej.K< Detta säger Herren Zebaoth: Fråga Presterna om lagen, och säg: ; På fjerde och tjugonde dagen i nionde månadenom, uti andro årena Darios, skedde Herrans ord till den Propheten Haggai, och sade:4:a Detta sista husets härlighet skall större varda, än dess förstas varit hafver, säger Herren Zebaoth; och jag skall frid gifva i desso rummena, säger Herren Zebaoth.D9 Ty mitt är både silfver och guld, säger Herren Zebaoth.#8?Ja, alla Hedningar skall jag röra; så skall då komma alla Hedningars tröst; och jag vill göra detta hus fullt med härlighet, säger Herren Zebaoth.~7uTy så säger Herren Zebaoth: Det är ännu en liten tid, att jag skall röra himmel och jord, hafvet och det torra;6Efter det ordet, då jag ett förbund med eder gjorde, när I utur Egypten drogen, skall min Ande blifva när eder. Frukter eder intet.o5WOch nu, Serubbabel, haf ett godt mod, säger Herren; haf ett godt mod, du Jehosua, Jehozadaks son, öfverste Prest; hafver ett godt mod, allt folk i landena, säger Herren, och arbeter: ty jag är med eder, säger Herren Zebaoth./4WHvilken är ibland eder igenlefd, som detta hus i dess förra härlighet sett hafver? Och huru synes eder nu derom? Är det icke så, att det tycker eder intet vara?37Tala till Serubbabel, Sealthiels son, Juda Första, och till Jehosua, Jehozadaks son, den öfversta Presten, och till det igenlefda folket, och säg:v2ePå första och tjugonde dagen i sjunde månadenom, skedde Herrans ord genom den Propheten Haggai, och sade:\1 3På fjerde och tjugonde dagen i sjette månadenom, uti andro årena Konungs Darios;:0 q*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***q/ ] Då sade Haggai, Herrans Ängel, som Herrans bådskap hade till folket: Jag är med eder, säger Herren.. % Då hörde Serubbabel, Sealthiels son, och Jehosua, Jozadaks son, den öfverste Presten, och alle öfverblefne af folket, sådana Herrans, deras Guds, röst, och Prophetens Haggai ord; såsom Herren, deras Gud, honom sändt hade; och folket fruktade sig för Herranom.<- s Och jag hafver kallat torko, både öfver land och berg, öfver korn, vin, oljo, och öfver allt det utaf jordene kommer; och öfver folk och fä, och öfver allt händers arbete.Y, - Derföre hafver himmelen förhållit daggena öfver eder, och jorden sina frukt.i+ M Ty I vänten väl efter mycket, och si, det varder litet; och om I än fören det hem, så blås jag dock det bort. Hvi så? säger Herren Zebaoth. Derföre, att mitt hus så öde står, och hvar och en hastar med sino huse;* Går upp på berget, och hemter trä, och bygger huset; det skall vara mig tacknämligt och jag skall bevisa mina äro, säger Herren.;) sSå säger Herren Zebaoth: Ser, huru det går eder.w( iI sån mycket, och fören litet in; I äten, och varden dock icke mätte; I dricken, och varden dock intet otörstige; I kläden eder, och kunnen dock intet värma eder; och den der penningar förtjenar, han lägger dem uti hålogan pung.?' {Nu, så säger Herren Zebaoth: Ser, huru det går eder.o& YMånn då edar tid vara kommen, att I bo skolen uti hvälfdom husom, och detta huset måste öde stå?E% Och Herrans ord skedde genom den Propheten Haggai sägandes:v$ gSå säger Herren Zebaoth: Detta folket säger: Tiden är ännu icke kommen, att man Herrans hus bygga skall.# {Uti andra årena Konungs Darios, uti sjette månadenom, på första dagen i månadenom, skedde Herrans ord, genom den Propheten Haggai, till Serubbabel, Sealthiels son, Juda Första, och till Jehosua, Jozadaks son, den öfversta Presten, och sade:x"iPå den tiden skall jag låta komma eder härin, och på den samma tiden församla eder; ty jag skall sätta eder till lof och äro, ibland all folk på jordene; då jag edart fängelse omvändandes varder, för edra ögon, säger Herren.[!/Si, jag skall på den tiden göra en ända uppå alla dem som dig ondt göra; och skall hjelpa den halta, och församla den fördrefna; och skall sätta dem till lof och äro i all land, der man dem föraktar.( IDe, som igenom menniskors stadgar plågade voro, vill jag bortskaffa, att de skola ifrå dig komma, hvilke stadgar din tunge voro, för hvilka du skyllad var.9kTy Herren, din Gud, är när dig, en stark Frälsare. Han skall fröjda sig öfver dig, och vara dig vänlig, förlåta dig det, och skall glädjas öfver dig med höga röst.{På den samma tiden skall man säga till Jerusalem: Frukta dig intet; och till Zion: Låt dina händer icke nederfalla;.UTy Herren hafver borttagit ditt straff, I och afvändt dina fiendar. Herren, Israels Konung, är när dig, att du intet mer behöfver frukta dig för någon olycko.q[Fröjda dig, du dotter Zion; ropa, Israel; var glad och fröjda dig af allo hjerta du dotter Jerusalem.>u De qvarblefne i Israel skola intet ondt göra, eller lögn tala; och man skall icke finna någon bedrägelig tungo i deras mun; utan de skola födas och ro hafva, utan all fruktan.jM Jag skall låta öfverblifva i dig ett fattigt, ringa folk; de skola trösta uppå Herrans Namn.eC På den samma tiden skall du intet mer skämmas öfver allt ditt väsende, der du med emot mig syndat hafver; ty jag vill taga de stolta helgon ifrå dig, att du icke mer skall upphäfva dig för mitt helga bergs skull.wg Man skall hafva mina tillbedjare, de förströdda på hinsidon flodena i Ethiopien, till mig, för en skänk.5 Då vill jag annorlunda låta predika till folken mod vänliga läppar, att de allesamman skola åkalla Herrans Namn, och tjena honom endrägteliga.6eDerföre, säger Herren, måsten I ock bida mig, tilldess jag uppstår i sinom tid; då jag ock döma skall och församla Hedningarna, och låta Konungariken tillhopakomma, till att gjuta mina vrede öfver dem; ja, alla mina grymhets vrede; ty hela verlden skall igenom mins nits eld förtärd varda.]3Jag lät säga dig: Mig skall du frukta och låta tukta dig, så vorde hans boning icke utrotad, och intet deraf komme, der jag honom med hemsöka skall; men de voro oförsumlige till att göra allahanda ondsko.FDerföre vill jag utrota detta folket, föröda deras borger, och göra deras gator så tomma, att ingen derpå gå skall. Deras städer skola förstörde varda, så att der ingen mer bor. md(~}o||F{{zyxx>H==;;:99z877G661544*3s211&00!//"..i.--[-,,{,/++s+$***/)Z((B'b&&r%%_$$i##s""!!@ v}0^FRF$cM7}/ ] | . :Jpo1mm-)SOch Jesus gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.J( Straxt öfvergåfvo de båten, och sin fader, och följde honom.?'wOch när han gick fram bätter, såg han två andra bröder, Jacob, Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med deras fader Zebedeus, botande sin nät; och han kallade dem.:&oDe öfvergåfvo straxt näten, och följde honom.Z%-Och han sade till dem: Följer mig; jag vill göra eder till menniskors fiskare.3$_När Jesus gick utmed det Galileiska hafvet, såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; de kastade sin nät i hafvet, ty de voro fiskare.x#iIfrå den tiden begynte Jesus till att predika, och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när. "Folket, som satt i mörkret, hafver sett ett stort ljus; och dem, som bodde i dödsens ängd och skugga, är ett ljus uppgånget.}!sDet landet Zabulon, och det landet Nephthalim, vid hafsens väg, på denna sidon Jordan, och den hedniska Galileen;Z -På det att fullkomnas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som sade:{ Och öfvergaf Nazareth, och kom, och bodde i Capernaum, som ligger vid hafvet, på gränson vid Zabulon och Nephthalim;P Då nu Jesus hörde, att Johannes var fången, drog han in i Galileen;X) Då öfvergaf djefvulen honom; och si, Änglarna gingo fram, och tjente honom. Då sade Jesus till honom: Gack bort, Satan; ty det är skrifvet: Herran din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du tjena.dA Och sade till honom: Allt detta vill jag gifva dig, om du faller neder, och tillbeder mig.Då tog åter djefvulen honom med sig uppå ett ganska högt berg, och viste honom all rike i verldene, och deras härlighet;_7Då sade Jesus till honom: Det är ock skrifvet: Herran din Gud skall du icke fresta.fEOch sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig härutföre; ty det är skrifvet: Han skall gifva sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på sina händer, att du icke skall stöta din fot emot stenen.s_Då tog djefvulen honom med sig till den heliga staden, och satte honom öfverst på tinnarna af templet;Då svarade han, och sade: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast vid bröd, utan af hvart och ett ord, som går af Guds mun.q[Och frestaren gick fram till honom, och sade: Äst du Guds son, så säg, att desse stenar varda bröd.[/Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.` ;Då vardt Jesus förd af Andanom i öknena, på det han skulle försökas af djefvulen.jMOch si, en röst af himmelen sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag.4aOch när Jesus var döpt, steg han straxt upp af vattnet; och si, då vardt honom himmelen öppnad, och han såg Guds Anda nederfara som en dufva, och komma öfver honom.)KDå svarade Jesus, och sade till honom: Låt det nu så ske; så bör det sig vara med oss, att vi uppfylle alla rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.wgMen Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöfves, att jag vorde döpt af dig; och du kommer till mig?hI Då kom Jesus af Galileen till Jordan, till Johannes, att han skulle låta döpa sig af honom.5 c Och han hafver sina kastoskofvel i sine hand, och han skall rensa sin loga, och han skall församla sitt hvete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i evinnerlig eld.H   Jag döper eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, hvilkens skor jag icke är värdig att bära; han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld.  Nu är ock yxen satt till rotena på trän; derföre hvart och ett trä, som icke gör goda frukt, blifver afhugget och kastadt i elden.- S Och tänker icke, att I viljen säga vid eder sjelfva: Vi hafvom Abraham till fader. Ty jag säger eder, att Gud är mägtig uppväcka af dessa stenar Abrahe barn.F Görer fördenskull sådana frukt, som bättring tillhörer;GDå han såg många utaf de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I skolen undfly den tillkommande vrede?J Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.oWDå gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judiska landet, och all land som ligga utmed Jordan;}Men Johannes hade kläder af camelahår, och en lädergjording om sina länder; hans mat var gräshoppor och vildhannog.%Och han är den som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg, görer hans stigar rätta.H Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.V 'I den tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene, i Judiska landet;#Och kom, och bodde i den staden, som heter Nazareth; att det skulle fullkomnas, som var sagdt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus.GMen när han hörde, att Archelaus var rådandes i Judiska landet, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och fick befallning af Gud i sömnen, och for in uti Galilee landsändar;\1Han stod upp, och tog barnet och dess moder till sig, och for in uti Israels land.~Och sade: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och far in i Israels land; ty de äro döde, som foro efter barnets lif.i}KMen när Herodes var död, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, i Egypti land;&|EI höjdene vardt hörd en röst, stor klagomål, gråt och mycken skrän: Rachel gråter sin barn, och vill icke låta hugsvala sig; ty det var ute med dem.U{#Då blef fullkomnadt det som af Jeremia Propheten sagdt var, när han sade:z5När Herodes nu såg, att han var besviken af de visa män, blef han ganska vred; och sände ut, och lät slå ihjäl all svenbarn i BethLehem, och i alla dess gränsor, de som tveggeåra och der förnedan voro, efter den tiden som han hade granneliga besport af de visa män.*yMOch blef der intill Herodis död, på det att fullbordas skulle det som sagdt var af Herranom genom Propheten, som sade: Utaf Egypten hafver jag kallat min Son.kxOHan stod upp, och tog barnet och dess moder, om nattena, till sig, och flydde in uti Egypti land;3w_ När de voro bortfarne, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, sägandes: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och fly in uti Egypti land, och blif der så länge jag säger dig till; ty det kommer dertill, att Herodes skall söka efter barnet, till att förgöra det. v Sedan fingo de uppenbarelse i sömnen, att de skulle icke komma igen till Herodes; och foro så en annan väg hem i sitt land igen.6ue Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder; och föllo neder och tillbådo honom, och uppläto sina håfvor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.8tk När de sågo stjernona, vordo de ganska glade;8si När de hade hört Konungen, foro de åstad; och si, stjernan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blef ståndandes öfver der barnet var.ErOch sände dem så till BethLehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, att jag kan ock komma, och tillbedja honom.|qqDå kallade Herodes lönliga de visa männerna till sig, och besporde granneliga af dem, hvad tid stjernan syntes;:pmOch du BethLehem, i Judiska landet, äst ingalunda den minste ibland Juda Förstar; ty utaf dig skall mig komma den Försten, som öfver mitt folk, Israel, en Herre vara skall.doAOch de sade honom: I BethLehem, i Judiska landet; ty det är så skrifvet genom Propheten:nOch lät församla alla de öfversta Presterna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem hvar Christus skulle födas.cm?När Konung Herodes det hörde, vardt han bedröfvad, och hele Jerusalems stad med honom: l Och sade: Hvar är den nyfödde Juda Konungen? Ty vi hafve sett hans stjerno i österlanden, och äre komne att tillbedja honom. k När Jesus var födder i BethLehem i Judiska landet, i Konung Herodis tid, si, då kommo vise män af österlanden till Jerusalem;bj ?Och kände henne intet, tilldess hon födde sin första Son; och kallade hans Namn JESUS.|i sNär Joseph vaknade upp af sömnen, gjorde han som Herrans Ängel hade honom befallt, och tog sina hustru till sig.h Si, en Jungfru skall varda hafvandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl; det är så mycket sagdt: Gud med oss.mg UDetta är allt skedt, på det fullbordas skulle det af Herranom sagdt är genom Propheten, som sade:{f qOch hon skall föda en Son, och du skall kalla hans Namn JESUS; ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder.[e 1När han detta tänkte, si, då uppenbarades honom i sömnen Herrans Ängel, och sade: Joseph, Davids son, räds icke taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Anda.md UMen efter Joseph var en from man, och ville icke röja henne, tänkte han hemliga öfvergifva henne."c ?Jesu Christi födelse gick så till: När Maria, hans moder, var trolofvad Joseph, förr än de kommo samman, fans hon vara hafvandes af den Heliga Anda.Pb Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder; ifrå David till det Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå det Babyloniska fängelset intill Christum, ock fjorton leder.Za /Jacob födde Joseph, Marie man, af hvilko är födder Jesus, som kallas Christus.L` Eliud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham; Mattham födde Jacob.C_ Asor födde Zadok; Zadok födde Achim; Achim födde Eliud.K^  Zorobabel födde Abiud; Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor.d] C Men efter det Babyloniska fängelset födde Jechonia Salathiel; Salathiel födde Zorobabel.P\  Josia födde Jechonia och hans bröder, vid det Babyloniska fängelset.H[   Ezechia födde Manasse; Manasse födde Amon; Amon födde Josia.IZ   Osia födde Joatham; Joatham födde Achas; Achas födde Ezechia.GY  Asa födde Josaphat; Josaphat födde Joram; Joram födde Osia.DX Salomon födde Roboam; Roboam födde Abia; Abia födde Asa.^W 7Jesse födde Konung David; Konung David födde Salomon, af henne som var Urie hustru.TV #Salmon födde Boas, af Rahab; Boas födde Obed, af Ruth; Obed födde Jesse.PU Aram födde Aminadab; Aminadab födde Nahasson; Nahasson födde Salmon.ZT /Juda födde Pharez och Zara, af Thamar; Pharez födde Hezrom; Hezrom födde Aram.WS )Abraham födde Isaac; Isaac födde Jacob; Jacob födde Juda, och hans bröder.YR /Detta är boken af Jesu Christi börd, hvilken som är Davids son, Abrahams sons.Q3Han skall omvända fädernas hjerta till barnen, och barnens hjerta till fäderna; på det jag icke skall komma, och slå jordena med spillgifning.tPaSi, jag skall sända eder den Propheten Elia, förr än den store och förskräckelige Herrans dag kommer.O Kommer ihåg Mose, mins tjenares, lag, den jag honom befallde på det berget Horeb till hela Israel, samt med bud och rätter.N1I skolen trampa uppå, de ogudaktiga; ty de skola varda till asko under edra fötter, på dem dagenom, den jag göra skall, säger Herren Zebaoth.5McMen eder, som mitt Namn frukten, skall uppgå rättfärdighetenes sol, och salighet under hennes vingar; och I skolen gå ut och in, och växa till, lika som gödokalfvar.mL UTy si, en dag kommer, som brinna skall, lika som en ugn; så skola då alle föraktare och ogudaktige vara halm, och den tillkommande dagen skall upptända dem, säger Herren Zebaoth, och skall hvarken lefva dem rot eller qvist.2K]Och I skolen deremot åter se, hvad för en åtskilnad är emellan den rättfärdiga och den ogudaktiga, och emellan den som Gudi tjenar, och den som honom icke tjenar.-JSDe skola, säger Herren Zebaoth, vara min egendom på dem dagenom, den jag göra skall; och jag vill skona dem, lika som man skonar sin egen son, den honom tjenar.JI Men de, som frukta Herran, trösta hvarann alltså: Herren märker det, och hörer det; och det är en tänkeskrift för honom skrifven, för dem som frukta Herran, och tänka uppå hans Namn.H{Derföre prise vi de föraktare; ty de ogudaktige växa till; de försöka Gud, och det går dem alltsammans väl utaf./GWDermed, att I sägen: Det är förgäfves, att man Gudi tjenar, och hvad båtar det, att vi hållom hans bud, och förom ett strängt lefverne för Herranom Zebaoth?^F5 I talen hårdeliga emot mig, säger Herren. Så sägen I då: Hvad tale vi emot dig?vEe Så att alle Hedningar skola prisa eder saliga; ty I skolen vara ett kosteligit land, säger Herren Zebaoth.:Dm Och jag vill för eder straffa frätaren att han icke skall förderfva fruktena på markene, och att vinträt i åkrenom icke skall vara eder ofruktsamt, säger Herren Zebaoth;uCc Men förer mig tiondena allesammans uti mina tiondelado, att i mino huse må spis vara; och bepröfver mig härutinnan, säger Herren Zebaoth, om jag ock icke upplåter eder himmelens fenster, och gjuter välsignelse neder tillfyllest.|Bq Derföre ären I ock förbannade, så att all ting försvinner eder undan händerna; ty I besviken mig allesamman.AÄr det rätt, att en menniska besviker Gud, såsom I besviken mig? Så sägen I då: Hvarmed besvike vi dig? Med tiond och häfoffer.u@cI hafven ifrå edra fäders tid allstädes afvikit ifrå min bud, och intet hållit dem. Så omvänder eder nu till mig, så vill lag ock vända mig till eder, säger Herren Zebaoth. Så sägen I då: Hvarutinnan skole vi omvända oss?b?=Ty jag är Herren, den icke ljuger; och I, Jacobs barn, skolen icke allesamman förgås. >9Och jag skall komma till eder, och straffa eder, och skall vara ett snart vittne emot de trollkarlar, horkarlar och menedare, och emot dem som vild och orätt göra dagakarlenom, enkone och dem faderlösa, och förtrycka främlingen, och intet frukta mig, säger Herren Zebaoth.q=[Och Juda och Jerusalems spisoffer skall väl behaga Herranom, lika som fordomdags, och i de förra år.:<mHan skall sitta, och smälta och fäja silfret; han skall fäja och rensa Levi söner, lika som silfver och guld; Så skola de då offra spisoffer uti rättfärdighet Herranom.#;?Men ho kan lida hans tillkommelses dag? Och ho skall bestå, då han låter sig se? Ty han är lika som en guldsmeds eld, och såsom en vaskerskos såpa.`: ;Så Jag vill utsända min Ängel, den der vägen rör mig bereda skall; och med hast skall komma till sitt tempel Herren, den I söken, och förbundsens Ängel, den I begären. Si, han kommer, säger Herren Zebaoth.a9;I hafven rett Herran med edart tal. Så sägen I då: Hvarmed hafve vi rett honom? Dermed, att I sägen: Den der illa gör, han behagar Herranom, och han hafver lust till honom; eller, hvar är nu Gud, som straffar?\81Äst du henne vred, så skilj dig ifrå henne, säger Herren Israels Gud; och gif henne en klädnad för försmädelsen, säger Herren Zebaoth. Derföre ser eder före för edrom anda, och förakter henne icke.e7CAlltså gjorde icke den ene, hvilken dock var af enom storom anda. Men hvad gjorde den ene? Han sökte den säden, som af Gudi tillsagd var. Derföre ser eder före för edrom anda, och ingen förakte sina kära hustru.(6IOch så sägen I: Hvarföre? Derföre att du föraktar dina kära hustru, den Herren dig tillskickat hafver, och den din maka är, hvilko du förpligtad äst.S5 Yttermera gören I ock, att för Herrans altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan sa till spisoffret, eller någrahanda tacknämligit undfå af edra händer.45 Men Herren skall den, som så gör, utrycka utu Jacobs hydda, både mästaren och lärjungan, samt med honom, som Herranom Zebaoth spisoffer offrar.73g Ty Juda är vorden en föraktare, och i Israel, och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar Herrans helighet, den han älskar; och bolar med ens främmandes guds dotter..2U Ty hafvom vi icke alle en fader? Hafver icke allt en Gud skapat oss? Hvi förakte vi då den ene den andra, och ohelgom förbundet, som med våra fäder gjordt är?#1? Derföre hafver jag ock gjort, att I föraktade och försmädde ären för allo folkena; efter I icke hållen mina vägar, och sen till personen i lagen. 0Men I ären afgångne ifrå vägenom, och hafven förargat många i lagen; och hafven brutit Levi förbund, säger Herren Zebaoth./}Ty Prestens läppar skola bevara lärona, att man må befråga lagen af hans mun; ty han är en Herrans Zebaoths Ängel...USanningens lag var uti hans mun, och der vardt intet ondt funnet uti hans läppar; han vandrade fridsammeliga och redeliga för mig, och omvände många ifrå synd.-#Ty mitt förbund var med honom, till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mino Namne.,'Så skolen I då förnimma, att jag sådana bud till eder sändt hafver, att detta skulle vara mitt förbund med Levi, säger Herren Zebaoth. +Si, jag skall förbanna edra efterkommande, och kasta eder träcken af edro offre uti edart ansigte; och han skall låda vid eder.$*AOm I det icke hören, eller icke läggen det uppå hjertat, så att I gifven mino Namne ärona, säger Herren Zebaoth; så skall jag sända en förbannelse ibland eder, och skall förbanna edor välsignelse; ja, förbanna skall jag dem, efter I icke villen lägga det uppå hjertat.9) oOch nu, I Prester, detta budet gäller eder till.~( wFörbannad vare den bedragaren, den i sinom hjord hafver en Han; och när han gör ett löfte, så offrar han Herranom det som intet doger; ty jag är en stor Konung, säger Herren Zebaoth, och mitt Namn är förskräckeligit ibland Hedningarna.i' M Och I sägen: Det är icke utan mödo; och slån det i vädret, säger Herren Zebaoth; och I offren det som röfvadt, halt och krankt är, och offren så spisoffer. Skulle sådant täckas mig ifrån edra hand? säger Herren.~& w Men I ohelgen det dermed, att I sägen: Herrans bord är oheligt, och dess offer är föraktadt, samt med sinom spis.%   Men af solenes uppgång allt intill nedergången skall mitt Namn härligit varda ibland Hedningarna; och i all rum skall mino Namne rökt, och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt Namn skall härligit varda ibland Hedningarna, säger Herren Zebaoth.^$ 7 Hvilken är ock ibland eder, den ena dörr tillycker? I tänden ock ingen eld uppå mitt altare omsyss. Jag hafver intet behag i eder, säger Herren Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligit.# 5 Så bedjer nu Gud, att han ville vara oss nådelig; ty detta är skedt af eder. Menen I, att han skall se till edra person? säger I Herren Zebaoth.'" IOch när I offren något det blindt är, så måste det icke heta ondt; och när I offren något det halt är eller krankt, så måste det ock intet heta ondt. Bär det dinom Första; hvad gäller, om du skall täckas honom, eller om han vill se uppå din person? säger Herren Zebaoth.#! ADermed att I offren orent bröd uppå mitt altare. Så sägen I: Hvarmed offre vi dig något orent? Dermed, att I sägen: Herrans bord är intet aktandes.  }En son skall hedra sin fader, och en tjenare sin herra. Är jag nu Fader, hvar är min heder? Är jag Herre, hvar fruktar man mig? säger Herren Zebaoth till eder, Presterna, som mitt Namn förakten. Så sägen I då: Hvarmed förakte vi ditt Namn?a =Det skola edor ögon se, och I skolen säga: Herren är härlig uti Israels landsändom. Och om Edom säga ville: Vi äre förderfvade, dock vilje vi uppbygga igen det ödelagdt är; då säger Herren Zebaoth alltså: Om de bygga, så skall jag nederbryta; och det skall heta de fördömda landsändar och ett folk der Herren är vred uppå evinnerliga.b ?Och jag hatar Esau, och hafver gjort hans berg öde, och hans arf drakomen till en öken." ?Jag hafver eder kär, säger Herren. Så sägen I: Hvarmed hafver du oss kär? Är icke Esau Jacobs broder? säger Herren. Likväl hafver jag Jacob kär;I Detta är den tunge, som Herren talade mot Israel, genom Malachi.s_Ty alle kettlar, både i Jerusalem och Juda, skola Herranom Zebaoth helige vara; så att alle de, som offra vilja, skola komma och taga dem, och koka deruti; och ingen Cananeisk skall mer vara uti Herrans Zebaoths hus, på den tiden.På den tiden skall hästarnas rustning vara Herranom helig; och kettlarne i Herrans hus skola vara lika som de skålar för altaret.wgTy det skall vara de Egyptiers, och alla Hedningars synd, som icke uppkomma till att hålla löfhyddohögtid.\1Och om de Egyptiers slägte icke uppfara, och komma, så skall öfver dem ock intet regna. Det skall vara plågan, der Herren alla Hedningar med plåga skall, som icke uppkomma till att hålla löfhyddohögtid.#?Men hvad som helst slägte på jordene icke kommer hitupp till Jerusalem, till att tillbedja Konungen, Herran Zebaoth, öfver dem skall intet regn komma.<qOch alle öfverblefne ibland alla Hedningar, som emot Jerusalem drogo, skola årliga komma upp, till att tillbedja Konungen, Herran Zebaoth, och till att hålla löfhyddohögtid.)Och så skall då denna plågan gå öfver hästar, mular, camelar, åsnar, och allahanda djur, som i härenom äro, såsom denna plågan är.*MTy ock Juda skall strida emot Jerusalem; på det församlas skola alla de Hedningars gods, som deromkring äro; guld, silfver och kläder, öfvermåtton mycket.)K På den tiden skall Herren låta komma ett stort buller ibland dem, att den ene skall fatta den andra vid handena, och lägga sina hand uppå dens andras hand.y Och detta skall vara plågan, der Herren all folk med plåga skall, som emot Jerusalem stridt hafva; deras kött skall förtvina; medan de ännu stå på deras fötter; och deras ögon förgås uti sin hål, och deras tunga förfaras i deras mun.pY Och man skall bo derinne, och ingen spillgifning skall mer vara; ty Jerusalem skall ganska säkert bo.0Y Och man skall gå i allo landena, lika som på en slättmark, ifrå Gibea intill Rimmon, söderut, till Jerusalem; ty han skall upphöjd och besutten varda i sitt rum, ifrå, BenJamins port, intill första portens rum, allt intill hörneporten; och ifrå Hananeels torn, intill Konungens press.q[ Och Herren skall vara en Konung öfver all land; på den tiden skall Herren vara en, och hans Namn ett.E På den tiden skola rinnande vatten flyta utaf Jerusalem; hälften bortåt hafvet österut, och den andra hälften bortåt det yttersta hafvet; och det skall vara både vinter och sommar.y kOch en dag skall varda, den Herranom kunnig är, hvarken dag eller natt, och om aftonen skall det ljust blifva.D På den tiden skall intet ljus vara, utan köld och frost. Och I skolen fly ror denna dalenom emellan min berg; ty den dalen emellan bergen skall räcka intill Azal; och skolen fly, lika som I uti förtiden flydden för jordbäfningene i Ussia, Juda Konungs, tid. Så skall Herren, min Gud, komma, och alle helige med dig.. UOck hans fötter skola på den tiden stå på Oljobergena, som för Jerusalem ligger, östantill; och Oljoberget skall klofna midt i tu stycker, ifrån öster allt intill vester, ganska vidt ifrå hvartannat; så att den ena hälften af bergena skall gifva sig norrut, och den andra söderut.s_Men Herren skall draga ut, och strida emot de samma Hedningar, såsom han plägar att strida i stridstid.Ty jag skall församla allahanda Hedningar emot Jerusalem till strid; och staden skall varda vunnen, husen skinnad, och qvinnor skämda; hälften af stadenom skall fången bortföras, och det öfverblefna folket skall icke utu stadenom drifvet varda.E Så Herrans dag kommer, att du skall varda ett rof och byte.) Och jag skall föra den samma tredjedelen genom eld, och rensa honom, såsom man rensar silfver, och fäja honom, såsom man fäjar guld. Desse skola då åkalla mitt Namn, och jag skall höra dem; jag skall säga: Det är mitt folk; och de skola säga: Herren, min Gud.' Och det skall ske, uti hvilket land, säger Herren, två delar äro, de skola bortryckas och förläggas, och tredjedelen derinne qvarblifva.5c Svärd, upp öfver min herda, och öfver mins folks Första, säger Herren Zebaoth; slå herdan, så varda fåren förskingrad; så vill jag vända mina hand till de små. Men om man då säger: Hvad är det för sår uti dina händer? Då skall han säga: Så är jag slagen uti deras hus, som mig älska.w Utan han skall säga: Jag är ingen Prophet, utan en åkerman; ty jag hafver tjent menniskom allt ifrå minom ungdom.-S Ty det skall ske på den tiden, att spåmännerna komma på skam med sina syner, då de derom spå; och skola icke mer draga hårkläder uppå, der de med bedraga;   Och skall ske, att när någor mer spår, så skola hans fader och moder, de honom födt hafva, säga till honom: Du måste dö, ty du talar lögn uti Herrans Namn. Och alltså skola fader och moder, de honom födt hafva, stinga honom genom, då han spår.V~% På den tiden, säger Herren Zebaoth, skall jag borttaga de afgudars namn utu landena, så att man intet mer skall komma dem ihåg; dertill vill jag ock bortdrifva de spåmän och orena andar utu landena.|} s På den samma tiden skall Davids hus, och borgarena i Jerusalem, hafva en fri öppen brunn emot synder och orenhet.j|M Alltså alla andras slägter, hvart och ett besynnerliga, och deras hustrur också besynnerliga.{  Levi hus slägte besynnerliga, och deras hustrur besynnerliga; Simei hus slägte besynnerliga, och deras hustrur besynnerliga;Mz Och landet skall jämra sig, hvart och ett slägte besynnerliga; Davids hus slägte besynnerliga, och deras hustrur besynnerliga; Nathans hus slägte besynnerliga, och deras hustrur besynnerliga;{yo På den tiden skall stor klagogråt vara i Jerusalem, lika som det var men HadadRimmon, uti den markene Megiddon.0xY Men öfver Davids hus, och öfver borgarena i Jerusalem, skall jag utgjuta nåds och böns Anda; ty de skola se uppå mig, den de genomstungit hafva; och skola begråta honom, lika som man ett enda barn begråter; och skola bedröfva sig om honom, såsom man bedröfvar sig om ett första barn.qw[ Och på den tiden skall jag tänka till att nederlägga alla Hedningar, som emot Jerusalem dragne äro.dvA På den tiden skall Herren beskärma borgarena i Jerusalem; och det skall ske, att den der svag är på den tiden, han skall vara såsom David; och Davids hus skall vara såsom Guds hus, såsom Herrans Ängel för dem.u/ Och Herren skall hjelpa Juda hyddor, såsom i förtiden; på det Davids hus icke skall högt berömma sig, eller borgarena i Jerusalem emot Juda.t På den tiden skall jag göra Juda Förstar till en brinnande ugn i ved, och såsom en eldbrand i halm; så att de skola uppfräta, både på högra sidone och den venstra, all folk omkring sig; och Jerusalem skall åter besuttet varda i sitt rum, i Jerusalem. s  Och Förstarna i Juda skola säga uti sitt hjerta: Låt de borgare i Jerusalem hafva ett godt mod i Herranom Zebaoth, deras Gud.Nr På den tiden, säger Herren, skall jag göra hvar och en häst sky, och hans åsittare ursinnigan; men öfver Juda hus vill jag hafva min ögon öppne, och plåga alla folks hästar med blindhet.]q3 Likväl vill jag på den tiden göra Jerusalem till en tung sten allom folk om; alle de som vilja borthäfva honom, de skola förslita sig på honom; ty alle Hedningar på jordene skola församla sig emot honom.p Si, jag vill göra Jerusalem till en fallskål allom folkom deromkring; ty det varder ock Juda gällandes, när Jerusalem belagt varder.o 1 Detta är Herrans ords tunge öfver Israel, säger Herren, den der utsträcker himmelen, och grundar jordena, och menniskones anda gör uti honom:*nM O! afgudaherdar, som hjorden öfvergifva; svärdet komme öfver deras arm, och uppå deras högra öga; deras arm borttvine, och deras högra öga varde mörkt.m Ty si, jag skall uppväcka herdar i landena, de der icke skola bese det försmäktada; det slagna icke besöka, och det sönderbrutna icke hela, och det helbregda icke försörja; utan de fetas kött skola de uppäta, och sönderrifva deras klöfvar.Ml Och Herren sade till mig: Tag åter till dig ens galens herdas tyg;xki Och jag bröt sönder den andra min staf Ve; på det jag skulle borttaga broderskapet emellan Juda och Israel.j Och Herren sade till mig: Kasta det bort, att det må enom pottomakare gifvet varda, den kosteliga summan, för hvilka jag när dem skattad är. Och jag tog de tretio silfpenningar, och kastade dem uti Herrans hus, på det de skulle pottomakarenom gifne varda.>iu Och jag sade till dem: Behagar det eder, så bärer hit så mycket som jag gäller; hvar icke, så låter det blifva. Och de vogo upp så mycket som jag galt, tretio silfpenningar.h{ Och det vardt på den dagen ryggadt; och de elände fåren, som med mig höllo, märkte deraf, att det Herrans ord var.g Och jag tog min staf Lust, och bröt honom sönder, på det jag skulle rygga mitt förbund, som jag med all folk gjort hade."f= Och jag sade: Jag vill intet vakta eder. Det som dör, det dö; det som försmäktar, det försmäkte; och de qvarblefne äte det ena dess andras kött.tea Och jag förgjorde tre herdar uti enom månad, ty jag förmådde icke lida dem; så ledo de ej heller mig.,dQ Och jag vaktade slagtefåren för de elända fårens skull, och tog två stafrar till mig; den ena kallade jag Lust, den andra kallade jag Ve, och vaktade fåren. c Derföre vill jag ock intet mer skona inbyggarena i landena, säger Herren. Och si, Jag skall öfvergifva menniskorna, hvar och en uti dens andras hand, och uti deras Konungs hand, att de skola förkrossa landet, och jag skall intet hjelpa dem utu deras hand."b= Ty deras herrar slagta dem, och hålla det för ingen synd; sälja dem; ock säga: Lofvad vare Herren; jag är nu rik; och deras herdar skona dem intet.8ak Det säger Herren, min Gud: Vakta slagtefåren;`' Man hörer herdarna jämra sig; ty deras härliga byggning är förstörd. Man hörer de unga lejonen ryta; ty Jordans prål är förstördt. -!~{}}}i}$||v|-{{{AzzyMxxaww6vyuu t~syrrhq{qppoAnemm2llAkk[jjiii:hhqgfffedd cc-bHa```___9^^E]\\[[XZZZ%YXWWVV%UUTTSSRRXQQqPP0OOMNNMMPLL3KKAJJ~JIIGHHGFFREEXEDDPCBBB>==H<;;;:l999A88k77d6~555!4q33U32;1110b06//.s--,,D+**')R)((('|'!&&J&%$$$$##m""!!7 *Cs|# 71W._:b# ~   A _rkE-   Och säga: Vi hafve pipat för eder, och I villen intet dansa; vi hafve sjungit sorgesång till eder, och I villen intet gråta. Men vid hvem skall jag likna detta slägtet? Det är likt barnom, som uppå torget sitta, och ropa till sina stallbröder;8k Den som hafver öron till att höra, han höre.B Och om I viljen anammat, han är Elias, som komma skulle.E Ty alle Propheterna och lagen hafva spått intill Johannem.y Men ifrå Johannis Döparens dagar, och till denna dagen, lider himmelriket våld; och de väldige rifva det till sig.Q Sannerliga säger jag eder: Ibland dem, som äro födde af qvinnor, är ingen uppkommen, som är större än Johannes Döparen; dock likväl, den som är minst i himmelriket, han är större än han. Ty han är den samme, om hvilken skrifvet är: Si, jag sänder min Ängel för ditt ansigte, hvilken skall tillreda din väg för dig.nU Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en Prophet? Ja, jag säger eder, mer än en Prophet. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se ena mennisko i len kläder? Si, de som draga len kläder äro i Konungahusen.*M När som de gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johanne: Hvad gingen I ut i öknena till att se? Villen I se en rö, som drifs hit och dit af vädret?<s Och salig är den, som icke varder förargad i mig.% De blinde se, de halte gå, de spitelske göras rene, och de döfva höra; de döde resas upp, och dem fattigom varder predikadt Evangelium.lQ Då svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I hafven hört och sett:c? Och lät säga honom: Äst du den som komma skall, eller skolom vi förbida någon annan?mS När Johannes, som då var i fängelset, hörde Christi gerningar, sände han två sina Lärjungar;2  _ Och det begaf sig, när Jesus sådana bud till sina tolf Lärjungar fullkomnat hade, gick han dädan fram bätter, på det han skulle lära, och predika i deras städer.5 c *Och hvilken som gifver enom af dessa minsta en bägare kallt vatten dricka allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga säger jag eder, det skall icke blifva honom olönt.H   )Hvilken som anammar en Prophet, i ens Prophets namn, han skall få ens Prophets lön; och hvilken som anammar en rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön.z m (Hvilken som eder anammar, han anammar mig; och hvilken som mig anammar, han anammar honom som mig sändt hafver.   'Hvilken som finner sitt lif, han skall borttappa det; och hvilken som borttappar sitt lif, för mina skull, han skall finna det._7 &Och hvilken som icke tager sitt kors på sig och följer mig, han är mig icke värd. 9 %Hvilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke värd; och hvilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd.;q $Och menniskones eget husfolk varda hennes fiender. #Ty jag är kommen till att göra menniskona skiljaktiga mot sin fader, och dottrena mot sina moder, och sonahustruna mot sina sväro;  "I skolen icke mena, att jag är kommen till att sända frid på jordena; jag är icke kommen till att sända frid, utan svärdet.ve !Men den som mig vedersakar för menniskom, honom skall jag ock vedersaka för min Fader, som är i himmelen.{ Derföre, hvar och en som mig bekänner för menniskom, honom vill jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.S Derföre skolen I icke rädas; I ären ju mer värde än månge sparfvar..W Äro ock edor hufvudhår all räknad.pY Säljas icke två sparfvar för en skärf? Och en af dem faller icke på jordena, edar Fader förutan.2~] Och rädens icke för dem, som dräpa kroppen, och hafva dock icke magt att dräpa själena; utan rädens mer honom, som kan förderfva både själ och kropp i helvete.x}i Hvad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset; och hvad som sägs eder i örat, det prediker på taken.$|A Rädens fördenskull intet för dem; ty det är intet fördoldt, som icke skall varda uppenbaradt; och intet lönligit, som icke skall blifva vetterligit.J{  Det är Lärjunganom nog, att han är såsom hans mästare, och tjenarenom, att han är såsom hans herre. Hafva de kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skola de så kalla hans husfolk?Zz- Lärjungen är icke öfver mästaren; och icke heller tjenaren öfver sin herra.Fy När de förfölja eder i den ena staden, så flyr till den andra. Sannerliga säger jag eder: I skolen icke hafva orkat fara omkring alla Israels städer, förrän menniskones Son kommer.x Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; men hvilken som står fast uti ändan, han skall blifva salig.w/ Den ene brodren skall öfverantvarda den andra till döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig upp emot föräldrarna, och dräpa dem.^v5 Förty det ären icke I, som talen, utan det är edar Faders Ande, som talar i eder.)uK Och när som de nu öfverantvarda eder, så varer icke bekymrade, huru eller hvad I skolen tala; ty det skall eder gifvas i samma stundene, hvad I tala skolen; t  Och I skolen varda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till vittnesbörd öfver dem, och öfver Hedningarna.s Men vakter eder för menniskomen: ty de skola öfverantvarda eder på sin Rådhus, och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder.|rq Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfvar; varer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som dufvor.pqY Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land varder drägeligare på domedag, än dem stadenom. p Och der som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utaf det huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.o' Och är det så, att det huset är värdigt, så kommer edar frid öfver det; är det ock icke värdigt, så kommer edar frid till eder igen.6ng Men när I gån in i ett hus, så helser det.m- Men hvar I gån in uti en stad eller by, så bespörjer om der någor inne är, som dess värdig är; och blifver der, tilldess I dragen dädan.sl_ Och inga vägskräppo, och icke två kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är värd sin mat.Uk# Hafver icke guld, icke heller silfver, icke heller penningar i edra pungar;j5 Görer de sjuka helbregda, de spitelska rena; reser upp de döda; utdrifver djeflar. I hafven fått förgäfves, så skolen I ock gifva förgäfves.Pi Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.Bh Utan går heldre till de borttappade får af Israels hus.g Dessa tolf sände Jesus ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas väg, och går icke i de Samariters städer;Hf  Simon af Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.e% Philippus och Bartholomeus; Thomas och Mattheus, som hade varit en Publican; Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det vedernamnet Thaddeus;"d= Men dessa äro de tolf Apostlars namn: Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; Jacobus, Zebedei son, och Johannes, hans broder;/c Y Och han kallade sina tolf Lärjungar till sig, och gaf dem magt öfver de orena andar, att de skulle drifva dem ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.Rb &Beder fördenskull sädenes Herra, att han sänder arbetare i sina säd.Xa) %Då sade han till sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få. ` $Och när han såg folket, ömkade han sig öfver dem, att de voro förlåtne och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.8_i #Och Jesus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.T^! "Men de Phariseer sade: Med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut. ] !Och när djefvulen var utdrifven, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafver aldrig varit sedt i Israel.o\W När desse voro utgångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som var en dumbe och besatt.@[{ Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.oZW Och deras ögon vordo öppnade; och Jesus hotade dem, sägandes: Ser till, att ingen får detta veta.IY  Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.&XE Och när han kom i huset, stego de blinde fram till honom; och Jesus sade till dem: Tron I, att jag kan detta göra eder? Då sade de till honom: Ja, Herre.}Ws Och när Jesus gick dädan, följde honom två blinde; de ropade, och sade: O Davids Son, förbarma dig öfver oss.6Vg Och detta ryktet gick öfver det hela landet.`U9 När nu folket var utdrifvet, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod upp.oTW Sade han till dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofver. Och de gjorde spe af honom.WS' Och när Jesus kom i öfverstans hus, och såg piparena, och folket sorlande,'RG Då vände Jesus sig om, och som han såg henne, sade han: Var vid goda tröst, dotter, din tro hafver hulpit dig. Och qvinnan vardt helbregda i samma stund.jQM Ty hon sade vid sig sjelf: Måtte jag allenast komma vid hans kläder, så blefve jag helbregda.tPa Och si, en qvinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom vid hans klädafåll;@O{ Jesus stod upp, och följde honom, och hans Lärjungar.PN Vid han detta talade till dem, si, då kom en öfverste, och tillbad honom, och sade: Herre, min dotter är nu straxt blifven död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifver hon lefvandes.LM Ej heller låter man nytt vin i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan man låter nytt vin i nya flaskor, så blifver både förvarad.L Ingen lappar ett gammalt kläde med en ny klut; ty han rifver likväl kluten af klädena igen, och hålet blifver värre.?Kw Då sade Jesus till dem: Huru kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, att brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.J Då kommo till honom Johannis Lärjungar, och sade: Hvi faste vi och Phariseerna så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?7Ig Men går, och lärer hvad det är: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring.gHG När Jesus det hörde, sade han till dem: De helbregda behöfva icke läkare, utan de kranke;xGi När de Phariseer det sågo, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med Publicaner och syndare?#F? Och det begaf sig att, när han satt vid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto till bords med Jesu och hans Lärjungar.&EE Och när Jesus gick dädan, såg han en man sittandes vid tullen, som het Mattheus; och han sade till honom: Följ mig. Då stod han upp, och följde honom.lDQ När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifvit menniskom.(CK Och han stod upp, och gick hem.8Bi Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene till att förlåta synder, sade han till den borttagna: Statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.cA? Hvilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och gack?W@' Men när Jesus såg deras tankar, sade han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta?V?% Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud.D> Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Var vid ett godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.M=  Då steg han i skeppet, och for utöfver igen, och kom uti sin stad.<"Och si, då gick hela staden ut emot Jesum; och då de sågo honom, bådo de att han ville gå bort utu deras landsändar.;!Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tillgånget med dem som besatte voro.+:O Då sade han till dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden; och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vattnet.9Då bådo honom djeflarna, och sade: Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss, att vi farom uti den svinahjorden.=8uSå gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet.7Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen till att plåga oss förr än tid är?a6;Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två besatte med djefvulen emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så att ingen kunde resa den vägen fram.u5cMen menniskorna förundrade sig, och sade: Hvad är denne för en, att vädret och hafvet äro honom lydig? 4 Då sade han till dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod upp, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet.g3GDå gingo Lärjungarna till, och väckte honom upp, sägande: Herre, fräls oss, vi förgås.g2GOch si, en stor storm växte upp i hafvet, så att vågen slog utöfver skeppet; och han sof.D1Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.Y0+Då sade Jesus till honom: Följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda./{Och en annar af hans Lärjungar sade till honom: Herre, gif mig lof, att jag går först bort, och begrafver min fader.$.ADå sade Jesus till honom: Räfvarne hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver intet, der han må luta sitt hufvud till.n-UOch kom en Skriftlärd till honom, och sade till honom: Mästar, jag vill följa dig ehvart du går.r,]Och när Jesus såg mycket folk omkring sig, böd han, att man skulle fara utöfver på hinsidon hafvet.++OPå det fullbordas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som säger: Han hafver tagit på sig våra skröplighet, och våra sjukdomar hafver han burit.*%Och när aftonen kom, hade de till honom många, som voro besatte; och han dref ut andarna med ord, och alla dem, som ondt hade, botade han;k)ODå tog han på hennes hand, och skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod upp, och tjente dem.^(5Och när Jesus kom i Petri hus, och såg att hans svära låg, och hade skälfvosot;' Och Jesus sade till höfvitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig; och i samma stundene blef hans tjenare helbregda.q&[ Men riksens barn skola varda utkastade i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan. %  Men jag säger eder, att månge varda kommande af östan och vestan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket.&$E När Jesus detta hörde, förundrade han sig, och sade till dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.k#O Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack; och han går; och till den andra: Kom; och han kommer; och till min dräng: Gör det; och han gör så./"WDå svarade höfvitsmannen, och sade: Herre, jag är icke värdig, att du skall gå in under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så blifver min tjenare helbregda.D!Då sade Jesus till honom: Jag vill komma, och bota honom.[ /Sägandes: Herre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.]3Men när Jesus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman till honom, och bad honom,COch Jesus sade till honom: Se till, att du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.Då räckte Jesus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och straxt vardt han ren utaf sin spitelsko.s_Och si, der kom en spitelsk man, och tillbad honom, och sade: Herre, vill du, så kan du göra mig renan.E När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.DTy han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.kOOch det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.+Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.#Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.^5Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.B}På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?+Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.6gDerföre skolen I känna dem på deras frukt.[/Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.b=Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.Y+Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.p YUtaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.z mVakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.s _Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.! ; Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.v e Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.:m Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?F Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?ve Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?oWTy den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.lQBeder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.;oI skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.}sDu skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.~uEller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?a;Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?xiTy med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.8~ mDömer icke, på det I icke skolen varda dömde.})"Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.c|?!Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till.m{S Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof. zSå skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med?#y?Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?cx?Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem.wOch för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.^v5Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd?>uuSer uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de?Tt!Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden?LsIngen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.!r;Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft?\q1Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.>pwTy der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta. oUtan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla.n I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla;)mKAtt du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.LlMen när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte;bk=När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön.wjgMen om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.ci?Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.h  Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen.Yg+ Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.+fQ Gif oss i dag vårt dagliga bröd.Ue# Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.bd= Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn.pcYVarer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom.bOch när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull.4aaMen när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga.``9Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.r_]På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga.d^AMen när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör;_]7När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.5\ eHafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.U[#0Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.}Zs/Om I hafven eder vänliga mot edra bröder allenast, hvad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?vYe.Förty, om I älsken dem som eder älska, hvad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner det samma?3X_-På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol uppgå öfver onda och goda, och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.7Wg,Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna, och görer väl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;]V3+I hafven hört, att det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.dUA*Gif honom, som af dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna af dig.FT)Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom.wSg(Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafva kåpona med.)RK'Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, att någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till.LQ&I hafven hört, att det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.ZP-%Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej; hvad deröfver är, det är af ondo.kOO$Ej heller skall du svärja vid ditt hufvud; ty du förmår icke göra ett hår hvitt eller svart.sN_#Eller vid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.jMM"Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja, hvarken vid himmelen; ty han är Guds stol;Lw!Åter hafven I hört, att det var sagdt dom gamlom: Du skall icke svärja dig men, utan skall hålla Herranom din ed.BK} Men jag säger eder: Hvilken som helst öfvergifver sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor; och hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han gör hor.hJIDet är ock sagdt: Hvilken som öfvergifver sina hustru, han skall gifva henne ett skiljobref.WI'Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.TH!Om så är, att ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes. GMen jag säger eder: Hvilken som ser på ena qvinno, till att begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.PFI hafven hört, att det var sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.wEgSannerliga säger jag dig, du varder der icke utkommandes, tilldess du hafver betalat den yttersta skärfven.hDIDu skall vara din trätobroder benägen till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen; att din trätobroder antvardar dig icke domarenom, och domaren antvardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.CSå lägg der dina gåfvo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfvo.vBeDerföre, om du offrar dina gåfvo på altaret, och kommer så ihåg, att din broder hafver något emot dig;AyMen jag säger eder, att hvilken som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen; men hvilken som säger: Racha till sin broder, han är skyldig under rådet; men hvilken som säger: Du dåre, han är skyldig till helvetes eld.@I hafven hört, att dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig under domen.?Ty jag säger eder att, utan edor rättfärdighet öfvergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.U>#Derföre, hvilken som upplossar ett af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hvilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.8=iTy jag säger eder för sant: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstafven, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.<1I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda.;Så låter edart ljus lysa för menniskomen, att de måga se edra goda gerningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen. :Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro.W9'I ären verldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.K8 I ären jordenes salt; är det så, att saltet mister sin sälto, hvarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.7% Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafva sammalunda förföljt Propheterna, som hafva varit för eder.6 Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.h5I Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket till.@4{ Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.83kSalige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.E2Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.f1ESalige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifva mättade.@0{Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.A/}Salige äro de bedröfvade; ty de skola få hugsvalelse.S.Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem till.8-kDå öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:{, qNär han såg folket, steg han upp på ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.!+;Och honom följde mycket folk utaf Galileen, och utaf de tio städer, och utaf Jerusalem, och utaf Judeen, och utaf de land på denna sidon vid Jordan.Z*-Och hans rykte gick öfver hela Syrien; och de hade till honom alla de der kranke voro af mångahanda sjukdom, och värkbrutna och besatta, och månaderasande och borttagna; och han gjorde dem alla helbregda. &~~6}|}|>{{ zzyy%xxdwwavv9uuhutt,slrrzrqq\qpBooCo nZnmllkukjZii5hPgg%ff#eeDddcUbaac`b___^^3]]W\\\[[FZZZ+YYX{WVVnUUvTTPSRR6QQIQPrOO{NNMDLL'KiJJdJIIHH/GFFiEEDD~D'CCBBAA0@@S@??>><==j<tuOch jag skall gifva dig himmelrikets nycklar. Allt det du binder på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det du löser på jordene, det skall vara löst i himmelen.0sYOch jag säger dig igen, att du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga mina församling; och helvetes portar skola icke varda henne öfvermägtige.'rGDå svarade Jesus, och sade till honom: Salig äst du, Simon, Jone son; ty kött och blod hafver dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen.SqDå svarade Simon Petrus, och sade: Du äst Christus, lefvandes Guds Son.7piSade han till dem: Hvem sägen I mig då vara?koODå sade de: Somlige Johannem Döparen, somlige Eliam, somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.n Då kom Jesus i den ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hvem säger folket mig, menniskones Son, vara? m Så förstodo de då, att han hade icke budit dem taga sig vara för bröds surdeg, utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.3l_ Huru kommer det då till, att I icke kunnen förstå, att jag icke sade eder om bröd, ( då jag sade: ) I skolen förvara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?hkI Icke heller om de sju bröd emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då upptogen?~ju Förstån I icke ännu, eller minnens, om de fem bröd emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen?iNär Jesus det förnam, sade han till dem: I klentrogne, hvad bekymrar det dock eder, att I icke hafven tagit bröd med eder?Wh'Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Vi hafve intet bröd tagit med oss.igKDå sade Jesus till dem: Ser till, och förvarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg.ufcOch när hans Lärjungar voro komne utöfver på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig.,eQDet vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och tecken skall icke gifvas dem, utan Jone Prophetens tecken. Och så öfvergaf han dem, och gick sin väg.5dcOch om morgonen: Det blifver oväder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidsens tecken?vceMen han svarade, och sade till dem: Om aftonen sägen I: Det blifver klart väder; förty himmelen är röd;b Då stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärandes att han ville låta dem se tecken af himmelen.paY'Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.J` &Och de som åto voro fyratusend män, förutan qvinnor och barn.e_C%Och de åto alle, och vordo mätte; och upptogo det öfver var i styckom, sju korgar fulla.v^e$Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfvo folkena.8]k#Då böd han folket sätta sig ned på jordena;_\7"Sade Jesus till dem: Huru mång bröd hafven I? De sade: Sju, och några små fiskar. [ !Då sade hans Lärjungar till honom: Hvar skole vi få här i öknene så mycket bröd, der vi kunne mätta så mycket folk med?wZg Och Jesus kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola gifvas upp i vägen.Y!Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud./XWOch till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för Jesu fötter; och han gjorde dem helbregda;WwOch Jesus gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska hafvet; och gick upp på ett berg, och satte sig der.VDå svarade Jesus, och sade till henne: O qvinna, din tro är stor; ske dig som du vill. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.mUSSvarade hon: Ja, Herre; dock likväl äta hundarna af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.yTkDå svarade han, och sade: Det är icke höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundarna.FSMen hon kom, och tillbad honom, sägandes: Herre, hjelp mig.hRIMen han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får af Israels hus.Q'Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.9PkOch si, en Cananeisk qvinna kom af de landsändar, och ropade till honom, och sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af djefvulen.GOOch Jesus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.oNWDet äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.dMATy af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.aL;Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;|KqFörstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?:JoDå sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?MIDå svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.H{Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.G Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.F{ Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?{Eo Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.TD! Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.OC Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.vBeDetta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.EAI skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:P@Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.G?Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;>Ty Gud hafver budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hvilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.^=5Han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?u<cHvi bryta dina Lärjungar de äldstas stadgar? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.W; )Då kommo till Jesum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:~:u$Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.9}#Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;J8 "Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.k7O!Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.B6 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.|5qOch straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du? 4Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.}3sDå sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.i2KDå svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.r1]Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade. 0Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.X/)Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.i.KMen skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.-Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.,#Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.S+Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.j*MOch de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.Q)Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.%(ESade han: Tager mig dem hit.W''Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.Z&-Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.N%Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.z$mOch Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.#5 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna."w Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.j!M Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.I   Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset./ Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;}sDå sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.]3Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.mSNär då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.lQOch han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.RFörty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.}Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.  Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.8 mI den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;G :Och han gjorde der icke mång tecken, för deras otros skull.  9Och de förargades öfver honom. Men Jesus sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.[/ 8Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hvadan kommer honom då allt detta?y 7Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria; och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?'G 6Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo, så att de ock förundrade sig storliga, och sade: Hvadan kommer denne sådana visdom och krafter?U# 5Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan;+O 4Då sade han till dem: Derföre, hvar och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.Z- 3Då sade Jesus till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre.S 2Och kasta dem i en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.r ] 1Så skall det ock ske på verldenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa;  0Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.f E /Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar.w g .Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.P  -Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor.mS ,Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren.|q +Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre.[/ *Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan. )Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;r] (Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes upp med eld, så skall det ske på denna verldenes ända.q[ 'Ovännen, som sådde, är djefvulen; skördetiden är verldenes ände; skördemännerna äro Änglarna._7 &Åkren är verlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.`9 %Då svarade han, och sade till dem: Menniskones Son är den som den goda sädena sår.1 $Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.9k #Att det skulle fullkomnas, som sagdt var genom Propheten som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit varit hafver ifrå verldenes begynnelse.g~G "Detta allt talade Jesus i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem;-}S !En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, tilldess det blef alltsammans surt.J|  Hvilket minst är af all frö; men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och blifver ett trä, så att foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qvistar.{ En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;Wz' Låter båda växa intill skördetiden; och i skördetiden vill jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, till att uppbrännas; men hvetet församler i mina lado.nyU Då sade han: Nej, på det att, när I upprycken ogräset, I icke skolen ock dermed upprycka hvetet.xy Då sade han till dem: Det hafver ovännen gjort. Sade tjenarena till honom: Vill du, att vi gåm, och hemte det bort? w Då gingo husbondans tjenare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hvadan hafver han då ogräs?Bv Då nu säden växte, och bar frukt, syntes ock ogräset.fuE Men då folket sof, kom hans ovän, och sådde ogräs midt ibland hvetet; och gick sin väg.tw En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker;;so Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär också frukt, så att somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.-rS Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse verldenes bekymmer, och rikedomsens svek förqväfver ordet; och han blifver utan frukt.#q? Men han hafver ingen rot i sig sjelf, utan står till en tid; och när bedröfvelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, straxt förargas han.jpM Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det straxt gladeliga.3o_ Hvar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifver det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den som vid vägen sådder var.9nm Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.6me Sannerliga säger jag eder, att månge Propheter och rättfärdige hafva begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.Ml Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra.ykk Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafva de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.9jk Och på dem varder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.i% Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.h# Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver.wgg Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet.`f9 Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser?/ Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;[=/ Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.:<m Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.W;' På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:<:s Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;x9i Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;^85 Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.~7u Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.l6Q Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.;5o Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp? 49 Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.E3 Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;J2  Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.1y Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;H0  Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet./{ Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?.3 Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?w-g Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;, När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.+ y I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.:*o Ty mitt ok är lustigt, och min börda är lätt.) Tager på eder mitt ok, och lärer af mig; ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro till edra själar.c(? Kommer till mig, I alle, som arbeten, och ären betungade; och jag vill vederqvicka eder.3'_ All ting äro gifven mig i våld af minom Fader; och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och den som Sonen vill det uppenbara.:&o Ja, Fader, så hafver varit behageligit för dig.I%  I den tiden svarade Jesus, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta dolt för de visa och förnumstiga, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga.`$9 Dock säger jag eder: De Sodomeers lande skall drägeligare varda på domedag än dig.R# Och du Capernaum, som äst upphöjd allt intill himmelen, du skall blifva nederstött allt intill helvete; förty hade sådana krafter skett i Sodoma, som i dig skedde äro, det hade stått än i dag.c"? Dock säger jag eder, att Tyro och Sidoni skall drägeligare varda på domedag, än eder.5!c Ve dig, Chorazin, ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, de hade långo uti säck och asko gjort syndabättring.  Då begynte han till att förvita de städer, i hvilkom han hade gjort sina mesta krafter, och de hade likväl intet bättrat sig:Q Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och de säga: Si, hvilken fråssare och vindrinkare är den mannen, Publicaners och syndares vän. Och visdomenom varder rätt gifvet utaf sinom barnom._7 Johannes är kommen, och hvarken åt eller drack; och de säga: Han hafver djefvulen. CZ~~(}6||}{{{;zzyx,ww@v~uumtt>srr>qq>ppjpoZnndmmlkkQjjPii5hh7ggffIeddkdc bb aaD``__:^^]]\\([ZYYaXXiWWW.VUUVTT~T?SS(RRIQQQPPONN M'LLIKKJJII_HHH8GGFFAEEaDD}CCmCBzAA@@2??>>F=!<< ;h:::99!88N7655?44S33F221100//..r--!,,c++f+ *z))(((P'v'&&c&%%$$#q#""""!! NXE]6r'\H:cI|<' ! @  ~cG~sCK  Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.r] Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hvarannan. Då skola de öfverantvarda eder uti tvång, och dräpa eder; och I skolen blifva hatade af all folk, för mitt Namns skull./YDå skall nöden aldraförst begynnas.(IDet ena folket skall resa sig upp emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifva pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.3I skolen få höra örlig, och rykte af örlig; ser till, att I blifven icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke straxt änden.eCTy månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.T!Då svarade Jesus, och sade till dem: Ser till, att ingen förförer eder.FOch när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hvad varder för tecken till din tillkommelse, och verldens ända?!;Då sade Jesus till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifver nederbruten. Då gick Jesus sin väg utaf templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se templets byggning.~'Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, tilldess I skolen säga: Välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn..}W&Si, edart hus skall eder blifva öde.d|A%Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände till dig; huru ofta hafver jag velat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och I villen icke?V{%$Sannerliga säger jag eder, att allt detta skall komma uppå detta slägtet.Zz-#På det öfver eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intill Zacharie, Barachie sons, blod, hvilken I dråpen emellan templet och altaret.sy_"Derföre, si, jag sänder till eder Propheter, och visa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden till den andra;Tx!!I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helvetes fördömelse?5we Nu väl, uppfyller ock I edra fäders mått.`v9Så betygen I då öfver eder sjelfva, att I ären deras barn, som Propheterna dråpo.yukSägande: Hade vi varit i våra fäders tid, vi skullom icke hafva varit delaktige med dem i Propheternas blod.tVe eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppbyggen Propheternas grafvar, och pryden de rättfärdigas grifter,xsiSå synes ock I utvärtes för menniskomen rättfärdige; men invärtes ären I fulle med skrymteri och odygd.Xr)Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafvar, som utantill äro hvitmenade, hvilka utvärtes synas dägeliga; men innantill äro de fulla med de dödas ben och all orenlighet. q Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantill i drickekaret, och i fatet, att det utvärtes är må ock rent varda.$pAVe eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantill äro all ting full med rof och orenlighet.EoI blinde ledare, som silen myggor, och uppsvälgen camelen.rn]Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som svårast är i lagen, nämliga domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta.emCOch den som svär vid himmelen, han svär vid Guds stol, och vid honom som deruppå sitter.`l9Och den som svär vid templet, han svär vid det sjelft, och vid honom som deruti bor.ekCDerföre, den som svär vid altaret, han svär vid det sjelft, och vid allt det derpå är.Zj-I galne och blinde, hvilket är yppare, offret, eller altaret som helgar offret?zimOch hvilken som svär vid altaret, det är intet; men den der svär vid offret, som deruppå är, han är saker.Zh-I galne och blinde; hvilket är yppare, guldet, eller templet som helgar guldet?gVe eder, blinde ledare, ty I sägen: Hvilken som svär vid templet, det är intet; men den som svär vid guldet i templet, han är saker.Zf-Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring vatten och land, att I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom till helvetes barn, dubbelt mer än I sjelfve ären.'eGVe eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse.5dc Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tillsluten himmelriket för menniskomen; I gån icke der sjelfve in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå.mcS Ty den sig upphöjer, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.Gb Den som är ypperst ibland eder, han skall vara edar tjenare.Ya+ Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus.b`= Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader, som är i himlom.p_YMen I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder.Z^-Och vilja gerna varda helsade på torgen, och heta af menniskomen: Rabbi, Rabbi.>]wDe sitta gerna främst vid borden, och i Synagogorna;!\;Men alla sina gerningar göra de, på det de skola varda sedde af menniskomen; de göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora;[%De binda tunga och odrägeliga bördor tillsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de vilja icke sjelfve röra dem med ett finger.ZAllt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet.GYSägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer.?X {Då talade Jesus till folket, och till sina Lärjungar.}Ws.Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.GV-Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?}Us,Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.WT'+Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:^S5*Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.@R{)När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;>Qw(På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.MP'Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.3Oa&Detta är det yppersta och största budet.N%Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.9Mm$Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?KL#Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:fKE"När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.QJ!Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.yIk Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.eHCMen om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:GTy i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.nFUDå svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.jEMNär nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.-DUSist af allom blef ock qvinnan död.KCSammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.BNär oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.A1Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.q@[På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,`?9När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.>De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.J= Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?P<Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.V;%När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?a:;Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?U9#Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.\81Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;27_Ty månge äro kallade, och få utkorade.67 Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.m5S Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.{4o Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder; 3 Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.V2% Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.n1UDå sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.0När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.H/ Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.n.UMen de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.Q-Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.w,gOch sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.L+Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;Q* Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:r)].Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.u(c-Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem.',Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker.}&s+Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt.U%#*Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon.$+)Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid.Y#+(När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna?\"1'Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl. !9&Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel.d A%På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son.]3$Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.#Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.xi"När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt.Y+!Hörer en annor liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes.dA Johannes kom till eder, och lärde eder rätta vägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom.GHvilken af de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå i himmelriket förr än I.q[Och gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, herre; och gick intet.Z-Han svarade, och sade: Jag vill icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad. Men hvad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård.Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete det icke. Sade han till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.eCSägom vi ock, af menniskom; så rädes vi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.@yHvadan var Johannis döpelse? Af himmelen eller af menniskom? Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I då honom icke?3Då svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, af hvad magt jag detta gör:H Och när han kom i templet, gingo de öfverste Presterna och de äldste i folket till honom, der han lärde, och sade: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten?FOch allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få. 9Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona, och tviflen intet, så varden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet, då skall det ske;taOch när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?OOch han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick dertill, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef straxt torrt.F Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.R Då öfvergaf han dem, och gick utu staden till Bethanien, och blef der.0 YOch sade till honom: Hörer du hvad desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafver du fullkomnat lofvet?1 [När de öfverste Presterna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefvo de misslynte;X )Och till honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.}s Och sade till dem: Det är skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I hafven gjort ena röfvarekulo deraf.+ Och gick Jesus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte vexlareborden, och dufvomånglarenas säte;Q Då sade folket: Denne är Jesus, den Propheten af Nazareth i Galileen.]3 Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?*M Men folket, som föregick, och de som efterföljde, ropade och sade: Hosianna, Davids Sone; välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene.oWMycket folk bredde sin kläder på vägen; de andre skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.mSOch ledde till honom åsninnona och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.I Lärjungarna gingo bort, och gjorde som Jesus hade dem befallt;Säger till dottrena Zion: Si, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fåla.c?Detta är allt skedt, att det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:g~GOch om någor talar eder till, så säger: Herren behöfver dem; och straxt släpper han dem.'}GOch sade till dem: Går i byn, som ligger för eder; och straxt varden I finnande ena åsninno bundna, och fålan när henne; löser dem, och leder till mig.u| eOch när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände Jesus två sina Lärjungar;x{i"Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.Bz!De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.ay; Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?x Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.#w?Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.DvOch när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.u7Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.OtOch hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.rs]Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare. r Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.KqNär de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.`p9Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.DoDå svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.2n]Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.wmgDå steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.l%Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.*kMSi, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.ujcOch så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:{ioAlltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.phYEller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?ggGTag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig. f Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?e{ Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.;dq Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;mcS Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.cb? Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.a7När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.`De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få._+Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?c^?Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.f]EOch sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.f\ESedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;q[[Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.Z yFörty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.QYMen månge de främste blifva de ytterste, och de ytterste de främste.aX;Och hvar och en, som öfvergifver hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfva evinnerligit lif.WyDå sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att I, som mig hafven efterföljt, i den nya födelsen, när menniskones Son varder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.V}Då svarade Petrus, och sade till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig; hvad skole vi få derföre?UwDå såg Jesus till dem, och sade till dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.hTINär Lärjungarna detta hörde, vordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då varda salig?SOch yttermera säger jag eder: Det är lättare, att en camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer i Guds rike.tRaDå sade Jesus till sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är svårt gå in i himmelriket.jQMNär den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfvad bort; ty han hade många ägodelar./PWSade Jesus till honom: Vill du vara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.rO]Då sade den unge mannen till honom: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom; hvad fattas mig ännu?[N/Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.M3Sade han till honom: Hvilka? Sade Jesus: Du skall icke dräpa; du skall icke bedrifva hor; du skall icke stjäla; du skall icke bära falsk vittne;LDå sade han till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men vill du ingå till lifvet, så håll budorden.KwOch si, en gick fram, och sade till honom: Gode Mästar, hvad godt skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?AJ}Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.|IqDå sade Jesus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma till mig; ty sådana hörer himmelriket till.zHm Då vordo barn burne till honom, att han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.rG] Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifvet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfva hafva snöpt, för himmelrikets skull. Hvilken som kan tagat, han taget.fFE Då sade han till dem: Hvar man tager icke detta ordet, utan de, hvilkom det blifver gifvet;E{ Då sade hans Lärjungar till honom: Hafver mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifva sig i ägtenskap.0DY Men jag säger eder: Hvar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfvergifna, han gör hor.C5Sade han till dem: För edart hjertas hårdhets skull tillstadde Moses, att I måtten öfvergifva edra hustrur; men af begynnelsen var det icke så.]B3Då sade de till honom: Hvi böd då Moses gifva skiljobref, och öfvergifva henne?pAYSå äro de icke nu tu, utan ett kött; det nu Gud hafver sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.@wOch sade: Fördenskull skall man öfvergifva fader och moder, och blifva när sine hustru; och de tu varda ett kött.?Då svarade han, och sade till dem: Hafven I icke läsit, att den, som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qvinna gjorde han dem?+>ODå gingo de Phariseer fram till honom, frestade honom, och sade till honom: Är det ock rätt, att man skiljer sig vid sina hustru, för allahanda sakers skull?J= Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.< Och det begaf sig, när Jesus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, vid sidon af Jordan.;#Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta. : "Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.o9W!Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?8) Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;7%Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.y6kMen han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.5yDå föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.T4!Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.u3cDå varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.y2kDå föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.#1?Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.d0AOch när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;k/OFördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.a.;Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.-1Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?[,/Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.<+qYttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.**MSannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen. )Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican. ( Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.'1Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;h&ISå är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda. %9 Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.=$s Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?Q# Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var." Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.P! Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld.| qÄr det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld.Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.*MMen hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.POch hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.dAHvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;{Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.LDå kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;e EI den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?mSMen på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.fESade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.CDå sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?!;Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning? V_~~}}w}!||{{Jzz7zyxxww+vyuuuttbtslrrzrqq)pp1oo{onnJmmdm+lllSkkkHjj iiLhhrhgg[fff eKddcFbb$aaQ``:__^]]e\\V[[ZZLYYLXWWW$VV UUaUTT SS8RRxQQgPPOO;NNN=MMTLLK|K&JJIIHH*GG FFEDDaCC>BBAAz@@:??W>>3==y<;;h::%99H88"7t66w655?44U4332}1100U//\..--,,t,++?**T*)4(($''&(%%C$$|##a""@!!g x Ab~CCg$:f#Vy5;q ; $ F D EwWfg V|  s Och han var i öknene i fyratio dagar, och frestades af Satana; och var med vilddjuren; och Änglarna tjente honom.0  ] Och Anden dref honom straxt uti öknena;Y  - Och en röst kom af himmelen: Du äst min käre Son, i hvilkom mig väl behagar.}  u Och straxt steg han upp utu vattnet, och såg himlarna öppnas, och Andan, såsom en dufvo, nederkomma öfver honom.z  o Och det begaf sig i de dagar, att Jesus kom utaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sig döpa af Johanne i Jordan.Q Jag döper eder med vatten; men han skall döpa eder med dem Helga Anda. )Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, hvilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa. yOch Johannes var klädd med camelahår, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor och vildhannog; +Och till honom gingo ut hela Judiska landet, och de utaf Jerusalem; och läto sig alle döpa af honom i Jordans flod, och bekände sina synder.k QJohannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse.[ 1Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta. Såsom skrifvet är i Propheterna: Si, jag sänder min Ängel framför ditt ansigte, hvilken bereda skall din väg för dig;D Detta är begynnelsen af Jesu Christi, Guds Sons, Evangelio;wOch lärer dem hålla allt det jag hafver eder befallt; och si, jag är när eder alla dagar, intill verldenes ända.s_Går fördenskull ut, och lärer all folk; och döper dem, i Namn Faders, och Sons, och dens Helga Andas.q~[Och Jesus gick fram, och talade med dem, och sade: Mig är gifven all magt i himmelen, och på jordene.L}Och när de sågo honom, tillbådo de honom; men somlige tviflade.j|MMen de ellofva Lärjungarna gingo till Galileen, upp på ett berg, som Jesus hade dem förelagt.{{Och de togo penningarna, och gjorde som de voro lärde. Och detta talet är beryktadt ibland Judarna, intill denna dag.xziOch om det kommer för landshöfdingan, vilje vi stilla honom, och begå det så, att I skolen vara utan fara.cy? Och sade: Säger, hans Lärjungar kommo om nattena, och stulo honom bort, medan vi sofvo.sx_ Och de församlade sig med de äldsta, och rådgjorde; och gåfvo krigsknektarna en stor summo penningar;w När de gingo bort, si, någre af väktarena komma i staden, och kungjorde dem öfverste Prestomen allt det som skedt var. v  Då sade Jesus till dem: Rädens icke; går, och kungörer det mina bröder, att de gå till Galileen; der skola de få se mig./uW Och vid de gingo, till att kungörat hans Lärjungom, si då mötte Jesus dem, och sade: Hel eder. Då gingo de fram, och togo på hans fötter, och tillbådo honom.~tuOch de gingo snarliga ifrå grafvene, med räddhåga och stor glädje, löpande, till att kungörat hans Lärjungom.EsOch går snart, och säger hans Lärjungom, att han är uppstånden ifrå de döda; och si, han skall gå fram för eder uti Galileen; der skolen I se honom; si, jag hafver sagt eder det.wrgHan är icke här; han är uppstånden, som han sagt hade; kommer, och ser rummet, der Herren var lagder uti.{qoMen Ängelen svarade, och sade till qvinnorna: Rädens icke; ty jag vet, att I söken Jesum, som var korsfäster._p7Och väktarena blefvo förskräckte af räddhåga, och vordo som de hade varit döde.SoOch han var påseendes som en ljungeld, och hans kläde hvit som en snö.#n?Och si, det vardt en stor jordbäfning; ty Herrans Ängel steg ned af himmelen, och gick fram, och välte stenen ifrå dörrene, och satte sig på honom;m }Om Sabbathsaftonen, i gryningen på första Sabbathen, kom Maria Magdalena, och den andra Maria, till att bese grafvena.Xl)BDå gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.\k1ADå sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.vje@Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.~iu?Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.qh[>Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;Tg!=Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.f3sMen de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.J= Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.M<Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.;-Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?H: Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.o9WMen om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.d8AOch han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.V7% Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?b6= Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.!5; Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.Z4- Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.C3 Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.A2}Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.m1SOch när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;0Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.m/SOch han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf..Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.0-YNär Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;Y,+Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.+ yMen om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.*#KDå kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.g)GJDå begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen. (IOch litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.='uHÅter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.&%GOch när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor ( tjensteqvinna ), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.K%FMen han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.$EMen Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.D#DOch sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.c"?CDå spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;O!BHvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.% CADå ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.)K@Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.'G?Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.ve>Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig?dA=Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar.q[C Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.X=) Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.a<; På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss. ; När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.%:C Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva._97Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.G8Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.Y7+Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.H6 Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.@5{Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.D4De fåvitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;53eMen fem af dem voro visa, och fem fåvitska.f2 GDå varder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.x1i3Och skall sönderhugga honom, och gifva honom hans lön med skrymtare. Der skall vara gråt och tandagnisslan.h0I2Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke väntar honom, och den stund han icke menar;T/!1Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna;i.K0Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;X-)/Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.V,%.Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer. +-Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?b*=,Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.)+Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.V(%*Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.`'9)Två skola mala på ene qvarn; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.f&E(Då skola två vara ute på markene; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.%'Och visste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.$&Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;[#/%Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.k"O$Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.J! #Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.c ?"Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.U#!Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.# Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;-SOch han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.GOch då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.>uMen straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.A}Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.}sTy såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.|qDerföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.3aSi, jag hafver sagt eder det framföreåt.+OTy falske Christi och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under; så att, om möjeligit vore, skola ock de utvalde förförde varda._7Om någor säger då till eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.Och om de dagar icke vorde förstäckte, då vorde intet kött frälst; men för de utvaldas skull skola de dagar varda förstäckte.5Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon hafver icke varit sådana ifrå verldenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.MMen beder, att edor flykt sker icke om vintren, eller om Sabbathen.KMen ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva, i den tiden.ROch den som är ute på markene, gånge icke tillbaka efter sin kläder._7Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något ut af sitt hus;=uDe som då i Judiska landet äro, fly de på bergen;) KNär I nu fån se förödelsens styggelse, af hvilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndande i det helga rummet; den som läs det, han gifve akt deruppå; Och detta Evangelium om riket skall varda predikadt i hela verldene, till ett vittnesbörd öfver all folk; och då skall änden komma.? y Men den som blifver fast uti ändan, han varder salig.Z - Och efter det ondskan får öfverhandena, varder kärleken i mångom förkolnad. O#~~4}}^||p{{zzzVyyFxxwwiw0vvuuxuttss9rr:qUppgpo>nnunmllml kukjpihhg]ffBedd`ccbbb&aao```_4^^$]`\\J[[[ZZDZYYXXfWWAVVuVUTTqSSS2RReQQPP_POO-NNSMMhLLoKK.K JZII6HHDGFFNFEdDDDCCXBBhAAW@@v??>>R==e=$<<_;;=::<99x988\766_55534c33V2211x00r0/..{.9--,,++*)))((3'0&%%{%$###("!!s F 65L0QCG*r6' \ Z .I]bOj MOch då han skiljdes ifrå folket, och kom i huset, frågade hans Lärjungar honom om liknelsen.8kDen der hafver öron till att höra, han höre.Intet går utanefter in i menniskona, det henne besmitta kan; men det som går utaf menniskone, det är det som besmittar menniskona.b=Och han kallade till sig allt folket, och sade till dem: Hörer mig alle, och förstår.kO Och gören Guds ord omintet med edar stadga, som I uppålagt hafven. Och mycket sådant gören I.T! Och tillåten så icke, att han något gör sinom fader, eller sine moder;5 Men I sägen: En menniska må säga till fader och moder: Corban; det är sagdt: Gudi är det gifvet, som dig af mig skulle hafva kommit till nytto;zm Ty Mose hafver sagt: Ära din fader och dina moder; och: Den der bannar fader eller moder, han skall döden dö.jM Och han sade till dem: Skönliga bortkasten I Guds bud, på det att I skolen hålla edar stadga.  Ty I bortkasten Guds bud, och hållen menniskors stadgar, som är, att två krukor, och dryckekar; och mycket sådant gören I.SMen fåfängt dyrka de mig, lärande den lärdom, som är menniskors bud;A~{Då svarade han, och sade till dem: Väl hafver Esaias propheterat om eder, I skrymtare, som skrifvet är: Detta folket ärar mig med läpparna; men deras hjerta är långt ifrå mig.8}iSedan frågade honom de Phariseer och de Skriftlärde: Hvi vandra icke dine Lärjungar efter de stadgar, som de äldste uppåbudit hafva; utan äta bröd med otvagna händer?S|Och när de komne äro utaf torget, äta de icke, utan de äro tvagne. Och mycket sådant är, som de hafva tagit sig uppå att hålla, som är, att två dryckekar, och krukor, och kopparkar, och bord.q{[Ty de Phariseer och alle Judar äta icke, utan de alltid två händerna, hållande de äldstas stadgar;z}Och då de fingo se, att somlige hans Lärjungar åto bröd med menliga, det är, med otvagna händer, straffade de det;qy ]Och till honom församlades de Phariseer, och någre af de Skriftlärda, som ifrå Jerusalem komne voro.`x98Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda.wwg7Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.?vy6Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt;_u75Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn.Xt)4Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.s+3Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.$rA2Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.kqO1Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;6pe0Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.Vo%/Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.cn?.Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja.#m?-Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig.8lk,Och de der ätit hade, voro vid femtusend män.Ik +Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.,jS*Och de åto alle, och vordo mätte;eiC)Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.Mh(Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.Vg%'Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset. f&Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar.%eC%Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta?d$Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta. c #Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;*bM"Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket.:am!Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.A`} Och så for han bort afsides till skepps uti ödemarken.D_Då sade han till dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hviler eder något litet; ty der voro månge, som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta.u^cOch Apostlarna församlades till Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hvad de gjort och lärt hade.b]=Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom._\7Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.[{Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset;ZDå vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af;Y/Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud.kXOHon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud.vWeOch svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike.BV}Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det;UDå nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost;T3Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna.qS[Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid;^R5Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru.6QeTy Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru;zPmDå Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.lOQSomlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna.8NiOch fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter.YM+ Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem.EL Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig; K  Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom.hJI Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan.ZI- Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar; HOch böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen;}GsOch han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar;rF]Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde.tEaOch han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.D Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk.+COÄr icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom.~BuOch när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer?fA GOch han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom.b@=+Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.y?k*Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.z>m)Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.=5(Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.n<U'Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.q;[&Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.|:q%Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.x9i$Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.8#Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?7w"Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.6-!Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.>5w Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.~4uOch hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?3!Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?x2iOch straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.\11Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.[0/Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;"/=Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.D.Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.W-'Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.-,SOch bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.+Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;r*]Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.)Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.K(Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.r']Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.K&Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.c%?Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.$)Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade. # Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;L" Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.c!? Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.Q  Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;\1 Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.uc Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.GDå sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande./Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.]3Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.nUOch han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.+OFörty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.RDen der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.kOOch straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;= wSå kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.xi)Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.mS(Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?''Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.!&Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?a;%Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.$Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.ta#Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.eC"Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.] 3!Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;+ O Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga. yDet är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;g GOch han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?] 3När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.a;Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.q[Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.POch han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;ykTy den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.)KOch han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.8kDen der öron hafver till att höra, han höre.iKTy intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.SOch han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?,QOch desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt. 9Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt.I~ Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;$}AOch de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.w|gAlltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;*{MMen desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.!z=Sädesmannen sår ordet.myS Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?Kx På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.w  Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;hvI Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.Pu Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.tOch somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.gsGOch somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.krOMen då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.uqcMen somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.upcOch hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.När Jesus det hörde, sade han till dem: De der helbregda äro, behöfva icke läkare, utan de som kranke äro; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.5=cOch då de Skriftlärde och Phariseer sågo, att han åt med de Publicaner och syndare, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter och dricker han med Publicaner och syndare?E<Och det begaf sig, då han satt till bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare till bords med Jesu och hans Lärjungar; ty de voro månge, som hade följt honom.;1Och då Jesus gick der fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. Och han stod upp, och följde honom.`:9 Och han gick åter ut till hafvet; och allt folket kom till honom, och han lärde dem.&9E Och straxt stod han upp, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så att alle undrade storliga, och prisade Gud, sägande: Sådant såge vi aldrig.I8  Dig säger jag: Statt upp; tag dina säng, och gack i ditt hus.7w Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna:6 Hvilket är lättare säga till den borttagna: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och tag dina säng och gack?5!Och straxt Jesus förnam det i sinom anda, att de sådant tänkte vid sig sjelfva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjerta?U4#Hvi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud?V3%Så voro der någre utaf de Skriftlärde sittande, som tänkte i sin hjerta:k2ONär Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna.M1Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, refvo de taket på huset, der han var; och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg.S0Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen var af fyra./{Och straxt församlades der månge, så att de icke rum hade, icke heller utanför dörrene; och han hade tal för dem.d. COch efter några dagar gick han åter in i Capernaum; och det spordes, att han var i huset.`- ;-Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta det som skedt var; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blef ute i öde rum; och de kommo till honom af alla ändar.9, m,Och sade honom: Se till, att du säger ingom detta; utan gack bort, och visa dig Prestenom, och offra, för din rening, det Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.=+ w+Och Jesus hotade honom, och sänden straxt ifrå sig;X* +*Och när han det sagt hade, gick straxt spitelskan af honom, och han vardt ren.z) o)Då varkunnade sig Jesus öfver honom, och uträckte sina hand, och tog uppå honom, och sade: Jag vill, var ren.( (Och till honom kom en spitelsk man, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vill du, så kan du göra mig ren.W' )'Och han predikade i deras Synagogor, öfver hela Galileen, och utdref djeflar.s& a&Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock der predikar; ty fördenskull är jag kommen.D% %Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig.<$ u$Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro.# #Och om morgonen, ganska bittida för dag, stod han upp och gick ut; och Jesus gick bort uti ett öde rum, och der bad han.#" A"Och han gjorde många helbregda, som kranke voro af allahanda sjukdom; och dref ut många djeflar, och tillstadde icke djeflarna tala; ty de kände honom.5! g!Och hele staden var församlad för dörrena.t  c Om aftonen, då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som qvaldes af djeflar; 5Då gick han till och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma öfvergaf skälfvosjukan henne, och hon gick sedan och tjente dem.S !Och Simons svära låg sjuk i skälfvo; och straxt sade de honom om henne.h KOch de gingo straxt utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus, med Jacobo och Johanne.D Och hans rykte gick straxt allt omkring i Galilee gränsor.C Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han bjuder de orena andar med väldighet, och de lyda honom.N Då ref den orene anden honom, och ropade högt, och for ut af honom.L Och Jesus näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut af menniskone. 5Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.Y -Och i deras Synagogo var en menniska besatt med den orena andan; och han ropade,u eOch de förundrade storliga på hans lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke såsom de Skriftlärde.e EOch de gingo till Capernaum; och straxt, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon och lärde. {Och straxt kallade han dem; då öfvergåfvo de sin fader, Zebedeum, uti båten, med legodrängarna, och följde honom. Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum, Zebedei son, och Johannem, hans broder, att de i båtenom byggde sin nät.< uStraxt gåfvo de sin nät öfver, och följde honom.\ 3Och Jesus sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till menniskofiskare.  När han gick utmed det Galileiska hafvet, såg han Simon, och Andream, hans broder, kasta sin nät i hafvet; ty de voro fiskare.l SSägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds rike är för handene; bättrer eder, och tror Evangelio.i MMen sedan Johannes vardt fången, kom Jesus uti Galileen, och predikade Evangelium om Guds rike, 7[~~~5}}|||A{{'zzEyy>R=~= <c Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt.c=? Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten.2<_ Och då aftonen kom, gick han utu staden.K; Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.:3 Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo.D9 Och stadde icke till, att någor bar något genom templet.C8 Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde;7  Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det.g6G Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon.N5 Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom.4! Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf.c3? Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene!2} Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn.q1[ Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.g0G Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå.W/' Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem.X.) Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan?e-C Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.,  Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit.L+ Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, varden I finnande en fåla bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit.* y Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar;) 4Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.(+ 3Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.I'  2Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.&! 1Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.u%c 0Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.$ /Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.<#q .Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.&"E -Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.W!' ,Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;| q +Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.# *Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;Z- )När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.~u (Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.0Y 'Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;3 &Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes? %Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.?y $Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?   #Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.q[ "Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.E !Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;s_ Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:^5 Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.>u Den icke får hundradefaldt igen, nu i denna tiden, hus, och bröder, och systrar, och mödrar, och barn, och åkrar, med förföljelsen; och i tillkommande verld evinnerligit lif.gG Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;b= Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig. Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.a; Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?Z- Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.O  Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.t a Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!d A Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.e C Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.e C Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.?w Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.a; Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.@y Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif?X) Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,s_ Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.!; Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.ta Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.U# Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.~u Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.O Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.L~ Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.L} Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.]|3 Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;G{ Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;izK Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.Qy Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.Jx  Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?w Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.4v c Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.u- 2Salt är ett godt ting; hvar nu saltet mister sin sälto, hvarmed skall man salta? Hafver salt uti eder, och hafver frid emellan eder inbördes.\t1 1Ty hvar och en måste med eld saltad varda, och allt offer måste med salt saltas.=su 0Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.9rk /Och om ditt öga vore dig till förargelse, rif det ut. Bättre är dig, att du enögder ingår uti Guds rike, än att du skulle hafva tu ögon, och bortkastas i helvetes eld;=qu .Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.Cp -Och om din fot vore dig till förargelse, hugg honom af. Dig är bättre, att du ingår uti lifvet halter, än att du hafver två fötter, och varder kastad till helvetet, uti evig eld;=ou ,Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.5nc +Nu, om din hand vore dig till förargelse, hugg henne af. Bättre är dig enhändtan ingå uti lifvet, än att du hafver två händer, och far till helvetet, uti evig eld;!m; *Och hvilken som förargar en af de små, som tro på mig, bättre vore honom, att vid hans hals hängdes en qvarnsten, och han bortkastades uti hafvet./lW )Men hvilken som gifver eder dricka en bägare vatten, i mitt Namn, derföre att I Christo tillhören, sannerliga säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön.;kq (Förty den der icke är emot oss, han är med oss.j 'Då sade Jesus: Förbjuder honom icke; ty ingen är den som gör krafter i mitt Namn, som snarliga kan tala ondt på mig;8ii &Men Johannes svarade honom, sägandes: Mästar, vi sågom en utdrifva djeflar uti ditt Namn, och han följer oss icke; och vi förböde honom det, efter han icke följer oss.h3 %Hvilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig; och hvilken mig anammar, han anammar icke mig, utan honom som mig sändt hafver.gw $Och så tog han ett barn, och ställde det midt ibland dem. Och då han hade tagit det i sin famn, sade han till dem:$fA #Och då han hade satt sig, kallade han de tolf, och sade till dem: Hvilken som vill den främste vara, han skall vara ytterst af allom, och allas tjenare.`e9 "Men de tigde; förty de hade handlat emellan sig i vägen, hvilken af dem ypperst var.~du !Så kom han till Capernaum; och när han var kommen i huset, sporde han dem: Hvad handladen I eder emellan i vägen?Mc Men de förstodo intet hvad han sade, och torde icke spörja honom.[b/ Ty han underviste sina Lärjungar, och han sade till dem: Menniskones Son skall varda öfverantvardad i menniskors händer, och de skola döda honom; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå.haI Och de gingo dädan, och vandrade genom Galileen; och han ville icke, att någor skulle vetat._`7 Sade han till dem: Detta slägtet kan med ingen ting utfara, utan med bön och fasto.v_e Och när han kom hem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hvi förmådde icke vi utdrifva honom?Q^ Då tog Jesus honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp.] Så ropade anden, och for ganska illa med honom, och gick ut. Och han vardt som han hade varit död; så att månge sade: Han är död.O\ När Jesus såg, att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, döfver och dumbe, jag bjuder dig, gack ut af honom, och gack intet mer härefter in uti honom.o[W Och straxt ropade drängens fader, med gråtande tårar, sägandes: Herre, jag tror; hjelp mina otro.WZ' Jesus sade till honom: Om du tro kan; all ting äro möjelig honom, som tror.&YE Och han hafver ofta kastat honom i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom; men förmår du något, så varkunna dig öfver oss, och hjelp oss.sX_ Då sporde han hans fader till: Huru länge är, sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utaf barndom.W1 Och de ledden fram till honom. Då anden fick se honom, straxt for han illa med honom; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades. V9 Då svarade han honom, och sade: O I otrogna slägte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig.QU Och då han tager honom fatt, far han illa med honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Jag talade med dina Lärjungar, att de skulle drifva honom ut; och de kunde icke.yTk Och en af folket svarade, och sade: Mästar, jag hafver haft min son hit till dig, den der hafver en stum anda;DS Och han sporde de Skriftlärda: Hvad disputeren I med dem?^R5 Och straxt allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till och helsade honom.wQg Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem, och de Skriftlärda disputerande med dem.uPc Men jag säger eder: Elias är kommen, och de gjorde honom allt det de ville, såsom skrifvet var om honom.?Ow Men han svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och sätta all ting i lag igen; och att menniskones Son skall mycket lida, och föraktad varda, såsom skrifvet är.pNY Och de sporde honom, sägande: Hvad är det, som de Skriftlärde säga, att Elias måste komma först?M Och de behöllo det ordet när sig, och befrågade emellan sig, hvad det skulle vara, att han sade: uppstå ifrå de döda.!L; Men då de gingo neder af berget, böd han dem, att de skulle ingom säga hvad de sett hade, förr än menniskones Son vore uppstånden ifrå de döda.cK? Och i det samma som de sågo sig om, sågo de ingen vara der när dem, utan allena Jesus.}Js Och en sky kom, som öfverskyggde dem; och en röst kom utaf skyn, och sade: Denne är min käre Son; honom hörer.FI Men han visste icke hvad han sade; ty de voro häpne vordne.H! Då svarade Petrus, sägandes till Jesum: Rabbi, här är oss godt att vara; låt oss göra här tre hyddor, dig en, Mosi en, och Elie en.?Gy Och dem syntes Elias med Mose, och de talade med Jesu.zFm Och hans kläder vordo klar, och ganska hvit såsom snö, att ingen färgare på jordene kan göra dem så hvit.!E; Och efter sex dagar tog Jesus Petrum, Jacobum och Johannem till sig; och hade dem allena upp på ett högt berg afsides, och vardt förklarad för dem./D Y Och han sade till dem: Sannerliga säger jag eder, någre äro ibland dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike komma med kraft.EC&Men den som blyges vid mig och min ord, uti detta horiska och syndiga slägtet, vid honom skall ock menniskones Son blygas, när han kommer i sins Faders härlighet, med de helga Änglar.LB%Eller hvad kan en menniska gifva, der hon sin själ med lösa må?jAM$Ty hvad hjelper det menniskone, om hon kunde vinna hela verldena, och toge skada till sin själ?@%#Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och den som mister sitt lif, för mina och Evangelii skull, han skall det behålla.-?S"Och kallade han till sig folket, med sina Lärjungar, och sade till dem: Den mig vill följa, han försake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.D>!Då vände han sig om, och såg på sina Lärjungar, och näpste Petrum, sägandes: Gack bort ifrå mig, du Satan; ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det menniskor tillhörer.f=E Och talade han det talet uppenbart. Då tog Petrus honom till sig, och begynte näpsa honom.X<)Och begynte till att undervisa dem, att menniskones Son skulle mycket lida, och förkastas af de äldsta, och af de öfversta Presterna, och af de Skriftlärda, och dödas; och efter tre dagar uppstå igen.@;{Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom;o:WDå sade han till dem: Hvem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade till honom: Du äst Christus.Z9-De svarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna.<8qOch Jesus gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem säger folket mig vara?n7UOch han lät gå honom hem, och sade: Gack intet in i byn, och säg icke heller det någrom derinne.6/Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så att han fick synen igen; och vardt så botad, att han sedan såg klarliga alla.Q5Då såg han upp, och sade: Jag ser folket gå, lika som det vore trä.)4KOch så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.|3qOch han kom till Bethsaida; och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom.:2oOch han sade till dem: Hvi förstån I då intet?v1eOch då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I utaf de aflefvor? De sade: Sju.0 Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend, huru många korgar upptogen I fulla med aflefvor? Sade de: Tolf.P/Hafvandes ögon, och sen intet? och hafvandes öron, och hören intet?6.eDå Jesus det förnam, sade han till dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Hafven I ännu edor hjerta förblindadt?\-1Och de tänkte hit och dit, sägande emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd.p,YDå böd han dem, sägandes: Ser till, vakter eder för de Phariseers surdeg, och för Herodis surdeg.f+EOch de hade förgätit taga bröd, så att de hade icke mer än ett bröd med sig i skeppet.M* Så gaf han dem öfver; och gick åter i skeppet, och for utöfver.)) Då suckade han i sinom Anda, och sade: Hvi söker detta slägtet tecken? Sannerliga säger jag eder: Desso slägte skall intet tecken gifvas.(} Och de Phariseer gingo ut, och begynte disputera med honom, frestande honom, och begärande af honom tecken af himmelen.h'I Och straxt steg han till skepps med sina Lärjungar, och kom intill de landsändar Dalmanutha.P& Och de der ätit hade, voro vid fyratusend; och så lät han fara dem.b%=Så åto de, och vordo mätte; och de togo upp sju korgar med aflefvor, som öfver voro.c$?Hade de ock några små fiskar; och då han välsignat hade, bad han ock lägga dem fram.9#kOch han böd folket sätta sig ned på jordena; och han tog de sju bröd, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; att de skulle lägga dem fram; och de lade fram för folket.I" Då sporde han dem: Huru mång bröd hafven I? Svarade de: Sju.m!SOch hans Lärjungar svarade honom: Hvar tager man bröd här i öknene, der man dem med mätta kan?t aOch om jag låter dem fastande gå hem, gifvas de upp i vägen; ty somlige utaf dem voro komne långväga.mSJag varkunnar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; Uti de dagar, då folket var ganska mycket, och hade intet det de äta kunde, kallade Jesus till sig sina Lärjungar, och sade till dem:%Och de förundrade sig öfvermåtton, sägande: Allt hafver han väl beställt; de döfva låter han höra, och dumbar tala.oW$Och böd han dem, att de skulle ingom sägat; men ju mer han det förböd, ju mer de förkunnade det.eC#Och straxt öppnades hans öron, och hans tungos band vardt löst, och han talade redeliga.gG"Och såg upp i himmelen, suckade, och sade till honom: Hephethah; det är sagdt: Upplåt dig. !Då tog han honom afsides ut ifrå folket, och satte sina finger i hans öron, och spottade ut, dermed han tog på hans tungo; Och de hade fram för honom en döfvan, den der ock en dumbe var; och bådo honom, att han ville lägga handena på honom.!Och då han åter utgick ifrå Tyri och Sidons gränsor, kom han till det Galileiska hafvet, midt genom de landsändar vid de tio städer.lQOch då hon kom i sitt hus, fann hon djefvulen utgången vara, och dottrena liggande på sängene.iKDå sade han till henne: För detta talets skull, gack; djefvulen är utgången af dine dotter.q[Då svarade hon, och sade till honom: Ja, Herre; dock äta hundarna, under bordet, utaf barnens smulor.#Men Jesus sade till henne: Låt barnen först mätta varda; det är icke höfveligit, att man tager barnens bröd och kastar för hundarna.|qOch det var en Grekisk qvinna, utaf Syrophenice, och bad honom, att han ville utdrifva djefvulen af hennes dotter.Ty en qvinna, hvilkens dotter hade en oren anda, straxt hon fick höra om honom, kom hon, och föll ned för hans fötter.-SSå stod han upp dädan, och gick in i Tyri och Sidons gränsor; och gick in uti ett hus, och ville att det ingen veta skulle; och kunde dock icke blifva fördold.NAll denna onda stycke gå innanefter ut, och de besmitta menniskona.c?Stöld, girighet, svek, listighet, otuktighet, ondt öga, hädelse, högfärd, galenskap;Y +Ty innanefter, utu menniskors hjerta, utgå onda tankar, hor, boleri, mandråp,K Och han sade: Det utaf menniskone går, det besmittar menniskona;v eTy det går icke in i hennes hjerta, utan i buken; och hafver sin naturliga utgång, der all mat med rensas. 9Och han sade till dem: Ären I också oförståndige? Förstån I icke ännu, att allt det utanefter ingår i menniskona, det kan icke besmitta henne? gB~}||{zzjyyxxwx:wvvyuuyuttHss&rrXr qq;ptoooFnn%m6llAkk4jj"ihh=gfffeeLddrccbbYaa{```(__^^]]\\l[[[>> ={=B<;;::999:877_76:55M44733.22x11 0z//,..S--,,i++i**;))O((F''Q&&& %%P$$##u""!!. ``Yj|;m`9um/c>&kZk  ' s ! ^  ^#BEykg Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;uc Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.r~]Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.}Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.[|/Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.i{KPå det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.(zISå for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;LyOch de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.hxIOch denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.kw QDet begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;v  POch barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.vu gOTill att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.jt ONGenom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;Ts #MOch gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;qr ]LOch du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;Lq KI helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.Up %JAtt vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;So !IOch på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;Yn -HOch bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;bm ?GAtt han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;Nl FSåsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun;Sk !EOch hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;Yj -DLofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;\i 3COch hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:h  BOch alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.{g qAOch stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.Vf '@Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.ze o?Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.?d {>Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.Rc =Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.Rb  UOch efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:T= #Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.#< AMen då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.c; AOch folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.:: oOch si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.#9 AÄngelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.8 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.E7 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.N6 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.5 9Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;\4 3Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;33 a Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.d2 C Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.W1 ) Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.L0  Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.|/ s Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;]. 5Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,d- COch de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.d, CDe voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.+ %Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.W* )Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst. ) Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;v( gSåsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;c' CEfter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;&yMen de gingo ut, och predikade allestäds; och Herren verkade med dem, och stadfäste ordet med efterföljande tecken.q%[Då nu Herren Jesus med dem talat hade, vardt han upptagen i himmelen, och sitter på Guds högra hand.4$aDe skola fördrifva ormar; och om de dricka något det dödeligit är, skall det dem intet skada; på de kranka skola de lägga händerna, så varder det bättre med dem.#Men dem, som tro, skola dessa tecken efterfölja: genom mitt Namn skola de utdrifva djeflar; de skola tala med nya tungor;s"_Den der tror, och blifver döpt, han skall varda salig; men den der icke tror, han skall varda fördömd.^!5Och sade till dem: Går ut i hela verldena, och prediker Evangelium allom kreaturom.: mSedan, när de ellofva såto till bords, syntes han dem, och förekastade dem deras otro och hjertas hårdhet, att de icke trott hade dem, som hade sett honom vara uppstånden;[/ Och de gingo ock bort, och bådade det dem androm; och de trodde icke heller dem.fE Derefter, då två af dem vandrade ut åt landsbygden, syntes han dem uti en annor skepelse.gG Och de samme, när de hörde att han var lefvandes, och var sedder af henne, trodde de intet.jM Hon lopp bort, och bådade dem som plägade vara med honom, de der sörjande och gråtande voro.3 Men när Jesus uppstånden var om morgonen, på första Sabbathsdagen, syntes han först Marie Magdalene, af hvilka han sju djeflar utdrifvit hade.'GOch de gingo hasteliga derut, och flydde ifrå grafvene; ty dem var bäfning och häpenhet påkommen; icke heller sade de något för någrom, ty de räddes.!;Men går bort, och säger hans Lärjungar, och Petro, att han går fram för eder uti Galileen; der skolen I få se honom, såsom han eder sagt hafver.2]Men han sade till dem: Varer icke förfärada; I söken Jesum af Nazareth, som korsfäst var; han är uppstånden, han är icke här; si rummet, der de hade lagt honom.1Och när de ingångne voro uti grafvena, sågo de en ung man sittandes på högra sidon, klädd i ett sidt hvitt kläde; och de vordo förfärada.U#Och då de sågo till, sågo de stenen vara afvältad, den ganska stor var.Y+Och sade emellan sig sjelfva: Ho skall välta oss stenen ifrå grafvenes dörr?^5Och på den ena Sabbathen kommo de till grafvena, ganska bittida, då solen uppgick;" ?Och då Sabbathen framgången var, köpte Maria Magdalena, och Maria Jacobi, och Salome, välluktande krydder, på det de skulle komma och smörja honom.H /Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.E.Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.V%-Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.,Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.D+Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.X )*Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen, )Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem. 1(Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome. 7'Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.Y +&Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.=u%Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.7g$Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.U##Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.'G"Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?W'!Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.+ Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.+OSammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.5eFria dig sjelfvan, och stig neder af korset. 9Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det._7Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.m~SOch de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.f}EOch det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.@|{Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.o{WOch när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.Tz!Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.gyGOch de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.x3Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.!w;Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.ivKOch slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.@u{Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;ntUOch klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;[s/Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;r3Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.nqUPilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom..pW Då ropade de åter: Korsfäst honom.~ou Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?_n7 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.Zm- Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.]l3 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?fkEDå ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.jSå var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.ci?Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.OhMen Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.ogWDå frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.?fyOch öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.wegOch Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.=d uOch straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.Yc+HOch åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.mbSGDå begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen.;aoFDå nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter.e`CEOch qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem. _DDå nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.m^SCOch då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno.W]'BOch Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna;4\aAOch somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom.k[O@I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.fZE?Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne?Y}>Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.X=Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son?W#Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;b=="Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker.u<c!Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;;3 Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.:Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.9-Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.X8)Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.P7Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.65Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.F5Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.4Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.q3[Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten varder.M2Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.1{Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;H0 Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.V/%Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den som tager i fatet med mig.|.qMen de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag? -Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.3,aDå nu aftonen vardt, kom han med de tolf.{+oOch hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.^*5Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.)/Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?#(? Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;.'U På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?!&; När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.% Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.$$A Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.e#CDet hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning." Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.|!qDå sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;| qTy det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.q[Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?jMOch då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.V%Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.B Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.?y %Men hvad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker.L $Att, då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sofvande.% #Vaker fördenskull; ty I veten icke, när husbonden kommer, antingen om aftonen, eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen;B} "Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.E !Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är.{ Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.J  Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.mS Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är.Y+ Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene. Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist är klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när; Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens ända.]3 Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet.V% Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva.r] Men i de dagar, efter den bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och månen skall icke gifva sitt sken;P  Men tager I eder vara; si, jag hafver sagt eder all ting framföreåt.' G Ty falske Christi och falske Propheter skola upphäfva sig, och skola göra tecken och under, så att de ock skola förföra de utkorada, om möjeligit vore.n U När då någor ville säga till eder: Si, här är Christus; eller si, han är der; tror det intet; 9 Och hvar Herren icke hade förkortat de dagar, vorde intet kött saligt; men för de utkorades skull, som han utkorat hafver, förkortade han dagarna.% C Ty i de dagar varder sådana bedröfvelse, att slik hafver icke varit, ifrå kreaturens begynnelse, dem Gud skapat hafver, intill nu; och ej heller varder.9m Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren;@{ Ve dem, som hafvande äro, eller dia gifva, i de dagar.Z- Och den som är på åkren, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder.zm Men den der är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus.N Men då I fån se förödelsens styggelse, deraf sagdt är genom Propheten Daniel, ståndandes der det icke skall; (den det läs, han förstå det) de som då äro i Judeen, de fly upp på bergen.}s Och I skolen varda förhatade af allom, för mitt Namns skull; men den som härdar intill ändan, han varder salig.)K Och den ene brodren skall öfverantvarda den andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att döda dem. När de nu draga eder fram, och öfverantvarda eder, så hafver ingen omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der intet på framföreåt; utan, hvad eder ingifvet varder i samma stunden, det taler; ty det ären icke I, som talen, utan den Helge Ande.E Och Evangelium måste först predikadt varda för all folk.`9 Men tager I eder vara; ty de skola öfverantvarda eder in på Rådhusen och Synagogorna; och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till ett vittnesbörd öfver dem.^~5 Det ena folket skall uppsätta sig emot det andra, och det ena riket emot det andra; och jordbäfning skall varda mångastäds; och hunger och förskräckelser skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon. }  Men när I fån höra örlig, och örligs rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste så ske; men det är icke straxt änden.h|I Ty månge varda kommande i mitt Namn, sägande: Jag är Christus; och de skola bedraga många.N{ Svarade Jesus, och begynte säga: Ser till, att ingen bedrager eder. W-~~^}z}||Z| {zz4yy@xxwcwvvvbvuttss=rr5qqfpp^oonnmmVmll.k,jj7ihhggff9ee1dd6cbb&aa9``__d^^\]]I\\A[[/ZZ$YYXXWW1VV>UU:TT7SRRR9QQnPPPONnN9MM?LKKgJJSIItHHHGGQFFE@DDRCCBWAAHA @@?h>>Y==2<<;]::988#766K5544322N11J10p//f/.T--n,,++<**()((''J&&%r%$$##=""!e!  [9Igf EZ]3N3J  2 m w jDxEWrn]Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en Prophet? Ja, säger jag eder, och mer än en Prophet.6meEller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en mennisko, klädd i len kläder? Si, de som hafva härlig kläder uppå, och lefva i kräslighet, äro i Konungsgårdarna.8liOch då Johannis sändebåd voro sin väg gångne, begynte Jesus tala till folket om Johanne: Hvad gingen I ut i öknen till att se? Villen I se en rö, som drifs af vädret?6kgOch salig är den som icke förargas på mig.tjaDå svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I sett och hört hafven: De blinde se, de halte gå, de spitelske varda rene, de döfve höra, de döde stå upp igen, dem fattigom varder Evangelium predikadt;|iqPå samma tiden gjorde han många helbregda af sjukdomar och plågor, och onda andar; och gaf mångom blindom syn. h9Då männerna kommo till honom, sade de: Johannes Döparen sände oss till dig sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta en annan?"g=Och han kallade till sig två af sina lärjungar, och sände dem till Jesum, sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta någon annan?@f{Och Johannis lärjungar underviste honom om allt detta.ce?Och detta ryktet om honom gick ut öfver allt Judiska landet, och all de land deromkring.d!Och en räddhåge kom öfver alla, och de prisade Gud, sägande: En stor Prophet är uppkommen ibland oss, och Gud hafver sökt sitt folk.Wc'Och den döde satte sig upp, och begynte tala; och han fick honom hans moder.b}Och han gick till, och tog på bårena; och de, som båro, stadnade. Då sade han: Jag säger dig, unger man, statt upp.ba= Då Herren såg henne, varkunnade han sig öfver henne, och sade till henne: Gråt icke."`= Då han nu kom intill stadsporten, si, då bars der ut en döder, sine moders ende son, och hon var enka; och en stor hop folk af staden gick med henne. _ Så begaf det sig sedan, att han gick uti den staden, som kallas Nain; och med honom gingo månge hans Lärjungar, och mycket folk.`^9 Och de, som utsände voro, gingo hem igen, och funno tjenaren helbregda, som sjuk var.@]y Då Jesus detta hörde, förundrade han sig på honom, och vände sig om, och sade till folket, som följde honom: Det säger jag eder, så stora tro hafver jag icke funnit i Israel.g\GTy jag är ock en man, stadder under härskap, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack, och han går; och till den andra: Kom, och han kommer; och till min tjenare: Gör det, och han gör så.[Hvarföre jag ock icke räknade mig sjelfvan värdigan till att komma till dig; utan säg med ett ord, så varder min tjenare helbregda.SZDå gick Jesus med dem. Och då han icke långt var ifrå huset, sände höfvitsmannen sina vänner till honom, och sade: Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig, att du går under mitt tak;IY Ty han hafver vårt folk kärt, och hafver byggt oss Synagogon.lXQDå de kommo till Jesum, bådo de honom fliteliga, sägande: Han är värd, att du gör honom det;WDå han hörde af Jesu, sände han de äldsta af Judarna till honom, och bad honom att han ville komma, och göra hans tjenare helbregda.MVOch en höfvitsmans tjenare låg dödssjuk, och han var honom kär.OU Då han all sin ord uttalat hade för folket, gick han till Capernaum.CT1Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordena, utan grundval; der strömmade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall var stort.`S90Han är lik enom man, som bygger ett hus; hvilken grof djupt, och lade grundvalen på hälleberget; då floden kom, strömmade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det var grundadt på hälleberget.wRg/Hvilken som kommer till mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag vill låta eder se, hvem han lik är.TQ!.Hvad kallen I mig Herra, Herra; och gören dock icke hvad jag säger eder?=Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra ovänner; görer dem godt, som hata eder;t=aVe eder, då alla menniskor lofva eder; ty sammalunda hafva ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.l<QVe eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. Ve eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja.>;wMen ve eder, som rike ären; ty I hafven edar hugnad. :Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, edor lön är mycken i himmelen; sammalunda hafva deras fäder ock gjort Prophetomen.%9CSalige varden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder, och bortkasta edart namn, såsom det ondt vore, för menniskones Sons skull.v8eSalige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifva mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le.~7uOch han lyfte upp sin ögon öfver sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder till.`69Och allt folket for efter att taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade.5-Hvilke komne voro, på det de ville höra honom, och varda botade af sina sjukdomar. Och de, som qvalde voro af de orena andar, vordo helbregda.Z4-Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judiska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som vid hafvet ligga;V3%Och Judas, Jacobs ( son ), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren var.R2Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes,x1iSimon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholomeus,u0c Och då dager vardt, kallade han sina Lärjungar; och utvalde tolf af dem, hvilka han ock kallade Apostlar./ Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja; och blef der öfver nattena i bönen till Gud.^.5 Men de vordo ursinnige, och talades vid emellan sig, hvad de skulle göra åt Jesus."-= Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde. Och hans hand vardt honom färdig, såsom den andra., Då sade Jesus till dem: Jag skall spörja eder: Må man göra väl om Sabbatherna, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller förspillat?+%Men han förstod deras tankar, och sade till menniskona, som den tvinada handen hade: Statt upp, och gack fram. Han stod upp, och gick fram.%*COch de Skriftlärde och Phariseer vaktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, att de måtte finna något, der de kunde anklagan före.)-Och det begaf sig på en annan Sabbath, att han gick in uti Synagogon, och lärde; och der var en menniska, hvilkens högra hand var borttvinad.^(5Och sade han till dem: Menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen..'UHuru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem som med honom voro; hvilket ingom lofligit var att äta, utan allenast Prestomen.|&qSvarade Jesus, och sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, då han hungrade, och de med honom voro?q%[Då sade somlige af de Phariseer till dem: Hvi gören I det som icke är lofligit göra om Sabbatherna?$ /Och det begaf sig på en Eftersabbath, att han gick igenom säd; och hans Lärjungar ryckte upp ax, och gnuggade sönder med händerna, och åto.i#K'Och ingen, som dricker gammalt vin, begärar straxt nytt; ty han säger: Det gamla är bättre.["/&Utan nytt vin skall man låta uti nya flaskor, och så blifva de både förvarad.!#%Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och spilles ut, och flaskorna blifva förderfvade;G $Och han sade ock till dem en liknelse: Ingen sätter en klut af nytt kläde på gammalt kläde; annars söndersliter han det nya, och den kluten af det nya skickar sig icke efter det gamla.iK#Men de dagar skola komma, att brudgummen varder tagen ifrå dem; då skola de fasta i de dagar.uc"Sade han till dem: Icke kunnen I drifva bröllopsfolket till att fasta, så länge brudgummen är när dem?-S!Då sade de till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedja så mycket, sammalunda ock de Phariseers lärjungar; men dine Lärjungar äta och dricka?\1 Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.veDå svarade Jesus, och sade till dem: De behöfva icke läkare, som helbregda äro, utan de som kranke äro. Och de Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägande: Hvi äten I och dricken med de Publicaner och syndare? Och Levi gjorde honom ett stort gästabåd i sitt hus; och der voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto.DHan stod upp, och följde honom, och öfvergaf alltsamman.zmSedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig.{Och de förskräcktes alle, och lofvade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägande: Vi hafve sett i dag sällsynt ting. Och han stod straxt upp för deras ögon, tog sängen, deruti han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.?wMen på det I skolen veta, att Menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.iKHvilket är lättare säga: Dina synder varda dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack?mSDå Jesus förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Hvad tänken I uti edor hjerta?%Och de Skriftlärde och Phariseer begynte tänka, sägande: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena?fEOch då han såg deras tro, sade han till honom: Menniska, dina synder varda dig förlåtna.?wOch då de icke funno, för folkets skull, på hvilko sidon de skulle bäst komma honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom taket, med sängen, midt för Jesum.%COch si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom.k OOch det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda.: oMen han gick afsides bort i ödemarkena, och bad.# ?Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter.C Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack ( sade han ), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd. y Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom.]3 Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan._7 Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom.6e Sammalunda ock öfver Jacobum och Johannem, Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade Jesus till Simon: Var icke förfärad; härefter skall du taga menniskor. Ty en förskräckelse var kommen öfver honom, och öfver alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de fått hade;}Då Simon Petrus det såg, föll han till Jesu knä, sägandes: Herre, gack ut ifrå mig; ty jag är en syndig menniska.:mOch de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.dAOch då de det gjorde, beslöto de en mägta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.!Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi hafve arbetat hela nattena, och fått intet; men på din ord vill jag kasta ut näten.r]Då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till drägt.#?Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.t~aOch han såg två båtar stå i sjöstranden; men fiskarena voro utgångne af dem, till att två sin nät.} {Och det begaf sig, då folket föll honom öfver, på det de skulle höra Guds ord; och han stod utmed sjön Genesaret;7|i,Och han predikade uti de Synagogor i Galileen.j{M+Då sade han till dem: Andra städer måste jag ock predika Guds rike; ty jag är dertill sänd.z1*Då dager vardt, gick han ut i ödemarken; och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, att han icke skulle gå ifrå dem.=ys)Foro också djeflarna ut af mångom, ropade och sade: Du äst Christus, Guds Son; då näpste han dem, och stadde icke till att de skulle tala; ty de visste, att han var Christus.'xG(Då solen nedergick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom; och han lade händerna på hvar och en, och gjorde dem helbregda.w 'Och han trädde in till henne, och näpste skälfvone; och skälfvan öfvergaf henne; och hon stod straxt upp, och tjente dem.v)&Då Jesus uppstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälfvosot; då bådo de honom för henne.Mu%Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.?tw$Och en förfärelse kom öfver dem alla; och de talade inbördes med hvarannan, sägande: Hvad skall detta vara? Ty han bjuder de orena andar med magt och väldighet, och de gå ut..sU#Och Jesus näpste honom, sägandes: Var tyst, och gack ut af honom. Och djefvulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.r#"Sägandes: Hej, hvad hafve vi med dig, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.mqS!Och uti Synagogon var en menniska besatt med en oren djefvuls anda; och han ropade med höga röst,Rp Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal var väldighet.foEOch han kom ned till den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna./nYMen han gick midt igenom dem sin väg.:mmOch uppreste sig emot honom, och drefvo honom utu staden, och ledde honom ut öfverst på klinten af berget, der deras stad på byggder var, och ville stört honom der utföre;SlOch alle, de i Synagogon voro, uppfylldes med vrede, då de detta hörde;kOch månge spitelske voro i Israel, i Elisei Prophetens tid; och ingen af dem vardt ren gjord, förutan Naeman af Syrien.Zj-Och till ingen af dem vardt Elias sänd; utan till ena enko uti Sareptha Sidons.1i[Men jag säger eder i sanning: Många enkor voro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt var i tre år och sex månader, då stor hunger var öfver hela landet.ah;Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.RgDå sade han till dem: Visserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfvan; huru stor ting hafve vi hört i Capernaum skedd vara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.f'Och de båro honom alle vittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?eeCDå begynte han till att säga till dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron. dSedan lade han boken tillhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i Synagogone vore, aktade på honom.1c]Till att predika Herrans behageliga år.bHerrans Ande är öfver mig, derföre att han hafver smort mig; till att förkunna Evangelium dem fattigom hafver han sändt mig, till att läka de förkrossada hjerta; till att predika de fångar frihet, och dem blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning;}asDå vardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät upp bokena, fann han det rummet, der skrifvet står:`3Och han kom till Nazareth, der han uppfödder var; och gick om Sabbathsdagen in i Synagogon, som hans sedvänja var, och stod upp, och ville läsa.F_Och han lärde i deras Synagogor, och vardt prisad af allom.z^mOch Jesus kom, genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring.^]5 Och sedan djefvulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom till en tid.e\C Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är sagdt: Du skall icke fresta Herran din Gud.R[ Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen.`Z9 Ty det är skrifvet: Han skall befalla sina Änglar om dig; att de skola förvara dig;Y+ Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom uppå tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre.!X;Jesus svarade, och sade till honom: Gack bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifvet: Din Herra Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.SWVill du nu falla ned, och tillbedja mig, så skola de all höra dig till.'VGOch djefvulen sade till honom: Dig vill jag gifva all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifven, och hvem jag vill, gifver jag dem.oUWOch djefvulen hade honom på ett högt berg, och viste honom all rike i verldene, uti ett ögnablick. TDå svarade Jesus, och sade till honom: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvart och ett Guds ord.lSQDå sade djefvulen till honom: Äst du Guds Son, så säg till denna stenen, att han varder bröd.RwOch frestades i fyratio dagar af djefvulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade voro, sedan hungrade honom.nQ WSedan gick Jesus ifrå Jordan igen, full med den Helga Anda, och vardt hafder af Andanom uti öknena;_P7&Hvilken var Enos son; hvilken var Seths son; hvilken var Adams son; hvilken var Guds.O %Hvilken var Mathusala son; hvilken var Enochs son; hvilken var Jareds son; hvilken var Maleleels son; hvilken var Cainans son;N{$Hvilken var Cainans son; hvilken var Arphaxads son; hvilken var Sems son; hvilken var Noe son; hvilken var Lamechs son;Mw#Hvilken var Saruchs son; hvilken var Ragua son; hvilken var Phalegs son; hvilken var Ebers son; hvilken var Sala son;L"Hvilken var Jacobs son; hvilken var Isaacs son; hvilken var Abrahams son; hvilken var Thara son; hvilken var Nachors son;K{!Hvilken var Aminadabs son; hvilken var Arams son; hvilken var Esroms son; hvilken var Phares son; hvilken var Juda son;Jy Hvilken var Jesse son; hvilken var Obeds son; hvilken var Boas son; hvilken var Salmons son; hvilken var Naassons son;IHvilken var Melea son; hvilken var Mainans son; hvilken var Matthatha son; hvilken var Nathans son; hvilken var Davids son;HHvilken var Simeons son; hvilken var Juda son; hvilken var Josephs son; hvilken var Jonans son; hvilken var Eliakims son;G{Hvilken var Jose son; hvilken var Eliezers son; hvilken var Jorims son; hvilken var Matthats son; hvilken var Levi son;~FuHvilken var Melchi son; hvilken var Addi son; hvilken var Kosams son; hvilken var Elmodams son; hvilken var Ers son;EHvilken var Johanna son; hvilken var Rhesa son; hvilken var Zorobabels son; hvilken var Salathiels son; hvilken var Neri son;D}Hvilken var Maaths son; hvilken var Mattathie son; hvilken var Semei son; hvilken var Josephs son; hvilken var Juda son;~CuHvilken var Mattathie son; hvilken var Amos son; hvilken var Naums son; hvilken var Esli son; hvilken var Nagge son;B{Hvilken var Matthats son; hvilken var Levi son; hvilken var Melchi son; hvilken var Janna son; hvilken var Josephs son;mASOch Jesus begynte vara vid tretio år; och han vardt hållen för Josephs son, hvilken var Eli son;*@MOch den Helge Ande kom ned i lekamlig hamn, såsom en dufva, på honom; och en röst kom af himmelen, som sade: Du äst min älskelige Son; uti dig behagar mig.t?aOch det begaf sig, då allt folket lät sig döpa, och Jesus vardt ock döpt, och bad, öppnades himmelen.9>mÖfver allt detta lade han Johannem i häktelse.=+Då Herodes Tetrarcha vardt straffad af honom, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull, och för allt det onda, som Herodes gjorde;K<Och mång annor stycke förmanade han, och predikade för folket.#;?Hvilkens kastoskofvel är uti hans hand, och han skall rensa sin loga, och församla hvetet uti sina lado; men agnarna skall han uppbränna uti evig eld.j:MDå svarade Johannes, och sade till alla: Jag döper eder i vatten; men en varder kommandes, som starkare är än jag, hvilkens skoremmar jag icke värd är att upplösa; han skall döpa eder med den Helga Anda, och med eld;u9cSå begynte då folket hafva en gissan, och alle tänkte i sin hjerta om Johanne, om han icke var Christus.'8GFrågade ock krigsmän honom, sägande: Hvad skole då vi göra? Sade han till dem: Görer ingom öfvervåld och orätt, och låter eder nöja åt edor lön.K7 Sade han till dem: Kräfver icke mer ut, än eder förelagdt är.n6U Så kommo ock de Publicaner, till att döpas, och sade till honom: Mästar, hvad skole då vi göra?5 Svarade han, och sade till dem: Den der två kjortlar hafver, han gifve den som ingen hafver; och den der mat hafver, göre sammalunda.G4 Och folket frågade honom, sägande: Hvad skole vi då göra?3 Och nu är allaredo yxen satt till rotena på trän; hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, varder afhugget, och kastadt i elden.Y2+Görer fördenskull tillbörlig bättrings frukt; och tager eder icke före att säga vid eder sjelf: Vi hafve Abraham till fader; ty jag säger eder: Gud är mägtig uppväcka Abrahe söner af dessa stenar.,1QSå sade han då till folket, som utgick till att döpas af honom: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I undkomma skolen den tillkommande vrede?/0YOch allt kött skall se Guds salighet.)/KAlla dalar skola uppfyllas, och all berg och backar skola förnedras; och det krokot är, skall rätt varda, och det ojemnt är, skall vändas i släta vägar;'.GSåsom skrifvet är i den boken af Esaie Prophetens ordom, den der säger: Uti öknen är en ropandes röst: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta.w-gOch han kom i alla den ängden vid Jordan, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse;v,eUnder de öfversta Presterna Hannas och Caiphas, kom Guds befallning till Johannes, Zacharie son, i öknene.}+ uUti femtonde årena af Tiberii Kejsaredöme, då Pontius Pilatus var landshöfding i Judeen, och Herodes var Tetrarcha i Galileen, och Philippus, hans broder, Tetrarcha i Itureen, och i den ängden Trachonitis, och Lysanias Tetrarcha i Abilene;S*4Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor. )3Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.=(u2Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade. '1Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?.&U0Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.W%'/Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar. $.Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;V#%-Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.z"m,Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.!+Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.o W*Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;R)Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.uc(Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.ta'Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth. &Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning. %Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.:m$Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;iK#Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.:m"Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.P!Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.P Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.1]Hvilka du beredt hafver för allo folke;/YTy min ögon hafva sett dina salighet;PHerre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;A}Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:7Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.}Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.-SOch si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.taOch på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.x iSåsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom; #Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;4 aOch då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet. {Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.I  Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.^5Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.W'Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet._7Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon._7Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.W'Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.pY Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:ta Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.W' Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad. {~~+}}>|o{{^{zyy!xHwwhvvoututtssKrr_qq1ppooTnnZmmFlkk$jiiShh*ggJffeZddAcqbaa7``.__)^V]]*\[[rZZ6YY=X}XW,VV.UU%TT]SSS RRDQQ]PP\OO@NMMYLoKK*JJ0II HHGGFEEfDD)CCBBhA@@v@?v?>==<y När den orene anden går ut af menniskone, vandrar han omkring torra platser, söker efter hvilo, och finner ingen. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, der jag utgick.d=A Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar. < Men der en starkare tillkommer, och öfvervinner honom, tager han bort all hans vapen, der han tröste uppå, och skifter hans rof.Y;+ Då en stark beväpnad bevarar sitt hus, så blifver det i frid, som han äger.^:5 Men om jag utdrifver djeflar med Guds finger, så är ju Guds rike kommet till eder.9w Men om jag utdrifver djeflar med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.8 Är ock nu Satan söndrad emot sig sjelf, huru varder då hans rike ståndandes? Efter I sägen, att jag utdrifver djeflar med Beelzebub."7= Men efter han visste deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, det varder förödt, och hus faller på hus.N6 Och somlige frestade honom, begärandes af honom tecken af himmelen.]53 Men somlige af dem sade: Han utdrifver djeflar med Beelzebub, djeflarnas öfversta.4 Och han utdref en djefvul, som var en dumbe; och när djefvulen var utdrifven, talade dumben; och folket förundrade sig.3+ Kunnen nu I, som onde ären, gifva edor barn goda gåfvor; huru mycket mer skall edar himmelske Fader gifva den Helga Anda dem som bedja honom?B2 Eller om han bedes ägg, månn han få honom en scorpion?)1K Hvilken ibland eder är den fader, om hans son bedes bröd af honom, som gifver honom en sten? Eller om han bedes fisk, månn han gifva honom en orm för fisk?r0] Ty den der beder, han får; och den der söker, han finner: och den der klappar, honom varder upplåtet. / Så säger ock jag eder: Beder, och eder skall gifvet varda; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall varda upplåtet.K. Jag säger eder: Om han än icke uppstår, och får honom det, derföre att han är hans vän; likväl, derföre att han så trägen är, står han upp, och får honom så mycket han behöfver.1-[ Och den, som innanföre är, svarar, och säger: Gör mig icke omak; dörren är nu stängd, och min barn äro med mig i säng; jag kan icke stå upp, och få dig det.`,9 Ty min vän är kommen till mig, vägfarandes, och jag hafver intet lägga för honom.-+S Och sade han till dem: Hvilken är ibland eder, som hafver en vän, och han går till honom om midnattstid, och säger till honom: Käre vän, låna mig tre bröd;*+ Och förlåt oss våra synder; ty ock vi förlåte allom, som oss skyldige äro. Och inled oss icke uti frestelse; utan fräls oss ifrån ondo.-)U Gif oss alltid vårt dageliga bröd.?(w Då sade han till dem: När I bedjen, säger så: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.3' a Och det begaf sig, att han bad uti ett rum; då han vände igen, sade en af hans Lärjungar till honom: Herre, lär oss bedja, såsom ock Johannes lärde sina Lärjungar.m&S *Men ett är nödtorftigt; Maria hafver utkorat den goda delen, hvilken henne icke skall ifråtagas.k%O )Svarade Jesus, och sade till henne: Martha, Martha, du hafver omsorg och bekymmer om mångahanda;;$o (Men Martha bekymrades med idkelig tjenst. Hon gick fram, och sade: Herre, sköter du intet derom, att min syster låter mig tjena allena? Så säg henne nu, att hon hjelper mig.f#E 'Och hon hade en syster, benämnd Maria; hon satte sig vid Jesu fötter, och hörde hans ord." &Men det begaf sig, då de vandrade, gick han uti en liten stad; och en qvinna, benämnd Martha, undfick honom uti sitt hus.q![ %Sade han: Den som beviste honom barmhertighet. Då sade Jesus till honom: Gack, och gör du sammaledes.d A $Hvilken af dessa tre synes dig nu hafva varit hans näste, som för röfvarena kommen var?H  #Den andra dagen for han dädan, och tog fram två penningar, och gaf värdenom, och sade till honom: Sköt honom; och hvad du mer kostar på honom, vill jag betala dig, när jag kommer igen.+ "Och gick till, och förband hans sår, och göt der oljo och vin in; och laden på sin ök, och förde honom till herberget, och skötte honom.|q !Men en Samaritan reste samma vägen, och kom till honom; och när han såg honom, varkunnade han sig öfver honom; Sammalunda ock en Levit, då han kom till det samma rummet, gick han fram, och såg på honom; och gick sedan framom honom.ta Så hände sig, att en Prest for neder åt samma vägen; och då han fick se honom, gick han framom honom.K Då svarade Jesus, och sade: En man for ned af Jerusalem till Jericho, och kom i röfvarehänder; och de klädde af honom, och sargade honom, och gingo dädan, och läto honom ligga halfdödan.kO Då ville han göra sig sjelfvan rättfärdigan, och sade till Jesum: Hvilken är då min näste?V% Då sade han till honom: Rätteliga svarade du; gör det, så får du lefva.A{ Svarade han, och sade: Du skall älska din Herra Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af alla dina krafter, och af allom dinom håg; och din nästa, såsom dig sjelf.K Då sade han till honom: Hvad är skrifvet i lagen? Huru läs du? Och si, en lagklok stod upp, och frestade honom, sägandes: Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?!; Ty jag säger eder: Månge Propheter och Konungar åstundade se det I sen, och fingo dock icke set; och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.nU Och han vände sig om till sina Lärjungar afsides, och sade: Salig äro de ögon, som se det I sen."= All ting äro mig antvardad af minom Fader; och ingen vet ho Sonen är, utan Fadren; och ho Fadren är, utan Sonen och den som Sonen vill det uppenbara. I samma stundene fröjdade sig Jesus i Andanom, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta fördolt för de visa och kloka, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga; ja, Fader; ty så hafver varit behageligit för dig.  Dock fröjder eder icke deraf, att andarna äro eder underdånige; utan fröjder eder, att edor namn äro skrifven i himmelen. Si, jag hafver gifvit eder magt att trampa på ormar och scorpioner, och öfver all fiendans kraft; och eder skall intet varda skadandes.X) Då sade han till dem: Jag såg Satanam falla af himmelen, såsom en ljungeld.q [ Men de sjutio kommo igen med glädje, och sade: Herre, djeflarna äro oss ock underdånige i ditt Namn. / Hvilken eder hörer, han hörer mig; och den eder föraktar, han föraktar mig; men den mig föraktar, han föraktar honom som mig sändt hafver.m S Och du, Capernaum, som upphäfven äst allt intill himmelen, du skall nedstört varda till helvete.M  Dock skall Tyro och Sidoni drägeligare varda på domenom än eder.N  Ve dig, Chorazin; ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda uti Tyro och Sidon, som de gjorde äro uti eder, länge sedan hade de suttit uti säck och asko, och gjort syndabättring._7 Jag säger eder, att Sodome skall drägeligare varda på den dagen, än dem stadenom.   Det stoft, som lådde vid oss af edar stad, skake vi af på eder; dock skolen I veta, att Guds rike var kommet hardt när eder.a; Uti hvad stad I kommen, och de icke anamma eder, så går ut på hans gator och säger:q[ Och görer de sjuka helbregda, som der äro, och säger till dem: Guds rike är kommet hardt när eder.V% Och uti hvad stad I kommen, och de anamma eder, äter hvad eder föresätts; Uti det samma hus blifver, äter och dricker hvad eder föresätts; ty arbetaren är sin lön värd. Går icke utu hus i hus.} Och om der någor är fridsens barn, så skall eder frid blifva på honom; hvar ock icke, så kommer han till eder igen.E Uti hvad hus I kommen, säger först: Frid vare desso huse.\1 Bärer ingen säck, ej heller skräppo, ej heller skor; och helser ingen i vägen.>w Går; si, jag sänder eder såsom lamb ibland ulfvar.~ Och sade till dem: Säden är stor, men arbetarena äro få; beder fördenskull sädenes Herra, att han utsänder arbetare i sina säd.} { Sedan skickade Herren andra sjutio; och sände två och två framför sig, i alla städer och rum, dit han komma ville;|{ >Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.{{o =En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.nzU Mw Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.L Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.,KQ Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.eJC Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.I+ Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.?Hw Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.Gy Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.mFS Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.&EE Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;pDY Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.C  Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.IB  Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.A# Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.U@# Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;? y Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;q>[8Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.Z=-7Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.f<E6Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.D;5Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.|:q4Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.93Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.|8q2Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.71Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.e6C0Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.i5K/Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda._47.Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.;3o-Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?a2;,Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.1+Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom; 0*Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.&/E)Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;b.=(Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.;-o'Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom. ,&Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:9+k%Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.j*M$Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.N)#Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.z(m"Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.'}!Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.1&[ Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.O%Och de bådo honom, att han icke skulle bjuda dem fara uti afgrunden.z$mDå frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.n#UTy han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.D"Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.K!Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.S Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.=sOch han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.?wSå gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.  Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.+Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.pYSvarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.hIDå vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.ucSå gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.+OSer fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.#Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.0YMen ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.~uMen det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.*MMen det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.G Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå."= Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.9m Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;R Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.K Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.&EOch somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.V %Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.l QOch somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko. 7En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.k ODå nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:v eOch Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar./WDertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro; !Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;P2Då sade han till qvinnona: Din tro hafver frälst dig; gack med frid.q[1Då begynte de, som med honom till bords såto, säga vid sig: Ho är denne, som ock synder förlåter?<s0Sedan sade han till henne: Synderna förlåtas dig.!/Hvarföre säger jag dig: Henne varda många synder förlåtna; ty hon älskade mycket; men den som mindre förlåtes, han älskar mindre.fE.Mitt hufvud hafver du icke smort med oljo; men hon hafver smort mina fötter med smörjelse.mS-Du hafver icke kysst mig; men hon, sedan jag här ingick, hafver icke låtit af kyssa mina fötter.ve,Och så vände han sig till qvinnona, och sade till Simon: Ser du denna qvinnona? Jag gick in i ditt hus; du hafver intet vatten gifvit mig till mina fötter; men hon hafver vätt mina fötter med tårar, och torkat med sitt hufvudhår.ve+Svarade Simon, och sade: Jag menar, att den som han gaf mera till. Då sade han till honom: Rätt dömde du.{~o*När de icke magt hade att betala, gaf han dem bådom till. Säg nu, hvilken af dem varder honom mera älskandes?j}M)En man hade två gäldenärar; en var honom skyldig femhundrade penningar, och den andra femtio.n|U(Då svarade Jesus, och sade till honom: Simon, jag hafver något säga dig. Han sade: Mästar, säg.T{!'Då den Phariseen, som honom budit hade, såg detta, sade han vid sig sjelf: Vore denne en Prophet, visserliga visste han ho och hurudana denna qvinnan är, som handterar honom; ty hon är en synderska.Bz}&Och stod bakför honom vid hans fötter, gråtandes, och begynte väta hans fötter med tårar, och torkade med sitt hufvudhår; och kysste hans fötter, och smorde dem med smörjelse.!y;%Och si, en qvinna i staden, som hade varit en synderska, då hon förnam att han till bords satt i Phariseens hus, bar hon dit ett glas med smörjelse; x$Så bad honom en af de Phariseer, att han skulle få sig mat med honom; och han gick uti Phariseens hus, och satt der till bords.==<<211c100//^..d--X,, +**))s)$((4'i&&h%%>$$#""}!!< N$knUd;g0tbUnhZ7 G 0 @ ; 4{g4QgDGSå var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.wCgSägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;dB CSade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;A%Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.^@5$Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.]?3#Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.>{"Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.=!Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.#<A Kommer ihåg Loths hustru.H; På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.i:KEfter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.r9]Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.o8WSammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.71De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.^65Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.S5Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.4/Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.c3?Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.2Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.m1SEj heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.01Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.K/Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.T.!Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;W-'Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?`,9Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.l+QMen en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;|*qNär han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.W)' Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.\(1 Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;d'A Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen."&= Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.c%? Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.!$;Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.2#]Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;$"ADå sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.=!uOch Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.! ;Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.ykVakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det. Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.  Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.wDå sade han till honom: Höra de icke Mosen och Propheterna, så tro de icke heller, om någor af de döda uppstode.gGDå sade han: Nej, fader Abraham; men kommer någor till dem af de döda, då bättra de sig.MSade Abraham till honom: De hafva Mosen och Propheterna, höre dem.gGTy jag hafver fem bröder, att han förvarar dem, att de ock icke komma uti detta pinorummet._7Då sade han: Så beder jag då dig, fader, att du sänder honom uti mins faders hus;FOch öfver allt detta, är emellan oss och eder befäst ett stort svalg, så att de, som vilja fara hädan till eder, de komma dess icke vid; ej heller fara dädan, och hitöfver till oss.+Då sade Abraham: Min son, tänk uppå, att du hade godt medan du lefde, och Lazarus hade deremot ondt; men nu hafver han hugnad, och du pinas.ORopade han, och sade: Fader Abraham, varkunna dig öfver mig, och sänd Lazarum, att han doppar det yttersta af sitt finger i vatten, och svalar mina tungo; ty jag pinas svårliga i denna låganom.Som han nu i helvetet och i pinone var, lyfte han sin ögon upp, och fick se Abraham långt ifrån, och Lazarum i hans sköt;)Så hände det sig, att den fattige blef död, och vardt förder af Änglarna uti Abrahams sköt. Blef ock den rike död, och vardt begrafven.Begärandes släcka sin hunger af de smulor, som föllo af dens rika mansens bord. Dock kommo hundar, och slekte hans sår.c?Och det var ock en fattig, benämnd Lazarus, den der låg för hans dörr, full med sår;q[Det var en riker man, som klädde sig i purpur och kosteligit linkläde, och lefde hvar dag kräseliga.7Den der öfvergifver sina hustru, och tager ena andra, han bedrifver hor; och den der tager henne, som af mannen öfvergifven är, han bedrifver hor.RMen snarare skola himmel och jord förgås, än en titel af lagen falla." =Lagen och Propheterna hafva propheterat intill Johannem; ifrå den tiden varder Guds rike förkunnadt genom Evangelium, och hvar man gör våld på det.4 aOch han sade till dem: I ären de som gören eder sjelfva rättfärdiga för menniskom; men Gud vet edor hjerta; ty det som för menniskom högt är, der stygges Gud vid.W 'Allt detta hörde ock de Phariseer, som girige voro, och gjorde spe af honom.J   Ingen tjenare kan tjena två herrar; ty antingen skall han hata den ena, och älska den andra; eller ock hålla sig intill den ena, och förakta den andra. I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.T ! Och om I ären icke trogne uti ens annars; ho vill få eder det edart är?dA Ären I nu icke trogne uti den orätta Mammon; ho vill då betro eder om det sannskyldiga? Den der trogen är i det minsta, han är ock trogen i det mer är; och den i det minsta orätt är, han är ock orätt i det mer är.# Och jag säger eder: Görer eder vänner af den orätta Mammon, på det att, när I behöfven, skola de anamma eder uti evinnerliga hyddor.Och herren prisade den orätta fogdan, att han visliga gjorde; ty denna verldenes barn äro visare än ljusens barn, uti sitt slägte.'GSedan sade han till den andra: Huru mycket äst du skyldig? Sade han till honom: Hundrade pund hvete. Sade han till honom: Tag ditt bref, och skrif åttatio.|qSade han: Hundrade tunnor oljo. Då sade han till honom: Tag ditt bref, och sätt dig snart ned, och skrif femtio.Då kallade han till sig alla sins herras gäldenärar, och sade till den första: Huru mycket äst du min herra skyldig?{oNu väl, jag vet hvad jag vill göra, att, då jag varder satt af mitt fögderi, måga de anamma mig uti sin hus.Då sade fogden vid sig sjelf: Hvad skall jag göra? Ty min herre tager ifrå mig fögderiet; grafva orkar jag icke, tigga blyges jag. 9Då kallade han honom, och sade till honom: Hvi hörer jag sådant af dig? Gör räkenskap af ditt fögderi; ty du måste icke länger vara min fogde.~ -Sade han ock till sina Lärjungar: Det var en riker man, som hade en gårdsfogda; den vardt beryktad för honom, att han förfor hans ägodelar.} Man måste nu glädjas och fröjdas; ty denne din broder var död, och fick lif igen; och var borttappad, och är igenfunnen.i|KDå sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.{Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar hafver förtärt med skökor, hafver du till honom slagtat den gödda kalfven.FzSvarade han, och sade till fadren: Si, jag tjenar dig i så mång år, och hafver aldrig gångit af ditt bud; och du gaf mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.[y/Då vardt han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom. xDå sade han till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slagta den gödda kalfven, att han hafver honom helbregda igen.KwOch kallade en af sina tjenare, och frågade honom, hvad det var.|vqMen den äldre hans son var ute på markene; och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas;uTy denne min son var död, och hafver fått lif igen; han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.bt=Och hafver hit den gödda kalfven, och slagter honom; vi vilje äta, och göra oss glad.-sSDå sade fadren till sina tjenare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom deruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.rOch sonen sade till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.Wq'Och så stod han upp, och kom till sin fader. Och då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och begynte varkunna sig öfver honom, och lopp emot honom, föll honom om halsen, och kysste honom.Xp)Jag är icke nu värd kallas din son; gör mig såsom en af dina legodränger.}osJag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig.nDå besinnade han sig sjelf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafva bröd nog; och jag förgås här i hunger.cm?Då begärade han uppfylla sin buk med draf, der svinen med föddes; och honom gaf ingen.lOch gick bort, och gaf sig till en borgare der i landet; och han sände honom till sin afvelsgård, att han skulle sköta hans svin.jkMOch sedan han allt förtärt hade, vardt en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd;Ej Och icke många dagar derefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land; och der förfor han sina ägodelar, och lefde öfverflödeliga.i# Och den yngre af dem sade till fadren: Fader, få mig den parten af ägodelarna, som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan./hY Och han sade: En man hade två söner.kgO Sammalunda, säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom öfver en syndare som sig bättrar.-fS Och då hon funnit hafver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannqvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit min penning, som jag tappat hade.5ecEller hvad qvinna är, som hafver tio penningar, om hon borttappar en af dem, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?6deJag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen öfver en syndare den sig bättrar, mer än öfver nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöfva.8ciOch när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit mitt får, som borttappadt var.Tb!Och då han hafver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.QaHvilken är den man ibland eder, som hafver hundrade får, och om han tappar bort ett af dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det som borto är, tilldess han finner det?:`oDå sade han till dem denna liknelsen, sägandes:h_IOch de Phariseer och Skriftlärde knorrade och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.Z^ /Och till honom gingo allehanda Publicaner och syndare, att de måtte höra honom.]#Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.Y\+"Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?r[]!Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.gZG Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.OYEller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?VX%Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.WAtt, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;.VUHvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?`U9Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.6TeHvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.SSOch gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:]R3Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.QDå sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.YP+Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.dOAOch tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.\N1Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.M Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.2L]Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.KOch utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.ZJ-Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;IyMen då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.{HoOch salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.YG+ Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.F Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;zEm Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.uDc Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.C5 Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;8BiNär du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du; A Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:0@[Och de kunde intet svara honom dertill.%?COch han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?^>5Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.g=GDå svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?<<sOch si, en vattusigtig menniska var der för honom.!; =Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.::m #Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.O9 "Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?!8; !Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.'7G Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.6y Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig.z5m Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.u4c Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.3# Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.|2q Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.o1W Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.n0U Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;0/Y Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.b.= Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:Y-+ Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.,y Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.@+{ Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?4*a Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.V)% Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?(- Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom. ' Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?'&G Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?V%% Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.Z$- Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.s#_ När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet. " Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.3!a Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.O  Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort.  Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;@y Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena? Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.`9 Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås. Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem?`9 Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.} Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?  På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.hI ;Jag säger dig: Du varder icke utkommandes, tilldess du betalat hafver den yttersta skärfven. :När du nu går med din trätobroder till öfverstan, så vinnlägg dig i vägen, att du blifver honom fri; att han tilläfventyrs icke drager dig fram för domaren, och domaren antvardar dig stockmästaren, och stockmästaren kastar dig i fängelset.A} 9Hvi dömen I icke ock utaf eder sjelfva, hvad rätt är.oW 8I skrymtare, himmelens och jordenes skepelse kunnen I bepröfva; hvi pröfven I icke då denna tiden?\1 7Och när I sen sunnanväder blåsa, sägen I: Det blifver varmt; och det sker så.zm 6Sade han ock till folket: När I fån se en sky uppgå vesterut, straxt sägen I: Regn kommer; och det sker så..U 5Fadren skall vara emot sonen, och sonen emot fadren; modren emot dottrena, och dottren emot modrena; sväran emot sina sonahustru, och sonahustrun emot sina sväro.`9 4Ty härefter skola fem vara skiljaktige uti ett hus; tre emot två, och två emot tre.xi 3Menen I, att jag är kommen till att sända frid på jordena? Nej, säger jag eder; utan visserliga tvedrägt.gG 2Men jag måste med en döpelse döpas; och huru ängslas jag, tilldess hon fullbordad varder?u c 1Jag är kommen till att upptända en eld på jordene; och hvad vill jag heldre än att han allaredo brunne?j M 0Men den der icke visste, och gjorde dock det som hugg värdt var, han skall få hugg lida; ty dem som mycket gifvet är, af honom skall mycket varda utkrafdt; och hvem mycket befaldt är, af honom skall varda mycket äskadt.  /Men den tjenaren, som visste sins herras vilja, och icke beredde sig, och icke gjorde efter hans vilja, han skall lida mycken hugg;G  .Så kommer dens tjenarens herre, på den dagen han det sig icke förmodar, och på den stundene den han icke vet; och skall hugga honom i stycker, och skall sätta hans lott med de otrogna.. U -Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre dröjer fast att komma igen; och begynte slå tjenarena och tjenarinnorna, och äta och dricka, och varda drucken;W' ,Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver allt det han äger.N +Salig är den tjenaren, den herren finner så göra, då han kommer.-S *Då sade Herren: Hvar finner man en trogen och snäll skaffare, den hans herre sätter öfver sitt tjenstafolk, att han dem i rättan tid gifver hvad dem behörer?eC )Då sade Petrus till honom: Herre, säger du till oss denna liknelsen, eller ock till alla?_7 (Derföre varer ock I redo; ty den stund, I icke tänken, skall menniskones Son komma.3 'Men detta skolen I veta, att, om husbonden visste på hvad stund tjufven komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.ve &Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjenare.J  %Salige äro de tjenare, hvilka herren finner vakande, då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall då gå och tjena dem.&E $Och varer I de menniskor like, som vänta sin herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att, när han kommer, och klappar, låta de honom straxt upp.G #Låter edra länder vara omgjordade, och edor ljus brinnande;=~u "Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.H}  !Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.j|M Frukta dig icke, du klene hjord; ty edar Faders godvilje är så, att han vill gifva eder riket.N{ Utan söker heldre efter Guds rike, så faller eder allt detta till.mzS Ty efter allt detta söka Hedningarna i verldene; men edar Fader vet väl, att I sådant behöfven;jyM Derföre fråger ock I intet efter, hvad I skolen äta, eller dricka; och farer icke i höjdena;x/ Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ugnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?'wG Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta intet, och ej heller spinna; men jag säger eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så klädd, som en af dem.[v/ Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?Lu Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln?%tC Ser på korparna; ty de så intet, ej heller uppskära; de hafva hvarken källare eller lado, och Gud föder dem; huru mycket ären I bättre än foglarna??sy Lifvet är mer än maten, och kroppen mer än kläden.3r_ Och han sade till sina Lärjungar: Derföre säger jag eder: Hafver icke omsorg för edart lif, hvad I äta skolen; eller för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med._q7 Alltså går det ock honom, som sig församlar ägodelar, och icke är rik för Gudi.p  Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall man kalla dina själ ifrå dig; ho skall då få det du tillredt hafver?o  Och säga till min själ: Själ, du hafver mycket godt förvaradt intill mång år; gör dig goda dagar, ät, drick, var glad.)nK Och sade: Detta vill jag göra: Jag vill rifva omkull mina lador, och bygga upp större; och dit vill jag församla allt det mig växt är, och mina ägodelar;my Då tänkte han vid sig sjelf, sägandes: Hvad skall jag göra? Ty jag hafver icke, der jag kan lägga mina frukt uti;klO Och sade han en liknelse till dem, sägandes: Det var en riker man, hvilkens åker bar frukt nog.k- Och han sade till dem: Ser till, och tager eder vara för girighet; ty ens (menniskos) lif hänger icke derpå, att hon många ägodelar hafver.fjE Sade han till honom: Menniska, ho hafver skickat mig till domare eller skiftare öfver eder.iiK Då sade en af folket till honom: Mästar, säg minom broder, att han byter med mig arfvedelen.Th! Ty den Helge Ande skall lära eder, i samma stundene, hvad I säga skolen.+gO När de nu draga eder fram i Synagogorna, och för Öfverheten, och för de väldiga; hafver ingen omsorg, hvad och huruledes I svara, eller hvad I säga skolen;f+ Och den der talar ett ord emot menniskones Son, det skall varda honom förlåtet; men den som häder den Helga Anda, det skall icke förlåtas.Xe) Men den mig nekar för menniskor, han skall ock nekad varda för Guds Änglar.d} Men jag säger eder: Hvilken mig bekänner för menniskor, honom skall ock menniskones Son bekänna inför Guds Änglar.ucc Ja, edor hufvudhår äro ock all räknad; derföre frukter eder intet; I ären bättre än månge sparfvar.ibK Köpas icke fem sparfvar för två små penningar? Och en af dem är icke förgäten för Gudi.9ak Men jag vill visa eder, hvem I skolen rädas: Rädens honom, som, sedan han dödat hafver, hafver han ock magt att bortkasta till helvetet; ja, säger jag eder, honom rädens.`  Men jag säger eder, minom vännom: Rädens icke för dem som döda kroppen, och sedan hafva de intet hvad de mer göra kunna.(_I Derföre, hvad I sagt hafven i mörkret, det skall varda hördt i ljuset; och det I talat hafven i örat i kamrarna, det skall predikadt varda ofvanpå taken.g^G Ty intet är fördoldt, som icke varder uppenbaradt; och intet lönligit, som icke uppkommer.G]  När nu församladt vardt otaliga mycket folk, så att de trampade på hvarannan, begynte han säga till sina Lärjungar: Först tager eder vara för de Phariseers surdeg, som är skrymteri.b\= 6Sökande efter, att de något veda kunde af hans mun, der de måtte beklaga honom före.[3 5När han nu detta sade till dem, begynte de lagkloke och Phariseer gå hårdt åt honom, och listeliga fråga honom om mång stycker, med försåt; Z  4Ve eder, I lagkloke; ty I hafven fått nyckelen till förståndet; sjelfve gån I intet in, och förvägren dem som ingå vilja.!Y; 3Ifrån Abels blod intill Zacharie blod, som förgjordes emellan altaret och templet; visserliga säger jag eder, varder det utkrafdt af detta slägtet.~Xu 2På det att af detta slägtet skall utkrafdt varda alla Propheters blod, som utgjuten är, sedan verlden var skapad; W 1Derföre säger ock Guds visdom: Jag skall sända till dem Propheter och Apostlar; och af dem skola de några döda och förfölja; V  0Sannerliga, I betygen, att I hållen deraf, som edre fäder gjort hafva; ty de slogo dem ihjäl, och I byggen deras grifter upp.  zi~~y}}i||u{{bzyy}xxywwvvuu{tttRssrrqqbpp~pooo0nnDmmmllakkHjj]ii3hh_gg:ff#eWddmdccbbb aa``:__d^^]]@\\\Q\[WZZhZYYXyWWOVV=UU TT,SSmRRRLQPP=OODNNMLLeKJJ'IIIHH5GFFFDEEE-DD1CC"BB{B;AA~A3@@??u?>>Z==W<<];;*::59g9&88-77`7"66b55m443a22]111A00}0//}/&..B---$,,A++i+**V))/(((5''7&&k%%4$$g$ ##?"" !![ \eU] 3:i%3hNX W@H G / @ p  =IR<WzBPDå dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;OMen de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.N7Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.=MuDå ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.DLÅter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.lKQDen der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.ZJ-Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;7IiTy han skulle om högtidena gifva dem en lös.0H[Derföre vill jag näpsan och släppan.GOch ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.oFWOch sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;`E9 Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;{Do Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.C% Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.^B5 Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.OA Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.K@Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom. ?Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.Y>+Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.!=;Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.n<UDå sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.y;kOch Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.D:Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.K9 Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;h8IGDå sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.X7)FDå sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är.L6EHärefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand.H5 DFrågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig.x4iCSägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet;3%BOch som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd,:2oAOch mycken annor förhädelse sade de till honom.q1[@Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog?J0 ?Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom;1/]>Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.<.q=Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig.s-_I"Då svarade Jesus, och sade till dem: Denna verldenes barn taga sig hustrur och gifvas mannom.m=S!Uti uppståndelsen, hvilkensderas hustru skall hon vara, efter det sju hade haft henne till hustru?5<e Sist, efter dem alla, blef ock qvinnan död.i;KDen tredje tog henne; sammalunda ock alle sju, och läto inga barn efter sig, och blefvo döde.H: Och den andre tog henne, och blef ock desslikes död barnlös.Z9-Så voro nu sju bröder; och den förste tog sig hustru, och blef död barnlös.O8Sägande: Mästar, Moses hafver skrifvit oss, att om någors mans broder blifver död, den hustru hafver, och dör barnlös, att hans broder skall taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd.o7WDå gingo någre fram till honom af de Sadduceer, hvilke der neka uppståndelsen, och frågade honom,i6KOch de kunde icke straffa hans tal, för folket; utan förundrade sig på hans svar, och tigde.n5USade han till dem: Så gifver nu Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.r4]Låter mig få se penningen; hvars beläte och öfverskrift hafver han? Svarade de, och sade: Kejsarens.W3'Då han förmärkte deras illfundighet, sade han till dem: Hvi fresten I mig?>2wÄr det rätt, att vi gifve Kejsaren skatt, eller ej?11Och de frågade honom, sägande: Mästar, vi vete att du säger och lärer det rätt är, och ser icke till personen, utan lärer Guds väg rätt.@0yOch de aktade på honom, och sände ut väktare, som låtos vara rättfärdige; på det de skulle taga honom vid orden, och öfverantvarda honom herrskapet, och i landsherrans våld.S/Och öfverste Presterna, med de Skriftlärda, sökte efter att de kunde få taga fatt på honom i samma stunden; men de räddes för folket; ty de förstodo, att han hade sagt denna liknelsen emot dem..Hvilken som faller uppå den stenen, han varder krossad; men den han uppå faller, honom slår han all sönder i stycken.-/Då såg han på dem, och sade: Hvad är då det som skrifvet står: Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är vorden en hörnsten?, Han skall komma, och förgöra dessa vingårdsmännerna, och utfå vingården androm. När de detta hörde, sade de: Bort det.r+]Och så drefvo de honom utu vingården, och dråpo honom. Hvad skall nu vingårdsherren göra dem samma?/*WDå vingårdsmännerna fingo se honom, tänkte de vid sig sjelfva, sägande: Denne är arfvingen; kommer, vi vilje slå honom ihjäl, att arfvedelen må blifva vår.)/ Då sade vingårdsherren: Hvad skall jag göra? Jag vill sända min älskeliga son; kan hända att, då de se honom, hafva de försyn för honom.U(# Åter sände han den tredje; den gjorde de ock såran, och drefvo honom ut.'  Sedan sände han ock en annan tjenare; den hudflängde de ock, och försmädde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.N& När tid var, sände han en tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle låta honom få af vingårdsens frukt; men vingårdsmännerna hudflängde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.*%M Och han begynte säga till folket denna liknelsen: En man planterade en vingård, och fick honom ut vingårdsmannom, och for bort i främmande land i lång tid.]$3Då sade Jesus till dem: Icke heller säger jag eder, med hvad magt jag detta gör.;#qTy svarade de, att de icke visste, hvadan den var.}"sMen sägom vi, af menniskor då stenar oss allt folket; ty de hålla det ju så före, att Johannes var en Prophet.x!iDå begynte de tänka vid sig, sägande: Sägom vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I icke honom då?? yVar Johannis döpelse af himmelen, eller af menniskor?\1Svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; svarer I mig:ykOch sade till honom: Säg oss, af hvad magt gör du detta? Eller ho är den som hafver gifvit dig denna magten?: oOch det begaf sig på en af de dagar, att han lärde folket i templet, och predikade Evangelium; då församlade sig de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, med de Äldsta;q[0Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom./Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;wg.Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.]3-Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,D,Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.  +Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.(I*Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.J )Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.a;(Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.nU'Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.yk&Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.2]%Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,?y$Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen._7#Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.0["Då sade de: Ty Herren behöfver honom.T !!Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?Q  Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.k OOch om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.C Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit. Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,T!Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.zmDock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.#Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.<sDå sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.pYOch han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.}sHvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?:mSade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;#Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.hIOch den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.H Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.O~Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund. } Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.W|'Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.G{Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.zMen hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss. y  Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.yxk Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.#w? När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.^v5 Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.nuU Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.8tiMen Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.isKOch när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.>==<;;;J::%99K88a817666955433^22111G004//T..E--,}++o+**E))6((\''h&&X%%%J$$'###s""c!! 4&F$RV3OIU3kG;{$ ~  _ A /~2GZqn*]MDerföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.P\Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.y[kOch derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.hZIDå gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;Y3Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.X} Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.XW) Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?dVA Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.wUg Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.lTQ Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.HS Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.,RQSvarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.QDå Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?IP Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.6OeTy en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.oNWDeruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.hMIMen i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;LL Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.^K56Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.J5Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.I54Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.kHO3Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.uGc2Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.PF1Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.NE0Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.g)Och mycket flere trodde för hans ords skull;}=s(När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.<)'Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.;}&Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete._:7%Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.,9Q$Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas./8W#Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.y7k"Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.R6!Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?K5 Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.D4Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.63gDå gingo de af staden, och kommo till honom.n2UKommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?[1/Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:"0=Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?F/Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig..#Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.d-AGud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.6,eMen den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.f+EI veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen. *Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.|)qVåre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.N(Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet._'7Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.v&eSvarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;A%}Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.${Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.\#1Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif.u"c Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;w!g Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?  Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?9k Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.4a Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.J Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.fEDå kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.veOch när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;+QSå måste han gå genom Samarien.<sÖfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.A}(Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;)w iDå nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;#?$Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom.K#Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer.]3"Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått.Z-!Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.b= Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen.%CDen som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla.9mHonom bör växa till, och mig bör förminskas.2]Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad.i KI ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom.i KJohannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen.' GOch kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom._ 7Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen;9 mTy Johannes var icke än då kastad i häktelse.}sDöpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig.hIDerefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte.}Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi.}Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade;Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda.1Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn. Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom. 9Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.fEPå det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.hIOch såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd;p~Y Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen.x}i Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting?| Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke.a{; Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta?Ez Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske?.yUVädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är.Jx Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt.dwADet som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande. vSvarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.u%Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas?tJesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike.;soHan kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom.Xr +Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna.nqUOch behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.GpMen Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla; oDå han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde.&nEOch när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade.,mSMen han sade om sins kropps tempel.tlaDå sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar!nkUSvarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta.kjODå svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra?giGDå kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig.|hqOch sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus. g9Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull.\f1Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande.Oe Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem;d Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar.c Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.2b] Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill.8ai När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen;]`3Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro.a_;Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla.^wSå voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått.O]Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer.d\ADå sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen.W['Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin.PZVardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet.[Y 1Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der.,X S3Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son. W ;2Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;aV =1Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.0U [0Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig.qT ]/Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.rS _.Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se."R ?-Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.>Q y,Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.jP O+Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.O *Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.pN [)Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.lM S(Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.L )'Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.!K =&Då vände Jesus sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?JJ %Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.?I {$Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.IH  #Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar. Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?6= iOch de, som sände voro, voro af de Phariseer.p< [Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.|; sDå sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?~: wDå frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.X9 +Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus. 8 Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?h7 KIngen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.[6 1Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.E5 Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.+4 QJohannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;3 1Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.z2 o Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.i1 M Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;C0  Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.[/ 1 I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.X. + Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.N- Icke var han Ljuset; men ( han var sänd ) till att vittna om Ljuset.i, MHan kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.3+ cEn man var sänd af Gudi, som het Johannes;L* Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.;) sI thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;Z( /Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är..' YDet samma var i begynnelsen när Gudi.L& I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.B%5Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.Y$+4Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;a#;3Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.]"32Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.!11Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene., S0Och I ären vittne till allt detta.r]/Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.yk.Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;H -Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;L,Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.6g+Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.V%*Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.)Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?G(Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.1'Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.jM&Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?P%Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.gG$Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.oW#Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.S"De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.!Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro; Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?`9Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.pYOch det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem. /Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.g GOch de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.{ oOch han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.P Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?s _Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.}Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.s_Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena; Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.  Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.1Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;&EDå svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?ucDå sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?EMen deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.mSOch hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.A~}Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.}} Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.B|} Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.R{ Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.zy Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.fyE Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.1x]Och så begynte de komma ihåg hans ord;w Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.qv[Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen, uDå vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?rt]Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.[u#Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.Z"Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.=Ys!Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.RX Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.UW#Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?cV?Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.-USTy si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.T3Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.eSCMen honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.)RKOch då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.Q-Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja. E7~~"}}6|[{{8zzLyyxxLwww)vLuuWtttqt%ss)rr@qqq!ppooonnSmm1ll kjjjii5hhgzffaee"d{d#ccObb,aa```_^^]]\\;[[,ZZZXYYXWW`W VVUMU TT SS.RRQQ[PPP>P==2<Ww &Då sade han: Herre, jag tror; och han tillbad honom.]V3 %Och Jesus sade till honom: Du hafver sett honom, och det är den som talar med dig.NU $Han svarade, och sade: Herre, ho är han, att jag må tro på honom?Ty #Och fick Jesus höra, att de honom utdrifvit hade; och när han fann honom, sade han till honom: Tror du på Guds Son?xSi "De svarade, och sade till honom: Du äst aller födder i synd, och vill lära oss! Och så drefvo de honom ut.:Ro !Vore han icke af Gudi, så kunde han intet göra.zQm Ifrå verldenes begynnelse är icke; hördt, att någor hafver dens ögon öppnat, som hafver varit blind född.|Pq Vi vete, att Gud icke hörer syndare; utan den som är gudfruktig, och följer hans vilja efter, honom hörer han.O1 Då svarade den mannen, och sade till dem: Det är ju underligit, att I icke skolen veta hvadan han är; och likväl hafver han öppnat min ögon.WN' Vi vete, att Gud hafver talat till Mosen; men hvadan denne är, vete vi icke.XM) Då bannade de honom och sade: Var du hans Lärjunge; vi äre Mose lärjungar. L  Han svarade dem: Jag sade det nu eder; hörden I det icke? Hvi viljen I nu åter höra det? Viljen I ock varda hans Lärjungar?UK# Åter sade de till honom: Hvad gjorde han dig? Huru öppnade han din ögon?qJ[ Svarade han, och sade: Om han är en syndare, vet jag icke; ett vet jag, att jag var blind, och ser nu.I  Åter kallade de mannen, som hade varit blind, och sade till honom: Gif Gudi ärona; vi vete, att denne mannen är en syndare.XH) Fördenskull sade hans föräldrar: Han är åldrig nog, spörjer honom sjelf.KG Detta sade hans föräldrar derföre, att de räddes för Judarna; ty Judarna hade då redo beslutit emellan sig, att hvilken som bekände honom vara Christus, han skulle utkastas af Synagogon.F7 Men huru han nu ser, vete vi icke; eller hvem hans ögon öppnat hafver, vete icke vi; han är åldrig nog, spörjer honom till; tale sjelf för sig.sE_ Då svarade dem hans föräldrar, och sade: Vi vete, att denne är vår son, och att han var blind född.lDQ Och sporde dem till, och sade: Är denne eder son, den I sägen vara blind född? Huru ser han nu?C- Men Judarna trodde icke om honom, att han hade varit blind, och hade fått synena, tilldess de kallade föräldrarna, hans som synen hade fått;B Åter sade de till den blinda: Hvad säger du om honom, att han hafver öppnat din ögon? Då sade han: En Prophet är han.KA Då sade någre af de Phariseer: Denne mannen är icke af Gudi, efter han icke håller Sabbathen. Somlige sade: Huru kan en syndig menniska göra dessa tecken? Och en tvedrägt var emellan dem.*@M Åter sporde honom ock de Phariseer, huru han hade fått synena. Han sade till dem: Han lade mig träck på ögonen, och jag tvådde mig, och hafver nu min syn.Z?- Och det var på en Sabbath, när Jesus gjorde träcken, och öppnade hans ögon.E> Då hade de honom, som blind hade varit, till de Phariseer.K= Då sade de till honom: Hvar är han? Sade han: Jag vet det icke.S< Svarade han, och sade: Den mannen, som kallas Jesus, gjorde en träck, och smorde min ögon, och sade till mig: Gack till dammen Siloa, och två dig. Och när jag gick, och tvådde mig, fick jag synen.>;w Då sade de till honom: Huru vordo din ögon öppnad?h:I Somlige sade: Det är han; somlige sade: Han är honom liker. Men han sjelf sade: Det är jag.9w Då sade grannarna, och de som honom förr sett hade, att han var en tiggare: Är icke denne den som satt och tiggde?8' Och sade till honom: Gack bort, och två dig i dammen Siloa (det betyder Sänder). Han gick, och tvådde sig; och kom igen, och hade sin syn. 7 Då han detta sagt hade, spottade han på jordena, och gjorde en träck af spotten, och smorde med träcken på dens blindas ögon;?6y Så länge jag är i verldene, är jag verldenes Ljus.q5[ Jag måste verka hans verk, som mig sändt hafver, medan dagen är; natten kommer, då ingen kan verka.4w Jesus svarade: Hvarken hafver denne syndat, eller hans föräldrar; men på det Guds verk skola uppenbaras på honom.3 Och hans Lärjungar sporde honom till, och sade: Rabbi, hvilken syndade, denne, eller hans föräldrar; att han skulle födas blind?E2  Och gick Jesus framom, och såg en man, som var blind född.k1O;Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.l0Q:Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.c/?9Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!g.G8Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.:-m7Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.,+6Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.t+a5Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?Q*4Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga.w)g3Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid.](32Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.k'O1Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.v&e0Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?e%C/Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.e$C.Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?E#-Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.'"G,I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.G!+Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.; o*Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.w)I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.#(Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.'Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.iK&Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.s_%Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.<s$Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.R#Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga.w"Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.}!De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?N Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.{oDå sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;8kNär han detta talade, trodde månge på honom.yOch den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.H Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.BMen de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.-SJag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.kODå sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder. Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.v eDå sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma? Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.  Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen. -Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.veJag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.W'Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.wgOch om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.2_I dömen efter köttet; jag dömer ingen.Z-Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.dA Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.3 Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.nU Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter. När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig??w När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.9~mOch böjde sig åter ned, och skref på jordena.}1När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne; |Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.Z{-Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?Jz Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.yDå hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,}xsOch om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.)w ODå gick Jesus ut på Oljoberget.0v[5Och så gick hvar och en hem till sitt.u4Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.tta3Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?`s92Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:@r{1Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.Qq0Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?>pw/Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?Vo%.Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.nw-Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?Pm,Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.>lw+Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.tka*Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?djA)En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?_i7(Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.$hA'Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.qg[&Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar.f1%Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.e$Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?Bd}#Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?\c1"I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.b{!Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver.a3 Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.`Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?x_iDå foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.I^ Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.P]Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.[\/Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.~[uOch si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?TZ!Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?>YwDömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.9XkTager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?WFördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.^V5Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.WU'Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?rT]Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?6SeHvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.RHvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.aQ;Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,aP;Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?YO+Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.PN Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.M Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.NL Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?Kw Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.?Jy Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.IGår I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.oHWVerlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.]G3Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.6FgTy hans bröder trodde icke heller på honom.xEiTy ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.DDå sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.9CmOch var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.B }Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.wAgGMen det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.]@3FSvarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.U?#EOch vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.a>;DSvarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;A=}CDå sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?j<MBIfrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.~;uAOch han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.:+@Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.w9g?Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.`89>Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?7=Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?p6Ylll'kkck jj>iizi7hhBggffffe@dccccRbbMaaD`__^^u^]]\\+[[0ZZ#YYXaWWlVVFUUOTTSSS7RR-QQtPP)OOSNN|NMLLVKK&JJ+IIjIHHGDFFQEEzDDjCCCBBLAA@d?? >{==<<<;;:r:9^9887s746z6 5X44O333&221100L//..#--,e++b***))?((<''!&h%%%%$Q###"W!! 2(Qjy1LGEqL:\j6 h< $ Q  I L ,Ysg_Härtill hafven I icke bedit i mitt Namn; beder, och I skolen få, att edor glädje må varda fullkommen.f/Och på den dagen skolen I intet spörja mig. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Allt det I bedjen Fadren i mitt Namn, skall han gifva eder.e'Så hafven I ock nu bedröfvelse; men jag skall återse eder, och edart hjerta skall glädjas, och ingen skall taga edor glädje ifrån eder.NdNär qvinnan föder barn, hafver hon sorg; ty hennes stund är kommen; men när hon hafver födt barnet, kommer hon sin bedröfvelse intet ihåg; ty hon gläds, att menniskan är född i verldena.2c]Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I skolen gråta, och jämra eder; men verlden skall glädjas; I skolen varda bedröfvade; men edor sorg skall vändas i glädje.FbDå märkte Jesus, att de ville spörja honom, och sade till dem: Derom frågen I emellan eder, att jag sade: En liten tid, och I sen mig intet; och äter: En liten tid, och I fån se mig.Za-Då sade de: Hvad är det han säger: En liten tid? Vi vete icke hvad han talar.C`Då sade någre af hans Lärjungar emellan sig: Hvad är det han säger oss? En liten tid, och I sen mig intet; och åter: En liten tid, och I fån se mig; och att jag går till Fadren?t_aNågon liten tid, och I sen mig intet; och åter en liten tid, och I fån se mig; ty jag går till Fadren.v^eAllt det Fadren hafver, det är mitt; fördenskull sade jag, att han skall taga af mino, och förkunna eder.M]Han skall prisa mig; ty af mino skall han taga, och förkunna eder.\\1 Men när han kommer, som är sanningenes Ande, han skall leda eder uti all sanning; ty han skall icke tala af sig sjelf; men hvad han hörer, det skall han tala, och det som ske skall, skall han förkunna eder.M[ Jag hafver ännu mycket säga eder; men I kunnen det icke nu bära.?Zy Men för dom; ty denna verldenes Förste är nu dömd.[Y/ Men för rättfärdighet; ty jag går till Fadren, och härefter sen I mig intet;+XQ För synd; ty de tro icke på mig;lWQOch när han kommer, skall han straffa verldena för synd, och för rättfärdighet, och för dom;BV}Dock säger jag eder sanningen: Eder är nyttigt, att jag bortgår; ty om jag icke bortgår, kommer icke Hugsvalaren till eder; men går jag bort, så skall jag sända honom till eder.cU?Men efter det jag hafver detta sagt eder, är edart hjerta vordet fullt med bedröfvelse.hTIMen nu går jag till honom, som mig sändt hafver; och ingen af eder spor mig, hvart jag går.>SuMen detta hafver jag sagt eder, att, när den tiden kommer, skolen I komma ihåg, att jag hafver det sagt eder. Detta hafver jag icke sagt eder af begynnelsen; ty jag var med eder.QROch detta skola de göra eder; ty de känna icke Fadren, ej heller mig.Q De skola utskjuta eder af Synagogorna; men den tid skall komma, att den eder dräper, skall mena sig göra Gudi tjenst dermed.EP Detta hafver jag sagt eder, på det I icke skolen förargas.ROI skolen ock desslikes vittna; ty I hafven varit med mig af begynnelsen.N1Men när Hugsvalaren kommer, den jag skall sända eder af Fadrenom, sanningenes Ande, som utgår af Fadrenom, han skall bära vittnesbörd om mig.xMiDock är det skedt, att det talet fullkomnas skall, som i deras lag skrifvet är: De hafva hatat mig utan sak.,LQHade jag icke gjort de gerningar ibland dem, som ingen annar gjort hafver, så hade de icke synd; men nu hafva de sett det, och hata dock både mig och min Fader.0K[Den mig hatar, han hatar ock min Fader.wJgHade jag icke kommit, och talat med dem, så hade de icke synd; men nu hafva de ingen ursäkt för sina synd.sI_Men allt detta skola de göra eder för mitt Namns skull; ty de känna icke honom, som mig sändt hafver.YH+Kommer ihåg min ord, som jag hafver sagt eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; hafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafva de hållit min ord, så varda de ock hållande edor.5GcVoren I af verldene, så älskade verlden det hennes vore; men efter det I icke ären af verldene, utan jag hafver eder utvalt ifrå verldene, derföre hatar verlden eder.TF!Om verlden hatar eder, så veter, att hon hafver hatat mig förr än eder.=EuDetta bjuder jag eder, att I älsken eder inbördes._D7I hafven icke utkorat mig; men jag hafver utkorat eder, och tillskickat eder, att I skolen gå, och göra frukt, och edor frukt skall blifva; på det att hvad I bedjen Fadren i mitt Namn, det skall han gifva eder.OCHärefter säger jag icke, att I ären tjenare, ty tjenaren vet icke hvad hans herre gör; men vänner hafver jag kallat eder, ty allt det jag hafver hört af minom Fader, hafver jag kungjort eder.@B{I ären mine vänner, om I gören hvad jag bjuder eder.UA# Ingen hafver större kärlek, än att en låter sitt lif för sina vänner.a@; Detta är mitt bud, att I skolen älska eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder.s?_ Detta hafver jag talat till eder, att min glädje skall blifva i eder, och edor glädje fullkommen varda. >  Om I hållen min bud, så blifven I i minom kärlek; såsom ock jag hafver hållit mins Faders bud, och blifver i hans kärlek.c=? Såsom Fadren hafver älskat mig, så hafver jag ock älskat eder; blifver i min kärlek.a<;Derutinnan är min Fader prisad, att I bären mycken frukt, och varden mine Lärjungar.s;_Om I blifven i mig, och min ord blifva i eder, allt det I viljen, mågen I bedas, och det skall ske eder.:3Hvilken som icke blifver i mig, han skall bortkastas, såsom en gren, och förtorkas; och man binder dem samman, och kastar i elden, och de brinna.9Jag är vinträt, I ären grenarna; den som blifver i mig, och jag i honom, han bär mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.,8QBlifver i mig, och jag i eder; såsom grenen kan icke bära frukt af sig sjelf, med mindre han blifver i vinträt, så kunnen icke heller I, utan I blifven i mig.N7Nu ären I rene, för det tals skull, som jag hafver talat med eder.6-Hvar och en gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och hvar och en, som bär frukt, den rensar han, att han mer frukt bära skall.E5 Jag är ett sant vinträ, och min Fader är en vingårdsman.4+Men på det att verlden skall förstå, att jag hafver Fadren kär, och så gör som Fadren mig budit hafver; står upp, låter oss gå hädan.r3]Härefter talar jag icke mycket med eder; ty denna verldenes Förste kommer; och i mig hafver han intet.]23Och nu sade jag eder det, förr än det sker, att I tro skolen, när det skedt är.:1mI hörden, att jag sade eder: Jag går bort, och kommer åter till eder. Haden I mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag går till Fadren; ty Fadren är större än jag.05Friden låter jag eder; min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder, såsom verlden gifver. Edart hjerta vare icke bedröfvadt, ej heller rädes.#/?Men Hugsvalaren, den Helge Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt Namn, han skall lära eder all ting, och påminna eder allt det jag eder sagt hafver.M.Detta hafver jag talat till eder, medan jag hafver varit när eder.- Men den mig icke älskar, han håller icke min ord; och det ordet I hören, är icke mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver.<,qSvarade Jesus, och sade till honom: Den mig älskar, han varder hållandes min ord, och min Fader skall älska honom; och vi skole komma till honom, och blifva boende när honom.+{Sade till honom Judas, icke den Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du skall uppenbara dig oss, och icke verldene?C*Den min bud hafver, och håller dem, han är den mig älskar; och den mig älskar, han skall varda älskad af minom Fader; och jag skall älska honom, och honom skall jag uppenbara mig.b)=På den dagen skolen I förstå, att jag är i minom Fader; och I i mig, och jag i eder.u(cÄn är en liten tid, och verlden ser mig icke mer. Men I skolen se mig; ty jag lefver; I skolen ock lefva.O'Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till eder.-&SSanningenes Anda, den verlden icke kan undfå; ty hon ser honom icke, och känner honom icke; men I kännen honom; ty han blifver när eder, och skall vara i eder.%wOch jag skall bedja Fadren, och han skall gifva eder en annan Hugsvalare, att han skall blifva när eder evinnerliga;,$SÄlsken I mig, så håller min bud.8#kHvad I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra.r"] Och allt det I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra; på det att Fadren skall prisad varda i Sonenom.4!a Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den der tror på mig, de gerningar, som jag gör, skall ock han göra; och skall göra större än dessa; ty jag går till Fadren.g G Tror mig, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig; eljest, tror mig för gerningarnas skull.+O Tror du icke, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig? Orden, som jag talar till eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren, som är i mig, han gör gerningarna.)K Sade Jesus till honom: Jag är så lång tid när eder, och du känner mig icke; Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och huru säger du: Låt oss se Fadren?QPhilippus sade till honom: Herre, låt oss se Fadren, så hafve vi nog.gGKänden I mig, så känden I ju ock min Fader; och nu kännen I honom, och hafven sett honom.pYJesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadren, utan genom mig.c?Thomas sade till honom: Herre, vi vete icke hvart du går; och huru kunne vi veta vägen?9mOch hvart jag går, veten I, och vägen veten I./Och om jag än går bort till att bereda eder rum, skall jag likväl komma igen, och taga eder till mig; att hvar jag är, der skolen I ock vara;I mins Faders hus äro många boningar; om så icke vore, säger jag dock eder, att jag går bort till att bereda eder rum.u eOch han sade till sina Lärjungar: Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I på Gud, så tror ock på mig.(I &Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig.jM %Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig.5 $Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa.`9 #Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes. "Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes.+O !Kära barn, jag är ännu en liten tid när eder; I skolen söka mig; och såsom jag sade Judomen: Dit jag går, kunnen I icke komma; så säger jag ock nu eder.{o Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom.oW Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom.R  När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt.( I Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något.Y + Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det.k O Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart.  Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth;Y+ När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret?_7 Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om.eC Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär;W' Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade.)K När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig.-S Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.lQ Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.5c Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.;q Om I detta veten, salige ären I, om I det gören."= Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.c~? Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.}} Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.R| I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.!{; Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?jzM Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.y1 Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.kxO Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud.w Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig.nvU Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta.iuK Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter?t Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med.fsE Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig.~ru Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud; q  Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom;Pp  För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan;oy 2Och jag vet, att hans bud är evinnerligit lif; derföre, hvad jag talar, det talar jag såsom Fadren hafver sagt mig.n) 1Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.m3 0Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.$lA /Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.sk_ .Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.>jw -Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.xii ,Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.?hy +Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.!g; *Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.Pf )Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.7eg (Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.Ad} 'Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt: c &Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?^b5 %Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom; a $Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.I`  #Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.._U "Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son?K^ !Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.R] Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.Y\+ Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.`[9 Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.nZU Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.Y Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.X/ Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena. W Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.V/ Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif.0UY Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.eTC Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.dSA Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.xRi De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.WQ' Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;rP] Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.\O1 Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.N Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.2M] Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.^L5 Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.SK Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:J  Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.yIk Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;PH Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.QG Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;6Fe Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.ME Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid._D7 Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag, C Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.aB; Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?^A5 Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:?@w Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.u?c Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.x> k Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.=1 9Och hade öfverste Presterna och de Phariseer budit på, att hvilken som visste hvar han vore, skulle han det kungöra, att de måtte gripa honom.<! 8Då sökte de efter Jesum, och talades vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad synes eder, att han är icke kommen till högtidsdagen?; 7Och instundade då Judarnas Påska; och månge gingo utaf landet upp till Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.6:e 6Så vandrade nu icke Jesus mer uppenbarliga ibland Judarna; utan gick dädan i den landsändan vid öknen, i en stad som heter Ephrem; och vistades der med sina Lärjungar.N9 5Ifrå den dagen rådslogo de emellan sig, att de skulle döda honom.f8E 4Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro. 7 3Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;u6c 2Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.o5W 1Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;t4a 0Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.3 /Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.W2' .Men somlige gingo bort till de Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade gjort.h1I -Då trodde månge af Judarna på honom, som komne voro till Maria, och sågo det Jesus gjorde.B0} ,Och han, som död var, kom ut, bunden om händer och fötter med svepekläde; och hans ansigte var förtäckt med en svetteduk. Jesus sade till dem: Löser honom, och låter honom gå.P/ +Och då han det sagt hade, ropade han med höga röst: Lazare, kom ut.!.; *Dock vet jag, att du hörer mig alltid; men för folkets skull, som här omkring står, säger jag det, på det de tro skola, att du mig sändt hafver.-3 )Då togo de stenen bort af rummet, der den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att du hafver hört mig.h,I (Jesus sade till henne: Sade jag icke dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?+) 'Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade till honom Martha, hans syster som död var: Herre, han luktar redo; ty han hafver varit död i fyra dygn.{*o &Då förbittrades åter Jesus i sig sjelf, och kom till grafvena. Och det var en kula; och en sten lagd deruppå.){ %Men somlige af dem sade: Kunde icke han, som öppnade dens blindas ögon, hafva så gjort, att denne icke blifvit död?8(k $Då sade Judarna: Si, huru kär hade han honom!'+ #Och Jesus gret.N& "Och sade: Hvar laden I honom? Sade de till honom: Herre, kom och se.%) !När Jesus såg henne gråta, och Judarna, som voro komne med henne, ock gråta, förbittrade han sig i Andanom, och bedröfvades i sig sjelf;"$= Då Maria kom dit som Jesus var, och såg honom, föll hon till hans fötter, och sade till honom: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.N# Då nu Judarna, som med henne voro i huset, och hugsvalade henne, sågo Maria, att hon stod hasteliga upp och gick ut, följde de henne, och sade: Hon går till grafvena, att hon skall gråta der.o"W Ty Jesus var icke än då kommen in i byn; utan var på samma rum, der Martha hade kommit emot honom.G! När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.  Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.pY Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.dA Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det? Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;fE Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.?y Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.Y+ Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.c? Då sade Martha till Jesum: Herre, hade du varit här, hade min broder icke blifvit död.V% När Martha hörde att Jesus kom, lopp hon emot honom; men Maria satt hemma.q[ Och månge af Judarna voro komne till Martha och Maria, att de skulle hugsvala dem öfver deras broder.R Och var Bethanien icke långt ifrå Jerusalem, vid femton stadier vägs.N Då kom Jesus, och fann honom redo hafva legat fyra dygn i grafvene.nU Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.ta Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom.;q Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död.\1 Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn.X) Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom.{ Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen.V% Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom.  Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus.a ; Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit?N  Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen.X ) När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar.F  Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.   När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda.b= Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk.   Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk.f G Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by.)M *Och trodde månge der på honom, )Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.pY (Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.N 'Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.% &Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.A} %Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.~ $Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?k}O #Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;S| "Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?,{Q !Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.zzm Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?=yu Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom."x? Jag och Fadren ärom ett.rw] Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.v} Och jag gifver dem evinnerligit lif, och de skola icke förgås evinnerliga; ingen skall heller rycka dem utu mine hand.Lu Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;Qt Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.s Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.r Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.6qg Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.Bp Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.zom Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.Yn+ Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?Om Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.)lK Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.gkG Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.7jg Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.ai; Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.Lh Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;Kg Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.9fk Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.Oe Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren. :~~L}}q||{{Szz"yy!xwwvv`v u?tcss\rrrmrqqEppodnmm\ll?kk,jjJiiihlggzgfee'ddcbbnaaea`y__^^t]]Z\\k\ [{ZYXX]WWW8VVTUUTTSSSLRQQ,PP OO NN8MLLKJJ7II4HHGFFIEEpDDqDC9BBAA,@??t>>><==O<<uUtan det är det som sagdt är genom Propheten Joel:\=1Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen;Q<Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron;S; Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.p:Y Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara?k9O Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk.p8Y Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom;z7m Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien;O6Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre?5}Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?4Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål;h3ISå voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är. 2 Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala.h1IOch dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem.0Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto.T/ #Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans.r. _Och de kastade lott derom, och lotten föll på Matthiam; och han vardt räknad till de ellofva Apostlar.~- wAtt han skall få denna tjensten, och Apostlaämbetet, der Judas ifrå fallen är, att han skulle bortgå i sitt rum.q, ]Och bådo, och sade: Du Herre, som känner allas hjerta, visa ut hvilken af dessa två du utvalt hafver;j+ OOch de satte två i valet, Joseph, som kallas Barsabas, med det vedernamnet Justus, och Matthiam;* }Ifrå Johannis döpelse till den dagen att han ifrån oss tagen vardt, med oss ett vittne varda till hans uppståndelse.{) qSå måste nu en af dessa män, som med oss varit hafva, i allan den tid, som Herren Jesus ut och in gick med oss;( }Ty det är skrifvet i Psalmboken: Deras hemman varde öde, och ingen vare som deruti bor; och hans ämbete få en annar. ' Och det är uppenbart vordet allom dem som bo i Jerusalem; så att den åkren kallas på deras mål Akeldama, det är, blodsåker.& Och han förvärfde en åker för orättfärdig lön; och upphängde sig, och remnade midt itu, och alla hans inelfver gåfvo sig ut.O% Ty han var räknad i vårt tal, och hade fått med oss detta ämbetet.%$ EI män och bröder, den Skriften måste fullbordas, som den Helge Ande långo sagt hade genom Davids mun, om Judas, som deras ledsagare var som grepo Jesum.# yUti de dagar stod Petrus upp ibland Lärjungarna, och sade; och var hopen af namnen tillsamman vid tjugu och hundrade:" %Alle desse voro stadigt tillhopa, endrägtige i böner och förmanelse; samt med qvinnomen, och med Maria, Jesu moder, och med hans bröder.X! + Och då de inkommo, stego de upp i salen, der de stadigt blefvo, Petrus och Jacobus, Johannes och Andreas, Philippus och Thomas, Bartholomeus och Mattheus, Jacobus Alphei och Simon Zelotes, och Judas Jacobi.   Sedan gingo de till Jerusalem igen, ifrå berget som heter Oljoberget, hvilket ligger ifrå Jerusalem vid en Sabbaths reso;G   De der ock sade: I Galileiske män, hvi stån I och sen upp i himmelen? Denne Jesus, som upptagen är ifrån eder i himmelen, han skall så komma, som I honom sett hafven uppfara i himmelen.z o Och som de uppsågo i himmelen efter honom, vid han uppfor; si, två män stodo när dem, klädde i hvit kläder;r _ Och när han detta sagt hade, vardt han i deras åsyn upptagen; och en sky tog honom bort utaf deras syn.> wMen I skolen undfå dens Helga Andas kraft, som öfver eder komma skall; och skolen vara min vittne i Jerusalem, och i hela Judeen och Samarien, och ( sedan ) intill jordenes ända.u eDå sade han till dem: Det hörer icke eder till att veta tid och stund, som Fadren hafver satt i sine magt;| sDå de nu församlade voro, frågade de honom, sägande: Herre, skall du i denna tiden upprätta igen Israels rike?n WTy Johannes döpte i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda, icke många dagar härefter.' IOch då han hade församlat dem, böd han dem, att de icke skulle gå utaf Jerusalem, utan förbida Fadrens löfte, der I af hört hafven ( sade han ) af mig.& GHvilkom han ock efter sin pino betedde sig lefvandes, med mångahanda bevisning, då han lät sig se af dem i fyratio dagar, och talade med dem om Guds rike. Intill den dagen han upptagen vardt, sedan han Apostlomen, som han utvalt hade, genom den Helga Anda, hade gifvit befallning;j QTillförene hafver jag talat, min gode Theophile, om allt det Jesus begynte både göra och lära;:mÄro ock mång annor ting, som Jesus gjorde, hvilka, om de det ena med det andra skrefvos, tror jag att verlden skulle icke kunna begripa de böcker, som skrifvas skulle. Amen.Denne är den Lärjungen, som vittnar härom, och den detta skrifvit hafver; och vi vete, att hans vittnesbörd är sant.RDå gick ett tal ut ibland bröderna: Denne Lärjungen dör icke. Och Jesus sade icke till honom: Han dör icke; utan, om jag ville, att han skulle blifva tilldess jag kommer, hvad kommer det dig vid?ySade Jesus till honom: Om jag ville att han skulle blifva, tilldess jag kommer, hvad kommer det dig vid? Följ du mig.RDå Petrus såg honom, sade han till Jesum: Herre, hvad skall då denne?6ePetrus vände sig om, och såg den Lärjungan följa, som Jesus älskade; hvilken ock i Nattvarden låg intill hans bröst, och sade: Herre, hvilken är den dig förråder?Men det sade han, gifvandes tillkänna med hvad död han skulle prisa Gud. Och då han hade detta sagt, sade han till honom: Följ mig.n USannerliga, sannerliga säger jag dig: När du vast ung, omgjordade du dig sjelf, och gick hvart du ville; men då du varder gammal, skall du uträcka dina händer, och en annar skall omgjorda dig, och leda dig dit du icke vill.  Sade han till honom tredje reson: Simon Jona, älskar du mig? Petrus vardt bedröfvad, att han sade tredje reson till honom: Älskar du mig? och sade till honom: Herre, du vetst all ting; du vetst, att jag älskar dig. Sade Jesus till honom: Föd min får.# ?Åter sade han till honom: Simon Jona, älskar du mig? Han sade till honom: Ja, Herre, du vetst, att jag älskar dig. Sade han till honom: Föd min får.J  Då de nu hade ätit, sade Jesus till Simon Petrum: Simon Jona, älskar du mig mer än desse? Han sade till honom: Ja, Herre, du vetst, att jag älskar dig. Sade han till honom: Föd min lamb.v eDetta var nu tredje reson att Jesus uppenbarades sinom Lärjungom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.L Då kom Jesus, och tog brödet och gaf dem; och fisken sammaledes.3 Sade Jesus till dem: Kommer, och äter. Och ingen af Lärjungarna djerfdes till att spörja honom: Ho äst du? efter de visste, att det var Herren.1[ Simon Petrus steg in och drog nätet upp på landet, fullt med stora fiskar, hundrade femtio och tre; och ändock de voro så månge, gick likväl nätet icke sönder.G Jesus sade till dem: Tager hit af de fiskar, som I nu fingen.kO Och när de voro stigne på landet, sågo de der vara lagda glöd, och en fisk derpå, och bröd.Men de andre Lärjungarna kommo med båten; ty de voro icke långt ifrå landet, utan vid pass tuhundrade alnar; och drogo fiskanätet.A{Då sade den Lärjungen, som Jesus älskade, till Petrum: Herren äret. När Simon Petrus hörde, att det var Herren, band han om sig kjortelen, ty han var naken, och gaf sig i sjön.3_Då sade han till dem: Kaster ut nätet på högra sidona om båten, så varden I finnande. Då kastade de ut: och kom så mycken fisk, att de förmådde det icke draga.V%Sade Jesus till dem: Barn, hafven I något till mats? De svarade honom: Nej.hIDå nu morgon var, stod Jesus på strandene; dock visste Lärjungarna icke, att det var Jesus.1~[Sade Simon Petrus till dem: Jag vill gå och fiska. De sade till honom: Vi gå in ock med dig. De gingo ut, och stego straxt i båten; och i den natten fingo de intet.+}OSimon Petrus, och Thomas, som kallas Tvilling, voro tillsamman, och Nathanael, som var af Cana i Galileen, och Zebedei söner, och två andre af hans Lärjungar.x| kDerefter uppenbarade åter Jesus sig för Lärjungarna, vid Tiberias haf; och uppenbarade han sig I så måtto:{Men dessa äro skrifne, på det I tro skolen, att Jesus är Christus, Guds Son; och att I, genom trona, skolen hafva lif i hans Namn.nzUGjorde ock Jesus mång annor tecken, i sina Lärjungars åsyn, som i denna bokene icke äro skrifne.mySJesus sade till honom: Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de som icke se, och dock tro.FxThomas svarade, och sade till honom: Min Herre, och min Gud./wWSedan sade han till Thomas: Räck hit ditt finger, och ge mina händer, och räck hit dina hand, och stick henne i mina sido; och var icke tvifvelaktig, utan trogen.5vcOch åtta dagar derefter voro åter hans Lärjungar inne, och Thomas med dem; då kom Jesus, vid dörrarna voro lyckta, och stod midt ibland dem, och sade: Frid vare eder.ru]Då sade de andre Lärjungarna till honom: Vi sågom Herran. Sade han till dem: Utan jag ser hålen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, tror jag det icke._t7Men Thomas, en af de tolf, hvilken kallas Tvilling, var icke med dem, när Jesus kom.osWHvilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hvilkom I behållen dem, dem äro de behållna.ar;När han detta sagt hade, blåste han på dem, och sade till dem: Tager den Helga Anda;sq_Då sade Jesus åter till dem: Frid vare eder; såsom Fadren hafver mig sändt, så sänder ock jag eder.pOch när han hade detta sagt, lät han dem se händerna, och sina sido. Då vordo Lärjungarna glade, att de sågo Herran.Vo%Men om aftonen, på den samma Sabbathen, då dörrarna voro lyckta, der Lärjungarna voro församlade, för Judarnas rädslos skull, kom Jesus, och stod midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.uncMaria Magdalena kom, och bådade Lärjungomen, att hon hade sett Herran, och att han hade sagt henne detta.Wm'Sade Jesus till henne: Kom icke vid mig; ty jag är icke ännu uppfaren till min Fader; men gack till mina bröder, och säg dem: Jag far upp till min Fader, och edar Fader; och till min Gud, och edar Gud.nlUJesus sade till henne: Maria. Då vände hon sig om, och sade till honom: Rabbuni, det är, Mästar.okWSade Jesus till henne: Qvinna, hvad gråter du? Hvem söker du? Hon mente, att det hade varit örtagårdsmästaren, och sade till honom: Herre, hafver du burit honom bort; säg mig hvart du hafver lagt honom, och jag vill tågan.yjkNär hon detta sade, vände hon sig tillbaka, och fick se Jesum ståndandes; och visste icke att det var Jesus.i! De sade till henne: Qvinna, hvad gråter du? Sade hon till dem: De hafva tagit bort min Herra; och jag vet icke hvart de hafva lagt honom.h Och fick se två Änglar i hvit kläder, sittande, den ene vid hufvudet, och den andre vid fötterna, der de hade lagt Jesu lekamen.ggG Men Maria stod och gret utanför grafvene. Vid hon nu så gret, lutade hon sig in i grafvena;4fc Och Lärjungarna gingo åter tillhopa igen.Xe) Ty de förstodo icke än då Skriftena, att han skulle uppstå ifrå de döda.ndUDå gick ock den andre Lärjungen in, som förr var kommen till grafvena, och såg det, och troddet.wcgOch svetteduken, som hade varit om hans hufvud, icke lagd när lakanen, utan afsides i ett rum tillhopasvept.^b5Så kom då Simon Petrus efter honom, och gick in i grafvena, och såg lakanen lagd;Wa'Och när han lutade sig ned, fick han se lakanen lagd; dock gick han icke in.w`gBåde lupo de tillika; och den andre Lärjungen lopp före, snarare än Petrus, och kom först till grafvena.P_Då gick Petrus ut, och den andre Lärjungen, och kommo till grafvena.N^Då lopp hon, och kom till Simon Petrum, och till den andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade till dem: De hafva tagit Herran bort utaf grafvene, och vi vete icke hvart de hafva lagt honom. ] På den ena Sabbathen kom Maria Magdalena om morgonen, då ännu mörkt var, till grafvena, och såg stenen vara borto af grafvene.]\3*Der lade de då Jesum, för Judarnas tillredelsedags skull, efter grafven var när. [ )Och var på det rummet, der han korsfast var, en örtagård, och i örtagården en ny graf, der ännu ingen hade varit uti lagd.~Zu(Så togo de då Jesu lekamen, och svepte den i linkläder, med välluktande krydder, såsom Judarna pläga begrafva.Y%'Kom ock desslikes Nicodemus, som tillförene hade kommit till Jesum om nattena, och bar en blandning af myrrham och aloe, vid hundrade pund.^X5&Derefter bad Pilatum Joseph af Arimathia, som var Jesu Lärjunge, dock lönligen, för Judarnas rädslos skull, att han måtte taga Jesu lekamen; och Pilatus tillstadde det. Alltså kom han, och tog Jesu lekamen.QW%Och åter säger en annor Skrift: De skola se, i hvem de stungit hafva.iVK$Och skedde detta, på det Skriften skulle fullbordas: I skolen intet ben sönderslå på honom. U#Och den detta såg, hafver det vittnat, och hans vittnesbörd är sant; och han vet, att han säger sant, på det I ock tro skolen.jTM"Utan en af krigsknektarna stack upp hans sido med ett spjut; och straxt gick ut blod och vatten.gSG!När de kommo till Jesum, och sågo honom allaredo vara död, slogo de icke hans ben sönder;uRc Då kommo krigsknektarna, och sönderslogo dens förstas ben, och dens andras, som var korsfäst med honom.\Q1Men efter det var tillredelsedagen, att kropparna icke skulle blifva qvare på korset öfver Sabbathen, ty samme Sabbathsdag var stor, bådo Judarna Pilatum, att deras ben skulle sönderslås, och de borttagas.wPgDå nu Jesus hade tagit ättikona, sade han: Det är fullkomnadt; och böjde ned hufvudet, och gaf upp andan.ODå stod der ett käril, fullt med ättiko; och de uppfyllde en svamp med ättiko, och kringlade isop, och höllo det honom för munnen.{NoSedan, efter Jesus visste att nu allting voro fullkomnad, att Skriften skulle fullbordas, sade han: Mig törster.kMOSedan sade han till Lärjungan: Si, din moder. Och ifrå den tiden tog Lärjungen henne till sig.LOch när Jesus fick se modrena, och Lärjungan, den han älskade, der när ståndande, sade han till sina moder: Qvinna, si, din son.qK[Då stodo vid Jesu kors hans moder, och hans moders syster, Maria, Cleophe hustru, och Maria Magdalena.JDå sade de emellan sig: Skärom honom icke sönder, utan kastom lott om honom, hvem han skall tillhöra; att Skriften skulle varda fullkomnad, som säger: De hafva bytt min kläder emellan sig, och kastat lott på min kjortel. Och detta gjorde krigsknektarna.^I5Då nu krigsknektarna hade korsfäst Jesum, togo de hans kläder, och gjorde fyra delar, en del hvarjom krigsknekt, och kjortelen med; men kjortelen var icke sömmad, utan virkad, ifrån öfverst och allt igenom,MHPilatus svarade: Hvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrifvit. GDå sade Judarnas öfverste Prester till Pilatum: Skrif icke, Judarnas Konung; utan, att han hafver sagt: Jag är Judarnas Konung./FWDenna öfverskriftena läste månge af Judarna; ty rummet, der Jesus var korsfäst, var hardt vid staden; och det var skrifvet på Ebreisko, och Grekisko, och Latin.|EqDå skref Pilatus en öfverskrift, och satte på korset. Och var så skrifvet: Jesus af Nazareth, Judarnas Konung.dDADer korsfäste de honom, och två andra med honom, hvar på sina sido; och Jesum midt uti.pCYOch han bar sitt kors, och gick ut på det rum, som kallas hufvudskallaplatsen; på Ebreisko Golgatha.rB]Då öfverantvardade han honom dem, att han skulle korsfästas. Då togo de Jesum, och ledde honom bort./AWDå ropade de: Tag bort, korsfäst honom. Pilatus sade till dem: Skall jag korsfästa edar Konung? Svarade öfverste Presterna: Vi hafve ingen Konung, utan Kejsaren.j@MOch det var Påskatillredelsedag, vid sjette timman; och han sade till Judarna: Si, edar Konung.?# När Pilatus hörde det talet, hade han Jesum ut, och satte sig på domstolen, på det rum, som kallas Lithostrotos; på Ebreisko Gabbatha.U># Och ifrå den tiden sökte Pilatus efter att gifva honom lös; men Judarna ropade, och sade: Gifver du honom lös, så äst du icke Kejsarens vän; ty den som sig gör till Konung, han är emot Kejsaren.'=G Jesus svarade: Du hade ingen magt öfver mig, vore hon dig icke gifven ofvanefter; fördenskull hafver han större synd, som mig hafver dig; öfverantvardat.<% Då sade Pilatus till honom: Talar du intet med mig? Vetst du icke, att jag hafver magt att korsfästa dig, och hafver magt att släppa dig?h;I Och gick åter in i Rådhuset, och sade till Jesum: Hvadan äst du? Jesus svarade honom intet.>:wDå Pilatus hörde det talet, fruktade han ännu mer;}9sJudarna svarade honom: Vi hafve lag, och efter vår lag skall han dö; ty han hafver gjort sig sjelf till Guds Son.E8När de öfverste Presterna och tjenarena sågo honom, ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst. Pilatus sade till dem: Tager I honom, och korsfäster; ty jag finner ingen sak med honom.p7YDå gick Jesus ut, och bar ena törnekrono, och ett purpurkläde. Och han sade till dem: Si menniskan.6#Då gick åter Pilatus ut, och sade till dem: Si, jag hafver honom ut till eder, att I förstå skolen, att jag finner ingen sak med honom.F5Och sade: Hel, Judarnas Konung! Och gåfvo honom kindpustar.4{Och krigsknektarna vredo samman ena krono af törne, och satte på hans hufvud, och hängde ett purpurkläde på honom;53 gDå tog Pilatus Jesum, och hudflängde honom.b2=(Åter ropade de alle, och sade: Icke denna, utan Barabbam. Och Barabbas var en röfvare. 1'I hafven sedvänjo, att jag skall gifva eder en lös om Påska; viljen I då icke, att jag skall gifva eder Judarnas Konung lös? 09&Sade Pilatus till honom: Hvad är sanning? Och när han det sagt hade, gick han åter till Judarna, och sade till dem: Jag finner ingen sak med honom. /%Då sade Pilatus till honom: Så äst du dock en Konung? Jesus svarade: Du säger det; jag är en Konung; dertill är jag född, och är dertill kommen i verldena, att jag skall vittna med sanningene. Hvar och en, som är af sanningene, han hörer mina röst.R.$Jesus svarade: Mitt rike är icke af denna verldene; om mitt rike vore af denna verldene, då fäktade ju mine tjenare derom, att jag icke vorde Judomen öfverantvardad; men mitt rike är icke hädan. -#Pilatus svarade: Icke är jag en Jude; ditt folk, och de öfverste Presterna, hafva dig mig öfverantvardat; hvad hafver du gjort?[,/"Jesus svarade: Säger du det af dig sjelf, eller hafva andre sagt dig det om mig?q+[!Då gick Pilatus åter in i Rådhuset, och kallade Jesum, och sade till honom: Äst du Judarnas Konung?v*e På det Jesu tal skulle fullkomnas, som han sagt hade, då han gaf tillkänna, med hvad död han dö skulle.))Då sade Pilatus till dem: Tager I honom, och dömer honom efter edor lag. Då sade till honom Judarna: Oss är icke lofligt att döda någon;y(kDå svarade de, och sade till honom: Vore han icke en ogerningsman, så hade vi icke öfverantvardat dig honom.\'1Då gick Pilatus ut till dem, och sade: Hvad klagomål hafven I emot denna mannen?B&}Då ledde de Jesum ifrå Caiphas inför Rådhuset, och det var om morgonen; och de gingo icke in i Rådhuset, att de icke skulle varda besmittade, utan att de måtte äta Påskalambet.;%qDå nekade åter Petrus det; och straxt gol hanen.$-Då sade till honom en af öfversta Prestens tjenare, dens frände, som Petrus hade huggit örat af: Såg icke jag dig med honom i örtagården?##Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Äst icke ock du af hans Lärjungar? Han nekade, och sade: Jag är det icke.N"Och Hannas hade sändt honom bundnan till öfversta Presten Caiphas.v!eJesus svarade honom: Hafver jag illa talat, så vittna om ondt; men hafver jag väl talat, hvi slår du mig?  När han detta sade, gaf en af tjenarena, som der när stodo, Jesu en kindpust, sägandes: Skall du så svara öfversta Presten?|qHvi spor du mig? Spor dem till, som hört hafva, hvad jag hafver talat till dem; si, de veta hvad jag hafver sagt.DJesus svarade honom: Jag hafver uppenbarliga talat för verldene; jag hafver alltid lärt i Synagogon, och i templet, der alle Judar komma tillsamman; och hemliga hafver jag intet talat.U#Då sporde öfverste Presten Jesum om hans Lärjungar, och om hans lärdom.!Men drängarna, och tjenarena, som hade gjort en koleld, ty det var kallt, stodo och värmde sig; med dem stod ock Petrus och värmde sig.zmDå sade dörravårdinnan till Petrum: Äst icke ock du af denna mansens Lärjungar? Han sade: Jag är det icke.+OMen Petrus stod utanför dörrene. Då gick den andre Lärjungen ut, som känder var med öfversta Presten, och talade till dörravårdinnan, och hade Petrum in.+OOch följde Simon Petrus Jesum, och en annar Lärjunge; den samme Lärjungen var känder med öfversta Presten, och gick in med Jesu i öfversta Prestens palats;veOch Caiphas var den som hade gifvit Judomen rådet, att det var nyttigt, att en menniska dödde för folket.uc Och ledde honom bort, först till Hannas; ty han var Caiphe svär, hvilken i det året var öfverste Prest.dA Men skaran, och höfvitsmannen, och Judarnas tjenare togo fatt på Jesum, och bundo honom; Då sade Jesus till Petrum: Stick ditt svärd i skidona; skall jag icke dricka den kalken, som min Fader mig gifvit hafver?&E Då hade Simon Petrus ett svärd, och drog det ut, och högg till öfversta Prestens dräng, och högg hans högra öra af; och var drängsens namn Malchus.xi På det de ord skulle varda fullkomnad, som han sagt hade: Af dem du mig gifvit hafver, borttappade jag ingen.\1Jesus svarade: Jag sade eder, att det är jag; söken I mig, så låter dessa gå.SDå sporde han dem åter till: Hvem söken I? De sade: Jesum af Nazareth.]3När han då sade till dem: Jag äret? stego de tillrygga, och föllo till jordena.}sSvarade de honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus till dem: Jag äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, med dem.s_Och efter Jesus visste allt det honom vederfaras skulle, gick han fram, och sade till dem: Hvem söken I? 'Då nu Judas hade tagit med sig skaran, och de öfversta Presternas och Phariseernas tjenare, kom han dit med lyktor, och bloss, och värjor.s _Så visste ock Judas, som förrådde honom, rummet; ty Jesus plägade ofta komma dit med sina Lärjungar.!  =Då Jesus hade detta sagt, gick han ut med sina Lärjungar, öfver den bäcken Kedron; der var en örtagård, i hvilken han ingick, och hans Lärjungar. 5Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,  Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.SFader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad./WJag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.}sOch jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;'GAtt de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.iKMen icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;X)Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.[/Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.8kHelga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.H De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.c?Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo. ~ Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.t}a Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.W|' När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.F{ Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.Rz Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.tya Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.?xwTy de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.PwNu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig.&vEJag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.u{Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var.tyJag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle.xsiOch detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum. rSåsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif.q 1Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig.$pA!Detta hafver jag talat med eder, att I skolen hafva frid i mig; i verldene hafven I tvång; men varer vid en god tröst, jag hafver öfvervunnit verldena.6oe Si, tiden tillstundar, och är redo kommen, att I varden förskingrade, hvar och en till sitt, och låten mig blifva allena; men jag är icke allena; ty Fadren är med mig.&nGSvarade Jesus dem: Nu tron I? mNu vete vi, att du vetst all ting, och dig görs icke behof, att någor spor dig; derföre tro vi, att du äst utgången af Gudi.hlISade hans Lärjungar till honom: Si, nu talar du uppenbarliga, och säger inga förtäckt ord.kkOJag gick ut af Fadren, och kom i verldena; åter öfvergifver jag verldena, och går till Fadren.sj_Ty Fadren sjelf hafver eder kär, efter det I haden mig kär, och trodden, att jag är utgången af Gudi.si_På den dagen skolen I bedja i mitt Namn; och jag säger icke eder, att jag skall bedja Fadren för eder.Ah{Detta hafver jag talat till eder med förtäckt ord; den tid skall komma, att jag icke skall tala med eder med förtäckt ord; utan uppenbarliga skall jag förkunna eder om min Fader. E}4~~}J||:{{:zzzzySxxkww)vvuu}utssr)qVpptooAnnUmm lNkkdjiiihh?gg7ffYeddcc/bbiaa`___^^0]{\\n[[p[ZYYHXXWW!VVcUU2TUSSkSRQPPPOOLNMMDLLL!KJJITHHIGGFF==<;;::99c88U77'66l55A433211{009//N..--j-,,++$**)((T('&&k%%h$##C"!!b IpGAo"i|'G`!ZN Y e * YR } |oE 9 (Och Philippus vardt funnen i Azot; och vandrade omkring, och predikade Evangelium i alla städer, tilldess han kom till Cesarea.8%'Och när de gingo upp utu vattnet, tog Herrans Ande Philippum bort, och kamereraren såg honom intet sedan; utan for sin väg, och var glad.x7i&Och han lät hålla vagnen; och de stego ned i vattnet, både Philippus och kamereraren; och han döpte honom. 6%Då sade Philippus: Om du tror af allt hjerta, så må det väl ske. Han svarade, och sade: Jag tror Jesum Christum vara Guds Son. 5 $Och vid de foro framåt vägen, kommo de till ett vatten; och kamereraren sade: Si, vattnet; hvad hindrar, att jag icke döpes?o4W#Då öppnade Philippus sin mun, och begynte af denna Skriftene predika Evangelium för honom om Jesu.3 "Då svarade kamereraren Philippo, och sade: Jag beder dig, om hvem hafver Propheten detta sagt, om sig, eller om någon annan?}2s!I hans förnedring är hans dom borttagen; men ho kan uttala hans lifslängd? Ty hans lif är borttaget af jordene.B1} Och det han las i Skriftene var detta: Såsom ett får vardt han ledder till att slagtas, och såsom ett lamb är tyst för honom, som klipper det, så hafver han icke öppnat sin mun. 0 Då sade han: Huru skulle jag förståt, utan mig någor vistet? Och bad Philippus, att han skulle uppstiga, och sitta när sig.t/aDå lopp Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaias, och sade: Förstår du ock hvad du läs?T.!Då sade Anden till Philippus: Gack fram, och gif dig intill denna vagnen.L-Och for hem igen, satt på sin vagn, och las den Propheten Esaias.c,?Så stod han upp, och gick. Och si, en Ethiopisk man, en kamererare, och väldig när Drottning Candaces uti Ethiopien, hvilken hon hade satt öfver alla sina håfvor; han var kommen till Jerusalem, der att tillbedja;%+CMen Herrans Ängel talade till Philippum, och sade: Statt upp, och gack söderut, den vägen, som löper nederåt ifrå Jerusalem, till Gaza, som öde är.*Och sedan de hade betygat, och talat Herrans ord, vände de om igen åt Jerusalem; och predikade Evangelium i många städer i Samarien.h)IDå svarade Simon, och sade: Beder I Herran för mig, att mig intet öfvergår af det I saden.R(Ty jag ser, att du äst full med bitter galla, och bebunden i vrånghet.u'cDerföre bättra dig af denna dine ondsko, och bed Gud, att dig dins hjertas tankar måga förlåtna varda;b&=Du hafver hvarken del eller lott i detta ordet; ty ditt hjerta är icke rätt för Gudi. % Då sade Petrus till honom: Det du fördömd vorde med dina penningar; efter du menar, att Guds gåfva kan fås för penningar.v$eSägandes: Gifver ock mig den magten, att hvem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda.w#gNär Simon såg, att den Helge Ande gafs dermed, att Apostlarna lade händer på dem, böd han dem penningar,B"Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda.j!MTy han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i Herrans Jesu Namn.T !När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.  Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra att Samarien hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum och Johannem.*M Då trodde ock Simon med, och när han döpt var, höll han sig intill Philippum; och då han såg sådana tecken och krafter ske, förundrade han sig storliga. När de nu trodde Philippo, som predikade om Guds rike, och om Jesu Christi Namn, vordo der både män och qvinnor döpte.iK Men de höllo sig derföre till honom, att han i lång tid hade förvillt dem med sin trolldom.mS Till honom höllo sig alle, både små och store, sägande: Denne är Guds kraft, hvilken stor är.4a Så var der en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden plägade bruka trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara mycket myndigan.-UOch i den staden vardt stor glädje.%Ty de orene andar foro ut af mångom, som med dem besatte voro, ropande med höga röst; och månge borttagne och ofärdige vordo helbregda.zmMen folket gåfvo akt uppå hvad Philippus sade; hörandes endrägteliga, och seendes de tecken, som han gjorde;Z-Och Philippus kom ned uti en stad i Samarien, och predikade för dem om Christo.I Men de som förströdde voro, foro omkring och predikade ordet.#Men Saulus tog till att föröda församlingena; gick hit och dit i husen, och drog fram män och qvinnor, och lät sätta dem i fängelse.Z-Och någre gudfruktige män skötte Stephanum, och hade stor gråt öfver honom._ 9Och Saulus hade samtyckt hans död. Men på samma tid vardt en stor förföljelse emot den församling, som var i Jerusalem; och de vordo alle förströdde omkring i Judee land, och i Samarien, förutan Apostlarna.+a"Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, den ibland allt folket mycket afhållen var, och bad att Apostlarna skulle som snarast gå afsides ut;h=I!Då de detta hörde, skar det dem i hjertat, och de begynte rädsla, att de måtte dräpa dem.< Och vi äro honom för vittne till det vi sågom; så ock den Helge Ande, den Gud gifvit hafver dem som honom lydaktige äro.;Den hafver Gud med sina högra hand upphöjt, för en Höfding och Frälsare, till att gifva Israel bättring och syndernas förlåtelse.b:=Våra fäders Gud hafver uppväckt Jesum, den I dräpit hafven, och upphängt på träd._97Då svarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste mer lyda Gud, än menniskor.N8Sägandes: Hafve vi icke en tid och annan budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet? Och si, I hafven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga öfver oss denna mansens blod.m7SOch då de hade ledt dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den öfverste Presten frågade dem,6Då gick föreståndaren med tjenarena, och hade dem fram utan våld; ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.5wDå kom en, och bådade dem: Si, de män, som I insatt haden i fångahuset, de äro i templet, stå och lära folket.*4MDå öfverste Presten, och templets föreståndare, och andre öfverste Presterna hörde detta talet, begynte de varda tvehågse om dem, hvad deraf varda ville.3)Sägande: Fångahuset funne vi ju granneliga igenläst, och väktarena ståndande utanför dörrene; men då vi uppläste, funno vi der ingen.`29Då tjenarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem;1)Då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i templet, och begynte till att lära. Då kom den öfverste Presten, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hemta dem._07Går, och står i templet, och säger folkena all de ord, som detta lifvet tillhöra.e/CMen Herrans Ängel lät dörrena upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:S.Och togo fatt på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.-Då stod den öfverste Presten upp, och alle de med honom voro, hvilke äro det parti, som kallas de Sadduceers; och vordo fulle med nit;,,QOch församlade sig en stor hop af nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som besatte voro med de orena andar; och de vordo alle helbregda.:+mSå att de utbåro på gatorna sjuka menniskor, och lade dem i sängar, och på bårar, att, då Petrus kom gångandes, måtte åtminstone hans skugge skygga på någon af dem.W*'Och hopen växte mer till af dem som trodde Herranom, både män och qvinnor;Y)+ Men ingen annar djerfdes gifva sig intill dem; utan folket höll mycket af dem, ( Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket; och de voro endrägteliga alle uti Salomons förhus.f'E Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.0&Y Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.O% Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.x$iDå svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.d#AVid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.Y"+Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.! Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.X )Du hade väl kunnat behållan, då du honom hade; och då han såld var, var han ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit för menniskor, utan för Gudi.7Då sade Petrus: Anania, hvi hafver Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt af värdet för åkren? Och hade lagt afsides något af värdet, med sine hustrus vetskap; och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.P Men en man benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;fE%Han hade en åker, den sålde han; och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.}s$Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, det uttydt är, hugsvalelsens son, en Levit, bördig af Cypren;jM#Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades hvarjom och enom, efter som honom behof var.'G"Och ingen var heller ibland dem, som något fattades; ty så månge, som åkrar eller hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade;!Och Apostlarna båro med stora kraft vittnesbörd till Herrans Jesu Christi uppståndelse; och stor nåd var öfver dem alla.5 Och uti hela hopen, som trodde, var ett hjerta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af det han ägde; utan all ting voro dem menlig.)Och då de bedit hade, rördes rummet, der de uti församlade voro; och de vordo alle fulle af dem Helga Anda, och talade Guds ord med tröst.zmUträckandes dina hand dertill, att sundhet, och tecken, och under måga göras genom din heliga Sons Jesu Namn.fEOch nu, Herre, se till deras trug, och gif dina tjenare, att de med all tröst tala din ord;Z-Till att göra hvad din hand och råd tillförene beslutit hade, att ske skulle./Sannerliga församlade sig emot din heliga Son, Jesum, den du smort hafver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna och Israels folk;wgJorderikes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot Herran, och emot hans Christ. Du, som genom din tjenares Davids mun sagt hafver: Hvi hafva Hedningarna upprest sig, och folket tagit sig före det fåfängt är?0YDå de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är;Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade.Z -Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var. 1Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var.? yTy vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve. 1Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom mån I sjelfve döma.b =Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn.)KMen på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga förbjuda dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro mennisko.1[Sägande: Hvad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjordt af dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.J Utan bödo dem gå ut af Rådet, och handlade sedan emellan sig;taOch mannen sågo de ståndandes der när dem, som helbregda var gjorder; ty de kunde der intet emot säga;=s När de sågo sådana allvarlighet i Petro och Johanne, och funno dock att de voro olärde och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med Jesus.% Och i ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat Namn under himmelen menniskomen gifvet, i hvilko vi skole salige varda.kO Han är den stenen, som af eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en hörnsten;W' Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom Jesu Christi Nazareni Namn, den I korsfäst hafven, den Gud uppväckt hafver ifrå de döda, står nu denne helbregda för eder.~u Efter vi i dag blifve dömde för denna välgerningen på denna sjuka mannen, genom hvilka han är helbregda vorden;hIPetrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I öfverste för folket, och äldste i Israel;n~UOch hade dem fram för sig, och frågade dem: Af hvad magt, eller i hvad namn, hafven I detta gjort?}#Och Hannas öfverste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro af öfversta Prestaslägtet, församlade sig;j|MSå begaf det sig dagen derefter, att deras öfverste och äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;g{GMen månge af dem, som orden hört hade, trodde; och vardt talet på männerna vid femtusend.fzEOch togo fatt på dem, och satte dem i häktelse, till annan dagen; ty det var redo aftonen.ry]Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade, i Jesu, uppståndelsen ifrå de döda;px [Då de nu talade till folket, kommo dertill Presterna, och föreståndaren i templet, och de Sadduceer;/wWEder först och främst hafver Gud uppväckt sin Son, Jesum, och sändt honom till att välsigna eder, att hvar och en af eder skulle sig omvända ifrå sine ondsko.-vSI ären Propheternas och förbundsens barn, det Gud hafver gjort med våra fäder, sägandes till Abraham: I dine säd skola all folk på jordene välsignad varda.ouWOch alle Propheterna, ifrå Samuel, och sedan så månge som talat hafva, hafva bådat dessa dagarna.st_Och det skall ske, att hvar och en själ, som icke hörer den Propheten, hon skall utkastas ifrå folket.9skTy Moses hafver sagt till fäderna: Herren, edar Gud, skall eder uppväcka en Prophet utaf edra bröder, såsom mig; honom skolen I höra i allt det han eder sägandes varder.+rOHvilken himmelen intaga måste, till den tid att igen upprättadt varder allt det Gud sagt hafver, genom alla sina helga Propheters mun, af verldenes begynnelse.q!Att vederqvickelsens tid då kommer för Herrans ansigte, när han sändandes varder den eder nu tillförene predikad är, Jesum Christum;`p9Så bättrer eder nu, och vänder eder om, på det edra synder måga afskrapade varda;oMen Gud, som genom alla sina Propheters mun föresagt hafver, att Christus skulle lida, han hafver nu så fullbordat det.mnSNu, käre bröder, vet jag väl, att I det gjort hafven af fåkunnighet, såsom ock edre öfverste.=msOch hafver genom trona på hans Namn, på denna, som I sen och kännen, stadfäst sitt Namn; och tron, som är genom honom, hafver gifvit denna hans helbregda, i allas edra åsyn.ql[Och lifsens Första dråpen I. Den hafver Gud nu uppväckt ifrå de döda; till hvilket vi vittne äre;ikKMen I förnekaden den Helga och Rättfärdiga; och båden, att mandråparen skulle gifvas eder.Nj Abrahams, och Isaacs och Jacobs Gud, våra fäders Gud, hafver förklarat sin Son Jesum, hvilken I öfverantvardat hafven, och förnekat inför Pilatus, då han dömde, att han skulle gifvas lös.jiM Då Petrus, det såg, svarade han till folket: I män af Israel, hvi undren I häruppå? Eller hvi sen I på oss, lika visst som vi af vår egen kraft eller förtjenst hade det åstadkommit, att denne hafver fått sin gång?Gh Då nu denne mannen, som ofärdig varit hade, och helbregda gjord var, höll sig intill Petrum och Johannem, lopp allt folket till dem i förhuset, som kallas Salomons, och förundrade sig.Og Och kände honom, att han var den samme, som plägade sitta efter almoso, vid, den sköna dörrena för templet; och vordo fulle med undersamhet och förskräckelse öfver det honom vederfaret var.Ff Då fick allt folket se honom, att han gick och lofvade Gud;wegHan sprang upp, och stod, och gick, och följde dem in i templet; gick och sprang hit och dit, prisandes Gud.ndUOch tog honom vid högra handena, och reste honom upp; och straxt vordo hans fötter och ben stadig.c'Då sade Petrus: Silfver och guld hafver jag icke; men det jag hafver, det gifver jag dig: I Jesu Christi Nazareni Namn, statt upp, och gack;ObDå såg han på dem, förhoppandes att han skulle något få af dem.GaDå såg Petrus på honom, med Johanne, och sade: Se på oss.d`ADå han fick se Petrum och Johannem, att de ville gå in i templet, bad han dem om almoso.U_#Och der var en man, ofärdig allt ifrå sine moders lif, som lät sig bära; den satte de hvar dag för dörrena åt templet, som het den sköna, att han skulle bedas almosa af dem som ingingo i templet.k^ QSå gingo Petrus och Johannes tillhopa upp i templet, vid bönestunden, som var den nionde timmen.u]c/Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.9\k.Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet.e[C-Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde.NZ,Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig.jYM+Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna.{Xo*Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.}Ws)De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar.|Vq(Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet. U'Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder.7Tg&Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.S+%Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra? R$Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ.EQ#Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall.Pw"Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand; L~~b}}b||{t{zyyLxxDww>)==h=)<;;u:99:8766W55]44b3l22P1_00///+.H--P,,U++**4)x(~('l&%%a$$u$##."S!! @X~'?CBM,&0 ]e F Y f >~H j:fL#Då vardt en tvedrägt och träta, icke den minsta, så att Paulus och Barnabas föllo emot dem; och derföre skickade de att Paulus och Barnabas, och någre andre af dem, skulle uppfara till Apostlarna, och till Presterna i Jerusalem, för detta spörsmålets skull. Och kommo någre neder af Judeen, och lärde bröderna: Utan I låten eder omskära efter Mose sätt, så kunnen I icke blifva salige.<sOch de blefvo der med Lärjungarna ett godt skifte.+OOch då de der kommo, hade de tillhopa församlingena, och underviste dem, hvad Gud med dem gjort hade; och att han upplåtit hade trones dörr för Hedningomen.|qOch dädan seglade de till Antiochien, dädan de uti Guds nåd befallde voro, till det verk som de uträttat hade.W'Och då de predikat hade i Perge, foro de neder till ( den staden ) Attalien.BOch de foro igenom Pisidien, och kommo in uti Pamphylien.Och när de hade utvalt Prester för hvar och en församling, och hade bedit och fastat, befallde de dem Herranom, den de uppå trodde."=Styrkandes Lärjungarnas själar, och förmanandes att de skulle blifva stadige i trone; och att igenom mycken bedröfvelse måste vi ingå i Guds rike.  Och predikade Evangelium i den staden. Och då de der många lärt hade, kommo de igen till Lystra, och Iconien, och Antiochien;"=Och vid Lärjungarna stodo der omkring honom, reste han sig upp, och gick in i staden. Och dagen derefter färdades han dädan med Barnabas till Derben;;oSå kommo der någre Judar till utaf Antiochien och Iconien, hvilke så bestämplade med folket, att de stenade Paulum, och släpade honom utu staden, menandes att han var död.[/Och då de detta sade, stillte de folket med plats, att de icke offrade till dem.DÄndock han icke lät sig sjelfvan vara utan vittnesbörd, i det han gjorde väl emot oss, gifvandes oss regn och fruktsam tid af himmelen; uppfyllandes vår hjerta med mat, och glädje.T!Hvilken i framliden tid hafver låtit alla Hedningar gå sina egna vägar; Och sägandes: I män, hvi gören I detta? Vi äre ock menniskor, lika som I, dödelige; och förkunnom eder Evangelium, att I skolen omvändas ifrå denna fåfängheten intill lefvandes Gud, som gjort hafver himmel och jord, och hafvet, och allt det uti dem är; yDå Apostlarna, Paulus och Barnabas, det hörde, refvo de sin kläder sönder, och sprungo ut ibland folket, ropandes; { Och Jupiters Prest, som var för deras stad, hade oxar och kransar fram för dörrena, och ville samt med folket offra.c ? Och de kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade de Mercurius, efter han förde ordet. ) Då folket såg det Paulus gjort hade, upphofvo de sina röst på Lycaoniskt mål, sägande: Gudar äro komne ned till oss i menniskoliknelse.~u Ty sade han till honom med höga röst: Upprätt dig på dina fötter. Och han sprang upp, och begynte till att gå.zm Denne hörde Paulum tala. Så såg han på honom, och förmärkte, att han hade tro till att få sina helbregdo.veOch en man i Lystra, krank i sina fötter, satt der ofärdig ifrå sine moders lif, och hade aldrig gångit.&GOch predikade der Evangelium.~uHvilket då de förnummo, flydde de till de städer i Lycaonien, Lystra och Derben, och den ängden allt deromkring;Och vardt ett upplopp gjordt af Hedningarna och Judarna, och deras öfverstar, så att de ville öfverfalla dem med våld, och stena dem;zmOch begynte den menige man i staden söndra sig; så att somlige höllo med Judomen, och somlige med Apostlomen.(ISå blefvo de der i lång tid, och handlade stadeliga i Herranom, som vittnesbörd gaf till sina nåds ord, och lät ske tecken och under genom deras händer.`9Men de Judar, som icke trodde, uppväckte och rette Hedningarnas sinne emot bröderna.2 _Så hände sig uti Iconien, att de kommo tillsammans, och predikade uti Judarnas Synagogo; så att en mägtig stor hop; af Judarna, och jemväl af Grekerna, begynte tro.;~q 3*** POSSIBLE ERROR IN BIBLE, TEXT MISSING HERE ***=}s 2Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.@|{ 1Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden. { 0Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. z  /Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.pyY .Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna.x -Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.jwM ,Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.9vk +Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.u *När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen..tU )Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.Vs% (Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna: r  'Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.qy &Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;Hp  %Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.o{ $Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.pnY #Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.?mw "Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.[l/ !Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.k3 Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;j1 Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.7ii Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;h} Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.rg] Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.+fO Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.ey I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.Ad{ Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.ac; Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte._b7 Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;Va% Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.v`e Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.b_= Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.c^? Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.D] Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;\7 Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.[) Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.+ Och då han besinnade sig, kom han till Marie hus, som var Johannis moder, den ock kallades Marcus; och der voro månge församlade, och bådo.6=e Då Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag förvisso, att Herren hafver sändt sin Ängel, och tagit mig utu Herodis hand, och ifrån all Judiska folkens åstundan.o<W Och de gingo fram genom den första och andra vakten, och kommo till jernporten, som drog åt staden; den öppnades dem af sig sjelf; och de gingo derut, dragandes framåt en gato långt; och i det samma kom Ängelen ifrå honom.; Och så gick han ut, och följde honom; och visste icke, att det var sant, som skedde af Ängelen, utan mente att han hade sett en syn. :9 Och sade Ängelen till honom: Bind om dig, och tag dina skor uppå; han ock så gjorde. Och han sade till honom: Tag din kjortel uppå, och följ mig.I9  Och si, Herrans Ängel stod för honom, och ett sken lyste i huset, och stötte Petrum på sidona, och väckte honom upp, sägandes: Statt upp snarliga. Och kedjorna föllo utaf hans händer.C8 När nu Herodes ville haft honom före, i den samma nattene sof Petrus emellan två krigsknektar, bunden med två kedjor; och vaktarena voro för dörrene, och togo vara på fängelset.q7[ Och Petrus förvarades i fängelset. Men församlingen hade bön till Gud för honom, utan återvändo.<6q Då han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antvardandes honom fyra qvarter krigsknektar, till att förvaran; aktandes efter Påskana hafva honom ut för folket.z5m Och då han såg, att det behagade Judomen väl, tog han ock fatt på Petrus; och det var om Sötebrödsdagarna.;4q Och drap han Jacobum, Johannis broder, med svärd._3 9 På samma tid tog Konung Herodes fatt på några af församlingene, till att pina dem.Z2- Hvilket de ock gjorde; och sände till de äldsta, genom Barnabe och Sauli hand.1  Då satte Lärjungarna sig före, efter som hvar förmådde, att sända något till hjelp till de bröder, som bodde i Judeen;90k Och en af dem, benämnd Agabus, stod upp, och underviste dem genom Andan, att en stor hunger komma skulle öfver hela verldena; hvilken som skedde under den Kejsaren Claudius.X/) Och uti de dagar kommo någre Propheter till med af Jerusalem till Antiochien.m.S Då han honom fann, tog han honom med sig till Antiochien. Och så begaf det sig, att de ett helt år omgingo med den församlingene, och lärde mycket folk; och att Lärjungarna begynte först der i Antiochien kallas Christne.D- Sedan for Barnabas till Tarsen, och ville uppsöka Saulum.z,m Ty han var en god man, och full med den Helga Anda, och tro. Och en stor hop med folk förökades intill Herran. +9 När han der kom, och fick se Guds nåd, vardt han glad; och förmanade dem alla, att de af hjertat skulle faste blifva, och hålla sig intill Herran;* Så kommo då tidende härom för den församling, som var i Jerusalem; då sände de Barnabam, att han skulle fara till Antiochien.e)C Och Herrans hand var med dem; och en stor hop togo vid trona, och omvände sig till Herran.() Och voro någre män ibland dem, af Cypren och Cyrenen; när de kommo till Antiochien, talade de ock till de Greker, predikandes Herran Jesum.f'E Och de som förströdde voro, för den bedröfvelsens skull, som påkommen var för Stephani skull, vandrade omkring allt intill Phenicen, och Cypren, och Antiochien, talande ordet för ingom, utan allenast för Judomen.&} När de detta hörde, tigde de, och prisade Gud, sägande: Så hafver ock nu Gud gifvit Hedningomen bättring till lifs. % Efter nu Gud hafver gifvit dem lika gåfvo med oss, som troddom på Herran Jesum Christum; ho är jag, att jag kunde stå emot Gud?$y Så kom mig ihåg det Herren sagt hade: Johannes hade döpt eder i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda.y#k När jag hade begynt mitt tal, föll den Helge Ande ned på dem, såsom han ock i förstone nederföll på oss.U"# Den skall säga dig ord, hvarmed du skall frälst varda, och allt ditt hus.O! Och han förtäljde för oss, att han hade sett en Ängel i sitt hus, den der för honom stod, och sade till honom: Sänd ut några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus. ' Och sade Anden till mig, att jag skulle gå med dem, och tvifla intet. Då följde mig ock desse sex bröderna, och vi kommo uti mansens hus.q[ Och si, i det samma voro tre män för huset, der jag uti var, de der sände voro till mig af Cesareen.M Och det skedde tre resor; och vardt allt åter upptaget i himmelen.oW Svarade mig åter rösten af himmelen: Det Gud hafver rent gjort, det måste du icke räkna menligit.kO Och jag sade: Ingalunda, Herre; ty intet menligit eller orent hafver någon tid kommit i min mun.U# Och hörde en röst, sägandes till mig: Statt upp, Petre; slagta, och ät.?w Och när jag gaf der akt uppå med ögonen, vardt jag varse, och fick se fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och de der krypande äro, och de der flygande äro under himmelen;Q Jag var i Joppe stad bedjandes; då kom jag uti en dvala, och såg ena syn; nämliga ett fat nederkomma, såsom ett stort linnet kläde, fyrahörnadt, nederlåtet af himmelen; och det kom intill mig.]3 Då begynte Petrus förtälja dem af begynnelsen, det ena med det andra, sägandes:b= Sägande: Du hafver ingångit till de män, som förhud hafva, och hafver ätit med dem.eC Och då Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro af omskärelsen kifva med honom;u e Då fingo Apostlarna, och de bröder som med dem voro i Judeen, höra att ock Hedningarne anammade Guds ord.wg 0Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar. /Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?<s .Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.! -Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;b= ,Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde. +Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.!; *Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda." = )Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.Z - (Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;  'Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.D  &Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.  %Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;# $I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;gG #Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.}s "Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;!; !Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.;o Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.Z- Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.'G Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;! Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?[/ Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.c? Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;T~! Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.} Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.|# Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.{ Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.yzk Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.y- Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?gxG Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.owW Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.evC Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.Lu Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;`t9 Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.ss_ Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.erC Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.Lq Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.p Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.$oA Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;lnQ Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;m På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.Dl Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.+kO Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;j} Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall._i7 Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;1h[ Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.g Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.nfU Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.ge I Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;mdS +Så begaf sig, att han blef i många dagar i Joppe, när en som het Simon, som var en lädermakare.Uc# *Och det vardt kunnigt öfver hela Joppe; och månge begynte tro på Herran.b )Och han räckte henne handena, och reste henne upp; och kallade de heliga, och enkorna, och antvardade dem henne lefvandes.Ya+ (Då dref Petrus dem alla ut, och föll ned på sin knä, och bad; och vände sig om till kroppen, och sade: Tabitha, statt upp. Då öppnade hon sin ögon; och som hon fick se Petrum, satte hon sig upp igen.h`I 'Då stod Petrus upp, och kom till dem. Och då han var kommen, hade de honom in i salen; och kringom honom stodo alla enkor gråtande, och viste honom kjortlar och kläder, som Dorcas hade gjort dem, medan hon var med dem.B_} &Och efter Lydda var icke långt ifrå Joppe, och Lärjungarna hörde att Petrus var der, sände de två män till honom, och bådo, att han ville göra sig det omak och komma till dem.u^c %Så hände sig i de dagar, att hon vardt sjuk, och blef död; och de tvådde henne, och lade henne i salen.]1 $Men i Joppe var en lärjunginna, benämnd Tabitha; det uttydes Dorcas, det är, en rå; hon var full med goda gerningar, och almosor, som hon gaf.`\9 #Och honom sågo alle, som bodde i Lydda, och i Sarona, och vordo omvände till Herran.[ "Och Petrus sade till honom: Enea, bote dig Jesus Christus; statt upp, och bädda åt dig sjelfvom; och straxt stod han upp.nZU !Der fann han en man, benämnd Eneas, som nu i åtta år legat hade på säng, och han var borttagen.tYa Så hände sig att, då Petrus vandrade allestäds omkring, kom han ock till de heliga, som bodde i Lydda.?Xw Så hade då nu församlingarna frid öfver hela Judeen, och Galileen, och Samarien, och förkofrade sig, vandrandes i Herrans räddhåga, och uppfylldes med den Helga Andas tröst.kWO Då bröderna det förnummo, fordrade de honom intill Cesareen, och läto honom fara till Tarsum.ZV- Och talade och disputerade emot de Greker. Men de sökte efter att dräpa honom.lUQ Och var han sedan med dem i Jerusalem, gick ut och in, och talade trösteliga i Herrans Jesu Namn;jTM Men Barnabas tog honom till sig, och hade honom bort till Apostlarna; och förtäljde dem, huru han hade sett Herran i vägen, och att han hade talat med honom; och huru han hade manliga bevist sig, i Jesu Namn, uti Damasco.*SM När Saulus kom till Jerusalem, böd han till att gifva sig intill Lärjungarna; och de voro alle rädde för honom, icke troendes att han var vorden Lärjunge.tRa Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom öfver muren, och läto honom neder uti en korg.Qw Men Saulus vardt förvarad om deras försåt; och de vaktade i portarna dag och natt, att de skulle få dräpa honom.^P5 Efter många dagar gingo Judarna till råds emellan sig, att de skulle dräpa honom.O Men Saulus förkofrade sig ju mer och mer; och öfvervann de Judar, som bodde i Damasco, bevisandes att denne var Christus.dNA Och förundrade sig alle, som honom hörde, och sade: Är icke denne, som i Jerusalem förstörde alla de som åkalla detta Namnet; och hit är kommen deruppå, att han skulle föra dem bundna till öfversta Presterna?VM% Och straxt begynte han i Synagogorna predika Christum, att han var Guds Son.{Lo Och tog mat till sig, och förstärkte sig. Och var Saulus med de Lärjungar, som i Damasco voro, i några dagar.pKY Och straxt föllo af hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn, och stod upp, och lät döpa sig;oJW Och Ananias gick åstad, och kom i huset, lade händer på honom, och sade: Saul, käre broder, Herren hafver sändt mig, Jesus, som syntes dig i vägen som du kom, att du skall få din syn igen, och uppfyllas med dem Helga Anda.UI# Och jag skall visa honom, huru mycket han lida skall för mitt Namns skull.*HM Då sade Herren till honom: Gack; ty han är mig ett utkoradt redskap, att han skall bära mitt Namn inför Hedningar, och för Konungar, och för Israels barn.nGU Och här hafver han nu magt af de öfversta Presterna, till att binda alla de som åkalla ditt Namn.F Då svarade Ananias: Herre, jag hafver hört af mångom om denna mannen, huru mycket ondt han gjort hafver dinom heligom uti Jerusalem;E Och han hafver sett i synen en man, som heter Ananias, inkomma, och lägga handena på sig, att han skulle få sin syn igen.*DM Och Herren sade till honom: Statt upp, och gack in på den gaton, som kallas den Rätta, och sök uti Juda hus en som heter Saulus, af Tarsen; ty si, han beder. C Så var uti Damasco en Lärjunge, benämnd Ananias; till honom sade Herren uti en syn: Anania. Och han sade: Herre, här är jag.ZB- Och han var i tre dagar, så att han såg intet, och intet åt, ej heller drack.A) Då stod Saulus upp af jordene, och upplät sin ögon, och kunde dock ingen se; utan de togo honom vid handena, och ledde honom in i Damascum.@ Och de män, som voro i sällskap med honom, stodo förskräckte, hörandes väl röstena, och dock likväl sågo de ingen.B?} Då skalf han, och bäfvade, och sade: Herre, hvad vill du jag skall göra? Sade Herren till honom: Statt upp, och gack in i staden, och der skall dig varda sagdt, hvad du göra skall.>{ Då sade han: Ho äst du, Herre? Sade Herren: Jag är Jesus, den du förföljer; dig är svårt att spjerna emot udden.v=e Och han föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till sig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?u<c Och vid han var i vägen, och nalkades intill Damascum, då kringsken honom hasteliga ett sken af himmelen.-;S Och han beddes af honom bref till de Synagogor i Damasco, att hvem han finna kunde af denna vägen, män eller qvinnor, dem skulle han föra bundna till Jerusalem.o: Y Men Saulus hade ännu i sinnet trug och slag emot Herrans Lärjungar; och gick till öfversta Presten; ?~}}||/{{>zzb==.<YDå detta skedt var, satte Paulus sig fore i Andanom att fara genom Macedonien och Achaja till Jerusalem, sägandes: När jag hafver varit der, måste jag ock se Rom.<=sSå fast växte då Herrans ord, och kom till magt.L<Men månge af dem, som förvetna konster brukat hade, båro fram böckerna, och brände upp i hvars mans åsyn; och då deras värde räknadt vardt, vardt det funnet till femtiotusend penningar.d;AOch månge af dem, som trodde, kommo och bekände, och förkunnade hvad de uträttat hade./:WOch detta vardt allom vetterligit, både Judom och Grekom, som bodde i Epheso; och en räddhåge föll öfver dem alla, och Herrans Jesu Namn vardt storliga prisadt.29]Och mannen, som den onde anden uti var, sprang uppå dem, och vardt dem öfvermägtig; och kastade dem under sig, så att de nakne och sargade undflydde utaf det huset.p8YDå svarade den onde anden, och sade: Jesum känner jag väl, och Paulum vet jag väl; men ho ären I?`79Och ibland dem, som detta gjorde, voro en Judes sju söner, Sceve, öfversta Prestens.J6  Så voro någre Judar besvärjare, som foro omkring; de togo sig före åkalla Herrans Jesu Namn, öfver dem som hade de onda andar, sägande: Vi besvärje eder vid Jesum, den Paulus predikar.%5C Så att de ock togo svettedukar och skörte, som vid hans kropp hade kommit, och lade på de sjuka; och sjukdomen gick utaf dem, och de onde andar foro ut.?4y Och Gud gjorde icke ringa krafter genom Pauli händer;3y Och detta gick så till i tu år; så att alle de, som bodde i Asien, hörde Herrans Jesu ord, både Judar och Greker.i2K Och efter det någre af dem vordo förhärde, och icke trodde, utan talade illa om den vägen för den meniga man, gick han ifrå dem, och afskiljde Lärjungarna, disputerandes dageliga uti ens mans skola, som het Tyrannus.t1aOch han gick in i Synagogon, och talade dristeliga i tre månader, disputerade, och rådde till Guds rike.+0QOch alle desse voro vid tolf män./Och då Paulus lade händer på dem, kom den Helige Ande öfver dem; och de begynte tala med tungomål, och propheterade.M.Och att, då de det hörde, läto de döpa sig i Herrans Jesu Namn.--SDå sade Paulus: Johannes döpte med bättringenes döpelse, och sade folkena, att de skulle tro på den som komma skulle efter honom, det är, på Christum Jesum.\,1Och han sade till dem: Hvarmed ären I då döpte? De sade: Med Johannis döpelse. +9Och han sade till dem: Hafven I fått den Helga Anda, sedan I trodden? Då sade de till honom: Vi hafve icke ens hört, om någor Helig Ande är till.* 'Och begaf sig, medan Apollos var i Corintho, att Paulus vandrade genom de öfra landen, och kom till Ephesum; der fann han några Lärjungar.q)[Ty han öfvervann Judarna skarpeliga, och uppenbarliga bevisade med Skrifterna, att Jesus var Christus.I( Och då han ville färdas till Achaja, skrefvo bröderna och förmanade Lärjungarna, att de skulle undfå honom. Och då han framkom, var han dem som trodde mycket till tröst genom nådena.,'QOch han begynte dristeliga tala uti Synagogon. Då Priscilla och Aqvila hörde honom, togo de honom till sig, och uttydde för honom ännu grundeligare Guds väg.3&_Denne var undervist i Herrans väg; och talade, upptänder i Andanom, och försummade icke lära det Herranom tillhörde, och visste allenast säga af Johannis döpelse.}%sDå kom till Ephesum en Jude, benämnd Apollos, bördig af Alexandrien, en vältalig man, och mägtig i Skrifterna.&$EOch sedan han der i någon tid varit hade, for han sina färde, och vandrade allt bortåt genom Galatiska landet och Phrygien, styrkandes alla Lärjungarna.y#kOch han kom till Cesareen; och då han hade varit uppe, och helsat församlingena, for han ned till Antiochien,H" Utan han helsade dem, sägandes: Jag måste ju ändteliga vara i Jerusalem i den högtiden som instundar; men sedan vill jag komma till eder igen, om Gud vill. Och så for han ifrån Epheso._!7Och de bådo honom, att han skulle blifva i längre tid när dem; då ville han icke;} sOch kom dädan till Ephesum, och der lät han dem blifva; men han gick in i Synagogon, och disputerade med Judarna.Y+Sedan Paulus hade då varit der i lång tid, helsade han bröderna, och seglade sina färde till Syrien, och följde honom Priscilla och Aqvila; och han rakade sitt hufvud i Kenchrea, ty han hade ett löfte;#Då togo alle Grekerna fatt på Sosthenes, öfverstan för Synagogon, och slogo honom framför domstolen; och Gallion skötte der intet om.*OOch han dref dem ifrå domstolen.Men är något spörsmål om ord och namn, och om edor lag, der mågen I sjelfve se eder om; ty deröfver vill jag ingen domare vara.A{Och som Paulus nu aktade upplåta sin mun, sade Gallion till Judarna: Vore någor orätt skedd, eller någor dråpelig ogerning, vore väl tillbörligit, att jag hörde eder, I Judar;P Sägande: Denne mannen gifver menniskomen in att dyrka Gud emot lagen. Men då Gallion var landshöfding öfver Achaja, reste Judarna sig upp endrägteliga emot Paulum, och hade honom fram för domstolen;L Så blef han der ett år och sex månader, lärandes dem Guds ord.wg Ty jag är med dig, och ingen skall bjuda till att göra dig skada; ty jag hafver mycket folk i denna staden.fE Och sade Herren till Paulum uti en syn om natten: Frukta dig intet, utan tala, och tig icke;+Men Crispus, öfversten för Synagogon, trodde Herranom, med allt sitt hus; och månge Corinthier, som på hörde, trodde, och läto sig döpa.Och så gick han dädan, och kom uti ens mans hus, som het Justus, den der var en gudfruktig man, hvilkens hus var hardt vid Synagogon.5cOch då de sade deremot, och talade hädelse, skakade han kläden, och sade till dem: Edart blod vare öfver edart hufvud; härefter går jag nu oskyldig till Hedningarna.wOch då Silas och Timotheus kommo ifrå Macedonien, tvingade Anden Paulus att betyga Judomen, att Jesus var Christus.iKOch disputerade han uti Synagogon på alla Sabbather, dragandes dertill både Judar och Greker.s_Ty han var af samma handtverk; och blef när dem, och arbetade; och var deras handtverk att göra paulun,gGOch der fann han en Juda, benämnd Aqvila, bördig af Ponto, den nyligen kommen var af Valland, och Priscilla, hans hustru; ty Claudius hade budit uppå, att alle Judar skulle fara ut af Rom; och höll han sig intill dem;= wDerefter for Paulus af Athen, och kom till Corinthus; 3"Och någre män höllo sig intill honom, och trodde; ibland hvilka var Dionysius, en af Rådet, och en qvinna, benämnd Damaris, och andre med dem.* O!Och så gick Paulus ut ifrå dem.  Då de hörde nämnas de dödas uppståndelse, gjorde somlige der gack af, och somlige sade: Vi vilje än yttermera höra dig derom.g GTy han hafver satt en dag före, på hvilken han skall döma jordenes krets med rättfärdighet, genom den man i hvilkom han det beslutit hafver, gifvandes allom trona före, i det han honom uppväckt hade ifrå de döda. 3Och ändock Gud hafver öfversett härtilldags sådana fåvitskhets tid, förkunnar han dock nu menniskomen, att alle allestäds skola bättra sig."=Äre vi nu Guds slägte, så skole vi icke tänka att Gudomen är lik vid guld och silfver, eller stenar konsteliga uthuggna, eller vid menniskors fund.Ty i honom lefve vi, röroms och hafve varelse; såsom ock någre af edra Poeter sagt hafva: Ty vi äre ock hans slägte.På det att de skola söka Herran, om de måtte kunna kännan och finnan, ändock han är icke långt ifrå hvarjom och enom af oss.-SOch hafver gjort allt menniskoslägtet af ett blod, till att bo på hela jordene, och satt dem före beskärda tider, och skickat huru vidt och långt de bo skola;taEj heller dyrkas med menniskohänder, behöfvandes någon ting, efter han gifver allom lif, anda och allt;)KGud, som hafver gjort verldena, och allt det deruti är, efter han är Herre öfver himmel och jord, bor han icke uti de tempel, som med händer uppbyggd äro;:mTy jag hafver gångit omkring, och skådat edor gudsdyrkan, och fann ett altare, derpå skrifvet stod: Dem okända Gudenom. Den I nu dyrken ovetande, honom förkunnar jag eder.zmDå stod Paulus midt på domplatsen, och sade: I män af Athen, jag ser, att I uti all stycke omgån med vantro;{Och de af Athen, och alle de främmande som der vistades, aktade på intet annat än att säga eller höra något nytt._7Ty du gifver vår öron ny styck er före; så vilje vi nu veta, hvad det vara skall.~Och de togo fatt på honom, och ledde honom på domplatsen, sägande: Måge vi icke veta, hvad denne nye lärdomen är, som du lärer?!};Och någre Philosophi, nämligade Epicureer och Stoiker, begynte kämpas med honom. Och somlige sade: Hvad vill denne sqvallraren säga? Och somlige sade: Det synes som han ville förkunna några nya gudar; derföre att han förkunnade dem Evangelium om Jesu, och uppståndelsen.|Och disputerade han med de Judar och de gudfruktiga uti Synagogon, och på torget, hvar dag, med dem som kommo till honom.{Och då Paulus förbidde dem i Athen, vardt hans ande upptänd i honom, då han såg staden afgudadyrkan undergifven vara.5zcMen de, som förfordrade Paulum, följde honom till Athen; och de fingo befallning till Silas och Timotheus, att de skulle med hast komma till honom, och foro sina färde.zymOch straxt läto bröderna Paulum ut, att han gick allt intill hafvet; men Silas och Thnotheus blefvo der qvare.x) Men när de Judar i Thessalonica förnummo, att Guds ord vardt ock i Berea af Paulo förkunnadt, kommo de dit, och upprette också der folket.Ww' Och månge af dem trodde, och ärliga Grekiska qvinnor och män, väl månge.v- Ty de voro de ädlaste ibland dem i Thessalonica; de anammade ordet ganska viljeliga, alla dagar sökande i Skrifterna, om det ock så hade sig.u- Men bröderna släppte straxt om nattena ut Paulus och Silas, och läto dem fara till Berea. När de kommo dit, gingo de in i Judarnas Synagogo;Qt Och de anammade en ursäkt af Jason, och af de andra, och släppte dem.PsOch de upprette folket, och öfverstarna i staden, som sådant hörde.rOch dem hafver Jason hemliga undfängit, och de alle göra emot Kejsarens bud, och säga af en annan Konung, som är Jesus.(qIOch då de icke funno dem, drogo de Jason och några bröder till de öfversta i staden, och ropade: Desse, som hela verldena förvilla, äro ock nu hitkomne;jpMDå vordo de otrogne Judar fulle med nit, och togo till sig några arga skalkar lös parti; och samlade sig i en rota, och gjorde ett upplopp i staden, trängande sig intill Jasons bus, och ville draga dem derut för folket.2o]Och somlige af dem trodde, och gåfvo sig intill Paulum och Silam; desslikes ock en mägta stor hop af gudfruktiga Greker, och dertill de yppersta qvinnor, väl många.$nAFörklarade och beviste, att Christus måste lida, och uppstå ifrå de döda; och att denne är Christus Jesus, hvilken jag ( sade han ) förkunnar eder.xmiDer gick Paulus in till dem, efter som hans seder var; och i tre Sabbather talade han för dem utu Skrifterna;nl WOch då de foro genom Amphipolis och Apollonien, kommo de till Thessalonica, der en Judasynagoga var.k}(Då gingo de utu fängelset, och kommo till Lydia; och när de hade sett bröderna, och styrkt dem, foro de sina färde.djA'Och kommo dit, och förmante dem; och togo dem ut, bedjande att de utgå skulle af staden.uic&Då bådade stadstjenarena Rådherromen dessa ord. Då vordo de förfärade, hörande att de voro Romerske;phY%Då sade Paulus till dem: De hafva hudflängt oss uppenbarliga, utan lag och dom, ändock vi äre Romerske, och kastat oss i fängelse; och vilja nu hemliga hafva oss härut! Nej, icke så; utan komme sjelfve, och tage oss härut.g$Detta talet förkunnade fångvaktaren Paulo: Rådherrarna hafva budit, att I skolen släppas; går fördenskull ut, och farer i frid.`f9#Då dager vardt, sände Rådherrarna stadstjenarena, sägande: Släpp de männerna ut.neU"Och hade dem hem i sitt hus, och gaf dem mat, fröjdandes sig att han med allt sitt hus trodde Gudi.d!Och i samma stunden om natten tog han dem till sig, och tvådde deras sår; och lät sig straxt döpa, och allt sitt folk.Uc# Och talade för honom Herrans ord, och för allom dem som i hans huse voro.PbDå sade de: Tro på Herran Jesum, så blifver du och ditt hus saligt;`a9Och han hade dem ut, och sade: Herrar, hvad skall jag göra, att jag må blifva salig?l`QDå beddes han ett ljus, och gaf sig derin, och föll ned för Pauli och Sile fötter, bäfvandes.k_ODå ropade Paulus med höga röst, sägandes: Gör dig sjelfvom intet ondt; ty vi äre alle här.0^YDå vaknade fångvaktaren, och fick se dörrarna på fångahuset öppna, och drog sitt svärd ut, viljandes dräpa sig sjelf; och mente att fångarna voro bortflydde.(]IOch med hast vardt en stor jordbäfning, så att grundvalen i fångahuset bäfvade; och straxt vordo alla dörrarna öppna, och allas deras bojor vordo lösa.r\]Om midnattstid voro Paulus och Silas i sina böner, och lofvade Gud med sång; och fångarna hörde dem.[ Då, efter han fick så sträng befallning, kastade han dem in i innersta fångahuset, och slog en stock öfver deras fötter.ZOch när de hade mycket slagit dem, kastade de dem i fängelse, och befallde fångvaktaren, att han skulle granneliga taga vara på dem.wYgOch folket lopp ihop med dem; och Rådherrarna refvo deras kläder sönder, och läto hudflänga dem med ris.`X9Och lära det sätt, som oss icke höfves anamma eller hålla, efter vi äre Romerske.WyOch antvardade dem Rådherrarna i händer, sägande: Desse männerna göra ena villo i vår stad, efter de äro Judar;V/Då hennes herrar sågo, att hoppet var borto till deras båtning, togo de fatt på Paulus och Silas, och drogo dem på torget till de öfversta;UU#Och det gjorde hon i många dagar. Men Paulus tog detta illa vid sig, och vände sig om, sägandes till andan: Jag bjuder dig, vid Jesu Christi Namn, att du far ut af henne. Och han for ut i samma stund.T%Hon följde Paulum och oss efter, och ropade, sägandes: Desse männerna äro högsta Guds tjenare, de der eder förkunna salighetenes väg;"S=Och hände sig, då vi gingom till bönen, mötte oss en piga, som hade en spådomsanda, och hon drog sina herrar mycken båtning till, med sin spådom.=RsOch hon lät sig döpa, och allt sitt hus; och bad dem, sägandes: Om I hållen mig derföre att jag tror på Herran, så kommer i mitt hus, och blifver der. Och hon nödgade oss.2Q]Och en gudelig qvinna, benämnd Lydia, en purpurkrämerska, utaf de Thyatirers stad, lydde till; och Herren öppnade hennes hjerta, att hon gaf akt på det Paulus sade. P9 Och om Sabbathsdagen gingo vi ut af staden till älfvena, der man plägade bedja; och satte oss ned, och talade med qvinnor, som der tillsamman kommo. O Och dädan till Philippos, som är ypperste staden i Macedonien, och är en fristad. Och vistades vi uti den staden några dagar.tNa Då vi nu seglade af Troade, kommo vi vår rätta kos till Samothracien, och dagen derefter till Neapolis;.MU Och straxt han hade sett synena, tänkte vi till att fara in i Macedonien; och voro visse deruppå, att Herren hade kallat oss till att predika Evangelium för dem,L} Och en syn syntes Paulo om nattena. En Macedonisk man stod och bad honom, sägandes: Far in i Macedonien, och hjelp oss.GKMen då de hade farit genom Mysien, foro de ned till Troadem.nJUDerföre foro de in i Mysien, och bödo till att fara in i Bithynien; och Anden tillstadde dem icke.xIiDå de vandrade genom Phrygien och Galatie landskap, vardt dem förment af den Helga Anda, tala ordet i Asien.\H1Och vordo de församlingar stadfäste i trone, och förökades på talet hvar dag.G Och der de foro genom städerna, befallde de dem hålla de stadgar, som af Apostlarna och Presterna i Jerusalem beslutne voro.,FQDå ville Paulus, att han skulle fara med honom; och tog och omskar honom, för de Judars skull, som voro i de rum; ty de visste alle, att hans fader var en Grek.VE%Den samme hade ett godt rykte af de bröder, som voro i Lystris och Iconien.!D =Och han kom till Derben och Lystra; och si, der var en Lärjunge, benämnd Timotheus, en Judisk qvinnos son, den der trogen var; men fadren var en Grek.QC)Och vandrade omkring i Syrien och Cilicien, styrkandes församlingarna.\B1(Men Paulus utvalde Silam, och for sina färde, befallder i Guds nåd af bröderna; A'Och så skarp vardt deras träta, att den ene skiljdes ifrå den andra. Och Barnabas tog Marcum till sig, och seglade till Cypren.@&Då ville icke Paulus, att den skulle följa dem, som hade trädt ifrå dem i Pamphylien, och icke följt dem till verket.\?1%Men Barnabas rådde, att de skulle taga med sig Johannem, den ock Marcus kallades.7>g$Men efter några dagar sade Paulus till Barnabas: Vi vilje fara tillbaka igen, och bese våra bröder, i alla städer der vi Herrans ord förkunnat hafve, huru de hafva sig.u=c#Men Paulus och Barnabas vistades i Antiochien, lärandes och förkunnandes Herrans ord, med mångom androm.+<Q"Och Silas täcktes att blifva der.k;O!Och blefvo der i någon tid; och vordo sedan igensände med fred ifrå bröderna till Apostlarna.s:_ Men Judas och Silas, efter de ock voro Propheter, förmanade de bröderna med mång ord, och styrkte dem;A9}När de det läsit hade, vordo de glade af den trösten.|8qNär de nu hade fått sin afsked, kommo de till Antiochien; och församlade den meniga man, och fingo dem brefvet.I7 Nämliga att I hafven återhåll af thy som afgudom offradt är, och af blod, och af det förqvafdt är, och af boleri; för hvilken stycke om I eder förvaren, så gören I väl. Farer väl.{6oTy dem Helga Anda, och oss, syntes ingen yttermera tunga lägga på eder, utan dessa stycken som af nödene äro;]53Så sände vi nu Judas och Silas, de som ock med munnen skola säga eder det samma._47Som äro de män, som sina själar utsatt hafva, för vårs Herras Jesu Christi Namn.3#Derföre syntes oss endrägteliga i våra församling att taga några män ut, och sända till eder, med oss älskeligom Barnaba och Paulo;_27Efter vi hört hafve, att någre äro utgångne af oss, och hafva förvillt eder med läro, och förvändt edra själar, bjudandes att I skolen låta eder omskära, och hålla Lagen, dem vi det icke befallt hafve;D1Och de fingo dem bref i händerna, vid detta sinnet: Vi Apostlar, och äldste, och bröder, önskom dem brödrom, som äro af Hedningomen uti Antiochien, och Syrien, och Cilicien, helso.0wDå belefvade Apostlarna och Presterna med hela församlingene, att man utvalde några män af dem, och sände till Antiochien med Paulo och Barnaba; nämliga Judas, som kallades Barsabas, och Silas, som voro yppersta männerna ibland bröderna./Ty Moses hafver af ålder i alla städer dem som honom predika uti Synagogorna, der han på alla Sabbather läsen varder..Utan att man skrifver dem till, att de hafva återhåll af afgudars besmittelse, och boleri och af det som förqvafdt är, och af blod.f-EDerföre besluter jag, att man icke skall bekymra dem som af Hedningarna omvändas till Gud;E,Gudi äro all hans verk kunnig, ifrå verldenes begynnelse.1+[Att det som qvart är af menniskorna skola spörja efter Herran, och desslikes alle Hedningar, öfver hvilka mitt Namn nämndt är, säger Herren, som allt detta gör.*5Derefter vill jag komma igen, och åter uppbygga Davids tabernakel, som förfallet är; och vill bota de refvor, som derpå äro, och upprätta det;N)Och med honom draga öfverens Propheternas ord; såsom skrifvet är:|(qSimeon hafver förtäljt, huruledes Gud först sökt hafver, och anammat ett folk till sitt Namn utaf Hedningarna.V'% När de tystnade, svarade Jacobus, och sade: I män och bröder, hörer mig.&+ Då tigde hele hopen, och hörde på Barnabas, och Paulus, som förtäljde hvad tecken och under Gud, genom dem, ibland Hedningarna gjort hade.`%9 Utan genom Herrans Jesu Christi nåd tro vi, att vi skole salige varda, såsom ock de.$ Hvi fresten I då nu Gud, att I viljen lägga det ok på Lärjungarnas hals, det hvarken våra fäder eller vi bära kunde?c#? Och gjorde ingen åtskilnad emellan oss och dem; utan rengjorde deras hjerta genom trona.i"KOch Gud, som hjertat känner, vittnade med dem, gifvandes dem den Helga Anda, så väl som oss;e!COch när nu fast derom frågadt var, stod Petrus upp, och sade till dem: I män och bröder, I veten, att uti förgången tid ibland oss hafver Gud utvalt, att Hedningarna hörde Evangelii ord genom min mun, och trodde.Y +Då församlade sig Apostlarna och Presterna, till att ransaka om det ärendet.*MDå reste sig upp någre af de Phariseers parti, som vid trona tagit hade, sägande att man måste omskära dem, och bjuda uppå att man hålla skulle Mose lag.(INär de nu kommo till Jerusalem, vordo de undfångne af församlingene, och af Apostlarna, och de äldsta; och de förkunnade allt det Gud hade gjort med dem.<qOch så vordo de förfordrade af församlingene, och foro genom Phenicien och Samarien, och förtäljde Hedningarnas omvändelse; och gjorde dermed allom brödromen stor glädje. S~Y}}||[{{bzzeyxxuxw+v%uStssQrr*qfppooZZ=YYVXWW8VUTTSpS"RgQvQPWOtNNM"LKK JJIIHHGGCFF0EE DCCIBB,AA@@ ?>>==J<yOch kommom som nogast framom, och intill ett rum, som kallades Sköna hamn; och var staden Lasea icke långt derifrå.%=COch då vi långsamliga seglat hade i många dagar, och som nogast komma kunde in mot Gnidum för motväders skull, seglade vi in under Creta, vid Salmone;|<qOch der fick höfvitsmannen ett skepp, som var af Alexandria, och segla skulle till Valland; der satte han oss in.w;gOch seglade vi öfver hafvet, som är emot Cilicien och Pamphylien, och kommom intill Myra, som är i Lycien.T:!Och när vi lade dädan, seglade vi utmed Cypren; ty vädret var oss emot.91Och dagen derefter lade vi till Sidon. Och Julius for väl med Paulo, och tillstadde att han gick till sina vänner, och lät göra sig till godo. 89Och som vi stego uti ett Adramytiskt skepp, och skulle segla utmed Asien, lade vi af och med oss blef Aristarchus, en Macedonisk man, af Thessalonica.07 [Sedan nu beslutet var, att vi skulle segla till Valland, antvardade de Paulum och några andra fångar underhöfvitsmannenom, som het Julius, af den Kejserliga skaran.|6q Och sade Agrippa till Festum: Denne mannen måtte väl vordit lösgifven, hade han icke skjutit sig till Kejsaren.5Och vid de gingo afsides, talade de emellan sig, sägande: Denne mannen hafver intet gjort, det döden eller band värdt är.{4oOch när han detta talat hade, stod Konungen upp, och landshöfdingen, och Bernice, och de som såto der med dem.J3 Och sade Paulus: Jag både väl af Gudi, ehvad der fattas fögo eller mycket uti, att ej allenast du, utan ock alle de, som mig höra i dag, vorde sådane som jag är, undantagne dessa banden.n2UDå sade Agrippa till Paulum: Fögo ting fattas, att du talar så för mig, att jag varder Christen.D1Tror du Propheterna, Konung Agrippa? Jag vet, att du tror.00YTy Konungen vet detta väl, för hvilkom jag ock trösteliga talar; ty jag håller det så före, att intet deraf är honom fördoldt; ty det är icke skedt lönliga.b/=Och sade han: Min gode Feste, jag är intet rasande; utan talar sann och förnuftig ord..Då han nu sådant för sig svarat hade, sade Festus med höga röst: Du äst rasande, Paule; mycken konst hafver gjort dig rasande.-Att Christus lida skulle, och vara den förste af de dödas uppståndelse, och förkunna ett ljus folkena och Hedningomen.G,Dock hafver jag njutit Guds hjelp dertill, att jag ännu står i denna dag, betygandes både små och stora; intet annat sägandes, än det Propheterna sagt hafva att ske skulle, och Moses:[+/För den sakens skull grepo Judarna mig i templet, och bödo till att dräpa mig.*wUtan begynte förkunna först för dem som voro i Damasco och Jerusalem, och öfver allt Judiska landet, och sedan desslikes Hedningomen, att de skulle bättra sig, och omvända sig till Gud, görandes sådana gerningar som bättring tillhörde.H) Så var jag icke ohörig den himmelska synene, Konung Agrippa;b(=Att du skall öppna deras ögon, att de skola omvändas ifrå mörkret till ljuset, och ifrå Satans magt till Gud; att de skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland dem som helgade äro, genom trona till mig.a';Och vill frälsa dig för folket, och för Hedningarna, till hvilka jag nu sänder dig;d&AMen res dig upp, och statt på dina fötter; ty dertill hafver jag uppenbarat mig för dig, att jag skall skicka dig till en tjenare och vittne om det du sett hafver; och desslikes om det jag dig ännu uppenbara skall;W%'Då sade jag: Ho äst du. Herre? Sade han: Jag är Jesus, den du förföljer.:$mOch när vi alle föllo ned till jordena, hörde jag ena röst tala till mig, och säga på Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Dig är svårt att spjerna emot udden.# Vid middagstid, o Konung, såg jag i vägen ett sken af himmelen, klarare än solskenet, skinandes kringom mig, och dem som med mig foro.a"; För hvilka sak, när jag for till Damascum, med öfversta Presternas magt och förlof;,!Q Och i alla Synagogor pinade jag dem ofta, och nödgade dem till hädelse; och var dem så mycket ondsinnig, att jag förföljde dem ock uti de främmande städer.7 g Som jag ock gjorde i Jerusalem; och många heliga kastade jag i fängelse, dertill jag magt tagit hade af de öfversta Presterna; och då de dräpne vordo, förde jag domen.hI Jag mente väl hos mig sjelf, att jag mycket göra skulle, stridandes emot Jesu Nazareni Namn;OHvi varder det hållet af eder otroligit, om Gud uppväcker de döda?5cTill hvilket de tolf vår slägte förhoppas sig komma skola, tjenande Gudi stadeliga natt och dag; för detta hopps skull, Konung Agrippa, varder jag anklagad af Judomen.zmOch nu står jag här för rätten, för hoppets skull till det löfte, som skedt är till våra fäder af Gudi;Som mig förr känt hafva, om de vilja best ät; ty jag hafver varit en Pharisee, hvilket är det strängesta parti uti vår Gudstjenst.}sMitt lefverne ifrån ungdomen, huru det af begynnelsen ibland detta folk i Jerusalem varit hafver, veta alle Judar,1[Aldramest medan jag vet, att du äst förståndig på de sedvänjor och spörsmål, som ibland Judarna äro; hvarföre beder jag dig, att du ville höra mig tåleliga.$AJag håller mig nu lycksaligan, att jag skall försvara mig i dag inför dig, Konung Agrippa, i all de stycker, der jag öfver anklagad varder af Judomen; Då sade Agrippa till Paulum: Dig tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte Paulus sina hand ut, och talade för sig:Ty mig synes orätt vara att sända någon fången, och icke dermed gifva saken tillkänna, för hvilka han anklagad är.8iMen efter han sköt sig till Kejsaren, så aktar jag ock sända honom. Men hvad jag skall skrifva herranom om honom, det visst är, hafver jag icke; hvarföre hafver jag nu honom här fram för eder, och mest för dig, Konung Agrippa, att när derom ransakadt är, må jag hafva hvad jag skrifva skall.J Men jag fann honom intet bedrifvit hafva, det döden värdt var;mSOch sade Festus: Konung Agrippa, och I män alle, som med oss tillstädes ären: Här sen I den mannen, om hvilken hele hopen af Judarna hafver bedit mig, både i Jerusalem och här, ropandes att honom borde icke lefva länger.?wDagen efter kom Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in på Rådhuset, med höfvitsmännerna, och de yppersta i staden; och vardt Paulus efter Festi befallning framhafder.r]Då sade Agrippa till Festum: Jag ville ock gerna höra mannen. I morgon, sade han, skall du få höran./Och efter Paulus hade skottsmål, att Kejsaren skulle känna om hans sak, lät jag förvara honom, tilldess jag kunde sända honom till Kejsaren.}sMen då jag icke förstod mig i sakene, sade jag: om han ville fara till Jerusalem, och der stå till rätta derom.%Men de hade någor spörsmål med honom om sina vantro, och om en som kallades Jesus, den död var, och Paulus stod deruppå, att han lefde.T !Då åklagarena kommo före, båro de ingen sak fram, den jag hade tänkt.x iDerföre, då de hitkommo, utan all fördröjelse, dagen derefter satt jag för rätta, och hade mannen före.[ /Och jag svarade dem: Det är icke de Romerskas sed bortgifva några mennisko till att förgöras, förr än den, som anklagad varder, hafver åklagarena jemte sig, och får rum till att försvara sig i sakene;  Om hvilken, då jag kom till Jerusalem, underviste mig de öfverste Presterna, och Judarnas äldste, begärandes dom emot honom. +Och medan de dvaldes der i många dagar, förtäljde Festus Konungenom Pauli sak, sägandes: Felix hafver låtit här efter sig en man fången;zm Och då någre dagar voro framlidne, foro Konung Agrippa och Bernice ned till Cesareen, och skulle helsa Festum.w Då hade Festus samtal med Rådet, och svarade: Till Kejsaren hafver du skjutit dig; till Kejsaren skall du ock fara.lQ Men hafver jag någrom gjort skada, eller något det döden värdt är begått, då vedersakar jag icke dö. Är det ock intet sådant, som de åklaga mig före, kan ingen gifva mig dem så bort; jag skjuter mig till Kejsaren.' Sade Paulus: Jag står för Kejsarerätt, och der bör mig dömas; Judomen hafver jag ingen orätt gjort, såsom du ock sjelfver bäst vetst.1 Då ville Festus göra Judomen till vilja, och svarade Paulo, och sade: Vill du fara upp till Jerusalem, och der härom stå till rätta för mig?~uOch han försvarade sig, att han intet brutit hade, hvarken emot Judalagen, eller emot templet, eller emot Kejsaren.2]Då han framkommen var, stodo de Judar kringom honom, som af Jerusalem nederkomne voro; och båro mång och svår klagomål före emot Paulum, som de icke bevisa kunde.&EOch sedan han hade töfvat der när dem mer än i tio dagar, for han ned till Cesareen; och dagen derefter satt han för rätta, och lät Paulum komma fram.wDe som nu kunna ibland eder (sade han), komme ditned med oss, och klage då på honom, om de hafva något emot honom.zmDå svarade Festus, att Paulus skulle väl förvaras i Cesareen; men innan en kort tid ville han draga dit igen.~#Och bådo om ynnest emot honom, att han ville kalla honom till Jerusalem; och de satte försåt för honom, till att dräpa honom i vägen.r}]Då kommo den öfverste Presten och de ypperste af Judarna till honom emot Paulum, och förmanade honom;f| GDå nu Festus var kommen i landet, for han efter tre dagar upp ifrå Cesareen till Jerusalem.{1Då nu tu år voro förlupna, kom Porcius Festus i Felix stad; men Felix ville göra Judomen till vilja, och lät Paulum blifva efter sig fången.DzMen han förhoppades också, att han skulle få penningar af Paulo, på det han skulle gifva honom lös, för hvilka saks skull han ock ofta kallade honom till sig, och talade med honom.fyEMen då Paulus talade om rättfärdighet, och om kyskhet, och om den tillkommande domen, vardt Felix förskräckt, och sade: Gack dina färde i denna resone; när jag får beläglig tid dertill, vill jag låta kalla dig.x5Efter några dagar kom Felix, med sin hustru Drusilla, och hon var en Judinna. Då kallade han Paulum före, och hörde honom om trona på Christum.2w]Och befallde underhöfvitsmannen, att han skulle förvara Paulum, och låta honom hafva ro, och ingen af hans förmena att vara honom till tjenst, eller gå till honom.@vyDå Felix detta hörde, förhalade han dem, väl vetandes huru fatt var om denna vägen, och sade: Då höfvitsmannen Lysias kommer härned, vill jag mig undervisa låta om edra sak;uUtan för detta ena ordets skull, då jag stod ibland dem, och ropade om de dödas uppståndelse, dömes jag af eder i dag.gtGEller säge desse samme, om de funno någor oskäl med mig, medan jag står här för Rådet;syMen någre Judar voro af Asien, hvilke nu borde vara här tillstädes för dig, och klaga, om de något hade emot mig.`r9I hvilkom de funno mig, att jag lät rena mig i templet, utan allt upplopp och buller.fqEMen nu, efter mång år, kom jag, och skulle föra några almosor till mitt folk, och offer;p}Ja, för samma saks skull lägger jag mig vinn om hafva ett obesmittadt samvet, inför Gud, och inför menniskor alltid.*oMOch hafver samma hoppet till Gud, der de ock sjelfve efter vänta, som är, att de dödas uppståndelse skall ske, både de rättfärdigas, och orättfärdigas.,nQDock bekänner jag för dig, att jag så dyrkar mina fäders Gud, efter den vägen som de kalla parti, att jag tror allt det i lagen och Propheterna skrifvet är;Mm Och icke heller kunna de bevisa de stycker, der de klaga mig före.l! Och hvarken funno de mig i templet disputera med någrom, eller göra något upplopp ibland folket, hvarken i Synagogorna, eller i staden;sk_ Ty du kan väl märka, att icke är mer än tolf dagar, sedan jag kom upp till Jerusalem, till att bedja.Uj# Då svarade Paulus, när landshöfdingen tecknade honom, att han skulle tala: Efter jag nu väl vet, att du nu i mång är hafver domare varit för detta folk, vill jag med dess friare mod försvara mig.6ig Och Judarna sade ock dertillmed, att så var.$hABjudandes, att hans åklagare skulle komma till dig, af hvilkom du kan sjelfver utfråga och låta dig undervisa om all ärende, der vi klage honom före.`g9Men höfvitsmannen Lysias kom dertill med stora magt, och tog honom utu våra händer;xfiDen ock tillbudit hafver göra templet oskärdt; den vi ock gripit hade, och ville dömt honom efter vår lag.e1Vi hafve funnit denna mannen vara skadelig, den upplopp uppväcker allom Judom öfver hela verldena, och är en mästare för de Nazareners parti;dMen på det att jag icke alltför länge skall förhålla dig, beder jag dig, att du hörer oss någor få ord, för din dygds skull.Zc-Att vi lefve i mycken rolighet under dig, och mång ting beställas i goda måtto, i desso folke, genom dina försigtighet, högmägtige Felix; det anamme vi alltid och allestäds gerna, med all tacksägelse.Jb Och då han var förekallad, begynte Tertullus klaga, och säga:(a KEfter fem dagar for öfverste Presten Ananias ned, med de äldsta, och med en förespråkare, benämnd Tertullus; desse gingo till landshöfdingen emot Paulum;u`c#Jag vill höra dig, när dine åklagare komma ock tillstädes; och lät förvara honom uti Herodis Rådhus._"Då landshöfdingen hade läsit brefvet, och frågat honom, af hvad land han var, och hade förstått, att han var af Cilicien, sade han:w^g!När de kommo till Cesareen, och fingo landshöfdingan brefvet, hade de ock desslikes Paulum fram för honom.]]3 Och dagen derefter läto de resenärarna följa honom, och de kommo igen i lägret.s\_Då togo krigsknektarna Paulum, efter som dem befaldt var, och förde honom om nattena till Antipatridem.S[Och vardt mig undervist om försåt, som Judarna hade beställt för honom; och straxt sände jag honom till dig, och böd hans åklagare att, hvad de hafva emot honom, det skola de säga dig. Farväl.ZSå fann jag att han skyllder vardt om någor spörsmål i deras lag; och dock ingen skuld hade, som död eller häktelse värd var.iYKOch när jag ville veta sakena, som de hade emot honom, lät jag honom komma inför deras Råd.+XODenna mannen hade Judarna gripit, och ville dödat honom; och der kom jag till med krigsfolket, och tog honom ifrå dem, efter jag förnam att han var en Romare.HW Claudius Lysias, dem mägtiga landshöfdinganom Felici, helso.-VUOch skref ett bref vid detta sinnet:UOch tillreder någon fartyg, der man kan sätta Paulum uppå, att de måga föra honom oskaddan till landshöfdingan Felicem.NTOch kallade till sig två underhöfvitsmän, och sade: Görer redo tuhundrade krigsknektar, att de fara till Cesareen; och sjutio resenärar, och tuhundrade skyttar, till tredje timman på natten.S5Sedan lät öfversta höfvitsmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom att han för ingom säga skulle, att han honom sådant undervist hade;vReMen lyd dem intet; ty mer än fyratio män af dem vilja vara i försåt för honom, de sig förbannat hafva, att de icke skola äta eller dricka, tilldess de hafva dräpit honom; och nu äro de redo, och vänta att du det utlofva skall.6QeDå sade han: Judarna hafva samfällt sig att de vilja bedja dig, att du skall i morgon låta Paulum komma ut för Rådet, såsom de ville utfråga något vissare om honom.P'Då tog öfversta höfvitsmannen honom vid handena, och gick afsides med honom, och frågade honom: Hvad är det som du hafver undervisa mig?^O5Och han tog honom med sig, och hade honom till öfversta höfvitsmannen, och sade: Paulus, som bunden är, kallade mig till sig, och bad att jag skulle hafva denna ynglingen till dig, som något hafver säga dig.)NKDå kallade Paulus till sig en af de underhöfvitsmän, och sade: Haf denna ynglingen bort till öfversta höfvitsmannen; ty han hafver något undervisa honom.mMSDå Pauli systerson hörde sådana försåt, kom han, och gick in i lägret, och bådade det Paulo.lLQSå mån I nu förkunna öfversta höfvitsmannenom och Rådet, att han hafver honom fram för oss i morgon, lika som vi ville få veta något vissare om honom; men förr än han kommer fram, äre vi redo till att dräpa honom.6KeDesse gingo till de öfversta Presterna, och till de äldsta, och sade: Vi hafve, vid förbannelse, bepligtat oss sjelfva ingenting smaka, tilldess vi hafve dräpit Paulum.JJ  Och voro mer än fyratio män, som så hade svorit sig tillhopa.I5 Då dager vardt, slogo sig tillhopa någre af Judarna, och förbannade sig, att de varken äta eller dricka skulle, tilldess de hade dräpit Paulum.,HQ Om nattena derefter stod Herren när honom, och sade: Var vid ett godt mod, Paule; ty såsom du hafver vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.ZG- Och efter det begynte varda ett stort upplopp, fruktade öfverste höfvitsmannen, att de skulle sönderslita Paulum, och lät krigsknektarna gå ned, och rycka honom bort ifrå dem, och föra honom i lägret. F Och så vardt ett stort rop. Och de Skriftlärde af det Phariseiska parti stodo upp, och begynte kämpas, och sade: Vi finnom intet ondt med den mannen; om så kan hända, att Anden hafver talat med honom, eller en Ängel, så låt oss icke strida emot Gud.EyTy de Sadduceer säga, att ingen uppståndelse är, och ingen Ängel, och ingen Ande; men de Phariseer bekänna båda.xDiOch då han det sagt hade, vardt en tvedrägt emellan de Phariseer och de Sadduceer; och hopen vardt söndrad.C}Och efter Paulus väl visste, att en part af dem voro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han inför Rådet: I män och bröder, jag är en Pharisee, och en Pharisees son; jag varder dömder för hoppet och de dödas uppståndelses skull.B%Då sade Paulus: Jag visste icke, käre bröder, att han var öfverste Prest; ty det är skrifvet: Du skall icke banna dins folks öfversta.EAOch de der när stodo sade: Bannar du Guds öfversta Prest?@+Då sade Paulus till honom: Gud skall slå dig, du hvitmenada vägg. Sitter du och skall döma mig efter lagen, och bjuder slå mig emot lagen?m?SDå böd den öfverste Presten Ananias dem som der när stodo, att de skulle slå honom på munnen. > Då såg Paulus på Rådet, och sade: I män och bröder, jag hafver vandrat för Gudi uti ett godt samvet, allt intill denna dag.]=3Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.8<iOch straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.;Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).t:aDå gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.&9EDå underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare? 89Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?+7OLät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.[6/Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;55cMen de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.\41Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.3Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom. 2 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.1Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.z0mDå hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;t/aOch nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.a.;Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.-%Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;,# Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.+w Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.+*O Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.?)w Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.~(u Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.o'WOch jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.v&eOch jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?%+Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.p$YSåsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.|#qOch hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;H" Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;n!UOch då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:S  !I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.3_(Och han tillstadde det. Då stod Paulus på trappone, och tecknade till folket med handene. Då nu vardt en stor tysta, talade han till dem på Ebreiskt mål, sägandes:$A'Då sade Paulus: Jag är en Judisk man, af Tarsen i Cilicien, en borgare i den namnkunniga staden; jag beder dig, städ till att jag må tala till folket.y&Äst icke du den Egyptiske mannen, som för dessa dagar gjorde ett upplopp, och hade ut i öknena fyratusend mördare?%Och som nu Paulus begynte komma in i lägret, sade han till höfvitsmannen: Må jag ock tala med dig? Då sade han: Kan du tala Grekisko?N$Ty der följde ganska mycket folk efter, och ropade: Tag bort honom!  #Och när han kom till trapporna, hände sig att krigsknektarna måste bära honom, för öfvervålds skull, som gick af folkena.(I"Men ibland folket ropade den ene så, och den andre så; och efter han kunde intet förfara det visst var, för sorlets skull, lät han föra honom i lägret.'!Och gick höfvitsmannen fram, och tog fatt på honom, och lät binda honom med två kedjor; och sporde ho han var, eller hvad han gjort hade.?w Då tog han straxt till sig krigsknektarna och höfvitsmännerna, och kom löpandes till dem; och när de fingo se höfvitsmannen och krigsknektarna, vände de igen att slå Paulum.Och som de ville dräpit honom, fick den öfverste höfvitsmannen för krigsfolket båd, huru hela Jerusalem var upprest.-Och vardt ett upplopp i hela staden, och folket församlades, och togo Paulum, och drogo honom utu templet. Och straxt vordo portarna tilläste.taTy de hade sett Trophimus af Epheso i staden med honom, och mente att Paulus hade haft honom in i templet.jMRopande: I män af Israel, hjelper; detta är den man, som alla allestäds lärer, emot folket, emot lagen, och emot detta rummet; och derutöfver hafver han dragit Greker in i templet, och gjort detta helga rummet oskärdt.%Då de sju dagar när ute voro, och de Judar, som voro af Asien, fingo se honom i templet, upprette de allt folket, och togo fatt på honom,MDagen derefter tog Paulus männerna till sig, och lät rena sig med dem; och gick in i templet, förkunnandes att reningsdagarna voro fullbordade, tilldess utoffradt var, för hvar och en af dem.{Men de Hedningar, som vid trona tagit hafva, dem hafve vi tillskrifvit, och beslutit att de intet sådant behöfva att hålla; utan att de taga sig vara för det afgudom offradt är, och för blod, och för det som förqvafdt är, och för boleri.fEDem tag till dig, och rena dig med dem, och bekosta der något uppå att de raka sitt hufvud; och deraf kunna alle veta, att det är intet som de hört hafva om dig; utan att du ock så vandrar, att du ock håller lagen.[/Så gör nu, som vi säge dig: Vi hafve här fyra män, som löfte hafva på sig;q [Hvad är det då? Den menige man måste ändtliga församlas; ty de få väl höra, att du äst kommen.T !Och de hafva hört af dig, att du lärer alla de Judar, som bo ibland Hedningarna, att de skola träda ifrå Mose lag; sägandes, att de icke skola omskära sin barn, och icke vandra efter som vant är. 3Då de det hörde, prisade de Herran, och sade till honom: Du ser, käre broder, huru mång tusend Judar äro som tro; och alle hafva nit om lagen. #Då han dem helsat hade, förtäljde han dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud gjort hade, genom hans tjenst, ibland Hedningarna._ 7Dagen derefter gick Paulus med oss in till Jacobum; och alle de äldste församlades;J Och när vi kommom till Jerusalem, undfingo oss bröderna gerna.&EOch kommo någre Lärjungar med oss af Cesareen, de der med sig hade en gamlan Lärjunga, som var af Cypren, benämnd Mnason, när hvilkom vi gästa skulle.I Efter de dagar redde vi oss till, och forom upp till Jerusalem.eCOch efter han lät intet säga sig, gåfve vi oss tillfrids, sägande: Varde Herrans vilje.F Då svarade Paulus, och sade: Hvad gören I, gråtandes, och bedröfvandes mitt hjerta? Jag är redebogen icke allenast bindas, utan jemväl dö i Jerusalem, för Herrans Jesu Namns skull.yk När vi detta hörde, bådom vi, och de som utaf den staden voro, att han icke skulle draga upp till Jerusalem.uc Då han var kommen till oss, tog han Pauli bälte, och band sig fötter och händer, och sade: Det säger den Helge Ande: Den man, som detta bältet tillhörer, skola Judarna så binda i Jerusalem, och antvarda honom i Hedningahänder.fE Och medan vi vorom der i många dagar, kom der en Prophet till utaf Judeen, benämnd Agabus.?y Och han hade fyra döttrar, jungfrur som propheterade.  .~~ }}f} |k{{0zzyyCxxw>b==N<<;;::599S888"77G6655e443(2w11_00/I..--A,,,++$*o)))*((A''Q&&%G$$#";!b lr.GLs1.{:q 7 j  r  mz]j^#R BCMen de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.xBiTy köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.KATy köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.t@aTy de som köttslige äro, de äro köttsliga sinnade; men de som andelige äro, de äro andeliga sinnade. ? På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.E>Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;m=STy Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.w< iSå är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan. ;Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.K:Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?97Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.K8Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;e7CSå finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.a6;Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.h5ITy det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.4}Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.>3wSå gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.Q2Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.j1MTy jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.Z0-Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.d/A Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.U.# Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.T-! Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.p,Y Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.U+# Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;t*aDå tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.=)sHvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.D(Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.'Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.S&Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.Q%Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.$5Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.# Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?n"UTy syndenes lön är döden; men Guds gåfva är det eviga lifvet, genom Christum Jesum, vår Herra.#!?Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif.e CHvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.U#Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.@yJag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.a;Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.7Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.DVeten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?a;Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.lQTy synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.T! Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.{o Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.xi Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.dA Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.{o Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.U#Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;FTy den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.1Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.nUTy om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;<qSå äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.gGVeten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?X )Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?_  9Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?/ WPå det att, såsom synden hafver väldig varit till döden, så skulle ock nåden väldig vara genom rättfärdighetena till evinnerligit lif, genom Jesum Christum. 'Men lagen är också härmed inkommen, att synden skulle öfverflöda; men der synden öfverflödde, der öfverflödde då nåden mycket mer; Ty såsom, för ene menniskos olydno, äro månge vordne syndare; så varda ock, för ens lydnos skull, månge rättfärdige.2]Ty såsom för ens synds skull, är fördömelse kommen öfver alla menniskor; så kommer ock, igenom ens rättfärdighet, lifsens rättfärdning öfver alla menniskor.T!Ty om döden hafver, för ens synds skull, väldig varit igenom en; mycket mer skola de, som undfå nådenes och gåfvones fullhet till rättfärdighet, vara väldige i lifvena genom en, Jesum Christum,]3Och är icke gåfvan allenast öfver ena synd, såsom förderfvet är kommet fördens ena syndarens ena synd; ty domen är kommen af ene synd till fördömelse, men gåfvan af många synder till rättfärdighet,zmMen det hafver sig icke så med gåfvone, som med syndene; ty om igenom ens ( menniskos ) synd äro månge döde, så är mycket mer Guds nåd och gåfva mångom rikeliga vederfaren genom Jesum Christum, som den ena menniskan var i nådene.:mUtan döden var väldig, allt ifrån Adam intill Mosen, öfver dem ock, som icke hade syndat i sådana öfverträdelse som Adam, hvilken är hans liknelse som tillkommande var.hI Ty synden var väl i verldene allt intill lagen; men der ingen lag är, der aktas icke synden;8i Derföre, såsom igenom ena mennisko är synden kommen i verlden, och för syndenes skull döden; och är så döden kommen öfver alla menniskor, efter de alle syndat hafva, Icke allenast det; utan vi berömmom oss ock af Gudi, genom vår Herra Jesum Christum, genom hvilken vi nu förlikningen fått hafve.4a Ty efter vi vordom förlikte med Gudi, genom hans Sons död, den stund vi ännu voro ovänner; mycket mer, efter vi äre förlikte, blifve vi nu behållne genom hans lif.xi Så varde vi ju mycket mer behållne genom honom för vredene, efter vi äre rättfärdige gjorde i hans blod.p~YDerföre beprisar Gud sin kärlek till oss att Christus är död för oss, när vi ännu vore syndare.u}cNu vill näppliga någor dö för det som rätt är; för det som godt är torde tilläfventyrs någor dö.l|QTy ock Christus, den stund vi ännu svage vorom efter tiden, hafver lidit döden för oss syndare.{Men hoppet låter icke komma på skam; ty Guds kärlek är utgjuten i vår hjerta, genom den Helga Anda som oss gifven är.@z{Och tålamod gör förfarenhet; förfarenhet gör hopp;sy_Och icke det allenast; utan vi berömmom oss ock i bedröfvelsen, vetande att bedröfvelse gör tålamod;0xYGenom hvilken vi hafve ock en tillgång i trone till denna nåd, som vi uti ståm, och berömmom oss af hoppet, som vi hafve, till den härlighet som Gud gifva skall.pw [Medan vi nu rättfärdige vordne äro af trone, hafve vi frid med Gud, genom vår Herra Jesum Christum;ivKHvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.uUtan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;]t3Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;BsDerföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.\r1Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.jqMTy han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;p#Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;o/Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.KnSom skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.[m/Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;bl=Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.wkgTy om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.j) Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.,iQ Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.ohW Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;g! Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.+fO Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.;eqSalig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.kdOSalige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.cySåsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.*bMMen honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;haIMen honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.k`OMen hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet._Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.I^ Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?T]!Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen.h\IEfter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona.r[]Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas;cZ?Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar.vYeHvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag.X5Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro.BW}Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod;vVeOch varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är;PUAllesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi;T!Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad.wSgMen nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna;}RsDerföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena.7QgSå vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda;3PaGuds räddhåge är icke för deras ögon.(OKOch fridsens väg veta de icke.5NeFörtryckelse och vedermöda i deras vägar;3MaDeras fötter snare till att utgjuta blod;5LeDeras mun är full med bannor och bitterhet;nKU Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar.eJC Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en.JI  Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud.NH Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en.G' Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd;=FsOch icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt.yEkTy om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?8DkBort det; ty huru kunde Gud då döma verldena?6CeÄr det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt.7BgBort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes.pAYHvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet?W@'Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver.L? Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig?F>Utan det är Jude, som invärtes dolder är; och hjertans omskärelse är omskärelse, den som sker i andanom, och icke efter bokstafven; hvilkens pris icke är af menniskom, utan af Gudi.r=]Ty det är icke Jude, som utvärtes är Jude; ej heller det omskärelse, som utvärtes sker på köttet;<3Och dermed sker då, att det som af naturen är förhud, och fullkomnar lagen, skall döma dig, som under bokstafven och omskärelsen bryter lagen.s;_Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse?x:iOmskärelsen doger, om du håller lagen; men håller du icke lagen, så är din omskärelse vorden en förhud.c9?Ty för edra skull varder Guds Namn försmädadt ibland Hedningarna, såsom skrifvet är.S8Du berömmer dig af lagen, och vanhedrar Gud med lagsens öfverträdning; 7 Du säger: Man skall icke göra hor; och du bedrifver hor. Du stygges vid afguderi; och du beröfvar Gudi det honom tillhörer.n6UNu lärer du andra, och lärer dig intet sjelf. Du predikar: Man skall intet stjäla; och du stjäl.5'Dem en tuktomästare, som dåraktige äro; dem en lärare, som enfaldige äro; och hafver formen till det som vetandes och rätt är i lagen.f4EOch betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus som i mörkret äro;a3;Och vetst hans vilja; och efter du äst undervister i lagen, profvar du hvad bäst är;Y2+Si, du kallas en Jude, och förlåter dig på lagen, och berömmer dig af Gudi;u1cPå den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium.#0?Hvilke bevisa lagsens verk vara skrifvet i deras hjertan, der deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga eller ock ursaka;./UDerföre, om Hedningarna, som icke hafva lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller; desamme, ändock de icke hafva lagen, äro de likväl sig sjelfvom lag;.} Ty de äro icke rättfärdige för Gudi, som höra lagen; utan de som göra efter lagen, de varda rättfärdige hållne.- Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde;(,K Ty Gud ser icke efter personen.h+I Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också.x*i Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också.o)WMen dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede;(yNämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif.D'Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar;&!Utan efter dina hårdhet och obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa dom blifver uppenbar;%!Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring?~$uEller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom?J# Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra.0" [Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst som dömer. Ty med det samma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter du gör det samma som du dömer.'! I Hvilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra.C  Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse, obarmhertige;| sÖrnatasslare, bakdantare, Guds föraktare, våldsverkare, högfärdige, stolte, illfundige, föräldromen olydige;s aFulle med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med afund, mord, kif, svek, otukt;  Och såsom de intet aktade hafva Gud i känslo, hafver Gud öfvergifvit dem i ett vrångt sinne, till att bedrifva obeqvämlig ting;n WSammaledes ock männerna hafva öfvergifvit den naturliga qvinnones brukning, och hafva brunnit i sin lusta till hvarannan; man med man bedrifvit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig sjelfvom.  ;Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i skamliga lustar; ty deras qvinnor hafva förvandlat den naturliga brukningena uti den, som är emot naturen.: oHvilke förvandlat hafva Guds sanning i lögn; och hafva ärat och dyrkat de ting, som skapad äro, öfver honom som dem skapat hafver, hvilken är välsignad evinnerliga. Amen. Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet, till att skämma sin lekamen inbördes;S !Och hafva förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti beläte, det ej allenast gjordt var efter förgängeliga menniskors, utan jemväl efter foglars, och fyrafött och krypande djurs liknelse.; sDå de höllo sig för visa, äro de vordne dårar;7 iMedan de förstodo Gud, och hafva icke prisat honom som en Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar, och deras oförnuftiga hjerta är vordet mörkt.; qDermed att hans osynliga väsende, och hans eviga kraft och Gudom varder beskådad, när de besinnas af gerningarna, nämliga af verldenes skapelse; så att de äro utan ursäkt;_ 9Ty det, som förstås kan om Gud, är dem uppenbart; ty Gud hafver dem det uppenbarat; 9Ty Guds vrede af himmelen varder uppenbar öfver alla menniskornas ogudaktighet och orättfärdighet, de der förhålla sanningena i orättfärdighet. Derföre att derutinnan varder Guds rättfärdighet uppenbar, af tro i tro; som skrifvet är: Den rättfärdige skall lefva af sine tro. Ty jag skämmes icke vid Christi Evangelium; ty det är Guds kraft allom dem till salighet som tro; Judomen först, så ock Grekomen; {Derföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.I  Jag är pligtig både Greker och Barbarer, både visa och ovisa.o Y Jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag hafver ofta haft i sinnet komma till eder, ändock jag hafver varit förhindrad allt härtill; på det jag måtte ock någon frukt skaffa ibland eder, såsom ibland andra Hedningar.h  K Det är, att jag, samt med eder, måtte få hugsvalelse, genom begges våra tro, edra och mina.q  ] Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte några andeliga gåfvo dela med eder, till att styrka eder;   Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, om Gud ville, till att komma till eder.   Ty Gud är mitt vittne, hvilkom jag tjenar i minom anda, uti Evangelio som är om hans Son, att jag utan återvändo tänker på eder;v  gI förstone tackar jag min Gud, gjenom Jesum Christum, för eder alla, att i hela verldene talas om edra tro. Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom. Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.: qIbland hvilka I ock ären kallade af Jesu Christo; Genom hvilken vi hafve fått nåd, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno ibland alla Hedningar, i hans Namn; %Hvilken är krafteliga bevisad Guds Son, efter Andan som helgar, deraf att han stod upp ifrå de döda, nämliga Jesus Christus, vår Herre;@ }Om sin Son, den född är af Davids säd, efter köttet;Z /Hvilket han tillförene utlofvat hafver, genom sina Propheter i den Helga Skrift,d EPaulus, Jesu Christi tjenare, kallad till Apostel, afskild till att predika Guds Evangelium;iKPredikandes Guds rike, och lärde om Herran Jesu, med all tröst; och ingen förböd honom det.nUMen Paulus blef i hela tu år uti det hus han lejt hade, och undfick alla de som ingingo till honom;lQOch när han hade det sagt, gingo Judarna ut ifrå honom, och hade emellan sig mycken disputering.v~eSå skall eder nu vetterligit vara, att denna Guds salighet är sänd till Hedningarna, och de skola hörat.}Ty detta folks hjerta är förhärdt, och de höra svårliga med sin öron, och sin ögon hafva de igenlyckt; att de icke någon tid skola se med ögonen, och höra med öronen, och förstå med hjertat, att de måtte omvändas, att jag dem hela måtte.|Sägandes: Gack till detta folket, och säg: I skolen höra med öronen, och icke förståt; och se med ögonen, och icke kunna besinnat.-{SOch som de icke drogo öfverens, gingo de dädan, då Paulus dem ett ord sagt hade att den Helge Ande rätt talat hafver till våra fäder, genom Propheten Esaias,Hz Och somlige trodde det som sades; och somlige trodde det icke.jyMOch då de hade satt honom en dag före, kommo de en stor hop till honom i herberget, hvilkom han uttydde och betygade Guds rike, och gaf dem före om Jesu, utaf Mose lag, och utaf Propheterna, ifrå morgonen intill aftonen.x Och begäre vi nu af dig höra, huru du det hafver före; ty om detta partit är oss veterligit, att allestäds sägs deremot.5wcDå sade de till honom: Vi hafve hvarken fått bref om dig af Judeen; ej heller hafver någor af bröderna dädan kommit, och bebådat oss, eller talat något ondt om dig.#v?För denna sakens skull hafver jag kallat eder, att jag måtte se eder, och tala med eder; ty för Israels hopps skull är jag ombunden med denna kedjon.u'Men efter Judarna sade deremot, nödgades jag skjuta mig till Kejsaren; icke så att jag något hafver, der jag vill anklaga mitt folk före.etCHvilke, då de mig ransakat hade, ville de släppt mig, efter ingen dödssak fanns med mig. s9Efter tredje dagen kallade Paulus tillhopa de yppersta af Judarna. Och när de kommo, sade han till dem: I män och bröder, ändock jag intet gjort hade emot vårt folk, eller emot fädernas stadgar, vardt jag likväl bunden öfverantvardad utur Jerusalem i de Romares händer;FrOch när vi kommom in i Rom, öfverantvardade underhöfvitsmannen fångarna öfverhöfvitsmannenom; men Paulo vardt tillstadt vara för sig sjelf, med en krigsknekt som tog vara på honom.*qMOch då bröderna fingo höra om oss, gingo de emot oss intill Appii forum, och till Tretabern. När Paulus dem såg, tackade han Gudi, och tog tröst till sig.pwOch efter vi funne der bröder, vorde vi bedne, att vi skulle blifva när dem i sju dagar; och så komme vi till Rom.$oA Dädan seglade vi omkring, och kommom till Regium. Och en dag derefter blåste sunnanväder upp, så att vi kommom den andra dagen derefter till Puteolos.Fn Och när vi kommom till Syracusa, blefvo vi der i tre dagar.+mO Efter tre månader seglade vi vara färde uti ett skepp ifrån Alexandria, som der under ön hade legat i vinterläge; uti hvilkets baner stod Castor och Pollux.ly Hvilke oss gjorde mycken äro; och när vi forom våra färde dädan, läto de komma in med oss hvad nödtorftigt var.xki Och då det var skedt, kommo ock andre, de som sjukdom hade der på öne, och gingo fram, och vordo helbregda.:jmOch hände sig, att Publii fader låg sjuk i skälfvosot och bukref; till honom gick Paulus in, och när han hade bedit, lade han händer på honom, och gjorde honom helbregda.&iEOch der icke långt ifrå hade den öfverste öfver öna, benämnd Publius, en afvelsgård; den undfick oss till herberge, och for väl med oss i tre dagar.ghGMen de mente ske skola, att han skulle uppsvälla, eller straxt falla neder och dö. Då de länge vänte derefter, och sågo att honom intet ondt vederfors, vände de sig uti ett annat sinne, och sade att han var en gud.Hg Men han skuddade ormen i elden, och honom skadde der intet af.NfMen då folket såg ormen hängandes vid hans hand, sade de emellan sig: Denne mannen måste vara en mandråpare, hvilken hämnden icke tillstäder lefva, ändock han nu undkommen är för hafvet.e{Och då Paulus bar tillhopa en hop med ris, och lade på elden, kröp en huggorm ut ifrå värman, och stack hans hand.)dKOch folket beviste oss icke liten äro, undfångandes oss alla; och upptände en god eld, för regnets skull som oss öfverkommet var, och för köldens skull.Ec Och då de undkomne voro, fingo de veta, att ön het Melite.b,Och de andre, somlige på bräder, och somlige på skeppsvraket. Och dermed skedde, att de undsluppo alle behållne i land.a3+Men höfvitsmannen ville förvara Paulum, och stillte dem ifrå det rådet, och bad att de, som simma kunde, skulle gifva sig först ut åt landet;t`a*Men krigsknektarna tyckte råd vara slå fångarna ihjäl, att, då de utsummo, icke skulle någor undfly._)Dock kommo de på en refvel, och skeppet stötte; och framskeppet blef ståndandes fast orörligit; men bakskeppet lossades af vågene. ^9(Och när de hade upptagit ankaren, gåfvo de sig till sjös, och upplöste roderbanden, och hade upp seglet till väders, och läto gå åt strandene.]3'När dager vardt, kände de intet landet; men de vordo varse ena vik, i hvilko en strand var, dit de mente vilja låta drifva skeppet, om de kunde.U\#&Och då de voro mätte, lättade de skeppet, och kastade ut hvete i hafvet.R[%Och vi voro i skeppet, alle tillhopa, tuhundrade sex och sjutio själar.IZ $Då vordo de alle vid ett bättre mod, och begynte ock de äta. Y #Och när han det sagt hade, tog han brödet, och tackade Gud i allas deras åsyn; och då han det brutit hade, begynte han äta.X"Hvarföre råder jag eder, att I fån eder mat; ty det hörer edra välfärd till; ty ingens edars ett hår skall falla af hans hufvud.MW!Och som dagen begynte synas, rådde Paulus dem allom, att de skulle få sig mat, och sade: Detta är fjortonde dagen att I hafven förbidt, och blifvit fastande, och hafven intet tagit till eder; e~}}}||0{{%zz=yy5xx+wwPvvuttss&rrqappooOnnnmsllVkkYjjii}i3hhKgg8ffxeeldd=cc.bbaj``__^m^]] \\3[[.ZYYY&XXXWW VV]UUTkSSYRRQQ1PPOfNNMM6LLWKKYJJ>Z==q= _ Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är.?= y Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.d<A $Ty af honom, och igenom honom, och i honom äro all ting; honom vare ära i evighet. Amen.Z;- #Eller ho hafver gifvit honom något tillförene, det honom skall betaladt varda?S: "Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho hafver varit hans rådgifvare?9% !O! hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegripelige äro hans domar, och oransakelige hans vägar.^85 Ty Gud hafver allt beslutit under otro, på det han skall förbarma sig öfver alla. 7  Så hafva ock nu de icke velat tro på den barmhertighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhertighet vederfaras.p6Y Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, och hafven dock nu öfver deras otro fått barmhertighet;Q5 Ty Guds gåfvor och kallelse äro sådana, att han kan dem icke ångra. 4  Efter Evangelium håller jag dem för ovänner, för edra skull; men efter utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas skull.O3 Och detta är mitt Testament med dem, då jag borttager deras synder.2 Och så varder hele Israel salig; såsom skrifvet är: Af Zion skall den komma som fria skall, och afvända ogudaktigheten af Jacob.R1 Käre bröder, jag vill icke fördölja eder denna hemlighet, på det I icke skolen högmodas vid eder sjelfva, att blindheten är Israel endels vederfaren, tilldess Hedningarnas fullhet inkommen är;O0 Ty äst du af ett naturligit vildoljoträ afhuggen, och förutan naturen inympad uti ett sannskyldigt oljoträ; huru mycket mer måga de, som naturlige qvistar äro, inympas uti sitt eget oljoträ?_/7 Och de inympas igen, om de icke blifva i otrone; ty Gud är mägtig åter inympa dem.,.Q Så se nu här Guds godhet och stränghet; strängheten på dem som föllo, och godheten på dig, så framt du blifver i godhetene; annars varder du ock afhuggen;b-= Ty hafver Gud de naturliga qvistar icke skonat, se till, att han icke heller skonar dig.,1 Sant säger du; de äro afbrutne för otrones skull; men du äst ståndandes genom trona; var icke för stolt i ditt sinne, utan var i räddhåga.Q+ Så säger du då: Qvistarna äro afbrutne, på det jag skulle inympas.s*_ Så beröm dig icke emot qvistarna. Om du berömmer dig, så bär ju icke du rotena, utan roten bär dig.!); Om nu någre af qvistarna äro afbrutne, och du, som var ett vildoljoträ, blef der inympad igen, och äst vorden delaktig af oljoträns rot och fetma;z(m Är förstlingen helig, så är ock väl hele degen helig och om roten är helig, så äro ock qvistarna helige.|'q Ty om deras bortkastelse är verldenes försoning, hvad blifver Då deras upptagelse annat än lif ifrå de döda?p&Y Om jag kunde någorledes uppväcka dem, som mitt kött äro, till nit, och göra några saliga af dem.g%G Eder Hedningomen säger jag: Efter det jag är Hedningarnas Apostel, prisar jag mitt ämbete;$w Är nu deras fall verldenes rikedom, och deras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket mer deras fullhet?F# Så säger jag nu: Hafva de då fördenskull stött sig, att de skulle falla? Bort det; men af deras fall hände Hedningomen salighet, på det att han dermed skulle uppväcka dem till nit.T"! Varde deras ögon förblindad, att de icke se; och böj deras rygg alltid.! Och David säger: Låt deras bord varda en snaro, och till bekajelse, och till förargelse, och dem till deras rätta lön. 1 Såsom skrifvet är: Gud hafver gifvit dem en förbittrad anda; ögon, att de icke se skola, och öron, att de icke höra skola allt härtilldags.ta Huru äret då? Det Israel söker, det får han icke; men utkorelsen får det; de andre äro förblindade;-S Är det nu af nåd, så är det icke af gerningom; annars vore nåd icke nåd; är det ock af gerningom, så är det nu icke nåd; annars är gerning icke gerning.S Så är det ock i denna tiden med de igenlefda, efter nådenes utkorelse.{o Men hvad säger honom Guds svar? Jag hafver mig igenleft sjutusend män, som icke hafva böjt sin knä för Baal. Herre, de hafva dräpit dina Propheter, och hafva slagit ned din altare; och jag är allena igenblifven, och de fara efter mitt lif.:m Gud hafver icke bortkastat sitt folk, som han hade föresett tillförene. Eller veten I icke hvad Skriften säger om Elias? huru han går fram för Gud emot Israel, och säger:  Så säger jag nu: Hafver Då Gud bortkastat sitt folk? Bort det; ty jag är ock en Israelit, af Abrahams säd, af BenJamins slägte.{o Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.) Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig.I  Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder.} Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar.D Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord.a; Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan?"= Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna."= Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare?G Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig.w Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom.Y+ Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam.d A Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig. 9 Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig. + Men hvad säger ( Skriften )? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom.a ; Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda. / Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned.zm Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti.X) Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror.5 Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne.Q Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga.d C Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige;%C !Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.  Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;c? Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.B} Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer. Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.~7 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene. }  Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige. | Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.{5 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.hzI Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;y} På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;#x? Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;pwY Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?v O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?[u/ Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?]t3 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.)sK Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.ar; Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.q3 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.Bp Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.Fo Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.?ny Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;Jm  Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),bl= Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.`k9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son. j  Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.kiO Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;h Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;g Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. f Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;ey Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;Id  Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.uc e Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;b'Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.3a_&Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;N`%Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.q_[$Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.!^;#Ho kan skilja oss ifrå Christi kärlek? Bedröfvelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller farlighet, eller svärd?<]q"Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.Z\-!Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.[ Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?RZHvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?WY'Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.0XYTy hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.wWgMen vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.tVaMen han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.5UcSammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.JT Om vi nu hoppes det vi icke sem, så vänte vi det med tålamod.S Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?&REOch icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet, och väntom vår kropps förlossning.[Q/Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.nPUTy kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, till Guds barnas härliga frihet.OEfter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.ZN-Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;MTy jag håller det så före, att denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.;LoÄre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.GKDen samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.J+Ty I hafven icke fått träldomsens anda, åter till räddhåga; utan I hafven fått utkorada barns Anda, i hvilkom vi rope: Abba, käre Fader.@I{Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.~Hu Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.cG? Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;SF Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor. E Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.D% Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till. 1~~f~ }}_||u{{1zz5yyy4xxwvvkvuuDttUsyrrqqqpp/ooQnn,mllvkkTjiiiGhh@gg"ff.ee9dd0ccibbUaaa `y___g^^^]]8\[ZZ5YXXYWWJVVMUUiTqTSSHRR7QQPOONN*MM(L!KK[JJ&II:HHTGGfFF3EE DbDCtBBBA|A@@+??/>6==I<<<+;::d99877i766^555$44322]11R00W/J.x-,,++O**o*2))"(n''&%%%$y##^#)""c"!_!  50o^A owxidn6 5 * X  h , -\r5iMT)! Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.[(/ Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.B' Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.s&_ Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.%) Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.$! Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.r#] Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud." Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud.! Käre bröder, jag prisar eder, att I tänken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver.9  o Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi.y !Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.a; Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;]3 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.lQ Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?} Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?F Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.(I När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.8k Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.eC Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;.W Ingen söke sitt, utan annars bästa.Q Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.E Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han? I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.1 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.fE Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.^5 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?jM Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.5 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?K  Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:; q Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.V % Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.Y + Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.  Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är.a; Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.pY Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.  Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.- Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.y Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.Y+ Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.   Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.3a Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;F Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.z o Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;~y Utan jag späker min lekamen, och underkufvar honom; på det jag icke predikar androm, och varder sjelfver straffelig.o}W Men jag löper icke såsom till något ovisst; så kämpar jag icke, såsom den som hugger i vädret;|' Ty hvar och en som kämpar, han hafver återhåll i all ting; de deruppå, att de skola få en förgängelig krono; men vi en oförgängelig.x{i Veten icke I, att de som löpa på vädjobanan, alle löpa de; men en får lönen? Löper så, att I fån det.[z/ Men sådant gör jag för Evangelii skull, på det jag skall varda dess delaktig.y/ Dem svagom är jag svag vorden, på det jag vinna må de svaga; jag är hvarjom manne vorden allahanda, på det jag skall ju några saliga göra.6xe Dem, som utan lag äro, är jag vorden lika som jag utan lag vore; ändock jag icke är utan Guds lag, utan är i Christi lag; på det jag dem vinna må, som utan lag äro.Lw Judomen är jag vorden såsom en Jude, på det jag skall vinna Judarna; dem som under lagen äro, är jag vorden lika som jag under lagen vore, på det jag skall vinna dem, som under lagen äro.v Derföre, ändock jag är fri för hvar man, hafver jag likväl gjort mig till hvars mans tjenare, på det jag må vinna dess flera.4ua Hvad är då nu min lön? Nämliga att jag predikar Christi Evangelium, och gör det för intet; på det jag icke skall missbruka mina magt, som jag hafver uti Evangelio.tta Gör jag det gerna, så varder mig lönt; men gör jag det nödigt, så är mig dock det ämbetet befaldt.s! Ty att jag förkunnar Evangelium, deraf må jag icke berömma mig; ty jag måste det göra, och ve mig, om jag Evangelium icke förkunnar.EwI ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.D!Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.hCIÄst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;GBHvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.PAOmskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.{@oÄr någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.$?ADock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.|>qTy huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?+=OOm ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.<5Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.; Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.3:_ Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.9} Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.\81 Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.`79 Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.V6%Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.5#Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.O4Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;t3aDrager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.2!Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun._17Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.g0GDock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.m/ UNu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.q.[Ty I ären dyrt köpte. Derföre priser nu Gud uti edar kropp, och i edrom anda, hvilke Gudi tillhöra. -Eller veten I icke, att edar kropp är dens Helga Andas tempel, som är i eder, hvilken I hafven af Gudi; och ären icke edre egne?,Flyr boleri. All synd, som menniskan gör, är utan kroppen; men den som bedrifver boleri, han syndar på sin egen kropp.I+ Men den som håller sig till Herran, han är en Ande med honom. *Eller veten I icke, att den sig håller till en sköko, han blifver en kropp med henne? Ty de varda, säger han, tu uti ett kött. ) Veten I icke, att edre kroppar äro Christi lemmar? Skulle jag nu taga Christi lemmar, och göra der skökolemmar af? Bort det.\(1Men Gud hafver uppväckt Herran; han skall också uppväcka oss, genom sina kraft.&'E Maten till buken, och buken till maten; men Gud skall både mat och buk till intet göra; men kroppen icke till boleri, utan Herranom, och Herren kroppenom.& Jag hafver magt till allt, men det är icke allt nyttigt; jag hafver magt till allt, men ingen ting skall taga mig fången.%' Och detta voren I somlige; men I ären aftvagne, I ären helgade, I ären rättfärdigade, genom Herrans Jesu Namn, och genom vår Guds Anda.l$Q Eller tjufvar, eller girige, eller drinkare, eller hädare, eller röfvare skola ärfva Guds rike.>#u Veten I icke, att de orättfärdige icke skola ärfva Guds rike? Farer icke ville; hvarken bolare, eller afgudadyrkare, eller horkarlar, eller de veklingar, eller drängaskändare,;"qJa, I gören orätt och skada, och det brödromen.*!MDet är allaredo en brist med eder, att I gån med hvarannan till rätta; hvi låten I icke heldre göra eder orätt? Hvi låten I icke heldre göra eder skada?T !Utan den ene brodren träter med den andra, och dertill inför de otrogna.  Eder till blygd säger jag detta: Är der ju platt ingen vis ibland eder? Eller en som kan döma emellan sin broder och broder?Men I, när I hafven några saker om timmelig ting, så tagen I dem som föraktade äro i församlingene och sätten dem till domare.T!Veten I icke, att vi skole döma Änglarna? Huru mycket mer timmelig ting?#Veten I icke, att de helige skola döma verldena? Skall nu verlden dömas af eder, ären I då icke gode nog till att döma de ringa saker? 'Gitter någor edra, som något hafver ute ståndandes med en annan, sig döma låta under de orättfärdiga, och icke heldre under de heliga?c? Men dem, som ute äro, dömer Gud; drifver ock sjelfve den ut ifrån eder, som onder är.[/ Ty hvad kommer mig vid döma dem, som ute äro? Dömen icke I dem, som inne äro?} Men nu hafver jag skrifvit eder, att I skolen intet hafva skaffa med dem, nämliga om någor vore som kallas en broder, och är en bolare, en girig, en afgudadyrkare, en skändare, en drinkare, eller en röfvare; med sådana skolen I ock icke äta.' Det menar jag icke om denna verldenes bolare, eller om giriga, eller om röfvare, eller om afgudadyrkare; annars måsten I rymma utu verlden.b= Jag hafver skrifvit eder till uti brefvena, att I intet skullen hafva skaffa med bolare.'GDerföre låter oss hålla Påska, icke uti den gamla surdegen, och icke uti ondskones och arghetenes surdeg; utan uti renhetenes och sanningens osyrade deg.5cRenser fördenskull ut den gamla sur degen, att I mågen blifva en ny deg, såsom I ock ären osyrade; ty vi hafve ock ett Påskalamb, som är Christus, offrader för oss.]3Edor berömmelse är icke god. Veten I icke, att litet surdeg försyrer hela degen?/Att den, som det så bedrifvit hafver, skall gifvas Satane i våld, till köttsens förderf; på det anden må salig blifva på Herrans Jesu dag.wI vårs Herras Jesu Christi Namn, uti edor församling, med minom anda, och samt med vårs Herras Jesu Christi kraft,Men jag, såsom den med kroppen frånvarandes är, dock med andan närvarandes, hafver allaredo såsom närvarandes beslutit,Och I ären uppblåste, der I mycket heldre skullen hafva sörjt; på det att den sådant bedrifvit hafver, måtte utkastas ifrån eder.% EDet går ett allmänneligit rykte, att boleri är ibland eder; och sådant boleri, der ock icke Hedningarne veta af säga, att en hafver sins faders hustru.c ?Hvad viljen I? Skall jag komma med ris till eder, eller med kärlek och saktmodigom anda?7 iTy Guds rike står icke i ordom, utan i kraft. Men jag vill innan en kort tid komma, om Herren vill; och då skall jag röna, icke deras ord, som så uppblåste äro, utan kraft.X )Somlige af eder äro så uppblåste, lika som jag icke skulle komma till eder.s _För samma saks skull hafver jag sändt till eder Timotheum, hvilken är min käre son, och trogen i Herranom; att han skall draga eder till minnes mina vägar, som äro i Christo, såsom jag allestäds och i alla församling lärer.?yDerföre förmanar jag eder: Varer mine efterföljare.1Ty om I än haden tiotusend tuktomästare i Christo, så hafven I dock icke många fäder; jag hafver födt eder i Christo Jesu, genom Evangelium.ykDetta skrifver jag icke fördenskull, att jag vill skämma eder; men jag förmanar eder, såsom min kära barn.|q Då vi blifve hädde, bedjes vi före; såsom verldenes afskrap äre vi vordne, hvars mans afhugg, till denna dag.y Och arbetom, verkande med våra egna händer. Då vi blifve bannade, välsigne vi; då vi blifve förföljde, lide vi. Allt intill denna tid lide vi både hunger och törst, och äro nakne, och varde kindpustade, och hafve intet visst hemman;yk Vi äre dårar, för Christi skull, men I ären kloke i Christo; vi svage, I starke; I härliga, vi föraktade.C Men mig tycker, att Gud hafver utgifvit oss Apostlar för de aldraringasta, såsom de der dödenom äro ämnade; ty vi äre vordne ett vidunder verldene, och Änglomen, och menniskomen.I ären nu mätte, I ären nu rike vordne, I regneren utan oss; och gåfve Gud att I regneraden, på det vi ock måtte regnera med eder.)KTy ho framsätter dig? Eller hvad hafver du, det du icke undfått hafver? Hafver du det undfått, hvi berömmer du dig då, lika som du det icke undfått hade?t~aMen detta hafver jag, käre bröder, uttydt på mig, och på Apollos, för edra skull, att I af oss lära måtten, att ingen hålle mer af sig, än som nu skrifvet är; på det I icke högmodens emot hvarannan för någors mans skull.g}GDerföre dömer icke förr än tid är, så länge att Herren kommer, hvilken ock skall låta komma det i ljuset, som i mörkrena fördoldt är, och uppenbara hjertans anslag; och då varder hvarjom och enom pris af Gudi.l|QJag vet intet med mig; dock derutinnan är jag icke rättfärdigad, men Herren är den mig dömer.{{Men mig är det en ringa ting, att jag varder dömd af eder, eller af mennisklig dag; dömer jag mig icke heller sjelf.Vz%Nu söker man intet ibland skaftarena annat, än att de finnas måga trogne.fy GDer skall man hålla oss fore, att vi äre Christi tjenare, och skaffare till Guds hemlighet.4xcMen I ären Christi; och Christus är Guds.(wIVare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller verlden, vare sig lifvet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är det edart.Av}Så berömme sig ingen af menniskor; allt är det edart;KuOch åter: Herren vet de visas tankar, att de äro fåfängelige.ztmTy denna verldenes vishet är galenskap för Gudi; efter som skrifvet är: Han griper de visa uti deras klokhet;sIngen bedrage sig sjelf. Hvilken ibland eder låter sig tycka att han är vis, han varde galen i denna verld, att han må varda vis.rr]Hvilken Guds tempel förderfvar, honom skall Gud förderfva; ty Guds tempel är heligt, hvilket I ären.NqVeten I icke, att I ären Guds tempel, och att Guds Ande bor i eder?}psMen varder någors verk förbrändt, så varder han straffad; men han sjelfver varder salig, dock såsom genom eld.[o/Varder någors verk blifvandes, som han deruppå byggt hafver, så får han lön.0nY Så varder hvars och ens verk uppenbart; ty dagen skall görat klart, hvilken i elden uppenbar varder; och hurudana hvars och ens verk är, det skall elden bepröfva.^m5 Hvar nu någor bygger på denna grund guld, silfver, ädla stenar, trä, hö, strå;al; Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hvilken är Jesus Christus.3k_ Jag, af Guds nåde, som mig gifven är, hafver lagt grundvalen, såsom en vis byggomästare, en annar bygger deruppå; men hvar och en se till, huru han bygger deruppå.Mj Ty vi äre Guds medhjelpare; I ären Guds åkerverk, Guds byggning.iMen den som plantar, och den som vattnar, den ene är som den andre; men hvar och en skall få sin lön efter sitt arbete.hhISå är nu han intet, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten gifver;Tg!Jag hafver plantat, Apollos hafver vattnat; men Gud hafver gifvit växten.f'Ho är nu Paulus, ho är Apollos, annat än tjenare, genom hvilka I hafven anammat tron, och dock som Herren hafver hvarjom och en om gifvit?qe[Ty då en säger: Jag är Paulisk, och den andre säger: Jag är Apollisk; ären I icke då köttslige?$dAFördenskull I ären ännu köttslige; ty medan ibland eder är nit, och kif, och tvedrägt, ären I icke då köttslige, och vandren efter menniskosätt?tcaMjölk hafver jag gifvit eder dricka, och icke mat; ty I förmåtten det icke; ej heller ännu förmågen. b Och jag, käre bröder, kunde icke tala med eder, såsom med andeligom, utan såsom med köttsligom, såsom med barnom i Christo.faETy ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho vill undervisa honom? Men vi hafve Christi sinne.F`Men den andelige dömer all ting, och varder af ingom dömd.(_IMen den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer; ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat; ty det måste andeliga dömas.'^G Hvilket vi ock tale, icke med sådana ord som mennisklig visdom lärer, utan med sådana ord som den Helige Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen.] Men vi hafve icke fått denna verldenes anda, utan den Anda som är af Gudi, att vi veta kunne, hvad oss af Gudi gifvet är;\ Ty hvilken menniska vet hvad i menniskone är, utan menniskones ande som är i henne? Så vet ock ingen hvad i Gudi är, utan Guds Ande.o[W Men oss hafver Gud det uppenbarat genom sin Anda; ty Anden utransakar all ting; Ja, ock Guds djuphet.,ZQ Utan såsom skrifvet är: Det intet öga sett hafver, och intet öra hört, och uti ingen menniskos hjerta stiget är, det hafver Gud beredt dem som honom älska. YHvilken ingen af denna verldenes Förstar känt hafver; ty om de den känt hade, så hade de aldrig korsfäst härlighetenes Herra;X Men vi tale om den hemliga fördolda Guds visdom, den Gud för verldenes begynnelse förskickat hafver, till våra härlighet;WMen det vi tale om, är visdom när de fullkomliga; dock icke denna verldenes, eller denna verldenes öfverstars visdom, hvilke förgås.RVAtt edor tro icke skall stå på menniskors visdom, utan på Guds kraft.UOch mitt tal och min predikan var icke i konstelig ord, efter menniskors visdom, utan uti Andans och kraftenes bevisning;WT'Och jag var med eder i svaghet, och med räddhåga, och med mycket bäfvande.xSiTy jag höll mig icke derföre, att jag något visste ibland eder, utan Jesum Christum, och honom korsfästan. R Och jag, käre bröder, då jag kom till eder, kom jag icke med hög ord, eller hög visdom, att förkunna eder Guds vittnesbörd.YQ -På det, som skrifvet står: Den som berömmer sig, han berömme sig i Herranom.P /Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning;@O }På det intet kött skall kunna berömma sig för honom;N 7Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är;WM )Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.L Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade.aK =Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor.mJ UMen dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom.cI AMen vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap.KH Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet;G Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro.F #Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap?xE kTy skrifvet är: Jag skall omintet göra de visas visdom, och de förståndigas förstånd skall jag förkasta.uD eTy det tal om korset är en galenskap dem som förtappas; men oss, som salige vardom, är det en Guds kraft;#C ATy Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt tal, på det Christi kors icke skulle omintet varda.eB EDesslikes döpte jag Stephane husfolk; sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt hafver.>A yAtt ingen kan säga, att jag hafver i mitt namn döpt.R@ Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt hafver, utan Crispum, och Gajum;p? [ Månn Christus vara söndrad? Månn Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?>  Men jag säger, som hvar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk, och jag är Christisk.n= W Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, med dem som tjena Chloe, att ibland eder äro trätor.M<  Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.r; _ Ty Gud är trofast, genom hvilken I kallade ären till hans Sons Jesu Christi, vårs Herras, delaktighet.p: [Hvilken eder ock stadfäster intill ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras Jesu Christi dag.d9 CSå att eder icke fattas någor gåfva, och vänten vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse.?8 {Såsom predikanen om Christo i eder kraftig vorden är;X7 +Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap.q6 ]Jag tackar min Gud alltid för edra skull, för den Guds nåd, som eder gifven är genom Christum Jesum;R5 Nåd vare eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.J4 Guds församling, som är i Corintho, dem helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom; samt med allom dem som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn, uti hvart och ett rum, deras och vårt. -9~~t~}g||P{{{z$yxxUwwIvvavuuFttKssrrrerqqYppPoo;nngmmHllvl2kktkjiifhhggafffePddFccvcb{bAaa5``&__0^^:]?\][x[ZZ)YYXXRWVVVBUU+TSS R}QPPHOOO+NNoNMtLLKKKBKJvIIDHHH GGTFEEEDD8CC4BB~B AAB@@h??{?<>q==(<<;;;#::i9988k77M6655/44B33522100z0;//2.--P-,++`+%**K)(((W''1&&R%%q%?$$##G""t!!Ixda[#Z':_x i 0 P qDAAr-8$iUtan flym ock hemlig skam, och farom icke med skalkhet, förfalskom ej heller Guds ord; utan med uppenbara sanning bevisom oss väl för alla menniskors samvet, i Guds åsyn.# Derföre, medan vi ett sådant ämbete hafve, efter som oss barmhertighet vederfaren är, så varde vi icke försummelige;J" Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.I! Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.M Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.^5Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.4aUtan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.- Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;A} Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;b= Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är. Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten. Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.SHvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?OHade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;/WHvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.'Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;@{Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;B}Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.nUI ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor; Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?Ty vi äre icke såsom månge, de der förfalska Guds ord; utan af renhet, och såsom af Gudi, tale vi för Gud i Christo.mSDessom en döds lukt till döden; men dem androm lifsens lukt till lifs. Ho är nu här dogse till?zmTy vi äre Gudi en god Christi lukt, både ibland dem som salige varda, också ibland dem som förtappade varda;  Men Gudi vare lof, som alltid låter oss seger behålla i Christo, och uppenbarar lukten af sin kunskap, genom oss, allestäds.  Hade jag ingen ro uti min anda; derföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde der min afsked, och for till Macedonien.y k Men då jag kom till Troadem, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vardt en dörr i Herranom;q [ På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.  Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skull, i Christi stad;uc Ty derföre hafver jag ock skrifvit eder till, att jag skulle bepröfva eder, om I lydige ären i all ting.BDerföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.5Så att I nu dess mer tvärtemot skolen öfverse med honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti för mycken bedröfvelse.EMen det är nog, att den samme af mångom så straffad är;Hvar nu någor hafver bedröfvelse åstadkommit, den hafver icke bedröfvat mig, utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.V%Ty jag skref eder till uti stor bedröfvelse och hjertans ångest, med många tårar; icke på det I skullen bedröfvas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag enkannerliga hafver till eder.hIOch detsamma hafver jag skrifvit eder, att, när jag komme till eder, jag icke skulle få sorg af dem, der jag heldre skulle få glädje af; efter jag hafver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.lQTy om jag bedröfvar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder af mig bedröfvad?h KMen jag hafver det betänkt med mig sjelf, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.| sIcke att vi äro herrar öfver eder på trones vägna; utan vi äre hjelpare till edor glädje; ty I stån i trone. ~ Jag kallar Gud till vittne på min själ, det jag icke ännu kom till Corinthum, det är skedt fördenskull att jag skonade eder.D} Och förseglat oss, och gifvit uti vår hjerta Andans pant.X| +Men Gud är den oss stadfäster, samt med eder, i Christo och hafver smort oss;c{ ATy all Guds tillsägelse äro Ja i honom, och äro Amen i honom, Gudi till äro genom oss.,z STy Guds Son Jesus Christus, som ibland eder är predikad af oss, nämliga af mig, och Silvano, och Timotheo, hafver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom.Qy Men Gud är trofast, att vårt ord till eder är icke vordet ja och nej.'x IDå jag detta så tänkte, månde jag det göra af någon lössinnighet? Eller månn min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig är ja ja; och nej är nej.w  Och genom eder fordenskap färdas till Macedonien, och ifrå Macedonien komma till eder igen, och af eder fordras till Judeen.xv kOch på den förtröstning ville jag kommit till eder tillförene, att jag måtte eder dubbelt vara till vilja;u Såsom I hafven oss endels befunnit; ty vi äro edor berömmelse, såsom ock I ären vår berömmelse, på Herrans Jesu dag.t ' Ty vi skrifve eder intet annat, än det I läsen, och tillförene veten. Mig hoppas, att I skolen ock så befinna ( oss ) allt intill ändan;Vs ' Ty vår berömmelse är detta, nämliga vårt samvets vittnesbörd, att vi uti enfaldighet och Guds renhet, icke uti köttslig vishet, utan i Guds nåd, hafve vandrat på verldene; men aldramest när eder.r   Genom edra böners hjelp för oss; på det af många personer må ske mycken tack för oss, för den gåfvo som oss gifven är.q   Hvilken oss af slik död friat hafver, och ännu dageliga friar; och hoppoms på honom, att han skall oss ännu härefter fria,2p _ Och satte oss så före, att vi skulle visserligen dö; det skedde fördenskull, att vi ingen tröst skola sätta på oss sjelfva, utan på Gud, som uppväcker de döda;Ko Ty vi vilje icke fördölja eder, käre bröder, vår bedröfvelse, som oss vederfaren är uti Asien; ty vi vore förtungade öfver måtton, och öfver magten, så att vi ock tviflade om lifvet;kn QEfter vi vete, att såsom I ären delaktige i lidandet, så varden I ock delaktige i hugsvalelsen.]m 5Men hvad vi hafve bedröfvelse eller hugsvalelse, så sker det eder till godo. Är det bedröfvelse, så sker det eder till hugsvalelse och salighet; hvilken salighet är kraftig, om I liden tåleliga, i den måtton som vi lide; är det hugsvalelse, så sker det ock eder till hugsvalelse och salighet; är ock vårt hopp stadigt för eder;}l uTy såsom Christi lidande är mycket kommet öfver oss, så kommer ock mycken hugsvalelse öfver oss genom Christum.%k ESom oss hugsvalar i all vår bedröfvelse, att vi ock hugsvala kunne dem, som i allahanda bedröfvelse äro, med den hugsvalelse, der Gud oss med hugsvalar.tj cVälsignad vare Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, barmhertighetenes Fader, och all hugsvalelses Gud;Wi )Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.'h KPaulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och brodren Timotheus, den Guds församling som är i Corintho, samt med all helgon, som äro uti hela Achajen:6geMin kärlek vare med eder alla i Christo Jesu: Amen. Den förra Epistel till de Corinthier, sänd af Philippis genom Stephanas, och Fortunatus, och Achaicus, och Timotheus.1f]Herrans Jesu Christi nåd vare med eder.Xe)Hvilken Herran Jesum Christum icke hafver kär, han vare Anathema, Maran Atha..dWJag Paulus helsar eder med mine hand.McHelsa eder alle bröderne; helser eder inbördes med en helig kyss. bEder helsa de församlingar uti Asia; helsa eder mycket i Herranom Aqvila och Priscilla, med den församling som är i deras hus.RaDe hafva ock vederqvickt min och edar anda. Så kännens nu vid sådana.`Jag fröjdar mig af Stephane tillkommelse, och Fortunati, och Achaici; ty hvad mig fattades i eder, det hafva de uppfyllt.t_aPå det I ock sådana menniskor skolen underdånige vara, och hvarjom och enom, som medverkar och arbetar.)^KJag förmanar eder, käre bröder, I kännen Stephane husfolk, att de äro förstlingen i Achaja, och att de hafva skickat sig sjelfva dem heligom till tjenst;0][All edor ting låter ske i kärlekenom.A\} Vaker, står i trone, bruker eder manliga, varer starke.p[Y Men om Apollo brodren veter, att jag ofta hafver förmanat honom, att han skulle komma till eder med bröderna; men hans vilje var ingalunda på denna tid komma: dock varder han likväl kommandes, då honom så belägligit varder.Z{ Så förakte nu ingen honom; utan fordrer honom i frid, att han må komma till mig; ty jag väntar honom med bröderna.}Ys Om Timotheus kommer, så ser till, att han är utan fara när eder; ty han verkar ock Herrans verk, såsom ock jag.UX# Ty mig är öppnad en stor och kraftig dörr; och månge motståndare äro.7WiMen jag vill blifva i Epheso intill Pingsdaga; VJag vill intet nu se eder uti min framfärd; ty jag hoppas, att jag får någon tid dväljas när eder, om Herren det tillstädjer.U-Men när eder varder jag tilläfventyrs töfvandes, eller ock öfver vintren blifvandes, att I mig förfordra mågen ehvart jag resandes varder.nTUMen jag vill komma till eder, när jag drager genom Macedonien; ty genom Macedonien skall jag draga.IS Om så behöfves, att jag ock far dit, då måga de följa mig.R%Men då jag kommen är, de som I då med edart bref dertill hafva viljen, dem vill jag sända, att de framföra edra gåfvor till Jerusalem.CQJu på den ena Sabbathen lägge hvar och en af eder när sig sjelf, och samke tillhopa hvad han åstadkommer; på det, då jag kommer, icke skola då först samlas samma undsättningar.{P qNu om den undsättning till de heliga, såsom jag i de församlingar uti Galatia befallt hafver, så görer ock I.$OA:Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.\N19Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.;Mq8Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.DL7Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger?QK6Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.|Jq5Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.&IE4Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.nHU3Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,G-2Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.jFM1Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.E{0Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.cD?/Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.`C9.Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.B}-Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.$AA,Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;@+Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.w?g*Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.>5)En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.=(Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.<'Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.e;C&Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.}:s%Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.K9$Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.g8G#Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?q7["Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.I6 !Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder..5U Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö._47Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.)3MOch hvi stå vi alltid uti fara?2Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?01YDå nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.F0Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.;/qDen ytterste fienden döden skall varda borttagen.[./Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter. - Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.x,iHvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.Z+-Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.\*1Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.g)GMen nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.m(SOm vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.D'Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.j&MÄr Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.P%Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.+$OOch vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.g#GÄr Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.]"3 Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.%!C Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?L  Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.7g Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.# Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.eCPå sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.LDerefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.  Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.=uOch att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.dAOch att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;+Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.  Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;8k(Låter all ting ärliga och skickeliga tillgå.uc'Derföre, käre bröder, lägger eder vinn om att I propheteren, och förmener icke att tala med tungomål.>w&Men är någor oförståndig, han vare oförståndig. %Der nu någor låter sig tycka att han är en Prophet, eller andelig, han besinne hvad jag skrifver eder; ty det äro Herrans bud.Y+$Eller är Guds ord utkommet ifrån eder? Eller är det allena kommet till eder?#Men vilja de något lära, så skola de fråga sina män hemma; det står icke qvinnor väl, att de tala i församlingene. "Edra qvinnor tige uti församlingarna; ty dem är icke tillstadt att tala, utan att de äro underdåniga, såsom ock lagen säger.fE!Ty Gud är icke oskickelighetenes, utan fridsens Gud, som uti alla de heligas församlingar.> w Och Propheternas andar äro Prophetomen underdånige;v eI mågen väl alle prophetera, den ene efter den andra, på det alle måge lära, och alle varda förmanade.e CMen hvar så händer, att dem, som sitter, varder något uppenbaradt, så tige den förste.H  Men Propheterna tale två eller tre; och de andre döme derom.d AÄr han icke en uttydare, så tige i församlingene; men tale vid sig sjelf, och till Gud. Hvar nu någor talar med tungomål, det göre han sjelf annar, eller på det mesta sjelf tredje, och då ymsom; och en tyde det ut.oWHuru är det då, käre bröder? När I tillsammans kommen, så hafver hvar och en af eder en Psalm; han hafver lärdom, han hafver tungomål, han hafver uppenbarelse, han hafver uttydelse; låter det allt ske till förbättring.*MOch så vorde det, som lönligit är i hans hjerta, uppenbart; och så fölle han på sitt ansigte, tillbåde Gud, och bekände, att sannerliga vore Gud i eder.  Hvar I nu alle propheteraden, och der komme någor otrogen eller olärd in, han vorde straffad af dem allom, och dömd af allom;B}Hvar nu hela församlingen tillhopakomme på en stad, och talade alla med tungomål, och der kommo någre olärde eller otrogne in, månde de icke skola säga, att I haden mist sinnet?/WSå äro nu tungomålen för ett tecken, icke dem som tro, utan dem som icke tro; men prophetien är tvärtemot, icke dem som otrogne äro, utan dem som trogne äro.7I lagen är skrifvet: Jag vill tala med andra tungor, och med andra läppar till detta folk, och de skola dock icke än så höra mig, säger Herren.zmKäre bröder, varer icke barn i förståndet, utan varer barn i ondskone; men i förståndet varer fullkomlige.!Men jag vill heldre tala i församlingene fem ord med mitt sinne, på det jag undervisa må andra, än eljest tiotusend ord med tungomål.J Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål, än I alle.\~1Du säger väl en god tacksägelse; men den andre varder deraf intet förbättrad.,}QNär du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?,|QHuru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.[{/När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.]z3 Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.~yu Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.x När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.[w/ Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.v Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret.Xu)Så ock, om en basun gifver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids?`t9Hafver sig dock så med de ting, som ljud göra ifrå sig, och dock intet lif hafva, såsom en pipa eller en harpa; då de icke gifva åtskiljeligit ljud ifrå sig, huru kan man veta, hvad pipadt eller harpadt är?]s3Men nu, käre bröder, om jag komme till eder, och talade med tungomål, hvad vore jag eder nyttig? Utan jag talar med eder, antingen med uppenbarelse, eller med förstånd, eller med prophetia, eller med läro?vreJag ville väl, att I alle tala kunden med tungomål; men mycket heldre, att I propheteraden; ty den som propheterar han är större än den som med tungomål talar; utan han det uttyder, på det församlingen får någon förbättring.{qoDen som talar med tungomål, han förbättrar sig sjelf; men den som propheterar, han förbättrar församlingen.sp_Men den som propheterar, han talar menniskomen till förbättring, och till förmanelse, och till tröst. o Ty den som talar med tungomål, han talar icke menniskom, utan Gudi; ty ingen hörer dertill, utan han talar hemligit i Andanom.cn AFarer efter kärleken; vinnlägger eder om andeliga gåfvor; dock mest, att I propheteren.bm= Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.$lA Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.+kO Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.Xj) Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.6ig Ty vi förstå endels, och prophetere endels;h! Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.^g5 Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.Yf+ Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.oeW Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;odW Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.c Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.1b[ Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.a  Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.b`= Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.^_5 Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda?i^K Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare?:]m Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål.E\ Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del. [ Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med.}Zs På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva. Y9 Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt;Xy Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest._W7 Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden.}Vs Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet;9Um Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en.@T{ Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen?`S9 Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville.jRM Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten? Q  Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom? P När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?1O] Ty lekamen är icke en lem, utan månge,N- Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.+MO Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.aL; Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.#K? Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.]J3 Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;jIM Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;DH Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.RG Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.:Fo Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.6Eg Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.#D? Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.pCY I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.NB  Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder. A  "Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.h@I !Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.y?k Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda.?>y Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde.W=' Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva.}<s Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.c;? Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken.: Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod.~9u Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer.$8A Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.7 Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse.6) Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet;Y5+ Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skämmen dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet. 4  Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken.N3 När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard.i2K Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder. 1 I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.0} Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring./) Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.l.Q Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.c-? Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;Z,- Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?h+I Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.W*' Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom. ~~t}}K||m{{K{ zyylxxVwwvpv9ulutwt@ssPrqqpp/onnrmm*llkjj~jiiMhhgggRfffe\ddccbsb as``"_^^]0\[ZYYXjXWVVUU}TTSRRCQQ6PP.OOJNNWMM LKK&JJ4IHH!G4FF E~EDKCC)BBAA2@h@??>==>< Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder;=3 Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup.I<  Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre.8;i De äro Christi tjenare (jag talar i fåvitsko), jag är fast mer; jag hafver mer arbetat; jag hafver mer hugg fått; jag hafver oftare varit fången; ofta varit i dödsnöd.g:G De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock.9# Det säger jag efter smälighet, såsom vi vore svage vordne. Hvad nu någor uppå dristar (jag talar i fåvitsko), derpå dristar jag ock.68e I fördragen, om någor gör eder till trälar, om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäfver sig öfver eder, om någor eder slår i ansigtet.I7  Ty I fördragen gerna de fåvitska, efter I ären sjelfve vise.P6 Efter nu månge berömma sig af köttet, vill också jag berömma mig.5{ Det jag nu talar, det talar jag icke såsom i Herranom, utan såsom i fåvitskhet, efter vi äre komne uti berömmelse.$4A Åter säger jag, att ingen skall tänka att jag är fåvitsk; annars tager mig ock än såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig.-3S Derföre är icke under att hans tjenare också förskapa sig, lika som de der voro rättfärdighetenes predikare; hvilkas ände skall varda efter deras gerningar,^25 Och det är ock icke under; ty ock sjelfver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel.i1K Ty sådane falske Apostlar, och bedrägelige arbetare, taga sig uppå Christi Apostlars person."0= Men det jag gör, det vill jag ock göra; på det jag skall förtaga dem tillfällen, som tillfälle söka till att berömma sig, att de äro såsom vi;J/  För hvad sak? Derföre, att jag icke älskar eder? Gud vet det..w Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke förtagen varda uti Achaje landsändar.y-k Och då jag var när eder, och mig fattades något, förtungade jag ingen; ty hvad mig fattades, uppfyllde de bröder, som komne voro af Macedonien; och i all ting höll jag mig, att jag ingom var till tunga; och vill ännu så hålla mig.c,? Andra församlingar hafver jag beröfvat, och tagit lön af dem, der jag eder med tjente.+) Eller hafver jag syndat, att jag hafver förnedrat mig, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag hafver förkunnat eder Evangelium utan lön. * Och ändock jag är enfaldig i talet, så är jag dock icke enfaldig i förståndet; dock vi äre nog kände allestäds när eder.F) Ty jag håller mig icke ringare, än de höga Apostlar äro.p(Y Ty om den, som till eder kommer, predikar eder en annan Jesum, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått hafven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat hafven, så liden I dem med rätto.,'Q Men jag fruktar att tilläfventyrs icke sker, att såsom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så varda ock edor sinne förvänd ifrån enfaldigheten i Christo.~&u Ty jag nitälskar eder i Guds nit; ty jag hafver fäst eder enom man, på det jag skulle fly Christo en ren jungfru.`% ; Jag ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko; dock I liden mig väl.W$' Ty den som lofvar sig sjelf, han är icke bepröfvad; utan den Herren lofvar.<#s Men den sig berömmer, han berömme sig i Herranom.}"s Och predika ock dom Evangelium, som bo utom eder, och icke berömma oss af det genom främmande reglo tillredt är.5!c Icke berömmandes oss öfver måtton af annars mans arbete; förhoppandes att ske skall, då edor tro begynner växa uti eder, att vi efter våra reglo vilje vidare komma; 7 Ty vi försträckom oss icke öfver måtton, lika som vi icke hint hade intill eder; ty vi äre ju ock komne allt intill eder, med Christi Evangelio;&E Men vi berömme oss icke öfver måtton, utan allena efter reglones mått, med hvilko Gud hafver oss afmätit ett mått till att hinna ock allt intill eder.2] Ty vi töre icke sätta eller räkna oss ibland dem, som sig sjelfva prisa; men efter de mäta sig vid sig sjelfva, och hålla allena af sig sjelfva, förstå de intet. Den sådana är, han tänke, att sådana som vi äre med orden i brefven frånvarande, så äre vi ock väl med gerningen närvarande.q[ Ty brefven, säga de, äro svår och stark; men lekamliga närvarelsen är svag, och orden föraktelig.lQ Men detta säger jag, på det I icke skolen tänka, att jag hade velat förskräcka eder med bref./W Och om jag ock något mer berömde mig om våra magt, hvilka Herren oss gifvit hafver, eder till förbättring, och icke till förderf, ville jag ändå icke blygas.F Dömen I efter ansigtet? Om någor förlåter sig derpå, att han hörer Christo till, han tänke det ock med sig sjelf, att, såsom han hörer Christo till, så höre ock vi Christo till.V% Och äro redebogne att hämnas alla olydno, när edor lydnad fullbordad är.' Med hvilko vi kullslå de anslag, och all höghet som sig upphäfver emot Guds kunskap; och tillfångatage allt förnuft under Christi lydno;^5 Ty vår krigsvapen äro icke köttslig, utan mägtig för Gud, att nederslå fäste;O Ty ändock vi vandre i köttet, likväl stride vi icke efter köttet.E Men jag beder eder, att jag icke skall nödgas närvarandes handla dristeliga, och bruka den djerfhet som man mig tillägger, emot några, som oss räkna såsom vi vandrade efter köttet.& G Men jag Paulus förmanar eder, genom Christi saktmodighet och mildhet; jag som ringa är, när jag är när eder; men frånvarandes är jag dristig vid eder.8k Men Gudi vare tack för sina osägeliga gåfvo. Och desslikes i deras böner för eder; hvilka ock längta efter eder, för den öfversvinnande Guds nåd som är i eder. Och prisa Gud för edor underdåniga bekännelse i Christi Evangelio, och för edra enfaldiga meddelan med dem och allom;2] Ty denna undsättning icke allenast uppfyller den brist, som helgonen hafva; utan jemväl öfverflödar dertill, att månge tacka Gudi, de som denna hjelp väl täckes;gG Att I rike blifven i all ting, uti all enfaldighet, hvilken i oss verkar, att Gudi sker tack.6 e Men den som räcker sädesmannenom det han sår, han skall ock räcka eder brödet till att äta, och skall föröka edra säd, och låta växa edra rättfärdighets frukt;t a Såsom skrifvet är: Han hafver utstrött, och gifvit de fattiga; hans rättfärdighet blifver i evig tid. 3 Gud är mägtig så lagat, att allahanda nåd rikeliga blifver i eder; att I uti all ting alltid nog hafven, nog mägtige till alla goda gerningar;l Q Hvar och en som han sjelf vill; icke med olust, eller af tvång; ty en gladan gifvare älskar Gud. 7 Men det säger jag: Den som sparliga sår, han skall ock sparliga uppskära; och den som sår i välsignelse, han skall ock uppskära i välsignelse.hI Syntes mig ock af nöden vara att förmana bröderna, att de först foro till eder, och tillredde den undsättning, som tillförene utlofvad var; att hon ligger redo, såsom en god undsättning och icke som någor karghet.#? På det, om de af Macedonien med mig komma, och finna eder icke redo, att vi (jag vill icke säga I) icke då skolen få en blygd af sådana berömmelse.7g Dock hafver jag sändt dessa bröder, derföre att vår berömmelse om eder icke skall fåfäng vara uti detta ärende; och att I ären redo, såsom jag hafver sagt om eder;*M Ty jag vet edar godvilja, af hvilken jag berömmer mig ibland dem i Macedonien, att Achajen var redo för ett år sedan; och edart efterdöme uppväckte många.[ 1 Om den undsättning, som sker helgonen, är icke behof att jag skrifver eder till.Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, på dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna.6eEhvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära.5cOch hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder;jMOch ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom.taOch förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder;Q~Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris;e}CMen vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar.|Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder.W{'Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.zSåsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet. yAtt edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna ( dyra ) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall;rx] Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till:~wu Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver.v Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen.u Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja.-tS Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda. sIcke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om han sannskyldig är.ErMen såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären.qAtt vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder.tpaOch icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja; oBedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen.]n3Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag:5mcTy deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet.{l qJag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien.GkJag fröjdar mig, att jag allt godt må förse mig till eder.#j?Och hans hjerta är öfvermåtton väl till sinnes om eder, då han tänker på allas edra lydno, huruledes I undfingen honom med räddhåga och bäfvan.8iiHvad jag hafver berömt mig om eder för honom, det blyges mig intet; utan såsom vi all ting i sanningen hafve eder sagt, så är ock vår berömmelse för Tito sann vorden.=hs Derföre hafve vi nu fått hugsvalelse, deraf att I hugsvalade ären; dock än mycket mer hafve vi gladt oss för Titi fröjds skull; ty hans ande vardt vederqvickt af allom eder.gw Derföre, ändock jag skref eder till, så är det likväl icke skedt för hans skull, som skadan gjort hade; icke heller för hans skull, som skadan skedd var; utan fördenskull, att vår nit till eder skulle uppenbar varda när eder för Gudi.rf] Si, detsamma, att I bedröfvade vorden efter Guds sinne, hvilken omsorg det hafver gjort i eder; ja sannerliga, ursäkt, misshag, räddhåga, åstundan, nit, hämnd; ty I hafven bevisat i all stycken, att I rene ären uti den saken.e7 Ty den sorg, som är efter Guds sinne, hon kommer åstad bättring till salighet, den man icke ångrar; men verldenes sorg, hon kommer åstad döden.`d9 Så fröjdar jag mig nu icke deraf, att I vorden bedröfvade, utan att I vorden bedröfvade till bättring; ty I ären bedröfvade vordne efter Guds sinne, så att I ingen skada lidit hafven af oss i någor måtto.@cyTy det jag bedröfvade eder med mitt bref, det ångrar mig intet; och om det än ångrade mig, dock, medan jag ser att samma bref hafver tilläfventyrs en tid långt bedröfvat eder;Yb+Dock icke allenast genom hans tillkommelse, utan jemväl genom den hugsvalelse han fått hade af eder; och förkunnade oss edra åstundan, edar gråt, edart nit om mig, så att jag blef ända yttermera glad.faEMen Gud, som hugsvalar dem som förtryckte äro, han hugsvalade oss genom Titi tillkommelse;`3Ty när vi kommom uti Macedonien, då hade vårt kött ingen ro, utan allestädes vorom vi uti bedröfvelse; utvärtes strid, invärtes räddhåge.*_MJag hafver mycken tröst till eder; jag berömmer mig mycket af eder; jag är uppfylld med hugsvalelse; jag är uti osägeliga glädje, i all vår bedröfvelse.^!Sådana säger jag icke till att fördöma eder; ty jag sade eder tillförene, att I ären i vår hjerta, till att dö och lefva med eder.c]?Fatter oss; vi hafve ingom gjort skada, vi hafve ingen bedragit, vi hafve ingen besvikit.\ 9Efter vi nu hafve sådana löfte, mine käreste, så görom oss rena af all köttsens och andans besmittelse fullbordande helgelsen i Guds räddhåga.f[EOch vara edar Fader, och I skolen vara mine söner och döttrar, säger allsvåldige Herren.ZDerföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem, säger Herren, och kommer intet vid det orent är; och så skall jag undfå eder;VY%Eller huru kommer Guds tempel öfverens med afgudar? Ty I ären lefvandes Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo uti dem, och vandra uti dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.hXIEller huru förlika sig Christus och Belial? Eller hvad del hafver den trogne med dem otrogna?.WUDrager icke uti främmande ok med de otrogna; ty hvad hafver rättfärdigheten beställa med orättfärdighetene? Eller hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret?pVY Jag talar med eder såsom med min barn, att I ock så ställen eder emot mig; och varer ock så glade.oUW För våra skull behöfven I icke ängslas; men att I ängslens, det gören I af en hjertelig mening.XT) O I Corinthier, vår mun hafver öppnat sig till eder; vårt hjerta är gladt.S# Såsom bedröfvade, och dock alltid glade; såsom fattige, och dock många rika görande; såsom intet hafvande, och dock all ting ägande.wRg Såsom okände, och dock kände; såsom de der dö, och si, vi lefvom; såsom näpste, och dock icke dräpne;kQOGenom äro och smälek, genom ondt rykte och godt rykte; såsom bedragare, och dock sannfärdige;sP_I sanningenes ord, i Guds kraft, genom rättfärdighetenes vapen till högra sidon, och till den venstra;jOMI renlefnad, i förstånd, i långmodighet, i mildhet, i den Helga Anda, i en oskrymtad kärlek;BNI slag, i fängelse, i uppror, i arbete, i vako, i fasto;yMkUtan låter oss i all ting bevisa oss såsom Guds tjenare; i stort tålamod, i bedröfvelse, i nöd, i ångest;jLMLåter oss ingom i någor måtto förargelse gifva, på det vårt ämbete må ostraffadt blifva;/KWTy han säger: Jag hafver bönhört dig i behagelig tid, och jag hafver hulpit dig på salighetenes dag: Si, nu är den behageliga tiden; si, nu är salighetens dag.\J 3Ja, vi såsom medhjelpare förmane eder, att I icke undfången Guds nåd fåfängt.ITy den der af ingen synd visste, honom hafver han för oss gjort till synd; på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom honom.HSå äre vi nu sändningabåd i Christi stad; ty Gud förmanar genom oss. Så bedje vi nu i Christi stad: Låter försona eder med Gud.&GETy Gud var i Christo, och försonade verldena med sig sjelfvom, och förebrådde dem intet deras synder, och hafver beskickat ibland oss försoningenes ord.F)Men alltsamman är af Gudi, den oss med sig sjelf försonat hafver genom Jesum Christum, och gifvit oss ämbetet att predika samma försoning.}EsHvar nu någor är i Christo, så är han ett nytt kreatur; det gamla är förgånget; si, all ting äro ny vorden.D)Så känne vi nu ingen ifrå denna tid efter köttet; och om vi än hafve känt Christum efter köttet, så känne vi honom dock nu intet mer.C-Och han är fördenskull död för alla, att de, som lefva, skola icke nu lefva sig sjelfvom, utan honom, som för dem död och uppstånden är.xBiTy Christi kärlek tvingar oss så, efter vi det hålle, att om en är död för alla, så äro de alle döde;pAY Ty äre vi för stränge, så äre vi det Gudi; eller äre vi måttelige, så äre vi eder måttelige.J@  Vi prise oss icke åter för eder; men vi gifve eder tillfälle till att berömma eder af oss; på det I något hafva skolen emot dem, som sig efter anseendet, och icke efter hjertat berömma.(?I Efter vi nu vete, att Herren är fruktandes, fare vi sakta med menniskorna; men Gudi äre vi uppenbare; jag hoppas, att vi ock äre uppenbare uti edor samvet.0>Y Ty vi måste alle uppenbarade varda för Christi domstol; på det hvar och en skall få, efter som han handlat hafver, medan han lefde, ehvad det är godt eller ondt.o=W Derföre, hvad vi äre hemma, eller ute vandrande, vinnlägge vi oss ock, att vi måge honom täckas.y<kMen vi hafve tröst, och hafve mycket mer lust till att ute vandra ifrå lekamen, och hemma vara när Herranom.3;aTy vi vandrom i trone, och se honom intet.:%Så äre vi fördenskull vid goda tröst alltid, och vete att, så länge vi hafve hemman uti lekamen, så äre vi icke hemma när Herranom.V9%Men den oss dertill bereder, är Gud, den oss Andan till pant gifvit hafver.H8 Ty medan vi äre uti denna hyddone, sucke vi, och äre betungade; efter vi vilje icke afklädde, utan heldre öfverklädde varda, på det att det dödeliga måtte uppsvolget varda af lifvet.37aDock om vi klädde, och icke nakne finnes. 6Och öfver detsamma sucke vi ock efter vårt hemman som af himmelen är; och oss längtar, att vi dermed måge öfverklädde varda;75 iMen vi vete, att om denna hyddones vårt jordiska hus nederslaget varder, så hafve vi ena byggning af Gudi byggd; ett hus, icke med händer gjordt, det evigt är i himmelen.4Vi som icke se efter de ting, som synas, utan de som icke synas; ty de ting, som synas, äro timmelig; men de, som icke synas, äro evig.3wTy vår bedröfvelse, den dock timmelig och lätt är, föder i oss en evig och öfver alla måtto vigtig härlighet;2Derföre förtröttes vi intet; utan ändock vår utvärtes menniska förgås, så varder dock den invärtes förnyad dag ifrå dag. 1 Ty det sker allt för edra skull; på det den öfverflödiga välgerning, der månge tacka, skall rikeliga komma Gudi till pris.0{Vetandes, att den som hafver uppväckt Herran Jesum, han skall ock uppväcka oss genom Jesum, och ställa oss med eder./ Efter vi hafve den samma trones anda, som skrifvet är: Jag tror, derföre talar jag; så tro vi ock, derföre tale vi ock;<.s Så är nu döden mägtig i oss; men lifvet i eder.-/ Ty vi, som lefve, vardom alltid öfvergifne i döden för Jesu skull; på det att ock Jesu lif skall uppenbaradt varda på vårt dödeliga kött.~,u Vi omföre alltid Herrans Jesu död på vår lekamen; på det att ock Jesu lif må på vår lekamen uppenbart varda.m+S Vi lide förföljelse, men vi varde icke öfvergifne; vi blifve undertryckte, men vi förgås icke.i*KVi varda allestäds trängde, men vi ängsles intet; vi bekymres, men vi gifve oss icke öfver.s)_Men vi hafve dessa håfvor uti lerkar, på det att den stora kraften skall vara af Gudi, och icke af oss.-(STy Gud är den som böd ljuset utu mörkret lysa; och lyste uti vår hjerta, att igenom oss måtte upplysning ske af Guds klarhets kunskap, i Jesu Christi ansigte.w'gTy vi predike icke oss sjelfva, utan Jesum Christum, att han är Herren; men vi edre tjenare för Jesu skull.#&?I hvilkom denna verldenes gud hafver förblindat de otrognas sinnen, att dem icke skall lysa Evangelii ljus af Christi klarhet, hvilken Guds beläte är.e%CÄr nu vårt Evangelium förtäckt, så är det förtäckt för dem, som förtappade varda; R{~}}r||9{zz[y xkww~vvBuu ttXsscsrYrq+ppGonnQmll*kek&jj iihhh'gg=ff2eeleddcbbb[aa``;___^^ ]]K\\A[[]ZZ_YYHXXSWWqVVV UU|UJTT!SS%RRMQQ^QPP^OO=NNNMMM'LLfKKKAJJ)II1HH?GFFF EE6DDcCC"BBDAAw@@A??R>>==1<<;; :p999I877g66c55o5.43322100~00//V...B--u-,{++s**)})((''b&&f%%q$$|##|#/"""?!!\ tn}>}KR#}=.B`c r k  z { Kr#n)=R` 90 Ikläder eder allt Guds harnesk, på det I mågen stå emot djefvulens listiga anlopp.[ /0 På det sista, käre bröder, varer starke i Herranom, och i hans starkhets magt.)K0 Och I herrar, görer ock detsamma emot dem, och öfvergifver trug; vetande, att ock edar Herre är i himmelen, och för honom är intet anseende till personen.ve0Vetande, att hvad godt hvar och en gör, det skall han igenfå af Herranom, ehvad han är tjenare eller fri.Y+0Med välviljoghet låter eder tycka, att I tjenen Herranom, och icke menniskom;  0Icke tjenande allena för ögonen, såsom menniskom till vilja; utan såsom Christi tjenare, görande det Gud vill utaf hjertat.}0I tjenare, varer hörige edrom lekamligom herrom med räddhåga och bäfvan, i edor hjertas enfaldighet, såsom Christo;fE0I fäder, reter icke edor barn till vrede; utan uppföder dem i tukt och Herrans förmaning.P0På det dig skall väl gå, och du må blifva långlifvad på jordene.\10Hedra din fader och moder; hvilket är det första bud, som löfte med sig hafver:Q 0I barn, varer hörige edra föräldrar i Herranom; ty det är rättvist.r]0!Dock ock I, hvar i sin stad, älske sina hustru, såsom sig sjelf; men hustrun hafve mannen i vördning.O~0 Denna hemlighet är stor; men jag talar om Christo och församlingen.}{0Fördenskull skall menniskan öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sin hustru, och af tvåm varder ett kött.P|0Ty vi äre ledamöter af hans kropp, af hans kött, och af hans benom.{y0Ty ingen hafver någon tid hatat sitt eget kött; utan heldre föder och fordrar det, såsom ock Herren församlingen;zy0Så skola ock männerne älska sina hustrur, såsom sina egna kroppar. Den sina hustru älskar, han älskar sig sjelf.>yu0På det han skulle beställa sig sjelf ena församling, den härlig är, den ingen fläck eller skrynko hafver, eller annat sådant; utan att hon skulle vara helig och ostraffelig.cx?0På det han henne helga skulle, och hafver gjort henne rena i vattnsens bad, genom ordet;}ws0I män, älsker edra hustrur, såsom ock Christus älskade församlingen, och hafver utgifvit sig sjelf för henne;|vq0Såsom nu församlingen är underdånig Christo, så skola ock hustrurna uti all ting vara sina män underdåniga.{uo0Ty mannen är hustruns hufvud; såsom ock Christus är församlingenes hufvud; och han är ock sins kropps helsa.@t{0Hustrurna vare sina män underdåniga, såsom Herranom.Bs0Ymsom underdånige, den ene dem andra, i Guds räddhåga.cr?0Alltid tacksägandes Gudi och Fadrenom för hvar man, uti vårs Herras Jesu Christi Namn;qy0Talande emellan eder i psalmer, och lofsånger, och andeliga visor; sjungandes och spelandes Herranom uti edor hjerta;~pu0Och dricker eder icke druckna af vin, af hvilko ett oskickeligit väsende kommer; utan uppfyllens af den Helga Anda;Yo+0Derföre, varer icke oförståndige, utan förståndige hvad Herrans vilje är.8nk0Och skicker eder efter tiden; ty tiden är ond.Tm!0Så ser nu till, huru I vandren visliga; icke som de ovise, utan som vise.zlm0Derföre säger han: Vaka upp, du som sofver, och statt upp ifrå de döda, så varder Christus dig upplysandes.{ko0 Men allt detta varder uppenbart, när det af ljuset straffadt varder; ty allt det uppenbart varder, det är ljus.Gj0 Ty hvad hemliga af dem sker, det är ock skamligit att säga.`i90 Och hafver ingen delaktighet med de onyttiga mörksens verk; utan straffer dem heldre./hY0 Och pröfver hvad Herranom täckt är.Og0 Ty Andans frukt är uti all godhet, och rättfärdighet, och sanning.af;0Ty I voren fordom mörker, men nu ären I ljus i Herranom; vandrar såsom ljusens barn.0e[0Derföre varer icke deras stallbröder.udc0Låter eder ingen förföra med fåfäng ord; ty för sådana plägar Guds vrede komma öfver otrones barn.c0Ty I skolen veta, att ingen bolare, eller oren, eller giriger, hvilken är en afgudadyrkare, hafver arfvedel uti Christi och Guds rike.`b90Och slem ord, eller gäckeri, eller skämt som icke höfves; utan heldre tacksägelse.uac0Boleri och all slemhet, eller girighet låter ibland eder icke ens nämnda varda, såsom helgon tillhörer;`/0Och vandrer i kärlekenom, såsom ock Christus hafver älskat oss, och utgifvit sig sjelf för oss till gåfvo och offer, Gudi till en söt lukt.@_ }0Så varer nu Guds efterföljare, såsom älskelige barn.^/0 Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.t]a0All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.c\?0Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.![;0Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.)ZK0Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.(YK0Gifver ock icke lastarenom rum.QX0Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.{Wo0Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.vVe0Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet..UW0Och förnyer eder i edar sinnes anda; T0Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;pSY0Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu..RW0Men I hafven icke så lärt Christum;Q0Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.$PA0Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;O0Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;N0Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.qM[0Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;NL0På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.K/0 Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;uJc0 Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:I 0 Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;pHY0 Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.pGY0 Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?F0Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.SE0Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.ID 0Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.BC0En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;YB+0En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;IA 0Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;k@O0Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom; ? 0Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;p>Y0Honom vare ära i församlingen, genom Christum Jesum, i allan tid, ifrån evighet till evighet. Amen.}=s0Men honom, som rikeliga förmår göra, öfver allt det vi bedjom, eller tänkom, efter den kraft som verkar i oss;<0Och dermed känna Christi kärlek, den all kunskap öfvergår; på det I mågen uppfyllde varda med allahanda Guds fullhet.g;G0Att I mågen begripa med all helgon, hvad bredden, och längden, och djupet, och höjden är;e:C0Att Christus må bo genom trona i edor hjerta, stadeliga rotade och grundade i kärlekenom;90Att han ville gifva eder kraft, efter sine härlighets rikedomar, att I starke varden genom hans Anda, till den invärtes menniskan;[8/0Den der rätte Fadren är öfver allt det Fader heter i himmelen och på jordene;P70Fördenskull böjer jag min knä till vårs Herras Jesu Christi Fader;6 0 Derföre beder jag, att I icke uppgifvens för mina bedröfvelsers skull, som jag lider för eder, hvilka äro eder till pris.h5I0 Genom hvilken vi hafve dristighet och tillgång med all förtröstning, genom trona på honom.k4O0 Efter den försyn af verldenes begynnelse, hvilka han bevist hafver i Christo Jesu, vårom Herra;3}0 På det nu skulle kunnigt varda Förstadömen och Herradömen i himmelen, på församlingene, Guds margfaldeliga vishet;D20 Och i ljuset frambära för hvar man, hurudana delaktighet är i den hemlighet, som härtilldags i verldene hafver fördold varit i Gudi, den all ting skapat hafver genom Jesum Christum;!1;0Mig, som är den aldraringaste ibland all helgon, är denna nåd gifven, att jag skall ibland Hedningarna förkunna de obegrundeliga Christi rikedomar;y0k0Hvilkets tjenare jag vorden är, efter den gåfvo af Guds nåd, som mig gifven är, efter hans krafts verkning./0Nämliga att Hedningarna skola vara medarfvingar, och samma lekamens och hans löftes delaktige i Christo, genom Evangelium;.'0Hvilket icke kunnigt gjordt är i förtiden menniskors barnom, såsom det nu uppenbaradt är hans heliga Apostlar och Propheter, genom Andan;Z--0Af hvilko, om I det läsen, I mågen märka mitt förstånd i Christi hemlighet;n,U0Att denna hemlighet är mig genom uppenbarelse förkunnad, såsom jag tillförene med få ord skref;W+'0Om I eljest hört hafven om Guds nåds ämbete, som mig gifvet är till eder;W* )0För denna saks skull är jag Paulus Christi Jesu fånge för eder, Hedningar;T)!0På hvilken ock I med uppbyggde varden, Gudi till ett hemman, genom Andan.](30På hvilken hela byggningen tillhopafogad växer till ett heligt tempel i Herranom.j'M0Uppbyggde på Apostlarnas och Propheternas grund, der Jesus Christus öfverste hörnestenen är;h&I0Så ären I icke nu mera gäster och främmande; utan helgamanna medborgare, och Guds husfolk;J% 0Ty genom honom hafve vi både tillgång uti en Anda till Fadren.x$i0Och är kommen, och hafver igenom Evangelium bådat eder frid, I som fjerran voren; så ock dem som när voro.#0Och att han skulle försona dem båda med Gudi uti en kropp, genom korset; och hafver dödat ovänskapen genom sig sjelf;"{0Nämliga lagen, som i budordom stod; på det han skulle af tvåm skapa ena nya mennisko i sig sjelfvom, och frid göra.!)0Ty han är vår frid, den af bådom hafver gjort ett; och hafver nederbrutit medelbalken, i det att han igenom sitt kött borttog ovänskapen;q [0 Men nu, I som i Christo Jesu ären, och fordom fjerran voren, ären nu när vordne, genom Christi blod.6e0 Att I på den tid voren utan Christo, främmande och utan Israels borgareskap, och främmande ifrå löftsens Testament, intet hopp hafvande, och voren utan Gud i verldene.8i0 Derföre, tänker derpå, att I som fordom efter köttet hafven varit Hedningar, och vorden kallade förhud af dem som kallas omskärelse efter köttet, den med handene sker;'0 Ty vi äre hans verk, skapade i Christo Jesu till goda gerningar, till hvilka Gud oss tillförene beredt hafver, att vi uti dem vandra skole.=u0 Icke af gerningar, på det ingen skall berömma sig.a;0Ty af nådene ären I frälste, genom trona; och det icke af eder, Guds gåfva är det;  0På det han i tillkommande tid bevisa skulle sine nåds öfversvinneliga rikedom, genom sina mildhet öfver oss, i Christo Jesu.xi0Och hafver samt med honom uppväckt oss, och samt med honom satt oss i det himmelska väsendet i Christo Jesu;0Den tid vi ännu döde vorom i synderna, hafver han oss samt med Christo gjort lefvande (genom nådena ären I frälste);q[0Men Gud, som är rik i barmhertigheten, för sina stora kärleks skull, der han oss med älskat hafver;;o0Ibland hvilka vi ock alle fordom vandrat hafve, uti vårt kötts begärelser, och gjordom hvad köttet och sinnet lyste; och vorom af naturen vredsens barn, såsom ock de andre.(I0Der I uti fordom vandraden, efter denna verldenes lopp, efter den Förstan, som magt hafver i vädret, nämliga efter den andan, som nu verkar i otrones barn;N 0Och eder också, då I döde voren genom öfverträdelser och synder;R 0Hvilken är hans kropp, och hans uppfyllelse, som allt i allom uppfyller.{ q0Och hafver all ting lagt under hans fötter, och hafver satt honom församlingene till ett hufvud öfver all ting; '0Öfver all Förstadöme, välde, magt, Herradöme, och allt det som nämnas kan, icke allenast i denna verldene, utan ock i den tillkommande; y0Hvilka han verkade i Christo, då han uppväckte honom ifrå de döda, och satte honom på sin högra hand i himmelen;o Y0Och huru öfversvinneliga stor hans kraft är till oss, som trom efter hans mägtiga starkhets verkan; 70Och upplysa edars förstånds ögon; att I förstå kunnen, hvad hopp han hafver kallat eder uti, och huru rik hans arfs härlighet är uti helgonen;   0Att vårs Herras Jesu Christi Gud, härlighetenes Fader, ville gifva eder visdomsens och uppenbarelsens Anda, till sin kunskap,b  ?0Vänder jag icke åter att tacka Gud för eder, alltid tänkandes på eder i mina böner;  }0Derföre ock jag, efter jag hört hafver af den tro, som i eder är till Herran Jesum, och edar kärlek till all helgon;z  o0Hvilken vårt arfs pant är, till vår förlossning, att vi skulle varda hans egendom, hans härlighet till pris.2  _0 Genom hvilken ock I hört hafven sanningenes ord, som är edor salighets Evangelium; uti hvilkom I ock, sedan I trodden, ären beseglade vordne med löftsens Helga Anda;_ 90 Att vi skole vara hans härlighet till lof, vi som tillförene hoppadoms på Christum;  0 Genom hvilken vi ock komne äre till arfvedelen, beskärde efter hans uppsåt, som all ting verkar efter sin egen viljas råd;2 _0 Att det skulle predikadt varda, då tiden fullkomnad var; på det allting skulle sammanfattad varda i Christo, både det i himmelen och på jordene är, genom den samma;{ q0 Och hafver oss låtit få veta sins viljas hemlighet, efter sitt goda behag, och hafver det framhaft igenom honom;W )0Af hvilka han oss rundeliga delaktiga gjort hafver uti all visdom och klokhet;n W0I hvilkom vi hafvom förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedomar;m U0Sina härliga nåd till lof, genom hvilka han hafver oss täcka gjort uti honom, som kärkommen är;i M0Och hafver tagit oss sig sjelfvom till barn, genom Jesum Christum, efter sins viljas goda behag; +0Såsom han oss utvalt hafver i honom, förr än verldenes grund lagder var, att vi skole vara helige och ostraffelige för honom uti kärleken; 90Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, den oss välsignat hafver med all andelig välsignelse, i de himmelska ting, genom Christum;W~ )0Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.t} e0Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, dem heligom som uti Epheso äro, och trognom i Jesu Christo.q|[&Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med edrom anda, käre bröder. Amen. Till de Galater, sänd af Rom.]{3&Ingen göre mig mer bekymmer; ty jag drager på min kropp vårs Herras Jesu tecken.sz_&Och alle de som efter denna reglo vandra, öfver dem vare frid och barmhertighet, och öfver Guds Israel.dyA&Ty i Christo Jesu gäller intet, hvarken omskärelse eller förhud, utan ett nytt kreatur.&xE&Men bort det, att jag af någon ting skulle berömma mig, utan af vårs Herras Jesu Christi kors; genom hvilken verlden är mig korsfäst, och jag verldene.$wA& Ty ock de samma, som låta omskära sig, hålla intet lagen; utan de vilja att I skolen låta omskära eder, på det de måga berömma sig af edart kött.v1& De som vilja täckas efter köttet, de nödga eder till omskärelsen, allenast fördenskull, att de icke skola förföljde varda med Christi kors.Mu& Ser huru stort bref jag eder tillskrifvit hafver med min egen hand.~tu& Medan vi nu tid hafve, låt oss göra godt emot hvar man; men aldramest emot dem, som våre medbröder äro i trone.rs]& Och när vi göre godt, låt oss icke ledas vid; ty vi skole ock i sinom tid uppskära utan återvändo."r=&Den som sår i sitt kött, han skall af köttet uppskära förgängelighet; men den som sår i Andanom, han skall uppskära af Andanom evinnerligit lif.mqS&Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig; ty hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära.bp=&Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar.0o[&Ty hvar och en skall draga sina bördo.n&Men hvar och en bepröfve sin egen gerning, och så skall han allenast uti sig sjelf hafva berömmelse, och icke uti androm.jmM&Derföre, om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig sjelf.Ol&Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.8k k&Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder.ejC&Låter oss icke begära fåfänglig pris, till att förtörna och hata hvarannan inbördes.Hi &Om vi nu lefve i Andanom, så låter oss ock vandra i Andanom.`h9&Men de, som Christo tillhöra, korsfästa sitt kött, samt med lustar och begärelser.eu&Afund, mord, dryckenskap, fråsseri, och sådant mer; der jag eder tillförene af sagt hafver, och säger ännu tillförene, att de, som sådana göra, skola icke ärfva Guds rike.Td!&Afguderi, trolldom, ovänskap, kif, nit, vrede, trätor, tvedrägt, parti;`c9&Men köttsens gerningar äro uppenbara, som är hor, boleri, orenlighet, lösaktighet;@b{&Om I regerens af Andanom, så ären I icke under lagen.a&Ty köttet hafver begärelse emot Andan, och Andan emot köttet; de samma äro emot hvartannat, så att I icke gören hvad I viljen.X`)&Men jag säger: Vandrer i Andanom, så fullkomnen I icke köttsens begärelse.q_[&Men om I med hvarannan bitens och frätens, så ser till att I icke ymsom af hvarannan uppätne varden._^7&Ty all lagen varder fullbordad uti ett ord; det är: Älska din nästa som dig sjelf.2]]& Men, käre bröder, I ären kallade till frihet; allenast ser till, att I icke låten frihetena gifva köttet tillfälle, utan genom kärleken tjener den ene dem andra.A\}& Gåfve Gud, att de ock afskorne vordo, som eder bekymra.[& Om jag ännu, käre bröder, predikar omskärelsen, hvi lider jag ännu förföljelse? Så vore korsens förargelse om intet vorden.Z& Jag förser mig till eder i Herranom, att I tagen eder icke annat sinne; men den eder förvillar, han skall draga sin dom, eho han är..YW& Litet af surdeg försyrer hela degen.JX &Sådana tillskyndelse är icke af honom, som eder kallat hafver.RW&I lupen väl; ho hafver hindrat eder, att I icke skullen tro sanningene?yVk&Ty i Christo Jesu är intet bevändt, hvarken omskärelse eller förhud; utan tron, som verkar genom kärleken.[U/&Men vi vänte uti Andanom, genom trona, den rättfärdighet som man hoppas skall.qT[&I hafven mist Christum, I som genom lagen viljen rättfärdige varda; och I ären fallne ifrå nådene.zSm&Men jag betygar åter hvarjom och enom, som sig låter omskära, att han är pligtig till att hålla hela lagen.`R9&Si, jag Paulus säger eder: Om I låten eder omskära, är eder Christus intet nyttig.Q %&Så blifver nu ståndande uti den frihet, med hvilko Christus oss friat hafver; och låter eder icke på nytt fångas under träldomsens ok.WP'&Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.O&Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.|Nq&Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.@M{&Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.5Lc&Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.ZK-&Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.J{&Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.I&Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;{Ho&Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.jGM&Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.OF&Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?~Eu&Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.qD[&Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.yCk&Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.iBK&De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.JA &Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?@&Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.6?e&Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.Y>+& I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.y=k& Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.]<3& Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.?;y& I hållen dagar och månader, högtider och årstider.8:i& Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?X9)&Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.p8Y&Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.w7g&Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.a6;&På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.e5C&Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;Y4+&Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.h3I&Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.2 /&Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;X1)&Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet. 0 &Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu.X/)&Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum.D.&Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum.O-&Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren;s,_&Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone.r+]&Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle.y*k&Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro.)+&Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen;;(q&Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.@'y&Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand.&&Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt.c%?&Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter.%$C&Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus.(#I&Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill. "&På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.4!a& Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd;X )& Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf.& Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af ( sine ) tro.T!& Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör.Q& Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham.4a&Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda.M&Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn.\1&Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet;&Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?O&Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är.^5&Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet?{o&Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?1 ]&O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är.r]&Jag bortkastar icke Guds nåd; ty om rättfärdigheten kommer af lagen, så är Christus fåfängt död.A{&Men jag lefver, dock icke nu jag, utan Christus lefver i mig; ty det jag nu lefver i köttet, det lefver jag i Guds Sons tro, den mig älskat hafver, och gifvit sig sjelf ut för mig.nU&Men jag är genom lag död ifrå lagen, på det jag skall lefva Gudi; jag är korsfäst med Christo;wg&Ty om jag bygger det samma upp igen, som jag nederslagit hade, så gör jag mig sjelf till en öfverträdare.-&Men skulle vi, som söke varda rättfärdige genom Christum, ock ännu sjelfve finnas vara syndare, så vore Christus en syndatjenare. Bort det.L&Likväl, efter vi vete, att menniskan icke varder rättfärdig genom lagsens gerningar, utan genom trona på Jesum Christum, så tro vi ock på Christum Jesum, att vi skole rättfärdige varda genom trona på Christum, och icke af lagsens gerningar; derföre att intet kött varder rättfärdigadt genom lagsens gerningar.L&Ändock vi af naturen äre Judar, och icke syndare af Hedningomen; &Men då jag såg, att de icke rätteliga vandrade efter Evangelii sanning, sade jag till Petrum uppenbarliga för allom: Medan du, som äst en Jude, lefver som en Hedning, och icke som en Jude, hvarföre tvingar du då Hedningarna till att lefva efter Judasättet?s _& Och de andre Judar skrymtade ock med honom, så att Barnabas vardt ock bedragen till att skrymta med dem.; o& Ty förr än någre voro komne ifrå Jacobo, åt han med Hedningarna; men då de kommo, unddrog han sig, och skiljde sig ifrå dem; ty han fruktade dem som voro af omskärelsen.u c& Men då Petrus kom till Antiochien, stod jag honom uppenbarliga emot; ty klagomål var kommen öfver honom.j M& Allenast, att vi skulle tänka på de fattiga; hvilket jag också hafver vinnlagt mig att göra.{& Och förnummo den nåd, som mig gifven var, räckte Jacobus och Cephas, och Johannes, hvilke såsom pelare räknade voro, mig och Barnabe handena, och förenade sig med oss, så att vi skulle predika ibland Hedningarna, och de ibland omskärelsen;&(Ty den som med Petro var kraftig till Apostla-ämbetet ibland omskärelsen, den hafver ock med mig kraftig varit ibland Hedningarna;)y&Utan heldre tvärtemot; då de sågo, att mig betrodt var Evangelium till förhuden, lika som Petro till omskärelsen; 8~~+}}b} |{{zzYyykxxxGwwvv uu>ttNsscrrsqqppmowo6nn,mmfllk_jjiivihh_gg\gff)eeddscc-bbWaa``N__^^t]]/\\+[[ZYYqYXWVVV9UTTCSS>RR9QQIPP ONNN-MM;LKK=JJIIwHHAGFFzF*EEEDD+CCpBB?AA@@(??5>>^>=.<<;;;9::09?887s66A5594g43322<11M00C/..L--%,++<**8))((A''}&&&Y%%%$##:""c!! h AM u4d>b"}h8_g % \ y < ~ U N9 ~)NOch hafve sändt Timotheum, vår broder, och Guds tjenare, och vår hjelpare i Evangelio Christi, till att styrka och trösta eder i edra tro;v} gNDerföre kundom vi icke länger hafvat fördrag; och oss syntes, att vi uti Athen allena skulle qvare blifva;)|MNI ären ju vår pris och fröjd.{3NTy hvad är vårt hopp, eller fröjd, eller kronan till vår berömmelse? Ären ock icke I det, för vårom Herra Jesu Christo i hans tillkommelse?ozWNDerföre hadom vi velat komma till eder (jag Paulus), två resor; och Satanas hafver oss förhindrat.9ykNMen vi, käre bröder, sedan vi till någon tid hade mist eder efter ansigtet, och icke efter hjertat, hafve vi dess mer hastat till att se edart ansigte, med stor begärelse.*xMNFörbjuda oss undervisa Hedningomen, dermed de skola salige varda, på det de skola fullkomna sina synder alltid; ty vreden är kommen öfver dem intill ändan.w#NHvilke ock Herran Jesum dråpo, och sina egna Propheter; och hafva förföljt oss, och täckas icke Gudi, och allom menniskom äro de emot;XuD Helsar eder ock Epaphras, den en af eder är, Christi tjenare, alltid arbetandes för eder i böner, på det I mågen blifva ståndande fullkomlige, och uppfyllde i all Guds vilja.W/D Och Jesus, som kallas Justus, hvilke äro af omskärelsen; desse äro allena mine medhjelpare till Guds rike, de mig ock varit hafva till hugnad;(VID Helsar eder Aristcarchus, min medfånge, och Marcus, Barnabe syssling, af hvilkom I hafven fått några befallningar; kommer han till eder, så undfår honom; U D Samt med Onesimo, minom trogna och älskeliga broder, hvilken en af eder är; de skola eder undervisa allt, huru här tillstår.T'DHvilken jag hafver till eder sändt fördenskull, att han skall få veta, huru det hafver sig med eder, och att han må hugsvala edor hjerta;SDHuru med mig går, skall Tychicus, min älskelige broder, och trogne tjenare och medtjenare i Herranom, eder allt kungöra;vReDEdart tal vare alltid ljufligit, och med salt förmängdt, att I veten huru I skolen svara hvarjom och enom.RQDVandrer visliga med dem som utantill äro, och skicker eder efter tiden.=PuDAtt jag må det uppenbara, såsom mig bör att tala.ODBedjande också för oss, att Gud ville upplåta oss ordsens dörr, till att tala Christi hemlighet, för hvilket jag ock bunden är;@N{DHåller uppå bedja, och vaker deruti med tacksägelse;rM _DI herrar, hvad lika och rätt är, det beviser tjenaromen; vetande, att I hafven ock en Herra i himmelen.zLmDMen den som orätt gör, han skall undfå hvad han orätt gjort hafver; och varder intet anseende till personen.]K3DOch veter, att I af Herranom skolen få arfsens lön; ty I tjenen Herranom Christo.YJ+DAllt hvad I gören, det görer af hjertat, såsom Herranom, och icke menniskom.3I_DI tjenare, varer lydige edra köttsliga herrar i all ting; icke med tjenst för ögonen, såsom menniskom till vilja, utan med hjertans enfaldighet, och med Gudsfruktan.PHDI fäder, reter icke edor barn; på det de icke skola vara klenmodige.YG+DI barn, varer edra föräldrar lydige i all ting; ty det täckes väl Herranom.GFDI män, älsker edra hustrur, och varer icke bittre emot dem.XE)DI hustrur, varer edra män underdåniga, såsom tillbörligit är, i Herranom.DDOch allt det I gören, med ord eller gerning, det görer allt i Herrans Jesu Namn, och tacker Gudi och Fadrenom genom honom.DCDLåter Christi ord rikeliga bo uti eder med all visdom; lärer och förmaner eder inbördes med Psalmer och lofsånger, och andeliga visor i nådene, och sjunger Herranom i edart hjerta.sB_DOch Guds frid regere i edor hjerta, till hvilken I ock kallade ären uti en lekamen; och varer tacksamme.\A1DMen öfver allt detta ikläder eder kärleken, hvilken är fullkomlighetenes band.-@SD Och unddrager hvarannan, och förlåter hvarandrom, om någor hafver någon klagomål emot den andra; såsom ock Christus eder förlåtit hafver, så görer ock I.?/D Så kläder eder nu såsom Guds utkorade, helgon och älskelige, uti hjertans barmhertighet, vänlighet, ödmjukhet, saktmodighet, långmodighet;>}D Der icke Grek och Jude är, omskärelse och förhud, Barbarisk och Scytisk, tjenare och fri, utan allt i allom Christus.m=SD Och ikläder eder den nya, den der förnyas till hans kunskap och beläte, som honom skapat hafver.\<1D Ljuger icke för hvarannan; afkläder eder den gamla menniskan med hans gerningar;q;[DMen lägger ock nu I bort alltsammans, vrede, grymhet, ondsko, försmädelse, skamlig ord, af edar mun.@:{DUti hvilka I ock fordom vandraden, då I deruti lefden.K9DFör hvilka styckers skull Guds vrede kommer öfver otrones barn; 8DSå döder nu edra lemmar, som på jordene äro; boleri, orenlighet, lusta, ond begärelse och girighet, hvilken afgudadyrkan är;q7[DMen när edart lif, Christus, uppenbarad varder, då varden ock I uppenbarade med honom i härligheten.K6DTy I ären döde, och edart lif är fördoldt med Christo i Gudi.P5DFarer efter det som ofvantill är, icke efter det som på jordene är.~4 wDOm I nu ären uppståndne med Christo, så söker det ofvantill är, der Christus är sittandes på Guds högra hand.;3oDHvilke hafva väl ett sken af visdom, genom sjelftagen andelighet och ödmjukhet, och derigenom att de icke skona kroppen, och göra icke köttena dess äro till dess nödtorft.]23DHvilket dock allt förgås i brukningene, och är efter menniskors bud och lärdom;W1'DDe der säga: Du skall icke komma vid det; icke smaka det; icke handtera det;$0ADEfter I nu döde ären med Christo, ifrå de verldsliga stadgar; hvi låten I eder då begripas med beskrefna stadgar, lika som I ännu lefden i verldene?2/]DOch håller sig icke vid hufvudet, af hvilko hele lekamenen genom leder och ledamot kraft får och tillsammans hänger, och tillväxer i den förökelse som Gud gifver.N.DLåter ingen taga eder lönen ifrå, den som vandrar efter egen godtycko i Änglaödmjukhet och andelighet, i de ting han aldrig sett hafver, och är förgäfves uppblåst i sitt köttsliga sinne;[-/DHvilket är skuggen af det som tillkommande var; men kroppen sjelf är i Christo.,DSå låter nu ingen göra eder samvet öfver mat, eller dryck, eller öfver bestämda helgedagar, eller nymånader, eller Sabbather;+DOch hafver blottat Förstadömen, och väldigheterna, och fört dem uppenbarliga, och gjort en härlig seger af dem, genom sig sjelf.$*ADOch afplånat den handskrift, som oss emot var; hvilken af stadgarna kom, och var oss emot; och den hafver han tagit oss af vägen, och naglat vid korset;)-D Han hafver ock gjort eder lefvande med honom, då I döde voren i synderna, och uti edars kötts förhud; och hafver förlåtit oss alla synder;*(MD I det, att I med honom begrafne ären genom dopet; i hvilkom I ock uppståndne ären genom trona, den Gud verkar, hvilken honom uppväckt hafver ifrå de döda.'1D I hvilkom I ock omskorne ären med den omskärelse, som sker utan händer, då I afladen syndakroppen i köttet, nämliga med Christi omskärelse;e&CD Och I ären i honom fullkomne, hvilken är hufvudet öfver all Förstadöme och väldighet;8%kD Ty i honom bor all Gudomsens fullhet lekamliga..$UDSer till, att eder icke någor bortröfvar med Philosophia och fåfängt bedrägeri, efter menniskors stadgar, och efter verldenes stadgar, och icke efter Christum;#DOch varer rotade och uppbyggde i honom, och varer faste i trone, såsom I lärde ären, och varer i henne rikeliga tacksamme.P"DSåsom I nu anammat hafven Herran Christum Jesum, så vandrer i honom;%!CDTy ändock jag är ifrån eder efter köttet, är jag dock när eder i Andanom, fröjdar mig, och ser edor skickelse, och edar tros stadighet på Christum.N DMen detta säger jag, på det ingen skall bedraga eder med klok ord.KDUti hvilkom fördolda ligga alla visdoms och förstånds håfvor.MDPå det deras hjerta måga få någon hugnad, och sammanfogade varda i kärlekenom, till all rikedom uti fullkomligit förstånd, till att kunna besinna Guds hemlighet, både Fadrens och Christi;# ADSå vill jag att I veta skolen, hvilken kamp jag hafver om eder, och om dem som äro i Laodicea, och om alla dem som min person i köttet icke sett hafva;\ 3DDer jag ock på arbetar och kämpar, efter hans verkan som krafteliga verkar i mig. DDen vi förkunnom, förmanande hvar menniska i all visdom; på det vi skole ställa hvar menniska fullbordada i Christo Jesu;" ?DHvilkom Gud ville kunnigt göra, hvilken denna hemlighetenes härliga rikedom är ibland Hedningarna, hvilken är Christus uti eder, härlighetenes hopp; DNämliga den hemlighet, hvilken fördold hafver varit ifrå verldenes begynnelse, och evig tid; men nu är uppenbar vorden hans helgon;  DHvilkens tjenare jag vorden är, efter Guds predikoämbete, det mig gifvet är ibland eder, att jag Guds ord rikeliga predika skall;  ;DNu fröjdar jag mig uti mitt lidande för eder, och uppfyller i mitt kött hvad som fattas i Christi lidande, för hans lekamen, som är församlingen;l SDOm I annars blifven i trone, grundade, och faste, och orörlige ifrå det hopp som i Evangelio är, hvilket I hört hafven, och predikadt är för all kreatur, som under himmelen äro, hvilkets jag Paulus är en tjenare vorden.( KDMen nu hafver han försonat eder med sins kötts lekamen, genom döden; på det han skulle ställa eder heliga, och ostraffeliga, och obesmittade, i sin åsyn;X +DOch eder, som fordom voren främmande, och fiender med sinnet i onda gerningar.$ CDOch att han genom honom all ting försona skulle med sig sjelf; tillfridsställandes, genom blodet på hans kors, både det på jordene och i himmelen är;U %DTy behageligit hafver varit ( Fadrenom ), att all fullhet skulle bo i honom;/ YDOch han är hufvudet till kroppen, nämliga till församlingena, hvilken är begynnelsen, förstfödd ifrå de döda, på det han i all ting skall hafva föregången.; sDOch han är för alla, och all ting bestå i honom.\ 3DTy genom honom äro all ting skapade, som i himmelen och på jordene äro, synliga och osynliga, vare sig thron, eller herrskap, eller Förstadöme, eller Öfverhet; allt är skapadt genom honom, och till honom.K DHvilken är osynliga Guds beläte, förstfödder för all kreatur.Z  /DI hvilkom vi hafve förlossning genom hans blod, nämliga syndernas förlåtelse;u  eD Hvilken oss uttagit hafver ifrå mörksens väldighet, och hafver försatt oss uti sin älskeliga Sons rike;s  aD Och tacken Fadrenom, som oss hafver beqväma gjort till att delaktige vara i de heligas arfvedel i ljuset;x  kD Och stärkte varden med allo kraft, efter hans härliga magt, uti allt tålamod och långmodighet, med glädje;  D Att I mågen vandra värdeliga Herranom till allt behag; och ären fruktsamme i alla goda gerningar, och växen till i Guds kunskap;D D Derföre ock vi, ifrå den dag vi det hördom, vände vi icke igen bedja för eder och önska, att I mågen uppfyllde varda med hans viljas kunskap, uti all andelig visdom och förstånd;< uDDen ock oss undervist hafver edar kärlek i Andanom.x kDSom I ock lärt hafven af Epaphra, vår älskeliga medtjenare, hvilken är en trogen Christi tjenare för eder;# ADSom till eder kommet är, såsom ock i alla verldena, och är fruktsamt, såsom ock i eder, ifrå den dag I hörden och förnummen Guds nåd i sanningene, DFör det hopps skull, som eder är förvaradt i himmelen; af hvilket I tillförene hört hafven, genom Evangelii sanna ord;Y -DTy vi hafve sport edra tro i Christo Jesu, och ( edar ) kärlek till all helgon;Z /DVi tackom Gudi, och vårs Herras Jesu Christi Fader, och bedjom alltid för eder. %DDe helgon, och trogna bröder i Christo, som äro i Colossen: Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.N DPaulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Timotheus brodren;eC:Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen. Skrifven af Rom, med Epaphrodito.N~:Eder helsa all helgon, enkannerliga de, som äro utaf Kejsarens hus.T}!:Helser all helgon i Christo Jesu. Eder helsa de bröder, som med mig äro.L|:Men Gudi och vårom Fader vare pris af evighet till evighet. Amen.z{m:Men min Gud skall eder uppfylla alla edra nödtorft, efter sina rikedomar i härlighetene, genom Christum Jesum.=zs:Ty jag hafver allt, och öfverflödar, och är uppfylld, sedan jag undfick, med Epaphroditus, det som ifrån eder sändt var, en söt lukt, ett offer, Gudi täckt och anammeligit.y}:Icke att jag söker sådana skänker; utan söker derefter, att uti edar räkenskap skall en öfverflödig frukt finnas.\x1:Ty I sänden ena reso, och så andra, till mig i Thessalonica, till min nödtorft.Qw:Veten I ock väl, I Philipper, att af första Evangelii begynnelse, då jag drog utu Macedonien, ingen församling hafver något delat med mig, efter räkenskap, i utgift och uppbörd, utan I allena;Sv:Dock hafven I rätt gjort, att I hafven tagit eder min bedröfvelse till.Hu : All ting förmår jag, genom Christum, som mig mägtigan gör.t3: Jag kan låg vara; jag kan ock hög vara; allestäds och i all ting är jag skickelig, både mätt och hungrig vara, både nog hafva och nöd lida.}ss: Detta säger jag icke derföre, att mig något fattas; ty jag hafver lärt, ibland dem jag umgår, låta mig nöja.E: Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;S=:Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.</:Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;_;7:Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;G::Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;U9#:Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.o8W:Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.s7_:Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;'6 I:Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;M5 :Hafvande samma stridena, som I sågen i mig, och I nu hören om mig.q4 ]:Ty eder är gifvet för Christo, icke allenast att I tron på honom, utan jemväl liden för hans skull;3 5:Och uti ingen ting förskräcken eder för edra motståndare, hvilket dem är ett tecken till förtappelse; men eder till salighet, och det af Gudi.s2 a:Allenast vandrer såsom Christi Evangelio värdt är; att hvad jag heldre kommer och får eder se, eller frånvarandes får höra om eder, att I blifven ståndande uti enom anda och ene själ, samt med oss kämpande uti Evangelii tro;i1 M:På det I mågen storliga berömma eder af mig i Christo Jesu, genom min igenkommelse till eder.w0 i:Och vet jag visserliga, att jag skall blifva, och med eder allom vara, eder till godo, och till trones fröjd;G/  :Men det är mer nödtorftigt blifva i köttet för edra skull..  :Ty både delarne ligga mig hårdt uppå. Jag åstundar skiljas hädan, och vara när Christo; hvilket ock mycket bättre vore;z- o:Men efter det, att lefva i köttet, tjenar mer till att göra frukt, så vet jag icke hvilket jag utvälja skall;=, w:Ty Christus är mitt lif, och döden är min vinning.q+ ]:Såsom jag visserliga väntar och förhoppas, att jag uti ingen ting skall till blygd komma; utan med all frihet, såsom alltid, så ock nu, måtte Christus afhållen varda i minom lekamen, ehvad det är genom lif, eller genom död.i* M:Ty jag vet, att det kommer mig till salighet, genom edra bön, och Jesu Christi Andas tillhjelp;6) g:Hvad äret då? Att ju Christus förkunnad varder, i hvad måtto det ske kan, antingen af tillfälle, eller sannskyldeliga; deraf fröjdar jag mig, och jemväl fröjda vill.]( 5:Men de sednare af kärlek, vetandes att jag här ligger till Evangelii försvarelse.y' m:De förre predika Christum af kif, och icke renliga; menandes dermed föröka bedröfvelsen till mitt fängelse;c& A:Somlige predika ock Christum för afunds och trätos skull, och somlige uti en god mening.% :Och att månge bröder i Herranom, styrkte af minom bojom, äro dess dristigare vordne till att tala ordet utan räddhåga.h$ K: Så att mina bojor äro uppenbara vordna i Christo, öfver hela Rådhuset, och när alla andra;{# q: Jag vill att I veta skolen, käre bröder, att det med mig skedt är, det är mer kommet Evangelio till framgång;m" U: Uppfyllde med rättfärdighetenes frukt, hvilken genom Jesum Christum kommer till Guds pris och lof.{! q: Att I mågen bepröfva hvad bäst är; på det I mågen vara rene, och ingom till förargelse, intill Christi dag;g  I: Och beder, att edar kärlek ju mer och mer må rik varda i all kunskap, och i allt förstånd;_ 9:Ty Gud är mitt vittne, huru jag åstundar eder alla af hjertans grund i Jesu Christo;n W:Såsom mig rätt är, att jag den meningen hafver om eder alla; derföre att jag i minom bojom, i hvilkom jag försvarar och stadfäster Evangelium, hafver eder i mitt hjerta, såsom de der alle med mig delaktige ären i nådene. :Och förser mig detsamma, att den uti eder ett godt verk begynt hafver, han skall det ock fullborda, intill Jesu Christi dag;Q :Att I ären delaktige vordne i Evangelio, ifrå första dagen intill nu;d C:Hvilket jag alltid gör i alla mina böner för eder alla, och gör samma bön med glädje;: q:Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder;W ):Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo. :Paulus och Timotheus, Jesu Christi tjenare, allom heligom i Christo Jesu, som äro i Philippis, samt med Biskopar och tjenare. 0Nåd vare med allom, som vår Herra Jesum Christum rättsinneliga kär hafva. Amen. Sänd af Rom till de Epheser, med Tychico.]30Frid vare bröderna, och kärlek med trone, af Gud Fader och Herranom Jesu Christo.0Hvilken jag derföre sände till eder, att I skolen få veta, huru med mig tillstår; och att han skulle trösta edor hjerta.(I0Men på det I mågen ock veta, huru med oss tillstår, och hvad jag gör, skall Tychicus, min älskelige broder och trogne tjenare i Herranom, eder undervisa;gG0Hvilkets bådskap jag är i denna kedjon; på det jag deruti må fri tala, som mig bör tala.0Och för mig, att mig måtte gifvet varda tala dristeliga med öppen mun, att jag måtte kunniga göra Evangelii hemlighet;~u0I all bön och åkallan, alltid bedjande i Andanom; och vaker dertill, med all idkelighet, och bön för all helgon;U#0Och tager på eder salighetenes hjelm, och Andans svärd, som är Guds ord;q[0Men öfver all ting tager trones sköld, med hvilkom I kunnen utsläcka all hins ondas glödande skott.P0Och fötterna skodde, att I mågen redo vara till fridsens Evangelium.r ]0Så står nu omgjordade kringom edra länder med sanningene, och iklädde rättfärdighetenes kräfveto; 0 Derföre, tager på eder allt Guds harnesk, att I mågen emotstå i den onda dagen, och all ting väl uträtta, och beståndande blifva.C 0 Ty vi hafvom icke strid emot kött och blod; utan emot Förstar och väldiga, nämliga emot verldenes herrar, de som regera i denna verldenes mörker, emot de onda andar under himmelen. r~#}L|||6{{Tzz%y^yxxx+w{w+vvuttssfrr"qqEppooHnnynmmllLkkcjjNj.j iiiai"hhAgggg%ff/ee)ddcc)bb%a}``1_^^!]Y]\\A[[!ZjZYXXRWW"VVAUU~U TSSmRR0QQFPPgOOtONNOMMILKKK#JJoIIHH=GGFYEEDD CCBnBAAJ@@1??>>b===C<!P U  ]  C `  HKE=r4r  lFly ungdomsens lustar; men far efter rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med allom dem, som af rent hjerta åkalla Herran.~lHvar nu någor renar sig ifrå sådant folk, han varder ett helgadt fat till heder, husherranom brukeligit, beredt till allt godt verk.}+lMen uti ett stort hus äro icke allenast gyldene och silffat, utan jemväl träfat och lerfat; och somlig till heder, och somlig till vanheder.3|_lMen den faste Guds grund blifver ståndandes, och hafver detta insegel: Herren känner sina; och hvar och en som åkallar Christi Namn, gånge ifrå orättfärdighetene.{{lDe der om sanningen felat hafva, sägande uppståndelsen redan skedd vara; och hafva förvändt somliga menniskors tro.hzIlOch deras tal fräter omkring sig, såsom kräfvetan; ibland hvilka är Hymeneus och Philetus;[y/lMen oandelig och onyttig ord kasta bort; ty det hjelper mycket till ogudaktighet;txalVinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad och ostraffelig arbetare, som rätt delar sanningenes ord. wlSådant förmana, och betyga för Herranom, att de icke träta om ord till ingen nytto, utan till att afvända dem som på höra.Wv'l Tro vi honom icke, så blifver han dock trofast; han kan icke neka sig sjelf.]u3l Lide vi, så skole vi med regnera; om vi försake honom, så försakar ock han oss.Ftl Det är ju ett fast ord: Dö vi med, så skole vi lefva med;sl Derföre lider jag det allt, för de utkoradas skull, att de skola ock få salighet i Christo Jesu, med eviga härlighet.qr[l Uti hvilket jag bedröfvelse lider, intill bojor, såsom en ogerningsman; men Guds ord är icke bundet.nqUlTänk på Jesum Christum, som är uppstånden ifrå de döda, af Davids säd, efter mitt Evangelium;RplMärk hvad jag säger; men Herren skall gifva dig i all ting förstånd.LolÅkermannen, som åkren brukar, honom bör först få af fruktene.RnlHvar ock nu någor kämpar, han krönes icke, utan han redeliga kämpar.m lIngen stridsman befattar sig med näringshandel; på det han skall täckas honom, som honom till en stridsman upptagit hafver.?lylLid och umgäll, såsom en god Jesu Christi stridsman.klOch hvad du af mig hört hafver, genom mång vittne, det befalla trogna menniskor, som ock dugelige äro att lära andra.Kj lSå stärk dig nu, min son, genom nådena, som är i Christo Jesu. i ;lGifve honom Herren, att han finner barmhertighet när Herranom på den dagen; och i huru mång stycke han mig till tjenst var i Epheso, vetst du bäst.Oh lUtan, då han var i Rom, sökte han fliteliga efter mig, och fann mig.zg olHerren gifve Onesiphori huse barmhertighet; ty han hafver ofta vederqvickt mig, och skämdes icke vid mina kedjo;yf mlDu vetst att alle de, som i Asien äro, hafva vändt sig ifrå mig; ibland hvilka är Phygellus, och Hermogenes.Qe lDetta goda betrodda godset bevara genom den Helga Anda, den uti oss bor.xd kl Håll dig efter de helsosamma ords eftersyn, som du hört hafver af mig, om trona och kärleken i Christo Jesu.7c il För hvilka saks skull jag ock detta lider; och skämmes dock intet; ty jag vet på hvem jag tror, och är viss att han förmår förvara mitt betrodda gods intill den dagen.]b 5l Uti hvilket jag är satter till en predikare, och Apostel, och Hedningarnas lärare;La l Men nu är hon uppenbar vorden genom vår Frälsares Jesu Christi uppenbarelse, den der döden borttagit hafver, och lifvet och ett oförgängeligit väsende framburit i ljuset, genom Evangelium;4` cl Den oss frälsat hafver, och kallat med en helig kallelse; icke efter våra gerningar, utan efter sitt uppsåt, och nåd, den oss gifven är i Christo Jesu, för evig tid.)_ MlDerföre skäm dig icke vid vårs Herras vittnesbörd; icke heller vid mig, som är hans fånge; utan var delaktig uti Evangelii bedröfvelse, efter Guds kraft;l^ SlTy Gud hafver icke gifvit oss räddhågans anda, utan kraftenes, och kärlekens, och tuktighetenes.] lFör hvilka saks skull jag förmanar dig, att du uppväcker Guds gåfvo, som i dig är, genom mina händers påläggning.;\ qlOch jag drager mig till minnes den oskrymtade tro, som i dig är, den tillförene bodde uti dine fadermoder Loide, och i dine moder Evnica; är jag viss att sammalunda ock i dig;|[ slOch mig längtar efter att se dig, när jag tänker på dina tårar; på det jag med glädje måtte uppfylld varda.Z 7lJag tackar Gudi, den jag tjenar ifrå mina föräldrar, uti ett rent samvet, att jag utan upphåll hafver din åminnelse i mina böner, natt och dag.iY MlMinom kära son Timotheo: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Christo Jesu vårom Herra.hX MlPaulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, till att predika lifsens löfte, i Christo Jesu;W'bHvilka somlige föregifva, och fara ville om trona. Nåd vare med dig. Amen. Sänd af Laodicea, hvilken är hufvudstaden i Phrygia Pacatiana.VbO Timothee, förvara det dig betrodt är; och fly oandelig och onyttig ord och trätor, som gå af falskeliga berömd konst;_U7bSammansamka sig sjelfvom en god grund framdeles, att de måga fatta evinnerligit lif.^T5bAtt de göra väl, och rike varda på goda gerningar, gerna gifva, äro oförtrutne;NSbBjud dem som rike äro i denna verld, att de icke äro storsinte, icke heller sätta sitt hopp på de ovissa rikedomar; utan på lefvande Gud, hvilken oss all ting rikeliga gifver till att nyttja;9RkbDen der allena hafver odödelighet; den der bor uti ett ljus der ingen tillkomma kan; den ingen menniska sett hafver, icke heller se kan; honom vare ära och evigt rike. Amen.QbHvilka oss bete skall i sin tid den salige och allena väldige Konungen öfver alla Konungar, och Herren öfver alla herrar.gPGbAtt du håller budet obesmittadt, ostraffelig, intill vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse;Ob Jag bjuder dig för Gudi, som all ting gör lefvande; och för Christo Jesu, som under Pontio Pilato betygat hafver en god bekännelse;N%b Kämpa en god trones kamp; fatta evinnerligit lif, till hvilket du ock kallad äst, och bekänt hafver en god bekännelse för mång vittne.}Msb Men du, Guds menniska, fly sådant; far efter rättfärdigheten, Gudaktigheten, tron, kärleken, tålamod, saktmod./LWb Ty girighet är en rot till allt ondt; till hvilka somlige hafva haft lust, och äro dermed ville farne ifrå trone, och hafva gjort sig sjelfva mycken bedröfvelse.0KYb Men de som vilja rike varda, falla uti frestelse, och i snaro, och i mång dåraktig och skadelig begärelse, de der sänka menniskorna uti förderf och fördömelse.KJbUtan då vi hafve födo och kläder, så låtom oss dermed nöja.vIebTy vi hafve intet fört in i verldena; derföre är det klart, att vi icke heller kunne något föra härut;@H{bMen vara gudelig, och låta sig nöja, är vinning nog.FGbOnyttiga disputeringar emellan de menniskor, som i sitt sinne förderfvade äro, ifrå hvilka sanningen är borttagen, de der mena att gudaktigheten är en vinning. Drag dig ifrå sådana.F)bHan är förmörkrad, och vet intet, utan är sjuk i spörsmål och ordaträtor, af hvilkom födes afund, kif, försmädelse, onda misstankar, EbHo der annars lärer, och icke blifver vid vårs Herras Jesu Christi helsosamma ord, och vid den lärdom som är om Gudaktigheten;dDAbMen de som hafva trogna herrar, de skola icke förakta dem, fördenskull de äro bröder; utan vara dess mer tjenstaktige, att de trogne, och älskade, och delaktige uti välgerningene äro. Sådant lär, och förmana. C bTrälarna, som under ok äro, skola hålla sina herrar alla äro värda; på det Guds Namn och lärdom icke skall försmädd varda.hBIbSammalunda äro ock somliga goda gerningar uppenbara; och de andra blifva ock intet fördolda.yAkbSomliga menniskors synder äro uppenbara, att man dem tillförene döma kan; men somliga varda sedan uppenbara.r@]bDrick icke länger vatten, utan bruka något fögo vin, för din magas skull, och att du ofta sjuk äst.?bLägg icke hastigt händerna på någon, och gör dig icke heller delaktig i annars mans synder; håll dig sjelfvan kysk.>7bJag betygar för Gudi, och Herranom Jesu Christo, och för de utkorada Änglar, att du håller detta, utan egen godtycko, och gör intet efter väld.G=bDe som synda, straffa för allom, att andre skola ock frukta.P<bTillstäd ingen klagomål emot en Prest, utan med tu eller tre vittne.y;kbTy Skriften säger: Du skall icke binda munnen till på oxan som tröskar; och: En arbetare är sin lön värd.:wbDe Prester, som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värda; mest de, som arbeta i ordet och lärdomen..9UbHvar nu någor trogen man eller qvinna hafver enkor, han försörje dem, och låte icke församlingen förtungas, att det må dem tillräcka, som rätta enkor äro.@8{bTy några hafva allaredo vändt tillbaka efter Satanam.7bSå vill jag nu; att de unga enkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle gifva motståndarenom till att tala illa.)6Kb Dertillmed äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen; ja, icke allenast fåfänga, utan ock sqvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde.A5}b Och hafva sin dom, att de den första tron brutit hafva.i4Kb Men de unga enkor låt fara; ty när de begynna kättjas emot Christum, så vilja de gifta sig;k3Ob Och vittnesbörd hafver om goda gerningar; om hon hafver uppfödt barn; om hon hafver herbergat; om hon hafver tvagit de heligas fötter; om hon hafver hulpit de bedröfvada; om hon i alla goda gerningar hafver idkelig varit.^25b Låt inga enko utväljas yngre än sextio år, den som hafver varit ens mans hustru;1bHvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.00[bSådant bjud, att de äro ostraffeliga.?/ybMen den som lefver i vällust, hon är lefvandes död. .bMen det är en rätt enka, som ensam är, den sitt hopp sätter till Gud, och blifver alltid i böner och åkallan, natt och dag;L-bOm någon enka hafver barn, eller barnabarn, sådana skola först lära väl regera sitt eget hus, och göra såsom föräldrarna dem gjort hafva; ty det är väl gjordt, och Gudi tacknämligit.1,]bHedra enkorna, de der rätta enkor äro.S+bDe gamla qvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.k* QbDen gamla skall du icke hårdeliga straffa; utan förmana såsom en fader; de unga såsom bröder;)bHaf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.^(5bDetta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda.|'qbFörsumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.D&b Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.%b Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet. $;b Sådant bjud, och lär.#5b Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.U"#b Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.!%bTy lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.\ 1bMen oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.<qbNär du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.9mbTy det varder helgadt genom Guds ord och bönen.mSbTy allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder."=bOch förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.X)bGenom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet; 'bMen Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;LbOch utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.0YbOch om så hände att jag förtöfvar, att du må veta huruledes du umgå skall uti Guds hus, som är lefvandes Guds församling, en pelare, och sanningenes grundval.X)bDetta skrifver jag dig, förhoppandes ske skola att jag kommer snart till dig;tab Ty de der väl tjena, förvärfva sig ett godt uppsteg, och mycken tröst i trone, som är i Christo Jesu.^5b Tjenarena skola vara ene hustrus män, de sin barn väl förestå, och sin egen hus.lQb Deras hustrur sammaledes, skola ock ärliga vara, icke förtalerskor; nyktra, trofasta i all ting._7b Och de skola först försökas; och sedan skola de tjena, när ingen kan straffa dem.9mb Hållandes trones hemlighet med ett rent samvet.vebSammalunda ock tjenarena, skola ärlige vara, icke tvetalige, icke drinkare, icke snikne efter slem vinning;bHan måste ock hafva ett godt vittnesbörd af dem som utantill äro; på det han icke skall falla uti lastarens försmädelse och snaro.X)bIcke Nychristen; på det han icke skall uppblåsas, och falla i lastarens dom.eCbHvar nu någor icke kan förestå sitt eget hus, huru skall han förestå Guds församling?V %bDen sitt hus väl förestår; den der lydig barn hafver, med alla ärlighet;m SbIngen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning; utan mild, icke trätosam, icke girig;t abSå skall nu en Biskop vara ostraffelig; ene hustrus man, vakande, nykter, sedig, gästgifvare, läraktig;f  GbDet är ju ett fast ord: Om någor begärar ett Biskopsämbete, han åstundar en god gerning. {bMen hon varder likväl salig, genom barnsbörden, om hon blifver i trone, och kärlekenom, och i helgelse, med kyskhet.eCbOch Adam vardt icke bedragen; utan qvinnan vardt bedragen, och kom öfverträdelsen åstad.4cb Ty Adam vardt först skapad, och sedan Eva;zmb Men qvinnone städer jag icke, att hon andra lärer; och icke heller råder öfver mannen, utan vare i stillhet.Gb En qvinna låte lära sig i stillhet, med all underdånighet.U#b Utan, såsom de qvinnor höfves som gudaktighet bevisa, med goda gerningar.5cb Sammalunda ock, att qvinnorna pryda sig i höfveligom klädebonad, med blygaktighet och kyskhet; icke med flätadt hår, eller guld, eller perlor, eller kostelig klädnad;mSbSå vill jag nu, att männerna bedja i all rum, och upplyfta heliga händer, utan vrede och tvekan;3bDer jag ock uti skickad är en Predikare och Apostel; jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke, Hedningarnas lärare i trone och sanningene.s_bHvilken sig sjelf gifvit hafver för alla till återlösen, att sådant skulle i sin tid predikadt varda.mSbTy det är en Gud, och en Medlare emellan Gud och menniskor, nämliga den menniskan Christus Jesus;_~7bSom vill att alla menniskor skola frälste varda, och till sanningenes kunskap komma.L}bTy sådant är godt och tacknämligit för Gudi, vårom Frälsare;|bFör Konungar, och för alla Öfverhet; på det vi måge lefva uti ett roligit och stilla lefverne, i all Gudaktighet och ärlighet.{ {bSå förmanar jag nu, att man för all ting hafver böner, åkallan, förböner och tacksägelser, för alla menniskor;z }bAf hvilkom är Hymeneus, och Alexander, hvilka jag Satane antvardat hafver; på det de skulle lära icke mer försmäda.sy abHafvandes trona, och godt samvet; hvilket somlige hafva bortdrifvit, och äro skeppsbrutne vordne i trone; x  bDetta budet befaller jag dig, min son Timothee, efter de förra Prophetier om dig, att du brukar dig deruti som en god krigsman;|w sbMen Gudi, den eviga Konungenom, oförgängligom, osynligom, allena visom, vare pris och ära, i alla evighet. Amen.Cv bMen mig är vederfaren barmhertighet, på det Jesus Christus skulle på mig förnämligast bevisa alla långmodighet, dem till efterdöme, som på honom tro skulle till evinnerligit lif.@u {bDet är ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar, att Christus Jesus är kommen i verldena, till att frälsa syndare; ibland hvilka jag är den förnämligaste.ht KbMen vårs Herras nåd hafver dess mer öfverflödat, genom trona och kärleken, i Christo Jesu..s Wb Jag, som tillförene var en försmädare, och en förföljare, och en våldsverkare; men mig är barmhertighet vederfaren; ty jag hafver det gjort ovetandes, i otro.r }b Och jag tackar vårom Herra Christo Jesu, som mig hafver gjort mägtig, och räknat mig trogen, och satt i det ämbetet;Mq b Efter dens saliga Guds härliga Evangelium, hvilket mig betrodt är. p b Bolarom, drängaskändarom, menniskotjufvom, ljugarom, menedarom; och hvad annat sådant är, det en helsosam lärdom emot faller;Fo b Vetandes, att dem rättfärdiga är ingen lag satt; utan orättfärdigom, och olydigom, ogudaktigom, och syndarom, oheligom, och oandeligom, fadermördarom och modermördarom, mandråparom,In  bVi vete väl att lagen är god, då man henne rätteliga brukar.cm AbOch vilja vara mästare i Skriften, och förstå icke hvad de säga, eller hvad de hålla.[l 1bIfrå hvilken somlige hafva farit ville, och äro omvände till onyttigt sqvaller;uk ebTy hufvudsumman af budet är kärleken af ett rent hjerta, och af ett godt samvete, och af en oskrymtad tro;j 'bOch ingen akt gifva på fabler och slägtregister, de ingen ända hafva, och åstadkomma spörsmål, mer än förbättring till Gud, i trone..i WbSåsom jag bad dig, att du skulle blifva qvar i Epheso, då jag for in i Macedonien, så gör ock; att du må bjuda somligom, att de ingen annan lärdom efterfölja;h bTimotheo, minom rättsinniga son i trone: Nåd, barmhertighet, frid af Gudi vårom Fader, och af Jesu Christo vårom Herra.yg obPaulus, Jesu Christi Apostel, efter Guds vår Frälsares och Herrans Jesu Christi befallning, den vårt hopp är,SfXVårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen. Sänd af Athen.Ye+XHelsning med mine Pauli hand, hvilket är tecknet i all bref. Så skrifver jag:mdSXMen sjelfver fridsens Herre gifve eder frid alltid, i allahanda måtto. Herren vare med eder allom.Yc+XDock håller honom icke såsom en ovän; utan förmaner honom såsom en broder.bXOm nu någor icke ville lyda vårt ord, honom teckner upp i ett bref, och hafver ingen umgängelse med honom, på det han skall blygas.FaX Men I, käre bröder, förtröttens icke göra det godt är.`X Men dem som sådana äro bjude vi och förmane, genom vår Herra Jesum Christum, att de arbeta med stillhet, och äta sitt eget bröd.k_OX Ty vi höre, att somlige ibland eder umgås oskickeliga, och arbeta intet, utan drifva fåfängo.w^gX Och då vi vorom när eder, böde vi eder sådant, att ho der icke ville arbeta, han skulle icke heller äta.] X Icke derföre, att vi dess icke magt hadom; utan att vi skulle gifva oss sjelfva eder till efterdömelse, att efterfölja oss.+\OXIcke heller tagit brödet till gäfves af någrom; utan med arbete och mödo, natt och dag, hafve vi brukat oss, på det vi ingen af eder skulle vara till tunga;t[aXTy I veten sjelfve, huru I skolen oss efterfölja; fördenskull vi hadom oss icke oskickeliga ibland eder;IZ XOch bjudom vi eder, käre bröder, i vårs Herras Jesu Christi Namn, att I dragen eder ifrå hvar och en broder som oskickeliga vandrar, och icke efter den stadga som han hafver fått af oss.UY#XMen Herren styre edart hjerta till Guds kärlek, och till Christi tålamod.nXUXMen vi förse oss till eder i Herranom, att I gören, och görande varden, hvad vi eder budit hafve.RWXMen Herren är trofast, den eder styrka skall, och bevara för det onda.iVKXOch att vi mågom friade varda ifrå vanartiga och arga menniskor; ty tron är icke hvars mans.U {XYttermera, kära bröder, beder för oss, att Herrans ord må hafva framgång, och prisadt varda, såsom ock när eder;XT)XHan hugsvale edor hjerta, och styrke eder uti all lärdom, och goda gerningar.S5XMen sjelfver vår Herre, Jesus Christus, och Gud och vår Fader, den oss älskat hafver, och gifvit en evig tröst, och ett godt hopp genom nådena;R XSå står nu, käre bröder, och håller eder vid de stadgar, som I lärt hafven, ehvad det är skedt af vårt ord eller bref.rQ]XI hvilko han eder kallat hafver genom vårt Evangelium, till vårs Herras Jesu Christi härliga egendom.?PwX Men vi skole alltid tacka Gudi för eder, käre bröder, älskade af Herranom, att Gud hafver eder utvalt till salighet af begynnelsen, genom Andans helgelse, och i sanningenes tro;wOgX På det de skola alle dömde varda, som icke hafva trott sanningene, utan hafva lust till orättfärdigheten._N7X Fördenskull skall Gud sända dem kraftig villfarelse, så att de skola tro lögnene;2M]X Och med all förförelse till orättfärdighet, ibland dem som förtappade varda; derföre, att de icke anammade kärleken till sanningena, att de måtte salige vordit.nLUX Hvilkens tillkommelse sker efter Satans verkan, med alla lögnaktiga krafter, och tecken, och under;)KKXOch så varder då den Onde uppenbar, hvilken Herren skall dräpa med sins muns Anda; och skall göra en ända med honom, genom sin tillkommelses uppenbarelse;kJOXTy han verkar allaredo ondskona hemliga; allenast den der nu hindrar, han måste komma af vägen.RIXOch hvad ännu hindrar, veten I; att han skall varda uppenbar i sin tid.OHXMinnens I icke, att jag sade eder detta, då jag ännu var när eder?CGXHvilken är en motståndare, och upphäfver sig öfver allt det Gud eller Gudstjenst kallas; så att han sätter sig i Guds tempel, såsom en Gud, och gifver sig före som han vore Gud.$FAXLåter ingen förföra eder i någon måtto; ty han kommer icke, utan tillförene sker affall, och uppenbar varder syndenes menniska, förtappelsens barn.[E/XAtt I icke snarliga låten beveka eder ifrån edart sinne; icke heller förskräcka, hvarken genom anda, eller genom ord, eller genom bref, lika som det sändt vore af oss, såsom Christi dag för handen vore.D XMen vi bedje eder, käre bröder, för vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, och för våra församlings skull i honom, C X På det vårs Herras Jesu Christi Namn må prisadt varda på eder, och I på honom, efter vår Guds och Herrans Jesu Christi nåd.7B iX Och fördenskull bedje vi ock alltid för eder, att vår Gud ville göra eder värdiga till denna kallelsen, och uppfylla allt godhetenes uppsåt, och trones verk i kraftene;#A AX Då han skall komma till att förklaras i sin helgon, och underlig varda i allom dem som tro; ty vårt vittnesbörd till eder om den dagen hafven I trott.f@ GX Hvilke pino lida skola, det eviga förderfvet, af Herrans ansigte, och af hans härliga magt;? %XOch med eldslåga, till att hämnas öfver dem som icke känna Gud, och öfver dem som icke lydige äro vårs Herras Jesu Christi Evangelio;> }XMen eder, som bedröfvens, rolighet med oss; då Herren Jesus uppenbar varder af himmelen, samt med sine krafts Änglar;[= 1XEfter det är rättvist för Gudi gifva dem bedröfvelse igen, som eder bedröfva;|< sXSåsom ett bevis till Guds rättvisa dom; på det I mågen varda värdige till Guds rike; för hvilket I ock liden;; 'XSå att vi sjelfve berömme oss i Guds församlingar, af edart tålamod och tro, uti alla edra förföljelser och bedröfvelser, som I liden;': IXVi skole tacka Gudi alltid för eder, käre bröder, såsom tillbörligit är; ty edor tro förökas storliga, och allas edar kärlek öfverflödar inbördes;V9 'XNåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.|8 uXPaulus, och Silvanus, och Timotheus, den församling i Thessalonica, i Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo:r7]NVårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder. Amen. Till de Thessalonicer den förra, skrifven af Athen.e6CNJag besvär eder vid Herran, att I denna Epistelen läsa låten för alla heliga bröderna.15]NHelser alla bröderna uti en helig kyss.'4INKäre bröder, beder för oss.O3NHan är trofast, som eder kallat hafver; den det ock väl fullbordar.22]NMen sjelfver fridsens Gud helge eder öfver allt, att edar hele ande, och själ, och kropp, måtte vara behållen utan straff, i vårs Herras Jesu Christi tillkommelse.&1GNFlyr allt det som ondt synes.;0qNMen pröfver all ting, och behåller det godt är.#/ANFörakter icke Prophetier..9NUtsläcker icke Andan.Z--NVarer tacksamme i all ting; ty det är Guds vilje om eder, genom Jesum Christum.!,=NBedjer utan återvändo.+3NVarer alltid glade.*yNSer till, att ingen vedergäller någrom ondt för ondt; utan alltid farer efter det goda inbördes, och med hvar man. )NMen vi bedje eder, käre bröder, förmaner de osediga, tröster de klenmodiga, hjelper de svaga, varer långmodige vid hvar man.X()N Håller dem dess kärare, för deras verks skull; och varer fridsamme med dem.' N Men vi bedje eder, käre bröder, att I kännen dem som arbeta ibland eder, och stå eder före i Herranom, och förmana eder;_&7N Derföre förmaner eder inbördes, och uppbygger hvar den andra, såsom I ock gören.c%?N Den för oss död är; på det, ehvad vi vake eller sofve, skole vi lefva samt med honom.j$MN Ty Gud hafver icke satt oss till vrede, utan att äga salighet, genom vår Herra Jesum Christum;# NMen vi, som dagen tillhöre, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens kräfveto, och salighetenes hopp för en hjelm.d"ANTy de som sofva, de sofva om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena.^!5NSå låter oss nu icke sofva, såsom de andre; utan låter oss vaka och nyktre vara;i KNAlle I ären ljusens barn, och dagsens barn; vi hörom icke nattene till, icke heller mörkret.lQNMen I, käre bröder, ären icke uti mörkret, att den dagen, såsom en tjuf, skall få eder fatt.]3NDerföre, när de varda sägande: Det är frid, och all ting utan fara; då skall dem hasteligit förderf öfverkomma, lika som födslopinan qvinnone påkommer, som hafvandes är; och de skola icke kunna undfly.QNTy I veten väl, att Herrans dag skall komma såsom en tjuf om nattena.R NMen om tider och stunder, käre bröder, är icke behof att skrifva eder.8kNSå tröster eder nu med dessa orden inbördes.1NDerefter vi som lefve och igenblifve, vardom tillika med dem borttagne i skyn emot Herran i vädret; och så skole vi blifva när Herranom alltid.%CNTy sjelfver Herren skall stiga ned af himmelen med härskri, och Öfverängels röst, och med Guds basun; och de döde i Christo skola uppstå i förstone;#NTy detta säge vi eder, såsom Herrans ord, att vi, som lefve och igenblifve uti Herrans tillkommelse, skole icke förekomma dem som sofva.  NTy om vi tro, att Jesus är döder och uppstånden, så skall ock Gud dem, som afsomnade äro, genom Jesum framhafva med honom.#N Men vi vilje icke dölja för eder, käre bröder, om dem som afsomnade äro, att I icke sörjen, såsom de andre, de der intet hopp hafva.`9N Att I hafven eder ärliga med dem, som utantill äro; och att I deras intet betorfven. N Och vinnlägger eder, att I ären rolige, och sköter edor egen stycke; och arbeter med edra händer, såsom vi eder budit hafve;!N Och det gören I ock på alla bröderna, som i hela Macedonien äro; men vi förmane eder, käre bröder, att I ju mer fullkomlige varden;N Men om broderlig kärlek görs icke behof att jag skrifver eder; ty I ären sjelfve lärde af Gudi, att I skolen älska eder inbördes.veNDen der nu föraktar, han föraktar icke någon mennisko, utan Gud, den sin Helga Anda hafver gifvit i eder.LNTy Gud hafver icke kallat oss till orenlighet, utan till helgelse.+ONOch att ingen förtrycker eller sviker sin broder i någon handel; ty Herren är hämnaren öfver allt detta; såsom vi ock eder tillförene sadom och betygadom.RNIcke uti lustig begärelse, såsom Hedningar, de som af Gudi intet veta.L NOch hvar och en af eder vet behålla sitt fat i helgelse och äro;D NTy detta är Guds vilje, edor helgelse, att I flyn boleri;A }NTy I veten hvad bud vi gåfvom eder, genom Herran Jesum.B  NYttermera, käre bröder, bedje vi eder, och förmane genom vår Herra Jesum, såsom I hafven undfångit af oss, huru I vandra skolen, och täckas Gudi, att I ju mer fullkomlige varden.' GN Att edor hjerta måga styrkt och ostraffelig blifva, i helighet, för Gudi och vårom Fader, uti vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, med all hans helgon.wN Men Herren föröke eder, och låte kärleken öfverflöda inbördes och till hvar man; såsom ock vi äre till eder:fEN Men Gud sjelfver, och vår Fader, och vår Herre Jesus Christus, skicke vår väg till eder.taN Vi bedje dag och natt ganska mycket, I att vi mågom se edart ansigte, och uppfylla det i edra tro fattas.lQN Hvad tack kunne vi Gudi säga för eder, för all den glädje som vi hafve af eder, för vår Gud?2_NTy vi lefve nu, efter I stån i Herranom.lQNVordom vi, käre bröder, hugsvalade på eder, uti all vår bedröfvelse och nöd, genom edra tro.RNMen nu nyliga, sedan Timotheus kommen var till oss ifrån eder, och underviste oss edra tro och kärlek; och att I alltid tänken på oss till det bästa, och åstunden att se oss, såsom ock vi eder;[/NDerföre kunde jag ock icke länger hafvat fördrag, utan sände åstad; på det jag skulle förfara edra tro, att tilläfventyrs frestaren icke hade försökt eder, och vårt arbete hade då fåfängt vordit.NTy när vi vorom när eder, sade vi eder det tillförene, att vi måste lida bedröfvelse; såsom ock skedt är, och I veten.mSNPå det ingen skulle låta vika sig uti denna bedröfvelse; ty I veten, att vi ärom dertill satte. !~~<}}>|||3{{:zzyxxyxwwvv'uutwt"ssNrrqq1ppooo"nmmUmll?kjjjiihhg{g#fsfeeddFccbbcaa|a``@__L^^]]u\\X[[kZZOYY)XWWLVVUUUT{T SSERRRQQPsPOOrONNMoMLL)KK7JJJSIIHGGFFTEE}DDuDCBBiAAj@@!??3>=<<;;:999&8y8#7{766A55!44c433(211100//e..&-f,,, +W***@)((K''!&%%I$$##`""8!!! e`b{MQH*v<hw y  a  x 7 vOG!z;Ty han straffar dem, och säger: Si, de dagar skola komma, säger Herren, att jag skall fullkomna öfver Israels hus, och Juda hus, ett nytt Testament;eyCTy om det första hade varit ostraffeligit, hade ingalunda vordit sökt rum till ett annat. x Men nu hafver han fått ett bättre ämbete, såsom han ens bättre Testaments Medlare är; det ock på bättre löfte satt är.gwGHvilke tjena eftersynene, och skugganom till de himmelska ting; såsom Mose af Gudi svaradt vardt, då han skulle fullkomna tabernaklet: Se till, sade han, att du gör allt efter den eftersyn, som dig vist är på berget.tvaHvar han nu vore på jordene, så vore han icke Prest; der Prester äro, de der efter lagen offra gåfvor;'uGTy hvar och en öfverste Prest varder skickad till att offra gåfvor och offer; derföre är det af nöden, att denne ock något hafver, det han offra skall.tOch är en skaffare öfver de heliga håfvor, och öfver det sannskyldiga tabernaklet, hvilket Gud upprest hafver, och ingen menniska.s Men summan af det vi tale är detta; Vi hafvom en sådan öfversta Prest, som sitter på högra handen på majestätsens stol i himmelen;!r;Ty lagen sätter menniskor till öfversta Prester, som svaghet hafva; men edsens ord, som efter lagen sagdt är, det sätter Sonen evig och fullkomlig.FqHvilken icke dageliga behöfde, såsom de andre öfverste Prester, först för sina egna synder offra, och sedan för folkens synder; ty han gjorde det ena reso, då han sig sjelf offrade.pTy en sådana öfversta Prest höfdes oss hafva, den der helig vore, oskyldig, obesmittad, skild ifrå syndare, och högre än himmelen; oHvarföre han ock kan evinnerliga saliga göra dem, som genom honom komma till Gud, och lefver alltid, och beder alltid för dem.\n1Men denne, efter han blifver evinnerliga, hafver ett oförgängeligit Presterskap.]m3Och de förre äro månge Prester vordne; derföre att döden lät dem icke blifva;=luSå mycket bättre Testament hafver Jesus uträttat. k9Men denne med ed, genom den som sade till honom: Herren svor, och det skall icke ångra honom: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.djAOch så mycket mer, att det icke skedde utan ed; ty de förre äro utan ed Prester vordne;wigTy lagen kunde intet göra fullkomligit; och varder ett bättre hopp infördt, genom hvilket vi nalkoms Gudi.]h3Ty dermed sker, att den förra lag afkommer, för hennes svaghet och onyttos skull.QgTy han betygar: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.^f5Hvilken icke är gjord efter köttslig budords lag, utan efter oändelig lifs kraft.]e3Och är det ännu klarare, medan en annar Prest efter Melchisedeks sätt uppkommer;dTy det är ju uppenbart, att vår Herre är kommen af Juda slägte; till hvilkens slägte Moses intet talat hafver om Presterskapet.gcG Ty den som detta sägs om, är af ett annat slägte, af hvilko aldrig någor skötte altaret.Ub# Ty der Presterskapet förvandladt varder, der måste ock lagen förvandlas.Wa' Är nu fullkomlighet skedd genom det Levitiska Presterskapet, ty derunder fick folket lagen; hvad behöfde sägas, att en annar Prest uppkomma skulle, efter Melchisedeks sätt, och icke efter Aarons sätt?P` Ty han var ändå i sins faders länder, då Melchisedek honom mötte.d_A Och, om jag så säga skall: Levi, som tiondena plägar taga, vardt ock tiondad i Abraham;l^QOch här taga de menniskor tiond, som dödelige äro; men der han, som betygas om, att han lefver.`]9Nu nekar det ingen, att det som mindre är, tager välsignelse af det som större är.~\uMen den, hvilkens slägte icke räknas ibland dem, han tog tiond af Abraham, och välsignade honom som löftet hade.3[_Men Levi söner, då de Presterskapet anamma, hafva befallning taga tiond af folket, det är, af sina bröder, efter lagen; ändå de ock af Abrahams länder komne äro.VZ%Men ser, huru stor den är, som ock Abraham Patriarchen gaf tionde af bytet.3Y_Utan fader, utan moder, utan slägt; och hafver hvarken begynnelse på dagarna, eller ända på lifvet; men han är lik vorden vid Guds Son, och blifver Prest i evighet.X3Hvilkom ock Abraham gaf tionde af all ting. Först uttolkas han, rättvisones Konung; men sedan är han ock Salems Konung, det är fredsens Konung;W +Denne Melchisedek var Konung i Salem, högsta Guds Prest; den Abrahe mötte, då han igenkom ifrå den Konungaslagtning, och välsignade honom;}VsDit Förelöparen för oss ingången är, Jesus, en öfverste Prest vorden till evig tid, efter Melchisedeks sätt.UHvilket vi hålle, såsom ett säkert och fast vår själs ankare; det ock ingår intill det som innanför förlåten är;CTAtt vi genom tu ovikelig ting, i hvilkom omöjeligit är att Gud ljuga skulle, ena starka tröst hafva skullom, vi som dertill flytt hafve, att vi måtte få det hopp som tillbudet är;uScMen då Gud ville rikeliga bevisa arfvingomen till löftet sins uppsåts fasthet, lade han der en ed uppå;R'Ty menniskorna svärja vid den der större är än de, och dem emellan blifver en ände på alla trätor, om det stadfäst blifver med en ed.RQOch så, efter han i tålamod förbidde, fick han det som utlofvadt var.IP Och sade: Sannerliga, jag vill välsigna dig, och föröka dig.sO_ Ty när Gud lofvade Abrahe, då han ingen större hade der han vid svärja kunde, svor han vid sig sjelf,Ny Att I icke tröge blifven, utan deras efterföljare, som genom trona och långmodighet få det arf, som utlofvadt är.yMk Men vi begäre, att hvar och en af eder den samma flit bevisar, till att hålla hoppet fast allt intill ändan;,LQ Ty Gud är icke orättvis, att han förgäter edra gerning och arbete i kärlekenom, som I bevisat hafven på hans Namn, då I tjenten helgonen, och ännu tjenen.|Kq Men vi förse oss, I älskelige, till eder det bättre är, och det salighetene närmer är; ändock vi så talom.JMen den törn och tistel bär, hon är odugelig, och närmast förbannelsen; hvilkens ändalykt är, att hon skall brännas.ITy jorden, som indricker regnet, som ofta kommer på henne, och bär dem beqväma örter som henne bruka, hon får välsignelse af Gudi; H Om de affalla, och på nytt sig sjelfvom korsfästa Guds Son, och för spott hålla; att de skola igen förnyas till bättring.SGOch smakat hafva det goda Guds ord, och den tillkommande verldenes kraft;F+Ty det är omöjeligit att de, som en gång upplyste äro, och smakat hafva den himmelska gåfvan, och delaktige vordne äro af den Helga Anda;?EyOch det vilje vi göra, om Gud annars det tillstäder.{DoTill döpelsen, till lärdom, till händers påläggning, till de dödas uppståndelse, och till den eviga domen.yC mDerföre vilje vi låta bestå den lärdom, som lyder på begynnelsen till ett Christeligit lefverne, och taga det före som till fullkomligheten drager; icke på nytt läggande grunden till bättring af döda gerningar, till trona på Gud; B Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.sA_ Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.5@c Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat._?7 Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;F> Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.h=I Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet;R<Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.M;Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.c:?Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt;39_Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;a8;Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.a7;Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.~6uDen der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.:5 oFörty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.4Derföre låt oss trösteliga framgå till Nådastolen; att vi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfves.37Ty vi hafve icke en öfversta Prest, som icke kan varkunna sig öfver vår svaghet; utan den som frestad är i all ting, lika som vi, dock utan synd.2{Efter vi nu hafve en stor öfversta Prest, Jesum, Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen.~1u Och för honom är intet kreatur osynligit; utan all ting äro blott och uppenbar för hans ögon; om honom tale vi.]03 Ty Guds ord är lefvandes och kraftigt, och skarpare än något tveeggadt svärd: och går igenom, tilldess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfver tankar och hjertans uppsåt. / Så vinnläggom oss nu, att vi mågom inkomma uti denna roligheten, på det icke någor skall falla uti samma otros efterdömelse.p.Y Ty den som ingången är uti hans rolighet, han hafver ock fått hvilo af sin verk, såsom Gud af sin.8-k Derföre står Guds folke en rolighet tillbaka.c,?Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt.0+YLägger han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören hans röst, så förhärder icke edor hjerta.!*;Efter det är ännu för handene, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt vardt, äro icke komne dertill, för otrons skull;?)yOch åter nu här: De skola icke ingå i min rolighet.m(STy han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hvilade på sjunde dagen af all sin verk;;'oTy vi, som trom, ingåm i rolighetena, som han sade: Såsom jag svor i mine vrede, de skola icke ingå i mina rolighet; der dock de verk fullbordad voro af verldenes begynnelse.&%Ty det är ock oss förkunnadt, så väl som dem; men det halp dem intet att de hörde ordet; efter de, som hörde, satte der icke tro till.% 9Så låt oss nu frukta, att vi icke försumme det löfte, som är, att vi skole ingå i hans rolighet; och att ibland oss icke någor tillbakablifver.A$}Och vi sem, att de icke kunde ingå, för otrones skull.c#?Men hvilkom svor han då, att de icke skulle komma in i hans rolighet, utan dem otrognom?y"kMen hvilkom var han vred i fyratio år? Var han icke dem som syndat hade, hvilkas kroppar förföllo i öknene?t!aTy somlige, som henne hörde, förtörnade honom; men icke alle, som farne voro utaf Egypten, genom Mosen.y kEmedan det sägs: I dag, om I fån höra hans röst, så förhärder icke edor hjerta, såsom skedde i vredene.wgTy vi äre delaktige vordne af Christo; om vi annars trona, som vi begynt hafve, fast behålle intill ändan.! Utan förmaner eder sjelfva alla dagar, så länge det nämnes: I dag; att ingen ibland eder blifver förhärd, genom syndenes bedragelse.  Ser till, käre bröder, att tilläfventyrs uti någon edra icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrå lefvandes Gud.S Så att jag ock svor i mine vrede: De skola icke komma uti mina rolighet.{ Derföre vardt jag vred på detta slägtet, och sade: Alltid fara de ville med hjertat; men de visste icke mina vägar;Z- Då edre fäder frestade mig; de bepröfvade, och sågo min verk, i fyratio år.b=Så förhärder icke edor hjerta; såsom skedde i vredene på frestelsedagen, i öknene;T!Derföre, såsom den Helge Ande säger: I dag, om I fån höra hans röst,5Men Christus, såsom en Son, i sitt hus; hvilket hus vi ärom, om vi annars förtröstningen, och hoppsens berömmelse, intill ändan fast behålle.ykOch Moses var trogen i allt hans hus, såsom en tjenare, de ting till vittnesbörd, som framdeles yppas skulle;\1Ty hvart och ett hus bygges af någon; men Gud är den, som all ting gjort hafver.taSå mycket större äro värd än Moses, som han hafver större äro, som huset byggde, än sjelfva huset.^5Hvilken trogen är honom, som honom gjort hafver, såsom ock Moses, i allt hans hus;# ADerföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Apostelen, och öfversta Presten, den vi bekännom, Christum Jesum;RTy deraf att han vardt pint och frestad, kan han hjelpa dem som frestas.(IDerföre måste han i all stycke vara bröderna lik; på det han skulle vara barmhertig, och en trogen öfverste Prest för Gudi, att försona folkens synder.[/Ty han tager ingenstäds på sig Änglarna; utan Abrahams säd tager han på sig.fEOch göra dem fri, som i allt sitt lefverne, genom dödsens räddhåga, måste trälar vara.- SEfter barnen hafva kött och blod, är ock han dess delaktig vorden; på det han skulle genom döden nederlägga honom, som döden i våld hade, det är djefvulen;u c Och åter: Jag vill sätta min tröst till honom; och åter: Si, jag och barnen, som Gud mig gifvit hafver.e C Sägandes: Jag vill förkunna ditt Namn minom brödrom, och midt i församlingen prisa dig;~ u Efter den som helgar, och de som helgade varda, äro alle af enom; derföre skämmes han ock icke kalla dem bröder;\ 1 Ty det höfde honom, för hvilkens skull all ting äro, och genom hvilken all ting äro, den der mång barn till härlighet fört hade, att han deras salighets höfdinga skulle, genom lidande, fullkommen göra.I  Men Jesum, som en liten tid hafver öfvergifven varit af Änglarna, se vi, för dödsens lidandes skull, krönt vara med äro och pris; på det han af Guds nåd skulle smaka döden för alla.T!All ting hafver du lagt under hans fötter. I det han nu all ting hafver honom underlagt, hafver han intet undantagit, det honom icke underlagdt är. Dock se vi icke ännu all ting vara honom underlagd.!;Du hafver en liten tid låtit honom öfvergifven vara af Änglarna; med äro och pris hafver du krönt honom, och satt honom öfver dina händers verk; Men en betygar enstäds, och säger: Hvad är menniskan, att du tänker på honom; eller menniskones Son, att du söker honom?]3Ty han hafver icke undergifvit Änglomen den tillkommande verldena, der vi om tale.%Och Gud hafver gifvit vittnesbörd dertill med tecken, under, och mångahanda krafter och med den Helga Andas utskiftelse, efter hans vilja.)KHuru skole vi undfly, om vi sådana salighet icke akte? hvilken, sedan hon först predikad vardt af Herranom, är kommen in på oss, af dem som det hört hade;Ty vardt det ordet fast, som genom Änglarna taladt var; och all öfverträdelse och olydighet hafver fått sin rätta lön;p [Derföre skole vi dess bätter taga vara på det oss sagdt är, att vi tilläfventyrs icke förderfves.t cÄro de icke allesammans tjensteandar, utsände till tjenst för deras skull, som salighetena ärfva skola?~ / Men till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall? }  Och såsom en klädnad skall du förvandla dem, och de varda förvandlade; men du blifver densamme, och din år hafva ingen ända.a| = De skola förgås; men du skall blifva, och de skola alle föråldras såsom ett kläde;^{ 7 Och du, Herre, grundade jordena af begynnelsen, och himlarna äro dina händers verk.!z = Du hafver älskat rättfärdighetena, och hatat orättfärdighetena; derföre hafver Gud, din Gud smort dig med glädjens oljo, mer än dina medbröder.qy ]Men till Sonen: Gud, din stol varar ifrån evighet till evighet; dins rikes spira är en rättvis spira.^x 7Men om Änglarna säger han: Han gör sina Änglar andar, och sina tjenare eldslåga.zw oOch åter, då han införer den förstfödda i verldena, säger han: Och alle Guds Änglar skola tillbedja honom.0v [Ty till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig? Och åter: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?\u 3Så mycket bättre vorden än Änglarne, som han för dem högre Namn ärft hafver.gt IHvilken, efter han är hans härlighets sken, och hans väsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafver rensat våra synder genom sig sjelf, sitter han på majestätsens högra sido i höjdene;2s _På det yttersta i dessa dagar hafver han talat till oss genom Sonen; hvilken han satt hafver till arfvinga öfver all ting; genom hvilken han ock verldena gjort hafver;[r 3Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom Propheterna;fq GVårs Herras Jesu Christi nåd vare med edar anda. Amen. Sänd af Rom, med Onesimo, tjenaren.9p oMarcus, Aristarchus, Demas, Lucas, mine hjelpare.9o oHelsa dig Epaphras, min medfånge i Christo Jesu;fn GDermed bered mig herberge; ty jag hoppas att jag, med edra böners hjelp, eder gifven varder.{m qJag hafver skrifvit dig till, förtröstandes på dina lydaktighet; vetandes att du gör väl mer, än jag säger.ol YJa, käre broder, städ till att jag hafver lust af dig i Herranom; vederqvick mitt hjerta i Herranom. k Jag Paulus hafver detta skrifvit med mine hand, jag vill betalat; att jag icke skall säga, att du dig sjelfvan mig pligtig äst.]j 5Om han dig någon skada gjort hafver, eller något skyldig är, det räkna mig till.Ri Hvar du nu håller mig för din medbroder, så anamma honom lika som mig.*h OIcke nu såsom en tjenare, utan mer än en tjenare; ja, såsom en älskelig broder, besynnerliga mig; huru mycket mer dig, både efter köttet, och efter Herran?gg IMen derföre tilläfventyrs for han sin väg till en tid, att du skulle få honom evigan igen;vf gMen jag ville intet göra utan ditt samtycke; på det ditt goda icke skulle vara nödgadt, utan sjelfviljogt.ke Q Jag hade velat behålla honom när mig, att han skulle tjent mig i din stad, uti Evangelii bandom;Sd ! Hvilken jag nu igensändt hafver; men anamma du honom, såsom mitt hjerta.Nc  Den dig fordom onyttig var, men nu både dig och mig väl nyttig är;Tb # Så förmanar jag dig, för min son Onesimo, den jag födde i minom bandom; a ; Dock likväl, för kärlekens skull, beder jag heldre, jag som en sådana är, nämliga den gamle Paulus, och ännu derutöfver en Jesu Christi fånge.e` EDerföre, ändock jag hafver i Christo en stor tröst, till att bjuda dig det du bör göra;|_ sTy vi hafve stor glädje och hugnad af din kärlek; att helgonen äro hjerteliga vederqvickte af dig, käre broder.^ {Att din tro, som vi hafve med hvarannan, må kraftig varda, genom kunskapen på allt godt, som I hafven i Christo Jesu.k] QEfter jag hörer af din kärlek, och den tro som du hafver till Herran Jesum, och emot all helgon;L\ Jag tackar min Gud, och hafver din åminnelse alltid i mina böner;V[ 'Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.jZ OOch de älskeliga Apphie, och Archippo, vår medstridare, och den församling som i ditt hus är:jY QPaulus, Christi Jesu fånge, och Timotheus, brodren, dem älskeliga, och vårom hjelpare Philemon;XvHelsa dig alla, som med mig äro. Helsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom. Amen. Skrifven af Nicopolis, i Macedonien.|WqvMen låt ock dem, som våre äro, lära i goda gerningar föregå der det behöfves, att de icke äro ofruktsamme.QVv Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas.&UEv Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren.cT?v Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.NSv Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är;Rv Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng.OQvDet är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt.yPkvPå det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet._O7vHvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum;>NuvIcke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse;\M1vMen sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades;7LgvTy vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes.kKOvOm ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor.zJ ovFörmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar;\I1vSådant tala, och förmana, och straffa med fullt allvar. Låt ingen förakta dig.8HivDen sig sjelf gaf för oss; på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig sjelfvom ett folk till egendom, det sig om goda gerningar beflitar.rG]v Och vänta det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi härliga uppenbarelse;F-v Och lärer oss, att vi skole försaka alla ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna verlden;@E{v Ty Guds nåd, helsosam allom menniskom, är uppenbarad;zDmv Icke otrogne; utan alla goda trohet bevisande; på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke.iCKv Tjenarena, att de äro sinom herrom underdånige, och uti all ting behagelige, icke gensvarige;B}vMed helsosam och ostraffelig ord; på det han, som emotstår, må blygas, intet ondt hafvandes det han om oss säga kan;vAevUti all ting ställ dig sjelf för en eftersyn till goda gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet;D@vSammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige.v?evVara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga; på det Guds ord icke skall försmädt varda.W>'vAtt de unga qvinnor lära tukt af dem; älska sina män, hafva sin barn kär;=vDe gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor;d<AvDe gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i tålamod;J; vMen tala du, såsom tillbörligit är, efter en helsosam lärdom;: /vDe säga sig känna Gud; men med gerningarna neka de det; efter de äro styggelige för Gud, och olydige, och till alla goda gerningar odugelige. 9  vDem, som rene äro, äro all ting rene; men dem orenom och otrognom är intet rent; utan både deras sinne och samvet är orent._8 9vOch icke akta på de Judiska fabler och menniskors bud, som sig draga ifrå sanningen.b7 ?v Detta vittnesbörd är sant. Derföre straffa dem skarpeliga, att de äro rätte i trone;l6 Sv En af dem hafver sagt, deras egen Prophet: De Creter äro alltid ljugare, ond djur, och late bukar.5 }v Hvilkom man måste tillstoppa munnen; de som hela husen förvända, och lära det intet doger, för slem vinnings skull.j4 Ov Ty månge äro genstörtige, onyttige sqvallrare, och bedragare, besynnerliga de af omskärelsen;+3 Qv Och håller sig vid det ord, som visst är och lära kan; på det han må mägtig vara att förmana genom helsosam lärdom, och öfvervinna dem som deremot säga.T2 #vUtan gästgifvare, och älskar det godt är; tuktig, rättvis, helig, kysk;1 9vTy en Biskop bör vara ostraffelig, såsom en Guds skaffare; icke ensinnig, icke sticken, ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning;0 vDen som är ostraffelig, ene hustrus man; den der trogen barn hafver, oberyktad för öfverflödighet och genstörtighet.>/ wvFördenskull lät jag dig qvar i Creta, att hvad som ännu fattades, skulle du fullkomliga beställa, och besätta städerna här och der med Prester, såsom jag dig befallt hafver;. vMinom rättsinniga son Tito, efter begges våra tro: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Herranom Jesu Christo, vårom Frälsare.- vMen i sinom tid hafver han uppenbarat sitt ord genom predikan, den mig betrodd är, efter Guds vår Frälsares befallning;a, =vI hoppet till evinnerligit lif, det Gud, som icke ljuga kan, för evigt utlofvat hafver;+ )vPaulus, Guds tjenare, men Jesu Christi Apostel, till att predika Guds utvaldom trona och sanningenes kunskap, hvilken till Gudaktighet förer,2*]lHerren Jesus Christus vare med din anda. Nåd vare med eder. Amen. Den andra Epistelen till Timotheum, skrifven af Rom, då Paulus åter hades fram för Kejsar Neronem.)ylVinnlägg dig, att du kommer för vintren. Dig helsar Eubulus, och Pudens, och Linus, och Claudia, och alle bröderna.M(lErastus blef i Corintho; men Trophimum lät jag qvar i Mileto sjuk.<'slHelsa Priscam, och Aqvilam, och Onesiphori husfolk.&/lMen Herren skall förlossa mig af all ond gerning, och frälsa mig till sitt himmelska rike; hvilkom vare ära ifrån evighet till evighet. Amen.,%QlMen Herren stod med mig, och styrkte mig; på det genom mig skulle predikanen stadfäst varda, och alle Hedningar höra skulle; och jag är friad af lejonens mun.x$ilUti min första försvarelse stod ingen när mig, utan alle öfvergåfvo mig; det varde dem icke tillräknadt.Y#+lTag ock du dig vara för honom; ty han hafver svårliga ståndit emot vår ord.k"OlAlexander, kopparsmeden, hafver mig mycket ondt bevist. Herren betale honom efter hans gerningar. !l Den mantel, som jag tillbakalät i Troade när Carpus, haf med dig, då du kommer, och böckerna, och enkannerliga de pergamenten.1 ]l Tychicum hafver jag sändt till Ephesum.ykl Lucas är allena med mig. Tag Marcum till dig, och haf honom med dig; ty han är mig mycket nyttig till tjenst.!;l Ty Demas hafver öfvergifvit mig, och fått kärlek till denna verldena; och är faren till Thessalonica; Crescens till Galatien; Titus till Dalmatien.8kl Vinnlägg dig, att du kommer snarliga till mig.QlHärefter är mig förvarad rättfärdighetenes krona, hvilka Herren mig gifva skall på den dagen, den rättfärdige domaren; men icke mig allenast, utan ock allom dem, som älska hans uppenbarelse.a;lJag hafver kämpat en god kamp, jag hafver fullbordat loppet; jag hafver hållit trona.OlTy jag offras nu, och tiden tillstundar att jag skall skiljas hädan.}slMen du, var vaken i all ting, lid och umgäll; gör ens Evangelisk Predikares verk; uträtta ditt ämbete redeliga.QlOch skola vända sin öron ifrå sanningen, och vända sig till fabler."=lTy den tid skall komma, att de icke skola kunna lida helsosam lärdom; utan skola, efter sina egna lustar, samla sig lärare; efter dem kliar i öronen;r]lPredika ordet; håll uppå i tid och i otid; straffa, truga, förmana, med all saktmodighet och lärdom. lSå betygar jag nu för Gudi, och Herranom Jesu Christo, den der döma skall lefvande och döda, i sin tillkommelse, och i sitt rike;Y+lAtt en Guds menniska skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skickelig.}slTy all skrift af Gudi utgifven är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet;lOch efter du af barndom hafver kunnat den Helga Skrift, kan hon dig undervisa till salighet, genom trona på Christum Jesum.nUlMen du, blif vid det du lärt hafver, och det dig betrodt är, vetandes af hvem du det lärt hafver.s_l Men med onda menniskor och bedragare varder det ju länger ju argare; de förföra, och varda förförde.Z-l Och alle, de der gudeliga vilja lefva i Christo Jesu, måste lida förföljelse.4al Mina förföljelser, mina bedröfvelser, som mig öfvergingo i Antiochien, Iconio, Lystris; hurudana förföljelser jag der led; och af allt hafver Herren förlossat mig. }l Men du hafver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod;y kl Men de skola icke länger hafva framgång; ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock de förras var.! ;lMen såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose, så stå ock desse emot sanningene; det äro menniskor, förderfvade i sitt sinne, odugelige till trona.P lAlltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningens kunskap. 9lAf dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra, och föra qvinnfolk fångna, som med synder betungade äro, och drifvas af mångahanda lustar.[/lHafvandes ett sken till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana.U#lFörrädare, öfverdådige, uppblåste, de der mer älska vällust än Gud;OlOkärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande det goda,!;lTy der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige,T #lMen detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider.^5lOch besinna sig ifrå djefvulens snaro, af hvilkom de fångne äro efter hans vilja.wlOch med saktmodighet straffa dem som emotstå; om Gud en gång vill gifva dem bättring, till att förstå sanningen;talMen Herrans tjenare skall icke vara trätosam, utan ljuflig vid hvar man, läraktig, den de onda lida kan;c?lMen förkasta dåraktig och öfverdådig spörsmål, vetandes att de föda träto af sig. _~~}X||K{{YzzyfxxKwwvuutsrrrqppp!oon.mllkk5jjVj iiHhh6ggMff.ee~e+dd.ccwcbbaaJ``)__W^^]]J\[[[ZZJYYjY/XWVV^UfTSSRRLQyQ"PP&OOZNNNMLLLKKJxIII HdGGNFF,EEDD>CpBBAA@@??>z===<<;::79988*776A544;4 33o22Y11B00i//8..>---,++c**_))((T''z'&&^%%3$$$]##F""!!=! c`!y%tB"^{ nBW^] \ S   Kt~J9>_Yn+Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.~muMen han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.^l5Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?k!I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.ljQI bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.i1I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.uh eHvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?QgMen rättfärdighetenes frukt varder sådd i frid, dem som frid hålla.2f]Men den visdom, som ofvanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.GeTy hvar nit och träta är, der är ostadighet och allt ondt.`d9Ty den visdom är icke ofvanefter kommen, utan är jordisk, mennisklig, och djefvulsk.sc_Om I hafven bittert nit och träto uti edart hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.{bo Ho är vis och klok ibland eder, han bevise med sin goda umgängelse sina gerningar, uti saktmodighet och visdom.a Icke kan fikonträt, mine bröder, bära oljo, eller vinträt fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött vatten gifva.J`  Icke gifver en källa af ett hål både sött och bäskt vatten?S_ Af samma mun går pris och bannor. Det bör icke, mine bröder, så vara.x^i Med henne prise vi Gud, och Fadren; och med henne bannom vi menniskorna, som äro skapade efter Guds liknelse.]]3Men tungan kan ingen menniska tämja, det oroliga onda, full med dödelig förgift.\ Ty all natur, både djurs, och foglars, och ormars, och deras som i hafvet äro, varder tam, och är tamd af menniskors natur;H[ Och tungan är ock en eld, en verld full med orätt. Så är ock tungan ibland våra lemmar, och besmittar hela lekamen, och upptänder all vår umgängelse, då hon upptänd är af helvete.vZeSå är ock tungan en klen lem, och kommer stor ting åstad; si en liten eld, huru stor skog han upptänder.Y'Si ock skeppen, ehuru stor de äro, och af starkt väder drifvas, varda de dock likväl omvänd med ett litet roder, ehvart rodermannen vill.iXKSi, vi läggom hästomen betsel i munnen, att de skola lyda oss, och omkastom deras hela kropp.WTy i mång stycke fele vi alle; men den der icke felar uti ett ord, han är en fullkommen man, och kan regera hela lekamen med betsel.hV KMine bröder, farer icke hvar man efter att vara lärare; vetande att vi dess större dom fåm.\U1Derföre, såsom kroppen utan anda är död, så är ock tron utan gerningar död.T1Sammalunda ock den skökan Rahab, vardt hon icke af gerningom rättfärdigad, då hon undfick sändningabåden, och släppte dem en annan väg ut?ZS-Sen I nu, att af gerningarna rättfärdigas menniskan, och icke af trone allena.R%Och Skriften är fullkomnad, som säger: Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet; och vardt kallad Guds vän.pQYSer du, att tron hafver medverkat i hans gerningar, och att tron är fullkommen vorden af gerningarna.sP_Vardt icke Abraham, vår fader, af gerningarna rättfärdigad, då han sin son Isaac offrade på altaret?POVill du, fåfängelig menniska, veta att tron utan gerningar är död?\N1Du tror, att en Gud är; der gör du rätt uti; djeflarna tro det ock, och bäfva.+MONu måtte någor säga: Du hafver trona, och jag hafver gerningarna; visa mig dina tro med dina gerningar, så vill jag ock visa dig mina tro med mina gerningar.RLSå ock tron, då hon icke hafver gerningarna, är hon död i sig sjelf.K5Och någor edra sade till dem: Går i frid, värmer eder, och mätter eder; och gifver dem likväl intet hvad lekamen behöfver; hvad hulpe dem det?KJOm en broder eller syster vore nakot, och fattades dagelig föda; IHvad hjelper det, mine bröder, om någor säger sig hafva trona, och hafver dock icke gerningarna? Kan ock tron göra honom salig? H Ty dom utan barmhertighet skall honom öfvergå, som barmhertighet icke gjort hafver; och barmhertigheten berömmer sig emot domen.XG) Så taler, och så görer, som de der skola genom frihetenes lag dömde varda.-FS Ty den som sade: Du skall icke göra hor, han hafver ock sagt: Du skall icke dräpa. Hvar du nu icke gör hor, och dräper likväl, äst du lagsens öfverträdare.WE' Ty om någor håller hela lagen, och syndar på ett, han är saker till allt.gDG Men sen I efter personen, då synden I, och varden straffade af lagen, såsom öfverträdare.tCaFullborden I den Konungsliga lagen efter Skriften: Älska din nästa, såsom dig sjelf; så gören I väl.EBFörsmäda icke de det goda namnet, der I af nämnde ären?wAgMen I hafven föraktat den fattiga. Förtrycka icke de rike eder med våld, och draga eder fram för rätten?>@uHörer till, mine käre bröder: Hafver icke Gud utvalt de fattiga i denna verldene, de der rike voro på trona, och arfvingar till riket, som han lofvat hade dem som honom älska?Y?+Och betänken det icke rätt, utan varden domare, och gören en ond åtskilnad;+>OOch I sågen på den som hafver de härliga kläden, och saden till honom: Sitt här väl; och dem fattiga saden I: Statt der, eller, sitt här vid mina fötter; =Ty om uti edra församling komme en man med en guldring, och med en härlig klädnad; komme ock en fattig man i snöplig klädnad; < Mine bröder, håller det icke derföre, att tron på Jesum Christum, vår Herra till härlighetena, kan lida personers anseende.9; mDetta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.: 9Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.,9 SMen den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.e8 ETy då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var. 7 Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;W6 )Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.#5 ALägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.;4 sTy mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.3 {Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.z2 oHan hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.$1 CAll god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.-0 WFarer icke ville, mine käre bröder.w/ iDerefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.b. ?Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.- } Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;, 5 Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.*+ O Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.d* C Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.G)   Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;<( uEn man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.G'  Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.& Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.% 7Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.y$ mMen låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.<# uOch veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.[" 1Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;v! iJacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.\ 1 Nåd vare med eder allom. Amen. Till de Ebreer, skrifven af Valland, med Timotheo.U# Helser alla edra lärare, och all helgon. Eder helsa bröderne uti Valland.dA Veter, att brodren Timotheus lös är; med hvilkom, om han snart kommer, vill jag se eder.|q Jag förmanar eder, käre bröder, tager förmanelsens ord till godo; ty jag hafver eder med få ord tillskrifvit.E Han göre eder skickeliga uti allt godt verk, till att göra sin vilja, och skaffe uti eder hvad honom täckeligit är, genom Jesum Christum; hvilken vare ära af evighet i evighet. Amen.  Men fridsens Gud, som igenfört hafver ifrå de döda den stora Fåraherdan, genom dess eviga Testamentsens blod, vår Herra Jesum;nU Men aldramest beder jag eder, att I sådant gören, att jag med det snaresta måtte komma till eder.} Beder för oss; vår tröst är den att vi ett godt samvet hafve, och vinnlägge oss hafva en god umgängelse när alla;U# Varer edra lärare lydige, och följer dem; ty de vaka öfver edra själar, såsom de der räkenskap göra skola; på det de måga det göra med fröjd, och icke med suckan; ty det är eder icke nyttigt.Q Förgäter icke göra väl, och meddela; ty sådana offer täckas Gudi.s_ Så låt oss nu genom honom alltid offra Gudi lofoffer, det är, läpparnas frukt, de hans Namn bekänna.V% Ty vi hafve här ingen varaktig stad, utan vi sökom efter den tillkommande.P Så låt oss nu gå ut till honom utu lägret, och bära hans smälek.oW Derföre ock Jesus, på det han skulle helga folket med sitt eget blod, hafver han lidit utom porten.} Ty ehvad djurs blod, som öfverste Presten, för syndene, inbär uti det heliga, deras kroppar uppbrännas utom lägret.^5 Vi hafve ett altare, af hvilko de hafva icke magt att äta, som tjena i tabernaklet.J  Låter eder icke omföras med mångahanda och främmande lärdom; ty det är godt att stadfästa hjertat med nådene; icke med maten; hvilken intet gagnat hafver dem, som dermed umgått hafva.G Jesus Christus i går och i dag, och han desslikes i evighet.   Tänker på edra lärare, de eder Guds ord sagt hafva, och efterföljer deras tro; skådande hvad ända deras umgängelse hade. w Så att vi dristeliga måga säga: Herren är min hjelpare, och jag vill icke frukta; hvad kan en menniska göra mig?  Umgängelsen vare utan girighet; och låter eder nöja med det I hafven; ty han sade: Jag skall icke öfvergifva eller förlåta dig;   Ägtenskapet skall hållas ärligit ibland alla, och ägtenskapets säng obesmittad; men bolare och horkarlar skall Gud döma.  Tänker på dem som bundne äro, såsom medbundne; och på dem som bedröfvelse lida, såsom de der ock af lekamenen äro.i K Förgäter icke att herberga; ty dermed hafva somliga fått Änglar, ovetandes, till herberges.* Q Blifver faste i broderlig kärlek.-U Ty vår Gud är en förtärande eld./ Derföre, efter vi få det rike som icke bäfva kan, hafve vi nåd, genom hvilka vi tjene Gudi, till att täckas honom med tuktighet och fruktan;-S Det han säger: Ännu en tid, det gifver tillkänna de tings förvandling, som bäfva, såsom de der gjord äro; på det de ting blifva skola, som obäfvande äro./W Hvilkens röst på den tid gjorde jordena bäfvande? Men nu lofvar han, och säger: Ännu en tid skall jag göra bäfvande, icke allenast jordena, utan ock himmelen.N Ser till, att I icke vedersaken honom som med eder talar; ty kunde icke de undfly, som vedersakade honom som talade på jordene; huru mycket mindre vi, om vi vedersake honom som af himmelen talar?q[ Och till Nya Testamentsens Medlare, Jesum, och till stänkelseblodet, som bättre talar än Abels blod.1 Och till de förstföddas församling, som i himmelen äro beskrefne; och till Gud, som alla dömer, och till de fullkomliga rättfärdigas andar; Utan I ären komne till Sions berg, och till lefvandes Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till den otaliga Änglaskaran.c? Och så förskräckelig var den synen, att Moses sade: Jag är förskräckt, och bäfvar;~y Ty de förmåtte icke lida det, som der sades: Om något djur kom vid berget, skulle det stenas, eller skjutas igenom;} Och basunsklanget, och till ordarösten; hvilka de vedersakade, som henne hörde, begärande att ordet skulle dem ju icke sagdt varda;| Ty I ären icke gångne till det berget, der man på taga kunde, och med eld brann, eller till töcknene, och mörkret, och stormen;<{q Men I veten, att då han ville sedan, med arfsrätt, få välsignelse, vardt han bortdrifven; och var honom då intet rum till någon bot, ändock han med tårar derefter sökte.yzk Att ingen vare en bolare, eller ohelig, såsom Esau, hvilken för en måltid bortsålde sin förstfödslorätt.%yC Och ser till, att ingen försummar Guds nåd; att icke uppväxer någon bitter rot, och gör något hinder, och månge måtte genom henne besmittade varda;\x1 Farer efter frid med allom, och efter helgelse, utan hvilken ingen får se Herran.ywk Och stiger viss steg med edra fötter; att icke någor haltar såsom en ofärdig, utan heldre helbregda varder.@v{ Derföre lyfter upp edra lata händer och trötta knä;"u= All age synes nu icke vara till fröjd, utan till ångest; men sedan vedergäller han en fridsam rättfärdighetenes frukt dem, som deruti öfvade äro;t Och de förre hafva agat oss i några få dagar, efter som dem syntes; men denne till det som nyttigt är, att vi må få hans helgelse.s3 Hafve vi nu köttsliga fäder, som oss aga, och frukte dem; skole vi då icke mycket mer underdånige vara dem andeliga Fadrenom, att vi må lefva?drA Ären I utan aga, i hvilkom alle delaktige vordne äro, så ären I oägta, och icke barn.q{ Hvar I nu liden agan, så bjuder sig Gud till eder, såsom till barn; ty hvilken är den son, som hans fader icke agar?]p3 Ty hvem Herren älskar, den agar han; men han gisslar hvar och en son, han anammar.5oc Och hafven redo förgätit den tröst, som till eder talar, lika som till sin barn: Min son, förakta icke Herrans aga; och gif dig icke utöfver, då du näpses af honom.Xn) Ty I hafven icke ännu allt intill blods emotståndit, kämpande emot syndene; m  Tänker på honom, som af syndarom sådana gensägelse led emot sig; att I icke tröttens i edor sinne, gifvandes eder utöfver.Dl Och se på Jesum, som trona begynt och fullkomnat hafver; hvilken, då han måtte haft glädje, led korset, och aktade intet smäleken; och är sittandes på högra handen på Guds stol.Ik  Efter vi nu hafve om oss en så stor hop med vittne, låt oss aflägga syndena, som alltid låder vid oss och gör oss tröga, och låt oss med tålamod löpa i den kamp som oss förelagd är;wjg (Derföre att Gud hade föresett om oss något det bättre var; att de icke utan oss skulle fullkomnade varda.]i3 'Alle desse hafva genom trona fått vittnesbörd, och hafva dock icke fått löftet;zhm &Hvilkom verlden icke värdig var; och hafva gått elände i ökner, och i berg, och i skrefvor, och i jordkulor.g %Vordo stenade, sönderhuggne, genomstungne, döde för svärd; hafva gångit i fårskinn och getskin, fattige, trängde, bedröfvade;Wf' $Somlige hafva lidit spott och hudflängning, och dertill bojor och fängelse;Be} #Qvinnorna hafva igenfått sina döda utaf uppståndelsen; somlige vordo sönderslagne, och hafva ingen förlossning velat anamma, på det de skulle få uppståndelsen, som bättre är.d- "Eldskraft utsläckt, svärdsegg undkommit, äro kraftige vordne af svaghetene, äro starke vordne i stridene, hafva nederlagt främmande härar.sc_ !Hvilke genom trona hafva vunnit Konungarike, gjort rättfärdighet, fått löfte, igenstoppat lejons mun;7bg Och hvad skall jag mer säga? Tiden vorde mig för stackot, när jag förtälja skulle om Gideon, om Barak, och Simson, och Jephthah, och David, och Samuel, och Propheterna;paY Genom trona förgicks icke den skökan Rahab med de otrogna, då hon de spejare anammat hade med frid.Y`+ Genom trona föllo murarna i Jericho, då man i sju dagar omkring gångit hade._} Genom trona gingo de genom det röda hafvet, såsom på torra landet; hvilket de Egyptier ock försökte, och drunknade.^  Genom trona höll han Påska, och blodsutgjutelse, på det han, som drap allt det förstfödt var, skulle intet komma vid dem.] Genom trona öfvergaf han Egypten, intet fruktandes Konungens vrede; ty han höll sig vid den han icke såg, såsom han honom sett hade.u\c Och höll Christi försmädelse för större rikedom, än de håfvor uti Egypten; ty han såg efter lönen.h[I Och ville mycket heldre lida bedröfvelse med Guds folk, än till en tid hafva lust i syndene;XZ) Genom trona, då Moses var stor vorden, nekade han sig vara Pharaos dotterson; #Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.\=1 "Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.< !Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.w;g Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;>:w Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.9 Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.?8w Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?_77 Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.k6O Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.{5o Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;43 Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.b3= Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;g2G Och låt oss hålla hoppsens bekännelse ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat hafver.&1E Så låt oss framgå med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne om kroppen med rent vatten.70i Och hafvom en öfversta Prest öfver Guds hus;r/] Hvilken han oss beredt hafver till en ny och lefvande väg, genom förlåten, det är, genom sitt kött;a.; Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;N- Der nu sådana förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.M, Och deras synder och orättfärdighet vill jag icke mer ihågkomma.'+G Det är det Testamentet som jag dem göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras sinne vill jag skrifva dem;O* Det betygar oss ock den Helge Ande; ty då han tillförene sagt hade:S) Ty med ett offer hafver han evinnerliga fullkomnat dem, som helige varda.U(# Och väntar nu, tilldess hans ovänner lagde varda, honom till en fotapall.{'o Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det evinnerliga gäller, sitter han på Guds högra hand;&/ Och hvar och en Prest är insatt, att han dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna borttaga synder.U%# I hvilkom vilja vi helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi kropps offer. $ Då sade han: Si, jag kommer, till att göra, o Gud, din vilja. Der tager han det första bort, att han det andra insätta skall;#5 Tillförene, då han sade: Offer och gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver du icke velat; icke behaga de dig heller, hvilke efter lagen offras;k"O Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud.4!c Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.  Derföre, då han kommer i verldena, säger han: Offer och gåfvor hafver du icke velat; men kroppen hafver du mig beredt.I  Ty omöjeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.?y Utan dermed sker en åminnelse på synderna hvart år;' Annars hade det återvändt offras; efter de, som så offra, hade sedan intet samvet haft af synder, när de hade ena reso varit rene gjorde;6 g Ty lagen hafver skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfva varelsen. Årliga måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra;/W Så är ock Christus ena reso offrad, till att borttaga mångs mans synder; men en annan gång skall han låta se sig, utan synd, dem som honom vänta till salighet.N Och såsom menniskomen är förelagdt en gång dö, men sedan domen;6e Eljest måste han skolat ofta lida, af verldenes begynnelse; men nu, på verldenes ändalykt, är han en gång uppenbarad, genom sitt eget offer, till att borttaga syndena.yk Icke, att han skall ofta offra sig, såsom öfverste Presten gick hvart år in uti det heliga, med annars blod;O Ty Christus är icke ingången i det helga, som med händer gjordt är, hvilket är en eftersyn till det sannskyldiga; utan in uti sjelfva himmelen, på det han skall nu vara i Guds åsyn för oss;%C Så är nu af nöden, att de himmelska tings eftersyner skola med sådant renade varda; men de himmelska tingen måste bättre offer hafva, än dessa voro.q[ Och varda mest all ting efter lagen ren gjord i blod; och utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse.}s Och desslikes tabernaklet, och all kärile, der Gudstjenst plägade med göras, bestänkte han sammalunda med blod.L Och sade: Detta är Testamentsens blod, det Gud hafver eder budit.H  Ty då Moses allo folkena föregifvit hade hvart och ett budord, efter lagen, tog han kalfvablod, och bockablod, med vatten, och purpurull, och hysop, och bestänkte bokena, och allt folket;>w Derföre var ock icke det första stiktadt utan blod. Ty Testamentet blifver gildt genom döden; annars hafver det ännu ingen magt, så länge han lefver som Testamentet gjorde.[/ Ty hvar ett Testament är, måste ock hans död med vara, som Testamentet gjorde.ve Derföre är han ock Nya Testamentsens Medlare; på det de, som kallade äro, skulle få dess eviga arfsens löfte, i thy att hans död gick deremellan, till förlossning ifrå de öfverträdelser, som under det förra Testamentet voro.8 i Huru mycket mer skall Christi blod, som hafver sig sjelf obesmittad, genom den Helga Anda, Gudi offrat, rena vårt samvet af de döda gerningar, till att tjena lefvandes Gud?l Q Ty hafver oxablod och bockablod, och strödd aska af kone, helgat de orena, till köttslig renhet;$ A Icke heller genom bockablod, eller kalfvablod; utan han är genom sitt eget blod ena reso ingången uti det helga, och hafver funnit en evig förlossning.S  Men Christus är kommen, att han skall vara öfverste Prest till det tillkommande goda, genom ett större och fullkomligare tabernakel, det med händer icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;  Allenast med mat och dryck, och mångahanda tvagning, och utvärtes helighet, som pålagda voro intill bättringenes tid.(I Hvilket var en liknelse i den tiden, i hvilkom gåfvor och offer offrades, och kunde icke göra honom fullkommen, efter samvetet, som den Gudstjensten gjorde;~u Der den Helge Ande med betydde, att helighetenes väg ändå icke uppenbar var, emedan det första tabernaklet stod;- Men uti det andra gick allenast den öfverste Presten, en tid om året; icke utan blod, den han offrade för sina egna, och för folkens synder;xi Då nu detta så beredt var, gingo Presterna alltid in i det främre tabernaklet, och uträttade Gudstjensten.- Men der ofvanuppå voro härlighetenes Cherubim, som öfverskyggde Nådastolen; af hvilka stycker på denna tid icke besynnerliga är sägandes.mS Hvilket hade det gyldene rökelsekaret, och Testamentsens ark, på alla sidor beslagen med guld; uti hvilko var det gyldene ämbar, der det himmelsbrödet uti var, och Aarons staf, som blomstrats hade, och Testamentsens taflor;^5 Men bak den andra förlåten var det tabernaklet, som man kallade det Aldrahelgasta; Ty det främre tabernaklet var der uppsatt; uti hvilko voro ljusastakarne, och bordet, och skådobröden; och detta kallades det Helga.X + Hade ock väl det första sina rätter, och Gudstjenst, och utvärtes helighet.~u I det han säger: Ett nytt, föråldrade han det första; det nu åldrigt och gammalt är, det är hardt vid ändan.~ Ty jag varder förblidkad öfver deras orättfärdigheter, och deras synder, och deras ondsko skall jag icke mer ihågkomma.'}G Och skall ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säga: Känn Herran; ty de skola alle känna mig, ifrå den minsta ibland dem, och till den största.u|c Ty detta är det Testament, som jag vill göra Israels huse, efter dessa dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag uti deras sinne, och uti deras hjerta vill jag skrifva dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.}{s Icke efter det Testamentet, som jag deras fäder gjorde, på den dag då jag tog dem vid deras hand, att utföra dem af Egypti land; efter de blefvo icke ståndande i mitt Testament, så hafver jag ock gifvit dem utu mitt sinne, säger Herren. "~~}}|z|{{t{zyy;xxTww!vv!u{tt=ssrUqqeppbooAnunmxll)kk=jihh1ggBff.eeDdd)cbbKaa~a``9_u^^@]\\0[ZZMYYTXXWW|VV5UUHTTS{S8RR0QQ P.ONNWMMYML_KJJ{IIbHGGVFF-EMDDrCCwBBB'A2@??2>>O==M<<;s;:99`9887X76e654433 22.1190//..p--,, +**x)((z''/&%%S$$&#{""!R [9Y/3*]1/ O : <  [UJYWK:(LITy allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene.K{Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek. JJag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda.I- Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda.iHK Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull.G/ Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon.^F5 Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom.[E/ Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret. DÅter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu.,CQBröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen.VB%Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.A}Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom.{@oDen der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen.I? Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud.m>SOch han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.+= QMin barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är.o< Y Men säge vi, att vi hafve intet syndat, då göre vi honom till ljugare, och hans ord är icke i oss.;  Men om vi bekänne våra synder, han är trofast och rättvis, att han förlåter oss synderna, och renar oss af alla orättfärdighet.e: ESäge vi, att vi hafve ingen synd, då bedrage vi oss sjelfva, och sanningen är icke i oss.9 +Men vandrom vi i ljuset, såsom han är i ljuset; då hafve vi sällskap inbördes, och Jesu Christi, hans Sons, blod renar oss af alla synder.t8 cOm vi säge oss hafva sällskap med honom, och vandrom i mörkret, då ljugom vi och görom icke sanningen.7  Och det är bebådelsen, som vi hafve hört af honom, och förkunnom eder, att Gud är ett ljus, och intet mörker är i honom.O6 Och detta skrifve vi eder, på det edor glädje skall vara fullkommen.45 cHvad vi hafve sett och hört, det förkunnom vi eder, på det ock I skolen hafva sällskap med oss, och vårt sällskap skall vara med Fadrenom, och hans Son Jesu Christo.4 1Och lifvet är uppenbaradt, och vi hafve sett, och vittnom, och kungörom eder det eviga lifvet, hvilket var när Fadren, och är oss uppenbaradt;$3 EDet som var af begynnelsen, det vi hafve hört, det vi hafve sett med vår ögon, det vi hafve beskådat, och våra händer handterat hafva, af lifsens ord;2Utan växer i nådene, och vårs Herras och Frälsares Jesu Christi kunskap. Honom vare ära, nu och till evig tid. Amen.E1Men I, mine käreste, medan I veten det tillförene, så förvarer eder, att I icke förförde varden genom de ogudaktigas villfarelse, samt med dem, och fallen ifrå eder egen stadighet;U0#Såsom han ock i all bref talar om sådana stycker; ibland hvilka något är som är svårt till förstå, det de olärde och lösaktige förvärra, såsom ock andra skrifter, till sin egen förtappelse.4/aOch vårs Herras Jesu Christi tålamod räkner för edra salighet; såsom ock vår käre broder, Paulus, efter den vishet som honom gifven är, hafver skrifvit eder till;.+Derföre, mine käreste, medan I detta vänten, så lägger eder vinning om att I obesmittade och ostraffelige för honom finnas mågen i frid.c-? Men nya himlar och en ny jord väntom vi, efter hans löfte, der rättfärdighet uti bor.,# Så att I vänten och åstunden efter Guds dags tillkommelse; i hvilkom himlarna af eld förgås skola, och elementen försmälta af hetta.q+[ Efter nu allt detta skall förgås, hurudana bör eder då vara, uti helig umgängelse och Gudaktighet?a*; Men Herrans dag varder kommandes såsom en tjuf om natten; och då skola himlarna med en stor hastighet förgås, och elementen skola försmälta af hetta, och jorden, med de verk, som derpå äro, skola afbrännas.V)% Herren fördröjer intet sitt löfte, såsom somlige mena det vara fördröjelse; men han hafver tålamod med oss, och vill icke att någre skola förgås, utan att hvar och en vänder sig till bättring.(Men ett skall eder icke fördoldt vara, mine käreste, att en dag för Herranom är såsom tusende år, och tusende år såsom en dag..'USammalunda ock nu himlarna och jorden varda genom hans ord sparde, att de skola varda eldenom förvarade till domedag, då de ogudaktiga menniskor fördömas skola.U&#Likväl vardt på den tid verlden, genom de samma, med flodene förderfvad.%5Men sjelfviljande vilja de icke veta, att himlarna hafva ock varit i förtiden, och jorden af vattnet, och i vattnena bestånd haft, genom Guds ord.*$MOch säga: Hvar är nu det löfte om hans tillkommelse? Ty ifrå den dag fäderne äro afsomnade, blifver allt såsom det af kreaturens begynnelse varit hafver.w#gOch veter det i förstone, att i yttersta dagarna varda kommande bespottare, som vandra efter sin egen lusta;"3Att I ihågkommen de ord, som tillförene sagd äro af de heliga Propheter; och desslikes vårt bud, vi som ärom Herrans och Frälsarens Apostlar. ! Detta är nu den andra Epistelen, som jag skrifver eder till, mine käreste, i hvilko jag uppväcker och förmanar edart rena sinne;' GDem är vederfaret det som för ett sant ordspråk plägar sägas: Hunden går åter till sina spyo; och svinet, som tvaget är, sölar sig åter i träcken.!;Och hade dem bättre varit intet förståndit rättfärdighetenes väg, än, sedan de förstodo, vända sig ifrå det helga budet, som de anammat hade.^5Ty sedan de, genom Herrans och Frälsarens Jesu Christi kunskap, undflytt hafva verldenes orenlighet, och hafva åter bevefvat sig deruti, och äro öfvervunne, är dem det yttersta värre vordet än det första.!Och lofva dem frihet, ändock de sjelfve äro förderfvelsens tjenare; ty af hvem någor öfvervunnen varder, hans tjenare är han vorden.#?Ty de tala stolt ord, som äro fåfäng: och igenom otukt locka dem till köttslig lusta, som rättsliga undsluppne voro, och ännu vandra i villfarelse;De äro källor utan vatten, och molnskyr, som af vädret drifvas; hvilkom förvaradt är ett svart mörker, till evig tid.Men han blef straffad för sin vrånghet; det stumma arbetsdjuret talade med menniskoröst, och förtog Prophetens galenskap.Öfvergifva rätta vägen, och gå ville, och efterfölja Balaams, Bosors sons väg, hvilken älskade vrånghetenes lön.,QHafva ögonen full med horeri, låta icke förmena sig syndena, och locka till sig de ostadiga själar; hafva sin hjerta genomöfvad i girighet; förbannadt folk;:m Och få orättfärdighetenes lön. De hållat för vällust, att de lefva i timeliga kräselighet; de äro slemheter och skamfläckar; pråla af edra gåfvor, slösa med edart;V% Men de äro såsom de oförnuftiga djur, som af naturen dertill födda äro, att de skola fångna och slagtade varda; försmäda det de intet förstå, och skola uti sitt förderfveliga väsende förgås;   Ändock Änglarna, som i kraftene och starkhetene större äro, icke draga kunna den försmädeliga domen emot sig, af Herranom.&E Men aldramest dem som vandra efter köttet, uti orenom lusta, och försmå herrskapet, öfverdådige, ensinnade, och intet rädas försmäda väldigheterna;wg Herren kan frälsa de gudaktiga utaf frestelsen, men behålla de orättfärdiga till domedag, till att pinas;-STy efter han var rättfärdig, och bodde ibland dem, och måste dock sådana se och höra, plågade de dageligen den rättfärdiga själen med sina onda gerningar.wOch hafver frälst den rättfärdiga Lot, som var plågad af skamliga menniskor, genom deras sköraktiga umgängelse;(IOch hafver gjort de städer Sodoma och Gomorra till asko, omstört och fördömt dem; och satt för ett efterdömelse dem ogudaktigom, som sedan komma skulle;'GOch hafver icke skonat den förra verldene; utan bevarat Noe, rättfärdighetenes Predikare, sjelf åttonde, och lät floden gå öfver de ogudaktigas verld;-STy hafver Gud icke skonat Änglomen, som syndade, utan hafver dem med mörksens kedjor nederkastat till helvetes, öfverantvardandes till att förvaras till domen; !Och uti girighet, med diktad ord, skola de handla med eder; hvilkom domen nu längesedan icke sen är, och deras fördömelse sofver icke.h IOch månge skola efterfölja deras förderf; genom hvilka sanningenes väg blifver försmädd;  Men falske Propheter voro ock ibland folket, som ock ibland eder varda skola falske lärare; hvilke med ibland införa skola förderfvelig partier, och förneka Herran, som dem köpt hafver; och skola föra öfver sig sjelfva en hastig fördömelse.  Ty ingen Prophetia är ännu framkommen af menniskovilja; utan de helga Guds menniskor hafva talat, rörde af dem Helga Anda.`  ;Och det skolen I först veta, att ingen Prophetia i Skriftene sker af egen utläggning.F Vi hafvom ett fast prophetiskt ord; och I gören väl att I akten derpå, lika som på ett ljus, som skin uti ett mörkt rum, så länge det dagas, och morgonstjernan uppgår i edor hjerta.b ?Och denna röst hörde vi komma af himmelen, då vi vorom med honom på det helga berget.D Då han fick af Gud Fader äro och pris, genom ena röst, som till honom skedde af den stora härligheten, så lydandes: Denne är min älskelige Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag./ YTy vi hafve icke efterföljt några kloka fabler, då vi kungjordom eder vårs Herras Jesu Christi kraft och tillkommelse; utan vi hafve sjelfve sett hans härlighet._ 9Men jag vill vinnlägga mig att I, efter min död, skolen behålla detta i åminnelse. yTy jag vet att jag skall snarliga aflägga denna mina hyddo, såsom ock vår Herre Jesus Christus hafver mig kungjort.p [ Ty jag menar det vara tillbörligit, så länge jag är i denna hyddo, att uppväcka och förmana eder. ' Derföre vill jag icke hafva fördrag att förmana eder alltid härom, ändock I det veten, och ären stadfäste i denna närvarande sanning.v g Ty i så måtto blifver eder rikeliga gifven ingången i vårs Herras och Frälsares Jesu Christi eviga rike.! = Derföre, käre bröder, lägger eder heldre vinning om att I gören edor kallelse och utkorelse fast; ty om I det gören, så fallen I icke någon tid.~ % Men hvilken denna icke hafver, han är blind, och ser intet, och hafver förgätit, att han var ren gjord af de synder, som han förra hade.} 'Ty när dessa stycker äro rikeliga när eder, så låta de eder icke finnas fåfänga eller utan frukt, i vårs Herras Jesu Christi kunskap.V| 'I Gudaktighetene broderlig kärlek, i broderlig kärlek allmännelig kärlek._{ 9I beskedelighetene måttelighet, i måttelighetene tålamod, i tålamodet Gudaktighet;tz cSå lägger eder nu derom alla vinning, att I uti edra tro låten finnas dygd, och i dygdene beskedelighet;1y ]Genom hvilka oss de dyra och aldrastörsta löfte gifna äro; nämliga, att I derigenom mågen blifva delaktige af Guds natur, om I flyn verldenes förgängeliga lusta;;x qEfter det allahanda af hans Gudoms kraft, hvad som till lif och Gudaktighet tjenar, oss skänkt är, genom hans kunskap, som oss hafver kallat genom ( sina ) härlighet och dygd;]w 5Nåd och frid föröke sig i eder, genom Guds och vårs Herras Jesu Christi kunskap..v YSimon Petrus, Jesu Christi tjenare och Apostel; dem som med oss lika dyrbara tro fått hafva i rättfärdighetena, som vår Gud gifver, och Frälsaren Jesus Christus.muSHelser eder inbördes med kärlekens kyss. Frid vare med eder allom, som äro i Christo Jesu. Amen.]t3 Helsar eder den församling i Babylonien, utvald lika med eder; och min son Marcus.5sc Med edar trogna broder Silvanus, som jag menar, hafver jag eder tillskrifvit med få ord, förmanandes och betygandes, att detta är den rätta Guds nåd, som I uti stån.5re Honom vare ära, och magt evinnerliga. Amen.7qg Men Gud, som all nåd kommer af, den eder kallat hafver till sin eviga härlighet i Christo Jesu, han fullborde eder, som en liten tid liden, styrke, stödje och stadfäste;opW Står honom emot, stadige i trone; och veter, att samma vedermöda vederfars edra bröder i verldene.oVarer nyktre, och vaker; ty edar fiende, djefvulen, går omkring såsom ett rytande lejon, och söker hvem han uppsluka må.Jn Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder.am;Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid.Wl'Sammalunda I unge, varer dem gamlom underdånige. Varer alle inbördes hvarannan underdånige, och håller eder hårdt vid ödmjukhetena; ty Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd.lkQOch sedan, då öfverste Herden uppenbar varder, skolen I undfå härlighetenes ovanskeliga krona.^j5Icke heller såsom herrar öfver sitt folk; utan varer hjordenom till efterdömelse."i=Föder Guds hjord, som är ibland eder; och hafver akt på honom, icke nödige, utan sjelfviljande; icke för slem vinnings skull, utan af en god vilja; h ;Presterna, som äro ibland eder, förmanar jag, som ock är en Prest, och vittne till Christi pino, och delaktig i den härlighet som uppenbaras skall: g Derföre, de der lida efter Guds vilja, de skola befalla honom sina själar, såsom enom trofastom Skapare, med goda gerningar.ffEOch blifver den rättfärdige med plats salig, hvar blifver då den ogudaktige och syndaren?eTy tiden är, att domen skall begynnas på Guds hus; begynnes det på oss, hvad blifver då deras ändalykt, som icke tro Guds Evangelio?]d3Men lider han såsom en Christen, skämme sig intet; utan prise Gud för den delen.~cuIngen ibland eder lide, såsom en mördare, tjuf, illgerningsman, eller som den der träder in i ens annars ämbete.FbSalige ären I, om I för Christi Namns skull blifven försmädde; ty Anden, som är härlighetenes och Guds Ande, hvilas på eder; när dem blifver han försmädd, men när eder beprisad.a Utan glädjens heldre, att I liden med Christo; på det I ock fröjdas och glädjas mågen uti hans härlighets uppenbarelse.$`A Mine käreste, förundrer eder icke på den hetta, som eder vederfars (den eder vederfars, att I skolen försökte varda), såsom eder hände något nytt;p_Y Om någor talar, han tale såsom Guds ord; om någor hafver ett ämbete, han tjene såsom af den förmågo, som Gud gifver; på det Gud blifver ärad i all ting, genom Jesum Christum, hvilkom vare ära och våld evinnerliga. Amen.^ Och varer tjenstaktige inbördes, hvar och en med den gåfvo som han hafver fått, såsom gode den margfaldeliga Guds nåds skaffare.@]{ Varer inbördes hvarannars herbergare, utan allt knorr.t\aMen öfver all ting hafver ju en brinnande kärlek inbördes; ty kärleken skyler ock all öfverträdelse.b[=Men nu tillstundar änden på all ting. Så varer nu nyktre, och vakande till att bedja.ZTy dertill är ock Evangelium predikadt för de döda, att de skola dömde varda efter menniskor, i köttet; men i Andanom lefva Gudi.UY#Hvilke skola göra räkenskap honom, som redo är döma lefvande och döda.~XuOch det synes dem sällsynt vara, att I icke löpen med dem uti samma slemma, oskickeliga väsende, och försmäden;[W/Ty det är nog att vi, i förliden tid, hafve vårt lefverne förslitit efter Hedningarnas vilja, då vi vandrade i lösaktighet, i begärelse, i dryckenskap, i fråsseri, i svalg, och grufveliga afgudadyrkan.yVkPå det han den tiden, som tillbaka är i köttet, icke lefva skall efter menniskolusta, utan efter Guds vilja.'U IMedan nu Christus lidit hafver i köttet för oss, så skolen I ock väpna eder med det samma sinnet; ty den der lider i köttet, han vänder åter af synden; T Hvilken är på Guds högra hand, uppfaren till himla; och honom äro Änglarna, och väldigheterna, och krafterna underdåniga.CSHvilket nu ock oss saliga gör i dopet, som genom hint betydt är (icke att köttsens smittor afläggas, utan att man hafver ett godt samvet till Gud), genom Jesu Christi uppståndelse;0RYSom fordom icke trodde, när Gud en gång bidde, och tålamod hade i Noe tid, då arken byggdes, i hvilkom få, det är, åtta själar, blefvo frälste genom vattnet;QQI dem samma gick han ock bort, och predikade för andarna i fängelset;?PwTy Christus led ock ena reso för syndernas skull, rättfärdig för orättfärdiga; på det han skulle offra oss Gudi, och är dödad efter köttet; men lefvande gjord efter Andan.dOATy det är bättre, om Guds vilje så är, att I för goda gerningar liden, än för onda..NUOch hafver ett godt samvet; på det de, som vilja förtala eder såsom ogerningsmän, skola komma på skam, att de förlastat hafva edor goda umgängelse i Christo.DMUtan helger Herran Gud uti edor hjerta. Varer ock alltid redebogne till att svara hvarjom och enom, som begärar skäl till det hopp som i eder är; och det med saktmodighet och fruktan.$LAJa, om I än något liden för rättfärdighetenes skull, ären I dock likväl salige. Frukter eder intet för deras trug; icke heller förskräcker eder;MK Och ho är den som kan göra eder skada, om I faren efter det goda? J Ty Herrans ögon äro öfver de rättfärdiga, och hans öron till deras bön; men Herrans ansigte är öfver dem som ondt göra.jIM Vände sig ifrå det ondt är, och göre det godt är; söke efter friden, och fare honom efter.H! Ty den der vill älska lifvet, och se goda dagar, han stille sina tungo ifrå det ondt är, och sina läppar, att de icke tala bedrägeri;2G] Icke vedergällande ondt för ondt, icke bannor för bannor; utan heldre tvärtemot, välsigner; vetandes att I ären dertill kallade, att I skolen ärfva välsignelse.F}Men på sistone, varer alle vid ett sinne, medlidande, broderlig kärlek hafvande till hvarannan, barmhertige, vänlige;YE+Sammaledes I män, bor när dem med förnuft, och gifver det qvinliga kärilet, såsom det der svagast är, sina äro; såsom ock medarfvingom till lifsens nåd; på det edra böner icke blifva förhindrade.DSåsom Sara var lydig Abrahe, kallandes honom herra; hvilkens döttrar I vordna ären, om I väl gören, och ären icke så förfärade.C Ty i så måtto hafva ock de helga qvinnor fordom prydt sig, de der satte sitt hopp till Gud, och voro sina män underdåniga.B}Utan om den fördolda menniskan i hjertat är utan vank, med saktmodigom och stillom anda, det är kosteligit för Gudi.}AsHvilkas prydning icke skall vara utvärtes, med flätadt hår, eller kringhängande guld, eller i kostelig kläder;?@yNär de förmärka edor kyska umgängelse med fruktan.? 3Sammalunda hustrurna, vare sina män underdåniga; på det ock de, som icke tro på ordet, måga af hustrurnas umgängelse, utan ord, blifva vunne;l>QTy I voren såsom villfarande får; men I ären nu omvände till herdan, och edra själars Biskop.7=gHvilken våra synder sjelf offrade i sin lekamen på träd; på det vi skulle vara döde syndene, och lefva rättfärdighetene; genom hvilkens sår I ären helbregda vordne.<När han blef bannad, bannade han intet igen, och när han led, hotades han intet; utan ställde hämnden till den som rätt dömer;V;%Hvilken ingen synd gjort hade; och intet bedrägeri vardt funnet i hans mun;:Ty dertill ären I kallade, efter ock Christus led för oss, låtandes oss en efterdömelse, att I skolen efterfölja hans fotspår;/9WTy hvad pris är det, om I för edra missgerningar slagne varden, och liden? Men när I för välgerningars skull liden, och hafven tålamod, det är nåd för Gudi.q8[Ty detta är nåd, om någor, för samvetets skull till Gud, fördrager bedröfvelse, och lider orätt. 7 I tjenare, varer underdånige edrom herrom med all fruktan; icke allenast dem godom och saktmodigom, utan ock dem genvördigom.Y6+Varer hedersamme emot hvar man; älsker bröderna; frukter Gud; ärer Konungen.t5aSåsom de frie, och icke såsom I hafven den frihet till att skyla ondskona med, utan såsom Guds tjenare.|4qTy så är Guds vilje, att I med goda gerningar skolen igenstoppa munnen af de galna och oförståndiga menniskor;u3cEller befallningsmännerna, såsom de der sände äro af honom, de onda till straff, och de goda till pris.x2i Varer underdånige all mennisklig ordning, för Herrans skull, ehvad det är Konungenom, såsom den öfversta,C1 Och förer en god umgängelse ibland Hedningarna; på det de, som pläga förtala eder såsom illgerningsmän, måga se edra goda gerningar, och prisa Gud, när det i dagsljuset kommer.0- Käre bröder, jag förmanar eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, hvilka strida emot själena./' I, som tillförene icke voren folk, ären nu Guds folk; och I, som tillförene icke haden fått barmhertighet, hafven nu fått barmhertighet.T.! Men I ären det utvalda slägtet, det Konungsliga Presterskapet, det heliga folket, och det egendomsfolket; att I skolen kungöra hans dygd, som eder kallat hafver af mörkret, till sitt underliga ljus.-%Och en sten, der man stöter sig på, och en förargelseklippo dem som stöta sig på ordet, och tro icke derpå, der de till skickade voro.,Eder, som tron, är han kostelig; men dem som icke tro är stenen, som byggningsmännerna hafva bortkastat, vorden till en hörnsten;+1Derföre håller ock Skriften: Si, jag lägger i Zion en utvald kostelig hörnsten, och hvilken som tror på honom, han skall icke komma på skam.?*wI ock, såsom lefvande stenar, uppbygger eder till ett andeligit hus, och till ett heligt Presterskap, till att offra andelig offer, som Gudi äro tacknämlig, genom Jesum Christum. )Till hvilken I komne ären, såsom till den lefvande stenen, som af menniskom förkastad är, men när Gudi utkorad och kostelig.6(gOm I annars hafven smakat att Herren är god;w'gOch åstunder förnuftenes mjölk, som intet svek vet, såsom nyfödd barn; på det att I uppväxen af henne;d& CSå lägger nu bort alla ondsko, och allt svek, och skrymteri, och afund, och allt förtal;a% =Men Herrans ord blifver evinnerliga; och det är det ord, som predikadt är ibland eder.$ #Ty allt kött är såsom gräs, och all menniskos härlighet såsom blomster på gräset; gräset är vissnadt, och blomstret är affallet;!# =Såsom de, som födde äro på nytt; icke af någor förgängelig säd, utan af oförgängelig, som är, af lefvandes Guds ord, det evinnerliga blifver." /Och görer edra själar kyska, i sanningenes lydno genom Andan, till oskrymtad broderlig kärlek; älsker eder storliga inbördes af rent hjerta;! 5Som genom honom tron på Gud; den honom uppväckt hafver ifrå de döda, och gifvit honom härlighet; på det I skullen hafva tro och hopp till Gud.u  eHvilken väl föresedd var för verldenes begynnelse; men uppenbarad i de yttersta tiderna, för edra skull;S !Utan med Christi dyra blod, såsom med ett menlöst och obesmittadt lambs; Och veter, att I icke med förgängeligit silfver eller guld igenlöste ären ifrån edart fåfänga lefverne, efter fädernas sätt;F Och efter I åkallen honom för en Fader, som dömer efter hvars och ens gerning, och hafver intet anseende till personen, så ser till att I, uti detta edart elände, vandren i räddhåga.E Ty det är skrifvet: I skolen vara helige; ty jag är helig.o YUtan, efter honom, som eder kallat hafver, och helig är, varer ock I helige uti all edor umgängelse.x kSåsom lydaktig barn; och ställer eder icke såsom tillförene, då I uti fåvitsko lefden, efter begärelsen;+ Q Derföre, begjorder edor sinnes länder, och varer nyktre, och sätter fullkomligit hopp till den nåd som eder tillbuden varder, genom Jesu Christi uppenbarelse,  Hvilkom det ock uppenbaradt var: ty de hafva icke sig sjelfvom, utan oss, dermed tjent; hvilke stycker eder nu förkunnad äro, genom dem som eder Evangelium predikat hafva, genom den Helga Anda som sändes af himmelen, hvilket Änglomen ock lyster se.J  Och hafva ransakat, på hvad eller hurudana tid Christi Ande utviste, den i dem var, och tillförene hade betygat de lidande, som i Christo äro, och den härlighet, som derefter följa skulle, y Efter hvilken salighet Propheterne hafva sökt och ransakat, som propheterat hafva om den tillkommande nåd till eder;C  Och få edor tros ändalykt, nämliga själarnas salighet;  ;Hvilken I älsken, ändock I icke sen honom; den I ock nu tron uppå, och dock icke sen; så skolen I fröjda eder med osägeliga och härliga glädje;C På det edor tro skall rättsinnig och mycket kosteligare befunnen varda, än det förgängeliga guld som pröfvas med eld, till lof, pris och äro, när Christus Jesus blifver uppenbar; I hvilkom I eder fröjda skolen, I som nu en liten tid liden bedröfvelse, i margahanda försökelse, hvar så behöfves: Som med Guds magt bevarens genom trona till salighet, hvilken beredd är, att hon skall uppenbar varda i den yttersta tiden;o YTill oförgängeligit, obesmittadt, och ovanskeligit arf; hvilket i himmelen förvaradt är till eder.G  Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, som oss för sin stora barmhertighet hafver födt på nytt till ett lefvandes hopp, genom Jesu Christi uppståndelse ifrå de döda;  Efter Guds Faders försyn, genom Andans helgelse, till lydnona och Jesu Christi blods stänkelse. Nåd och frid föröke sig i eder.  Petrus, Jesu Christi Apostel, dem utkoradom främlingom, som bo här och der i Ponto, Galatien, Cappadocien, Asien, och Bithynien, %Han skall veta, att den der omvänder en syndare af hans vägars villo, han frälsar ena själ ifrå döden, och skyler all öfverträdelse.d AKäre bröder, om någor ibland eder fore vill ifrå sanningen, och någor omvände honom;I  Och bad åter, och himmelen gaf regn, och jorden bar sin frukt. 5Elias var en menniska såsom vi, och han bad ena bön, att det icke skulle regna; och det regnade ock intet på jordena, i tre år och sex månader.5cBekänner inbördes synderna, den ene dem andra, och beder för eder inbördes, att I helbregda varden; ty ens rättfärdigs mans bön förmår mycket, der hon allvar är. Och trones bön skall hjelpa den sjuka, och Herren upprättar honom; och om han är stadd i synder, varda de honom förlåtna.1Är någor sjuk ibland eder, han kalle till sig Presterna i församlingene, och låte dem bedja öfver sig, och smörja med oljo uti Herrans Namn.hI Lider någor ibland eder bedröfvelse; han bedje. Är någor vid godt mod, han sjunge psalmer.M Öfver all ting, mine bröder, svärjer icke, hvarken vid himmelen, eller vid jordena, eller någon annan ed. Men edor ord skola vara: Ja, ja, Nej, nej; på det I icke skolen falla uti skrymteri.!; Si, vi hålle dem saliga, som lidit hafva. Jobs tålamod hafven I hört, och Herrans ända hafven I sett; ty Herren är barmhertig, och en förbarmare.{ Tager, mine bröder, Propheterna för efterdömelse, till bedröfvelse och tålamod, hvilke talat hafva i Herrans Namn.ve Sucker icke, käre bröder, emot hvarannan, på det I icke varden fördömde. Si, domaren är för dörrene.]3Så varer ock I tålige, och styrker edor hjerta; ty Herrans tillkommelse är när.MSå varer nu tålige, käre bröder, intill Herrans tillkommelse. Si, åkermannen väntar efter den kosteliga jordenes frukt, tåleliga bidandes, så länge han får ett morgonregn och aftonregn.^~5I hafven dömt och dödat den rättfärdiga, och han hafver eder intet emotståndit.}yI hafven lefvat i kräselighet på jordene, och haft edra vällust, och uppfödt edor hjerta, såsom på en slagtedag.4|aSi, arbetarenas lön, som edart land afbergat hafva, hvilken I dem svikliga ifrå haft hafven, ropar; och deras rop, som afbergade, är inkommet i Herrans Zebaoths öron.G{Edart guld och silfver är förrostadt, och deras rost skall vara eder till vittnesbörd, och skall uppäta edart kött såsom en eld. I hafven församlat eder ägodelar i yttersta dagarna.NzEdre rikedomar äro förruttnade; edor kläder äro uppäten af mal.^y 7Nu väl, I rike, gråter, och tjuter öfver edor uselhet, som eder öfverkomma skall.DxDen der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.SwMen nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.cv?För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.uOch veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.t Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;dsA Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?Rr Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.Eq Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.gpG Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.ooWNalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige. ~~ }}||W{{Q{zyWxx2w`vvv4uu(tvss-rqqq)ppo`nnn4mm^ll*kjjii4hgggfyfee$dd[ccbYbae``M___^]]]\[[DZZ6YY)XAWWaWVGV UoUTSSaRR7QQ PPPOOJNNNMM:LLNKKzJjIIC==< YSammalunda ock desse drömmare, som besmitta köttet, förakta herrskapet, och försmäda majestätet._= 9Såsom ock Sodoma och Gomorra, och de städer deromkring, hvilke i samma måtto som de i skörhet syndat hade, och hafva gångit efter främmande kött, de äro satte för ett efterdömelse, och lida evig eldspino;%< EOch de Änglar, som icke behöllo sin förstadöme, utan öfvergåfvo sin hemman, dem förvarade han med eviga bojor i mörkret, till den stora dagsens dom.!; =Men jag vill minna eder uppå, att I en tid detta skolen veta, att då Herren hade utfört folket af Egypten, sedan förgjorde han dem, som icke trodde.m: UTy det äro några menniskor med ibland inkomna, om hvilka fordom skrifvet var till detta straff: De äro ogudaktige, och draga vår Guds nåd till lösaktighet, och neka Gud, som allena är Herre, och vår Herra Jesum Christum.Y9 -Mine käreste, efter det jag tog mig före skrifva eder till om allas våra salighet, syntes mig behöfvas förmana eder med skrifvelse, att I kämpa måtten för trona, som ena reso helgonen föregifven var.C8 Mycken barmhertighet, och frid, och kärlek vare med eder.7 Judas, Jesu Christi tjenare, men Jacobs broder: dem kalladom, som i Gud Fader helgade äro, och i Jesu Christo behållne:&6 GMen jag hoppas snarliga få se dig, så vilje vi muntliga tala med hvarannan. Frid vare med dig. Vännerna helsa dig. Helsa du vännerna, hvar vid sitt namn.d5 C Jag hade mycket till att skrifva; men jag ville icke med bläck och penna skrifva dig till.4  Demetrius hafver vittnesbörd af hvar man, och af sjelfva sanningene; och vi vittnom ock, och I veten, att vårt vittnesbörd sant är.3 # Min käreste, efterfölj icke det ondt är, utan det godt är; den der väl gör, han är af Gudi, och den der illa gör, han ser icke Gud. 2  Derföre, när jag kommer, vill jag kungöra hans gerningar som han gör, och sqvallrar emot oss med ondom ordom, och låter sig icke dermed nöja; sjelf anammar han icke bröderna, och förmenar dem som det göra vilja, och drifver dem ut af församlingene.s1 a Jag hafver skrifvit församlingene; men Diotrephes, som ibland dem vill afhållen vara, anammar oss intet.Y0 -Så skole vi nu sådana undfå, på det vi sanningenes medhjelpare varda mågom.X/ +Ty de äro utfarne för hans Namns skull, och hafva intet tagit af Hedningarna. . Som om din kärlek betygat hafva inför församlingen; och du hafver väl gjort, att du hafver dem affordrat värdeliga för Gudi.`- ;Min käreste, du gör troliga hvad som helst du gör emot bröderna, och de främmande;^, 7Jag hafver ingen större fröjd än den, att jag hörer min barn vandra i sanningene.~+ wMen jag var mycket glad, då bröderna kommo, och båro vittnesbörd om dine sanning, såsom du vandrar i sanningene.y* mMin älskelige, jag önskar i all stycken att dig väl går, och du helbregda äst, såsom dine själ väl går.G) Den äldste, dem älskeliga Gajo, den jag älskar i sanningene.2( a Helsa dig dine utvalda systers barn. Amen.K'  Jag hafver väl mycket att skrifva eder, dock ville jag icke med papper eller bläck; utan jag hoppas att komma till eder, och muntliga tala med eder, på det vår glädje skall vara fullkommen.E&  Ty den honom helsar, han är delaktig i hans onda gerningar.%  Kommer någor till eder, och icke hafver denna lärdomen med sig, undfår honom icke i hus, och helser honom icke heller;'$ I Hvar och en som öfverträder, och icke blifver i Christi lärdom, han hafver ingen Gud; den der blifver i Christi lärdom, han hafver både Fadren och Sonen.g# ISer eder väl före, att vi icke borttappom det vi arbetat hafvom, utan att vi fåm full lön." 'Ty månge bedragare äro inkomne i verldena, de som icke bekänna Jesum Christum kommen vara i köttet; denne är bedragaren, och Antichrist. ! Och detta är kärleken, att vi vandrom efter hans bud. Detta är budet, som I hört hafven af begynnelsen, att I vandren deruti.  #Och nu beder jag dig, Fru; icke skrifver jag dig såsom ett nytt bud, utan det vi hadom af begynnelsen, att vi skolom älska oss inbördes.  Jag är mycket glad, att jag hafver funnit ibland din barn de der vandra i sanningene; såsom vi budet af Fadrenom fått hafve.  Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och af Herranom Jesu Christo, Fadrens Son, i sanningene, och i kärlekenom, vare med eder.T #För sanningens skull, som i oss blifver, och med oss vara skall i evighet. /Den äldste, den utvalda Frune, och hennes barn, hvilken jag älskar i sanningen; och icke jag allenast, utan ock alle som sanningen känt hafva;6gKära barn, vakter eder för afgudarna. Amen.B}Men vi vete, att Guds Son är kommen, och hafver gifvit oss sinne, att vi kännom den Sanna, och ärom i den Sanna, i hans Son Jesu Christo; denne är sanner Gud, och det eviga lifvet.OVi vete, att vi ärom af Gudi, och hela verlden är stadd i det onda.#Vi vete, att den af Gudi född är, han syndar icke; utan den som född är af Gudi, han förvarar sig, och den onde kommer icke vid honom.BAll orätt är synd; är ock somlig synd icke till döds.c?Hvar någor ser sin broder synda någon synd, icke till döds, han må bedja, så skall han gifva dem lifvet, som synda icke till döds. Det är en synd till döds; för sådana säger jag icke att någor bedja skall.}Och efter vi vete, att han hörer oss, ehvad vi bedje, så vete vi att vi de böner hafve, som vi hafvom bedit af honom.{Och detta är den förtröstning, som vi hafve till honom, att om vi bedje något efter hans vilja, så hörer han oss.%C Detta hafver jag skrifvit eder, som tron i Guds Sons Namn; på det I skolen veta, att I hafven evinnerligit lif; och på det I skolen tro i Guds Sons Namn.`9 Den Sonen hafver, han hafver lifvet; den icke hafver Guds Son, han hafver icke lifvet.pY Och det är vittnesbördet, att Gud oss gifvit hafver det eviga lifvet; och det lifvet är i hans Son.F Den der tror på Guds Son, han hafver vittnesbörd i sig sjelfvom; den der icke tror Gudi, han gör honom till en ljugare; ty han icke trodde det vittnesbörd, som Gud vittnade om sin Son. Hvar vi nu anamme menniskors vittnesbörd, Guds vittnesbörd är större; ty detta är Guds vittnesbörd, som han vittnade om sin Son:fEOch tre äro de som vittna på jordene, Anden, Vattnet och Blodet; och de tre äro till ett.c ?Ty tre äro som vittna i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett.1 [Denne är den som kommer med vatten och blod, Jesus Christus, icke med vatten allena, utan med vatten och blod; och Anden är den som betygar, att Anden är sanningen.^ 5Men ho är den som öfvervinner verldena, utan den som tror, att Jesus är Guds Son? }Ty allt det som är födt af Gudi, det öfvervinner verldena; och denne är segren, som öfvervinner verldena, vår tro._ 7Ty det är kärleken till Gud, att vi hållom hans bud; och hans bud äro icke svår.^5Derpå vete vi, att vi älskom Guds barn, när vi älskom Gud, och hållom hans bud.) MHvar och en som tror, att Jesus är Christus, han är född af Gudi; och hvar och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som födder är af honom.fEOch detta budet hafve vi af honom, att den der älskar Gud, han skall ock älska sin broder.2]Om någor säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den der icke älskar sin broder, som han ser, huru kan han älska Gud, som han icke ser?9mÄlskom honom, ty han hafver först älskat oss.4aRäddhåge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan; ty räddhågan hafver pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom.)Derpå är kärleken fullkommen med oss, att vi mågom hafva en förtröstning på domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i denna verld.'GOch vi hafve känt och trott den kärlek, som Gud hafver till oss. Gud är kärleken; och den som blifver i kärlekenom, han blifver i Gudi, och Gud i honom.a;Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi.`9Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare.l~Q Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda.} Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss.Y|+ Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes.{- Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder. z Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom.KyDen som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken.xMine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud.%wCVi ärom af Gudi. Den som känner Gud, han hörer oss; den som icke är af Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi sanningenes Anda, och villones anda.Tv!De äro af verldene; derföre tala de af verldene, och verlden hörer dem.uKära barn, I ären af Gudi, och hafven öfvervunnit dem; ty den som är i eder, han är större än den som är i verldene.ct?Och hvar och en ande, som icke bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är icke af Gudi; och det är Antichrists ( ande ), af hvilkom I hafven hört att han skulle komma, och är nu allaredo i verldene.sDerpå skolen I känna Guds Anda; hvar och en ande, som bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är af Gudi.r 3Mine käreste, I skolen icke tro hvar och en anda; utan pröfver andarna, om de äro af Gudi; ty månge falske Propheter äro utgångne i verldena.q3Och den der håller hans bud, han blifver i honom, och han i honom; och deraf vete vi, att han blifver i oss, af Andanom som han oss gifvit hafver. pOch detta är hans bud, att vi skolom tro på hans Sons, Jesu Christi, Namn; och älska oss inbördes, såsom han oss budit hafver.hoIAtt vi få af honom allt det vi bedje; ty vi hållom hans bud, och görom det honom ljuft är.fnEMine käreste, om vårt hjerta fördömer oss icke, då hafve vi en förtröstning till Gud;emCAtt om vårt hjerta fördömer oss, då är Gud större än vårt hjerta, och vet all ting.^l5Deraf vete vi, att vi ärom af sanningene, och kunnom stilla vår hjerta för honom;]k3Min barn, älskoms icke med ordom, eller med tungone, utan med gerning och sanning.j/Den som hafver denna verlds gods, och ser sin broder vara nödställd, och sluter sitt hjerta till för honom, huru blifver Guds kärlek i honom?iDerpå kännom vi Guds kärlek, att han hafver låtit sitt lif för oss; och skolom ock vi låta vårt lif för bröderna.h/Hvar och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att hvar och en mandråpare hafver icke evinnerligit lif blifvandes i sig.gVi vete, att vi ärom förde ifrå döden till lifvet; ty vi älskom bröderna. Den der icke älskar brodren, han blifver i dödenom.>fw Förundrer icke, mine bröder, om verlden hatar eder.?ew Icke såsom Cain, som var af dem onda, och slog sin broder ihjäl. Och för hvars skull slog han honom ihjäl? Ty hans gerningar voro onda; men hans broders gerningar rättfärdiga.fdE Ty detta är det budskap, som I hafven hört af begynnelsen, att vi skole älskas inbördes;.cU Derpå känner man, hvilke Guds barn, eller hvilke djefvulens barn äro; hvar och en som icke gör rätt, han är icke af Gudi; och den som icke älskar sin broder.b Hvar och en, som född är af Gudi, han gör icke synd; ty hans säd blifver i honom; och han kan icke synda, ty han är född af Gudi.-aSDen der gör synd, han är af djefvulen; ty djefvulen syndar af begynnelsen; och fördenskull uppenbarades Guds Son, att han skulle nederslå djefvulens gerningar.{`oKära barn, låter ingen bedraga eder. Den som gör rätt, han är rättfärdig, såsom ock han rättfärdig är._ Hvar och en som blifver i honom, han syndar icke; hvar och en som syndar, han hafver icke sett honom, icke heller känt honom.s^_Och I veten att han var uppenbarad, på det han skulle borttaga våra synder; och ingen synd är i honom.N]Hvar och en som gör synd, han gör ock orätt, och synd är orätt._\7Och hvar och en som hafver detta hopp i honom, han renar sig, såsom han ock ren är.M[Mine käreste, vi äre nu Guds barn, och det är än icke uppenbaradt hvad vi varda skole; men det vete vi, när han blifver uppenbar, då vardom vi honom like; ty vi få se honom såsom han är.Z /Ser till hurudana kärlek Fadren hafver bevist oss, att vi kallas Guds barn; fördenskull känner intet verlden eder; ty hon känner intet honom.Y{Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom.%XCOch nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse.~WuOch den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne.IV Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder.PUOch detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif.-TSHvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom.ESHvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren.xRiHo är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.%QCJag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene.?PyMen I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt.9OkDe äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss.IN Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu.gMGOch verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga. ,~B}}'|{vzz;yy/xRwvvbuHtsrr&qq+ptoonn mvlldkkXjiilhh5gffKee6dd}cc:bb5ad``Q_^]]\|[[aZYY*XzX#WWVV3UUTkTS RR QPOOjNN'MLLKnJIIHH7GG\FEEDCCB_A@@??E>=<<";;%:O99&88M7q655433\221q00 /e.---,,1+**n)j(''v&&1%d$##`"!! W^~'(Fi{DA & q 4 @ )g1b;5lcOch Ängelen sade till mig: Hvi förundrar du dig? Jag vill säga dig hemligheten om denna qvinnone, och om vilddjuret, som bär henne, och hafver sju hufvud och tio horn.k+Och jag såg qvinnona druckna af helgonens blod, och af deras blod, som Jesu vittne voro; och jag förundrade mig storliga, då jag såg henne.jOch på hennes anlete skrifvet det namn, Hemlighet: Den store Babylon, modren till boleri, och till styggelse på jordene.Ji Och qvinnan var klädd med purpur och rosenfärgo, och öfvergyld med guld, och ädla stenar, och perlor; och hade en gyldene kalk i sine hand, full med styggelse, och sins boleris orenlighet;/hWOch han förde mig i Andanom uti öknena; och jag såg qvinnona sitta på ett rosenfärgo vilddjur, det var fullt med hädelsenamn, och hade sju hufvud och tio horn.~guMed hvilka Konungarna på jordene bolat hafva; och de der på jordene bo, äro druckne vordne af hennes boleris vin.=f uOch kom en af de sju Änglar, som hade de sju skålar, och talade med mig, och sade till mig: Kom, jag vill visa dig den stora skökones fördömelse, som sitter på mycken vatten;0eYOch stort hagel, såsom en centener, kom ned af himmelen på menniskorna; och menniskorna hädde Gud, för den stora plåga af haglet; ty dess plåga var ganska stor.7diOch alle öar flydde, och bergen funnos intet.@cyOch den store staden vardt i tre delar, och Hedningarnas städer föllo; och den store Babylon kom i åminnelse för Gudi, att han ville gifva honom kalken af sine grymma vredes vin.DbOch det vardt röster, och tordön, och ljungeld, och stor jordbäfning, sådana, att dess like icke varit hade, sedan menniskorna på jordene varit hade, sådana jordbäfning, så stor.a!Och den sjunde Ängelen göt ut sina skål i vädret; och gick en stor röst utaf himmelens tempel ifrå stolen, som sade: Det är gjordt.Q`Och han församlade dem på ett rum, det heter på Ebreisko Armageddon._-Si, jag kommer, som tjufven plägar komma; salig är den som vakar, och förvarar sin kläder, att han icke går naken, och de få se hans skam.*^MOch det äro djefvulsens andar, som tecken göra, och utgå till Konungarna på hela jordene, att församla dem till strids på den stora allsvåldiga Guds dag. ]  Och jag såg utu drakans mun, och utu vilddjurets mun, och utu den falska Prophetens mun, utgå tre orena andar, såsom paddor.0\Y Och den sjette Ängelen göt ut sina skål på den stora älfvena Euphrates; och dess vatten borttorkades; på det vägen skulle beredas för de Konungar östanefter.s[_ Och hädde Gud i himmelen, för sin värk och sin sårs skull, och bättrade sig intet af sina gerningar.Z7 Och den femte Ängelen göt ut sina skål på vilddjurets stol; och dess rike vardt förmörkradt, och de sönderbeto sina tungor, för värks skull;} Han skall ock dricka af Guds vredes vin, det inskänkt och klart är i hans vredes kalk; och han skall varda plågad med eld och svafvel, i heliga Änglars åsyn, och i Lambsens åsyn.8=i Och tredje Ängelen följde dem, och sade med höga röst: Hvar någor tillbeder vilddjuret, och dess beläte, och tager dess vedertecken på sitt anlete, eller på sin hand;.<UOch en annar Ängel följde efter, och sade: Fallen, fallen är den store staden Babylon; ty han hafver dricka gifvit allom Hedningom af vredenes vin, sins boleris.>;uOch sade med höga röst: Frukter Gud, och gifver honom äro; ty stunden är kommen till hans dom, och tillbeder honom, som hafver gjort himmel och jord, hafvet och vattukällorna.Q:Och jag såg en annan Ängel flyga midt genom himmelen; han hade ett evigt Evangelium, det han förkunna skulle dem som på jordene bo, och allom Hedningom, och slägtom, och tungomålom, och folkom.X9)Och i deras mun är intet svek funnet; ty de äro utan smitto, för Guds stol.P8Desse äro de, som med qvinnor icke besmittade äro, ty de äro jungfrur; desse äro de som följa Lambet, ehvart det går; desse äro köpte ifrå menniskorna, till en förstling Gudi, och Lambena.N7Och de söngo såsom en ny sång för stolen, och för de fyra djuren, och för de äldsta; och ingen kunde lära den sången, utan de hundrade fyra och fyratio tusend, som köpte äro af jordene.H6 Och jag hörde ena röst af himmelen, såsom af ett stort vatten; och såsom ena röst af en stor tordön; och rösten, som jag hörde, var såsom harpolekares, de der lekte på sina harpor.5 7Och jag såg, och si: Ett Lamb stod på Sions berg, och med thy hundrade fyra och fyratio tusend: de hade dess Faders Namn beskrifvet på sin anlete.43 Här är visdomen: Den der förstånd hafver, han räkne vilddjurets tal; ty det är ens menniskos tal, och dess tal är sexhundrad sextio och sex.3} Att ingen skall må köpa, eller sälja, utan den der hafver vedertecknet, eller vilddjurets namn, eller dess namns tal.2 Och det lät alla, små och stora, rika och fattiga, fria och tjenare, taga vedertecken uti deras högra hand, eller på deras anlete;S1 Och thy vardt gifvet, att det skulle gifva vilddjurets beläte anda, och att vilddjurets beläte skulle tala, och så beställat, att hvilke som helst icke tillbådo vilddjurets beläte, skulle dödas.0w Och det bedrager dem som bo på jordene, för de teckens skull, som thy gifna äro att göra för vilddjuret; sägandes till dem som bo på jordene, att de skola göra vilddjurena, som sargadt var af svärd, och var lefvande vordet, ett beläte.u/c Och det gör stor tecken, så att det ock låter eld falla ned af himmelen på jordena, i menniskors åsyn.@.y Och det gör alla dess första vilddjurets magt, i dess åsyn; och det kommer jordena, och dem derpå bo, till att tillbedja det första vilddjuret; hvilkets dödssår igenläkt var.-y Och jag såg ett annat vilddjur uppstiga utu jordene; och det hade tu horn lika som Lambet; och det talade som drakan.,7 Den der leder i fängelse, han skall gå i fängelse; den der dräper med svärd, han måste dödas med svärd. Här är de heligas tålamod och tro.(+K Den der öra hafver, han höre.*1 Och alle de som på jordene bo, tillbådo det, hvilkas namn icke skrifna äro i Lambsens lifs bok, hvilket dödadt är ifrå verldenes begynnelse.V)% Och thy vardt gifven magt öfver all slägter, och tungomål, och Hedningar.I(  Och det upplyfte sin mun, till att tala hädelse emot Gud, till att häda hans Namn och hans tabernakel, och dem som bo i himmelen; och thy vardt medgifvet strida med helgonen, och vinna dem.'% Och thy vardt gifven en mun, till att tala stor ting och hädelse; och thy vardt gifven magt till att bruka sig i två och fyratio månader.!&; Och de tillbådo drakan, som vilddjurena hade magt gifvit; och tillbådo vilddjuret, sägande: Ho är vilddjuret lik? Eller ho förmå strida emot thy?%% Och jag såg ett af hans hufvud såsom sargadt till döds, och dess dödssår var igenläkt, och hela jorden förundrade sig på vilddjuret.F$ Och vilddjuret, som jag såg, det var likt enom pardel, och dess fötter såsom björnafötter, och dess mun såsom lejons mun; och draken gaf thy sina kraft, och sin stol, och stora magt.# 3 Och jag såg ett vilddjur uppstiga utu hafvet, det hade sju hufvud och tio horn, och på dess horn tio kronor, och på dess hufvud hädelsens namn.L" Och draken vardt vred på qvinnona, och gick bort, att han skulle örliga med de andra af hennes säd, de som hålla Guds bud, och hafva Jesu Christi vittnesbörd. Och han stod på hafsens sand.u!c Men jorden halp qvinnone, och upplät sin mun, och uppsvalg strömmen, som draken af sin mun utsputat hade.w g Och ormen sputade utu sin mun vatten, såsom en ström, efter qvinnona; på det han skulle fördränka henne.F Och qvinnone vordo gifne två vingar, såsom af en stor örn; att hon skulle flyga uti öknena uti sitt rum, der hon födes en tid, och två tider, och en half tid, ifrån ormsens ansigte.ve Och då draken såg att han förkastad var på jordena, förföljde han qvinnona, som svenbarnet födt hade.M Derföre, glädjens, I himlar, och de som bo i dem. Ve dem som bo på jordene, och på hafvet; ty djefvulen stiger ned till eder, och hafver en stor vrede, vetandes att han icke lång tid hafver.% Och de vunno honom för Lambsens blods skull, och för dess vittnesbörds ords skull, och de hafva icke älskat sitt lif allt intill döden.c? Och jag hörde en stor röst, som sade i himmelen: Nu är vår Guds salighet, och kraft, och rike, och magt hans Christs vorden, efter våra bröders åklagare är förkastad, den dem åklagade för Gud, dag och natt.W' Och den store draken, den gamle ormen, den der heter djefvul och Satanas, vardt utkastad, den der bedrager hela verldena; och han vardt kastad på jordena, och hans änglar vordo ock bortkastade med honom.M Och de vunno intet; och deras rum vardt icke mer funnet i himmelen. Och det vardt en stor strid i himmelen: Michael och hans Änglar stridde med drakan, och draken stridde och hans Änglar;  Och qvinnan flydde uti öknena, der hon rum hade, beredt af Gudi, att hon der föda skulle, i tusende, tuhundrade och sextio dagar. Och hon födde ett svenbarn, som regera skulle alla Hedningar med jernris; och hennes barn vardt borttaget till Gud, och till hans stol.Q Och hans stjert drog tredjeparten af himmelens stjernor, och kastade dem ned på jordena; och draken stod för qvinnone som föda skulle, på det, när hon födt hade, skulle han uppäta hennes barn. Och så syntes ett annat tecken i himmelen, och si, en stor röd drake, som hade sju hufvud och tio horn, och på hans hufvud sju kronor.a; Och hon var hafvandes, ropade, och pintes med barn, och hade stort qval till att föda.! = Och i himmelen syntes ett stort tecken: En qvinna beklädd med solene, och månen under hennes fötter, och på hennes hufvud en krona af tolf stjernor.>u Och Guds tempel vardt upplåtet i himmelen, och hans Testaments ark vardt sedd i hans tempel, och der skedde ljungeld och röster, och tordöner, och jordbäfning, och stort hagel.  Och Hedningarna äro vrede vordne; och din vrede är kommen, och de dödas tid, att de skola dömas, och att du skall löna dina tjenare Propheterna, och helgonen, och dem som frukta ditt Namn, små och stora, och förderfva dem som jordena förderfvat hafva.#? Och sade: Vi tackom dig, Herre, allsmägtig Gud, du som äst, och varit hafver, och tillkommande äst; ty du hafver tagit dina stora kraft, och regnerar;xi Och de fyra och tjugu äldste, som för Gudi på sina stolar såto, föllo på sin ansigte, och tillbådo Gud;M  Och den sjunde Ängelen basunade, och i himmelen hördes höga röster, de der sade: Denna verldenes rike äro vordne vårs Herras och hans Christs, och han skall regnera af evighet till evighet.G  Det andra Ve gick öfver, och si, det tredje Ve kommer snart.` 9 Och i samma stundene vardt en stor jordbäfning, och tionde delen af staden föll ned; och blefvo i jordbävningen dödade sjutusend menniskors namn; och de andre vordo förfärade, och gåfvo Gudi i himmelen pris. ' Och de hörde en hög röst af himmelen säga till dem: Stiger hit upp. Och de stego upp i himmelen uti en sky, och deras ovänner sågo dem.# ? Och efter tre dagar och en half kom lifsens ande af Gudi uti dem, och de stodo på sina fötter; och en stor förskräckelse föll på dem som sågo dem.*M Och de på jordene bo, skola fröjda sig öfver dem, och skola glädjas, och sända hvarandrom gåfvor; ty desse två Propheter tvingade dem som bo på jordene.E Och skola någre af folken och slägterna, och tungomålen, och af Hedningarna, se deras lekamen i tre dagar och en half, och skola icke vilja tillstädja deras lekamen läggas i grafvar.' Och deras lekamen skola blifva liggande på gatorna, i den stora staden, som heter andeliga Sodoma och Egypten, der vår Herre korsfäst är.*M Och då de hafva lyktat sitt vittnesbörd, skall det vilddjuret, som uppstiger af afgrunden, hålla ena strid med dem, och skall öfvervinna dem, och döda dem.\1 Desse hafva magt till att igenlycka himmelen, att intet regnar uti de dagar då de prophetera; och hafva magt öfver vattnet, att förvända det i blod, och slå jordena med allahanda plågo, så ofta de vilja.+O Och hvar någor ville göra dem skada, så går elden ut af deras mun, och förtärer deras fiendar; och hvar någor ville göra dem ondt, så måste han dödas.O Desse äro tu oljoträ, och tu bloss, ståndande för jorderikes Gud. Och jag skall gifva tu minom vittnom, och de skola prophetera i tusende, tu hundrade och sextio dagar, klädde i säckar./W Men den inra choren af templet kasta ut, och mäl honom intet; ty han är gifven Hedningomen, och de skola förtrampa den heliga staden, i två och fyratio månader. % Och mig vardt fången en rö såsom en käpp, och mig vardt sagdt: Statt upp, och mäl Guds tempel och altare, och de som tillbedja derinne.u~c Och han sade till mig: Du måste åter prophetera folkom, Hedningom, och tungomålom, och mångom Konungom.}5 Och jag tog bokena af Ängelens hand, och åt henne upp, och hon vardt i min mun söt som hannog; och då jag hade ätit henne, ref hon mig i buken.H|  Och jag gick till Ängelen, och sade till honom: Få mig bokena; och han sade till mig: Tag, och ät upp henne, och hon skall rifva dig i buken; men i din mun skall hon vara söt som hannog.&{E Och jag hörde åter ena röst af himmelen tala med mig, och säga: Gack, och tag den öppna bokena af Ängelens hand, som står på hafvet och på jordene.Bz} Utan i de dagar, då den sjunde Ängelens röst höres, då han varder basunandes; då skall Guds hemlighet fullkomnad varda, såsom han förkunnat hade genom sina tjenare Propheterna.Xy) Och svor vid honom, som lefver ifrån evighet till evighet, den der himmelen skapat hafver och hvad deruti är, och jordena och hvad deruti är, och hafvet och hvad deruti är, att ingen tid skall vara mer.fxE Och Ängelen, som jag såg stå på hafvet och på jordene, hof sina hand upp till himmelen,Gw Och då de sju tordöner talat hade sina röster, ville jag skrifvit dem; då hörde jag ena röst af himmelen säga till mig: Besegla det de sju tordöner talat hafva, och skrif det intet.sv_ Och ropade med höga röst, som ett rytande lejon. Och då han ropade, talade sju tordöner sina röster.xui Och han hade i sine hand en öppen bok; och han satte sin högra fot på hafvet, och den vänstra på jordena.Ft  Och jag såg en annan stark Ängel nederkomma af himmelen; han var klädd med en sky, och en regnbåge öfver hans hufvud, och hans ansigte såsom solen, och hans fötter såsom eldspelare.Ns Och icke gjorde bot för sitt mord, trolldom, skörhet och tjufveri.r} Och voro ännu menniskor, som icke voro dödade af dessa plågor, och icke bättrade sig af sina händers verk; att de icke tillbådo djefvulskap, och afgudar af guld, silfver, koppar, sten och trä, de der hvarken se kunna, eller höra, eller gå;q  Ty deras magt var i deras mun, och i deras stjertar; och stjertarne voro ormom like, och hade hufvud, der de skada med gjorde.p Af dessa tre plågor vardt dödad tredjeparten af menniskorna, af elden, och röken, och svallet, som utaf deras mun gick.bo= Och så såg jag ock hästarna i synene, och de som såto på dem, de hade glödande, gula, och svafvelspansar; och hufvuden på hästarna voro såsom lejonahufvud; och af deras mun utgick eld, och rök, och svafvel.`n9 Och talet på det resigtyget var mång sinom tusende tusend, och jag hörde deras tal..mU Och de fyra Änglar vordo löse, hvilke beredde voro till ena stund, till en dag, till en månad, och till ett år, att de skulle döda tredjeparten af menniskorna.l Och sade till den sjette Ängelen, som basunen hade: Lös de fyra Änglar, som bundne äro uti den stora älfven Euphrates.k Och den sjette Ängelen basunade, och jag hörde ena röst af de fyra hörn af det gyldene altaret, som är för Guds ögon:Kj Ett Ve är framfaret, och si, här komma ännu tu annor Ve efter.i{ Och hade öfver sig en Konung, en Ängel af afgrunden, hvilkens namn på Ebreisko heter Abaddon, på Grekisko Apollyon.h Och hade stjertar såsom scorpioner, och gaddar voro i deras stjertar; och deras magt var till att qvälja menniskorna i fem månader;g{ Och hade pansar såsom jernpansar, och bullret af deras vingar såsom vagnsbuller, der månge hästar löpa till krigs;Sf Och de hade hår såsom qvinnohår, och deras tänder voro såsom lejons;+eO Och de gräshoppor äro lika de hästar, som till krigs beredde äro, och på deras hufvud såsom kronor gulde lika, och deras ansigte såsom menniskors ansigte.d# Och i de dagar skola menniskorna söka efter döden, och skola icke finna honom, och de skola begära dö, och döden skall fly ifrån dem.]Och Konungarna på jordene, och de öfverste, och rike, och höfvitsmän, och väldige och alle tjenare, och alle frie, fördolde sig uti jordkulor, och i bergskrefvor;j=MOch himmelen gick bort, såsom en tillslagen bok; och all berg och öar vordo rörd af sitt rum.<  Och stjernorna föllo af himmelen ned på jordena, såsom fikonaträt sin fikon nedersläpper, då det ristes af stort väder.7;g Och jag såg, att det uppbröt det sjette inseglet; och si, då vardt en stor jordbäfning, och solen vardt svart som en hårsäck, och månen vardt alltsammans såsom blod.v:e Och dem vardt gifvet hvarjom och enom ett sidt hvitt kläde, och till dem vardt sagdt, att de skulle ännu hvilas en liten tid, till dess talet blefve fullt af deras medtjenare och bröder, de der ock skola dödade varda, såsom ock de.19[ Och de ropade med höga röst, och sade: Herre, du som äst helig och sannfärdig, huru länge dömer du icke, och hämnas icke vårt blod på dem, som bo på jordene?08Y Och då det uppbröt det femte inseglet, såg jag, under altaret, deras själar, som dödade voro för Guds ords skull, och för det vittnesbörds skull, som de hade;7#Och jag såg, och si, en black häst; och den som på honom satt, hans namn var döden, och helvetet följde honom efter; och dem vardt magt gifven öfver fjerde parten på jordene, att döda med svärd, och med hunger, och med döden af de vilddjur på jordene äro.m6SOch då det uppbröt det fjerde inseglet, hörde jag dess fjerde djursens röst säga: Kom, och se.05YOch jag hörde ena röst midt ibland de fyra djur, sägandes: Ett mått hvete om en penning, och tre mått bjugg om en penning; och oljone och vinet gör ingen skada.E4Och då det uppbröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje djuret säga: Kom, och se. Och jag såg, och si, en svart häst; och den der satt på honom hade ena vågskål i sine hand.X3)Och der utgick en annar häst, röd; och honom, som derpå satt, vardt gifvet att han skulle borttaga friden af jordene, och att de skulle slå sig ihjäl inbördes; och honom vardt gifvet ett stort svärd.b2=Och då det uppbröt det andra inseglet, hörde jag det andra djuret säga: Kom, och se.!1;Och jag såg, och si, en hvit häst; och den derpå satt, hade en båga, och honom vardt gifven en krona; och han for ut till att vinna, och få seger.0 Och jag såg, att Lambet uppbröt ett af inseglen, och jag hörde ett af de fyra djuren säga, såsom med tordönsröst: Kom, och se.#/?Och de fyra djuren sade: Amen; och de fyra och tjugu äldste föllo ned ( på sin ansigte ), och tillbådo honom, som lefver ifrån evighet till evighet.. Och all kreatur, som i himmelen äro, och de på jordene, och de under jordene, och i hafvet, och allt det uti dem är, hörde jag säga till honom, som satt på stolen, och till Lambet: Lof, och ära, och pris, och kraft, ifrån evighet till evighet."-= Sägande med höga röst: Lambet, som dödadt är, det är värdigt att hafva kraft, och rikedom, och visdom, och starkhet, och äro, och pris, och lof.+,O Och jag såg, och hörde en röst af många Änglar, kringom stolen och kringom djuren, och kringom de äldsta, och talet på dem var mång sinom tusende tusend;g+G Och hafver gjort oss vårom Gudi till Konungar och Prester; och vi skole regnera på jordene.e*C Och söngo en ny sång, och sade: Du äst värdig att taga bokena, och upplåta hennes insegel; ty du äst dödad, och hafver igenlöst oss Gudi med ditt blod, af allahanda slägte och tungomål, och folk och Hedningar.O)Och då det hade tagit bokena, föllo de fyra djur, och de fyra och tjugu äldste framför Lambet, hafvande hvar och en harpor och gyldene skålar fulla med rökverk, hvilket är de heligas böner; w4~~}} |c| {>zzyAxxKwxvuuvtss0rqqWpoo$nvmmlkkGjoihh(gffjeeQd}ccybaa8``<_^^c]\\ZZcYYvXW!VUUqTSS)RQPPPONN&M\LL(KJIILHH0GGjFF2EEUDCC0BB4AAH@@e??>>8=<I Och hade Guds härlighet; och hans ljus var lika som den aldraädlaste stenen, en klar jaspis,=3 Och han förde mig, i Andanom, på ett stort och högt berg, och viste mig den stora staden, det helga Jerusalem, nederkomma af himmelen ifrå Gud;?<w Och till mig kom en af de sju Änglar, som hade sju skålar fulla med de sju yttersta plågor; och han talade med mig, och sade: Kom, och jag vill visa dig brudena, Lambsens hustru.v;eMen dem räddom, och otrognom, och grufligom, och mandråparom, och bolarom, och trollkarlom, och afgudadyrkarom, och allom lögnaktigom, deras del skall vara uti den sjön, som brinner med eld och svafvel; hvilket är den andre döden.w:gDen som vinner, han skall allt detta få äga; och jag skall vara honom hans Gud, och han skall vara min son.&9EOch han sade till mig: Det är gjordt. Jag är A och O, begynnelsen och änden; jag skall gifva honom, som törstar, af lefvande vattnens källo för intet.8Och den der satt på stolen sade: Si, jag gör all ting ny. Och han sade till mig: Skrif; ty dessa ord äro viss och sann.E7Och Gud skall aftorka alla tårar af deras ögon, och ingen död skall sedan vara; icke heller gråt, icke heller rop, icke heller någor värk varder mer; ty det första är förgånget.H6 Och jag hörde ena stora röst af himmelen säga: Si Guds tabernakel ibland menniskorna, och han skall bo med dem; och de skola vara hans folk, och sjelfver Gud med dem skall vara deras Gud.5%Och jag, Johannes, såg den helga staden, det nya Jerusalem, nederkomma af himmelen, ifrå Gudi, tillredd såsom en prydd brud till sin man.4 Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förste himmelen och den första jorden förgingos; och hafvet är icke mer.g3GOch den der icke vardt funnen skrifven i lifsens bok, han vardt kastad i den brinnande sjön.e2COch döden och helvetet vordo kastade, uti den brinnande sjön; denne är den andre döden.31_ Och hafvet gaf igen de döda, som deruti voro; och döden och helvetet gåfvo igen de döda, som uti dem voro; och det blef dömdt om hvar och en, efter deras gerningar.k0O Och jag såg de döda, stora och små, stå i Guds åsyn, och böckerna vordo upplåtna; och en annar bok vardt upplåten, som är lifsens; och de döde vordo dömde, efter som skrifvet var i böckerna, efter deras gerningar./ Och jag såg en stor hvit stol, och en sitta på honom, för hvilkens ansigte flydde jord och himmel, och dem vardt intet rum funnet.J.  Och djefvulen, som dem bedragit hade, vardt kastad uti den brinnande sjön, och svallet, der både vilddjuret och den falske Propheten skola plågas, dag och natt, ifrån evighet till evighet.0-Y Och de gåfvo sig upp på jordenes bred het, och kringhvärfde helgonens lägre, och den älskeliga staden; och neder af himmelen for eld af Gudi, och förtärde dem.?,wOch han skall utgå, till att bedraga Hedningarna, som äro på fyra jordenes parter, Gog och Magog, på det han skall församla dem i strid; hvilkas tal är såsom sanden i hafvet.V+%Och då tusende år fullkomnad äro, varder Satanas lös utu sitt fängelse.N*Salig och helig är den som del hafver uti första uppståndelsen; öfver dem hafver den andre döden ingen magt; utan de varda Guds och Christi Prester, och skola regnera med honom i tusende år.)wMen de andre döde fingo icke lif igen, till dess tusende år fullkomnad vordo; denna är den första uppståndelsen.](3Och jag såg stolar, och de såto på dem, och dem vardt gifven dom; och deras själar, som halshuggne voro för Jesu vittnesbörd, och för Guds ords skull; och de der icke tillbådo vilddjuret eller dess beläte; ej heller togo dess vedertecken på sin anlete, eller i sina händer; och de lefde, och regnerade med Christo i tusende år.n'UOch kastade honom uti afgrunden, och lät åter om honom, och beseglade der ofvan uppå, att han icke mer bedraga skulle Hedningarna, till dess fullkomnad vordo tusende år; och sedan måste han lös varda till någon liten tid.j&MOch han grep drakan, den gamla ormen, som är djefvulen och Satan, och band honom i tusende år;{% qOch jag såg en Ängel nederkomma af himmelen; han hade nyckelen till af grunden, och ena stora kedjo i sine hand.$Och de andre vordo dräpne med hans svärd, som satt på hästen, det utu hans mun gick; och alle foglar vordo mättade af hans kött.#'Och vilddjuret vardt fånget, och med thy den falske Propheten, som tecken gjorde för thy, med hvilko han bedrog dem, som togo vilddjursens vedertecken, och dem som tillbådo dess beläte; desse två vordo lefvande kastade uti en brinnande sjö, som brann med svafvel.%"COch jag såg vilddjuret, och jordenes Konungar, och deras härar församlada, till att hålla ena strid med honom, som satt på hästen, och med hans här.a!;Att I skolen äta Konungarnas kött, och höfvitsmännernas kött, och de starkas kött, och hästars kött, och deras som sitta på dem, och allas deras kött, som frie och trälar äro, och både smås och storas.: mOch jag såg en Ängel stå i solene, och han ropade med höga röst, och sade till alla foglar, som flugo under himmelen: Kommer, och församlens till den stora Guds Nattvard;Och han hafver på sin kläder, och på sina länd ett namn, skrifvet alltså: Konung öfver alla Konungar, och Herre öfver alla herrar.EOch utu hans mun utgick ett skarpt tveeggadt svärd, att han dermed skall slå Hedningarna; och han skall regera dem med jernris; och han trampar allsmägtig Guds grymma vredes vinpräss.s_Och honom efterföljde den här, som i himmelen är, med hvita hästar, klädde uti hvitt och rent silke.eC Och han var klädd i ett kläde, som med blod bestänkt var; och hans namn heter: Guds Ord; Och hans ögon såsom eldslåge, och på hans hufvud många kronor; och hade ett namn skrifvet, det ingen kände, utan han sjelfver.+O Och jag såg himmelen öppen; och si, en hvit häst; och den som satt på honom, han het Trofast och Sannfärdig; och han dömer och strider med rättfärdighet.ve Och jag föll för hans fötter, att tillbedja honom; och han sade till mig: Se till, att du det icke gör; ty jag är din och dina bröders medtjenare, som Jesu vittnesbörd hafva. Tillbed Gud; ty Jesu vittnesbörd är Propheties Ande. Och han sade till mig: Skrif: Salige äro de, som kallade äro till Lambsens bröllop. Och han sade till mig: Dessa äro sann Guds ord.veOch henne vardt gifvet att kläda sig uti rent och skinande silke; men silket är helgonens rättfärdighet.Låt oss glädjas och fröjdas, och gifva honom äro; ty Lambsens bröllop är kommet, och dess hustru hafver sig tillredt.OOch jag hörde ena röst, såsom af en stor skara, och såsom en röst af mycket vatten, och såsom en röst af stor tordön, säga: Halleluja; ty vår Herre, allsmägtig Gud, hafver intagit riket.Och en röst gick af stolen, och sade: Lofver vår Gud, I alle hans tjenare, och I som frukten honom, både små och store.  Och de fyra och tjugu äldste, och de fyra djur, föllo neder och tillbådo Gud, som satt på stolen, och sade: Amen, Halleluja.T!Och åter sade de: Halleluja; och röken gick upp af evighet till evighet.<qTy hans domar äro sanne och rätte; ty han hafver dömt den stora skökan, den med sitt boleri hafver förderfvat jordena; och hafver hämnat sina tjenares blod utu hennes hand.  ;Sedan hörde jag, såsom en stor röst, af en stor skara i himmelen, som sade: Halleluja; salighet och pris, ära och kraft, vare Herranom vårom Gudi.q[Och i honom vardt funnen Propheternas och helgonens blod, och allas deras som dräpne äro på jordene._7Och ljus och ljusastaka skall icke mer lysa i dig; och brudgummes och bruds röst skall icke mer hörd varda i dig; ty dine köpmän voro Förstar på jordene; ty i dinom trolldom hafva alle Hedningar ville farit;i KOch harpares, och sångares, och pipares, och basuners röst skall icke mer hörd varda i dig; och alle handtverksmän, ehvad handtverk det är, skola icke mer varda funne i dig; och qvarnaröst skall icke mer höras i dig.S Och en stark Ängel tog upp en stor sten som en qvarnsten, och kastade i hafvet, och sade: Med sådana hastighet skall förkastad varda den store staden Babylon, och han skall icke nu mer varda funnen.y kFröjda dig öfver honom, himmel, och I helige Apostlar, och Propheter; ty Gud hafver dömt edar dom på honom.l QOch de kastade mull på sin hufvud, och ropade, gråtande och sörjande, och sade: Ve, ve den stora staden, i hvilkom alle äro rike vordne, som i hafvet hafva haft sin skepp af hans varor; ty uti en stund är han öde vorden.e COch ropade, då de sågo röken af hans brand, sägande: Hvar är dens stora stadsens like?3_Ty uti ene stund äro förödde sådane rikedomar; och alle skeppare, och alle de som på skeppen vistas, och sjömän, och de som till sjös handla, stodo långt ifrå;/Och säga: Ve, ve den stora staden, som med silke, och purpur, och skarlakan beklädd var, och öfvergyld med guld, och ädla stenar, och perlor;)KKöpmännerna som sådana varor pläga hafva, och äro rike vordne af honom, skola stå långt ifrå, för räddhågas skull af hans plågo, gråta och sörja;0YOch de äple, som din själ begärar, äro bortkomna ifrå dig, och allt det fett och härligit var, är förgånget ifrå dig, och du skall icke nu finnat härefter.7g Och canel, och timian, och salvo, och rökelse, och vin, och oljo, och semlor, och hvete, och boskap, och får, och hästar, och vagnar, och kroppar, och menniskors själar.=s Guld, och silfver, och ädla stenar, och perlor, och silke, och purpur, och skarlakan, och allt Thynenträ, och all käril af kosteligit trä, och af koppar, och jern, och marmor,oW Och köpmännerna på jordene skola gråta och sörja öfver henne, att ingen köper deras varor mer:0Y Och skola stå långt ifrå, för hennes plågos räddhågas skull, och säga: Ve, ve den store staden Babylon, den starke staden; ty uti en stund är din dom kommen.,Q Och jordenes Konungar skola gråta henne, och beklaga sig öfver henne, de som med henne bolat, och i vällust lefvat hafva, då de få se röken af hennes brand;'GDerföre skola hennes plågor komma på en dag, död, gråt, och hunger; och hon skall varda uppbränd i eld; ty Herren Gud är stark, som henne döma skall.Z~-Så mycket hon sig hafver härliga hållit och i vällust varit, så mycket inskänker henne pino och gråt; ty hon säger i sitt hjerta: Jag sitter och är en Drottning, och icke enka, och hafver ingen sorg.6}eBetaler henne, såsom hon hafver betalat eder, och görer henne dubbelt efter hennes gerningar; och med samma kalk, som hon hafver inskänkt eder, inskänker henne dubbelt.s|_Ty hennes synder räcka allt upp i himmelen, och Gud hafver dragit till minnes hennes orättfärdigheter.<{qOch jag hörde ena andra röst af himmelen, som sade: I mitt folk, går ut ifrå henne, att I icke delaktige varden i hennes synder, och att I icke fån något af hennes plågor;EzTy alle Hedningar hafva druckit af vredenes vin, hennes boleris, och Konungarne på jordene hafva bolat med henne, och köpmännerne på jordene äro rike vordne af hennes stora vällust.NyOch han ropade med magt och höga röst, sägandes: Fallen, fallen är den store Babylon, och är vorden djeflaboning, och alla orena andars behåll, och alla orena och ohyggeliga foglars behåll.x Och sedan såg jag en annan Ängel komma neder af himmelen, den stora magt hade; och jorden vardt upplyst af hans klarhet.jwMOch qvinnan, som du sett hafver, är den store staden, som rike hafver öfver jordenes Konungar.:vmTy Gud hafver gifvit dem i hjertat, att de skola göra det honom behagar, och göra alle ena mening, att de skulle gifva vilddjurena riket, till dess Guds ord varda fullkomnad.3u_Och de tio horn, som du sett hafver på vilddjuret, skola hata skökona, och lägga henne öde och naken; och de skola uppäta hennes kött, och bränna henne upp i eld.t{Och han sade till mig: Vattnet, som du såg, der skökan sitter på, är folk och skarar, och Hedningar, och tungomål.GsDe skola strida med Lambena, och Lambet skall vinna dem; ty det är en Herre öfver alla herrar, och en Konung öfver alla Konungar; och med thy äro de utkallade, och utkorade, och trogne.Ur# Desse hafva alle ett råd, och skola gifva vilddjurena sina magt och kraft.%qC Och de tio horn, som du sett hafver, äro tio Konungar, som ännu icke hafva fått rike, utan skola, såsom Konungar, på en stund få magt med vilddjuret.p Och vilddjuret, som hafver varit, och icke är, den är den åttonde, och han är utaf de sju, och han går uti fördömelse.zom Fem äro fallne; en är, och den andre är icke ännu kommen; och när han kommer, skall han icke länge blifva.n Och här är sinnet, der visdom tillhörer; de sju hufvud äro sju berg, der qvinnan sitter uppå, och det äro sju Konungar.Xm)Vilddjuret, som du hafver sett, hafver varit, och är icke; och det skall åter uppkomma utaf afgrunden, och skall gå uti fördömelse; och de, som på jordene bo, skola förundra sig, hvilkas namn icke skrifna äro i lifsens bok, ifrå verldenes begynnelse; då de se vilddjuret, som hafver varit, och som icke är, ändock det är. {ri`WNE<3*!~~~~~~~~~~~~~~~~t~j~`~V~L~B~8~.~$~~~}}}}}}}}}}}}}}{}q}g}]}S}I}?}5}+}!}} }||||||||||||||x|n|d|Z|P|F|<|2|(||| |{{{{{{{{{{{{{{u{k{a{W{M{C{9{/{${{{zzzzzzzzzzzzzuzjz_zTzIz>z3z(zzzyyyyyyyyyyyyyyynycyXyMyBy7y,y!yy yxxxxxxxxxxxx}xrxgx\xQxFx;x0x%xxxwwwwwwwwwwwwwvwkw`wUwJw?w4w)wwwvvvvvvvvvvvvvzvovdvYvNvCv8v-v"vv vuuuuuuuuuuuu}urugu\uQuFu;u0u&uuutttttttttttttvtkt`tUtJt?t4t)tttssssssssssssszsosdsYsNsCs8s-s"ss srrrrrrrrrrrr~rsrhr]rRrGro3o(ooonnnnnnnnnnnnnxnmncnXnMnBn7n,n!nn nmmmmmmmmmmmm|mqmfm[mPmEm:m/m$mmmllllllllllllluljl_lTlIl>l3l(lllkkkkkkkkkkkkkxkmkbkXkMkBk7k,k!kk kjjjjjjjjjjjj}jrjgj\jQjFj;j0j%jjjiiiiiiiiiiiiiuiji_iTiIi>i3i(iiihhhhhhhhhhhhhyhnhchXhMhBh7h,h!hh hgggggggggggg}grggg\gQgFgc3c(cccbbbbbbbbbbbbbybnbcbXbMbBb7b,b!bb baaaaaaaaaaaa|aqaga\aQaFa;a0a%aaa`````````````u`j`_`T`I`>`3`(```_____________x_n_c_X_M_B_7_,_!__ _^^^^^^^^^^^^}^r^g^\^Q^F^;^0^%^^^]]]]]]]]]]]]]u]j]_]T]I]>]3](]]]\\\\\\\\\\\\\y\n\c\X\M\B\7\,\!\\ \[[[[[[[[[[[[|[q[f[[[P[E[:[/[%[[[ZZZZZZZZZZZZZuZjZ_ZTZIZ>Z3Z(ZZZYYYYYYYYYYYYYxYmYbYWYLYAY6Y+Y YY XXXXXXXXXXXXX|XqXfX[XPXEX:X/X$XXXWWWWWWWWWWWWWtWjW_WTWIW>W3W(WWWVVVVVVVVVVVVVyVnVcVXVMVBV7V,V!VV VUUUUUUUUUUUU|UqUfU[UPUEU;U0U%UUUTTTTTTTTTTTTTuTjT_TTTIT>T3T(TTTSSSSSSSSSSSSSySnScSXSMSBS7S,S!SS SRRRRRRRRRRRR|RqRfR[RPRER:R/R%RRRQQQQQQQQQQQQQuQjQ_QTQIQ>Q3Q(QQQPPPPPPPPPPPPPyPnPcPXPMPBP7P,P!PP POOOOOOOOOOOO|OqOfO[OQOFO;O0O%OOONNNNNNNNNNNNNuNjN_NUNJN?N4N)NNNMMMMMMMMMMMMMyMnMcMYMNMCM8M-M"MM MLLLLLLLLLLLL}LrLgL\LQLFL;L0L%LLLKKKKKKKKKKKKKuKjK_KTKIK>K3K(KKKJJJJJJJJJJJJJyJnJcJXJMJBJ7J,J!JJ JIIIIIIIIIIII|IqIfI[IPIFI;I0I%IIIHHHHHHHHHHHHHuHjH_HTHIH>H3H(HHHGGGGGGGGGGGGGyGnGcGXGMGBG7G,G!GG GFFFFFFFFFFFF|FqFfF\FQFFF;F0F%FFFEEEEEEEEEEEEEuEjE_ETEIE>E3E)EEEDDDDDDDDDDDDDyDnDcDXDMDBD7D,D!DD DCCCCCCCCCCCC}CrCgC\CQCFC;C0C%CCCBBBBBBBBBBBBBuBjB`BUBJB?B4B)BBBAAAAAAAAAAAAAyAoAdAYANACA8A-A"AA A@@@@@@@@@@@@}@r@g@\@Q@F@;@0@%@@@?????????????v?k?`?U?J???4?)???>>>>>>>>>>>>>>{>q>g>]>S>I>?>5>+>!>> >============~=s=h=]=R=G=<=1=&===<<<<<<<<<<<<737(7776666666666666x6m6b6W6L6A666+6 66 6555555555555|5q5f5[5P5E5:5/5$5554444444444444u4j4_4T4I4>434(4443333333333333x3m3b3W3L3B373,3!33 3222222222222}2r2g2\2Q2F2;202%2221111111111111u1j1_1T1I1>131(1110000000000000y0n0c0X0M0B070,0!00 0////////////}/r/g/\/Q/F/;/0/%///.............u.j.`.U.J.?.4.)...-------------y-n-c-X-M-B-8---"-- -,,,,,,,,,,,,},r,g,\,Q,F,;,0,%,,,+++++++++++++v+k+`+U+J+?+4+)+++*************z*o*d*Y*N*C*8*-*"** *))))))))))))~)s)h)])R)G)<)1)&)))(((((((((((((w(l(a(V(K(@(5(*((( '''''''''''''{'p'e'Z'O'D'9'.'#'' '&&&&&&&&&&&&~&s&h&]&R&G&<&1&&&&&%%%%%%%%%%%%%w%l%a%V%K%@%5%*%%% $$$$$$$$$$$$${$p$e$Z$O$D$9$.$#$$ $############~#s#h#^#S#H#=#2#'###"""""""""""""x"m"b"W"L"A"6"+" "" !!!!!!!!!!!!!{!p!e!Z!O!D!9!.!#!! !  t i ^ S H = 2 '   wlaVLA6+  {pf[PE:/$ti^SH=2'xmbWLA6+  {peZOD9.# ti^SH=2'wlaVK@5* {peZOD9/$ti^SH=2'xmbWLA6+  |qf[PE:/$ti^SH=3( # # # # # # #  # "# "" "! " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " " "  " ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !  !  #  "  !                                                                      ~  }  |  {  z  y  x  w   v & u % t $ s # r " q ! p  o  n  m  l  k  j  i  h  g  f  e  d  c  b  a  `  _  ^  ]  \  [  Z  Y  X  W  V  U  T  S  R  Q   P . O - N , M + L * K ) J ( I ' H & G % F $ E # D " C ! B  A  @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,  +  *  )  (  '  &  %  $  #   " + ! * )  (  '  &  %  $  #  "  !                                                                                % $ # " !                                        ( ' & % $ # " !                                                                !     ~ } | { z y x w v u t s r q p o  n  m  l  k  j i h g f e d c  b a ` _ ^ ] \ [ Z Y X W V U T S R Q P  O  N  M  L  K J I H G F E D  C $B #A "@ !?  > = < ; : 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 / . - ,  +  *  )  (  ' & % $ # " !                                                                                                                          $ # " !                                                                            ~ } | { z y x w v u t s r q p  o  n  m  l  k j i h g f e d  c  b  a  `  _  ^  ]  \  [  Z  Y  X  W  V  U  T  S  R  Q  P  O  N   M  3L  2K  1J  0I  /H  .G  -F  ,E  +D  *C  )B  (A  '@  &?  %>  $=  #<  ";  !:  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,  +  *  )  (  '  &  %  $  #  "  !                                                                                                 #  "  !                                                                                                                                                                     ~ } | { z  y x w v u t s r q p o  n  m  l  k  j i h g f e d c  b a ` _ ^ ] \ [ Z Y X W V U T S R Q P  O  N  M  L  K J I H G F E D  C B A @ ? > = < ; :  9  8  7  6  5 4 3 2 1 0 / .  - , + * ) ( ' & % $ # " !                                                                     2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2   2   2   2   2   2  2  2  2  2  2  2   2  1!  1   1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1   1   1   1   1   1  1  1  1  1  1  1   1  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0   0   0   0   0   0  0  0  0  0  0  0   0  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /   /   /   /   /   /  /  /  /  /  /  /   /  ."  .!  .   .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .~  .}  .|  .{  .z  .y  . x  . w  . v  . u  . t  .s  .r  .q  .p  .o  .n  .m   .l  -k  -j  -i  -h  -g  -f  -e  -d  -c  -b  -a  -`  -_  -^  -]  - \  - [  - Z  - Y  - X  -W  -V  -U  -T  -S  -R  -Q   -P  ,"O  ,!N  , M  ,L  ,K  ,J  ,I  ,H  ,G  ,F  ,E  ,D  ,C  ,B  ,A  ,@  ,?  ,>  ,=  ,<  ,;  , :  , 9  , 8  , 7  , 6  ,5  ,4  ,3  ,2  ,1  ,0  ,/   ,.  +"-  +!,  + +  +*  +)  +(  +'  +&  +%  +$  +#  +"  +!  +  +  +  +  +  +  +  +  +   +   +   +   +   +  +  +  +  +  +  +   +  *&  *%  *$  *#  *"  *!  *   *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *   *   *   *   *   *  *  *  *  *  *  *   *  )9  )8  )7  )6  )5  )4  )3  )2  )1  )0  )/  ).  )-  ),  )+  )*  ))  )(  )'  )&  )%  )$  )#  )"  )!  )   )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )   )   )   )   )   )  )  )  )  )  )  )   )  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (   (   (   (   (  (  (  (  (  (  (   (  '  '  '  '  '  '  '  '  '  '  '   '   '   '   '   '  '  '  '  '  '  '   '  &~  &}  &|  &{  &z  &y  &x  &w  &v  &u  &t  &s  &r  &q  &p  &o  &n  & m  & l  & k  & j  & i  &h  &g  &f  &e  &d  &c  &b   &a  %$`  %#_  %"^  %!]  % \  %[  %Z  %Y  %X  %W  %V  %U  %T  %S  %R  %Q  %P  %O  %N  %M  %L  %K  %J  % I  % H  % G  % F  % E  %D  %C  %B  %A  %@  %?  %>   %=  $+<  $*;  $):  $(9  $'8  $&7  $%6  $$5  $#4  $"3  $!2  $ 1  $0  $/  $.  $-  $,  $+  $*  $)  $(  $'  $&  $%  $$  $#  $"  $!  $  $  $   $   $   $   $   $  $  $  $  $  $  $   $  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #  #   #   #   #   #   #  #  #  #  #  #  #   #  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "  "   "   "   "   "   "  "  "  "  "  "  "   "  !  !  !  !  !  !  !  !   !   !   !   !   !  !  !  !  !  !  !   !                                                                   7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,  +  *  )  (  '  &  %  $  #  "  !                           ~  }  |  {  z  y  x   w   v   u   t   s  r  q  p  o  n  m  l   k  +j  *i  )h  (g  'f  &e  %d  $c  #b  "a  !`   _  ^  ]  \  [  Z  Y  X  W  V  U  T  S  R  Q  P  O  N  M   L   K   J   I   H  G  F  E  D  C  B  A   @  #?  ">  !=   <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,  +  *   )   (   '   &   %  $  #  "  !                                                             .  -  ,  +  *  )  (  '  &  %  $  #  "  !                                                                         #  "  !                                                                         "  !                                                                         C  B  A  @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .~  -}  ,|  +{  *z  )y  (x  'w  &v  %u  $t  #s  "r  !q   p  o  n  m  l  k  j  i  h  g  f  e  d  c  b  a  `  _  ^   ]   \   [   Z   Y  X  W  V  U  T  S  R   Q  P  O  N  M  L  K  J   I   H   G   F   E  D  C  B  A  @  ?  >   =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2   1   0   /   .   -  ,  +  *  )  (  '  &   %  "$  !#   "  !                                                                                                              &  %  $  #  "  !                                                                         !                                                                                                                                                                           ~  }  |  {  z  y  x  w   v   u   t   s   r  q  p  o  n  m  l  k   j  i  h  g  f  e  d  c  b  a  `  _   ^   ]   \   [   Z  Y  X  W  V  U  T  S   R  Q  P  O  N  M  L  K  J  I  H  G  F  E  D  C  B  A   @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -   ,  +  *  )  (  '  &  %  $  #  "  !                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                ~  }  |  {  z  y  x   w   v   u   t   s  r  q  p  o  n  m  l  k  j  i  h  g  f  e  d  c  b  a  `  _  ^   ]   \   [   Z   Y  X  W  V  U  T  S  R  Q  P  O  N  M  L  K  J  I  H  G  F   E   D   C   B   A  @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -   ,   +   *   )   (  '  &  %  $  #  "  !                                                                |qf[PE:/$~~~~~~~~~~~~~u~j~_~T~I~>~3~(~~~}}}}}}}}}}}}}x}m}b}W}L}A}6},}!}} }||||||||||||||q|f|[|P|E|:|/|$|||{{{{{{{{{{{{{u{j{_{T{I{>{3{({{{zzzzzzzzzzzzzyznzczXzMzBz7z,z!zz zyyyyyyyyyyyy|yqyfy[yPyEy:y/y$yyyxxxxxxxxxxxxxuxjx_xTxIx>x3x(xxxwwwwwwwwwwwwwxwmwbwWwLwAw6w+w"wwwvvvvvvvvvvvvvvxvmvbvWvLvAv6v+v vv uuuuuuuuuuuuu|uqufu[uPuEu:u/u$uuutttttttttttttutjt_tTtIt>t3t(tttsssssssssssssysnscsXsMsBs7s,s!ss srrrrrrrrrrrr}rrrgr\rQrFr;r0r%rrrqqqqqqqqqqqqqvqkq`qUqJq?q4q)qqqpppppppppppppypnpcpXpMpBp7p,p!pp poooooooooooo}orogo\oQoFo;o0o%ooonnnnnnnnnnnnnunjn_nTnJn?n4n)nnnmmmmmmmmmmmmmymnmcmXmMmCm8m-m"mm mllllllllllll}lrlhl]lRlGle3e(eeedddddddddddddydndcdXdMdBd7d,d!dd dcccccccccccc}crcgc\cQcFc;c0c%cccbbbbbbbbbbbbbubjb_bTbIb>b4b)bbbaaaaaaaaaaaaazaoadaYaNaCa8a-a"aa a````````````}`r`g`\`Q`F`<`1`&```_____________v_k_`_U_J_?_4_)___^^^^^^^^^^^^^z^o^d^Y^N^C^8^-^"^^ ^]]]]]]]]]]]]~]s]h]]]R]G]<]1]&]]]\\\\\\\\\\\\\w\l\a\V\K\@\5\*\\\ [[[[[[[[[[[[[z[o[d[Y[N[C[8[-["[[ [ZZZZZZZZZZZZ~ZsZhZ]ZRZGZP3P(PPPOOOOOOOOOOOOOxOmObOWOLOAO6O+O OO NNNNNNNNNNNNN|NqNfN[NPNEN:N/N$NNNMMMMMMMMMMMMMtMiM^MSMHM=M2M'MMMLLLLLLLLLLLLLxLmLbLWLLLAL6L+L LL KKKKKKKKKKKKK{KpKeKZKOKDK9K.K#KK KJJJJJJJJJJJJJtJiJ^JSJHJ=J2J'JJJIIIIIIIIIIIIIwIlIaIVIKI@I6I+I II HHHHHHHHHHHHH{HpHeHZHOHDH9H.H#HHHGGGGGGGGGGGGGtGiG^GSGHG=G2G'GGGFFFFFFFFFFFFFwFlFaFVFKF@F5F*FFF EEEEEEEEEEEEEzEoEdEYENECE8E-E"EE EDDDDDDDDDDDD}DrDgD\DQDFD>>>>>>>>>>>~>t>i>^>S>H>=>2>'>>>=============w=l=a=V=K=@=5=*=== <<<<<<<<<<<<<{,3,(,,,+++++++++++++x+m+b+W+L+A+6+++ ++ *************{*p*e*Z*O*D*9*.*#** *)))))))))))))t)i)^)S)H)=)2)')))(((((((((((((x(m(b(W(L(A(6(+( (( '''''''''''''|'q'f'['P'E':'/'$'''&&&&&&&&&&&&&t&i&^&S&H&=&2&'&&&%%%%%%%%%%%%%x%m%b%W%L%B%7%,%!%% %$$$$$$$$$$$$|$q$f$[$P$E$:$/$$$$$#############t#i#^#S#H#=#2#'###"""""""""""""x"m"b"W"L"A"6"+" "" !!!!!!!!!!!!!{!p!e!Z!O!D!9!.!$!!!  t i ^ S H = 2 '   wlaVK@5* {peZOD9.# ti^SH=2'wlaVK@5* }si_UKA7-#yoe[QG=3) zodYNC8-" }rg\QF;0%vk`UJ?4)zodYNC8-" }rg\QF;0%vk`UJ?4) 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 21 20 2/ 2. 2- 2, 2+ 2* 2) 2( 2' 2& 2% 2$ 2# 2" 2! 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2~ 2} 2| 2 { 2 z 2 y 2 x 2 w 2v 2u 2t 2s 2r 2q 2p  2o 2%n 2$m 2#l 2"k 2!j 2 i 2h 2g 2f 2e 2d 2c 2b 2a 2` 2_ 2^ 2] 2\ 2[ 2Z 2Y 2X 2W 2 V 2 U 2 T 2 S 2 R 2Q 2P 2O 2N 2M 2L 2K  2J  2.I  2-H  2,G  2+F  2*E  2)D  2(C  2'B  2&A  2%@  2$?  2#>  2"=  2!<  2 ;  2:  29  28  27  26  25  24  23  22  21  20  2/  2.  2-  2,  2+  2*  2)  2 (  2 '  2 &  2 %  2 $  2#  2"  2!  2  2  2  2 2 ($  ($  ($  ($  ($  ($ ($ ($ ($ ($ ($ ($  ($ (#" (#! (#  (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (# (#  (#  (#  (#  (#  (# (# (# (# (# (# (#  (# (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" (" ("  ("  ("  ("  ("  (" (" (" (" (" (" ("  (" (!8 (!7 (!6 (!5 (!4 (!3 (!2 (!1 (!0 (!/ (!. (!- (!, (!+ (!* (!) (!( (!' (!& (!% (!$ (!# (!" (!! (!  (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (! (!  (!  (!  (!  (!  (! (! (! (! (! (! (!  (! ( * ( ) ( ( ( ' ( & ( % ( $ ( # ( " ( ! (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  ( ~ ( } ( | ( { ( z ( y ( x ( w ( v ( u ( t ( s ( r ( q ( p ( o  ( n (6m (5l (4k (3j (2i (1h (0g (/f (.e (-d (,c (+b (*a ()` ((_ ('^ (&] (%\ ($[ (#Z ("Y (!X ( W (V (U (T (S (R (Q (P (O (N (M (L (K (J (I (H (G (F (E ( D ( C ( B ( A ( @ (? (> (= (< (; (: (9  (8 (7 (6 (5 ( 4 ( 3 ( 2 ( 1 ( 0 (/ (. (- (, (+ (* ()  (( ('' (&& (%% ($$ (## ("" (!! (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( (A (@ (? (> (= (< (; (: (9 (8 (7 (6 (5 (4 (3 (2 (1 (0 (/ (. (- (, (+ (* () (( (' (& (% ($ (# (" (! (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( (~ (} (| ({ (z (y  (x (w (v (u (t (s (r (q (p (o (n (m (l ( k ( j ( i ( h ( g (f (e (d (c (b (a (`  (_ (^ (] (\ ([ (Z (Y (X (W (V (U (T (S (R (Q (P (O (N ( M ( L ( K ( J ( I (H (G (F (E (D (C (B  (A ()@ ((? ('> (&= (%< ($; (#: ("9 (!8 ( 7 (6 (5 (4 (3 (2 (1 (0 (/ (. (- (, (+ (* () (( (' (& (% ( $ ( # ( " ( ! (  ( ( ( ( ( ( (  ( (# (" (! (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( (2 (1 (0 (/ (. (- (, (+ (* () (( (' (& (% ($ (# (" (! (  ( ( ( (~ (} (| ({ (z (y (x (w (v (u (t (s (r (q (p ( o ( n ( m ( l ( k (j (i (h (g (f (e (d  (c ()b ((a ('` (&_ (%^ ($] (#\ ("[ (!Z ( Y (X (W (V (U (T (S (R (Q (P (O (N (M (L (K (J (I (H (G ( F ( E ( D ( C ( B (A (@ (? (> (= (< (;  (: (-9 (,8 (+7 (*6 ()5 ((4 ('3 (&2 (%1 ($0 (#/ (". (!- ( , (+ (* () (( (' (& (% ($ (# (" (! ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ! (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (  ( # ( " ( ! (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (  ( $ ( # ( " ( ! (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (  (~ (} (| ({ (z (y (x (w (v (u (t (s (r ( q ( p ( o ( n ( m (l (k (j (i (h (g (f  (e (Yd (Xc (Wb (Va (U` (T_ (S^ (R] (Q\ (P[ (OZ (NY (MX (LW (KV (JU (IT (HS (GR (FQ (EP (DO (CN (BM (AL (@K (?J (>I (=H (<G (;F (:E (9D (8C (7B (6A (5@ (4? (3> (2= (1< (0; (/: (.9 (-8 (,7 (+6 (*5 ()4 ((3 ('2 (&1 (%0 ($/ (#. ("- (!, ( + (* () (( (' (& (% ($ (# (" (! ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( (1 (0 (/ (. (- (, (+ (* () (( (' (& (% ($ (# (" (! (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( (  ( (3 (2 (1 (0 (/ (. (- (, (+ (* () (( (' (& (% ($ (# (" (! (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (~ (} (| ({ ( z ( y ( x ( w ( v (u (t (s (r (q (p (o  (n ("m (!l ( k (j (i (h (g (f (e (d (c (b (a (` (_ (^ (] (\ ([ (Z (Y ( X ( W ( V ( U ( T (S (R (Q (P (O (N (M  (L  (6K  (5J  (4I  (3H  (2G  (1F  (0E  (/D  (.C  (-B  (,A  (+@  (*?  ()>  ((=  ('<  (&;  (%:  ($9  (#8  ("7  (!6  ( 5  (4  (3  (2  (1  (0  (/  (.  (-  (,  (+  (*  ()  ((  ('  (&  (%  ($  (#  ( "  ( !  (   (   (   (  (  (  (  (  (  ( ( " !                                    . - , + * ) ( ' & % $ # " !                                  7 6 5 4 3 2 1 0 / . - , + * ) ( ' & % $ # " !                                                    ~  }  |  {  z  y   x , w + v * u ) t ( s ' r & q % p $ o # n " m ! l  k  j  i  h  g  f  e  d  c  b  a  `  _  ^  ]  \  [  Z  Y  X  W  V  U  T  S  R  Q  P  O  N  M   L ! K  J  I  H  G  F  E  D  C  B  A  @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,   +  *  )  (  '  &  %  $  #  "  !                                                                      % $ # " !                                                                                  " !                                  !      ~  }  |  {  z  y  x  w  v  u  t  s  r  q  p  o  n  m  l  k  j  i  h  g  f  e  d  c   b 9 a 8 ` 7 _ 6 ^ 5 ] 4 \ 3 [ 2 Z 1 Y 0 X / W . V - U , T + S * R ) Q ( P ' O & N % M $ L # K " J ! I  H  G  F  E  D  C  B  A  @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,  +  *   )  ; (  : '  9 &  8 %  7 $  6 #  5 "  4 !  3  2   1   0   /   .   -   ,   +   *   )   (   '   &   %   $   #   "   !                                                                                     /  .  -  ,  +  *  )  (  '  &  %  $  #  "  !                                                                                                                                         $ # " !           ~  }  |  {  z  y  x  w  v  u  t  s  r  q  p  o  n  m  l  k  j  i  h   g & f % e $ d # c " b ! a  `  _  ^  ]  \  [  Z  Y  X  W  V  U  T  S  R  Q  P  O  N  M  L  K  J  I  H  G  F  E  D  C  B   A  @  ?  >  =  <  ;  :  9  8  7  6  5  4  3  2  1  0  /  .  -  ,  +  *  )  (  '  &  %  $   #  "  !                                   #  "  !                                                                                                               (& (% ($ (# (" (! ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  ( '+ '* ') '( '' '& '% '$ '# '" '! ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' '  ' ~ ' } ' | ' { ' z ' y ' x ' w ' v ' u ' t ' s ' r ' q ' p ' o ' n ' m ' l ' k  ' j & i & h & g & f & e & d & c & b & a & ` & _ & ^ & ] & \ & [ & Z & Y & X & W & V & U & T & S & R & Q & P & O & N & M & L  & K % J % I % H % G % F % E % D % C % B % A % @ % ? % > % = % < % ; % : % 9 % 8 % 7 % 6 % 5 % 4 % 3 % 2 % 1 % 0 % /  % . $& - $% , $$ + $# * $" ) $! ( $ ' $ & $ % $ $ $ # $ " $ ! $ $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $  $ $ $ $ $  $  ##  #"  #!  #  #  #  #  # # # # # # # # # # # # # # # # # # # 2 }rg\QF;0%~~~~~~~~~~~~~v~k~`~U~J~?~4~)~~~}}}}}}}}}}}}}y}n}c}Y}N}C}8}-}"}} }||||||||||||~|s|h|]|R|G|<|1|&|||{{{{{{{{{{{{{v{k{`{U{J{@{5{*{{{ zzzzzzzzzzzzzzzozdzYzOzDz9z.z#zz zyyyyyyyyyyyy~ysyhy]yRyGys3s(sssrrrrrrrrrrrrryrnrcrXrMrBr7r,r!rr rqqqqqqqqqqqq}qrqgq\qQqFq;q0q%qqqpppppppppppppvpkp`pUpJp?p4p)ppp ooooooooooooozooodoYoNoCo8o-o"oo onnnnnnnnnnnn~nsnhn]nRnGnh3h(hhhgggggggggggggxgmgbgWgLgAg6g+g gg fffffffffffff{fpfefZfOfDf9f.f$fffeeeeeeeeeeeeeteie^eSeHe=e2e'eeedddddddddddddxdmdbdWdLdAd6d+d dd dcccccccccccc|cqcfc[cPcEc:c/c$cccbbbbbbbbbbbbbubjb_bTbIb>b3b(bbbaaaaaaaaaaaaaxamabaWaLaAa6a+a aa `````````````|`q`f`[`P`E`:`/`$```_____________t_i_^_S_I_>_3_(___^^^^^^^^^^^^^^w^m^c^Y^O^E^;^1^'^^^]]]]]]]]]]]]]y]n]c]X]M]B]7],]!]] ]\\\\\\\\\\\\}\r\g\\\R\G\<\1\&\\\[[[[[[[[[[[[[v[k[`[U[K[@[5[*[[[ ZZZZZZZZZZZZZ{ZpZeZZZOZDZ9Z.Z#ZZ ZYYYYYYYYYYYYYtYiY^YSYHY=Y2Y'YYYXXXXXXXXXXXXXwXlXbXWXLXAX6X+X XX WWWWWWWWWWWWW{WpWeWZWOWDW9W.W#WW WVVVVVVVVVVVVVtViV^VSVHV=V2V'VVVUUUUUUUUUUUUUxUmUbUWULUAU6U+U UU TTTTTTTTTTTTT{TpTeTZTOTDT9T.T#TT TSSSSSSSSSSSSStSiS^SSSHS=S2S'SSSRRRRRRRRRRRRRxRmRbRWRLRAR6R+R RR QQQQQQQQQQQQQ|QqQfQ[QPQEQ:Q/Q$QQQPPPPPPPPPPPPPuPjP_PTPIP>P3P(PPPOOOOOOOOOOOOOyOnOcOXOMOBO7O,O!OO ONNNNNNNNNNNN|NqNfN[NPNEN:N/N$NNNMMMMMMMMMMMMMtMiM^MSMHM=M2M'MMMLLLLLLLLLLLLLyLnLcLXLMLBL7L,L!LL LKKKKKKKKKKKK}KrKgK\KQKFK;K0K%KKKJJJJJJJJJJJJJvJkJ`JUJJJ?J4J)JJJIIIIIIIIIIIIIyInIcIXIMIBI7I,I!II IHHHHHHHHHHHH}HrHgH\HQHFH;H0H&HHHGGGGGGGGGGGGGvGkG`GUGJG?G4G)GGGFFFFFFFFFFFFFyFnFcFXFMFBF8F-F"FF FEEEEEEEEEEEE}ErEgE\EQEFE;E0E%EEEDDDDDDDDDDDDDvDkD`DUDJD?D4D)DDD CCCCCCCCCCCCCzCoCdCYCNCCC8C-C"CC CBBBBBBBBBBBBByBoBeB[BQBGB=B3B)BBB BAAAAAAAAAAAAAAuAkAaAWAMACA8A-A"AA A@@@@@@@@@@@@}@r@g@\@Q@G@<@1@&@@@?????????????v?k?`?U?J???4?)???>>>>>>>>>>>>>z>o>d>Y>N>C>8>->">> >============~=s=h=]=R=G=<=1=&===<<<<<<<<<<<<.3.(...-------------y-n-c-X-M-B-7-,-!-- -,,,,,,,,,,,,},r,g,\,Q,F,;,0,%,,,+++++++++++++v+k+`+U+J+?+4+)+++*************y*n*c*X*M*B*7*,*!** *))))))))))))|)q)g)\)Q)F);)0)%)))(((((((((((((u(j(_(V(L(B(8(.($(((''''''''''''''z'o'd'Y'N'C'8'-'"'' '&&&&&&&&&&&&~&s&h&]&R&G&<&1&&&&&%%%%%%%%%%%%%w%l%a%V%K%@%5%*%%% $$$$$$$$$$$$$$y$o$e$[$Q$G$=$3$)$$$ $#############z#o#d#Y#N#C#8#-#"## #""""""""""""}"r"g"\"Q"F";"0"&"""!!!!!!!!!!!!!v!k!`!U!J!@!5!*!!! z o d Y O D 9 . #  ti^SH=2'xmbWLA6,! |qf[PE;0%uj_TI>3(yncXMB7,! }rg\QG<1&vk`UJ?5* zodYNC9.# ~sh]RG<1&vk`UJ?4)zodYNC8-" ~sh]RG<1& Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z# Z" Z! Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z4 Z3 Z2 Z1 Z0 Z/ Z. Z- Z, Z+~ Z*} Z)| Z({ Z'z Z&y Z%x Z$w Z#v Z"u Z!t Z s Zr Zq Zp Zo Zn Zm Zl Zk Zj Zi Zh Zg Zf Ze Zd Zc Zb Za Z ` Z _ Z ^ Z ] Z \ Z[ ZZ ZY ZX ZW ZV ZU  ZT Z S Z R Z Q Z P Z O Z N Z M Z L Z K Z J Z I Z H Z G Z F Z E Z D Z C Z B Z A Z @ Z ? Z >  Z = Z < Z ; Z : Z 9 Z 8 Z 7 Z 6 Z 5 Z 4 Z 3 Z 2 Z 1 Z 0 Z / Z . Z - Z , Z + Z * Z ) Z ( Z ' Z & Z %  Z $ Z # Z " Z ! Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z   Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z   Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z   Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z~ Z} Z| Z{ Zz Zy Z x Z w Z v Z u Z t Zs Zr Zq Zp Zo Zn Zm  Zl Z$k Z#j Z"i Z!h Z g Zf Ze Zd Zc Zb Za Z` Z_ Z^ Z] Z\ Z[ ZZ ZY ZX ZW ZV ZU Z T Z S Z R Z Q Z P ZO ZN ZM ZL ZK ZJ ZI  ZH  ZG  ZF  ZE  ZD  ZC  ZB  ZA  Z@  Z?  Z>  Z=  Z<  Z;  Z:  Z9  Z 8  Z 7  Z 6  Z 5  Z 4  Z3  Z2  Z1  Z0  Z/  Z.  Z- Z, P+ P* P) P( P' P& P% P$ P# P " P ! P  P  P  P P P P P P P  P P P P P P P  P  P  P  P  P P P P P P P  P P P P P P P P P P P P  P  P  P  P  P P P P P P P  P  P  P  P  P  P  P  P  P  P  P   P   P   P   P   P  P  P  P  P  P  P P F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F0 F/ F. F- F, F+ F* F) F( F' F& F% F$ F# F" F! F  F F F F F F F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F F F F F F F F F F F F F F F F~ F} F | F { F z F y F x Fw Fv Fu Ft Fs Fr Fq  Fp Fo Fn Fm Fl Fk Fj Fi Fh Fg Ff Fe Fd Fc Fb Fa F` F_ F^ F ] F \ F [ F Z F Y FX FW FV FU FT FS FR  FQ F P F O F N F M F L FK FJ FI FH FG FF FE  FD FC FB FA F@ F? F> F= F< F; F: F9 F8 F7 F6 F5 F4 F3 F2 F 1 F 0 F / F . F - F, F+ F* F) F( F' F&  F% F$ F# F" F! F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F   F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F   F  F ( F ' F & F % F $ F # F " F ! F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F   F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F   F  F 9 F 8 F 7 F 6 F 5 F 4 F 3 F 2 F 1 F 0 F / F . F - F , F + F * F ) F ( F ' F & F % F $ F # F " F ! F  F  F  F ~ F } F | F { F z F y F x F w F v F u F t F s F r F q F p F o F n F m F l F k F j F i F h F g F f F e F d F c  F b F#a F"` F!_ F ^ F] F\ F[ FZ FY FX FW FV FU FT FS FR FQ FP FO FN FM FL F K F J F I F H F G FF FE FD FC FB FA F@  F? F> F= F< F; F: F9 F8 F7 F6 F5 F4 F3 F 2 F 1 F 0 F / F . F- F, F+ F* F) F( F'  F& F(% F'$ F&# F%" F$! F# F" F! F  F F F F F F F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F F F F F F F F F F F F  F  F  F  F  F F F F F F F  F  F$  F#  F"  F!  F   F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F  F~  F}  F|  F{  Fz  F y  F x  F w  F v  F u  Ft  Fs  Fr  Fq  Fp  Fo  Fn Fm <!l < k <j <i <h <g <f <e <d <c <b <a <` <_ <^ <] <\ <[ <Z <Y < X < W < V < U < T <S <R <Q <P <O <N <M  <L <K <J <I < H < G < F < E < D <C <B <A <@ <? <> <=  << <"; <!: < 9 <8 <7 <6 <5 <4 <3 <2 <1 <0 </ <. <- <, <+ <* <) <( <' < & < % < $ < # < " <! < < < < < <  < <- <, <+ <* <) <( <' <& <% <$ <# <" <! <  < < < < < < < < < < < < < < < < < < <  <  <  <  <  < < < < < < <  < <  < < < < < < <  < <3 <2 <1 <0 </ <. <- <, <+ <* <) <( <' <& <% <$ <# <" <! <  < < < < < < < < < < < < < < < < < < <  <  <  <  <  < < < < < < <  < < < < < < < < < < < < < < < < <  <  <  <  <  < < < < < < <  < < < < < < <  <  <  <  <  < < < < < < <  < <  <  < < <~ <} <| <{ <z  <y <?x <>w <=v <<u <;t <:s <9r <8q <7p <6o <5n <4m <3l <2k <1j <0i </h <.g <-f <,e <+d <*c <)b <(a <'` <&_ <%^ <$] <#\ <"[ <!Z < Y <X <W <V <U <T <S <R <Q <P <O <N <M <L <K <J <I <H <G < F < E < D < C < B <A <@ <? <> <= << <;  <: <9 <8 < 7 < 6 < 5 < 4 < 3 <2 <1 <0 </ <. <- <,  <+ < !* < ) < ( < ' < & < % < $ < # < " < ! <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <   <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <   <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <   <  < + < * < ) < ( < ' < & < % < $ < # < " < ! <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <   <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <  <   <  <# <" <! <  < < < < < < < < < < < < < < < < < < < ~ < } < | < { < z <y <x <w <v <u <t <s  <r <q <p <o <n <m <l <k <j <i <h <g <f <e < d < c < b < a < ` <_ <^ <] <\ <[ <Z <Y  <X <W <V <U <T <S <R <Q <P <O <N <M <L <K <J < I < H < G < F < E <D <C <B <A <@ <? <>  <= << <; < : < 9 < 8 < 7 < 6 <5 <4 <3 <2 <1 <0 </  <. <- <, <+ <* <) <( <' <& <% <$ <# < " < ! <  <  <  < < < < < < <  < < < < < <  <  <  <  <  < < < < < < <  < < < < < < < < < < < < <  <  <  <  <  < < < < < < <  <  <  <  <  <  <  <   <   <   <   <   <  <  <  <  <  <  < < 2"  2"  2"  2"  2" 2" 2" 2" 2" 2" 2"  2" 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2! 2!  2!  2!  2!  2!  2! 2! 2! 2! 2! 2! 2!  2! 2 4 2 3 2 2 2 1 2 0 2 / 2 . 2 - 2 , 2 + 2 * 2 ) 2 ( 2 ' 2 & 2 % 2 $ 2 # 2 " 2 ! 2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2   2 ~ 2} 2| 2{ 2z 2y 2x 2w 2v 2u 2t 2s 2r 2q 2p 2o 2n 2m 2 l 2 k 2 j 2 i 2 h 2g 2f 2e 2d 2c 2b 2a  2` 2_ 2^ 2] 2\ 2[ 2Z 2Y 2 X 2 W 2 V 2 U 2 T 2S 2R 2Q 2P 2O 2N 2M  2L 2K 2J 2I 2H 2G 2F 2E 2D 2C 2B 2A 2@ 2? 2> 2= 2< 2 ; 2 : 2 9 2 8 2 7 26 25 24 23 22 21 20  2/ 2D. 2C- 2B, 2A+ 2@* 2?) 2>( 2=' 2<& 2;% 2:$ 29# 28" 27! 26 25 24 23 22 21 20 2/ 2. 2- 2, 2+ 2* 2) 2( 2' 2& 2% 2$ 2# 2" 2! 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2~ 2}  2| 2{ 2z 2y 2x 2w 2v 2u 2t 2s 2r 2q 2p 2o 2n 2m 2l 2k 2 j 2 i 2 h 2 g 2 f 2e 2d 2c 2b 2a 2` 2_  2^ 2] 2\ 2[ 2Z 2Y 2X 2W 2V 2U 2T 2 S 2 R 2 Q 2 P 2 O 2N 2M 2L 2K 2J 2I 2H  2G 2F 2E 2D 2C 2B 2A 2@ 2 ? 2 > 2 = 2 < 2 ; 2: 29 28 27 26 25 24  23 22 21 20 2/ 2. 2- 2, 2+ 2 * 2 ) 2 ( 2 ' 2 & 2% 2$ 2# 2" 2! 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2   2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2  2 ~ 2 } 2 | 2 { 2 z 2 y  2 x 2 w 2 v 2 u 2 t 2 s 2 r 2 q 2 p 2 o 2 n 2 m 2 l 2 k 2 j 2 i 2 h 2 g 2 f 2 e 2 d 2 c 2 b 2 a 2 ` 2 _ 2 ^ 2 ] 2 \ 2 [ 2 Z 2 Y  2 X 2 W 2 V 2 U 2 T 2 S 2 R 2 Q 2 P 2 O 2 N 2 M 2 L 2 K 2 J 2 I 2 H 2 G 2 F 2 E 2 D 2 C  2 B 2 A 2 @ 2 ? 2 > 2 = 2 < 2 ; 2 : 2 9 2 8 2 7 2 6 2 5 2 4 2 3 2 2 2 1 2 0 2 / 2 . 2 - 2 , 2 + 2 * 2 ) 2 ( 2 ' 2 &  2 % 2$ 2# 2" 2! 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2  2 2! 2  2 2 2 2 2 2 2 Z }rg\QF;0%~~~~~~~~~~~~~u~j~_~T~I~>~3~(~~~}}}}}}}}}}}}}x}m}b}W}L}A}7},}!}} }||||||||||||||q|f|[|P|E|:|/|$|||{{{{{{{{{{{{{u{j{_{T{I{>{3{({{{zzzzzzzzzzzzzyznzczXzMzBz7z,z!zz zyyyyyyyyyyyy|yqyfy[yPyEy:y/y$yyyxxxxxxxxxxxxxvxkx`xUxJx?x4x)xxxwwwwwwwwwwwwwzwowdwYwNwCw8w-w"ww wvvvvvvvvvvvv}vrvgv\vQvGvp3p(pppoooooooooooooxomoboWoLoAo6o+o oo onnnnnnnnnnnn|nsnin_nUnKnAn7n-n#nnnmmmmmmmmmmmmmmymomemZmOmDm9m.m#mm mllllllllllll~lslhl]lRlGlf3f(fffeeeeeeeeeeeeeyeneceXeMeBe8e-e"ee edddddddddddd}drdhd]dRdGdN3N(NNNMMMMMMMMMMMMMxMmMbMWMLMAM6M+M MM LLLLLLLLLLLLL|LqLfL[LPLEL:L/L$LLLKKKKKKKKKKKKKuKjK_KTKIK>K3K(KKKJJJJJJJJJJJJJxJmJbJWJLJAJ6J+J JJ JIIIIIIIIIIII|IqIfI[IQIFI;I0I%IIIHHHHHHHHHHHHHuHjH_HTHIH>H3H(HHHGGGGGGGGGGGGGyGnGcGXGMGBG7G,G!GG GFFFFFFFFFFFF|FqFfF[FPFEF:F/F$FFFEEEEEEEEEEEEEuEjE_ETEIE>E3E(EEEDDDDDDDDDDDDDxDmDbDWDLDAD6D+D DD CCCCCCCCCCCCC{CpCeCZCOCDC9C.C#CC CBBBBBBBBBBBBBtBiB^BSBHB=B2B'BBBAAAAAAAAAAAAAxAmAbAWALAAA6A+A AA @@@@@@@@@@@@@{@p@e@Z@O@D@:@/@$@@@?????????????t?i?^?S?H?=?2?'???>>>>>>>>>>>>>w>l>b>W>L>A>6>+> >> ============={=p=e=Z=O=D=9=.=#== =<<<<<<<<<<<<636(6665555555555555x5m5b5W5L5A565+5 55 4444444444444{4p4e4Z4O4E4:4/4$4443333333333333t3i3_3T3I3>333(3332222222222222x2m2b2W2L2A262+2 22 1111111111111|1q1f1[1P1E1:1/1$1110000000000000t0i0^0S0I0>030(000/////////////x/m/b/W/L/A/6/+/ // .............{.p.e.Z.O.D.9...#.. .--------------x-n-d-Z-P-E-:-/-$---,,,,,,,,,,,,,t,i,^,S,H,>,3,(,,,+++++++++++++x+m+b+W+L+A+6+++ ++ +************|*q*f*[*P*E*:*/*$***)))))))))))))t)i)^)S)H)=)3)()))(((((((((((((x(m(b(W(L(A(6(+( (( (''''''''''''|'q'f'['P'E':'/'$'''&&&&&&&&&&&&&u&j&_&T&I&>&3&(&&&%%%%%%%%%%%%%y%n%c%X%M%B%7%,%!%% %$$$$$$$$$$$$}$r$g$\$Q$F$;$0$%$$$#############u#j#_#T#I#>#3#(###"""""""""""""y"n"c"X"M"B"7","!"" "!!!!!!!!!!!!|!q!g!\!Q!F!;!0!%!!! v k ` U J ? 4 )   zodYNC8-" ~sh]RG<1&vk`UK@5* zodYNC8-" ~sh]RG<1&wlaVK@5* zodYNC8-" ~sh]RG<1&wlaVK@5* zodYNC8-" ~sh]RG<1&wlaVK@5*   x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x ' x ' x ' x ' x ' x' x' x' x' x' x' x'  x' x' x' x' x' x' x' x' x'~ x '} x '| x '{ x 'z x 'y x'x x'w x'v x'u x't x's x'r  x'q x%'p x$'o x#'n x"'m x!'l x 'k x'j x'i x'h x'g x'f x'e x'd x'c x'b x'a x'` x'_ x'^ x'] x'\ x'[ x'Z x'Y x 'X x 'W x 'V x 'U x 'T x'S x'R x'Q x'P x'O x'N x'M  x'L x%'K x$'J x#'I x"'H x!'G x 'F x'E x'D x'C x'B x'A x'@ x'? x'> x'= x'< x'; x': x'9 x'8 x'7 x'6 x'5 x'4 x '3 x '2 x '1 x '0 x '/ x'. x'- x', x'+ x'* x') x'(  x'' x)'& x('% x''$ x&'# x%'" x$'! x#' x"' x!' x ' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x ' x ' x ' x ' x ' x' x' x' x' x' x' x&  x& x& x& x& x& x& x& x& x & x & x & x & x & x& x& x& x& x& x& x&  x& x&& x%& x$& x#& x"& x!& x & x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x & x & x & x & x & x& x& x& x& x& x& x&  x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x & x & x & x & x & x& x& x& x& x& x& x&  x& x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x &  x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x & x &~ x &} x &| x &{ x &z  x &y x &x x &w x &v x &u x &t x &s x &r x &q x &p x &o x &n x &m x &l x &k x &j x &i x &h x &g x &f x &e  x &d x $&c x #&b x "&a x !&` x &_ x &^ x &] x &\ x &[ x &Z x &Y x &X x &W x &V x &U x &T x &S x &R x &Q x &P x &O x &N x &M x &L x &K x &J x &I x &H x &G x &F x &E x &D x &C x &B x &A  x &@ x %&? x $&> x #&= x "&< x !&; x &: x &9 x &8 x &7 x &6 x &5 x &4 x &3 x &2 x &1 x &0 x &/ x &. x &- x &, x &+ x &* x &) x &( x &' x && x &% x &$ x &# x &" x &! x & x & x & x & x &  x & x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x& x & x & x & x & x & x& x& x& x& x& x& x%  x% x% x% x% x% x% x% x% x % x % x % x % x % x% x% x% x% x% x% x%  x% x!% x % x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x % x % x % x % x % x% x% x% x% x% x% x%  x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x % x % x % x % x % x% x% x% x% x% x% x%  x% x,% x+% x*% x)% x(% x'% x&% x%% x$% x#% x"% x!% x % x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x% x % x % x % x % x % x% x% x% x% x% x% x%  x% x% x% x% x%~ x%} x%| x%{ x%z x%y x%x x%w x%v x%u x%t x %s x %r x %q x %p x %o x%n x%m x%l x%k x%j x%i x%h  x%g x%f x%e x%d x%c x%b x%a x%` x%_ x%^ x%] x%\ x%[ x %Z x %Y x %X x %W x %V x%U x%T x%S x%R x%Q x%P x%O  x%N  x%M  x%L  x%K  x%J  x%I  x %H  x %G  x %F  x %E  x %D  x%C  x%B  x%A  x%@  x%?  x%>  x%= x%< n5%; n4%: n3%9 n2%8 n1%7 n0%6 n/%5 n.%4 n-%3 n,%2 n+%1 n*%0 n)%/ n(%. n'%- n&%, n%%+ n$%* n#%) n"%( n!%' n %& n%% n%$ n%# n%" n%! n% n% n% n% n% n% n% n% n% n% n% n% n% n % n % n % n % n % n% n% n% n% n% n% n%  n% n% n% n% n% n% n% n% n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n $ n $ n $ n $ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$  n$ n+$ n*$ n)$ n($ n'$ n&$ n%$ n$$ n#$ n"$ n!$ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n $ n $ n $ n $ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$  n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n $ n $ n $ n $ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$  n$ n.$ n-$ n,$ n+$ n*$ n)$ n($ n'$ n&$ n%$ n$$ n#$ n"$ n!$ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n $ n $ n $ n $ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$~ n$}  n$| n${ n$z n$y n$x n$w n$v n$u n$t n$s n$r n$q n $p n $o n $n n $m n $l n$k n$j n$i n$h n$g n$f n$e  n$d n"$c n!$b n $a n$` n$_ n$^ n$] n$\ n$[ n$Z n$Y n$X n$W n$V n$U n$T n$S n$R n$Q n$P n$O n $N n $M n $L n $K n $J n$I n$H n$G n$F n$E n$D n$C  n$B n"$A n!$@ n $? n$> n$= n$< n$; n$: n$9 n$8 n$7 n$6 n$5 n$4 n$3 n$2 n$1 n$0 n$/ n$. n$- n $, n $+ n $* n $) n $( n$' n$& n$% n$$ n$# n$" n$!  n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n $ n $ n $ n $ n $ n$ n$ n$ n$ n$ n$ n$  n$ n "$ n !# n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n #  n # n !# n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n #  n # n +# n *# n )# n (# n '# n &# n %# n $# n ## n "# n !# n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n #  n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n # n #~ n #} n #| n #{ n #z n #y n #x n #w  n #v n #u n #t n #s n #r n #q n #p n #o n #n n #m n #l n #k n #j n #i n #h n #g n #f n #e n #d n #c n #b n #a n #` n #_ n #^ n #] n #\ n #[  n #Z nB#Y nA#X n@#W n?#V n>#U n=#T n<#S n;#R n:#Q n9#P n8#O n7#N n6#M n5#L n4#K n3#J n2#I n1#H n0#G n/#F n.#E n-#D n,#C n+#B n*#A n)#@ n(#? n'#> n&#= n%#< n$#; n##: n"#9 n!#8 n #7 n#6 n#5 n#4 n#3 n#2 n#1 n#0 n#/ n#. n#- n#, n#+ n#* n#) n#( n#' n#& n#% n #$ n ## n #" n #! n # n# n# n# n# n# n# n#  n# n3# n2# n1# n0# n/# n.# n-# n,# n+# n*# n)# n(# n'# n&# n%# n$# n## n"# n!# n # n# n# n# n# n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n " n " n " n " n " n" n" n" n" n" n" n"  n" n&" n%" n$" n#" n"" n!" n " n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n " n " n " n " n " n" n" n" n" n" n" n"  n" n" n" n" n" n" n " n " n " n " n " n" n" n" n" n" n" n"  n" n"" n!" n " n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n " n " n " n " n " n" n" n" n" n" n" n"  n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n" n"~ n"} n"| n "{ n "z n "y n "x n "w n"v n"u n"t n"s n"r n"q n"p  n"o n."n n-"m n,"l n+"k n*"j n)"i n("h n'"g n&"f n%"e n$"d n#"c n""b n!"a n "` n"_ n"^ n"] n"\ n"[ n"Z n"Y n"X n"W n"V n"U n"T n"S n"R n"Q n"P n"O n"N n "M n "L n "K n "J n "I n"H n"G n"F n"E n"D n"C n"B  n"A  n5"@  n4"?  n3">  n2"=  n1"<  n0";  n/":  n."9  n-"8  n,"7  n+"6  n*"5  n)"4  n("3  n'"2  n&"1  n%"0  n$"/  n#".  n""-  n!",  n "+  n"*  n")  n"(  n"'  n"&  n"%  n"$  n"#  n""  n"!  n"  n"  n"  n"  n"  n"  n"  n"  n "  n "  n "  n "  n "  n"  n"  n"  n"  n"  n"  n"  n" d" d" d" d" d" d" d" d" d" d" d" d" d ! d ! d ! d ! d ! d! d! d! d! d! d! d!  d! d'! d&! d%! d$! d#! d"! d!! d ! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d ! d ! d ! d ! d ! d! d! d! d! d! d! d!  d! d3! d2! d1! d0! d/! d.! d-! d,! d+! d*! d)! d(! d'! d&! d%! d$! d#! d"! d!! d ! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d ! d ! d ! d ! d ! d! d! d! d! d! d! d!  d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d ! d ! d ! d ! d ! d! d! d! d! d! d! d!  d! d! d! d! d! d!~ d!} d!| d!{ d!z d!y d!x d!w d!v d !u d !t d !s d !r d !q d!p d!o d!n d!m d!l d!k d!j  d!i d+!h d*!g d)!f d(!e d'!d d&!c d%!b d$!a d#!` d"!_ d!!^ d !] d!\ d![ d!Z d!Y d!X d!W d!V d!U d!T d!S d!R d!Q d!P d!O d!N d!M d!L d!K d !J d !I d !H d !G d !F d!E d!D d!C d!B d!A d!@ d!?  d!> d!!= d !< d!; d!: d!9 d!8 d!7 d!6 d!5 d!4 d!3 d!2 d!1 d!0 d!/ d!. d!- d!, d!+ d!* d !) d !( d !' d !& d !% d!$ d!# d!" d!! d! d! d!  d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d! d ! d ! d ! d ! d ! d! d! d! d! d! d! d!  d! d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d  d d% d$ d# d" d! d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d  d d! d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d d  d d ' d & d % d $ d # d " d ! d d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d d d d d d  d  d  d  d   d  ~ d  }  d | d  { d  z d  y d  x d  w d  v d  u d  t d  s d  r d  q d  p d  o d  n d  m d  l d  k d  j d i d h d g d f d e d  d d  c d  b d  a d  ` d  _ d  ^  d ] d  \ d  [ d  Z d  Y d  X d  W d  V d  U d  T d  S d  R d  Q d  P d  O d N d M d L d K d J d  I d  H d  G d  F d  E d  D d  C  d B d  A d  @ d  ? d  > d  = d  < d ; d : d 9 d 8 d 7 d  6 d  5 d  4 d  3 d  2 d  1 d  0  d / d . d - d , d + d * d  ) d  ( d  ' d  & d  % d  $ d  #  d " d ! d d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d  d   d  d  d  d d d d d d  d  d  d  d  d  d  d  d d  d  d  d  d  d d d d d d d  d d d d d d d d d d d d  d  d  d  d  d d d d d d d  d d d d d d d d d d d d d d  d  d  d  d  d d d d d d d  d d  d  d  d  d d d d d d d  d d' d& d% d$ d# d" d! d  d d d d d d d d d d d d d d d d d d d  d  d  d  d  d d d d d d d  d d  d d d d d d d d d d d d d d d d d~ d} d | d { d z d y d x dw dv du dt ds dr dq  dp  do  dn  dm  dl  dk  dj  di  dh  dg  df  de  dd  dc  db  d a  d `  d _  d ^  d ]  d\  d[  dZ  dY  dX  dW  dV dU Z T Z S Z R Z Q Z P ZO ZN ZM ZL ZK ZJ ZI  ZH ZG ZF ZE ZD ZC ZB ZA Z@ Z? Z> Z= Z< Z; Z: Z9 Z8 Z7 Z6 Z 5 Z 4 Z 3 Z 2 Z 1 Z0 Z/ Z. Z- Z, Z+ Z*  Z) Z ( Z ' Z & Z% Z$ Z# Z" Z! Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z, Z+ Z* Z) Z( Z' Z& Z% Z$ Z# Z" Z! Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z~ Z} Z| Z{ Zz Zy Zx Z w Z v Z u Z t Z s Zr Zq Zp Zo Zn Zm Zl  Zk Zj Zi Z h Z g Z f Z e Z d Zc Zb Za Z` Z_ Z^ Z]  Z\ Z*[ Z)Z Z(Y Z'X Z&W Z%V Z$U Z#T Z"S Z!R Z Q ZP ZO ZN ZM ZL ZK ZJ ZI ZH ZG ZF ZE ZD ZC ZB ZA Z@ Z? Z > Z = Z < Z ; Z : Z9 Z8 Z7 Z6 Z5 Z4 Z3  Z2 Z1 Z0 Z/ Z. Z- Z, Z+ Z* Z) Z( Z' Z & Z % Z $ Z # Z " Z! Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z: Z9 Z8 Z7 Z6 Z5 Z4 Z3 Z2 Z1 Z0 Z/ Z. Z- Z, Z+ Z* Z) Z( Z' Z& Z% Z$ Z# Z" Z! Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z x' 8{|qf[PE;0%~~~~~~~~~~~~~u~j~_~T~I~>~3~(~~~}}}}}}}}}}}}}y}n}c}X}M}B}7},}!}} }||||||||||||}|r|g|\|Q|F|;|0|%|||{{{{{{{{{{{{{v{k{`{U{J{?{4{){{{zzzzzzzzzzzzzyznzczXzMzBz7z,z!zz zyyyyyyyyyyyy|yqyfy[yPyEy:y/y#yy xxxxxxxxxxxx{xoxcxWxKx?x3x'xxxwwwwwwwwwwwwswgw[wOwCw7w+wwwvvvvvvvvvvvvxvlv`vTvHvs2s&sssrrrrrrrrrrr~rrrfrZrNrCr7r+rrrqqqqqqqqqqqqwqkq_qSqGq;q/q#qq pppppppppppp{popcpWpKp?p3p'pppoooooooooooosogo[oOoCo7o+ooonnnnnnnnnnnnxnln`nTnHn^2^&^^^]]]]]]]]]]]]s]g][]O]C]7]+]]]\\\\\\\\\\\\x\l\`\T\H\<\1\%\\ \[[[[[[[[[[[~[r[f[Z[N[B[6[*[[[ZZZZZZZZZZZZvZkZ_ZSZGZ;Z/Z#ZZ YYYYYYYYYYYY|YpYdYXYLY@Y4Y(YYYXXXXXXXXXXXXtXhX\XPXDX8X,X XX WWWWWWWWWWWWyWmWaWUWIW=W1W%WW WVVVVVVVVVVV~VrVfVZVNVBV6V*VVVUUUUUUUUUUUUvUjU^URUFU:U.U#UU TTTTTTTTTTTT{ToTcTWTKT?T3T'TTTSSSSSSSSSSSStShS\SPSDS8S,S SSRRRRRRRRRRRRxRlR`RTRHRO3O(OOONNNNNNNNNNNNyNmNaNUNIN=N1N%NNNMMMMMMMMMMM~MrMfMZMOMCM7M+MMMLLLLLLLLLLLLwLkL_LSLHLI2I&IIIHHHHHHHHHHHHsHgH[HOHCH7H+HHHGGGGGGGGGGGGxGlG`GTGHG>>>>>>>>>>>u>i>]>Q>E>9>->!>> ============z=n=c=W=K=?=3='===<<<<<<<<<<<$2$&$$$############s#g#[#O#C#7#+###""""""""""""x"l"`"T"H"<"0"$"" "!!!!!!!!!!!}!q!e!Y!M!A!5!)!!! v j ^ R F : . "  znbVJ>2&sg\PD8, xl`TH<0$ |pdXNC8-" ui]QE9-! znbVJ>2&~rg[OC7+wk_TH<0$ |qeYMA5)vj^RF:." znbVJ>2&~rfZNB6*vj^RF:.# { 0 0  0  0  0  0  0 0 0 0 0 0 0 0  0 I0 H0 G0 F0 E0 D0 C0 B0 A0 @0 ?0 >0 =0 <0 ;0 :0 90 80 70 60 50 40 30 20 10 00 /0 .0 -0 ,0 +0 *0 )0 (0 '0 &0 %0 $0 #0 "0 !0  0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0  0  0  0  0  0 0 0 0 0 0 0 0  0 0 0 0 0 0~ 0}  0|  0{  0z  0y  0x 0w 0v 0u 0t 0s 0r 0q  0p 0o 0n 0m 0l 0k 0j  0i  0h  0g  0f  0e 0d 0c 0b 0a 0` 0_ 0^  0] 0\ 0[ 0Z 0Y 0X 0W 0V 0U 0T 0S  0R  0Q  0P  0O  0N 0M 0L 0K 0J 0I 0H 0G  0F  0E 0D 0C 0B 0A 0@ 0? 0> 0= 0< 0; 0: 09 08 07 06 05 04 03  02  01  00  0/  0. 0- 0, 0+ 0* 0) 0( 0'  0& 0% 0$ 0# 0" 0! 0 0  0  0  0  0  0 0 0 0 0 0 0 0  0   0   0   0  0  0  0  0  0  0  0  0  ,0  +0  *0  )0  (0  '0  &0  %/  $/  #/  "/  !/  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /   /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /  /   / $/ #/ "/ !/  / / / / / / / / / / / / / / / / / / /  /  /  /  /  / / / / / / / /  / / / / / / / / / / / / / / / /  /  /  /  /  / / / / / / / /  / / / / / / / / / /  /  /  /  /  /~ /} /| /{ /z /y /x /w  /v /u /t /s /r  /q  /p  /o  /n  /m /l /k /j /i /h /g /f  /e /d /c /b /a /` /_ /^ /] /\ /[ /Z  /Y  /X  /W  /V  /U /T /S /R /Q /P /O /N  /M  /L  /K  /J  /I  /H /G /F /E /D /C /B /A  /@ F/? E/> D/= C/< B/; A/: @/9 ?/8 >/7 =/6   .=  .<  .;  .: .9 .8 .7 .6 .5 .4 .3  .2 $.1 #.0 "./ !..  .- ., .+ .* .) .( .' .& .% .$ .# ." .! . . . . . .  .  .  .  .  . . . . . . . .  . . . . . . . . . . . . . . .  -  -  -  -  - - - - - - - -  -  - - - - - - - -  - - - - - - - - - - -  -  -  -  -  - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - - -  -  -  -  -  - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  -  -  -  -  - - - - - - - -  - - - - - - - - -  -  -  -  -  - - - - - - - -  -  -  -  -  - - - - - -~ -} -|  -{ -z -y -x -w -v -u -t  -s  -r  -q  -p  -o -n -m -l -k -j -i -h  -g %-f $-e #-d "-c !-b  -a -` -_ -^ -] -\ -[ -Z -Y -X -W -V -U -T -S -R -Q -P -O  -N  -M  -L  -K  -J -I -H -G -F -E -D -C  -B  -A  -@  -? -> -= -< -; -: -9 -8  -7 "-6 !-5  -4 -3 -2 -1 -0 -/ -. -- -, -+ -* -) -( -' -& -% -$ -# -"  -!  -  -  -  - - - - - - - -  - - - - - - -  -  -  -  -  - - - - - - - -  - -  -  ,  ,  ,  , , , , , , , ,  , , , , , , ,  ,  ,  ,  ,  , , , , , , , ,  , , ,  ,  ,  ,  ,  , , , , , , , ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,   ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,   ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,   ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,  ,   ,  ,  ,  ,  ,~  ,}  ,|  ,{  ,z  ,y  ,x  ,w  ,v  ,u  ,t  ,s  ,r  ,q  ,p  ,o  ,n  ,m  ,l  ,k  ,j  ,i  ,h  ,g  ,f  ,e  ,d   ,c ,b ,a ,` ,_ ,^  ,]  ,\  ,[  ,Z  ,Y ,X ,W ,V ,U ,T ,S ,R  ,Q ,P ,O ,N ,M ,L ,K ,J ,I ,H  ,G  ,F  ,E  ,D  ,C ,B ,A ,@ ,? ,> ,= ,<  ,; *,: ),9 (,8 ',7 &,6 %,5 $,4 #,3 ",2 !,1  ,0 ,/ ,. ,- ,, ,+ ,* ,) ,( ,' ,& ,% ,$ ,# ," ,! , , ,  ,  ,  ,  ,  , , , , , , , ,  , ,  ,  ,  ,  ,  , , , , , , , ,  , , , , + + + + + +  +  +  +  +  + + + + + + + +  + + + + +  +  +  +  +  + + + + + + + +  + + + + + +  +  +  +  +  + + + + + + + +  +  +  +  +  +   +   +   +   +   +  +  +  +  +  +  +  +  + + + + + + + + + + + + + + + + + +  +  +  +  +  + + + + + + + +  + + + + + + + + +  +  +  +  +  + + + + + + + +  + "+ !+  + + + + + +~ +} +| +{ +z +y +x +w +v +u +t +s +r +q  +p  +o  +n  +m  +l +k +j +i +h +g +f +e  +d  +c +b +a +` +_ +^ +] +\ +[ +Z +Y +X +W +V +U +T +S +R +Q  +P  +O  +N  +M  +L +K +J +I +H +G +F +E  +D +C +B +A +@ +? +> += +< +; +: +9 +8 +7 +6 +5 +4 +3 +2  +1  +0  +/  +.  +- +, ++ +* +) +( +' +&  +% +$ +# +" +! + + + + + + + + + + + + + +  +  +  +  +  + + + + + + + +  +  + + + + + + * * * * * * * * * * * * *  *  *  *  *  * * * * * * * *  * * * * * * *  *  *  *  *  * * * * * * * *  * * * * * * * * * * * * * * * * * *  *  *  *  *  * * * * * * * *  * * * * * * * *  * * * * * * *  *  *  *  *  * * * * * * * *  * * * * *  *  *  *  *  * * * * * * * *  * * * * * * * * * * * *~ *} *| *{  *z  *y  *x  *w  *v *u *t *s *r *q *p *o  *n +*m **l )*k (*j '*i &*h %*g $*f #*e "*d !*c  *b *a *` *_ *^ *] *\ *[ *Z *Y *X *W *V *U *T *S *R *Q *P  *O  *N  *M  *L  *K *J *I *H *G *F *E *D  *C *B *A *@ *? *> *= *< *; *: *9 *8 *7 *6 *5 *4 *3  *2  *1  *0  */  *. *- *, *+ ** *) *( *'  *& *% *$ *# *"  *!  *  *  *  * * * * * * * *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *   *  (*  '*  &*  %*  $*  #*  "*  !)  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )   )  /)  .)  -)  ,)  +)  *)  ))  ()  ')  &)  %)  $)  #)  ")  !)  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )   )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )   )  ,)  +)  *)  ))  ()  ')  &)  %)  $)  #)  ")  !)  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )  )~  )}  )|  ){  )z  )y  )x  )w   )v ()u ')t &)s %)r $)q #)p ")o !)n  )m )l )k )j )i )h )g )f )e )d )c )b )a )` )_ )^ )] )\ )[  )Z  )Y  )X  )W  )V )U )T )S )R )Q )P )O  )N ()M ')L &)K %)J $)I #)H ")G !)F  )E )D )C )B )A )@ )? )> )= )< ); ): )9 )8 )7 )6 )5 )4 )3  )2  )1  )0  )/  ). )- ), )+ )* )) )( )'  )& Q)% P)$ O)# N)" M)! L) K) J) I) H) G) F) E) D) C) B) A) @) ?) >) =) <) ;) :) 9) 8) 7) 6) 5) 4) 3) 2) 1) 0) /) .) -) ,) +( *( )( (( '( &( %( $( #( "( !(  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( ( (  ( +( *( )( (( '( &( %( $( #( "( !(  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( ( ( ( ( ( (  ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( ( (  (  (  (  (  ( ( (~ (} (| ({ (z (y  (x 7(w 6(v 5(u 4(t 3(s 2(r 1(q 0(p /(o .(n -(m ,(l +(k *(j )(i ((h '(g &(f %(e $(d #(c "(b !(a  (` (_ (^ (] (\ ([ (Z (Y (X (W (V (U (T (S (R (Q (P (O (N  (M  (L  (K  (J  (I (H (G (F (E (D (C (B  (A  6(@  5(?  4(>  3(=  2(<  1(;  0(:  /(9  .(8  -(7  ,(6  +(5  *(4  )(3  ((2  '(1  &(0  %(/  $(.  #(-  "(,  !(+   (*  ()  ((  ('  (&  (%  ($  (#  ("  (!  (  (  (  (  (  (  (  (  (   (   (   (   (   (  (  (  (  (  (  (  (  ( x( x( x( x( x( x( x( x( x( x( x( x' x' x' x' x' x' x ' x ' x ' x ' x ' x' x' x' x' x' x' x'  x' x' x' x' x' x' x' x' x ' x ' x ' x ' x ' x' x' x' x' x' x' x'  x' x%' x$' x#' x"' x!' x ' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x' x ' x ' x ' x ' x ' x' x' x' x' x' x' x'  x' x' x' x' x' x' x' x' x ' x ' x ' x ' x ' x' x' x' x' x' 0l}qeYMA5)~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~9~-~!~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}2}&}}}|||||||||||~|r|f|Z|N|B|7|+|||{{{{{{{{{{{{w{k{_{S{G{;{/{#{{ zzzzzzzzzzzz|zpzdzXzLz@z4z(zzzyyyyyyyyyyyytyhy\yPyDy8y,y yyxxxxxxxxxxxxxxlx`xUxIx=x1x%xx xwwwwwwwwwww}wqwewYwMwAw5w)wwwvvvvvvvvvvvvvuvjv_vTvIv>v3v(vvvuuuuuuuuuuuuyumuauUuIu=u1u%uu uttttttttttt~trtftZtNtBt6t+tttsssssssssssswsks`sTsHs_2_&___^^^^^^^^^^^~^r^f^Z^N^B^6^*^^^]]]]]]]]]]]]w]k]_]S]G];]/]#]] ]\\\\\\\\\\\|\p\d\X\L\A\5\)\\\[[[[[[[[[[[[u[i[][Q[F[:[.["[[ ZZZZZZZZZZZZzZnZbZVZJZ>Z2Z&ZZZYYYYYYYYYYYYsYgY[YOYCY7Y+YYYXXXXXXXXXXXXxXlX`XTXHXU2U&UUUTTTTTTTTTTTTsTgT[TOTCT7T+TTTSSSSSSSSSSSSxSlS`SUSIS=S1S%SS SRRRRRRRRRRR~RrRfRZRNRBR6R*RRRQQQQQQQQQQQQwQkQ_QSQGQ;Q/Q#QQ PPPPPPPPPPPP{PoPcPWPLP@P4P(PPPOOOOOOOOOOOOtOhO\OPODO8O,O!OO NNNNNNNNNNNNyNmNaNUNIN=N1N%NN NMMMMMMMMMMM~MrMfMZMNMBM6M*MMMLLLLLLLLLLLLvLjL^LRLFL:L.L"LL KKKKKKKKKKKK{KoKcKWKKK?K3K'KKKJJJJJJJJJJJJtJhJ\JPJDJ8J,J JJIIIIIIIIIIIIxIlI`ITIHI=I1I%II IHHHHHHHHHHH}HqHeHYHMHAH5H)HHHGGGGGGGGGGGGvGjG^GRGFG:G.G"GG FFFFFFFFFFFF{FoFcFWFKF?F3F'FFFEEEEEEEEEEEEsEgE[EOECE8E,E EEDDDDDDDDDDDDxDlD`DTDHDA2A&AAA@@@@@@@@@@@@s@g@[@O@C@7@+@@@????????????x?l?`?T?H?>>>>>>>>>>}>q>e>Y>M>A>5>)>>>============}=q=e=Y=M=A=5=)===<<<<<<<<<<<2&th\PD9-! znbVJ>2&sg[OC8, ymaUI=2&~rg[OC7+ymaUI=1% ~rg[OC7+xl A : A : A : A : A: A: A: A: A: A: A:  A9 @ 9 @ 9 @9 @9 @9 @9 @9 @9 @9  @9 ? 9 ? 9 ? 9 ?9 ?9 ?9 ?9 ?9 ?9 ?9  ?9 > 9 > 9 > 9 > 9 >9 >9 >9 >9 >9 >9 >9  >9 =9 =9 =9 =9 =9 =9 =9  =9 < 9 < 9 < 9 < 9 <9 <9 <9 <9 <9 <9 <9  <9 ;9 ;9 ;9 ;9 ; 9 ; 9 ; 9 ; 9 ; 9 ;9 ;9 ;9 ;9 ;9 ;9 ;9  ;9 : 9 : 9 : 9 :9 :9 :9 :9 :9 :9 :9  :9 9 9 9 9 9 9 99 99 99 99 99 99 99  99 8 9 8 9 8 9 8 9 8 9 89 89 89 89 89 89 89  89 79 79 79 79 79 79 79 79 79 79 7 9 7 9 7 9 7 9 7 9 79 79 79 79 79 79 79  79 69~ 69} 69| 69{ 69z 69y  69x 59w 59v 59u 59t 59s  59r 4 9q 49p 49o 49n 49m 49l 49k 49j  49i 39h 39g 39f 39e 39d 39c 3 9b 3 9a 3 9` 3 9_ 3 9^ 39] 39\ 39[ 39Z 39Y 39X 39W  39V 29U 29T 29S 29R 29Q 29P 29O 29N 29M 29L 2 9K 2 9J 2 9I 2 9H 2 9G 29F 29E 29D 29C 29B 29A 29@  29? 19> 19= 19< 19; 19: 199 198 1 97 1 96 1 95 1 94 1 93 192 191 190 19/ 19. 19- 19,  19+ 09* 0 9) 0 9( 0 9' 0 9& 0 9% 09$ 09# 09" 09! 09 09 09  09 / 9 /9 /9 /9 /9 /9 /9 /9  /9 . 9 . 9 . 9 .9 .9 .9 .9 .9 .9 .9  .9 -9 -9 -9 -9 - 9 - 9 - 9 - 9 - 9 -8 -8 -8 -8 -8 -8 -8  -8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 , 8 , 8 , 8 , 8 , 8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8 ,8  ,8 +8 +8 +8 +8  +8 * 8 * 8 * 8 *8 *8 *8 *8 *8 *8 *8  *8 ) 8 ) 8 ) 8 ) 8 ) 8 )8 )8 )8 )8 )8 )8 )8  )8 (8 (8 (8 (8 ( 8 ( 8 ( 8 ( 8 ( 8 (8 (8 (8 (8 (8 (8 (8  (8 ' 8 ' 8 ' 8 ' 8 ' 8 '8 '8 '8 '8 '8 '8 '8  '8 &8 &8 &8 &8 &8 &8 &8 &8 &8 & 8 & 8 & 8 & 8 & 8 &8 &8 &8 &8 &8 &8 &8  &8 %(8 %'8 %&8 %%8 %$8 %#8 %"8 %!8 % 8 %8 %8 %8 %8 %8 %8~ %8} %8| %8{ %8z %8y %8x %8w %8v %8u %8t %8s %8r % 8q % 8p % 8o % 8n % 8m %8l %8k %8j %8i %8h %8g %8f  %8e $ 8d $ 8c $ 8b $ 8a $8` $8_ $8^ $8] $8\ $8[ $8Z  $8Y #8X #8W #8V #8U #8T #8S #8R #8Q #8P #8O #8N #8M #8L #8K #8J # 8I # 8H # 8G # 8F # 8E #8D #8C #8B #8A #8@ #8? #8>  #8= "8< "8; "8: "89 "88 "87 "86 "85 "84 " 83 " 82 " 81 " 80 " 8/ "8. "8- "8, "8+ "8* "8) "8(  "8' !8& !8% !8$ !8# !8" !8! !8 !8 !8 ! 8 ! 8 ! 8 ! 8 ! 8 !8 !8 !8 !8 !8 !8 !8  !8  8  8  8  8  8  8  8  8  8  8   8 8 8 8 8 8 8 7 7 7 7 7  7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7 7  7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7 7 7 7 7 7 7 7 7 7  7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7 7 7 7 7 7  7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7~ 7} 7|  7{  7z  7y  7x  7w 7v 7u 7t 7s 7r 7q 7p  7o  7n  7m  7l  7k  7j 7i 7h 7g 7f 7e 7d 7c  7b  7a 7` 7_ 7^ 7] 7\ 7[ 7Z  7Y 7X  7W  7V  7U  7T  7S 7R 7Q 7P 7O 7N 7M 7L  7K 27J 17I 07H /7G .7F -7E ,7D +7C *7B )7A (7@ '7? &7> %7= $7< #7; "7: !79  78 77 76 75 74 73 72 71 70 7/ 7. 7- 7, 7+ 7* 7) 7( 7' 7&  7%  7$  7#  7"  7! 7 7 7 7 7 7 7  7 7 7  7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  7  7  7  7 7 7 7 7 7 7 7  6 6 6 6 6  6 6 6 6 6 6 6  6  6  6  6  6  6   6  6  6  6  6  6  6  6   6  6  6  6  6  6  6   6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6   6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6  6   6  6 6 6 6 6 6 6 6  6 6 6 6 6  6  6  6  6  6 6 6 6 6 6 6 6  6  6  6 6 6 6 6 6 6 6  6  6  6  6  6 6 6 6 6 6 6 6  6 6 6 6 6 6 6 6  6 6 6~ 6} 6| 6{ 6z 6y  6x  6w  6v  6u  6t 6s 6r 6q 6p 6o 6n 6m  6l  6k  6j  6i  6h  6g  6f *6e *6d *6c *6b * 6a * 6` * 6_ * 6^ * 6] *6\ *6[ *6Z *6Y *6X *6W *6V  *6U )6T )6S )6R )6Q )6P )6O )6N )6M )6L )6K )6J )6I ) 6H ) 6G ) 6F ) 6E ) 6D )6C )6B )6A )6@ )6? )6> )6=  )6< (6; (6: (69 (68 (67 (66 (65 (64 (63 (62 (61 ( 60 ( 6/ ( 6. ( 6- ( 6, (6+ (6* (6) (6( (6' (6& (6%  (6$ '6# '6" '6! '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 ' 6 ' 6 ' 6 ' 6 ' 6 '6 '6 '6 '6 '6 '6 '6  '6 &&6 &%6 &$6  &"6 &!6 & 5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 & 5 & 5 & 5 & 5 & 5 &5 &5 &5 &5 &5 &5 &5  &5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 % 5 % 5 % 5 % 5 % 5 %5 %5 %5 %5 %5 %5 %5  %5 $!5 $ 5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $ 5 $ 5 $ 5 $ 5 $ 5 $5 $5 $5 $5 $5 $5 $5  $5 #5 #5 #5 # 5 # 5 # 5 # 5 # 5 #5 #5 #5 #5 #5 #5 #5  #5 "%5 "$5 "#5 ""5 "!5 " 5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 "5 " 5~ " 5} " 5| " 5{ " 5z "5y "5x "5w "5v "5u "5t "5s  "5r !!5q ! 5p !5o !5n !5m !5l !5k !5j !5i !5h !5g !5f !5e !5d !5c !5b !5a !5` !5_ !5^ ! 5] ! 5\ ! 5[ ! 5Z ! 5Y !5X !5W !5V !5U !5T !5S !5R  !5Q  5P  5O  5N  5M  5L  5K  5J  5I  5H  5G  5F  5E  5D  5C  5B  5A  5@  5?  5>  5=  5<   5; (5: '59 &58 %57 $56 #55 "54 !53  52 51 50 5/ 5. 5- 5, 5+ 5* 5) 5( 5' 5& 5% 5$ 5# 5" 5! 5  5  5  5  5  5 5 5 5 5 5 5 5  5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5  5  4  4  4  4 4 4 4 4 4 4 4  4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4  4  4  4  4  4 4 4 4 4 4 4 4  4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4  4  4  4  4  4 4 4 4 4 4 4 4  4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4  4  4  4  4  4 4 4 4 4 4 4 4  4 4  4  4  4  4  4 4 4 4 4 4 4 4  4 4 4 4 4 4  4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4  4  4  4  4  4 4 4 4 4 4~ 4} 4|  4{ 4z 4y 4x 4w  4v  4u  4t  4s  4r 4q 4p 4o 4n 4m 4l 4k  4j 4i 4h 4g 4f 4e 4d 4c 4b 4a 4` 4_ 4^ 4] 4\ 4[ 4Z 4Y  4X  4W  4V  4U  4T 4S 4R 4Q 4P 4O 4N 4M  4L "4K !4J  4I 4H 4G 4F 4E 4D 4C 4B 4A 4@ 4? 4> 4= 4< 4; 4: 49 48 47  46  45  44  43  42 41 40 4/ 4. 4- 4, 4+  4* 4) 4( 4' 4& 4% 4$ 4# 4" 4! 4 4 4 4 4 4 4  4  4  4  4  4 4 4 4 4 4 4 4  4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 3 3 3  3  3  3  3  3 3 3 3 3 3 3 3  3 3 3 3 3 3 3 3 3  3  3  3  3  3 3 3 3 3 3 3 3  3 3 3 3  3  3  3  3  3 3 3 3 3 3 3 3  3 3 3 3 3 3 3 3 3 3  3  3  3  3  3 3 3 3 3 3 3 3  3 #3 "3 !3  3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3  3  3  3  3  3 3 3 3 3 3 3 3  3 3 3 3 3 3 3 3 3 3  3  3  3  3  3 3 3 3 3 3 3~ 3}  3|  3{  3z  3y  3x  3w  3v  3u  3t  3s  3r  3q  3p  3o  3n  3m  3l  3k  3j  3i  3h  3g  3f  3e  3d  3c  3b  3a   3`  3_  3^  3]  3\  3[  3Z  3Y  3X  3W  3V  3U  3T  3S  3R  3Q  3P  3O  3N  3M  3L  3K  3J  3I  3H   3G  3F  3E  3D  3C  3B  3A  3@  3?  3>  3=  3<  3;  3:  39  38  37  36  35  34   33  32  31  30  3/  3.  3-  3,  3+  3*  3)  3(  3'  3&  3%  3$  3#  3"  3!  3  3  3   3  #3  "3  !3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  3  2  2  2  2  2   2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2 2 2 2~ 2} 2| 2{ 2z 2y 2x 2w 2v 2u 2t  2s  2r  2q  2p  2o 2n 2m 2l 2k 2j 2i 2h  2g  2f  2e  2d  2c  2b 2a 2` 2_ 2^ 2] 2\ 2[  2Z  2Y  2X  2W  2V  2U  2T  2S  2R  2Q   2P   2O   2N   2M   2L  2K  2J  2I  2H  2G  2F  2E  2D  2C  2B   2A  2@  2?  2>  2=  2<  2;  2:  29  28  27  26  25  24  23  22  21  20  2/  2.  2-  2,  2+  2*  2)  2(  2'  2&  2%  2$  2#  2"   2! 2 2 2 2  2  2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2  2  2 2 2 2 2 2 2 2  2 2  2  2  2  2  2 1 1 1 1 1 1 1  1 1  1  1  1  1  1 1 1 1 1 1 1 1  1 1 1 1 1  1  1  1  1  1 1 1 1 1 1 1 1  1 1 1  1  1  1  1  1 1 1 1 1 1 1 1  1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1  1  1  1  1  1 1 1 1 1 1 1 1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1   1   1   1   1   1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1   1~  /1}  .1|  -1{  ,1z  +1y  *1x  )1w  (1v  '1u  &1t  %1s  $1r  #1q  "1p  !1o  1n  1m  1l  1k  1j  1i  1h  1g  1f  1e  1d  1c  1b  1a  1`  1_  1^  1]  1\  1[  1Z  1Y  1X  1W  1V  1U  1T  1S  1R  1Q  1P   1O  $1N  #1M  "1L  !1K  1J  1I  1H  1G  1F  1E  1D  1C  1B  1A  1@  1?  1>  1=  1<  1;  1:  19  18  17  16  15  14  13  12  11  10  1/  1.  1-  1,   1+  '1*  &1)  %1(  $1'  #1&  "1%  !1$  1#  1"  1!  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1  1   1  &1  %1  $1  #1  "0  !0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0  0   0 0 0 A : :|pdXL@4(~~~~~~~~~~~~v~j~^~R~F~:~.~"~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}2}&}}}||||||||||||s|g|[|O|C|7|+|||{{{{{{{{{{{{w{l{`{T{H{<{1{%{{ {zzzzzzzzzzz}zqzezYzMzAz5z)zzzyyyyyyyyyyyyvyjy^yRyFy:y.y#yy xxxxxxxxxxxx{xoxcxWxKx?x3x'xxxwwwwwwwwwwwwtwhw\wPwDw8w,w wwvvvvvvvvvvvvyvmvavUvJv>v2v&vvvuuuuuuuuuuuusugu[uOuCu7u+uuuttttttttttttxtlt`tTtHt_2_&___^^^^^^^^^^^~^r^f^Z^N^B^6^*^^^]]]]]]]]]]]]w]k]_]S]G];]/]#]] \\\\\\\\\\\\{\o\c\W\K\?\3\'\\\[[[[[[[[[[[[t[h[\[P[D[8[,[ [[ZZZZZZZZZZZZxZlZ`ZTZHZW2W&WWWVVVVVVVVVVVVsVgV[VOVCV7V+VVVUUUUUUUUUUUUwUkU`UTUHUB1B$BB AAAAAAAAAAA|AoAbAUAHA;A.A!AA@@@@@@@@@@@y@l@_@R@E@8@+@@@???????????w?j?]?P?C?6?)???>>>>>>>>>>>s>g>Z>M>@>3>&>> ===========~=q=d=W=J=>=1=$== <<<<<<<<<<<|818$88 777777777777t7i7^7S7H7=727'7776666666666666w6l6a6V6K6@656*666555555555555x5l5`5T5H5<505$55 544444444444}4q4e4Y4M4A454)444333333333333u3j3^3R3F3:3.3"33 222222222222z2n2b2V2J2>222'222111111111111s1g1[1O1C171+111000000000000x0l0`0T0H0<000$00 0///////////|/q/e/Y/M/A/5/)///............u.i.].Q.E.9...".. ------------z-n-b-V-J->-2-&---,,,,,,,,,,,,s,g,[,O,C,7,+,,,++++++++++++x+l+`+T+H+<+0+$++ +***********|*p*d*X*L*@*4*)***))))))))))))u)i)])Q)E)9)-)!)) ((((((((((((z(n(b(V(J(>(2(&((('''''''''''~'r'g'['O'C'7'+'''&&&&&&&&&&&&w&k&_&S&G&<&0&$&& &%%%%%%%%%%%|%p%d%X%L%@%4%(%%%$$$$$$$$$$$$u$i$]$Q$E$9$-$!$$ ############y#m#a#U#I#=#1#%###"""""""""""~"r"f"Z"N"B"6"*"""!!!!!!!!!!!!w!k!_!S!G!;!/!#!! { o c W K ? 4 (   th\PD8,  ymaUI=1% ~rfZNB6*vj^SG;/# {ocWK?3'th\PD8, ymaUI=1% }qeYMA5)vj^RF:." znbVK?3'sg[OC7+xl`TH<0$ }qeYMA5)uj^RF: C# C" C! C  C C C C C C C C C C C C C C C  C  C  C  C  C C C C C C C C  C C C C C B B B B B B B B B B B  B  B  B  B  B B B B B B B B  B B B B B B B B B B B B B B B B  B  B  B  B  B B B B B B B B  B "B !B  B B B B B B B B B B B B B B B B B B B  B  B  B  B  B B B B B B B B  B #B "B !B  B B B B B B B B B B B B B B B B B B B  B  B  B  B  B B B B B B B B  B B B B B B B B B B~ B} B| B{ Bz By Bx Bw  Bv  Bu  Bt  Bs  Br Bq Bp Bo Bn Bm Bl Bk  Bj Bi Bh Bg Bf Be Bd Bc Bb Ba B` B_ B^ B] B\ B[ BZ BY BX  BW  BV  BU  BT  BS BR BQ BP BO BN BM BL  BK BJ BI BH BG BF BE BD BC BB BA B@ B? B> B= B< B; B:  B9  B8  B7  B6  B5 B4 B3 B2 B1 B0 B/ B.  B- B, B+ B* B) B( B' B& B% B$ B# B" B! B B B B  B  B  B  B  B B B B B B B B  B B B B B B B B B B B B  B  B  B  B  B A A A A A A A  A A A A A A A A A A A A A A A A  A  A  A  A  A A A A A A A A  A !A  A A A A A A A A A A A A A A A A A A A  A  A  A  A  A A A A A A A A  A !A  A A A A A A A A A A A A A A A A A A A  A  A  A  A  A A A A A A A A  A #A "A !A  A A A A A A A A A A A A A A A A A A A  A  A  A  A  A A~ A} A| A{ Az Ay Ax  Aw  Av  Au  At  As  Ar  Aq  Ap  Ao  An  Am  Al  Ak  Aj  Ai  Ah  Ag  Af  Ae  Ad  Ac  Ab  Aa  A`  A_   A^  A]  A\  A[  AZ  AY  AX  AW  AV  AU  AT  AS  AR  AQ  AP  AO  AN  AM  AL  AK  AJ  AI  AH  AG  AF  AE  AD  AC   AB  AA  A@  A?  A>  A=  A<  A;  A:  A9  A8  A7  A6  A5  A4  A3  A2  A1  A0  A/  A.  A-  A,  A+  A*  A)  A(  A'  A&  A%  A$   A#  A"  A!  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A  A   A  A  A  A  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @   @ $@ #@ "@ !@  @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @  @  @  @  @  @ @ @ @ @ @ @ @  @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @  @  @  @  @  @ @ @ @ @ @ @ @  @ #@ "@ !@  @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @  @  @  @  @  @ @ @ @ @ @ @ @  @ @ @ @ @ @ @ @ @ @ @  @  @  @  @  @ @ @~ @} @| @{ @z @y  @x @w @v @u @t @s @r @q @p @o @n @m @l @k @j  @i  @h  @g  @f  @e @d @c @b @a @` @_ @^  @] #@\ "@[ !@Z  @Y @X @W @V @U @T @S @R @Q @P @O @N @M @L @K @J @I @H @G  @F  @E  @D  @C  @B @A @@ @? @> @= @< @;  @: @9 @8 @7 @6 @5 @4 @3 @2 @1  @0  @/  @.  @-  @, @+ @* @) @( @' @& @%  @$  !@#   @"  @!  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @  @   @   @   @   @   @  @  @  @  @  @  @  @  @ @ @ @ ? ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ? ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ? ? ? ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ? ? ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ? ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ?~ ?} ?| ?{  ?z ?y ?x ?w ?v ?u ?t ?s ?r ?q ?p ?o  ?n  ?m  ?l  ?k  ?j ?i ?h ?g ?f ?e ?d ?c  ?b ?a ?` ?_ ?^ ?] ?\ ?[  ?Z  ?Y ?X ?W ?V ?U ?T ?S ?R  ?Q ?P ?O ?N ?M ?L ?K ?J ?I ?H ?G ?F ?E ?D  ?C  ?B  ?A  ?@  ?? ?> ?= ?< ?; ?: ?9 ?8  ?7 ?6 ?5 ?4 ?3 ?2 ?1 ?0 ?/  ?.  ?-  ?,  ?+  ?* ?) ?( ?' ?& ?% ?$ ?#  ?" ?! ?  ? ? ?  ? ? ? ? ? ?  ?  ?  ?  ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  ? ? ?  ? ? ? ? ? ? ? ?  > > > > > > > >  > > > > > >  > > > > >  > ~> ~> ~> ~> ~>  ~> }> }> }> }>  }> |> |> |> |> |> |> |>  |> {> {> {>  {> z > z> z> z> z> z> z> z>  z> y> y> y> y> y> y> y>  y> x> x> x> x> x> x>  x> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w> w~> w}> w|> w{> wz> wy> wx> ww> wv> wu> wt> ws> wr>~ wq>} wp>| wo>{ wn>z wm>y wl>x wk>w wj>v wi>u wh>t wg>s wf>r we>q wd>p wc>o wb>n wa>m w`>l w_>k w^>j w]>i w\>h w[>g wZ>f wY>e wX>d wW>c wV>b wU>a wT>` wS>_ wR>^ wQ>] wP>\ wO>[ wN>Z wM>Y wL>X wK>W wJ>V wI>U wH>T wG>S wF>R wE>Q wD>P wC>O wB>N wA>M w@>L w?>K w>>J w=>I w<>H w;>G w:>F w9>E w8>D w7>C w6>B w5>A w4>@ w3>? w2>> w1>= w0>< w/>; w.>: w->9 w,>8 w+>7 w*>6 w)>5 w(>4 w'>3 w&>2 w%>1 w$>0 w#>/ w">. w!>- w >, w>+ w>* w>) w>( w>' w>& w>% w>$ w># w>" w>! w> w> w> w> w> w> w> w > w > w > w > w > w> w> w> w> w> w> w>  w> v> v> v> v> v> v> v> v> v> v> v> v> v> v= v= v= v = v = v = v = v = v= v= v= v= v= v= v=  v= u=  u= t= t= t= t= t= t= t = t = t = t = t = t= t= t= t= t= t= t=  t= s= s= s= s= s= s = s = s = s = s = s= s= s= s= s= s= s=  s= r= r= r= r= r= r= r=  r= q = q= q= q= q= q= q= q=  q= p = p = p= p= p= p= p= p= p=  p= o = o = o= o= o= o= o= o= o=  o= n= n= n= n= n= n=  n= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m= m = m = m = m = m = m= m= m= m= m= m= m=  m=~ l =} l =| l ={ l =z l =y l=x l=w l=v l=u l=t l=s l=r  l=q k+=p k*=o k)=n k(=m k'=l k&=k k%=j k$=i k#=h k"=g k!=f k =e k=d k=c k=b k=a k=` k=_ k=^ k=] k=\ k=[ k=Z k=Y k=X k=W k=V k=U k=T k=S k =R k =Q k =P k =O k =N k=M k=L k=K k=J k=I k=H k=G  k=F j0=E j/=D j.=C j-=B j,=A j+=@ j*=? j)=> j(== j'=< j&=; j%=: j$=9 j#=8 j"=7 j!=6 j =5 j=4 j=3 j=2 j=1 j=0 j=/ j=. j=- j=, j=+ j=* j=) j=( j=' j=& j=% j=$ j=# j =" j =! j = j = j = j= j= j= j= j= j= j=  j= i-= i,= i+= i*= i)= i(= i'= i&= i%= i$= i#= i"= i!= i = i= i= i= i= i= i= i= i= i< i< i< i< i< i< i< i< i< i< i < i < i < i < i < i< i< i< i< i< i< i<  i< h#< h"< h!< h < h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h< h < h < h < h < h < h< h< h< h< h< h< h<  h< g< g< g< g< g< g< g< g< g< g < g < g < g < g < g< g< g< g< g< g< g<  g< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f< f < f < f < f < f < f< f< f< f< f< f< f<  f< e< e< e< e< e< e< e<  e< d< d< d< d<  d< c < c< c< c< c< c< c< c<  c<~ b <} b<| b<{ b ^<= ^<< ^<;  ^<: ]<9 ]<8 ]<7 ]<6  ]<5 \<4 \<3 \ <2 \ <1 \ <0 \ NB;= NA;< N@;; N?;: N>;9 N=;8 N<;7 N;;6 N:;5 N9;4 N8;3 N7;2 N6;1 N5;0 N4;/ N3;. N2;- N1;, N0;+ N/;* N.;) N-;( N,;' N+;& N*;% N);$ N(;# N';" N&;! N%; N$; N#; N"; N!; N ; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N; N ; N ; N ; N ; N ; N; N; N; N; N: N: N:  N: M: M: M: M: M: M: M: M : M : M : M : M : M: M: M: M: M: M: M:  M: L : L : L : L : L: L: L: L: L: L: L:  L: K : K : K: K: K: K: K: K: K:  K: J: J: J: J: J: J: J: J: J: J: J : J : J : J : J : J: J: J: J: J: J: J:  J: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I: I : I : I : I : I : I: I: I: I: I: I: I:  I: H: H: H: H: H: H: H: H : H : H : H : H : H: H: H: H: H: H: H:  H: G: G: G: G: G: G: G: G: G: G: G: G : G :~ G :} G :| G :{ G:z G:y G:x G:w G:v G:u G:t  G:s F:r F:q F:p F:o  F:n E$:m E#:l E":k E!:j E :i E:h E:g E:f E:e E:d E:c E:b E:a E:` E:_ E:^ E:] E:\ E:[ E:Z E:Y E:X E:W E :V E :U E :T E :S E :R E:Q E:P E:O E:N E:M E:L E:K  E:J D#:I D":H D!:G D :F D:E D:D D:C D:B D:A D:@ D:? D:> D:= D:< D:; D:: D:9 D:8 D:7 D:6 D:5 D:4 D :3 D :2 D :1 D :0 D :/ D:. D:- D:, D:+ D:* D:) D:(  D:' C:& C:% C:$ C:# C:" C:!  C: B: B: B: B: B: B: B: B : B : B : B : B : B: B: B: B: B: B: B: 2o|pdXL@4(~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~9~-~!~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}2}&}}}|||||||||||~|r|f|Z|N|B|6|*|||{{{{{{{{{{{{w{k{_{S{G{;{/{#{{ zzzzzzzzzzzzzuzjz_zTzIz>z3z(zzzyyyyyyyyyyyy{yoycyWyKy?y3y'yyyxxxxxxxxxxxxtxhx\xPxDx8x,x xxwwwwwwwwwwwwywmwawUwIw=w1w%ww wvvvvvvvvvvv~vrvfvZvNvBv6v*vvvuuuuuuuuuuuuxulu`uTuHug2g&gggfffffffffff~frfffZfNfBf6f*fffeeeeeeeeeeeeweke_eSeGeb2b&bbbaaaaaaaaaaaasaga[aOaCa7a+aaa````````````x`l```T`H`<`0`$`` `___________}_r_f_Z_N_B_6_*___^^^^^^^^^^^^v^k^_^S^G^;^/^#^^ ]]]]]]]]]]]]{]o]c]W]K]?]3]']]]\\\\\\\\\\\\u\i\]\Q\E\9\-\!\\ [[[[[[[[[[[[z[n[b[V[J[>[3['[[[ZZZZZZZZZZZZtZhZ\ZPZDZ8Z,Z ZZYYYYYYYYYYYYyYnYbYVYJY>Y2Y&YYYXXXXXXXXXXXXsXgX[XOXCX7X+XXXWWWWWWWWWWWWxWlW`WTWHWM2M&MMMLLLLLLLLLLLLsLgL[LOLCL7L+L LLKKKKKKKKKKKKyKmKaKUKIK=K1K%KK KJJJJJJJJJJJ~JrJfJZJNJBJ6J*JJJIIIIIIIIIIIIvIjI^IRIFI:I.I"II HHHHHHHHHHHH{HoHcHWHKH?H3H'HHHGGGGGGGGGGGGuGiG]GQGEG9G-G!GG FFFFFFFFFFFFyFmFaFUFIF=F1F%FF FEEEEEEEEEEE~ErEfEZENEBE6E*EEEDDDDDDDDDDDDwDkD_DSDGD;D/D#DD CCCCCCCCCCCC|CpCdCXCLC@C4C(CCCBBBBBBBBBBBBtBhB\BPBDB8B-B!BB AAAAAAAAAAAAyAmAaAUAIA=A1A%AA A@@@@@@@@@@@~@r@f@Z@N@B@6@*@@@????????????w?k?_?S?G?;?/?#?? ?>>>>>>>>>>>|>p>e>Y>M>A>5>)>>>============u=i=^=R=F=:=.="== <<<<<<<<<<<<2<'<<<;;;;;;;;;;;;t;h;\;P;D;8;,; ;;::::::::::::y:m:a:U:I:=:1:%:: :99999999999~9r9f9Z9O9C979+999888888888888x8l8`8T8H8<808$88 877777777777}7q7e7Z7N7B767*777666666666666v6j6_6S6G6;6/6#66 555555555555|5p5d5X5L5@545(555444444444444u4i4]4Q4E494-4!44 333333333333z3n3b3V3J3>333'333222222222222t2h2\2P2D282,2 22111111111111y1m1a1U1I1=121&11100000000000~0r0f0Z0N0B060*000////////////w/k/_/S/G/;///#// .............{.p.e.Z.O.D.9...#.. .-----------|-p-d-X-L-@-4-(---,,,,,,,,,,,,t,h,],Q,E,9,-,!,, ++++++++++++y+m+a+U+I+=+2+&+++***********~*r*f*Z*N*B*6*****))))))))))))w)k)_)S)G);)/)#)) (((((((((((({(o(c(W(L(@(4(((((''''''''''''t'h'\'P'D'8',' ''&&&&&&&&&&&&y&m&a&U&I&=&1&%&& &%%%%%%%%%%%}%q%e%Y%N%B%6%*%%%$$$$$$$$$$$$v$j$^$R$G$;$/$#$$ ############{#o#c#W#K#?#3#'###""""""""""""t"h"\"P"D"8"," ""!!!!!!!!!!!!y!m!a!U!I!=!1!%!! ! ~ r f Z N B 6 *   wk_SG;/# |pdXL@4(ui]QE9-! znbVJ>2&sg[OC7+xl`TH<0$ |qeYMA5)vj^RF:." {ocWK@4(th\PD8, ymaUI=1% }qeYMA5)wk_SG;/# {o ,LU ,LT ,LS ,LR ,LQ ,LP ,LO ,LN ,LM ,LL ,LK , LJ , LI , LH , LG , LF ,LE ,LD ,LC ,LB ,LA ,L@ ,L?  ,L> , L= , L< ,L; ,L: ,L9 ,L8 ,L7 ,L6 ,L5  ,L4 ,(L3 ,'L2 ,&L1 ,%L0 ,$L/ ,#L. ,"L- ,!L, , L+ ,L* ,L) ,L( ,L' ,L& ,L% ,L$ ,L# ,L" ,L! ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L , L , L , L , L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L  ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,K ,K ,K ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K  ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K  ,K ,K ,K ,K ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K  ,K ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K  ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K  ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K  ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K ,K , K , K , K , K , K ,K ,K~ ,K} ,K| ,K{ ,Kz ,Ky  ,Kx ,Kw ,Kv ,Ku ,Kt ,Ks ,Kr ,Kq ,Kp , Ko , Kn , Km , Kl , Kk ,Kj ,Ki ,Kh ,Kg ,Kf ,Ke ,Kd  ,Kc ,Kb ,Ka ,K` ,K_ ,K^ ,K] ,K\ ,K[ ,KZ , KY , KX , KW , KV , KU ,KT ,KS ,KR ,KQ ,KP ,KO ,KN  ,KM , KL , KK , KJ , KI , KH , KG , KF , KE , KD , KC , KB , KA , K@ , K? , K> , K= , K< , K; , K: , K9 , K8 , K7 , K6 , K5 , K4 , K3  , K2 , K1 , K0 , K/ , K. , K- , K, , K+ , K* , K) , K( , K' , K& , K% , K$ , K# , K"  , K! , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K  , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , K , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J  , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J , J  , J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J , J , J , J , J , J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J  ,J ,"J ,!J , J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J , J , J , J , J , J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J  ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J , J , J , J , J , J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J  ,J ,J ,J ,J~ ,J} ,J| ,J{ ,Jz ,Jy ,Jx ,Jw ,Jv ,Ju ,Jt ,Js ,Jr ,Jq ,Jp ,Jo , Jn , Jm , Jl , Jk , Jj ,Ji ,Jh ,Jg ,Jf ,Je ,Jd ,Jc  ,Jb ,Ja ,J` ,J_ ,J^ ,J] ,J\ ,J[ ,JZ ,JY ,JX ,JW ,JV ,JU ,JT ,JS ,JR ,JQ ,JP , JO , JN , JM , JL , JK ,JJ ,JI ,JH ,JG ,JF ,JE ,JD  ,JC ,JB ,JA ,J@ ,J? ,J> ,J= ,J< ,J; ,J: ,J9 ,J8 ,J7 , J6 , J5 , J4 , J3 , J2 ,J1 ,J0 ,J/ ,J. ,J- ,J, ,J+  ,J* ,%J) ,$J( ,#J' ,"J& ,!J% , J$ ,J# ,J" ,J! ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J , J , J , J , J , J ,J ,J ,J ,J ,J ,J ,J  ,J  ,J  ,J  ,J  ,J  ,J  ,I  , I  , I  , I  , I  , I  ,I  ,I  ,I  ,I  ,I  ,I  ,I  ,I "BI "BI "BI "BI "BI "BI "BI "BI "BI "BI "BI "B I "B I "B I "B I "B I "BI "BI "BI "BI "BI "BI "BI  "BI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI "A I "A I "A I "A I "A I "AI "AI "AI "AI "AI "AI "AI  "AI "@ I "@ I "@ I "@ I "@I "@I "@I "@I "@I "@I "@I  "@I "?I "?I "?I "?I "?I "?I "? I "? I "? I "? I "? I "?I "?I "?I "?I "?I "?I "?I  "?I "> I "> I "> I "> I ">I ">I ">I ">I ">I ">I ">I  ">I "= I "= I "= I "=I "=I "=I "=I "=I "=I "=I  "=I "<I "<I "<I "<I "<I "<I "<I "<I "<I "< I "< I "< I "< I~ "< I} "<I| "<I{ "<Iz "<Iy "<Ix "<Iw "<Iv  "  "9I= "8 I< "8 I; "8 I: "8 I9 "8I8 "8I7 "8I6 "8I5 "8I4 "8I3 "8I2  "8I1 "7 I0 "7 I/ "7 I. "7 I- "7 I, "7I+ "7I* "7I) "7I( "7I' "7I& "7I%  "7I$ "6I# "6I" "6I! "6I "6 I "6 I "6 I "6 I "6 I "6I "6I "6I "6I "6I "6I "6I  "6I "5 I "5 I "5 I "5 I "5I "5I "5I "5I "5I "5I "5I  "5I "4I "4I "4 I "4 I "4 I "4 I "4 I "4H "4H "4H "4H "4H "4H "4H  "4H "3H "3H "3H "3H "3H "3H "3H "3H "3H "3H "3 H "3 H "3 H "3 H "3 H "3H "3H "3H "3H "3H "3H "3H  "3H "2 H "2 H "2 H "2H "2H "2H "2H "2H "2H "2H  "2H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1 H "1 H "1 H "1 H "1 H "1H "1H "1H "1H "1H "1H "1H  "1H "0H "0H "0H "0H "0H "0H "0H "0H "0H "0 H "0 H "0 H "0 H "0 H "0H "0H "0H "0H "0H "0H "0H  "0H "/H "/H "/ H "/ H "/ H "/ H "/ H "/H "/H "/H "/H "/H "/H "/H  "/H ". H ". H ". H ". H ". H ".H ".H ".H ".H ".H ".H ".H  ".H "-H "-H "-H "-H "-H "-H "-H "-H "-H "-H "-H "-H~ "- H} "- H| "- H{ "- Hz "- Hy "-Hx "-Hw "-Hv "-Hu "-Ht "-Hs "-Hr  "-Hq ",Hp ",Ho ",Hn ",Hm ",Hl ",Hk ",Hj ",Hi ",Hh ",Hg ",Hf ",He ",Hd ",Hc ",Hb ", Ha ", H` ", H_ ", H^ ", H] ",H\ ",H[ ",HZ ",HY ",HX ",HW ",HV  ",HU "+HT "+HS "+HR "+HQ "+HP "+HO "+HN "+HM "+HL "+HK "+HJ "+HI "+HH "+HG "+HF "+ HE "+ HD "+ HC "+ HB "+ HA "+H@ "+H? "+H> "+H= "+H< "+H; "+H:  "+H9 "*H8 "*H7 "*H6 "*H5 "*H4 "*H3 "*H2 "*H1 "*H0 "*H/ "*H. "*H- "* H, "* H+ "* H* "* H) "* H( "*H' "*H& "*H% "*H$ "*H# "*H" "*H!  "*H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ") H ") H ") H ") H ") H ")H ")H ")H ")H ")H ")H ")H  ")H "(H "(H "(H "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "( G "( G "( G "( G "( G "(G "(G "(G "(G "(G "(G "(G  "(G "'G "'G "'G "'G "'G "'G "'G  "'G "&G "&G "&G "&G "&G "&G "&G "&G "&G "& G "& G "& G "& G "& G "&G "&G "&G "&G "&G "&G "&G  "&G "%&G "%%G "%$G "%#G "%"G "%!G "% G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "% G "% G "% G "% G "% G "%G "%G "%G "%G "%G "%G "%G  "%G "$G "$G "$G "$G "$G "$G "$G "$G "$G "$ G "$ G "$ G "$ G "$ G "$G "$G "$G "$G "$G "$G "$G  "$G "# G "# G "#G "#G "#G "#G "#G "#G "#G  "#G ""G ""G~ ""G} ""G| "" G{ "" Gz "" Gy "" Gx "" Gw ""Gv ""Gu ""Gt ""Gs ""Gr ""Gq ""Gp  ""Go "!Gn "!Gm "!Gl "!Gk "!Gj "!Gi "!Gh "!Gg "!Gf "!Ge "!Gd "! Gc "! Gb "! Ga "! G` "! G_ "!G^ "!G] "!G\ "!G[ "!GZ "!GY "!GX  "!GW " GV " GU " GT " GS " GR " GQ " GP " GO " GN " GM " GL " GK " GJ " GI " GH " GG " GF " GE " GD  " GC " GB "GA "G@ "G? "G> "G= "G< "G;  "G: "!G9 " G8 "G7 "G6 "G5 "G4 "G3 "G2 "G1 "G0 "G/ "G. "G- "G, "G+ "G* "G) "G( "G' "G& " G% " G$ " G# " G" " G! "G "G "G "G "G "G "G  "G "G "G "G "G "G "G "G "G "G "G "G " G " G " G " G " G "G "G "G "G "G "G "G  "G "G "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F " F " F " F " F " F "F "F "F "F "F "F "F  "F " F " F " F " F " F "F "F "F "F "F "F "F  "F "F "F "F "F "F "F "F "F " F " F " F " F " F "F "F "F "F "F "F "F  "F " F " F " F " F "F "F "F "F "F "F "F  "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F " F " F " F " F " F "F "F "F "F "F "F "F  "F "F "F "F "F "F " F " F " F " F " F "F "F "F "F "F "F "F  "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F " F " F " F~ " F} " F| "F{ "Fz "Fy "Fx "Fw "Fv "Fu  "Ft "Fs "Fr "Fq "Fp " Fo " Fn " Fm " Fl " Fk "Fj "Fi "Fh "Fg "Ff "Fe "Fd  "Fc "Fb "Fa "F` "F_ "F^  "F] "F\ "F[ "FZ "FY "FX "FW "FV "FU "FT "FS "FR "FQ " FP " FO " FN " FM " FL "FK "FJ "FI "FH "FG "FF "FE  "FD "FC "FB "FA "F@ "F? "F>  "F= "F< " F; " F: " F9 " F8 " F7 "F6 "F5 "F4 "F3 "F2 "F1 "F0  "F/ "F. " F- " F, " F+ " F* " F) "F( "F' "F& "F% "F$ "F# "F"  "F! " F "F "F "F "F "F "F "F  "F " F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F "F " F " F " F " F " F "E "E "E "E "E "E "E  "E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E  " E " E " E " E " E " E  " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E  " E " "E " !E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E  " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E " E  " E "E "E "E "E "E "E "E "E "E " E " E " E " E " E "E "E "E "E "E "E "E  "E "E~ "E} "E| "E{ "Ez "Ey "Ex "Ew "Ev "Eu "Et "Es " Er " Eq " Ep " Eo " En "Em "El "Ek "Ej "Ei "Eh "Eg  "Ef " Ee " Ed " Ec " Eb " Ea "E` "E_ "E^ "E] "E\ "E[ "EZ  "EY "EX "EW "EV "EU "ET "ES "ER "EQ "EP "EO "EN "EM "EL "EK "EJ "EI "EH " EG " EF " EE " ED " EC "EB "EA "E@ "E? "E> "E= "E<  "E; "E: "E9 "E8 "E7 "E6  "E5 "E4 "E3 "E2 "E1 "E0 "E/ "E. "E- "E, "E+ "E* "E) "E( " E' " E& " E% " E$ " E# "E" "E! "E "E "E "E "E  "E "E "E "E "E "E "E "E "E "E " E " E " E " E " E "E "E "E "E "E "E "E  "E  "E  "E  "E  "E  "E  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  " D  " D  " D  " D  " D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D  "D D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D D D D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D D D D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D  D  D  D D D D D D D D  D D D D D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D  D  D  D  D   D~   D}   D|   D{   Dz  Dy  Dx  Dw  Dv  Du  Dt  Ds  Dr  Dq  Dp  Do  Dn  Dm  Dl  Dk  Dj  Di  Dh  Dg  Df  De   Dd  Dc  Db  Da  D`  D_  D^  D]  D\  D[   DZ  DY  DX  DW  DV  DU  DT  DS  DR  DQ  DP  DO  DN  DM  DL  DK  DJ  DI  DH  DG   DF  DE  DD  DC  DB  DA  D@  D?  D>  D=  D<  D;  D:  D9  D8  D7  D6  D5   D4 D3 D2 D1 D0  D/  D.  D-  D,  D+ D* D) D( D' D& D% D$  D# D" D! D D D D D D D D D D D D D D  D  D  D  D  D D D D D D D D  D  D  D  D D D D C C C C  C C C C C C C  C  C  C  C  C C C C C C C C  C C C C  C  C  C  C  C C C C C C C C  C C C C C C C C C C  C  C  C  C  C C C C C C C C  C C C C C C C C C C C C C C  C  C  C  C  C C C C C C C C  C  C  C  C  C  C   C   C   C   C   C  C  C  C  C  C  C  C  C C C C C C C C C C C C C C C C C C C  C  C  C  C  C C~ C} C| C{ Cz Cy Cx  Cw !Cv  Cu Ct Cs Cr Cq Cp Co Cn Cm Cl Ck Cj Ci Ch Cg Cf Ce Cd Cc  Cb  Ca  C`  C_  C^ C] C\ C[ CZ CY CX CW  CV CU CT CS CR CQ CP CO CN CM CL CK CJ CI CH  CG  CF  CE  CD  CC CB CA C@ C? C> C= C<  C; C: C9 C8 C7 C6 C5 C4 C3 C2 C1 C0 C/ C. C- C,  C+  C*  C)  C(  C' C& C% ,LV /i|pdYMA5)~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~:~.~"~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}3}'}}}||||||||||||s|h|\|P|D|8|,| ||{{{{{{{{{{{{x{l{`{T{H{<{0{${{ {zzzzzzzzzzz}zqzezYzMzAz5z)zzzyyyyyyyyyyyyvyjy^yRyFy:y.y"yy xxxxxxxxxxxxzxnxbxVxJx>x2x&xxxwwwwwwwwwwwwswgw[wOwCw7w+wwwvvvvvvvvvvvvwvkv_vSvGv;v/v#vv uuuuuuuuuuuu|upuduXuLu@u4u(uuuttttttttttttutit]tQtEt9t-t!tt sssssssssssszsnsbsVsJs>s2s&sssrrrrrrrrrrrrsrgr[rOrCr7r+rrrqqqqqqqqqqqqwqkq_qSqGqn2n&nnnmmmmmmmmmmmmsmgm\mPmDm8m,m mmllllllllllllylmlalUlIl=l1l%ll lkkkkkkkkkkk~krkfkZkNkBk6k*kkkjjjjjjjjjjjjwjkj_jSjGj;j/j#jj iiiiiiiiiiii|ipidiXiLiAi5i)iiihhhhhhhhhhhhuhih]hQhEh9h-h!hh gggggggggggg{gogcgWgKg?g3g'gggffffffffffffsfgf[fOfCf7f+fffeeeeeeeeeeeewele`eTeHe_2_&___^^^^^^^^^^^~^s^g^[^O^C^7^+^^^]]]]]]]]]]]]w]k]_]S]G];]/]#]] \\\\\\\\\\\\\z\o\d\Y\N\C\8\-\"\\ \[[[[[[[[[[[[s[g[[[O[C[7[+[[[ZZZZZZZZZZZZxZlZ`ZTZHZG2G&GGGFFFFFFFFFFF~FrFfFZFNFBF6F*FFFEEEEEEEEEEEEvEjE^EREFE:E.E"EE DDDDDDDDDDDD{DoDcDWDKD?D3D'DDDCCCCCCCCCCCCtChC\CPCDC8C,C CCBBBBBBBBBBBBxBlBaBUBIB=B1B%BB BAAAAAAAAAAA~ArAfAZANABA6A*AAA@@@@@@@@@@@@v@j@^@R@F@:@.@"@@ ????????????z?o?c?W?K???3?'???>>>>>>>>>>>>s>g>[>O>C>7>+>>>============x=l=`=T=H=<=0=$== =<<<<<<<<<<<}525&55544444444444~4r4f4Z4N4C474+444333333333333w3k3_3S3H3<303$33 322222222222|2p2d2X2L2@242(222111111111111u1i1]1Q1E1:1.1"11 000000000000z0n0b0V0J0>020&000////////////s/g/[/O/C/7/+///............w.k._.S.G.;.0.$.. .-----------|-p-d-X-L-@-4-(---,,,,,,,,,,,,u,i,],Q,E,9,-,!,, ++++++++++++z+n+b+V+J+>+2+&+++***********~*r*f*Z*N*C*7*+***))))))))))))w)k)_)S)G);)/)#)) ((((((((((((|(p(d(X(L(@(4(((((''''''''''''u'i']'Q'E'9'-'!'' &&&&&&&&&&&&z&n&b&V&J&>&2&&&&&%%%%%%%%%%%~%r%f%Z%N%B%6%*%%%$$$$$$$$$$$$v$j$^$R$F$;$/$#$$ ############{#o#c#W#K#?#3#'###""""""""""""t"h"\"P"D"8"," "" !!!!!!!!!!!!y!m!a!U!I!=!1!%!! ! ~ r f Z N B 6 *   vj_SG;/# {ocWK?4(th\PD8,  ymaUI=1% ~rfZNB6*vj`UJ?4)ymaUI=1% }qeYMA5)ui]QE9." znbVJ>2&sg[OC7+wk_SG;0$ |pdXL@4(ui TU TU TU TU TU TU TU  TU~ TU} TU| TU{ TUz TUy TUx TUw TUv TUu TUt TUs TUr TUq TUp TUo TUn TUm TUl T Uk T Uj T Ui T Uh T Ug TUf TUe TUd TUc TUb TUa TU`  TU_ T"U^ T!U] T U\ TU[ TUZ TUY TUX TUW TUV TUU TUT TUS TUR TUQ TUP TUO TUN TUM TUL TUK TUJ T UI T UH T UG T UF T UE TUD TUC TUB TUA TU@ TU? TU>  TU= TU< TU; TU: TU9 TU8 TU7 TU6 TU5 TU4 TU3 TU2 TU1 TU0 TU/ TU. TU- TU, T U+ T U* T U) T U( T U' TU& TU% TU$ TU# TU" TU! TU  TU T1U T0U T/U T.U T-U T,U T+U T*U T)U T(U T'U T&U T%U T$U T#U T"U T!U T U TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TT TT TT TT TT T T T T T T T T T T TT TT TT TT TT TT TT  TT  TT  TT  TT  TT  TT  TT  TT  TT  T T  T T  T T  T T  T T  TT  TT  TT  TT  TT  TT  TT  TT J0#T J0"T J0!T J0 T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0 T J0 T J0 T J0 T J0 T J0T J0T J0T J0T J0T J0T J0T  J0T J/T J/T J/T J/T J/T J/T J/T J/T J/T J/T J/ T J/ T J/ T J/ T J/ T J/T J/T J/T J/T J/T J/T J/T  J/T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J. T J. T J. T J. T J. T J.T J.T J.T J.T J.T J.T J.T  J.T J-T J-T J-T J-T J-T J-T J-T J-T J-T~ J-T} J-T| J-T{ J- Tz J- Ty J- Tx J- Tw J- Tv J-Tu J-Tt J-Ts J-Tr J-Tq J-Tp J-To  J-Tn J,Tm J,Tl J,Tk J,Tj J,Ti J,Th J,Tg J,Tf J,Te J,Td J,Tc J,Tb J,Ta J,T` J,T_ J,T^ J,T] J,T\ J, T[ J, TZ J, TY J, TX J, TW J,TV J,TU J,TT J,TS J,TR J,TQ J,TP  J,TO J+TN J+TM J+TL J+TK J+TJ J+TI J+TH J+TG J+TF J+TE J+TD J+TC J+TB J+TA J+ T@ J+ T? J+ T> J+ T= J+ T< J+T; J+T: J+T9 J+T8 J+T7 J+T6 J+T5  J+T4 J*T3 J*T2 J*T1 J*T0 J*T/ J*T. J*T- J* T, J* T+ J* T* J* T) J* T( J*T' J*T& J*T% J*T$ J*T# J*T" J*T!  J*T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J) T J) T J) T J) T J) T J)T J)T J)T J)T J)T J)T J)T  J)T J(1T J(0T J(/T J(.T J(-T J(,T J(+S J(*S J()S J((S J('S J(&S J(%S J($S J(#S J("S J(!S J( S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J( S J( S J( S J( S J( S J(S J(S J(S J(S J(S J(S J(S  J(S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J' S J' S J' S J' S J' S J'S J'S J'S J'S J'S J'S J'S  J'S J&S J&S J&S J&S J&S J&S J&S J&S J&S J&S J& S J& S J& S J& S J& S J&S J&S J&S J&S J&S J&S J&S  J&S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J% S J% S J% S J% S J% S J%S J%S J%S J%S J%S J%S J%S  J%S J$&S J$%S J$$S J$#S J$"S J$!S J$ S~ J$S} J$S| J$S{ J$Sz J$Sy J$Sx J$Sw J$Sv J$Su J$St J$Ss J$Sr J$Sq J$Sp J$So J$Sn J$Sm J$Sl J$ Sk J$ Sj J$ Si J$ Sh J$ Sg J$Sf J$Se J$Sd J$Sc J$Sb J$Sa J$S`  J$S_ J#S^ J#S] J# S\ J# S[ J# SZ J# SY J# SX J#SW J#SV J#SU J#ST J#SS J#SR J#SQ  J#SP J"SO J"SN J"SM J"SL J"SK J"SJ J"SI J"SH J"SG J"SF J"SE J"SD J"SC J"SB J"SA J"S@ J"S? J"S> J" S= J" S< J" S; J" S: J" S9 J"S8 J"S7 J"S6 J"S5 J"S4 J"S3 J"S2  J"S1 J!!S0 J! S/ J!S. J!S- J!S, J!S+ J!S* J!S) J!S( J!S' J!S& J!S% J!S$ J!S# J!S" J!S! J!S J!S J!S J!S J! S J! S J! S J! S J! S J!S J!S J!S J!S J!S J!S J!S  J!S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J S J R J R J R J R J R J R J R J R J R J R J R J R J R J R J R  J R JR JR JR JR JR J R J R J R J R J R JR JR JR JR JR JR JR  JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR J R J R J R J R J R JR JR JR JR JR JR JR  JR JR JR JR JR JR JR JR JR J R J R J R J R J R JR JR JR JR JR JR JR  JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR J R J R J R J R J R JR JR JR JR JR JR JR  JR J$R J#R J"R J!R J R JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR~ J R} J R| J R{ J Rz J Ry JRx JRw JRv JRu JRt JRs JRr  JRq JRp JRo JRn JRm JRl JRk JRj JRi J Rh J Rg J Rf J Re J Rd JRc JRb JRa JR` JR_ JR^ JR]  JR\ JR[ JRZ JRY JRX J RW J RV J RU J RT J RS JRR JRQ JRP JRO JRN JRM JRL  JRK JRJ JRI JRH JRG JRF JRE JRD JRC JRB JRA JR@ JR? JR> JR= J R< J R; J R: J R9 J R8 JR7 JR6 JR5 JR4 JR3 JR2 JR1  JR0 J1R/ J0R. J/R- J.R, J-R+ J,R* J+R) J*R( J)R' J(R& J'R% J&R$ J%R# J$R" J#R! J"R J!R J R JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR JR J R J R J R J R J R JR JR JR JR JR JR JR  JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ J Q J Q J Q J Q J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ  JQ J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ J Q J Q J Q J Q J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ  JQ J1Q J0Q J/Q J.Q J-Q J,Q J+Q J*Q J)Q J(Q J'Q J&Q J%Q J$Q J#Q J"Q J!Q J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ J Q J Q J Q J Q J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ  JQ JQ J Q J Q J Q J Q J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ  JQ J Q JQ JQ~ JQ} JQ| JQ{ JQz JQy JQx JQw JQv JQu JQt JQs JQr JQq JQp JQo JQn J Qm J Ql J Qk J Qj J Qi JQh JQg JQf JQe JQd JQc JQb  JQa JQ` JQ_ JQ^ JQ] JQ\ JQ[ JQZ JQY JQX JQW JQV J QU J QT J QS J QR J QQ JQP JQO JQN JQM JQL JQK JQJ  JQI J?QH J>QG J=QF J J4Q= J3Q< J2Q; J1Q: J0Q9 J/Q8 J.Q7 J-Q6 J,Q5 J+Q4 J*Q3 J)Q2 J(Q1 J'Q0 J&Q/ J%Q. J$Q- J#Q, J"Q+ J!Q* J Q) JQ( JQ' JQ& JQ% JQ$ JQ# JQ" JQ! JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ J Q J Q J Q J Q J Q JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ  JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ JQ  JQ JQ JQ JP JP JP JP JP JP JP JP J P J P J P J P J P JP JP JP JP JP JP JP  JP J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P  J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P  J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P  J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P  J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P J P  J P~ JP} JP| JP{ JPz JPy J Px J Pw J Pv J Pu J Pt JPs JPr JPq JPp JPo JPn JPm  JPl JPk JPj JPi JPh JPg JPf JPe JPd JPc JPb JPa JP` JP_ JP^ J P] J P\ J P[ J PZ J PY JPX JPW JPV JPU JPT JPS JPR  JPQ JPP J PO J PN J PM J PL J PK JPJ JPI JPH JPG JPF JPE JPD  JPC JPB JPA JP@ JP? J P> J P= J P< J P; J P: JP9 JP8 JP7 JP6 JP5 JP4 JP3  JP2 JP1 JP0 JP/ JP. J P- J P, J P+ J P* J P) JP( JP' JP& JP% JP$ JP# JP"  JP! JP JP JP JP JP JP JP JP JP JP JP JP JP JP J P J P J P J P J P JP JP JP JP JP JP JP  JP J P J P JP JP JP JP JO JO JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  J O  J O  J O  J O  J O  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO  JO 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6 O 6 O 6 O 6 O 6 O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O  6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6 O 6 O 6 O 6 O 6 O 6O 6O 6O 6O 6O 6O 6O  6O 6BO 6AO 6@O 6?O 6>O 6=O 6 ,4O= ,4O< ,4O; ,4O: ,4O9 ,4O8 ,4O7 ,4O6 ,4O5 ,4O4 ,4O3 ,4O2 ,4O1 ,4 O0 ,4 O/ ,4 O. ,4 O- ,4 O, ,4O+ ,4O* ,4O) ,4O( ,4O' ,4O& ,4O%  ,4O$ ,3@O# ,3?O" ,3>O! ,3=O ,3  ,.N= ,-N< ,-N; ,-N: ,-N9  ,-N8 ,,N7 ,,N6 ,,N5 ,,N4 ,,N3 ,,N2 ,,N1 ,,N0 ,,N/ ,,N. ,,N- ,,N, ,,N+ ,,N* ,,N) ,,N( ,,N' ,, N& ,, N% ,, N$ ,, N# ,, N" ,,N! ,,N ,,N ,,N ,,N ,,N ,,N  ,,N ,+ N ,+ N ,+ N ,+ N ,+ N ,+N ,+N ,+N ,+N ,+N ,+N ,+N  ,+N ,*N ,*N ,*N ,*N ,*N ,*N ,*N ,*N ,*N ,* N ,* N ,* N ,* N ,* M ,*M ,*M ,*M ,*M ,*M ,*M ,*M  ,*M ,)M ,)M ,)M ,)M ,)M ,) M ,) M ,) M ,) M ,) M ,)M ,)M ,)M ,)M ,)M ,)M ,)M  ,)M ,(M ,(M ,(M ,( M ,( M ,( M ,( M ,( M ,(M ,(M ,(M ,(M ,(M ,(M ,(M  ,(M ,'M ,'M ,'M ,'M ,'M ,' M ,' M ,' M ,' M ,' M ,'M ,'M ,'M ,'M ,'M ,'M ,'M  ,'M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,& M ,& M ,& M ,& M ,& M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M ,&M  ,&M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M ,% M ,% M ,% M ,% M ,% M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M ,%M  ,%M ,$ M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$M ,$ M~ ,$ M} ,$ M| ,$ M{ ,$ Mz ,$My ,$Mx ,$Mw ,$Mv ,$Mu ,$Mt ,$Ms  ,$Mr ,#Mq ,#Mp ,#Mo ,#Mn ,#Mm ,#Ml ,# Mk ,# Mj ,# Mi ,# Mh ,# Mg ,#Mf ,#Me ,#Md ,#Mc ,#Mb ,#Ma ,#M`  ,#M_ ,"M^ ,"M] ,"M\ ,"M[ ,"MZ ,"MY ,"MX ,"MW ,"MV ," MU ," MT ," MS ," MR ," MQ ,"MP ,"MO ,"MN ,"MM ,"ML ,"MK ,"MJ  ,"MI ,!MH ,!MG ,!MF ,!ME ,!MD ,!MC ,!MB ,!MA ,!M@ ,!M? ,!M> ,!M= ,!M< ,! M; ,! M: ,! M9 ,! M8 ,! M7 ,!M6 ,!M5 ,!M4 ,!M3 ,!M2 ,!M1 ,!M0  ,!M/ , ,M. , +M- , *M, , )M+ , (M* , 'M) , &M( , %M' , $M& , #M% , "M$ , !M# , M" , M! , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M , M  , M ,(M ,'M ,&M ,%L ,$L ,#L ,"L ,!L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L , L , L , L , L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L  ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L , L , L , L , L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L  ,L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L , L , L , L , L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L  ,L ,L ,L ,L ,L , L , L , L , L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L  ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L ,L , L , L , L , L , L ,L ,L ,L ,L ,L ,L~ ,L}  ,L| ,L{ ,Lz ,Ly ,Lx ,Lw ,Lv ,Lu ,Lt ,Ls ,Lr ,Lq , Lp , Lo , Ln , Lm , Ll ,Lk ,Lj ,Li ,Lh ,Lg ,Lf ,Le  ,Ld ,&Lc ,%Lb ,$La ,#L` ,"L_ ,!L^ , L] ,L\ ,L[ ,LZ ,LY ,LX T U >|pdXL@4(~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~9~-~!~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}2}&}}}||||||||||||s|g|[|O|C|7|+|||{{{{{{{{{{{{w{k{_{S{G{<{0{${{ {zzzzzzzzzzz|zpzdzXzLzAz5z)zzzyyyyyyyyyyyyuyiy]yQyEy9y-y!yy xxxxxxxxxxxxyxmxaxUxIx=x1x&xxxwwwwwwwwwwwwvwkw`wUwJw?w4w)wwwvvvvvvvvvvvvwvkv_vSvGv;v/v#vv vuuuuuuuuuuu}uqueuYuMuAu5u)uuuttttttttttttvtjt^tRtFt:t/t#tt ssssssssssss|spsdsXsLs@s4s(sssrrrrrrrrrrrrurir]rQrFr:r.r"rr qqqqqqqqqqqq{qoqcqWqKq?q3q'qqqpppppppppppptphp\pPpDp9p-p!pp oooooooooooozonoboVoJo>o2o&ooonnnnnnnnnnnnunjn_nTnIn>n3n(nnnmmmmmmmmmmmmmumim]mQmEm9m-m!mm llllllllllllylmlalUlIl=l1l%lllkkkkkkkkkkk~krkfkZkNkBk6k*k kk jjjjjjjjjjjjj{jojcjWjKj?j3j'jjjiiiiiiiiiiiitihi\iPiDi8i,i ii hhhhhhhhhhhhyhnhbhVhJh>h2h&hhhggggggggggg~grgfgZgNgBg6g+gggffffffffffffxflf`fTfHf`2`&```____________t_h_\_P_D_8_,_ __^^^^^^^^^^^^y^m^a^U^I^=^2^&^^^]]]]]]]]]]]~]s]g][]O]C]7]+]]]\\\\\\\\\\\\z\o\d\Y\N\C\8\-\"\\ \[[[[[[[[[[[[t[h[\[P[E[9[-[![[ ZZZZZZZZZZZZyZmZcZXZMZBZ7Z,Z!ZZ ZYYYYYYYYYYYYxYlY`YTYHYL2L&LLLKKKKKKKKKKKKsKhK\KPKDK8K,K KKJJJJJJJJJJJJyJmJaJUJIJ=J1J%JJ JIIIIIIIIIIIIItIiI]IQIEI9I-I!II HHHHHHHHHHHHzHnHbHVHJH>H2H&HHHGGGGGGGGGGGGvGkG`GUGJG?G4G)GGGFFFFFFFFFFFFFyFnFbFVFJF>F2F&FFFEEEEEEEEEEE~ErEfE[EOECE7E+EEEDDDDDDDDDDDDxDlD`DTDHD>>>>>>>>>>>{>o>c>W>K>?>4>(>>>============t=h=\=P=D=8=,= ==<<<<<<<<<<<929&999888888888888s8g8[8O8C878+888777777777777x7l7`7T7H7<707$77 766666666666|6p6d6X6L6@646(666555555555555t5h5\5P5D585,5!55 444444444444y4m4a4U4I4=414%44 433333333333}3q3e3Y3M3A353)333222222222222u2j2^2R2F2:2.2"22 111111111111z1n1b1V1J1>121&111000000000000s0g0[0O0C070+000////////////w/k/_/S/G/;///#// ............|.p.d.X.L.@.4.(...------------u-i-]-Q-E-9---!-- ,,,,,,,,,,,,y,m,a,V,J,>,2,&,,,+++++++++++~+r+f+Z+N+B+6+*+++************w*k*_*S*G*;*/*#** )))))))))))){)o)c)W)L)@)4)()))((((((((((((t(h(\(P(D(8(,( ((''''''''''''y'm'a'U'I'='1'%'' '&&&&&&&&&&&}&q&e&Y&M&A&5&)&&&%%%%%%%%%%%%v%j%^%R%F%:%.%"%% $$$$$$$$$$$$z$n$b$V$J$>$2$&$$$###########~#r#g#[#O#C#7#+###""""""""""""w"k"_"S"G";"/"#"" !!!!!!!!!!!!|!p!d!X!L!@!4!(!!! t h \ P D 8 ,  xl`TH<1% }qeYMA5)ui]QE9-! znbVJ>2&~rfZNB6*vj^RF:." {ocWK?3'sg[OC7+wk_SG;/# {pdXL@4(wlaVK@5* zodYNC8-" {ocWK?3' ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^  ^  ^  ^  ^  ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^  ^  -^  ,^  +^  *^  )^  (^  '^  &^  %^  $^  #^  "^  !^   ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^   ^   ^   ^   ^   ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^  ^ ^ ^ ^~ ^} ^| ^{ ^z  ^y  ^x  ^w  ^v  ^u ^t ^s ^r ^q ^p ^o ^n  ^m B^l A^k @^j ?^i >^h =^g <^f ;^e :^d 9^c 8^b 7^a 6^` 5^_ 4^^ 3^] 2^\ 1^[ 0^Z /^Y .^X -^W ,^V +^U *^T )^S (^R '^Q &^P %^O $^N #^M "^L !^K  ^J ^I ^H ^G ^F ^E ^D ^C ^B ^A ^@ ^? ^> ^= ^< ^; ^: ^9 ^8  ^7  ^6  ^5  ^4  ^3 ^2 ^1 ^0 ^/ ^. ^- ^,  ^+ K^* J^) I^( H^' G^& F^% E^$ D^# C^" B^! A^ @^ ?^ >^ =^ <^ ;^ :^ 9^ 8^ 7^ 6^ 5^ 4^ 3^ 2^ 1^ 0^ /^ .^ -^ ,^ +^ *^ )^ (^ '^ &^ %^ $^ #^ "^ !^  ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ]  ]  ]  ]  ]  ] ] ] ] ] ] ] ]  ] .] -] ,] +] *] )] (] '] &] %] $] #] "] !]  ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ]  ]  ]  ]  ]  ] ] ] ] ] ] ] ]  ] 3] 2] 1] 0] /] .] -] ,] +] *] )] (] '] &] %] $] #] "] !]  ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ]  ]  ]  ]  ]  ] ] ] ] ] ] ] ]  ] ']~ &]} %]| $]{ #]z "]y !]x  ]w ]v ]u ]t ]s ]r ]q ]p ]o ]n ]m ]l ]k ]j ]i ]h ]g ]f ]e  ]d  ]c  ]b  ]a  ]` ]_ ]^ ]] ]\ ][ ]Z ]Y  ]X .]W -]V ,]U +]T *]S )]R (]Q ']P &]O %]N $]M #]L "]K !]J  ]I ]H ]G ]F ]E ]D ]C ]B ]A ]@ ]? ]> ]= ]< ]; ]: ]9 ]8 ]7  ]6  ]5  ]4  ]3  ]2 ]1 ]0 ]/ ]. ]- ], ]+  ]* .]) -]( ,]' +]& *]% )]$ (]# ']" &]! %] $] #] "] !]  ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ] ]  ]  ]  ]  ]  ] ] ] ] ] \ \ \  \ "\ !\  \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \  \  \  \  \  \ \ \ \ \ \ \ \  \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \  \  \  \  \  \ \ \ \ \ \ \ \  \ #\ "\ !\  \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \  \  \  \  \  \ \ \ \ \ \ \ \  \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \ \  \  \  \  \  \ \ \ \ \ \ \ \  \~ \} \| \{ \z \y \x \w \v \u \t \s \r \q \p \o  \n  \m  \l  \k  \j \i \h \g \f \e \d \c  \b '\a &\` %\_ $\^ #\] "\\ !\[  \Z \Y \X \W \V \U \T \S \R \Q \P \O \N \M \L \K \J \I \H  \G  \F  \E  \D  \C \B \A \@ \? \> \= \<  \; $\: #\9 "\8 !\7  \6 \5 \4 \3 \2 \1 \0 \/ \. \- \, \+ \* \) \( \' \& \% \$  \#  \"  \!  \  \ \ \ \ \ \ \ \  \  :\  9\  8\  7\  6\  5\  4\  3\  2\  1\  0\  /\  .\  -\  ,\  +\  *\  )\  (\  '\  &\  %\  $\  #[  "[  ![  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [   [  2[  1[  0[  /[  .[  -[  ,[  +[  *[  )[  ([  '[  &[  %[  $[  #[  "[  ![  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [   [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [  [   [  *[  )[  ([  '[  &[  %[  $[  #[  "[  ![  [  [  [  [  [~  [}  [|  [{  [z  [y  [x  [w  [v  [u  [t  [s  [r  [q  [p  [o  [n  [m  [l  [k  [j  [i  [h  [g  [f  [e  [d   [c  &[b  %[a  $[`  #[_  "[^  ![]  [\  [[  [Z  [Y  [X    [V  [U  [T  [S  [R  [Q  [P  [O  [N  [M  [L  [K  [J  [I  [H  [G  [F  [E  [D  [C  [B  [A  [@  [?  [>   [= "[< ![;  [: [9 [8 [7 [6 [5 [4 [3 [2 [1 [0 [/ [. [- [, [+ [* [) [(  ['  [&  [%  [$  [# [" [! [ [ [ [ [  [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [  [  [  [  [  [ [ [ [ [ [ [ Z  Z "Z !Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z Z  Z 0Z /Z .Z -Z ,Z +Z *Z )Z (Z 'Z &Z %Z $Z #Z "Z !Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z Z  Z Z Z Z Z~ Z} Z| Z{ Zz Zy Zx  Zw  Zv  Zu  Zt  Zs Zr Zq Zp Zo Zn Zm Zl  Zk  Zj  Zi  Zh  Zg  Zf  Ze  Zd  Zc  Zb  Za  Z`  Z_   Z^   Z]   Z\   Z[   ZZ  ZY  ZX  ZW  ZV  ZU  ZT  ZS  ZR ZQ ZP ZO ZN ZM  ZL ZK ZJ ZI ZH ZG  ZF  ZE  ZD  ZC  ZB ZA Z@ Z? Z> Z= Z< Z;  Z: Z9 Z8 Z7 Z6  Z5  Z4  Z3  Z2  Z1 Z0 Z/ Z. Z- Z, Z+ Z*  Z)  Z(   Z'   Z&   Z%   Z$   Z#  Z"  Z!  Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z Z Z Z Z Z Z Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Z  Y  Y   Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y   Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y   Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y   Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y  Y   Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y  Y  Y  Y  Y  Y Y Y Y Y Y Y Y  Y Y  Y  Y  Y  Y  Y Y Y Y Y Y Y Y  Y Y Y  Y  Y  Y  Y  Y Y Y Y Y Y Y Y  Y  Y  Y  Y Y Y Y Y Y Y Y  Y Y  Y  Y  Y~  Y}  Y| Y{ Yz Yy Yx Yw Yv Yu  Yt  Ys  Yr Yq Yp Yo Yn Ym Yl Yk  Yj  Yi  Yh  Yg  Yf  Ye Yd Yc Yb Ya Y` Y_ Y^  Y]  Y\  Y[  YZ  YY  YX  YW  YV  YU   YT   YS   YR   YQ   YP  YO  YN  YM  YL  YK  YJ  YI  YH YG YF YE YD YC YB YA Y@ Y? Y>  Y=  Y<  Y;  Y:  Y9 Y8 Y7 Y6 Y5 Y4 Y3 Y2  Y1  Y0   Y/   Y.   Y-   Y,   Y+  Y*  Y)  Y(  Y'  Y&  Y%  Y$  Y# Y" Y! Y Y Y Y Y  Y  Y  Y  Y  Y Y Y Y Y Y Y Y  Y Y Y  Y  Y  Y  Y  Y Y Y Y Y Y Y Y  Y  X  X  X  X  X   X   X   X   X   X  X  X  X  X  X  X  X  X X X X X X X  X  X  X  X  X X X X X X X X  X X X X X X X X  X  X  X  X  X X X X X X X X  X  X  X  X  X   X   X   X   X   X  X  X  X  X  X  X  X  X X X X X X X  X  X  X  X  X X X X X X X X  X  X  X  X  X  X X X X X X X X  X  X  X   X   X   X   X   X  X  X  X  X  X  X  X  X X X X X X X X  X  X~  X}  X|  X{ Xz Xy Xx Xw Xv Xu Xt  Xs Xr Xq Xp  Xo  Xn  Xm  Xl  Xk Xj Xi Xh Xg Xf Xe Xd  Xc Xb Xa  X`  X_  X^  X]  X\ X[ XZ XY XX XW XV XU  XT  XS  XR  XQ  XP  XO XN XM XL XK XJ XI XH  XG  XF  XE  XD  XC XB XA X@ X? X> X= X<  X;  X:  X9  X8  X7  X6 X5 X4 X3 X2 X1 X0 X/  X.  X-  X,  X+   X*   X)   X(   X'   X&  X%  X$  X#  X"  X!  X  X  X  X  X  X X X X X X X X  X  X  X X X X X X X X  X  X  X X X X X X X X  W  W  W  W   W   W   W   W   W  W  W  W  W  W  W  W  W  |W  |W  |W  |W  |W  |W  |W  |W  | W  | W  | W  | W  | W  |W  |W  |W  |W  |W  |W  |W  |W r W r W r W r W r W r W r W r W r W r W r W r W r W r W  r W rW r W r W r W r W r W rW rW rW rW rW rW rW  rW rW rW rW rW r W r W r W r W r W rW rW rW rW rW rW rW  rW rW r W r W r W r W r W rW rW rW rW rW rW rW  rW rW rW rW rW rW rW rW rW rW rW rW rW rW rW r W r W r W r W r W rW rW rW rW rW rW rW  rW r W r W r W r W r W~ rW} rW| rW{ rWz rWy rWx rWw  rWv rWu rWt r Ws r Wr r Wq r Wp r Wo rWn rWm rWl rWk rWj rWi rWh  rWg rWf rWe rWd r Wc r Wb r Wa r W` r W_ rW^ rW] rW\ rW[ rWZ rWY rWX  rWW  rWV  rWU  r WT  r WS  r WR  r WQ  r WP  rWO  rWN  rWM  rWL  rWK  rWJ  rWI  rWH hWG hWF hWE hWD hWC hWB hWA hW@ h W? h W> h W= h W< h W; hW: hW9 hW8 hW7 hW6 hW5 hW4  hW3 h W2 hW1 hW0 hW/ hW. hW- hW, hW+ hW* hW) hW( hW' hW& hW% hW$ hW# hW" hW! hW h W h W h W h W h W hW hW hW hW hW hW hW  hW  hW  hW  hW  hW  hW  hW  hW  h W  h W  h W  h W  h W  hW  hW  hW  hW  hW  hW  hW  hV ^ V ^V ^V ^V ^V ^V ^V ^V  ^V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V  ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V  ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V  ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V  ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V  ^ V ^V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^V ^V ^V ^V ^V ^V ^V  ^V ^V ^V ^V ^ V ^ V ^ V ^ V ^ V ^V ^V ^V ^V ^V ^V ^V  ^V ^ V ^ V ^ V ^V ^V ^V ^V ^V ^V ^V  ^V ^V ^V ^ V ^ V ^ V ^ V~ ^ V} ^V| ^V{ ^Vz ^Vy ^Vx ^Vw ^Vv  ^Vu ^Vt ^Vs ^Vr ^Vq ^Vp ^Vo ^ Vn ^ Vm ^ Vl ^ Vk ^ Vj ^Vi ^Vh ^Vg ^Vf ^Ve ^Vd ^Vc  ^Vb ^Va ^V` ^V_ ^V^  ^V] ^V\ ^V[ ^VZ ^VY ^VX ^VW ^VV ^VU ^VT ^VS ^ VR ^ VQ ^ VP ^ VO ^ VN ^VM ^VL ^VK ^VJ ^VI ^VH ^VG  ^VF  ^ VE  ^ VD  ^ VC  ^VB  ^VA  ^V@  ^V?  ^V>  ^V=  ^V<  ^V; T V: T V9 T V8 T V7 T V6 T V5 T V4 T V3 T V2 T V1 T V0 T V/  T V. T -V- T ,V, T +V+ T *V* T )V) T (V( T 'V' T &V& T %V% T $V$ T #V# T "V" T !V! T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V T V  T V T V T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U  T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U T U  T U TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU T U T U T U T U T U TU TU TU TU TU TU TU  TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU T U T U T U T U T U TU TU TU TU TU TU TU  TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU TU T U T U T U ^ 1j}qeYMA5)~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~9~-~"~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}2}&}}}|||||||||||~|r|f|Z|N|B|7|+|||{{{{{{{{{{{{w{k{_{S{G{;{/{#{{ zzzzzzzzzzzz{zozczWzKz?z4z(zzzyyyyyyyyyyyytyhy\yPyDy8y,y yyxxxxxxxxxxxxxxlx`xTxHxu2u&uuuttttttttttt~trtftZtNtBt6t*tttsssssssssssswsks_sSsGs;s/s#ss rrrrrrrrrrrr{rorcrWrKr?r3r'rrrqqqqqqqqqqqqtqhq\qPqDq8q,q qqppppppppppppxplp`pTpHpm2m&mmmlllllllllll~lrlflZlNlBl6l*lllkkkkkkkkkkkkwkkk_kSkGk;k/k#kk jjjjjjjjjjjj{jojcjWjKj?j3j'jjjiiiiiiiiiiiitihi\iPiDi8i,i iihhhhhhhhhhhhxhlh`hThHhQ2Q&QQQPPPPPPPPPPPPsPgP[POPCP7P+PPPOOOOOOOOOOOOwOkO_OSOGO;O/O#OO NNNNNNNNNNNN{NoNcNWNKN?N3N'NNNMMMMMMMMMMMMtMhM\MPMDM8M,M MMLLLLLLLLLLLLxLlL`LTLHLI2I&IIIHHHHHHHHHHH~HrHfHZHNHBH6H*HHHGGGGGGGGGGGGvGjG^GRGFG:G.G"GG FFFFFFFFFFFF{FoFcFWFKF?F3F'FFFEEEEEEEEEEEEsEgE[EOECE7E+EEEDDDDDDDDDDDDxDlD`DTDHDA2A&AAA@@@@@@@@@@@~@r@f@Z@O@C@7@+@@@????????????w?k?_?S?G?;?/?#?? >>>>>>>>>>>>|>p>d>X>L>@>4>(>>>============t=h=\=P=D=8=,= ==<<<<<<<<<<<929&99988888888888~8r8f8Z8N8B868*888777777777777w7k7_7S7G7;7/7#77 666666666666{6o6c6X6L6@646(666555555555555t5h5\5P5D585,5 55444444444444x4l4`4T4H4<404$44 433333333333|3p3d3X3L3@343(333222222222222u2i2]2Q2E292-2!22 111111111111y1m1a1U1I1=111%11 100000000000}0q0f0Z0N0B060*000////////////v/j/^/R/F/:/./"// ............z.n.b.V.J.>.2.&...------------~-s-h-]-R-G-<-1-&---,,,,,,,,,,,,,v,k,`,U,J,?,4,),,,+++++++++++++s+g+[+O+C+7+++++************x*l*`*T*H*<*0*$** *)))))))))))|)p)d)X)L)@)4)()))((((((((((((u(i(](Q(E(9(-(!(( ''''''''''''y'm'a'U'I'='1'%'' '&&&&&&&&&&&}&q&e&Z&N&B&6&*&&&%%%%%%%%%%%%v%j%^%R%F%:%.%"%% $$$$$$$$$$$$z$n$b$V$J$>$2$'$$$############s#g#[#O#C#7#+###""""""""""""w"k"_"S"G";"/"#"" !!!!!!!!!!!!{!o!c!W!K!?!3!'!!! t h \ P D 8 ,  xl`TH<0$ |pdYMA5)ui]QE9-! ymaUI=1% ~rfZNB6*vj^RF:." {ocWK?3'sg[OC7+xl`TH<0$ |pdXL@4(th\PD8,  ymaUI=1% }qeYMA5)vj  g  g  g  g  g  g   g  2g  1g  0g  /g  .g  -g  ,g  +g  *g  )g  (g  'g  &g  %g  $g  #g  "g  !g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g   g  9g  8g  7g  6g  5g  4g  3g  2g  1g  0g  /g  .g  -g  ,g  +g  *g  )g  (g  'g  &g  %g  $g  #g  "g  !g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g  g   g  *g  )g  (g  'g  &g  %g  $g~  #g}  "g|  !g{  gz  gy  gx  gw  gv  gu  gt  gs  gr  gq  gp  go  gn  gm  gl  gk  gj  gi  gh  gg  gf  ge  gd  gc  gb  ga  g`  g_  g^  g]  g\   g[  )gZ  (gY  'gX  &gW  %gV  $gU  #gT  "gS  !gR  gQ  gP  gO  gN  gM  gL  gK  gJ  gI  gH  gG  gF  gE  gD  gC  gB  gA  g@  g?  g>  g=  g<  g;  g:  g9  g8  g7  g6  g5  g4  g3   g2 ;g1 :g0 9g/ 8g. 7g- 6g, 5g+ 4g* 3g) 2g( 1g' 0g& /g% .g$ -g# ,g" +g! *g )g (g 'g &g %g $g #g "g !g  g g g g g g g g g g g g g g g g g g g  g  g  g  g  f f f f f f f f  f 5f 4f 3f 2f 1f 0f /f .f -f ,f +f *f )f (f 'f &f %f $f #f "f !f  f f f f f f f f f f f f f f f f f f f  f  f  f  f  f f f f f f f f  f Gf Ff Ef Df Cf Bf Af @f ?f >f =f  (f= 'f< &f; %f: $f9 #f8 "f7 !f6  f5 f4 f3 f2 f1 f0 f/ f. f- f, f+ f* f) f( f' f& f% f$ f#  f"  f!  f  f  f f f f f f f f  f $f #f "f !f  f f f f f f f f f f f f f f f f f f e  e  e  e  e  e e e e e e e e  e e e e e e e e e e e e e  e  e  e  e  e e e e e e e e  e  3e  2e  1e  0e  /e  .e  -e  ,e  +e  *e  )e  (e  'e  &e  %e  $e  #e  "e  !e   e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e  e   e   e   e   e   e  e  e  e  e  e  e  e  e 5e 4e 3e 2e 1e 0e /e .e -e ,e +e *e )e (e 'e &e %e $e #e "e !e  e e e e e e e e e e e e e e e e e e e~  e}  e|  e{  ez  ey ex ew ev eu et es er  eq 8ep 7eo 6en 5em 4el 3ek 2ej 1ei 0eh /eg .ef -ee ,ed +ec *eb )ea (e` 'e_ &e^ %e] $e\ #e[ "eZ !eY  eX eW eV eU eT eS eR eQ eP eO eN eM eL eK eJ eI eH eG eF  eE  eD  eC  eB  eA e@ e? e> e= e< e; e:  e9 Ge8 Fe7 Ee6 De5 Ce4 Be3 Ae2 @e1 ?e0 >e/ =e.  !d=  d< d; d: d9 d8 d7 d6 d5 d4 d3 d2 d1 d0 d/ d. d- d, d+ d*  d)  d(  d'  d&  d% d$ d# d" d! d d d  d d d d d d d d d d d d d d d d d d d  d  d  d  d  d d d d d d d c  c  c c c c c c c c c c c c c c c c c c c  c  c  c  c  c c c c c c c c  c #c "c !c  c c c c c c c c c c c c c c c c c c c  c  c  c  c  c c c c c c c c  c  #c  "c  !c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c   c  ;c  :c  9c  8c  7c  6c  5c  4c  3c  2c  1c  0c  /c  .c  -c  ,c  +c  *c  )c  (c  'c  &c  %c  $c  #c  "c~  !c}  c|  c{  cz  cy  cx  cw  cv  cu  ct  cs  cr  cq  cp  co  cn  cm  cl  ck  cj  ci  ch  cg  cf  ce  cd  cc  cb  ca  c`  c_  c^   c]  6c\  5c[  4cZ  3cY  2cX  1cW  0cV  /cU  .cT  -cS  ,cR  +cQ  *cP  )cO  (cN  'cM  &cL  %cK  $cJ  #cI  "cH  !cG  cF  cE  cD  cC  cB  cA  c@  c?  c>  c=  c<  c;  c:  c9  c8  c7  c6  c5  c4  c3  c2  c1  c0  c/  c.  c-  c,  c+  c*  c)  c(   c'  *c&  )c%  (c$  'c#  &c"  %c!  $c  #c  "c  !c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  c  b  b   b  >b  =b  b= b< b; b: b9 b8 b7 b6 b5 b4 b3 b2 b1  b0  b/  b.  b-  b, b+ b* b) b( b' b& b%  b$ 'b# &b" %b! $b #b "b !b  b b b b b b b b b b b b b b b b b b b  b  b  b  b  b b b b b b a a  a ,a +a *a )a (a 'a &a %a $a #a "a !a  a a a a a a a a a a a a a a a a a a a  a  a  a  a  a a a a a a a a  a &a %a $a #a "a !a  a a a a a a a a a a a a a a a a a a a  a  a  a  a  a a a a a a a a  a 4a 3a 2a 1a 0a /a .a -a ,a +a *a )a (a 'a &a %a $a #a "a !a  a a a a a a a a a a a a a a a a a a a  a  a  a  a  a a~ a} a| a{ az ay ax  aw  Pav  Oau  Nat  Mas  Lar  Kaq  Jap  Iao  Han  Gam  Fal  Eak  Daj  Cai  Bah  Aag  @af  ?ae  >ad  =ac    a=  a<  a;  a:  a9  a8  a7  a6  a5  a4   a3   a2   a1   a0   a/  a.  a-  a,  a+  a*  a)  a(  a' a& a% a$ a# a" a! a  a  a  a  a  a a a a a a a a  a /a .a -a ,a +a *a )a (a 'a &a %a $a #a "a !a  a a a a ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` `  `  `  `  `  ` ` ` ` ` ` ` `  ` H` G` F` E` D` C` B` A` @` ?` >` =` <` ;` :` 9` 8` 7` 6` 5` 4` 3` 2` 1` 0` /` .` -` ,` +` *` )` (` '` &` %` $` #` "` !`  ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` ` `  `  `  `  `  ` ` ` ` ` ` ` `  `  %`  $`  #`  "`  !`  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `~  `}  `|  `{  `z  `y  `x   `w  ,`v  +`u  *`t  )`s  (`r  '`q  &`p  %`o  $`n  #`m  "`l  !`k  `j  `i  `h  `g  `f  `e  `d  `c  `b  `a  ``  `_  `^  `]  `\  `[  `Z  `Y  `X  `W  `V  `U  `T  `S  `R  `Q  `P  `O  `N  `M  `L   `K  !`J  `I  `H  `G  `F  `E  `D  `C  `B  `A  `@  `?  `>  `=  `<  `;  `:  `9  `8  `7  `6  `5  `4  `3  `2  `1  `0  `/  `.  `-  `,  `+   `*  4`)  3`(  2`'  1`&  0`%  /`$  .`#  -`"  ,`!  +`  *`  )`  (`  '`  &`  %`  $`  #`  "`  !`  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  `  _  _  _  _  _  _  _  _  _   _  2_  1_  0_  /_  ._  -_  ,_  +_  *_  )_  (_  '_  &_  %_  $_  #_  "_  !_  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _  _   _ &_ %_ $_ #_ "_ !_  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  _  _  _  _  _ _ _ _ _ _ _ _  _ %_ $_ #_ "_ !_  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  _  _  _  _  _ _ _ _~ _} _| _{ _z  _y 8_x 7_w 6_v 5_u 4_t 3_s 2_r 1_q 0_p /_o ._n -_m ,_l +_k *_j )_i (_h '_g &_f %_e $_d #_c "_b !_a  _` __ _^ _] _\ _[ _Z _Y _X _W _V _U _T _S _R _Q _P _O _N  _M  _L  _K  _J  _I _H _G _F _E _D _C _B  _A +_@ *_? )_> (_= '_< &_; %_: $_9 #_8 "_7 !_6  _5 _4 _3 _2 _1 _0 _/ _. _- _, _+ _* _) _( _' _& _% _$ _#  _"  _!  _  _  _ _ _ _ _ _ _ _  _ )_ (_ '_ &_ %_ $_ #_ "_ !_  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ^ ^ ^ ^ ^ ^  ^  ^  ^  ^  ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^  ^ #^ "^ !^  ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^  ^  ^  ^  ^  ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^  ^ ^ ^ ^  g  0t|pdXL@4(~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~9~-~!~~ }}}}}}}}}}}}y}m}a}U}I}=}1}%}}}|||||||||||~|r|f|Z|N|B|6|*|||{{{{{{{{{{{{w{k{_{S{G{;{/{#{{ zzzzzzzzzzzz{zozczWzLz@z4z(zzzyyyyyyyyyyyytyhy\yPyDy8y,y yy xxxxxxxxxxxxyxmxaxUxIx=x1x%xx xwwwwwwwwwww}wqwewYwMwAw6w*wwwvvvvvvvvvvvvvvjv^vRvFv:v.v"vv uuuuuuuuuuuuzunubuVuJu?u3u'uuuttttttttttttstgt[tOtCt7t+tttssssssssssssxsls`sTsHsf2f&fffeeeeeeeeeee~erefeZeNeBe6e*eeeddddddddddddwdkd_dSdGd;d/d#dd cccccccccccc{cocccWcKc?c3c'cccbbbbbbbbbbbbtbhb\bPbDb8b,b bbaaaaaaaaaaaaxala`aTaHa^3^'^^^]]]]]]]]]]]]s]g][]O]C]7]+]]]\\\\\\\\\\\\w\k\_\S\G\;\/\#\\ [[[[[[[[[[[[|[p[d[X[L[@[4[([[[ZZZZZZZZZZZZuZiZ]ZQZEZ9Z-Z!ZZ YYYYYYYYYYYYyYmYaYUYIY=Y1Y%YY YXXXXXXXXXXX~XrXfXZXNXBX6X*XXXWWWWWWWWWWWWvWjW^WRWFW:W.W"WW VVVVVVVVVVVV{VoVcVWVKV?V3V'VVVUUUUUUUUUUUUsUgU[UOUCU7U+U UUTTTTTTTTTTTTxTlT`TTTHTQ2Q&QQQPPPPPPPPPPP~PrPfPZPNPBP6P+PPPOOOOOOOOOOOOwOkO_OSOGO;O/O#OO NNNNNNNNNNNN{NoNcNWNLN@N4N(NNNMMMMMMMMMMMMtMhM\MPMDM8M,M MMLLLLLLLLLLLLyLmLaLULIL=L1L%LL LKKKKKKKKKKK}KqKeKYKMKBK6K*KKKJJJJJJJJJJJJvJjJ^JRJFJ:J.J"JJ IIIIIIIIIIII{IoIcIWIKI?I3I'IIIHHHHHHHHHHHHtHhH\HPHDH8H,H HHGGGGGGGGGGGGxGlG`GTGHG=G1G%GG GFFFFFFFFFFF}FqFeFYFMFAF5F)FFFEEEEEEEEEEEEuEiE]EQEEE9E.E"EE DDDDDDDDDDDDzDnDbDVDJD>D2D&DDDCCCCCCCCCCCCzCoCdCYCNCCC8C-C"CC CBBBBBBBBBBBB}BrBgB\BPBDB8B,B BBAAAAAAAAAAAAxAlA`ATAHA>>>>>>>>>>>z>n>c>W>K>?>3>'>>>============s=h=\=P=D=8=,= ==<<<<<<<<<<<424'444333333333333t3h3\3P3D383,3 33222222222222x2m2a2U2I2=212%22 211111111111}1q1e1Y1M1A151)111000000000000v0j0^0R0F0:0.0"00 /////////////t/i/^/S/H/=/2/'///.............w.l.a.V.K.?.3.'...------------t-h-\-P-D-8-,- --,,,,,,,,,,,,y,m,a,U,I,=,1,%,, ,+++++++++++~+r+f+Z+N+B+6+*+++************w*k*_*S*G*;*/*#** ))))))))))))|)p)d)X)L)@)4)()))((((((((((((t(h(\(P(D(8(,( (( ''''''''''''z'n'b'V'J'>'2'&'''&&&&&&&&&&&~&r&f&Z&N&B&7&+&&&%%%%%%%%%%%%w%k%_%S%G%;%/%#%% $$$$$$$$$$$$|$p$d$X$L$@$4$($$$############t#h#\#P#D#8#,# ## """"""""""""y"m"a"U"I"="1"%"" "!!!!!!!!!!!~!r!f!Z!N!B!6!*!!! w k _ S G ; / #  {ocWK?3(th\PD8, xl`TH<0$ |qeYMA5)ui]SH=2'wlaVK?3'th\PD8, ymaUI=1% ~rfZNB6*wk_SG;/# |pdXLA5)ui]QE9-" zocWK?3't  q(  q'  q&   q%  q$  q#  q"  q!  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q   q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q  q   q q q q q p p p p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p p p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p p p p p p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p p p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p p p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p p p p p  p  p  p  p  p p p p p p p p  p  p  p~  p}  p|  p{  pz  py  px  pw  pv  pu   pt   ps   pr   pq   pp  po  pn  pm  pl  pk  pj  pi  ph pg pf pe pd pc pb pa p` p_ p^ p]  p\  p[  pZ  pY  pX pW pV pU pT pS pR pQ  pP :pO 9pN 8pM 7pL 6pK 5pJ 4pI 3pH 2pG 1pF 0pE /pD .pC -pB ,pA +p@ *p? )p> (p= 'p< &p; %p: $p9 #p8 "p7 !p6  p5 p4 p3 p2 p1 p0 p/ p. p- p, p+ p* p) p( p' p& p% p$ p#  p"  p!  p  p  p p p p p p p p  p (p 'p &p %p $p #p "p !p  p p p p p p p p p p p p p p o o o o o  o  o  o  o  o o o o o o o o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o   o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o   o  "o  !o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o   o  !o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o  o   o  o~  o}  o|  o{  oz  oy  ox  ow  ov  ou  ot  os  or  oq  op  oo  on  om  ol  ok  oj  oi  oh  og  of  oe   od  oc  ob  oa  o`  o_ o^ o] o\ o[ oZ oY oX  oW (oV 'oU &oT %oS $oR #oQ "oP !oO  oN oM oL oK oJ oI oH oG oF oE oD oC oB oA o@ o? o> o= o<  o;  o:  o9  o8  o7 o6 o5 o4 o3 o2 o1 o0  o/ o. o- o, o+ o* o) o(  o'  o&  o%  o$  o# o" o! o o o o o  o  o  o  o  o  o o o o o o o o  o o o o o o o o o  o  o  o  o  o o n n n n n n  n n n n n n n n n n n  n  n  n  n  n n n n n n n n  n n n n  n  n  n  n  n n n n n n n n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n   n   n   n   n   n  n  n  n  n  n  n  n  n n n n n n n n n n n n n n n  n  n  n  n  n n n n n n n n  n !n  n n n n n n n n n n n n n n n n n n n  n  n  n  n  n n~ n} n| n{ nz ny nx  nw nv nu nt ns nr nq np no nn nm  nl  nk  nj  ni  nh ng nf ne nd nc nb na  n`  n_  n^  n]  n\  n[  nZ  nY  nX  nW  nV  nU  nT  nS   nR  nQ  nP  nO  nN  nM  nL  nK  nJ  nI  nH  nG  nF  nE  nD  nC  nB  nA  n@  n?  n>   n=  $n<  #n;  "n:  !n9  n8  n7  n6  n5  n4  n3  n2  n1  n0  n/  n.  n-  n,  n+  n*  n)  n(  n'  n&  n%  n$  n#  n"  n!  n  n  n  n  n  n  n   n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n  n   n  !n  n  n  n  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m   m 'm &m %m $m #m "m !m  m m m m m m m m m m m m m m m m m m m  m  m  m  m  m m m m m m m m  m m m m m m m m m m m m m  m  m  m  m  m m m m m m m m  m m m m m m m m m m m  m  m  m  m  m m m m m m m m  m m m m m m m m m  m  m  m  m  m m~ m} m| m{ mz my mx  mw mv mu mt ms mr mq mp mo mn mm ml mk  mj  mi  mh  mg  mf me md mc mb ma m` m_  m^ m] m\ m[ mZ mY mX mW mV mU mT mS mR mQ mP mO mN mM mL  mK  mJ  mI  mH  mG mF mE mD mC mB mA m@  m? m> m= m< m; m: m9 m8 m7 m6 m5 m4 m3 m2 m1 m0 m/  m.  m-  m,  m+  m* m) m( m' m& m% m$ m#  m"   m!  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m  m   m   m   m   m   m  m  m  m  m  m  m  m  m m m l l l l l l l l l l l l l l l l  l  l  l  l  l l l l l l l l  l ,l +l *l )l (l 'l &l %l $l #l "l !l  l l l l l l l l l l l l l l l l l l l  l  l  l  l  l l l l l l l l  l  l l l l l l l l l l l l l l l l l l l  l  l  l  l  l l l l l l l l  l l l l l l l l l l l l l l l  l  l  l  l  l l l l l l l~ l}  l| l{ lz ly lx lw lv lu lt ls lr lq lp lo ln  lm  ll  lk  lj  li lh lg lf le ld lc lb  la #l` "l_ !l^  l] l\ l[ lZ lY lX lW lV lU lT lS lR lQ lP lO lN lM lL lK  lJ  lI  lH  lG  lF lE lD lC lB lA l@ l?  l> l= l< l; l: l9 l8 l7 l6 l5 l4 l3 l2 l1 l0 l/ l. l-  l,  l+  l*  l)  l( l' l& l% l$ l# l" l!  l (l 'l &l %l $l #l "l !l  l l l l l l l l l l l l l l l l l l l  l  l  l  l  l k k k k k k k  k &k %k $k #k "k !k  k k k k k k k k k k k k k k k k k k k  k  k  k  k  k k k k k k k k  k (k 'k &k %k $k #k "k !k  k k k k k k k k k k k k k k k k k k k  k  k  k  k  k k k k k k k k  k k k k k k k k k k k k k k k k  k  k  k  k  k k k k k k k k  k "k !k  k k k k k k k k k k k k k k~ k} k| k{ kz ky  kx  kw  kv  ku  kt ks kr kq kp ko kn km  kl (kk 'kj &ki %kh $kg #kf "ke !kd  kc kb ka k` k_ k^ k] k\ k[ kZ kY kX kW kV kU kT kS kR kQ  kP  kO  kN  kM  kL kK kJ kI kH kG kF kE  kD )kC (kB 'kA &k@ %k? $k> #k= "k< !k;  k: k9 k8 k7 k6 k5 k4 k3 k2 k1 k0 k/ k. k- k, k+ k* k) k(  k'  k&  k%  k$  k# k" k! k k k k k  k k k k k k k k k k k k k k k k  k  k  k  k  k k k k k k k k  j  3j  2j  1j  0j  /j  .j  -j  ,j  +j  *j  )j  (j  'j  &j  %j  $j  #j  "j  !j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j   j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j   j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j  j   j  0j  /j  .j  -j  ,j  +j  *j  )j  (j  'j  &j  %j  $j  #j  "j  !j  j  j  j  j  j  j  j~  j}  j|  j{  jz  jy  jx  jw  jv  ju  jt  js  jr  jq  jp  jo  jn  jm  jl  jk  jj  ji  jh  jg  jf   je  +jd  *jc  )jb  (ja  'j`  &j_  %j^  $j]  #j\  "j[  !jZ  jY  jX  jW  jV  jU  jT  jS  jR  jQ  jP  jO  jN  jM  jL  jK  jJ  jI  jH  jG  jF  jE  jD  jC  jB  jA  j@  j?  j>  j=  j<  j;   j: (j9 'j8 &j7 %j6 $j5 #j4 "j3 !j2  j1 j0 j/ j. j- j, j+ j* j) j( j' j& j% j$ j# j" j! j j  j  j  j  j  j j j j j j j j  j  i= i<  i;  i:  i9  i8  i7 i6 i5 i4 i3 i2 i1 i0  i/  i.  i-  i,  i+  i*  i)  i(  i'  i&  i%  i$  i#  i"   i!   i   i   i   i  i  i  i  i  i  i  i  i i i i i i i i i i i i i  i  i  i  i  i i i i i h h h  h h h h h h h h h h h h h h h h h h h  h  h  h  h  h h h h h h h h  h *h )h (h 'h &h %h $h #h "h !h  h h h h h h h h h h h h h h h h h h h  h  h  h  h  h h h h h h h h  h (h 'h &h %h $h #h "h !h  h h h h h h h h h h h h h h h h h h h  h  h  h  h  h h h h h h h h  h h h h h h h h h h h h h h~  h}  h|  h{  hz  hy hx hw hv hu ht hs hr  hq !hp  ho hn hm hl hk hj hi hh hg hf he hd hc hb ha h` h_ h^ h]  h\  h[  hZ  hY  hX hW hV hU hT hS hR hQ  hP hO hN hM hL hK hJ hI hH hG hF hE hD hC hB  hA  h@  h?  h>  h= h< h; h: h9 h8 h7 h6  h5 h4 h3 h2 h1 h0 h/ h. h- h, h+ h* h) h( h' h& h% h$ h#  h"  h!  h  h  h h h h h h h h  h  &h  %h  $h  #h  "h  !h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  h  g  g  g  g  g  g  g :$|pdXL@4(~~~~~~~~~~~~u~i~]~Q~E~9~-~!~~ }}}}}}}}}}}}z}n}b}V}J}>}2}&}}}|||||||||||||v|k|`|U|J|?|4|)|||{{{{{{{{{{{{x{l{`{T{H{<{0{${{ {zzzzzzzzzzz}zqzezYzMzAz5z)zzzyyyyyyyyyyyyvyjy^yRyFy:y.y"yy xxxxxxxxxxxxzxnxbxVxJx?x3x'xxxwwwwwwwwwwwwswgw[wOwCw7w+wwwvvvvvvvvvvvvxvlv`vTvHvs3s'sssrrrrrrrrrrrrsrgr[rOrCr7r+rrrqqqqqqqqqqqqxqlq`qTqHqL2L&LLLKKKKKKKKKKKKsKgK[KOKCK7K+KKKJJJJJJJJJJJJwJkJ_JSJGJ;J/J#JJ IIIIIIIIIIII|IpIdIXILI@I4I(IIIHHHHHHHHHHHHtHhH\HPHDH8H,H HHGGGGGGGGGGGGyGmGaGUGIG=G1G%GG GFFFFFFFFFFF~FrFfFZFNFBF6F*FFFEEEEEEEEEEEExEmEbEWELEAE6E+E EE DDDDDDDDDDDDD{DpDeDZDODCD7D+DDDCCCCCCCCCCCCwCkC_CSCGC;C/C#CC CBBBBBBBBBBB|BpBdBXBLBAB5B)BBBAAAAAAAAAAAAvAjA^ARAFA:A.A"AA @@@@@@@@@@@@}@r@g@\@Q@F@;@0@%@@@?????????????u?i?]?Q?E?9?-?!?? >>>>>>>>>>>>y>m>a>U>J>>>2>&>>>===========~=r=f=Z=N=C=7=+===<<<<<<<<<<<333(3332222222222222y2n2c2X2M2B272,2!22 2111111111111}1r1g1\1Q1F1;101%111000000000000t0h0\0P0D080,0 00////////////y/m/a/U/I/=/1/%// /...........~.r.f.Z.N.B.6.*...------------x-l-`-T-H-<-0-$-- -,,,,,,,,,,,},q,e,Y,M,A,5,),,,++++++++++++v+j+^+R+G+;+/+#++ ************{*o*c*W*L*@*4*(***))))))))))))u)i)])Q)E)9)-)!)) ((((((((((((z(n(b(V(J(>(2(&(((''''''''''''s'g'['O'D'8',' ''&&&&&&&&&&&&x&l&`&U&I&=&1&%&& &%%%%%%%%%%%~%r%f%Z%N%B%6%*%%%$$$$$$$$$$$$w$k$_$S$G$;$/$$$$ $###########|#p#d#X#L#@#4#(###""""""""""""u"i"]"Q"E"9"-"!"" !!!!!!!!!!!!z!n!b!W!K!?!3!'!!!  s g [ O C 7 +   xl`TH<0$ yc yb ya y` y_ y^ y] y\  y[  yZ  yY  yX  yW yV yU yT yS yR yQ yP  yO yN yM yL yK yJ yI yH yG yF yE yD yC yB yA  y@  y?  y>  y=  y< y; y: y9 y8 y7 y6 y5  y4 y3 y2  y1  y0  y/  y.  y- y, y+ y* y) y( y' y&  y% y$ y# y" y! y y y y  y  y  y  y  y y y y y y y y  y y y y y y y y y y y y  y  y  y  y  y x x x x x x x  x x x x x x  x  x  x  x  x x x x x x x x  x x x x x x x x x  x  x  x  x  x x x x x x x x  x x x x x x x x  x x x x x x x x  x  x  x  x  x x x x x x x x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x   x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x   x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x  x   x  x~  x}  x|  x{  xz  xy  xx  xw  xv  xu   xt  xs  xr  xq  xp  xo  xn  xm  xl  xk  xj  xi  xh  xg  xf  xe  xd  xc  xb  xa  x`   x_  x^  x]  x\  x[  xZ xY xX xW xV xU xT xS  xR xQ xP xO xN  xM  xL  xK  xJ  xI xH xG xF xE xD xC xB  xA x@ x? x> x=  x<  x;  x:  x9  x8 x7 x6 x5 x4 x3 x2 x1  x0 x/  x.  x-  x,  x+  x* x) x( x' x& x% x$ x#  x"  x!  x  x x x x x x x x  x x x x x x x x x x  x  x  x  x  x x x x x x x x  x x w w w w w w w w w w w w w w w  w  w  w  w  w w w w w w w w  w  w  w  w  w  w  w  w   w   w   w   w   w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w  w   w   w   w   w   w  w  w  w  w  w  w  w  w  w   w   w   w   w   w  w  w  w  w  w  w  w  w   w   w   w   w   w  w  w  w  w  w  w  w  w w w w w w w w w  w  w  w  w  w w w w w w w w  w w w w w w w w w  w~  w}  w|  w{  wz wy wx ww wv wu wt ws  wr wq wp wo wn wm wl wk wj wi wh wg  wf  we  wd  wc  wb wa w` w_ w^ w] w\ w[  wZ wY wX wW wV wU wT wS wR wQ wP wO wN wM wL wK wJ  wI  wH  wG  wF  wE wD wC wB wA w@ w? w>  w=   w<   w;  w:  w9  w8  w7  w6  w5  w4  w3 w2 w1 w0 w/ w.  w-  w,  w+  w*  w) w( w' w& w% w$ w# w"  w! w w w w w w w w w  w  w  w  w  w w w w w w w w  w  w  w  w  w  w  w  w  w   w   w   w   v   v  v  v  v  v  v  v  v  v v  v  v  v  v  v v v v v v v v  v v v v v v v  v  v  v  v  v v v v v v v v  v v v v v v v v v v  v  v  v  v  v v v v v v v v  v v v v v v v v v v v v v  v  v  v  v  v v v v v v v v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v   v   v   v   v   v  v  v  v  v  v  v  v  v v v v v v v v  v  v  v  v  v v v v~ v} v| v{ vz  vy vx vw vv vu  vt  vs  vr  vq  vp vo vn vm vl vk vj vi  vh vg vf ve vd vc  vb  va  v`  v_  v^ v] v\ v[ vZ vY vX vW  vV vU vT vS vR vQ vP vO vN vM vL vK vJ vI  vH  vG  vF  vE  vD vC vB vA v@ v? v> v=  v<  v;  v:  v9  v8  v7  v6  v5  v4  v3  v2  v1  v0  v/  v.   v-   v,   v+   v*   v)  v(  v'  v&  v%  v$  v#  v"  v!  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v  v   v  v  v  v  v  v  v  v  v  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u   u  (u  'u  &u  %u  $u  #u  "u  !u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u   u  'u  &u  %u  $u  #u  "u  !u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u   u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u  u   u  u  u~  u}  u|  u{ uz uy ux uw uv uu ut  us ur uq up uo un um ul uk uj ui uh ug uf ue ud  uc  ub  ua  u`  u_ u^ u] u\ u[ uZ uY uX  uW uV uU uT uS uR uQ uP  uO  uN  uM  uL  uK uJ uI uH uG uF uE uD  uC uB  uA  u@  u?  u>  u= u< u; u: u9 u8 u7 u6  u5 u4 u3 u2  u1  u0  u/  u.  u- u, u+ u* u) u( u' u&  u% u$ u# u" u! u u  u  u  u  u  u u u u u u u u  u u u u u u  u  u  u  u  u u u u u u u u  u  t   t   t   t   t   t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t  t   t   t   t   t   t  t  t  t  t  t  t  t  t vt vt v t v t v t v t v t vt vt vt vt vt vt vt  vt vt vt v t v t v t v t v t vt vt vt vt vt vt vt  vt  vt  vt  vt  v t  v t  v t  v t  v t  vt  vt  vt  vt  vt  vt  vt  vt lt lt lt lt lt lt lt lt lt l t l t l t l t l t lt lt lt lt lt lt lt  lt lt lt lt lt l t l t l t l t l t lt lt lt lt lt lt lt  lt lt lt lt lt lt lt~ lt} lt| lt{ ltz lty ltx ltw l tv l tu l tt l ts l tr ltq ltp lto ltn ltm ltl ltk  ltj  lti  lth  ltg  ltf  lte  l td  l tc  l tb  l ta  l t`  lt_  lt^  lt]  lt\  lt[  ltZ  ltY  ltX btW btV btU btT btS btR btQ btP b tO b tN b tM b tL b tK btJ btI btH btG btF btE btD  btC btB btA bt@ bt? bt> bt= bt< bt; bt: bt9 bt8 bt7 b t6 b t5 b t4 b t3 b t2 bt1 bt0 bt/ bt. bt- bt, bt+  bt* bt) bt( bt' b t& b t% b t$ b t# b t" bt! bt bt bt bt bt bt  bt bt bt bt b t b t b t b t b t bt bt bt bt bt bt bt  bt bt bt b t b t b t b t b t bt bt bt bs bs bs bs  bs  bs  bs  bs  bs  bs  bs  bs  b s  b s  b s  b s  b s  bs  bs  bs  bs  bs  bs  bs  bs Xs Xs Xs Xs Xs X s X s X s X s X s Xs Xs Xs Xs Xs Xs Xs  Xs Xs Xs Xs Xs X s X s X s X s X s Xs Xs Xs Xs Xs Xs Xs  Xs  X s  X s  X s  X s  Xs  Xs  Xs  Xs  Xs  Xs  Xs  Xs Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns N s N s N s N s N s Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns  Ns Ns Ns Ns Ns Ns N s N s N s N s N s Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns  Ns N s N s N s N s N s Ns Ns Ns Ns Ns Ns Ns~  Ns} Ns| Ns{ Nsz Nsy Nsx Nsw Nsv N su N st N ss N sr N sq Nsp Nso Nsn Nsm Nsl Nsk Nsj  Nsi  N sh  N sg  Nsf  Nse  Nsd  Nsc  Nsb  Nsa  Ns`  Ns_ Ds^ Ds] Ds\ Ds[ DsZ D sY D sX D sW D sV D sU DsT DsS DsR DsQ DsP DsO DsN  DsM DsL DsK DsJ DsI DsH DsG DsF DsE DsD DsC DsB DsA D s@ D s? D s> D s= D s< Ds; Ds: Ds9 Ds8 Ds7 Ds6 Ds5  Ds4 Ds3 Ds2 Ds1 Ds0 Ds/ Ds. Ds- Ds, Ds+ Ds* D s) D s( D s' D s& D s% Ds$ Ds# Ds" Ds! Ds Ds Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  D s  D s  D s  D s  D s  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds  Ds :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r : r : r : r : r : r :r :r :r :r :r :r :r  :r :r :r :r :r :r :r :r :r : r : r : r : r : r :r :r :r :r :r :r :r  :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r :r : r : r : r : r : r :r :r :r :r :r :r :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  : r  : r  : r  : r  : r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r  :r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0 r 0 r 0 r 0 r 0 r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r  0r 0!r 0 r~ 0r} 0r| 0r{ 0rz 0ry 0rx 0rw 0rv 0ru 0rt 0rs 0rr 0rq 0rp 0ro 0rn 0rm 0rl 0 rk 0 rj 0 ri 0 rh 0 rg 0rf 0re 0rd 0rc 0rb 0ra 0r`  0r_ 0 r^ 0r] 0r\ 0r[ 0rZ 0rY 0rX 0rW 0rV 0rU 0rT 0rS 0rR 0rQ 0rP 0rO 0rN 0rM 0rL 0 rK 0 rJ 0 rI 0 rH 0 rG 0rF 0rE 0rD 0rC 0rB 0rA 0r@  0r? 0r> 0r= 0r< 0r; 0r: 0r9 0r8 0r7 0 r6 0 r5 0 r4 0 r3 0 r2 0r1 0r0 0r/ 0r. 0r- 0r, 0r+  0r* 0r) 0r( 0r' 0r& 0r% 0r$ 0r# 0r" 0r! 0 r 0 r 0 r 0 r 0 r 0r 0r 0r 0r 0r 0r 0r  0r  0r  0r  0r  0r  0r  0r  0r  0r  0r  0r  0 r  0 r  0 r  0 r  0 r  0r  0r  0r  0r  0r  0q  0q  0q &q &q &q &q &q & q & q & q & q & q &q &q &q &q &q &q &q  &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q & q & q & q & q & q &q &q &q &q &q &q &q  &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q & q & q & q & q & q &q &q &q &q &q &q &q  &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q &q & q & q & q & q & q &q &q &q &q &q &q &q  &q &q &q &q &q &q &q &q &q & q & q & q & q & q &q &q &q &q &q &q &q  &q  &q  &q~  &q}  &q|  &q{  &qz  &qy  &qx  &qw  &qv  &qu  & qt  & qs  & qr  & qq  & qp  &qo  &qn  &qm  &ql  &qk  &qj  &qi  &qh  qg  qf  qe  qd  qc  qb  qa  q`  q_  q^  q]  q\   q[  qZ  qY  qX  qW  qV  qU  qT  qS  qR  qQ  qP  qO  qN  qM  qL  qK  qJ  qI  qH  qG   qF  !qE  qD  qC  qB  qA  q@  q?  q>  q=  q<  q;  q:  q9  q8  q7  q6  q5  q4  q3  q2  q1  q0  q/  q.  q-  q,  q+  q*